Läs som PDF här. - Tofsen

tofsen.se

Läs som PDF här. - Tofsen

C h a l m e r s K Å r T I D N I N G / s T u D e N T u N I o N m a G a z I N e N r . 4 2 0 1 2

T O F S E N

INTerNaTIoNal alumNus

Green Chemistry

apoKalypTIsK KröNIKa

ensam hemma den 21 december

ToFseN TesTar

picknickställen

HEMLÄNGTAN


NEXT NEXT STEP

STEP

FÖR FÖR DE DE FLESTA

FLESTA

ÄR ÄR DET DET ETT

ETT

GLAS GLAS MJÖLK.

MJÖLK.

FÖR FÖR DIG

DIG

ÄR ÄR DET

DET

HÖGTEKNOLOGI.

HÖGTEKNOLOGI.

TETRA TETRA PAK

PAK

Mjölk är ett av världens mest ursprungliga, och viktigaste, livsmedel.

Mjölk Men är är det ett ett är av av inte världens alla förunnat mest ursprungliga, att få färsk mjölk. och viktigaste, Det viktigaste, gäller särskilt livsmedel.

i länder

Men där det det är är är inte svårt alla att förunnat producera att att få få och, färsk framför mjölk. Det allt, Det gäller distribuera gäller särskilt mjölk i länder i länder utan

där att det den är är svårt påverkas svårt att att producera negativt producera av och, det framför varma framför klimatet. allt, distribuera mjölk utan

att att den påverkas negativt av av det varma klimatet.

På Tetra Pak jobbar vi med produkter och systemlösningar som bland

På På Tetra annat Tetra Pak ser Pak till jobbar att människor vi vi med produkter har tillgång och systemlösningar till systemlösningar mjölk i skyddande som bland förpack- bland

annat ningar. ser ser till Det till att att låter människor enkelt, men har tillgång kräver tillgång smarta till till mjölk idéer i skyddande i skyddande och högteknologiska

förpackningar.

lösningar Det låter som enkelt, hela enkelt, tiden men måste kräver förfi smarta nas och idéer utvecklas. och högteknologiska

lösningar som hela tiden måste förfi nas och utvecklas.

Titta gärna in på vår hemsida och läs mer om vad vi och våra ingenjörer gör för att

Titta skapa gärna en in bättre in på på vår vår framtid hemsida för och både och läs läs människor mer mer om om vad och vad vi miljö, vi och och eller våra som ingenjörer vi också gör uttrycker gör för för att att det:

skapa PROTECTS en en bättre framtid WHAT´S framtid för GOOD. för både människor och och miljö, eller som vi vi också uttrycker det: det:

PROTECTS WHAT´S GOOD.

Tetra Pak, och PROTECTS WHAT´S GOOD är varumärken

Tetra Tetra Pak, som Pak, tillhör och och Tetra PROTECTS Pak Gruppen. WHAT´S www.tetrapak.com

GOOD är varumärken är varumärken

BYSTED

BYSTED


05

06

07

08

11

12

Ledare, redax &

information

LÅT STÅ!

Kalendarium

Kårens sida

Härrydabastun

Presentation

Kårledningen 12/13

Insändarsidan

Ett nytt inslag?

Tofsen testar

Picknickställen

Innehåll

Temareportage

Pubrundekarta 14 Fixa studentlyan 34

16

20

21

22

24

Föreningsintervju

MK

Sebastians krönika

Ensam hemma den

21 december

Recensioner

Böcker, musik,

film & spel

Krönika

Dosen ger giftet

Resereportage

Cameron Airpark

26

28

29

30

32

Alumnintervju

Maria Lingaas

Teknikprylar

Staying in Touch

Teknikhistoria

Nålvass musik

Teknikexperiment

Snabbt drag

35

36

38

42

Guess the Gizmo

Win a free lunch!

Theme Column

Leave Home for Home

International Alumnus

Alberta Mok

Presentation

Student Union

Board 12/13

Puzzles/Pyssel


En jordnära lEdarE?

Nu ska jag göra något oerhört svårt; skriva min första

ledare. Något jag bävat inför sedan jag blev vald till chefredaktör.

Ledaren ska ju vara proffsig och kvick, raljera över

något som är intressant för allmänheten och dessutom vara

lagom personlig. Så var inte för hårda mot mig.

För mig är Chalmers inte bara skolan där jag lär mig om

metallorganiska mekanismer och Reynolds tal, utan det är

också som ett andra hem. Det är här många av mina vänner

finns och det är här jag spenderar det mesta av min tid. Jag

minns fortfarande den första dagen efter jullovet, när jag

gick in i kemihuset och möttes av den välbekanta lukten i

korridoren på första våningen och slogs av känslan att jag

kände mig hemma.

Men det som gör något till ett hem är inte platsen utan

människorna runt omkring och minnena av alla de roliga

stunder man delat med sina vänner, och även minnen och

stunder som inte varit så roliga. Jag tror inte att jag hade

känt mig så hemma här om det inte varit för att jag var med

på mottagningen och på andra arrangemang på min sektion

och på kåren. Det har nog ni som just börjat fått höra en del

från Gamble, men för mig var det verkligen så.

Nu har en ny tid börjat för mig, som chefredaktör. Och med

det goa gänget som utgör Tofsenredaktionen ska vi göra

the most awesome of awesome tidningar. Missa inte det!

Och så ett litet visdomsord till nästa gång vi hörs:

“Oh, but you can't expect to wield supreme executive power just

because some watery tart threw a sword at you.”

– Monty Python and The Holy Grail, 1975

Karin Sahlin, chefredaktör

Redaktion & information

Karin Sahlin

chefredaktör och ansvarig utgivare

chefred@tofsen.chs.chalmers.se

Tel. 031-772 39 23, 070-772 22 79

Tomat Annons och Reklambyrå

annonsförsäljare

Emil Johansson, bildredaktör

Sarah Johansson, layoutredaktör

Linn Hansen, textredaktör

Maria Aneljung, text, illustration

Sebastian Lindberg, text

Fredrik Lövhall, text, foto

Mattias Olsson, illustration

Simon Pedersen, text

Beatrice Ringstrand, layout

Hampus Rischel, text

Isabella Stenmark, text, foto

Robert Svensson, text, foto

Joel Vigren, illustration

Jenny-Yue Zheng, text, foto, layout

Omslagsbild:

Emil Johansson

Medverkande i detta nummer:

Alice Mikkelsen

Per-Olof Nilsson

Hanna Siggelkow

Tryck:

Billes Tryckeri ABE

Mjukvara:

Adobe Inc.

Hårdvara:

COWI

Postadress:

Tofsen

Teknologgården 2

412 58 Göteborg

Hemsida:

www.tofsen.se

Vill du vara med i nästa tidning? Skicka

ditt bidrag till

chefred@tofsen.chs.chalmers.se

innan den 9/9. Vi förbehåller oss rätten

att korta ner för långt material. Bilder

skall vara högupplösta (minst 300 dpi).

Tofsen är Chalmers studentkårs medlems

tidning med en upplaga på 3 500 ex.

Tidningen ges ut sex gånger per år och

finansieras helt av annonsintäkter.

Redaktionen ansvarar inte för obeställt

material. Insänt material antas vara avsett

för publicering om inget annat anges.

Allt material lagras elektroniskt och kan

göras tillgängligt på internet och i databaser

om inte förbehåll mot detta görs

av skribenten/fotografen/illustratören.

Eftertryck utan redaktionens skriftliga

tillstånd är inte tillåtet.

Chalmers Studentkårs

samarbetspartners:

fOTO: RObeRT SvenSSOn

Ledarsidan 5


l T

Å Prova-på-träning

sT

Å

Chalmers kristna grupp bjuder in till

diskussionsgrupp över lunchen, varje

torsdag från och med läsvecka ett, i

Vera Sandberg. Medtag egen lunch.

Nollfinalen 15/9

Kårhuset Johanneberg

Nu är det dags att fira av den underbara

nollningen med pompa och ståt, det vill

säga: med ett sjukt stort kalas! 8 dansgolv

och 9 barer är vad som gäller, och biljetterna

säljs kl 12 vid Johannebergs kårhus

(den 10/9 och 11/9) och på Lindholmen

(den 10/9). vi ses där!

Mer info om kalaset hittar du på

www.festu.se

i motionshallen

i Kårhuset

med Chalmersbaletten

måndagar läsvecka 2-5.

Kom i vanliga träningskläder,

inga förkunskaper

krävs.

10/9 19.30

17/9 19.30

24/9 19.30

1/10 19.30

Snart är det

dags för den

sedvanliga

mösspåtagningen, vitt

byts mot svart.

Har du ingen Chalmersmössa

än så finns det att köpa

på Cremona.

På marskalk.chs.chalmers.se

finns mer information om

mössan och dess historia.

Vi ses den 1 oktober kl 12.00

vid Olgas trappor.

Håll utkik efter

CFFC:s fotoworkshop

efter mottagningen.

Mer information

kommer på

hemsidan.

www.cffc.se


ChalmErs studEntkårs

fritidsanläggning i härryda

TexT OcH fOTO: HAnnA SiGGeLKOw

Alla studenter som läser på Chalmers är medlemmar i Studentkåren

och därmed delägare av vår fastighet som ligger

några mil utanför Göteborg vid Sandsjön. Det är ett idylliskt

område som vi studenter kan hyra till ett bra pris under vår

studietid. Du kan åka dit för att komma bort från stadens

buller, umgås och kanske spela spel med vänner eller varför

inte arrangera en bastufest.

Området har nu fått en välkomstskylt så man redan på

parkeringen får en översikt över fritidsområdet. Det finns

två större stugor som man kan hyra, till dessa stugor medföljer

sedan mindre stugor som innehåller allt från bastu till

sovhus med våningssängar i massivt trä.

CS-bastun heter stugan som har en av nordens största vedeldade

bastur, det finns även en sittningslokal för 60 personer.

Denna stuga ligger precis vid strandkanten vid Sandsjön,

så ett dopp i sjön mellan bastuvarven är ett måste.

För att kunna laga mat till många personer är det bra med

ett fungerade kök. I år har CS-bastun fått nya vitvaror, de är

anpassade för restaurangverksamhet för att klara det stora

slitaget i stugan.

Den andra stugan som finns på området heter Sportstugan,

den riktar sig till lite mindre sällskap. Sportstugan lämpar

sig för lite lugnare arrangemang och där finns ett mer

välutrustat kök. I köket har det nyligen installerats liknande

vitvaror som i CS-bastun. I mitten av stugan finns en stor

murstock som försörjer två vardagsrum med varsin öppen

spis. Framför spisarna finns det varsin soffgrupp att krypa

upp i efter maten. I det övre vardagsrummet finns en bokhylla

med böcker om Chalmers historia men även olika spel ni

kan spela.

Välkomna!

Kårens sida


7


Nya kårledningen


8

kårlEdningEn 12/13

fOTO: cffc

fråga 1. Vem är du?

fråga 2. Vad tänker du göra under ditt år i kårledningen?

fråga 3. Var känner du dig som mest hemma?

Ida Kläppevik, sociala enhetens ordförande

1. Jag är 23 år och kommer från Lugnås, en liten ort utanför Mariestad. 2010 började jag läsa

teknisk fysik på Chalmers. Om jag får en stund över åker jag gärna på cykelsemester, äter något

gott med vänner, renoverar hus eller strosar runt i skogen.

2. Jag ska arbeta för att det ska bli lättare för medlemmar att engagera sig och förverkliga egna

idéer. Mitt mål är också att kårens verksamhet ska vara tillgänglig för alla. Jag tror det finns

många som vill engagera sig mer och det ska vi ta vara på! Dessutom ska jag arbeta med högskolans

nya struktur för arbetsmiljö- och likabehandlingsarbete.

3. I min och min fästmans stora, sköna säng.

Frida Claesson, vice kårordförande

Josefin Bertilsson, utbildningsenhetens vice ordförande

1. Jag är en sprallig och glad tjej som snart fyller 23 år och har läst tre år på maskinteknik. Jag är

uppvuxen i Mölndal och har för några år sedan flyttat en hel kilometer från barndomshemmet. På

fritiden tycker jag om att umgås med min pojkvän, träna och spela spel.

2. Jag vill stötta och peppa alla studentrepresentanter som finns inom studentkåren samt belysa

vilket viktigt och bra arbete de gör. Rättsäkerheten för oss studenter tycker jag är en väldigt viktig

fråga som jag tänker arbeta vidare med. Jag vill även fortsätta att utveckla det Internationella Utskottet

(IntU) tillsammans med sociala enhetens ordförande.

3. Jag trivs bäst när jag är tillsammans med personer jag tycker om.

1. Jag är 26 år och kommer inflyttad från säkerhetständstickans hemstad Jönköping. Efter ett basår

och tre år på Chalmers har jag nu en kandidat från Teknisk Design. Mina intressen i livet är många

men blir framförallt lycklig av att umgås med vänner, sjunga och resa världen över för att dyka.

2. Chalmers är en fantastisk plats där jag har fått tillfälle att utvecklas, inspireras och skaffa nya

vänner. Som vice kårordförande har jag ett ansvar inom organisationen och vill fortsätta arbetet

för en bra kontakt mot bl.a. sektioner och engagerade. Jag vill arbeta för att utveckla verksamheten

inom kåren så att alla medlemmar kan finna något som gör skillnad för deras studietid på Chalmers.

3. Hemma för mig är tillsammans med min lurviga fyrbent.


Daniel Langkilde, kårordförande

Johanna Svensson, arbetsmarknadsenhetens vice ordförande

1. Jag kommer ursprungligen från Bredaryd, en liten ”stad” i Småland men flyttade till Göteborg för

att börja Industriell ekonomi på Chalmers. Efter fyra år på Chalmers är jag snart bara ett exjobb från

examen. På min fritid gillar jag att träffa vänner och jag har också varit engagerad i både I-sektionen

och kåren.

2. Mitt största projekt under året kommer vara att göra ett lyckat CHARM som ger så mycket

som möjligt till Chalmers studenter och de som engagerar sig i projektet. Utöver CHARM kommer

jag också att arbeta med arbetsmarknadsfrågor såsom mentorskapsprogram och samarbete med

småföretag.

3. För mig är det inte en speciell plats som gör att jag känner mig hemma utan mer speciella personer

som jag trivs med.

1. Jag är en 24-årig Göteborgare som pluggar Teknisk Fysik med master i Engineering Mathematics.

När jag inte pluggar eller engagerar mig i kåren så driver jag forskarskolor för gymnasieelever. Sist

men inte minst så gillar jag att vara hemma med min flickvän, laga mat och se på film.

2. En av de mest intressanta frågorna inför året är genomströmningen på Chalmers. Tyvärr är det

många som hoppar av sina studier i början på utbildningen. Det är synd och det är oroande att

trenden är negativ. Jag skulle önska att alla studenter fick ett individanpassat stöd för att lättare klara

sitt första år på Chalmers. Genom att lyssna på teknologernas berättelser är jag säker på att Chalmers

kan utvecklas till en ännu bättre skola.

3. I köket hos mina föräldrar när vi lagar mat till hela familjen.

Jonas Björkman, sociala enhetens vice ordförande

1. Jag kommer från Trollhättan och är 26 år. Jag flyttade till Göteborg för att börja på basåret och

fortsatte sedan på Teknisk Design 2007. Annars så spenderar jag gärna tiden med vänner över

något gott att dricka och eller någon bra film och om jag kan och har tid så går jag gärna ut i skogen

och vandrar.

2. Chalmers Studentkår erbjuder så mycket olika aktiviteter och jag vill att alla som vill skall få

möjligheten att delta och framför allt veta vad som finns för utbud att göra inom kåren. Sedan kommer

en del av tiden att gå till att se över den framtida utvecklingen av nöjeslivet.

3. I goda vänners lag.

9


10

Charlie Sjödin, husansvarig

1. Jag är en 23-åring uppvuxen i Haverdal, beläget en bit utanför Halmstad. En stor anledning

till att jag sökte mig till Chalmers och Automation- och Mekatronikprogrammet var på grund

av min problemlösarnyfikenhet. Problemlösarnyfikenheten ger mig därmed ett intresse i det

mesta, allt från sport och film till all form av teknik.

2. Som husansvarig ser jag som möjlighet att kunna förändra och påverka, inte bara kårhuset

och tillhörande fastigheter men även att ge andra möjligheten att kunna påverka och förändra.

Att få ett kårhus där alla ytor är nyttjade.

3. Hemma för mig är havet och allt som tillhör med tång, maneter och sand. Sommaren i

kårledningen är den första i Göteborg vilket ger en otrolig hemlängtan framförallt nu under

sommaren.

Anna Östberg, arbetsmarknadsenhetens ordförande

1. Jag kommer från Stockholm, är 25 år och läser kemiteknik sedan 2008. Mitt främsta intresse

är att segla vilket jag brukar göra varje sommar, jag tycker även om att baka och att umgås med

mina vänner. Coldplay och Muse är två band jag tycker otroligt mycket om.

2. Under mitt år som AO tänker jag skaffa fler avtal till kåren, se till att intressanta och roliga

företagsevent anordnas, och självklart arbeta för att skaffa nya kårblock.

3. Eftersom jag är från Stockholm och tycker så mycket om att segla så måste jag säga Stockholms

skärgård.

Petter Evertsson, utbildningsenhetens ordförande

1. Jag är född och uppväxt i Småland men flyttade år 2008 till Göteborg för att studera till maskiningenjör

på Lindholmen. Mycket av tiden utanför studierna har jag lagt på mina engagemang

inom kåren men när jag inte gör det så greppar jag gärna gitarren, sätter in en kyckling i ugnen

och öppnar en flaska rött med ett par vänner. I övrigt intresserar jag mig mycket för musik, film

och engelsk fotboll.

2. Jag ska genom bra kontakt med kårens studentrepresentanter arbeta för en samlad, stark och

synlig studentröst samt med att få högskolan att genomföra satsningar inom pedagogik. Vidare

ska jag belysa bristerna i ett studiemedelsystem som detaljstyr hur lärosäten bedriver sin utbildning.

3. Runt bordet med familjen, under avgörandet av ett sällskapsspel.


Ett nytt inslag?

Detta är en ny sida för Tofsen. Tanken är att den ska fungera som direktlänk mellan teknologen och teknologerna. Har du

något du vill säga eller kanske fråga om lite mer offentligt? Något du tycker skall ändras på eller något du är glad över att

det finns? Ris och ros, synpunkter och åsikter kommer utdelas på denna sida framöver, allt du behöver göra är att skriva

några rader till Tofsens redaktion. Adressen du skall använda är text@tofsen.chs.chalmers.se. För information om insänt

material se sidan 5.

Här nedan har vi skrivit exempel på insändare som skulle kunna förekomma på sidan. De är alltså inte på riktigt.

HEj tofsEn!

Jag tycker att tidningen behöver en insändarsida.

Nånstans där man kan lufta sina åsikter

och få se det i tryck. Det vore tufft och dessutom

väldigt demokratiskt.

maskot EftErlysEs

/Emilia

Fan vilken snygg jävla tidning! Nu blev ja redigt glá! Fortsätt så!

Hälsningar

Gó å glá

Tack Gó å glá! Men tänk på att vårda ditt språk. Många svordomar tyder

på dålig vokabulär. Vi ska fortsätta göra en snygg tidning, var så säker.

borttappat

Chalmers borde ha en maskot! Inte gärna någon som går runt med en

varm dräkt året om, utan ett djur. Typ en axolotl som bor i ett stort akvarium

i kårhuset. Eller en campuskatt. Men helst en axolotl.

tillsammans!

Redaktionen

Förra pubrundan tappade jag bort min ena strumpa. Den

var grön- och blårandig med ett hål på hälen. Låter kanske

inte så mycket för världen, men min mormor har stickat

dem så jag skulle gärna vilja ha tillbaks den. Häng den

på ubåtspropellern på Johannebergs campus om ni hittar

den, där går jag förbi varje dag.

mAskungen

Axel Otl

Väldigt bra idé Axel! Annars har Chalmers redan en skriksnäppa som sjunger

i buskarna på Johannebergs campus. Se nästa sida.

Den tolfte september uppmanar vi alla

teknologer att samlas klockan tolv på

teknologgården för att, iklädda vita kläder,

unisont sjunga "We are the World". Ingen

särskild anledning, bara för att det är kul.

The Flash

foto: alice mikkelsen

Insändarsidan 11


Tofsen testar


12

picknicktEst

text: linn hansen

foto: Jenny-yue ZhenG

skriksnäppan sjunger i buskarna och humlorna snubblar runt som emil och emilia en sen

pubrundekväll. oavsett om det är för att man behöver andas ut lite mellan de långa mottagningskvällarna,

eller efter att ha tagit sig förbi årets omtentor, finns det alltid anledning

att sätta sig ner och slappna av. Vi på Tofsen gillar avslappning som involverar fika, polare

och en tur i det stora utomhuset, och har alltså testat de bästa picknickställena på campus.

Geniknölen

På kullen mellan kårrestaurangen

och AV-huset kan

man alltid räkna med att

träffa folk. Det, i kombination

med närheten till

restaurangen, är typiskt

bra för den spontana picknicktypen.

Geniknölen

erbjuder dessutom sittbänkar,

trädskugga och

fontänutsikt. Baksidan

med Geniknölen är att

den snabbt blir fullsatt,

då vi är många som har

insett hur grym den är.

fysikgården

Skriksnäppan

Förutom vid det eventuella gruppfotot

under mottagningen är det

sällan gemene chalmerist vistas på

Fysikgården. Därför kan de som

besegrat uppförsbacken njuta av

en lugn stund, relativt ensamma.

Gården ligger i lä och halvskugga

mellan de pampiga tegelhusen, så

det går att kompromissa filtplaceringen

så alla blir nöjda. Undviker

man solreflektionerna från

de många fönstren gör sig dessutom

fysik-huset riktigt bra som

utsikt.


ljusgården

Ljusgården i mitten av A-huset är the place to be när

man känner för picknick trots att det regnar ute. Underlaget är fritt från kryp och

annat lömskt som bor i gräsmattor, men det blir lite hårt att sitta på länge. Att glastaket släpper igenom

en hel del värme/kyla vägs upp av närheten till badrum, och för den som glömt fika finns café Sigurd i husets källarplan. Har

man tur har arkitekterna en utställning man kan titta på; är golvet tomt kanske man själv blir det som iakttas från de många

fönstren. Om det är positivt eller negativt beror helt på huruvida teknologen är oblyg eller inte.

kemigården

Kemigården ligger centralt på campus; mellan kemi-, fysik- och matematikhuset och nära till biblioteket. När man sitter under

trädet på gräsplätten i mitten känns det som ett ganska privat ställe, samtidigt som man kan iaktta alla förbipasserande.

Fallande smågrejer och pinnar på marken är en nackdel med att sitta under träd, men för den som inte

tål lite skräp i maten finns också sittbänkar en bit bort. På gården står även ett

par grillar, vilket passar utmärkt för en kvällspicknick. T

13


1. Golden I

2. Club Avancez

3. Focus

4. Fort NO X

Gastown

Spritköket

5. Winden

6. Zaloonen

7. Bulten

8. Hubben

Lindholmen

14

16

bild: sarah Johansson

obs! allmänbildninG:

fotot på einstein är

taGet av arthur sasse

9. Kajsabaren

10. Basen

11. J.A. PRIPPS

12. Gasquen

13. Prosex

14. V:s pub

Röda rummet

15. Pub P

16. 11:an

17. Emils bakficka

(följ pilen)

15

11

3

1

Olgas

trappapapapa

12 13

14

Johanneberg

PUBRUNDA

2

Gibraltargatan

4

5

7

9

10

2012

17

6

8


Se fler bilder på www.cffc.se

15


Föreningsintervju


16

mk

mottagningskommittén

text: linn hansen

foto: cffc

en bit in på mottagningen känner

förhoppningsvis alla nollan till sitt nollk,

och kanske har de också snappat

upp att det finns något som heter MK.

Sett dem – med reflexbyxor och stora

leenden, men vad är det egentligen de

gör?

Mottagningskommittén, som det fulla

namnet lyder, har sina anor i en annan,

äldre, kommitté. Eller rättare

sagt fyllde de tomrummet efter en

tidigare. Från början, på den tiden

mottagningen fortfarande kallades

nollning, fanns CØK – generalerna

över sektionernas NollK:n. Dåtidens

nollning var mycket olik dagens mottagning,

främst i attityden mot nollan.

Idag ligger fokus på att skapa kamratskap

och sammanhållning i klasserna,

samtidigt som nollan får prova på delar

av Chalmerslivet. Förr handlade

nollningen mest om

uppfostran och ren

elakhet. När så tiden

kom för att rensa ut

det beteendet följde

CØK med.

MK jobbar löpande

med att mottagningen

ska bli så bra

som möjligt, och

definierar det som

att så många som

möjligt trivs. I det

arbetet ingår att

de olika NollK:na

regelbundet ifrågasätter

gamla

traditioner, så att

de inte för vidare

något de inte kan

stå för idag. MK:s

ordförande Pyssling

säger att det är en

balansgång att som

NollK bete sig på ett

sätt som passar alla.

Några nollan önskar

att deras NollK

vore lika tufft som

på andra sektioner,

men det finns också

en risk att de som

tycker att NollK:t är för hårda inte vågar

säga ifrån.

– Jag satt som FnollK förra året, berättar

Pyssling, och som FnollK är man

tuff ett litet tag. En av de gångerna jag

var tuff märkte man att det var några

som inte riktigt klarade av det alls, och

då kändes det väldigt jobbigt.

Idag är stämningen runt mottagningen

bra och Pyssling understryker också

att på de sektioner som har lite tuffare

NollK:n finns andra som har en stödjande

roll. Ofta är det phaddrarna som

ser till att nollan har någon att vända

sig till. De finns också där för att dela

med sig av det de lärt sig hittills om

livet på Chalmers – vilka lunchställen

är bäst, vilka böcker behövs egentligen

till den här kursen, vad händer om man

kuggar första duggan?

Den nya mottagningskommittén går

på vid jul. Hela våren består sedan av

intensivt arbete inför mottagningen.

Kommittén träffas i sin helhet två

gånger i veckan – ett lunchmöte för att

komma fram till saker, och ett kvällsmöte

för att diskutera. På frågan vad

de kommer fram till på luncherna blir

Pyssling lite ställd. De gör så många

smågrejer att det är svårt att direkt

peka ut något. Främst pratar man om

hur det var under förra mottagningen

– vad som kan förbättras, vad som

borde ändras och vad som absolut ska

vara kvar som det var. Mycket handlar

om att se till att det ska vara så enkelt

som möjligt för alla att ta del av

information, en stor pusselbit i deras

roll som huvudkoordinator för mottagningen.

De är också noga med att

kolla sinsemellan om det är någon som

behöver hjälp.


– Allas arbetsuppgifter är väldigt olika

under året, så vissa behöver hjälp med

olika saker under olika tidpunkter och

det är bara att höra efter.

I augusti är det inte längre någon

tvekan om vad de håller på med. Från

det att nollan anländer till Götaplatsen

kommer mottagningen uppta kommitténs

alla vakna timmar.

– Vi kommer nog antagligen att leva i

våra reflexbyxor under alla de här fyra

veckorna.

Efter själva mottagningen väntar en

höst av utvärdering. Vad gick bra och

vad borde göras annorlunda nästa år?

MK samlar ihop sina rekommenda-

tioner till nästa års kommitté, men de

planerar inget konkret, och det finns

inga krav på att kommande kommitté

ska följa rekommendationerna. Det är

viktigt att inte lita för blint på sina pateter.

Pyssling har lite svårt att svara på

hur mycket tid han lägger på att vara

MK, utslaget över året. Det är mycket

som kan räknas som arbete, men som

egentligen bara handlar om att prata

med folk. Att gå på kalas, kickoffer,

träffa andra kommittéer och inte minst

att visa de olika NollK:na om att MK

inte är ”de stygga människorna” som

gillar att sabba roliga planer, utan mest

av allt finns där för att hjälpa till.

– Att bara umgås och sånt räknas

egentligen också som MK-arbete på

något sätt, men det gör man ju bara för

att det är trevligt samtidigt. Men det

är väl ganska många timmar…

En annan sak som upptar just Pysslings

tid är att han, i egenskap av MK:s ordförande,

också är ordförande i MoS

– Mottagningsverksamhetens samarbetsorgan.

I MoS sitter alla NollK:ns

ordförande och där diskuteras mottagningens

centrala arrangemang, alltså

de som alla sektioner deltar i. De skilda

NollK:na har ganska mycket att säga

till om, och även de små idéerna tas

på allvar. Pyssling berättar om ett exempel

där någon slängde ur sig att det

17


18

vore kul med en volleybollplan på skolan under mottagningen.

Efter mycket research och ett antal diskussioner kom de

fram till att det tyvärr inte skulle fungera, men det är ett bra

exempel på att även de små idéerna tas seriöst. Totalt allvar

är däremot inte Pysslings grej. Han pratar om MoS-musen,

den reflexfärgade musen med tuta, som MoS-ordföranden

traditionellt använder som ordförandeklubba.

– Personligen så tycker jag inte möten ska vara särskilt hyperseriösa.

Jag drar gärna med lite mer lättsamma grejer, för

det ska vara kul att gå på mötena också, och MoS-musen är

ett bra exempel på det.

Den lilla kvällstidningsreportern i mig ber om ett avslöjande

inför mottagningen, och mycket riktigt sitter Pyssling på intressant

information. I år kommer ett helt nytt arr äga rum –

Megaätningen. På en lunch i slutet av mottagningen ska alla

nollan på hela Chalmers komma och käka lunch tillsammans

på Geniknölen, och få se hur stort Chalmers egentligen är,

och se hur många det finns att lära känna.

– Vi känner att det skulle vara väldigt häftigt att se, och samtidigt

så kan det finnas mycket potential i det att utveckla till

framtiden.

Jag undrar om det inte finns en risk för rivalitet när man

samlar alla på ett ställe, särskilt med tanke på att de tidigare

arrangemangen handlar om att tävla mot andra sektioner.

Pyssling förklarar att tanken med mottagningens upplägg

är att nollan i första veckan ska lära känna sin phaddergrupp

och i andra och tredje veckan sin sektion. Fjärde veckan

ska man lära känna kåren, och känna sig som en del av hela

kåren.

– Eftersom det ligger den fjärde veckan så är det det som

är själva målet: att vi ska försöka få dem att känna varandra

istället för att känna sig som en sektion, och visst, det finns

en liten risk för det, men vi hoppas på att det blir bra ändå.

Det är lite det som nollrevanschen är till för också, fortsätter

han. Det är då som en person ur varje sektions nollan får

tävla mot en person ut varje sektions NollK, för då blir det

liksom att alla ska enas tillsammans mot en fiende.

Pyssling själv läser andra året på Teknisk fysik. Innan MK

var han alltså med i FnollK. De gick på vid jul när han gick

i ettan, så förutom den första terminen har han varit engagerad

i mottagningen under hela sin Chalmerstid.

– När jag var nollan så tyckte jag det var skitkul och jag

tyckte att FnollK var så jäkla häftiga, så jag kände att det

skulle jag gärna vilja göra. Sen blev jag invald och när jag

var FnollK så såg jag hur grymma MK var och de var jäkla

häftiga, så jag kände att MK hade kanske varit najs.

Han aspade och efter mycket funderande sökte han ordförandeposten,

och kom med. Funderar du på att ta över efter

Pyssling och gänget så ligger aspningen under hösten. Det

säkraste sättet att få reda på när är att hålla utkik efter reflexfärgade

affischer. Några exakta datum har de inte hunnit

sätta än.

– Vi fokuserar lite på ett annat arr vi har emellan där, skämtar

han.

Själv är han inte säker på vad det blir nästa år, men påpekar

att FestU:s sexmästare, alltså ordförande, har varit gammal


MK tre år i rad nu. Jag frågar lite skämtsamt om man blir

partysugen av allt MK-arbete. Han skrattar nekande, och

menar istället att man får en väldigt bra kommunikation mellan

de olika kommittéerna på kårnivå, och därmed också inblick

i vad de gör egentligen. Som utomstående känner man

säkert till att det finns FestU-kalas, att PU arrar bio, och man

kanske vet att LoB hyr ut ljud och ljus.

– Men när man verkligen hamnar i en sån kommitté ser man

precis vad de gör, och hur kul de har samtidigt som de gör

det, och då blir det gärna att man hoppar över till en annan

kårkommitté för man inte vill lämna den här gemenskapen.

Jag undrar om det i så fall är svårt att komma med om man

inte varit med tidigare, och om det kanske är så att man behöver

vara erfaren för att klara av arbetet. Han håller inte

med, men han tror att det är många som känner att de vill

ha en mjukstart och startar sin kommittékarriär på sektionsnivå.

Han menar att det är bra med en blandning, och säger

att de som varit med tidigare vet att det mesta löser sig, på

ett sätt eller annat. Då är det bra med kommittémedlemmar

som inte varit med tidigare. De är ofta lite mer entusiastiska

och lite mer ambitiösa och det är väldigt bra att ha drivande

krafter som ser till att gruppen skärper sig när de slappnat

av för mycket.

– Det råkar vara just de två som är de nya som har blivit som

våra mammor, skrattar han.

Om MK känns igen på sin reflexfärg känns Pyssling mest

igen för orange. Det orangea telefonskalet har ofta sällskap

av skosnören, reflexer eller överstrykningspennor i orange.

Han tror att det började första året på gymnasiet eller så, att

han började ha mycket orangea detaljer på sig. När folk sen

reagerade på det blev det en kul grej av det. Det är många

som skämtar om att han borde ha sökt data istället för fysik,

men han kontrar med att svart passar utmärkt till orange.

Att det blir lite halloweenvarning på det får man ta, menar

han. Reflexgult är å andra sidan inte så fel det heller.

– Man syns jäkligt bra på Gasquen också, tillägger han.

Reflexbyxorna är inte bara bra på gasquer – de syns också

bra på Chalmersområdet. Och även om nollan i första hand

ska söka sig till sina phaddrar eller NollK:n (som i sin tur

kontaktar MK om det behövs) när de har problem, kan man

såklart komma fram och prata med dem. Kanske har man ett

problem man inte vill ta upp med sitt NollK, kanske handlar

det just om dem. Eller om man helt enkelt bara känner för

att prata.

– Folk är såklart jättevälkomna att komma och snacka med

oss, det är inte så, understryker han. Det är bara jättetrevligt.

Han vill också uppmuntra alla att våga vara mer aktiva, att

våga prata mer med folk. När han själv var nollan försökte

han släppa sin nervositet helt och ta initiativ till saker under

mottagningen. Det är en chans man aldrig får igen, menar

han, så det är bara att ge sig in i det och lära känna nya människor,

så länge man inte gör något som man inte är bekväm

med.

– Jag är jättepepp för mottagningen! Jag har varit med en

gång som nollan och en gång som NollK, så nu är det bara en

gång som MK så är trippeln klar, avslutar han. T

19


sebastians krönika


20

Ensam hEmma dEn 21:E dEcEmbEr

text: sebastian lindberG

Sakta men säkert närmar vi oss december månad i detta nådens år 2012. Jag tycker nog att mayaindianerna

har fått lite väl mycket beröm för sin kalender, liksom Nostradamus för sina professionellt vaga

förutspåenden. Men allt eftersom klockan närmar sig tolv blir det mer och mer spännande, precis som när

klockslaget på nyårsafton vid millennieskiftet skulle radera våra datasystem och försätta oss i en ny medeltid.

Hysterin var överspelad då, och den kommer med all säkerhet vara överspelad nu. Ett påhitt baserat på

inget annat än en tom kalendersida från två årtusenden tillbaka och en massa myspysvetenskap från snubbar

som sitter i sina husvagnar och ponerar domedagsscenarion på ”bloggosfären”.

Jag är ingen vidskeplig man. Jag tror inte att en krossad spegel ger mig sju års otur och jag tror inte att en

svart katt är ett ont omen (det händer sig så att jag har känt många svarta katter och de flesta har faktiskt

varit hyggliga personer). Jag tror inte att Moses fick några stentavlor från gudomliga håll och jag tror heller

inte att ängeln Gabriel satt och dikterade för en tjomme i bergen på den Arabiska halvön. Inte för att dessa

saker inte kan vara sanna, utan för att jag helt enkelt inte har funnit några vidare goda grunder för att tro på

dessa ting. Annat än att någon person av obestämd karaktär och pålitlighet säger att det är så.

Nu när jag har förklarat mitt motstånd till 2012-hysterin så hoppas jag att ni förstår varför jag känner mig

kluven efter att ha hört lite nyheter från andra sidan Atlanten, som alla hände i slutskedet av maj i år. En

man i Miami äter upp 75 procent av en hemlös människas ansikte innan polisens fjärde skott stoppar och tar

kål på honom. Den hemlöse överlevde faktiskt överfallet, om än dåligt. Hans ansikte består nu i princip bara

av hans skäggstubb. En annan herre sitter och hugger sig själv med en 30 centimeter lång kniv i sitt hem i

New Jersey. Vid konfrontation med polis så skar han upp sin mage och kastade med sur min sina inälvor på

poliserna för att få dessa lagens män på bättre tankar än att störa hans självdestruktiva sätt.

En tredje figur, som tydligen studerade elektronik på ingenjörsnivå i Baltimore, erkänner att han inte bara

mördade sin rumskamrat. Han åt även upp dennes hjärta och hjärna, och verkade dessutom ha planer på att

äta resten. Ni förstår, han hade försökt konservera resterande kroppsdelar. Låt oss anta att hjärta och hjärna

står sig dåligt i delstaten Marylands sommarvärme och behövde konsumeras först. Vid vidare frågor, vänd

er till doktor Lecter.

Som om inte denna gobsmackande kavalkad av underliga och bisarra nyheter var nog, så satte det tydligen

eld i stjärten på USA:s smittskyddscenter, Center for Disease Control (CDC). De gick nämligen ut officiellt och

kommenterade händelserna genom talesmannen David Daigle. Jag citerar: ”CDC does not know of a virus or

condition that would reanimate the dead (or one that would present zombie-like symptoms)”. Försäkrande,

inte sant?

Men ack så klart, detta är ju precis vad smittskyddsverket skulle säga om de ville undvika masshysteri. Det

ska ha gått bra långt om myndigheterna officiellt erkände zombieapokalypsen. Vi inbitna nördar och zombiefans

vet ju att i de flesta uppmålade scenarion sker inte en sådan kommuniké förrän alla masskommunikationskanaler

är kaputt. Så, med andra ord är det verksamhet som vanligt till världens undergång.

Bara utifall mayaindianernas vilja att varna framtidens befolkning dog innan de kunde skriva ner ”there be

zombies!” i slutet av sin kalender så vill jag föreslå följande. Var vaksamma. Skaffa en kofot. Planera en flyktväg

ut ur tätbebyggda områden. Håll er i bra kondition. Se till att ni har ett förråd hemma med chokladkakor,

eller annan kaloririk och lättpaketerad mat.

Och framför allt, tro inte på allt ni läser. T

T


text: Simon pederSen och maria aneljungfoto:

Laced/Unlaced – Emilie Autumn, 2007, Trisol Music Group

Något åldrad samlingsskiva med det påstådda underbarnet

Emilie Autumns instrumentella inspelningar. Dubbelalbum i

två separata delar: ”Laced” som är en samling violinstycken från

främst barockkompositörer (bland annat Bach och Corelli) vilket

är trevligt att lyssna på, men inte märkvärdigt och dessutom

bara en re-release. ”Unlaced” däremot, en kompilation av Autumns

instrumentella elfiol-låtar, känns hyfsat unikt. Det låter

industriellt och nästan elektroniskt på gränsen till SNES-musik.

Jag funderade till slut på om jag satt och njöt av en skiva med

oljud (det är rejält med ”dist”) och kom fram till att ja, det gjorde

jag. Den är riktigt bra.

Disintegration – The Cure

Med ett par rejäla högtalare kan första introt till Plainsong

dra med dig i en mental sorgdramatisk tango. Vidare

kan albumet få dig att känna storslagenheten och

romantiken i både ensamheten och tvåsamheten. Se det

med värdighet, det är på riktigt, och det är vackert. "So

just one more, just one more go, inspire in me the desire in me,

to never go home…"

Diablo III

Det råder delade meningar om det som troligtvis är

ett av de mest efterlängtade spelen i vår generation.

Efter en hopplös release med dålig serverstabilitet

och långa perioder av ospelbarhet var det blandade

känslor som uttrycktes. Många tyckte att utvecklarna

tagit bort definierande element från tvåan. Spelarantalet

i min krets minskade under sommaren, antagligen

på grund av att skyhöga förväntningar och nostalgins

rosa skimmer gjorde det omöjligt för Blizzard

att leverera.

Jag menar dock att det är ett fantastiskt spel. Man

har gjort sig av med onödiga moment som i DII bara

tog tid. Man har fått spelet att räcka längre utan att

behöva skapa tiotals karaktärer; man kan bygga på sin

favorit väldigt länge. Man kan inte spränga genom

nivåerna som en steroidstinn pansarvagn och nå

slutlevel på ett par timmar. Spelet räcker länge, och

det finns få ”cookie cutter”-situationer. I mina ögon

är tentakuggar-releasen #1 under 2012 fantastiskt

välgjord och kommer ge mig ytterligare många speltimmar.

Behandla inte oss som djur

På tal om hemlängtan börjar jag fundera

över dokumentärfilmen "Behandla

inte oss som djur" som finns att se

på youtube. Fast egentligen snarare

hemkänsla, trygghet och identitet, och

hur olika det kan kännas i olika delar

av Göteborg. Det är fascinerande att

se deras starka engagemang och hur

de dessutom lyckats förmedla det väl

på film. Se den och inspireras och lär

dig mer om hur missnöje kan användas

till samhällsförändring! T

Böcker, musik, film & spel 21


Krönika


22

Knappt fem år gammal går jag in i min fasters stora villa

som låg granne med vår utanför Göteborg, för att titta på

en teknisk grej som hennes man ville visa mig. Deras stora

BMW stod på gårdsplanen, och jag var full av förväntan. När

jag kom in i villan satt faster där under den stora ljuskronan

i nedre salongen och bar sig åt på ett sätt som skrämde mig.

Det gick inte att kommunicera med henne, hon vinglade och

såg underlig ut. Jag kände att det inte stod rätt till, så jag

gick ut och smet snabbt över till vår egendom och in bakom

våra bilar som stod framför garaget och sprang fram till

pappa och frågade vad detta betydde. Sansad och balanserad

som vanligt, men mycket bedrövad, förklarade han att ”faster

var full”.

”Vad är full”, frågade jag, för jag hade aldrig sett någon i

min egen familj bära sig åt på detta vis. Han förklarade att

hon hade druckit sprit, och visade mig en flaska med något

han kallade ”whisky” och en med något annat som kallades

”konjak”. ”Detta kan man dricka, men bara i mycket

små mängder och inte ofta”, förklarade han.

”Dricker man för mycket och för ofta blir

man sjuk”, sade han. Jag sniffade försiktigt

på flaskorna och var inte imponerad

av det jag kände.

Ett år senare söp en av mina morbröder

ihjäl sig. Han var en intelligent,

glad och vänlig själ som

alltid hade någon intressant

gammal bildel med sig till mig

när han kom på besök. Mitt sista

minne av honom var ett vrak

som satt i ett hörn i sitt hem

och var medvetslöst. Gemensamt

för mina släktingars öden

var att de gled in i alkoholismen

långsamt och omärkligt, och plötsligt

fanns ingen återvändo. Min

kritiska inställning gentemot spritdrycker

med deras förrädiska

smygande förstörande effekt på

människor hade slagit rot.

Jag höll alla spritflaskor

på långt avstånd till

Dosen gör giftet

text och foto: robert SvenSSon


jag var 25. När jag kom till Chalmers lärde jag mig att tycka

om punsch, vilket jag fortfarande gör. Jag upptäckte snart att

bruket av spritdrycker på Chalmers var mycket förhärligat,

i vissa kretsar nästan som en nödvändig komponent för att

kunna umgås. Jag upptäckte något jag inte förväntade mig

på ett ställe med en av stadens högsta koncentration av intelligenta

människor; kamrattrycket att dricka alkoholhaltiga

drycker var enormt, jag menar inte bara vid fester, utan det

fanns ett icke helt försumbart vardagsdrickande. Det var inte

explicit uttalat, men det låg ofta i luften. En slitet uttryck

är ”dricka i goda vänners lag”. Detta köper jag inte, emedan

alltför många människor börjat glida in i alkoholism redan

under studenttiden, tack vare ”goda” vänner. En riktigt god

vän låter inte detta hända, utan bromsar i tid. Jag har tyvärr

sett en hel del av detta under min 40 år på Chalmers, både

som lektor och som aktiv i studentvärlden. Jag hade tack och

lov en mycket bra anledning att undkomma detta tryck, jag

hade alltid min bil med mig in till staden.

Ett av mina värre minnen där alkoholens inverkan gav en

mycket negativ sidoeffekt var under nollningen. Jag hamnade

i en stålnätsbur och blev ”förhörd” av några icke helt

nyktra ”Gamble” om intima saker. Detta var tämligen otrevligt

och skrämmande för en blyg nykomling.

Detta var 1970, men jag ser ännu att spriten har en alltför

naturlig plats i teknologernas tillvaro för att det skall vara

helt ofarligt på sikt. Under det senaste decenniet har jag upplevt

att många dricker alkoholhaltiga drycker regelbundet

för att varva ner, på grund av att hela livstakten på Chalmers

är mycket hög. Jag har under åren sett att det tyvärr dricks

för mycket inte bara på Chalmers, utan vid andra universitet

också, vilket klart ökar antalet unga människor som kan

hamna i riskzonen. Det glorifierade sällskapsdrickandet har,

enligt mina observationer, knappast minskat. Dessa dryckes-

vanor är, enligt min Tmening,

de farligaste sätten att använda

sprit på, emedan ett beroende långsamt och effektivt kan

smyga sig på individen. Jag har enstaka gånger till och med

upplevt att studenter kommer till labb och luktar sprit efter

sen fest natten innan. Då tar jag faktiskt upp saken direkt

innan labben, för studenter som luktar sprit under labb accepterar

jag inte.

Ikväll skall vi ha ett par nära vänner på middag hemma, och

då skall vi ta oss en øhl. Ja, ni läste rätt, vi skall ha øhl till

middagen, men vi skall inte ta oss en øhl, utan en øhl. T

23


esereportage


24

På besök i Cameron airPark

text och foto: iSabella Stenmark

Du befinner dig strax utanför Sacramento i Kalifornien.

Gårdagens hetta hänger kvar i den torra luften och i öster

gryr den brandgula solen. Du och din vapendragare är på

väg hem efter en livad utekväll och med mobilens GPS i högsta

hugg försöker ni hitta er väg tillbaka till hotellet. Plötsligt

stöter ni på ett högt vitt staket. Med ett leende växlar ni

blickar, och inom loppet av några sekunder har ni börjat klättra

över staketet utan att ha en aning om vart ni är på väg.

Ni landar på en vältrimmad gräsmatta och ganska snart inser

du att ni klättrat rakt in på någons tomt. Under kvävda

skratt knuffar ni på varandra och smyger bort från gräsmattan

till den genomgående gatan mitt i bostadsområdet. Där

tystnar skratten tvärt och ni blir stående i förundran.

Gatan ni står på är så bred att man utan svårigheter skulle

kunna parkera 20 stycken bilar på bredden. Du undrar om

människorna som bor här är eremiter, varför har de annars

ett sådant avstånd till grannarna mittemot?

Ni fortsätter att promenera längs den släta, svarta asfalten

och passerar hus efter hus. Villorna är stora och pampiga

men vad som fångar er uppmärksamhet är de enorma garageportarna.

Visserligen gillar amerikanarna stora bilar,

men har dessa människor pansarvagnar parkerade i sina garage?

Från ett öppet fönster sprider sig ett brusande ljud

från en radioapparat och du urskiljer en röst som ropar något

i stil med ”seven-five-seven-golf-romeo”.

Det är först när ni noterar de ovanliga brevlådorna som pusselbitarna

faller på plats och ni inser vart ni råkat hamna.

De stora portarna leder inte in till garage med pansarvagnar,

utan till hangarer. Den genomgående vägen är så bred

för att människor i bostadsområdet ska kunna få möte med

var sitt flygplan utan att trängas. Och brevlådorna förställer

naturligtvis inget annat än flygplan.

Grattis, ni har hittat till Cameron Airpark Estates.

Förra hösten hade jag privilegiet att utföra mitt examensarbete

vid University of California i Irvine. Jag var inneboende

hos ett medelålders par som tog emot mig med öppna armar

utan att egentligen veta särskilt mycket om mig. Det var ömsesidigt,

för jag visste inte heller särskilt mycket om mina

framtida värdföräldrar när jag lämnade regniga Göteborg

för soliga Los Angeles. En sak är säker, jag anade aldrig att

de skulle ha ett privat, fyrsitsigt flygplan.

En helg i oktober erbjöd de mig att få följa med på en flygtur

i Kalifornien. Vi flög från Orange County till utkanten av

Sacramento för att hälsa på deras vänner som bodde i Cameron

Airpark. Vi landade på landningsbanan som låg alldeles

intill bostadsområdet. Trots förvarningarna blev jag helt

mållös när de magiska grindarna till detta bisarra bostadsområde

öppnades. Flygplanet kunde utan svårigheter rulla

på den breda gatan genom Cameron Airpark ända fram till

parets hangaruppfart. Det var otroligt att passera hus efter

hus där det inte bara stod en bil och en båt på uppfarten utan

även ett flygplan.

Jag kunde inte låta bli att tänka: ”Only in America!”.

Från landningsbanan på den lilla flygplatsen intill avgick och

anlände flygplan med jämna mellanrum. De flesta bevakade

flygtrafiken via radio eller från verandan i sin trädgård.

Ni ska veta att Cameron Airpark är ett unikt bostadsområde

som är oerhört attraktivt för alla typer av piloter, oavsett om

man är pensionerad yrkespilot eller hobbyfantast. Till exempel

så bor det en 86-årig herre där som varje dag tar sitt flygplan

till landningsbanan för en liten tur över det kaliforniska

landskapet. I området bor även en kvinnlig pilot som är en

lokal celebritet, känd för sina magnifika flyguppvisningar.

Sedan är det inte helt ovanligt för personerna som bor där

att pendla till San Fransisco – med sina egna flygplan.

Amerikanare är kända för sin vänlighet. Även om Cameron

Airpark är ett privat bostadsområde är det inte otänkbart

att en vänlig pilot skulle öppna de magiska grindarna för

en nyfiken chalmerist som är på roadtrip i underbara Kalifornien…

T

T


temareportage


26

fixa stuDentlyan

text och bild: linn hanSen

bildkälla: www.boplatS.Se

Läser du den här tidningen har du troligen nått det första Chalmersmålet – att komma in på skolan. När så det är ordnat finns

det lite andra saker att tänka på. Här nedan har vi lite tips om boende och sånt som hör till. På bilderna finns inredningsförslag,

ifall du inte hunnit komma igång med att placera ut allt, eller bara vill ha lite inspiration. Sömnrelaterade saker är blå, bord och

stolar är gula, myspysmöbler är gröna, förvaringsmöbler är rosa och inredningsdetaljer är röda.

För en ensam student är en 28-kvadratsetta perfekt som första lägenhet. Det här exemplet är från Chabo, Chalmers studentbostäders

byggnad på Kemivägen mitt på Chalmers campus Johanneberg.

Förr eller senare tröttnar

man på att sitta i sängen.

Då är en fåtölj med fotpall

en perfekt myshörna.

Välj ut en plats, exempelvis

fåtöljen, som är helig. Dit

får inga skolböcker komma.

Där ska du bara slappna av.

Läsa en bra bok. Dricka te.

tips! Ställ en golvlampa bakom

fåtöljen så du får bra

belysning även på kvällen.

Ta vara på energin man får av

dagsljus och sätt skrivbordet

framför fönstret. Ett rejält

tilltaget bord ger dig plats

att sprida ut matteböckerna

utan att behöva flytta på

varken datorskärmen, tekoppen

eller pennsamlingen (jag

skojar inte – matten kräver

sina kvadratmeter). Har du

dessutom en fällstol i förrådet

kan du tränga ihop dig

med en pluggkompis, eller

bjuda någon på middag utan

att behöva äta på golvet.

tips! Dra fram datorskärmen

till framkanten av skrivbordet

och se på film/playkanaler i

soffsängen.

• Skaffa en bra hemförsäkring. Det finns studenterbjudanden från flera olika håll.

• Utnyttja studenterbjudanden när du beställer internetabonnemang och dylikt. Kolla på mecenat.se.

• Strunta i TV:n. En helt okej 32” LCD-TV (2790:-), kanalpaket med 24 standardkanaler (178:-/mån; 24 mån bindningstid),

samt radio- och tv-avgift (2076:-/år) blir utslaget på två år 467:- per månad. Lägg pengarna på bättre internetuppkoppling

och kolla på playkanaler.

• Ladda ner appen ”Fiffiga Frun”. Husmorstips är inte att underskatta.

Välj en dagbädd istället för en

vanlig sängstomme. Med lite

filtar och kuddar är den lätt att

förvandla till en soffa när du

har besök. Det finns varianter

med en extramadrass inbyg-

gd under sängen – perfekt

om gästerna vill stanna lite

längre! Tips! Är du en umgängesmänniska

eller gillar

du bättre att sova ensam?

Säg inget högt om din extra

sängplats om du helst vill vara

själv morgonen efter pubrundan.

På något oförklarligt sätt har

man hur mycket småprylar

som helst, som alla ska ha en

”egen” plats där de ”bor”.

En byrå är ett bra komplement

till förrådet och

ovansidan funkar bra som

avlastningsyta. Tips! Lägg de

riktigt små grejerna i glasslådor

eller andra behållare,

så slipper hela byrålådan se

ut som en legolåda från dagis

(allt överallt).

Ett enkelt bord kan tillverkas av en flyttkartong och ett tygstycke. Slå in kartongen i t.ex.

ett färgglatt lakan. Fäst på undersidan med säkerhetsnålar, och sätt en bit tejp över nålarna

så de inte repar golvet. Fyll kartongen med extrakuddar, vinterkläder eller andra saker du

inte använder så ofta. När sängen agerar soffa kan sängbordet dras fram och användas

som soffbord.


Om ni är ett kompisgäng som kan tänka er att bo tillsammans är det bra för ekonomin att kunna dela på hyran. I det här

exemplet på en trea från boplats.se kan det uppstå en rad olika frågeställningar. Vi har försökt lista de viktiga sakerna att

diskutera, så ni är överens redan innan ni flyttar in tillsammans. Listan kan ses som ett komplement till hyresvärdens regler.

• Ska den som får det stora sovrummet/tillgång till

balkong från sitt rum/andra förmåner betala mer i hyra,

eller delar ni lika på allt?

• Får alla gå till balkongen när de vill, trots att man måste

gå genom ett av sovrummen?

• Får man röka på balkongen?

• Om en tredje person har vardagsrummet som sitt

sovrum, bör man ha en första tid på morgonen och en

sista tid på kvällen när det är okej att laga mat/sitta i

köket?

• Ska man ha fastställda tider för när det ska vara tyst?

• Får man låsa in sig i badrummet i två timmar på morgonen?

• Om det finns inbyggda garderober i lägenheten, vem

ska använda dem?

• Får jag låna dina grejer? Måste jag fråga åttonde gången

jag vill låna dem också?

• Vad har ni gemensamt och vad är privat?

• Hur gör ni med mat? Gemensam matkassa, alla betalar

sitt eget, eller en mix?

• Vem städar vad, och hur ofta?

• Får man ha spontanbesök/fest när man vill? Någonsin?

• Plocka undan skolböckerna när du är färdig – varje gång. Du kommer ha svårt att känna dig ledig om de ligger där på

skrivbordet och flinar åt dig.

• Bli medlem på Coop/ICA. Rabatter är alltid bra och är något extra billigt kan du bygga upp ett förråd. Speciellt bra är

att köpa kött på extrapris och frysa in.

• Med lite planering kan du spara ca 700:-/mån på att laga egna matlådor jämfört med att köpa lunch på kårrestaurangen.

Köp på dig ett gäng plastlådor och laga storkok på helgerna. T

T

tips! Sätt upp en varsin helfigursspegel

så ni slipper trängas i badrummet.

tips igen! Sätt upp en anslagstavla i

köket för meddelanden som "sorry,

mjölken är slut".

Skaffa en soffa där alla får plats, så ni kan

sitta tillsammans. På kvällen kan eventuella

övernattare sova i soffan. tips! Saccosäckarna

i sovrummen är smidigare att flytta

runt i lägenheten än fåtöljer.

Även om du inte har packat med dig ett helt bibliotek

så kommer du behöva en bokhylla till skolböckerna.

Dessutom finns det mycket annat som

passar i en bokhylla – prydnadsgrejer, värmeljus,

gosedjuren som inte kan lämnas, men ändå inte

får bo i sängen… tips! Skaffa en pärm och sätt

in alla viktiga papper runt boende och liknande i.

För att göra vardagsrummet till ett privat sovrum kan du dela av det med två

skärmväggar. Låt bokhyllan vara en del av väggen och dekorera baksidan mot

hallen. Den nedre skärmväggen kan vridas vågrät om din soffgäst inte skulle

vara så söt när hen sover.

27


alumnintervju


28

Från Chalmers till aPoteket

text och foto: jenny-yue Zheng

att vara civilingenjör och samtidigt jobba som apotekare

verkar nog för de flesta som en ganska otippad kombination,

men om man följer maria lingaas resa från tiden på kemiteknikprogrammet

– genom en forskningskarriär där fokus

låg på livsmedel – till studierna på receptarie- och apotekarprogrammen,

börjar pusselbitarna falla på plats.

Idag arbetar Maria Lingaas fortfarande på sitt ”gamla” jobb

på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) samtidigt som hon

jobbar på Kronans Droghandel som apotekare.

Maria minns Chalmerstiden som en fin period, med många

kompisar och mycket plugg. Hon valde att studera på Chalmers

eftersom hon hade ett stort intresse för matte och kemi.

Under 80-talet minns hon också att det fanns en stark tekniktro,

vilket gjorde yrkesvalet särskilt intressant.

– Det bästa med Chalmers var gemenskapen kamrater emellan.

Skoldagarna var långa och vi pluggade mycket. Fast man

hann med mycket annat också. Jag byggde Cortège, gick på

gasquer, var med i Chalmers vokalensemble och i första omgången

av HÄKS, kemisektionens PR-förening.

Efter civilingenjörsexamen fick Maria jobb på Chalmers som

laboratorieingenjör.

– Jag gjorde mitt exjobb på institutionen för livsmedelsvetenskap.

Efter examen fick jag projektanställning där, och

med tiden också en doktorandtjänst.

Samma år som Maria disputerade öppnade Chalmers ett

kunskapscentrum för så kallade ”functional foods” (”forskningsintensiva

livsmedel”). Hon och en kollega drev centret

i tre år.

– Vi hade kontakt med studenter, forskare och utvecklare

inom livsmedelsområdet. Vi höll i kurser och jobbade mycket

med webbaserad information. Det var en intensiv och rolig

tid. När projektet lades ner sökte jag och fick ett nytt jobb på

SLU, även det med webbaserad kunskapsöverföring.

Sedan tio år tillbaka är Maria Lingaas verksam på Meny, ett

utbildningsprogram som drivs av SLU i samarbete med SIK

– Institutet för Livsmedel och Bioteknik, Lunds universitet,

Umeå universitet och Linnéuniversitetet. Meny har bl.a. nätbaserad

utbildning för anställda inom livsmedelsindustrin.

– Småföretagare har som krav att utbilda sig i livsmedelssäkerhet,

men när man har en liten verksamhet kanske man inte

har tid och råd att åka på dyra kurser. Då är det praktiskt

med nätbaserad utbildning. För tio år sedan var datormognaden

inom den här branschen ganska låg, men det har skett

en enorm utveckling på den fronten, vilket är fascinerande.

För mig har det också varit intressant att ha kontakt med

små livsmedelsföretag som pizzerior, caféer och korvkiosker

och få feedback från våra kursdeltagare.

I början jobbade Maria mycket med kursutveckling på Meny.

Sedan dess har hennes roll blivit alltmer administrativ.

– Jag har alltid haft ett intresse för vetenskaper där människan

står i centrum, så som livsmedelsvetenskap, men

även farmakologi. Dock fanns ingen läkemedelsinriktning på

kemiteknikprogrammet när jag gick på Chalmers. När min

roll på Meny blev mer och mer administrativ hade jag ett behov

att komma tillbaka till kemin på något sätt. Därför läste

jag några fristående kurser i farmakologi på min fritid och

sökte sedan till receptarieprogrammet på Umeå universitet.

Efter det läste jag vidare till apotekare. Det var praktiskt att

kunna läsa hela utbildningen på distans eftersom jag samtidigt

kunde ha kvar mitt gamla jobb, och det ger mycket

insikt att själv vara distansstudent när man jobbar med distansutbildning.

Att apotekarexjobbet handlade om ett webbaserat stöd för

utvärdering av äldre personers läkemedelsbehandling är

kanske inte så oväntat, med tanke på att Maria jobbat mycket

med, och därmed har ett särskilt intresse för, webbaserade

verktyg sedan innan. Idag är Maria nyutexaminerad

från apotekarprogrammet. Än så länge är hon timanställd

på apoteket och känner ingen brådska att ta sig vidare i karriären.

Hon har fortfarande kvar sitt gamla jobb som hon

trivs bra med. Inför framtiden berättar Maria att hon skulle

vilja knyta ihop ingenjörs- och apotekarrollen på något sätt.

Hon kan också tänka sig fortsätta ha två jobb – omväxlingen

är stimulerande.

– Det kan också hända att jag efter hand fasar ut det ena eller

det andra. Det är rätt spännande att inte veta vad som kommer

att hända. T

namn: Maria Lingaas

linje på chalmers: K

examensår: 1987, disputerade 1999

gör idag: Jobbar som utbildningsledare på

SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och som

apotekare på Kronans Droghandel


staying in touCh

text: Simon pederSen

Zodiac BT-160 | www.zodiac.se

det är roligare att prata i radio! Zodiac bt-160 är en jaktradio på 155 mhz med upp till

5 w sändareffekt. finessen torde vara att vanliga bluetoothheadset för mobiltelefoner passar

till radion, så man kan känna sig som en riktig agent. Batteritiden är imponerande: hela

19 timmar med avslagen blåtand och ”normal användning”. 340 gram kan man dessutom

bära på länge utan att det blir jobbigt. ip54-klassningen tillåter att man tar den med sig lite

varstans – det är ju trots allt en jaktradio.

Ecoblast Air Horn | www.langfardseglarbutiken.se

När det kommer till portabel och omedelbar uppmärksamhet finns det få saker som slår den klassiska

huligantutan. med sina 115 decibel vänder den garanterat alla blickar ej tillhörande gravt hörselskadade

och/eller varseblivningshandikappade personer till sig. för miljövänligare och icke brandfarlig drift fungerar

ecoblast med hjälp av tryckluft som laddas från en vanlig cykelpump. är man lat eller har bråttom

passar naturligtvis en kompressor med cykelnippel. hörselskydd rekommenderas.

Retro Bluetooth Handset | www.thinkgeek.com

nästa generation kommer sannolikt aldrig att få uppleva korvade spiralsladdar. det kan dock

finnas hopp om att de kommer få uppleva den klassiska luren! ThinkGeek har tagit fram

en retro-handenhet utrustad med blåtand. Batteridriven, så klart, och med upp till nio meter

räckvidd. kan användas både för att ta emot och ringa samtal (antagligen bara genom

röstkommando, för jag tror ännu inte på tankestyrning) och laddas via USB. Troligtvis är en

sådan här ”handsfree” dock ganska kontraproduktiv eftersom den är större än de flesta

telefoner.

Zero Blaster | www.zerotoys.com

Kommunicera med stil! Röksignaler är typ så retro det kan bli, eller ”vintage”

som det heter i det moderna modespråket. genom att använda

vortexringar kan rökprojektorn Zero blaster driva en sammanhållande

rökring drygt 3 meter enligt uppgift. kombineras med fördel med kunskaper

i morsealfabetet för mer kompletta meddelanden. tankas med en

(enligt tillverkaren) ogiftig rökvätska. T

teknikprylar 29


teknikhistoria


30

nålvass

musik

text och foto: robert SvenSSon

Det var en varm sommardag någon

gång i början av sextiotalet, en tid då

sommarlovet var mycket längre, sjön

vid bryggan var djupare och abborrarna

var större än idag. Ett par äldre

kusiner och jag höll till på altanen till

min fasters stora villa utanför Göteborg.

En av tjejerna var nere vid

bryggan där båten låg, och svassade

omkring för någon kille. Den andra

var med mig uppe på altanen, och hon

hade just fått en singelskiva med Elvis

Presley. Låten var ”Return to Sender”.

Hon hade hämtat en resegrammofon

och en förlängningssladd, en Philips

monospelare från femtiotalet med högtalaren

i sidan av lådan. Hon lade på

skivan, en 45-varvs vinylskiva, med

en låt per sida. När låten var slut lade

hon pickupens nål i spår ett igen och

processen upprepades om och om igen.

Jag var mäkta imponerad av ”klöset” i

den där grammofonen, den hördes över

hela vår halvö och halva sjön. Efter

detta blev ”Return to Sender” min favorit-Elvis-låt.

Spelaren var en Philips med en 3-watts

rörförstärkare som var monterad under

drivverkets platta. Verket bestod

av en enkel skivtallrik med gummimatta,

en liten induktionsmotor som

gick direkt på 220 V, och ett mellanhjul

av gummi, vilket överförde

motorns vridmoment till skivtallrikens

innerkant. Motorn följde nätets

frekvens, så det var inga problem att

få konstant hastighet på skivtallriken.

Tillgängliga hastigheter var 16, 33, 45

och 78 varv per minut. Hastigheten bestämdes

av diametern på ett steghjul,

vilket var monterat på motoraxeln.

Kristallpickupen till

Philipsgrammofonen

Vid hastighetsskifte förflyttade man

mellanhjulet med en spak till lämplig

del av steghjulet. Skivtallriken var

tillverkad av pressad stålplåt, och såg

ut som en platt burk med låg kant. Den

var lagrad i mitten på en pinne som satt

i chassit. I skivtallriken satt en stålkula,

vilken gav en hård lagringspunkt

med liten anliggningsarea mot pinnen.

Tallriken snurrade tämligen lätt

runt denna pinne. Pickupen hade en

nål vilken var vändbar för avspelning

av både LP-, EP- och 78-varvsskivor.

Nålen var fastsatt i en piezoelektrisk

kristall, vilken gav en utspänning som

var proportionell mot nålens svängningsamplitud.

Dessa piezokristallpickuper

gav hög utspänning, varför det

räckte med en enkel 2-stegsförstärkare

för att få ut 3-4 watt i högtalaren. Denna

enkla anordning gav en mycket hög

skräll- och bröt-effekt på grund av att

högtalaren var helt odämpad med bra

akustisk verkningsgrad. Ordet ”hi-fi”

var knappt uppfunnet då. Dessa pickuper

hade ett antal nackdelar. En var

att de dog efter en tid, ofta i samband

med värme. Man köpte dem i parti

och minut, men de var inte dyra. En

annan nackdel var att de krävde högt

nåltryck för att fungera, vilket slet ordentligt

på skivorna. Dessa pickuper

gav upphov till skivspelarnas öknamn

”vinylsvarv”. Man kan knappt få tag

på pickuperna numera, men de flesta

rökare använder, utan att veta om det,

en anordning som är mycket lik dessa

pickuper. Cigarrettändare av slaghammartyp

(ej gnisthjul) har oftast en piezokristall

som ger gnistan när kristallen

får ett slag.

När man vill begynna en musikstund

kopplar man först in strömmen, vilket

sker genom omvridandet av volymkontrollratten.

Då får förstärkaren

ström och värms upp. Rören kräver

uppvärmning innan de börjar fungera.

När man vill starta själva drivverket

skjuter man en spak åt höger, vilken

är belägen till höger om hastighetsväljaren

(Philips) varvid motorn får ström

och skivtallriken begynner att rotera.

Sedan greppar man armens handtag

försiktigt och lägger nålen i spår ett.

När man genomfört denna process, kan

man luta sig bakåt i Baden-Baden-stolen

och avnjuta musiken av ”The King”.

Dessa portabla grammofoner var mycket

populära på 50- och 60-talen. I

slutet av sextiotalet och början av

sjuttiotalet blev transistorerna billiga

och kunde lätt tillverkas i stor skala,

och man kunde bygga billiga batteridrivna

förstärkare som drog minimalt

med ström. Med batteridriften följde

problemet med skivtallriksdriften. Det

fanns ju ingen nätfrekvens som motorn

kunde följa. De tidiga batteridrivna

motorerna var små likströmsmotorer

med permanentmagnetfält


och en centrifugalregulator på motoraxeln. När motorn uppnått

önskat varvtal slog regulatorn från. Motorn sackade

då infinitesimalt, och regulatorn slog till igen. Detta skedde

mycket snabbt, så motorns medelvarvtal var i princip konstant.

Skivtallriken jämnade ut resten av variationerna. Dessa

regulatorer gjorde små gnistor och brände med tiden sönder

sig själva, så livslängden hos motorerna var inte den bästa.

Snart kom transistorstyrda motorer, där man mätte varvtalet

mot en referens och styrde motorvarvtalet mot den. Vissa av

dessa kretslösningar var listiga, de krävde ingen tachogenerator

på motoraxeln, man plockade istället upp spikarna från

kommuteringen av ankarlindningen, vilka är proportionella

mot varvtalet, och använde dem som är-värde i styrningen.

Dessa motorer höll mycket längre, emedan det inte fanns några

mekaniska kontakter som kunde bränna.

Philips var en av de största tillverkarna av resegrammofoner,

och blev mycket stora på marknaden. Ett annat märke (tillsammans

med andra) som fanns i Sverige var Perpetuum-

Ebner, en tysk grammofon av mycket god kvalitet. Bilderna

visar både en Philips-spelare och en från Perpetuum-Ebner,

båda från 1950-talet. Stora bilden visar en Philips från tidigt

70-tal, som fortfarande fungerar.

Den rörbestyckade Philipsspelare som visas här är av relativt

enkel, och därmed billig, konstruktion om man jämför med

Perpetuum-Ebner-spelaren. Trots detta var hållbarheten

överlag mycket god hos Philips-spelarna. Philips-grammofonen

gick igång och fungerar perfekt nu efter uppsmörjning

av de mycket igenbeckade motorlagren. Båda apparaterna har

2-stegsförstärkare med ett enda rör, vilket innehåller en trioddel

för förförstärkaren och en pentoddel för slutsteget som

driver högtalaren. Philipsen har ett UCL82 för förstärkaren

och ett UY85 för likriktning av anodspänningen. ”U-rören”

är speciella rör där alla har samma ström, 100 mA, för

glödtråden, men olika spänningar beroende på rörets storlek

och typ. Man skall koppla glödtrådarna i serie och sedan kan

man koppla dem direkt till nätet via något extra motstånd.

Anodspänningen fås genom direktlikriktning av ingående

nätspänningen. U-rören gjorde det möjligt att tillverka riktigt

billiga förstärkare och radioapparater genom att man kan

utesluta den dyra nättransformator som ger drivspänningar

till elektroniken. Dessa konstruktioner används endast i enkla

apparater, emedan de lätt tar upp störningar från elnätet,

samt att anodspänningen bara var halvvågslikriktad. En

annan nackdel är att hela förstärkaren hamnar på nätspänningspotential,

och in- och utgångar måste isoleras från

förstärkarchassit för att undvika att användaren får en stöt.

Perpetuum-Ebner-apparaten har en nättransformator och är

bestyckad med röret ECL82. Detta rör har 6.3 V glödspänning,

och är gjort för att strömförsörjas med en från nätet

galvaniskt avskiljande transformator. Dyrare, men bättre

lösning, och här isolerar trafon förstärkaren galvaniskt från

användaren. P-E-grammofonen har en halvledarlikriktare av

tidig typ, en så kallad selenlikriktare.

Förstärkarchassina är upphängda i gummibussningar i lådorna.

Dessa är till för att undvika så kallad ”mikrofoni”, ett

fenomen som uppstår i rörförstärkare när de utsätts för vibrationer,

till exempel från högtalaren. Vibrationerna tas upp av

elektroderna i rören, och de orsakar variationer i anodströmmen,

vilket i sin tur ger oönskade ljud i högtalaren.

Det är med visst vemod jag ställer undan min gamla Philipsgrammofon,

tar fram iPoden och drar ut på en cykeltur i det

måttligt vackra sommarvädret. T

Mekaniken och förstärkaren

i Philipsspelaren

T

Grammofon från

Perpetuum-Ebner

Schema på en

typisk förstärkare

med ECL82.

Källa: "Niteglow"

Tyvärr blev kontrollanten

kvar i apparaten…

31


Teknikexperiment


32

Snabbt drag

text och foto: Prof. Per-olof NilssoN, chalmers

Du har säkert sett ett experiment där man

snabbt rycker bort underlaget för ett föremål och

föremålet i stort sett står still. Man säger ofta att

det beror på ”föremålets tröghet”, vilket jag dock

inte tycker är en bra förklaring.

Ett klassikt exempel på nämnda experiment är

där man drar bort duken under en servis. På bild

1 drar jag duken rakt nedåt (inte horisontellt)

för att få ett lyckat resultat. Om man drar duken

långsamt följer föremålen med duken, vilket direkt

säger att tröghetsargumentet inte räcker

som förklaring.

När man rycker bort duken tillräckligt fort börjar föremålen

glida och vi får en friktionskraft F = μm tung g, där μ är frik-

Bild 1

Bild 2

tionskoefficienten för glidning, m tung den tunga massan och

g = 9.81 m/s 2 (tyngdaccelerationen). Denna kraft kommer

att accelerera föremålen relativt bordet

så de efter en tid t får hastigheten

v = F t / m trög , där m trög är den tröga massan.

Ekvivalensprincipen säger att m trög

= m tung = m och vi erhåller (efter integration)

att föremålen rör sig sträckan

s = ½ μ g t 2 , se bild 2.

Om vi antar att alla föremål har samma

friktionskoefficient μ mot duken

finner vi att alla föremål rör sig

samma sträcka s oberoende av deras

form och massa. Vi ser också att om

μ = 1 har vi samma formel som för

fritt fall i vakuum, det vill säga alla

föremålen accelererar med jordaccelerationen

g. Ett luftmotstånd kan simuleras

med μ < 1.

I mitt försök uppskattar jag att t = 0.1

sekunder och μ = 0.5, vilket ger s = 2.5

cm i god kvalitativ överensstämmelse

med experimentet. Att föremålen ligger

nästan stilla relativt bordet beror

alltså på den korta tid de utsätts för accelerationen

μg, snarare än att de skulle

ligga kvar på grund av ”sin tröghet”.


see more pictures at www.cffc.se


gueSS the gizmo

win a free lunch!

the depicted part is approximately 8” long. What is it and how old do you think it is?

As usual, the one who comes up with the first and best answer will have the honor

to have lunch with me at Johanneberg or Lindholmen Campus restaurant.

Winner of Gizmo #3-2012 was Börje sennung (again!). the picture shows slip rings from an old 3 phase

electric motor.

Winner of Gizmo #2-2012 was Göran hult. the picture showed a transistor from 1957, an oc71.


leave home for home

author aNd PhotoGraPher: roBert sveNssoN

It is spring, the birds are singing and you are ecstatic over

your recently acquired diploma when you exit the university

building this sunny day. You start your career and soon you

get your first assignment abroad. You pack your stuff and

perhaps you go to the USA. You feel great over there, but

your home in Sweden is not next-door, so you cannot take a

trip home for a weekend. For the first time you really miss

your family and friends. I have the same feeling, but for me

it is a more complicated situation, something you also might

be confronted with.

June 21 this year I said goodbye to my beloved man Anton

and went to the USA. To us this is no big deal considering

my many periods in the USA. As an experimental researcher

and a Green Card holder with my homestead in WV I spend

a lot of time over there. Anton and I have lived in Sweden

for 36 years together, and we have an almost perfect life at

our property outside Göteborg. When I leave for the USA

I always feel a sting in my heart. Especially the first week

over there I miss him and our friends in Sweden. My homesickness

gently vanishes in thin air and it is replaced with

transients of gentle sadness and flashes of my loved ones.

I have spent almost 5 years in the USA as a total. Most of

the time I spent at West Virginia University (WVU) in Morgantown

as a researcher. I made friends among students, faculty

and staff and I became more and more familiar with the

town, the people and the businesses there. After a year or two

I felt like home; I had a complete social platform with activities

in sciences as well as music, poetry and art photography

within the sphere of the very large university. I live with a

very sweet and intelligent man and his charming old dog in

his 3,000 square feet home. It is like family; we share everything

and plan most daily things together. Throughout the

years I have bought a lot of tools and machines and I work

on my car here, an old Chevrolet Caprice V8, something that

for me is a sign of rooting. I have everything necessary for a

complete life in the USA. Morgantown is probably not very

known abroad, but it is a very liberal and culturally active

town with a high percentage of students and intellectual

people. Very soon I found my favorite place; the Blue Moose

Café, with a charm and an atmosphere I just love. I use to

sit there with a perfectly prepared Cafe Latte, managing my

mail communication, write texts, do some cool math and

physics or chat with WVU students who use to hang there.

My life is good.

Being back in Morgantown I quickly become fully integrated

in my American life with my Chevy, friends, work and other

facilities in town.

One year when my temporary position came to its end, my

dear friend with whom I lived during my project periods

looked at me with the face of a sad dog when I took off. After

the last dinner with my colleagues and students, a Mechanical

Engineering student that was one of my closest friends,

spontaneously gave me a big hug at the parking lot when we

parted. It was truly heartwarming, but I felt a very strong

sting in my heart, because I left home and my loved ones

once again. Back in Sweden pictures of my life in Morgantown

randomly popped up in my brain. Regardless if I take

off from USA or Sweden I leave home. T

T

Theme column 35


international alumnus


36

green chemiStry

AuTHoR And PHoTogRAPHER: JEnny-yuE ZHEng

Alberta Mok moved to Sweden from Hong Kong to attend

the chemistry and Bioscience master’s program. after she

graduated, Alberta was offered a job at a company tied to

Chalmers Innovation, where she stayed for two years. When

Tofsen met her for the alumnus interview, she had recently

been hired by SP as a Project Leader/Research Engineer.

Why did you choose to study Chemistry and Bioscience

at Chalmers?

I had been studying environmental protection during my

bachelor studies in Hong Kong. In that field, it is important

to understand biomaterials as well, which is the reason why

I chose this master’s program.

I heard that Chalmers has good master’s programs in engineering.

The free education was also very attractive. Since I

have family in Sweden I thought “why not”?

What did you think of your time at Chalmers?

It was very good. The way students study at Chalmers is

very different from where I went to school before. When the

semester is on, you work really hard here, but when there is a

vacation, you can be completely relaxed. I think it is different

compared to some other parts of the world, where students

keep studying even during vacation time. Chalmers is different

in the way that when there is a break, there is a break.

What did you like and dislike the most about Chalmers?

Generally, I liked my experience at Chalmers. I probably liked

the separation between work and vacation time the most and

I don’t think there is anything that I disliked.

What are your most vivid memories?

It is probably the very intensive work schedule that made

the greatest impression on me. I did not expect it to be that

An oil bath for auto calves.

– In my work, I allow my system to

react inside the auto calves at a set

temperature.

intense, but it made us push ourselves a little bit more. I was

also surprised to find out that it is possible to retake exams

at Chalmers. In Hong Kong, depending on which university

you go to, you may get expelled if you fail an exam.

What did you do after graduation?

I worked at Marine Paint, a research group that utilizes encapsulation

technology to boost the functionality and sustainability

of anti fouling paints, for my master’s thesis. I investigated

the technique by encapsulating different biocides

and characterizing the release of the biocides from different

marine coatings. Our goal is to control and slow down the release

of biocides to reduce their environmental impacts and

prolong the lifetime of marine coatings. Half way through

my master thesis work, I got an offer from a company called

Capeco. It is part of Chalmers Innovation. At Capeco, I applied

similar techniques that I just mentioned, but on house

paint coatings. I worked as a research engineer and was involved

in activities related to business development. Therefore,

besides laboratory work, I also needed to present our

products, as well as maintaining business partnerships with

our clients.

What are you doing right now?

I was recently employed by SP where my current project

involves doing research on cellulose. The objective of my

project is to produce green fabrics. Right now, I am learning

the new role as a project leader since I just started the job.

Can you explain what you do at work and what made you

choose this career path?

I always liked green chemistry. I knew that I wanted to work

with green chemistry before I started studying for my bachelor’s

degree. As I developed my knowledge in this field, I

realized that I wanted to be in the front line to push a green


Preparation of cellulose dissolution.

This batch illustrates

that cellulose degrades if the

dissolving system was too

aggressive.

product or technology into the market. My work at Capeco

also confirmed my interest in business development. Thus,

my career goal is to be in the marketing or the business development

field with links to green and sustainable chemistry.

Can you describe a typical day at work?

At the moment, I am very much involved in laboratory work,

which is what I do on a daily basis. It is similar to the work of

a research assistant. In the future, I will work more on contacting

different parties, from research institutes to clients to

holding a project together.

What was the greatest challenge when going from being

a full time student to starting to work?

I worked before I decided to pursue graduate studies, so

returning to work was not a big shock. Generally, I think

one needs to take more responsibilities compared to being a

student. The deadlines are tighter, and the pressure is more

profound. However, I always love challenges at work. Therefore,

I do not feel any turbulence jumping back into the job

market.

What skills that you learned at Chalmers did you find

the most useful?

When I was studying in Hong Kong, we learned a lot about

different scientific techniques, but we did not develop indi-

vidual thinking skills as much. Chalmers allows me to be

more innovative because students are more often encouraged

to think outside the box. This made me more open-minded

to new ideas.

On the other hand, the master thesis work involved a lot

of uncertainties since no research promises to give positive

results. In that sense, I learned how to accept failure and to

work under pressure.

What is the most exciting aspect of your job?

In general, whenever I get positive results, I get excited.

However, more excitement is yet to come because my role as

a project leader has not properly started yet.

Do you have any study tips for current Chalmers students?

My tips would be different depending on which educational

background the student has. To me, the most difficult

thing was the uncertainty of the outcome of my research.

Therefore, I would advise others to be open-minded towards

changes. I believe it would reduce anxiety.

What hopes do you have for the future?

At the moment, I am doing quite a lot of research work.

However I hope to engage all of my time in business development

in the future. T

Name: Alberta Mok

division: Master Program in Chemistry and Bioscience, Chemical and Biological Engineering

year of graduation: 2010

Current activity: Project Leader/Research Engineer at SP Technical Research Institute of Sweden

37


The new Student unioin Board


38

Student union board 12/13

PhotoGraPher: cffc

Question 1. Who are you?

Question 2. What will you do during your year in the Student Union board?

Question 3. Where do you feel most like home?

Ida Kläppevik, president of the student affairs unit

1. I am 23 years old and was raised in a village outside Mariestad, near the lake Vänern. I started

my studies in engineering physics at Chalmers University of Technology in 2010. In my spare

time, I like to go on bicycle vacations, have dinner with friends or take long walks in the woods.

2. My vision is that all student union members will have equal possibilities to get engaged in

the student union, no matter if he or she may be disabled, speaks Swedish or English, or is of a

certain belief. My work will also focus on work environment and equal rights, as well as the lack

of accommodation for students in Gothenburg.

3. In me and my fiancées big, comfy bed.

Josefin Bertilsson, vice president of the educational affairs unit

1. I am a cheerful 23-year old girl from Gothenburg and I have studied Mechanical Engineering

for three years. In my spare time I like to hang out with my boyfriend, work out and play games.

2. I want to support all the student union’s student representatives and raise awareness of the important

and good work they all do. I think that the students’ rights are a very important issue that

I want to continue to work with. I will also continue to develop the International Committee (IntU)

together with the Head of Student affairs, which will be exciting.

3. It feels like home whenever I spend time with my boyfriend, friends and family..

Frida Claesson, vice president of the student union board

1. I’m 26 years old and from a middle sized town, Jönköping located east from Gothenburg. I just

finished my bachelor at Industrial Design Engineering. My interests involves everything between

meeting up with friends or to dive the world around.

2. Chalmers Uni. is an amazing place where I have been inspired to grow and at the same time

meet new friends. As vice president I have a responsibility within the organization and wish to keep

working for a good relationship with the sections and committees. I want to enrich the activities

within the student union so that all our members can find something that makes a difference to their

time at Chalmers.

3. Home for me is together with my fourlegged friend.


Johanna Svensson, vice president of the corporate relations unit

1. I am originally from Bredaryd, a small "city" in Småland, but moved to Gothenburg to studying

Industrial Engineering and Management at Chalmers. After studing four years at Chalmers, a master

thesis is the only thing between me and graduation. In my spare time I like to meet friends and I have

been involved in committees at my section and the Student Union.

2. My largest project this year will be to make a successful CHARM that are as fruitful as possible to

Chalmers students and those involved in the project. In addition to CHARM, I will also work with

other business issues such as mentoring programs for students and collaboration with small businesses.

3. There is not a special place that makes me feel at home, but the people that I feel comfortable with.

Daniel Langkilde, president of the student union board

1. I’m 24 years old, born in Gothenburg. At Chalmers I study Engineering Physics but with a masters

in Engineering Mathematics. In my spare time I enjoy hanging out with my girlfriend, cooking

and watching good movies.

2. I’m keen to improve the first year experience for students at Chalmers. There is an unfortunate

trend in Sweden that fewer students complete their first year. I wish every student was given support

tailored to their needs with the goal of making their first year as successful as possible. I think listening

to students and their stories from their first year is crucial in designing the best possible support

and in turn make Chalmers an even better school.

3. In my parents kitchen, cooking.

Jonas Björkman, vice president of the student affairs unit

1. I am born and raised in Trollhättan and I am 26 years old. I moved to Gothenburg to study, and

2007 did I start at Industrial Design Engineering. When I am not in school, I like to spend my

time together with my friends over a nice movie or something to drink and if there is time I like

to be out in the forest.

2. Chalmers Student Union provides alot of extracurricular activities and my goal is that everybody

that wants should be able to participate and if they don’t want to they should in any case

know what the union has to offer. And some of the time will go to review the development of some

of the extracurricular activities.

3. In company of good friends.

39


40

Charlie Sjödin, property manager

1. I am 23-years old who grew up in Haverdal, located just outside Halmstad. A big reason why

I applied for Chalmers and the Automation- and Mechatronicsprogram was because of my

problemsolver-curiosity. This curiosity gives me an interest in most things, everything from

sports and films to all forms of technology.

2. As property manager I see this as an opportunity to change and influence, not just the student

union building and associated buildings but also to give others the opportunity to influence

and change. Getting a student union building where all surfaces are utilized.

3. Home for me is the sea and all that goes with seaweed, jellyfish and sand. Summer in student

union is the first in Gothenburg, which gives an incredible homesickness especially now during

the summer.

Anna Östberg, president of the corporate relations unit

1. I am 25 years old, comes from Stockholm and studying Chemical engineering since 2008. My

main interest is to sail which I usually do every summer, I also like to bake and spend time with

my friends. Coldplay and Muse are two bands I really like.

2. During my year as president of corporate relations, I intend to get more contracts to the

Student Union, make sure interesting and fun corporate events are organized, and work towards

new Student-Union-Notebooks.

3. Since I am from Stockholm and enjoy sailing, I have to say Stockholm’s archipelago.

Petter Evertsson, president of the educational affairs unit

1. I moved to Gothenburg the year 2008 and started my studies on a bachelor in mechanical

engineering. A lot of my spare time I spend on my involvement in the Student Union but when

I’m not, I like to grab my guitar, cook a nice dinner and open a bottle of wine with some friends.

As for the rest I’m interested in music, movies and English football.

2. I will work together with the union’s representatives for a strong, united and visible student

voice and make the university develop their work in pedagogy and teaching technologies.

3. When I’m sitting around a table with my family and we’ve reached the showdown in a board

game.


Longing for home

Author And photogrApher: Fredrik LövhALL

Home is where you feel that you belong. It could be where feline terrorists do not respect the concept of resting-hours or

when thoughtful neighbours have a go at home improvement throughout (!) every weekend. I have now spent a few years

at Chalmers and would have to say it feels like home. All my friends and enemies are here, I have my life here and I will be

damned if it does not smell of cinnamon buns every now and then. It is home in every aspect, alas it is not as beautiful as

my cradle during the August dawn. T

41


Puzzles/Pysssel


42

nonogram

Nonogram är logiska pussel där

man med hjälp av ledtrådssiffror

kring ett rutnät skapar en bild.

Varje ledtrådssiffra indikerar en

sammanhängande grupp rutor.

Mellan varje grupp finns minst

en tom ruta. Ledtrådssiffrorna

står redan i rätt följd.

Ytterligare förklaring och tips

finns på:

http://griddlers.net/default.

jsp?lang=en

English

Nonograms are logic puzzles

where you use the clue numbers

in a grid to create an image.

Each clue number signifies a coherent

group of cells. Between

each group is at least one empty

square. The clue numbers are already

in the correct sequence.

Further explanation and tips can

be found at:

http://griddlers.net/default.

jsp?lang=en

4 1

1 3 1 1 1 1 1

1 5 1 1 1 2 1

1 6 1 1 2 1

1 7 1 1 1 2 1 1 1

1 4 1 2 1 1 1 1 1 1 1

1 4 2 1 3 1 1 1 2 1 1

1 4 2 1 3 1 1 1 2

1 1 4 5 1 1 1 1

2 9 1 1 2 1

3 2 1 3 2 1 1 2

1 2 1 2 3 1 1 1 1

1 3 2 3 1 1 1

1 4 4 2

3 2 3 2

3 1 2

1 1 1

3

constructor: mAttiAs oLsson

1 1 2

1 4 1 6 2

4 3 1 3 1 5 1

1 2 1 1 5 1 1 3 4 1

1 8 1 1 6 1 1 1 2 3 3 1 2

1 4 1 1 1 1 3 2 1 2 2 6 2 1 2 2 1 2

3 1 7 1 3 3 3 1 1 1 9 1 3 3 3 2 2 3

3 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 3 5 1 1 2 4 1 3

constructor: kArin sAhLin


sudoku

You know the drill folks...

häxklocka Witch clock

Okej, ordet “häxklocka” har jag själv hittat på. Jag har ingen

aning om vad den här typen av pyssel egentligen kallas för,

om det ens har ett namn.

Det hela går ut på att du skall “besöka” alla siffror i klockan

EN gång. Ingen siffra får besökas flera gånger. Det gör du

genom att flytta dig det antalet steg som står angivet

på den siffra du befinner dig. Du

kan flytta både moturs och medurs

utefter urtavlan. Står du på en

tvåa så flyttar du två steg.

Tvåan och den siffra du

nu landade på räknas då

som besökta. Du behöver

inte flytta från

den sista siffran och

du får börja på vilken

du vill.

The purpose of the witchclock is to “visit” all the digits

on the clock ONCE. You do this by moving the number of

steps given by the figure you are currently on. You can move

both counterclockwise and clockwise along the dial. If you

are on a “2”, move two steps. The “2” and the figure now you

landed on is counted as visited. You do not need to move

from the last figure and you can start on any

of them you want. T

constructor: mAttiAs oLsson

43


Känner du

igen dig?

Behöver du en hoBBy?

Vi söker fler skribenter, fotografer, webdesigners, layoutare och illustratörer.

Ta chansen att utvecklas inom ditt intresseområde! Kom och prata med oss på Tofsenredaktionen,

våning tre i Kårhuset Johanneberg, någon måndag- eller onsdagkväll vid fem.

mail: chefred@tofsen.chs.chalmers.se tel: 070-772 22 79

More magazines by this user
Similar magazines