Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

walibra.vaasa.fi

Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

. ',

* "

"

'

**

"K ■■■**

«■ . "

"

I

V/

t * V. " V. " ■

" i

"

"

"

' " " " " -


* . "* "

4"". '


■*-.."' .." —'■■*". "

.*

..-■". . ,

i '

"■

.... - "■"*■" '.'

"

" ;■-..'

kr-,-.:y ■"■"."■-.:. ..;'■■-. V'.- ..■."?"■"


=:>£*"** j^gftu— _*>«a# jf»~**' rifT-i»* i»**^

1

A 7

:ö/07V.

Z///^ Bihliothcht 1

n-zP—Vri*---^?

>j

'n

I

■é


t

V

\

/ ■ \

/

**_,

■">.■

I


" F

' :-s-

v ■-.":">


"V

RUDOLF

von WERDENBERC,

Eg

Riddare- Hiftotia

Frän

Helv e t tens Revolutionstid.

ki

AUGUST LAFONTA-INE.

Öfverfatt

lifter fifta och förbättrade Uplagan.

SEDNARE DELEN,

STOCKHOLM,

Tryckt ho3H. A. Ngrästrom, igoi.


Imprimatur.

P. MalmstkÖm.


IWW»M>UaBM^M^_m

la Rudolf lämnade Werdenberg m?d Marie,

förde Thiiring dem längs utmed

Rhenftranden igenomSargnns, högreoch högre

upibergstragtcn, der han kände alla vägar.

De hvilade öfver nattenien koja, hvars invånare

hörde til kloftret iDifentis, ock morgonen

derpå gingo de öfver den n< dra Rhenftrömmen.

O, Marie, Marie! Defla klippor

vil du bt-ftiga ? frågade Rudolf ien ängslig

ton, då han fåg de ofantliga bergen främtöre

dem vid Thufis. Kärleken fkall jämna

dem för mig! (varade hon fmåleende: defsutom

har jag redan en gång förut beftigit

dem. Stigen blef beftandigt mer och mera brant,

belägenheten mer och mera förfkräckåiide,

klipporna beftandigt förfärligare. Nu förde en

final {tig dem på branten af en djup afgrund

längs utmed en Hel klippa, fbm i molnen undangömde

fin hjefla: derpå böjde vågea lig

ned i ett fvalg imellan klipporna, och de

tycktes neddiga iden mörkafte natt. Marie

omtaite med innerlig vänlighet för den trötte

gofltn den tragts &önheter, fom de (kulle

bebo, och goffen frågade hundrade gångor:

are vi der (närt?

Aftonen infölloch en giftfri hydda emottog

dem ännu en gång. Följande morgonen

nalkades de den öfra Rhenftrömmen. Redan

på långt afftånd hörde de det brak, hvanned

den här nedfaller i djupet ifrån de ofantliga

U. JJel, A ki;^-

I


2

Rudolf

klipporna. Än framryter den, fammantrSngd

inieJlan tvänne klippor, än fiörtar den ntd

från deflä med fteuar och träni fitt fradgan-

)te.

De gingo ännu högre upi bergen. Smala,

fvigrande bräder, Tom lågo öfver ofantliga

bergsklyftor, voro de farliga vägar, de

måfte vandra. Under dem förlade ftrömmar,

lem ftörtade fig från klippa til klippa och

uplöftes ien hvit rök. På detta fatt iortfatte

de lin gång upföre högder och ned igeiioni

bergshaior. Ändtligen värmde fig Thiiring

om, forn gick förut, och fåg fmäleende

på Marie, fom nu kaftade figiRudolfs armar.

Ku are vi omiuier, iade hon, ifridens,

kärlekens och iällhetens hemvift. Fin»

ne vi ej har lugnet> få finne vi det ingetiflads

på jorden. Rudolf ihyndade otolig förut.

Han fåg imellan de bägge klippor, fom

danade ingången, intet annat än flela, fpetftga

berg, fom .ftodo bredcvid och öfver

hvarandra. Här? frågade han och fåg på

Marie. Hon fmålog idet hon fade till Thii*

ring: låt mig föra honom, min Far. Med

möda fteg hon nu fram imellan tvänne klippor

och förivannien obemärkt klyfta. Rudolf

följde hennej men hon var förfvunnen.

M;uk ! ropade han med ångeftfull röft i

ika midnatt, iom omgaf honom. Hon

Cyaradc lionfcm icke. Men idetfamma biet

ijuft. Marie kom tilbaka med en brinåe

facklaihandenoch grottan fkimradeiom

kriitall. Goflen var utom iig ai glädje. Marie

m

l


VON WERbENBERG. 3

rie lutade fig tilRudolfs bröft och lade fin fina

arm kring hans hals. På detta lätt, min

Rudolf, låtom ofs gå vår lycka och äfven

hvarje olycka till mötes. De gin^o flera

krokvägar, än nedföre än upföre. Än lutade

klipporna fig tilfammans,likfom ville de

tilftänga vägen, än utvidgades åter Grottan

la, at facklan ej uplyile den öfveralt. Här

var taket taggigt och lågt- där åter iteg det

få högt up, at de tycktes gå i jordens medelpunkt.

Här hvilade det på ftora ftenpelare,

der åter bildade det et ftort, fritt hvalf.

I detfr.mma (kyndade Marie bakom trenne

pelare och fatte (ig der på en ften. Vägen

uphörde der: klippan var tilfluten. Nå, Rudolf,

hvar är utgången? Han fökte den

fmåleende, men fann den ej. Marie lade fin

hand på en ften iklippan: den upläts, och.

hon låg, beftrålad af det klaraite loMken, i

Rudolfs armar.

Med Marieifin famn, öfverfåg han med

förnöjda blickar lin fköna hemort. Nu framträdde

Giittingen ur en (kuggrik fkog. Göttingen!

ropade Rudolf: alt detta förekommer

mig fom en ljuf fynvilla.

Här var en fkön, ftor flätt, på alla iidor

omgifven af nakna taggiga klippor, otilgängliga

äfven för ftengeten. Vid nordliga fidan

at flitten fyntes några fimpla beqvämliga kojor

imellan leende, med en ymnig väpling

beväxta högder, och en liten fkog af frugtträn

fträckte fig utmed klipporna .ned i en

ljus dal. Rader af höga lindar och granar

A 2 be-


4

RUD O L f

betäckte klipporna på andra fidan. Det hela

tycktes vara en förkjulande trägård, ful! af

ängar, fädeslält, fkuggrika gångar och öpna

blomfterfängar: genom della göt fig itrån klippan

en bäck, fom på andra iidan bildade en

ilor dam, hvilken hade fit utlopp imellan

klipporna. Rudolf gick imellanGiittingc n och

Marie mekanifkt lrainåt, knapt mägtig lig

fielf. Midtpå flättcn, under en tät fkugga af

liera lindar, på en grön plats, der alla gångarneidenna

ensliga dal mötas,ftadnade han

och ropade med tårar i ögonen: jag äri

puradilet med Änglame ihimlen!

Redan i flere århundraden, fade Glittingen,

har denna bergsrygg varit en tilflygisort

för olkulden och den olyckliga dygden.

Den tilhörer kloliretiDifentis. Ingen

känner dels enda ingång, utom AbboteniLifentis,

Pater Anton, Thiiring, vi och några

ädla männifkjor jämte dem. En from Eremit.,

fom länge boddeigrottan, uptäckte dttta

förkjnfande, (lilla och otilgaVigliga itälle och

fkänkte det, då han lag på lit ytterfta, åt lin

vän, Abboten i Difentis. Efter hand har det

fatt detta utfeende. Fiomme klodcrbröder

hafva bygt kojorna, anlagt tiiigården och odlat

filten. Den filte Munken, loin bodde här

och vallade bofkapen, är lörlt död lör iå dagar

fedan. l.er, bredvid klippan, är hans

graf. Detta var den frifta*, dit Thiiring flyglade

med Marie och här iurfumlar fig äfven

värt fåH(kap för mänsklighet och dygd. En

med tunna ftenar beiviädd dörr döljer ingången

»


von Werdenber ö. 5

gen til denna trägård för hvar och en, fom

än kunde leta lig fram igenom den mör^a

Grottan. Naturen är här blid, välgöran ,

mild och fiugtbar, och här bor et ofti

lugn. Detta tlälle, Rudolf, vare dit heim

Thiiiings, Maries och min Sons. Här vilje vi

arbeta iör freden, för farmingen och för mänlklij,hetens

väl. Hit räcka ej mäunilkohänder.

Här, emot de klippor, fom inneflu'a denna

dal, brytas väldets forfiörande vågor. Välkomne

hit, minBror, minSyfter Marie, i den

renafte vänlkaps boning. Han kaftade (igibägges

armar, derpå iörde han Rudolf inikojan,

omkring hvilken enliten hjord af kor och får

betade imellan de gräsrika högjjrne. Denna

hjord fyffdfätter mig! fade Marie. Rudolf

fteg in ikojan. Han fanni et ftörre rum en

förteckning på alla fälllkapsts medlemmar, et

ikåp fullt af fkrifter, öfvercnskommelfcr imellan

furftar och folk, de tilförlitligatte underrättelfer

om alla märkvärdiga händelfer,

de förnämfte Munkordens och Univerliteters

dagböcker, af(krifter af de hemligafte papper,

planer til befordrande,af mänfklighetens väl,

Skrifter af de viie lärare,iom förftörtRomerika

tyranniet. Han häpnade öfver de kunikapslkatter,

fom här lago gömda, och kunde

knapt afhålla lig ifrån at flrax begralva

fijr ibland dem.

Nu begrep han, huru Munken ifrån Difentis

fick veta alla hemligheter. Et förborgadt

kabinet, uthugget i klippan, innehöll de

hemligaite papper, alla Hora hofs 5 ilynncr-

«

A 3

het


6 Rudolf

het detßomerfkas dagböcker; och näflan hvar*

je dag ankommo nya underrätte!(er från alla

tragter af Helvctien och nargränfande länder.

Snart intiäflade ock på detta ensliga flalle

fällfkapets famlingsdag. Blott få, men länge

bepröfvade medlemmar, näflan alle den gode

Munkrus lärjungar, trcnne bröder, Friherrar

von Råzui:st Gref Johan von Snx, nagre forfainlmgslöretiändare

från närliggande orter,

rågre iLcJlige Munkar och AbboteniDilentis.

Underrhtu-ltVrne upläftes och någre affkrefvos

för at meddelas de öfrige ledamöterne, fom

en gäng hvarje månad iörlamladesiden lilla

dalen imellan de förfärliga klipporna vid

byn Truns. Derpå öfverlade man om medlen

til fredens äteriiällande, isynnerhet hos Appenzellarne,

ifrån hvilka förfkräckande tidningar

inlupo. De hade framträngt öfverßhenitrömmcn,

och hela Bregentzerfkogen hade

hyllat dem och Friheten. På AppenzL-llarnes

upfordran reite fig hela landet til frihetens

förivar. Slotten! Wallgau,i Herrfkapet Feldkirch,

iGreilkapet Pludenz voro upbrände.

Under jammerrop flygtade Adeln med hultrur

och barn för de vilda Appenzellarna, De utgoto

väl ej mycket blod; ty folket flög lig

öfveralt til dem} men Lagarne uplöftes fmåningom

aldelesj vägarne blclvo oläkra, bolkapsfr.ötfeln

och åkerbruket förfummade, eniedan

folket lieitändigt ftröfvadeomkring med

vapenihänderna. Öfterrike var en lugn å-

Jkådare häraf: det gladde fig åt 3at de ftore

lörödmjukades. Ockfå ville det ej väpna fit

folk


von Werdenberg.

folk emot friheten, ty det fruktade detfamma.

Pater Anton fkref ifrån Tyfldand, det han

hoppades, at Kejfaren fnart fkulle komma

til Sweits och göra Hut på kriget. Iallmänhet

voro hans tidningar behagliga. Sanningen,

fade hani fit bref, frambryter på

tufende ftällen ren och klar. Furftar, Adel,

Folk och Andlige, alt förenar fig för at af

Krjfaren begära en förbättiingiden andliga,

ftyrelfen. Et fruktansvärdt moln hotar från

alla riken vldlkepelfen och fanatismen. Den

tid är inne, fom vi fa länge hoppats. Det

andliga tyranniets grundval fkakas. Bekymren

Er ej. Sanningen målte fegra. 1 Pifa är

den tredje Påfven vald. Alla tre förbanna

hvarandra. Folket lärer nu, at välftgnelle och

förbannelfe af en dödligs mun är en Guds

befpottelfe. De trenne Påfvarne vända ljvlfve

up och ned på fin thron.

Detta bref upfylde alla Samfundets lemmar

med en rerr glädje. Nu aftaltes de mått

och fteg, efter hvilka man åtminflone ville

förekomma et uproriöfraRhätien. Alle klagade

ifynnerhet öfver Gret Henrik von Werdenberg

ochBilköpen afChur, hvilka behandlade

fina underhafvande med flört föragt och

mycken ftränghet. Likväl hade man ännu beftändigt

det hopp, at deras mifsnöje ej fkulle

utbryta iuppenbara oenigheter. Grefven

af Sax bad Abboten, at han ännu ville fkaffa

honom et par dygdiga Munkar^ fom kunde

undervifa folketiSax 3 ochGiittingen er-

A 4 böd

7


8

R t n o r. f

bod (ig dertil. Alle lämnade nu dalen och

Rudolf blef allena med Marie. Äfven Thiiring

hade begifvit fig ned til folketiBergs*

tragten,och Guttingens Son följde medGrefven

af Sax för at på hans borg upfoftras.

Sällikapet arbetade nu på at i hela öfre

Rhätlen utbreda uplysning och fanning, kär-

Jektil lugnet och lagärnc,och at lörekoinma,

d^t Adeln och ifynnerhet Kogdarne på Gret

Henrik von Werdenbergs borgar, GuardowaU

och Bärcnburg, icke mitte förtrycka folket.

Man vann ock verkligen mångeibland Allniänheten,

fom voro verkfamme för lugnets åter'

flällande, månge ibland adeln, fom in(ago,

at all regering grundar fig på folkets kärlek

och at alt tyranni omfider lrder til Upror. Imedlertid

vadade ännu Appcnzells krig med

Öfterrike och Adeln i Thurgau. Appen^.el.

lame ftodo på granfen afTyrol, och intet företag

var för Itort tör deras mod. De fkrefvo

til fina hemmavarande medbröder iAppenzell:

"Gud är med ofs och friheten, der*

före vilje vi föra frihet til Tyrol. OcUå der

flickar folket under tyranniets ok. Hvar och

en af Eder, fom alfkar krig, frihet och männifkor,

han komme ofs och Tyrolerne til

lijelp. Gud och Friheten vänta ofs med öpna

armar. En ny tropp upftäldes nu i Ap,

penzell, fom drog fina bröder till hj Ip. De

ilogo vid Landt ek Hertigens Här och intiängdeiTyrol,

der inbyggarne emottogo de m

med öpna armar och ivuro dem at vara Appenzcllare.

1 anledning af en utfkickad, fom

un-


VON WUDEKBERG. 9

lindenattade dem om deras fäderneslands fa-

Ta, drogo de åter tilbaka öfver Rhenftrömmen.Itriumf

tågade de nu med eröfrade fanor,

ruvningar och et rikt byte framföre (ig,

hem ti! lina berg. Alle, I'om fågo denna krigiflka

flat, landtmiinnen, öfver hvilkas iält

de drogQ, äfveniom /de rifri^e Ynglinirarnei

Appenzcll och iolket deronakring, lom hörde

deras bedrifter, brunr.o af begär efter

famme ära.

Appenzeil blef en tilflygtsort för alh oroligailandet,

fom ville atjkudda (ig lagarre.

De vägrade at göra fina ikyldigheter äfvenfoni

at betala fin fkatt, och upmanade al-

Ja fina grannar at göra djtlumma. Vid alla

de föreftälklingar man gjorde dem, fvarade de:

"vårt lvärd är vår lag och våra berg vår

öfverhet." De drogo å nyo ut emot Adeln

i Thurgau, ödelade defs gods och upbrände

flott och fläder. Nätterna voro ljufa

af de lågor Appenzellarne uptändt. Hela mU

Kunde nian med ögonen följa deras tåg, emedan

blolTande lågor betecknade deras väg.

Fyra och iextie fläder och flott blefvo innan

korrt rysliga afkhögar och Appenzellarnes fegerfloder.

Omfider lyckades det Rudolf och Pater Anton

at förmå St. Georgenlchild til at refa fig

emot Appenzell, och på famnia tid kom ätvenKejiar

Ruprecht tilCoflanz, föra t hindra

Riddarne ifrån at bruka mera än hoteHer. Utfkickade

från alla partier infunno fig nu i Collanz

hos Kejlaren. Ficd flöts 3 Appenzells

A 5 för-


10

Rudolf

förbund uphäfdes, Abbot Kuno infattes åter i

rättigheter och alt förtryck förbods. Appertzell

antog freden °), emedan det fruktade

förKejlarens magt- men det hatade den, och

krigsbegäret, äfvenfom uprorsandan, låg ännu

gömdt under afKan. Hertig Fredrik, flöt et

Stilleftånd på tvänne år, och Appenzdl fick

jmedlertid behålla Rhendalen.

Kejfaren dog. Rudolf gick nu til St.Gallen

och öfvertaladeAbboten til en förlikningmed

Appenzell,dit han fcdan !>'".;af Hg. Alla iörundrade

(ig öfver, då lian framträdde ibland

det lörfamlade folket, at på nytt fe honom

i Bergstragten. Rudolf bcgynte: ädla

folk, jag harimin edsiighet med häpnad och

beundran hört dina ltora bedrifter. Tufende

gångor har jag med Itolthet fagt: ibland

detta folk lefde jjyg: detta folks anförare

har jag varit. Men, gode män och bröder,

ofta, då mine vänner med fafa och alfky fågo

de mordlågor, fom höjde fig ifrån brinnande

' fläder, de fkarar af olycklige, fom,

husville likafom djuren, irrade omkring ibland

klipporna och förbannade Er, ädle Män,

då lade jag ofta: Appenzell fegrar, för at på

fegren bygga freden: Appenzell ftrider för at

blirVa HelvetietiS välgörare. Ifkänkten freden

3 men den tycktes vara Er aftvungen.

Skänken den nu på nytt och frivilligt. Abboten

Kuno önfkar en fäkér fred med Er,

irieMän, och Ikickar migidetta affeende til

Er. J aren ännu (kyldige mig någon välvilja

för

") Är 140g.


ton Werdenberg. 1 1

for den tjenft jag gjort Er; gören fred med

Abboten — och jag är belönt.

Man (bockade lig omkring Rudolf, man

tryckte hans händer, och treden ilöts på

itället.

A"ppenzell gaf Abbotenen billig (katt; men

de, lom indrefvo den, behöllo den fjelfve :

Abboten måfte åtnöja Tig dermed, emedan

han var utan hefkydd.

Hertig Fredrik hade gjort fig räkning på

Abbotens hjelp vid Rhendalens återtagande^

Nu lät denne iäga honom, at han genom Ru-'

dolf von Werdenberg vore förIikt med Appenzell.

För förda gången efter flera års förlopp

erindrades Hertigen åter om den förhatlige

Rudolf, fom a nyo tilintetgjörde en

af hans planer. Fredrik efteripanade Rudolfs

viftande. Man kunde ingen underrättelle gifva

honom, utom den, at man nu ofta fåg

honom hos Gref von Sax, hos Friherrarne

von Räzuns och öfveralt på foikets famlingsftällen

i Rhätien: Hos Sax och Räzuns?

frågade Hertigen, förbittrad. Nu kan jag

förklara hvarlöre de ockfå äro mina fiender.

Gref von Sax och Friherrarne von Räzuns

hade med oryggelig ftåndagtighet fatt fig emot

Hertigen, då han ville göra några författningar

3 fom Ikolat blifvit tryckande för

folket.

De ftore,(om dag från dag fago fit anfeende'

aftaga, förenade lig nu närmare med

hvarandra, och Bilköpen af Chur, fom lefde

ioenighet med Friherrarne von Räzuns, lokte


12

Rudolf

te nu vinna Fredriks vanfkap. Fredrik blef

beftört, då han hörde Bilköpen tala om Rudolf.

Denne Rudolf, denne fördrefne Werdenberg,

är det, fom uprefer alla underiåtare

emot deras öfvcrhet. Förft uppehöllhan fig

iAppenzell och ingaf der folket grymhet och

uprorsanda. Då Appenzellarne fördrefvo honom,

emedan de icke ville vara hans flafvar,

flygtade han hit til bergstrakten, och nu utbreder

han här ibland folket famma hat til

öfverhet och lagar., Han fm yger fig omkring,

än fom munk,än fom pelegrim, ifiån den ena

folkfamlingen til den andra; eller äro desfe

äfven hans utiände uprorsftiftare? Han fitter

hos Bönderna, trycker deras händer, be»

rättar lina öden och kommer dem alla at gråta.

Han har ock redan vunnit mångas hjertah

ibland Adeln. Nu begynner han fmäningom

gå litet mera uppenbart til väga. Han

motfäger ofienteligen våra Fogdar och förfvarar

folket ifina inbillade rättigheter.

Och hvar uppehåller han fig?

' Det vet ingen. Gref Henrik von Werdenberg

har redan flera år efterfpanat honom

och hans huftru^ men har ingen underrättelfe

fått.

Med hvem är han gift?

Som Werdenberg fager, med en lifegen

ifrån et af hans gods, fom flygtat med fin

far til Appenzell, der Rudolf fett henne,och

för at vila Adeln fit föragt,gift fig med henne.

En gång har Gref Henrik haft henne i

fit våld på Sargans, få fora en giflan för Rudolfs


von Werdenberö. 13

dolf;men hon fick tilfälle at komma undan.

En ikare af beväpnade bortförde henne om

natten. Tro mig, NådigeHerre, folkets up«

ror är icke (å farligt,fom denne Rudolf enfam,den

oförionligafte fiende af alla Furftar.

Rudolf hade verkeligeniharmen öfveren

omänlklighet t iom en afBilköpensFogdar begått,

åter hotat honomimörka, mycket innebärande

uttryck. Man begynte följa r;onom

på ipåren och ändatil klipporna fom tilftängde

ingången til grottan, eftcrfatte fpionerjie

honomj men då de hunnit öfver dem, var

han förlvunnen. Gref Henrik, fom ännu icke

kunde glömma den förkjufande Marie,

hade fjelf låtit leda fig til det ftälle, derRudolf

altid blef ofynlig. Men han fäg, ehuru

högt han än fteg, ej minfta tecken til at här

fkulle kunna finnas männifrtor. En dag, då

han låg på lur efter Rudolf, fåg lian omfider

hvar han gick ned imellan klipporna. Han

gick efter honom och blef icke litet förargad,

da han märkte Rudolf åter vara förfvunnen.

Ingången til Grottan var aldeles förborgad

bakom en klippa, och öfver denfamma hängde

nfigra bufkar, fom aldeles tiltäppte den.

Nu blefvo Bifkopen och Gret Henrik ännu

ifrigareiat efterfpana Rudolfs vägar,helil

Hertigen rjelf bad dem at icke flappa honom

ur ögnafigte. En händelfe, fom vid denna

tid intraflade, gaf honom anledning til denna

begäran.

Hertigens två-åriga ftilleflånd med Appenzell

var nu til ända, och han inbröt med en

flor


14

Rudolf

flor har iRhendalen för at återtaga denfamma.

Rudolf befann lig famma dag med Giit*

''n i Rheinegk. Det var Juttag dödsdag.

Omringad af dalens ädle inbyggare, gladde

han lig åt deras trofaflhet och kärlek. Nu

kom et budfkap, fom förkunnade, at den n>

endteliga hären var iantagande. Rudolf rådde

Rheinegkarne at gifva (ig til Hertigen,

Se! lade en gubbe i det hrm pekade på den

förfallna borgen, der bodde Ni fordom och

var vår far. Ni lämnade ofs och er fäder»

org för frihetens ftuild. Vi are frie och

blifva det. Idetlamma kommo fyratu-

Apperzellare tiil Rheinegk och lägrade

i hogdeo framför ftaden, likfom om de

it anfalla fienden.

Jmediertid förde folket fina förnämfta faker

til bergstragtefi, dit de äfven drefvo fina

hjordar, Rudolf häpnade och giffade deras

löictag. Han fkyndade ännu en gång up på fin

Fäderneborg, gick fram til det ftälle, der han

fom barn få oita flått, och fåg nedidalen,

fom nu begyoté höljas af natten, och tyckte (ig

omgifven at fina förfäders fkuggor. 1 de^famma

höjde fig lågan frän alla hus i Rhei.

k :

;ioch män och qvinnor fkyndade med

lande facklor up på borgen. Efter Werdenbergsrne,

ropade en gråhårig, fliall ingen

Stor mera bo här. 1 defla faLar lefdö

fordom goda männifkor: de fkola ej vanhelgus

af nidingar. Tanden på! Inom et ögonblick

ftod borgen i i^^a, och med möda kunde

0 Detta fketlde år 1410.


VON \VeRDENB£RG. 15

de Rudolf räddas frän at bli innebränd. Appenzeliarne

vände nu tilbaka och drogo tillika

med alla inbyggarne i Rheinegk, Gubbar,

män,qvinnor och barn,åt bergstragten.

Hertigen biet utom fig at vrede och raferi,

dä han fåg ftaden brinna, och fvor uphofsmännen,den

förfkräckligafte hämnd. Han

fotte efter Rheinegkarne. Ifrån högderne ropade

de til honom: vi are Rudolf von Werdenbergs

nämnare! Dagen derpå fick han veta,at

Rudolf fjelf varit närvarande, då Rheinegk

brann: han ikalf af vrede och fvor Rudolfs,(in

hätfkafte fiendes,undergång.

Ehvad det än koitar, lade han tilRudolfs

ovän, Gref Henrik, ehvad det än kollar,

vil jag hafva hämnd på Rudolt. Henrik lofvadc

at fkaffa honom den. Väl hade Rudolf

fkänkt honom lifvet; men känflan af hans ovärdighet,

fom Rudolf då få liiligen väckte

hos honom, det kalla, krorTande föragt,hvarmed

han bemötte honom, då han fAänkte honom

detfamma fom en obetydlig ting, hans

många ödelagda borgar, fom han tillkref Rudolf-

alt detia hade ökt hans hat til Rudolf:

och han önfkade at fe honom lika la

djupt förödmjukad inför fina ögon, fom han

fjelf varit på Sargans, för at med et nedrigt

befpottande kunna gälda det föragt, han der

lidit. Hvad fom gaf denna önlkandubbel Ityrkaihans

bröit, var, at han i defs upfy

de äfven fåg Hertigens upiyld. Tillika upvaknade

hans kärlek å nyo och fkildrade för

honom ägandet af den fköuaMarie med få retan*

«


16 RUD Ö L P

tände fargor, at han utan at förfumma et enda

ögonblick genaft ville begynna (it företag.

Han red til Gref von Sax, Rudolfs vän,

för at af honom utleta, hvar han uppehöll

fig. Helt naturlig.n föll talet på Rudolf. Gref

von Sax teg. Men Slottsmunken ftöfade det

ena loftalet öfver Rudolf på dot ändra. Jag

känner intet ädlare par, lade han, änRudolf

och hans Marie. Redan för fyra år ledan,

då jag förft lärde kanna er, Bg jag henne.

Hon var då blott en Iköti knopp j nu är hon

en aldelés utiprucken ros, ibditrning af alla

qviniiga bohag. Hvilken ftolt och ädel ftällning

och tillika hvilken ljut ödmjukhetihennes

milda blick! Ungdomens frifka fkönhet,

höijdikärlekens tränande ömhet! den renaite

ofkuld och den haftigafte kärlek i en och

lamma blick! GretWerdetiberg brann vid denna

belkritning af den fköria Marie. Ja , tänkte

han, aldeles lådan var hon, då hon var

min fånge, och hon hade nu varit min,få

framt icke denne viide, ftolte Rudolf röfvat

henne ifrån mig Om Rudolfs villande kunde

han ingenting fä tfeta. Munken, [öm han

tog af.ides, lör at tala med honom om Marie,

vilste ingenting at laga honom derom.

Hoppet at någongång änder en reia til Gref

von Sax bortföra Marie, förfvann nu ockiå.

Som jag tyckte, fade Munken, tog Marie för

altid aflked af tiref S,;x: det oroade mig på

det hcgita: ty, minGrefve^ blotta äiynen af

denna qvinna är redan en falighet. Tio mig,

Rudolf är lyckligare än Kejiaren.

Som


VON W ER D ENB ER G. 17

Som jag hoppas, icke länge! tänkte Gref>

ven j hans hemviil kan likväl icke vara olynligt:

kan hon finna det,fa måfte alla andra

kuuna iinna det. Från denna tlund lågo Hen*

riks utfkickade på lur öiveralt omkring klip»

pan^ men altid voro deras efterfpaningur fru!;tlöla.

De fägo Rudolf komma och förlvinna!

De gingo efter honom och . funno ingen

ting. Ät fluta af ingången til Grottan,fyntes

den få trång, få liten, at blott en männiika

der kunde finna tilflygt undan regnetj

ty midtemot denfamma bildade klippan ftrax

en vägg, och man mäfte redan vid de förfta

flegen tränga fig fram imellan Hora frcnar,

(om aldeles tililängde ingången,ocb hvilka blott

den, fom kände vägen, kunde fkjuta ni (1dan.

Med et ord, den lyckligaile konft hade

tilfpänat ingången för livar och eir fom

ej kände den. De(su tont höll man den I

hemlig. De öfrige medlenimarne :i{ lai.

det kommo fällan och alrid blott otn natten.

Rudolt allena kom ftundo^in om daj


*t

18

Rudolf

de honom;och nu gick han med fnabba fteg

emot Werdenberg, (om fatt på en ften och

ville gömma fig då han blef varfe Rudolf.

Ni är Henrik von Werdenberg, fade

han kallt och bittert: Ni fkulle gerna vilja

veta om ej häridenna tragt finnes et för*

borgadt, enfligt ftälle, och om ci detta enfli»

ga itälle bebos af en ofkyldig qvinna, fom

Ni kunde bortföra och göra olycklig? Eller

huru? Har jag gifTat rätt, niding? Henrik

fkalf, och ihans dödbleka anfigtc läfte man

hans bekännelfe.

Gref Rudolf, begynte han ftapplande,jag

befvär er vid er maka,vid er kärlek til henne:

fkona mig för andra gången.

Rudolf betragtade honom länge med föragtliga

blickar. Ufling! fade han ändteligen:

dit Iitär altid fäkert för mig. Du fkall til

och med vinna din önlkan. Binden honom händerna

på ryggen. De gjorde få och Rudolf

öpnade hjelmgallret, löite Jkärpet af honom

och vecklade det om hjclmen^ få at han ej

kunde fe.

För Guds fkuld, Rudolf! hvart förer man

mig? Hvad vill Ni? Rudolf tog honom

ftillatigande vid handen och förde honom

förlt genom flera krokvägar omkring i fkogen

för at förvilla honom, och derpå til

grottan. Här fköt han itenarne ifrån hvarandra,

gick in och uptände*cn fackla. Nu

förde han honom genom gångeniklippan,

öpnade dörren och tilflöt den igen efter

lig.. Marie fkyndade honom til mötes. Rudolf

1


VON \\ r ERDEN BE'?. G. 19

dolf Vinkade på afftånd åt henne at bon

ikulle tiga,och hon nalkades, tyit och beftört

öfver detta befynnerliga upträde. Nu lottade

Rudolf den darrande Grefvens händer; derpå

flöt han Marie i(ina armar och tryckte henne

til (it bröd,och fålunda omfamnad af henne,

böd han honom aitaga hjelmen.

Henrik gjorde det, och fåg nu denna älfkade,

fköna och kende qvinna ifin meft förhatlige

fiendes armar. Hon flod i lin fulla

fkönhet midt för hans ögon, kläddien retande?,

drägt,aldeles efter hennes egen fmak,

den *enfligheten här fullkomligen tillät henne

tilja. Idag hängde hennes långa bruna

hår Rver axlarne ända ned till Ikärpet. En

blonnrerkrans finög fig itnellan lockarne omkring^tiennes

panna. En lätt klädnad af fint

linne, émgjordad af et (Vart fkärp,gömdeafundljukt

hennes fmala lif, och hängdeilånga

veck ända ned til fötterna. Henrik hade aldrig

fett en få retande qvinna, och likväl vågade

han ej at uplyfta fina ögon, få förödmjukad

var han af denna Rudolfs hämnd.

Bäfte Rudolf, frågade Marie nägot ängflig,

Iivem är han? En ufling, en röfvare, en

niding, och för at med et ord uttrycka hans

nedrighet Henrik von Werdknberg! Han

ville veta hvar jag bodde med dig, emedan

han ville mätta fina ögon af dina behag, äifkade

Marie! och hans vilja Jkall blifva upfyld.

Se här, vilddjur! alt hvad du här

fer är mit. Följmig! här är den koja, der jag

bor med Marie 5 der du ftår, det ftälle fom

B 2 vår

T

*


20

Rudolf

var kärlek, våra glädjetårar och våra famntag

hafva helgat. Vågar du ej käfta dina

orena blickar på denna kyfka qvinna? Eller

har fruktan för mig förjagat dina onda

luftar? Hvårföre tiger du? kan ej din tunga

fraraftappla et enda af de fmickerord hvarmed

du annars få fkickligt vet Inärja ofkulden? Se

har } ömkansvärde,denna qvinnaiungdomens

och oHtuldens fulla behag; denna ädla och intagande

qvinna, är min! Han ville omfamna

Mariej men hon lift lig ur - hans armar och

fade med en bedjande blick: Rudolf dit fkämt

är grymt; hor up,jag ber.

Denna qvinna, hvars medömkan dit tilflånd

upväcker och (om ber för dig, denna

qvinna ville du göra olycklig!Ideffa ö->

gon ville du utflacka ofkuldens heliga eld och

idefs fiäile tända valluftens fvaga låga: denna

ädla varelie ville du, grymme förförare,

betaga drt höga, det friaidels fkapnad, det

fioltaidefs Iköna medvetande,känflan fördygden,

och befmitta med valluftens fräckhet.

Rudolf, jag belvär dig vid din kärlek til

mig, hör up.

Ännu icke. Werdenberg, hvarföre tiger

Du, hvarföre ftår Du der (å Hagen? Du

den rikaiie, den mägtigafte Riddare? Känner

],


von Werdeneerg. 21

lade mit: endaft denna qvinna, endaft mit goda

medvetande är ännu mit. Hvårföre ville

Du berölvamig det enda,jag har? Säg,hvad

har jaggjort Dig,fom förtjcnar Dinlörföljelfe?

Herr Grefve, begynte Marie mijdt. Jag

ber er,förfölj ofs icke mera. Vi age ingen

ting utom vår Ömfefidiga kärlek: unna ofs äfven

det nöjet, at kunna tänka pä er, fom

vår vän. Herr Grefve,var min Rudolfs vän.

Ibörjan ftod Gref Henrik likfom han ej

vetat tillig: Han hade ej kdnfla för något,utom

för den djupa blygfel, fom detta upförande

förorfakat hos honom. Han var

lör mycket flagen til at kunna framföra et

enda ord; blott hämndplaner fysflofatte honom.

Då Rudolf få plötfiigen ombytte ton,

och gjorde honom förebråelfer, då Marie tillika

begynte bedja honom vara Rudolfs vän,

då vaknade på en gäng ihans fjäl väl icke

känflan af hans orätt icke vänikap för

Rudolf kanfke blott en häftig känfla af det,

hvarigenom han kunde minika (in förödmjukande

förlägenhet. Han kaftade fig til Maries

fötter idet han lade: jag har förolämpat

Er, ädla qvinna: förlåt mig det, och, om

Ni här ier himmel frågar efter at äga en

vän mera eller mindre, få har ert ädelmod

förvärfvat er den. Glöm,Gref Rudolf, hvad

jag varit, och tänk hädanefter blott på hvad

jag {kall blifva. Jag ber er, för mig tilbaka.

Jag fkall en gång, då jag bliiver värdigare

at vila mig inför er förolämpade maka, äter

be er föra mig hit igen/ Han kaftade nu å-

B 3

ter


22

Rudolf

ter en blick på Marie, fom flod få god och

öm framför honom. Idetta ögonblick var

ingen oren tanka i hans ijäl, blott ett blandadt

mifsnöje med fit företag, fom han fjelf

trodde, men ifielfva verket med den föröd*

nijukande författning, hvaruti han befunnit ftg.

Låtom ofs gä, fade Rudolf med köld. l>

hvad Ni än gör, Grefve, få lägg er ej mera

i förfåt för mig. Jag drager ogerna (Värdet

än en gång. Kom, tilllut hjelmen; jag vil

binda för edra ögon. Henrik bad at han måtte

få gå tilbaka med oförbundna ögon. Rudolf

afflog det kaik, och förde honom tilbaka

til det ftälle der han förft bundit för hans

ögon. Henrik omfamnade nu Rudolf, fom

förblef lika kall fom förut;och fåg fig då omkring

efter hvilken väg, han kunde hafva

kommit. Rudolf logidet han fade: Ni finner

den ej, Gref Henrik! Ändteligen gick

Henrik borrt förvirradoch Hagen. Tre dagar

inneftängde han fig på fin borg. Han blygdes

då han tänkte på det fom händt honom:

han kunde ej öfvervinna fit hat til Rudolf,

fom han de forfta dagarne fökteqväfva. Hans

begär til Marie vaknade å nyo,och han Iväfvade

imcllan beflutet at ej mera förföljadem

och iöreilällningen af den välluftigafte njutning.

Rudolf lefde med Marieibeiittning af den

högfta fållhet, (tillä och förnöjdpå lit enfliga

itälle. Sällfkapet för mänfklighet och dygd,

kom nu ofta tillammans. Gladautfigteriframtiden

lifvade allas hjertan då de fågo farmingens

framftegibergstragten vid Rhenfliömmen.

Ru-


von Werdenbero. 23

Rudolf gick da och då til Appenzell, och bibehöll

freden imellan den orolige landtmannen

och den döende Abboten. För lifta gången

låg han honom blek. och utmärglad på

lin fjukiäng. Ömt räckte Gubb 'n honom hand

ti,i det han fade: at jag dörmed lugn, der-

Jöre har jag dig at tacka, min fon. Ach,

jag har aldrig varit mina underfåtares far. Då

jag kunde vara det,tiljjit ej min ftolthet det:

Ku, då jag ville vara det, vilja de ej vara

mina barn. Rudolf, det gör mig ganlka ondt,

at jag förlorat mina barns förtroende. O, at

alla jordens regenter (loda vid denna fäng!

de fkulle då fe huru högheten med hvarje

krämpa fmåningom förfvinner; huru min ftolthet

och min höghet nu öfvergå til min efterträdarej

huru ingen ting återftår migimin

lifta timma, utom minnet af hvad jag gjort. Oroligt

förflöt mit lif under et fåfängt fträfvande

efter yttre ftorhet. Huru gerna önfkade

jag ej bortbyta åtankan häraf mot minnet af

at hafva gjort tie männifkor lyckliga! Med

det förfta edikt, fom ej bär mit namn, är

äfven mit minne förfvunnet. Du, fom jag

fordom anfåg för min bittrafte fiende, är den

ende fom vid min dödsfäng fäller uprigtiga

tårar: de andre tro ligmed hvarje tår de fkänka

mig förolämpa min efterträdare; och,

tårar, min fon, tårar ära likväl få ljufva och

lindrande iör en döende. Jag förtjenar dem

väl icke på min graf, ty jag har under Hela

min lefnad ej gjort en enda någon glädje. Men

himlen, hoppas jag, torde ändå förbarma fig

B 4 öf-


24

RUB O L F

öfver en gråhäring, fom kommer til honom

obegråten af de efterlefvande. Imina filta

ktnadsär hade jag gerna önfkat förtjena deras

tårar.

Vid defla den olyckligeGubbens ord, kunde

Rudolf t j längre afhalla fig från tårar: Han

förbiet hos honom til defs han dog °). Derpå

gic!> han åter til Appenzellarne iBergstragten.

Han rådde cum at trädaiförbund med

de Schw itfifke eds förbundne Cantonerne, emedan

ban förutfåg, at den nye Abboten,

Henrik von Gundolfingen, fluille vilja å nyo

underkufva Appenzell. Förbundet med de

eds-förbundneCantonerne,fade han,fkall tvinga

Abboten at hatva agtning för folket. Thiiringgick

fomAppenzells fullmägtig til Schweitz,

fom med fina fu fläder 0o ) förklarade Appenzellarne

för lina medborgare och landsmän - y

likväl med det förbehåll, at de aldrig måtte

gripa til vapen utan deras vetfkap.

Knapt var förbundet afflutadt förrän Abbotens

utfkickadc infunno fig i Bergstragten,

lör at upfordra invånarne til tro- och huldhetsedens

afläggande. De voro hugade at afläg-

* ga

*) Abboten rlo^ i.*ir.

**) C/n, Sweitt och Unterwalden flötoIti307 c!et förßa

iöih.ndct tilölicrrikifkaokes affkuddande:Til defla

komiir (332 den fjerde ellerLncern, hvilka tilhopa

for cieras beiägenheti fkogsbygdenkallas: Die

'te; och til hvilkas förbund fedaä efter

de: öfrigc hufvudorterne uti Sweitz trädde,ib!a:id

hvilka Zilrich var den förde och AppenzeU

Bfte.

Öfverjättaren.


von Werdenberg. 25

ga dpn; likväl med det viljor, at deras förening

och förbundet med de iju ftäderna,måtte

äga beftånd. Abboten fordrade eden utan

förbehåll. Omfider fatte han åter Appenzellarne

i bann; men han vågade ej förklara

dem krig, emedan han fruktade Appeh.zells

förbund*med de {ja ftäderna. Thiiring

omfamnade .Rudolf med glädje. Himlen vare

tack! Vi hafve hindrat blodsutgjutelse. Gud

bibehålle nu vårt och allas lugn!

Hertig Fredriks ärelyftnad var ännu befländigt

et hinder för freden. Med harm fäg

han de blomftrande Schweitzer-ftäderna iluj^n

och fred regera fig fjelfva och vara lyckliga,

utan at frukta de Stora, utan öfvermod emot

de ringare. Han upretade den nye Abboten

emot Appenzellarne och utiirödde åter oenighets-frön

ibland dem. Iförbund med ftifkopen

af Chur och AbboteniSankt Gallen, befkyddad

af Påfven och af honom förfeddmed

bindnyckel och förbannelfer,ftor genom egen

magtiThurgau och Aargau, vid Rhenftrömmen

ochi Wald, fyntes han å nyo vilja framträda

på krigets fkådeplats. Tie nätter å rad

var famfundet för niänfklighet och dygd förlamladt,

för at rådflå om medel til at afhålla

Hertigen ifrån krig. Hertigens rådgifvare

var Gref Wilhelm af Montfort Bregenz,Pantherre

til Kihurg, et oroligt, krigifkt hufvud.

Det var han lom förhindrade freden. Alle

famfundets medlemmar klagade öfver honom.

Lämna den" faken åt mig, jag- fkall nog tämj-

a detta oroliga hufvud, fade Rudolf. Pater

B 5

An-


26

R. U D O L F

Anton fördelade några medlemmar af famfundetiThurgau

och Aargau, fom Ikulle öfvertala

de Stora och fläderna at fluta et förbund

fins imellan,til afvärjande af alt anfall Trenne

ädle män, en von Thiqrftdn, von Rhynach,

och von Hcllwyl, fom fjelfve här ägde

flora gods,åtogo fig detta,och afreite ge.

naft moigonrn derpå med Rudolf/ De öfrige

fördeladeligikringliggande tragter för at bibehålla

lugnet,ochilynnerhet at förbereda föreningeniöfra

Uhätien.

Rudolf fkyndade til Zürich,och fann ftaden

upretad mot Gref Wilhelm,emedan en af defs

invånare iKiburg blifvit öfverfallen och tacen

til fånga. Rudolf inträdde för Rådet i

Zürich. Mit namn, begynte han, är Rudolf

von Werdenberg. Med förundra-n betragtade

nu alle den man, fom gjort Appenzell fri och

och (jclf lämnat alt hvad han ägde. Jag har

hört, fortfor han, at Pantherren til Kiburg,

Gref Wiih lm,förolämpat er. Det är hvarje

redlig mans pligt at förhindra orättvifa

och befordra fred och lugn. Lämnen mig

åttatie häftar,och jag lofvar er icke hämnd

ty Zürich är, likafom jag, vida öfver den,

jag lofvar er at den fångne fkall blifva

fri och J få uprättelfe. Jag känner tragten

kring Kiburg: jag har vänner der.

Med glädje gåtvo Ziiricharne den ädle Rudolf

de häftar, han begärte,och emot aftonen

drog han med lina ryttare til en tät fkogspark

nära Kiburg, der han atbidade morgonens

ankomft. Han vifste redan emedan bönder-


VON WER DENBER G. . 27

derne, fom ihonom trodde fig fe fin befriare,

voro honom tilgifne at Gref Wilhelm

om morgonen fkulle gå pä jagt. Då denfamma

frambröt, betallte han fina ryttare

at ftälla fig på båda fidor om den med täta

bufkar omgilna vägen fom förde från Kiburg

ini fkogen. Gref Wilhelm kom idetfamma

utan harnefk ridande ned ifrån flottet. Rudolf

itötteihornet, och Ryttame kommo nu i

fporrftrek från alla fidor. Wilhelm Öfverrumptades

och hans jägare togo flygten. Rudolf

lättadei tygeln. Gif er til Ziirich,Wilhelm

von Montfort!Hvem ar du, Röfvare? frågade

Wilhelm. Icke Röivare,nej jag göri

detta ögonblick en den ärligafte och en riddare

med värdiga hjeltcdat, värdigare än du

nånfin kan berömma dig af at hafva gjort.

Han öpnadehjelmen. Rudolf von Werdenberg?

ropade Gref Monffort. Äter på våra vägar!

Hvad har jag at göra med dig,RudolfV

Med mig intet: jag är Ziirichs anförare.

Du, Ziirichs anförare? Rudolf, du är alt

när fråga är om Hertigen. Låt mig gå, och

jag förlikar dig med honom. Rudolf, med

dit hufvud ville jag regera furltar^ och du

bugar dig för köpmän. Släpp mig: du gör

annars Hertigen et ftrek, fom han aldrig kan

förlåta dig. Du vet ej hvad för en plan du

i detta ögonblick tilintetgör för honom.

Men om jagjnu viiste det, Montfort? om

jag juft nu begifvit mig hit för at tilintetgöra

den. Om det nu vore en förefats 3 fom du

tror vara en flump?

Nå,


RUD O L P

28

Nå, vid Gud,få är det fanfc,hvad präfteni

Chur Tager, at du vore et fkönt £ä!veämne.

Rudolf! omfider faller du dock.iHertigens

händer. Låt mig gå.

Ja , men til Ziirich,Montfort. Jag gläder

mig ät huru roligt du fkall fofva ifångtornet

Wellenberg.

Na väl: måtte jag då drömma om Din

olycka! Vid Gud, från denna ftund har du

med mig at göra. För mig livart du vil.

Men din Maka (kall umgälla mig det. Hör

du? din maka! Hittils har du haft at göra

med Henrik von Werdenberg, hvilken

fom en narr lät leka blindbock med (ig

och af et par fköna läppar förmå fig at

afftå från iit företag. Och om du än bodde

i jordens medelpunkt: nägon väg måfte väl

föra dit: jag (kall finna den, finna den til din

olycka! föritår du mig? til din olycka!

Släpp mig,Rudolf. Jag vil glömma at du

med litt öfverfallit mig. Blott et år ännu3 och jag fkall möta, hvar du vil.

Et år på tornetiZiirich, och fedan, om

vi lefve, hvar du behagar, Montfort. Du

är ofs lika få mycket til befvär fom vi dig.

Men nu är duivåra händer.

Gref Montfort fortfor under hela vägen

at utöia förbanneKer än öfver Rudolf, än öfver

fig (jelfj för det han låtit taga fig til fånga.

Ändteligen ankommo de til Ziirich. Zii-

■richarne lofvade Rudolf, at få länge möjligt

vore 3 hålla Grefven fången.

Fre-


VON WeR DENBERG. 29

Fredrik darrade af förargelfe då han hörde

at Montfort var til fånga tagen. Städernei

Aargau,och Thurgau,vid Rhenftrömmen och

i Wald fattade nu mod och flöto et förbund

i förening med Adeln,utan at deri uptaga

Fredrik,fom nu faknade den mägtige ocht

ftolte Montfort. Således fåg Fredrik å nyo lina

planer tilintetgjorda genomRudoKs mod och

rådighet, Han förlängde freden med Schweitzer-

"ftädeine och deras bundsförvanter Appunzellarne

:: ),på femtio år,och hvar och en behöll

hvad han hade. Freden afkunnades offenteli/en,c:h

fällfkapet förmänfklighet och dygd,

fom förfkaffat Helvetien denfanima y firade den

med en glad högtid.

Fredrik var förbittradpåRudolf. Han hade

fannerligen rätt, fadeHenrik von Werdenberg

lil Fredrik. Vi fkulle darra, fade han tilmig,

om vi kände hans vapen. Vi känne dem ännu

icke och darra likväl. Denne Thiiring,

nådige Herre, hans dotter, Rudolfs huftru,

och deras vänner,äro då fom andar öfveralt

och ingenflädes! Öfveralt hvar vi gå, ingenftäds

när vi vilje finna dem! Hvar bo de?

Jag har varit hos dem, och kan likväl icke

laga det;ehuru jag känner tragten deromkring

lika få väl fom tragten kring min borg. Jag

fkulle tro at de bodde under jorden,få framt

jag icke fett fölen.

Och Rudolf är hjuletidetta hemliga och

obegripliga urverk?


ID Åi 141a.


30

Rudolf

Så tycks det, Nådige Herre. Hvem kan

likväl här fäga at få är! Man vet våra tankar

redan innan de äro födda Då vi få godt iom

voro vid målet, då blott det lifta fteget återflod

ofs, öpna de en afgrund lör våra fötter.

Alting var i lag. Montfort beherrfkade AdelniThurgau,Ni

Adelni Aargau,Bifkopen af

Chur och jag,Rhätien. Kriget var redan utbruftit

i Appenzell. Strax är Rudolf Ziiricharnes

höfding och' anfaller Montfort. Edra

och hans Städer ingå det förhatliga förbundet.

Rhäzuns och Gref von Sax väckta på

mina mindlta fteg,och Bilköpen och vi are

glade at kunna få fred, då vi likväl redan

hade fegern i händerna. Man ikulle lära lig

tro fpöken och häxeri.

Och ltår då denne Rudolf icke at förfonaV

Grefve,bjud honom hvad Ni vil,om han

vil blifva vår vän. Hvad flora ting fkulle vi

ej kunna uträttaiförening med denne alsmägtige

man!

Fredrik fökte råka Rudolf, fom han ock

gjorde hos Gref Sax. Jag tackar himlen, lade

han til Rudolf, då han var allena med honom}

jag tackar himlen för freden: den

tillåter mig äfven at kalla er min, och, gifve

Gud, jag kunde kalla er min vän!

Det kan Ni, nådige Herre,fade Rudolf,

jag har varit er fiende;men är det icke mera.

Tro mig, jag har längefedan uphört at

vara det.

Huru gerna tror man ej hvad man önfiiar!

Utanborgar c;hbaner harNi varit min farligafte

1 fi-


von Werdenbug.

fiende. Jag har lärt, af er har jag lärt,at förftånd

är mera värdt än enhel här. RudoH korrr

til mit hof: Ni fkall vara mit alt på jorden!

Låt mig blifva der jag är. Jag har nu

få länge af egen böjclfe lefvat fri, och ikulle

ogerna vänja migvid at lefva på en annans nåd.

Icke pä min nåd, Werdenberg. Har jag

icke ännu Rhendalen? Och vet jagicke at Ni

altid (kall älfka er fäderneborg? Har jag icke

få många andra borgar? Hvad behötver Rudolf

min nåd? Ni kan fordra!

Och hvad (kulle Ni fordra af mig tilbaka?

Intet annat än er vänfkap: fannerligen en*

dafl den: Ni Ikulle ej vara mig hinderlig i

mina företag.

Vid Gud! Nådige Herre, jag är ej er fiende.

Ni k'sn lätta mig på prof.

Välan! få frigif Monttort.

Han är icke min fånge5 men jag lofvar

er at han fkall blifva fri.

Rudolf jag inlöier Sargans, och Ni fkall

vara defs pantherre til vedermäle af min

kärlek för er, om Ni ej vil fatta er emot mig.

Låtom ofs förftå hvarannan rätt! Montibrt

ikall blifva fri. Sargans vil jag ej emottaga,

emedan jag icke mera behölver någon borg.

Jag är er vän få länge Ni är mänfklighetens

Vän och far} men lika få fäkert är jag alla

förtrycktasBefkyddare och densfiende, fom förtrycker

dem. Önfkar Ni med detta vilkor min

vänfkap?

Men hvarföre antagerNier männifkor fom

ej angå er?

Eme-

31


32

Rudolf

Emedan jag tror en Gud, och {träff och

belöning etter döden.

Men när dm Helige Fadern gifver mig

rättighet, at « " - -

Den Helige Fadern kan ej förfvara mig

inför Gud en gång dä vi alle ftällas för hans

domftol.

Nå väl, få blif då min anförare i mina

rättvifa krig. Jag önfkade högeligen at hafva

er iinin tjenlt.

NådigeHerre,jag är en fri man och vil förblifva

iädan. När Ni är den förtryckte, den

nöditälde, den förolämpade, få är jag er utan

lön,utan fold 3 men icke förr. Och*, tillåt mig

fäga det: om Ni få fortfar at aflägfna edra

underfåtares hjertan ifrån er, få kunde Ni fnart

kommaiden ftällning atNi behöfde min hjelp.

Jag ville hafva er tjenft, icke ert råd, fade

Hertigen., flott.

Tag er til vara, at icke ert öde en gång

gifver er famma lärdom. Det är icke er vän,

emedan Ni trotfar det. ]ag läger er,tag er

til vara. En Furfte Abbotens exempel intygar

det behöfveriolyckan, om det vore

möjligt, hela männifkoflägtets kärlek och

medlidande, emedan hela m.innifkoflägtet tältar

lina ögon på honom. En erlkild männifkas

olycka blifver ej bekant, och de få tårar

hon behöfver, finner hon altid. Förfona er

med ert öde!

Som jag fagt, Gref Rudolf, Jag behöfver

ert råd lika få litet fom Ni tycks behöfvamit.

Himlen gifve at få vore!

Hu-

\


von Wc r denber g.

Huru b^ftört blef ej Fredrik' dagen derpå,

då dörren öpnades och Montfort inkom

til honom och Bilköpenaf Cbur. Här är jag!

ropade han, nyfs tången, nyfs fri: bäggedera

genom Rudolf. Är han er vän, denne männifkofångare,

denne anförare för alla de fläder

der vi hafve fiender?

Min vän V Nu mera än någonfin min fiende!

Jag har gjort honom tilbud, få flora

at jag biyges at nämna dem. Jag hade dermed

fkolat locka et helgon ifrån himlen. Våra

planer äro til intetgjorda. Och genom hvem?

Det förargar mig! Cienom en man, iom ingenting

är, fom ingenting har, lom ej kan

ikicka en enda mani fält. Emot denna ftudfar

hela vår förenade magt. Fred på femtio

år, Montfort! och alt bortgifvetidenna fred!

Til Schwyz,Markj til Appenzell livad det eröfrat!

Mina arfländer hafva gåttiborgen dcrföre:

jag målie hålla den.

vSa länge man är i ftånd at tvinga ofs dertil.

Det vil iäga: få länge Rudolf är vår fiende.

Har då denne Rudolf et brödafflil,fom

fplittrar hVarje lans? Han öfvenöll mig utan,

harnefk, annars hade vi kanlke redan varit

befriade ifrån honom.

Montfort, hans arm är ej få fruktansvardy

ehuru han flagit mig tvänne gångor. Men

hans flughet, hans vänner, hans alvetenhet

och ja, det är få verkeligen. hans obevekliga,

oryggliga dygd. Tro mig, tilfö-

rene darrade jag,nu begynner jag blygas för

// DeL C '

ho-

33


Rudolf

34

honom. Vid Gud! jag önfkade vara hvad han

Er, om jagicke vore Furfte. Hans cjygd - - - -

Hans dygd? begynte Bilköpen af Chur»

Han är lika få äregirig och herfkningslyften

fom Ni, Nådige Herre. Ni vil herfka, och

han? Han kan icke herfka; derföre iöker han

lägga hinder i vägen för Furftarne, dem han

afundas. Kunde detta oroliga hufvud hoppas

at eröfra et furftendöme Ni (kulle fe om

han fparade männifkoblod. Han iträfvar til

den höjd han kan hinna. Sjelf kan han icke

herika, och hindrar likväl ofs derifrån. Han

vil at vi icke fkole göra mera än han fjelf

får göra. Dygd? Ni häpnar öfver at han icke

vil tjena er? Bör Ni undra derpå då han

kan öfvcrvinnaer?

Hvad? Han (kulle ej äga dygd, Herr Bilköp?

Ni Ikulle fe honom, tala med honom.

Hans goda medvetande gifver vigt åt hans

ord, och hans ögon en glans, lik en ängels.

Hm!Låt honom nu fjelf få tro. Han har

defsutom allmänheten för fig. Men hvad fager

jag!Jag måtte dock åtminftone veta hvad

mänfklig dygd har at betyda. Tro mig, De

äro ej alla helgon,fom hafva kapeller.

Rigfigt anmärkt, Herr Bifkop, och derföre

kunde Ni cckfå få et kapell. Imedlertid

är det altid ert fatt,IHerrar lärde! Nu vete

vi at den faken ej är dygd, utan at derföre

hafva kommit et fteg längre. För min

del måtte den heta hvad den ville, endaft den

icke vore ofs i vägen. Jag hade fvurit Rudolfs

olyckaj men han iläppte mig ur fängelfet:


VON WERDEN B£ R G. 35

fet:Och nu är jag,imin tanke,fri från mined.

Örn det var afdygd,eller icke,det görmig lika

mycket. Jag hade annars under min ledighet

ifängel fetuttänkt allehanda planer at hämnas,

fom voro vackra nog. Tillikahar jaginfett hvarfÖre

man ordfpråksvisfager omen rätt grym och.

lömfk hämnd: han har hämnats fom en Munk.

En fådan hämnd är en följd af den overkfamma

enfligheten iklottren. Ifria luften,i fällfkap

med männifkor och i verkfamhet, hade jag på

det högfta tänkt mäta mit fvärd med hans.

Nå, lå låt ofs då höra den munkhämnd^

Ni uttänkt i fängelfet.

Den duger nu til intet; ty han har utfläppt

mig. Jag ville, tänkte jag, locka hans

maka fram ur lin klyfta,och hålla henne fången

och inbilla honom at hon rymt derifrån,

och för at göra det rätt fannolikt, ville

jag (äga: med en munk»

Rätt braf uttänkt, få nar fom hvad munken

beträffar.

Siuteligen, när man länge nog plågat honom,

gaf man honom fin huftru tilbaka.

Illa flutadt! ty det Ikulle bringa honom i

hamefo emot er.

Det finner jag nu ockfå. Ja, ja, det duger

fåledes icke! Jag är ingen munk, fer jag»

Och defsutom (kulle det icke fkaffa ofs af

med honom. Aflägfna honom ifrån ofs, loda

hans ärelyftnad på något annat, (ätta oenighet

imellan honom och hans vänner, på

det de ej fkulle kunna hjelpa honom; (e der

en gåta för min ärlige munk af Gachnang.

Q 2 Kal-


36

R. U D O t P

Kallar Ni honom ärlig? Bevare ofs Gud!

då aro ftegel och hjul dygdens tempel* Låt

kke den der ärlige mannen få at göra med

Appenzellarne: De hafva länge haft ondt tiga

til honom, och de påftå at han är den ärligafte

fpitsbof ilandet.

Ni fkall få fpela en Rolle tillika med honom,Herr

Gretve.

Nej,jag förbehåller mig at flippa det.

At fe fienden ärligt i fynen och gå på, är

min iak. Derföre bär jag mit fvärd. At ai>

falla bajufrån,lämnar jag åt er andlige. V.t "

på ha'n J fått bref af Påfven. Jag undanber

mig det. J kurmen väl förlvara hvad J gören,

vil jag tro: J måtten väl veta huru långt

J vägen ga med den gode Guden; vi Riddare

gä rätt fram tilväga med honom.

Och komma icke långt.

Likväl,Herr Bilköp,ända til grafven,och

at vi ledan der, hvareft all hen>lig och uppenbar

ftrid uphörer, måtte komma långt,

törunne Gud ofs och alla Chriltna. Amen^!

Och Ni, nådige Herre, tänker Ni äfven

få Ridderligen? frågade Bifkopen Hertigen.

SkafTa mig denne Rudolf ur vägen, och

gör hvad Ni vil.

Så far väl då. Jag fkall låta fkicka efter

min ärlige Pater Frantz. J fkolen le hvad

det är lör en man.

__

Gode Gud! ropade Montfort: låt mig häldre

fallaidjefvulens våld äniden ärlige Pater

FranzeSj om jag fkulle fallainågons.

Man (kildes åt

Sam*


'von Werdenberis, 37

Samfundet för mänfklighet och dygd var

nu förligtigare än förut,emedan de förnyade

förfökenat utforfka hvar Rudolf uppehöllfig,

tvungo dem dertil. Det förfamiacLs nu ald:ks

icke mera på det enfliga ftället iniellan

klipporna, d~r Rudolf och Marie bodde3 utani

den djupa dalen vid byn Truns. Ty

det var dem högft vigtigt at inga hemliga fpioner

lärde känna dem. Rudolf fjelf gick, få

vida han kunde, fent om aftonen eller om

natten ut och in, och fmög lig öfver de meft

obanade klippor til förfamlingeni Truns.

En afton då han åter gick dit,hördehan

nu-llan klipporna et fagta ljud af en hänryckands

luta. En djup,nattlig ftillhet herrfkade

rundt omkring honom. Han blef ftående

at lyfsna och den rörande,ljufva melodien

genomträngde hans hjerta. Han fatte fig på

en ften, och med hufvudet lutadt emot den-

{amma öfverlämnade han fig åt de fmältande

toner han hörde. Idet famma begynte en

qvinno-röft fjunga tu lutan deffa ord:

Här, bland ekar fom fsg höja

Ur en dyfter klyftas famn,

Mina häpna blickar röja,

Jagade ur lifvets hamn5

Skuggorjfomigrafvens flöja

Tigga fred uti defs famn.

Du, fom ftälde

Andars välde

C 3 »b-


38

Rudolf

Under aningarnas lag,

Vishets fader!lär mig denn»

Genom deffa hamnar kännat

Bindeln från mit öga tag!

JStommorua i blod förbyta %

Iproletifk bJod, fin pragt:

Hemflkt fråa bergens klyftor ryta %

Vildt ur jordens afgrund bryta,

Lågor af en helig magtI

Du» fora ftäldft

Andars välde %

Denna varma önfkan. hör

Med. dit ljus mit öga rörJ

Här y vid trons, och hoppets, liga» '

Säg jag fju af dina åt

Häftigt öfver j,orden tåga,,

Ät* o Tid, det måttet råga*

Som för dig ren upfyldt ftåtj

Du, fom våra ödea Iräldft

Under tidens tyfta välde y

Andars fpråk jag känna fick t

Gif at ock mit öga tränger

Genom täckelfet fom ftänger

Framtidens fördolda fkick!.

Nq tyftnade på en gång fången och listan.

Med en hemlig y men ljut' ryfning,blef

Rudolf ännu en lång ftund tittande för at lys*

r»a om ej mufiken å nyo fkulle låta höra tig.

Nu fteg han fagta fram imella^ klipporna.

Röften hade varit honom ganfka nära, och

lik-


vonWer de n ber g.

39

likväl fåg han intet annat än en klar eld långt

borta. Han häpnade och uprepade ovillkor-

ligen de orden: "Du, /om Jlålde Andars väl'

de "

Ändteligen begaf han fig til förfamlingen

i Truns. Han ville likfom de andre vända

tilbaka om natten, men han väntade til

morgonen, för at närmare lära känna tragten

der han hört fången. Han förmodade at en

koja der (kulle rinnas,men fann ingen ting,

icke et enda fpår efter männifkor, blott en

vild, ödflig tragt,full af klippor, bevuxen

med ekar. Sedan han länge fett fig om,fatte

han lig åter ned,och återkallade ännu en

gångifit minne fången och den intagande

röften. Derpå vände han tilbaka til fm enfliga

klippa,och glömde vid Maries förfta ord

både lutan och fången.

Någradagar derefter gick hanåter til Truns.

Då han kom til det flälle der han hört mufiken,

fatte han (ig, och fatt länge utan at

höra något. Han (lod nu up för at gå, då i

det famma lutan åter begynte med accompagnement

af famma röft, fom efter några befynnerliga

drillningar fjöng följande:

Af en Gudoms ftråle rörd»

Famnar jag oändligheten,

Ser jag, lyckligen bönhörd»

Andarne och evigheten..

För mit öga vidt och bredt

Lyftades den (karm, dig döljer,

Framtid, — och förkjuft det följer

Hvad Profeter aldrig fett.

C 4

«

«


40

Rudolf

Döde ropa, Andar ftimma#

Blixtar ljunga, ftormar gnyj

Töcken för mit öga fimma,

Och defs ljufva fyner fly.

Moln af rök kring templet ila r

Andar kring mig fkocka Cgj

Framtids, Gudoms böljor hvila^

Störta,— brytas, emot mig!

Rudolf förfträcktes} ty det förekom ho-

»om fom et aflägie tordön fkakat klipporna

vid de fitta tonerne af fången. Hvad är det?

fade han fagta vid fig §etf. Hvar är jag?

Han fteg åter up på klippan,och fås; ockfå

nu et ljus, fom likväl icke brann få klart {om

förra gängen. Långfamt gick han dk. Imellan

några flenar fann han en eld, fom brann

ien runddel och var nära at flockna. Nulysnade

han åter, och hörde en böjlig niansröft

läfa eller bedja i et främmande fpråk. Han

nalkades flället, hvarifrån röften hördes, få

tyft och fagta fom möjligt. Oförmodadt fröter

han på en lönndörr til en grotta. Genom

en fpringa på den famma blef han varfe ljus.

Han fatte Ögat närmare intil öpningen. En

Gråhåring med et vördigt anfigte och et långt

fnöhvitt fiiägg,ienlid,ivart, högtidligdrägt,

fom otngafs af et bredt hvitt bälte, fatt på

en låg ftol, och läfte högt ur en hoprullad

fkrift. Rudolf kunde ej vända fina ögon från

den vördnadsvärde Gubben, fom då och då

ihäckte fina hopknäpta händer mot himlen.

Men nu föll hans blick på et annat föremål,

fom


von Werdenuerg. 41

fom ännu mera ådrog fig hans upmärkfamhet.

På andra fidan af grottan flod en ung flicka,

med en ängels anfigte, och armarne i kors

öfver bröftet, med bruna mot himlen lyftade

ögon,ihvilka den innerligafle andagt lågade.

Hon var klädd ien aldeles hvit präftdrägt,

och hennes fvarta hår föllo i okonftlade

lockar öfver hennes axlar ända ned til

gördeln. IFonden af grottan,fom var ivartklädd,

låg på et altare en dödfkalle, uti hvilken

et crucifix var fäftadt, och ien ljuskrona

brunno fju ljus.

Rudolf flod ännu vid dörren,och fåg igenom

fpringan. Nu hoprullade den Gamle

fkriften, af hvilken han låfit,och flickan fom

hittils flått fom enbild,rick nulif;et himmelfkt

fmåleende utbredde (ig öfver hennes anfigte.

Hon kaflade fig i den gamles armar och fade

med en klar, oefterhärmelig röil: Men,

min far, hvarföre är det blott få få männiikor

fom veta detta?

Vil Du mäflra den eviga förfynen, mit

barn? Jag har haft lärjungar, fom ej kunnat

tiga, de röjdemit viftande förfina vänner, och

jag måfte lämna dem. Mit barn, blott en får

känna mig. Et enda ord om mig,fagdt til en

vän,til och medidet förtroligafte ögonblick,

eller til en älfkad maka ikärlekens heligaile

Hund, tvingar mig at förevigt lämna den fom

yttrat det. Hvem fkall ärfva mina flora hemligheter?

Dock, låt Förfynen råda, mit barn!

Den känner mit värde. Det är midnatt, låtom

ofs gå! En vigtig tidpunkt nalkas mig.

C 5

Kan-


R u b o lf

42

Kanhända " " " dock låtom ofs gå. Vid desfa

ord updrogs iena ändan en fkärm,och Ru«

dolf fåg tvänne långa, fvagt uplyfta gånger.

Gubben gick långfamt genom den ena,flickan

g nom denandra,och bäe;ge förfvunno förhans

ögon. Ljufenigrottan fläcktes, gångarne blefvo

fmåningom mörkare och mörkare,och Rudolf

ftod omftder omgifven af den dyftratte

midnatt, förfänktiden djupafte dröm.

Likfoni vid et förtrolladt flott, blef han

ännu en lång ftund flående. Omfuler gick han

tilbaka. Dock fatte han fig fnart imellan klipporna

för at återkalla hvad han fett: flickan

med de andägtiga,(köna ögonen, den vördnadsvärde

Gubben, det mörka famtalet imellan

bägge. Han glömde at han fkulle gå til

Truns, och morgonen fann honom ännu förfänktidrömmar.

Fängflad af en hemlig trollkraft,blef

han Tittande der ända til fölens up«

gång. Han lyfsnade om icke han fkulle få

höra nägon talaj men alt var tyft fom grafven.

Hangick åter tilgrottan,itanka at klappa

på, under föregifvande at han farit vilfe.

Men huru ftor var ej hans beftörtning^ då han

fann dörren borta ochidefs ftälle blott flora

oformliga ftenarj intet tecken til någonmänfklig

boning!Han klättradeiklipporna genomfökte

hvar je^klyfta och fann ingenting utom

några til hälften ofyniiga ruiner efter en ödelagd

borg,fom fordom tilhörtBiffcopen af Chur.

Gud, tänkte han, hvern är denna männilka?

Hvarifrån är han? Hanropade, men ingen fvarade

honom. Alt omkring honom var full.

kom-


VON Wc R DE N RER G. 43

komligen liflöfh Med tungt finne begaf han

fig ändteligen hem. Han förteg fin händelfe

för Marie,emedan han påminte fig bettändigt

hvad Gubben fagt: blott en får känna mig.

Orolig gick han hela dagen af och an 4 och

kunde knapt afbida aftonen.

Så fnart det var mörkt,gick han til Gubbens

grotta åter,iaffigt at klappa på. Han

hörde ingen fjunga, fåg ingen eld, och klippan

var tilfluten. Nu fatte han fig midt emot

klippan och väntade enträget, at den gamle

fkulle komma tram; men han kom icke.

Idetfamma hörde hanbakom fig en röft,(otn

liknade en flöjtton eller en fogels qvitter. Han

fåg fig omkring y flod up och följde ljudet åt %

fom då och då lät fig höra,ända up på höjden.

Ifamraa ögonblick flod en gotfe bredvid

honom. Rudolf von Werdenberg! fade

han,du går på farliga vägar!Rudolf blef beftört

då han midt i mörka natten hörde fig

nämnas vid namn. Hvem är du? frågade han

goflen. Din vägledare ifrån denna afgrund.

Goflen tände en fackla ___ Rudolf vifste icke

huru och vifade en afgrund framförhans

fötter. Följmig, lade golfen, och ledde honom

utföre klippan. Derpå fåg han fmåleendepå

honom. Rudolf, Rudolf, vet du hvartil

du är befiämd? vid detta ord utfläcktes facklan,

goflen var förfvunnen, och Rudolf ftod

allena, darrande och fördjupadi betragtelfer

öfver honom.

Han fatte fig ned för at afbida morgonen,

Igryningen gick han åter tilbaka. Idenna

tragt.


44

Rudolf

tragt, ådrog fig allt hans upmärkfamhet:

Han fåg ifrån en litenklyfta rök upftiga,ocli

hörde eld fpraka. Han gick up på höjden

och fåg en eremit-boning, fram för hvilken

Gubben fatt vid en flor brafa med et hoprulladt

pergament iflt fköte, och med forfkande,

mot himlen lyftade blickar. Rudolf nalkadeshonom

med djup vördnad. Gubben vände ej fina

ögon åt honom. Omfider tillade Kuviolf

honom. Gubben fåg på honom rr. Qd en genomträngande

blick j utana låta märka minfta

häpnad,och lät honom med en vink förrtåj at

han fkulle fatta iig hos honom. Hvad vil du

mig, Rudolf von Werdenberg? frågade han,

fattade Rudolfs handidet han fåg på honom.

Du känner mig? Jag fåg dig fitta här i

denna öken;dit vördnadsvärda anfigte

- - -

Rudolf, aldrig fkride någon ofanning öfver

dina Jäppar! Du har redan en gång förut

fett mig. Din nyfikenhet drog dighit. Den

förmådde dig at gjöra förfta fteget. Låt då

kärleken til mig göra det andra och alla de

följande. Nyfikenheten,Rudolf! är et irrblols,

fom förer männifkorna i kärr och moras.

Nyfikenheten täljer ftjernorna och uträknar

fölens upgång: Kärleken /kapar fljernor och

leder fölen Hvad vil du veta af mig?

Hvem är du, min far?

Du fager det ju fjelf? din far! Eller vil

du veta hvad jag heter, få gå och räkna ftjernorna,

och lär at aldrig jårftå dem. Bladen

gömma växtens blomfoder, blomfodret defs

befrödnings hemlighet; itrået är ofvan jordytan3


von Werdenberg." 45

ytan;men den(kapande kraften under den:

Hvilket önikar du hellre: at fe eller förftå?

Förftå, min far, förftå!

Så var ej nyfiken,och lär at tiga.

Vil du lära mig förftå?

Jag är ftoft lififcm du. Jaglärde, och lärer,

och ikalllära, du fkall fä lära när när

När min Far? fäg, med hvad beting?

När du blifver utvald, ren ibjertat, och

kan tiga.

Hvem Ikall lära mig?

Naturen, dit hjerta, dit hopp, din tro,

et fallande blad, et fandkorn, den lilla mafk

ibm kryper på gräfet alt är et. Naturen

och farmingen äro öfveralt läsbara och altid

iig lika,när vi blott förftå at läla.

Hvad (kal jag lära?

Tilbedja och tro!

Min far jag kan bedja, _ jag tror.

Då behöfver du ingen lärare. Hvem tilbedjer

du? hund tror du ? Har du fett den, för

hvilken duknäböjer?Har dulett, hvaddu tror?

Dåragtige männifkor! o dåragtige männilkor!

Svara! Hvar är din lyfter Jutta? Hvad gör

hon? är hon glad? eller lider hon? Kan du

hjelpa henne, om hon lider? Hvarigenom?

Hvad tror du, Rudolf? Lämna mig, jag vil

vara allena.

Hvar får jag återfe dig?

Här eller på något annat tjenligt flälle;

Jag fer dig, Rudolf, jag hörer dig, utan at

ies, utan at märkas af någon. Tag dig til

vara; man efteripanar dig. Välj hälft natten,


46

Rudolf

då du fkall gå hemifrån. Var förfigtig öfveralt.

Du är nu et verktyg: ingen ting mera: lar

at känna mäflarens värde! Farväl. Nu flod

Gubben up,gick ini fin hydda och flängde

igen efter fig.

Rudolf blef flående,fjättrad af beftörtning

och vördnad. Gubbens ord hade någonting

högtidligt, någonring flört för hans fjäl. Han

ftod der länge. Omlider gick han hem,och

erindrade lig under vägen hvart ord han hört.

Hvar är Jutta? lider hon eller är hon glad?

dtffa frågor föllo honom beftändigt i finnet.

Han kunde ej öfvervinna den önfkan, at veta

hvar jutta vore och hvad hon gjorde. Idesfa

tankar ftördes han af en klagande männifkoröft.

Han fäg fig omkring och blef vid

vägen varfe en fjuk männifita af et Ivartblekt

utfeende. Eländet taladeihvarje hans blick,

och hans röft afbröts ouphörligen af djupa fuckar.

Han räckte Rudolf en träfkål och bad

honom gifva fig en dryck vatten. Rudolf gjorde

få,och frågade: hvart ämnar du dig arme

ufling? Til klottret Sankt Gallen, til Pater

Klemens, om Ni känner honom, ädle Herre!

]ag vil vifa honom den frätande kräfta

fom nuiflera år plågat mig. Vid detta ord

blottade han fit bröft,och Rudolf vände fig

borrt ifrån denna ohyggliga fyn. Jag tror

fullt och faft,lade den fjuke, at Gud hjelper

mig på denna refa. Gud gifve det! fvarade

RudoHien öm ton,och lämnade honom.

Redan fannna dag om aftonen, då Rudolf

åter imög fig til Eremiten! hydda, mötte han

den


VON \V ERD-EN BER G. 47

den fjuke, f°m nu kom tilbaka med fkyndande

fte£. Rudolf kände honom, och gick e-

mot honom. Gud fke evigt pris! ropade mannen

med ytterfta glädje. Jag är helbregda.

Se här! Han vifade honom fit bröft. Kräftan

var aldeles borta. Himlen belöne honom

derföre,den Guds mannen! Hvem, frågade

Rudolf otåligt, hvem har helat dig? Det får

jag icke fäga,fade mannen: det är mig förbudet.

Gud (ke lof för detta underverk. Et

ord blott,och jag var helbregda. Mannen

Ikyndade derifrån. och Rudolf låg med förundran

efter honom. Hvilken annan än den

förunderlige Gubben,fom hanlärt känna, kunde

ha helat honom ?Idenna vilda tragt bodde

ju ingen utan han allena. Rudolf var likfom

rufig af tankar, och märkte icke at Gubben

kom emot honom.

Gubben välfignade honom. Rudolf vågade

icke fråga om han helat den fjuke. Den

gamle förde honom en Ikon väg, å ömfe fldt

y

r omgifven af ekar. Talet iöll på de ny-

aftv händelfer i den politifka verlden. Rudolf

talade om de trenne Påfvarne och deras lefnad,

med all den affky, fom hans ungdomsifver

ingaf honom. Småleende lade Gubben:

Se defTaekar, Rudolf; de äro de högfte, ftoltafte,

ftarkafte trän, och deras frugt kan likväl

icke ätas; Den kalafte klippa uprefer (ig

öfver de frugtbarafte höjder: Tigern öfvergår

iftyrka det nyttiga lammet. Uplös mig detta.

Hvårföre inrättade Gud det få? Männifkan

ilömmer efter ytan 9 Himlen fer på ändamålet.

. Vör-


v

48

Rudolf

Vörda ej Påfven, vörda himlens vilja i honom.

En hjord fkulle männifkorna vara; en

Herde måfte vaka öfver den. Hjorden pafTar

för herden - y herden lärer pafla för hjorden.

Utan honom fkulieden blifva et rof för ulfven.

Slumpen har dock fatt honom pä en onaturlig

thron.

På famma fatt fom flumpen förde ofs tilhopa.

Hvad är flump? Tror du at tyglame

underftundom ilippa förfynen ur händerna?

Slumpen är himlens heligatle ordning. Säll

ar den,fom kan fe den!

Rudolf ledde famtalet på de döda. Han

frågade Gubben, om man med vifshet kunde

antaga något lif efter detta, och veta hvad man

der gjorde. Hanfvarade på denna fråga ifå heligt

mörka ordalag, atRudolf deraf blott kunde

gifta, at han bejakade det. Han omtalte

de ryfligafte hiftorier, fom bevilade umgänge

med andar 3 och derpå afbröt^han lig fjelf,

likibni han fagt förmycket. Ändteligen föll

han ynglingen om halfen och hvilkade fagU

och darrande til honom: Vi are omgifne af

under, min fon! Derpa föll talet på Rudolfs

vänner. Jag känner dina vänner, fade han.

De äro ädla män, hvilkas nit och bemödande

förmänsklighetens väl förtjena beröm. Och

fkulle de än fela, fkulle de än gä en orätt

väg, lå förtjente dock deras hjertan at känna

famungen: en gång fkola de lära känna den,

här eller igrafven,och le åt lig fjeifva, likatom

förfynen nu med barmhertighet ler åt

deras vilfarelfer. Mofes flammade, och Gud

be-


von Werdenberg.

49

betjente fig likväl af honom til at förkunna

fin vilja för männilkorna. Således b höfver

Gud icke altid de ädlatte til fanningtns förkunnande.

Förhonom äro alla lika, och hvem

vet hvartil de äro beftämde?

Under detta famtal hade de kommit ända

til grottan: den var i dag öfverdragen med

hvita tapeter, ochi fonden ftod et litet altare,hvarpå

låg en dödfkalle. Jufl; (om Rudolf

och den gamle ttego in, lyitadcs rideaun, och

flickan trädde fram. Hon kallade en blick på

Rudolfidet hon föll fin far om hallen, fom

tryckte en kyfs på hennes kind. Idag var

hon åter hvitklädd. Hennes ytviga hår hvilade

på hennes kyfkt blottade barm och axlar.

Et genomfkinligt flor betäckte hennes anfigte.

Hon var fkön fom en vårdag,och Ru>

dolf betragtade henne med en glad beftörtning.

På faderns befallning tog hon lutan och

upliämde en högtidlig fång om fjälarnas heliga

kärlek i och efter lifvet. Vid de fifta

yerferne badade hennes kinder i tårar, och

hon ropade tvänne gängor med en rött, fom

genombårade Rudolfs hjerta: O min mor! min

mor!Den gamle fäg mot himlen, fattade lin

dotters hand,och fade med en obefkrifligen

ädel röft: Tacka Gud, Heloife! Hennes fjäl

är renad!Flickan fkyndade til altaret, kaftade

lig der med en innerlig rörelfe på knä,

knäpte fina händer tilhopa för (it bröil, och

med fköna, af andagt brinnande ögon, vända

mot himlen, bad hon länge och ifrigt.

11Del. D Nu


50

RUb O t F

Nu flod Gubben up. Jag måfte gå,fade

hanien mild ton, men jag kommer fnart

tilbaka. Långfamt gick han mot hörnet af.

grottan, der en rideau updrogs för honom.

Rudolf fåg nu en gång, få uplyft, at

defs väggar tycktes vara eld. Långfamt föli

nu rideaun åter ned. Du har bedt för din

mor, Heloife? frågade Rudolf. Nej, fvarade

flickan med en förnöjd blick 1hennes fiäl

är, Gud fke lol! renad: jag har tackat

Honom, fom uptog henne. Hon fatte fig

rtu hos Rudolf, omtalte för honom med innerligafte

ömhet fin aflidna mor, och hennes

fköna ögon badade i de varmafte tårar. Rudolf

underrättade fig närmare om alla omftändighcterj

och flickans okonftlade, ofkyldiga

berättelfe flyrkte honom mer och meri den

djupa vördnad, han hyfte för hennes far och

hans undransvärda vishet. Min Gud! fade flickan,

och tryckte Rudolfs hand: huru har du

funnit min far, han fom annars lefver fkild

frän alla dödliga? Huru har du vunnit hans

kärlek? Et fälHamt öde! en ängel måfte hafva

varit din ledare. Ädle man,var förtigen,

at vi icke förlore dig j jag ber dig


von Werdenberg. 51

enig glädje. Et tordön, häftigare an vanligen

under våra böneftunder, ik;»kads nu Pyramiden.

En dödlig blekhet höljde min fars

anfigte. Han tryckte ynglingen i fin famn

och begjöt honom med heta tärar. Farväl!

fade han. Hvilken ond ande löfte d'n tunga

V Nu ledde han honom ur vår boning,

och murarne nedftörtadeimellan ofs och honom.

Vi lemnade Egypten och begofvo ofs til Jenifalem.

Du kan icke fäga mig din fars förrättningar

% Hvarföre icke ?

Fråga mig ej, jag ber dig derom. Vid

defla ord lade hon fin mjuka, hvita hand på

hans läppar. Et aflägfe tordön (käkade i detlamma

grottan. En ljuskrona, hvaruti brunno

(ju ljus, nedkom från taket; de hvita tapeterne

iörfvunno: grottan fvartkläddes, och.

rideauerne fkakades likfom af en häftig vind.

Detta fkedde iet ögonblick. Heloife knäpte

fina händer tilfammansidet hon fade: tyll!

min far gör bön. Strax derpå hvilkade hon:

jag kommer igen. Rideaun för den ena gången

lyftades, ochifonden ai denfamma lågRudolf

den gamle på knä: en eldmaffa hvälfde

öfver hans hufvud med ljungeldens häftighet.

Heloile ikyndade fram ät gången, likfom

buren af en vällanvind, och rideaun fölllångfamt

ned. Förflträckt blef Rudolf flående allena

til defs et nytt buller väckte honom och

Heloife kallade (ig ihans armar med detta utrop

af glädje: hennes fjäl är renad! Han kunde

knapt hålla henneifin famn,få ftor var hans be-

D 2 flört-


52 U

D O L

flörtningöfver alla deffa händelfer. Nu märk»

te han förft den dödliga blekheteniHeloifes

anfigte och darrningenialla defs leder. Hvad

lättas dig? frågade han. Åfynen af henne,

fvarade hon beflörtj har förfkräckt mig. Hon

lutade {it hufvud mot hans Ikuldra,förat hämta

fig, och Rudolf darrade likfom hon. Nu

kom den gamle och fattade med den lugnalie

mine Heloifes hand. Så klentrogen, fa

rädd Heloiie? fade han. Släpp henne Rudoll!

Han fläppte henne, och hon flod fmåleeride

och gråtande framför dem.

Det är midnatt, fade den gamle. Du blifver

hos ofs öfvcr natten, "Rudolf. Hvar?

frågade Heloife förundrad. Den gamle drog

på et flrek och en rideau lyftades. Rudolf

blef nu varfe en liten grotta med en mygg far.g.

Heloiie häpnade, fåg på lin far och fmålog

med defla ord: förut hårda klippan! De gingo,

och Rudolf lade fig. Han fölli en orolig

Hummer, tyckte fig fe Jutta och höra henne

fäga, at hennes fjäl ännu icke var renad.

Snart derpå fåg han henne i herrlighet och

glädje.

Tidigt om morgonen väcktes han af Heloifes

luta. Han inträdde i grottan der Heloife

fatt i en lätt morgondrägt, med blomfler

ifit Iköna hår. Hon gick honom vänligt

til mötes, ville kyfla honom idet hon

iade: god morgon älfkade bror! Hvar är

din far? frågade Rudolf. Han gör fin bön,

fvarade hon. Nu fatte de fig bägge utanför

grottan. Heloife kranfade honom med blomfterj


von Werdenberö. 53

fler; derpå förde hon til honom mjölk,frukt

och fött vin. Å nyo omtalte hon nu för honom

fin nior, (ig fjelf och fin far med en iå

älfkvärd ofkuld, at hon helt och hållet intog

Rudolfs hjerta. Hon lade fin arm kring hans

hals, tryckte honom til fit bröft, kallade honom

bror och fmekte honom få oikyldigt fom

hade hon varit hans fyfter.

Andreligen kom Gubben. Han bortvifte

Heloife och blef enfam med Rudolf. Efter

åtfkilliga famtal om grafven och det eviga lif-

Vet, om Gud och den ofynliga verlden, afbröt

den gamle honom häftigt: Rudolf von

Werdenberg!du är af ödet ämnad til ftora

ting. Ödet blef din vän. Mänfklig vishet lärde

dig at vara ädel och borrtlägga din ärelyftnad.

Du hade öron för din olyckas och för

dina vänners lärdomar. Nu ftår' du vid den

gräns, der den höga, himmelfka,utvalda visheten

begynner. Naturen vii för dig afhölja

fin ilöja. Hardu mod, Rudolf, at följahennes

lärdomar? Ej förgäfves fick jag befallning at

begifva mig til denna ödfliga, fteniga öken.

Jag fkulle finna dig här. Rudolf, har dumod

at upofra dina jordifka ägodelar för himlen?

Jag har inga jordifka ägodelar mera: men,

ägde jag än Konungariken, fkulle jag med nöje

upoffra dem. Tala, hvad {kall jag?

Du har ännu jordifka ägodelar: dinklokhet,

dina önfkningar, dina vänner, dina förhoppningar.

Rudolf,har du Abrahams tro: hans,

fom offrade fin fon? Om himlen fordrade alt

af dig hade du mod at lemna det?

D 3 Ru-


54

Rudolf

Rudolf teg. Han påminte (Ig Thiiring,

Marie, Pater Anton och Giittingen. Omfider

fade han: alt kan jag upoifra för himlen; endait

icke hvad Den fjelf befallt männifkorna

hälla heligt: min trohet,min vänfkap.

Hvem begär det ? Och vet du väl om icke

du är et medel at göra äfven dina vänner

lyckliga? At redan här för dem uptända

Himlf ns ljus, den eviga,himmelfka kärlekens

rena laga? At redan här befria dem från

mörkrets och dödlighetens tunga fjättrar?

Rudolf, Rudolf! gå tilbaka i dinenfliga, obemärkta

lefnad! Ålfka din maka och dina vänner,

jag har känt dem länge,och de äro afven

mina vänner. De (kola lära känna mig.

Gå tilbaka, bed och fafta!O Gud, låt icke

den kärlek, den kraft, den tro utdö, hvarmed

jag tjenar Dig, hvarmed Du utruftat mig

at le Dit ofynliga rike och at herrlkainaturen!

Gå! fke fom Himlen vill! Hvad dig

är befkärdt, (kall du få. Du känner ej de vägar

du går: och jag känner dem lika få litet.

Nog därom. Frukten nedfaller ej förrän

den är mogen. Tig,och tilflut icke för evigt

vägen för dig Dit öde är idin hand. Du

ikall finna mig här få länge jag får uppehålla

mig här. Farväl, Yngling.

Obegriplige man! jag befvär dig, fvara

mig: är andeverlden fynlig för dig?

Tror du at den kan vara fynlig för någon

dödlig?

Säkert for dig, cm den är det för någon.

Godt!


von Werdenberg.

55

Godt! vi återfe hvarannan. ' Gubben lemnade

Rudolf, och gick tilbaka til grottan. Rudolf

tog långfamt vägen åt fm dal,och fatte

lig der under en bufke iden mörkafte fkuggan.

Länge hade Marie futtit hos honom,utan

at han blifvit henne varfe. RudoU! fade

hon med fin vänliga, deltagande röft: redan

några dagar har du haft något på hjertat: du

är forgbunden och vet ej hvad du vil. Är

det en föreftåendeolycka, fom gördig få dyfter.

Nej, Marie,ingen olycka j fnarare men

fråga mig ej, bäfta Marie, fråga mig ej!

Såär det något ondt,Rudolf,fom oroar dig?

Något ondt? Nej, vid Gud ickeI

Rudolf, det goda gör ols glada, gör fjälen

fri och lugn. Men du är dyfter och (orgbunden.

Kanlke du är fjuk, min Rudolf?

Icke heller, Marie. Det gifves en högre

dygd, lom lyftar fjälen, gifver den en

högtidlig rigtning, och leder til outgrundliga

betragtelfer, fom fläcka eldeni vårt öga och

fänka vårt finne ien ftum alfvarfamhet. Om

det nu få förhöllelig med mig?

Bäfte Rudolf, då kan det ej varadygd eller

vishet. Sann dygd och fann vishet ikingra

alla mulna tankar iijälen, göra den mild

och öpen för hvarje intryck af den lifligafte

glädje, och fkänka den et fällt och oftördt

lugn. Så gör den dygd och den vishet vi kan-

ne, Marie.

Det gifves ingen annan dygd än den vi

känne 3 ingen annan vishet än den vi älfke

D 4

juft


56

Rudolf

juft derföre älfke, emedan den gläder, muntrar

och lugnar ofs, och lärer ofs at blifva

lyckliga. All annan vishet är vidfkeplighet;

all annan dygd, fom tynger fin*

net, dårfkap. Jag ber dig, Rudolf, låt desia

griller fara.

Pater Anton kom: Han fatte fig i fkug*

gan vid den tanktulle Rudolfs fida. Han om*

talade fin plan af utbreda uplyfningiöfra Rhätien.

Rudolf hörde det knapt. Omfider fade

han dock: men, Pifer, vet Ni då få vifst

at dennaup!y(ning är den rätta? den fom fkall

läras? Gifves ingen högre vishet fom männi*

ikan kunde lära?

Ån den, at gjöra männifkor lyckliga? Rudolf!

Gudomen fjelf har ingen högre. At utbreda

lycka omkring fig, är Guds och männifkcrs

vishet.

Men huru hinner mänuifkan denna lycka?

Huru få äro ej de år vi här lefva! Skole vi

wpbjuda alla våra krafter förat vara glada några

ögonblick, då en hel evighet tilftundar?

Hvarje tilftånd, min fon, har fitt mått af

fällhet. Vi lefva här på jorden och kunna

blott blifva jordi/kt, blott m&nfnligt lyckliga.

Männifkan har redan flera tufende år arbetat

derpå; och är hon väl jordifkt lycklig?

Lafter och plågor, dårfkaper och villor: fe

der männifkoflägtets hifroria!

Så låtom ofs min(ka lafterna och förjaga

villorna!

Ja , om vi ået kunde!Men gå vi tiläfventyrs

icke längfta vägen til detta mål?

Kan-


VON WE R DE N B E R 6. 57

Känner du någon korrtare,Rudolf?

Kunde Gud ej vifa någon annan bättre,

endaft fynlig för få?

Huru? Gaf Gud icke männifkorna förnuftet?

JJet 'it den väg til vår lallhet, iom Gud

vilade ofs. Kan en väg til fällheten blott vara

fynlig förfå,få är den ingen tnånfelig väg,

och kan fåledes ej heller föra til mdr.fklig lyckfalighet.

Godt! men til en Gudomlig: det är juft

det jag påftår.

Rudolf! kunne .vi vara Gud? Gud har fkapat

ofs til mdnnijkor.

Men are vi til äfventyrs icke redan här

beftämda til något mera än hvad vi vanligen

tro? Kunne vi icke redan här käfta en blick

inidet andra lifvet? icke redan här veta hurudant

vårt tilftånd der (kall blifva? Hvad

hade Giittingen icke gifvit för at återfe Jutta

och erfara hennes tilftånd dagarne efter

hennes död? Var det icke detta fom gjorde

hans plåga?

Men gördet den ännu? Se huru Gud med

tidens tyfta vinge borrtflägtar från vårt finne

detta begär, fom voro verkningar af vår odödliga

ande? Huru Gud få förkjufande höljt

den ryfliga grafven i hoppets ljufa Höja. Hoppet

var tiiräckligt at uteltänga förtviflan från

vårt hjerta: och vi hafve det. Vifsheten fkulle

draga våra blickar på andra fidan grafven,

Vi lkulie då här vara vandrare, hvilka på jorden,

likfom i et intagande, fruktbart, men

främmande land,beftändigt blott kaftade läng-

D 5 tan-

/


58

Rudolf

tände blickar åt fit hem,' evigheten, och badaitårar

vid alla de {könhetervi hafve rundt

omkring ofs. Nej, jorden (kall vara vårt alfkade

hemvift: derfore höljde Gud evigheten

i ogenomträngliga (kuggor. Vi (kulle lemna

det utan knöt: derföreuptände Gudi evighetens

midnatt fom en ledttjeraa hoppet om det

eviga lifvet. Mer eller mindre (kulle hafva

gjort ofs olyckliga. Vi (kulle ej Je :vi (kulle

tro.

Men,om jag kunde fe,Pater; om männifkorna

voroiitänd at fe, om evighetens o*

genomträngliga förlåt remnade s om den remnade

för mig?

Om! om! Rudolf! du är männiflka och kan

ej uphöra at infe och känna fåfom fådan. Och

kunde du det än, få vore du ej annat än en

urtinnig, fom vilfefördes af (ina finnen, eller

en bedragen,fom förleddes af bedragare eller

vanfinniga. Säkert et af deffa. Tag dig til

vara för bägge,Rudolf. Din ärelyftnad kunde

föideda dig til det ena, din ärliga lattro*

genhet til det andra. Rudolf, öpna dina ögon.

De upträden ur evigheten, fom på denna

fidan grafven vifas dig,äro lkuggbilder af

din fantafi eller påfund af någon bedragare.

Gud kunde ej fatta ofs iovifshet om vår beftämmelfe.

Ända til döden (kulle vi lefva,

och lefva glada och lyckliga 3 detta var vår

beftämmelfc,och det förfta, ofs okända,fteg

til evighetens mål. Rudolt, hvar har du varit

defla nätter? Jag fruktar at du är på en

farlig väg.

Ru-


VON WeR DEN BERG. 59

Rudolf fmålog. Du fruktar mera än du

behöfver,min far. En dröm om Jutta har

oroat mig; en liflig _, mycket innebärande

dröm! Deriore fökte jag enfligheten. Men

afbrytom - "

Talet föll på andra ämnen, och Rudolf

blef munter. Likväl föll han då och du, under

det Marie och Anton talade,tilbaka i fin

forgfna finnesförfattning. Han fmålog fj< lf deråt,

då man erindrade honom det. "U>finnig

eller bedragen V Han ville tycka at hans älfkade

Antop ej hade få aldeles orätt, och beflöt

at vara upmärkfam på den gamle,ehuru

han ej trodde fig behöfva det.

Andra dagen mot aftonen gick han åter

til Gubben,fom fatt utanförgrottan och fmålog

emot honom. Rudolf fatte fig hos honom,

och ledde lamtalet på människans beftämnielfe.

Han gjorde Gubben näftan famma

inkaft, fom Anton gjort honom: men

Gubben fmålog, likfom vore han vifs om (in

feger,och fattade Rudolfs handidet han fade:

Har då den mänflkliga visheten under alla

de århundraden vi känne,på det hela gjort

männifkorna lyckligare? Hvad har den väl

alftrat? Lagar, iorbindelfer och pligter 5 och

derigenom rikedom, brott och krig. Hvar

är det förlta paradifets ofkuld? Hvar den fria,

från vilfarelfer renfade fjälen? Hvar kroppens

odödlighet? Du häpnar, Rudolf. Jag fager

ännu mera: hvar är det öga, fom fåg änglarna

och de öfrige andarna i fkapelfen? Har

den nunlkliga visheten återftäit alt detta? Rudolf!


60 R

c.

II D O L F

dolf! den förgyller blott en mullfäck: utfmyckar

blott et fängelfe: men äro väl denna forgylda

mulHäck och detta utfmyckade fängelfe

derföre icke hvad de förut voro? Käfte Rudolf,

tro ej mig, tvifla på alt hvad jag fagerjmen

tro Guds röft. Sanningen är klaraxe

än dagens ljus för den,fom har ögonoch

fom den eviga förfynen utvalt at fe den.

Rudolf inträddei grottan med den gamle,

fåg fig oförmärkt omkring: och följde upmarkfamt

alla Gubbens rörelfer. Denne vände fig

i detfamma til honom, fåg på honom med

en betagtande blick i det han fade: Hvem

var det,Rudolf, fom i dag varnade dig för

bedrägeri? Rudolf fåg fig omkring, likfom ville

han föka et fvar. Gubben log. Rudolf,

den höga visheten fordrar trofafta lärjungar

och tyftlåtenhet. Upreta ej dit öde emot dig.

Rudolf blef beftört d£ han hörde at den

gamle redan vifte alt hvad Anton fagt honom.

Ja, fade han, var min far, min lärare: Jag

är dig fullkomligen tilgifven.

Nej,min fon,det begär jag ej. Var min

vän,men var det uprigtigt. Dölj ingen ting

för mig, jag fkall ingen ting dölja för dig.

Som det förfta bevis af mit förtroende, fkall

jag berätta dig mit lefnadslopp. Jag är til

bördenJude ,och heter Azer. Redan från min

förfta ungdom, fom jag tilbragte i Perfien,

brann jag af begär efter kunfkaper. Jag genomvandrade

Afien, och lärde under hela ju

åren Perfernes hemliga vishet,fom ändå icke

tilfredsftälde mit kunfkapsbegär. Jag kände


VON WERD E NB ER G.' 61

de at männifkan är född til mera an andas,

äta och dö. Nu inneflöt jag migien klyfta

på berget Sinai och tilbragte min tid i onyttigt

grubblande. En dag, juft då jag fteg ur

min klyfta och för at ftilla min hunger fkulle

begifva mig ned på Hatten, ftod en vördig

gubbe framföre mig. Han fattade min

hand med defla ord: Himlen har fett dit bemödande

at föka ianningen» Du är bönhörd.

Följ mig. Jag följde honom med Itapplande

fteg,och han förde mig ien vild öken: här

lefde jag fyratie år med honom och här döptes

jag äfven ar honom. Vid lin död efterlemnade

han mig fina fkrifter och fina tvänne

döttrar til huftrur. Med den ena hade jag

en fon,fom ännu bor i Afien 5 med den andra,

Heloife, fom du fett.

Tvänne huftrur, min far?

Hvartöre icke, Rudolf? Åfven Abraham,

denneGuds älfkling,hade tvänne huftrur. Dock,

du (kali lära känna himlens lagar ännu närmare.

Efter min lärares död uppehöll jag

mig ännu tie ftr iAfien. Min fkyddsande kallar

mig til Egypten. Jag lydde och begaf

mig til Sais. Beltändigt underviftes jag ännu

af min fordne lärare. Han öpnade för mig

den förlåt fom höljer det tilkommande, och

flyrde min fyn då den förvillade fig i defs

rymder.

Efter fin död? Men på hvad (ätt?

Du (kulle väl blifva ännu mera beftört om

jag iade dig det. Dock, efter några månader,

t>m dit öde få vil, [kall du fe mera och

häp-


62

Rudolf

häpna mindre. Jag hade en lärjunge, {om

jag älfkade och (om jag ämnade min dotter:

Alen hsn var ej förtigen, och jag måfte lemna

honom. Den eviges vilja hefalte det.

Men hvarföre få hårdt ftraffa honom för

et få litet brott?

Dref ej en dödsängel de förda männifkorna

från kunfkapiens träd? Dels frugt är

ej en fkänk för alla: Endaft några få utvalda

våga fmaka den. Då jag lemnade honom,fördes

jag af min fkyddsande til Sicilien. Jag

kom til Rom, och häpnade öfver Påfvens och

de andeliges öfverdåd Men min lärare up«

lyfte mig. De äro männifkor, fade han } himlen

ftyrer fit verk genom dem. Deras ger*

ningar äro brottfliga-, men de befordra likväl

uplyfningen tvärt emot deras vilja. Så frodas

den giftiga växten i famma jord iom närer

den välgörande. Männifkan (kall ej höja

lin arm emot d:»m;ty de äro, faftän ovärdiga,

likväl Guds redfkap. Jag trodde honom,

och blef omiiuer örvertygad,(om du äfven

ikall blifva. Utan at veta det,, tjena de den

högfta vjsheten. Tiden förlvinner med dem

och höljer deras brott} men deras ämbetes he«

lighet niåfte blifva qvar. De äro de järn,

fom öpna männifkohjertats hårda åker förden

välgörande fädesmannen.

Rudolfs bettörtning tiltog med hvart ord

han hörde. Han gjorde Gubben tufende inkall,

men denne beivarade alla dels med et

medlidlamt fmålöie, dels med löften om meia

uplylning. Nu kom Heloile, fkyndade til

Ru-


von Werdenberg. 63

Kudolf, och kaftade fig i hans famn, i det

hpn fade: Himlen fke tack, at du åter är här!

Eller huru,min far, förtjenarhan ej förlåtelfe.

Hvarföre då, Heloife? frågade Rudolf.

Den gamle imålog. Urfäkta det ofkyldi*

ga barnet oth hennes kärlek til dig. Innan

du kom,utidflapp mig et ord om dit famtal

im-d din vän, rörande det bedrägeri fom ikulle

vänta dig här. Hon fruktade at du ej mera

(kulle få fe ofs. \

Men, om han nu ingen förlåtelfe förtjent,

Heloife?

Så fkulle min bon och mina tårar hafva

utverkat honom den. O, Rudolf, huru kunde

jag nånfin fkiljas ifrån dig?

Gud! hvad ofkulden är helig! ropade Azer

> och vällignade flickan. Han gick, och

lemnade Heloiie allena med Rudolf. Hon

blef pratfam, och ömhet, olkuld och ljufva

fmekningar beledfagade hvarje ord. Hon fattade

Rudolfs hand, lekte med hans lockar,

klappade hans kinder, lutade fig til honom:

och alt detta med iå mycken ofkuld, iom

om Rudolf varit en af hennes lekfyllrar.

Rudolf kunde ej motftå få mycken kär"

lek, och fattade en hjertlig ömhet för den

älfkvärda flickan. Hennes intagande ofkuld förnöjdehonom3

hennes kärlek fängflade honom.

Hon omtalte för honom fin ungdom 3 och Rudolf

måfte befvara tufende frågor fom hongjorde

honom,rör?nde hans lefnad och de min-

Ila omftändigheter deraf. I fynnerhet uppe-

höll honfig vid Jutta,och gret öfver hennes

död.

""


. Rudolf

64

död. Hon föll på knä och önfkadebedjande,

at Juttas fjäl redan måtte vara renad fom henru

s mors, och lofvade Rudolf at bedja fin

iar


von Werd e n berg, 65

för dem,och de kommo nu ur fången in ie£

liiet, aldeles upryft tempel Midt uti ftod et

altare, hvarpå fyntes en blå låo,a, och (ölen

tycktes fkina från fidorna. Lågor, fom än

fyntes, än förfvunno, fläcktade pä de ivårta

pelarne fom upburo hvallvet.

Heloile föllitrax på knä framför altaret, och

bad. Den gamle framtog et hoprulladt pergament

3 och uplätte deraf något iet främmande

fpråk} derpå beftänkte han Rudolf med

vatten, och lade lagta til honom: nu är du

helgad. Han ijönkihans famn,och de fatte

fig. Rudolf, lade han: jag läler i dit hjerta,

at du önfkar fe Jutta. O, Gud! repade

Rudolf, huru vet du det? Är du allvetande?

Jag är en männifka lika fom du: mina

blickar tränga blott genom den jördilka (löja

fom höljer fjäien. Ledes du af nyfikenhet,

Rudolf, fa lemna mig;, du {kulle da blifva olyckligj

men ledes du af kärlek, få begär,

jag är färdig. ]a, af karlek til Jutta, (varade

Rudolf. Nu rerte den gamle lig, och ropade

ien högtideligftällning tre gängor med

en ftark och högröft några ord. Heloife itod

up, och fkyndade til Rudolf. Gud! hviikade

hon lagta, du har lagt honom din önfk in.

Högt blofTade nu elden på altaret och med

fördubblad fnabbhet fläcktade lågorna pipelame.

Den gamle betäckte fit .anligte, nedtog

från altaret et kärii med .vatten och gaf

det åt Rudolf,i det han lade" méÖ en djup

fuck: Bakom den fjunde pelaren itår et träd:

Beftänk det til defs jag ropar.

JI DeL E Ra-


66

Rudolf

Rudolf tog vattenkärilet och gick til den

fjunde pelaren. Här flod et ungt,aldeles förtorkadt

träd. Med bäfvan beftänkte han det,

och lmåningom höjde fig grenarne i famma

mån fom de beflänktes. Et fagta forl hördes

från dem: blad framkommo, knoppar fyntes

och ur dem utvecklade lig välluktande blommor.

Nu ropade den gamle, och Rudolf gick

til honom. Blomftrar Arons ftaf ? frågade han.

Rudolf var (å förfkräckt, at han knapt kunde

fvara. Du har rena händer, Rudolf! fade Gubben

mildt. Nu lade han af (ig fin kappa, och

ilod i en hvit, med åtikilliga figurer tecknad

klädning. __ Han gjorde med fin ftaf en brinnande

krets omkring fig, och tilfade Heloife

och Rudolf at träda inom denfamma och fluta

hvarannan hårdt i famn. Lemnen ej kretlen,

ropade han,och gick nu iju gångor omkring

altaret, hvarunder han bad högt. Läten,fem

liknade aflägfna foglars,hördes omkring

pclarne, och derpå et dunder, få flarkt, at

hvalfvet fkakades. En ilgenomfor templet. Heloife

fjönk) näftan bortdånad af förfkräckelfe 5

til Rudolfs bröil,och håren refte fig på hans

hufvud. Dundret tiltog, äfven fom lätet i»

rrvelian pelarne. O Gud! fade Heloife med

qväfd röft! der är Jutta! Hon darrade och

kallade en blick dit åt. Blek, med ljufa hår a

fom fladdrade iIköna lockar omkring hennes

axlar, {lod Jutta och flräckte fina armar emot

Rudolf- Än höljde molnet af röken henne f

än fväfvade hon åter fram ur det famma. Heloife

fjönk med et anfkriiRudolfs famn, och

idet-

>


von Wer dfnberg. 67

1detta ögonblick hörde han ock Jutta hVifta:

Rudolf, rädda mig, rädda Guttingtn. Han kallade

en blick på Heloife, fom han ännu höll

ifin famn, och ropade Jutta! menidetfamma

förlvann hennes bildiröken.

Azer låg på knä, med et blekt anfigte,

Tom tycktes bedja om lugn,och Heloife afdå»

nadi Rudolfs armar. Rudolf vifste fjelf icke

huru det var fatt med honom. Hjeip mig,

fade den gamle, at bära Htloife til grottan.

Bägge buro henne genom gången. Gubbet*

opnade den mindre grottan,dci* Rudolf en

gång Förut fofvit, och denne bar henne på

lin läng: Rudolf fruktade för Holoiie, mett

tilen gamle framtog en liten flafka och gjöt

■derur en droppa på h-en^es läppar. Kom nu

fade han til Rudolf, och drog honom in 1 grottan.

Heloife kom ftrax efter jblomitrande iom

en ros. Hon kaftade {ig i Rudolfs och fm

fars armar och ropade : O,rädda,rädda Jutta!Hon

varblek,icke förklaradiom min mor.

Från denna ftund,min fon, iade Azer,

är denna boning din, och intet rum tilflutet

för dig. Med mig, utan mig', nud .Heloife,

eller enfam går du hvart du vil. Föriynen

har utvalt dig, ty ännu aldrig gick alting få

lätt fom denna atton. Hädanefter är tiv min

fon, antingen du vil eller icke. Förfynen ämnar

dig til något ftort, få mycket kan jag fäga

dig. För dig biomftrade dt-1 träd, iom

endaft blomfirar för få,fom ofta icke en gång

gör det för mig. Begär hvad du vil af mig:

jag ikall gifva dig det. Äfven min Helo:ies

E 2

hand


68

R u d olB

hand är din,få framt du alfkar henne. Heloife

kallade en öm, glad blick pä Rudolf,

fom bctragtade den gamle. Förlägen fvarade

han: vet dtl icke, Azer - - - -? at

du har en maka ? Det vet jag,fvarade den

gumle fmåleendej men jag vet äfven lika fä

vilst at kärleken är naturens lag,den ingen

annan lag kan inikränka. Du fkall fnart le

åt dig {jelf och åt dina vilfarelfer. Gå nu,

Rudolf, at beie min boning. Följhonom,Heloiie

5 och frukta ingenting. Ihans fälllkap är

ätven det aldrahelignftc tillåtit dig at fe. Gifve

Gud at J en gång måtten fe det tilhopa

för at der förenas!

Heloife omfamnade Rudolf under det hon

gick med honom genom gångarne. Han genomletade

alt, hvarje vrä, hvarje mur, icke

af mifstroende: ty huru kunde han ännu hyfa

det? men för at nog eftertryckligt kunna

vederlägga Patcr Anton. Under det hans öga

pä detta fatt irrade omkring, kallade han

en blick på Heloife,och fåg tårar framtränga

från hennes nedflagna ögon. Han tryckte

den gråtande flickani lin famn, fina läppar

på hennes brinnande kind, och fade med

den innerligafte ömhet: älfkade, förljufande

lyfter! Et ljuft fmålöje lyfte genom hennes

tårar: hon tryckte honom til iit bröft, och

gömde iit tårade ögaihans fköte.

De gingo vidare. Heloife förde Rudolf

från den ena grottan til den andra, och om.

lider til det alåraheligaftt,fom genom en flor

förlåt var affluldt, längft bortaiklippan. Hon

vid-


von Werdenbirg. 69

vidrörde et fnöre, och förlåten lyftades. Rudolf

blef flående flum af förvåning och beundran.

Förbundfensark med Cherub.im ftod på

et hvitt altare, omgifvet af fju hvita, med

gyldene finnebilder prydda pelare. Rudolf öpnade

dörren tii et galleri, fom fträckte fig

rundt omkring altaret, och bägge gingo in.

Heloife bad Rudolf at aldeles icke vidröra arken,emedan

Guds ljungeld befkyddade den - y

men Rudolf utfträckte likväl armen för at vidröra

den. Knapt nalkades han den med handen,

törrän et flag träffade hans arm och fkakade

alla hans leder få häftigt,at han fteg darrande

tilbaka. Han tilflöt dörren och frågade

Heloife:Hvartil nyttjar din Far denna ark ?

Til at utröna det tilkommande. Men låtom

ofs gå. En ångeft öfverfaller mig altid här.

De fortfatte fin gångigrottan: Rudolf fann

der flora ugnar, deglar och kol. Här, fade

Heloife, tillagar min far fina läkemedel, hvilka

på et ögonblickkunnaläka et (år, och återföra

en döendetil lifvet. Nupåminte Rudolf fig

den fjuke % fom kommit helbregda tilbaka från

grottan.

Ändteligen kommo de tilbaka, och Azer

förde nu Rudolf til dörren af grottan. Han

tryckte på en utftående ften,ochnu fkjötos några

flenar framförerideaun, hvilka tilflötoöpningeniftället

för dörr. Se,fade Azer:på

detta fatt är jag gömd för hela verlden, endaft

icke fördig. Tryck denmedlerfta ftenenupåt

när du vil komma til mig. Likväl ber jag

dig, at du helft väljer aftnarne til deffa befök.

E Men


70

R u © olp

Men vet du, Rudolf, at det nu är fent på

natten? J behöfven bägge hvila. Gån, mina.

barn. Rudolf låg idjupa tankar, och återkalladeiIi

minne alt det fom händt honomdenna

märkvärdiga dag. Hans (jäl var upfyld med

ftora h : lder. Han prifade fig lä.ll, at hans

frvd-sä":£" "! fört honom til denne obegriplige

Dödlige,och drömdeom intet annat än underverk.

Än (kapade han en ny verld och förbättrade

naturen, än refte han på folftrålarne

från ftjerna til ftjerna och befökte denEviges

boningar» Midt under defla tankar öpnadea

dörreniagta,ochHeloife inträdde med en lampa

ihanden. Hon betragtade Rudolf med en

förlägen blick. Jag måfte tala med dig,Rudolf,

fade hon, och lade fin hand med en högtidligblick

på fit bröft. Hon teg,och (åg än

åt högden 9 än på Rudolf^ och tårar frambrö>

to från hennes ögon. Med en djup luck be»

gynte hon åter: Aldrig kände jag hvad jag

nu känner. Mit hjerta är få fullt at det vil

brifta. Från den förftaHund jag fågdig, Rudolf,

älikade jag dig, himlen vet med hvad

ömhet, ömmare än min far. Jag yppade det

för honom. Han fmålog och lade: din gode

ande förde honom til dig. Rudolf! Rudolf»

defla ord y deffa olyckliga ord,undanröjde alla

betänkligheter. Jag öfverlemnade mig åt

mit hjcrtas ljufva känflor. Jag trodde at änglar

fågo välfignande ned på min kärlek,och

ach! At du Rudolf Ikulle äl(ka mig tilbaka.

Tårar afbröto hennes ord. Omfider be*

gyn-


von Wekd enberg.

gynte hon å nyo: Rudolf, du alfkar mig icke!

De få ord, duidag yttrade - - " o,at

jag kunde glömma dem! En äifkad maka äger

oinfkränkt dit hjerta och din kärlek. Jag

talade äfven med min rar, fedan du gått bort,

Rudolf. Min vishet blifver Heloifes hemgift,

fade han,för at förfäkra mig om, at du fkulle

blilva min. Rudolf, min far känner himlen }

Ach, det enda fom han ej känner,är kärleken.

Nej,du alfkar Marie,och den olyckliga

Heloife är dömd til eviga tårar. Det får

få vara. Vid defTa ord gömde hon iit anfigte

i fin flöja. Med briftande hjerta lemnar

jag dig: Frukta ej: Säg ja til alt: Heloife

fkall vara den,fom afflår din hand,fom tryggar

Marieiägandet af den ädle Rudolf. Heloife

Ikali fäga nej och med detta nej fkall

hennes hjerta brifta.

Med beftörtning afhörde Rudolf detta tal.

Redan från någon tid tilbaka hade hans hjerta ej

varit likgiltigt för denintagande Heloife: Han

kände för henne, om icke juft kärlek, dock

åtminftone den ftörfta godhet. Den tanke Azer

upväkt hos honom,at den olkyldiga, fvärmande

Heloife fkulle blifva hans maka, fysflofatte

honom ännu, och den gamles berättelfe

om fit dubbla ägtenikap hade ockfå vilat honom

möjligheten af at få äga Heloife. Hans

långa villande hela aftonen,ienrum med flickan

" deras öma och långa omfamnande inom

denbrinnande krets,Azer gjorde med fin ftafj

hans famtal med henne: alt ,hade gjort

denna tanka liflig i hans gäl. Idrömmarne

E 4

om

71


72

Rudolf

om hans öfverjordifka lif bland himlens andar,

bland.ide fig ock flundom en bild at" hans

jordifka} och altid hade i denna bild Heloife

och iNiarie, bägge handi hand, bägge prydde

mtd lika behag, bägge älfkande honom lika

högt, och lika älfkade tilbaka, fväfvat för

hans Ijäl,och nu ftod den ömma flickan med

hela trollkraften af (in fkönhet framföre honom.

Blott en hvit Höja höljde genomfkinligt

hennes fkona kropp och efterföljde troget

bildningen af alla dels delar, och den blomilrande

barmen betiicktes blott af hennes fvarta

lockar. Kärlekens oemot(iåndliga tårar ftrömmade

utför hennes rofenkinder, ochihennes

ögon lågade den renafte, ädlafte och olyckligafte

ömhet. Rudolf trodde at ödet fjelft

beftämt henne til hans maka, at himlen

med et vältignande bifall fraålog til deras förening

och helgade den. Hvad är icke möjligt

för en fvärmande inbildning!

O,Heloife! ropade han med utfträckta armar:

ach, om jag finge kalla dig min maka!

Mit hjerta hyfer för dig en outiäglig kärlek!

Gud,det är omöjligt!

I(amma ögonblick hviikade en röft nära

hans öra: Heloife vare din! Förfkräckt.betragtade

han den tjocka ogenomträngliga muren,

och ropade bäf vande: Gud! Marie! Marie!

Hvars röft är det fom gör.... mig tro*

lös! Heloife! Heloife! Han fattade hennes darrande

hand. Jag är Din!

Nej, Rudolf, mina tårar böra ej röradig.

Låt mig dö. Hvarföre betragtar dudenna mur

med


von Werdenberg. 73

med en få vild blick? Rudolf, låt mig dö.

Hon lutade fit anfigte emot hans fkuldra,och

fjönk,idet han tryckte henne til (it bröft,ljuft

ihans armar: Ach, Rudolf! iade hon med

en matt röft, om du älikad? Blig!

Jag alfkar dig, Heloife j jag alfkar dig fom

Marie. Hon tryckte en kyfs på hans läppar,

ochidet famina öpnades dörren, och en ljuf,

angenäm ånga, liktom af tornrofor, uptylde

grottan, och på något afftånd hördes en fagta

Harmoni. Heloife flet fig ur Rudolfs armar,

och fatte fig på hans läng. Harmonien blef

beftändigt mer och mer rörande: tonerne lägre

och lägre. Rudolf och Hejoife futto lutade

til hvarannan, förloradei de angenäma

känflor, denna njutning fkänkte dem. Nu inträdde

Azer irummet. Heloife, ropade han,

lemna ois. Hon gick: dörren tilflöts efter

henne, och Rudolf Iprang up från fin fång,

likfom väckt ur en dröm. Ikläd dig denna

drägt, fade Gubben, och räckte honom en lång,

hvit, välluktande klädning. Tacka himlen,

Rudolf, fortfor hanien alfvarfam ton, at min

förfigtighet räddade din och Heloifes ofkuld.

Rudolf, du måfte vid dylika tilfällen tilfäga

henne at lemna dig. Hjertat är fvagaft i de

heligafte ögonblicken af det mänfldiga ädelmodet.

Heloifes ädelmod bevekte dit hjerta,och

uptändeidet famma lugna begär. Sålunda

föranleder,äfvendet fomvi dödligekalla dygd,

til fvagheter. Låtom ofs gå, Rudolf. Dä de

inträdde i grottan, ftod Heloife der, klädd li.

ka fom Rudolfj och bägge fågo på hvaran-

E 5

nan


74

H

t

Rudolf

nan med förundran. Azer fatte en krans af

rofor på Heloife och en af lager på Rudolf,

fom ej kunde vända tina ögon från Heloife,

hvilken ännu aldrig varit få fkön. Azer förde

dem bägge genom en ny gång, fom Rudolfännu

icke kände, til en Portal, hvars väggar

voro prydde med blomfter. Rudolf! fade

Gubben i en högridlig ton, ivara mig

uprigtigt: älikar du Heloife? Rudolf fva-

rade: ja, min far,1

1

m^n hör mig! Jag

ber dig, tig ! Din kärlek, Heloife, känner

jag: Han gjorde med fin Itaf en krets

kring Heloife,och en annan omkring Rudolf,

och båda kretiai: e brunno. Männifkor åtfkilja

er. Himlen må' åtgöra om J fkolen förenas.

Lågorne höjii icd fördubblad klarhet:

i detfamma öfYergmga bägge kretlarne

til en, och Rudolf lågiHcioiLes armar.

Lågorna flocknade: Portalen blef mörk. Azer

(käkade pä hufvudct. Rudolf % lade han:

Marie Ikalr väl fent blifva vår, men likväl

Ikall hon blifva det.. Sju år fkall din och Heloifes

förening blifva en hemlighet för henne:

och då Ikall denna förening rädda henne från

döden. Tag Heloiles hand. Darrande fattade

han denlamma, fom han nu åfven kände

darra i fin. Azer helgade deras förbindelfe

med några myAifka ord. Rudolf var ej raägtig

fig Ijelf. Jorden tycktes fvigta under hans

fötter. Han tänkte på Marie och på Pater

Anton. Snart fåg han dock åter den fköna

Heloife vid fin fida,med ögon ftråiande af den

varmafte kärlek. Hans hjerta var upfyldt af

oro


von Werdenserö. 75

"ro och hemliga qval; men en blick,et famntag

af Heloife förjagade åter denna oro. Azer

förde nu bägge tilbaka til det rumigrottan,

der Rudolf fofvit* iom nu var upfyldt

med välluktande ångor, och hvari nu ftod,

iftället för den lilla, en hög,pragtig, med

blomfterkranfar firad fäng. Han tryckte det

unga paret til fit hröit och lämnade dem:

dörrenHängdes likfom af (ig §e\\\ ljufen flocknade,och

Heloife IjönkiRudolfs armar - - -

Det var ännu mörkt då Rudolf vaknade.

Han. uplyfte fit hufvud och hickade fagta;

O, Gud, hvad har jag gjort? En vild oro och

et tärande qval bemägtigade fig hela hans fjäl.

Marie, Marie, o du förolämpade, fårade, ofkyldiga

varelfel Hvad har jag gjort! Han ville

up och fkynda til Marie 3 men han fruktade

at Heloife Ikulle vakna. Han vred fina

händer under denna förfkräckliga ångeft, och

kunde ej begripa huru det varit möjligt at han

få kunnat låta mifsleda fig. Nu föll det honom

åter in at det varit himlens vilje. Sedan

tröttade han fig af det lugn, hvarmed Azer

förenadedem, och ännu mera deraf, at denna

förbindelfe (kulle hållas hemlig. Likväl vred

han fina händer och bad Marie om förlåtelfe.

Heloife vaknade. Rudolf,du fuckar? frågade

hon med fin Ijufva,intagande röft. Hon

drog på et band, och morgonfolens förfta ftrålar

danfade på deras läger. Hvad? tårariögonen,

Rudolf? Och imina den renade kärleks

lugnafte ömhet! Hon fatte fig up, omfamnade

honom3 fniålog emot honom 3 och

lu-


76 Rudolf

lutade (it anfigte til hans bröft,i det hon fade:

finn då lugn vid detta lugna hjerta,älfkade

Rudolf. Han fann det ej;men väl glömlka

af (in oro. O, ropade han, och betragtade

Heloife med förkjusning: om Marie kände

dig, hon (kulle förlåta mig! Men,.Rudolf,

honfkulle icke förlåta näg! På det högfta rörd

föll hon häftigt om hans hab, öfverftrömmade

honom med tårar och tryckte hans händer.

Rudolf,ropade hon derpå: O,förlåtmig!

Han flöt henneifin famn.

Dörren öpnades, Azer inträdde: et moln

af oro hvilade på hans panna: Han kaftade

en alfvarlam blick på Heloife i det han lade:

kommen,mina barn!Morgonen är lå fkön:

hällen den med glädje, icke med tårar. Inom

några minuter voio de hos den gamle utanförgiottan.

Heloife gick bort för at hämta

vin och frukt. Jag vet icke, Rudolf, lade

den gamle,huru jag ikall föriona mig med

dit öde. Idit hjerta är ännu något, fom icke

tilhör mig, icke ljulet, Jag läfte, redan

innan jagidag kom til dig, oroidit hjerta,

och fåg derpå tåraridina ögon. Rudolf, du

alfkar Marie mera än mina lärdomar, dina

vänner mera än mig. Du vördar Och alfkar

Ivjarie fom din maka, och Heloife blott fom

din älfkarinna. Heloife är din maka, lika (å

väl fom .Marie. Oroar du dig deröfver, fä

ikall jag ftälla dig tillreds. Jag känner fvartfjukan

idet mänlkliga hjertat: äfven hos HeloUe

har jag lett fpår af den famma. Förtig

ännu en korrt tid din förbindeife med Heloife,

til-


■4

von Werdenbérg. 77

tildefs Maries hjerta blifvit fritt från fvartfjuka.

Jag förfäkrar dig at det iå fkall blifvaj

och hvem, Rudolf, fkall då blifva lyckligare

än du?

Jag tänkte at Marie efter fju års förlopp

Ikulle .,- - min iörbindelfe rhed Heloife.

Som ödet vil, ja! likväl kurme vi leda

defs gång. Men nu, min fon, inåfte du lemna

din enflighet och bo här. På fju gångor

Iju dagar och lika la många timmar, får da

ingen fe utom mig, Heloife och Marie. Med

mig är du förenad genom ljufet, med Marie

och Heloife genom ägtenthapet} alla andra förbindelfer

måite dd afbryta.

Med mina vänner är jag förenad genom

dygden och vänikapen, lika heliga band, fom

agten&apet.

Rudolf,nu åter detfamma? Hvad är dygd,

hvad är vänlkap mot den lycka hvarmed förfynen

vil bevärdiga dig? Har du glömt hvilka

offer himlen af dig fordrar? Du vil icke

upoiFra åt den en vänikap, fom blott hvilar

på en ädel villa 5 på något, fom J kallen dygd?

Bu föredrager dina jordifka vänner framföre

himmelfka ynglingar, de faliga andar, fom

utfhäcka lina armar för at uptaga dig i fit

famlund? Inom få veckor fkulle du lära kanna

medlen at erfara det tilkommande, at beherfka

naturen, at fråga de döda, at umgås

med himlens änglar) och denna lycka ftöterdu

ifrån dig?

Rudolf blef en lång ftund Tittande med en

vifs oro i fin jäl. Omtider frågade han; Redan

w

i


Rudolf

78

dan inom några veckor vil du lära mig? jag

ikall få fe det tilkommande? umgås med andkr?

Rudolf, vagta dig at icke af ftolthet önfka

denna tidopunkt få nära. För at göra männifkor

lyckligt, men icke at lyfa, bör du önika

det. Redan inom få veckor! ja! Säg

mig dina vänner. Jag (kall då fäga dig hvilka

af dem iom förtjenadin undervifning eller

icke. De äro ej alle ädle män.

Min far, jag har heligt lofvat at förtiga

deras namn.

Den gamle fade fniåleende: förtiga deras

namn, Rudolf! De ftå i dit ödes Bok. Frihcrrarne

Räzuns, Gref Sax, Maries fader,

Thuring, mc-d flera. J hafven utkaftat en plan5

men himlen har utplånat den: Du Ikall lära

känna en herrligare.

Rudolf iag (karpt på Gubben: Gud har utplånat

den,dygdens plan ?

jag Ikall (trax vifa dig at den fkulle fatta

männifkoflägtet iförvirring, om den utfördes,

i.itället för at gjöra det lyckligt. Rulott,

jag (kall öfvertygadig derom. Låt höra,hvad

är er flutliga ätligt ?

Rudolt ilod up i det han lade handen for

par.nan. Nej! iade han omfider, jag har

ioivat at aldrig tala derqm.

jag högaktar din betänklighet, Rudolf, ehjuru

dit mifstroende fmärtar mig. Du är en

i\a iideLman. Tyftnaden är ockfå min fördygd.

Men, Rudolf, hvad ikulle du fäom

jag gick in med digigrottan och hvarje

ften 3 hvarje pelareimit tempel, et omyndigt


von Wer denberg. 79

digt barns mun berättade mig hyad du tror

vara en hemlighet? Kan du lefva (kild från

Marie (ju gångor Jji-i dagar? eller (kall jaghämta

henne hit? Jag vil gifva henne en grotta,

nära vår, der hon kan viftas utan at fe ofs.

Rudolf förlorade fig mer och mer i de

iljupafte betragtelfer. Nej, jag kan ej föra

Marie hit, lade han ändteligen.

Och kan du lefva få länge (kildfrån henne?

Rudolf, min tid fkyndar. Redan fväfvar dödens

ängel omkring mig! Jag ikulle ogerna

vilja dö utan at hafva någon arfvinge til min

vishet. Säg, hvad beflutar du, Rudolf?

Azer! kund-- duidetta ögonblick fe mit

lijertai At lemna Marie på nie och fyratie

dagar! Bock, må ia vara! Ja, jag fkall det.

Gif mig ännu trenne dagars upfkof» O, Gud!

min Marie!

'Du allkar din maka, Rudolf, och gör visbeten

et ftort offer; men lönen derföre fkall

bli.va outiägligen itor. Om du vil, fkall imediei

tid en ftilia,ljuf flummer öfverfalla henne,

under hvilken hon ej (kall fakna dig*

Gif mig^ om du kan, lugn under den tid

jag är här, at jag må kunna giömma mig fjelf.

Ach, hvad hon fkall förja öfver mig. O,

gif äfven henne lugn.

Hon fkall få det, min fon. Ingen oro öfver

din frånvaro fkall nalkas henne. Defla

fju gångor fju dagar fkola förekomma henne

fom en timma, fom et ögonblick,i hvilket

hon redan fer dig komma tilbaka. Säg mig

blott, min fon, hvar är din maka> hvar är

diö Marie? O, Gud!


80 Rudolf

O, Gud! måfte du veta det?

Det måfte jag, och veta det af diir.

Rudolf ftod up. Omfider fade han: afbrytoni

- - Mit öde har dömt henne til eviga tårar.

Jag kan ej fäga dig hennes villande.

Gubben (käkade på hufvudet: Huru mån*

gen gång ännu fkall du ej ångradit mifstroende!

Intet milstroende,min far} vid Gud icke!

Samma tyfthetsed, iom jag gaf dig, gaf jag

äfven henne. Låt mig gå. Inom trenne dagar

är jag åter hos dig. Låt mig gå. O,Marie!

Marie!

i Gamle gick: Rudolf blef flående ännu

et ögonblick: och Heloife kom nu med

vin och frukt. Ilvart går du? frågade hon.

Til Marie, fvarade han, och hon föll honom

om halten med deifa ord: lemna mig då icke

i;i inan. Hon tryckte honomi fin famn, fatg

med honom på bänken utanföre gröt-

. och gjorde honom ömma förebråeller.

Skulden bad hon honom dröja blott ännu en

timma,och Rudolf lofvade det. Nu fördehon

honom inigrottan, iatte fig då och dåihans

kn:t,och berättade den ena handellen efter den

andra. Aftonen var inne, förränRudoU visite

deraf. Min Marie!fuckade han ftundom,likväl

blef han qvar: och huru fkulle han kunna

emotfta denna ofkyidiga, iköna makas ömma

inieknin2;ar och käiliga bönerV Heloife (att

pä et hyende vid Rudolfs fida, upftamde til

im lura de ömmafte fånger, föll til hans knän

och iäg på honom med en fmältande ömhet,

til dels han uprefte henne och tryckte henne

ifi-


VON WERDENttERG. 81

ifina armar. Marie,den beklagansvärda Marie

glömdes under deffa kärlekens ljufva famtal.

Rudolf iniomnade i lin Heloites armar.

Men morgonen derpå kunde hon ej förmå honom

at dröja längre* Han flöt den gråtande

Heloife'i fin famn, och tryckte henne til iit

bröft. Farväl, fade han, min Héloife, min

älfkade, och fagta tillade han: farväl min maka!

Heloiie lediagade honom, och n^K-.n hade

det lyckats hennes fmekningar at bringa

honom tilbaka. Han fatt ännu en lång itund

med henne på en klippa, och mafte belkiitva

Marie och ttället der han uppehöll lig rm d

henne. O! for mig til hennei bad Heloife^

fäg, at jag farit vilfe. Ingen öm blick, ingen

tår fkall forråda mig,då du kartar dig idin

älfkade makas famn. Lut mig fe min lyftei\

Hon fattade hans arm och fortfor: få lagmig

åtminftone hvar dubor, Rudolf. Jag vil komma

allena dit^

\

jag vil käfta mig för hennes fötter,

och bedja henne omen friftad. Säg mig, älfkade,

hvar du bor! Min ijäl fkall ändå iöljadig,

fkall ej lemna dig defla tre dagar.

Evnapt kunde Rudolt motftå den älfkande

makans ömma böner. Han var redan i begrep

at fég"a henfce vägen, til Ijans enfliga klippa3

pen hennes kytfar qväfde hans ord.

Ändteligen gick han. Så ofta han låg fig

tilbaka,vinkade Heloife ännu åt honom. Han

fmåibg och kaftade kyiTar åt henne. Men då

han kom på andra (idan om klippan kände

han en tyngd på (it hjerta, och nud hvart

iteg,fom han nalkades(it eniliga hemvift blef

ilDä. F den-


82

Rudolf

denna börda mera tryckande. Darrande fteg

han öfver klipporna, darrande gick han genom

den i berget uthuggna gången. Med möda

öpnade han dörren,och Marie fkyndade ihans

famn med detta utrop af glädje: Gud Ike lof!

der är.han.

Stillatigande, och med nedflagna ögon,omfamnade

han henne: Återleendets ljufva känlla

bemägtigade fig i'å Marie,at hon ej märkte

denna dyfterhet ihans fjäl ochihans blickar.

Men nu fatte hon lig med honom ien

löffal, förat få veta hvad fom hela två dagar

kunnat hålla honom från finMarie. Rudolfs kinder

brunno och hans blick var mörk. Marie

fåg det och bad enträget at han ikulle fäga

henne orfaken til lin fmärta. Han ville fmäle

til henne, och hans fmålöje förbytte figi

et uttryck af forg. Rudolf, hvad fattas dig?

Du kan ju icke en gång fe på mig? Gör jag

något fom mifshagar dig? eller tror du dig

göra något fom mifshagar mig? Hon fattade

hans hand med fin ena, och lade den andra

under hans haka, för at förmå honom uplyfta

fina ögon. Han gömde fit anfigte mot hennes

fluildra, och det var i detta ögonblick hans

fullkomliga förefats at aldrig mera fe Heloife

och hennes far. Marie afbröt nu famtalet.

Hon fördubblade fina fmekningar, likväl med

en vifs ängflan och förlägenhet. 'Gerna hade

hon frågat : Kvar har du varit ? Men hon tvingade

fig, emedan Pater Anton bett henne icke

för mycket envifas med honom at få veta

affigten med hans nattvandringar.

Små*


von Werdenberg. 83

Småningom blef F-udoU väl mera lugnad,

men icke lugn. Var han blott et ögonblick

allena, få flögo hans tankar til Azer ochHeloife:

hos Marie var hans belägenhet en beftändig

plåga. Hvarje fmekning af henne, trängde

fom en förebräelle genom hans hjertaj

hvarje kärleksprof af honom, förekom hoi'iom

fom en lögn, et bedrägeri -, och fåledes dogo

de pä halfva vägen- Hos Heloife åter, anfåg

han Marie mindre förolämpadj lör henne

kunde han likväl fäga huru ömt han ällkade

Marie, och han fade det med en flags triumf,

hvarigenom han mindre kände den oförrätt,

hangjort Marie. Hans köld emot Marie,hade

ockfå gjort henne mifstänkfam och fåledes

äfven kallare. En främmande upmärkfamhet

hade nu kommit i den förtroliga kärlekens

itälle. Rudolf kunde ej uthärda denna fyn»

Han omfamnade henne,och luckade djupt: O,

Gud! Marie! och flkyndade borrt för at iden

tjocka fkogen dölja fin oro. Marie följde

honom med lina blickar, fträckte fina händer

mot himlen och gömde lig på andra iidan

om klippan under de fkuggrika granarne.

Lugnet och friden hade ötvergifvit fin

helgedom.

Men längre kunde Marie ej uthärda det.

Hon upfökte Rudolf och fann honom Tittande

under en bufke. Häftigt kallade hon lig til hans

fötter, och ropade med en itröm af tårar: Rudolf,var

äter min återgif mig dig [jelf!Gör

ofs icke bägge olyckliga. Vid dciTa ord tryckte

hon fin bleka kind mot hans. O, min Ma.

F 2 rie!


84

RUD O L V

rie! ropade Rudolfi en ängflig ton, är det

nog för dit lugn, at jag ännu alfkar dig lika

ömt, ännu älikar dig ömmare än nånfin?

Rudolf, är, det fant? Ja, vid Gud! vid mit

lif! det är fant, Marie! Ku fmålog Marie tii

honomidet hon lade handen på fit hjerta.

Då, Rudolf, då Gud Ike lof, är Jag lugn.

Låt jordenän förgås, min Rudolf alfkar mig ju!

Marie, inföllnuRudolf häftigt: jag alfkar

dig mera än jag kan fäga, och fkall fnart för

altid vara hos dig igen för at fedan ii.tet ögonblick

fluijas ifrån dig. Meninom trennedagar är

jag nödiakad at göra en refa på några veckor.

Fråga icke hvart. Jag kunde lätt upfinna

en förevändning 5 kunde fäga at jag måfte

til Appenzell, eller til Thurgau, eller til

Tyfkland. Nej,Marie! jag gör en- refa för

at befäfta mit lugn och din lycka. Blott fju

veckor blifver jag borrta, för at vara din få

länge jag lefver. Marie, jag ber dig, gif dig

tillreds. Det är filta gången jag leivinar dig.

Den hemlighet du gör af din relä,oroar

mig,Rudolf. Det är dock blott en fara eller

en orätt gerning, fom du behöiVer dölja

lör mig. Men må få vara. Du alfkar mig

ju. Så res då och kom fnart tilbaka lör at

artorka mina tårar. Rudolf! Rudolf! kunde

du blott läfa imit hjerta!

Nu hörde de Pater Antons röft. Han ropade

dem, och de gängo honom til mötes. Rudolf

fruktade at Anton Ikulle göra honom

förebråelfer; men den gode Patern fade blott:

Du är oroligj et bevis, at du ej måtte vara

al«


von Wer de nber G4 85

aldeles öfvertygad om renheten af dit förehafvande.

Rudolf, var upmärkfam på dit hjärta.

Sanningen är okonftlad, öpen och glad.

Rudolf teg med beklämdt finne. Äpton förblef

tvänne dagar hos dem. Då han gick,Tade

han med rörelfe: pg vil göra en ny refa

för at rädda en olycklig: himlen late det lyckas

mig!Det förekom Rudolf fom fl>ulle han

aldrig mera få fe honom. Äfven han ville

följande dagen om aftonen lemna Marie 5 men

han kunde ej förmå fig at fäga henne det. Han

dröjde ännu denna natten öfver. Morgonen derpå

fade han med et tvunget fmålöje: få nödvändig

min refa ock är, Marie, få kan jäg

dock knapt lkiljas från dig. Men jag mäite

Rudolf, frågade Marie, är denna refa

verkeligen nödvändig til din och min lycka?

Hon fäftade vid denna fråga en genomträngande

blick på honom,och han rodnade. Men,

fvarade han förlagen; om. den nu är det för

mänfklighetens lycka, fkulle jag blifva här och

blott lefva för mig?

Så gå då 5 gå och Himlen ledfagedig!

Hon omfamnade honomj men han kunde ej

flita fig lös ifrån henne,och aftonen var redan

inne då han omfider begaf fig på vägen.

Knapt hade han lemnat lin enfliga klippa, förrän

han tyckte lig öfvergifven af hela verlden.

Han vred fina händer och ville gå tilbaka 3

men hans öde tycktes draga honom framåt.

Sent på natten kom han til Azers grotta.

Heloife foyndade honom til mötes, mera in-

tagande än han nånfin fett henne5 och vid för-

F 3

fia

t


86

Rudolf

fta ljudet af hennes röft, tyckte han fig lifvad

at en helt annan fjäl. Hon berättade med

hvad angilan hon hela gårdagen väntat hononi.

/. r hade lemnat henne för at göra

fin bön. Rudolf gladde fig hemligen öfver

hans frånvaro. Han befann (ig nu allena

med fixi Hf.loife,och kunde nu åt kärleken

oiira hela natten och morgonen. Solen var

\t\ högt uppe då Azer väckte de bägge lycklige

ur (in ljulva Hummer.

Nu begynte Rudolfs pröfvotid. Hans fantaft

biet genom d( n gamles berättelfer högft

upeldad och ipär-d. Han fåg icke annat än

andar: öfveralt möttes hans öra af deras röft

och iorl-, i"å at äfven den gamle fjelf bad honom

vara föriigtig och ej taga ak hvad han

hörde för röften af en ande. Sedan han på

detta fatt med dan gamle tilbragt några timmar

i templet, fkyndade han tilbaka i Heloiies

famn, och blef då allena med henneien med

blomiler täckd löf(al,i hvilken en ljut fkymning

rådde. Aldrig hade han iMaries famn

iå tullkomligen uttömt kärlekens kalk, iom

nuiHeloifes. Hennes konft, at med hvarje

nytt ögonblick gifva fin kärlek en ny förkjufande

dragt } var outtömlig, och han förblefi

et beilåndigt rus. Redan efter några dagars

iörlopp tänkte han blott fällan på Marie, och

äfven när Heloiie begynte tala om henne och

blef alfvarfam,fökte han genom fmekningar

och ömhetsbstygelfer återföra henne til kärlekens

glada känflor.

Fle-


VON We,R D EN BERO. 87

Flere aftnar å rad förde Azer honomidet

innerfta af templet, der han fåg och hörde

andar, fpådomar och hemligheter, hvilka be-

Händigt fjättrade hans ijäl ännu närmare til Heloife

och hennes far. En morgon,då Rudolf

ännu var allena med Heloife, talade de om

Marie. Heloife tryckte Rudolf med innerlig

ömhet til (it bröft och bad honom laga henne

hvar Marie bodde. Rudolf ville alflå denna

fråga medfkämtj men Heloife var envis. Då

han omfider aldeles nekade at upfylla hennes

önlkan,betragtade hon honom med en ilum

häpnad, lät fina armar falla, och några tårar

tillrade utför hennes kinder. Rudolf ville

omfamna henne: Heloife tillät det väl,men

förblef kall och nedflagen. Hon lemnade Rudolf,

fom efter et långt fökandeomfider fann

henne innerft i den mörkafte vrå af grottan,

der hon fatt badande itårar. Han fatte fig

hos henne,och hon vände iig ifrån honom.

Han bad, han gret, Heloife törblef ännu lika

forgfen. Förftagången erfor nu Rudolf hennes

köld, och använde alt för at Hälla henne

tilfreds. Men hennes tårar uphörde ej at

rinna.

Sålunda förflöt dagen, natten, och äfven

följande dagen 3 och Heloife var ännu likakall.

Hennes ömma fmekningar hade blifvit en vana

för Rudolfs hjerta, och det längtade alt

för mycket efter dem, för at ännu längre kun*

na^uthärda dennaköld. Hankaftade figom aftonen

för Heloifes fötter,kysfte hennes händer

och belvor henne at återikänka honom fin kär-

F 4

lek.


88

R UDO L V

lek. Men endaft tårar voro Heloifes fvar.

Ån utfträckte hoii fina armar, likfom hon velat

omfamna honom, än ftötte hon honom

fagu ifrån {Ig: an låg hon ömt på honom,

än låg hon åt höjden 3 likfom hon beklagat

fig öfver lin olycka.

Idetta ögonblick,då Rudolfs hjerta vidgndes

af den aldraömmafte kärlek til Heloife,

inkoiti Az r med en dyftcr blick och rynkad

panna. Jag b-klagar dig, Heloife, begynte

han i en ömkande ton. Dit hjerta fkall briilt,

rofi n ödet vit det. Du måfte denna afton

fötioga dig til Sicilien. Helpifé gaf trl et anftri,

och kaftade fig;.iftadoTfs armar. De voro

i cl-nn ögonblick förtonade. Jag borrt?

tfaq blott? ropade hon: aldrig! Du måtte det

mit burn,f:uJe den gamle. Förloraej de fidfta,

dyrbara ögonblicken med onödiga klagomaL

Luou) ols aila tre ö f verlägga hvad vi måile

göra. Jag lemnar Europa på några månader.

Ödets bettut är oåterkalleligt. Du, HeloSfe,

»läite til Sicilien. Rudolf kan vänta ofs här.

Lock,kanfké vi aldrig mera få fe hvarandra.

Aldrig mera V ropade Heloife med vilda

blickar. Jag Icmna Rudolf? lennia honom,och

för evigt? jag. hans maka? O, mörda mig

hellre pä en gång,an at låta mig dötufende

inångor 110-\ föl] Rudolf om halfen.

Lat H- loiic- blifva qvar, Azer, fade Rudol!",id

: i han tryckte henne tillit bröft. Hvad

rätt nas du öfver min maka? Hon (kall blifvil

det!

vil ået ociJå, min lon 3 men hvem kan

tre.ta oJets vilja. Jag,


\

VON \\ r E RDEN>E R


90

i

Rudolf

Nej, ropade Heloife: han får ej lemna

Marie,ej heller mig. En utaf ols är dömd at

blifva dödensoffer: och den vil jag vara. Rudolf!

du kan ej följa mig! Så låt mig dö, dö

ined denna pant af din kärlek under mit hjerta!

O, för Guds fkull, Azer, låt mig ej fkiljas

från Heloife^ ej heller från Marie. Haf

medlidande med den olyckligane kärlek!

Tag Marie med til Sicilien _, fade den gamle

lugnt.

Ja, min far! Hon fkall följaols! Ja, Rudolf,

Marie ikall ledfaga dig: din Marie,din

maka, min fyfter. Du fkall trycka ofs bäggeidina

armar: vi fkole intet annat göraän

älfka dig och hvarannan,och änglame fkola

afvunda ofs. Gud fke lof! Marie (kallfölja ofs!

Rudolf fträckte lina händer mot himlen och

ropade: O! Marie, hvad fkall du (äga? Jag

olycklige! Du (kall dö af torg! Dit trogna

hjerta fkall brifta under tyngden af iit lidande

och (in ångelt! Marie,Marie! är detta lönen

för din trohet?

Nej, hon (kall icke dö,Rudolf! fade Heloife.

Hon (kall ej fe min kärlek, icke höra

mina fuckar. Jag vil komma til er fom en

okänd,en flygting. Fördi morgon vil jag

mötaEr, och anropa Maries be(kydd. Jag vil

vara hennes uppafFerfka under ref^n. Gör(om

du vil: lemna mig blott icke! och lemna icke

Marie! Gå, fkynda efter henne. Men, Rudolf,

hvar (kall jag träffa dig? Jag vil ej

känna dig. Bekymra dig icke. pn blick af

dig (kall vara mig nog: blott lemna mig icke.

Hvar


von Werdenberg.

Hvar är Marie, Rudolf? En ande fkall ingifva

henne det beflut, at lemna fin far, fom

hon få högt äifkar, lörat följa dig. Säg mig,

hvar är hon?

Hon är O Gud! Hon är - - - -

men är det ödets oryggliga vilja at Heloife

fkail begifva fig härifrån? Öfvertyga mig derom,

min far, och jag är färdig til alt. Lät

mig höradefs röd: ikulle jag förråda hvad jag

heligt lofvat förtiga:Maries hemviit? Låt mig

bli öfvertygad!

Det (kall du! Kommen, mina barn. Han

gick förut.

Blif vid din förefats,Rudolf, hvifkade Heloife

til honom, at ej gä, förrän Marie är hos

ofs. Låt ingen ting förmå dig at afitå från

denfamma!De gingo ini templet. Azer lät

Rudolf och Heloi-Ie ftiga inom en brinnande

krets, och häftigt omfamna hvarannan. Derpå

gjorde hun en dylik krets omkring lig fjelf,

begynte bedja högt, betäckte (it hufvud och

föll på knä. Nu inträdde fex bleka fkepnader

och flälde lig omkring kretfen, inom hvilken

han låg. Fyra af dem voro Riddare och

ftodo med dragna fvärd, nedfälda hjelmgaller,

alkgrå anligten och orörliga blickar; den femre

var en Bifkop, klädd på urgamla vifetj

den fjette et (könt fruntimmerien ivart dragt 5

blek 3 med en lång flöja fom hängde öfverhennes

hår nedåt ryggen. Gud förbarme fig! ropade

Heloife då hon fåg deifa fex ryiliga Ikuggor,

och gjorde en rörelfelikfom för at fpringa

bort. Rudolf tryckte henne ännu häftigare

91


92

Rudolf

re til fit bröd,och hvifkade: blif har,Hcloife.

Hon låg kall och liflösihans armar. Qvinriohamnen

vände fig långfamt til Rudolf, och

låg derpå med ftirrande ögon mot himlen.

Nu upftod Azer från lin bön. Han ka»

flade täckelfet af iit huivud, och fjönk halfdöd

tilbaka vid åfyn af deffa ryfliga varelfer.

Full af förikrickelfe ville han lemna kretlVn:

men hvart han vände fig, höll en af Riddarne

fit fvärd emot honom. Bedragare! fade Bi-

Jkopen: din tid är kommen. Han har upväckt

Guds vre


von Werdenberö. 93

Rudolf höll ännu beftändigt Heloife i fm

famn. Idettamma vek qvinnohamnen åt (i-

-d;m och föllien af Riddarnes armar i det

henropade:Rudolf! Marie,Marie,ropade

Rudolf, fläppte Heloife, tog den olyckliga

Marie i fina armar och tryckte henne häftigt

til fil: bröft. Marie, för Guds fkull uplys mig!

Är jag bedragen? O, är jag bedragen?

Det är du,fade Bilköpenidet hanaftog

mafken. Det var Pater' Anton. Du är bedragen,

Rudolf, mina varningar oagtadt.

O! jag olyckligalie bland alla männifkor!

Heloife du kunde bedraga mig?

Nej, ropade Azer, Heloife var fjelf bedragen.

Hon vifste intet mera än du. Tillåten

mig: jag fkall bekänna alt 3 J öfverrafkaden

mig.

Heloife flod up. Är det Marie? frågade

hon, den lyckliga Marie? Hvad du än må

vilja, Bedragare, fa vii jag ej längre vara et

redikap för din ondfka. Du vil rädda mig:

jag vil ej vara- räddad3 ty han alfkar Marie.

Rudolf, du är bedragen af denne elake munk

och af mig. Ofta var jagibegrep' at fäga dig

altfammans, men jag fruktade för detta afikyvärda

mifsfofters dolk. Han hade migi(it våld,

och kände mit hjerta. Hva.d hade jag icke

gjort för 1

at få äga dig? Kom ihog at jag

bad dig, under vägen hit, icke gå utan at taga

Marie med dig. Han hade falt Marie til

Bilköpen af Chur. Du, Rudolf, fkulle följa

mig til Sicilien: O, betragta mig ej med den*

r.a aflky: jag har bedragit dig, men ville ej

gö-


i

94 Rudolf

göra dig olycklig: Jag hade ej begifvit mig

borrt utan Marie: och jag fkulle för dig uptäckt

alt. Ach! jag älfkade dig alt för mycket,

at längre kunna bedraga dig.

Hdoifc! fade Rudolfien ton af fmärta:

men du kunde dock bedraga mig?

O, Gud! mörda mig, plåga mig,Rudolf,

men fråga mig ickeidenna ton, fom fönderilker

hela mit hjerta.

Men pä hvad fatt bedrog duhonom,Munk?

frågade Anton.

På fanima fatt, fom J mig: genom öfver*

rafkning och malkering. Någre munkar äro

mina medhjelpare; en convex fpegel, en laterna

magica, en tjock rök,Rudolfs fåfänga

och ii.b;ilning, ftora och hemlighetsfulla löften,

underjofdiflta fmyghål,min drägt __

fe der alla mina trollkonlter. Sedan jag genom

dem fångat honom, måfte valluftenhålla

honom i mina fjättrar. Han uttömde if.

jigt valluften» bägare idenna förkjufande flickas

armar.

Niding, ufle niding! ropade Pater Anton

med aliky.

Niding? Hvad har jag gjort? Jag förlkaffade

honom några vällultiga dagar, och gaf

honom, om han få vil, för hela fin lifstid

den lärdomen at vara förligtig. Jag har fpelat

min röle, J, fom jag ej känner, voren

migförfluge. Jag bedrQg honom; $ m:%. Som

Munk ftär jag under den Helige faderns och

LiPKOpens af Chur belkydd, och detta tryggar

mig mot er hämnd.

Det


von Werdenberg. 95

Det tryggar dig? ropade Rudolf,i det han

ryckte fvärdet ur handen på en af Riddarne

och munken lag på golfvet badandeifit

blod. Nu kallade han ivärdet på den döende,

fäg mot himlen, ledan på Marie, och ropade:

O, Gud! hvarföre fkall jag vara född

at göra,de bäfta männifkor olyckliga? Marie!

Jag ber dig blott om medlidande. Förbanna

mig ej i mit elände! Gud välfigne dig! Han

ville bort; men Marie höll honom tilbaka.

Rudolf, fade hon, och utfträckte fina armar emot

honom, kan du finna lugn på något annat

ftälle än i din Maries famn? Hon tryckte

honom til fit bröft: han gömde fit anfigte emot

detfamma, och flammade, utan at våga

fe på henne: nej, Marie, låt den olycklige

gå: du kan ej förlåta mig.

Heloife kaftade fig til Maries fötteri det

hon fade: Ja, du mäfte förlåta honom. En

ängel hade ej undfluppit de djefvulfka fnaror,

fom Munken och jag äfven jag,lade för

honom. Lyckliga maka, du är älikad, få älfkad,

fom ingen Maka ännu varit!

Marie kaftade en föragtande blick på Heloife,

fom fortfor: ja, jag har förtjent denna

blick,ehuru den kroffar mit hjerta,och

ach! jag älfkade honom kanfke outlägligare

än du,och ville likväl icke beröfva dighonom!

Bort från mina ögon,eländiga bedragerfkaj

ropade Marie med bitter häftighet: Rudolf,

ftöt bort henne! Ach, fade Heloife til Rudolf,

fom ännu låg flum vid Maries bröft: ,

blott en förlåtande blick och jag ikall dö

med


96 N R U D O L V

med nöje. Långfamt refte fig Rudolf, (äg

bedjande på Marie, och fade: jag-"förlåter dig,

Heioile: Marie förlåter mig. Marie fkyndade

gråtande frän Rudolf til Pater Anton och lade

med bitterhet: Nej, min lycka, mit lugn

har töi(Vunnit! Patern fvarade henne fnjäleende

: Marie,du är ej kall nog, för at kunna

dumma i denna fak fom du hör: Rudolf är

åter vår, är din! Heloife! han vände

lig tii flickan, iom ännu låg på knä: flå

up och kom med mig.

Til döden? Eller huru? Til döden? - - -

O, Rudolf, (kall jag dö för det jag älfkade

dig? Rudolf! Dock jag går, til döden

V iäg, til döden?

Til din lycka, fvarade Pater Anton. Heloile,idenna

fköna kropp kan ingen låg Ijäl

bo. Du har ftiftat ondt. Jag vill lära dig

bvilken lällhet det ar at vara god. Kom! Värj

om du fa vil, hädanefter min dotter. Han

gick borrt med henne. Earväl, Rudolf, ropade

honien ängflig och fmältande tony för

evigt farväl!

Min fon, Rudolf! ropade Thiiring. Broder

Rudolf, du är räddad! Låtom ofs gå, ropade

bägge Friherrarne af Razuns. Jag ger dig

Marie för andrå gången, fade Thiiring,i det

han lade hennes handiRudolfs. Marie flög

lied ögonen och drog väl icke handen tiibaka,

men rörde den ockfå icke. Men då Rudolf

med et utbrott af den högltaömhet lade: min

Marie! var hennes köld forivunnen. Hon låg

pa. honom j tryckte hans hand; och beiegiade


VON WER D ENB ER G. 97

cle fin förlåtelfe med en lång kyfs. Nu bad

hon fina följeflagare, foni ville befe grottan,

ikynda härifrån. Ach,lade hon, uppehållom

ofs ej längre här. Rudolf har redan varit här

för länge och för ofta. O, atjag kunde ur

hans fjäl aldeles utplåna minnet af denna grotta!

Det kan du! fade T.biiring fagta ti! henne,

genom kärlek och en fullko-inlig föriåteife för

hans fel.

De konirno nu alla tilbaka til den enfliga

klippa, der Marie viftades. Så fnart hon efter

någon ftund blef allena med Rudolf, gret

hon bitterligen, och han kunde ej (lilla hennes

tårar. Hon förlät honom, hon lofvade

glömma hvad (om händt, och likväl hörde

han hela natten hennes fuckar, at hvilka

hvarje var et dolkitingihans hjerta. Ja ,

tänkte han,mit och Maries lugn är förivunnet!

Flera månader förflötoinnan Marie återfick,

fin förra munterhet. Den gode Munkens hela

inflytande fordrades för at återkalla lugnet,

hviiket likväl ofta ilördes af Maries iucKar.

Rudolf iörblef nu oafbrutet på fin enfliga

klippa, ty älven et föifluget ord at blott

på en timma lemna henne, lockade tårar ur

hennes ögon. Rudolf! fode hon,och han (varade

ftrax: jag lenmar dig aldrig mera. Ofta

frågade hon Pater Anton, då hon var allena

med honom,hvar Heioife uppehåller fig. Var

då tillreds, Marie, (Varade han: Heioife har

blifvit en god Hicka och begråter bittert at

hon ftört dit lugn. Marie, kan du ej älfka

henne? Hon är ganfea olycklig! Ach>

11 Dal. G ter,


98

Rudolf

ter,(Varade hon då: jag hatar henne icke mera

j men hon har dock velat förgifta hela mit

lifs ftilla glädje.

Flera månader voro på detta fatt förflutna,

och ännu kunde altid den minlta hantydning

på grottan,göraMarie orolig och komma henne

at käfta en alfvarfam blick på Rudolf, Ja,

fade han ofta, jag har förtjent det, men Marie,

när vil du glömma det?

En afton fent kom Pater Anton til dem.

Marie, fade han, jag behöfver din hjelp hos

en olycklig. Du måfte inatt lemna Rudolf.

Hon följde honom,och han förde henne öfver

klipporna ned til en liten by. Du kan väl

ej giffa, Marie, til hvem jag förerdig? Den

döende Heloile vil taga din förlåtelfe med fig

igrafven.

Den döendeHeloife?O, Gud!Den döende?

Ja, den döende. Marie, du hyfte ovilja

til henne. Grafven förfonar ju alla oenigheter:

jag hoppas, äfven din.

Skyndom, fkyndom! Jag har länge nog

förorfakat henne qval.

Gör då hennenu glädje, Marie. Han förde

henne in i en koja, der Heloife låg blek

och döende på en fäng. Då hon fick fe Marie,refte

hon fig up med möda, och fade fagta:

Har du förlåtitmig, Marie? Hennes matta,

döende röft genomträngde Maries hjerta.

Hon fattade Heloifes hand och fuktade den

med fina tårar. Heloife! himlen förlåte mig

få vifst, fom jag förlåterdig, fade honi det

hon tryckte en kyfs på den döendes bleka

läppar. Jag


vonWerdenberg.

99

Jag tackar dig, Marie! Jag tackar dig!Jag

har ännu en fkatt, för hvilken jag endaft ön-

(kade lefva, (å framt mit lif ej vore et evigt

lidande. En döende öfverlemnardig den,Marie.

Vil du mottaga den af mig?

Gud! Heloife, tala! tala!

Var en mor för min dotter, fade honi

det hon framtog et barn, fom legat bredvid

henne under täcket. Det heter fom du:Marie.

Jag ber dig,vid denAldrahögfte,var defs mor!

Du måfte älik* det,om icke för min, dock för

Rudolfs fkull. Det är Rudolfs dotter!

Med darrande händer tog Marie barnet,

tryckte det til fit bröft, och fuktade det med

fina tårar. Rudolfs dotter! min Rudolfs dotter!

ropade hon, rörd! Heloife, jag vil vara

barnets mor Himlen vare mit vittne»

jag vil det! Kom, min Marie, til din mors

hjerta!

Et ljuft, himmelfkt imålöje utbredde fig

öfver Heloiles bleka anfigte. Gud välfigne

dig derföre, min goda __ törs jag fäga fyfter?

Marie.

Min fyfter Heloife! Min fyfter! Ja, jag

har förlåtit dig. O Gud! goda Heloife, förlåt

mig at jag bedröfvat dig!

Heloife tryckte fina kalla läppar på Maries

hand, och kysfte barnet. Farväl, min

dotter! Jag gifver dig en ädlare mor, än jag

fjelf kunnat vara. Marie! framför til Rudolf

mit farväl, min lifta hälsning! O, dåi

namnen för min dotter hennes mor, få förtigen

defs brott! Glömmen det, om T kurmen,

2 och


100

RtJDOLF

och tanken blott på den olyckliga, döende,

aldrig på den lyckliga Heloife. Farväl min

fyller! farväl min dotter! Hälfa Rudolf från

mig! Och du, min gode Far, Himlen belöne

dig för det du räddat mig! Farväl! Hon fträckte

fin hand efter Marie men hennes fjäl förfvann,

och handen fjönk dödtilbaka på kudden.

Stum,förloradi medlidandets Iköna känflor,

itod den ömma Marie vid Heloifes fäng,

och önfkade henne tilbaka i lifvet. Munken

betjente fjg af detta ögonblick,för at vifa hen»

ne med all lämpa de fel, hon af fvartfjuka

begått emot Rudolf. Marie bad ännu en gång

den döda om förlåtelie, för fin oförrätt emot

henne, och gick ledan, ledfagad af Munken,

med Heloifes dotter på armen, tilbaka til fin

enfliga klippa.

Nu fkyndade hon til Rudolf med barnet,

och lade det på hans arm med defia ord: Rudolf!

Jag är detta barns mor, du defs far: det

är Heloifes och din dotter. Hon berättade

honom nU hvar hon varit och fit famtal med

Heloife. Rudolf tryckte fin dotter til fit bröft,

och offrade bittra tårar åt Heloifesminne. Han

ville ibörjan dölja dem för Marie, men hon

tryckte honomifin famn och fade rörd: Gråt,

gode Rudolf, gråt! hon förtjenar det: Hon

ällkade dig, Rudolfj jag gjorde dig, jag gjorde

Heloiie orätt.

Bagge begreto nu Heloiie, fom en olycklig

karlek,iorgen och åtankan af hennes brott

förtigrafven,och deras tårar flötoännu ömnigare^

då Anton berättade dem hennes] ånger


von Werdenberg. 101

ger och hennes kärlek til Rudolf och Marie.

Sen, mina barn, redan tidigt förloradeHeloifes

hjerta fin ofkuldj men det var ej ikapadt

til något brott. Öm kärlek til en ädel man

återfkänkte henne den, och hon dog fom en

god maka, fom et offer tor fin kärlek, och

för (it beflut at aldrig mera fe Rudolf. En

välluftig munks finafte lift,hade genom famma

medel fom han anvärde at förföra dig,

berÖfvat henne fin fjäls renhet, fom är det enda

hvaröfver männifkan kan vara ftolt.

Nu förklarade han för dem de medel,fom

munken af Gachnang brukat til frambringande

af alla fina (kenbara underverk. Blott et kunde

Rudolf icke begripa, nemligen huru bedragaren

kunnat gifla hans tankar. Munken viIste,

fade han, at du varnat mig för bedrägeri,

och at jag önlkade fe Jutta. Anton fvarade

fmåleende: du förrådde digjufjelf: famma

dag jag varnade dig, fåg du dig forfkande

omkring i grottan. Den liftige munken

märkte dina minfta rörelfer. Han flöt af

defla forfkande blickar til mifstroende,och,emedan

han kände din lättrogenhet, til et mifstroende,

fom en annan hos dig väckt. Hade

ej Heloife, då du önfkade fe Jutta, hela aftonen

omtalt henne, bedt för henne, gråtit

öfver henne? För din inbildning fväfvade ingen

annan bild än Juttas. Munken kände din

önfkanj ty han hade fjelf genom Heloife hos

dig upväckt den. Men Juttas hamn då?

frågade Rudolf. Så vida jag kunde dömma^

var det Juttas fkapnad och Juttas röft.

G 3

Kig-


102

Rudolf

Rigtigt, min fon, få långt du kunde döm*

maj ty den bild man vifade dig, hade blott

en aflägfen likhet med Jutta , fom kanlke endaft

btftod i det blonda håret och drägten.

Derföre framkom den ock blott på några ögonblick

ur den tjocka rökenj och förft då,

när Heloife låg afdånad i dina armar, då du

var fysflofatt med henne och måfte vända dit

anfigte ifrån bilden, hördes röiten. Huru vil

du urfl.ilja- framhvifkade ord, eller i dem finna

någon iikfhet med en afliden männiikas,iet

ögonblick då alla dina fjäls krafter äro i en

högft ftormande rörelfe, då dina ögonoch din

tro redan öfvertygat dit öra? Äfven et gröfre

bedrägeri hade i detta ögonblick kunnat

lyckas honom. Din phantafi fattes i låga,

din kärlek til farmingen qväfdes geuom valluft

och begärelier. Man bragte dig fä långt,

at du önfkade finna farmingen här,iHeloifes

armar, och ändteligen fkulle du förmås

at finna behagidetta bedrägeri. Intet medel

leder lättare dertil än valluften, och du gick

altid ur den gamles brinnande kretfar iHeloifes

armar. Munken ville hafva dig borrt

ur Tyfkland och veta Maries hemvift, för at

öfverlemna henneivalluftens händer^ och,om

detta icke lyckades, då,genom din kärlek til

Heloife,fatta oenighet imellan dig och Marie,

för at fåledes uplöia vårt förbund,hvars verkningar

man fruktade mera än man behöfde.

Din oro efter dit förfta befökigrottan, förrådde

dig och jag efterfpanade dina vägar.

]ag kunde väl ibörjaningenting få veta5 men

om-


VON WE R I)ENBER G. 103

omfider uptäckte jag,genom tredje man,öfra

ingången til defia miner. Tvänne af Munkens

handtlangare förfkräcktes då de fågo ofs; och

på detta fatt kommo vi utan at uptäckas

ända til templet och du blef räddad. Min

fon! ach, at hvarje dödlig kunde höra din

hiftoria och lära deraf, at Gud gjort alt, hvacj

fom kan förbättraoch lyckfaliggöra männifkan,

enkelt, klart och begripligt. Sanningen, min

fon, behofver inga andar, inga vålnader, inga

hemligheter för at blifva känd. Vårt förnuft

är det ljus, fom fkall och måfte lyfa ofs.

En annan väg til farmingens tempel kunde icke

gifvas, emedan hvarje annan ftår öppen

för bedrägeriet och brottet, til utbredande

af villor och olyckor. Endaft öfver förnuftiga

grunder är vårt förnuft domaie. Så

framt äfven fyner, underverk och andar fkulle

vara bevis för farmingen, få måfte phantafien,

lättron, valluften och finligheten vara

defs domare; och då ve männifkoflägtet!

Ännu mera, min fon5 din händelfe

har blifvit mig dubbelt lärorik. Ehuru myc-

,ket vi än för det närvarande behöfva denna

enfliga klippa,för at fkydda och dölja ofs,ehuru

ädelt vi än använda denna ofynliga friftad,

få har det dock icke undfallit mig, at

en gång et ärelyftet hufvud ibland ofs til

bedrägerier kunde mifsbruka dennahemliga tilflygtsort.

Väl har jag af förfigtighet nämnt

detta hemvift blott för få, de ädlafte män,

dem jag pröfvat, och hvilkas lärare jag va-

"ritj men vi are alla männifkor. Äfven den

G 4

ad-


104

Rudolf

ädlafte manniika är icke Gud och kan få-

]i d< s ialia. Sjflfva dygden, dd den bediager,

kan binva farlig, åiminftone genom efterdömet.

I'c-tia itälle, (om bygdennu bebor,kunde

edgång biilva lailens och ärelyftnadens boning.

Sanning, vishet och dygd måfle väl

Verka utan buller och iftillhet,men icke fkilde

från piännjfkor. Et hemligt (allfkap för dygden,kan

bli! va farligt, emedan medlemmarne

kunna falla på den tankan, at herrlka öfver

n^nn (korna genom (it hemliga verkande.

Frän hemlighet til fromt bedrägeri är

blott et litet tieg,och derifrån til bedrägeri

för at herrfka, et icke ftörre. Älven til dygden

fälhr fig villan, och ingenting kan lättare

befordra den ,än hemliga förbindeller.

Vi haiva gått för långt. .Nägre af våra medlemmar

fara redan ville de begynna anfe

vårt fällfkap fom Herre öiver hela bergstrakten.

Ännu några fteg, och de (kola ej

längre leda, utan herrfka. Men det fteg vi

gått lör vida, kunne vi lätt taga tilbaka. På

näila fammankomft fkall jag upgifva et förflag

huru alla tilflygtsorter för bedrägeri och brott

kunna förftöras. Vi are dygdige y men månne

de ock torde bliiva det,iom efter vår död

lära kanna denna förborgade, enfliga klippa?

ikall den aldrig r^kaielaka männifkors händer?

Rudolf iade i en öm ton: jag alfkar väl

denna enilighet nu mera än nånfin, emedan

mina dårikaper gjort verlden motbjudande för

mig " hädaneiier lefver jag dock helt och hållet

fördig, Tater 3 ochMarie. Han följdemed Anton


von Werdenberg. 105

ton til näfta famling i Trims. Denne gjorde

inför fällfkapet lina anmärkningar öfver hemligheten

af dels famlingsftälle, och alla dels

medlemmar voro nog ädla för at frivilligt uphäfva

den. De kringboende landtmännen

fingo veta ingången til den enfliga klippan:

de utvidgade den, och nedfatte fig der för at

odla dc(s fruktbara fält. Från tretti kojor

ikallade nu den glädje och lycka, hvilka förr

endaft bottien enda.

Rudolf och Marie förblefvo på fin enfliga

klippa 3 och deras dotters, den lilla Maries,

upfoftran, var nu deras kärafte göromål. Juttas

och Giittingens fon kom ofta til fina

älfkade foder föräldrar; en fkön, ganfka ädel

yngling af fexton år; lin fars glädje och tillika

defs lärjunge, fom ofta hela månader uppehöll

(ig hos Grefven af Sax, för at undervifa

hans fon. Wilhelm von Giittingen var äifkad

af Folketihela bergstragten vid Rhen. Ingenkände

hvarenfkilt Landtmanskarakter få väl

fom han. Han kunde altid med fäkerhet upgifva

för Pater Anton de ädlafte och fredliga-

Ite ibland dem. Den glada ynglingen fvärmade

beftändigt omkring; än var han på jagtäniDifentis,

än hos Friherrarne Räzuns. Vid

Landtmännens högtider faknades han aldrig.

Han täflade med dem om deras prifer, danlade

med dem, uppehöll fig i deras kojor,

talade til deras bätfa hos den gamle Abboten

af Difentis, hos Gref Sax, hos Friherrarne

Räzuns och andra adelsmän, fom han kände %

och ingen kunde vara döf för denne äifkvär-

G 5

&.


106 Rudolf

de ynglings ömma föreftällningar. Öfveralt,

hvart han kom,möttes han af glada och tack»

famma blickar. Vårt fälllkap, fade Anton 9

fkall öfverlefva ofsiWilhelm.

IBergstragten herrfkade nu mera lugn.

Kejfar Sigismund var vän af de fria Cantonerne

och det öfriga folket. ICoftanz förfamlade

fig nu Bifkoparne och de andelige

från alla tragter af Europa, tillika med de

tyfka Furftarne °), för at ändteligen åter förena

den föndrade kyrkan, och genom et Con»

filium tvinga Romerfka hofvet til upmärkfamhet

på de asdeliges feder och deras förbättring.

Ockfå Hertig Fredrik infann fig der

tillika med Påfven Johannes; och Kejfarens närvaro

gaf kyrkomötetalt det yttre anfeende, det

iordrade. Pater Anton var älven der, å Abbotens

af Difentis vägnar, ibörjan en obemärkt

Munk 3 men redan efter några dagar, de förnämfte

Bilkoparnes förtrogne; ty han var den

förfte, fom updagade Iå väl Påfvens mifsnöje

med kyrkomötet och hans förflag at uplöfa

det, fom Hertigens forefats at hjelpa honom

häruti. Han meddelade de bäila underrättelfer,

äfven ifrån fjelfva Rom; hans förilag

til förbättringar voro de vifaite;hans medel

til enighetens bibehållande, de kraftigafte.

Kejtaren begynte fnart blifva upmärkfam

på den Munk, fom få noga kände Helvetiens

tänkefätt,och fom ägde fä många adelsmans til»

gifvenhet. Videt tornerfpel, fom Fredrik gaf

de Stora och Adeln,trängde Anton fig iniKejfa-

') «4i4.


VON W ER D EN BE R G. 107

fårens loge,och lät anmäla hos honom, at

han hade något högft vigtigt at uptäcka för

honom. Kejfaren fäg pä honom och fvarade:i

afton, min käre Anton.

Fredrik drog Pater Anton näftan med våld

ur logen. Säg m/g, Munk, hvad du vet.

, jag fager er, Nådige Herre, fvarade

Anton, at denna dag (kall ftörta er i otycka!

Munk, du har förbund med djefvulen!

ropade Hertigen. Kora,du fkall fäga

mig mera. Han talade nu med en af fina

Riddare, och tog derpå Anton affides. Tala

nu, hvad vet du? Jag vet,Nådige Herre,

at Påfven vil fly eller redan har flytt, at

Ni ockfå lemnar Coftanz, för at följa honom!

Petta vil jag uptäcka för Kejfaren,för at rädda

er.

För at rädda mig? Munk, du rafar! för

at rädda mig ?

Ja, Kejfaren hatar er: han fkulle iagttaga

tilfället

Munk! jag har armar och fvärd!

Och fiender, Nådige Herre.

Ja} men hvad har jag gjort dig, at du

vil räknas bland Rudolfs vänner?

Ni känner ej edra vänner, ej heller edra

fiender. Rudolf är icke er fiende, ehuru han

vet, at Ni ville itörta honomiolycka genom

munken af Gachnang. Ni häftar til ert förderf.

Kejfaren kan ej framtrolla bancrer, fvarade

Hertigen fmåleende.

Ni glömmer Bergstragten. Jagber er^ Hör

nu icke åter freden.

J det-


108

Rudolf

Idetfamma inträdde en af Fredriks Riddareirummet.

Gå nu, Munk, och fäg Kejfaren

hvad du vet. Fredrik kaftade lig på

fin haft och fkyndade ifullt fporrftrek ifrån

Coftanz. Folket författesidet vildafte raferi

då det fick veta at Påfven och Hertigen

flygtat. Huien uti hvilka de bott, förftördes,

och Kejfaren kunde knappt rädda deras

vänner från döden.

Rudolf gick med Pater Anton tilbaka til

Kergstragten. Jag väntade af kyrkomötet,

fade Anton, långt mera; men varom tilfreds,

Rudolf! Ännu är ej den tid inne, då männilkan,befriad

från vantrons ok,känner och

vet ikatta fit värde; men den fkall komma.

Hufs denne farmingens martyr!

bebådar blott hennes fcger, likatom morgonrodnan

{olens ankomft. Af hans afka fkola

tufende upftä, fom inga lågor mera fkola hinna.

Jag talade med den ädle mannen i hans

fängelfe, dagen före hans död. Vi lärde fnart

känna hvarannan. Inför den Eviges thron,

der farmingen bor, återfe vi hvarannan, fade

han, mild fom en ängel,då jag om morgonen

lemnade honom. Varom hädanefter mera än

någonfin lugne och obekymrade: tågom intet

fteg at öfverilning: lärom farmingen, men längfamt.

Fredriks flygt (kall hafva flora, ja de

ftörftaföljder förHelvetien. Bergstragten fkall

få et helt annat utfeende. Idenna allmänna

förvirring kunne vi högft blott afhjelpa och

lindra etenfkildt elände. Så U:om ois då nyttja

tiden: låtom ols utbreda ljus der vi kunne

3


von Werdenberg. 109

ne, och midt i ftormen med lugn afbida defs

flut. Rudolf, Rudolf! med hvarje dag blifver

jagmera öfvertygadderom,at ingentingbör

förhållas eller våldlamt genomdrifvas} aldraminft

farmingen. Samma afton fom jag var hos

den ädle, olycklige Hufs, kylte en annannärvarande,vänhansbojor,

fuktade dem med (ina tå-

rar och fökte tröftahonom. Dö! ropade han,

dö,Hufs! Din död fkall förlkaffa farmingen

tufende anhängare: dit gjutna martyrblodlörfamla

tufende krirg liulets fana. Hufs, den

vife, fagtmodige Hufs, fvarade med en ikakning

på hufvudet : min vän! helt vifst fkali

väl min dödförikaiTamig anhängare, men blott

farmingen fordrar dem, icke jag. O, at min

död åtminftone hos en enda måtte uptända farmingens

ljus. Denne ende (kulle vara mig kärare

?n de tufende, fom vilja hämnas min död,

utan at känna fanaingen. En martyr gör,likalbm

underverk, fanatifter. Verlden behöfver

uplyfning, icke blindt raferi. Jag fruktar

at Böhmen fkall blifva en lkådeplats för blodiga

krig,icke förljufet. O! fäg mina Bohmrare,

at Hufs valugnar demifit filta andedrag,

men at han ockfå ber dem med fagtmod

föka farmingen. Tro mig: förd näfta århundrade

Ikall finna den. Så talade den foglige

Hufs. Jag kaftade migihans famn,och

lade: Gud Ikall belöna dig, ädle man! Dö!

men vet at det ljus du uptändt, ej Ikall dö.

Och lå förhåller det lig äiven, Rudolf. Låtom

ofs blott iära, icke med våld genomdrifva farmingen:

Den måfte .begripas,icke utbredas med

va-


110

Rudolf

vapen. En fanatifk hop ftrider i dag för farmingen,

och imorgon för vantron, få fnart

en bedragare föritår at göra den heiig, eller

en martyr dör för denfamma. Var lugn, bäfte

Rudolf. Friheten är farmingens dotter,

och bägge hafva et tempel. Blod och krig

kunna ej förqväfva dem;men ockfå icke utbreda

dem. Friheten fordrar uplyfla fjälar,

icke beväpnade härar. Et enda ärelyftet och

liftigt hufvud,gör med ordet frihet et helt folk

uprorifkt och flörtar det (närt äter tilbakaidet

meft tryckande flaiveri, få länge den itora ho.

pen icke känner farmingen och är fri från vantro.

Fördrifvom denna _^_ och friheten fkall

fegra af fig fjelf. Regenterne fjelfve fkola,måfte

befordra den, iå fnart farmingen kringfväfvar

deras folk och deras throner. Sättom tryggt

vårt hopp til iörfynen: vid fin hand förer den

altid männifliorna framåt, aldrig tilbaka.

Under fådana famtal hemkommo de tilMarie.

Sällfkapet för fannings och dygds utbredande

förfamlades;och medlemmarne beflöto

at, ehvad fom kn måtte hända, föka bibehålla

lugnet iöfra Rhätien.

Ganfka fnart inträffade hvad de fruktat:

Fredrik förklarades fredlös,och Kejfaren updrog

Schweitz at eröfra hans länder. Öfveralt

upbrötonu banerer* från defs åtfkilliga fläder

och bundsförvandter, och den olyckliga

Fredrik förlorade på fä dagar alla fina flora

belittningar iThurgau,i Åargau, vid^Wald

iRhendalen,och på andra fidan om Rhenflrömmtn.

Öfvergifven af alla fina vänner, flygta-


von Werdenberg. 111

tade han från den ena borgen til den andra.

Kallade han en blick tilbaka, iå mötte den

lågorna af hans borgar och fläder. Huru mycket

hade icke nu den olycklige Furften velat

gifva för fit folks kärlek, fom han förut föragtat!

Huru mycket hade han nu ej velat

gifva för en landtmans tår öfver hans olycka!

Ach,han kände djupt det bittra hånlöje,fom

förföljdehans flygt. Nu infåg han, at man blott

kan lita på folkets kärlek, icke på defs eder,

eller ingångna förbindeller. Bergstragten lkulle

fäkert icke brutit den femti-åra freden,om

kärleken flutit den. Omlider aldeles nedtryckt,

utan mod, utan at våga lita på fina Tyrolers

kärlek, fom af medlidande med den olycklige

fattat til vapen ty han kände at hanej

förtjente det j gjorde hanKejfaren å finlida

ganfka förnedrande freds-förflag. Kejfaren lät

tilfäga honom at infinna figiCoflanz,för at a

nyo fom län emottaga fina länder. Hvilkenrefa

förFredrik! Utan en enda Riddareifit fällfkap,

ty alla fruktade Kejfarens onåd, begaf han (ig

dit på enfliga bivägar, undvek hvarje männifka

och fkydde hvarje koja. NäraCoflanz kommo

någre Riddare honom til mötes. Han ville

taga af vägen, då han fick fe dem, men

de fkyndade fram til honom. Den främfle öpnade

hjelmgallret: det var Rudolf von Werdenberg.

Fredrik blef flum af häpnad och beilörtning.

Detta ögonblick var det bittraftei

hans lefnad. Herre, begynte Rudolf, tillåt

ofs at ledfaga er til Coflanz. Edra vänner hafva

öfvergifvit er: men Ni fkall ej framträda

ikym-


f

112 Rudolf

Jkymfad eller föraktad inför Kejfaren, derföre

at de fvikit er. Vi are edra Riddare- befall!

Fredrik kaftade en häftig blick på Rudolf,och

nedflog ögonen. Och det fkall ockfå iörfkaffa

er billigare vilkor, fortfor Rudolf, när Kejfaren

fer at Ni ännu har vänner.

Rudolf von Werdenberg! fade Fredrik,och

de förita tårarne af et djupt rördthjerta framträngde

i hans ögon. Förluftenaf mina länder,

fmärtar mig grymt > men ännu grymmare,

at jag gjort er ondt. Och ändå yille jag

ej med dettaögonblick återköpa,detta länder. Emottag

min hand, Rudolf! anfe den och detta

af tårar fuktade öga, fom prof af min tackfamhet.

Jag fkulle kalla er vän, vore jag ej

en Furfte, utan ära, utr.n länder. Ni är en

ftor man. Ifanning gifs dock en högre ftorhet

in purpurn! Gud! jag är rörd, rörd

fom et barn! O, ädle män, är det himlen

eller afgrunden jag nu känner? Rudolf,

Gud belöne dig!

De öfrige Riddarne voro alle medlemmar

af iällfkapet,dem Fredrik ifina lyckliga dagar

hatat och förföljt.

Fredrik kom, ledfagad af Riddarrre til Coftanz.

Keifaren gjorde honom bittra förebråelser.

Det är er egen Ikuld, Fredrik af Tyrol,

fade han, at Ni förlorat alla edra länder.

En tår ftodiFredriks öga. ja, Ers Majeltät!

jag har förlorat alt: jag äger intet och

hoppas blott på er nåd:, men likväl var jag

kanike aldrig rikare än nu. Deffe.män, fom

jag hatade 3 fom jag förföljde,äro de ende,

fom


von Werdenberg. 113

fom vifat mig medlidande. Kejfaren kaftade

en blick pa Fredrik, fedan en på hans följefiggare*

Han kunde ej neka den olycklige (it

medlidande, gaf honom hopp om bättre tider,

och goda löften. Fredrik dröjdei Coftanz

til defs laken flutligen var åtgjord. 'Nä*

lian dagligen erhöll han de obehngligafte underiättelfer:

at han förlorat fina fäkrafte borgar,at

hela landfkaper alFaliit. Blott öfra Rhätien,

der hans förmente fiender bodde, blef

ftilla, emedan Pater Anton der bibehöll

lugnet.

Hertig Ernft betjente fig af Fredriks frånvaro,

lör at eröfra Tytol. Dl imderrättelfe

derom inlopp til Coftauz, förklädde den olycklige

Fredrik fig fom landtman, och flygtade

om natten ur itadcn. Han förtröftade på fina

Tyrolers trohet,på deras medlidande med

hans olycka, och begåf fig Rhenftrötnmen ut»

före. Delad mellan hopp och fruktan,ankom

han til Tyrols granfor. Här fann han en här

beväpnade Tyroler och doras anförare med

baneret midt ibland dem. Rudolf von Werdunberg

var anföraren. Han igenkände Hertigen,

och luften fkallade af gälli glädjerop.

Werdenberg, iude Fredrik, och omfamnade

honom: huru olycklig är jag ickej hvirje

olyckligt Ögonblick förbittras jag på mina

falika vätmer, ochhvarje lyckligt pä mig Qelfj

ty för detta har jag dem at ticka, 10m j^g

hatat. Rudolf, hvilken niännifka är tju ickjel

Var edra und^rfåtares far, fvarade Rudolf: mera

begär jag " ej at er, och det begär jag för

II De;, H er


\

114

Rudolf

er es;en fkull. Han öfverlemnade nu haren

åt Hertigen, och Tyrol iörblef honom troget.

Skogsltädernas förening öfvergick fmanin*

gom til den närmafte, äfvenfom frihetens område

dageligen vidgades. De ätta ftäderne hade

erofrat Fredriks länder och voro nui oftörd

befittning af dem. Men ännu herrfi;ade beftändigt

oenighet imellan dem: eviga krig imellan

de itora och deras underhafvande,gjorde

våldlamhet och blodsutgjutelfe allmänna ialla

dalar. Ilynnerhet voro Appenzellarne itolte

och obändige. De vägrade at hylla d-.-n

nya Abboten af Sankt Gallen, och han anklagade

dem hos de edeligen förbundna ftäderna.

DefTa dömdei faken^ men Appenzellarne

åtlydde icke domen. Landtmannen nekade

Adeln billig fkatt af de egendomar

de förvärfvat fig. Vi are frie, fade de: en

fri man göralt fritt, fom han förvirfvar: Jordtorfvan

kan ej göra honom til flaf.

Appenzells tal behagade folket: öfveralt

grep det til vapen för at förIvara fin frihet

ifrån utgifter och (katter. Blod flöt från alla

kanter. Hvarje dag fteg förbittringenoch mecj

den grymheten. Lagarna kommo i förfall,

handeln uphörde,vägarne blefvo ofäkra,hjordarne

mäite vallas af beväpnade. Ingenting

anlags mera för heligt; ty Appenzeilarne trodde

fig blott då fria, när inga lagar voro dem

ivägen.

Ser du nu, Rudolf, fade Pater Anton, at

frihet utan uplyfning är det förfkräckligafte

fom man kan gifva en dödlig? Ser du nu huru


von Werdenberg.

ru nödvändigt det är, at befria mannifkorna

från vaHtro och fördomar,innan man betror

friheten i deras händer? Ännu är Öfra Rhä»

tien itiilaj men om vi ej med ftörfta förtigtighet,

med den vilafte, kallade öfverläggning

leda folkets tänkefätt, få (kall det allmänna

exemplet, Bifkopens af Chur och Henrik

von Werdenbergs förtryck kaufke fnart,äfven

härifrån förjaga lugnet och göra våra fredliga

berg til en (kådeplats för blodsutgjutelfer.

jag har redan vunnit tjerranie von Sttin och

JfChrtnfits för vårt famfund. Henrik von Wordehberg

är alt för ftolt, at kunna inle huru

rutuansväidt et folks hat är. Han förlitar

fig hlindt på fina väl betäfta borgar, och.

på hvad hans hårda fogdar inbilla honom.

Rudolf begaf fig til Henrik von Werclenberg

och föreitälde honom med foglighet den

fara, hv^aruti han fväfvade. Henrik fvarade

imåleende: hade AdelniThurgau gjort lom

jag, få fkulle faken fått en heit annan vändning.

Jag vet alt för väl hvad Ni vil. Ni

vil prata från mig min niagt. Jag fkall vara

mit folks far för at blifva dets 11af. FullföljNi

er bana, jag följer min. Er, Rudolf,

leder til almofor, fom Abboten af Difentis

tildelar Er: jag är ej få blyglam: jag ger hellre

än tar dylika: jag förbehåller mig imedlertid

edra hoteHer. Mina fogdariFärdun och

på Bärenburg fkola väl hålla en eländig Bondhop

i tygel.

Henrik! tänk då på Hertig Fredrik! tänk.

på Abbot Kuno! tänk på de många Adelsmän,

H 2 fom

115


116 RUD

O L B

fom förfummat at göra fig älföade af fina un*

derfåtare, och derföreförloratalt! Henrik, jag

har varnat Er!

Det har Ni, och,jagbeklagar, förgäfves.

Båda armarne på en urfinnig måiie bindas,

om han ej- fkall lkada.

Rudolf gick,och idet han vände fig om

fick han le Wilhelm, Giittingens fon, och en

ung flickakomma gående et flycke ifrån honom

pä vägen, och ftadnade. Hvarthän, Wilhelm ?

frågade han, då de kommit närmare. ' Til min

fariDifentis, och fedan til dig och Marie,

förat bedjaer om er väHignelfe för denna flicka.

Med en ljuf rodnad nedilog flickan ögonen.

Kon är dotter af e"n redlig landtman v,d namn

Adam von Kamogafch. Jag alfkar Gertrudlom

du Marie, fom min far ällkade Jutta. Rudolf

betragtade flickan i denna alfkvärda förlägenhet.

Hon var en intagande ikönhet, af et ädelt

och oflwldigt utieende.

Wilhelm hade ofta talat med Gertruds far,

den gamle Adam. Hans ädla frihetsanda, hans

rena föiftånd och hans innerliga godhet tilvunno

honom Wilhelms hjerta, hvilken älfkade

honom fom fin far. Pä folkets famlingsftällen

var han altid vid Adamslida. Adam hade

känt Wilhelms far och Rudolf på Guardowall,

då de ännu voro ynglingar, och hade under

den tiden ofta varit på borgen. Ofta hade

Giittingen och Rudolf följthonom på vägen,

då han gick tilbaka til lin by, och äiven ibni

gäller biviftat hans bröllop. Ofta, då Wilhelm

på deras landtliga fefter fatt vid hans

fida,

/


VON WIR D ENBERG. II 117

fida, måfte Gubben berätta honom alla fmå

händelfer iniellan hans far och morbror. Han

fägnade fig nu af at kunna genom kärlek och

vänfkap betala Adam den kärlek han haft för

Giittingen och Rudolfideras ungdom. Sålunda

upitod iniellan den gamle och ynglingen

den renade vänlkap; men Wilhelm hade ännu

aldrig varitiAdams koja, emedan den låg

få nära Guardowall, och emedan han lör den

ftolte fogdens fkull hatade denna borg.

Omlider gick Wilhelm en gång til den gode

Adam,der han emottogs af hans huftru

och hans dotter Gertrud. Då hanfade fit namn,

flod modern med obefkriflig glädje up från lit

arbete och räckte honom handen. Gertrud

betragtade honom med vänliga, men nyfikna

blickar. Ni är fåledes, frågade modern, den

unge Herr von Giittingen, fom min man iå

högtalfkar? om hvilken han altid har få mycket

at berätta? Gud fke lof 5 at Ni då en gång

kommer til ofs! Huru länge har icke jag och

Gertrud väntat er! Wilhelm kallade en blick

på Gertrud och hon rodnade. Min man

har gått borrt och kommer kanfke icke hem

i dag 3 men jag hoppas (lock at Ni afbidai.;

hans ankomft. Wilhelm iofvade det,och fmåningom

bief famtalet mer och mera ltfligt. Med

fit ofkyldiga, okonftlade hjertas hela förtrolighet,talade

Gertrudmed Wilhelm,och aftonen

var inne- förrän han märkte det.

Gertrud betragtade ynglingen med fmåleende

blickar, och hennes ögon blefvo beftändigt

meralifliga: Hvarförebetragtar du mig få,

H 3 . Ger-


L

RUD O L T

118

Gertrud? frågade Wilhelm. Min far har fagt,

fvarade don oikyldiga flickan, at Ni var den

Jkönafte yngling fom han nänfm fett, få fkön

ioiu dn helige Johannes ivart klolter^ och

dulöre vil jag fe om min far har rätt.

Nä? _ Han har orätt,eller ock måfte den

helige Johannes's biid vara ganfka mifslyckad.

ntJ:> JaS foulle faga, at Ni vore ännu

ikönate, än den helige Johannes.

Men Ni är

dock lik honom. Se! liktom de ljufa lockarne

fladdra omkring edra axlar, fladdra de ock

omkring hans. Men edra ögonäro vänligare.

Hon fåg nu ganfkaömt och ofkyldigt pä honom,

och lade hans lockar i famma ordning

kring hans axlar,fom Apoftelens hade på taflan.

På detta fatt futo de hela aftonen bredvidhvarannan:

Wilhelm hade ännu aldrig fagt

få många obetydliga faker, och ändå få angenämt

lördrifvit lin tid fomidag. Modern måfte

flera gångor påminna dem at det redan

förlängefedan ringt til aftonböniklottret, och

bid nu Wilhelm at få vila hvar han (kulle

ligga. Gertrud fkyndade förut. Der fofver

fade hon, idet hon pekade på hans fäng,

och vägg om väggnied er jag. God nattI

e.iii lade lig. Han hörde Gertrud vända

tig i fangen, och klappade fagtai väggen»

Hon lvarade. Bägge lago ännu vakne några

■ar och klappade ömlom, tils modern befaite

iz :truvl vara ;.yft. .

Red, j :i ganfka tidigt om morgonen, då Wilhtlm

änuu ioi, klappade Gertrud. Ännteligtn

v^nade han^ ocii ivaiade. De ftodo nu

bag-

/


von Werdenberg.

bägge up, och inom några minuter voro de

tiliammans. Denna morgon kom Adam tilbaka,

och Gertrud berättade honom ilrax, at

hon fann Wilhelm mycket, mycket ikönare än

den helige Johannes. Wilhelm dröjde här ännu

en dag 3 men hans upinärkfamhet delades

nu imellan Gertrud och hennes far. Då han

gick, följde Gertrud honom på vägen. Hon

bad honom väl hundrade gångor komma tilbaka,

trodde honom icke, ehuru mycket han

än lofvade göra det, och ropade ännu långt

ifrån til honom, at han för all d-1 fkulle hälla

hvad han loivat.

Ockiå Wilhelm kände famma böjelfe för

Gertrud, fom hon vifat för honom, och redan

några dagar derefter var han åter hos Adam.

Gertrud kom honom til mötes med de

tydligafte tecken af fin glädje. Hon berättade

honom,at hon,alt fedan de fift råkades, endaft

tänkt på honom, at hon dagligen gått til klottret

för at betragta den helige Johannes; at

hon, til och med då hon vaknat ömmorgnarne

3 klappat iväggen men ach! icke fått

fvar !

Wilhelm fattade hennes hand och afhörde

denna berättelfe med obefkrifligt nöje. Med

hvarje timma förlorade nu fadern ynglingens

upmärkfamhet, och Gertrud behöll den om

Ikränkt. Wilhelm hade nu ej flera frågor at

göra honom om fin fars och morbrors ungdomsår,men

få mycket mera at tala med Gertrud

om henneslöfialar,om hennes blomiter,

och om den helige Johannes. Klappandet i

H 4 väg-

119


120

Rudolf

viggen tiltoa; hvarje natt. och de bagge gamle,iom

omiider förbödodet, hörde dem lik-

\,U beltändjgt klappa, men fagtare än förut,

och då och c!å fucka.

igryningen voro Wilhelm och Gertrud

ledan vakna, och midnatten var iör dem aftonfkymningi

n. Pet tycktes lom behöfde de

ej mera någon fönin, och likval blomitrade

Langes fyndet lom et par närftåcnde rofor en

ikon vårdag. Gick den gamle jom morgonen

til fönftret,få låg han huru bägge redan ftodo

eller futto bredvid hvarannan, huru Gertrud

lekte med Wilhelms lockar, eller denne

fattade hennes hand och huru de fmålogo

emot hvarannan. Idenna flällning låg han

dem ännu om aftonen, ochiden femma hade

han lett dem hela dagen. På detta fatt förflöt

någon tid. Omiider Jemnade Wilhelm nä-

Han aldeles icke mera Adams koja och den

forkjuiande Gertruds fidaj och lemnade han

henne någon gång,la bidade hennes ögaitårar

och hon drömde vaken til defs Wilhelm

kom tilbaka. Den ädle Gubben blef orolig

då han fag deras kärlek, och talade med Gertrud

dejom. Mit kära barn, du ftörtar dig i

en afgrund af lidanden och fniärta. Gertrud

fåg härvid på honom med förundran3 ty hon

kände fig f;i lycklig. Gintingen är ej Herre

af fin hand. Du är en Bonddotter och

Han - - " Bäfta flicka, ännu är det tid, drag

dig ifrån Göttingen!

Ifrån Göttingen? frågade hon, och hennes

ögon fy! ,s af tårar: jag begär ju icke at blifva

/

t

/


VON W E K D V. N fl E R G. 121

va hans maka; men hvårföre lkall jag icke få

le honom? När faknade väl den ofkyldiga kärleken

invändningar? Hade än fadern ölverrygat

dottern, at hon ftulle göraWilhrlm olycklig

om hon fortfor at umgås med honom: hade

än dottern afkärlek til Wilhelm lofyat undfly

honom, få gick dock alt lin förra gång,

fä fnart Wilhelm kom. Då hon fick. le honom,

kaftade hon en forglen blick på honom 9

fuckade, ftod up och förfvann. Wilhelm hailade

nu efter henne, tog henne i fin famn

och frågade väl tufende gångor: Gertrud hvad

fattas dig? Hvartöre undflyr du mig ? Hvarföre

fuckar du ? Alla defla frågor befvarade

Gertrud med Kickar och tårar,hvilka,fom vanligen

fker, invecklade dem bägge ännu mera

ikärlekens fnaror. Väl hundrade gångor ångrade

fadern, at han bett flickan draga fig ifrån

honom; ty detta bemödande flöts altid

medömma,kärliga blickar, med nya heliga förfäkringar

om kärlek, med häftigare och innerligare

famntag. Ach, min far, fade Gertrud,då

Adam förnyadefina föreftällningar: Du

" fåg, at jaggerna ville undfly honom; men är

det mit fel, at det ej vil lyckas? Ja, Gertrud!

Himlen vet det! fade den gamle med

tungt -hjerta,och beflöt at fjelf tala med den

unge Giittingen.

Då Wilhelm följande dagen kom tilbaka,

gick Adam honom til mötes. Bäfte yngling \

du kan göra mig en tjenft. Jag har något pä

mit hjerta, fom oroar det. Wilhelm ftadna»

de et ögonblickj ehuru bråttom han än ha-

H 5

de,


122

Rudolf

de, och betragfade honom med en väntande

blick. Du vet at jag allkar dig, gode Giittingen

?

Hvad vil du,bäfte Adam! fäg! fkyndaI

Solhettan befvärar mig.

Jag är Gref VVerdenbergs lifegen:min dot-

ter ockfå

, Du - ♥

-

Vid Gud! jag vill löfa Er. Bekymra er

eJ" J ag ar redan länge(e'n beflutit det.

Du älfaar min Dotter V vä


t

von Werdenberg.

pade: du är min maka, Gertrud! Här gifver

ja»: dig min hand och min eviga trohet. Gertrud

öiverlemnade fig iörkjuft åt den fköna

känflan,at hennes hemligaite önfkningar,hennes

omöjliga drömmar, (om hittils kodat henne

få mänga tårar, nu (kulle upfyllas. Midt

under data rus af den lyckligafte kärlek,banade

fig dock ändteligen faderns rött en väg til

deras öra: Och _, om nu din far,Giittingen,

ej famtyckeri'

Bäite Adam! fade Wilhelm, han behöfver

ju blott te och tala med Gertrud; och det (kall

han Kom,älfkade Gertrud,kom! Han drog

henne med fig, och fadern fåg efter dem med

envälftgnande blick: Himlen gifve at den gamle

Giittingen måtte känna för Gertrud hvad

jag känt för hans fon 3 och de Ikola blifva

lyckliga!

Under glada famntag, under ljufva lamtal

fkyndade Wilhelm med Gertrud til Kloitret

Difentis, då han hann Rudolf. Denne betragtade

den intagande' flickan och förnöjde fig af

den fiifla och rena ofkuld,fom fyntes ihennes

anletsdrag; och när hon någon gång fåg

på honom, få lyfte af denna blick en fådan

renhetif]älen, ehuru blandad med någon fruktan,

at den återkallade i hans minne de tider

då han fom yngling äl(kade Marie. Och,

fköna flicka, älikar du då ockfå min Wilhelm

? frågade han: Gertrud fåg på honom

och fedan på Wilhelm. Ja, Rudolf! hon älikar

mig (om Marie alfkar dig. Rudolf fatte

fig imeiian de bägge äl(kande och fmåningom

för-

123


124

Rudolf

förfvannGertruds blyghet. Hon berättade början

til lin kärlek med få mycken blygfamhet,

at Rudolf ej kunde afhålla fig ifrån at lägga

fin hand på hennes hufvud och i fit hjerta välfigiia

henne. Men, Gertrud, om nu Giittingens

far nekar dig fin väifignelfe? Hon uplyfte

fina ö*?;on, nedflog dem åter, plockade

på fit halskläde och fälde en tår. Sa är

jag olycklig, fade hon ändteligen med en djup

fuck. Dock om han blott icke hatar mig, ont

}ag ätminftone någon gång far fe min Wilhelm!

Rudolf: tryckte henne til fit bröii,idet han

fade; Himlen förbjude, min dotter, at et få

fkönt hjerta, fom dit, (kulle blifva olyckligt!

Kommen mina barn; jag fkall följa med er

til Difentis. Gertrud kattade Cg gråtande tit

Rudolfs fötter och ropade, innerligen rörd:

min far! min far! Pviidolf uplyfte henne, och

ej långt derefter danfade hon med glade hjerta

vid Wilhelms hand framföre Rudolf. Ju

närmare hon kom kloftret, ju muntrare blef

hon, ty hennes ofkyldiga hjerta kände ingen

annan fruktan,än den man väckte hos henne.

Då de kommo til klofter trägården, togRudolf

flickan vid handen och förde henne til

Giittingen, fom fatt allena i en fkön löflal.

Här förer jag til dig et hjerta fullt af olkuld,

begynte Rudolf, din fonsflicKa, en annan Jutta.

O Gud! fade Gertrud, och kyfte Giittingens

har.o*, huru liknar du icke min Wilhelm!

Sonen omfamnade fadern,berättade honom

huru han blifvit bekant med Gertrud och

bad om hans väifignelfe. Gud välfigne er,mit

na

t


von Werdenbeig. 125

na barn! fade Guttingen, och dig, min fon,

gifvc hanidefla armar } vid detta hjerta, flera

dagar än han gaf din far vid Juttas. Han

höll den fköna> ofkyldiga flickan länge ifin

famn.

Rudolf och de tvänne älikande förblefvo

öfvernatteniklottret, och följande dagen gingo

de med Gihtingen til Marie, hvareft de

öckfå funno Pater Anton. Wilhelm blef nu

här högtideligen förlofvad med Gertrud. Om

aftonen mäfte han lemna henne hos Marie,

och följamed Rudolf, Anton och Thuring til

Truns, der fällftapets medlemmar om natten

förfamlade fig och upfogo ynglingenifit fanjfund.

Med tårar kallade han figi alla detta,

ädle mäns armar 9 och gjorde det löfte,at aldrig

begå någon våldfamhetj at utbreda fanning

och dygd; at bibehålla fred} at Ikydda

rättvifan; at ftrida mot fördomaroch lafter,och

at fora en obemärkt och lugn lefnad,helt

och hållet upoffrad åt mänfklighetcns väl,icke

åt ärelyitnaden. Man nämnde nu för honom

medlemmame, omtalte derasplaner, framlade

för honom på det tydligaite fatt medlen

til deras utförande. Han fönderbrötfit fvärd,

til et .tecken at han ville fk'y aiia våidfamheter,

och blott genom förnuftiga fliäl, aldrig

genom tvång,- leda männifkorna til dygden.

Alla klagade ännu beftändigt öfver de våldfamheter,

forh Henrik von Werdenberg och

hans fogdar på Bärenburg, Färdiin och Guardowall

utöfvade. Ulrik, den yngfte af de trenidlfi

bröderne Friherrarne Räzuns^ höjde

med

u


126 Rudolf

med ifver fina händer,idet han fnde: det är

nältan omöjligt, mina bröder, at längre hämma

Werdenbergfka underiåtarnes raferi. Henrius

Kaftellan på Bärenbure; är et vilddjur i

männipKohan.n. För några dagar fedan var jag

vittne til hans grymhet och folkets förbittring.

Tvänne bönderiBäreoburg dreivo hans ivinhjord

ur fin åker. Han lät upkalla dem på

borgen, och, ulan at vilja höra dem, tvingade

han dem at äta med Ivincn. Jag red lörbi

juit fom de nedkommo från borgen,och i

häitigaite raferi berättade denna fkymf. En

al våra bröder, munken Ludolf ifrån Difentis,

befvor dem.at IVilla fig. Jag lofvade dm

med heliga eder uprättelfe,och bad dem blott

ännu någon tid hafva tålamod; men vi förmådde

med möda hålla dem tilbaka. Vi måtte

vidtaga fkyndefamma föriigtighetsmått, annars

utbrifter iharf krigslågan,äfveni derna

beigstragt. Och vore det väl underligt, om

defie männifkor omfider grepo til vapen? Förhalom

ej längre den dyrbara tiden.

Andre omtalte fogden på Guardowall,hans

valluft och hans öfverdådiga lefnad. Skole vi

vänta, lade Ulrik, tils denne välluftling förgiftat

våra landtmans ky&a hjertan och rena

leder? Vi utilrö dygdens fäd,och han uprycker

den åter ined fräcka händer. Han fläpar

de fkönafte flickorna ifit fögderi up på borgen,

förnedrar dem i deras fäders åfyn, och

drifver gäck med deras förtviflan. Folket vil,

la ivagt det än är,ifin förtviflan bryta fina

bojor. Föriäkrom Werdenbergs underhafvande


von Werdenberg. 127

de om var hjelp, med det vilkor,at de ännu

några dagar gilva (ig tilfreds. Äfven våra

egne underfåtare,ehuru mildt de än behandlas,

hoppas dagligen mer och mer fina friheters

(tadgande. DefTa äro ännu inga rättigheter,

utan biott privilegier, iom vi eller våra

barn, få fnart vi vilje, åter kunne taga tilbaka.

Låtoni ofs göra våra underfåtare det til

rättighet,fom är rättighet. Vi hafve ftyrka

nog at kunna bjuda Bilköpenaf Chur och Gref

Werdenberg fpetien. Hvad förmå Chur, Sargans

och Toggenburg emot mig och mina bröder,

emot Grefven af Sax,Abboten af Difentis 9

Rudolfs broder Hugo von WerdenbergiHei*

ligenberg, Johannes von Stein, Friherren von

EhrenfelsV

Skulle vi begynna et krig? frågade Anton.

Nej!nej!under fredens oliv vilje vi trygga

ÖrraKhätiens invånareideras rättigheter foni

männifkor. Våra underfåtare äro (lillaoch lefva

lycklige. Det är fant, de hoppas, at er

godhet fkall blifva deras rättighet; men gifve

vi dem nu detta förmoner, få (kall lam'.mannen

i Chur, Werdenberg och Toggenburg

gripa til vapen förat tilfäkta (ig lika rättigheter.

Kunne vi undvika at tillika invecklas

idetta krig ? Antagom at den förtrycktelandtmannen

fegrade: Tron J då, at han (kulle vara

nöjd med rätt, med billighet? Nej, han

Ikulle härja,fkulle hämnas på iina förtryckare

all lin lidna olörräct, fkulle bränna och mörda.

Och kunden J då hindra dem från at lika

behandla den grymme Henrik von Werdenberg


128

Rudolf

berg och den gode Ulrik von Räzuns? Han

fkulle glömma din godhet, blott tänka på din

börd,på dina borgar, och ftraffa den ftolte

Henrik idig,emedan du är ai famma ftånd

(pni han. Vi måfte ännu dröjanågon tid. Lofvcn

edra underfåtare, at tie fnart fkola få en

billig frihet} ilällen Henriks, Toggenburgs

ocii Bilköpens underfåtare tilfreds. Vi måfte

iörft vara fruktansvärde för honom och för

Henrik: Det are vi få fnart Fredrik von Toggenbuvg

är vår; och tro mig: jag hoppas ännu

kunna vinna lians vunfkap. Han tänker

mänlkligare, än J tron, och' hatar Bilköpen.

Latom ofsän«u dröpnågon tid, förat fpara blod.

Alla voro af famma mening fom den vife

Anton. Sällfkapet atfkildes. Giittingen,

med fin fon och Rudolf gick tilbaka til Marie.

Här öfverlade man på hvad fatt Gertrud

kunde utlöfasifrån Henrik. Rudolf lade: Henrik

är vår fiendej, får han veta at du alfkar

flickan, få är hon olycklig. Förtig din kärlek,til

defs fadern utlöilhenne. Jag ikall tala

med honom derom.

Munter vände Gertrud med Wilhelm til*

bnka til Adams hydda.Ifkogen.vid Guardowall

faite de {ig på en höjd och talade med förtroiighet,

om framtidens lycklaliga dagar,

tvarvid eU: alt annat,och icke murk-

. Slottsfogden flod frainföre dem,och med

lyftna blickar betragtado åen fköna Gertrud.

Åndteligéo iträdde han närmare och frågadei

e:.: troLiig ton: hvem är du,flicka? Eägge

uplyftade nu lina ögon, och G darra


von Wc r denberg.

129

rade då hon fåg Slottsfogden framföre fig.

Flicka, hvem är du? frågade fogden ännu en

gång. Jag är Adam von Kamogaichs dotter,

fade Gertrud med ftappiande röft. Min

lifegen fåledes^ och hvem är du? frågade

han Giittingen. Denne mätte honom föragtligt

med ögonen och fvarade: Hvem ger dig

rätt at göra denna fråga? Jag är karl, och

färdig at lära hvar och en tölp at vara höflig.

Kom,Gertrud! - " -

Blifhär,flicka!ropade fogden häftigt, och

Giittingen ftadnade med Gertrud, Z^Kkangå,

fade han til Giittingen. Denne fvarade fmåleende:

Hvem är då du, fom kan befalla ofs

gå och bli qvar? Som du fer, är jag flickans

ledfagare,och blifver hos henne. Har du något

at Tåga henne? - " - " Hvem är denne

man,Gertrud? Slottsfogden påGuardowall,

fvarade hon.

Slottsfogden vände fig nuborrt Iik fom förat

ej vidare br - (ig om dem, och gick in i Ikogen.

Giittingen förde den darrande flickan til hennes

far, fom hjerteJ.igen gladdes åt (in Gertruds

lycka och föreiatte iig at rätt fnart tala med

fogden om hennes utlöfning. Giittingen flöt

Gertrud ännu en gång ifina armar, fvor henne

en evig trohet, och böd henne derpä farväl.

Följandedagen kom Slottsfogden til Adam.

Han var ovanligt vänlig, trycKte den gamles

hand och förfäkrade honom om lin välvilja.

Adam trodde fig böra iagttaga detta rilfälle

för at tala med honom om Gertruds utlösning.

Slottsfogden blef upmärkfam,likväl afflog han

IIDel. I icke


130

Rudolf

icke hans begäran. Han fökte på långt håll

utforfka hyarföre Adam ville hafva fm dotter

fri,och denne föregaf några farmolika orfaker,

utan at iäga den verkeliga. Skickaimorgon

er dotter up til mig på borgen, fade fogden

idet han gick, få får jag fe hvad jag dervid

kan göra.

Den gamle Adam litade ej på fogdens tvätydiga

mine,ifynnerhet då han hördeaf fin dotter,

at fogden fett henne med Giittingen. Likväl

gick Adam dagenderpå medGertrud up på

borgen. En af fogdens tjenare fattade flickans

hand för at föra henne in ifålen. Då fadern

ville lölja med,böd han honom vänta til defs

han blef kallad. Darrande gick Gertrud med

honom genom fålen iniet litet rum,dit fogden

nu begifvit fig.

Lin far vil köpa dig fri, min dotter, begynte

han,och betragtade den fköna flickan

med begärliga blickar. Men jag låter ej få

lätt de ikönafte flickor flippa mig ur händerna.

Sjelf alfkar jag dig mit barn} och, om

du vil, få kan du blifva här hos mig på borgen.

Här, mit hjerta lilla han fattade vid

d fra ord hennes mjuka hand här hos mig

fkall ingenting fattas dig: du behöfver ej arbeta,

och kan lefva fom en fru här på flottet,

jag vil frigifva dig utan löfepenning, om

du blott vil blifva hos mig någon tid} och

då fkall du tillika fåen ganfka hederlig hemgift.

Gertrud begynte gråta. O,fläpp mig Herre,

jag vil och kan icke blifva hos Er.

Icke?


VON WeÉD E NBE RG. 131

Icke? Flicka, vet du at det ftår imin niagt

at behålla dig här? Jag varnar dig, mit barn,

neka icke! Du lär väl icke känna huru il >ttsfängelfet

fer ut. Kom, mit barn; var lovlig

på det jag ockfå kan vara det.

Vid defla ord omfamnade den välluftige

Gertrnds fkonalif, och hon gaf til et högt fkri.

Han tryckte henne håidt til lit bröft och lade

fin hand på hennes mund, at hennes rop

ej Ikulle höras;menidetfamma upläts dörren,

och Adam ftörtade häpen inirummet.

Fogden fläppte flickan och ropade förargad

til fadern: hvem har låtit kalla dig?

Min dotters fkri, Herre! {varade den gamle

blek och darrande, och fattade Gertruds

hand. Hon är mit barn, och äger mjt hjerta.

Hon är min lifegen, gamle narr, det vet

du väl?

Ty varr vet jag det: och jag lemnar åt

Himlen at dömma, om det är rätt at männiikor

äro lina bröderslifegne. Ja,Gertrud är er

lifegen, jag nekar det ej,men icke på detta lätt»

Nå, och på hvad latt då?

Herre!jagalfkarmin dotter,faftän hon är er

lifegen, och mit blod kan blifva lika få varmt

foni den ftörfteadelsmansilandet. Icke på detta

fatt, fager jager. Och (kulle jag än blifva

fördömdpå den ytterfta dagen, deifore at jag

räddade "min dotters ära, fkall jag dock rädda

den. Jag är far;och denna känfla kan icke

Ni, kan icke Kejfaren qväfva. Hellre vill

jag vara mit enda barns mördare, än at hafva

födt det til vanära. Herre 3 fläpp min dot»

I2 ter.


'V

132

R U D © L F

ter. Ni vet icke hur långt en fars förtviflan

kan gå.

Jag tror at du hotar?

Jag hotar icke; men jag är far, och tror

Ni at jag med nöje fkulle fe min dotter ftörtas

iafgrunden? Kom, Gertrud.

Adam, din .dotter £kall blifva här på borgeny

här fkall honblifva, fager jag!Dukangå.

Herre! vid Gud! utan min dotter går jag

icke.

Känner du fträckbänken,känner du jernlänkarne?

Gertrud gaf til et högt (kri.

Store Gud! Ach, tänk då ockfå Ni en gång

på den ytterfta domen! Tror Ni at Gud ej

kan ftraffa?

Korrt och godt! flickan blifver här. Han

fattade hennes hand.

Den gamle drog en dolk ur fit bälte, och

fade med en hemfk blick: fläpp! eller defs

förftafting fkall genombåra flickans hjerta, och

det andra (kicka dig,niding, til afgrunden s dit

rätta hemvift.

Fogden fläppte förikräckt flickans hand.

Så gå då, ropade han, fä gå då! Men din

dotter (kall icke blifva fri. Hon fkall för altid

vara lifegen under borgen Guardowall.

Häftigt gick den gamle förtörnade fadern

borrt med (in dotter, utan at fäga et ord mera.

Under vägen fkakadc han betänkligt fit hufvud.

l'å han kommit tilkyrkanmed henne,ftannade

han, och tycktes varaiftrid med lig fjelf« Ömfider

förde han henne in,och til altaret. Mit

barn, iade han med tungt hjerta^ jag förutfer

för-

/


VON WER D EN BERG. I 133

förlkräckliga ting. Lofva mig här vid den Eviges

altare, at hellre dö,än låta förnedra dig

af denne välluftige niding. Jag kan ej rädda

dig. Ville jag an flygta med dig, få vore

du likväl öfveralt denne nidings lifegen, och

dina barn tillika meddig: deflutom fkulle hans

fpion^r hindra vår flygt. Gud, hans änglar

och du ijelf fe der dina ikyddare! Der,

Gertrud,är min dolk;rädda med den din oikuld

och din falighet. Genomhora välluftingens

bröit då han vil våldföra dig. Der, mit

barn, tag den och fvär, at hellre dö än låta

förnedra dig.

Gertrudsbäfvande händer kunde knappt hålla

dolken. Hon fvor med ftapplande rött hvad

fadern bäfvande föreftafvade henne,och gick

med vacklande fteg ur kyrkan rred honom. I

detfamma fom de fkulle gå utföre berget, kommo

tvänne af fogdens utfkickade, fafttogo fadern

och iläpade honomifängelfe. Kom ihog

din ed, Gertrud! ropade han til henne. Hon

föll afdånad til jorden. Då hon vaknade befann

honligifin fäng, omgifven af fina grannar.

Efter hand,i famma mjin fom hennes

matthet aftog, berättade hon händelfen. Alle

förbannade den omänfkiige och välluftige fogden

5 alle beklagade den gode fadernj men

ingen visfte något råd: ja månge fpådde

denna olyckliga familj, at den måtte bereda

fig på de förfkräckligafte följder af detta upträde,

helft Adam tillika dragit dolken mot

flottsfogden. Mor och dotter fölloiden meft

tröltlöfaförtviflan. I3 Emot


It

134

Rudolf

Emot aftonen fmög fig en af fogdens utikickade

til kojan. Han gick in, emedan han

in^en iåg -inom modern och dotternj fatte lig

hos dem, beklagade deras olycka, afmålade

Adams broft fåfom ganfka ftort,och väckte

hös d' m den plägande fruktan, at Adam tiläfyrs

kunde föras til afrättsplatfen. Åndte»

ligen, då nior och dotter knäföllo för denna

tiger, iade han: det gifves ännu et medel at

lädd


VON WERDENBERG. 135

tviflan. Nej, min far, ropade -Gertrud, jag

har fvurit dig det: Hellre dö, än blifva förnedrad

och för evigt olycklig!Giittingen!du

ikall begråta och hämnas mig!Ifamma ögonblick,

fom deffa ord fkredo öfver hennes läppar,

upläts dörren,1 och Göttingen inträdde.

Det var idagbräckningen,och han (kulle denna

dag om aitonen bivifta fälUkapets fammankomft

iTruns} men hade gått natten förut,för

at kunna vara dagen öfver hos Gertrud. Der

är han, Gud fke lof! ropade Gertrud. Der

är vår befriare: hon kaftade figihans famn 9

och modern berättade honom deras olycka,

Tufende gångor afbröt Göttingen berättelfen

5 med de häftigafte förbannelfer öfver fogden.

Omfider fade han,och tryckte Gertrud

ännu en gång hårdt til fit bröd: Gertrud, jag

Ikall hämna dig, och ftraffa denne affky värde

niding. Lemna mig den dolk, fom din far

gifvit dig. Han fåg på den med blickar, gnifirande

af harm och raferi. Ja, jag har den!

ropade han j jag härden! Låt honom komma,

den välluftingen: jag Ikall gifva afgrunden en

högtid. Med möda lemnade hans uprörda

känflor rum åt hans öfverläggning om det

fom nu (kulle vidtagas. Gif dig til freds,Gertrud!

Säg budet, fade han tilmodern, at Ni

ännu en gångbeflutit bedja fogden om er mans

lif,och viljen derlöre vänta honominatt. Lemna

åt mig det öfriga; men ingen får fe mig.

Han gick nu på det rum, der hanaltidplägade

ligga då han befökte Adam,och der blef han

lugnare. Nu påminte han fig ockfå, at han

I4' hög-


136 Rudolf

högtidligen J6fvat Samfundet för Mänfklighet

och Dygd, at aldrig begå någon våldfamhet.

Han log vid fig gelf åt detta löfte. O du

korrtlynta godhet! du okunniga dygd! ropade

han: huru illa känner du ej laften,om du

tror at ord äro tilräcklig;a at tygla den! Dygden

behöfvef dolkar, fvärd och lågor lika la

väl fom tälten. Dock, ju lugnare han blef,

o tyngre hvilade löftet, at aldrig förfara

\ lamt, pa hans hjerta. Häfta Gertrud, faée

han, tok at 1 aTion med tårar och böner

förmå detta vilddjur at ftfgUva din far utan

din vanära. Förft då, när böner och tårar icke

hjelpa, för honom hit. Rönfallför honom här

ännu en gång. Använd alt tör at röra hans

hj' 1 ta. Hota honom med din förtviflan,med

dia död. bag honom s at du heligt fvurit din

far,at ej öfverlefva din vanära. Gertrud lofvade

det med tårar, och Giittingen tänkte, då

han var allena: jag är ofkyldig i hans död:

hans blod komme öfver honom fjclf, Hämnare

ihimlen!

Giittingen förblef hela dagen på iit rum;

Gertrud kom då och då up til honom,

och hans harm vann altid ny ftyrka af

hennes berättelfe. Emot aftonen kom fogdens

utikickade. Gråtande lade modern til

honom, at hon väntar fogden för at ännu

en gång anropa honom om nåd för fin man.

Han rädde henne at kläda fin dotter ganfka

grann, emedan hon då fkulle behaga fogden

deilo mera och fäkert röra honom. Giittingen,

hörde detta råd med obelkrifligt raferi. O,

den


von Werdenbero. 137

den nidingen! lade han då den utfkickade gått

borrt:ien retande drägt fkall offret falla i

hans armar? Meden djeivulfk köld förjer han

för fin valluft. Välan! kom Gertrud. Kläd

dig! kom, jagvil hjelpa dig. Han tvang den

inyftande flickan at taga på Ug fina vackrarte kläder,lade

fjelShennes blonda hårilockar och flätade

blomiter imellan dem. Småle emot den nidingen

} Gertrud, för at låta honom dubbelt er-

Jara afs;rundens känflor. Gertrud var klädd,och

väntade nu darrande det afgörandeögonblicket.

Iaftonfkymningen hördes någon fagta bulta

på dörren. Modern uplät, och fogden inträdde.

Bäfvande förde hon honom inirummet

til fin dotter. En ryfning öfverföll Gertrud,

då hon blef honom varfe. Hon kaflade

lig til hans fötter, och med alt det

rörande fom böner, klagan och tårar äga,

befvor hon honom at frigifva hennes far,

utan at förnedra henne. Han refte henne

up,och tryckte henne i fin famn. Modern

anropade honom- om nåd 3 men förgäfves:

Spåren edra böner, fade han. Adam dör för

bödlens hand, eller Gertrud är denna natt min!

Bägge omfamnade nu hans knän och fuktade

dem med tårar. O, uppehållen mig då

icke med onyttiga böner. Det är dock förgäfves.

Korn, förkjufande Gertrud! kom.

O Gud!ropade Gertrud, få fins dä hos Er

ingen barmhertighet ? Nå Gud förbarme fig

då öfver mig och Er! Darrande, få at hon

knapt kunde lyfta fötterna 3 gick hon med ho-

nom upföre trappan 5 öpnadedörrentilfit rum,

I5

©ch


138

Rudolf

och kaftade fig ännu en gång til hans fötter.

Han ville taga henneifin famn, men hon flet

fig lös och ropade: Nej,hör mig förft: Då

jag lemnade er med min far, förde han

mig til kyrkan. Vid altaret målre jag fvärja

honom at icke öfverlefva min förnedring. Herre:

jag har faft beflutit at rädda min far; men

ockfå, vid Gud! lika få faft at icke öfverlefva

min vanära. Betänk hvadjag lagt, och var

barmhertig! Tvinga mig ej at mördamig fjelf!

Åh !man dör ej få lätt, min fköna flicka!

gör ej längre motftånd: jag känner en ljuiVare

död dödenikärlekens armar. Han

omfamnade henne. Gertrud ropade om hjelp,

och idetfamma ftod Giittingenidörren. Fogd

n föifkräcktesoch fläppte fit &önabyte. Giittingen

ftadnade lugn och ftillatigande,och betragtade

välluflingen med alfvarfamma blickar.

Hvem är du? frågade fogden förlägen.

Jag är Adelsman: mit namn är von Giittingen:

denna' flickas fäftman: hennes olyckas

hämnare, och,affoyvärde, din (träffare!

Betragta denna flicka, Niding! Dennablomma

ville du förgifta med din djefvulfka andedrägt;

du, Tyrann emot alla dina underhafvande!

Din dom ärläld! Gud gaf dig tid; men du

hördeicke: han drog en dolk, och fogden

bleknade. Denna dolkgaf Adam fin dotter vid

den Allsmägtiges altare,och bad henne flötaden

ifit hjerta hellre, än förlora fin ofkuld. Niding!

dertil tvingade du honom. At(kyvärda

milsfoiter! känn,om du ännu har känfla, at du

tvingade en far at befalla lit egetbarn fjelfmord.

fqs-


von Werdenberg. 139

Fogden föll pä knä. För Guds fkul! jag

vil frigifva fadern.

Det (kulle du hafva gjort då denna olkuld

bad dig deroni,då hon förfåkrade dig, at hon

icke ville öfverlefva fin vanära. Nu aftvingar

fruktan dig detta löfte. Imorgon fkulle

du åter vara lika flor niding. Nej borrt!

nediafgrunden! Han gick lött på fogden.

O förlåt honom,Giittingen! ropade

Gertrud och gick imellan dem: förlåt honom,

om han blott låter min far blifva fri. , Gertrud!

goda,ömma fjäl! du känner ännu ingen

niding!Idettaögonblick ftötte han,med armen

öfver Gertruds axel,dolken i fogdens bröflu

Han föll med et fkri til jorden, och dog. Giittingen

kaftade en blick mot himlen, Gud! lade

han, kunde jag göra annorlunda? Hans

blod komme ötver honom fjelf! jag var et

verktyg förDin rättvifa. Han kaftade dolken

pä den döda. Idetfamma upbröts dörren til

nedra rummet. Fogdens u^lkickade hade hörtfin

Herres fkri, och bröt fig in, för at föka

honom. Din Herre är i afgrunden,hans

rätta hemvift, fade Giittingen, fom juft nu

kom trappan utföre med Gertrud, fom låg

näftan liftös på hans axel. Vildt flörtade tjenaren

tilbaka under det ryfligafte fkri.

Folket ftrömmade tilhopa och flojade af

glädje då Guttingen berättade hvad fom händt.

Bryten up borgen,ropade en af ynglingarne.

Alle rufade dit, och löfte Adam ur hans fjättrar.

Nu ville Guttingen ftilla fclket, men

defs raferi var för flört. Redan höjde fig lågor-

y

fe


140

Rudolf

gorna från borgen uprorets rysliga tecken:

Stormklockan hördes från alla byar,

och folket famlades. De utfkickade kommo

tilbaka med den underrättelfe, at borgen

Guardowall är beftormad,och den tyrannifke

fogden dödad. Beftormen ockfå de andra borgarne!

ropade alla, betagne af det vildaite raferi.

Färdun och det högaBärenburg eröfrades

redan famma natt ") och fattes i brand,

och fogdarne mördades.

O Gud! ropade Anton,då han fåg Guardowall

brinna,lugnet har då förfvunnit!Emot morgonen

brunno ockfå de bägge andre borgarne.

De af fällikapets medlemmar, fom ännu faknades,

fkyndade fig til Truns. Men ingen af

dem kände rätt egenteliga orlaken til det få

häftigt utbruftna uproret. Wilhelm kom, och

berättade den. Nå fägen nu fjelfve: var icke

våldfamhet här den fannafte^ dygd, den fredligafte

männifkokärlek? Alla initämde enhälligt

deruti. Men nu är ingen tid mera at förlora,

fado Anton, om öfra Rhätien fkall blifva

räddadt. Up, mine vänner, fördeleneder,

och baden folket til en fammankomft vid Sankt

Annas KapelliTruns. Sägen de Werdenbergike

underlåtarne, at vi vilje fluta et förbund

med dem,för at hämnas på deras Herre den

oför-

") År 1424 dräptes fogden på Guardowall, då äfven

de trenneborgar, lomlilhördeCrcf Heurik von

Werdenberg af den hvita fanan, föritöidesoch upbrändes.

Bärenburg lag högt uppe 1dalen Schambs j

Tärdun i Donat. Pifiitratiderne i Athen, Decerrivirerne,

TarqviniusiRom o, fli a. äro lika få förikräckliga

varningar.


von Werdenberg.

141

oförrätt de lidit, och afvärja alt förtryckifrån

dem. Skynden!Imorgon, då bönringningen

uphört,famlen J er. Du,Rudolf,och Wilhelm

von Giittingen, J följen mig. Vi vilje begifva

ofs tii Ortenftein, til Henrik von Werden*

berg. Nu är han tvungen at biträda vårt förbund.

Alle ikildes åt.

Anton, Rudolf och den unge Giittingen

fkyndade til Ortenftein, der Henrik nu uppehöll

fig. Redan på afftånd hördede uprorets

fruktansvärda fkri. Landtmän, beväpnade med

all hvad deras törfta raferi räckt dem, fkyndade

förbi dem och fkreko vildt: til Ortenftein

förat mördaTyrannen! Anton fkyndade fig

ik mycket hans krafter tilläto, ledd af Rudolf

och Wilhelm. Då de kommo til Ortenftein

och folket igenkände dem, hördes et

vildt fkri: der komma våra räddare J våra oförrätters

hämnare. Anton gick midt ibland folkhopen,och

bad om et ögonblicks tyftnad. Alle

forlamlade fig omkring den vördnadsvärde

Gubben;ftenarne uphördehvina, fvärden fmögo

åter i fina fkidor, pilarne ) (ina koger, och

facklorna fläcktes. Det höga lugn, fom hvilade

på Antons förklarade anfigte, ftillade äfven

de vildafte. Han ftod midt ibland dem

på enhöjd,och begynte: "Hvarförearen J här

förfamlade,mine vänner? Monn för at hämnas

den oförrätt Jlidit,och ledan a nyo fjunka ännu

djupare iförtryckets afgrund? Monn icke

fnarare för at fkaffa edra barn och efterkommande

en tryggad och rättmätig irihet? J viljenförftöraOrtenftein

och mörda Gretven? Har

han


142

Rudolf

han icke ännu andra borgar,fom å nyo kunde

pålägga er bojor? Skall ej hans fon efter

fin faders död höja blodbaneret emot er, och

i förbindelie med Chur, Toggenburg och Öfterrike,

med hela Adeln när och fjerran,

draga emot er? Och lägen mig den niagt, fom

] viJjen lätta emot dem? Jag och mina vänner

våga då, få. gerna vi än ville, icke hjelpa

er; ty hvad Ätfße vi fvara på denna in*

vändning, fom man altid fkulle göra ofs: at J

mördat er herre, för at hämnas hans fogdars

fÖTbrytelfer? Sägen, hvad (kulle vi fvara? Mine

vänner, morden icke, utan gören er fria.

Vid Trims förfamlgs imorgon hela Öfra Rhätiens

allmoge, til et förbunds afflutande om

rätt och frihet. Vi are nu här för at kalla

er och Gref Henrik til detta möte. Detta

fdeligen förenade famfund fkall befkydda er,

trygga edra barn i den gyllne frihetens befittning,

och för altid kroffa er Grefves välde:

Gån tilbaka til edra kojor, öfver natten. Morgondagen

blitver den fkönafteier lefnad: er

frihets dag: den måften J ej befudla med blod

och upror!"

la detta tal följde en allmän tyftnad. Derpå

hördes et fagta iorl, fom röjdeovilja, och

inart ropade några (pridda röiter: Borrt med

förtryckaren! Förftörom tyrannens borg! Anton

utfträckte fina aimar; men et vildt fkri:

til borgen! til borgen!tyltade hans ord. Så måften

j då förft mörda er välgöraie! ropade Anton,och

fkyndade til den imala ftigen igenom

klippan 3 fom förde til borgen. Er väg^ ropa»


von Wc rde nb e rg. 143

pade han til dem fom trängde fig fram, vare

öfver mig! Jag ber er, mina vänner! Han

utfträckte fina armar emot dem, och höll de

främfte tilbaka för at aflkära de öfrige paffet.

Folkets raferi tiltog mer och mera. Rudolf

och Wilhelm ftodo vid Gubbens lida, och

bådo honom at icke längre fatta fig emot den

upbragta folkhopen: Jag kan icke mera än dö!

fade han; och min död måfte ftilla dem. Rudolf

och Wilhelm fkyddade honom med fina

fköldar emot folkets itenar och pilar, fom haglade

omkring dem. Han föll på knä, och

ännu en gång blef det tyfl! O! förbarmen er

öfver edra barn! ropade han til dem; åfam»

ken er inga blodikulder. Nu träffade en Ilen

ur en flunga Gubbens panna,och hanLöll blodigiRudolfs

armar. Mördare!förbannade mördare!

ropade Rudolf: och det var,likfom hade

en ljungeld ifrån himlen nedftörtat ibland dem,

då Anton föll. De ftodo några ögonblick likfom

faftnaglade w\4 jorden. Idetfamma öfverföll

dem en ängflande fruktan för den dag,

då de fkulle ftällas inför verldarnes domare;

och alle förfvunno plötfligen. Anton, fom hemtade

lig, vinkade åt Giittingen och frågade

med matt röft: hvar togo de vägen? Gå efter

dem, min Wilhelm, och bed dem förfamla fig

der nedre på ängen. Jag ville gerna ännu en

gång fe mina barn och ftga dem, at jag förlåter

dem det dödliga får de gifvit mig. Du,

Rudolf, gå och bed Gref Henrik komma til

mig. Rudolf fatte Gubben fagta ned i gräfet

med ryggen mot klippan, och gick up på borgen.


144 R u dolP

gen. Grefven hade från flottsmuren fett hvad

iom tildragit fig, och kom honom til mötes

med läkemedel. Rudolf förband Gubbens får,

fom nu vände fig med ilocknande ögon til Gref-

Ven: Henrik! jag dör för er. De hade fvurit

er död,och, ty värr! förtjente Ni den.

Ni är räddad: jag befvär er nu, Grefve! en

d.rnde befvär er: låt edra underfåtare åtnju-

ta hna ■ rättigheter fom tnänniikor. Gå

tilTruns:



von Werdenberg. 145

forlåter er af innerfta hjerfa, mina barn! J

hafven ju blot^förkorrtat mit lir for en korrt

tid; oqh i dufla mina lifta ögonblick kun-

den J gifva mig en förlmak af den ialikhet

loin jag fnart fkall njuta, om J viij n lolja

mig til Tiuns. Jag har ej mänga ögonblick,

ölriga. Skynden mina barn^ bären mig dit,

ocli J bären migihimlen. De blefvo nu betagne

af den lifligafte glädje 3 gjorde en bar, lade tingkläder

derpå, och buio Gubben til Truns, utan

at mera tänka på borgen och Gre

sa tuien gråtande männiPKO;,var Anton don ende,iom

låg glad ut. O! huru lycklig jag ar!.10-

-pade han med utfträckta arntar och hflfga,

förklarade,til himlen höjdablickar. Gud! huru

outlägeligen belönardu icke den goda vilja, (om

litvar mit hjerta!Jorden ,min dodsfäng; öfver

mig denklara himlen: omkring mig tui.jnde mina

barn, iom älika mig! O Gud! lär jordens

legenter ?.t vinna en lådan hädanfärd.

IlDel. K Idet-


146

Rudolf

1 detta ögonblick ftörtadeThiiring och Marie

fram genom folkhopen. O! hvar är han?

lefver han ännu? ropade Thiiring redan på

afiland. Nu fick han fe Gubben och badande i

tårar,kallade han (ig ned vid hans lida, fattade

hans hand, och fade i en klagande ton: O

jag olycklige! Odu bäfte bland männilkor!Oi

min vän! min lärare! min välgörare! Anton

fmålog til honom. Nyfs tackade jag himlen

för min lycka, och nu tackar jag honom ännu

en gång at han gaf migdig,minThiiring 9

til medarbetare i mänsklighetens fak. Marie

knäföllpå andra fidan,kysfle Gubbensblodiga

hår, och vred fina händer. Min dotter, lade

Anton,förtjenar mit öde tårar ? Nej,

men vi, vi öfvergifne, vi faderlöfe! fvarade

Marie fnyftande. Anton pekade åt himlen;

Marie! J öfvergifne, J faderlöfe? Här kailade

Giittingen fig til hans fötter;derkysfte Fri*

herrarne Räzuns hans kläder; här låg Gref

Sax pä Rudolfs axlar, och blandade lina tårar

med hansj der ftodo Wilhelm, Stein

och Ehrenfels med tåriulla ögon, hänryckte

af den meft rörande lyn åfynen af en döende

Vis. Nukommo alla bröderna från Difentis,

med den gamle blinde Abboten Peter

von Fotaningen imellan tig, til den döende.

Bägge Gubbarne omfamnade hvarannan, och

Abboten fade med flaplande röft: du gode och

trogne tjenare, gäckidin Herres glädje!

O! lade Anton: J Ikänken mina lifta ögonblick

alla mänfkliga lifvets och evighetens iällheter!Dyrbara!

ovärderligaögonblick! O Gud!

huru (tor är ej Din belöning! Nu

*


von Werdenbero. 147

Nu kommo efterhand förfamlingarne från

Saffien, Tenna, Ölra Sax, Uamz, Grub,

Lugnez, Vals, Flins, Tamins, Rheinwald,

Schambs och Tufis, och fift ocklå Hugo

von Werdenberg, Rudolfs broder. Alla desfa

ftodo rundt omkring den dömde. Så a-

Ten J då nu alle förfamlade, begynte Pater

Anton, för at ftadga för er och edra efterkommande

en fri och billig ftyrelfeläg, utan

våld, utan intrång i andras rättigheter, när

det kan beftå med männiiko namnn och

farmingen. Redan för lång tid tilbaka hafve

vi, vid lediga ftunder, utarbetat en få*

dan, och jag hoppas, mine vänner och bröder,at

den icke (kall mifshaga er. Rudolf, läs

up den. Den var af Antons hand, et vt/rk

fullt af vishet och fanning. Man rädflog inbördes

öfver hvarje artikelideni:tmma,hvilken

til den ändan (erfkildtuplaftes,och biet et

ämne för deras ötverläggningar, och fluteligen

röftade man deröfver. Hela conftitution

var få okonftlad, fä tnånfklig, få billig, och

grunderne för denfamma iå påtagliga,' at alla

begrepo och antogo den med nöj


148

Rudolf

ga mina lifta ftunder til at hindra er ifrån en

orimlig ed. För ofs,i våra omftändigheter:

för det mått af ianning, fom vi känne: "för

Bergstragtens närvarande tilftånd, höfsning och

leder,är denna conftitution,fom jag tror, nyttig

och pallande; men fkall den altid förblifva

det? Skola våra feder altid blifva de farama?

Blifver ej farmingen med hvar dag renare

och klarare? Behöfva icke kanfke redan

efter hundrade års förlopp våra barn en helt

annan, en ädlare, bättre frihet, än vi? Nej,

hindrom icke förfynens hand at föra ofs ftädfe

närmare fullkomlighetens mål. Vi hafve

gjort hvad vi kunnat. Skole vi vara få grymme

och beialla våra barn:på detta fatt fkolen

J vara lycklige och icke annorlunda; om de

kunde blifva det på et ädlare och bätt e fatt.

Hvad nu är frihet,kan redan inom hundrade

år vara det meft tryckande flafveri. Friheten

ftiger med farmingen, med männifkans förflåndsodling.

Vi bryte våra bojor: fmidom ej nya

åt vara barnbarn. Beedigom blott det, fom

under alla omftändigheter, evigt är och måfle

bliiva fanning.

Etnytt glädjerop biföllden adie mannens råd.

Timring uplatte eden och föreftafvade den»

Nu framträdde alla förfamlingarne,en efter

annan til Abboten och afiade denna ed * J ): "Vi

vilje alle, utan åtfkilnad, vara lika edeligen

förbundne,ej tolanågon lifegenfkap ibland ofs,

utan vara frie männifkorj med lif och egendom,

land och folk biftå hvarandra; hålla vägar-

*) Edens egna ord,hämtade ur famfundets handlingar.


von Werdenberg.

149

garne fakra och bibehålla freden} göra rätt utan

krig och våld} trygga hvar och en vid

fin egendom,och vid hvarje ftridighet förd föka

i godo bilägga den; befordra och högagta

fanning och dygd} utrota och afvärja villor

och lafter, och bibehålla vår conftitution

utan förfång förfarmingen och den bättre lyckfalighet,

fom Gud en gång kan och Ikall gifva

männifkorna."

Sedan förfamlingarne fvurit, aflade Adeln,

och fift Abboten och Klofter konventet eden.

Anton fmålog ljuft, och flräckte fina händer

mot himlen: Gud! du har hört denna ed! Beftydda

det famfund, fom är få gammalt fom

männifkoflagtet } Ja, famfundets namn vare:

Det Grå Samfundet; och J fkoleri heta: Bröder

af det Grå Samfundet! (Graubiindner). Så hållen

då hvad J fvurit, mine vänner! Gud väl»

flgne er! välligne alla männifkor! Guttingen!

Rudolf! Marie! min Thiiring! Äliken och

högakten farmingen. Han fjönk baklänges i

Maries armar : och Thuring lade hans bruftna

ögon tilhopa.

Mine Bröder! fade Thuring på knä: Den

helige mannen har tagit vår ed med (ig up til

Gud. Den allgode förbarme lig öfver det Grå

Samfundet, och öfver ofs alle! Gud! fanning!

det Grå Samfundet vare vår löfen! ropade Rudolf

med tårfulla och tindrande ögon} Gud,

fanning, och det Grå Samfundet!ropade alt folket.

Adelsmän och Bönder omfamnade hvarannan

fom bröder,och alle beflöto enhälligt

at här på ängen,der den fromme Anton dog,

K 3

fam-

/


150

Rudolf

famfundets allmänna fammankomfter altid (kulle

hålla-. Isarikt Annas Kapell blef Antons

lik bifatt, och på det ftälle der han dog, up*

rette man en (iol, hvarpå deffa ord voro riftade:

Har dog Anton. Hans lif och hans

död (kapade lätlhet ibland hans medmännifkor.

Följande dagen var tamiundet åter förfam*

ladt rör at afbida Gréf Werdenberg och Biikopen

af Chur. Bägge utebiet vo 5 likväl kornnio

deras underfåtare: de fria Jaudtmännenpä

haax, på Rheinwald och i Schambsj alle adelsmän

och litegne, fom hörde under borgen

Guardowall,anförde af Adam vonKamogaich.

Och alle (kickade nu de äldfte ibland fig, åtföljde

af några adelsmän, til Henrik och Bilköpen

af Chur,ochläto förklaradem, at de nu

voro edfvurne medlemmar af det Grå Samfundet,

och at de ville lefva och döfom iådana.

De utlkickade funno Grefven hos Bifkopen.

Adam, fom förde ordet, talade med all en

ädel mans tfyrka, fom känner fig fri från omänfkligt

förtryck. Ni är min lifegen, fade

Grefven förargad. Icke mera, Herr Grefve,

fvarade Adam,fedan jag tilträdt det Grå Samfundet.

Gud fke lof! jag är en fri man och

känner mig beredd at våga mit lif för min frihet»

Bilköpen ville låta gripa honom, men

alle adelsmännen lade händerne på fina fvärd,

oc!i hotade at förfvara fina bundsförvandter

ända inidöden. Bifkopen fåg fig omkring efter

fit folk men detta flod itilla, förundradt

öfver männens driftighet,och ingen grep til

motvärn. Gån! ropade Bilköpen; fvar ikolen


von Werdenberg. 151

len J få från mig och Grefven. Vi hafve forklarat

er vår mening,enligt famfundets beflut,

fade Adam. Vi are edelige Bundsförvandter

och ikole förblifva det; J mån då luta edra

hufvun tilhopa och öfverläggadet bäftaigitten,

Knapt voro de borta förrän Grefven lät

-fammankalla fina låntagarej men då han ville

höja baneret mot det Grå Samfundet,förklarade

de honom enhälligt, at de ej ville bekriga

deffa frie män. Under defla bemödanden

at uplöla förbundet, vann det dagligen

mera ftyrka, och de offentliga fammankomfterna

höllos, fom beflutit var,iTruns, vid

Antons graf. Den ena lörfamlingen,den ene

adelsmannen efter den andra, tiiträdde detfamma

9 dels af fruktan,dels af öfvertygelie. Bilköpen

af Chur fatte fina och Gref Henriks

förfamlingaribann. Vidfkepelfen verkade mera

än hotelfer,och Schambs hyllade Grefven

å nyoj men famfundet förklarade at det ville

trygga förfamlingen i fina rättigheter. Nu

tilfatte Grefven ingen fogde meraiGuardowail.

LugnetiÖfra Rhätien tiltognubeftändigt %

och Rudolf och Marie lefde nu fjelfve mer ocb

mera lycklige genom de tufende männifkors lyqka,

til hvars grundläggande debidragit. Deras

arbete var odlingen af deras enfliga klippa;deras

nöjen, fmå husliga fefter, fom de anftälde

för Thiiring på hans höga ålderdom,

Thiiring lefde efter Antons död endaft i fin

familjs fköte,fysflofatt med den yngre Maries

upfoftran,fom nu var femton år y en intagande

flicka, en lefvande bild af fin iköna mor

;K 4 He-

■"*"»■


152 Rudolf

Hcloife, och fin adla, ofkyldiga foftermor, Marie.

Giittingen och Gtrtrud begåfvo (ig ock.

nu med fina tvänne barn til detta enfliga itälle,

iom biet et hemvift för kärleken, vänfkap^n,

lugnet, dygden och den lyckligafte glädj


I

von Werdenberg.

153

tian oro nalkades hennes rena jfjäl. När Rudolf

ftundom oroade lig öiver Henriks och Bilköpens

tilväxande förening med Ölterrikc,fade

Marie fmåleende: käre Rudolf, vore jag få

fäker på at ännu en gång få lefvaiden dal,

der min ungdom förflutit, fom jag är fäker

at Henrik och Öfterrike och hela verldens

Furilar icke fköla tilintetgöra det grå famfun*

det, huru lycklig (kulle jag då icke vara! kärlek

och dygd hafva itiftat detta famfund: Gud

ikall befkydda det!

Gref Henrik och Bifkopen gjorde verkeli^

gen planer til fällfkapets föndrande, och fåle»

des til återvinnande af fin fordna magt öfver

fina underhafvande. Samfundets medlemmar

utgjorde deras beftändiga taleämne,och i.fynnerhet

Rudolf och hans förhatliga verkfamhet,

fom ouphörligen förvärfvade farnfundet

nya medlemmar. Henriks fon, Johan von Werdenberg,

hvars lärare varit en uplyft man, hade

hört denne Rudolf få mycket omtalas, at

han flutligen brann af nyrikenhet at få göra

hans perfonliga bekantfkap. Klädd iom landtman,

gick han upåt Rhenftrömmen, lät en

herde vila fig ingången til grottan fom förde

til den enfliga klippan, och följde gången åt,

fom (vagt uplyftes af den utvidgade öpningen.

Under det han gick, tänkte han på Rudolf:

Hvilken man! För hans lugn darra ännu Furftarne!

Här lefver han obemärkt i fit Konungarike,

och fprider glanfen af fina dygder och

fina bedrifter öfver hela jorden! Beitändigt

föreftällde han fig tillika Rudolf, befynnerligt

K- 5 nog!

"i- 4


154

Rudolf

nog! i en pragtig Furftlig kappa,i et ftolt 5

med triumfbågar och ftarka torn förledt palats.

Nu inträdde hani den likfom iberget

uthuggna dalen och gick långfamt utmed den

ena (Jdan, der bän fnart inkom i en fkuggtik

fmålkog, öfver hvilken några kojor fyntes:

Idenna fmafkog fortfatte hanlångfamt (in gång,

til defs han omfider nck höranågra tala, dem

han nu fagta nalkades.

Nu fåg han genom grename, midt framföre

(ig inbyggarne på detta enfliga ftälle. En

gammal Gubbe, med fnöhvitt hår och et

vördigt anligte,fatt på märken, och om*

kring honom fprunga tvänne barn fom ropade

och ftojade,intagne af den innerligafte glädje^

Gubben fökte qvarhålla den äldlte goslenj

men hans hand var för fvag. Han fmålog

jgelf åt fin fvaghet, och ropide nu blott til

honom,at han ej (kulle fpringa få fort. På

en halmfiol bredvid honom (att et ungt,fkönt

fruntimmer med et fpädt barn vid bröftet» Af

den ömma himmellka blick y hvarmed hon följde

barnen, och af den ljufva räddhoga, fom

röjdesihennes anfigte när det yngfta fnafvade

i det mjuka gräfet,igeakande Gref Johan

lätt Barnens mor. Få något afftånd bakom henne

fyntes en ung man, under det han långfamt

nalkades den ena kojan, då och då ftad»

na och hänryckt betraktabarnens lekar och deras

mor. Utanför denna koja, vid et bord,

fatt en man, fom läfte högt ur en bok, och

.»vid hans fida et fruntimmer fom fpann, och

t!å och då lät fländan hvila iör at höra dello

up-


von Werdenberg. 155

upmarkfammare. Utom detta fyntes längre

borrt en flicka, fom gick af och an under en

allé. Nu kom hon til bordet och tryck»

te det fpinnande fruntimrets hand; derpä gick

hon til barnen, fprang lekande omkring med

dem iblomftema^ förfvanni det famma och

fyntes återialléen. Alla deffa perfoner voro

klädde fom Herdar; likväl kunde den

unge Grefven icke tvifla,at ju mannen fom läfte

var Rudolf von Werdenberg. Hans blickar

flögo från den ena til den andra; och han

vifste icke på hvad fatt han bäft (kulle vifa

lig för dem, utan at flora deras glädje.

Nu hoppade flickan åter fram, Gommom

o/fy ropade barnen til henne: Pappa du (kall

leka med! Söken då up mig, fade Givtingen,

och fkyndade bakom bufken, der den unge Grefven

ftod,lör at gömma(ig: Barnen fmögo än

hit, än dit. Marie, Heloifes intagande dotter,

hjelpte dem at föka. Idetfamma ropade

hon: här är han! och fattade den unge

Grefven om lifvet. Barnen kommo, och

fattade begge iJohans kläder. Maries blickar

voro blott fäftade på barnen, dem hon ville

akta från at falla. Han J hittat honom?

frågade den gamle. Ja, fvarade barnen. Nu

uplyfte Marie fina ögon, fåg en främmande

yngling ifin famn,och fprang rodnande

tvänne fteg tilbaka. Barnen logo: Nu framträdde

ockfå Giittingen ur bufken och gick

fram til Grefven, fom ännu ftod och betragtade

Marie. Hvem är du? frågade han',

och Grefven teg, förvirrad. Då han åter

gjor-


156

Rudolf

gjorde honom famma fråga,fvarade han: en

landtman från Schweirz. Giittingenfattade fmåleende.Grefvens

hand och låg pädenidet han fa-

de: denna mjuka Inöhvita hand har aldrig ar-

din kroppsftällning, yng-

betatifoibaddet^ochd

ling: på tornering har du varit,men landtman

är duicke. Hvarför?: vil du bedraga ofs?

Nej, bedraga er, villejagicke - " " " Förlåten

mig! Med defTa ord vände han fig til

Ruuplf och den gamle, fom nu ocktå ftodo

bredvid honom. Forlåten mig! jag är Riddare.

Men hvårföre Ikaii jag icke taga er farmingen?

Jag har hört fa mycket omtalas den

ädle GreF Rudolf, at jag v lie fe och tala med

honom: derföre har jag kommit bit.

Och blifva min vän V iuJe RuJolf, och

räckte Grefven med ömhet fin hand.

Om Ni intet mig värdig er vänfkap! fade

Johan något beitörf, emedan häri härvid

tänkte pä fin Tar. Jag är fon vi Henrik von

Werdenberg,er fiende. J ötveirdfkadenmig:

jag ville vara okänd för er, Gref Rudolf, höra

er,och derpå åter lämna! er. Nu vetNialt.

Nej, Gref Johan! er far är min fiendej

men Ni fkail icke lémna mig, utan at gifva

mig det vitsord, at jag ej förtjenar hans

fiendfkarj. Han förde honom til fin familj.

Snart futto alle omkring bordet,och redan efter

några minuters förlopp hade Gref Johan

aldeles förglömt, at han var hos en man, (om

,lians far hatade. Det förtroende, d


VON WERD ENBEUG. 157

ikor, fjättrade ock (hart denne yngling ti! -"

ras krets. Vid Gud, fade Johan, ju längre

jag är hos er, Rudolf, defto mera fer jäg at

Ni förtjenar de Stores afund; ty er fällhet är

ftor fom naturen och rik fom naturen,tillade

Marie : har fins iällhet för hvart hjerta 5

fom vet at vara nöjdt. Ådlaqvinna, ibland

iådana männilkor, fom J, kan man lätt vara

förnöjd. Jag fkulle åtnöja mig med en vrå på

er klippa, om jag ägde er vänikap. Hvem

vore ej nöjd med himlen och änglame?

De(sa uttryck kommo verkelige*n från Johans

hjerta. Den höga enfald, den ädla förtrolighet,det

känllofulla lugn,det vänfkapliga

Ikämt, och den lätta, alikvärda lefnads vishet

fom han fann hos deffa männifkor, hade gjort et

djupt intryck hos honom} och då han omilder

måtte gå, kände han ganlka väl,at hanlemnade

tit hjerta qvar. Rudolf bad honom komma

igen,och alle ledfagade honom med vänfkapsfulla

blickar och handtryckningar ända utom

grottan.

Johan kom ofta hit, och hvarje gång han

lemnadc Rudolf och hans familj, kände han

fig mera fängflad af dem. Ju närmare hanlärde

känna Rudolf, hans vänner och deras affigter,

deito mera fann han lig tvurgen at al-

Ika dem. Ibörjanhade man aldeles icke nämnt

hans farj men nu ledde han ofta fjelf famtalet

pä honom. Alle högaktade fadern i fonen-

och aldrig behöfde han blygas at kallas

Henriks fon. Iiynnerhet höllhan-fig til

Wilhelm Giittingen > lom näftan var af famma

Ai-


Rudol

158

ålder, fom han. Uppehöll han fig några da»

gar å rad på deras klippa,få bodde haniGlittingens

koja; och här lärde han närmare känna

Heloifes dotter, den fkona Marie, fom ofta

kom til Gertrud,emedan derasungdom de

voro äfven af famma ålder förenadedem ännu

närmare. Gertrud fatt medfit fpäda barn

vid bröftet. Johan omtalte fagor förbarnen eller

lekte med dem;och när han kom fprungo de

ftrax til Rudolf, och hämtade Gn andramoder,

lom ockfå gerna följde med dem.

Nödigare än någonfin lemnade nu Johan

den enfliga klippan; och hans tankar blefvo

hos Marie,liktom hennes följde honom. Redan

begynte han förfvara Rudolf hos fin far,

och då och då beklaga hans hårdhet mot det

Grå Föibundet. Gref Henrik älfkade denne fm

enda lon ganlka högt. Han mildrade fina utlaielfer

om Rudolf och hans vänner, derföre

at de fmärtade hans ion. Ockfä begynte verkrligen

hans hat til Rudolf at kallna, då han

ia ofta at fin fons mund hörde honom beröm»

mas. Väl iynkade han ännu pannan när Johan

fade: jag känner ingen ädlare man än denne

Rudolf -y väl lat;? han fig ännu med häftighet

emot fonens begäran, at han mätte förlona

fig med RuJolf; men likväl minikades

oförmärkt hans hat til honom, och fåledes afven

hans ifver mot det Grå Förbundet.

Gref Henrik hörde egentligen icke til de

onda, men til de fvaga männilkorna, och blef

blott genom fåfänga, llolthet och kärlek til

fruntimmer5 hela (it lif igenom et redfkap för

nå*


VON W£ RD £ N*ER G.'

några onda mannHkor. Stundom kunde dygden

göra haiiiga och (lärka intryck på hans

hjerta; men dcffa intryck liknade dem man gör,

ivattnet:den följande vågen utplånar dem åter.

Således ftyrdes han förutaf Hertig Fredrik,

nu af Bilköpen af Chur. Likväl begynte

nu Johan fmåningom vinna flor magt öfver

fin fars hjerta,. och Bilköpen af Chur fann

nu Gréfven ofta rqdligare och mera fafl ifin

redlighet, än han.förmodat. Sonens dygd talade

genom fadern, fom ofta lifvades af Rudolfs

anda utan at veta det.

Blotta tankan at förlora Henrik,fit fifU

biftånd mot (Jet Grå Förbundet, upväckte Bilköpens

haruLi Han fpionerade, och fick omfider

veta, at Henriks egen fon, hvilken han

trodde Ikola.ärfva fin fars hat til fomfundetj,

var Rudolfs vän, och ätven ofta beiökte honom.

Denna uptäckt förtrötoch gladde honom.

Nu begaf han fig til Henrik,och återkallade

ihans minne alt hvad fom ännu kunde

uptända hans hat til Rudolf;under det Johani

en löflal på den enlliga klippan Torde

€$ _ljuft famtal med Marie. Han förertälde hoom

på et Ikymfligt fätt,at Rudolf utan vapen

beröfvat honom det mefta af hans anfeende,

och at hans underfåtare blott i den mon

åtlydde honom,lom Rudolf och famfundet tilläto

det. Bekännom blott uprigtigt, tillade

Bilköpen: denne Rudolf,lom icke äger en fotsbredd

land, är vår befallande furfte, och vi

hans lifegne? Nu hade han Grefven der han

ville hafva honom. Henriks öga gniilrade,

hane

159


160

RUD O L

hans anfigte brann, hans hand fkalf. Och hvad

vörft är, fortfor Bilköpen: juft nu då vi här

darre lör honom, hefpottar han ofs, och tri-,

umferar öfver er, ädle Grefvej ty juft nu af*

talar han med er fon huru

* " "

Med mm fon? Prelat!Niljuger!Ni ljuger.

Vid Gud!

- " " Med er fonhuru man (kall fånga erj

och det (kall lyckas honom.

Med min fon ? Huru V fånga mig. Låt fadla

hädarne! fort! Han har förfört honom! Nu

finner jag det fannolikt: Johan tadlar mit upförande

emot Rudolf.

Hvad lära de då icke ha at fäga om er,

när Ni icke är närvarande? Han har bragt

er (on långt. Hvad han lärer/le åt mig och

er, fom han få utan vapen kan tvinga!

Sadla häftarne! ropade Grefven ännu ert

gång, och fkyndade, ledfagad af några ryttare,

til den enfliga klippan.

Rudolf kom juft nu ur fmåfkogcn honom

til mötes. Gref Henrik! ropade han, glad:

hjerteligen välkommen!

Gäckar du mig, Rudolf! Jag välkommen,

hos digV

Iianning, hjerteligen välkommen! Gud

fke lof: jag har glömt at Ni fordom var

min ovän. Ännu en gång välkommen! Och

kommer Ni ock hit fom min ovän, få (kall

jag göra alt hvad jag kan, at Ni må lemna

mig fom vän.

Är min lon liar?

El


von Wc rdenberg. 161

Er ädle fon är här. Gud late er uplef-

Va den glädje, han gör er! Den fom etterlemnar

fig en fådan fon, kan dö nöjd: Han

har redan förjt för fin ära. Jag måfte fakna

denna lycka; men jag delar den med er; ty

jag tror, at han allkar mig meft,näft (in far.

Idetta ögonblick kom Marie, Rudolts maka.

Det är Gref Henrik, Johans far! Väl-

kommen til ofs, Herr Grefve, fade Marie med

fin intagande röft, fom ock nu nedträngdei

Henriks hjerta, och räckte honom fin hand:

Ni älfkade mig för fem och tjuge år fedan;

nu ber jag om er kärlek, den lkall nu råga

måttet af vår fällhet.

Henrik hlef flående med et dyftert utfeende.

Han ville vara vred, och hans vrede hade

förfvunnit han visfte icke §elf huru.

Nu kom hans lon med en fkön flicka fram ur

en längre borrt belägen koja. Ha# (kynd !e

mot Rudolf och (in far, och kaftade fig tii hans

fötter med deHa ord: Min far! Himlen vare

lofvad, iom förde ér hit,idefTa ädla männi-

Iko s krets, ja hit til dem } de fkola älfka

er! dem har jag gifvit hela mit hjerta} af dem

har jag förft rätt lärt at vara en öm och lydig

lon. Ni var deras fiende, och aldrig hör*

åc jag här ert namn nämnas, utan med lormaning

at älfka er. Henrik,lom öfverrafkats

af det fatt, hvarpå han cmottogs, blef förlägen

och rÖTd. Han fåg, än pa Rudolf, än

på Marie,än på fin fon.

Nu nalkades Heloifes dotter. Johan fattade

hennes hand ined defla ord: det är min

IIVel. L far,

*


162

Rudolf

far,Marie! Din far? fade hon, och omfam-»

nade Henriks knän. Ädle Grefve, fkänk mig1

er kärlek och er välfignelfe! Grefven betragtade

flickan. Det är min dotter,lade Rudolf.

Och min maka, min far, om du vil fe din ion

lycklig, tillade Johan. Grefven Ikakade hufvudet,

likväl utan at vara vred: Befynnerligt!

lade han;jag kom hit förat hämnas,och

Och ert hjerta är för ftort för hämnd? afbröt

Maiie honom,och fattade hans hand. O,

Herr Grefve, görofs alla lyckliga! Ni kandet.

Henrik! fade Rudolf, jag ber om din vän-

Ikap. Tänk på våra ungdoms år på Guardowall!

godtgörom fom män hvad vi fom gosfar

föriummade: Var min Bror, var mit barns

far, och låt din fon äfven vara min.

Nu kom ock Abbot Giittingen med Thiiring,

och hans fon med Gertrud. Alle bådo

Gret" Henrik med vänliga, förtrogna blickar öka

deras {allhet. Hans hjerta blef innerligert

rördtj han räckte Rudolf fin hand med defla

ord: Du har då ändteligen fegrat, Rudolf!

Rudolf tryckte honom med gråtande ögon

til fit bröft.* Nej, vid Gud! ädle Henrik! du

går tom fegrare härifrån. Giittingen omfamnade

dem bägge. Låtom ofs ännu en gång begynna

våra ungdomsår på Guardowall!Grefven

tog Rudolfs dotter ilin famn och fade:

mit barn, biif lyckligmed min fon,och var et

fall kärleksband imellan mig och din far! Gud

välfigne er 3 mina barn! "" - - Beiynnerligt!

förunderligt! hade jag någonfin kunnat förmoda

detta?

Man


von Werdenberg.

Manundvek at tala om det Grå Förbundet

få länge til defs Henrik ijrlt b t^ynte ou.tla

det. Et hjerta, (om iå nyligen njutit den ljutva

fällheten at föriona tig ined en fiende,ar

öppet lör hvarje ädelmodig känila. Henriks

hjerta var rördt och fullt ar' välvilja, och derföre

fåg han alt ifrån en annan lida. Mjcket

tilftod han, och hvad han icke ville tillta,

aftvungo honom alla delfa inäunifkors kär-

leks-betygelier, hans lons bedjande ögon,

och Rudolfs bön. Hvem kan emotlta er,

J förunderlige, gode fjälar, lade han omiider:

jag tror at J kunden draga Gud jniert

famfund.

Rudolfhämtade förbundsaktenoch gaf Henrik

en penna. O Henrik! jag har lett de flefta

af de.lFa namn undertekuas^ men intec med

det nöje fom dit. Broder du underteknar min

fallhets-akt! Men Rilkopen at Lhur? Hvad

är kroppen utan fjäliocii hvad Bilköpen uf ctn

dig? Biigge Grefvarne,både fader och io..,

fkrefvo underj bägge ledlagade redan töljaude

dagen deras vänner til iammankomiten i

Truns. Äfven mänga af Gretvens uuclc rhafvande

kommo dit, emedan ryKtet redan utipndt

at Grefven vore en medlem af det Gra t-öibundet.

Då de fågo honomidclfa ädle mäns krets,

upftod et lifligt glädjerop, blandadt med rufter,

fom vittnade om den innerligafte rör

De omringade honom alle, knätöilorundt omkringhonom,

tträcKte (ina händer emot honom,

och kallade de vördnadsfulialte blickar pä nonom,

Det var hjertats och kärlekens hyllning.

L 2

Hen-

163


164

R V D O h P

Henrik fom nu kände dennahyllnings bättre varde,

kaftade ligiRudolfs famn med dettautrop:

lyckliga männifka! nu känner jagdinlycka, och

delar den med dig! På detta lätt har redan hela

Rhätien hyllat dig. Han tryckte fina under*

hafvanders händer, kallade dem vänner,barn,

bröder,och kände fig genom deffa namn uphöjd

tillika med dem. Med rördt och villigt

hjerta aflade han Samfundets ed. Redan famma

dag affärdades budfkap til Bifkopen af Chur,

lörat tilbjuda honom at tilträda förbundet. Med

fåfäng harm underfkrefhan akten,fom nu(känkte

Öfra Rhätien fred och lyckfalighet.

Så fnart Rudolf blef allena, föll han på

knä och upfände til himlen de varmafte och.

innerligafte tacklägelfer, at han nu omfider fåg

lugnet för alhd befäftadt. Nu, då famfundets

redligafte medlemmar voro församlade på den

enfliga klippan, ockfå Gref Henrik var der,

iiaintog Rudolf et bref ifrån Pater Anton. Utanfkriften

var: Til det Grå Förbundet, at öpnas

dä Henrik von Werdenberg tilträdt det

faninia. Rudolf öpnade och läite: Mine Bröder!

Henrik von Werdenberg är er: nu måfte

Chur gifva efter j och förbundet är tryggadt.

Är jag nu icke mera ibland er, få gif»

ven Gret Henrik min broderkyfs. Samfundet

har den bäfta conftitution, de bäfta lagar 5 fom

mänfklig klokhet och hjertelig välmening kunnagitva.

Lagarne äro enkla,rättvifa och mänfkliga;

coniticutionen likaledes utan tvång, utankonft.

Men denna conttitution,deffa lagar

Skicka fig blott för enkla, dygdiga hjertan, för

män-


VON" WER BEN BE*S. 165

mannifkor, fom utan falfkhet, utan konft älfka

dygden och äga den. Bibehållen hos famfundets

medlemmar deras jemna feder,deras mått-

lighet, deras okonftlade dygder, ty endaft derigenom

kurmen J bibehålla lagarna och confti»

tutionen. Lären dem at älfka fit fädernesland,

fina dygder, och lagarne Ikola beftå få länge

fom denna kärlek. Förenen beftändigt fanning

med uplyfning} fcrjagen mer och mer villor

och fördomar: Sanningen är lika få enkel, lika

iå okonftlad fom dygden 3 J kurmen aHrig

inifstaga er på denfamma. Hvad iom öker

kärleken, välviljan, mänfkligheten,hvad lom

fkyddar och främjar huslighet, enighet emellan

familjer och federnasrenhet,det år fanning.

Endaft der finnes en god och varaktig Conftitution,

hvareft lagarne herrfka öfver medborgarncs

hjertan. Aro lagarne tvångsmedel;hafva

medborgarnes hjertan uphört at ällka dem,

få föraktar man dem och har ingen conftitution

mera. Söken derföre på alt fått at

nedlägga och förvaraivåra brödershjertan kärlek

för lagarne;och det kurmen J icke på annat

fatt än at bibehålla hos dem deras okonft-

]ade feder och husliga dygder Och at bibringa

dem kärlek til de famma.

Men huru viljen J röra deras hjertan? huru

viljen J göra dem deras conftitution och deras

fädernesland för altid dyrbara? Låten dera

vara medlemmar af det Grå Förbundet, och icke

Sweitzare, icke Tyfkar, icke Europäer.

Gifven dem högtider, fom äro dem egna, fom

äro grundade i deras huiliga feder3 ideras Icf-

L 3

nåds-


166

Rudolf

nadsfätt, i deras dygder, i deras conft'tution,

och af alt detta få (it anfeende och fin betyddfe.

Hvarje feft,hvarje nöje hos et annat

folk vare för dem et ledfamt tidsfördrif. Gören

d< n krets,deras berg inneftänga,helig för

dfem,och låten dem inom denna krets finna alt

éetj fom kan göra dem lyckliga. Männifkan

behöfvfer ganfka litet; men detta lilla måfte

göra lv-nne lycklig. Alla Hora händelfer, ,

i mfundets upkomft, defs förening, anledningen

drrtil, dagen på hvilken de omänfklige

fo flarnes borgar förllördes, måften J förvara

i fefter,ilekar, fom icke kunna roa en

främling, emedan han icke förftår dem; men

ihvilka hvarje medlem afdet Grå Samfundet

tager den närmafte och hjertligafte del, emedan

de innehålla hans Fäderneslandshiftoria. Alt

hvad de finna nöjeuti, tilhöredem allena, deras

lekar, deras fefter, deras inrättningar, deras

belöningar, til och med deras klädnad och

deras tänkelått. Gifven dem vanor och plägfeder,

fom de älfka och fom göra dem lyckliga.

Lagen få, at de iden frugtbarafte tragt,

idet fkönafte land, vid de meft förledandenöjen,längta

hem til fina berg,til de okonftlade

fefter och lekar fom de känna och ibm de

älfka framför alla andra.

Den tid måfte en gång inträffa, då alla

männiPrf.or blifva bröder; men den är ännu icke

för handen. Låten våra bröder emedlertid

vara medlemmar af det Grå Föibundet, emedan

de q kunna vara något bättre. Låten dem

utgöra en familj % fom genom fmå högtider

och

i


von Werdenberg.' 167

och egna hufliga plägfeder inbördes nära förenas

jochicke utan ömfefidigfkada kanåtfkiljas.

Jag känner Tyfkland, Frankrike och Italien.

Ialla deffa länder finnes ingen kärlek til

fäderneslandet; ty lagarne äro der intet annat

än vilkorliga ftadgar af Furftarne, utan öfverensftämmelfe

med invånarnes feder, bildning

och vilja. De hafva uphört at vara Tyfkar,

Franfofer och Italienare, utan at derföre hafva

blitvit måmtiifkor, . Hvar och en af dem al-

Ikar blott fig fjelf. Han kan ombyta fädernesland

utan at derföre förlora fina nöjen, ty äfven

deffa hafva uphört at vara egna och af

någon vigt för honom. De beftå för det närvarandei

fråfferi, valluft, flöleri och tomma

tidsfördrif, och olyckligt det folk, hvars nöjen

ej äro andra än deffa! Våra fefter Ikola

vara fäderneslands fefter. En krans af ekelöf,

en qvift af linden vid S:t Annas Kapell, et

rum ibland de förftaaf fällfkapets medlemmar,

vare målet för vår ärelyftnad, vår högfta glädje,

den enda belöning, fom medlemmarne

af det Grå Förbundet önfka. Men flöfen ej desfa

rörande, hjertat lyftande belöningar på enfkildta,

ftora och bländande bedrifter, hvilkas

naturliga belöning är åfkådarnes beundran. Belönen

faftmera en ftilla och altid dygdig lefnad

på det mefl lyfande fatt. En huflig lefnad,

upfyld af ftilla dygder, är vanfkligare,

nyttigare och mera värd ,än en lyfande gerning,

fom uptänder ärelyftnaden och derigenom kanfke

upväcker en ftrid, för hvilken fäderneslandet

måfte duka under.

h 4 Bi-


168 RUD

O I7

Bibehållen rena feder och okonftlade dygderj

och kärleken til vår Conftitution fkall til

och med öfverlrfva denfamma, om en olycka

flvulle ftörta den. Vi Ikole vara medlemmar

af det Grå Förbundet,om än vi förlorade

vårt Fädernesland jiiiället at Tyfkarne midti

fit Fädernesland icke mera äro Tyfkar.

Himlen välfigne det Grå Samfundet, och

bibehålie det hos fednafte efterkommande iom

et minneaf deras förfädersdygd, foglighet och

redlighet!

Aile biföllo öfverljudt defla förflag, foni

alla utfördes 5 och inart blef bergstragten genom

glädje j kärlek, til fäderneslandet, patriotiika

feiter, dygd och huslighet, en helgedom

och et föremål för grannames beundran och

afund. På den förfta offentliga feften, Samfundets

årliga aminnclfe-högtid af dels ftiftning,

famn


VON WtR DENBER €. 169

Men ännu herfkade beftändigt oro, upror

och blodsutgjutelfe i Appenzell; ännu vägrade

landtmännen beftändigt at upfylla fina pligter

emot Abboten. ÄndteJigen belade Bilköpen

af Coftanz dem med Interdid *), och lät upfpika

bannlyfningen på kyrkodörrarne. Nu hördts

ingen klocka mera: Appenzellarne fade (måleende:

vi veta ju tiden när Gudstjenften begynner!

och gingoikyrkan. Munkarne uptände

vaxljus på altaret j men innan mellan begynte,

utfläcktes de åter, kallades på golfvet

och föndertrampades. Det verkade icke.

En Gubbe lade: få länge Guds fol fkiner på

niefse.offret,må de gerna fläcka ljufen.

Femton dagar derefter, blefvo deras huftrur

och barn uteftängde från all gemenfkap

med Chriftna förfamlingen;derpå förbödsdem

alt umgänge med andra,mat,dryck,eld och

vatten; och ändteligen tilftängdes kyrkorne.

Tröftlöfa, bleka och bäfvande, famlades qvinnorna

på kyrkogårdarne 3 på knä lågo de vid

kyrkodörrarne, och fuktade trofklarne med fina

tårar. En munk förelade dem bannlyfningen:

"Förbannade våren J och edrabarn inför

Guds anfigte. Intet dop-vatten (kali aftvå edra

barns fynder, intet mefs-offer förlona er med

Gud. Edra äktenfkap aro kättjans, ty ingen

präil fammanviger er. Ingen fmörjning, ingen

nattvard fkall tröfta och helga edra döende

j ingen vigd jord betäcka edra döda,ingen

fång,inga klockor ljuda öfver dem. Förbudet

är er alt umgänge med männifKor. Stum-

*) »42^.

L 5.

fBS


170

Rudolf

me fkolen J vara fom fiikarne,dem Gutls förbannelfe

drabbat. Edra kroppar fkola ej ruttnaijorden,

och edra fjälar brinna utan ända

ifkärselden, til defs J fvärjen Abboten lydnad,

och bannlyiningen är återkallad!

Nu hördes en allmän jämmer och klagan

ihela Bergstragten. Landtmännen gingo förbihvarandra

utanat uplyfta fina ögon,eller ock

hvifkade de blott til hvarannan. De dalar, der

fordom glädjens och frihetens fånger återflvallade,

voro nu dumma, eller genljudade blott

afiuckar och fkrän. Redan tvänne gånger ha-

de Appenzell g"nom inflickade til Koftanz med

tårar bedt Bilköpen uphäfva Interdiä j

t men

fvaret blef altid: Intil defs J hyllen Abboten,

lefven J under Guds och männifkors förbannelfe!

Qvinnorna och de gamle fölloi förtviflan.

Männen och yngl ; ngarne voro ännu ftåndaktige.

Blott en yngling fyntes tärd af en

dyfter forg: Vid vår-feften blef han fegrare,

och den fkönafte flickan,tillika hans älfkarinna,

utiedd at danfa med honom. Då ynglingarne

vid fommarens början drogo med hjordarne

up i de högre bcrgstragterna,och fkildes

ifrån flickorna, låg Riittli längeifin Erdmuths

armar. Ach! förft för några dagar fedan,

hade hon yppat för honom fin kärlek,

och nu fkulle han för trenne långa månader fkiljas

ifrån henne! Väl hundrade gånger ropade

de til hvarannan: farväl! och lika många gånger

vände de åter tilbaka, fkyndade i hvarsannans

armar, med ögonen fäflade på hvarannan

under grät och klagan, Idetfamma ropade


VON WeR 15 ETC BER G. 171

de Riittli: Nej, Erdmuth! vi Ikole ej fktljas

åt; vi fkole fe hvarannan alla dagar. Der

bäcken flyter ned ifrån Gamor emellan Wolfsloch,

går en fotftig ned i dalen, fom förer til

din fars hydda. Midt emellan den tragt der

hjordarne beta och din fars koja, är til vänfter

om itigen en grotta: framför defs ingång ftå

trenne äpleträn. Hvarje afton fkyndar jag ned

från Bergen til grottan,och du möter mig der.

Vägen iir god och knapt en timmas. Emot

morgonen gå vi bägge tilbaka igen; och fåledes

blifver vår kärlek en djup hemlighet. Erdmuth

fkalf af glädje. Sent om aftnarne fmög

hon fig fakta ur fin fars koja, och redan före

midnatten låg honifin Riittlis armar. Enfligheten,

grottans djupa och ftilla mörker, hemligheten

alt detta förledde dem. Utan Präft

firade deiden bedrägliga grottan fin kärleks

högtid: månen lyfte demiftället förvigda vaxljus:

Näktergalens fång, var deras brudfång

i ftället för latinfka pfalmer. Erdmuth vari

hemlighet Riittlis lyckliga maka; och då ynglingarne

kommo tilbaka från bergen, kände hon

redan at hon (kulle blifva mor. Honkaftadefigi

Riittlis famn, yppade med en öm rodnad på

fina kinder fin Jjufva fruktan, och bad honom

föra henne til altaret, at hon icke med fkam

måttj föda fit barn til verlden. Han fkyndade

redan följande dagen til Munkenifin focken;

men han fann kyrkodörren tilfluten, och

vid tröfklarneklagande qvinnor: bannlyfningen

hade jufti dag blifvit affagd öfver Appenzell.

Han gick tilmunken och bad honom förgätves!


172

Rudolf

vcs! Han anropade honom med tårar, och

Kallade fig för hans fötter, förgäfves! Sorgfen

vände han tilbaka,och Erdmuth,djupt nedflagcn

af fin vanära, kaftade fig tröfllösihans

armar.

Förtviflan och medömkan öfver Erdmuth,

dref ynglingen omkringihela bergstragten från

den ena munken til den andra. Men alle voro

lika obevekliga. Erdmuth vred fina händer,då

Ruttli kom tilbaka til henne utan tröft,

och fade i en ömklig ton: Ach få låt mig

dö förrän jag blir mor, och en lkamfläck ihela

bergstragten! Ruttli ropade med gniftrande

ögon: Jag går, Erdmuth! jag går, for at ltäl-

Ja dig tilfreds, eller blifva olycklig. Han fkyndade

til et par af lina vänner, tvänne tiltagfna

och modiga ynglingar, berättade dem med

alla drag af förtviflan (it öde, och belvor dem

at biltå honom. De ioivade det. Fören Erdmuth

til kyrkan, der väntar jag Er. Han gick

til munken: Klerk, jag har en fäftmö och

du ikall fammanviga mig med henne vid kloc*

kors dån och brinnande vaxljus. Hvad har

Gud at göra med vara ttridigheter? jag vil blifva

vigd j hör du ?

Munken fmålog och afflog det.

Du kan ej? frågade Ruttli, vildt: Munk,

J aren alle grymme tigrar - y jag vil ockfå vara

det: du niåite dö: Han drog en dolk.

Jag fkall genonibåra dit hjerta och fedan

gå omkring i hela bergstragten från kyrka

til kyrka med den blodiga dolken och min

#icka, och mörda få länge til defs jag finner

nå-


von Wer denberg. 173

någon3 fom viger mig. Finner jag ingen, fä

följer jag er, och Gud vare då domare emellan

mig och er! Tala et ord! __ dit lifta! _

vil du viga mig eller ej? Munken bleknade

och ftalr; likväl aiflog han det. Nu fattade

Riittli uti honom, och ropade med brinnande

ögon: Gud föibarme fig öfver mig! De

grymme tvinga mig til mord!

Håll! ropade Munken: jag vill, jag vill:

Riittli tryckte honom i fin famn, och lade:

Kom! du har fräliat mig från fördönielfen!

kom! Munken tänkte förgäfves på medel at

ännu kunna undflippa den vilde ynglingen. Han

rnåfte öpna kyrkan. Riittli följde honom vid

hvart lteg. Riittlis vänner ringde nu med klockor

a,och en af dem uptände vaxljufen på

altaret. Alt folketibyn iamlades; alle ftörtade

inikyrkan, alle kaftade fig fulle af förtjusning

ned för altaret. Riittli fördeErdmuth til

altaret, och Munken fammanvigde dem. Nu

framkom en mor med fit barn, fom redan åtta

dagar legat utan dop 3 fadern hotade Munken,

och det blef döpt.

Riittli omtalte detta för det förfamlade folket.

Rätt! det är få man bör göra!ropade flera

rötter. Munken framkallades itrax och åtfpordes

af en ibland dem: Vil du meffa,Klerk,fom dig

tilkommer? jag vågar icke, fvarade han. Den

Jom icko arbetar, {kall ock icke äta. De trängdeligini

Munkensrum,borrttogo hans matiörråd,

inneitängde honom derpå, och ropade til

honom; om du hungrar få meiTa: Munken läite

redan famma aftonen mefla, och fick fin mat

tiibaka. Ryk-


174

Rudolf

Ryktet om dennahändelfe utbredde(Ig öfver

hela Bcrgstragten frånby til by,från koja tilkoja.

ÖiVeralt frågade nian Munkarne,om de ville

lä fa och mefla, eller (välta? De valde det förraj

och aldrig nuIlades i Bergstragten flitigare

ochandägtigare ,än nu. Riittlihette från den tiden.

Appenzells- Påfven, emedan han förmått

Munkarne at mefla.

En af Munkarne erinrade det förfamladefolket,

at bilköpens bann ej uphört, faftän Gudstjenften

begynt;ty, fade han, umgänge och

iamejväm med andra Chriilna är er förbudet.

Ha!ha! fvarade Riittli " meffen blott J ,och bekymren

er icke om det ölriga. Hvad betyder

famqväm och umgänge med andra männifkor? vi

are nog för ofs §elrya; och iå länge fria männifkor

äro det, bohöfva de ingen,utanGud}

och Han är med ols. Kan Bilköpenicke med lin

bannlyfning bringa det derhän,at gräfet på marken

vifsnar borrt, ullen faller af våra hjordar,

mjölken förtorrkas hos dem, och vara kalfvar

och vår villebråd borrtdö,få kan hangå och bedja

Gud förlåtalig at han bannlylt ofs. Så länge

vi hafvemjölkoch ull, frukta vi blott Gud. Och

vilja våra grannar icke komma til ofs,få vilje vi

med (värdoch fpjut i handen komina til dem,

oca lära dem at, Bilköpen och hans bann til

trots, Gud likväl är med ols.

Sa lagt, få gjort. De drogo nediStifts-länderne,rötvade

och plundrade,och vände med fit

byte tilbaka til fina berg. När Abbotens baner

upbröto, furmos der blott fpåren efter Appenzeliarne,

härjade fält och upbrända fläder, för

At

i


von Werdenberg. 175

At hämnas detta,härjade de åter Appenzellarnes

dalar,men up på höjdernevågade de (ig icke3emedan

de fruktade (itgamla öde,

-. Oftare än han på några år.gjort, beiöktenu

Rudolf Appenzells bcrgstragt. Han förnyadebekantlkapen

med lina fordna krigskamrater, då

blomftiande ynglingar,nu näftan Gubbar. Ofta

fatt han hos dem,och omtalte den lycka och det

lugn, fom medlemmarne af det Grå Förbundet

njöto. De gamle,hvilkas hetta och mod iaktat

fig med åren,afhördehans belkrifning med en

hemlig afund,likväl vågade de icke yppa lin önikan.

Småningomblefvo de mera förtroligemed

fin gamle anförare, och han uplifvade mer och

mer kärleken til fredenideras hjertan. Han berömdeynglingames

mod, dåhan var ibland dem.

Han berättade dem deras fäders förfta bedrifter,

och önlkade at ännu ftå iförbindelfe med få

tappra ynglingar. Redan efter få månaders

förlopphade han förvärfvat lig de gamles få väl

iom den modigaungdomenskärlek.

Hvarföre krigen J med edra grannar? fade

han ofta vid folkets lammankomfter, då det ej

görer någon ära at iegra öfver dem? Hvarföre

ipillen Jer tapperhet ochert mod lören obetydlighet?

Ty annat är det icke fom Abboten fordrar

at er: Hyllnings-eden och en ringa fkatt!

J ,fomiförbindeliemed Abboten,med de fju itäderne,

med det Grå Förbundet,kunden vara allsmägtige,J

flöfenedra krafterpå et landkorn, och

upväcken rundt omkring er det rykte, at J icke

veten(lyra er fjelfva. Jharven nuunder helafem

och tjuge åren vifat atJ förtjenen varafrie at intet


76 K U D O t F

176

tet våld kan fegra öfverer och cdra berg. Nu,då

Abbotenförloratalt hopp atunderkufva er,IkullenJ

ockfå vifa honom, at ]arenrättvife och fog-

lige. O ynglingar,O Appcnzellare! hvad kunde

icke Schweitz blifva, om J uphörden at

lönderflita det.

Sålunda taladehan ofta pä deras fammankom»

fter,och de gamle underftöddehonom. Småningom

biefvo yuglingarnes tänkefätt genom defsa

toreftällningar,loinde alla dagar hörde,mer och

mera fogliga. Deras ärelyftnad fäftadelig vid ädlare

föremål vid den allmänna friheten3 och

Rudolf underitöddeden famma. Ofta yttrade han

för ynglingarne (in lifliga önfkanat lluta lina dagar

iblanddem,om han blott kunde göra(ighopp

omlugn och fred. Alle älfkade den ädle Rudolf,

och önfkadeatföraltid halva honom hos fig. Han

loivade det, få fnart lugnet fullkomligen vore återitäldt.

Rudolf underrättade Abboten om Appenzellarnes

goda och fredliga tänkefätt,och Abboten

gjorde dem ganfka goda och billiga fredsförflag.

Folket famlades och antog dem enhälligt *).

Knapt voro budkaflarne aflärdade härom,förrän

hela det iöriamlade folket omringade Radolf och

ropade; är du nu var V Tilmin död, ädlafolk,

åter er landsman, åter en fri Appenzellare!

Någre gamle ledfagade nu honom til dakn,der

han fordom bottmed Marie,och manfatte honom

å nyoibefittningaf denfanuna: Den var na mera

fkön än förut: trägården mera blomitrande,träden

mera fkugguaa, och den nybyggda kojan

beqvainligare. Ru-

) I4 29«

w


von Werdenbe*g. 17 7

Rudolf (kyndadenutilbakatil denenfliga klippan.

Du lemnar mig åter få oha,Pudolf: hvar

viftasdu då få beftändigt? Jag hai nu lemnat

dig förfifta gången,min Marie,och,om du vil,

ikall jag vifa dig, hvar jag varit, och förhvem

jag arbetat! Vid deffa ord tindrade hans ögonaf

glädje. Rudolf, fade Marie: en god gerning har

lyckats dig;ty jaghar på lång tid icke fett denna

glädje lyfa af dina ögon.

Så tag din dotter,Marie,och följmig. Tion

tog nuHeloifes dotterdotter på armen,hvilken

hon tagit til fig at upfoftra. Rudolf onilamnade

henne,och falunda lemnade de bäg^e den enfliga

klippan,der de nu bott öfver tjuge år. Man förde

Marie närmare och närmare Ganior. Mit

Gamor! ropade hon, med glädjetårariögonen,

iå fnart hon blef varie berget. Hvart, älfkade

Rudolf,hvart fördumig? Han fmålog: Til din

och min lycka, Marie! De lemnade Gamor pa

ryggen och begålvo Gg upåt Bergstragten. Ma*

ries ögontindrade mer och mera,junärmare hon

kom den älfkade tragt, der hennesungdom förflutit.

Ach,Rudolf, fade hon: du förer mig til

mindal. O!låt mig åtminftone vara dernågradagar.

Rudolf fmålog.

Från alla hyddor kommo Appenzellarnemed

gälla fröjderopat ledfaga dem. Marie återfåg linafordna

lekTyftrar, och hälfade pådem med tålariögonen,likvälfkyndade

honframåt,emot dalen.

Nuhann hon ingångentil denfamma,hvilken

honigenkände. O!Gud! ropade hon,och tryckte

Rudolf ömttil fit bröft: få får jag då än en gång

omfamna dig här!Rudolf fördehenne fmåleende

IIDel. M fram


«

178

Rudolf von Wkrdenseug.

fram til kojan. Uvera bor nu här? frågade Marie.

Min Marie och jag, fvaiade Rudolf. Maiie

gal til et anfkri af glädje, och kaftade fig med ljufva

tårar i hans Ifamn. Idetfamma fprungo ynglingar och

flickor fram ur bufkarne och danfade omkring det lyckliga

paret. Marie blef flående orörlig, helt och hållet

öfverlemnande(ig åt fin förkjufning, och blott de tårar

forn flöto från hennes himmelfka ögon,vittnade at hon

lefde. Rudolf, lade hon omfider, min filta önfkan är

upfyld:at här lefva och dö rred dig; här, hvareft jag

lärde känna ochälfka digj här, hvareft jag varit få lycklig,orh

nu åter fkall blifva det. Välkommen min Rudolf!

välkommen älfkade Inf*, fom jag andas! kullar,

trän och blommor! Ach jag känner er alla ännu. |fågen

min barndom; } fkolen ock fe min ålderdom, ochi

ert fköte fkall mit ftoft hvila,ropade hon med utfträckta

armar cch klappande hjerta. Med glädjetårar lade

hon fig om aftonen vid Rudolfs fida, tackande Himlen

at freden nu blifvit ateriiäldiAppenzell.

Lugnet herrfkade nu i hela tragten deromkring. Ofta

befökteRudolfännu Land-dagarna vid Truns och AppcnzellarneS

fammankemfter. Sä fnart något frö til oenighet

ville utfpncka,qväfdes det ftrax af hans vishet»

Han var en fkyddsgud förhela Bergstragten;och vid hvarje

feft ihela Appenzell,i Thurgau, Öfre Rhätien och

Skogsftäderne, vid alla hufliga famqväm, der glädje och

lugn herfkade, nämnde man Rudolfs namn med vördnad,

likafom et helgons.

Dyed, renhet i feder, fred och lugn hos alla invånare

i Schvveitz var hans verk och Lans belöning. Fy.

ja gånger hvart år famlades hans vänner, barn och flägtingar

hos honom idalen, ochdeffa fyra dagarfirade hela

Appenzell och alle medlemmarne af det Grå Förbundet.

De kallade Refan til hans dal en vallfart til Dygdens,

Sanningens och LugnetsTempel. Iklippan fombildade

ingången til dalen, vorodefla ord ulhucgne: Kärlek ock en

tUmorkt Itfnad äro grundvalarnefor Mänjklig Säilhet»


V ■'"■ " så

181

■■^i.

ftö-ii

;Jt^:



BT'-;:*'--^

"*

*

«


«,■■

yr .i. «

*

*

i «"

'V

*.

"i

m

«""» i

■ f "' ■■

« ■ '* ■

.- ". j " -

" - .

.t

i

"< r * ■

* v.

k ...


"

i

.-■■■':■ :

" '

v" .-■

'

■:

«?H

;:; "■■-.■■' ■■■:■ *'.■.

*

More magazines by this user
Similar magazines