Hemligheter Opera i två akter Musik Jonas Forssell ... - Malmö Opera

Hemligheter
Opera i två akter
Musik Jonas Forssell
Libretto Magnus Florin
Uruppförande 12 februari 2011 på Malmö Opera och Musikteater.
Akt 1
Prolog. (Emanuel Swedenborg kan inte sova. Han talar med andarna.)
Emanuel Ni är andar. Är ni onda andar?
Ni är goda andar.
Ni sover.
Ni vilar i ro, för att ni är goda.
Nu vaknar ni.
Ni märker mig. Ni talar till mig.
Ni säger, att ni varit
bland änglarna i himlen...
...och fått se de underbaraste saker.
Jag frågar er: Vad såg ni?
Ni säger, att där glänste av guld.
Jag frågar: Av silver? Av ädla stenar?
Ni svarar: Av silver, av ädla stenar.
Jag frågar: Hur vackert var det?
Ni svarar, att jag inte förstår.
Ni säger, att änglarna inte bryr sig om de
yttre fenomenen, bara de inre realiteterna.
Jag är ful. Jag är vacker.
Jag är ond. Jag är god.
Precis som ni. Fula, vackra, onda, goda.
Ni är inte bättre än jag. Inte sämre.
Ni är som vi. Det finns ingen skillnad.
Ni vet inte om ni är andar eller människor,
om ni gått hädan eller lever.

(Emanuel somnar)
Ni går i Rom och är italienare.
Ni går i London och är engelsmän.
Ni går i Hamburg och är onda.
Ni går i Amsterdam och är goda.
Ni går med mig. Jag är ande.
Ni är vi. Vi är andar. Vi sover.
Scen 1. (Vakten, Emanuel, Maria, Kören. – Kungliga militära högkvarteret.
Emanuel kommer för att träffa Karl. Han vill ha pengar till sina skrifter och
hoppas på gensvar, om han erbjuder en ny teknisk uppfinning till kriget. I väntan
på att få komma in till kungen möter han Maria, polsk prinsessa.)
Vakten -Vem där? Ärende?
Emanuel -Swedberg. Vetenskapsman. Kungen kallade mig.
Vakten -Kungen tar inte emot.
Emanuel -Säg honom mitt namn!
Vakten Namn...? Kungen inspekterar trupperna.
Marscherar västerut om en minut.
(Vakten försvinner)
Emanuel Mitt ärende är viktigt!
Min kunskap kan avgöra kriget!
Maria Tańczyć, smok. Ropucha, nocnik. Królowa, sen.
Papuga, raj. Tańczyć, smok. Królowa, sen.
Emanuel -Vem är du?
Maria -Drottning. Dröm. Papegoja. Paradis.
Maria Jestem polską księżniczką.
Maria -Mam na imię Marja.
Emanuel -Emanuel. Vetenskapsman.
Maria -Då vet du allt? Då kan du allt?
Emanuel -Inte allt. Membran, logaritmer. I London, Paris.
Maria -Allting, överallt?
Emanuel -Jag har skrivit tiotusen ord, men vet så lite.

Emanuel Ett sandkorn, nästan ingenting.
Men mitt sandkorn kan välta ett berg.
Hör du? Mitt vetande växer!
Jag ska skriva tiotusen nya ord. Om
longitudens lösning. Om allting, överallt.
Swedberg! Vetenskapsman!
Emanuel -Livet är så kort. Är du hemma här?
Maria -Hemma är borta. Jag irrar.
Maria Grus ibland, marmor ibland.
Lera, elfenben. Och var är du?
Maria -Förstår du var du är?
Emanuel -Jag har mitt hem här.
Maria -I hjärnan.
Emanuel -I dess vindlingar, tiotusen otryckta ord.
Emanuel En upptäckt här, en ny kalkyl här.
En uppfinning, som ingen funnit upp.
Luftpump, vattenur. Kungen ska ge mig
pengar. Ångmaskin, mekanisk vagn.
En undervattensbåt som lurar fienden.
Det är dyrt att trycka tiotusen ord.
Kungen ska betala.
Maria -Du, som vet allt, vet du...
Emanuel -Inte allt, men...
Maria När en tjuv stjäl ett äpple från ett
äppelträd, torkar alla äpplena på trädet?
Emanuel Tjuven stjäl... Äpplena torkar...
Så lustiga underliga ord.
Maria Jag är söndagsbarn, som du.
Du har en hemlighet.
En dag blir du berömd i världen.
Du gör en maskin, som berättar om själen.

Emanuel Själen är rörelser i hjärnan.
De syns i ett skarpt mikroskop.
Är du prinsessa?
Maria Min pappa kröntes av din kung. Vi bodde
i ett slott. Det blev krig. Vi flydde.
Ropucha, nocnik. Królowa, sen.
Nu reser jag och blir drottning i Versailles.
Maria -Farväl. Snart är du...
Emanuel -Snart är jag...?
Maria -Du är söndagsbarn, som jag.
Emanuel -Jag skrev tiotusen ord, men vet så lite.
Maria -Du har en hemlighet. En dag blir du berömd.
Emanuel -Mitt sandkorn kan välta ett berg.
Maria Snart är du... Vänta, så får du se.
Vakten Kungen tar emot!
Scen 2. (Emanuel, Karl. – Emanuel tas emot av Karl och vill presentera sitt luftskepp.)
Karl -En stövel – vet du vad det är?
Emanuel -Eders Majestät, en stövel...
Karl -Polhem gillar dig. Du kan visst allt?
Emanuel -Inte allt, men...
Karl En stövel på foten, upp i sadeln, galopp.
Vet du vad en värja är?
Emanuel Nådigaste konung, låt mig presentera...
Min uppfinning, till vinnande av...
Karl Hugg och slag! Jag! Jag! Jag!
Snö och is! Jag äter is! Pass på!
Trupperna är samlade! Bombkurvor i ögona
blå! Inga sorger. Inte ett ord om Bender!
Nu tågar vi mot Norge!
Fredrikshald är vackert i november!

Hugg och slag! Jag!
Snö och is! Jag äter is!
Jag gillar dig! Vad vill du ha? Säg!
Emanuel Ers Majestät, tiotusen otryckta ord...
Tryckerierna i Amsterdam...
Karl Svagdricka och fläsk! Västerut om en minut!
Frisk och sund! Inte ett ord om Bender!
Skottland är vackert i december.
Kan du gå på Öresund?
Emanuel -Fryspunkten för vätskor...
Karl -Jag äter is! Isflak på isflak!
Karl Isvak, hård is, vass is, iskall is!
Jag äter is!
Karl -Ge mig din uppfinning! Nu!
Emanuel -Ett luftskepp! En ballong, som...
Karl Ballong?
Karl -Gå härifrån!
Emanuel -Ett flygande fartyg, som...
Karl Ta din boll av luft! Du är luft!
En dammpust bara!
Jag är is! Jag äter is!
Scen 3. (Vakten, Emanuel, Emerentia, Karl, Maria. – Emanuel friar till Polhems
dotter Emerentia med hjälp av en medhavd ring och löfte om ett stenhus. Han hoppas att med
ett äktenskap bekräfta sin ställning som Polhems närmaste man.)
Vakten -Vem där?
Emanuel -Jag söker fröken Emerentia.
Vakten -Och har en liten gåva?
Emanuel -En ring. Ett stenhus i Stockholm.
Vakten En friare. Ställ dig i kö.
Maria -Drottning. Dröm. Papegoja. Paradis.

Emanuel -Du? Här? Nu?
Maria -Så du vill gifta dig?
Emanuel -Med Polhems dotter. Jag har förhoppningar.
Maria Och kalkyler! Riddaren får dottern, halva
riket och pengar att trycka tiotusen ord.
Maria -Men snart är du...
Emanuel -Snart är jag...?
Maria Vänta, så får du se.
Emerentia -La Poule. La Pastourelle.
Emanuel -Fröken Emerentia. Ett ord på tu man hand?
Emerentia Vackra löjtnanter. Stiliga generaler.
Dag och kväll. Jag och kung Karl.
Emerentia -La Poule. La Pastourelle. Och vad vill du?
Emanuel -Här är en ring, för att besegla ett förbund.
Emerentia -Bara en ring?
Emanuel -Av guld. Och ett stenhus på Skeppsbron.
Emerentia Jag blir varm, Emanuel. Känn på min panna.
Vill du råda mig i en hjärtefråga?
En kvinna har glömt vem av de tre hon ska ta.
Du är bra på räknetal. På ett, tu, tre...
Emanuel Allt är matematik. Människan en maskin,
med pumpverk, blåsbälg, taljor och block.
Allting är membran. När blodet rinner in
i kärlen blir de spända och vibrerande.
Emerentia En lustig friare, som håller föredrag.
Emerentia -Jag tror du fryser?
Emanuel -Allt i världen skälver och dallrar.
Emanuel Som asplöv, som strängen på en luta,
som ljusets etervåg.
Emerentia -Och drömmarna?
Emanuel -Är hjärnans darrningar, vibrerande atomer.
Emanuel Nattens melodier.

En hel orkester under kudden.
Den ena människan anar
den andras tanke.
Den ena hinnan darrar
av den andras darrning.
Emerentia Känn här. Darrar mina hinnor?
Emanuel Allting är... (En listig ande bakom ryggen
på mig, tvingar mig att säga fel.)
Allting är... (Jag tänker något vackert,
men fel ord kommer ur min mun.)
Allting är... blåsbälgar!
Emerentia Först var det roligt, sen bara trist.
Man glömmer vad du sa i början.
I slutet förstår man ingenting.
Kan du dra solstrålar ur gurkor?
Hur många gram väger en själ?
Gör något praktiskt för mig.
Råd mig i en hjärtefråga.
Vem ska jag ge och vem ska jag ta?
Hovjunkaren eller överjägmästaren?
Ska jag ta kung Karl? Ett, tu eller tre?
Vad säger min Emanuel?
Vem ska jag ge och vem ska jag ta?
Hovjunkaren, överjägmästaren eller kung Karl?
Scen 4. (Emanuel, Karl. – Emanuel erbjuder Karl en nyttig uppfinning till kriget och
belönas: han utses till extra ordinarie assessor i Bergskollegium och blir adlad.)
Karl Vad säger min Emanuel?
Ge mig ett nytt muskedunder, en ny kanon!
Emanuel -Ett gevär som skjuter tio skott i sekunden.
Karl -Varför inte hundra skott? Eller tusen?

Emanuel -Tusen skott på en sekund?
Karl -På en sekund tusen skott. Det var skönare!
Karl Extraordinarie assessor i Bergskollegium!
Marmelad och massavrättningar till frukost!
Tortera barn till middag. Lammstek, kyckling.
Häng männen i träden nakna!
Franskt vin! Kvinnorna förs bort!
Lyssna! Så tyst det är!
Ingen vet vart det bär!
Var och en har sin livstråd. Lång eller kort.
Gå nu! Jag har tråkigt!
Avmarsch om en sekund!
Riddare, adelsman. Med konungens
värja dubbad! Tusen skott!
Karl -Värjan skämtar inte! Is! Jag äter is!
Emanuel -Majestät! Mina tiotusen otryckta ord...
Karl Iskall is, vass is! Isflak på isflak!
Riddar Swedenborg!
Assessor i Bergskollegium.
Emanuel -Allernådigaste konung.
Karl -Is!
Scen 5. (Emanuel, Emerentia, Karl, Maria. – Emanuel fortsätter sitt frieri, som
tillbakavisas. Karl tröstar med att sätta kriget före kvinnan. Maria ber Emerentia
och Karl att vänta och se.)
Emerentia Ska jag ta kung Karl?
Jag och kung Karl?
Emanuel -Ta mig, riddar Swedenborg, och mitt stenhus.
Emerentia -Riddare är så ridderliga, stenhus så tysta.
Emanuel -Ta min ring av guld och safir.
Emerentia -Guld är så kallt. Safir är så trist.

Emanuel -En klänning av sammet? Baroner, kandelabrar?
Emerentia -De får mig att gäspa. Baroner är så tjocka.
Emerentia -Kandelabrar är så stela.
Emanuel -Men tänk dig, när du får...
Emerentia -Vadå?
Emanuel -Ett luftskepp! En svävande båt!
Emerentia Gift dig med pappa istället.
Han gillar dig. Min kära inte-fästman.
(Karl in)
Min inte-kära inte-make. Lycka till
med din blåsbälg. Din ring är ingenting.
Emerentia Ers majestät! Ikväll...
La Poule, la Pastourelle!
Karl Kvinnor.
Is! Jag äter is!
Emerentia Var är ni, mina friare?
Snart är jag lyckligt gift med er allihop!
Maria Poczekaj chwilę. Vänta en stund.
I zobaczysz. Så får du se.
Karl -Vem fan är hon?
Emanuel -En polsk prinsessa. Hennes pappa...
Karl Is!
Vad fan angår dig Polens affärer?
Vad fan ska du med kvinnor?
De är för vackra, för fula! De är för dumma!
Och för kloka! De är för långa, för korta!
De har så djävulskt stora munnar!
De vet aldrig vad de vill!
Is! Jag äter is!
Avmarsch om en sekund! Mannarna,
hästarna, kanonerna! En halv sekund!
Maria Poczekaj chwilę. Vänta en stund.
I zobaczysz. Så får du se.

Scen 6. (Emanuel, Maria, Andarna. – Emanuel med sina tiotusen ord, som han
behöver pengar för att trycka. Han berättar för Maria om sin döda syster och får
en vision av ett möte med andar.)
Emanuel Jag har papper och bläck. Jag har kunskap
och sanning. Jag har bråttom.
Mina tiotusen ord vill jag trycka fort.
Men det är dyrt. Räkningar, fakturor
från tryckerierna i Amsterdam.
Maria Jestem polską księżniczką.
Emanuel Du polska prinsessa som irrar? Är du ensam?
Var har du mor och far? Dina syskon?
Maria Jag tror de har det bra i Versailles.
Har du systrar och bröder?
Emanuel Det var en gång en syster...
Hon blev så sjuk.
Hon skulle dö. Hon visste det.
Hon sa:
I himmelriket ska jag be för dig, bror.
Jag sa: Vad ska du göra mera?
Hon sa: I himlen ska jag spela på strängaspel
för dig, tills du kommer till mig, bror.
Jag sa: Du kan väl inte spela strängaspel?
Hon sa: Det kan jag väl. Och kan jag inte
spela, så lär jag mig med tiden.
Så sa min syster.

Maria?
Förstår du?
Maria Rozumiesz?
Förstår du? Var du är?
Emanuel Maria? Andar?
Är ni andar?
Andar finns väl inte?
Är ni andar?
Är ni onda andar? Är ni goda andar?
Ni talar till mig. Ni säger att ni är
bland änglarna i himlen.
Jag frågar er: Vad ser ni?
Ni säger, att där glänser av ädla metaller.
Jag frågar: Av silver? Av guld?
Är det vackert och skönt?
Ni svarar, att jag inte förstår.
Ni säger: Världen står stilla i väntan.
En våg i balans mellan ont och gott.
Du bär din himmel inom dig och ditt helvete.
Och om jag väger över i det onda?
Då faller du inte. För Gud håller ett finger
på vågen. Så blir det jämvikt igen.
Och du kan bättra dig. Efter döden kommer du
till andarnas värld. Där får du vänta och se.
Alla nyss döda får vänta där och se.
Jag frågar: Vad får de se?
Ni svarar: Se vart de ska.
Till himmel eller helvete.
Jag frågar: Vänta hur länge?
Ni svarar: Somliga hinner knappt dit.
De förs snart till himmel eller helvete.

Andra får vänta länge.
Jag frågar: Hur länge?
Andar Tańczyć, smok. Ropucha, nocnik. Królowa, sen.
Papuga, raj. Tańczyć, smok. Królowa, sen.
Emanuel Är ni andar?
Andar finns väl inte?
Maria Förstår du nu? Rozumiesz?
Var du är?
Scen 7. (Emanuel, Vakten, Fredrik, Maria, senare Karl och Emerentia. – Emanuel
söker fortfarande pengar för tryckning av sina tiotusen ord. Han vill sälja sitt
stenhus till Fredrik för att få pengar.)
Vakten -Vem där?
Emanuel -Emanuel Swedenborg. Naturvetenskapsman.
Emanuel Ordinarie assessor i Bergskollegiet.
Tolkare av bibeln. Resenär. Riksdagsman.
Jag söker herr lagman, kammarherre, ordförande
i bankofullmäktige, greve Fredrik Gyllenborg.
Vakten -Ditt ärende?
Emanuel -En propå om en liten lönsam affär.
Fredrik -En liten lönsam affär?
Emanuel -Ett hus på Skeppsbron är till salu.
Fredrik En hemsk affär. Ett stenhus slumpas bort,
för att trycka tiotusen obegripliga ord!
Emanuel, min vän. Du är så kuriös.
Du vet allt om blåsbälgar och tremulationer,
men inget om priset på en riksdagsgreve.
Allt om kalkyler, men inget om mödan,
att frakta en berusad biskop till kammaren...
...smörja ett hovrättsråd, mjuka upp
en general. Gratifikationer till den ene...
...bonus till den andre.
Lite till mig själv och lite till.

Sådant är systemet. Jag är ingen ängel.
Men ingen djävul heller.
Ibland har jag gloria, tycker min fru,
när jag släpar hem en present.
Gyllene speglar, luktvatten, spetsar.
Då blir hon så glad.
Oegentligheter? Illasinnade anklagelser!
Fusk? Elakt förtal!
Är sedlarna slut igen?
Då trycker vi nya. Det är bara papper!
Men papper är pengar och pengar är makt.
Man måste ju leva!
Emanuel, min vän, du är lustig
och ack så tråkig.
Varför gifter du dig inte?
Som jag!
Ingenting här, ingenting där! Men här!
Se! Franska mynt i öronen!
Det är dyrt att leva.
Du skriver och skriver.
Och tryckerierna i Amsterdam
trycker och trycker. Dyrt för dig!
Du är en heder för ditt stånd, du röstar
i riksdagen med ansvar och förnuft.
Se! Franska sedlar i näsan! Får man se
ett litet leende? Förlåt, jag blev trött.
Hjälp, slå mig inte! Jag tyckte,
du hade en käpp. Emanuel, vad vill du?
Varför blänger du på kristall och siden?
Är vi så konstiga? Elfenben och marmor...
...är det spindelväv och mossa för dig?
Porslin och guld är bara dimma och rök?
Är jag ett vidunder och min fru ett troll?
Varför talar du inte? Det blir så tyst...!

Och vem är du? Förlåt, min fru?
Har jag haft den äran... Att hälsa...
Maria Jestem polską księżniczką.
Fredrik -Vad sa?
Emanuel -En polsk prinsessa.
Emanuel -Snart är hon drottning i Versailles.
Fredrik -Prinsessa? Drottning? I min salong?
Fredrik Jag ber... Ni ser svag ut. Låt mig stödja er.
Luta er mot mig. Så här...
Fredrik -Vem vet vad nästa ögonblick för med sig.
Emanuel -Vänta en stund.
Emanuel -Så får du se. Förstår du?
Fredrik -Vad finns att förstå? Är det ett förhör?
Karl Var är mina kockar? Kalkoner, rapphöns!
Varje droppe blod är en modig soldat!
Emerentia Vill du råda mig i en hjärtefråga?
En ung kvinna har glömt vem hon ska ta.
Hovjunkarn, överjägmästaren? Eller dig?
Karl Isflak på isflak! Jag biter i is! Isvak,
svag is, stark is, iskall is! Jag äter is!
Scen 8. (Elisabeth, Fredrik, Emanuel, senare Maria, Karl och Emerentia. – Elisabeth
vittnar om sitt liv. Fredrik köper stenhuset av Emanuel och uppdrar åt honom, att ordna
pengar hos kung Ludvig i Frankrike.)
Elisabeth Sammet, silhuett.
Siden, sorg.
Fredrik Kärlek och pengar. Bra kombination!
Jag står för pengarna och hon...
Jag måste skynda! Kollegium, bankfullmäktige,
järnkontor. Ingen tid att gå in på detaljer.
Elisabeth -Sammet, silhuett. Siden, sorg.
Fredrik -Ta hand om vår vän, jag är tillbaka om...

Emanuel Mina tiotusen otryckta ord?
Mitt stenhus, min propå?
Elisabeth Min make är så... Får jag säga Emanuel?
Hur går det med membranen? Och hinnorna?
Emanuel -Den ena hinnan darrar...
Elisabeth -...av den andras darrning.
Elisabeth Förlåt, jag är ingen vetenskapsman.
Jag ska hålla ordning på tjänstefolket.
Jag klipper silhuetter till mitt album.
Under knyppeldynan har jag min bok.
Min hemlighet.
Jag läser om världens historia.
Nu är jag i martyrernas Rom.
I slavarnas Afrika.
Hottentotter, blåmän, indianer.
Musik tycker jag om, och dans. Jag vill
tala franska. Mon chèr monsieur Emanuel!
Vi är i en hydda i skogen. En öppen eld.
Vi ser stjärnorna. Nej, vi är på ett skepp.
I stormen, tusen vågor!
Vi går i kvav!
Nej, vi är i en grotta,
gömmer oss för vilda djur.
På grottans väggar sorgliga bilder.
Någon som rövades bort och försvann.
Elisabeth -Jag är yr. Jag tappar sansen, hostar blod!
Emanuel -Ska jag hämta en läkare? Elisabeth!
Elisabeth Dumbom! Det var fantasi! Jag skojade.
Jag är lycklig. Jag har Fredrik och barnen.
Nyss var de så små. Och nu...
Har du barn?

Nej, förlåt, du har ju ditt att...
Du är så tyst?
Hör du mig? Rör jag på läpparna?
Emanuel, berätta vad jag säger!
Emanuel + Luftens vibrationer tränger in i mitt öra,
Elisabeth förmedlas via hörselnerven...
Emanuel -...in i hjärnan, för att nå själen.
Elisabeth -Själen? I hjärnan?
Emanuel Det andliga är också materia.
Hjärnan är en sfär av spiraler...
...som rör sig i vidgande cirklar,
vrider sig som materia, som...
Fredrik Sånt där går hem i Düsseldorf. Tråka inte ut
min fru. Hon vill ha pärlor, inte damm.
Jag köper ditt stenhus. Jag belånar
och betalar i morgon eller i övermorgon.
Det som var ditt, är nu mitt.
Man måste leva, åtminstone
överleva, och skina som en sol.
Rosenvatten och fernissa. Jag har nyckeln
till alla salar: kungliga rådet, kabinettet.
Jag har också mina hemligheter. Slottet,
riksdagen, bordellerna, allt det där.
Mina fiender... En faller från ett fönster,
en får spöstraff, en tredje landsförvisas.
Den fjärde brinner upp, den femte körs över
av en vagn. Hu, hans benpipor sticker ut.
Den sjätte kommer på bättre tankar,
är snäll och lojal.
Glada melodier. Specialdomstolar.
Kris på banken och på växelkontoret.
Fredrik -Allt ska man ta hand om.
Emanuel -Min vän, betalningen?

Elisabeth Förlåt min man, han är så...
Ska du inte gifta dig, Emanuel?
Du som är så stilig. Eller ska vi säga klok?
Jag var så ung.
Sammet, silhuett. Bara en flicka.
Siden, sorg. Fredrik var redan en herre.
Pappa och mamma tyckte att jag skulle,
och så gjorde jag det. Nu är du tyst igen.
Elisabeth -Vad tänker du, att jag tänker?
Emanuel -Att den ena människan...
Elisabeth -...anar den andras tanke.
Emanuel -Att världen är besjälad.
Emanuel Att skåpen knarrar,
när något orätt pågår i rummet.
Att även själen har ett hemligt kabinett.
Att du lutar dig mot glas, är glad och ledsen.
En blomma växer ur mull och kan blåsa omkull.
Emanuel -Att du är köpt och såld.
Elisabeth -Jag faller, går i kras. Siden, sammet, våld.
Emanuel -Den ena hinnan darrar...
Fredrik -Är han igång nu igen?
Emerentia -Emanuel är lustig, han läser mina tankar.
Fredrik -Då vet han att du älskar mig.
Fredrik Vi gifte oss av kärlek. Pengarna ingick
i köpet. Världens bästa fru. Hon är...
...bra. Aldrig behagsjuk.
Kris på manufakturkontoret.
Emanuel -Den ena hinnan darrar...
Fredrik -Lugn, Emanuel.
Fredrik Du ska få det du ska ha. Staten, det är jag.
När jag dör, ramlar huset omkull.
Emanuel -Den ena hinnan darrar...
Emerentia -...av den andras darrning.

Fredrik Ikväll kommer bankodeputationen på supé.
Ta din vita klänning och diademet.
Det blir säkert outhärdligt. Lewenhaupt
och Ehrenpreis. Gamla sura oxar.
Elisabeth -Boskapsskötsel, sällskapsliv. Sak samma.
Emanuel -Han sprätter omkring som en kalkon.
Elisabeth Du talar om min man, om din vän.
Du förstår inte hur han kämpar.
Elisabeth -Ingen annan klarar av det.
Emanuel -Förlåt mig.
Elisabeth Jag kanske är gammaldags.
Kvinnan råder inte över mannen.
Hon ska vara i stillhet.
Sammet, silhuett. Mannen är kvinnans huvud.
Kvinnan är mannens ära. Siden, sorg.
I hemmet är det ändå jag som bestämmer.
Så blir allt till det bästa.
Fredrik Kan du inte be kung Ludvig om franska sedlar?
Ta med longitudens lösning till Versailles.
Sälj den dyrt. Ta med dig prasslande
papper tillbaka, som jag kan snyta mig i.
Systemet kostar så mycket. Biskoparna
är törstiga. Grevarna är hungriga.
Ta dina tremulationer till Versailles.
Sälj dem dyrt till Ludvig.
Du får pengar till dina tryckerier,
dina tio miljoner ord.
Och så en liten slant till mig.
Maria -Poczekaj chwilę. I zobaczysz.
Fredrik -Vad sa?
Karl Kalkoner, rapphöns. Varje droppe blod
är en modig soldat. Jag äter is!

Isflak efter isflak. Isvak, iskall is!
Jag äter is!
Maria Poczekaj chwilę. I zobaczysz.
Emerentia Vill du råda mig i en hjärtefråga?
Vackra löjtnanter, stiliga generaler.
La Poule, la Pastourelle. Dag och kväll.
Vem ska jag ge? Vem ska jag ta?
Maria Poczekaj chwilę. I zobaczysz.
Elisabeth Sammet, silhuett.
Siden, sorg.
Maria Poczekaj chwilę. I zobaczysz.
Elisabeth Sammet, silhuett.
Siden, sorg.
Scen 9. (Emanuel, Maria, Andarna. – Emanuel får en ny vision av ett möte med
andar. Han föreställer sig det himmelska äktenskapet och att man i himlen kan
återfinna en förlorad syster.)
Emanuel Andar. Ni finns.
När jag behöver er, kommer ni.
Ni berättar om livet efter döden.
Ni säger, att i himlen kan en kvinna lämna
sin man och finna en annan man.
Det är det himmelska äktenskapet.
En bror, som tappat sin syster,
kan hitta henne igen.
Här på jorden är människan halv.
Det känner var och en.
I himlen är det annorlunda.
Är det hemligheten? Andar?

Andar?
Maria Rozumiesz?
Emanuel Maria?
Maria Förstår du var du är?
Paus
Akt 2
Förstår du nu din hemlighet?
Scen 10. (Emanuel, Maria, Ludvig. – Audiens i Versailles. Emanuel återser Maria
som Ludvigs drottning, möter Ludvig och utför Fredriks uppdrag.)
Vakten Elfenben, marmor.
Fall på knä för drottningen.
Emanuel Mam na imię Marja.
Jestem polską księżniczką.
Maria Królowa. Tańczyć, smok. Ropucha, nocnik.
Tańczyć, smok. Królowa, sen.
Vakten Agat, kristall.
Fall på knä för konungen.
Emanuel -Ers Majestät, longitudens...
Vakten -Yttra dig, när du anses värdig.
Vakten Nu anses du värdig. Yttra dig!
Emanuel Longitudens lösning är månens position.
Om en faktor är bestämd, är den andra...

(Ludvig lämnar rummet. Emanuel avbryter sig.)
Maria Hans majestät har ärenden.
Volanger, puder, rosenvatten.
Louise-Julie, Pauline-Felicité...
Lår, bröst, kön.
Marie-Anne, Charlotte-Rosalie...
Spegelsal, bordell.
Nu får jag mitt migränanfall!
Emanuel Ers kungliga höghet... Maria?
Maria Mitt migränanfall är över.
Jag föder, enligt uppdrag, tio barn
bland gobelänger med bibliska motiv.
Jag tar en promenad bland statyerna i parken,
i sällskap med en kör av gamla adelsfröknar.
Vi sjunger: Królowa, papuga…
Emanuel, var det något med pengar?
Emanuel Ers höghet, subsidierna till partiet
täcker inte behoven.
Maria De ständiga svenska delegationerna
roar inte kungen.
(Ludvig in.)
Emanuel Ers majestät, om en faktor är bestämd,
så är den andra...
(Ludvig ut igen.)
Maria När han gäspar blir öronen gula.
Nu vilar han sig på schäslongen.
Kön, bröst, lår.
Madame de Coislin, lår.
Madame de Mirapoix, bröst.

(Ludvig in.)
Madame d’Estrades, kön.
Mademoiselle R...
Betjänter målar deras kinder röda.
Jag syr. Jag är from. Jag broderar.
Stygn för stygn. Nålen, tråden.
Statyerna faller. Påfåglarna grånar.
Fontänerna sinar. Speglarna svartnar.
Flickornas kinder försvinner.
Emanuel Ers majestät, mina tiotusen ord,
tryckerierna i Amsterdam...
(Ludvig ut.)
Maria Kungen tar emot longitudens lösning, beviljar
tryckbidrag och låter hälsa greve Gyllenborg.
Scen 11. (Emanuel, Andarna, Maria. – Emanuel med andar. Han berättar åter
om sin döda syster.)
Emanuel Jag är liten. Jag säger till min syster:
Jag behöver inte andas.
Hon svarar: Alla måste andas.
Inte jag!
(Emanuel håller andan en stund. Andas ut.)
Hon svarar:
Akta dig, Emanuel, det är farligt.
Men jag vet...
När hjärnan är i djupa tankar,
andas lungorna sakta.
Syster, kom ombord på mitt skepp,
som flyter på luftens hinnor.
Vi tar en tur!

Där är ett moln. Där är en måne.
Allting där nere är så litet
och vi är högt häruppe.
Det frasar i seglet. Lyssna.
Andas djupt.
Ett enda andetag på tusen år.
Andar. Ni finns.
Maria Rozumiesz?
Maria -Förstår du nu?
Emanuel -Rozumiesz.
Maria Din hemlighet.
Emanuel -Rozumiesz.
Maria -Förstår du nu, var du är?
Scen 12. (Emanuel, Vakten, Maria, Fredrik, Elisabeth, Karl, Emerentia, Ludvig.
- Emanuel får av Maria veta, att han befinner sig i en mellanstation i de dödas
rike, där de nyss döda (däribland dramats personer) lever sina liv, för att sedan
föras vidare till sina destinationer. Vakten följer skeendet tyst.)
Fredrik Kris på banken och på växelkontoret.
Allt ska man ta hand om.
Elisabeth Under knyppeldynan har jag min bok.
Min hemlighet.
Jag läser om världens historia.
Nu är jag i martyrernas Rom.
I slavarnas Afrika.
Hottentotter, blåmän, indianer.
Karl Jag biter i is! Isvak, hård is, vass is!
Iskall is! Jag äter is!
Emerentia Min kära inte-fästman, inte-kära inte-make.

Lycka till. Behåll ringen. Den är ingenting.
Maria Ni kom till världen så sköna
och blev så eländiga.
Nu föds ni på nytt till himmel eller helvete.
Förstår du?
De lever inte längre, men de lever ändå.
De väntar en stund. Sedan får de se.
Förstår du? Man dör inte.
Man går ut genom en port
och går in genom samma port.
Man lägger av sig sina kläder,
tar på dem igen och väntar en stund.
De var i jordens rike. Sedan vänds en hand.
Medan den vänds väntar de. Sedan får de se.
Emanuel -Vad får de se?
Maria -Vart de ska. Till himmel eller helvete.
Emanuel -Vem dömer dem?
Maria -Var och en dömer sig själv.
Maria -Det klarnar vart det bär, vem man är.
Emanuel -Är de inte rädda?
Maria De vet ingenting. De tror, att de lever.
Ibland vet de.
Ibland förstår de, var de är.
Karl Jag var Guds polis på jorden. Satt mest
till häst. Jag visade aldrig svaghet.
Jag höll handen i lågan. Turkarna tröttnade
på mig. Jag hade så ont, men jag log.
Jag var van vid segrar. Jag torterade barn.
När jag kröntes föll kronan av huvudet.
När jag dog, skrattade folket.
Emerentia Jag var en flicka, blev stor, gifte mig med

hovrättsrådet. Eller var han häradshövding?
Som mamma ville. Eller var det pappa?
Jag fick elva barn. Två dog.
Jag fostrade flickorna att inte spela kort,
inte locka håret. Jag skötte hushållet.
Linne, mjöl. Hårdkokta ägg är illa för magen!
Jag sjöng för pojkarna: Det var en ko...
Elisabeth När vi gifte oss var Fredrik trettioett.
Jag var bara femton.
Jag var så glad. Min pappa var rik
och Fredrik behövde pengarna.
Jag fick små barn, små Gyllenborgare.
Jag försvarade honom i vått och torrt.
Jag skrev sånger till frihetens ära.
Fredrik Jag slog vakt om systemet.
Systemet slog vakt om mig.
Jag var en intrigör, min tunga som smör, mina
ord sminkade fladdermöss, jag ett råttskinn.
En gyllene dosa med gift.
Jag tackar Gud för min död.
En omättlig penningvirvel och växelkurs.
En skamlös yppighet, en förpestande dyrhet.
Mordbrand, det är jag.
När jag dog lades utredningen ner.
Vad hände med Elisabeth? Det har jag glömt.
Med barnen? Det har jag glömt.
Nu vet jag inte mera.
Kris på banken och på växelkontoret.
Allt ska man ta hand om.
Elisabeth Jag skrev sånger om frihet. Jag var ett

vittert fruntimmer. Jag var ledsen.
Kvinnan rådde inte över mannen. Mannen
var kvinnans huvud. Kvinnan var hans ära.
Nu vet jag inte mera.
I hemmet är det ändå jag som bestämmer.
Så blir allt till det bästa.
Emerentia Det var en gång en ko,
som sov i ro, i en ho...
Jag ramlade från taket. Jag haltade svårt
de sista tjugo åren. Jag hade så ont.
Sedan dog jag. Nu vet jag inte mera.
Vem ska jag ta? Hovjunkaren,
överjägmästaren eller ska jag ta kung Karl?
Karl När jag dog, skrattade folket.
Jag låg i löpgraven, åt kvällsvard i kulregnet.
Jag var nyfiken. Kulan gick in vid örat. Här.
Ut på andra sidan. Jag var bara trettiosex.
Nu vet jag inte mera.
Jag äter is!
Avmarsch om en halv sekund!
(Ludvig, Emerentia, Elisabeth, Karl och Fredrik lämnar scenen.)
Scen 13. (Emanuel, Maria, Andarna, Vakten. – Emanuel vill resa tillbaka från
andarnas värld.)
Emanuel Nu förstår jag var jag är.
I andarnas värld.
Där de nyss döda genomgår en förberedelse.
De goda för himlen.
De onda för helvetet.
Emanuel -Men varför tror de att de lever?

Maria -Det är så, bara.
Emanuel Hur kan själar vara kroppar?
Ligger inte örat i graven? Hur kan de höra?
Maria -Det bara är så.
Emanuel -Det måste jag berätta.
Maria -När då? För vem?
Emanuel -För alla! När jag kommer hem!
Andar -Vem är du? Du är så lätt.
Emanuel -Jag är bara en besökare.
Emanuel Ibland i skuggan, ibland i ljuset. Ibland
materia, ibland luft. Snart ska jag hem igen.
Jag har så mycket att göra. Mina tiotusen
nya ord till tryckerierna i Amsterdam.
Maria Vänta en stund.
Så får du se.
Emanuel Tyvärr. Jag måste ta hand om mina ord och
min trädgård. Röda vinbären och persiljan.
Jag har bråttom till tryckerierna.
Livet är så kort.
Jag måste tyvärr ge mig av!
Swedenborg! Naturvetenskapsman!
Vakten Jag vet vem du var.
Jag vet. Du hade ett luftskepp.
En ring och ett stenhus.
Ett luftskepp, ett stenhus
och longitudens lösning.
Du blev berömd.
Över hela jorden vet människor ditt namn.
Vissa säger, du var en dåre, en andeskådare,
som sjönk i sina tankars träsk.
Emanuel Det är inte sant?

Är det sant?
Vakten Vänta en stund.
Så får du se.
Scen 14. (Emanuel, Vakten, Maria, Fredrik, Elisabeth, Karl, Emerentia, Ludvig.
- Dags för avfärd till respektive destinationer för Fredrik, Emerentia, Karl,
Elisabeth, Ludvig och även Maria.)
Karl Personligen föredrar jag helvetet.
Det anses inte hedrande, som himlen.
Men om man är en djävul, trivs man där.
Jag ska njuta i min håla av piss och skit.
Det doftar som rosor och aprikos.
Får jag vara kvar en stund? Snacka lite
skit med Emanuel? Eller sitta tyst?
Emerentia Jag tror, jag kommer till himlen.
En liten lagom mindre himmel...
...som passar en flicka som blev stor,
gifte sig och föll från ett tak.
Jag gjorde ingen illa. Jag gjorde ingen
särskilt gott, men jag gjorde ingen illa.
Vad säger du, Emanuel?
Jag lockade inte håret, spelade inte kort.
Kommer man till en liten himmel då?
Karl Jag vill sitta på huk i infernot, helst bli
djävulen själv, i helveteskroppens skithål.
Jag vill härska i helvetet! Alla lyder mig!
Jag bränns av eld! Det är skönt!
Kulan går rakt genom skallen! Det är skönt!
Jag ska besegra himlen! Hör du det?
Avmarsch om en halv sekund!

Elisabeth Jag vill komma till Fredrik, men det kanske
inte går? I så fall till mamma och pappa.
Vad tycker du, Emanuel? Det kanske går?
Är det sant att man kan leva om sitt liv?
Jag vill börja om, när jag är femton.
Det är så roligt då. Jag är så glad.
Maria Jag var en polsk prinsessa.
Jag hette Maria.
Jag irrade. Jag födde tio barn.
Titta på min mage, Emanuel!
När en tjuv stjäl ett äpple från ett
äppelträd, torkar alla äpplena på trädet.
Jag var alla äpplena.
Hemma är borta. Jag irrar.
Grus ibland, marmor ibland, lera ibland.
Vad liknar jag? Blir jag djävul eller ängel?
Nog är jag väl en ängel?
Rozumiesz?
Förstår du var du är?
Emanuel Min irrande polska prinsessa,
jag tror, att jag börjar förstå.
(Vakten för ut Fredrik, Elisabeth, Ludvig, Emerentia, Karl och Maria.)
Scen 15. (Emanuel, Vakten, Andarna. – Vakten kommer tillbaka. Nu är bara
Emanuel och Vakten kvar. Vakten visar sig vara Emanuels syster, hon som dog.
Nu kan de återförenas.)
Emanuel Jag längtar hem.
De röda vinbären är mogna nu.

Persiljan blir för grov,
om ingen tar hand om den.
Jag vill sitta i min trädgård,
dricka mitt kaffe, äta min bulle.
Läsa lite, skriva lite, äta en klase vinbär.
Om det inte regnar.
Då går jag in, spelar på min orgel
och tänker på min syster, som försvann.
Jag längtar hem!
Men vinbären försvinner.
Mitt hem finns ingenstans.
Vakten Det var en gång en bror.
Det var en gång en syster.
Brodern var du. Systern var jag.
Emanuel -Systern som försvann. Hon blev så sjuk.
Vakten -Brodern som blev kvar. Jag var så sjuk.
Emanuel -Hon skulle dö. Hon visste det.
Vakten -Jag dog. Jag sa: I himlen ber jag för dig.
Emanuel -Vad ska du göra mera?
Vakten -Jag ska spela på strängaspel för dig...
Emanuel + ...tills du kommer till mig.
Vakten
Emanuel -Du kan väl inte spela strängaspel?
Vakten -Det kan jag väl, eller lär mig med tiden.
Vakten Min bror Emanuel, förstår du?
Emanuel + En bror, som tappat sin syster,
Vakten kan hitta henne igen.
På jorden är människan halv.
Det känner var och en.

I himlen är det annorlunda.
Är det hemligheten?
Det är hemligheten, som alla vet.
Emanuel Jag behöver inte andas.
Vakten -Alla måste andas.
Emanuel -Inte jag!
Emanuel Syster, kom ombord på mitt skepp,
som flyter på luftens hinnor.
Vakten -Ditt luftskepp.
Emanuel -Vi tar en tur.
Emanuel -Där är ett moln, där är en måne.
Vakten -Och en till, och en till.
Emanuel + Allting där nere är så litet
Vakten och vi är högt här uppe.
Emanuel Du tar rodret.
Det frasar i seglet. Lyssna.
Livet är kort.
Ett barr som faller från en gran.
Vakten Nu är vi bland stjärnorna.
Vakten + Lilla björn, Berenikes hår, lilla lejonet.
Emanuel
Vakten Se! Livet är långt.
Ett barr som faller från en gran.
Emanuel + Andas djupt!
Vakten Ett enda andetag på tusen år.
Ett enda andetag på tusen år.
Andar Poczekaj chwilę. I zobaczysz.