2009 nummer 1 - Minkyrka.se

More documents

Recommendations

Info

”Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få” (Harry Martinson) Hur vi upplever sorgen, när en nära vän eller anhörig dör, varierar från människa till människa. Det beror på hur dödsfallet skedde, vilken relation vi haft till den döde och vilka vi själva är. Det är inte sorgen i sig som smärtar oss; det är förlusten vi lidit. Sorgen är en läkning, den vill oss väl. Om vi inte tillåter oss att sörja, far vi illa. Sorg som stängs inne tar orimligt mycket kraft. Ibland kan den som sörjer tycka att man själv reagerar konstigt. Så är det nog inte. Det är situationen som är absurd. Döden är något så onaturligt för oss, som är skapade för att leva! Något som tar bort sorgen kan jag inte tänka mig, och det är inte heller meningen att den skall tas bort - sorgen skall få göra sitt läkearbete. Däremot kan jag nämna något av det som har hjälpt mig under tiden efter det att min man dog i våras. - Att stanna i ”det vanliga”. En nära anhörigs död innebär i sig en så stor förändring för de närmaste att det kan vara bäst att inte också förändra annat i vardagen. Man orkar inte så mycket. ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder” - Att göra något praktiskt. Det ger lite balans åt tillvaron. Vi som har tummen mitt i handen blir dessutom så stolta, när vi lyckas fixa något. - Att ta emot omtanken från anhöriga, vänner, arbetskamrater. Så bra att kunna ringa eller söka upp någon; ibland räcker det med att veta att de finns. - Att tacka för varje minne som värmer hjärtat. Jag har märkt att det finns en tröst i att tacka - och hållbar tröst är ganska sällsynt. ”Innan natten kommer vill jag tacka för den dag du gav, för dem jag mötte. För ett liv som mognat något, Herre, vill jag tacka.” Sv ps 510 v1. - Att vara med om gudstjänsten. Jag säger ”vara med”, för till att börja med kanske man bara orkar vara där utan att ta till sig så mycket. Men det är mycket nog. Där finns sådant som bär, oberoende av en själv. - Att ta emot tårarnas gåva. Nu citerar jag ”Gråta har sin tid” en liten skrift av Gösta Josefsson: ”Tårarna skall gråta in en inre bild, så hel och äkta som möjligt. Den skall vara varken sämre eller bättre än den verkliga. Den som är död vill vi minnas. Men han eller hon behöver inte vår omsorg längre. Sorgen vill hjälpa oss att frigöras från den som är död, lossna så att det som varit inte hindrar oss att leva nu. Att lossa förtöjningarna är inte att glömma, svika Rikta blicken rakt framåt, se på det som ligger framför dig. Ords 4:25 4 eller överge. Det är att låta livet söka nya möjligheter.” - Att ta vara på glädjen är helt tillåtet. Skrattet och tårarna är inte ovänner. Enkla glädjeämnen blir viktiga. Paradoxalt nog har sorgen en förmåga att göra oss mottagliga för glädjen. I Joh 16:22 etc säger Jesus : ”Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. När en kvinna skall föda har hon det svårt för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn, minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er.” När det som är svårt drabbar oss, behöver vi hitta ord för det vi känner och tänker. Ett sätt kan vara att samtala i lugn och ro med andra i samma situation. I Mönsterås och Fliseryds församlingar inbjuder vi till samtalsgrupper som vi kallar ”Genom sorg till liv”. En sådan grupp kommer att pågå under våren. Tillsammans kan vi kanske finna ord för sorgen – den som är “den djupaste ära som glädjen kan få.” Kerstin Ljungquist Foto: Håkan Knutsson
Foto: Håkan Knutsson Att ta avsked av den man älskar… När stunden är inne och vi står vid en dödsbädd av någon nära anhörig är villrådigheten ofta total, vad gör jag nu? I Sverige är det Svenska Kyrkan som är huvudman för begravningsverksamheten. Det innebär att det är Svenska Kyrkan som ansvarar för att den döda människan får ett värdigt avslut på jordelivet och att den dödes stoft kommer till en begravningsplats eller strös ut på en godkänd plats. Ofta samarbetar församlingarna med olika begravningsbyråer på orten där man bor. De flesta människor är medlemmar i Svenska Kyrkan och därför är det normalt att avskedet av den döde sker i en begravningsgudstjänst. Om den döde inte är medlem i Svenska Kyrkan är det ändå möjligt med en begravningsgudstjänst inom Svenska Kyrkan men då tar församlingarna ut en avgift för omkostnaderna (i Mönsterås och Fliseryds församlingar 17 700 kr år 2009). För att en begravningsgudstjänst för icke medlem skall ske krävs godkännande av kyrkoherden, som bedömer rimligheten i önskan. Det är viktigt att respektera den dödes vilja och skäl till eventuellt utträde ur Svenska Kyrkan. Begravningsgudstjänsten utformas tillsammans med tjänstgörande präst och kyrkomusiker så att den blir värdig och personlig. Psalmer och musikval, men också texter och inramning kan utformas på många olika sätt. En bärande tanke i Svenska Kyrkans begravningsgudstjänster är att överlåtandet av den döde sker i Kristi gemenskap. Döden bryter inte slutgiltigt banden utan löftet om uppståndelsen lever också när vi tar avsked av våra nära och kära. För den som inte är medlem i Svenska Kyrkan och önskar annan form av avsked än det som sker i begravningsgudstjänsten kan någon annan förrätta en s.k. borgerlig begravning. Den kan ledas av vem som helst och brukar innehålla diktläsning och sånger. Eftersom Svenska Kyrkan är huvudman för begravningsverksamheten så upplåter Mönsterås församling, gravkapellet på gamla kyrkogården samt församlingshemmet i Fliseryd för borgerliga begravningar. I dessa lokaler kan de kristna symbolerna avlägsnas om så önskas. Ansvaret för stoftet innan gravsättningen vilar på Svenska Kyrkan oavsett tro och politisk övertygelse. Gravsättning Den dödes stoft kan begravas på flera olika sätt. Av tradition är jordbegravning den vanligaste formen i våra trakter. Efter gudstjänsten sänks hela kistan ner i en kistgrav. Sedan början av förra seklet har det blivit allt vanligare med kremation. Då bränns kistan efter begravningen och stoftet placeras därefter i en urna som gravsätts i en urngrav. 5 Under de sista decennierna av 1900-talet så blev minneslunder vanliga i tätorterna. Då placeras stoftet inom ett visst område men de anhöriga har ingen markerad plats att gå till för att placera blommor eller ljus. Minneslunden verkar förlora i intresse för att istället, på sikt, ersättas av askurngravlunder. I dessa placeras stoftet efter kremeringen på en bestämd plats men utan någon egen gravsten. En liten skylt markerar exakt plats och där kan de anhöriga placera ljus och blommor. På Mönsterås kyrkogård finns dessutom en särskild avskild del för muslimer. En eller flera av de närmast anhöriga utses till gravrättsinnehavare. Av naturliga skäl finn ingen gravrätt för den som placerats i minneslund. Gravrätten gäller i 25 år. Den kan därefter förlängas i 15 år mot en avgift som kyrkofullmäktige bestämmer (fn 500 kr). Det finns regler kring hur gravplatsen skall skötas och vilka gravanordningar som är godkända, dvs. vilka mått gravstenen skall ha osv. Det är inte tillåtet i Mönsterås och Fliseryd att inhägna gravplatsen. Våra kyrkogårdar är verkligen en fridens plats och en plats att minnas människor som gått före oss. Genom gravstenarnas texter anar vi hela levnadsöden. Har du frågor kring något som har med kyrkogården och begravning att göra så tveka inte att ringa till pastorsexpeditionen för att få svar på dina frågor. Mattias Rosenquist
Page 1 and 2: MÖNSTERÅS - FLISERYDS församling
Page 3: KYRKLIGA HANDLINGAR ENLIGT SVENSKA
Page 7 and 8: Foto: Håkan Knutsson Kyrkogårdsmu

2009 nummer 1 - Minkyrka.se

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?