VISKA 2007-2.indd - Veddige nu
06.09.2013 • Views
Share Embed Flag

VISKA 2007-2.indd - Veddige nu

VISKA 2007-2.indd - Veddige nu

VISKA 2007-2.indd - Veddige nu

SHOW MORE
SHOW LESS
ePAPER READ
DOWNLOAD ePAPER
veddige.nu

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

START NOW

S A M H Ä L L S M A G A S I N F Ö R F O L K E T R U N T V I S K A N N U M M E R 3 0 • 2 0 0 7 / 2 • Å R G Å N G 8 P R I S : 1 0 K R<br />

Hästar & änglar<br />

bREV FRÅN bRASILIEN<br />

10 000 yEARS OF ROcK’N ROLL<br />

EN OLycKA KOMMER SÄLLAN ENSAM<br />

MINIGOLF MEd FIKA<br />

GLASRESAN<br />

★<br />

super<strong>nu</strong>mmer!<br />

28 sidor och 4000 ex

testat bergvärmepumpar.<br />

<br />

transporter för allt och alla tel: 0340-306 57<br />

<br />

sidan | ViSKA! <strong>2007</strong>/2<br />

Konsumentverket har<br />

Thermia ger dig mest<br />

<br />

och Konsumentverket<br />

varmast vatten. har<br />

<br />

testat bergvärmepumpar.<br />

<br />

<br />

<br />

Thermia ger dig mest <br />

<br />

och varmast vatten.<br />

www.thermia.se<br />

I Råd & Rön (<strong>nu</strong>mmer 2, 2006) visar Konsumentverkets test<br />

att bergvärmepumpen Thermia Diplomat Optimum ger dig<br />

mest och varmast vatten. Inte nog med det, pumpen visar<br />

toppresultat på samtliga punkter. Till exempel gällande årsverkningsgrad,<br />

energibesparing och ljudnivå. Den är också<br />

Sveriges enda P-märkta bergvärmepump.<br />

Läs gärna mer om testet på www.radron.se<br />

<br />

0 3 4 0 - 6 4 9 7 6 4 • w w w . h j r o r . c o m • i n f o @ h j r o r . c o m<br />

<br />

<br />

<br />

40 Är i energibranschen!<br />

stor erfarenhet av luft- jord- och<br />

bergvÄrmeinstallationer<br />

Specialtransporter<br />

tel. 0340-306 10<br />

fax. 0340-304 84<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

www.veddige-akeri.se

VÄR DE KU PONG<br />

Kuponginlösen<br />

Allt som hör Midsommar till!<br />

BESÖK GÄRNA VÅR FRUKT OCH GRÖNT MARKNAD PÅ TORSDAG-FREDAG.<br />

DÄR HANDLAR DU FRUKT, GRÖNSAKER OCH BLOMMOR TILL MIDSOMMAR!<br />

VI PÅ HEMKÖP ÖNSKAR ALLA VÅRA KUNDER EN RIKTIG SKÖN SOMMAR!<br />

9 954913 101198<br />

Handla andra varor<br />

för 100 kr så får du<br />

köpa 2 Abba matjesill<br />

för 15.00kr<br />

Abba, fl era sorter, 200/125 g.<br />

Jämförpris: 60:-/kg<br />

Max 1 erbjudande/kupong och hushåll. Gäller t o m <strong>2007</strong>-06-24<br />

hos Hemköp. Kan ej kombineras med andra erbjudanden.<br />

990 PER ST<br />

G RÄDDE 5dl<br />

5 dl Arla.<br />

Jämförpris: 19 80 /l<br />

15:-PER ST<br />

KAFFE<br />

Gevalia, fl era rostningar och<br />

sorter, 500 gr. Jfr-pris 30:-/kg<br />

Namn:___________________________________________<br />

10:-PER ST<br />

G RÄDDFI L 5dl<br />

5 dl Arla.<br />

Jämförpris: 20:-/l<br />

FLÄSKFI LÉ<br />

Färsk Dansk.<br />

6990 / KG<br />

2 VALFR IA<br />

25:-<br />

+ PANT<br />

COCA COLA<br />

2l, Jämförpris 6 25 /l<br />

ViSKA! <strong>2007</strong>/2 | sidan<br />

Öppet under Midsommarhelgen: fre 22/6: 800-1500 , lör 23/6 900-1800 , sön 24/6 900-1800 .<br />

Telefon: 0340-307 44, Chark: 0340-308 50. Priserna gäller from <strong>2007</strong>-06-18 tom <strong>2007</strong>-06-24.

sidan 4 | ViSKA! <strong>2007</strong>/2<br />

Bo Sjöholm<br />

Kontorschef<br />

Dobrila Jagunic<br />

Privatrådgivare<br />

Carina Klopstock<br />

Privatrådgivare<br />

TRIVSEL<br />

OMTANKE<br />

OCH PERSONLIG<br />

SERVICE<br />

ÄR VÅRT MOTTO<br />

när det gäller mindre lokaler eller<br />

lägenheter ring oss:<br />

tel: 0340-387 00<br />

Carina Svensson<br />

Privatrådgivare<br />

Kundtjänst<br />

Inge Johansson<br />

Företagsrådgivare<br />

Mona Bengtsson<br />

Bankkassör<br />

Lilian Persson<br />

Privatrådgivare<br />

- en riktig bank med hemmaplan i <strong>Veddige</strong><br />

MIDSOMMARÖPPET:<br />

MIDSOMMARAFTON ………… 9-14<br />

MIDSOMMARDAGEN ……… 11-18<br />

SÖNDAG 24/6 ……………… 11-18<br />

VI PÅ EKLÖVS ÖNSKAR ALLA VÅRA<br />

KUNDER EN SKÖN SOMMAR!<br />

VÄLKOMNA!

Super<strong>nu</strong>mmer<br />

iBLAnd TÄnKer jag på att vad ska vi i<br />

<strong>Veddige</strong> ha en tidning till? Det bor lite över<br />

3000 människor här. Vad kan hända som är<br />

värt att skriva i en tidning om? Alla läser ju<br />

Hallands Nyheter, vissa läser Norra Halland,<br />

Markbladet eller Metro. Det står ju allt som är<br />

värt att veta i dessa tidningar. Sen alla har väl<br />

internet, radio och tv. Vad ska vi med ViSKA!<br />

Magasinet till?<br />

Vi hAr gjort 30 <strong>nu</strong>mmer av tidningen<br />

hittills. Vi trodde att vi hinner kanske göra<br />

fyra tidningar, innan ni sviker oss. Men så<br />

blev det inte. ViSKA! Magasinet är hetare än<br />

någonsin.<br />

Vi uppLeVer en globalisationens tid.<br />

Det som händer i en liten by i Indien syssel-<br />

sätter oss i <strong>Veddige</strong>. Jag kan läsa en människas<br />

dagliga tankar från Sydamerika och alla i hela<br />

världen kan se vad jag gör – i realtid om jag<br />

vill. Snabba motorvägar, enkla passkontroller<br />

och billiga fl ygresor har gjort världen så liten.<br />

dÅ GÄLLer det att vara än mer uppmärksam<br />

på våra närmaste.<br />

VissT Är vi stolta över ett lyckat <strong>nu</strong>mmer.<br />

Många annonsörer, gamla historier och nya<br />

reportage gör tidningen till en mångsidig,<br />

trevlig liten… lokal blaska. Men min stolthet<br />

är inte obruten. Jag tänker på allt vi inte<br />

skrivit om. Som Ewas och Nisses bröllop igår<br />

eftermiddag. Vilken överraskning!<br />

TÄnK om alla föreningar och företag hade<br />

en pressansvarig. Tänk att få mer hjälp i form<br />

av några enkla bilder (bilderna till glasresan<br />

tog jag med min mobil), några stödord, kring<br />

det som har hänt, det som var roligt, det som<br />

var samtalsämne, det som gjorde dig stolt<br />

– eller förbannad. Det händer hur mycket<br />

som helst mellan två tidningar, det gäller bara<br />

att vi samarbetar. Många tror att jag är en<br />

lokal reporter som ”ska vara på plats” när det<br />

händer. Å nej. Jag har också arbete att gå till<br />

och familj att umgås med.<br />

men KAn jag, så kan du! Alla kan vi bidra<br />

lite till en än<strong>nu</strong> bättre tidning.<br />

sAndor oLAh<br />

ViSKA! TAcK TILL: INNEHÅLL:<br />

VisKA! ges ut av <strong>Veddige</strong>Visionen, och distribueras gratis till<br />

hushåll i <strong>Veddige</strong>. Lös<strong>nu</strong>mmer säljes på redaktionen. Pris: 10 kr.<br />

AnsVAriG uTGiVAre: Michael Enberg.<br />

disTriBuTion: <strong>Veddige</strong>Visionen.<br />

redAKTion:<br />

Arne Eriksson 0 40- 05 85, fax: 0 40- 0 09<br />

Bo Ema<strong>nu</strong>elsson 0 40- 0 55, bosse@veddige.<strong>nu</strong><br />

Hans Olsson 0 40- 0 90, hans@veddige.<strong>nu</strong><br />

Michael Enberg 0 40- 81 44, michael@veddige.<strong>nu</strong><br />

Sandor Olah 0 40-649790, sandor@veddige.<strong>nu</strong><br />

Adress:<br />

ViSKA! c/o O.L.S.A. Viskastigen 46 , 4 0 0 <strong>Veddige</strong><br />

tel: 0 40-64 97 90, fax: 0 40-64 97 91,<br />

mobil: 070 -74 55, e-mail: viska@veddige.<strong>nu</strong><br />

omsLAGsBiLd: På väg till Darragård,<br />

bild till ”Hästar och änglar”. Foto: Sandor Olah<br />

TrYcK: Geson, upplaga: 4000 ex. pApper: Svanenmärkt.<br />

nÄsTA <strong>nu</strong>mmer: 14 sepTemBer <strong>2007</strong><br />

mA<strong>nu</strong>ssTopp 3 sepTemBer <strong>2007</strong>.<br />

donATion: BG 5113-7859<br />

inBeTALAs till <strong>Veddige</strong>Visonens bankgirokonto.<br />

BeTALninGsmoTTAGAre: <strong>Veddige</strong>Visionen<br />

ewA johAnsson och Nils-Ola Tjärnmo gifte sig i <strong>Veddige</strong><br />

kyrka den 9 juni <strong>2007</strong>. En händelse som borde ha fått mer<br />

mediautrymme i en lokaltidning som ViSKA!. Överraskning,<br />

mycket hög mysfaktor och många ”lokaliteter”.<br />

LYcKA TiLL Ewa & Nisse!<br />

den snABBA, den fula, den fj olliga, den skitiga, den stiliga, den rökiga, den fåniga, den vackra, den puckade, den fräcka, den skralliga, den<br />

skalliga, den orädda, den fega, den lyckliga, den malliga, den räliga… alla har de en sak gemensamt: de älskar allt som går att få igång med<br />

några oktan, de älskar framförallt sina mopeder. Den 5 augusti är det mopperally. Plats Visionstorget <strong>Veddige</strong>. Som vanligt är det samling kl<br />

9.00, start kl 10.00! Och glöm inte anmäla dig till Hans (0702 460 773) eller på www.veddige.<strong>nu</strong><br />

sÅ roLiGT vi ska ha!<br />

AndreAssons ÅKeri AB<br />

derome pizzeriA<br />

eKLÖws supermArKeT<br />

eLeKTro emA<strong>nu</strong>eL<br />

eson pAc AB<br />

hemKÖp VeddiGe<br />

hj rÖr AB<br />

j-o BYGG BomiLjÖ AB<br />

LisBeTh hArALdsson, mALmÖ<br />

mÖBeLhÖrneT<br />

peBe produKTer AB<br />

sTrÄnGBeTonG<br />

TriVAs VArBerG<br />

VArBerGs BosTAd<br />

VArBerGs spArBAnK<br />

VArBerGsorTens eLKrAfT eK.fÖr.<br />

VeddiGe Buss AB<br />

VeddiGe ÅKeri AB<br />

VisKAdALens fÖrsÄKrinGsBoLAG<br />

SUPERNUMMER 5<br />

EN OLycKA KOMMER SÄLLAN ENSAM 6<br />

HÄSTAR&ÄNGLAR 9<br />

bOSSES HISTORISKA HÖRNA 11<br />

bREV FRÅN bRASILIEN 4 14<br />

GLENN STRÖMbERG I VEddIGE 15<br />

10 000 yEARS OF ROcK’N ROLL 17<br />

MINIGOLF MEd FIKA 18<br />

MAJbLOMMAN 100 ÅR 19<br />

GÄNGET I GRUSGROPEN #20 20<br />

GLASRESAN 24<br />

ViSKA! <strong>2007</strong>/2 | sidan 5<br />

5<br />

AUGUSTI

en olyck a kommer sÄllan ensam<br />

TexT&BiLd: mArie rYdeLL<br />

En olycka komm<br />

Följande text handlar<br />

om Friluftsfrämjandets<br />

lokalvdening i <strong>Veddige</strong>-<br />

Derome. Friluftfrämjandet är<br />

en rikstäckande organisation<br />

som arbetar ideellt med<br />

barnverksamhet. Sedan 1957<br />

har barn mellan 3 och 5 år<br />

kunnat på i Skogsmulleskola.<br />

På senare år har det dykt<br />

upp verksamhet för yngre<br />

barn, och <strong>nu</strong> fi nns det<br />

olika grupper för barn från<br />

1 år upp till 25, därefter<br />

tar vuxenverksamheten<br />

vid. I ViSKA! kommer<br />

ni framöver att få stifta<br />

närmare bekantskap<br />

med Friluftfrämjandet<br />

i <strong>Veddige</strong>-Derome<br />

sidan 6 | ViSKA! <strong>2007</strong>/2<br />

eTT minne från svunna tider

er sällan ensam<br />

med LÄTTA steg styrde vi kosan mot<br />

vårat förråd i <strong>Veddige</strong> en solig dag i december<br />

förra året. Den lilla byschan som i fl era år stått<br />

hos en av våra ledare skulle <strong>nu</strong> tömmas för<br />

att sedemera fl yttas till en annan ledare. Föga<br />

anade vi att detta bara var början på en lång<br />

rad eländes elände …<br />

med GLATT humör och stor arbetslust<br />

började vi röja ur all gammal bråte. Vi såg<br />

fram emot att få slänga en massa och organisera<br />

det kvarvarande materialet snyggt och<br />

prydligt på nya hyllor så snart förrådet fl yttats<br />

till sin nya plats.<br />

nÄr Vi arbetat oss ner mot golvet möttes<br />

vi av en mindre trevlig syn. Bakom ett par<br />

papplådor bredde en mindre svampodling<br />

ut sig! Nu är väl i och för sig svampar något<br />

som vi i Friluftfrämjandet med glädje studerar<br />

ute i skogen med våra barngrupper. Men för<br />

den skull är det inte säkert att vi vill ha dem i<br />

vårt förråd! Vi undersökte väggen och golvet<br />

och kunde konstatera att det var bra mycket<br />

fuktigare än vad det borde vara. Med djupa<br />

suckar kom vi ganska snart överens om att vår<br />

sVAmp och fukt deT AVBLÅsTA taketresTernA AV vindskyddet<br />

lilla byscha hade gjort sitt. Som tur var hade<br />

inget av större värde blivit förstört av vattnet<br />

och svamparna. Så vi blev strax på gatt humör<br />

igen. Vi skojade om det ironiska med att gå<br />

ut i skogen för att leta svamp när man kan ha<br />

dem i sitt eget förråd. Så himla onödigt!<br />

<strong>nu</strong> VidToG ett febrilt letande efter ett<br />

nytt förråd, eller en liten bod där vi kunde<br />

förvara våra tillhörigheter. Samtidigt ville vi<br />

bli av med det gamla fuktiga förrådet.<br />

Vid en förfrågan om inte brandkåren<br />

ville ha en liten byscha att tända fyr på, visade<br />

det sig att bollklubben var ute efter en bod<br />

att förvara koner och bollar i. De fi ck veta att<br />

den var fuktig, men efter en inspektion ansåg<br />

de att den skulle duga åt ändamålet. Sagt och<br />

gjort, vi tömde den på paddlar, stormkök,<br />

rep, kåsor, pärmar och böcker, och de fl yttade<br />

den och fyllde på med bollar och koner. Alla<br />

var nöjda och glada! Än<strong>nu</strong> gladare blev vi när<br />

vi fi ck besked om att det fanns ett förråd vi<br />

kunde få, helt gratis, i Derome. Bara vi tog<br />

de därifrån!<br />

sjÄLVKLArT! inGen tvekan, det var<br />

större och bättre än det gamla, och att fl ytta<br />

ett sju meter långt förråd ska väl inte vara<br />

några större problem!<br />

inTe fÖr idel leende Friluftfrämjare!<br />

Men mungiporna kan dras nedåt, även på en<br />

Friluftfrämjare, när man nås av beskedet att<br />

Stormen Per blåst taket av det nya förrådet!<br />

Göta Petter som det såg ut! En lång stund<br />

kunde vi bara stå och glo på vraket. Hela taket<br />

hade lättat och kastats av bakåt, rakt på en<br />

gammal traktor och en annan byggnad.<br />

Vi sTod där och gapade en stund, sedan<br />

tog Främjarandan över. Fram med presenning,<br />

brädbitar och skruv Upp på stegar och<br />

fast med presenningen. Snart var ett provisoriskt<br />

tak på plats, som förhoppningsvis skulle<br />

hindra regnet och snögloppet från att fuktskada<br />

även detta förråd. Knappt hade skruvdragaren<br />

förpassats ner i sin låda innan nästa<br />

dråpslag kommer;<br />

VindsKYddeT hAr BrunniT ner!<br />

VA´? nÄr då? Hur då? Varför? Det tog en<br />

stund innan det verkligen gick in. Vindskyddet<br />

som stått på Mulleängen i när-<br />

ViSKA! <strong>2007</strong>/2 | sidan 7

mare tjugo år fanns inte kvar! Man kan bara<br />

spekulera i hur det gått till, det fanns raketer<br />

och papper från smällare bland de förkolnade<br />

resterna, man vill tro att det varit en olycka,<br />

men tanken gnager …kan någon ha varit så<br />

gemen, så de med berått mod tänt på?<br />

oLYcKA eLLer inte, faktum kvarstod.<br />

Vi hade inget vindskydd längre. Detta kunde<br />

blivit droppen som fått bägaren att rinna<br />

över, men inte då! Istället för att gräva ner oss<br />

i eländet beslöt vi att göra något positivt av det<br />

hela. Ett nytt tak skulle naturligtvis byggas så<br />

snart det nya förrådet fl yttats, och varför inte<br />

anordna en kurs i k<strong>nu</strong>ttimring? De vore väl<br />

ytterst intressant att få lära sig! Så kunde man<br />

kanske passa på att timra ett nytt vindskydd<br />

under tiden.<br />

under de kommande månaderna fl yttades<br />

det taklösa förrådet, med hjälp av våra fantastiska<br />

ledare och föräldrar till barn i grupperna<br />

som ställer upp! En solig dag i slutet av<br />

mars träff as<br />

några av våra<br />

medlemmar<br />

sisTA resTernA blir lagom grillglöd<br />

i blandade<br />

åldrar och<br />

röjer med<br />

gemensamma<br />

krafter upp<br />

resterna av<br />

vindskyddet.<br />

En del av de<br />

f ö r k o l n a d e<br />

stockarna får<br />

brinna upp<br />

helt, och stå<br />

till tjänst som<br />

grillbrasa för<br />

den medhavda<br />

korven! En svartbränd, kvarglömd barnvante<br />

påminner om den tid som varit …<br />

TAcK ALLA ni som var där och hjälpte<br />

till! Nu ska taket snart vara klart, och sedan<br />

kan vi fl ytta in och inviga vårt nya förråd.<br />

under sommAren kommer vi att med<br />

yxor, handsågar, bilor, timmerhakar och<br />

navare bygga vårt nya vindskydd! Mer om<br />

det blir det i kommande <strong>nu</strong>mmer av ViSKA!!<br />

Missa inte det!<br />

Vi ViLL passa på att tacka följande personer<br />

för hjälpen:<br />

BerTiL sVensson, Stengårdshult i<br />

Derome för förrådet, Br Larssons Grustag<br />

AB, Lennart Axelsson och Mag<strong>nu</strong>s Andersson<br />

Derome Åkeri för hjälp med vägen och<br />

fl ytten av förrådet.<br />

Friluftsfrämjandet<br />

om du också vill hjälpa oss tas ett<br />

ekonomisktbidrag tacksamt emot!<br />

BG 5356-3912<br />

sidan 8 | ViSKA! <strong>2007</strong>/2<br />

Häst<br />

ALLA hAr hört talas om huset vid den<br />

nedbrunna ladugården. Kommer du inte ihåg<br />

var den ligger så ska du köra på Syllingevägen<br />

och svänga in till höger vid skylten ”Hästshop”.<br />

sKYLTen Är inte ny. Den har visat vägen<br />

i många år för många hästintresserade till<br />

Susannes Häststuga. Susanne har fl yttat till<br />

stan och <strong>Veddige</strong> blev utan hästshop i några<br />

år. Men så här kan väl inte fortsätta, tänkte<br />

Anna Ågård.<br />

AnnA Bor på Darragård, i huset vid den<br />

nedbrunna ladugården. Och hon är hästtokig.<br />

Men hon är även intresserad av änglar, hant-

tar & änglar<br />

verk och naturmetoder av alla det slag. Det är<br />

just det som sätter sin prägel på hennes nyöppnade<br />

gårdsbutik för hästfolk. Hon har byggt<br />

om det gamla garaget/stallet till en mysig<br />

butik där hon samlar och säljer allt som är<br />

hennes intresse. Det är blandat med keramik,<br />

hantverk, presentartiklar i mysig ladugårdsmiljö<br />

som delar rum med häst- och ridsport<br />

accessoarer. I lokalen luktar läder och rökelse<br />

och man blir tagen av det rogivande ljudet<br />

från en minifontän. Från taket hänger änglar,<br />

och drömfångare, glaskulor och ljusstakar. På<br />

hyllorna ser vi handsydda dockor, små tavlor<br />

och keramik. Hon säljer allt som hon själv<br />

skulle vilja ha. Anna tror inte att företaget kan<br />

gå med större vinst i början. Men hon tycker<br />

att det är roligt att kunna erbjuda en alternativ<br />

hästshop till sina vänner. Och vännerna har ju<br />

sina vänner…<br />

hon KAn inte låta bli att berätta om sin<br />

stora kärlek: islandshästar. Hon såg henne<br />

först på en bild på internet. Och det sa klick.<br />

Sedan har det bara rullat på. Åka till Island,<br />

träff a drömhästen, ordna alla papper och<br />

skeppa hem den. Men hon träff ade en annan<br />

häst också där på Island. Hon berättar när de<br />

fi ck ögonkontakt… Efter ett år av längtan<br />

åkte hon tillbaka och köpte den också.<br />

AnnA med en av sina favoriter, en shetlandsponny som är lika busig som en hundvalp…<br />

h Ä s ta r & Ä n g l a r<br />

TexT&BiLd: sAndor oLAh<br />

BAKom huseT tar vi en promenad i det<br />

vackra vårvädret i hästhagen. Nedanför hagen<br />

rinner Syllan och sänker en närmast idyllisk<br />

bild över vyn. Hästarna kommer och hälsar<br />

på oss när vi närmar oss de. Hästar kan inte<br />

prata, men jag ser att Anna<br />

och de förstår varandra<br />

mycket väl.<br />

hAr du vägarna förbi,<br />

ta gärna en titt i Annas<br />

butik. Även om du inte<br />

handlar, kan du i alla fall<br />

snacka häst med en som<br />

förstår. Lycka till Anna!<br />

ViSKA! <strong>2007</strong>/2 | sidan 9

jonsjÖ sÄTeri.<br />

Jag försökte förra gången få lite ordning<br />

på Jonsjö säteris äldsta historia. Någon hade<br />

antytt, att greve Jacob Nielsen kan ha varit<br />

ägare till denna gård under den tid, som<br />

denne hade norra Halland som ett självständigt<br />

grevskap. Jag skall rätta till en felaktighet<br />

i min förra artikel. Från en tidningsartikel<br />

fick jag en uppgift, att greve Niels Nielsen lät<br />

sin son Jacob ärva hans förläning. Detta är<br />

felaktigt.<br />

Niels (Nicolaus) Nielsen fick grevskapet<br />

norra Halland av sin farfar Valdemar Sejr<br />

innan denne avled 1242. Denne Niels Nielsen,<br />

Jacob Nielsens far, dog 1251. Länet drogs<br />

då förmodligen i vanlig ordning in till danska<br />

kronan.<br />

Svenskarna härjade år 1276 anförda<br />

av Mag<strong>nu</strong>s Ladulås i Halland och Skåne.<br />

Danske kungen Erik Glipping gick till motattack.<br />

Den danska hären leddes av bland<br />

andra greve Jacob Nielsen, som utmärkte<br />

sig för stor tapperhet. Kungen Erik Glipping<br />

belönade honom år 1283 genom att överlämna<br />

norra Halland som grevskap med rätt att där<br />

skriva ut skatter. Norra Halland sträckte sig<br />

ner till Ätran. Detta län var sedan fram till<br />

1305 nästan ett litet självständigt rike. År<br />

1305 överlämnade greve Jacob grevskapet till<br />

norske kungen Håkan.<br />

Erik Glipping deltog inte i striderna.<br />

Bexell skriver i sin Hallands historia: Under<br />

greve Jacobs frånvaro i fälttåget skall ett<br />

ganska nära vänskapsband blivit k<strong>nu</strong>tet emellan<br />

ko<strong>nu</strong>ng Erik Glipping och grevinnan av<br />

Halland. Erik Glipping blev mördad den 22<br />

november 1286 i Finderups lada i Jutland.<br />

Mordet har aldrig riktigt klarats upp, men<br />

en samling danska stormän med greve Jacob<br />

Nielsen i spetsen blev dömda och förvisade<br />

Bosses<br />

historiska hörna<br />

Mina berättelser bygger på uppgifter från historisk litteratur<br />

men också mycket från gamla tidningsartiklar och berättad<br />

muntlig tradition. Det är alltså inget vetenskapligt dokument.<br />

Jag hoppas komma sanningen så nära som möjligt.<br />

från riket. I greve Jacobs fall kan man kanske<br />

även ana vanlig svartsjuka.<br />

frAmÅT i Tiden.<br />

Förra gången hade jag berättat om släkten<br />

Grijs på Jonsjö. Den siste, Arild Grijs, hade<br />

varit gift med Kerstin Krabbe från Ölmanäs<br />

säteri i Åsa. Möjligen hette hon Christine<br />

Krabbe. Den 15/1 1633 hade paret fått dottern<br />

Catharina.<br />

Kerstin Krabbe hade efter Arilds död<br />

år 1633 gift om sig med Torsten Hierta, som<br />

enligt adelskalendern var död redan 1648.<br />

Nu hade det kommit en ny adelsfamilj på<br />

andra sidan Viskan. Den 15 november 1643<br />

hade gården Stora Kärret i Istorp förvärvats<br />

av välborne Nils Staffansson Hjulhammar.<br />

Som jag nämnde i förra tidningen, hade Nils<br />

Hjulhammar köpt upp flera gårdar i Istorp<br />

och Horred.<br />

Tydligen blev det parti med grannen på<br />

andra sidan ån. Kerstin Krabbe gifte sig en<br />

tredje gång med Nils Hjulhammar. Troligen<br />

bodde de på Stora Kärret i Istorp, eftersom<br />

de blev begravda i Istorps kyrka. Även Kerstin<br />

Krabbes dotter Catharina blev uppfostrad på<br />

Stora Kärret. Jag tror, att det är denna flicka,<br />

som får ärva Jonsjö. Hon är en av de sista på<br />

Jonsjö, som har blod från släkten Grijs i sina<br />

ådror.<br />

niLs hjuLhAmmArs BArn.<br />

I adelskalendern har Hjulhammar fyra<br />

barn. Det står inte, när dessa barn är födda.<br />

Om den äldste sonen Staffan (eller Stefan)<br />

står det, att han var student i Uppsala 1658.<br />

Sedan följer barnen Lars, Catharina och Elisabeth.<br />

Om Kerstin Krabbe var mor till dessa<br />

barn, bör hon ha gift sig med Nils Hjulhammar<br />

ganska snart efter det, att Hjulhammar<br />

anlände till Stora Kärret 1643. Inget av de<br />

här barnen kommer att ärva Jonsjö. Staffan<br />

bodde på Bolbynäs i Jönköpings län och Lars<br />

på Eskilsö i Seglora. Dottern Catharina var<br />

gift med löjtnanten Peder Gyllencornett,<br />

som stupade i slaget vid Lund den 4/12 1676.<br />

Catharina levde som änka år 1699. Om henne<br />

står det, att hon var dotter till Kerstin Krabbe<br />

och Nils Hjulhammar.<br />

Peder Gyllencornetts farfar hette Peder<br />

Björnsson Stött. Han var en riktig krigare.<br />

Peder Björnsson erhöll Stackenäs (Stackhed)<br />

i Skedeskamma socken vid Fävren. Längre<br />

fram i tiden bytte socknen namn till Karl-<br />

Gustav.<br />

Peder Björnsson var med i slaget vid<br />

Stångebro 1598 och vid Älvsborgs försvar<br />

1612. År 1627 var han med Gustav II Adolf i<br />

Polen. I slaget vid Dirschau fastnade Peders<br />

häst i ett moras. Peder blev nedhuggen. Han<br />

ligger begravd i stadskyrkan i Dirschau. Hans<br />

barn adlades samma år. Peder Björnsson hade<br />

barnen Jan, Per, Christina, Brita och Arvid.<br />

Arvid var far till ovan nämnde Peder Gyllencornett.<br />

Christina var den flicka, som efter<br />

makens död gifte om sig med majoren Bengt<br />

Silverlood.<br />

Arvid Gyllencornett var född 1611 på<br />

Borgholms slott, där fadern då var slottsfogde.<br />

Arvid avancerade till ryttmästare. Han<br />

stupade den 9/3 1644 under kriget i Skåne i ett<br />

slag vid Rolsberga. Han hade med sin hustru<br />

Birgitta Rytter förutom ovan omtalade Peder<br />

ytterligare två söner och två döttrar.<br />

Mellan Stackenäs och Stora Kärret var<br />

det inte så långt. Det var inte så konstigt, att<br />

Peder Gyllencornett kunde finna sin Catharina<br />

Hjulhammar. Peder och Catharina hade<br />

de två döttrarna Catharina och Christina.<br />

Med Peder Gyllencornett utgick ätten på<br />

svärdssidan.<br />

Kvar att redovisa av Hjulhammars barn<br />

är yngsta dottern Elisabet. Hon gifte sig med<br />

överstelöjtnanten Jonas Månsson, som varit<br />

gift en gång tidigare. Denne Jonas Månsson<br />

blev adlad Gyllenhammar. Han var född 1630<br />

och avled 1682. Elisabet levde ända till 1727.<br />

Hon ligger begravd i Istorp. Både Catharina<br />

och systern Elisabet lär ha skänkt textilier<br />

och broderier till Istorps kyrka. Storklockan

i Istorp, som sprack 1786, bar Hjulhammars<br />

och kyrkoherdens namn.<br />

Tydligen är det Elisabeth Hjulhammar<br />

Gyllenhammar, som tar över Stora Kärret<br />

i Istorp. Släkten Gyllenhammar kommer<br />

att vara kvar på denna sätesgård en stor del<br />

av 1700-talet. Som synes hamnade ingen av<br />

Hjulhammars barn på Jonsjö. Någon annan<br />

skulle <strong>nu</strong> ta över denna sätesgård.<br />

cAThArinA Grijs.<br />

Hjulhammars styvdotter Catharina Grijs<br />

hade tydligen fått flytta med sin mor Kerstin<br />

Krabbe till Stora Kärret i Istorp. Jonsjö sköttes<br />

troligen av någon rättare några år framåt i<br />

tiden. Hennes år på Stora Kärret kom att få ett<br />

märkligt efterspel. Catharina Grijs fick hålla<br />

sig med en egen jungfru, som hette Kerstin<br />

dennA sTen finns på Stora Kärret. Det<br />

kan vara en vägsten, som talade om, vilken<br />

vägsträcka denna gård skulle underhålla<br />

Jonsdotter. Denna var en prästdotter från<br />

Äskier i Småland. Hon arbetade som kam-<br />

sTorA KÄrreT i Istorp omkring 1940. Istorps kyrka syns i bakgrunden.<br />

marjungfru eller tjänstekona, som det står i<br />

rättegångsprotokollet.<br />

Catharina Grijs lär ha haft rikligt med<br />

smycken och ädelstenar. Den fattiga tjänstekonan<br />

måste ha tappat allt för<strong>nu</strong>ft, när hon<br />

såg all grannlåten. Av de förhör, som hölls<br />

med den stackars flickan, framgår, att hon<br />

inte var någon vanlig brottsling. Det hade helt<br />

enkelt slagit runt i huvudet på henne.<br />

Av rättegångsprotokollet framgick, att<br />

tjänsteflickan på aftonen mellan den 5 och<br />

6 juni 1653 hade gått in i trädgården. Hon<br />

hade sedan klättrat upp på ett tak till jungfru<br />

Catharinas kammare, tagit loss jungfruns<br />

kammarfönster, klättrat in och stulit följande:<br />

Riksdaler in Specie 300 Riksdaler<br />

En guldkedja, som vägde 77 dukater 144 Riksdaler<br />

Ett guldarmband, som vägde 77 dukater 154 Riksdaler<br />

Fem dukater 10 Riksdaler<br />

En guldring med 9 diamanter 30 Riksdaler<br />

En guldring med 5 diamanter 20 Riksdaler<br />

En signetring med en karneol 8 Riksdaler<br />

En guldring med en svensk diamant 3 Riksdaler<br />

En guldring 5 Riksdaler<br />

En slät guldring 4 Riksdaler<br />

Två stora guldnäbbar 6 Riksdaler<br />

Två stora guldknappar om en dukat 4 Riksdaler<br />

En förgylld sked om tre lod 2 Riksdaler<br />

Man lyckades infånga tjänsteflickan på Stora<br />

Kärret. Hon hade då kvar det mesta utom<br />

58½ Riksdaler och 66 länkar i guldkedjan,<br />

b o s s e s h i s t o r i s k a h ö r n a<br />

Bo emA<strong>nu</strong>eLsson<br />

som hon pantsatt. Det saknades också några<br />

mindre smycken. Kerstin hade först kastat<br />

föremålen över en gärdesgård. Sedan hade<br />

hon gömt smyckena under en sten. Kerstin var<br />

helt förvirrad i sin samvetsnöd. Hon klarade<br />

inte av att irra omkring med denna för en piga<br />

ofattbart stora förmögenhet.<br />

Rättssystemet var något egendomligt<br />

på 1600-talet. När det gällde dråp, kunde<br />

man ibland betala med mansbot, en summa<br />

pengar. Stölder betraktades ofta som värre än<br />

dråp. De rika var få, och de fattiga många. I<br />

alla sockenråd, nämnder och domstolar satt<br />

förmöget folk. Dessa såg verkligen till, att<br />

stränga straff utmättes för dem, som vittjade<br />

deras penningkistor.<br />

Kerstin Jonsdotter fick ett hårt straff.<br />

Hon dömdes till döden. Emellertid blev hon<br />

inte avrättad. Hon fick en andra chans. Jag<br />

har tidigare i någon ViSKA!-tidning berättat<br />

om, hur Axel Oxenstierna år 1638 grundade<br />

kolonin Nya Sverige vid Delawarefloden i<br />

Amerika. Det var mycket svårt att få svenskar<br />

att emigrera dit. Man lyckades övertala några<br />

människor från Finnskogarna i Värmland att<br />

resa iväg. Men det behövdes mer folk. Man<br />

erbjöd sig att benåda fångar, om de tog sin<br />

familj med sig och reste. Det blev Kerstin<br />

Jonsdotters räddning. Hon fick möjligheten<br />

att slippa ifrån dödsstraffet. Hur det gick för<br />

henne, om hon klarade den strapatsrika överfarten,<br />

vet man inte. Kanske går hennes ättlingar<br />

där borta på Delawarestranden.<br />

cAThArinA Grijs GifTer siG.<br />

Stölden hos Catharina Grijs

en reKonsTruKTion av emigrantskeppet ”Kalmar Nyckel” ligger idag på Delawarefloden i Nya Sverige<br />

hade ägt rum 1653. Det underliga är, att<br />

Catharina redan 1651 gifte sig med Claes<br />

Kugelhielm. Det var hans andra gifte.<br />

Vem var då denne Claes Kugelhielm?<br />

Ätten fanns på Riddarhuset som nr. 351, där<br />

den introducerats 1649. Redan under det<br />

första decenniet på 1700-talet dog denna ätt<br />

ut.<br />

Stamfader var kyrkoherde Birgerus Sunonis<br />

i Linköpings stift. Denne hade sonen<br />

Benedictus Birgeri, en kyrkoherde, som dog i<br />

pesten 1603. Han var gift med Brita Nilsdotter.<br />

De hade sonen Claes Bengtsson Bruzaeus,<br />

adlad Kugelhielm, född 1602. Denne skrevs<br />

till Karlshult i Motala socken och Kvissberg i<br />

Vinnerstads socken i Östergötland samt Jonsered<br />

(Jonsjö) och Struxered (Struxsjö) i <strong>Veddige</strong><br />

socken i Halland.<br />

Claes Kugelhielm blev student i Uppsala<br />

1624 och soldat 1625. Han slutade sin militära<br />

bana som överste för ett regemente med tyska<br />

fotknektar i svensk sold 1645. Överste Kugelhielm<br />

adlades den 16/3 1646.<br />

Åren 1652-1656 var han kommendant på<br />

sidan 1 | ViSKA! <strong>2007</strong>/2<br />

Varbergs Fästning. Sommaren 1657 var han<br />

chef för bevakningen av Östergötlands kust.<br />

Claes Kugelhielm avled den 26/1 1681.<br />

Han och tre av hans barn ligger begravda i<br />

egen grav i Motala kyrka. Kugelhielm hade<br />

låtit bygga koret i denna kyrka, och där finns<br />

också hans vapen uppsatta.<br />

Claes Kugelhielm hade först varit gift med<br />

Brita Stiernfelt, som dog i barnsäng i Iglau i<br />

Mähren den 10/8 1647. Fyra år senare begrovs<br />

hon i Motala kyrka jämte fem av sina barn.<br />

År 1651 gifte Claes Kugelhielm om sig<br />

med Catharina Grijs. Han avled den 26/1<br />

1681. Catharina dog 1706 på Karlshult och<br />

begrovs samma år i Motala kyrka.<br />

Med första hustrun hade Claes Kugelhielm<br />

9 barn. Nästan alla dessa barn föddes<br />

under ett kringflackande liv i Tyskland under<br />

30-åriga kriget. Flera av barnen dog under<br />

detta fälttåg. Alla i släkten Kugelhielm på den<br />

manliga sidan var döda 1703.<br />

Med Catharina Grijs fick Claes Kugelhielm<br />

de 5 barnen:<br />

Berent Gustaf Carl: Han dog 1703.<br />

Anna Christina: Gift 1696 på Karlshult<br />

med kaptenlöjtnanten Axel Natt och Dag.<br />

Axel, Erik, Ludvig: Dessa tre sista begravdes<br />

den 28/9 1681, när fadern jordfästes.<br />

Kugelhielms första fru måste ha haft<br />

några svåra år i Tyskland, där barnen dog på<br />

löpande band. Själv dog hon där i barnsäng,<br />

endast 32 år gammal. Det här var inget unikt<br />

swedes<br />

LAndinG vid<br />

Delawarefloden.<br />

Carl Milles staty<br />

med Kalmar<br />

Nyckel restes vid<br />

300-årsjubiliet<br />

1938. Carl Milles<br />

var i Amerika<br />

1931-1951

liv för en officers hustru och familj. Ofta följde<br />

familjerna sina män i fält.<br />

Det har sagts, att en dotter till Claes<br />

Kugelhielm och Catharina Grijs gifter sig<br />

med Carl Gustaf Delwik och ärver Jonsjö och<br />

Struxsjö. Deras enda dotter är Anna Christina,<br />

och hon gifter sig med Axel Natt och<br />

Dag. Arvet borde ha gått till sonen Berent<br />

Gustaf Carl, men han dog 1703, tre år före sin<br />

mor. Jag börjar tro, att det är ett barnbarn till<br />

Claes Kugelhielm, som ärver Jonsjö. Låt oss<br />

studera denne Berent Kugelhielm.<br />

Om honom står det i adelskalendern, att<br />

han kom till Karlshult, Kvissberg och Mjölsefall.<br />

Han blev student i Uppsala 1680 och<br />

volontär vid livgardet 1684. År 1700 hade han<br />

avancerat till kapten. Då han avled den 9/12<br />

1703 i Polen, slöts ätten på svärdssidan.<br />

År 1698 hade han gift sig i Stockholm<br />

med Brita Gustaviana Strijk, född 1674. Med<br />

henne fick han barnen:<br />

Catharina Juliana: Född 23/11 1698 på<br />

Grimstad i Östra Skrukeby socken i Östergötland.<br />

Hon dog den 19/1 1741 på Gerstorp i<br />

Kaga socken i samma län. Den 5/9 1714 gifter<br />

hon sig på Karlshult med generalmajoren<br />

Claes Gustaf von Dellvig, som var skriven<br />

till Mjölsefall, Kvissberg, Karlshult och Bergsäter.<br />

Denne var född i Reval den 20/6 1678.<br />

Han avled på Bergsäter i Motala den 8/7 1736<br />

och begravdes i Motala kyrka, där också hans<br />

vapen blev uppsatta.<br />

När Claes Gustaf von Dellvig avled 1736,<br />

gifte Catharina Juliana om sig den 4/9 1737<br />

på Bergsäter med Överstelöjtnanten Natanael<br />

Ram, adlad Gyllenram. Det var även hans<br />

andra gifte.<br />

Claes Berent Kugelhielm fick också<br />

en son, som föddes den 19/11 1699 i Motala<br />

socken. Han dog som litet barn, varför det <strong>nu</strong><br />

var slut med ätten på svärdssidan.<br />

Mycket tyder väl på, att det är Catharina<br />

Juliana von Dellvig, som <strong>nu</strong> ärver Jonsjö.<br />

Kanske har hennes far skänkt henne detta i<br />

morgongåva vid giftermålet. Det enda störande<br />

i sammanhanget är, att Carl Gustaf<br />

Dellvik här har blivit Claes Gustaf Dellvik.<br />

Det är inte alls konstigt, att olika forskare har<br />

olika tolkningar, när man studerat de gamla<br />

originalen med sina svårtydda bokstäver.<br />

cLAes GusTAf deLLViK.<br />

Ätten härstammade från slottet Dellwich<br />

vid Dortmund i grevskapet Mark, Westfalen.<br />

Vid slutet av 1400-talet flyttade familjen till<br />

Östersjöprovinserna. Den gren, som så småningom<br />

kom till Finland och Sverige, skall ha<br />

härstammat från Evert IV von Delwig. Denna<br />

gren fanns fortfarande kvar, när Elgenstierna<br />

skrev sin adelskalender. Ätten fanns på Riddarhuset<br />

i Riga under nr. 168 och i Reval<br />

under nr. 177.<br />

Evert IV:s far hette Evert III. Han ägde<br />

gods i Estland. År 1600 var han ryttmästare<br />

för 500 estniska ryttare i Karl IX:s tjänst. Han<br />

avled 1620.<br />

Friedrich von Döbeln berättar, att överste<br />

Delwik inte hade några arvingar med sin<br />

hustru Catharina Juliana. Översten säljer<br />

med sin hustrus samtycke alla de fastigheter,<br />

de äger i Halland till en annan spännande<br />

ägare, som jag skall berätta om lite längre<br />

fram. Denna försäljning görs 1720. Då har vi<br />

tre år tidigare fått en ny intressant ägare på<br />

Björkholm.<br />

Som läsarna nog har förstått, bor ägarna<br />

under 1600-talet antagligen helt sporadiskt på<br />

Jonsjö. Dessa adelsfamiljer äger flera gårdar,<br />

spridda över landet. De bor kanske i Öster-<br />

götland på en gård, men besöker Jonsjö och<br />

Struxsjö ibland för att inspektera sina domäner.<br />

nÄsTA GÅnG.<br />

I nästa ViSKA!-tidning lämnar vi Björkholm<br />

och Jonsjö för en tid. Drottning Kristina<br />

har <strong>nu</strong> abdikerat. Vad händer <strong>nu</strong> i Sverige<br />

1655-1700? Det börjar snart hända mycket<br />

utefter Viskan. Danskarna börjar återigen bli<br />

till besvär. Låt oss berätta lite om det nästa<br />

gång.<br />

Bo emA<strong>nu</strong>eLsson<br />

johAn prinTz (1592-1663) var den förste guvernören i kolonin Nya<br />

Sverige, där indianerna kallade honom ”Storbuken”. Han hade ett brokigt<br />

förflutet som officer i trettioåriga kriget<br />

ViSKA! <strong>2007</strong>/2 | sidan 1

e v f r Å n b r a s i l i e n 4<br />

TexT&BiLd:<br />

ALVA inGeGerd sALomonsson<br />

brev från Brasil<br />

Denna gång tänker jag<br />

berätta om brasilianarnas<br />

största högtid; KARNEVALEN.<br />

de fLesTA BrAsiLiAnAre är katoliker<br />

(ungefär 75%) men det är inte riktigt samma<br />

katolicism som i medelhavsländerna. Här bryr<br />

man sig inte så mycket om vad påven säger<br />

och man har ofta egna helgon i familjen som<br />

härrör från indianerna eller från slavtiden.<br />

Över huvud taget är kulturen en blandning<br />

från många olika källor: indianerna, Europa,<br />

Afrika och även i viss mån Japan.<br />

Den här blandningen av olika folkslag<br />

märks också på utseendet. Det fi nns ingen<br />

renrasig brasilianare och man kan märka spår<br />

av indianer, afrikaslavar, européer och asiater.<br />

Här i Brasilien har aldrig förekommit någon<br />

rasdiskriminering utan man umgås med varandra<br />

oavsett hudfärg eller ursprung.<br />

ordeT KArneVAL betyder egentligen<br />

”farväl till kött”. Men precis som i Sverige har<br />

sidan 14 | ViSKA! <strong>2007</strong>/2<br />

många från början religiösa högtider mist sin<br />

egentliga betydelse och det är knappast någon<br />

<strong>nu</strong> för tiden som avstår från kött under fastan.<br />

Men fi ras gör det. Karnevalen är den absolut<br />

största högtiden på året för en brasilianare.<br />

Första tisdagen i fastan, den som vi i Sverige<br />

kallar fettisdag, är helgdag. Men festligheterna<br />

börjar redan på fredagen innan och på<br />

onsdagen efter börjar många sina arbeten på<br />

eftermiddagen för att kunna ta igen sig.<br />

jAG Tror att jag tidigare har berättat<br />

att Erik och jag arbetar lite för en svensk<br />

turistbyrå här i Ponta Negra. Fredagen den<br />

16 februari, dagen som inledde årets<br />

karneval, gick jag till mitt arbete på<br />

morgonen och nattvakten skulle just<br />

gå hem. Men innan han lämnade sitt<br />

arbete bad han om förskott på lönen,<br />

50 reais, cirka 175 svenska kronor. Jag<br />

gav honom det. Aldrig har jag sett<br />

honom så glad. Han riktigt dansade<br />

iväg och sa att <strong>nu</strong> är det karneval och<br />

jag är ledig. Vi svenskar, som arbe-<br />

tar här, trodde att han skulle vara ledig en<br />

natt men han återkom inte förrän på onsdag<br />

kväll.<br />

i sVeriGe Är KArneVALen i Rio de<br />

Janeiro mest känt för sina spektakulära parader.<br />

Men över hela landet har man tåg av olika<br />

slag. Men framför allt dansar och sjunger man<br />

på gatorna och umgås. Massor av sockerrörsbrännvin<br />

går naturligtvis åt. Det är favoritdrycken<br />

här när det ska fi ras. Man köper en<br />

liter för 10-15 svenska kronor och dricker det<br />

som det är eller blandar med t.ex. Coca Cola.<br />

Ofta har man extrapris på olika saker inför<br />

den stora högtiden. Som exempel kan nämnas<br />

rusTA diG inför karnevalen: extrapris på Viagra…

ien 4<br />

Viagra som man sålde extra billigt i år på ett<br />

apotek här i närheten. De fl esta mediciner<br />

säljs receptfritt även om det står på förpackningen<br />

att det är receptbelagt. Det fi nns dock<br />

ett par undantag: sömnmedel och psykofarmaca.<br />

För att kunna köpa sådana mediciner<br />

måste särskilda läkare ha skrivit receptet och<br />

man bokför noga det man säljer.<br />

ÄVen hÄr i ponTA neGrA hade man ett<br />

karnevaltåg. Det bestod av jättestora dockor<br />

av fl era olika slag, framför allt av häxor som<br />

representerade kvinnorna och deras charm<br />

och magi. Men det fanns också varulvar. Det<br />

fi nns en legend om en verklig varulv som höll<br />

till i backarna häromkring. Än idag kommer<br />

kvinnorna ihåg hur det var innan elektriciteten<br />

hade kommit (för cirka 40 sedan) och<br />

hur varulven visade sig när det var fullmåne<br />

och hur den följde efter kvinnorna.<br />

fÖr ÖVriGT BÖrjAr det bli höst här<br />

vilket betyder att det är något svalare och<br />

regnar något mer. Men 27, 28 grader och en<br />

och annan regnskur kan vi stå ut med. Det<br />

kan till och med vara skönt som omväxling.<br />

Nu slutar jag med hjärtliga hälsningar<br />

från ett härligt Brasilien och hoppas att ni i<br />

Sverige får en fi n vår och sommar.<br />

ALVA inGeGerd Salomonsson<br />

Glenn Strömberg i <strong>Veddige</strong><br />

pLÖTsLiGT hAr man inte en chans att komma genom butiken.<br />

Det är bommstopp. Och alla har bollar i kundvagnen. Men vad är det<br />

som händer? I mitt desperata försök att tränga mig igenom folkhavet<br />

på Hemköps annars luftiga gångar, står jag plötsligt öga mot öga med<br />

Glenn Strömberg. Ni vet, fotbollslegenden. Han är omgiven av kunder,<br />

bollar - och pastapaket, med sitt eget ansikte på varenda en.<br />

jAG BruKAr vara den som hajar sist - den här gången är inget<br />

undantag. Min frågande blick möter en av butikspersonalens och hon<br />

tar genast tillfället i akt och skjuter frågan mot mig: ”Du har väl kameran<br />

med dig?!”. Nej, det hade jag inte. Och jag hade bråttom också.<br />

När jag senare återkommer till butiken, för att föreviga händelsen - då<br />

är Glenn borta.<br />

GLenn sTrÖmBerG bjöds till Hemköp av Mikael Hellberg<br />

för att göra reklam för sitt varumärke, Glenn Strömberg Collect ion.<br />

Varumärket innehåller pasta, pesto, paprikamix, såser, olivoljor och<br />

vinäger. Det är råvaror som Glenn inte kan vara utan: Pasta, det är<br />

grunden i maträtter. Olivolja, smörjmedlet i all matlagning. Tomatsås,<br />

smaksätter och binder ihop maträtten. Bröd, samlar upp allt det goda<br />

på tallriken. Svensk frukost, yoghurt och müssli är det enda sättet att<br />

börja dagen på ett sunt sätt. Sen älskar Glenn även rårörda lingon -<br />

men de MÅSTE vara just rårörda!<br />

GLenn sTod i Hemköp i <strong>Veddige</strong> i två timmar. Under tiden signerade<br />

han 400 bollar. Bollar som köptes av fans här i <strong>Veddige</strong>. Ja, han<br />

sålde pasta också, naturligtvis.<br />

snABBfAKTA om GLenn sTrÖmBerG:<br />

född: 1960<br />

bor: I Bergamo i norra Italien<br />

familj: Hustrun Simona och döttrarna Erika, Ylenia & Giulia samt<br />

en hund och två katter.<br />

foTBoLLsmeriTer<br />

Svensk mästare med IFK Göteborg, Portugisisk mästare med Benfi<br />

ca, UEFA-Cup mästare med IFK Göteborg 1982, vinnare av Guldbollen<br />

1982, 52 landskamper 1982-90 (7 mål)<br />

moTTo i LiVeT<br />

Att ha så mycket fritid med familj och vänner som möjligt.<br />

sAndor oLAh<br />

källa/bild: Wikipedia, www.glennstrombergcollect ion.com<br />

g l e n n s t r ö m b e r g i v e d d i g e<br />

ViSKA! <strong>2007</strong>/2 | sidan 15<br />

sAndor oLAh

10 000 Years of Rock´n Roll<br />

är en musikalisk tidsresa<br />

som börjar på stenåldern<br />

och tar sig sedan fram<br />

till <strong>nu</strong>tida musikstilar där<br />

elever från åk 9 framför<br />

sina egenskrivna låtar.<br />

Konserten inleddes av två tjejer (Ida och<br />

Martina) som försökte göra upp eld på stenåldersvis<br />

med en pinne. Därefter följde en<br />

dans där tjejer från åk 6-7 (Donjeta, Linnéa,<br />

Vict oria, Betsy, Sofi a och Rebecca) deltog.<br />

Efter stenåldern färdades vi vidare och fi ck<br />

höra munksång från killar i åk 8, alla iklädda<br />

munkkåpor med stora huvor.<br />

munKArnAs sÅnG avlöstes av Ida som<br />

framförde ett vackert och välspelat klassiskt<br />

stycke på piano. I nästa <strong>nu</strong>mmer kom fyra<br />

slavar (Marlene, Linnéa, Emelie och Mimmi)<br />

sidan 16 | ViSKA! <strong>2007</strong>/2<br />

10 00<br />

AmBiTiÖsA KonserTAffischer av Anton Edberg<br />

och Benjamin Olah-Lindholm<br />

Years of R<br />

AmAzinG GrAce med Mimmi, Emelie,<br />

Joakim, Linnéa och Marlene.<br />

in på scen och sjöng Amazing Grace. Bredvid<br />

slavarna stod en cowboy (Joakim) med hatt,<br />

tuff a kläder och pistol innanför bältet.<br />

efTer sLAVsÅnGen var det dags för<br />

lite mer glädjesprudlande sång. Jennie-Li som<br />

är en elev på Kulturskolan i Varberg sjöng<br />

med stor inlevelse och enorm röstkapacitet<br />

gospellåten Oh Happy Day. Till sin hjälp<br />

hade hon körtjejerna Rebecca, Erica, Besarta,<br />

Johanna, Emelie och Janice från åk 6-8 samt<br />

vår musiklärare Bobo på keyboard. Alla tjejer<br />

var iklädda röda kåpor.<br />

sen KLeV Vi in på 50-talet som fi ck inledas<br />

med Dust my Broom framförd av elever<br />

från åk 6 - Erica, Linnéa, Aida, Rebecca och<br />

Anna på sång och Th erese, Pontus, Michael,<br />

Wilma, Johan och Martin på gitarr och så<br />

Albert på trummor. Efter det rev Linnéa och<br />

Marlene från 7:an av Hound Dog med bra<br />

tryck och ett glatt humör. I bandet hade vi<br />

Adam på bas, Jimmy på gitarr, Markus på<br />

trummor, Zubajdat på keyboard och Albert<br />

och Bobo på trumpet och saxofon.<br />

60-TALeT represenTerAdes med en<br />

låt av Th e Beatles, Can´t buy me love, med<br />

elever från åk 8 (Elin stod för sången, Joachim<br />

på trummor, Robin på bas och Adrian och<br />

Emil på elgitarr).<br />

sedAn fÖrdes Vi VidAre till 70-talet<br />

som inleddes med en låt av Simon & Garfunkel,<br />

Mrs Robinson, livligt framförd av gitarrspelande<br />

Bobo och Niklas. Därefter gavs en<br />

riktigt rivig låt med Sex Pistols, God Save<br />

the Queen, framförd av elever från åk 8-9.<br />

På sång Martina, Johanna och Linnéa, gitarr<br />

Jonathan och David, trummor Johan och på<br />

bas Frida. 70-talet avslutades av Niklas och<br />

ett gäng från åk 8 som brakade loss med en<br />

härligt go Alice Cooper låt.<br />

TidsresAn forTsATTe in på 80-talet<br />

där fyra elever från åk 7 (Marlene, Linnéa,<br />

Donjeta och Emelie) framförde Europe’s hitlåt<br />

Th e Final Countdown med ett sånt tryck att<br />

taket närapå lyftes. På bas hade vi Joakim, på<br />

trummor Markus, på keyboard Emma och på<br />

elgitarr Jimmy och Adrian.

0 ock´n Roll<br />

nicLAs och Bobo som Simon &<br />

Garfunkel med låten Mrs Robinson.<br />

90-TALeTs musiK framfördes av elever<br />

från åk 8 (Elin, Robin, Joachim, Adrian och<br />

Emil). Första låten hette Smells Like Teen<br />

Spirit av Nirvana. Därefter rappade Linnéa<br />

i åk 7 en låt av Eminem, Cleaning Out My<br />

Closet.<br />

10 000 YeArs of rocK´n roLL närmade<br />

sig sitt slut och då kom vi in på de egenskrivna<br />

låtarna. Den första låten stod Ida i 9:<br />

an för, den hette Time Changes. Sista låten<br />

var skriven av medlemmarna i Britta Svenssons<br />

Dansbandsorkester, dvs Tommy, David,<br />

Jimmy och Robin.<br />

Det blev en lyckad och rolig konsert, där<br />

alla hade jobbat flitigt för att den skulle bli så<br />

bra som möjligt.<br />

Vi ViLL TAcKA Bobo, Bjarki och Niklas<br />

som har engagerat sig i denna konsert och självklart<br />

Varbergs Sparbank för sponsringen.<br />

mArLene hÄGGLund och Linnéa Nilsson,<br />

7A på Vidhögeskolan<br />

LinnéA johAnsson i punklåten God<br />

Save the Queen.<br />

10 0 0 0 y e a r s o f r o c k ’ n r o l l<br />

foTo: dicK niLsson<br />

de KÖrAnde tjejerna i gospellåten Oh<br />

Happy Day – Erica, Johanna, Rebecca,<br />

Janice, Besarta och Emelie M.<br />

ViSKA! <strong>2007</strong>/2 | sidan 17

m i n i g o l f m e d f i k a<br />

TexT&BiLd: sAndor oLAh<br />

Minigolf med f<br />

ALLT fLer lämnar storstan och fl yttar till<br />

landet. En trend som håller sig bland familjer<br />

som vill ha trygghet för sina barn och det är<br />

äldre som har tröttnat urbanisationens kaos<br />

och vill gärna byta spårvagnens skrik runt<br />

hörnet mot fågelkvitter.<br />

TiLL den senare gruppen hör Monica och<br />

Th omas Lindroth. När barnen har blivit stora<br />

och fl yttat från boet kändes plötsligt lägenheten<br />

för stor för de två. De ville ha ett lantligt<br />

boende, hus, trädgård, massor av utrymme,<br />

sidan 18 | ViSKA! <strong>2007</strong>/2<br />

nära naturen. Letandet för paret Lindroth tog<br />

inte alls lång tid. Det första objektet som dök<br />

upp, ett hus i <strong>Veddige</strong>, köpte de direkt. Huset<br />

är ett välkänt landmärke för oss veddigebor.<br />

Alla har vi kört förbi den gamla villan med<br />

den stora ladugården strax utanför <strong>Veddige</strong>,<br />

på Kullavägen, vid hörnet mot avfartsvägen<br />

till Kulla, vid Lobergsslätt.<br />

ThomAs Är en riktig fi xare. Han arbetar<br />

fortfarande som delägare i sin fi rma i Mölndal,<br />

men han behövde sätta igång något pro-<br />

jekt för att hålla fi ngrarna varma. I julas förra<br />

året bestämde han sig. Han ville förvandla<br />

den stora ladugården till en social mötesplats.<br />

Varje helg och all ledig tid gick åt fram till<br />

invigningen den 1 maj i år. Han har förvandlat<br />

stallet till en minigolfhall med kafé.<br />

nÄr jAG hälsar på, på invigningsdagen är<br />

det fl era familjer som är där och spelar minigolf.<br />

Th omas, Monica och Monicas mamma<br />

är där och hjälper till. Stämningen är familjär<br />

och trevlig. Man hör entusiasmen i varje<br />

dAn AhLGren, Leo Gunnemarsson, Roger Öjersson, Monica Hjalmarsson testar sina färdigheter i golf. Vid klubban: Leo Gunnemarsson.<br />

en God vän kommer på besök och gratulerar till paret<br />

Monica och Thomas Lindroth.<br />

sixTen sTÅLBom, Ellen Stålbom, Thomas Franson och<br />

Caroline Franson som hejar på Frölunda, spelar minigolf på<br />

invigningsdagen.

ika<br />

mening när vi samtalar vid en kopp kaff e. Det<br />

fi nns planer på att göra om en del av huset<br />

till bed&breakfast. Monicas mamma håller<br />

redan aquarellkurser till äldre i lokalen intill.<br />

MC-klubbar har fått information om stället<br />

och de har visat intresse att besöka minigolfhallen<br />

vid sina utfl ykter.<br />

monicA och Th omas vill verkligen att<br />

deras minigolfhall blir en del av veddigebornas<br />

utfl yktsmål också. Deras gästvänlighet är<br />

en garanti för detta. Lycka till!<br />

Majblomman 100 år<br />

den 1 mars i år samlades Majblommans veddigekommité och majstänger tilverkades.<br />

Den här kvällen var en i raden av förberedelserna inför Majblommans 100-åriga<br />

jubileum här i <strong>Veddige</strong>. Catarina Karlsson och Angela Enberg är två av eldsjälarna<br />

bakom Majblommekommitten. Deras arbete skapar inga rubriker i tidningar, inga affi -<br />

scher på gatorna. Men deras arbete skapar trygghet för många barn i Sverige år efter år.<br />

Majblommeförsäljningen är en viktig del i arbetet för att jämna ut barnens villkor.<br />

ALLA BArn lever inte problemfria liv, en kvarts miljon barn som i Sverige lever<br />

i ekonomisk utsatthet. Samhället klarar inte<br />

allt. De små gåvorna och de ideella insatserna<br />

behövs också. Pengar till kläder och till<br />

semester och fritidsläger var de bidragsbehov<br />

som ökade mest under 2006.<br />

mAjBLommAn Är barnens blomma.<br />

Sedan 1907 arbetar Majblomman för att förbättra<br />

barns villkor i Sverige. Verksamheten<br />

bygger på att barn hjälper barn genom att<br />

sälja majblommor. Majblomman är Sveriges<br />

största barnhjälpsorganisation med närmare<br />

800 lokalföreningar, en av de i fi nns<br />

<strong>Veddige</strong>. Varje förening är en del i barnets<br />

nätverk med familj, skola, fritid, hälso- och<br />

sjukvård samt socialtjänst på orten. Majblommans<br />

vision är att alla barn ska få vara<br />

med och dela gemenskapen med sina kamrater<br />

i skolan och på fritiden. Majblomman<br />

ger bidrag till enskilda barn, skolaktiviteter<br />

och forskning om barn. Majblomman<br />

driver ett sommarläger på Galtarö och<br />

verksamheten Hallå, hör på mig! som<br />

syftar till att barn ska få komma till tals i<br />

beslut som rör dem.<br />

de ALLrA första majblommorna<br />

såldes 1907 i Göteborg. Då kostade de 10<br />

öre styck och hela 139.000 såldes. Från<br />

allra första början syftade Majblommans<br />

insamling till att hjälpa tuberkulossjuka.<br />

Tuberkulosen var en av dåtidens värsta<br />

BedA hALLBerG, Majblommans<br />

grundare<br />

folksjukdomar och den angrep framför allt unga människor och skördade många människoliv.<br />

Idén spred sig snabbt över hela Sverige och det bildades Majblommekommittéer<br />

i så gott som varje ort.<br />

idén TiLL Majblomman kom från den initiativrika och engagerade fru Beda Hallberg.<br />

Beda var verksam inom Göteborgs frivilliga fattigvård under slutet av 1800-talet<br />

och vid 1900-talets början. Hon drevs av ett mycket starkt socialt engagemang och hon<br />

värnade särskilt om barn och ungdomar.<br />

sAndor oLAh<br />

KÄLLA: wiKipediA, mAjBLommAn.se<br />

ViSKA! <strong>2007</strong>/2 | sidan 19

g Ä n g e t i g r u s g r o P e n # 2 0<br />

Bo emA<strong>nu</strong>eLsson<br />

Gänget<br />

Minnen från 1940-talet av Bo Ema<strong>nu</strong>elsson<br />

i grusgropen<br />

Vi skall stanna kvar i skolans<br />

värld även i denna tining.<br />

Jag berättade i förra <strong>nu</strong>mret<br />

om Kyrkskolan, <strong>Veddige</strong>s<br />

äldsta skolhus. Från början<br />

var det bara en rak länga,<br />

som låg i öst-västlig riktning.<br />

Jag antydde, att vinkeln<br />

mot söder byggdes till först<br />

omkring 1935, när man skulle<br />

börja dela upp skolklasserna<br />

på två lärare och bedriva<br />

undervisningen varje dag.<br />

sidan 0 | ViSKA! <strong>2007</strong>/2<br />

foLKsKoLAn i <strong>Veddige</strong> med utbyggnad och kyrkstall. Längst bort i<br />

högra kanten syns Ramstorp. Än<strong>nu</strong> längre bort nedanför Moa syns en<br />

liten gård, som inte längre fi nns kvar.<br />

Minnen från 1940-talet av Bo Ema<strong>nu</strong>elsson<br />

Tidigare hade man bara haft en lärare,<br />

som bedrev varannandagsläsning. Vid närmare<br />

eftertanke, har jag förstått, att tillbyggnaden<br />

är av äldre datum. På en del gamla skolkort<br />

kan man se, att Anders Karlström till en<br />

början undervisade i tillbyggnaden. Det var<br />

nog så, att den äldsta skolsalen <strong>nu</strong> användes<br />

som kommunalrum, där man höll kommunalstämman.<br />

AndrA sKoLhus.<br />

Kyrkskolan kunde inte i längden klara<br />

av all undervisning. Det tillkom skolor runt<br />

omkring. I Järlöv bedrev man den allra första<br />

undervisningen i det lilla torpet Hugalyckan.<br />

Sedan fl yttade man ner till ett rum i manbyggnad<br />

på Håkanssons gård. Det var den<br />

byggnad vid bron, som eldhärjades för något<br />

år sedan. Längre fram förlängdes en byggnad i<br />

Fageråkra, så att man där fi ck en skolsal.<br />

Den riktiga småskolan i Järlöv byggdes<br />

del 20.<br />

1896. År 1908 byggde man till småskolan, så<br />

att man även fi ck en folkskolesal. År 1915 fl yttades<br />

den del, som varit småskola till en ny<br />

plats. Folkskolebyggnaden förstorades, så att<br />

man även fi ck lärarbostad.<br />

I Vallby byggde man till manbyggnaden på<br />

gården Höga. Här undervisades småskolebarnen<br />

ända tills småskolan byggdes i Sandhem.<br />

Jag vill minnas, att Sandhems småskola togs<br />

i bruk 1898. Denna skola innehöll en skolsal,<br />

en tambur, två mindre rum och kök för lärarinnan.<br />

I gavelrummet på vinden inrymdes<br />

en tid kommunalrummet. Där bedrevs också<br />

nattvardsungdomens undervisning.<br />

Även i Kulla fanns det en småskola i<br />

slutet av 1800-talet. Folkskolan byggdes<br />

betydligt senare. Den byggdes nog omkring<br />

1925 av ”Nybonna-Karl” och Ivar Andersson.<br />

Småskolan var nog nästan lika gammal som<br />

Kyrkskolan i <strong>Veddige</strong>. Det fanns ytterligare<br />

ett skolhus, beläget i Syllinge. Detta skolhus,

som inrymde en småskola och en lärarbostad,<br />

finns fortfarande kvar på höger sida, när<br />

man kommer från <strong>Veddige</strong> och har passerat<br />

”Jonassa” gård.<br />

TiLLBAKA TiLL KYrKsKoLAn.<br />

Som jag berättade i förra ViSKA!-tidningen<br />

rådde det stor dramatik i Kyrkskolan<br />

i <strong>Veddige</strong> den 5 februari 1881. Folkskollärare<br />

C. E. Torén hade skjutit sig med en pistol i sin<br />

lägenhet. Vem skulle <strong>nu</strong> ta hand om undervisningen?<br />

Tydligen hade Torén varit sjukskriven<br />

tidigare. I slutet av 1875 anlände folkskollärare<br />

Karl Johan Nyqvist till Weddige Nr. 1 från<br />

Göteborgs Domkyrkoförsamling. Nyqvist<br />

flyttade i slutet av år 1876 från Weddige skolhus<br />

till Åhs. Det verkar, som om Torén har<br />

varit tjänstledig ungefär ett år.<br />

Någon gång vid slutet av vårterminen 1881<br />

tycks man ha funnit någon, som kan ta upp<br />

C. E. Toréns fallna mantel. Då anländer skolläraren<br />

Carl Johan Elmqvist från Sjötofta<br />

till Weddige skolhus. Han är inte ensam.<br />

Han har med sig sin fru Adelina och sönerna<br />

Joel och Tore. Det är väl troligt, att den gamle<br />

klockaren Johan Sandelqvist hade fått rycka<br />

in under vårterminen.<br />

Carl Johan Elmqvist flyttade någon gång<br />

på sommaren 1883 till Kungsäter. Familjen<br />

bestod då av 5 personer. Det konstiga är, att<br />

det redan i början av 1883 hade kommit hit en<br />

lärarinna från Morup till Weddige skolhus.<br />

Hon hette Britta Alexiga Petersdotter. Jag<br />

har inte kunnat se, när hon flyttar härifrån.<br />

Kanske gifter hon sig och ändrar efternamn.<br />

Det är <strong>nu</strong> snabb omsättning på lärare. I<br />

början av 1884 kommer Wilhelm Lindholm<br />

till Weddige skola.<br />

Lindholm kom<br />

från Varnh<br />

e m .<br />

Han<br />

LÄrArinnornA BerG och Verner vid Björkhyddan.<br />

avlider här och efterträds i början av 1885 av<br />

folkskollärare Carl Oskar Mellström, som<br />

kom från Källby i Skaraborgs län. Mellström<br />

höll ut tills i slutet av år 1887, då han flyttade<br />

till Angered. Sedan kom en hårding, som veddigeungarna<br />

inte lyckades ta knäck på. Om<br />

honom skall jag berätta lite nästa gång.<br />

AndrA inVAndrAre.<br />

Det började <strong>nu</strong> komma lärare även till de<br />

andra skolhusen. År 1881, året efter det att Varberg-Borås<br />

Järnväg hade invigts, började det<br />

komma en del immigranter, som avvek från<br />

det vanliga folket. Till Kulla skolhus kom detta<br />

år folkskollärarinnan Alma Christina Werner.<br />

Hon kom från Varnhem. Det är hon, som 1915<br />

avstyckar och köper en tomt i hörnet av <strong>nu</strong>varande<br />

Nygatan/Sandalsvägen. Jag vet inte, om<br />

villan (Bäckerstams) byggdes redan då.<br />

År 1881 anlände stationsinspektören Frans<br />

Birger Unell med familj till <strong>Veddige</strong> järnvägsstation<br />

från Fritsla. Han och hans familj flyttar<br />

från <strong>Veddige</strong> i slutet av samma år. Till <strong>Veddige</strong><br />

station kom också banvakt August Andersson<br />

från Horred. Till <strong>Veddige</strong> prästgård flyttade<br />

kyrkoherde (senare prosten) Aaron Norrman.<br />

Han kom från Sjötofta. Familjen Norrman<br />

bestod av 5 personer, men kyrkoherden hade<br />

också med sig tre drängar och två pigor från<br />

Sjötofta och en piga från Ambjörnarp. Prästgården<br />

var en stor arbetsplats.<br />

Sandhem var <strong>Veddige</strong>s första embryo<br />

till samhälle. Hit kom detta år handlanden<br />

Johan Edvard Hellsund från Warberg och<br />

handlanden Jacob Alfred Norén från Frillesås.<br />

Till Björkholm anlände inspektor Lars<br />

Johan Landén. Till Wabränna No 1 (Färgarens)<br />

anlände drängen och bagaregesällen<br />

Rudolph Rönnström<br />

från Björnekulla i Skåne. En annan bagaregesäll,<br />

Johan Mauritz Larsson, flyttade till<br />

Sandhem. <strong>Veddige</strong> började vakna upp ur sin<br />

Törnrosasömn.<br />

TiLLBAKA TiLL GÄnGeT<br />

i GrusGropen.<br />

<strong>Veddige</strong> Kyrkskola hade <strong>nu</strong> dubblat personalen.<br />

En lärare hade blivit två. Anders<br />

Karlström hade fått ta hand om klasserna 5<br />

och 6. Han hade flyttat in i den sal, som varit<br />

kommunalrum en tid. I tillbyggnaden huserade<br />

<strong>nu</strong> en energisk och modern lärarinna,<br />

full av nya och djärva idéer. Skolbarnen skulle<br />

inte sitta och halvsova. De skulle verkligen<br />

aktiveras.<br />

Birgit Walde, som den unga lärarinnan<br />

hette, var säkerligen en mycket god pedagog.<br />

Tyvärr minns man inte mycket av de kunskaper,<br />

som man fick i sig. Jag vill minnas, att<br />

fröken Walde var duktig på att rita förebilder<br />

till arbetsblad. Hon ritade bilder på stora tavlan,<br />

som vi sedan skulle rita av. Men det är inte detta,<br />

som har satt sig i skallet på en. Det är snarare de<br />

extrema händelser, som inträffade då och då.<br />

musen.<br />

Musen kommer nog de flesta ihåg. Vid ett<br />

tillfälle sprang en iltjutande lärarinnan först<br />

upp på sin stol och sedan upp på katedern. De<br />

flesta av oss begrep nog inte, vad det var frågan<br />

om, men så började flickorna vid fönsterraden<br />

att också tjuta och springa upp på bänkarna.<br />

Vi pojkar, som satt närmare utgången, såg<br />

aldrig orsaken till denna skräck. Av ren masspsykos<br />

hoppade även vi upp på bänkarna.<br />

Kvar stod <strong>nu</strong> bara en tapper flicka. Det<br />

var ”Börs-Kerstin” från Kvarnome. Hon fick<br />

snabbt på sig träskorna. Kerstin sprang <strong>nu</strong><br />

utmed ytter- väggen. Längst<br />

framme vid<br />

upp -<br />

ViSKA! <strong>2007</strong>/2 | sidan 1

höjningen, på vilken katedern stod, hann hon<br />

ifatt odjuret. Det sade bara ”Pang”, när Kerstin<br />

lät toff eln utdela det dödande slaget. Kvar<br />

på golvet var bara en blodfl äck och ett litet<br />

platt skinn efter en liten söt mus. Ja. Se dessa<br />

fruntimmer! Kerstin var förstås van vid att<br />

trampa ihjäl möss hemma i ladugården. För<br />

henne var det inget dramatiskt.<br />

Den här historien påminner mig om en<br />

annan mushistoria, som min mor berättade<br />

en gång. Min mor, Gerda Ema<strong>nu</strong>elsson, var<br />

distriktsbarnmorska i <strong>Veddige</strong> och Värö. Hon<br />

kom till <strong>Veddige</strong> någon gång vid mitten av 1920talet.<br />

Det var vid en tidpunkt, då det fortfarande<br />

fanns många, som var oerhört fattiga. När min<br />

mor skulle förlösa någon kvinna ute i torpstugorna,<br />

fi ck hon ofta riva sönder sitt förkläde för<br />

att få en tygtrasa till barnets första blöja. Det<br />

var inte så roligt i längden, att förstöra fi na förkläden.<br />

Min mor fi ck med sig tanterna i byn.<br />

De startade syföreningen ”Barnens Väl”, vilken<br />

årligen till vår glädje ordnade basarer i<br />

<strong>Veddige</strong> Bygdegård. För pengarna köpte<br />

man in barnkläder.<br />

Men det var inte detta, jag skulle<br />

berätta om. En gång var min mor hos en<br />

havande kvinna i en mycket dålig torpstuga.<br />

Det fanns bara jordgolv i stugan.<br />

Kvinnan låg uppstoppad på några<br />

kuddar. Värkarna hade inte än<strong>nu</strong> börjat.<br />

Då hände något, som tydligen<br />

satte fart på det hela. En liten mus kom<br />

kilande uppför väggen. Plötsligt vände<br />

den om, sprang utefter den havande<br />

kvinnans hals och vidare ner i hennes<br />

vita särk. Nu blev det full fart i sängen.<br />

Snart var hela proceduren igång, och<br />

en ny varelse kunde se dagens ljus.<br />

Vart musen försvann, förtäljer inte<br />

historien.<br />

deT sTorA oVÄsendeT.<br />

Vi gick <strong>nu</strong> i 4:e klass för fröken Walde.<br />

Hon hade <strong>nu</strong> blivit alldeles stollig. Ungarna<br />

skulle aktiveras till varje pris. Vi skulle leka<br />

tåg. Bänkraderna skulle förvandlas till ett<br />

långt tågsätt. Framme vid katedern stod stinsen.<br />

Det var fröken Walde. Hon hade fått<br />

fram sin rörformade visselpipa med det enformiga<br />

ljudet i.<br />

Bänkarna baxades <strong>nu</strong> under ett förfärligt<br />

oväsen omkring i salen. Meningen var<br />

väl, att de skulle bilda en lång orm, ett långt<br />

tågsätt. Fröken Walde visslade frenetiskt i sin<br />

pipa, men ingen begrep, vad hon ville. Snart<br />

urartade det hela. Det var inte längre något<br />

tåg. Det var radiobilarna på Liseberg. Det var<br />

mycket roligare att krocka, och det dånade än<br />

värre.<br />

Plötsligt stod läraren för klass 5 och 6,<br />

Anders Karlström, i dörren. Först var det<br />

ingen, som märkte honom. Sedan började<br />

ungarna vid dörren lugna ner sig. Karlström<br />

försökte säga, att vi störde hans lektion. Snart<br />

sidan | ViSKA! <strong>2007</strong>/2<br />

hade oväsendet avtagit så pass mycket, att även<br />

den visslande stinsen där framme upptäckte,<br />

att det var något, som höll på att hända. Birgit<br />

Walde fi ck syn på Karlström. Hon marscherade<br />

raskt ner till dörren, tog Anders Karlström<br />

i nacken och föste ut honom genom<br />

dörren med orden: ”Lämna mitt klassrum<br />

genast!”<br />

Det var en något nedstämd lärare, som<br />

gick tillbaka till sitt klassrum. Vem skulle<br />

inte vilja ha givit en tia för hans tankar just<br />

då? Det här var verkligen ett långt avsteg från<br />

traditionell undervisning. Oväsendet fortsatte<br />

en stund till. Nu var det inte mycket,<br />

som påminde om ett tåg. Snarare såg det hela<br />

ut som en svår tågolycka. Efter en stunds<br />

frenetiskt visslande fi ck fröken ordning på<br />

bänkraderna igen, och undervisningen kunde<br />

återigen drivas i lite mer normala former.<br />

AndrA VÄrLdsKriGeT BrYTer uT.<br />

Den 1 september 1939 bröt Andra Världs-<br />

”BArnens VÄLs” basar i <strong>Veddige</strong> Bygdegård. Nr 1 från<br />

vänster är nog lärarinnan Signe Konradsson i Syllinge,<br />

nr 3 är Birgit Walde, nr 6 är fru Broborg och nr. 7 Gerda<br />

Ema<strong>nu</strong>elsson.<br />

kriget ut, då tyskarna anföll Polen.<br />

Den 3 september förklarade Frankrike och<br />

Storbritannien Tyskland krig. Stalin var i<br />

början i förbund med Hitler. Han angrep den<br />

17 september också Polen. Den 27 september<br />

kapitulerade Warszawa.<br />

Här i Sverige tog man det ganska lugnt i<br />

början. Det här var väl knappast något krig,<br />

som berörde oss.<br />

Den 30 november 1939 angrep Sovjetunionen<br />

plötsligt Finland. Nu började man förstå,<br />

att även vi kunde bli hotade. Sverige var oerhört<br />

dåligt rustat för krig. Min far blev inkallad. Han<br />

kom först hem i den gamla landstormsuniformen,<br />

en ljusgrå uniform med mörkblåa revärer<br />

på byxbenen och kragen. På huvudet hade han<br />

en trekantig hatt. Det var en uniform, som passade<br />

bäst för parader. Han och hans kompisar<br />

skulle först ligga uppe vid Kantabur och stoppa<br />

Hitlers trupper. Något senare fi ck de andra uniformer.<br />

Den lilla truppen fl yttades upp till Tunberget,<br />

där man byggt ett torn för fl ygspaning.<br />

Den 9 april angrep Hitlers trupper Danmark<br />

och Norge. Nu begrep alla, att vi låg<br />

riktigt dåligt till. Alla villaägare fi ck skaff a<br />

handdriven brandspruta och mörkläggningsgardiner.<br />

Hemma hos oss fi ck min mor sköta<br />

fi rman, som på den tiden hette <strong>Veddige</strong> Elektriska<br />

Installationsbyrå. Min mor hade tagit<br />

körkort strax före krigsutbrottet. Hon var då ca<br />

42 år gammal. Ingen av min fars 3-4 montörer<br />

hade körkort. Min mor fi ck skjutsa montörerna<br />

till deras arbetsplatser. Någon hade körkort för<br />

lättviktare. En sådan fanns på fi rman. Morsan<br />

var en livsfarlig chauff ör. Hon hade redan 1939<br />

lagt vår nya Opel Olympia mot en gärdesgård i<br />

Kvarnome, när hon mötte Axel i Annedal, som<br />

i hög fart kom med Karl-Erik Anderssons djurtransportbil.<br />

Montörerna borde ha haft risktillägg,<br />

när de åkte med henne.<br />

BirGiT wALde GÅr in i KriGeT.<br />

Birgit Walde tänkte verkligen inte sitta<br />

passiv och se på, när hennes skolhus bombades<br />

av tyskarna. Här gällde det att vara<br />

förberedd. Vi fi ck ordentliga instruktioner,<br />

hur vi skulle bete oss, om det<br />

kom ett fl yganfall. Här gällde det att<br />

utrymma skolsalen så snabbt som möjligt.<br />

Att försöka ta oss ut den normala<br />

vägen genom dörren och korridoren var<br />

meningslöst. Det skulle bli alltför stor<br />

trängsel i dörrhålet. Nej, upp med alla<br />

fönster! Hoppa ut genom dem så fort<br />

som möjligt! Spring ut i trädgården och<br />

tag skydd bakom Karlströms buskar!<br />

För att alla skulle satsa för fullt,<br />

bestämde fröken Walde, att de, som<br />

var först ute, fi ck ta plats i Anders Karl-<br />

ströms stora trädgårdsgunga. Det var<br />

två soff or, som stod på ett golv. I varje<br />

soff a kunde man nog sitta 3-4 stycken.<br />

Det hela var upphängt i en konstruktion,<br />

så att soff orna och golvet svängde<br />

fritt.<br />

En dag, då det var vackert vårväder, skrek<br />

fröken Walde: ”Flyganfall! Utrym skolsalen!”<br />

Det här var roligt. Fönstren åkte upp blixtsnabbt.<br />

I bästa häckstil tog de första dessa<br />

hinder. Snart var Karlströms gunga full. De<br />

andra fi ck sitta på gräsmattan. Fröken Walde<br />

fortsatte lektionen utomhus i det vackra<br />

vädret. Dessa manövrar upprepades sedan<br />

vid ytterligare tillfällen. I <strong>Veddige</strong> hade man<br />

redan tidigare börjat diskutera fröken Waldes<br />

åkning med tåg i skolsalen. Inte bättre blev<br />

det, när tanterna från Syllinge kom cyklandes<br />

med sina ägglådor till <strong>Veddige</strong> Handelsförening<br />

och plötsligt fi ck se ett trettiotal ungar<br />

komma fl ygande ut genom skolans fönster i<br />

strömhopp. Man började verkligen undra, om<br />

det stod rätt till i den där skolsalen.<br />

Nästa gång kommer jag nog att avsluta<br />

hela serien Gänget i Grusgropen med ytterligare<br />

lite från skolans värld.<br />

Bo emA<strong>nu</strong>eLsson

KuLLA sKoLA 1893.<br />

jerLÖfs sKoLA. Lärarinnan Karin Olsson<br />

med 72 elever.<br />

ViSKA! <strong>2007</strong>/2 | sidan

g l a s r e s a n<br />

TexT&BiLd: sAndor oLAh<br />

lasr<br />

och svarar lätt ”låtsas” road.<br />

resAn ÖVer Bolma sjön. En buss till hade inte fått plats. i VÄnTAn på hyttsill. Dukade bord, underhållning och g<br />

bakgrunden ser man ugnarna som användes för att lag<br />

Den 18 maj, klockan… jag<br />

vet inte, alldeles för tidigt,<br />

försöker just komma in i<br />

mina bästa promenadskor,<br />

när mobilen plötsligt kittlar<br />

till i fickan, inklämd under<br />

magen (den hörs inte i den<br />

här positionen). Jag tar ett<br />

djupt suck, rätar upp mig<br />

”Kommer ni, eller?” hör jag Hans raspiga<br />

morgonröst. Jag visste det! Ja, visst att<br />

vi kommer för sent! ”Vi är där om fem mi<strong>nu</strong>ter…”<br />

svarar jag lugnande. Sen sätter vi fart.<br />

Vi klarar fem mi<strong>nu</strong>ter med några sekunders<br />

tolerans och snart sitter vi på bussen på väg<br />

till Sveriges Glasrike.<br />

runT omKrinG oss sitter <strong>Veddige</strong>s<br />

grädde. Det är företagare som håller byn sysselsatt<br />

och den genomsnittliga årslönen överstiger<br />

bussens värde (min årslön drar väl ner<br />

sidan 4 | ViSKA! <strong>2007</strong>/2<br />

lite). Nu ska vi ha utflykt med övernattning<br />

(så roar sig överheten). Vi är på väg till Glasriket<br />

för att titta, shoppa, äta hyttsill och koppla<br />

av.<br />

iniTiATiVTAGAren TiLL resan är Evert<br />

Sjögren som har besökt stället förut och<br />

tyckte vi andra var också värda det – lite. Det<br />

som kallas Glasriket ligger i Småland, mellan<br />

Växjö och Kalmar och sedan 1700-talet varit<br />

känt för en omfattande glasindustri. I dag<br />

finns 14 glasbruk och ett stort antal mindre<br />

företag i Glasriket. Vår plan var att landa i<br />

Kosta, där vi också skulle övernatta, shoppa,<br />

titta på produktionen äta hyttsill på kvällen<br />

och nästa dag besöka Orrefors glasbruk.<br />

resAn GicK jätte bra. Min kropp är inte<br />

bussanpassad men Dolens nya buss bjuder<br />

faktiskt på mer komfort än de flygplanen jag<br />

har flugit med den senaste tiden. Och Bengt<br />

kör som en Gud. När han även hittat hur man<br />

stänger av Radio Rix noiset, blev resan riktigt<br />

skön. Jag höll på att somna till lite när bussen<br />

plötsligt stannade i en öde by, någonstans i<br />

Småland. Vägen har tagit slut. Bättre sagt,<br />

den går rätt in i vattnet… Jag såg att de andra<br />

inte alls var så oroliga och även jag upptäckte<br />

snabbt att det står en liten färja i sjön, beredd<br />

att ta oss till andra sidan. Vi ska korsa Bolmsjön,<br />

en av Sveriges största sjöar. Resan över<br />

sjön tog kanske 10 mi<strong>nu</strong>ter och vi fick lite frisk<br />

luft i huvudet. På andra sidan gjorde vi först en<br />

osmidig u-sväng i en trång parkering (varför?<br />

Bengt, varför?), sen åkte vi 200 meter till för<br />

att göra vår första paus. I bygdegårdens vackra<br />

park satte vi oss för att avnjuta vår medhavda<br />

frukost. Jag åt för kung och fosterland, man<br />

vet faktiskt inte när det är sista gången.<br />

nÄsTA sTop var i Växjö. Vi hittade en<br />

käck liten bussparkering i nån bakgata och<br />

backade in på den… Först tog vi en promenad<br />

till Växjö Domkyrka (underbar inredning<br />

med mycket glas i tankarna). Sen promenerade<br />

vi tillbaka – här rök frukostkalorierna –<br />

till Sveriges enda Glasmuseum. Vi fick guidad<br />

tur och vi blev uppmanade att låta bli att fotografera.<br />

Tur att man har lite civil olydnad, se<br />

bilderna. Jag kan påstå att jag har blivit lite av<br />

en expert i glastillverkning – men det här var<br />

bara början.<br />

GissA VAd vi gjorde efter det? Just det,<br />

då var det dags för lunch. En mycket trevlig<br />

Grekisk Restaurang låg alldeles intill museet.<br />

Lunchbuffé, öl till, sen är det bara att fortsätta<br />

till vårt övernattningsmål: Kosta.<br />

VARBERG/VEDDIGE<br />

INLINE USM 16 - 17 JUNI<br />

Mästerskapet arrangeras i år för 5:e gången och är<br />

för andra gången förlagt till Varberg/<strong>Veddige</strong>.<br />

Spel kommer att ske enligt följande: 91-92 och 93-<br />

94 spelar på stor plan i <strong>Veddige</strong>, 95-96 spelar på<br />

lilla banan i Varberg.

esan<br />

LoKAL speciALiTeT. Jag vet inte hur de gör, men dricker du deras brännvin ur deras<br />

och glasblåsning i glasbruket. I<br />

t laga maten i.<br />

hÄrBerGeT VAr en trevlig och enkelt<br />

pensionat alldeles i början av byn Kosta. Här<br />

kan man inte gå vilse. Byn består av en enda<br />

gata och där händer allt. Stora shoppinghallar,<br />

kaféer, restauranger om vartannat och<br />

till slut resans mål: den gamla glashyttan.<br />

Bengt backade in bussen på parkeringen, vi<br />

gjorde oss hemmastadda i våra rum, sen åkte<br />

vi upp till byn. Damerna shoppade, herrarna<br />

bar shoppingskassar, vi fikade och så var det<br />

snart dags för samling igen. Kvällens mål var<br />

smYGfoToGrAferAT. hundrA år gammal<br />

slipad kristall i Glasmuseets vitrinskåp<br />

munblåsta glas – då ser världen ut så här efteråt.<br />

i annalkande: hyttsillen. Jag har nämnt ordet<br />

flera gånger, <strong>nu</strong> ska jag förklara. För min del<br />

kunde jag inte i mina vildaste fantasier föreställa<br />

mig hur sillen kan överleva i den varma<br />

hyttan… men det var inte så. Hyttsillen är<br />

ett sätt att umgås. En tradition från de fattiga<br />

tiderna, då man efter arbetspasset samlades<br />

kring den varma ugnen. Maten de hade<br />

med sig tillagade de i ugnarna, någon hade<br />

väl med sig en dragspel, någon annan kunde<br />

några historier. Det skulle vi få uppleva denna<br />

kvällen – men vi slapp vara så fattiga. På väg<br />

till hotellet hörde jag någon sucka: ”hoppas<br />

bara jag hinner bli hungrig innan dess”. Jag<br />

kände likadant.<br />

hYTTsiLLen Gjorde ingen besviken.<br />

Det var förstklassig mat med ugnstekt sill i<br />

grädde, knaperstekt fläsk, isterband, bakad<br />

potatis och en gudomlig ostkaka med sylt och<br />

grädde. Öl, vin och brännvin, naturligtvis.<br />

Vi fick en demonstration av glastillverkning,<br />

några ville prova på – och bittert erfara att det<br />

inte var så enkelt som det såg ut. Trubaduren<br />

var en riktig rolig prick, han fick oss att<br />

skratta, sjunga och t o m dansa (inte mig).<br />

dAGen efTer åkte vi över till Orrefors<br />

för att shoppa och äta sen tillbaka igen för<br />

att titta på själva tillverkningen av munblåsta<br />

glas.<br />

resAn GicK vidare in till Växjö igen för<br />

att gå på museum… Men… Hörde jag rätt?<br />

Någon pratar om invandrarmuseum? Herre<br />

jösses! Jag såg framför mig uppstoppade<br />

ungrare och jugoslaver uppställda i dammiga<br />

vitrinskåp. Men nej, det var bara en<br />

felsägning. Vi skulle till Utvandrarmuseet.<br />

För många av oss som kanske har släktingar<br />

i Amerika, var det en mycket intressant och<br />

lärorik föreläsning om hur den stora massutvandringen<br />

gick till i Sverige. Jag vet inte,<br />

jag är själv en utvandrare, men jag hade bara<br />

råd att ta mig till Sverige. Och här blev jag<br />

invandrare (förkortning: blatte).<br />

deT GÅr inte att återge hela resan i detalj.<br />

Vi hade väldigt roligt, vi fick t o m en akustiskt<br />

demonstration under Växjös vattentorn.<br />

Åk dit om du har vägarna förbi – omöjligt att<br />

beskriva upplevelsen.<br />

TAcK ALLA som har arrangerat detta.<br />

Det var en mycket väl genomförd och planerad<br />

resa.<br />

sAndor oLAh.<br />

fLer BiLder på www.veddige.<strong>nu</strong><br />

Sällskapsresor med turistbussar! Video toalett och luftkonditionering!<br />

tel: 0340-300 08, mobil: 0706-99 26 56, fax: 0340-388 31<br />

ViSKA! <strong>2007</strong>/2 | sidan 5

REA!<br />

Börjar den 25 juni. Missa inte den!<br />

För dig som ställer höga krav<br />

sidan 6 | ViSKA! <strong>2007</strong>/2<br />

Telefon 0340 – 69 75 00<br />

www.varbergsbostad.se<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

Viskastigen 40, <strong>Veddige</strong>. Tel: 0340-300 50.<br />

Öppet: må-fre: 13-18, lör: 10-14<br />

www.mobelhornet.se<br />

Din lokala<br />

elleverantör!<br />

VARBERGSORTENS<br />

ELKRAFT<br />

VEDDIGE 0340-64 64 00<br />

Vår kunskap = Din trygghet.<br />

Det tjänar du på!<br />

VEDDIGE VARBERG KUNGSBACKA KINNA

SEMESTER<br />

HEMMA?<br />

vila SOM<br />

BORTA<br />

MUSIK VARJE KVÄLL<br />

NÄSTAN<br />

AFTER BEACH-PRISER I BAREN VARJE SPELDAG KL 16.00-18.00<br />

MUSIKEN BÖRJAR (I REGEL) 21.00!<br />

fre. 8 juni RockQuo<br />

lör. 9 juni RockQuo<br />

lör. 16 juni juni Holger med komp<br />

tors. 21 juni Holger med komp<br />

Midsommarafton 22 juni J.R. J.R J.R.<br />

Midsommardagen 23 juni J.R.<br />

lör. 30 juni Holger med komp<br />

fre. 6 juli RockQuo<br />

lör. lör. 7 juli RockQuo<br />

fre. 13 juli Holger med komp<br />

lör. 14 juli Holger med komp<br />

tors. 19 juli Holger med komp<br />

fre. 20 juli RockQuo<br />

lör. 21 juli RockQuo<br />

fre. 27 juli Holger med komp<br />

ons. 1 augusti Holger med komp<br />

fre. 3 augusti RockQuo<br />

lör. 4 augusti RockQuo<br />

fre. 10 augusti Holger med komp<br />

ÖPPET VARJE DAG 12-23<br />

www.fyrenpizzeria.se<br />

TELEFON: 62 20 62<br />

FYRENPIZZERIA<br />

FINNS PÅ KÄRRADALS CAMPING<br />

ViSKA! <strong>2007</strong>/2 | sidan 7

SEMESTER<br />

HEMMA?<br />

vila SOM<br />

BORTA<br />

MUSIK VARJE KVÄLL<br />

NÄSTAN<br />

AFTER BEACH-PRISER I BAREN VARJE SPELDAG KL 16.00-18.00<br />

MUSIKEN BÖRJAR (I REGEL) 21.00!<br />

fre. 8 juni RockQuo<br />

lör. 9 juni RockQuo<br />

lör. 16 juni juni Holger med komp<br />

tors. 21 juni Holger med komp<br />

Midsommarafton 22 juni J.R. J.R J.R.<br />

Midsommardagen 23 juni J.R.<br />

lör. 30 juni Holger med komp<br />

fre. 6 juli RockQuo<br />

lör. lör. 7 juli RockQuo<br />

fre. 13 juli Holger med komp<br />

lör. 14 juli Holger med komp<br />

tors. 19 juli Holger med komp<br />

fre. 20 juli RockQuo<br />

lör. 21 juli RockQuo<br />

fre. 27 juli Holger med komp<br />

ons. 1 augusti Holger med komp<br />

fre. 3 augusti RockQuo<br />

lör. 4 augusti RockQuo<br />

fre. 10 augusti Holger med komp<br />

ÖPPET VARJE DAG 12-23<br />

www.fyrenpizzeria.se<br />

TELEFON: 62 20 62<br />

FYRENPIZZERIA<br />

FINNS PÅ KÄRRADALS CAMPING<br />

ViSKA! <strong>2007</strong>/2 | sidan 7

logo

products

Resources

Company

Terms of service
Privacy policy
Cookie policy
Cookie settings
Imprint
Change language
Made with love in Switzerland
© 2024 Yumpu.com all rights reserved

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!