06.09.2013 Views

Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

. ',<br />

* "<br />

"<br />

'<br />

<strong>**</strong><br />

"K ■■■<strong>**</strong><br />

<strong>«</strong>■ . "<br />

"<br />

I<br />

V/<br />

t * V. " V. " ■<br />

<strong>'»</strong> " i<br />

"<br />

"<br />

"<br />

' " " " " -<br />

■<br />

* . "* "<br />

4"". '<br />

■<br />

■*-.."' .." —'■■*". "<br />

.*<br />

..-■". . ,<br />

i '<br />

"■<br />

.... - "■"*■" '.'<br />

"<br />

" ;■-..'<br />

kr-,-.:y ■"■"."■-.:. ..;'■■-. V'.- ..■."?"■"


=:>£*"<strong>**</strong> j^gftu— _*><strong>«</strong>a# jf»~<strong>**</strong>' rifT-i»* i»<strong>**</strong>^<br />

1<br />

A 7<br />

:ö/07V.<br />

Z///^ Bihliothcht 1<br />

n-zP—Vri*---^?<br />

>j<br />

'n<br />

I<br />

■é


t<br />

V<br />

\<br />

/ ■ \<br />

/<br />

<strong>**</strong>_,<br />

■">.■<br />

I


" F<br />

' :-s-<br />

v ■-.":">


"V<br />

RUDOLF<br />

von WERDENBERC,<br />

Eg<br />

Riddare- Hiftotia<br />

Frän<br />

Helv e t tens Revolutionstid.<br />

ki<br />

AUGUST LAFONTA-INE.<br />

Öfverfatt<br />

lifter fifta och förbättrade Uplagan.<br />

SEDNARE DELEN,<br />

STOCKHOLM,<br />

Tryckt ho3H. A. Ngrästrom, igoi.


Imprimatur.<br />

P. MalmstkÖm.


IWW»M>UaBM^M^_m<br />

la Rudolf lämnade Werdenberg m?d Marie,<br />

förde Thiiring dem längs utmed<br />

Rhenftranden igenomSargnns, högreoch högre<br />

upibergstragtcn, der han kände alla vägar.<br />

De hvilade öfver nattenien koja, hvars invånare<br />

hörde til kloftret iDifentis, ock morgonen<br />

derpå gingo de öfver den n< dra Rhenftrömmen.<br />

O, Marie, Marie! Defla klippor<br />

vil du bt-ftiga ? frågade Rudolf ien ängslig<br />

ton, då han fåg de ofantliga bergen främtöre<br />

dem vid Thufis. Kärleken fkall jämna<br />

dem för mig! (varade hon fmåleende: defsutom<br />

har jag redan en gång förut beftigit<br />

dem. Stigen blef beftandigt mer och mera brant,<br />

belägenheten mer och mera förfkräckåiide,<br />

klipporna beftandigt förfärligare. Nu förde en<br />

final {tig dem på branten af en djup afgrund<br />

längs utmed en Hel klippa, fbm i molnen undangömde<br />

fin hjefla: derpå böjde vågea lig<br />

ned i ett fvalg imellan klipporna, och de<br />

tycktes neddiga iden mörkafte natt. Marie<br />

omtaite med innerlig vänlighet för den trötte<br />

gofltn den tragts &önheter, fom de (kulle<br />

bebo, och goffen frågade hundrade gångor:<br />

are vi der (närt?<br />

Aftonen infölloch en giftfri hydda emottog<br />

dem ännu en gång. Följande morgonen<br />

nalkades de den öfra Rhenftrömmen. Redan<br />

på långt afftånd hörde de det brak, hvanned<br />

den här nedfaller i djupet ifrån de ofantliga<br />

U. JJel, A ki;^-<br />

I


2<br />

Rudolf<br />

klipporna. Än framryter den, fammantrSngd<br />

inieJlan tvänne klippor, än fiörtar den ntd<br />

från deflä med fteuar och träni fitt fradgan-<br />

)te.<br />

De gingo ännu högre upi bergen. Smala,<br />

fvigrande bräder, Tom lågo öfver ofantliga<br />

bergsklyftor, voro de farliga vägar, de<br />

måfte vandra. Under dem förlade ftrömmar,<br />

lem ftörtade fig från klippa til klippa och<br />

uplöftes ien hvit rök. På detta fatt iortfatte<br />

de lin gång upföre högder och ned igeiioni<br />

bergshaior. Ändtligen värmde fig Thiiring<br />

om, forn gick förut, och fåg fmäleende<br />

på Marie, fom nu kaftade figiRudolfs armar.<br />

Ku are vi omiuier, iade hon, ifridens,<br />

kärlekens och iällhetens hemvift. Fin»<br />

ne vi ej har lugnet> få finne vi det ingetiflads<br />

på jorden. Rudolf ihyndade otolig förut.<br />

Han fåg imellan de bägge klippor, fom<br />

danade ingången, intet annat än flela, fpetftga<br />

berg, fom .ftodo bredcvid och öfver<br />

hvarandra. Här? frågade han och fåg på<br />

Marie. Hon fmålog idet hon fade till Thii*<br />

ring: låt mig föra honom, min Far. Med<br />

möda fteg hon nu fram imellan tvänne klippor<br />

och förivannien obemärkt klyfta. Rudolf<br />

följde hennej men hon var förfvunnen.<br />

M;uk ! ropade han med ångeftfull röft i<br />

ika midnatt, iom omgaf honom. Hon<br />

Cyaradc lionfcm icke. Men idetfamma biet<br />

ijuft. Marie kom tilbaka med en brinåe<br />

facklaihandenoch grottan fkimradeiom<br />

kriitall. Goflen var utom iig ai glädje. Marie<br />

m<br />

l


VON WERbENBERG. 3<br />

rie lutade fig tilRudolfs bröft och lade fin fina<br />

arm kring hans hals. På detta lätt, min<br />

Rudolf, låtom ofs gå vår lycka och äfven<br />

hvarje olycka till mötes. De gin^o flera<br />

krokvägar, än nedföre än upföre. Än lutade<br />

klipporna fig tilfammans,likfom ville de<br />

tilftänga vägen, än utvidgades åter Grottan<br />

la, at facklan ej uplyile den öfveralt. Här<br />

var taket taggigt och lågt- där åter iteg det<br />

få högt up, at de tycktes gå i jordens medelpunkt.<br />

Här hvilade det på ftora ftenpelare,<br />

der åter bildade det et ftort, fritt hvalf.<br />

I detfr.mma (kyndade Marie bakom trenne<br />

pelare och fatte (ig der på en ften. Vägen<br />

uphörde der: klippan var tilfluten. Nå, Rudolf,<br />

hvar är utgången? Han fökte den<br />

fmåleende, men fann den ej. Marie lade fin<br />

hand på en ften iklippan: den upläts, och.<br />

hon låg, beftrålad af det klaraite loMken, i<br />

Rudolfs armar.<br />

Med Marieifin famn, öfverfåg han med<br />

förnöjda blickar lin fköna hemort. Nu framträdde<br />

Giittingen ur en (kuggrik fkog. Göttingen!<br />

ropade Rudolf: alt detta förekommer<br />

mig fom en ljuf fynvilla.<br />

Här var en fkön, ftor flätt, på alla iidor<br />

omgifven af nakna taggiga klippor, otilgängliga<br />

äfven för ftengeten. Vid nordliga fidan<br />

at flitten fyntes några fimpla beqvämliga kojor<br />

imellan leende, med en ymnig väpling<br />

beväxta högder, och en liten fkog af frugtträn<br />

fträckte fig utmed klipporna .ned i en<br />

ljus dal. Rader af höga lindar och granar<br />

A 2 be-


4<br />

RUD O L f<br />

betäckte klipporna på andra fidan. Det hela<br />

tycktes vara en förkjulande trägård, ful! af<br />

ängar, fädeslält, fkuggrika gångar och öpna<br />

blomfterfängar: genom della göt fig itrån klippan<br />

en bäck, fom på andra iidan bildade en<br />

ilor dam, hvilken hade fit utlopp imellan<br />

klipporna. Rudolf gick imellanGiittingc n och<br />

Marie mekanifkt lrainåt, knapt mägtig lig<br />

fielf. Midtpå flättcn, under en tät fkugga af<br />

liera lindar, på en grön plats, der alla gångarneidenna<br />

ensliga dal mötas,ftadnade han<br />

och ropade med tårar i ögonen: jag äri<br />

puradilet med Änglame ihimlen!<br />

Redan i flere århundraden, fade Glittingen,<br />

har denna bergsrygg varit en tilflygisort<br />

för olkulden och den olyckliga dygden.<br />

Den tilhörer kloliretiDifentis. Ingen<br />

känner dels enda ingång, utom AbboteniLifentis,<br />

Pater Anton, Thiiring, vi och några<br />

ädla männifkjor jämte dem. En from Eremit.,<br />

fom länge boddeigrottan, uptäckte dttta<br />

förkjnfande, (lilla och otilgaVigliga itälle och<br />

fkänkte det, då han lag på lit ytterfta, åt lin<br />

vän, Abboten i Difentis. Efter hand har det<br />

fatt detta utfeende. Fiomme klodcrbröder<br />

hafva bygt kojorna, anlagt tiiigården och odlat<br />

filten. Den filte Munken, loin bodde här<br />

och vallade bofkapen, är lörlt död lör iå dagar<br />

fedan. l.er, bredvid klippan, är hans<br />

graf. Detta var den frifta*, dit Thiiring flyglade<br />

med Marie och här iurfumlar fig äfven<br />

värt fåH(kap för mänsklighet och dygd. En<br />

med tunna ftenar beiviädd dörr döljer ingången<br />

»


von Werdenber ö. 5<br />

gen til denna trägård för hvar och en, fom<br />

än kunde leta lig fram igenom den mör^a<br />

Grottan. Naturen är här blid, välgöran ,<br />

mild och fiugtbar, och här bor et ofti<br />

lugn. Detta tlälle, Rudolf, vare dit heim<br />

Thiiiings, Maries och min Sons. Här vilje vi<br />

arbeta iör freden, för farmingen och för mänlklij,hetens<br />

väl. Hit räcka ej mäunilkohänder.<br />

Här, emot de klippor, fom inneflu'a denna<br />

dal, brytas väldets forfiörande vågor. Välkomne<br />

hit, minBror, minSyfter Marie, i den<br />

renafte vänlkaps boning. Han kaftade (igibägges<br />

armar, derpå iörde han Rudolf inikojan,<br />

omkring hvilken enliten hjord af kor och får<br />

betade imellan de gräsrika högjjrne. Denna<br />

hjord fyffdfätter mig! fade Marie. Rudolf<br />

fteg in ikojan. Han fanni et ftörre rum en<br />

förteckning på alla fälllkapsts medlemmar, et<br />

ikåp fullt af fkrifter, öfvercnskommelfcr imellan<br />

furftar och folk, de tilförlitligatte underrättelfer<br />

om alla märkvärdiga händelfer,<br />

de förnämfte Munkordens och Univerliteters<br />

dagböcker, af(krifter af de hemligafte papper,<br />

planer til befordrande,af mänfklighetens väl,<br />

Skrifter af de viie lärare,iom förftörtRomerika<br />

tyranniet. Han häpnade öfver de kunikapslkatter,<br />

fom här lago gömda, och kunde<br />

knapt afhålla lig ifrån at flrax begralva<br />

fijr ibland dem.<br />

Nu begrep han, huru Munken ifrån Difentis<br />

fick veta alla hemligheter. Et förborgadt<br />

kabinet, uthugget i klippan, innehöll de<br />

hemligaite papper, alla Hora hofs 5 ilynncr-<br />

<strong>«</strong><br />

A 3<br />

het


6 Rudolf<br />

het detßomerfkas dagböcker; och näflan hvar*<br />

je dag ankommo nya underrätte!(er från alla<br />

tragter af Helvctien och nargränfande länder.<br />

Snart intiäflade ock på detta ensliga flalle<br />

fällfkapets famlingsdag. Blott få, men länge<br />

bepröfvade medlemmar, näflan alle den gode<br />

Munkrus lärjungar, trcnne bröder, Friherrar<br />

von Råzui:st Gref Johan von Snx, nagre forfainlmgslöretiändare<br />

från närliggande orter,<br />

rågre iLcJlige Munkar och AbboteniDilentis.<br />

Underrhtu-ltVrne upläftes och någre affkrefvos<br />

för at meddelas de öfrige ledamöterne, fom<br />

en gäng hvarje månad iörlamladesiden lilla<br />

dalen imellan de förfärliga klipporna vid<br />

byn Truns. Derpå öfverlade man om medlen<br />

til fredens äteriiällande, isynnerhet hos Appenzellarne,<br />

ifrån hvilka förfkräckande tidningar<br />

inlupo. De hade framträngt öfverßhenitrömmcn,<br />

och hela Bregentzerfkogen hade<br />

hyllat dem och Friheten. På AppenzL-llarnes<br />

upfordran reite fig hela landet til frihetens<br />

förivar. Slotten! Wallgau,i Herrfkapet Feldkirch,<br />

iGreilkapet Pludenz voro upbrände.<br />

Under jammerrop flygtade Adeln med hultrur<br />

och barn för de vilda Appenzellarna, De utgoto<br />

väl ej mycket blod; ty folket flög lig<br />

öfveralt til dem} men Lagarne uplöftes fmåningom<br />

aldelesj vägarne blclvo oläkra, bolkapsfr.ötfeln<br />

och åkerbruket förfummade, eniedan<br />

folket lieitändigt ftröfvadeomkring med<br />

vapenihänderna. Öfterrike var en lugn å-<br />

Jkådare häraf: det gladde fig åt 3at de ftore<br />

lörödmjukades. Ockfå ville det ej väpna fit<br />

folk


von Werdenberg.<br />

folk emot friheten, ty det fruktade detfamma.<br />

Pater Anton fkref ifrån Tyfldand, det han<br />

hoppades, at Kejfaren fnart fkulle komma<br />

til Sweits och göra Hut på kriget. Iallmänhet<br />

voro hans tidningar behagliga. Sanningen,<br />

fade hani fit bref, frambryter på<br />

tufende ftällen ren och klar. Furftar, Adel,<br />

Folk och Andlige, alt förenar fig för at af<br />

Krjfaren begära en förbättiingiden andliga,<br />

ftyrelfen. Et fruktansvärdt moln hotar från<br />

alla riken vldlkepelfen och fanatismen. Den<br />

tid är inne, fom vi fa länge hoppats. Det<br />

andliga tyranniets grundval fkakas. Bekymren<br />

Er ej. Sanningen målte fegra. 1 Pifa är<br />

den tredje Påfven vald. Alla tre förbanna<br />

hvarandra. Folket lärer nu, at välftgnelle och<br />

förbannelfe af en dödligs mun är en Guds<br />

befpottelfe. De trenne Påfvarne vända ljvlfve<br />

up och ned på fin thron.<br />

Detta bref upfylde alla Samfundets lemmar<br />

med en rerr glädje. Nu aftaltes de mått<br />

och fteg, efter hvilka man åtminflone ville<br />

förekomma et uproriöfraRhätien. Alle klagade<br />

ifynnerhet öfver Gret Henrik von Werdenberg<br />

ochBilköpen afChur, hvilka behandlade<br />

fina underhafvande med flört föragt och<br />

mycken ftränghet. Likväl hade man ännu beftändigt<br />

det hopp, at deras mifsnöje ej fkulle<br />

utbryta iuppenbara oenigheter. Grefven<br />

af Sax bad Abboten, at han ännu ville fkaffa<br />

honom et par dygdiga Munkar^ fom kunde<br />

undervifa folketiSax 3 ochGiittingen er-<br />

A 4 böd<br />

7


8<br />

R t n o r. f<br />

bod (ig dertil. Alle lämnade nu dalen och<br />

Rudolf blef allena med Marie. Äfven Thiiring<br />

hade begifvit fig ned til folketiBergs*<br />

tragten,och Guttingens Son följde medGrefven<br />

af Sax för at på hans borg upfoftras.<br />

Sällikapet arbetade nu på at i hela öfre<br />

Rhätlen utbreda uplysning och fanning, kär-<br />

Jektil lugnet och lagärnc,och at lörekoinma,<br />

d^t Adeln och ifynnerhet Kogdarne på Gret<br />

Henrik von Werdenbergs borgar, GuardowaU<br />

och Bärcnburg, icke mitte förtrycka folket.<br />

Man vann ock verkligen mångeibland Allniänheten,<br />

fom voro verkfamme för lugnets åter'<br />

flällande, månge ibland adeln, fom in(ago,<br />

at all regering grundar fig på folkets kärlek<br />

och at alt tyranni omfider lrder til Upror. Imedlertid<br />

vadade ännu Appcnzells krig med<br />

Öfterrike och Adeln i Thurgau. Appen^.el.<br />

lame ftodo på granfen afTyrol, och intet företag<br />

var för Itort tör deras mod. De fkrefvo<br />

til fina hemmavarande medbröder iAppenzell:<br />

"Gud är med ofs och friheten, der*<br />

före vilje vi föra frihet til Tyrol. OcUå der<br />

flickar folket under tyranniets ok. Hvar och<br />

en af Eder, fom alfkar krig, frihet och männifkor,<br />

han komme ofs och Tyrolerne til<br />

lijelp. Gud och Friheten vänta ofs med öpna<br />

armar. En ny tropp upftäldes nu i Ap,<br />

penzell, fom drog fina bröder till hj Ip. De<br />

ilogo vid Landt ek Hertigens Här och intiängdeiTyrol,<br />

der inbyggarne emottogo de m<br />

med öpna armar och ivuro dem at vara Appenzcllare.<br />

1 anledning af en utfkickad, fom<br />

un-


VON WUDEKBERG. 9<br />

lindenattade dem om deras fäderneslands fa-<br />

Ta, drogo de åter tilbaka öfver Rhenftrömmen.Itriumf<br />

tågade de nu med eröfrade fanor,<br />

ruvningar och et rikt byte framföre (ig,<br />

hem ti! lina berg. Alle, I'om fågo denna krigiflka<br />

flat, landtmiinnen, öfver hvilkas iält<br />

de drogQ, äfveniom /de rifri^e Ynglinirarnei<br />

Appenzcll och iolket deronakring, lom hörde<br />

deras bedrifter, brunr.o af begär efter<br />

famme ära.<br />

Appenzeil blef en tilflygtsort för alh oroligailandet,<br />

fom ville atjkudda (ig lagarre.<br />

De vägrade at göra fina ikyldigheter äfvenfoni<br />

at betala fin fkatt, och upmanade al-<br />

Ja fina grannar at göra djtlumma. Vid alla<br />

de föreftälklingar man gjorde dem, fvarade de:<br />

"vårt lvärd är vår lag och våra berg vår<br />

öfverhet." De drogo å nyo ut emot Adeln<br />

i Thurgau, ödelade defs gods och upbrände<br />

flott och fläder. Nätterna voro ljufa<br />

af de lågor Appenzellarne uptändt. Hela mU<br />

Kunde nian med ögonen följa deras tåg, emedan<br />

blolTande lågor betecknade deras väg.<br />

Fyra och iextie fläder och flott blefvo innan<br />

korrt rysliga afkhögar och Appenzellarnes fegerfloder.<br />

Omfider lyckades det Rudolf och Pater Anton<br />

at förmå St. Georgenlchild til at refa fig<br />

emot Appenzell, och på famnia tid kom ätvenKejiar<br />

Ruprecht tilCoflanz, föra t hindra<br />

Riddarne ifrån at bruka mera än hoteHer. Utfkickade<br />

från alla partier infunno fig nu i Collanz<br />

hos Kejlaren. Ficd flöts 3 Appenzells<br />

A 5 för-


10<br />

Rudolf<br />

förbund uphäfdes, Abbot Kuno infattes åter i<br />

rättigheter och alt förtryck förbods. Appertzell<br />

antog freden °), emedan det fruktade<br />

förKejlarens magt- men det hatade den, och<br />

krigsbegäret, äfvenfom uprorsandan, låg ännu<br />

gömdt under afKan. Hertig Fredrik, flöt et<br />

Stilleftånd på tvänne år, och Appenzdl fick<br />

jmedlertid behålla Rhendalen.<br />

Kejfaren dog. Rudolf gick nu til St.Gallen<br />

och öfvertaladeAbboten til en förlikningmed<br />

Appenzell,dit han fcdan !>'".;af Hg. Alla iörundrade<br />

(ig öfver, då lian framträdde ibland<br />

det lörfamlade folket, at på nytt fe honom<br />

i Bergstragten. Rudolf bcgynte: ädla<br />

folk, jag harimin edsiighet med häpnad och<br />

beundran hört dina ltora bedrifter. Tufende<br />

gångor har jag med Itolthet fagt: ibland<br />

detta folk lefde jjyg: detta folks anförare<br />

har jag varit. Men, gode män och bröder,<br />

ofta, då mine vänner med fafa och alfky fågo<br />

de mordlågor, fom höjde fig ifrån brinnande<br />

' fläder, de fkarar af olycklige, fom,<br />

husville likafom djuren, irrade omkring ibland<br />

klipporna och förbannade Er, ädle Män,<br />

då lade jag ofta: Appenzell fegrar, för at på<br />

fegren bygga freden: Appenzell ftrider för at<br />

blirVa HelvetietiS välgörare. Ifkänkten freden<br />

3 men den tycktes vara Er aftvungen.<br />

Skänken den nu på nytt och frivilligt. Abboten<br />

Kuno önfkar en fäkér fred med Er,<br />

irieMän, och Ikickar migidetta affeende til<br />

Er. J aren ännu (kyldige mig någon välvilja<br />

för<br />

") Är 140g.


ton Werdenberg. 1 1<br />

for den tjenft jag gjort Er; gören fred med<br />

Abboten — och jag är belönt.<br />

Man (bockade lig omkring Rudolf, man<br />

tryckte hans händer, och treden ilöts på<br />

itället.<br />

A"ppenzell gaf Abbotenen billig (katt; men<br />

de, lom indrefvo den, behöllo den fjelfve :<br />

Abboten måfte åtnöja Tig dermed, emedan<br />

han var utan hefkydd.<br />

Hertig Fredrik hade gjort fig räkning på<br />

Abbotens hjelp vid Rhendalens återtagande^<br />

Nu lät denne iäga honom, at han genom Ru-'<br />

dolf von Werdenberg vore förIikt med Appenzell.<br />

För förda gången efter flera års förlopp<br />

erindrades Hertigen åter om den förhatlige<br />

Rudolf, fom a nyo tilintetgjörde en<br />

af hans planer. Fredrik efteripanade Rudolfs<br />

viftande. Man kunde ingen underrättelle gifva<br />

honom, utom den, at man nu ofta fåg<br />

honom hos Gref von Sax, hos Friherrarne<br />

von Räzuns och öfveralt på foikets famlingsftällen<br />

i Rhätien: Hos Sax och Räzuns?<br />

frågade Hertigen, förbittrad. Nu kan jag<br />

förklara hvarlöre de ockfå äro mina fiender.<br />

Gref von Sax och Friherrarne von Räzuns<br />

hade med oryggelig ftåndagtighet fatt fig emot<br />

Hertigen, då han ville göra några författningar<br />

3 fom Ikolat blifvit tryckande för<br />

folket.<br />

De ftore,(om dag från dag fago fit anfeende'<br />

aftaga, förenade lig nu närmare med<br />

hvarandra, och Bilköpen af Chur, fom lefde<br />

ioenighet med Friherrarne von Räzuns, lokte


12<br />

Rudolf<br />

te nu vinna Fredriks vanfkap. Fredrik blef<br />

beftört, då han hörde Bilköpen tala om Rudolf.<br />

Denne Rudolf, denne fördrefne Werdenberg,<br />

är det, fom uprefer alla underiåtare<br />

emot deras öfvcrhet. Förft uppehöllhan fig<br />

iAppenzell och ingaf der folket grymhet och<br />

uprorsanda. Då Appenzellarne fördrefvo honom,<br />

emedan de icke ville vara hans flafvar,<br />

flygtade han hit til bergstrakten, och nu utbreder<br />

han här ibland folket famma hat til<br />

öfverhet och lagar., Han fm yger fig omkring,<br />

än fom munk,än fom pelegrim, ifiån den ena<br />

folkfamlingen til den andra; eller äro desfe<br />

äfven hans utiände uprorsftiftare? Han fitter<br />

hos Bönderna, trycker deras händer, be»<br />

rättar lina öden och kommer dem alla at gråta.<br />

Han har ock redan vunnit mångas hjertah<br />

ibland Adeln. Nu begynner han fmäningom<br />

gå litet mera uppenbart til väga. Han<br />

motfäger ofienteligen våra Fogdar och förfvarar<br />

folket ifina inbillade rättigheter.<br />

Och hvar uppehåller han fig?<br />

' Det vet ingen. Gref Henrik von Werdenberg<br />

har redan flera år efterfpanat honom<br />

och hans huftru^ men har ingen underrättelfe<br />

fått.<br />

Med hvem är han gift?<br />

Som Werdenberg fager, med en lifegen<br />

ifrån et af hans gods, fom flygtat med fin<br />

far til Appenzell, der Rudolf fett henne,och<br />

för at vila Adeln fit föragt,gift fig med henne.<br />

En gång har Gref Henrik haft henne i<br />

fit våld på Sargans, få fora en giflan för Rudolfs


von Werdenberö. 13<br />

dolf;men hon fick tilfälle at komma undan.<br />

En ikare af beväpnade bortförde henne om<br />

natten. Tro mig, NådigeHerre, folkets up<strong>«</strong><br />

ror är icke (å farligt,fom denne Rudolf enfam,den<br />

oförionligafte fiende af alla Furftar.<br />

Rudolf hade verkeligeniharmen öfveren<br />

omänlklighet t iom en afBilköpensFogdar begått,<br />

åter hotat honomimörka, mycket innebärande<br />

uttryck. Man begynte följa r;onom<br />

på ipåren och ändatil klipporna fom tilftängde<br />

ingången til grottan, eftcrfatte fpionerjie<br />

honomj men då de hunnit öfver dem, var<br />

han förlvunnen. Gref Henrik, fom ännu icke<br />

kunde glömma den förkjufande Marie,<br />

hade fjelf låtit leda fig til det ftälle, derRudolf<br />

altid blef ofynlig. Men han fäg, ehuru<br />

högt han än fteg, ej minfta tecken til at här<br />

fkulle kunna finnas männifrtor. En dag, då<br />

han låg på lur efter Rudolf, fåg lian omfider<br />

hvar han gick ned imellan klipporna. Han<br />

gick efter honom och blef icke litet förargad,<br />

da han märkte Rudolf åter vara förfvunnen.<br />

Ingången til Grottan var aldeles förborgad<br />

bakom en klippa, och öfver denfamma hängde<br />

nfigra bufkar, fom aldeles tiltäppte den.<br />

Nu blefvo Bifkopen och Gret Henrik ännu<br />

ifrigareiat efterfpana Rudolfs vägar,helil<br />

Hertigen rjelf bad dem at icke flappa honom<br />

ur ögnafigte. En händelfe, fom vid denna<br />

tid intraflade, gaf honom anledning til denna<br />

begäran.<br />

Hertigens två-åriga ftilleflånd med Appenzell<br />

var nu til ända, och han inbröt med en<br />

flor


14<br />

Rudolf<br />

flor har iRhendalen för at återtaga denfamma.<br />

Rudolf befann lig famma dag med Giit*<br />

''n i Rheinegk. Det var Juttag dödsdag.<br />

Omringad af dalens ädle inbyggare, gladde<br />

han lig åt deras trofaflhet och kärlek. Nu<br />

kom et budfkap, fom förkunnade, at den n><br />

endteliga hären var iantagande. Rudolf rådde<br />

Rheinegkarne at gifva (ig til Hertigen,<br />

Se! lade en gubbe i det hrm pekade på den<br />

förfallna borgen, der bodde Ni fordom och<br />

var vår far. Ni lämnade ofs och er fäder»<br />

org för frihetens ftuild. Vi are frie och<br />

blifva det. Idetlamma kommo fyratu-<br />

Apperzellare tiil Rheinegk och lägrade<br />

i hogdeo framför ftaden, likfom om de<br />

it anfalla fienden.<br />

Jmediertid förde folket fina förnämfta faker<br />

til bergstragtefi, dit de äfven drefvo fina<br />

hjordar, Rudolf häpnade och giffade deras<br />

löictag. Han fkyndade ännu en gång up på fin<br />

Fäderneborg, gick fram til det ftälle, der han<br />

fom barn få oita flått, och fåg nedidalen,<br />

fom nu begyoté höljas af natten, och tyckte (ig<br />

omgifven at fina förfäders fkuggor. 1 de^famma<br />

höjde fig lågan frän alla hus i Rhei.<br />

k :<br />

;ioch män och qvinnor fkyndade med<br />

lande facklor up på borgen. Efter Werdenbergsrne,<br />

ropade en gråhårig, fliall ingen<br />

Stor mera bo här. 1 defla faLar lefdö<br />

fordom goda männifkor: de fkola ej vanhelgus<br />

af nidingar. Tanden på! Inom et ögonblick<br />

ftod borgen i i^^a, och med möda kunde<br />

0 Detta fketlde år 1410.


VON \VeRDENB£RG. 15<br />

de Rudolf räddas frän at bli innebränd. Appenzeliarne<br />

vände nu tilbaka och drogo tillika<br />

med alla inbyggarne i Rheinegk, Gubbar,<br />

män,qvinnor och barn,åt bergstragten.<br />

Hertigen biet utom fig at vrede och raferi,<br />

dä han fåg ftaden brinna, och fvor uphofsmännen,den<br />

förfkräckligafte hämnd. Han<br />

fotte efter Rheinegkarne. Ifrån högderne ropade<br />

de til honom: vi are Rudolf von Werdenbergs<br />

nämnare! Dagen derpå fick han veta,at<br />

Rudolf fjelf varit närvarande, då Rheinegk<br />

brann: han ikalf af vrede och fvor Rudolfs,(in<br />

hätfkafte fiendes,undergång.<br />

Ehvad det än koitar, lade han tilRudolfs<br />

ovän, Gref Henrik, ehvad det än kollar,<br />

vil jag hafva hämnd på Rudolt. Henrik lofvadc<br />

at fkaffa honom den. Väl hade Rudolf<br />

fkänkt honom lifvet; men känflan af hans ovärdighet,<br />

fom Rudolf då få liiligen väckte<br />

hos honom, det kalla, krorTande föragt,hvarmed<br />

han bemötte honom, då han fAänkte honom<br />

detfamma fom en obetydlig ting, hans<br />

många ödelagda borgar, fom han tillkref Rudolf-<br />

alt detia hade ökt hans hat til Rudolf:<br />

och han önfkade at fe honom lika la<br />

djupt förödmjukad inför fina ögon, fom han<br />

fjelf varit på Sargans, för at med et nedrigt<br />

befpottande kunna gälda det föragt, han der<br />

lidit. Hvad fom gaf denna önlkandubbel Ityrkaihans<br />

bröit, var, at han i defs upfy<br />

de äfven fåg Hertigens upiyld. Tillika upvaknade<br />

hans kärlek å nyo och fkildrade för<br />

honom ägandet af den fköuaMarie med få retan*<br />

<strong>«</strong>


16 RUD Ö L P<br />

tände fargor, at han utan at förfumma et enda<br />

ögonblick genaft ville begynna (it företag.<br />

Han red til Gref von Sax, Rudolfs vän,<br />

för at af honom utleta, hvar han uppehöll<br />

fig. Helt naturlig.n föll talet på Rudolf. Gref<br />

von Sax teg. Men Slottsmunken ftöfade det<br />

ena loftalet öfver Rudolf på dot ändra. Jag<br />

känner intet ädlare par, lade han, änRudolf<br />

och hans Marie. Redan för fyra år ledan,<br />

då jag förft lärde kanna er, Bg jag henne.<br />

Hon var då blott en Iköti knopp j nu är hon<br />

en aldelés utiprucken ros, ibditrning af alla<br />

qviniiga bohag. Hvilken ftolt och ädel ftällning<br />

och tillika hvilken ljut ödmjukhetihennes<br />

milda blick! Ungdomens frifka fkönhet,<br />

höijdikärlekens tränande ömhet! den renaite<br />

ofkuld och den haftigafte kärlek i en och<br />

lamma blick! GretWerdetiberg brann vid denna<br />

belkritning af den fköria Marie. Ja , tänkte<br />

han, aldeles lådan var hon, då hon var<br />

min fånge, och hon hade nu varit min,få<br />

framt icke denne viide, ftolte Rudolf röfvat<br />

henne ifrån mig Om Rudolfs villande kunde<br />

han ingenting fä tfeta. Munken, [öm han<br />

tog af.ides, lör at tala med honom om Marie,<br />

vilste ingenting at laga honom derom.<br />

Hoppet at någongång änder en reia til Gref<br />

von Sax bortföra Marie, förfvann nu ockiå.<br />

Som jag tyckte, fade Munken, tog Marie för<br />

altid aflked af tiref S,;x: det oroade mig på<br />

det hcgita: ty, minGrefve^ blotta äiynen af<br />

denna qvinna är redan en falighet. Tio mig,<br />

Rudolf är lyckligare än Kejiaren.<br />

Som


VON W ER D ENB ER G. 17<br />

Som jag hoppas, icke länge! tänkte Gref><br />

ven j hans hemviil kan likväl icke vara olynligt:<br />

kan hon finna det,fa måfte alla andra<br />

kuuna iinna det. Från denna tlund lågo Hen*<br />

riks utfkickade på lur öiveralt omkring klip»<br />

pan^ men altid voro deras efterfpaningur fru!;tlöla.<br />

De fägo Rudolf komma och förlvinna!<br />

De gingo efter honom och . funno ingen<br />

ting. Ät fluta af ingången til Grottan,fyntes<br />

den få trång, få liten, at blott en männiika<br />

der kunde finna tilflygt undan regnetj<br />

ty midtemot denfamma bildade klippan ftrax<br />

en vägg, och man mäfte redan vid de förfta<br />

flegen tränga fig fram imellan Hora frcnar,<br />

(om aldeles tililängde ingången,ocb hvilka blott<br />

den, fom kände vägen, kunde fkjuta ni (1dan.<br />

Med et ord, den lyckligaile konft hade<br />

tilfpänat ingången för livar och eir fom<br />

ej kände den. De(su tont höll man den I<br />

hemlig. De öfrige medlenimarne :i{ lai.<br />

det kommo fällan och alrid blott otn natten.<br />

Rudolt allena kom ftundo^in om daj


*t<br />

18<br />

Rudolf<br />

de honom;och nu gick han med fnabba fteg<br />

emot Werdenberg, (om fatt på en ften och<br />

ville gömma fig då han blef varfe Rudolf.<br />

Ni är Henrik von Werdenberg, fade<br />

han kallt och bittert: Ni fkulle gerna vilja<br />

veta om ej häridenna tragt finnes et för*<br />

borgadt, enfligt ftälle, och om ci detta enfli»<br />

ga itälle bebos af en ofkyldig qvinna, fom<br />

Ni kunde bortföra och göra olycklig? Eller<br />

huru? Har jag gifTat rätt, niding? Henrik<br />

fkalf, och ihans dödbleka anfigtc läfte man<br />

hans bekännelfe.<br />

Gref Rudolf, begynte han ftapplande,jag<br />

befvär er vid er maka,vid er kärlek til henne:<br />

fkona mig för andra gången.<br />

Rudolf betragtade honom länge med föragtliga<br />

blickar. Ufling! fade han ändteligen:<br />

dit Iitär altid fäkert för mig. Du fkall til<br />

och med vinna din önlkan. Binden honom händerna<br />

på ryggen. De gjorde få och Rudolf<br />

öpnade hjelmgallret, löite Jkärpet af honom<br />

och vecklade det om hjclmen^ få at han ej<br />

kunde fe.<br />

För Guds fkuld, Rudolf! hvart förer man<br />

mig? Hvad vill Ni? Rudolf tog honom<br />

ftillatigande vid handen och förde honom<br />

förlt genom flera krokvägar omkring i fkogen<br />

för at förvilla honom, och derpå til<br />

grottan. Här fköt han itenarne ifrån hvarandra,<br />

gick in och uptände*cn fackla. Nu<br />

förde han honom genom gångeniklippan,<br />

öpnade dörren och tilflöt den igen efter<br />

lig.. Marie fkyndade honom til mötes. Rudolf<br />

1


VON \\ r ERDEN BE'?. G. 19<br />

dolf Vinkade på afftånd åt henne at bon<br />

ikulle tiga,och hon nalkades, tyit och beftört<br />

öfver detta befynnerliga upträde. Nu lottade<br />

Rudolf den darrande Grefvens händer; derpå<br />

flöt han Marie i(ina armar och tryckte henne<br />

til (it bröd,och fålunda omfamnad af henne,<br />

böd han honom aitaga hjelmen.<br />

Henrik gjorde det, och fåg nu denna älfkade,<br />

fköna och kende qvinna ifin meft förhatlige<br />

fiendes armar. Hon flod i lin fulla<br />

fkönhet midt för hans ögon, kläddien retande?,<br />

drägt,aldeles efter hennes egen fmak,<br />

den *enfligheten här fullkomligen tillät henne<br />

tilja. Idag hängde hennes långa bruna<br />

hår Rver axlarne ända ned till Ikärpet. En<br />

blonnrerkrans finög fig itnellan lockarne omkring^tiennes<br />

panna. En lätt klädnad af fint<br />

linne, émgjordad af et (Vart fkärp,gömdeafundljukt<br />

hennes fmala lif, och hängdeilånga<br />

veck ända ned til fötterna. Henrik hade aldrig<br />

fett en få retande qvinna, och likväl vågade<br />

han ej at uplyfta fina ögon, få förödmjukad<br />

var han af denna Rudolfs hämnd.<br />

Bäfte Rudolf, frågade Marie nägot ängflig,<br />

Iivem är han? En ufling, en röfvare, en<br />

niding, och för at med et ord uttrycka hans<br />

nedrighet Henrik von Werdknberg! Han<br />

ville veta hvar jag bodde med dig, emedan<br />

han ville mätta fina ögon af dina behag, äifkade<br />

Marie! och hans vilja Jkall blifva upfyld.<br />

Se här, vilddjur! alt hvad du här<br />

fer är mit. Följmig! här är den koja, der jag<br />

bor med Marie 5 der du ftår, det ftälle fom<br />

B 2 vår<br />

T<br />

*


20<br />

Rudolf<br />

var kärlek, våra glädjetårar och våra famntag<br />

hafva helgat. Vågar du ej käfta dina<br />

orena blickar på denna kyfka qvinna? Eller<br />

har fruktan för mig förjagat dina onda<br />

luftar? Hvårföre tiger du? kan ej din tunga<br />

fraraftappla et enda af de fmickerord hvarmed<br />

du annars få fkickligt vet Inärja ofkulden? Se<br />

har } ömkansvärde,denna qvinnaiungdomens<br />

och oHtuldens fulla behag; denna ädla och intagande<br />

qvinna, är min! Han ville omfamna<br />

Mariej men hon lift lig ur - hans armar och<br />

fade med en bedjande blick: Rudolf dit fkämt<br />

är grymt; hor up,jag ber.<br />

Denna qvinna, hvars medömkan dit tilflånd<br />

upväcker och (om ber för dig, denna<br />

qvinna ville du göra olycklig!Ideffa ö-><br />

gon ville du utflacka ofkuldens heliga eld och<br />

idefs fiäile tända valluftens fvaga låga: denna<br />

ädla varelie ville du, grymme förförare,<br />

betaga drt höga, det friaidels fkapnad, det<br />

fioltaidefs Iköna medvetande,känflan fördygden,<br />

och befmitta med valluftens fräckhet.<br />

Rudolf, jag belvär dig vid din kärlek til<br />

mig, hör up.<br />

Ännu icke. Werdenberg, hvarföre tiger<br />

Du, hvarföre ftår Du der (å Hagen? Du<br />

den rikaiie, den mägtigafte Riddare? Känner<br />

],


von Werdeneerg. 21<br />

lade mit: endaft denna qvinna, endaft mit goda<br />

medvetande är ännu mit. Hvårföre ville<br />

Du berölvamig det enda,jag har? Säg,hvad<br />

har jaggjort Dig,fom förtjcnar Dinlörföljelfe?<br />

Herr Grefve, begynte Marie mijdt. Jag<br />

ber er,förfölj ofs icke mera. Vi age ingen<br />

ting utom vår Ömfefidiga kärlek: unna ofs äfven<br />

det nöjet, at kunna tänka pä er, fom<br />

vår vän. Herr Grefve,var min Rudolfs vän.<br />

Ibörjan ftod Gref Henrik likfom han ej<br />

vetat tillig: Han hade ej kdnfla för något,utom<br />

för den djupa blygfel, fom detta upförande<br />

förorfakat hos honom. Han var<br />

lör mycket flagen til at kunna framföra et<br />

enda ord; blott hämndplaner fysflofatte honom.<br />

Då Rudolf få plötfiigen ombytte ton,<br />

och gjorde honom förebråelfer, då Marie tillika<br />

begynte bedja honom vara Rudolfs vän,<br />

då vaknade på en gäng ihans fjäl väl icke<br />

känflan af hans orätt icke vänikap för<br />

Rudolf kanfke blott en häftig känfla af det,<br />

hvarigenom han kunde minika (in förödmjukande<br />

förlägenhet. Han kaftade fig til Maries<br />

fötter idet han lade: jag har förolämpat<br />

Er, ädla qvinna: förlåt mig det, och, om<br />

Ni här ier himmel frågar efter at äga en<br />

vän mera eller mindre, få har ert ädelmod<br />

förvärfvat er den. Glöm,Gref Rudolf, hvad<br />

jag varit, och tänk hädanefter blott på hvad<br />

jag {kall blifva. Jag ber er, för mig tilbaka.<br />

Jag fkall en gång, då jag bliiver värdigare<br />

at vila mig inför er förolämpade maka, äter<br />

be er föra mig hit igen/ Han kaftade nu å-<br />

B 3<br />

ter


22<br />

Rudolf<br />

ter en blick på Marie, fom flod få god och<br />

öm framför honom. Idetta ögonblick var<br />

ingen oren tanka i hans ijäl, blott ett blandadt<br />

mifsnöje med fit företag, fom han fjelf<br />

trodde, men ifielfva verket med den föröd*<br />

nijukande författning, hvaruti han befunnit ftg.<br />

Låtom ofs gä, fade Rudolf med köld. l><br />

hvad Ni än gör, Grefve, få lägg er ej mera<br />

i förfåt för mig. Jag drager ogerna (Värdet<br />

än en gång. Kom, tilllut hjelmen; jag vil<br />

binda för edra ögon. Henrik bad at han måtte<br />

få gå tilbaka med oförbundna ögon. Rudolf<br />

afflog det kaik, och förde honom tilbaka<br />

til det ftälle der han förft bundit för hans<br />

ögon. Henrik omfamnade nu Rudolf, fom<br />

förblef lika kall fom förut;och fåg fig då omkring<br />

efter hvilken väg, han kunde hafva<br />

kommit. Rudolf logidet han fade: Ni finner<br />

den ej, Gref Henrik! Ändteligen gick<br />

Henrik borrt förvirradoch Hagen. Tre dagar<br />

inneftängde han fig på fin borg. Han blygdes<br />

då han tänkte på det fom händt honom:<br />

han kunde ej öfvervinna fit hat til Rudolf,<br />

fom han de forfta dagarne fökteqväfva. Hans<br />

begär til Marie vaknade å nyo,och han Iväfvade<br />

imcllan beflutet at ej mera förföljadem<br />

och iöreilällningen af den välluftigafte njutning.<br />

Rudolf lefde med Marieibeiittning af den<br />

högfta fållhet, (tillä och förnöjdpå lit enfliga<br />

itälle. Sällfkapet för mänfklighet och dygd,<br />

kom nu ofta tillammans. Gladautfigteriframtiden<br />

lifvade allas hjertan då de fågo farmingens<br />

framftegibergstragten vid Rhenfliömmen.<br />

Ru-


von Werdenbero. 23<br />

Rudolf gick da och då til Appenzell, och bibehöll<br />

freden imellan den orolige landtmannen<br />

och den döende Abboten. För lifta gången<br />

låg han honom blek. och utmärglad på<br />

lin fjukiäng. Ömt räckte Gubb 'n honom hand<br />

ti,i det han fade: at jag dörmed lugn, der-<br />

Jöre har jag dig at tacka, min fon. Ach,<br />

jag har aldrig varit mina underfåtares far. Då<br />

jag kunde vara det,tiljjit ej min ftolthet det:<br />

Ku, då jag ville vara det, vilja de ej vara<br />

mina barn. Rudolf, det gör mig ganlka ondt,<br />

at jag förlorat mina barns förtroende. O, at<br />

alla jordens regenter (loda vid denna fäng!<br />

de fkulle då fe huru högheten med hvarje<br />

krämpa fmåningom förfvinner; huru min ftolthet<br />

och min höghet nu öfvergå til min efterträdarej<br />

huru ingen ting återftår migimin<br />

lifta timma, utom minnet af hvad jag gjort. Oroligt<br />

förflöt mit lif under et fåfängt fträfvande<br />

efter yttre ftorhet. Huru gerna önfkade<br />

jag ej bortbyta åtankan häraf mot minnet af<br />

at hafva gjort tie männifkor lyckliga! Med<br />

det förfta edikt, fom ej bär mit namn, är<br />

äfven mit minne förfvunnet. Du, fom jag<br />

fordom anfåg för min bittrafte fiende, är den<br />

ende fom vid min dödsfäng fäller uprigtiga<br />

tårar: de andre tro ligmed hvarje tår de fkänka<br />

mig förolämpa min efterträdare; och,<br />

tårar, min fon, tårar ära likväl få ljufva och<br />

lindrande iör en döende. Jag förtjenar dem<br />

väl icke på min graf, ty jag har under Hela<br />

min lefnad ej gjort en enda någon glädje. Men<br />

himlen, hoppas jag, torde ändå förbarma fig<br />

B 4 öf-


24<br />

RUB O L F<br />

öfver en gråhäring, fom kommer til honom<br />

obegråten af de efterlefvande. Imina filta<br />

ktnadsär hade jag gerna önfkat förtjena deras<br />

tårar.<br />

Vid defla den olyckligeGubbens ord, kunde<br />

Rudolf t j längre afhalla fig från tårar: Han<br />

förbiet hos honom til defs han dog °). Derpå<br />

gic!> han åter til Appenzellarne iBergstragten.<br />

Han rådde cum at trädaiförbund med<br />

de Schw itfifke eds förbundne Cantonerne, emedan<br />

ban förutfåg, at den nye Abboten,<br />

Henrik von Gundolfingen, fluille vilja å nyo<br />

underkufva Appenzell. Förbundet med de<br />

eds-förbundneCantonerne,fade han,fkall tvinga<br />

Abboten at hatva agtning för folket. Thiiringgick<br />

fomAppenzells fullmägtig til Schweitz,<br />

fom med fina fu fläder 0o ) förklarade Appenzellarne<br />

för lina medborgare och landsmän - y<br />

likväl med det förbehåll, at de aldrig måtte<br />

gripa til vapen utan deras vetfkap.<br />

Knapt var förbundet afflutadt förrän Abbotens<br />

utfkickadc infunno fig i Bergstragten,<br />

lör at upfordra invånarne til tro- och huldhetsedens<br />

afläggande. De voro hugade at afläg-<br />

* ga<br />

*) Abboten rlo^ i.*ir.<br />

<strong>**</strong>) C/n, Sweitt och Unterwalden flötoIti307 c!et förßa<br />

iöih.ndct tilölicrrikifkaokes affkuddande:Til defla<br />

komiir (332 den fjerde ellerLncern, hvilka tilhopa<br />

for cieras beiägenheti fkogsbygdenkallas: Die<br />

'te; och til hvilkas förbund fedaä efter<br />

de: öfrigc hufvudorterne uti Sweitz trädde,ib!a:id<br />

hvilka Zilrich var den förde och AppenzeU<br />

Bfte.<br />

Öfverjättaren.


von Werdenberg. 25<br />

ga dpn; likväl med det viljor, at deras förening<br />

och förbundet med de iju ftäderna,måtte<br />

äga beftånd. Abboten fordrade eden utan<br />

förbehåll. Omfider fatte han åter Appenzellarne<br />

i bann; men han vågade ej förklara<br />

dem krig, emedan han fruktade Appeh.zells<br />

förbund*med de {ja ftäderna. Thiiring<br />

omfamnade .Rudolf med glädje. Himlen vare<br />

tack! Vi hafve hindrat blodsutgjutelse. Gud<br />

bibehålle nu vårt och allas lugn!<br />

Hertig Fredriks ärelyftnad var ännu befländigt<br />

et hinder för freden. Med harm fäg<br />

han de blomftrande Schweitzer-ftäderna iluj^n<br />

och fred regera fig fjelfva och vara lyckliga,<br />

utan at frukta de Stora, utan öfvermod emot<br />

de ringare. Han upretade den nye Abboten<br />

emot Appenzellarne och utiirödde åter oenighets-frön<br />

ibland dem. Iförbund med ftifkopen<br />

af Chur och AbboteniSankt Gallen, befkyddad<br />

af Påfven och af honom förfeddmed<br />

bindnyckel och förbannelfer,ftor genom egen<br />

magtiThurgau och Aargau, vid Rhenftrömmen<br />

ochi Wald, fyntes han å nyo vilja framträda<br />

på krigets fkådeplats. Tie nätter å rad<br />

var famfundet för niänfklighet och dygd förlamladt,<br />

för at rådflå om medel til at afhålla<br />

Hertigen ifrån krig. Hertigens rådgifvare<br />

var Gref Wilhelm af Montfort Bregenz,Pantherre<br />

til Kihurg, et oroligt, krigifkt hufvud.<br />

Det var han lom förhindrade freden. Alle<br />

famfundets medlemmar klagade öfver honom.<br />

Lämna den" faken åt mig, jag- fkall nog tämj-<br />

a detta oroliga hufvud, fade Rudolf. Pater<br />

B 5<br />

An-


26<br />

R. U D O L F<br />

Anton fördelade några medlemmar af famfundetiThurgau<br />

och Aargau, fom Ikulle öfvertala<br />

de Stora och fläderna at fluta et förbund<br />

fins imellan,til afvärjande af alt anfall Trenne<br />

ädle män, en von Thiqrftdn, von Rhynach,<br />

och von Hcllwyl, fom fjelfve här ägde<br />

flora gods,åtogo fig detta,och afreite ge.<br />

naft moigonrn derpå med Rudolf/ De öfrige<br />

fördeladeligikringliggande tragter för at bibehålla<br />

lugnet,ochilynnerhet at förbereda föreningeniöfra<br />

Uhätien.<br />

Rudolf fkyndade til Zürich,och fann ftaden<br />

upretad mot Gref Wilhelm,emedan en af defs<br />

invånare iKiburg blifvit öfverfallen och tacen<br />

til fånga. Rudolf inträdde för Rådet i<br />

Zürich. Mit namn, begynte han, är Rudolf<br />

von Werdenberg. Med förundra-n betragtade<br />

nu alle den man, fom gjort Appenzell fri och<br />

och (jclf lämnat alt hvad han ägde. Jag har<br />

hört, fortfor han, at Pantherren til Kiburg,<br />

Gref Wiih lm,förolämpat er. Det är hvarje<br />

redlig mans pligt at förhindra orättvifa<br />

och befordra fred och lugn. Lämnen mig<br />

åttatie häftar,och jag lofvar er icke hämnd<br />

ty Zürich är, likafom jag, vida öfver den,<br />

jag lofvar er at den fångne fkall blifva<br />

fri och J få uprättelfe. Jag känner tragten<br />

kring Kiburg: jag har vänner der.<br />

Med glädje gåtvo Ziiricharne den ädle Rudolf<br />

de häftar, han begärte,och emot aftonen<br />

drog han med lina ryttare til en tät fkogspark<br />

nära Kiburg, der han atbidade morgonens<br />

ankomft. Han vifste redan emedan bönder-


VON WER DENBER G. . 27<br />

derne, fom ihonom trodde fig fe fin befriare,<br />

voro honom tilgifne at Gref Wilhelm<br />

om morgonen fkulle gå pä jagt. Då denfamma<br />

frambröt, betallte han fina ryttare<br />

at ftälla fig på båda fidor om den med täta<br />

bufkar omgilna vägen fom förde från Kiburg<br />

ini fkogen. Gref Wilhelm kom idetfamma<br />

utan harnefk ridande ned ifrån flottet. Rudolf<br />

itötteihornet, och Ryttame kommo nu i<br />

fporrftrek från alla fidor. Wilhelm Öfverrumptades<br />

och hans jägare togo flygten. Rudolf<br />

lättadei tygeln. Gif er til Ziirich,Wilhelm<br />

von Montfort!Hvem ar du, Röfvare? frågade<br />

Wilhelm. Icke Röivare,nej jag göri<br />

detta ögonblick en den ärligafte och en riddare<br />

med värdiga hjeltcdat, värdigare än du<br />

nånfin kan berömma dig af at hafva gjort.<br />

Han öpnadehjelmen. Rudolf von Werdenberg?<br />

ropade Gref Monffort. Äter på våra vägar!<br />

Hvad har jag at göra med dig,RudolfV<br />

Med mig intet: jag är Ziirichs anförare.<br />

Du, Ziirichs anförare? Rudolf, du är alt<br />

när fråga är om Hertigen. Låt mig gå, och<br />

jag förlikar dig med honom. Rudolf, med<br />

dit hufvud ville jag regera furltar^ och du<br />

bugar dig för köpmän. Släpp mig: du gör<br />

annars Hertigen et ftrek, fom han aldrig kan<br />

förlåta dig. Du vet ej hvad för en plan du<br />

i detta ögonblick tilintetgör för honom.<br />

Men om jagjnu viiste det, Montfort? om<br />

jag juft nu begifvit mig hit för at tilintetgöra<br />

den. Om det nu vore en förefats 3 fom du<br />

tror vara en flump?<br />

Nå,


RUD O L P<br />

28<br />

Nå, vid Gud,få är det fanfc,hvad präfteni<br />

Chur Tager, at du vore et fkönt £ä!veämne.<br />

Rudolf! omfider faller du dock.iHertigens<br />

händer. Låt mig gå.<br />

Ja , men til Ziirich,Montfort. Jag gläder<br />

mig ät huru roligt du fkall fofva ifångtornet<br />

Wellenberg.<br />

Na väl: måtte jag då drömma om Din<br />

olycka! Vid Gud, från denna ftund har du<br />

med mig at göra. För mig livart du vil.<br />

Men din Maka (kall umgälla mig det. Hör<br />

du? din maka! Hittils har du haft at göra<br />

med Henrik von Werdenberg, hvilken<br />

fom en narr lät leka blindbock med (ig<br />

och af et par fköna läppar förmå fig at<br />

afftå från iit företag. Och om du än bodde<br />

i jordens medelpunkt: nägon väg måfte väl<br />

föra dit: jag (kall finna den, finna den til din<br />

olycka! föritår du mig? til din olycka!<br />

Släpp mig,Rudolf. Jag vil glömma at du<br />

med litt öfverfallit mig. Blott et år ännu3 och jag fkall möta, hvar du vil.<br />

Et år på tornetiZiirich, och fedan, om<br />

vi lefve, hvar du behagar, Montfort. Du<br />

är ofs lika få mycket til befvär fom vi dig.<br />

Men nu är duivåra händer.<br />

Gref Montfort fortfor under hela vägen<br />

at utöia förbanneKer än öfver Rudolf, än öfver<br />

fig (jelfj för det han låtit taga fig til fånga.<br />

Ändteligen ankommo de til Ziirich. Zii-<br />

■richarne lofvade Rudolf, at få länge möjligt<br />

vore 3 hålla Grefven fången.<br />

Fre-


VON WeR DENBERG. 29<br />

Fredrik darrade af förargelfe då han hörde<br />

at Montfort var til fånga tagen. Städernei<br />

Aargau,och Thurgau,vid Rhenftrömmen och<br />

i Wald fattade nu mod och flöto et förbund<br />

i förening med Adeln,utan at deri uptaga<br />

Fredrik,fom nu faknade den mägtige ocht<br />

ftolte Montfort. Således fåg Fredrik å nyo lina<br />

planer tilintetgjorda genomRudoKs mod och<br />

rådighet, Han förlängde freden med Schweitzer-<br />

"ftädeine och deras bundsförvanter Appunzellarne<br />

:: ),på femtio år,och hvar och en behöll<br />

hvad han hade. Freden afkunnades offenteli/en,c:h<br />

fällfkapet förmänfklighet och dygd,<br />

fom förfkaffat Helvetien denfanima y firade den<br />

med en glad högtid.<br />

Fredrik var förbittradpåRudolf. Han hade<br />

fannerligen rätt, fadeHenrik von Werdenberg<br />

lil Fredrik. Vi fkulle darra, fade han tilmig,<br />

om vi kände hans vapen. Vi känne dem ännu<br />

icke och darra likväl. Denne Thiiring,<br />

nådige Herre, hans dotter, Rudolfs huftru,<br />

och deras vänner,äro då fom andar öfveralt<br />

och ingenflädes! Öfveralt hvar vi gå, ingenftäds<br />

när vi vilje finna dem! Hvar bo de?<br />

Jag har varit hos dem, och kan likväl icke<br />

laga det;ehuru jag känner tragten deromkring<br />

lika få väl fom tragten kring min borg. Jag<br />

fkulle tro at de bodde under jorden,få framt<br />

jag icke fett fölen.<br />

Och Rudolf är hjuletidetta hemliga och<br />

obegripliga urverk?<br />

Så<br />

ID Åi 141a.


30<br />

Rudolf<br />

Så tycks det, Nådige Herre. Hvem kan<br />

likväl här fäga at få är! Man vet våra tankar<br />

redan innan de äro födda Då vi få godt iom<br />

voro vid målet, då blott det lifta fteget återflod<br />

ofs, öpna de en afgrund lör våra fötter.<br />

Alting var i lag. Montfort beherrfkade AdelniThurgau,Ni<br />

Adelni Aargau,Bifkopen af<br />

Chur och jag,Rhätien. Kriget var redan utbruftit<br />

i Appenzell. Strax är Rudolf Ziiricharnes<br />

höfding och' anfaller Montfort. Edra<br />

och hans Städer ingå det förhatliga förbundet.<br />

Rhäzuns och Gref von Sax väckta på<br />

mina mindlta fteg,och Bilköpen och vi are<br />

glade at kunna få fred, då vi likväl redan<br />

hade fegern i händerna. Man ikulle lära lig<br />

tro fpöken och häxeri.<br />

Och ltår då denne Rudolf icke at förfonaV<br />

Grefve,bjud honom hvad Ni vil,om han<br />

vil blifva vår vän. Hvad flora ting fkulle vi<br />

ej kunna uträttaiförening med denne alsmägtige<br />

man!<br />

Fredrik fökte råka Rudolf, fom han ock<br />

gjorde hos Gref Sax. Jag tackar himlen, lade<br />

han til Rudolf, då han var allena med honom}<br />

jag tackar himlen för freden: den<br />

tillåter mig äfven at kalla er min, och, gifve<br />

Gud, jag kunde kalla er min vän!<br />

Det kan Ni, nådige Herre,fade Rudolf,<br />

jag har varit er fiende;men är det icke mera.<br />

Tro mig, jag har längefedan uphört at<br />

vara det.<br />

Huru gerna tror man ej hvad man önfiiar!<br />

Utanborgar c;hbaner harNi varit min farligafte<br />

1 fi-


von Werdenbug.<br />

fiende. Jag har lärt, af er har jag lärt,at förftånd<br />

är mera värdt än enhel här. RudoH korrr<br />

til mit hof: Ni fkall vara mit alt på jorden!<br />

Låt mig blifva der jag är. Jag har nu<br />

få länge af egen böjclfe lefvat fri, och ikulle<br />

ogerna vänja migvid at lefva på en annans nåd.<br />

Icke pä min nåd, Werdenberg. Har jag<br />

icke ännu Rhendalen? Och vet jagicke at Ni<br />

altid (kall älfka er fäderneborg? Har jag icke<br />

få många andra borgar? Hvad behötver Rudolf<br />

min nåd? Ni kan fordra!<br />

Och hvad (kulle Ni fordra af mig tilbaka?<br />

Intet annat än er vänfkap: fannerligen en*<br />

dafl den: Ni Ikulle ej vara mig hinderlig i<br />

mina företag.<br />

Vid Gud! Nådige Herre, jag är ej er fiende.<br />

Ni k'sn lätta mig på prof.<br />

Välan! få frigif Monttort.<br />

Han är icke min fånge5 men jag lofvar<br />

er at han fkall blifva fri.<br />

Rudolf jag inlöier Sargans, och Ni fkall<br />

vara defs pantherre til vedermäle af min<br />

kärlek för er, om Ni ej vil fatta er emot mig.<br />

Låtom ofs förftå hvarannan rätt! Montibrt<br />

ikall blifva fri. Sargans vil jag ej emottaga,<br />

emedan jag icke mera behölver någon borg.<br />

Jag är er vän få länge Ni är mänfklighetens<br />

Vän och far} men lika få fäkert är jag alla<br />

förtrycktasBefkyddare och densfiende, fom förtrycker<br />

dem. Önfkar Ni med detta vilkor min<br />

vänfkap?<br />

Men hvarföre antagerNier männifkor fom<br />

ej angå er?<br />

Eme-<br />

31


32<br />

Rudolf<br />

Emedan jag tror en Gud, och {träff och<br />

belöning etter döden.<br />

Men när dm Helige Fadern gifver mig<br />

rättighet, at <strong>«</strong> " - -<br />

Den Helige Fadern kan ej förfvara mig<br />

inför Gud en gång dä vi alle ftällas för hans<br />

domftol.<br />

Nå väl, få blif då min anförare i mina<br />

rättvifa krig. Jag önfkade högeligen at hafva<br />

er iinin tjenlt.<br />

NådigeHerre,jag är en fri man och vil förblifva<br />

iädan. När Ni är den förtryckte, den<br />

nöditälde, den förolämpade, få är jag er utan<br />

lön,utan fold 3 men icke förr. Och*, tillåt mig<br />

fäga det: om Ni få fortfar at aflägfna edra<br />

underfåtares hjertan ifrån er, få kunde Ni fnart<br />

kommaiden ftällning atNi behöfde min hjelp.<br />

Jag ville hafva er tjenft, icke ert råd, fade<br />

Hertigen., flott.<br />

Tag er til vara, at icke ert öde en gång<br />

gifver er famma lärdom. Det är icke er vän,<br />

emedan Ni trotfar det. ]ag läger er,tag er<br />

til vara. En Furfte Abbotens exempel intygar<br />

det behöfveriolyckan, om det vore<br />

möjligt, hela männifkoflägtets kärlek och<br />

medlidande, emedan hela m.innifkoflägtet tältar<br />

lina ögon på honom. En erlkild männifkas<br />

olycka blifver ej bekant, och de få tårar<br />

hon behöfver, finner hon altid. Förfona er<br />

med ert öde!<br />

Som jag fagt, Gref Rudolf, Jag behöfver<br />

ert råd lika få litet fom Ni tycks behöfvamit.<br />

Himlen gifve at få vore!<br />

Hu-<br />

\


von Wc r denber g.<br />

Huru b^ftört blef ej Fredrik' dagen derpå,<br />

då dörren öpnades och Montfort inkom<br />

til honom och Bilköpenaf Cbur. Här är jag!<br />

ropade han, nyfs tången, nyfs fri: bäggedera<br />

genom Rudolf. Är han er vän, denne männifkofångare,<br />

denne anförare för alla de fläder<br />

der vi hafve fiender?<br />

Min vän V Nu mera än någonfin min fiende!<br />

Jag har gjort honom tilbud, få flora<br />

at jag biyges at nämna dem. Jag hade dermed<br />

fkolat locka et helgon ifrån himlen. Våra<br />

planer äro til intetgjorda. Och genom hvem?<br />

Det förargar mig! Cienom en man, iom ingenting<br />

är, fom ingenting har, lom ej kan<br />

ikicka en enda mani fält. Emot denna ftudfar<br />

hela vår förenade magt. Fred på femtio<br />

år, Montfort! och alt bortgifvetidenna fred!<br />

Til Schwyz,Markj til Appenzell livad det eröfrat!<br />

Mina arfländer hafva gåttiborgen dcrföre:<br />

jag målie hålla den.<br />

vSa länge man är i ftånd at tvinga ofs dertil.<br />

Det vil iäga: få länge Rudolf är vår fiende.<br />

Har då denne Rudolf et brödafflil,fom<br />

fplittrar hVarje lans? Han öfvenöll mig utan,<br />

harnefk, annars hade vi kanlke redan varit<br />

befriade ifrån honom.<br />

Montfort, hans arm är ej få fruktansvardy<br />

ehuru han flagit mig tvänne gångor. Men<br />

hans flughet, hans vänner, hans alvetenhet<br />

och ja, det är få verkeligen. hans obevekliga,<br />

oryggliga dygd. Tro mig, tilfö-<br />

rene darrade jag,nu begynner jag blygas för<br />

// DeL C '<br />

ho-<br />

33


Rudolf<br />

34<br />

honom. Vid Gud! jag önfkade vara hvad han<br />

Er, om jagicke vore Furfte. Hans cjygd - - - -<br />

Hans dygd? begynte Bilköpen af Chur»<br />

Han är lika få äregirig och herfkningslyften<br />

fom Ni, Nådige Herre. Ni vil herfka, och<br />

han? Han kan icke herfka; derföre iöker han<br />

lägga hinder i vägen för Furftarne, dem han<br />

afundas. Kunde detta oroliga hufvud hoppas<br />

at eröfra et furftendöme Ni (kulle fe om<br />

han fparade männifkoblod. Han iträfvar til<br />

den höjd han kan hinna. Sjelf kan han icke<br />

herika, och hindrar likväl ofs derifrån. Han<br />

vil at vi icke fkole göra mera än han fjelf<br />

får göra. Dygd? Ni häpnar öfver at han icke<br />

vil tjena er? Bör Ni undra derpå då han<br />

kan öfvcrvinnaer?<br />

Hvad? Han (kulle ej äga dygd, Herr Bilköp?<br />

Ni Ikulle fe honom, tala med honom.<br />

Hans goda medvetande gifver vigt åt hans<br />

ord, och hans ögon en glans, lik en ängels.<br />

Hm!Låt honom nu fjelf få tro. Han har<br />

defsutom allmänheten för fig. Men hvad fager<br />

jag!Jag måtte dock åtminftone veta hvad<br />

mänfklig dygd har at betyda. Tro mig, De<br />

äro ej alla helgon,fom hafva kapeller.<br />

Rigfigt anmärkt, Herr Bifkop, och derföre<br />

kunde Ni cckfå få et kapell. Imedlertid<br />

är det altid ert fatt,IHerrar lärde! Nu vete<br />

vi at den faken ej är dygd, utan at derföre<br />

hafva kommit et fteg längre. För min<br />

del måtte den heta hvad den ville, endaft den<br />

icke vore ofs i vägen. Jag hade fvurit Rudolfs<br />

olyckaj men han iläppte mig ur fängelfet:


VON WERDEN B£ R G. 35<br />

fet:Och nu är jag,imin tanke,fri från mined.<br />

Örn det var afdygd,eller icke,det görmig lika<br />

mycket. Jag hade annars under min ledighet<br />

ifängel fetuttänkt allehanda planer at hämnas,<br />

fom voro vackra nog. Tillikahar jaginfett hvarfÖre<br />

man ordfpråksvisfager omen rätt grym och.<br />

lömfk hämnd: han har hämnats fom en Munk.<br />

En fådan hämnd är en följd af den overkfamma<br />

enfligheten iklottren. Ifria luften,i fällfkap<br />

med männifkor och i verkfamhet, hade jag på<br />

det högfta tänkt mäta mit fvärd med hans.<br />

Nå, lå låt ofs då höra den munkhämnd^<br />

Ni uttänkt i fängelfet.<br />

Den duger nu til intet; ty han har utfläppt<br />

mig. Jag ville, tänkte jag, locka hans<br />

maka fram ur lin klyfta,och hålla henne fången<br />

och inbilla honom at hon rymt derifrån,<br />

och för at göra det rätt fannolikt, ville<br />

jag (äga: med en munk»<br />

Rätt braf uttänkt, få nar fom hvad munken<br />

beträffar.<br />

Siuteligen, när man länge nog plågat honom,<br />

gaf man honom fin huftru tilbaka.<br />

Illa flutadt! ty det Ikulle bringa honom i<br />

hamefo emot er.<br />

Det finner jag nu ockfå. Ja, ja, det duger<br />

fåledes icke! Jag är ingen munk, fer jag»<br />

Och defsutom (kulle det icke fkaffa ofs af<br />

med honom. Aflägfna honom ifrån ofs, loda<br />

hans ärelyftnad på något annat, (ätta oenighet<br />

imellan honom och hans vänner, på<br />

det de ej fkulle kunna hjelpa honom; (e der<br />

en gåta för min ärlige munk af Gachnang.<br />

Q 2 Kal-


36<br />

R. U D O t P<br />

Kallar Ni honom ärlig? Bevare ofs Gud!<br />

då aro ftegel och hjul dygdens tempel* Låt<br />

kke den der ärlige mannen få at göra med<br />

Appenzellarne: De hafva länge haft ondt tiga<br />

til honom, och de påftå at han är den ärligafte<br />

fpitsbof ilandet.<br />

Ni fkall få fpela en Rolle tillika med honom,Herr<br />

Gretve.<br />

Nej,jag förbehåller mig at flippa det.<br />

At fe fienden ärligt i fynen och gå på, är<br />

min iak. Derföre bär jag mit fvärd. At ai><br />

falla bajufrån,lämnar jag åt er andlige. V.t "<br />

på ha'n J fått bref af Påfven. Jag undanber<br />

mig det. J kurmen väl förlvara hvad J gören,<br />

vil jag tro: J måtten väl veta huru långt<br />

J vägen ga med den gode Guden; vi Riddare<br />

gä rätt fram tilväga med honom.<br />

Och komma icke långt.<br />

Likväl,Herr Bilköp,ända til grafven,och<br />

at vi ledan der, hvareft all hen>lig och uppenbar<br />

ftrid uphörer, måtte komma långt,<br />

törunne Gud ofs och alla Chriltna. Amen^!<br />

Och Ni, nådige Herre, tänker Ni äfven<br />

få Ridderligen? frågade Bifkopen Hertigen.<br />

SkafTa mig denne Rudolf ur vägen, och<br />

gör hvad Ni vil.<br />

Så far väl då. Jag fkall låta fkicka efter<br />

min ärlige Pater Frantz. J fkolen le hvad<br />

det är lör en man.<br />

__<br />

Gode Gud! ropade Montfort: låt mig häldre<br />

fallaidjefvulens våld äniden ärlige Pater<br />

FranzeSj om jag fkulle fallainågons.<br />

Man (kildes åt<br />

Sam*


'von Werdenberis, 37<br />

Samfundet för mänfklighet och dygd var<br />

nu förligtigare än förut,emedan de förnyade<br />

förfökenat utforfka hvar Rudolf uppehöllfig,<br />

tvungo dem dertil. Det förfamiacLs nu ald:ks<br />

icke mera på det enfliga ftället iniellan<br />

klipporna, d~r Rudolf och Marie bodde3 utani<br />

den djupa dalen vid byn Truns. Ty<br />

det var dem högft vigtigt at inga hemliga fpioner<br />

lärde känna dem. Rudolf fjelf gick, få<br />

vida han kunde, fent om aftonen eller om<br />

natten ut och in, och fmög lig öfver de meft<br />

obanade klippor til förfamlingeni Truns.<br />

En afton då han åter gick dit,hördehan<br />

nu-llan klipporna et fagta ljud af en hänryckands<br />

luta. En djup,nattlig ftillhet herrfkade<br />

rundt omkring honom. Han blef ftående<br />

at lyfsna och den rörande,ljufva melodien<br />

genomträngde hans hjerta. Han fatte fig på<br />

en ften, och med hufvudet lutadt emot den-<br />

{amma öfverlämnade han fig åt de fmältande<br />

toner han hörde. Idet famma begynte en<br />

qvinno-röft fjunga tu lutan deffa ord:<br />

Här, bland ekar fom fsg höja<br />

Ur en dyfter klyftas famn,<br />

Mina häpna blickar röja,<br />

Jagade ur lifvets hamn5<br />

Skuggorjfomigrafvens flöja<br />

Tigga fred uti defs famn.<br />

Du, fom ftälde<br />

Andars välde<br />

C 3 »b-


38<br />

Rudolf<br />

Under aningarnas lag,<br />

Vishets fader!lär mig denn»<br />

Genom deffa hamnar kännat<br />

Bindeln från mit öga tag!<br />

JStommorua i blod förbyta %<br />

Iproletifk bJod, fin pragt:<br />

Hemflkt fråa bergens klyftor ryta %<br />

Vildt ur jordens afgrund bryta,<br />

Lågor af en helig magtI<br />

Du» fora ftäldft<br />

Andars välde %<br />

Denna varma önfkan. hör<br />

Med. dit ljus mit öga rörJ<br />

Här y vid trons, och hoppets, liga» '<br />

Säg jag fju af dina åt<br />

Häftigt öfver j,orden tåga,,<br />

Ät* o Tid, det måttet råga*<br />

Som för dig ren upfyldt ftåtj<br />

Du, fom våra ödea Iräldft<br />

Under tidens tyfta välde y<br />

Andars fpråk jag känna fick t<br />

Gif at ock mit öga tränger<br />

Genom täckelfet fom ftänger<br />

Framtidens fördolda fkick!.<br />

Nq tyftnade på en gång fången och listan.<br />

Med en hemlig y men ljut' ryfning,blef<br />

Rudolf ännu en lång ftund tittande för at lys*<br />

r»a om ej mufiken å nyo fkulle låta höra tig.<br />

Nu fteg han fagta fram imella^ klipporna.<br />

Röften hade varit honom ganfka nära, och<br />

lik-


vonWer de n ber g.<br />

39<br />

likväl fåg han intet annat än en klar eld långt<br />

borta. Han häpnade och uprepade ovillkor-<br />

ligen de orden: "Du, /om Jlålde Andars väl'<br />

de "<br />

Ändteligen begaf han fig til förfamlingen<br />

i Truns. Han ville likfom de andre vända<br />

tilbaka om natten, men han väntade til<br />

morgonen, för at närmare lära känna tragten<br />

der han hört fången. Han förmodade at en<br />

koja der (kulle rinnas,men fann ingen ting,<br />

icke et enda fpår efter männifkor, blott en<br />

vild, ödflig tragt,full af klippor, bevuxen<br />

med ekar. Sedan han länge fett fig om,fatte<br />

han lig åter ned,och återkallade ännu en<br />

gångifit minne fången och den intagande<br />

röften. Derpå vände han tilbaka til fm enfliga<br />

klippa,och glömde vid Maries förfta ord<br />

både lutan och fången.<br />

Någradagar derefter gick hanåter til Truns.<br />

Då han kom til det flälle der han hört mufiken,<br />

fatte han (ig, och fatt länge utan at<br />

höra något. Han (lod nu up för at gå, då i<br />

det famma lutan åter begynte med accompagnement<br />

af famma röft, fom efter några befynnerliga<br />

drillningar fjöng följande:<br />

Af en Gudoms ftråle rörd»<br />

Famnar jag oändligheten,<br />

Ser jag, lyckligen bönhörd»<br />

Andarne och evigheten..<br />

För mit öga vidt och bredt<br />

Lyftades den (karm, dig döljer,<br />

Framtid, — och förkjuft det följer<br />

Hvad Profeter aldrig fett.<br />

C 4<br />

Bö<strong>«</strong><br />

<strong>«</strong>


40<br />

Rudolf<br />

Döde ropa, Andar ftimma#<br />

Blixtar ljunga, ftormar gnyj<br />

Töcken för mit öga fimma,<br />

Och defs ljufva fyner fly.<br />

Moln af rök kring templet ila r<br />

Andar kring mig fkocka Cgj<br />

Framtids, Gudoms böljor hvila^<br />

Störta,— brytas, emot mig!<br />

Rudolf förfträcktes} ty det förekom ho-<br />

»om fom et aflägie tordön fkakat klipporna<br />

vid de fitta tonerne af fången. Hvad är det?<br />

fade han fagta vid fig §etf. Hvar är jag?<br />

Han fteg åter up på klippan,och fås; ockfå<br />

nu et ljus, fom likväl icke brann få klart {om<br />

förra gängen. Långfamt gick han dk. Imellan<br />

några flenar fann han en eld, fom brann<br />

ien runddel och var nära at flockna. Nulysnade<br />

han åter, och hörde en böjlig niansröft<br />

läfa eller bedja i et främmande fpråk. Han<br />

nalkades flället, hvarifrån röften hördes, få<br />

tyft och fagta fom möjligt. Oförmodadt fröter<br />

han på en lönndörr til en grotta. Genom<br />

en fpringa på den famma blef han varfe ljus.<br />

Han fatte Ögat närmare intil öpningen. En<br />

Gråhåring med et vördigt anfigte och et långt<br />

fnöhvitt fiiägg,ienlid,ivart, högtidligdrägt,<br />

fom otngafs af et bredt hvitt bälte, fatt på<br />

en låg ftol, och läfte högt ur en hoprullad<br />

fkrift. Rudolf kunde ej vända fina ögon från<br />

den vördnadsvärde Gubben, fom då och då<br />

ihäckte fina hopknäpta händer mot himlen.<br />

Men nu föll hans blick på et annat föremål,<br />

fom


von Werdenuerg. 41<br />

fom ännu mera ådrog fig hans upmärkfamhet.<br />

På andra fidan af grottan flod en ung flicka,<br />

med en ängels anfigte, och armarne i kors<br />

öfver bröftet, med bruna mot himlen lyftade<br />

ögon,ihvilka den innerligafle andagt lågade.<br />

Hon var klädd ien aldeles hvit präftdrägt,<br />

och hennes fvarta hår föllo i okonftlade<br />

lockar öfver hennes axlar ända ned til<br />

gördeln. IFonden af grottan,fom var ivartklädd,<br />

låg på et altare en dödfkalle, uti hvilken<br />

et crucifix var fäftadt, och ien ljuskrona<br />

brunno fju ljus.<br />

Rudolf flod ännu vid dörren,och fåg igenom<br />

fpringan. Nu hoprullade den Gamle<br />

fkriften, af hvilken han låfit,och flickan fom<br />

hittils flått fom enbild,rick nulif;et himmelfkt<br />

fmåleende utbredde (ig öfver hennes anfigte.<br />

Hon kaflade fig i den gamles armar och fade<br />

med en klar, oefterhärmelig röil: Men,<br />

min far, hvarföre är det blott få få männiikor<br />

fom veta detta?<br />

Vil Du mäflra den eviga förfynen, mit<br />

barn? Jag har haft lärjungar, fom ej kunnat<br />

tiga, de röjdemit viftande förfina vänner, och<br />

jag måfte lämna dem. Mit barn, blott en får<br />

känna mig. Et enda ord om mig,fagdt til en<br />

vän,til och medidet förtroligafte ögonblick,<br />

eller til en älfkad maka ikärlekens heligaile<br />

Hund, tvingar mig at förevigt lämna den fom<br />

yttrat det. Hvem fkall ärfva mina flora hemligheter?<br />

Dock, låt Förfynen råda, mit barn!<br />

Den känner mit värde. Det är midnatt, låtom<br />

ofs gå! En vigtig tidpunkt nalkas mig.<br />

C 5<br />

Kan-


R u b o lf<br />

42<br />

Kanhända " " " dock låtom ofs gå. Vid desfa<br />

ord updrogs iena ändan en fkärm,och Ru<strong>«</strong><br />

dolf fåg tvänne långa, fvagt uplyfta gånger.<br />

Gubben gick långfamt genom den ena,flickan<br />

g nom denandra,och bäe;ge förfvunno förhans<br />

ögon. Ljufenigrottan fläcktes, gångarne blefvo<br />

fmåningom mörkare och mörkare,och Rudolf<br />

ftod omftder omgifven af den dyftratte<br />

midnatt, förfänktiden djupafte dröm.<br />

Likfoni vid et förtrolladt flott, blef han<br />

ännu en lång ftund flående. Omfuler gick han<br />

tilbaka. Dock fatte han fig fnart imellan klipporna<br />

för at återkalla hvad han fett: flickan<br />

med de andägtiga,(köna ögonen, den vördnadsvärde<br />

Gubben, det mörka famtalet imellan<br />

bägge. Han glömde at han fkulle gå til<br />

Truns, och morgonen fann honom ännu förfänktidrömmar.<br />

Fängflad af en hemlig trollkraft,blef<br />

han Tittande der ända til fölens up<strong>«</strong><br />

gång. Han lyfsnade om icke han fkulle få<br />

höra nägon talaj men alt var tyft fom grafven.<br />

Hangick åter tilgrottan,itanka at klappa<br />

på, under föregifvande at han farit vilfe.<br />

Men huru ftor var ej hans beftörtning^ då han<br />

fann dörren borta ochidefs ftälle blott flora<br />

oformliga ftenarj intet tecken til någonmänfklig<br />

boning!Han klättradeiklipporna genomfökte<br />

hvar je^klyfta och fann ingenting utom<br />

några til hälften ofyniiga ruiner efter en ödelagd<br />

borg,fom fordom tilhörtBiffcopen af Chur.<br />

Gud, tänkte han, hvern är denna männilka?<br />

Hvarifrån är han? Hanropade, men ingen fvarade<br />

honom. Alt omkring honom var full.<br />

kom-


VON Wc R DE N RER G. 43<br />

komligen liflöfh Med tungt finne begaf han<br />

fig ändteligen hem. Han förteg fin händelfe<br />

för Marie,emedan han påminte fig bettändigt<br />

hvad Gubben fagt: blott en får känna mig.<br />

Orolig gick han hela dagen af och an 4 och<br />

kunde knapt afbida aftonen.<br />

Så fnart det var mörkt,gick han til Gubbens<br />

grotta åter,iaffigt at klappa på. Han<br />

hörde ingen fjunga, fåg ingen eld, och klippan<br />

var tilfluten. Nu fatte han fig midt emot<br />

klippan och väntade enträget, at den gamle<br />

fkulle komma tram; men han kom icke.<br />

Idetfamma hörde hanbakom fig en röft,(otn<br />

liknade en flöjtton eller en fogels qvitter. Han<br />

fåg fig omkring y flod up och följde ljudet åt %<br />

fom då och då lät fig höra,ända up på höjden.<br />

Ifamraa ögonblick flod en gotfe bredvid<br />

honom. Rudolf von Werdenberg! fade<br />

han,du går på farliga vägar!Rudolf blef beftört<br />

då han midt i mörka natten hörde fig<br />

nämnas vid namn. Hvem är du? frågade han<br />

goflen. Din vägledare ifrån denna afgrund.<br />

Goflen tände en fackla ___ Rudolf vifste icke<br />

huru och vifade en afgrund framförhans<br />

fötter. Följmig, lade golfen, och ledde honom<br />

utföre klippan. Derpå fåg han fmåleendepå<br />

honom. Rudolf, Rudolf, vet du hvartil<br />

du är befiämd? vid detta ord utfläcktes facklan,<br />

goflen var förfvunnen, och Rudolf ftod<br />

allena, darrande och fördjupadi betragtelfer<br />

öfver honom.<br />

Han fatte fig ned för at afbida morgonen,<br />

Igryningen gick han åter tilbaka. Idenna<br />

tragt.


44<br />

Rudolf<br />

tragt, ådrog fig allt hans upmärkfamhet:<br />

Han fåg ifrån en litenklyfta rök upftiga,ocli<br />

hörde eld fpraka. Han gick up på höjden<br />

och fåg en eremit-boning, fram för hvilken<br />

Gubben fatt vid en flor brafa med et hoprulladt<br />

pergament iflt fköte, och med forfkande,<br />

mot himlen lyftade blickar. Rudolf nalkadeshonom<br />

med djup vördnad. Gubben vände ej fina<br />

ögon åt honom. Omfider tillade Kuviolf<br />

honom. Gubben fåg på honom rr. Qd en genomträngande<br />

blick j utana låta märka minfta<br />

häpnad,och lät honom med en vink förrtåj at<br />

han fkulle fatta iig hos honom. Hvad vil du<br />

mig, Rudolf von Werdenberg? frågade han,<br />

fattade Rudolfs handidet han fåg på honom.<br />

Du känner mig? Jag fåg dig fitta här i<br />

denna öken;dit vördnadsvärda anfigte<br />

- - -<br />

Rudolf, aldrig fkride någon ofanning öfver<br />

dina Jäppar! Du har redan en gång förut<br />

fett mig. Din nyfikenhet drog dighit. Den<br />

förmådde dig at gjöra förfta fteget. Låt då<br />

kärleken til mig göra det andra och alla de<br />

följande. Nyfikenheten,Rudolf! är et irrblols,<br />

fom förer männifkorna i kärr och moras.<br />

Nyfikenheten täljer ftjernorna och uträknar<br />

fölens upgång: Kärleken /kapar fljernor och<br />

leder fölen Hvad vil du veta af mig?<br />

Hvem är du, min far?<br />

Du fager det ju fjelf? din far! Eller vil<br />

du veta hvad jag heter, få gå och räkna ftjernorna,<br />

och lär at aldrig jårftå dem. Bladen<br />

gömma växtens blomfoder, blomfodret defs<br />

befrödnings hemlighet; itrået är ofvan jordytan3


von Werdenberg." 45<br />

ytan;men den(kapande kraften under den:<br />

Hvilket önikar du hellre: at fe eller förftå?<br />

Förftå, min far, förftå!<br />

Så var ej nyfiken,och lär at tiga.<br />

Vil du lära mig förftå?<br />

Jag är ftoft lififcm du. Jaglärde, och lärer,<br />

och ikalllära, du fkall fä lära när när<br />

När min Far? fäg, med hvad beting?<br />

När du blifver utvald, ren ibjertat, och<br />

kan tiga.<br />

Hvem Ikall lära mig?<br />

Naturen, dit hjerta, dit hopp, din tro,<br />

et fallande blad, et fandkorn, den lilla mafk<br />

ibm kryper på gräfet alt är et. Naturen<br />

och farmingen äro öfveralt läsbara och altid<br />

iig lika,när vi blott förftå at läla.<br />

Hvad (kal jag lära?<br />

Tilbedja och tro!<br />

Min far jag kan bedja, _ jag tror.<br />

Då behöfver du ingen lärare. Hvem tilbedjer<br />

du? hund tror du ? Har du fett den, för<br />

hvilken duknäböjer?Har dulett, hvaddu tror?<br />

Dåragtige männifkor! o dåragtige männilkor!<br />

Svara! Hvar är din lyfter Jutta? Hvad gör<br />

hon? är hon glad? eller lider hon? Kan du<br />

hjelpa henne, om hon lider? Hvarigenom?<br />

Hvad tror du, Rudolf? Lämna mig, jag vil<br />

vara allena.<br />

Hvar får jag återfe dig?<br />

Här eller på något annat tjenligt flälle;<br />

Jag fer dig, Rudolf, jag hörer dig, utan at<br />

ies, utan at märkas af någon. Tag dig til<br />

vara; man efteripanar dig. Välj hälft natten,<br />


46<br />

Rudolf<br />

då du fkall gå hemifrån. Var förfigtig öfveralt.<br />

Du är nu et verktyg: ingen ting mera: lar<br />

at känna mäflarens värde! Farväl. Nu flod<br />

Gubben up,gick ini fin hydda och flängde<br />

igen efter fig.<br />

Rudolf blef flående,fjättrad af beftörtning<br />

och vördnad. Gubbens ord hade någonting<br />

högtidligt, någonring flört för hans fjäl. Han<br />

ftod der länge. Omlider gick han hem,och<br />

erindrade lig under vägen hvart ord han hört.<br />

Hvar är Jutta? lider hon eller är hon glad?<br />

dtffa frågor föllo honom beftändigt i finnet.<br />

Han kunde ej öfvervinna den önfkan, at veta<br />

hvar jutta vore och hvad hon gjorde. Idesfa<br />

tankar ftördes han af en klagande männifkoröft.<br />

Han fäg fig omkring och blef vid<br />

vägen varfe en fjuk männifita af et Ivartblekt<br />

utfeende. Eländet taladeihvarje hans blick,<br />

och hans röft afbröts ouphörligen af djupa fuckar.<br />

Han räckte Rudolf en träfkål och bad<br />

honom gifva fig en dryck vatten. Rudolf gjorde<br />

få,och frågade: hvart ämnar du dig arme<br />

ufling? Til klottret Sankt Gallen, til Pater<br />

Klemens, om Ni känner honom, ädle Herre!<br />

]ag vil vifa honom den frätande kräfta<br />

fom nuiflera år plågat mig. Vid detta ord<br />

blottade han fit bröft,och Rudolf vände fig<br />

borrt ifrån denna ohyggliga fyn. Jag tror<br />

fullt och faft,lade den fjuke, at Gud hjelper<br />

mig på denna refa. Gud gifve det! fvarade<br />

RudoHien öm ton,och lämnade honom.<br />

Redan fannna dag om aftonen, då Rudolf<br />

åter imög fig til Eremiten! hydda, mötte han<br />

den


VON \V ERD-EN BER G. 47<br />

den fjuke, f°m nu kom tilbaka med fkyndande<br />

fte£. Rudolf kände honom, och gick e-<br />

mot honom. Gud fke evigt pris! ropade mannen<br />

med ytterfta glädje. Jag är helbregda.<br />

Se här! Han vifade honom fit bröft. Kräftan<br />

var aldeles borta. Himlen belöne honom<br />

derföre,den Guds mannen! Hvem, frågade<br />

Rudolf otåligt, hvem har helat dig? Det får<br />

jag icke fäga,fade mannen: det är mig förbudet.<br />

Gud (ke lof för detta underverk. Et<br />

ord blott,och jag var helbregda. Mannen<br />

Ikyndade derifrån. och Rudolf låg med förundran<br />

efter honom. Hvilken annan än den<br />

förunderlige Gubben,fom hanlärt känna, kunde<br />

ha helat honom ?Idenna vilda tragt bodde<br />

ju ingen utan han allena. Rudolf var likfom<br />

rufig af tankar, och märkte icke at Gubben<br />

kom emot honom.<br />

Gubben välfignade honom. Rudolf vågade<br />

icke fråga om han helat den fjuke. Den<br />

gamle förde honom en Ikon väg, å ömfe fldt<br />

y<br />

r omgifven af ekar. Talet iöll på de ny-<br />

aftv händelfer i den politifka verlden. Rudolf<br />

talade om de trenne Påfvarne och deras lefnad,<br />

med all den affky, fom hans ungdomsifver<br />

ingaf honom. Småleende lade Gubben:<br />

Se defTaekar, Rudolf; de äro de högfte, ftoltafte,<br />

ftarkafte trän, och deras frugt kan likväl<br />

icke ätas; Den kalafte klippa uprefer (ig<br />

öfver de frugtbarafte höjder: Tigern öfvergår<br />

iftyrka det nyttiga lammet. Uplös mig detta.<br />

Hvårföre inrättade Gud det få? Männifkan<br />

ilömmer efter ytan 9 Himlen fer på ändamålet.<br />

. Vör-


v<br />

48<br />

Rudolf<br />

Vörda ej Påfven, vörda himlens vilja i honom.<br />

En hjord fkulle männifkorna vara; en<br />

Herde måfte vaka öfver den. Hjorden pafTar<br />

för herden - y herden lärer pafla för hjorden.<br />

Utan honom fkulieden blifva et rof för ulfven.<br />

Slumpen har dock fatt honom pä en onaturlig<br />

thron.<br />

På famma fatt fom flumpen förde ofs tilhopa.<br />

Hvad är flump? Tror du at tyglame<br />

underftundom ilippa förfynen ur händerna?<br />

Slumpen är himlens heligatle ordning. Säll<br />

ar den,fom kan fe den!<br />

Rudolf ledde famtalet på de döda. Han<br />

frågade Gubben, om man med vifshet kunde<br />

antaga något lif efter detta, och veta hvad man<br />

der gjorde. Hanfvarade på denna fråga ifå heligt<br />

mörka ordalag, atRudolf deraf blott kunde<br />

gifta, at han bejakade det. Han omtalte<br />

de ryfligafte hiftorier, fom bevilade umgänge<br />

med andar 3 och derpå afbröt^han lig fjelf,<br />

likibni han fagt förmycket. Ändteligen föll<br />

han ynglingen om halfen och hvilkade fagU<br />

och darrande til honom: Vi are omgifne af<br />

under, min fon! Derpa föll talet på Rudolfs<br />

vänner. Jag känner dina vänner, fade han.<br />

De äro ädla män, hvilkas nit och bemödande<br />

förmänsklighetens väl förtjena beröm. Och<br />

fkulle de än fela, fkulle de än gä en orätt<br />

väg, lå förtjente dock deras hjertan at känna<br />

famungen: en gång fkola de lära känna den,<br />

här eller igrafven,och le åt lig fjeifva, likatom<br />

förfynen nu med barmhertighet ler åt<br />

deras vilfarelfer. Mofes flammade, och Gud<br />

be-


von Werdenberg.<br />

49<br />

betjente fig likväl af honom til at förkunna<br />

fin vilja för männilkorna. Således b höfver<br />

Gud icke altid de ädlatte til fanningtns förkunnande.<br />

Förhonom äro alla lika, och hvem<br />

vet hvartil de äro beftämde?<br />

Under detta famtal hade de kommit ända<br />

til grottan: den var i dag öfverdragen med<br />

hvita tapeter, ochi fonden ftod et litet altare,hvarpå<br />

låg en dödfkalle. Jufl; (om Rudolf<br />

och den gamle ttego in, lyitadcs rideaun, och<br />

flickan trädde fram. Hon kallade en blick på<br />

Rudolfidet hon föll fin far om hallen, fom<br />

tryckte en kyfs på hennes kind. Idag var<br />

hon åter hvitklädd. Hennes ytviga hår hvilade<br />

på hennes kyfkt blottade barm och axlar.<br />

Et genomfkinligt flor betäckte hennes anfigte.<br />

Hon var fkön fom en vårdag,och Ru><br />

dolf betragtade henne med en glad beftörtning.<br />

På faderns befallning tog hon lutan och<br />

upliämde en högtidlig fång om fjälarnas heliga<br />

kärlek i och efter lifvet. Vid de fifta<br />

yerferne badade hennes kinder i tårar, och<br />

hon ropade tvänne gängor med en rött, fom<br />

genombårade Rudolfs hjerta: O min mor! min<br />

mor!Den gamle fäg mot himlen, fattade lin<br />

dotters hand,och fade med en obefkrifligen<br />

ädel röft: Tacka Gud, Heloife! Hennes fjäl<br />

är renad!Flickan fkyndade til altaret, kaftade<br />

lig der med en innerlig rörelfe på knä,<br />

knäpte fina händer tilhopa för (it bröil, och<br />

med fköna, af andagt brinnande ögon, vända<br />

mot himlen, bad hon länge och ifrigt.<br />

11Del. D Nu


50<br />

RUb O t F<br />

Nu flod Gubben up. Jag måfte gå,fade<br />

hanien mild ton, men jag kommer fnart<br />

tilbaka. Långfamt gick han mot hörnet af.<br />

grottan, der en rideau updrogs för honom.<br />

Rudolf fåg nu en gång, få uplyft, at<br />

defs väggar tycktes vara eld. Långfamt föli<br />

nu rideaun åter ned. Du har bedt för din<br />

mor, Heloife? frågade Rudolf. Nej, fvarade<br />

flickan med en förnöjd blick 1hennes fiäl<br />

är, Gud fke lol! renad: jag har tackat<br />

Honom, fom uptog henne. Hon fatte fig<br />

rtu hos Rudolf, omtalte för honom med innerligafte<br />

ömhet fin aflidna mor, och hennes<br />

fköna ögon badade i de varmafte tårar. Rudolf<br />

underrättade fig närmare om alla omftändighcterj<br />

och flickans okonftlade, ofkyldiga<br />

berättelfe flyrkte honom mer och meri den<br />

djupa vördnad, han hyfte för hennes far och<br />

hans undransvärda vishet. Min Gud! fade flickan,<br />

och tryckte Rudolfs hand: huru har du<br />

funnit min far, han fom annars lefver fkild<br />

frän alla dödliga? Huru har du vunnit hans<br />

kärlek? Et fälHamt öde! en ängel måfte hafva<br />

varit din ledare. Ädle man,var förtigen,<br />

at vi icke förlore dig j jag ber dig


von Werdenberg. 51<br />

enig glädje. Et tordön, häftigare an vanligen<br />

under våra böneftunder, ik;»kads nu Pyramiden.<br />

En dödlig blekhet höljde min fars<br />

anfigte. Han tryckte ynglingen i fin famn<br />

och begjöt honom med heta tärar. Farväl!<br />

fade han. Hvilken ond ande löfte d'n tunga<br />

V Nu ledde han honom ur vår boning,<br />

och murarne nedftörtadeimellan ofs och honom.<br />

Vi lemnade Egypten och begofvo ofs til Jenifalem.<br />

Du kan icke fäga mig din fars förrättningar<br />

% Hvarföre icke ?<br />

Fråga mig ej, jag ber dig derom. Vid<br />

defla ord lade hon fin mjuka, hvita hand på<br />

hans läppar. Et aflägfe tordön (käkade i detlamma<br />

grottan. En ljuskrona, hvaruti brunno<br />

(ju ljus, nedkom från taket; de hvita tapeterne<br />

iörfvunno: grottan fvartkläddes, och.<br />

rideauerne fkakades likfom af en häftig vind.<br />

Detta fkedde iet ögonblick. Heloife knäpte<br />

fina händer tilfammansidet hon fade: tyll!<br />

min far gör bön. Strax derpå hvilkade hon:<br />

jag kommer igen. Rideaun för den ena gången<br />

lyftades, ochifonden ai denfamma lågRudolf<br />

den gamle på knä: en eldmaffa hvälfde<br />

öfver hans hufvud med ljungeldens häftighet.<br />

Heloile ikyndade fram ät gången, likfom<br />

buren af en vällanvind, och rideaun fölllångfamt<br />

ned. Förflträckt blef Rudolf flående allena<br />

til defs et nytt buller väckte honom och<br />

Heloife kallade (ig ihans armar med detta utrop<br />

af glädje: hennes fjäl är renad! Han kunde<br />

knapt hålla henneifin famn,få ftor var hans be-<br />

D 2 flört-


52 U<br />

D O L<br />

flörtningöfver alla deffa händelfer. Nu märk»<br />

te han förft den dödliga blekheteniHeloifes<br />

anfigte och darrningenialla defs leder. Hvad<br />

lättas dig? frågade han. Åfynen af henne,<br />

fvarade hon beflörtj har förfkräckt mig. Hon<br />

lutade {it hufvud mot hans Ikuldra,förat hämta<br />

fig, och Rudolf darrade likfom hon. Nu<br />

kom den gamle och fattade med den lugnalie<br />

mine Heloifes hand. Så klentrogen, fa<br />

rädd Heloiie? fade han. Släpp henne Rudoll!<br />

Han fläppte henne, och hon flod fmåleeride<br />

och gråtande framför dem.<br />

Det är midnatt, fade den gamle. Du blifver<br />

hos ofs öfvcr natten, "Rudolf. Hvar?<br />

frågade Heloife förundrad. Den gamle drog<br />

på et flrek och en rideau lyftades. Rudolf<br />

blef nu varfe en liten grotta med en mygg far.g.<br />

Heloiie häpnade, fåg på lin far och fmålog<br />

med defla ord: förut hårda klippan! De gingo,<br />

och Rudolf lade fig. Han fölli en orolig<br />

Hummer, tyckte fig fe Jutta och höra henne<br />

fäga, at hennes fjäl ännu icke var renad.<br />

Snart derpå fåg han henne i herrlighet och<br />

glädje.<br />

Tidigt om morgonen väcktes han af Heloifes<br />

luta. Han inträdde i grottan der Heloife<br />

fatt i en lätt morgondrägt, med blomfler<br />

ifit Iköna hår. Hon gick honom vänligt<br />

til mötes, ville kyfla honom idet hon<br />

iade: god morgon älfkade bror! Hvar är<br />

din far? frågade Rudolf. Han gör fin bön,<br />

fvarade hon. Nu fatte de fig bägge utanför<br />

grottan. Heloife kranfade honom med blomfterj


von Werdenberö. 53<br />

fler; derpå förde hon til honom mjölk,frukt<br />

och fött vin. Å nyo omtalte hon nu för honom<br />

fin nior, (ig fjelf och fin far med en iå<br />

älfkvärd ofkuld, at hon helt och hållet intog<br />

Rudolfs hjerta. Hon lade fin arm kring hans<br />

hals, tryckte honom til fit bröft, kallade honom<br />

bror och fmekte honom få oikyldigt fom<br />

hade hon varit hans fyfter.<br />

Andreligen kom Gubben. Han bortvifte<br />

Heloife och blef enfam med Rudolf. Efter<br />

åtfkilliga famtal om grafven och det eviga lif-<br />

Vet, om Gud och den ofynliga verlden, afbröt<br />

den gamle honom häftigt: Rudolf von<br />

Werdenberg!du är af ödet ämnad til ftora<br />

ting. Ödet blef din vän. Mänfklig vishet lärde<br />

dig at vara ädel och borrtlägga din ärelyftnad.<br />

Du hade öron för din olyckas och för<br />

dina vänners lärdomar. Nu ftår' du vid den<br />

gräns, der den höga, himmelfka,utvalda visheten<br />

begynner. Naturen vii för dig afhölja<br />

fin ilöja. Hardu mod, Rudolf, at följahennes<br />

lärdomar? Ej förgäfves fick jag befallning at<br />

begifva mig til denna ödfliga, fteniga öken.<br />

Jag fkulle finna dig här. Rudolf, har dumod<br />

at upofra dina jordifka ägodelar för himlen?<br />

Jag har inga jordifka ägodelar mera: men,<br />

ägde jag än Konungariken, fkulle jag med nöje<br />

upoffra dem. Tala, hvad {kall jag?<br />

Du har ännu jordifka ägodelar: dinklokhet,<br />

dina önfkningar, dina vänner, dina förhoppningar.<br />

Rudolf,har du Abrahams tro: hans,<br />

fom offrade fin fon? Om himlen fordrade alt<br />

af dig hade du mod at lemna det?<br />

D 3 Ru-


54<br />

Rudolf<br />

Rudolf teg. Han påminte (Ig Thiiring,<br />

Marie, Pater Anton och Giittingen. Omfider<br />

fade han: alt kan jag upoifra för himlen; endait<br />

icke hvad Den fjelf befallt männifkorna<br />

hälla heligt: min trohet,min vänfkap.<br />

Hvem begär det ? Och vet du väl om icke<br />

du är et medel at göra äfven dina vänner<br />

lyckliga? At redan här för dem uptända<br />

Himlf ns ljus, den eviga,himmelfka kärlekens<br />

rena laga? At redan här befria dem från<br />

mörkrets och dödlighetens tunga fjättrar?<br />

Rudolf, Rudolf! gå tilbaka i dinenfliga, obemärkta<br />

lefnad! Ålfka din maka och dina vänner,<br />

jag har känt dem länge,och de äro afven<br />

mina vänner. De (kola lära känna mig.<br />

Gå tilbaka, bed och fafta!O Gud, låt icke<br />

den kärlek, den kraft, den tro utdö, hvarmed<br />

jag tjenar Dig, hvarmed Du utruftat mig<br />

at le Dit ofynliga rike och at herrlkainaturen!<br />

Gå! fke fom Himlen vill! Hvad dig<br />

är befkärdt, (kall du få. Du känner ej de vägar<br />

du går: och jag känner dem lika få litet.<br />

Nog därom. Frukten nedfaller ej förrän<br />

den är mogen. Tig,och tilflut icke för evigt<br />

vägen för dig Dit öde är idin hand. Du<br />

ikall finna mig här få länge jag får uppehålla<br />

mig här. Farväl, Yngling.<br />

Obegriplige man! jag befvär dig, fvara<br />

mig: är andeverlden fynlig för dig?<br />

Tror du at den kan vara fynlig för någon<br />

dödlig?<br />

Säkert for dig, cm den är det för någon.<br />

Godt!


von Werdenberg.<br />

55<br />

Godt! vi återfe hvarannan. ' Gubben lemnade<br />

Rudolf, och gick tilbaka til grottan. Rudolf<br />

tog långfamt vägen åt fm dal,och fatte<br />

lig der under en bufke iden mörkafte fkuggan.<br />

Länge hade Marie futtit hos honom,utan<br />

at han blifvit henne varfe. RudoU! fade<br />

hon med fin vänliga, deltagande röft: redan<br />

några dagar har du haft något på hjertat: du<br />

är forgbunden och vet ej hvad du vil. Är<br />

det en föreftåendeolycka, fom gördig få dyfter.<br />

Nej, Marie,ingen olycka j fnarare men<br />

fråga mig ej, bäfta Marie, fråga mig ej!<br />

Såär det något ondt,Rudolf,fom oroar dig?<br />

Något ondt? Nej, vid Gud ickeI<br />

Rudolf, det goda gör ols glada, gör fjälen<br />

fri och lugn. Men du är dyfter och (orgbunden.<br />

Kanlke du är fjuk, min Rudolf?<br />

Icke heller, Marie. Det gifves en högre<br />

dygd, lom lyftar fjälen, gifver den en<br />

högtidlig rigtning, och leder til outgrundliga<br />

betragtelfer, fom fläcka eldeni vårt öga och<br />

fänka vårt finne ien ftum alfvarfamhet. Om<br />

det nu få förhöllelig med mig?<br />

Bäfte Rudolf, då kan det ej varadygd eller<br />

vishet. Sann dygd och fann vishet ikingra<br />

alla mulna tankar iijälen, göra den mild<br />

och öpen för hvarje intryck af den lifligafte<br />

glädje, och fkänka den et fällt och oftördt<br />

lugn. Så gör den dygd och den vishet vi kan-<br />

ne, Marie.<br />

Det gifves ingen annan dygd än den vi<br />

känne 3 ingen annan vishet än den vi älfke<br />

D 4<br />

juft


56<br />

Rudolf<br />

juft derföre älfke, emedan den gläder, muntrar<br />

och lugnar ofs, och lärer ofs at blifva<br />

lyckliga. All annan vishet är vidfkeplighet;<br />

all annan dygd, fom tynger fin*<br />

net, dårfkap. Jag ber dig, Rudolf, låt desia<br />

griller fara.<br />

Pater Anton kom: Han fatte fig i fkug*<br />

gan vid den tanktulle Rudolfs fida. Han om*<br />

talade fin plan af utbreda uplyfningiöfra Rhätien.<br />

Rudolf hörde det knapt. Omfider fade<br />

han dock: men, Pifer, vet Ni då få vifst<br />

at dennaup!y(ning är den rätta? den fom fkall<br />

läras? Gifves ingen högre vishet fom männi*<br />

ikan kunde lära?<br />

Ån den, at gjöra männifkor lyckliga? Rudolf!<br />

Gudomen fjelf har ingen högre. At utbreda<br />

lycka omkring fig, är Guds och männifkcrs<br />

vishet.<br />

Men huru hinner mänuifkan denna lycka?<br />

Huru få äro ej de år vi här lefva! Skole vi<br />

wpbjuda alla våra krafter förat vara glada några<br />

ögonblick, då en hel evighet tilftundar?<br />

Hvarje tilftånd, min fon, har fitt mått af<br />

fällhet. Vi lefva här på jorden och kunna<br />

blott blifva jordi/kt, blott m&nfnligt lyckliga.<br />

Männifkan har redan flera tufende år arbetat<br />

derpå; och är hon väl jordifkt lycklig?<br />

Lafter och plågor, dårfkaper och villor: fe<br />

der männifkoflägtets hifroria!<br />

Så låtom ofs min(ka lafterna och förjaga<br />

villorna!<br />

Ja , om vi ået kunde!Men gå vi tiläfventyrs<br />

icke längfta vägen til detta mål?<br />

Kan-


VON WE R DE N B E R 6. 57<br />

Känner du någon korrtare,Rudolf?<br />

Kunde Gud ej vifa någon annan bättre,<br />

endaft fynlig för få?<br />

Huru? Gaf Gud icke männifkorna förnuftet?<br />

JJet 'it den väg til vår lallhet, iom Gud<br />

vilade ofs. Kan en väg til fällheten blott vara<br />

fynlig förfå,få är den ingen tnånfelig väg,<br />

och kan fåledes ej heller föra til mdr.fklig lyckfalighet.<br />

Godt! men til en Gudomlig: det är juft<br />

det jag påftår.<br />

Rudolf! kunne .vi vara Gud? Gud har fkapat<br />

ofs til mdnnijkor.<br />

Men are vi til äfventyrs icke redan här<br />

beftämda til något mera än hvad vi vanligen<br />

tro? Kunne vi icke redan här käfta en blick<br />

inidet andra lifvet? icke redan här veta hurudant<br />

vårt tilftånd der (kall blifva? Hvad<br />

hade Giittingen icke gifvit för at återfe Jutta<br />

och erfara hennes tilftånd dagarne efter<br />

hennes död? Var det icke detta fom gjorde<br />

hans plåga?<br />

Men gördet den ännu? Se huru Gud med<br />

tidens tyfta vinge borrtflägtar från vårt finne<br />

detta begär, fom voro verkningar af vår odödliga<br />

ande? Huru Gud få förkjufande höljt<br />

den ryfliga grafven i hoppets ljufa Höja. Hoppet<br />

var tiiräckligt at uteltänga förtviflan från<br />

vårt hjerta: och vi hafve det. Vifsheten fkulle<br />

draga våra blickar på andra fidan grafven,<br />

Vi lkulie då här vara vandrare, hvilka på jorden,<br />

likfom i et intagande, fruktbart, men<br />

främmande land,beftändigt blott kaftade läng-<br />

D 5 tan-<br />

/


58<br />

Rudolf<br />

tände blickar åt fit hem,' evigheten, och badaitårar<br />

vid alla de {könhetervi hafve rundt<br />

omkring ofs. Nej, jorden (kall vara vårt alfkade<br />

hemvift: derfore höljde Gud evigheten<br />

i ogenomträngliga (kuggor. Vi (kulle lemna<br />

det utan knöt: derföreuptände Gudi evighetens<br />

midnatt fom en ledttjeraa hoppet om det<br />

eviga lifvet. Mer eller mindre (kulle hafva<br />

gjort ofs olyckliga. Vi (kulle ej Je :vi (kulle<br />

tro.<br />

Men,om jag kunde fe,Pater; om männifkorna<br />

voroiitänd at fe, om evighetens o*<br />

genomträngliga förlåt remnade s om den remnade<br />

för mig?<br />

Om! om! Rudolf! du är männiflka och kan<br />

ej uphöra at infe och känna fåfom fådan. Och<br />

kunde du det än, få vore du ej annat än en<br />

urtinnig, fom vilfefördes af (ina finnen, eller<br />

en bedragen,fom förleddes af bedragare eller<br />

vanfinniga. Säkert et af deffa. Tag dig til<br />

vara för bägge,Rudolf. Din ärelyftnad kunde<br />

föideda dig til det ena, din ärliga lattro*<br />

genhet til det andra. Rudolf, öpna dina ögon.<br />

De upträden ur evigheten, fom på denna<br />

fidan grafven vifas dig,äro lkuggbilder af<br />

din fantafi eller påfund af någon bedragare.<br />

Gud kunde ej fatta ofs iovifshet om vår beftämmelfe.<br />

Ända til döden (kulle vi lefva,<br />

och lefva glada och lyckliga 3 detta var vår<br />

beftämmelfc,och det förfta, ofs okända,fteg<br />

til evighetens mål. Rudolt, hvar har du varit<br />

defla nätter? Jag fruktar at du är på en<br />

farlig väg.<br />

Ru-


VON WeR DEN BERG. 59<br />

Rudolf fmålog. Du fruktar mera än du<br />

behöfver,min far. En dröm om Jutta har<br />

oroat mig; en liflig _, mycket innebärande<br />

dröm! Deriore fökte jag enfligheten. Men<br />

afbrytom - "<br />

Talet föll på andra ämnen, och Rudolf<br />

blef munter. Likväl föll han då och du, under<br />

det Marie och Anton talade,tilbaka i fin<br />

forgfna finnesförfattning. Han fmålog fj< lf deråt,<br />

då man erindrade honom det. "U>finnig<br />

eller bedragen V Han ville tycka at hans älfkade<br />

Antop ej hade få aldeles orätt, och beflöt<br />

at vara upmärkfam på den gamle,ehuru<br />

han ej trodde fig behöfva det.<br />

Andra dagen mot aftonen gick han åter<br />

til Gubben,fom fatt utanförgrottan och fmålog<br />

emot honom. Rudolf fatte fig hos honom,<br />

och ledde lamtalet på människans beftämnielfe.<br />

Han gjorde Gubben näftan famma<br />

inkaft, fom Anton gjort honom: men<br />

Gubben fmålog, likfom vore han vifs om (in<br />

feger,och fattade Rudolfs handidet han fade:<br />

Har då den mänflkliga visheten under alla<br />

de århundraden vi känne,på det hela gjort<br />

männifkorna lyckligare? Hvad har den väl<br />

alftrat? Lagar, iorbindelfer och pligter 5 och<br />

derigenom rikedom, brott och krig. Hvar<br />

är det förlta paradifets ofkuld? Hvar den fria,<br />

från vilfarelfer renfade fjälen? Hvar kroppens<br />

odödlighet? Du häpnar, Rudolf. Jag fager<br />

ännu mera: hvar är det öga, fom fåg änglarna<br />

och de öfrige andarna i fkapelfen? Har<br />

den nunlkliga visheten återftäit alt detta? Rudolf!


60 R<br />

c.<br />

II D O L F<br />

dolf! den förgyller blott en mullfäck: utfmyckar<br />

blott et fängelfe: men äro väl denna forgylda<br />

mulHäck och detta utfmyckade fängelfe<br />

derföre icke hvad de förut voro? Käfte Rudolf,<br />

tro ej mig, tvifla på alt hvad jag fagerjmen<br />

tro Guds röft. Sanningen är klaraxe<br />

än dagens ljus för den,fom har ögonoch<br />

fom den eviga förfynen utvalt at fe den.<br />

Rudolf inträddei grottan med den gamle,<br />

fåg fig oförmärkt omkring: och följde upmarkfamt<br />

alla Gubbens rörelfer. Denne vände fig<br />

i detfamma til honom, fåg på honom med<br />

en betagtande blick i det han fade: Hvem<br />

var det,Rudolf, fom i dag varnade dig för<br />

bedrägeri? Rudolf fåg fig omkring, likfom ville<br />

han föka et fvar. Gubben log. Rudolf,<br />

den höga visheten fordrar trofafta lärjungar<br />

och tyftlåtenhet. Upreta ej dit öde emot dig.<br />

Rudolf blef beftört d£ han hörde at den<br />

gamle redan vifte alt hvad Anton fagt honom.<br />

Ja, fade han, var min far, min lärare: Jag<br />

är dig fullkomligen tilgifven.<br />

Nej,min fon,det begär jag ej. Var min<br />

vän,men var det uprigtigt. Dölj ingen ting<br />

för mig, jag fkall ingen ting dölja för dig.<br />

Som det förfta bevis af mit förtroende, fkall<br />

jag berätta dig mit lefnadslopp. Jag är til<br />

bördenJude ,och heter Azer. Redan från min<br />

förfta ungdom, fom jag tilbragte i Perfien,<br />

brann jag af begär efter kunfkaper. Jag genomvandrade<br />

Afien, och lärde under hela ju<br />

åren Perfernes hemliga vishet,fom ändå icke<br />

tilfredsftälde mit kunfkapsbegär. Jag kände


VON WERD E NB ER G.' 61<br />

de at männifkan är född til mera an andas,<br />

äta och dö. Nu inneflöt jag migien klyfta<br />

på berget Sinai och tilbragte min tid i onyttigt<br />

grubblande. En dag, juft då jag fteg ur<br />

min klyfta och för at ftilla min hunger fkulle<br />

begifva mig ned på Hatten, ftod en vördig<br />

gubbe framföre mig. Han fattade min<br />

hand med defla ord: Himlen har fett dit bemödande<br />

at föka ianningen» Du är bönhörd.<br />

Följ mig. Jag följde honom med Itapplande<br />

fteg,och han förde mig ien vild öken: här<br />

lefde jag fyratie år med honom och här döptes<br />

jag äfven ar honom. Vid lin död efterlemnade<br />

han mig fina fkrifter och fina tvänne<br />

döttrar til huftrur. Med den ena hade jag<br />

en fon,fom ännu bor i Afien 5 med den andra,<br />

Heloife, fom du fett.<br />

Tvänne huftrur, min far?<br />

Hvartöre icke, Rudolf? Åfven Abraham,<br />

denneGuds älfkling,hade tvänne huftrur. Dock,<br />

du (kali lära känna himlens lagar ännu närmare.<br />

Efter min lärares död uppehöll jag<br />

mig ännu tie ftr iAfien. Min fkyddsande kallar<br />

mig til Egypten. Jag lydde och begaf<br />

mig til Sais. Beltändigt underviftes jag ännu<br />

af min fordne lärare. Han öpnade för mig<br />

den förlåt fom höljer det tilkommande, och<br />

flyrde min fyn då den förvillade fig i defs<br />

rymder.<br />

Efter fin död? Men på hvad (ätt?<br />

Du (kulle väl blifva ännu mera beftört om<br />

jag iade dig det. Dock, efter några månader,<br />

t>m dit öde få vil, [kall du fe mera och<br />

häp-


62<br />

Rudolf<br />

häpna mindre. Jag hade en lärjunge, {om<br />

jag älfkade och (om jag ämnade min dotter:<br />

Alen hsn var ej förtigen, och jag måfte lemna<br />

honom. Den eviges vilja hefalte det.<br />

Men hvarföre få hårdt ftraffa honom för<br />

et få litet brott?<br />

Dref ej en dödsängel de förda männifkorna<br />

från kunfkapiens träd? Dels frugt är<br />

ej en fkänk för alla: Endaft några få utvalda<br />

våga fmaka den. Då jag lemnade honom,fördes<br />

jag af min fkyddsande til Sicilien. Jag<br />

kom til Rom, och häpnade öfver Påfvens och<br />

de andeliges öfverdåd Men min lärare up<strong>«</strong><br />

lyfte mig. De äro männifkor, fade han } himlen<br />

ftyrer fit verk genom dem. Deras ger*<br />

ningar äro brottfliga-, men de befordra likväl<br />

uplyfningen tvärt emot deras vilja. Så frodas<br />

den giftiga växten i famma jord iom närer<br />

den välgörande. Männifkan (kall ej höja<br />

lin arm emot d:»m;ty de äro, faftän ovärdiga,<br />

likväl Guds redfkap. Jag trodde honom,<br />

och blef omiiuer örvertygad,(om du äfven<br />

ikall blifva. Utan at veta det,, tjena de den<br />

högfta vjsheten. Tiden förlvinner med dem<br />

och höljer deras brott} men deras ämbetes he<strong>«</strong><br />

lighet niåfte blifva qvar. De äro de järn,<br />

fom öpna männifkohjertats hårda åker förden<br />

välgörande fädesmannen.<br />

Rudolfs bettörtning tiltog med hvart ord<br />

han hörde. Han gjorde Gubben tufende inkall,<br />

men denne beivarade alla dels med et<br />

medlidlamt fmålöie, dels med löften om meia<br />

uplylning. Nu kom Heloile, fkyndade til<br />

Ru-


von Werdenberg. 63<br />

Kudolf, och kaftade fig i hans famn, i det<br />

hpn fade: Himlen fke tack, at du åter är här!<br />

Eller huru,min far, förtjenarhan ej förlåtelfe.<br />

Hvarföre då, Heloife? frågade Rudolf.<br />

Den gamle imålog. Urfäkta det ofkyldi*<br />

ga barnet oth hennes kärlek til dig. Innan<br />

du kom,utidflapp mig et ord om dit famtal<br />

im-d din vän, rörande det bedrägeri fom ikulle<br />

vänta dig här. Hon fruktade at du ej mera<br />

(kulle få fe ofs. \<br />

Men, om han nu ingen förlåtelfe förtjent,<br />

Heloife?<br />

Så fkulle min bon och mina tårar hafva<br />

utverkat honom den. O, Rudolf, huru kunde<br />

jag nånfin fkiljas ifrån dig?<br />

Gud! hvad ofkulden är helig! ropade Azer<br />

> och vällignade flickan. Han gick, och<br />

lemnade Heloiie allena med Rudolf. Hon<br />

blef pratfam, och ömhet, olkuld och ljufva<br />

fmekningar beledfagade hvarje ord. Hon fattade<br />

Rudolfs hand, lekte med hans lockar,<br />

klappade hans kinder, lutade fig til honom:<br />

och alt detta med iå mycken ofkuld, iom<br />

om Rudolf varit en af hennes lekfyllrar.<br />

Rudolf kunde ej motftå få mycken kär"<br />

lek, och fattade en hjertlig ömhet för den<br />

älfkvärda flickan. Hennes intagande ofkuld förnöjdehonom3<br />

hennes kärlek fängflade honom.<br />

Hon omtalte för honom fin ungdom 3 och Rudolf<br />

måfte befvara tufende frågor fom hongjorde<br />

honom,rör?nde hans lefnad och de min-<br />

Ila omftändigheter deraf. I fynnerhet uppe-<br />

höll honfig vid Jutta,och gret öfver hennes<br />

död.<br />

""


. Rudolf<br />

64<br />

död. Hon föll på knä och önfkadebedjande,<br />

at Juttas fjäl redan måtte vara renad fom henru<br />

s mors, och lofvade Rudolf at bedja fin<br />

iar


von Werd e n berg, 65<br />

för dem,och de kommo nu ur fången in ie£<br />

liiet, aldeles upryft tempel Midt uti ftod et<br />

altare, hvarpå fyntes en blå låo,a, och (ölen<br />

tycktes fkina från fidorna. Lågor, fom än<br />

fyntes, än förfvunno, fläcktade pä de ivårta<br />

pelarne fom upburo hvallvet.<br />

Heloile föllitrax på knä framför altaret, och<br />

bad. Den gamle framtog et hoprulladt pergament<br />

3 och uplätte deraf något iet främmande<br />

fpråk} derpå beftänkte han Rudolf med<br />

vatten, och lade lagta til honom: nu är du<br />

helgad. Han ijönkihans famn,och de fatte<br />

fig. Rudolf, lade han: jag läler i dit hjerta,<br />

at du önfkar fe Jutta. O, Gud! repade<br />

Rudolf, huru vet du det? Är du allvetande?<br />

Jag är en männifka lika fom du: mina<br />

blickar tränga blott genom den jördilka (löja<br />

fom höljer fjäien. Ledes du af nyfikenhet,<br />

Rudolf, fa lemna mig;, du {kulle da blifva olyckligj<br />

men ledes du af kärlek, få begär,<br />

jag är färdig. ]a, af karlek til Jutta, (varade<br />

Rudolf. Nu rerte den gamle lig, och ropade<br />

ien högtideligftällning tre gängor med<br />

en ftark och högröft några ord. Heloife itod<br />

up, och fkyndade til Rudolf. Gud! hviikade<br />

hon lagta, du har lagt honom din önfk in.<br />

Högt blofTade nu elden på altaret och med<br />

fördubblad fnabbhet fläcktade lågorna pipelame.<br />

Den gamle betäckte fit .anligte, nedtog<br />

från altaret et kärii med .vatten och gaf<br />

det åt Rudolf,i det han lade" méÖ en djup<br />

fuck: Bakom den fjunde pelaren itår et träd:<br />

Beftänk det til defs jag ropar.<br />

JI DeL E Ra-


66<br />

Rudolf<br />

Rudolf tog vattenkärilet och gick til den<br />

fjunde pelaren. Här flod et ungt,aldeles förtorkadt<br />

träd. Med bäfvan beftänkte han det,<br />

och lmåningom höjde fig grenarne i famma<br />

mån fom de beflänktes. Et fagta forl hördes<br />

från dem: blad framkommo, knoppar fyntes<br />

och ur dem utvecklade lig välluktande blommor.<br />

Nu ropade den gamle, och Rudolf gick<br />

til honom. Blomftrar Arons ftaf ? frågade han.<br />

Rudolf var (å förfkräckt, at han knapt kunde<br />

fvara. Du har rena händer, Rudolf! fade Gubben<br />

mildt. Nu lade han af (ig fin kappa, och<br />

ilod i en hvit, med åtikilliga figurer tecknad<br />

klädning. __ Han gjorde med fin ftaf en brinnande<br />

krets omkring fig, och tilfade Heloife<br />

och Rudolf at träda inom denfamma och fluta<br />

hvarannan hårdt i famn. Lemnen ej kretlen,<br />

ropade han,och gick nu iju gångor omkring<br />

altaret, hvarunder han bad högt. Läten,fem<br />

liknade aflägfna foglars,hördes omkring<br />

pclarne, och derpå et dunder, få flarkt, at<br />

hvalfvet fkakades. En ilgenomfor templet. Heloife<br />

fjönk) näftan bortdånad af förfkräckelfe 5<br />

til Rudolfs bröil,och håren refte fig på hans<br />

hufvud. Dundret tiltog, äfven fom lätet i»<br />

rrvelian pelarne. O Gud! fade Heloife med<br />

qväfd röft! der är Jutta! Hon darrade och<br />

kallade en blick dit åt. Blek, med ljufa hår a<br />

fom fladdrade iIköna lockar omkring hennes<br />

axlar, {lod Jutta och flräckte fina armar emot<br />

Rudolf- Än höljde molnet af röken henne f<br />

än fväfvade hon åter fram ur det famma. Heloife<br />

fjönk med et anfkriiRudolfs famn, och<br />

idet-<br />

>


von Wer dfnberg. 67<br />

1detta ögonblick hörde han ock Jutta hVifta:<br />

Rudolf, rädda mig, rädda Guttingtn. Han kallade<br />

en blick på Heloife, fom han ännu höll<br />

ifin famn, och ropade Jutta! menidetfamma<br />

förlvann hennes bildiröken.<br />

Azer låg på knä, med et blekt anfigte,<br />

Tom tycktes bedja om lugn,och Heloife afdå»<br />

nadi Rudolfs armar. Rudolf vifste fjelf icke<br />

huru det var fatt med honom. Hjeip mig,<br />

fade den gamle, at bära Htloife til grottan.<br />

Bägge buro henne genom gången. Gubbet*<br />

opnade den mindre grottan,dci* Rudolf en<br />

gång Förut fofvit, och denne bar henne på<br />

lin läng: Rudolf fruktade för Holoiie, mett<br />

tilen gamle framtog en liten flafka och gjöt<br />

■derur en droppa på h-en^es läppar. Kom nu<br />

fade han til Rudolf, och drog honom in 1 grottan.<br />

Heloife kom ftrax efter jblomitrande iom<br />

en ros. Hon kaftade {ig i Rudolfs och fm<br />

fars armar och ropade : O,rädda,rädda Jutta!Hon<br />

varblek,icke förklaradiom min mor.<br />

Från denna ftund,min fon, iade Azer,<br />

är denna boning din, och intet rum tilflutet<br />

för dig. Med mig, utan mig', nud .Heloife,<br />

eller enfam går du hvart du vil. Föriynen<br />

har utvalt dig, ty ännu aldrig gick alting få<br />

lätt fom denna atton. Hädanefter är tiv min<br />

fon, antingen du vil eller icke. Förfynen ämnar<br />

dig til något ftort, få mycket kan jag fäga<br />

dig. För dig biomftrade dt-1 träd, iom<br />

endaft blomfirar för få,fom ofta icke en gång<br />

gör det för mig. Begär hvad du vil af mig:<br />

jag ikall gifva dig det. Äfven min Helo:ies<br />

E 2<br />

hand


68<br />

R u d olB<br />

hand är din,få framt du alfkar henne. Heloife<br />

kallade en öm, glad blick pä Rudolf,<br />

fom bctragtade den gamle. Förlägen fvarade<br />

han: vet dtl icke, Azer - - - -? at<br />

du har en maka ? Det vet jag,fvarade den<br />

gumle fmåleendej men jag vet äfven lika fä<br />

vilst at kärleken är naturens lag,den ingen<br />

annan lag kan inikränka. Du fkall fnart le<br />

åt dig {jelf och åt dina vilfarelfer. Gå nu,<br />

Rudolf, at beie min boning. Följhonom,Heloiie<br />

5 och frukta ingenting. Ihans fälllkap är<br />

ätven det aldrahelignftc tillåtit dig at fe. Gifve<br />

Gud at J en gång måtten fe det tilhopa<br />

för at der förenas!<br />

Heloife omfamnade Rudolf under det hon<br />

gick med honom genom gångarne. Han genomletade<br />

alt, hvarje vrä, hvarje mur, icke<br />

af mifstroende: ty huru kunde han ännu hyfa<br />

det? men för at nog eftertryckligt kunna<br />

vederlägga Patcr Anton. Under det hans öga<br />

pä detta fatt irrade omkring, kallade han<br />

en blick på Heloife,och fåg tårar framtränga<br />

från hennes nedflagna ögon. Han tryckte<br />

den gråtande flickani lin famn, fina läppar<br />

på hennes brinnande kind, och fade med<br />

den innerligafte ömhet: älfkade, förljufande<br />

lyfter! Et ljuft fmålöje lyfte genom hennes<br />

tårar: hon tryckte honom til iit bröft, och<br />

gömde iit tårade ögaihans fköte.<br />

De gingo vidare. Heloife förde Rudolf<br />

från den ena grottan til den andra, och om.<br />

lider til det alåraheligaftt,fom genom en flor<br />

förlåt var affluldt, längft bortaiklippan. Hon<br />

vid-


von Werdenbirg. 69<br />

vidrörde et fnöre, och förlåten lyftades. Rudolf<br />

blef flående flum af förvåning och beundran.<br />

Förbundfensark med Cherub.im ftod på<br />

et hvitt altare, omgifvet af fju hvita, med<br />

gyldene finnebilder prydda pelare. Rudolf öpnade<br />

dörren tii et galleri, fom fträckte fig<br />

rundt omkring altaret, och bägge gingo in.<br />

Heloife bad Rudolf at aldeles icke vidröra arken,emedan<br />

Guds ljungeld befkyddade den - y<br />

men Rudolf utfträckte likväl armen för at vidröra<br />

den. Knapt nalkades han den med handen,<br />

törrän et flag träffade hans arm och fkakade<br />

alla hans leder få häftigt,at han fteg darrande<br />

tilbaka. Han tilflöt dörren och frågade<br />

Heloife:Hvartil nyttjar din Far denna ark ?<br />

Til at utröna det tilkommande. Men låtom<br />

ofs gå. En ångeft öfverfaller mig altid här.<br />

De fortfatte fin gångigrottan: Rudolf fann<br />

der flora ugnar, deglar och kol. Här, fade<br />

Heloife, tillagar min far fina läkemedel, hvilka<br />

på et ögonblickkunnaläka et (år, och återföra<br />

en döendetil lifvet. Nupåminte Rudolf fig<br />

den fjuke % fom kommit helbregda tilbaka från<br />

grottan.<br />

Ändteligen kommo de tilbaka, och Azer<br />

förde nu Rudolf til dörren af grottan. Han<br />

tryckte på en utftående ften,ochnu fkjötos några<br />

flenar framförerideaun, hvilka tilflötoöpningeniftället<br />

för dörr. Se,fade Azer:på<br />

detta fatt är jag gömd för hela verlden, endaft<br />

icke fördig. Tryck denmedlerfta ftenenupåt<br />

när du vil komma til mig. Likväl ber jag<br />

dig, at du helft väljer aftnarne til deffa befök.<br />

E Men


70<br />

R u © olp<br />

Men vet du, Rudolf, at det nu är fent på<br />

natten? J behöfven bägge hvila. Gån, mina.<br />

barn. Rudolf låg idjupa tankar, och återkalladeiIi<br />

minne alt det fom händt honomdenna<br />

märkvärdiga dag. Hans (jäl var upfyld med<br />

ftora h : lder. Han prifade fig lä.ll, at hans<br />

frvd-sä":£" "! fört honom til denne obegriplige<br />

Dödlige,och drömdeom intet annat än underverk.<br />

Än (kapade han en ny verld och förbättrade<br />

naturen, än refte han på folftrålarne<br />

från ftjerna til ftjerna och befökte denEviges<br />

boningar» Midt under defla tankar öpnadea<br />

dörreniagta,ochHeloife inträdde med en lampa<br />

ihanden. Hon betragtade Rudolf med en<br />

förlägen blick. Jag måfte tala med dig,Rudolf,<br />

fade hon, och lade fin hand med en högtidligblick<br />

på fit bröft. Hon teg,och (åg än<br />

åt högden 9 än på Rudolf^ och tårar frambrö><br />

to från hennes ögon. Med en djup luck be»<br />

gynte hon åter: Aldrig kände jag hvad jag<br />

nu känner. Mit hjerta är få fullt at det vil<br />

brifta. Från den förftaHund jag fågdig, Rudolf,<br />

älikade jag dig, himlen vet med hvad<br />

ömhet, ömmare än min far. Jag yppade det<br />

för honom. Han fmålog och lade: din gode<br />

ande förde honom til dig. Rudolf! Rudolf»<br />

defla ord y deffa olyckliga ord,undanröjde alla<br />

betänkligheter. Jag öfverlemnade mig åt<br />

mit hjcrtas ljufva känflor. Jag trodde at änglar<br />

fågo välfignande ned på min kärlek,och<br />

ach! At du Rudolf Ikulle äl(ka mig tilbaka.<br />

Tårar afbröto hennes ord. Omfider be*<br />

gyn-


von Wekd enberg.<br />

gynte hon å nyo: Rudolf, du alfkar mig icke!<br />

De få ord, duidag yttrade - - " o,at<br />

jag kunde glömma dem! En äifkad maka äger<br />

oinfkränkt dit hjerta och din kärlek. Jag<br />

talade äfven med min rar, fedan du gått bort,<br />

Rudolf. Min vishet blifver Heloifes hemgift,<br />

fade han,för at förfäkra mig om, at du fkulle<br />

blilva min. Rudolf, min far känner himlen }<br />

Ach, det enda fom han ej känner,är kärleken.<br />

Nej,du alfkar Marie,och den olyckliga<br />

Heloife är dömd til eviga tårar. Det får<br />

få vara. Vid defTa ord gömde hon iit anfigte<br />

i fin flöja. Med briftande hjerta lemnar<br />

jag dig: Frukta ej: Säg ja til alt: Heloife<br />

fkall vara den,fom afflår din hand,fom tryggar<br />

Marieiägandet af den ädle Rudolf. Heloife<br />

Ikali fäga nej och med detta nej fkall<br />

hennes hjerta brifta.<br />

Med beftörtning afhörde Rudolf detta tal.<br />

Redan från någon tid tilbaka hade hans hjerta ej<br />

varit likgiltigt för denintagande Heloife: Han<br />

kände för henne, om icke juft kärlek, dock<br />

åtminftone den ftörfta godhet. Den tanke Azer<br />

upväkt hos honom,at den olkyldiga, fvärmande<br />

Heloife fkulle blifva hans maka, fysflofatte<br />

honom ännu, och den gamles berättelfe<br />

om fit dubbla ägtenikap hade ockfå vilat honom<br />

möjligheten af at få äga Heloife. Hans<br />

långa villande hela aftonen,ienrum med flickan<br />

" deras öma och långa omfamnande inom<br />

denbrinnande krets,Azer gjorde med fin ftafj<br />

hans famtal med henne: alt ,hade gjort<br />

denna tanka liflig i hans gäl. Idrömmarne<br />

E 4<br />

om<br />

71


72<br />

Rudolf<br />

om hans öfverjordifka lif bland himlens andar,<br />

bland.ide fig ock flundom en bild at" hans<br />

jordifka} och altid hade i denna bild Heloife<br />

och iNiarie, bägge handi hand, bägge prydde<br />

mtd lika behag, bägge älfkande honom lika<br />

högt, och lika älfkade tilbaka, fväfvat för<br />

hans Ijäl,och nu ftod den ömma flickan med<br />

hela trollkraften af (in fkönhet framföre honom.<br />

Blott en hvit Höja höljde genomfkinligt<br />

hennes fkona kropp och efterföljde troget<br />

bildningen af alla dels delar, och den blomilrande<br />

barmen betiicktes blott af hennes fvarta<br />

lockar. Kärlekens oemot(iåndliga tårar ftrömmade<br />

utför hennes rofenkinder, ochihennes<br />

ögon lågade den renafte, ädlafte och olyckligafte<br />

ömhet. Rudolf trodde at ödet fjelft<br />

beftämt henne til hans maka, at himlen<br />

med et vältignande bifall fraålog til deras förening<br />

och helgade den. Hvad är icke möjligt<br />

för en fvärmande inbildning!<br />

O,Heloife! ropade han med utfträckta armar:<br />

ach, om jag finge kalla dig min maka!<br />

Mit hjerta hyfer för dig en outiäglig kärlek!<br />

Gud,det är omöjligt!<br />

I(amma ögonblick hviikade en röft nära<br />

hans öra: Heloife vare din! Förfkräckt.betragtade<br />

han den tjocka ogenomträngliga muren,<br />

och ropade bäf vande: Gud! Marie! Marie!<br />

Hvars röft är det fom gör.... mig tro*<br />

lös! Heloife! Heloife! Han fattade hennes darrande<br />

hand. Jag är Din!<br />

Nej, Rudolf, mina tårar böra ej röradig.<br />

Låt mig dö. Hvarföre betragtar dudenna mur<br />

med


von Werdenberg. 73<br />

med en få vild blick? Rudolf, låt mig dö.<br />

Hon lutade fit anfigte emot hans fkuldra,och<br />

fjönk,idet han tryckte henne til (it bröft,ljuft<br />

ihans armar: Ach, Rudolf! iade hon med<br />

en matt röft, om du älikad? Blig!<br />

Jag alfkar dig, Heloife j jag alfkar dig fom<br />

Marie. Hon tryckte en kyfs på hans läppar,<br />

ochidet famina öpnades dörren, och en ljuf,<br />

angenäm ånga, liktom af tornrofor, uptylde<br />

grottan, och på något afftånd hördes en fagta<br />

Harmoni. Heloife flet fig ur Rudolfs armar,<br />

och fatte fig på hans läng. Harmonien blef<br />

beftändigt mer och mer rörande: tonerne lägre<br />

och lägre. Rudolf och Hejoife futto lutade<br />

til hvarannan, förloradei de angenäma<br />

känflor, denna njutning fkänkte dem. Nu inträdde<br />

Azer irummet. Heloife, ropade han,<br />

lemna ois. Hon gick: dörren tilflöts efter<br />

henne, och Rudolf Iprang up från fin fång,<br />

likfom väckt ur en dröm. Ikläd dig denna<br />

drägt, fade Gubben, och räckte honom en lång,<br />

hvit, välluktande klädning. Tacka himlen,<br />

Rudolf, fortfor hanien alfvarfam ton, at min<br />

förfigtighet räddade din och Heloifes ofkuld.<br />

Rudolf, du måfte vid dylika tilfällen tilfäga<br />

henne at lemna dig. Hjertat är fvagaft i de<br />

heligafte ögonblicken af det mänfldiga ädelmodet.<br />

Heloifes ädelmod bevekte dit hjerta,och<br />

uptändeidet famma lugna begär. Sålunda<br />

föranleder,äfvendet fomvi dödligekalla dygd,<br />

til fvagheter. Låtom ofs gå, Rudolf. Dä de<br />

inträdde i grottan, ftod Heloife der, klädd li.<br />

ka fom Rudolfj och bägge fågo på hvaran-<br />

E 5<br />

nan


74<br />

H<br />

t<br />

Rudolf<br />

nan med förundran. Azer fatte en krans af<br />

rofor på Heloife och en af lager på Rudolf,<br />

fom ej kunde vända tina ögon från Heloife,<br />

hvilken ännu aldrig varit få fkön. Azer förde<br />

dem bägge genom en ny gång, fom Rudolfännu<br />

icke kände, til en Portal, hvars väggar<br />

voro prydde med blomfter. Rudolf! fade<br />

Gubben i en högridlig ton, ivara mig<br />

uprigtigt: älikar du Heloife? Rudolf fva-<br />

rade: ja, min far,1<br />

1<br />

m^n hör mig! Jag<br />

ber dig, tig ! Din kärlek, Heloife, känner<br />

jag: Han gjorde med fin Itaf en krets<br />

kring Heloife,och en annan omkring Rudolf,<br />

och båda kretiai: e brunno. Männifkor åtfkilja<br />

er. Himlen må' åtgöra om J fkolen förenas.<br />

Lågorne höjii icd fördubblad klarhet:<br />

i detfamma öfYergmga bägge kretlarne<br />

til en, och Rudolf lågiHcioiLes armar.<br />

Lågorna flocknade: Portalen blef mörk. Azer<br />

(käkade pä hufvudct. Rudolf % lade han:<br />

Marie Ikalr väl fent blifva vår, men likväl<br />

Ikall hon blifva det.. Sju år fkall din och Heloifes<br />

förening blifva en hemlighet för henne:<br />

och då Ikall denna förening rädda henne från<br />

döden. Tag Heloiles hand. Darrande fattade<br />

han denlamma, fom han nu åfven kände<br />

darra i fin. Azer helgade deras förbindelfe<br />

med några myAifka ord. Rudolf var ej raägtig<br />

fig Ijelf. Jorden tycktes fvigta under hans<br />

fötter. Han tänkte på Marie och på Pater<br />

Anton. Snart fåg han dock åter den fköna<br />

Heloife vid fin fida,med ögon ftråiande af den<br />

varmafte kärlek. Hans hjerta var upfyldt af<br />

oro


von Werdenserö. 75<br />

"ro och hemliga qval; men en blick,et famntag<br />

af Heloife förjagade åter denna oro. Azer<br />

förde nu bägge tilbaka til det rumigrottan,<br />

der Rudolf fofvit* iom nu var upfyldt<br />

med välluktande ångor, och hvari nu ftod,<br />

iftället för den lilla, en hög,pragtig, med<br />

blomfterkranfar firad fäng. Han tryckte det<br />

unga paret til fit hröit och lämnade dem:<br />

dörrenHängdes likfom af (ig §e\\\ ljufen flocknade,och<br />

Heloife IjönkiRudolfs armar - - -<br />

Det var ännu mörkt då Rudolf vaknade.<br />

Han. uplyfte fit hufvud och hickade fagta;<br />

O, Gud, hvad har jag gjort? En vild oro och<br />

et tärande qval bemägtigade fig hela hans fjäl.<br />

Marie, Marie, o du förolämpade, fårade, ofkyldiga<br />

varelfel Hvad har jag gjort! Han ville<br />

up och fkynda til Marie 3 men han fruktade<br />

at Heloife Ikulle vakna. Han vred fina<br />

händer under denna förfkräckliga ångeft, och<br />

kunde ej begripa huru det varit möjligt at han<br />

få kunnat låta mifsleda fig. Nu föll det honom<br />

åter in at det varit himlens vilje. Sedan<br />

tröttade han fig af det lugn, hvarmed Azer<br />

förenadedem, och ännu mera deraf, at denna<br />

förbindelfe (kulle hållas hemlig. Likväl vred<br />

han fina händer och bad Marie om förlåtelfe.<br />

Heloife vaknade. Rudolf,du fuckar? frågade<br />

hon med fin Ijufva,intagande röft. Hon<br />

drog på et band, och morgonfolens förfta ftrålar<br />

danfade på deras läger. Hvad? tårariögonen,<br />

Rudolf? Och imina den renade kärleks<br />

lugnafte ömhet! Hon fatte fig up, omfamnade<br />

honom3 fniålog emot honom 3 och<br />

lu-


76 Rudolf<br />

lutade (it anfigte til hans bröft,i det hon fade:<br />

finn då lugn vid detta lugna hjerta,älfkade<br />

Rudolf. Han fann det ej;men väl glömlka<br />

af (in oro. O, ropade han, och betragtade<br />

Heloife med förkjusning: om Marie kände<br />

dig, hon (kulle förlåta mig! Men,.Rudolf,<br />

honfkulle icke förlåta näg! På det högfta rörd<br />

föll hon häftigt om hans hab, öfverftrömmade<br />

honom med tårar och tryckte hans händer.<br />

Rudolf,ropade hon derpå: O,förlåtmig!<br />

Han flöt henneifin famn.<br />

Dörren öpnades, Azer inträdde: et moln<br />

af oro hvilade på hans panna: Han kaftade<br />

en alfvarlam blick på Heloife i det han lade:<br />

kommen,mina barn!Morgonen är lå fkön:<br />

hällen den med glädje, icke med tårar. Inom<br />

några minuter voio de hos den gamle utanförgiottan.<br />

Heloife gick bort för at hämta<br />

vin och frukt. Jag vet icke, Rudolf, lade<br />

den gamle,huru jag ikall föriona mig med<br />

dit öde. Idit hjerta är ännu något, fom icke<br />

tilhör mig, icke ljulet, Jag läfte, redan<br />

innan jagidag kom til dig, oroidit hjerta,<br />

och fåg derpå tåraridina ögon. Rudolf, du<br />

alfkar Marie mera än mina lärdomar, dina<br />

vänner mera än mig. Du vördar Och alfkar<br />

Ivjarie fom din maka, och Heloife blott fom<br />

din älfkarinna. Heloife är din maka, lika (å<br />

väl fom .Marie. Oroar du dig deröfver, fä<br />

ikall jag ftälla dig tillreds. Jag känner fvartfjukan<br />

idet mänlkliga hjertat: äfven hos HeloUe<br />

har jag lett fpår af den famma. Förtig<br />

ännu en korrt tid din förbindeife med Heloife,<br />

til-


■4<br />

von Werdenbérg. 77<br />

tildefs Maries hjerta blifvit fritt från fvartfjuka.<br />

Jag förfäkrar dig at det iå fkall blifvaj<br />

och hvem, Rudolf, fkall då blifva lyckligare<br />

än du?<br />

Jag tänkte at Marie efter fju års förlopp<br />

Ikulle .,- - min iörbindelfe rhed Heloife.<br />

Som ödet vil, ja! likväl kurme vi leda<br />

defs gång. Men nu, min fon, inåfte du lemna<br />

din enflighet och bo här. På fju gångor<br />

Iju dagar och lika la många timmar, får da<br />

ingen fe utom mig, Heloife och Marie. Med<br />

mig är du förenad genom ljufet, med Marie<br />

och Heloife genom ägtenthapet} alla andra förbindelfer<br />

måite dd afbryta.<br />

Med mina vänner är jag förenad genom<br />

dygden och vänikapen, lika heliga band, fom<br />

agten&apet.<br />

Rudolf,nu åter detfamma? Hvad är dygd,<br />

hvad är vänlkap mot den lycka hvarmed förfynen<br />

vil bevärdiga dig? Har du glömt hvilka<br />

offer himlen af dig fordrar? Du vil icke<br />

upoiFra åt den en vänikap, fom blott hvilar<br />

på en ädel villa 5 på något, fom J kallen dygd?<br />

Bu föredrager dina jordifka vänner framföre<br />

himmelfka ynglingar, de faliga andar, fom<br />

utfhäcka lina armar för at uptaga dig i fit<br />

famlund? Inom få veckor fkulle du lära kanna<br />

medlen at erfara det tilkommande, at beherfka<br />

naturen, at fråga de döda, at umgås<br />

med himlens änglar) och denna lycka ftöterdu<br />

ifrån dig?<br />

Rudolf blef en lång ftund Tittande med en<br />

vifs oro i fin jäl. Omtider frågade han; Redan<br />

w<br />

i


Rudolf<br />

78<br />

dan inom några veckor vil du lära mig? jag<br />

ikall få fe det tilkommande? umgås med andkr?<br />

Rudolf, vagta dig at icke af ftolthet önfka<br />

denna tidopunkt få nära. För at göra männifkor<br />

lyckligt, men icke at lyfa, bör du önika<br />

det. Redan inom få veckor! ja! Säg<br />

mig dina vänner. Jag (kall då fäga dig hvilka<br />

af dem iom förtjenadin undervifning eller<br />

icke. De äro ej alle ädle män.<br />

Min far, jag har heligt lofvat at förtiga<br />

deras namn.<br />

Den gamle fade fniåleende: förtiga deras<br />

namn, Rudolf! De ftå i dit ödes Bok. Frihcrrarne<br />

Räzuns, Gref Sax, Maries fader,<br />

Thuring, mc-d flera. J hafven utkaftat en plan5<br />

men himlen har utplånat den: Du Ikall lära<br />

känna en herrligare.<br />

Rudolf iag (karpt på Gubben: Gud har utplånat<br />

den,dygdens plan ?<br />

jag Ikall (trax vifa dig at den fkulle fatta<br />

männifkoflägtet iförvirring, om den utfördes,<br />

i.itället för at gjöra det lyckligt. Rulott,<br />

jag (kall öfvertygadig derom. Låt höra,hvad<br />

är er flutliga ätligt ?<br />

Rudolt ilod up i det han lade handen for<br />

par.nan. Nej! iade han omfider, jag har<br />

ioivat at aldrig tala derqm.<br />

jag högaktar din betänklighet, Rudolf, ehjuru<br />

dit mifstroende fmärtar mig. Du är en<br />

i\a iideLman. Tyftnaden är ockfå min fördygd.<br />

Men, Rudolf, hvad ikulle du fäom<br />

jag gick in med digigrottan och hvarje<br />

ften 3 hvarje pelareimit tempel, et omyndigt


von Wer denberg. 79<br />

digt barns mun berättade mig hyad du tror<br />

vara en hemlighet? Kan du lefva (kild från<br />

Marie (ju gångor Jji-i dagar? eller (kall jaghämta<br />

henne hit? Jag vil gifva henne en grotta,<br />

nära vår, der hon kan viftas utan at fe ofs.<br />

Rudolf förlorade fig mer och mer i de<br />

iljupafte betragtelfer. Nej, jag kan ej föra<br />

Marie hit, lade han ändteligen.<br />

Och kan du lefva få länge (kildfrån henne?<br />

Rudolf, min tid fkyndar. Redan fväfvar dödens<br />

ängel omkring mig! Jag ikulle ogerna<br />

vilja dö utan at hafva någon arfvinge til min<br />

vishet. Säg, hvad beflutar du, Rudolf?<br />

Azer! kund-- duidetta ögonblick fe mit<br />

lijertai At lemna Marie på nie och fyratie<br />

dagar! Bock, må ia vara! Ja, jag fkall det.<br />

Gif mig ännu trenne dagars upfkof» O, Gud!<br />

min Marie!<br />

'Du allkar din maka, Rudolf, och gör visbeten<br />

et ftort offer; men lönen derföre fkall<br />

bli.va outiägligen itor. Om du vil, fkall imediei<br />

tid en ftilia,ljuf flummer öfverfalla henne,<br />

under hvilken hon ej (kall fakna dig*<br />

Gif mig^ om du kan, lugn under den tid<br />

jag är här, at jag må kunna giömma mig fjelf.<br />

Ach, hvad hon fkall förja öfver mig. O,<br />

gif äfven henne lugn.<br />

Hon fkall få det, min fon. Ingen oro öfver<br />

din frånvaro fkall nalkas henne. Defla<br />

fju gångor fju dagar fkola förekomma henne<br />

fom en timma, fom et ögonblick,i hvilket<br />

hon redan fer dig komma tilbaka. Säg mig<br />

blott, min fon, hvar är din maka> hvar är<br />

diö Marie? O, Gud!


80 Rudolf<br />

O, Gud! måfte du veta det?<br />

Det måfte jag, och veta det af diir.<br />

Rudolf ftod up. Omfider fade han: afbrytoni<br />

- - Mit öde har dömt henne til eviga tårar.<br />

Jag kan ej fäga dig hennes villande.<br />

Gubben (käkade på hufvudet: Huru mån*<br />

gen gång ännu fkall du ej ångradit mifstroende!<br />

Intet milstroende,min far} vid Gud icke!<br />

Samma tyfthetsed, iom jag gaf dig, gaf jag<br />

äfven henne. Låt mig gå. Inom trenne dagar<br />

är jag åter hos dig. Låt mig gå. O,Marie!<br />

Marie!<br />

i Gamle gick: Rudolf blef flående ännu<br />

et ögonblick: och Heloife kom nu med<br />

vin och frukt. Ilvart går du? frågade hon.<br />

Til Marie, fvarade han, och hon föll honom<br />

om halten med deifa ord: lemna mig då icke<br />

i;i inan. Hon tryckte honomi fin famn, fatg<br />

med honom på bänken utanföre gröt-<br />

. och gjorde honom ömma förebråeller.<br />

Skulden bad hon honom dröja blott ännu en<br />

timma,och Rudolf lofvade det. Nu fördehon<br />

honom inigrottan, iatte fig då och dåihans<br />

kn:t,och berättade den ena handellen efter den<br />

andra. Aftonen var inne, förränRudoU visite<br />

deraf. Min Marie!fuckade han ftundom,likväl<br />

blef han qvar: och huru fkulle han kunna<br />

emotfta denna ofkyidiga, iköna makas ömma<br />

inieknin2;ar och käiliga bönerV Heloife (att<br />

pä et hyende vid Rudolfs fida, upftamde til<br />

im lura de ömmafte fånger, föll til hans knän<br />

och iäg på honom med en fmältande ömhet,<br />

til dels han uprefte henne och tryckte henne<br />

ifi-


VON WERDENttERG. 81<br />

ifina armar. Marie,den beklagansvärda Marie<br />

glömdes under deffa kärlekens ljufva famtal.<br />

Rudolf iniomnade i lin Heloites armar.<br />

Men morgonen derpå kunde hon ej förmå honom<br />

at dröja längre* Han flöt den gråtande<br />

Heloife'i fin famn, och tryckte henne til iit<br />

bröft. Farväl, fade han, min Héloife, min<br />

älfkade, och fagta tillade han: farväl min maka!<br />

Heloiie lediagade honom, och n^K-.n hade<br />

det lyckats hennes fmekningar at bringa<br />

honom tilbaka. Han fatt ännu en lång itund<br />

med henne på en klippa, och mafte belkiitva<br />

Marie och ttället der han uppehöll lig rm d<br />

henne. O! for mig til hennei bad Heloife^<br />

fäg, at jag farit vilfe. Ingen öm blick, ingen<br />

tår fkall forråda mig,då du kartar dig idin<br />

älfkade makas famn. Lut mig fe min lyftei\<br />

Hon fattade hans arm och fortfor: få lagmig<br />

åtminftone hvar dubor, Rudolf. Jag vil komma<br />

allena dit^<br />

\<br />

jag vil käfta mig för hennes fötter,<br />

och bedja henne omen friftad. Säg mig, älfkade,<br />

hvar du bor! Min ijäl fkall ändå iöljadig,<br />

fkall ej lemna dig defla tre dagar.<br />

Evnapt kunde Rudolt motftå den älfkande<br />

makans ömma böner. Han var redan i begrep<br />

at fég"a henfce vägen, til Ijans enfliga klippa3<br />

pen hennes kytfar qväfde hans ord.<br />

Ändteligen gick han. Så ofta han låg fig<br />

tilbaka,vinkade Heloife ännu åt honom. Han<br />

fmåibg och kaftade kyiTar åt henne. Men då<br />

han kom på andra (idan om klippan kände<br />

han en tyngd på (it hjerta, och nud hvart<br />

iteg,fom han nalkades(it eniliga hemvift blef<br />

ilDä. F den-


82<br />

Rudolf<br />

denna börda mera tryckande. Darrande fteg<br />

han öfver klipporna, darrande gick han genom<br />

den i berget uthuggna gången. Med möda<br />

öpnade han dörren,och Marie fkyndade ihans<br />

famn med detta utrop af glädje: Gud Ike lof!<br />

der är.han.<br />

Stillatigande, och med nedflagna ögon,omfamnade<br />

han henne: Återleendets ljufva känlla<br />

bemägtigade fig i'å Marie,at hon ej märkte<br />

denna dyfterhet ihans fjäl ochihans blickar.<br />

Men nu fatte hon lig med honom ien<br />

löffal, förat få veta hvad fom hela två dagar<br />

kunnat hålla honom från finMarie. Rudolfs kinder<br />

brunno och hans blick var mörk. Marie<br />

fåg det och bad enträget at han ikulle fäga<br />

henne orfaken til lin fmärta. Han ville fmäle<br />

til henne, och hans fmålöje förbytte figi<br />

et uttryck af forg. Rudolf, hvad fattas dig?<br />

Du kan ju icke en gång fe på mig? Gör jag<br />

något fom mifshagar dig? eller tror du dig<br />

göra något fom mifshagar mig? Hon fattade<br />

hans hand med fin ena, och lade den andra<br />

under hans haka, för at förmå honom uplyfta<br />

fina ögon. Han gömde fit anfigte mot hennes<br />

fluildra, och det var i detta ögonblick hans<br />

fullkomliga förefats at aldrig mera fe Heloife<br />

och hennes far. Marie afbröt nu famtalet.<br />

Hon fördubblade fina fmekningar, likväl med<br />

en vifs ängflan och förlägenhet. 'Gerna hade<br />

hon frågat : Kvar har du varit ? Men hon tvingade<br />

fig, emedan Pater Anton bett henne icke<br />

för mycket envifas med honom at få veta<br />

affigten med hans nattvandringar.<br />

Små*


von Werdenberg. 83<br />

Småningom blef F-udoU väl mera lugnad,<br />

men icke lugn. Var han blott et ögonblick<br />

allena, få flögo hans tankar til Azer ochHeloife:<br />

hos Marie var hans belägenhet en beftändig<br />

plåga. Hvarje fmekning af henne, trängde<br />

fom en förebräelle genom hans hjertaj<br />

hvarje kärleksprof af honom, förekom hoi'iom<br />

fom en lögn, et bedrägeri -, och fåledes dogo<br />

de pä halfva vägen- Hos Heloife åter, anfåg<br />

han Marie mindre förolämpadj lör henne<br />

kunde han likväl fäga huru ömt han ällkade<br />

Marie, och han fade det med en flags triumf,<br />

hvarigenom han mindre kände den oförrätt,<br />

hangjort Marie. Hans köld emot Marie,hade<br />

ockfå gjort henne mifstänkfam och fåledes<br />

äfven kallare. En främmande upmärkfamhet<br />

hade nu kommit i den förtroliga kärlekens<br />

itälle. Rudolf kunde ej uthärda denna fyn»<br />

Han omfamnade henne,och luckade djupt: O,<br />

Gud! Marie! och flkyndade borrt för at iden<br />

tjocka fkogen dölja fin oro. Marie följde<br />

honom med lina blickar, fträckte fina händer<br />

mot himlen och gömde lig på andra iidan<br />

om klippan under de fkuggrika granarne.<br />

Lugnet och friden hade ötvergifvit fin<br />

helgedom.<br />

Men längre kunde Marie ej uthärda det.<br />

Hon upfökte Rudolf och fann honom Tittande<br />

under en bufke. Häftigt kallade hon lig til hans<br />

fötter, och ropade med en itröm af tårar: Rudolf,var<br />

äter min återgif mig dig [jelf!Gör<br />

ofs icke bägge olyckliga. Vid dciTa ord tryckte<br />

hon fin bleka kind mot hans. O, min Ma.<br />

F 2 rie!


84<br />

RUD O L V<br />

rie! ropade Rudolfi en ängflig ton, är det<br />

nog för dit lugn, at jag ännu alfkar dig lika<br />

ömt, ännu älikar dig ömmare än nånfin?<br />

Rudolf, är, det fant? Ja, vid Gud! vid mit<br />

lif! det är fant, Marie! Ku fmålog Marie tii<br />

honomidet hon lade handen på fit hjerta.<br />

Då, Rudolf, då Gud Ike lof, är Jag lugn.<br />

Låt jordenän förgås, min Rudolf alfkar mig ju!<br />

Marie, inföllnuRudolf häftigt: jag alfkar<br />

dig mera än jag kan fäga, och fkall fnart för<br />

altid vara hos dig igen för at fedan ii.tet ögonblick<br />

fluijas ifrån dig. Meninom trennedagar är<br />

jag nödiakad at göra en refa på några veckor.<br />

Fråga icke hvart. Jag kunde lätt upfinna<br />

en förevändning 5 kunde fäga at jag måfte<br />

til Appenzell, eller til Thurgau, eller til<br />

Tyfkland. Nej,Marie! jag gör en- refa för<br />

at befäfta mit lugn och din lycka. Blott fju<br />

veckor blifver jag borrta, för at vara din få<br />

länge jag lefver. Marie, jag ber dig, gif dig<br />

tillreds. Det är filta gången jag leivinar dig.<br />

Den hemlighet du gör af din relä,oroar<br />

mig,Rudolf. Det är dock blott en fara eller<br />

en orätt gerning, fom du behöiVer dölja<br />

lör mig. Men må få vara. Du alfkar mig<br />

ju. Så res då och kom fnart tilbaka lör at<br />

artorka mina tårar. Rudolf! Rudolf! kunde<br />

du blott läfa imit hjerta!<br />

Nu hörde de Pater Antons röft. Han ropade<br />

dem, och de gängo honom til mötes. Rudolf<br />

fruktade at Anton Ikulle göra honom<br />

förebråelfer; men den gode Patern fade blott:<br />

Du är oroligj et bevis, at du ej måtte vara<br />

al<strong>«</strong>


von Wer de nber G4 85<br />

aldeles öfvertygad om renheten af dit förehafvande.<br />

Rudolf, var upmärkfam på dit hjärta.<br />

Sanningen är okonftlad, öpen och glad.<br />

Rudolf teg med beklämdt finne. Äpton förblef<br />

tvänne dagar hos dem. Då han gick,Tade<br />

han med rörelfe: pg vil göra en ny refa<br />

för at rädda en olycklig: himlen late det lyckas<br />

mig!Det förekom Rudolf fom fl>ulle han<br />

aldrig mera få fe honom. Äfven han ville<br />

följande dagen om aftonen lemna Marie 5 men<br />

han kunde ej förmå fig at fäga henne det. Han<br />

dröjde ännu denna natten öfver. Morgonen derpå<br />

fade han med et tvunget fmålöje: få nödvändig<br />

min refa ock är, Marie, få kan jäg<br />

dock knapt lkiljas från dig. Men jag mäite<br />

Rudolf, frågade Marie, är denna refa<br />

verkeligen nödvändig til din och min lycka?<br />

Hon fäftade vid denna fråga en genomträngande<br />

blick på honom,och han rodnade. Men,<br />

fvarade han förlagen; om. den nu är det för<br />

mänfklighetens lycka, fkulle jag blifva här och<br />

blott lefva för mig?<br />

Så gå då 5 gå och Himlen ledfagedig!<br />

Hon omfamnade honomj men han kunde ej<br />

flita fig lös ifrån henne,och aftonen var redan<br />

inne då han omfider begaf fig på vägen.<br />

Knapt hade han lemnat lin enfliga klippa, förrän<br />

han tyckte lig öfvergifven af hela verlden.<br />

Han vred fina händer och ville gå tilbaka 3<br />

men hans öde tycktes draga honom framåt.<br />

Sent på natten kom han til Azers grotta.<br />

Heloife foyndade honom til mötes, mera in-<br />

tagande än han nånfin fett henne5 och vid för-<br />

F 3<br />

fia<br />

t


86<br />

Rudolf<br />

fta ljudet af hennes röft, tyckte han fig lifvad<br />

at en helt annan fjäl. Hon berättade med<br />

hvad angilan hon hela gårdagen väntat hononi.<br />

/. r hade lemnat henne för at göra<br />

fin bön. Rudolf gladde fig hemligen öfver<br />

hans frånvaro. Han befann (ig nu allena<br />

med fixi Hf.loife,och kunde nu åt kärleken<br />

oiira hela natten och morgonen. Solen var<br />

\t\ högt uppe då Azer väckte de bägge lycklige<br />

ur (in ljulva Hummer.<br />

Nu begynte Rudolfs pröfvotid. Hans fantaft<br />

biet genom d( n gamles berättelfer högft<br />

upeldad och ipär-d. Han fåg icke annat än<br />

andar: öfveralt möttes hans öra af deras röft<br />

och iorl-, i"å at äfven den gamle fjelf bad honom<br />

vara föriigtig och ej taga ak hvad han<br />

hörde för röften af en ande. Sedan han på<br />

detta fatt med dan gamle tilbragt några timmar<br />

i templet, fkyndade han tilbaka i Heloiies<br />

famn, och blef då allena med henneien med<br />

blomiler täckd löf(al,i hvilken en ljut fkymning<br />

rådde. Aldrig hade han iMaries famn<br />

iå tullkomligen uttömt kärlekens kalk, iom<br />

nuiHeloifes. Hennes konft, at med hvarje<br />

nytt ögonblick gifva fin kärlek en ny förkjufande<br />

dragt } var outtömlig, och han förblefi<br />

et beilåndigt rus. Redan efter några dagars<br />

iörlopp tänkte han blott fällan på Marie, och<br />

äfven när Heloiie begynte tala om henne och<br />

blef alfvarfam,fökte han genom fmekningar<br />

och ömhetsbstygelfer återföra henne til kärlekens<br />

glada känflor.<br />

Fle-


VON We,R D EN BERO. 87<br />

Flere aftnar å rad förde Azer honomidet<br />

innerfta af templet, der han fåg och hörde<br />

andar, fpådomar och hemligheter, hvilka be-<br />

Händigt fjättrade hans ijäl ännu närmare til Heloife<br />

och hennes far. En morgon,då Rudolf<br />

ännu var allena med Heloife, talade de om<br />

Marie. Heloife tryckte Rudolf med innerlig<br />

ömhet til (it bröft och bad honom laga henne<br />

hvar Marie bodde. Rudolf ville alflå denna<br />

fråga medfkämtj men Heloife var envis. Då<br />

han omfider aldeles nekade at upfylla hennes<br />

önlkan,betragtade hon honom med en ilum<br />

häpnad, lät fina armar falla, och några tårar<br />

tillrade utför hennes kinder. Rudolf ville<br />

omfamna henne: Heloife tillät det väl,men<br />

förblef kall och nedflagen. Hon lemnade Rudolf,<br />

fom efter et långt fökandeomfider fann<br />

henne innerft i den mörkafte vrå af grottan,<br />

der hon fatt badande itårar. Han fatte fig<br />

hos henne,och hon vände iig ifrån honom.<br />

Han bad, han gret, Heloife törblef ännu lika<br />

forgfen. Förftagången erfor nu Rudolf hennes<br />

köld, och använde alt för at Hälla henne<br />

tilfreds. Men hennes tårar uphörde ej at<br />

rinna.<br />

Sålunda förflöt dagen, natten, och äfven<br />

följande dagen 3 och Heloife var ännu likakall.<br />

Hennes ömma fmekningar hade blifvit en vana<br />

för Rudolfs hjerta, och det längtade alt<br />

för mycket efter dem, för at ännu längre kun*<br />

na^uthärda dennaköld. Hankaftade figom aftonen<br />

för Heloifes fötter,kysfte hennes händer<br />

och belvor henne at återikänka honom fin kär-<br />

F 4<br />

lek.


88<br />

R UDO L V<br />

lek. Men endaft tårar voro Heloifes fvar.<br />

Ån utfträckte hoii fina armar, likfom hon velat<br />

omfamna honom, än ftötte hon honom<br />

fagu ifrån {Ig: an låg hon ömt på honom,<br />

än låg hon åt höjden 3 likfom hon beklagat<br />

fig öfver lin olycka.<br />

Idetta ögonblick,då Rudolfs hjerta vidgndes<br />

af den aldraömmafte kärlek til Heloife,<br />

inkoiti Az r med en dyftcr blick och rynkad<br />

panna. Jag b-klagar dig, Heloife, begynte<br />

han i en ömkande ton. Dit hjerta fkall briilt,<br />

rofi n ödet vit det. Du måfte denna afton<br />

fötioga dig til Sicilien. Helpifé gaf trl et anftri,<br />

och kaftade fig;.iftadoTfs armar. De voro<br />

i cl-nn ögonblick förtonade. Jag borrt?<br />

tfaq blott? ropade hon: aldrig! Du måtte det<br />

mit burn,f:uJe den gamle. Förloraej de fidfta,<br />

dyrbara ögonblicken med onödiga klagomaL<br />

Luou) ols aila tre ö f verlägga hvad vi måile<br />

göra. Jag lemnar Europa på några månader.<br />

Ödets bettut är oåterkalleligt. Du, HeloSfe,<br />

»läite til Sicilien. Rudolf kan vänta ofs här.<br />

Lock,kanfké vi aldrig mera få fe hvarandra.<br />

Aldrig mera V ropade Heloife med vilda<br />

blickar. Jag Icmna Rudolf? lennia honom,och<br />

för evigt? jag. hans maka? O, mörda mig<br />

hellre pä en gång,an at låta mig dötufende<br />

inångor 110-\ föl] Rudolf om halfen.<br />

Lat H- loiic- blifva qvar, Azer, fade Rudol!",id<br />

: i han tryckte henne tillit bröft. Hvad<br />

rätt nas du öfver min maka? Hon (kall blifvil<br />

det!<br />

vil ået ociJå, min lon 3 men hvem kan<br />

tre.ta oJets vilja. Jag,


\<br />

VON \\ r E RDEN>E R


90<br />

i<br />

Rudolf<br />

Nej, ropade Heloife: han får ej lemna<br />

Marie,ej heller mig. En utaf ols är dömd at<br />

blifva dödensoffer: och den vil jag vara. Rudolf!<br />

du kan ej följa mig! Så låt mig dö, dö<br />

ined denna pant af din kärlek under mit hjerta!<br />

O, för Guds fkull, Azer, låt mig ej fkiljas<br />

från Heloife^ ej heller från Marie. Haf<br />

medlidande med den olyckligane kärlek!<br />

Tag Marie med til Sicilien _, fade den gamle<br />

lugnt.<br />

Ja, min far! Hon fkall följaols! Ja, Rudolf,<br />

Marie ikall ledfaga dig: din Marie,din<br />

maka, min fyfter. Du fkall trycka ofs bäggeidina<br />

armar: vi fkole intet annat göraän<br />

älfka dig och hvarannan,och änglame fkola<br />

afvunda ofs. Gud fke lof! Marie (kallfölja ofs!<br />

Rudolf fträckte lina händer mot himlen och<br />

ropade: O! Marie, hvad fkall du (äga? Jag<br />

olycklige! Du (kall dö af torg! Dit trogna<br />

hjerta fkall brifta under tyngden af iit lidande<br />

och (in ångelt! Marie,Marie! är detta lönen<br />

för din trohet?<br />

Nej, hon (kall icke dö,Rudolf! fade Heloife.<br />

Hon (kall ej fe min kärlek, icke höra<br />

mina fuckar. Jag vil komma til er fom en<br />

okänd,en flygting. Fördi morgon vil jag<br />

mötaEr, och anropa Maries be(kydd. Jag vil<br />

vara hennes uppafFerfka under ref^n. Gör(om<br />

du vil: lemna mig blott icke! och lemna icke<br />

Marie! Gå, fkynda efter henne. Men, Rudolf,<br />

hvar (kall jag träffa dig? Jag vil ej<br />

känna dig. Bekymra dig icke. pn blick af<br />

dig (kall vara mig nog: blott lemna mig icke.<br />

Hvar


von Werdenberg.<br />

Hvar är Marie, Rudolf? En ande fkall ingifva<br />

henne det beflut, at lemna fin far, fom<br />

hon få högt äifkar, lörat följa dig. Säg mig,<br />

hvar är hon?<br />

Hon är O Gud! Hon är - - - -<br />

men är det ödets oryggliga vilja at Heloife<br />

fkail begifva fig härifrån? Öfvertyga mig derom,<br />

min far, och jag är färdig til alt. Lät<br />

mig höradefs röd: ikulle jag förråda hvad jag<br />

heligt lofvat förtiga:Maries hemviit? Låt mig<br />

bli öfvertygad!<br />

Det (kall du! Kommen, mina barn. Han<br />

gick förut.<br />

Blif vid din förefats,Rudolf, hvifkade Heloife<br />

til honom, at ej gä, förrän Marie är hos<br />

ofs. Låt ingen ting förmå dig at afitå från<br />

denfamma!De gingo ini templet. Azer lät<br />

Rudolf och Heloi-Ie ftiga inom en brinnande<br />

krets, och häftigt omfamna hvarannan. Derpå<br />

gjorde hun en dylik krets omkring lig fjelf,<br />

begynte bedja högt, betäckte (it hufvud och<br />

föll på knä. Nu inträdde fex bleka fkepnader<br />

och flälde lig omkring kretfen, inom hvilken<br />

han låg. Fyra af dem voro Riddare och<br />

ftodo med dragna fvärd, nedfälda hjelmgaller,<br />

alkgrå anligten och orörliga blickar; den femre<br />

var en Bifkop, klädd på urgamla vifetj<br />

den fjette et (könt fruntimmerien ivart dragt 5<br />

blek 3 med en lång flöja fom hängde öfverhennes<br />

hår nedåt ryggen. Gud förbarme fig! ropade<br />

Heloife då hon fåg deifa fex ryiliga Ikuggor,<br />

och gjorde en rörelfelikfom för at fpringa<br />

bort. Rudolf tryckte henne ännu häftigare<br />

91


92<br />

Rudolf<br />

re til fit bröd,och hvifkade: blif har,Hcloife.<br />

Hon låg kall och liflösihans armar. Qvinriohamnen<br />

vände fig långfamt til Rudolf, och<br />

låg derpå med ftirrande ögon mot himlen.<br />

Nu upftod Azer från lin bön. Han ka»<br />

flade täckelfet af iit huivud, och fjönk halfdöd<br />

tilbaka vid åfyn af deffa ryfliga varelfer.<br />

Full af förikrickelfe ville han lemna kretlVn:<br />

men hvart han vände fig, höll en af Riddarne<br />

fit fvärd emot honom. Bedragare! fade Bi-<br />

Jkopen: din tid är kommen. Han har upväckt<br />

Guds vre


von Werdenberö. 93<br />

Rudolf höll ännu beftändigt Heloife i fm<br />

famn. Idettamma vek qvinnohamnen åt (i-<br />

-d;m och föllien af Riddarnes armar i det<br />

henropade:Rudolf! Marie,Marie,ropade<br />

Rudolf, fläppte Heloife, tog den olyckliga<br />

Marie i fina armar och tryckte henne häftigt<br />

til fil: bröft. Marie, för Guds fkull uplys mig!<br />

Är jag bedragen? O, är jag bedragen?<br />

Det är du,fade Bilköpenidet hanaftog<br />

mafken. Det var Pater' Anton. Du är bedragen,<br />

Rudolf, mina varningar oagtadt.<br />

O! jag olyckligalie bland alla männifkor!<br />

Heloife du kunde bedraga mig?<br />

Nej, ropade Azer, Heloife var fjelf bedragen.<br />

Hon vifste intet mera än du. Tillåten<br />

mig: jag fkall bekänna alt 3 J öfverrafkaden<br />

mig.<br />

Heloife flod up. Är det Marie? frågade<br />

hon, den lyckliga Marie? Hvad du än må<br />

vilja, Bedragare, fa vii jag ej längre vara et<br />

redikap för din ondfka. Du vil rädda mig:<br />

jag vil ej vara- räddad3 ty han alfkar Marie.<br />

Rudolf, du är bedragen af denne elake munk<br />

och af mig. Ofta var jagibegrep' at fäga dig<br />

altfammans, men jag fruktade för detta afikyvärda<br />

mifsfofters dolk. Han hade migi(it våld,<br />

och kände mit hjerta. Hva.d hade jag icke<br />

gjort för 1<br />

at få äga dig? Kom ihog at jag<br />

bad dig, under vägen hit, icke gå utan at taga<br />

Marie med dig. Han hade falt Marie til<br />

Bilköpen af Chur. Du, Rudolf, fkulle följa<br />

mig til Sicilien: O, betragta mig ej med den*<br />

r.a aflky: jag har bedragit dig, men ville ej<br />

gö-


i<br />

94 Rudolf<br />

göra dig olycklig: Jag hade ej begifvit mig<br />

borrt utan Marie: och jag fkulle för dig uptäckt<br />

alt. Ach! jag älfkade dig alt för mycket,<br />

at längre kunna bedraga dig.<br />

Hdoifc! fade Rudolfien ton af fmärta:<br />

men du kunde dock bedraga mig?<br />

O, Gud! mörda mig, plåga mig,Rudolf,<br />

men fråga mig ickeidenna ton, fom fönderilker<br />

hela mit hjerta.<br />

Men pä hvad fatt bedrog duhonom,Munk?<br />

frågade Anton.<br />

På fanima fatt, fom J mig: genom öfver*<br />

rafkning och malkering. Någre munkar äro<br />

mina medhjelpare; en convex fpegel, en laterna<br />

magica, en tjock rök,Rudolfs fåfänga<br />

och ii.b;ilning, ftora och hemlighetsfulla löften,<br />

underjofdiflta fmyghål,min drägt __<br />

fe der alla mina trollkonlter. Sedan jag genom<br />

dem fångat honom, måfte valluftenhålla<br />

honom i mina fjättrar. Han uttömde if.<br />

jigt valluften» bägare idenna förkjufande flickas<br />

armar.<br />

Niding, ufle niding! ropade Pater Anton<br />

med aliky.<br />

Niding? Hvad har jag gjort? Jag förlkaffade<br />

honom några vällultiga dagar, och gaf<br />

honom, om han få vil, för hela fin lifstid<br />

den lärdomen at vara förligtig. Jag har fpelat<br />

min röle, J, fom jag ej känner, voren<br />

migförfluge. Jag bedrQg honom; $ m:%. Som<br />

Munk ftär jag under den Helige faderns och<br />

LiPKOpens af Chur belkydd, och detta tryggar<br />

mig mot er hämnd.<br />

Det


von Werdenberg. 95<br />

Det tryggar dig? ropade Rudolf,i det han<br />

ryckte fvärdet ur handen på en af Riddarne<br />

och munken lag på golfvet badandeifit<br />

blod. Nu kallade han ivärdet på den döende,<br />

fäg mot himlen, ledan på Marie, och ropade:<br />

O, Gud! hvarföre fkall jag vara född<br />

at göra,de bäfta männifkor olyckliga? Marie!<br />

Jag ber dig blott om medlidande. Förbanna<br />

mig ej i mit elände! Gud välfigne dig! Han<br />

ville bort; men Marie höll honom tilbaka.<br />

Rudolf, fade hon, och utfträckte fina armar emot<br />

honom, kan du finna lugn på något annat<br />

ftälle än i din Maries famn? Hon tryckte<br />

honom til fit bröft: han gömde fit anfigte emot<br />

detfamma, och flammade, utan at våga<br />

fe på henne: nej, Marie, låt den olycklige<br />

gå: du kan ej förlåta mig.<br />

Heloife kaftade fig til Maries fötteri det<br />

hon fade: Ja, du mäfte förlåta honom. En<br />

ängel hade ej undfluppit de djefvulfka fnaror,<br />

fom Munken och jag äfven jag,lade för<br />

honom. Lyckliga maka, du är älikad, få älfkad,<br />

fom ingen Maka ännu varit!<br />

Marie kaftade en föragtande blick på Heloife,<br />

fom fortfor: ja, jag har förtjent denna<br />

blick,ehuru den kroffar mit hjerta,och<br />

ach! jag älfkade honom kanfke outlägligare<br />

än du,och ville likväl icke beröfva dighonom!<br />

Bort från mina ögon,eländiga bedragerfkaj<br />

ropade Marie med bitter häftighet: Rudolf,<br />

ftöt bort henne! Ach, fade Heloife til Rudolf,<br />

fom ännu låg flum vid Maries bröft: ,<br />

blott en förlåtande blick och jag ikall dö<br />

med


96 N R U D O L V<br />

med nöje. Långfamt refte fig Rudolf, (äg<br />

bedjande på Marie, och fade: jag-"förlåter dig,<br />

Heioile: Marie förlåter mig. Marie fkyndade<br />

gråtande frän Rudolf til Pater Anton och lade<br />

med bitterhet: Nej, min lycka, mit lugn<br />

har töi(Vunnit! Patern fvarade henne fnjäleende<br />

: Marie,du är ej kall nog, för at kunna<br />

dumma i denna fak fom du hör: Rudolf är<br />

åter vår, är din! Heloife! han vände<br />

lig tii flickan, iom ännu låg på knä: flå<br />

up och kom med mig.<br />

Til döden? Eller huru? Til döden? - - -<br />

O, Rudolf, (kall jag dö för det jag älfkade<br />

dig? Rudolf! Dock jag går, til döden<br />

V iäg, til döden?<br />

Til din lycka, fvarade Pater Anton. Heloile,idenna<br />

fköna kropp kan ingen låg Ijäl<br />

bo. Du har ftiftat ondt. Jag vill lära dig<br />

bvilken lällhet det ar at vara god. Kom! Värj<br />

om du fa vil, hädanefter min dotter. Han<br />

gick borrt med henne. Earväl, Rudolf, ropade<br />

honien ängflig och fmältande tony för<br />

evigt farväl!<br />

Min fon, Rudolf! ropade Thiiring. Broder<br />

Rudolf, du är räddad! Låtom ofs gå, ropade<br />

bägge Friherrarne af Razuns. Jag ger dig<br />

Marie för andrå gången, fade Thiiring,i det<br />

han lade hennes handiRudolfs. Marie flög<br />

lied ögonen och drog väl icke handen tiibaka,<br />

men rörde den ockfå icke. Men då Rudolf<br />

med et utbrott af den högltaömhet lade: min<br />

Marie! var hennes köld forivunnen. Hon låg<br />

pa. honom j tryckte hans hand; och beiegiade


VON WER D ENB ER G. 97<br />

cle fin förlåtelfe med en lång kyfs. Nu bad<br />

hon fina följeflagare, foni ville befe grottan,<br />

ikynda härifrån. Ach,lade hon, uppehållom<br />

ofs ej längre här. Rudolf har redan varit här<br />

för länge och för ofta. O, atjag kunde ur<br />

hans fjäl aldeles utplåna minnet af denna grotta!<br />

Det kan du! fade T.biiring fagta ti! henne,<br />

genom kärlek och en fullko-inlig föriåteife för<br />

hans fel.<br />

De konirno nu alla tilbaka til den enfliga<br />

klippa, der Marie viftades. Så fnart hon efter<br />

någon ftund blef allena med Rudolf, gret<br />

hon bitterligen, och han kunde ej (lilla hennes<br />

tårar. Hon förlät honom, hon lofvade<br />

glömma hvad (om händt, och likväl hörde<br />

han hela natten hennes fuckar, at hvilka<br />

hvarje var et dolkitingihans hjerta. Ja ,<br />

tänkte han,mit och Maries lugn är förivunnet!<br />

Flera månader förflötoinnan Marie återfick,<br />

fin förra munterhet. Den gode Munkens hela<br />

inflytande fordrades för at återkalla lugnet,<br />

hviiket likväl ofta ilördes af Maries iucKar.<br />

Rudolf iörblef nu oafbrutet på fin enfliga<br />

klippa, ty älven et föifluget ord at blott<br />

på en timma lemna henne, lockade tårar ur<br />

hennes ögon. Rudolf! fode hon,och han (varade<br />

ftrax: jag lenmar dig aldrig mera. Ofta<br />

frågade hon Pater Anton, då hon var allena<br />

med honom,hvar Heioife uppehåller fig. Var<br />

då tillreds, Marie, (Varade han: Heioife har<br />

blifvit en god Hicka och begråter bittert at<br />

hon ftört dit lugn. Marie, kan du ej älfka<br />

henne? Hon är ganfea olycklig! Ach><br />

11 Dal. G ter,


98<br />

Rudolf<br />

ter,(Varade hon då: jag hatar henne icke mera<br />

j men hon har dock velat förgifta hela mit<br />

lifs ftilla glädje.<br />

Flera månader voro på detta fatt förflutna,<br />

och ännu kunde altid den minlta hantydning<br />

på grottan,göraMarie orolig och komma henne<br />

at käfta en alfvarfam blick på Rudolf, Ja,<br />

fade han ofta, jag har förtjent det, men Marie,<br />

när vil du glömma det?<br />

En afton fent kom Pater Anton til dem.<br />

Marie, fade han, jag behöfver din hjelp hos<br />

en olycklig. Du måfte inatt lemna Rudolf.<br />

Hon följde honom,och han förde henne öfver<br />

klipporna ned til en liten by. Du kan väl<br />

ej giffa, Marie, til hvem jag förerdig? Den<br />

döende Heloile vil taga din förlåtelfe med fig<br />

igrafven.<br />

Den döendeHeloife?O, Gud!Den döende?<br />

Ja, den döende. Marie, du hyfte ovilja<br />

til henne. Grafven förfonar ju alla oenigheter:<br />

jag hoppas, äfven din.<br />

Skyndom, fkyndom! Jag har länge nog<br />

förorfakat henne qval.<br />

Gör då hennenu glädje, Marie. Han förde<br />

henne in i en koja, der Heloife låg blek<br />

och döende på en fäng. Då hon fick fe Marie,refte<br />

hon fig up med möda, och fade fagta:<br />

Har du förlåtitmig, Marie? Hennes matta,<br />

döende röft genomträngde Maries hjerta.<br />

Hon fattade Heloifes hand och fuktade den<br />

med fina tårar. Heloife! himlen förlåte mig<br />

få vifst, fom jag förlåterdig, fade honi det<br />

hon tryckte en kyfs på den döendes bleka<br />

läppar. Jag


vonWerdenberg.<br />

99<br />

Jag tackar dig, Marie! Jag tackar dig!Jag<br />

har ännu en fkatt, för hvilken jag endaft ön-<br />

(kade lefva, (å framt mit lif ej vore et evigt<br />

lidande. En döende öfverlemnardig den,Marie.<br />

Vil du mottaga den af mig?<br />

Gud! Heloife, tala! tala!<br />

Var en mor för min dotter, fade honi<br />

det hon framtog et barn, fom legat bredvid<br />

henne under täcket. Det heter fom du:Marie.<br />

Jag ber dig,vid denAldrahögfte,var defs mor!<br />

Du måfte älik* det,om icke för min, dock för<br />

Rudolfs fkull. Det är Rudolfs dotter!<br />

Med darrande händer tog Marie barnet,<br />

tryckte det til fit bröft, och fuktade det med<br />

fina tårar. Rudolfs dotter! min Rudolfs dotter!<br />

ropade hon, rörd! Heloife, jag vil vara<br />

barnets mor Himlen vare mit vittne»<br />

jag vil det! Kom, min Marie, til din mors<br />

hjerta!<br />

Et ljuft, himmelfkt imålöje utbredde fig<br />

öfver Heloiles bleka anfigte. Gud välfigne<br />

dig derföre, min goda __ törs jag fäga fyfter?<br />

Marie.<br />

Min fyfter Heloife! Min fyfter! Ja, jag<br />

har förlåtit dig. O Gud! goda Heloife, förlåt<br />

mig at jag bedröfvat dig!<br />

Heloife tryckte fina kalla läppar på Maries<br />

hand, och kysfte barnet. Farväl, min<br />

dotter! Jag gifver dig en ädlare mor, än jag<br />

fjelf kunnat vara. Marie! framför til Rudolf<br />

mit farväl, min lifta hälsning! O, dåi<br />

namnen för min dotter hennes mor, få förtigen<br />

defs brott! Glömmen det, om T kurmen,<br />

2 och


100<br />

RtJDOLF<br />

och tanken blott på den olyckliga, döende,<br />

aldrig på den lyckliga Heloife. Farväl min<br />

fyller! farväl min dotter! Hälfa Rudolf från<br />

mig! Och du, min gode Far, Himlen belöne<br />

dig för det du räddat mig! Farväl! Hon fträckte<br />

fin hand efter Marie men hennes fjäl förfvann,<br />

och handen fjönk dödtilbaka på kudden.<br />

Stum,förloradi medlidandets Iköna känflor,<br />

itod den ömma Marie vid Heloifes fäng,<br />

och önfkade henne tilbaka i lifvet. Munken<br />

betjente fjg af detta ögonblick,för at vifa hen»<br />

ne med all lämpa de fel, hon af fvartfjuka<br />

begått emot Rudolf. Marie bad ännu en gång<br />

den döda om förlåtelie, för fin oförrätt emot<br />

henne, och gick ledan, ledfagad af Munken,<br />

med Heloifes dotter på armen, tilbaka til fin<br />

enfliga klippa.<br />

Nu fkyndade hon til Rudolf med barnet,<br />

och lade det på hans arm med defia ord: Rudolf!<br />

Jag är detta barns mor, du defs far: det<br />

är Heloifes och din dotter. Hon berättade<br />

honom nU hvar hon varit och fit famtal med<br />

Heloife. Rudolf tryckte fin dotter til fit bröft,<br />

och offrade bittra tårar åt Heloifesminne. Han<br />

ville ibörjan dölja dem för Marie, men hon<br />

tryckte honomifin famn och fade rörd: Gråt,<br />

gode Rudolf, gråt! hon förtjenar det: Hon<br />

ällkade dig, Rudolfj jag gjorde dig, jag gjorde<br />

Heloiie orätt.<br />

Bagge begreto nu Heloiie, fom en olycklig<br />

karlek,iorgen och åtankan af hennes brott<br />

förtigrafven,och deras tårar flötoännu ömnigare^<br />

då Anton berättade dem hennes] ånger


von Werdenberg. 101<br />

ger och hennes kärlek til Rudolf och Marie.<br />

Sen, mina barn, redan tidigt förloradeHeloifes<br />

hjerta fin ofkuldj men det var ej ikapadt<br />

til något brott. Öm kärlek til en ädel man<br />

återfkänkte henne den, och hon dog fom en<br />

god maka, fom et offer tor fin kärlek, och<br />

för (it beflut at aldrig mera fe Rudolf. En<br />

välluftig munks finafte lift,hade genom famma<br />

medel fom han anvärde at förföra dig,<br />

berÖfvat henne fin fjäls renhet, fom är det enda<br />

hvaröfver männifkan kan vara ftolt.<br />

Nu förklarade han för dem de medel,fom<br />

munken af Gachnang brukat til frambringande<br />

af alla fina (kenbara underverk. Blott et kunde<br />

Rudolf icke begripa, nemligen huru bedragaren<br />

kunnat gifla hans tankar. Munken viIste,<br />

fade han, at du varnat mig för bedrägeri,<br />

och at jag önlkade fe Jutta. Anton fvarade<br />

fmåleende: du förrådde digjufjelf: famma<br />

dag jag varnade dig, fåg du dig forfkande<br />

omkring i grottan. Den liftige munken<br />

märkte dina minfta rörelfer. Han flöt af<br />

defla forfkande blickar til mifstroende,och,emedan<br />

han kände din lättrogenhet, til et mifstroende,<br />

fom en annan hos dig väckt. Hade<br />

ej Heloife, då du önfkade fe Jutta, hela aftonen<br />

omtalt henne, bedt för henne, gråtit<br />

öfver henne? För din inbildning fväfvade ingen<br />

annan bild än Juttas. Munken kände din<br />

önfkanj ty han hade fjelf genom Heloife hos<br />

dig upväckt den. Men Juttas hamn då?<br />

frågade Rudolf. Så vida jag kunde dömma^<br />

var det Juttas fkapnad och Juttas röft.<br />

G 3<br />

Kig-


102<br />

Rudolf<br />

Rigtigt, min fon, få långt du kunde döm*<br />

maj ty den bild man vifade dig, hade blott<br />

en aflägfen likhet med Jutta , fom kanlke endaft<br />

btftod i det blonda håret och drägten.<br />

Derföre framkom den ock blott på några ögonblick<br />

ur den tjocka rökenj och förft då,<br />

när Heloife låg afdånad i dina armar, då du<br />

var fysflofatt med henne och måfte vända dit<br />

anfigte ifrån bilden, hördes röiten. Huru vil<br />

du urfl.ilja- framhvifkade ord, eller i dem finna<br />

någon iikfhet med en afliden männiikas,iet<br />

ögonblick då alla dina fjäls krafter äro i en<br />

högft ftormande rörelfe, då dina ögonoch din<br />

tro redan öfvertygat dit öra? Äfven et gröfre<br />

bedrägeri hade i detta ögonblick kunnat<br />

lyckas honom. Din phantafi fattes i låga,<br />

din kärlek til farmingen qväfdes geuom valluft<br />

och begärelier. Man bragte dig fä långt,<br />

at du önfkade finna farmingen här,iHeloifes<br />

armar, och ändteligen fkulle du förmås<br />

at finna behagidetta bedrägeri. Intet medel<br />

leder lättare dertil än valluften, och du gick<br />

altid ur den gamles brinnande kretfar iHeloifes<br />

armar. Munken ville hafva dig borrt<br />

ur Tyfkland och veta Maries hemvift, för at<br />

öfverlemna henneivalluftens händer^ och,om<br />

detta icke lyckades, då,genom din kärlek til<br />

Heloife,fatta oenighet imellan dig och Marie,<br />

för at fåledes uplöia vårt förbund,hvars verkningar<br />

man fruktade mera än man behöfde.<br />

Din oro efter dit förfta befökigrottan, förrådde<br />

dig och jag efterfpanade dina vägar.<br />

]ag kunde väl ibörjaningenting få veta5 men<br />

om-


VON WE R I)ENBER G. 103<br />

omfider uptäckte jag,genom tredje man,öfra<br />

ingången til defia miner. Tvänne af Munkens<br />

handtlangare förfkräcktes då de fågo ofs; och<br />

på detta fatt kommo vi utan at uptäckas<br />

ända til templet och du blef räddad. Min<br />

fon! ach, at hvarje dödlig kunde höra din<br />

hiftoria och lära deraf, at Gud gjort alt, hvacj<br />

fom kan förbättraoch lyckfaliggöra männifkan,<br />

enkelt, klart och begripligt. Sanningen, min<br />

fon, behofver inga andar, inga vålnader, inga<br />

hemligheter för at blifva känd. Vårt förnuft<br />

är det ljus, fom fkall och måfte lyfa ofs.<br />

En annan väg til farmingens tempel kunde icke<br />

gifvas, emedan hvarje annan ftår öppen<br />

för bedrägeriet och brottet, til utbredande<br />

af villor och olyckor. Endaft öfver förnuftiga<br />

grunder är vårt förnuft domaie. Så<br />

framt äfven fyner, underverk och andar fkulle<br />

vara bevis för farmingen, få måfte phantafien,<br />

lättron, valluften och finligheten vara<br />

defs domare; och då ve männifkoflägtet!<br />

Ännu mera, min fon5 din händelfe<br />

har blifvit mig dubbelt lärorik. Ehuru myc-<br />

,ket vi än för det närvarande behöfva denna<br />

enfliga klippa,för at fkydda och dölja ofs,ehuru<br />

ädelt vi än använda denna ofynliga friftad,<br />

få har det dock icke undfallit mig, at<br />

en gång et ärelyftet hufvud ibland ofs til<br />

bedrägerier kunde mifsbruka dennahemliga tilflygtsort.<br />

Väl har jag af förfigtighet nämnt<br />

detta hemvift blott för få, de ädlafte män,<br />

dem jag pröfvat, och hvilkas lärare jag va-<br />

"ritj men vi are alla männifkor. Äfven den<br />

G 4<br />

ad-


104<br />

Rudolf<br />

ädlafte manniika är icke Gud och kan få-<br />

]i d< s ialia. Sjflfva dygden, dd den bediager,<br />

kan binva farlig, åiminftone genom efterdömet.<br />

I'c-tia itälle, (om bygdennu bebor,kunde<br />

edgång biilva lailens och ärelyftnadens boning.<br />

Sanning, vishet och dygd måfle väl<br />

Verka utan buller och iftillhet,men icke fkilde<br />

från piännjfkor. Et hemligt (allfkap för dygden,kan<br />

bli! va farligt, emedan medlemmarne<br />

kunna falla på den tankan, at herrlka öfver<br />

n^nn (korna genom (it hemliga verkande.<br />

Frän hemlighet til fromt bedrägeri är<br />

blott et litet tieg,och derifrån til bedrägeri<br />

för at herrfka, et icke ftörre. Älven til dygden<br />

fälhr fig villan, och ingenting kan lättare<br />

befordra den ,än hemliga förbindeller.<br />

Vi haiva gått för långt. .Nägre af våra medlemmar<br />

fara redan ville de begynna anfe<br />

vårt fällfkap fom Herre öiver hela bergstrakten.<br />

Ännu några fteg, och de (kola ej<br />

längre leda, utan herrfka. Men det fteg vi<br />

gått lör vida, kunne vi lätt taga tilbaka. På<br />

näila fammankomft fkall jag upgifva et förflag<br />

huru alla tilflygtsorter för bedrägeri och brott<br />

kunna förftöras. Vi are dygdige y men månne<br />

de ock torde bliiva det,iom efter vår död<br />

lära kanna denna förborgade, enfliga klippa?<br />

ikall den aldrig r^kaielaka männifkors händer?<br />

Rudolf iade i en öm ton: jag alfkar väl<br />

denna enilighet nu mera än nånfin, emedan<br />

mina dårikaper gjort verlden motbjudande för<br />

mig " hädaneiier lefver jag dock helt och hållet<br />

fördig, Tater 3 ochMarie. Han följdemed Anton


von Werdenberg. 105<br />

ton til näfta famling i Trims. Denne gjorde<br />

inför fällfkapet lina anmärkningar öfver hemligheten<br />

af dels famlingsftälle, och alla dels<br />

medlemmar voro nog ädla för at frivilligt uphäfva<br />

den. De kringboende landtmännen<br />

fingo veta ingången til den enfliga klippan:<br />

de utvidgade den, och nedfatte fig der för at<br />

odla dc(s fruktbara fält. Från tretti kojor<br />

ikallade nu den glädje och lycka, hvilka förr<br />

endaft bottien enda.<br />

Rudolf och Marie förblefvo på fin enfliga<br />

klippa 3 och deras dotters, den lilla Maries,<br />

upfoftran, var nu deras kärafte göromål. Juttas<br />

och Giittingens fon kom ofta til fina<br />

älfkade foder föräldrar; en fkön, ganfka ädel<br />

yngling af fexton år; lin fars glädje och tillika<br />

defs lärjunge, fom ofta hela månader uppehöll<br />

(ig hos Grefven af Sax, för at undervifa<br />

hans fon. Wilhelm von Giittingen var äifkad<br />

af Folketihela bergstragten vid Rhen. Ingenkände<br />

hvarenfkilt Landtmanskarakter få väl<br />

fom han. Han kunde altid med fäkerhet upgifva<br />

för Pater Anton de ädlafte och fredliga-<br />

Ite ibland dem. Den glada ynglingen fvärmade<br />

beftändigt omkring; än var han på jagtäniDifentis,<br />

än hos Friherrarne Räzuns. Vid<br />

Landtmännens högtider faknades han aldrig.<br />

Han täflade med dem om deras prifer, danlade<br />

med dem, uppehöll fig i deras kojor,<br />

talade til deras bätfa hos den gamle Abboten<br />

af Difentis, hos Gref Sax, hos Friherrarne<br />

Räzuns och andra adelsmän, fom han kände %<br />

och ingen kunde vara döf för denne äifkvär-<br />

G 5<br />

&.


106 Rudolf<br />

de ynglings ömma föreftällningar. Öfveralt,<br />

hvart han kom,möttes han af glada och tack»<br />

famma blickar. Vårt fälllkap, fade Anton 9<br />

fkall öfverlefva ofsiWilhelm.<br />

IBergstragten herrfkade nu mera lugn.<br />

Kejfar Sigismund var vän af de fria Cantonerne<br />

och det öfriga folket. ICoftanz förfamlade<br />

fig nu Bifkoparne och de andelige<br />

från alla tragter af Europa, tillika med de<br />

tyfka Furftarne °), för at ändteligen åter förena<br />

den föndrade kyrkan, och genom et Con»<br />

filium tvinga Romerfka hofvet til upmärkfamhet<br />

på de asdeliges feder och deras förbättring.<br />

Ockfå Hertig Fredrik infann fig der<br />

tillika med Påfven Johannes; och Kejfarens närvaro<br />

gaf kyrkomötetalt det yttre anfeende, det<br />

iordrade. Pater Anton var älven der, å Abbotens<br />

af Difentis vägnar, ibörjan en obemärkt<br />

Munk 3 men redan efter några dagar, de förnämfte<br />

Bilkoparnes förtrogne; ty han var den<br />

förfte, fom updagade Iå väl Påfvens mifsnöje<br />

med kyrkomötet och hans förflag at uplöfa<br />

det, fom Hertigens forefats at hjelpa honom<br />

häruti. Han meddelade de bäila underrättelfer,<br />

äfven ifrån fjelfva Rom; hans förilag<br />

til förbättringar voro de vifaite;hans medel<br />

til enighetens bibehållande, de kraftigafte.<br />

Kejtaren begynte fnart blifva upmärkfam<br />

på den Munk, fom få noga kände Helvetiens<br />

tänkefätt,och fom ägde fä många adelsmans til»<br />

gifvenhet. Videt tornerfpel, fom Fredrik gaf<br />

de Stora och Adeln,trängde Anton fig iniKejfa-<br />

') <strong>«</strong>4i4.


VON W ER D EN BE R G. 107<br />

fårens loge,och lät anmäla hos honom, at<br />

han hade något högft vigtigt at uptäcka för<br />

honom. Kejfaren fäg pä honom och fvarade:i<br />

afton, min käre Anton.<br />

Fredrik drog Pater Anton näftan med våld<br />

ur logen. Säg m/g, Munk, hvad du vet.<br />

, jag fager er, Nådige Herre, fvarade<br />

Anton, at denna dag (kall ftörta er i otycka!<br />

Munk, du har förbund med djefvulen!<br />

ropade Hertigen. Kora,du fkall fäga<br />

mig mera. Han talade nu med en af fina<br />

Riddare, och tog derpå Anton affides. Tala<br />

nu, hvad vet du? Jag vet,Nådige Herre,<br />

at Påfven vil fly eller redan har flytt, at<br />

Ni ockfå lemnar Coftanz, för at följa honom!<br />

Petta vil jag uptäcka för Kejfaren,för at rädda<br />

er.<br />

För at rädda mig? Munk, du rafar! för<br />

at rädda mig ?<br />

Ja, Kejfaren hatar er: han fkulle iagttaga<br />

tilfället<br />

Munk! jag har armar och fvärd!<br />

Och fiender, Nådige Herre.<br />

Ja} men hvad har jag gjort dig, at du<br />

vil räknas bland Rudolfs vänner?<br />

Ni känner ej edra vänner, ej heller edra<br />

fiender. Rudolf är icke er fiende, ehuru han<br />

vet, at Ni ville itörta honomiolycka genom<br />

munken af Gachnang. Ni häftar til ert förderf.<br />

Kejfaren kan ej framtrolla bancrer, fvarade<br />

Hertigen fmåleende.<br />

Ni glömmer Bergstragten. Jagber er^ Hör<br />

nu icke åter freden.<br />

J det-


108<br />

Rudolf<br />

Idetfamma inträdde en af Fredriks Riddareirummet.<br />

Gå nu, Munk, och fäg Kejfaren<br />

hvad du vet. Fredrik kaftade lig på<br />

fin haft och fkyndade ifullt fporrftrek ifrån<br />

Coftanz. Folket författesidet vildafte raferi<br />

då det fick veta at Påfven och Hertigen<br />

flygtat. Huien uti hvilka de bott, förftördes,<br />

och Kejfaren kunde knappt rädda deras<br />

vänner från döden.<br />

Rudolf gick med Pater Anton tilbaka til<br />

Kergstragten. Jag väntade af kyrkomötet,<br />

fade Anton, långt mera; men varom tilfreds,<br />

Rudolf! Ännu är ej den tid inne, då männilkan,befriad<br />

från vantrons ok,känner och<br />

vet ikatta fit värde; men den fkall komma.<br />

Hufs denne farmingens martyr!<br />

bebådar blott hennes fcger, likatom morgonrodnan<br />

{olens ankomft. Af hans afka fkola<br />

tufende upftä, fom inga lågor mera fkola hinna.<br />

Jag talade med den ädle mannen i hans<br />

fängelfe, dagen före hans död. Vi lärde fnart<br />

känna hvarannan. Inför den Eviges thron,<br />

der farmingen bor, återfe vi hvarannan, fade<br />

han, mild fom en ängel,då jag om morgonen<br />

lemnade honom. Varom hädanefter mera än<br />

någonfin lugne och obekymrade: tågom intet<br />

fteg at öfverilning: lärom farmingen, men längfamt.<br />

Fredriks flygt (kall hafva flora, ja de<br />

ftörftaföljder förHelvetien. Bergstragten fkall<br />

få et helt annat utfeende. Idenna allmänna<br />

förvirring kunne vi högft blott afhjelpa och<br />

lindra etenfkildt elände. Så U:om ois då nyttja<br />

tiden: låtom ols utbreda ljus der vi kunne<br />

3<br />


von Werdenberg. 109<br />

ne, och midt i ftormen med lugn afbida defs<br />

flut. Rudolf, Rudolf! med hvarje dag blifver<br />

jagmera öfvertygadderom,at ingentingbör<br />

förhållas eller våldlamt genomdrifvas} aldraminft<br />

farmingen. Samma afton fom jag var hos<br />

den ädle, olycklige Hufs, kylte en annannärvarande,vänhansbojor,<br />

fuktade dem med (ina tå-<br />

rar och fökte tröftahonom. Dö! ropade han,<br />

dö,Hufs! Din död fkall förlkaffa farmingen<br />

tufende anhängare: dit gjutna martyrblodlörfamla<br />

tufende krirg liulets fana. Hufs, den<br />

vife, fagtmodige Hufs, fvarade med en ikakning<br />

på hufvudet : min vän! helt vifst fkali<br />

väl min dödförikaiTamig anhängare, men blott<br />

farmingen fordrar dem, icke jag. O, at min<br />

död åtminftone hos en enda måtte uptända farmingens<br />

ljus. Denne ende (kulle vara mig kärare<br />

?n de tufende, fom vilja hämnas min död,<br />

utan at känna fanaingen. En martyr gör,likalbm<br />

underverk, fanatifter. Verlden behöfver<br />

uplyfning, icke blindt raferi. Jag fruktar<br />

at Böhmen fkall blifva en lkådeplats för blodiga<br />

krig,icke förljufet. O! fäg mina Bohmrare,<br />

at Hufs valugnar demifit filta andedrag,<br />

men at han ockfå ber dem med fagtmod<br />

föka farmingen. Tro mig: förd näfta århundrade<br />

Ikall finna den. Så talade den foglige<br />

Hufs. Jag kaftade migihans famn,och<br />

lade: Gud Ikall belöna dig, ädle man! Dö!<br />

men vet at det ljus du uptändt, ej Ikall dö.<br />

Och lå förhåller det lig äiven, Rudolf. Låtom<br />

ofs blott iära, icke med våld genomdrifva farmingen:<br />

Den måfte .begripas,icke utbredas med<br />

va-


110<br />

Rudolf<br />

vapen. En fanatifk hop ftrider i dag för farmingen,<br />

och imorgon för vantron, få fnart<br />

en bedragare föritår at göra den heiig, eller<br />

en martyr dör för denfamma. Var lugn, bäfte<br />

Rudolf. Friheten är farmingens dotter,<br />

och bägge hafva et tempel. Blod och krig<br />

kunna ej förqväfva dem;men ockfå icke utbreda<br />

dem. Friheten fordrar uplyfla fjälar,<br />

icke beväpnade härar. Et enda ärelyftet och<br />

liftigt hufvud,gör med ordet frihet et helt folk<br />

uprorifkt och flörtar det (närt äter tilbakaidet<br />

meft tryckande flaiveri, få länge den itora ho.<br />

pen icke känner farmingen och är fri från vantro.<br />

Fördrifvom denna _^_ och friheten fkall<br />

fegra af fig fjelf. Regenterne fjelfve fkola,måfte<br />

befordra den, iå fnart farmingen kringfväfvar<br />

deras folk och deras throner. Sättom tryggt<br />

vårt hopp til iörfynen: vid fin hand förer den<br />

altid männifliorna framåt, aldrig tilbaka.<br />

Under fådana famtal hemkommo de tilMarie.<br />

Sällfkapet för fannings och dygds utbredande<br />

förfamlades;och medlemmarne beflöto<br />

at, ehvad fom kn måtte hända, föka bibehålla<br />

lugnet iöfra Rhätien.<br />

Ganfka fnart inträffade hvad de fruktat:<br />

Fredrik förklarades fredlös,och Kejfaren updrog<br />

Schweitz at eröfra hans länder. Öfveralt<br />

upbrötonu banerer* från defs åtfkilliga fläder<br />

och bundsförvandter, och den olyckliga<br />

Fredrik förlorade på fä dagar alla fina flora<br />

belittningar iThurgau,i Åargau, vid^Wald<br />

iRhendalen,och på andra fidan om Rhenflrömmtn.<br />

Öfvergifven af alla fina vänner, flygta-


von Werdenberg. 111<br />

tade han från den ena borgen til den andra.<br />

Kallade han en blick tilbaka, iå mötte den<br />

lågorna af hans borgar och fläder. Huru mycket<br />

hade icke nu den olycklige Furften velat<br />

gifva för fit folks kärlek, fom han förut föragtat!<br />

Huru mycket hade han nu ej velat<br />

gifva för en landtmans tår öfver hans olycka!<br />

Ach,han kände djupt det bittra hånlöje,fom<br />

förföljdehans flygt. Nu infåg han, at man blott<br />

kan lita på folkets kärlek, icke på defs eder,<br />

eller ingångna förbindeller. Bergstragten lkulle<br />

fäkert icke brutit den femti-åra freden,om<br />

kärleken flutit den. Omlider aldeles nedtryckt,<br />

utan mod, utan at våga lita på fina Tyrolers<br />

kärlek, fom af medlidande med den olycklige<br />

fattat til vapen ty han kände at hanej<br />

förtjente det j gjorde hanKejfaren å finlida<br />

ganfka förnedrande freds-förflag. Kejfaren lät<br />

tilfäga honom at infinna figiCoflanz,för at a<br />

nyo fom län emottaga fina länder. Hvilkenrefa<br />

förFredrik! Utan en enda Riddareifit fällfkap,<br />

ty alla fruktade Kejfarens onåd, begaf han (ig<br />

dit på enfliga bivägar, undvek hvarje männifka<br />

och fkydde hvarje koja. NäraCoflanz kommo<br />

någre Riddare honom til mötes. Han ville<br />

taga af vägen, då han fick fe dem, men<br />

de fkyndade fram til honom. Den främfle öpnade<br />

hjelmgallret: det var Rudolf von Werdenberg.<br />

Fredrik blef flum af häpnad och beilörtning.<br />

Detta ögonblick var det bittraftei<br />

hans lefnad. Herre, begynte Rudolf, tillåt<br />

ofs at ledfaga er til Coflanz. Edra vänner hafva<br />

öfvergifvit er: men Ni fkall ej framträda<br />

ikym-


f<br />

112 Rudolf<br />

Jkymfad eller föraktad inför Kejfaren, derföre<br />

at de fvikit er. Vi are edra Riddare- befall!<br />

Fredrik kaftade en häftig blick på Rudolf,och<br />

nedflog ögonen. Och det fkall ockfå iörfkaffa<br />

er billigare vilkor, fortfor Rudolf, när Kejfaren<br />

fer at Ni ännu har vänner.<br />

Rudolf von Werdenberg! fade Fredrik,och<br />

de förita tårarne af et djupt rördthjerta framträngde<br />

i hans ögon. Förluftenaf mina länder,<br />

fmärtar mig grymt > men ännu grymmare,<br />

at jag gjort er ondt. Och ändå yille jag<br />

ej med dettaögonblick återköpa,detta länder. Emottag<br />

min hand, Rudolf! anfe den och detta<br />

af tårar fuktade öga, fom prof af min tackfamhet.<br />

Jag fkulle kalla er vän, vore jag ej<br />

en Furfte, utan ära, utr.n länder. Ni är en<br />

ftor man. Ifanning gifs dock en högre ftorhet<br />

in purpurn! Gud! jag är rörd, rörd<br />

fom et barn! O, ädle män, är det himlen<br />

eller afgrunden jag nu känner? Rudolf,<br />

Gud belöne dig!<br />

De öfrige Riddarne voro alle medlemmar<br />

af iällfkapet,dem Fredrik ifina lyckliga dagar<br />

hatat och förföljt.<br />

Fredrik kom, ledfagad af Riddarrre til Coftanz.<br />

Keifaren gjorde honom bittra förebråelser.<br />

Det är er egen Ikuld, Fredrik af Tyrol,<br />

fade han, at Ni förlorat alla edra länder.<br />

En tår ftodiFredriks öga. ja, Ers Majeltät!<br />

jag har förlorat alt: jag äger intet och<br />

hoppas blott på er nåd:, men likväl var jag<br />

kanike aldrig rikare än nu. Deffe.män, fom<br />

jag hatade 3 fom jag förföljde,äro de ende,<br />

fom


von Werdenberg. 113<br />

fom vifat mig medlidande. Kejfaren kaftade<br />

en blick pa Fredrik, fedan en på hans följefiggare*<br />

Han kunde ej neka den olycklige (it<br />

medlidande, gaf honom hopp om bättre tider,<br />

och goda löften. Fredrik dröjdei Coftanz<br />

til defs laken flutligen var åtgjord. 'Nä*<br />

lian dagligen erhöll han de obehngligafte underiättelfer:<br />

at han förlorat fina fäkrafte borgar,at<br />

hela landfkaper alFaliit. Blott öfra Rhätien,<br />

der hans förmente fiender bodde, blef<br />

ftilla, emedan Pater Anton der bibehöll<br />

lugnet.<br />

Hertig Ernft betjente fig af Fredriks frånvaro,<br />

lör at eröfra Tytol. Dl imderrättelfe<br />

derom inlopp til Coftauz, förklädde den olycklige<br />

Fredrik fig fom landtman, och flygtade<br />

om natten ur itadcn. Han förtröftade på fina<br />

Tyrolers trohet,på deras medlidande med<br />

hans olycka, och begåf fig Rhenftrötnmen ut»<br />

före. Delad mellan hopp och fruktan,ankom<br />

han til Tyrols granfor. Här fann han en här<br />

beväpnade Tyroler och doras anförare med<br />

baneret midt ibland dem. Rudolf von Werdunberg<br />

var anföraren. Han igenkände Hertigen,<br />

och luften fkallade af gälli glädjerop.<br />

Werdenberg, iude Fredrik, och omfamnade<br />

honom: huru olycklig är jag ickej hvirje<br />

olyckligt Ögonblick förbittras jag på mina<br />

falika vätmer, ochhvarje lyckligt pä mig Qelfj<br />

ty för detta har jag dem at ticka, 10m j^g<br />

hatat. Rudolf, hvilken niännifka är tju ickjel<br />

Var edra und^rfåtares far, fvarade Rudolf: mera<br />

begär jag " ej at er, och det begär jag för<br />

II De;, H er


\<br />

114<br />

Rudolf<br />

er es;en fkull. Han öfverlemnade nu haren<br />

åt Hertigen, och Tyrol iörblef honom troget.<br />

Skogsltädernas förening öfvergick fmanin*<br />

gom til den närmafte, äfvenfom frihetens område<br />

dageligen vidgades. De ätta ftäderne hade<br />

erofrat Fredriks länder och voro nui oftörd<br />

befittning af dem. Men ännu herrfi;ade beftändigt<br />

oenighet imellan dem: eviga krig imellan<br />

de itora och deras underhafvande,gjorde<br />

våldlamhet och blodsutgjutelfe allmänna ialla<br />

dalar. Ilynnerhet voro Appenzellarne itolte<br />

och obändige. De vägrade at hylla d-.-n<br />

nya Abboten af Sankt Gallen, och han anklagade<br />

dem hos de edeligen förbundna ftäderna.<br />

DefTa dömdei faken^ men Appenzellarne<br />

åtlydde icke domen. Landtmannen nekade<br />

Adeln billig fkatt af de egendomar<br />

de förvärfvat fig. Vi are frie, fade de: en<br />

fri man göralt fritt, fom han förvirfvar: Jordtorfvan<br />

kan ej göra honom til flaf.<br />

Appenzells tal behagade folket: öfveralt<br />

grep det til vapen för at förIvara fin frihet<br />

ifrån utgifter och (katter. Blod flöt från alla<br />

kanter. Hvarje dag fteg förbittringenoch mecj<br />

den grymheten. Lagarna kommo i förfall,<br />

handeln uphörde,vägarne blefvo ofäkra,hjordarne<br />

mäite vallas af beväpnade. Ingenting<br />

anlags mera för heligt; ty Appenzeilarne trodde<br />

fig blott då fria, när inga lagar voro dem<br />

ivägen.<br />

Ser du nu, Rudolf, fade Pater Anton, at<br />

frihet utan uplyfning är det förfkräckligafte<br />

fom man kan gifva en dödlig? Ser du nu huru


von Werdenberg.<br />

ru nödvändigt det är, at befria mannifkorna<br />

från vaHtro och fördomar,innan man betror<br />

friheten i deras händer? Ännu är Öfra Rhä»<br />

tien itiilaj men om vi ej med ftörfta förtigtighet,<br />

med den vilafte, kallade öfverläggning<br />

leda folkets tänkefätt, få (kall det allmänna<br />

exemplet, Bifkopens af Chur och Henrik<br />

von Werdenbergs förtryck kaufke fnart,äfven<br />

härifrån förjaga lugnet och göra våra fredliga<br />

berg til en (kådeplats för blodsutgjutelfer.<br />

jag har redan vunnit tjerranie von Sttin och<br />

JfChrtnfits för vårt famfund. Henrik von Wordehberg<br />

är alt för ftolt, at kunna inle huru<br />

rutuansväidt et folks hat är. Han förlitar<br />

fig hlindt på fina väl betäfta borgar, och.<br />

på hvad hans hårda fogdar inbilla honom.<br />

Rudolf begaf fig til Henrik von Werclenberg<br />

och föreitälde honom med foglighet den<br />

fara, hv^aruti han fväfvade. Henrik fvarade<br />

imåleende: hade AdelniThurgau gjort lom<br />

jag, få fkulle faken fått en heit annan vändning.<br />

Jag vet alt för väl hvad Ni vil. Ni<br />

vil prata från mig min niagt. Jag fkall vara<br />

mit folks far för at blifva dets 11af. FullföljNi<br />

er bana, jag följer min. Er, Rudolf,<br />

leder til almofor, fom Abboten af Difentis<br />

tildelar Er: jag är ej få blyglam: jag ger hellre<br />

än tar dylika: jag förbehåller mig imedlertid<br />

edra hoteHer. Mina fogdariFärdun och<br />

på Bärenburg fkola väl hålla en eländig Bondhop<br />

i tygel.<br />

Henrik! tänk då på Hertig Fredrik! tänk.<br />

på Abbot Kuno! tänk på de många Adelsmän,<br />

H 2 fom<br />

115


116 RUD<br />

O L B<br />

fom förfummat at göra fig älföade af fina un*<br />

derfåtare, och derföreförloratalt! Henrik, jag<br />

har varnat Er!<br />

Det har Ni, och,jagbeklagar, förgäfves.<br />

Båda armarne på en urfinnig måiie bindas,<br />

om han ej- fkall lkada.<br />

Rudolf gick,och idet han vände fig om<br />

fick han le Wilhelm, Giittingens fon, och en<br />

ung flickakomma gående et flycke ifrån honom<br />

pä vägen, och ftadnade. Hvarthän, Wilhelm ?<br />

frågade han, då de kommit närmare. ' Til min<br />

fariDifentis, och fedan til dig och Marie,<br />

förat bedjaer om er väHignelfe för denna flicka.<br />

Med en ljuf rodnad nedilog flickan ögonen.<br />

Kon är dotter af e"n redlig landtman v,d namn<br />

Adam von Kamogafch. Jag alfkar Gertrudlom<br />

du Marie, fom min far ällkade Jutta. Rudolf<br />

betragtade flickan i denna alfkvärda förlägenhet.<br />

Hon var en intagande ikönhet, af et ädelt<br />

och oflwldigt utieende.<br />

Wilhelm hade ofta talat med Gertruds far,<br />

den gamle Adam. Hans ädla frihetsanda, hans<br />

rena föiftånd och hans innerliga godhet tilvunno<br />

honom Wilhelms hjerta, hvilken älfkade<br />

honom fom fin far. Pä folkets famlingsftällen<br />

var han altid vid Adamslida. Adam hade<br />

känt Wilhelms far och Rudolf på Guardowall,<br />

då de ännu voro ynglingar, och hade under<br />

den tiden ofta varit på borgen. Ofta hade<br />

Giittingen och Rudolf följthonom på vägen,<br />

då han gick tilbaka til lin by, och äiven ibni<br />

gäller biviftat hans bröllop. Ofta, då Wilhelm<br />

på deras landtliga fefter fatt vid hans<br />

fida,<br />

/


VON WIR D ENBERG. II 117<br />

fida, måfte Gubben berätta honom alla fmå<br />

händelfer iniellan hans far och morbror. Han<br />

fägnade fig nu af at kunna genom kärlek och<br />

vänfkap betala Adam den kärlek han haft för<br />

Giittingen och Rudolfideras ungdom. Sålunda<br />

upitod iniellan den gamle och ynglingen<br />

den renade vänlkap; men Wilhelm hade ännu<br />

aldrig varitiAdams koja, emedan den låg<br />

få nära Guardowall, och emedan han lör den<br />

ftolte fogdens fkull hatade denna borg.<br />

Omlider gick Wilhelm en gång til den gode<br />

Adam,der han emottogs af hans huftru<br />

och hans dotter Gertrud. Då hanfade fit namn,<br />

flod modern med obefkriflig glädje up från lit<br />

arbete och räckte honom handen. Gertrud<br />

betragtade honom med vänliga, men nyfikna<br />

blickar. Ni är fåledes, frågade modern, den<br />

unge Herr von Giittingen, fom min man iå<br />

högtalfkar? om hvilken han altid har få mycket<br />

at berätta? Gud fke lof 5 at Ni då en gång<br />

kommer til ofs! Huru länge har icke jag och<br />

Gertrud väntat er! Wilhelm kallade en blick<br />

på Gertrud och hon rodnade. Min man<br />

har gått borrt och kommer kanfke icke hem<br />

i dag 3 men jag hoppas (lock at Ni afbidai.;<br />

hans ankomft. Wilhelm iofvade det,och fmåningom<br />

bief famtalet mer och mera ltfligt. Med<br />

fit ofkyldiga, okonftlade hjertas hela förtrolighet,talade<br />

Gertrudmed Wilhelm,och aftonen<br />

var inne- förrän han märkte det.<br />

Gertrud betragtade ynglingen med fmåleende<br />

blickar, och hennes ögon blefvo beftändigt<br />

meralifliga: Hvarförebetragtar du mig få,<br />

H 3 . Ger-


L<br />

RUD O L T<br />

118<br />

Gertrud? frågade Wilhelm. Min far har fagt,<br />

fvarade don oikyldiga flickan, at Ni var den<br />

Jkönafte yngling fom han nänfm fett, få fkön<br />

ioiu dn helige Johannes ivart klolter^ och<br />

dulöre vil jag fe om min far har rätt.<br />

Nä? _ Han har orätt,eller ock måfte den<br />

helige Johannes's biid vara ganfka mifslyckad.<br />

ntJ:> JaS foulle faga, at Ni vore ännu<br />

ikönate, än den helige Johannes.<br />

Men Ni är<br />

dock lik honom. Se! liktom de ljufa lockarne<br />

fladdra omkring edra axlar, fladdra de ock<br />

omkring hans. Men edra ögonäro vänligare.<br />

Hon fåg nu ganfkaömt och ofkyldigt pä honom,<br />

och lade hans lockar i famma ordning<br />

kring hans axlar,fom Apoftelens hade på taflan.<br />

På detta fatt futo de hela aftonen bredvidhvarannan:<br />

Wilhelm hade ännu aldrig fagt<br />

få många obetydliga faker, och ändå få angenämt<br />

lördrifvit lin tid fomidag. Modern måfte<br />

flera gångor påminna dem at det redan<br />

förlängefedan ringt til aftonböniklottret, och<br />

bid nu Wilhelm at få vila hvar han (kulle<br />

ligga. Gertrud fkyndade förut. Der fofver<br />

fade hon, idet hon pekade på hans fäng,<br />

och vägg om väggnied er jag. God nattI<br />

e.iii lade lig. Han hörde Gertrud vända<br />

tig i fangen, och klappade fagtai väggen»<br />

Hon lvarade. Bägge lago ännu vakne några<br />

■ar och klappade ömlom, tils modern befaite<br />

iz :truvl vara ;.yft. .<br />

Red, j :i ganfka tidigt om morgonen, då Wilhtlm<br />

änuu ioi, klappade Gertrud. Ännteligtn<br />

v^nade han^ ocii ivaiade. De ftodo nu<br />

bag-<br />

/


von Werdenberg.<br />

bägge up, och inom några minuter voro de<br />

tiliammans. Denna morgon kom Adam tilbaka,<br />

och Gertrud berättade honom ilrax, at<br />

hon fann Wilhelm mycket, mycket ikönare än<br />

den helige Johannes. Wilhelm dröjde här ännu<br />

en dag 3 men hans upinärkfamhet delades<br />

nu imellan Gertrud och hennes far. Då han<br />

gick, följde Gertrud honom på vägen. Hon<br />

bad honom väl hundrade gångor komma tilbaka,<br />

trodde honom icke, ehuru mycket han<br />

än lofvade göra det, och ropade ännu långt<br />

ifrån til honom, at han för all d-1 fkulle hälla<br />

hvad han loivat.<br />

Ockiå Wilhelm kände famma böjelfe för<br />

Gertrud, fom hon vifat för honom, och redan<br />

några dagar derefter var han åter hos Adam.<br />

Gertrud kom honom til mötes med de<br />

tydligafte tecken af fin glädje. Hon berättade<br />

honom,at hon,alt fedan de fift råkades, endaft<br />

tänkt på honom, at hon dagligen gått til klottret<br />

för at betragta den helige Johannes; at<br />

hon, til och med då hon vaknat ömmorgnarne<br />

3 klappat iväggen men ach! icke fått<br />

fvar !<br />

Wilhelm fattade hennes hand och afhörde<br />

denna berättelfe med obefkrifligt nöje. Med<br />

hvarje timma förlorade nu fadern ynglingens<br />

upmärkfamhet, och Gertrud behöll den om<br />

Ikränkt. Wilhelm hade nu ej flera frågor at<br />

göra honom om fin fars och morbrors ungdomsår,men<br />

få mycket mera at tala med Gertrud<br />

om henneslöfialar,om hennes blomiter,<br />

och om den helige Johannes. Klappandet i<br />

H 4 väg-<br />

119


120<br />

Rudolf<br />

viggen tiltoa; hvarje natt. och de bagge gamle,iom<br />

omiider förbödodet, hörde dem lik-<br />

\,U beltändjgt klappa, men fagtare än förut,<br />

och då och c!å fucka.<br />

igryningen voro Wilhelm och Gertrud<br />

ledan vakna, och midnatten var iör dem aftonfkymningi<br />

n. Pet tycktes lom behöfde de<br />

ej mera någon fönin, och likval blomitrade<br />

Langes fyndet lom et par närftåcnde rofor en<br />

ikon vårdag. Gick den gamle jom morgonen<br />

til fönftret,få låg han huru bägge redan ftodo<br />

eller futto bredvid hvarannan, huru Gertrud<br />

lekte med Wilhelms lockar, eller denne<br />

fattade hennes hand och huru de fmålogo<br />

emot hvarannan. Idenna flällning låg han<br />

dem ännu om aftonen, ochiden femma hade<br />

han lett dem hela dagen. På detta fatt förflöt<br />

någon tid. Omiider Jemnade Wilhelm nä-<br />

Han aldeles icke mera Adams koja och den<br />

forkjuiande Gertruds fidaj och lemnade han<br />

henne någon gång,la bidade hennes ögaitårar<br />

och hon drömde vaken til defs Wilhelm<br />

kom tilbaka. Den ädle Gubben blef orolig<br />

då han fag deras kärlek, och talade med Gertrud<br />

dejom. Mit kära barn, du ftörtar dig i<br />

en afgrund af lidanden och fniärta. Gertrud<br />

fåg härvid på honom med förundran3 ty hon<br />

kände fig f;i lycklig. Gintingen är ej Herre<br />

af fin hand. Du är en Bonddotter och<br />

Han - - " Bäfta flicka, ännu är det tid, drag<br />

dig ifrån Göttingen!<br />

Ifrån Göttingen? frågade hon, och hennes<br />

ögon fy! ,s af tårar: jag begär ju icke at blifva<br />

/<br />

t<br />

/


VON W E K D V. N fl E R G. 121<br />

va hans maka; men hvårföre lkall jag icke få<br />

le honom? När faknade väl den ofkyldiga kärleken<br />

invändningar? Hade än fadern ölverrygat<br />

dottern, at hon ftulle göraWilhrlm olycklig<br />

om hon fortfor at umgås med honom: hade<br />

än dottern afkärlek til Wilhelm lofyat undfly<br />

honom, få gick dock alt lin förra gång,<br />

fä fnart Wilhelm kom. Då hon fick. le honom,<br />

kaftade hon en forglen blick på honom 9<br />

fuckade, ftod up och förfvann. Wilhelm hailade<br />

nu efter henne, tog henne i fin famn<br />

och frågade väl tufende gångor: Gertrud hvad<br />

fattas dig? Hvartöre undflyr du mig ? Hvarföre<br />

fuckar du ? Alla defla frågor befvarade<br />

Gertrud med Kickar och tårar,hvilka,fom vanligen<br />

fker, invecklade dem bägge ännu mera<br />

ikärlekens fnaror. Väl hundrade gångor ångrade<br />

fadern, at han bett flickan draga fig ifrån<br />

honom; ty detta bemödande flöts altid<br />

medömma,kärliga blickar, med nya heliga förfäkringar<br />

om kärlek, med häftigare och innerligare<br />

famntag. Ach, min far, fade Gertrud,då<br />

Adam förnyadefina föreftällningar: Du<br />

" fåg, at jaggerna ville undfly honom; men är<br />

det mit fel, at det ej vil lyckas? Ja, Gertrud!<br />

Himlen vet det! fade den gamle med<br />

tungt -hjerta,och beflöt at fjelf tala med den<br />

unge Giittingen.<br />

Då Wilhelm följande dagen kom tilbaka,<br />

gick Adam honom til mötes. Bäfte yngling \<br />

du kan göra mig en tjenft. Jag har något pä<br />

mit hjerta, fom oroar det. Wilhelm ftadna»<br />

de et ögonblickj ehuru bråttom han än ha-<br />

H 5<br />

de,


122<br />

Rudolf<br />

de, och betragfade honom med en väntande<br />

blick. Du vet at jag allkar dig, gode Giittingen<br />

?<br />

Hvad vil du,bäfte Adam! fäg! fkyndaI<br />

Solhettan befvärar mig.<br />

Jag är Gref VVerdenbergs lifegen:min dot-<br />

ter ockfå<br />

, Du - ♥<br />

-<br />

Vid Gud! jag vill löfa Er. Bekymra er<br />

eJ" J ag ar redan länge(e'n beflutit det.<br />

Du älfaar min Dotter V vä


t<br />

von Werdenberg.<br />

pade: du är min maka, Gertrud! Här gifver<br />

ja»: dig min hand och min eviga trohet. Gertrud<br />

öiverlemnade fig iörkjuft åt den fköna<br />

känflan,at hennes hemligaite önfkningar,hennes<br />

omöjliga drömmar, (om hittils kodat henne<br />

få mänga tårar, nu (kulle upfyllas. Midt<br />

under data rus af den lyckligafte kärlek,banade<br />

fig dock ändteligen faderns rött en väg til<br />

deras öra: Och _, om nu din far,Giittingen,<br />

ej famtyckeri'<br />

Bäite Adam! fade Wilhelm, han behöfver<br />

ju blott te och tala med Gertrud; och det (kall<br />

han Kom,älfkade Gertrud,kom! Han drog<br />

henne med fig, och fadern fåg efter dem med<br />

envälftgnande blick: Himlen gifve at den gamle<br />

Giittingen måtte känna för Gertrud hvad<br />

jag känt för hans fon 3 och de Ikola blifva<br />

lyckliga!<br />

Under glada famntag, under ljufva lamtal<br />

fkyndade Wilhelm med Gertrud til Kloitret<br />

Difentis, då han hann Rudolf. Denne betragtade<br />

den intagande' flickan och förnöjde fig af<br />

den fiifla och rena ofkuld,fom fyntes ihennes<br />

anletsdrag; och när hon någon gång fåg<br />

på honom, få lyfte af denna blick en fådan<br />

renhetif]älen, ehuru blandad med någon fruktan,<br />

at den återkallade i hans minne de tider<br />

då han fom yngling äl(kade Marie. Och,<br />

fköna flicka, älikar du då ockfå min Wilhelm<br />

? frågade han: Gertrud fåg på honom<br />

och fedan på Wilhelm. Ja, Rudolf! hon älikar<br />

mig (om Marie alfkar dig. Rudolf fatte<br />

fig imeiian de bägge äl(kande och fmåningom<br />

för-<br />

123


124<br />

Rudolf<br />

förfvannGertruds blyghet. Hon berättade början<br />

til lin kärlek med få mycken blygfamhet,<br />

at Rudolf ej kunde afhålla fig ifrån at lägga<br />

fin hand på hennes hufvud och i fit hjerta välfigiia<br />

henne. Men, Gertrud, om nu Giittingens<br />

far nekar dig fin väifignelfe? Hon uplyfte<br />

fina ö*?;on, nedflog dem åter, plockade<br />

på fit halskläde och fälde en tår. Sa är<br />

jag olycklig, fade hon ändteligen med en djup<br />

fuck. Dock om han blott icke hatar mig, ont<br />

}ag ätminftone någon gång far fe min Wilhelm!<br />

Rudolf: tryckte henne til fit bröii,idet han<br />

fade; Himlen förbjude, min dotter, at et få<br />

fkönt hjerta, fom dit, (kulle blifva olyckligt!<br />

Kommen mina barn; jag fkall följa med er<br />

til Difentis. Gertrud kattade Cg gråtande tit<br />

Rudolfs fötter och ropade, innerligen rörd:<br />

min far! min far! Pviidolf uplyfte henne, och<br />

ej långt derefter danfade hon med glade hjerta<br />

vid Wilhelms hand framföre Rudolf. Ju<br />

närmare hon kom kloftret, ju muntrare blef<br />

hon, ty hennes ofkyldiga hjerta kände ingen<br />

annan fruktan,än den man väckte hos henne.<br />

Då de kommo til klofter trägården, togRudolf<br />

flickan vid handen och förde henne til<br />

Giittingen, fom fatt allena i en fkön löflal.<br />

Här förer jag til dig et hjerta fullt af olkuld,<br />

begynte Rudolf, din fonsflicKa, en annan Jutta.<br />

O Gud! fade Gertrud, och kyfte Giittingens<br />

har.o*, huru liknar du icke min Wilhelm!<br />

Sonen omfamnade fadern,berättade honom<br />

huru han blifvit bekant med Gertrud och<br />

bad om hans väifignelfe. Gud välfigne er,mit<br />

na<br />

t


von Werdenbeig. 125<br />

na barn! fade Guttingen, och dig, min fon,<br />

gifvc hanidefla armar } vid detta hjerta, flera<br />

dagar än han gaf din far vid Juttas. Han<br />

höll den fköna> ofkyldiga flickan länge ifin<br />

famn.<br />

Rudolf och de tvänne älikande förblefvo<br />

öfvernatteniklottret, och följande dagen gingo<br />

de med Gihtingen til Marie, hvareft de<br />

öckfå funno Pater Anton. Wilhelm blef nu<br />

här högtideligen förlofvad med Gertrud. Om<br />

aftonen mäfte han lemna henne hos Marie,<br />

och följamed Rudolf, Anton och Thuring til<br />

Truns, der fällftapets medlemmar om natten<br />

förfamlade fig och upfogo ynglingenifit fanjfund.<br />

Med tårar kallade han figi alla detta,<br />

ädle mäns armar 9 och gjorde det löfte,at aldrig<br />

begå någon våldfamhetj at utbreda fanning<br />

och dygd; at bibehålla fred} at Ikydda<br />

rättvifan; at ftrida mot fördomaroch lafter,och<br />

at fora en obemärkt och lugn lefnad,helt<br />

och hållet upoffrad åt mänfklighetcns väl,icke<br />

åt ärelyitnaden. Man nämnde nu för honom<br />

medlemmame, omtalte derasplaner, framlade<br />

för honom på det tydligaite fatt medlen<br />

til deras utförande. Han fönderbrötfit fvärd,<br />

til et .tecken at han ville fk'y aiia våidfamheter,<br />

och blott genom förnuftiga fliäl, aldrig<br />

genom tvång,- leda männifkorna til dygden.<br />

Alla klagade ännu beftändigt öfver de våldfamheter,<br />

forh Henrik von Werdenberg och<br />

hans fogdar på Bärenburg, Färdiin och Guardowall<br />

utöfvade. Ulrik, den yngfte af de trenidlfi<br />

bröderne Friherrarne Räzuns^ höjde<br />

med<br />

u


126 Rudolf<br />

med ifver fina händer,idet han fnde: det är<br />

nältan omöjligt, mina bröder, at längre hämma<br />

Werdenbergfka underiåtarnes raferi. Henrius<br />

Kaftellan på Bärenbure; är et vilddjur i<br />

männipKohan.n. För några dagar fedan var jag<br />

vittne til hans grymhet och folkets förbittring.<br />

Tvänne bönderiBäreoburg dreivo hans ivinhjord<br />

ur fin åker. Han lät upkalla dem på<br />

borgen, och, ulan at vilja höra dem, tvingade<br />

han dem at äta med Ivincn. Jag red lörbi<br />

juit fom de nedkommo från borgen,och i<br />

häitigaite raferi berättade denna fkymf. En<br />

al våra bröder, munken Ludolf ifrån Difentis,<br />

befvor dem.at IVilla fig. Jag lofvade dm<br />

med heliga eder uprättelfe,och bad dem blott<br />

ännu någon tid hafva tålamod; men vi förmådde<br />

med möda hålla dem tilbaka. Vi måtte<br />

vidtaga fkyndefamma föriigtighetsmått, annars<br />

utbrifter iharf krigslågan,äfveni derna<br />

beigstragt. Och vore det väl underligt, om<br />

defie männifkor omfider grepo til vapen? Förhalom<br />

ej längre den dyrbara tiden.<br />

Andre omtalte fogden på Guardowall,hans<br />

valluft och hans öfverdådiga lefnad. Skole vi<br />

vänta, lade Ulrik, tils denne välluftling förgiftat<br />

våra landtmans ky&a hjertan och rena<br />

leder? Vi utilrö dygdens fäd,och han uprycker<br />

den åter ined fräcka händer. Han fläpar<br />

de fkönafte flickorna ifit fögderi up på borgen,<br />

förnedrar dem i deras fäders åfyn, och<br />

drifver gäck med deras förtviflan. Folket vil,<br />

la ivagt det än är,ifin förtviflan bryta fina<br />

bojor. Föriäkrom Werdenbergs underhafvande


von Werdenberg. 127<br />

de om var hjelp, med det vilkor,at de ännu<br />

några dagar gilva (ig tilfreds. Äfven våra<br />

egne underfåtare,ehuru mildt de än behandlas,<br />

hoppas dagligen mer och mer fina friheters<br />

(tadgande. DefTa äro ännu inga rättigheter,<br />

utan biott privilegier, iom vi eller våra<br />

barn, få fnart vi vilje, åter kunne taga tilbaka.<br />

Låtoni ofs göra våra underfåtare det til<br />

rättighet,fom är rättighet. Vi hafve ftyrka<br />

nog at kunna bjuda Bilköpenaf Chur och Gref<br />

Werdenberg fpetien. Hvad förmå Chur, Sargans<br />

och Toggenburg emot mig och mina bröder,<br />

emot Grefven af Sax,Abboten af Difentis 9<br />

Rudolfs broder Hugo von WerdenbergiHei*<br />

ligenberg, Johannes von Stein, Friherren von<br />

EhrenfelsV<br />

Skulle vi begynna et krig? frågade Anton.<br />

Nej!nej!under fredens oliv vilje vi trygga<br />

ÖrraKhätiens invånareideras rättigheter foni<br />

männifkor. Våra underfåtare äro (lillaoch lefva<br />

lycklige. Det är fant, de hoppas, at er<br />

godhet fkall blifva deras rättighet; men gifve<br />

vi dem nu detta förmoner, få (kall lam'.mannen<br />

i Chur, Werdenberg och Toggenburg<br />

gripa til vapen förat tilfäkta (ig lika rättigheter.<br />

Kunne vi undvika at tillika invecklas<br />

idetta krig ? Antagom at den förtrycktelandtmannen<br />

fegrade: Tron J då, at han (kulle vara<br />

nöjd med rätt, med billighet? Nej, han<br />

Ikulle härja,fkulle hämnas på iina förtryckare<br />

all lin lidna olörräct, fkulle bränna och mörda.<br />

Och kunden J då hindra dem från at lika<br />

behandla den grymme Henrik von Werdenberg


128<br />

Rudolf<br />

berg och den gode Ulrik von Räzuns? Han<br />

fkulle glömma din godhet, blott tänka på din<br />

börd,på dina borgar, och ftraffa den ftolte<br />

Henrik idig,emedan du är ai famma ftånd<br />

(pni han. Vi måfte ännu dröjanågon tid. Lofvcn<br />

edra underfåtare, at tie fnart fkola få en<br />

billig frihet} ilällen Henriks, Toggenburgs<br />

ocii Bilköpens underfåtare tilfreds. Vi måfte<br />

iörft vara fruktansvärde för honom och för<br />

Henrik: Det are vi få fnart Fredrik von Toggenbuvg<br />

är vår; och tro mig: jag hoppas ännu<br />

kunna vinna lians vunfkap. Han tänker<br />

mänlkligare, än J tron, och' hatar Bilköpen.<br />

Latom ofsän<strong>«</strong>u dröpnågon tid, förat fpara blod.<br />

Alla voro af famma mening fom den vife<br />

Anton. Sällfkapet atfkildes. Giittingen,<br />

med fin fon och Rudolf gick tilbaka til Marie.<br />

Här öfverlade man på hvad fatt Gertrud<br />

kunde utlöfasifrån Henrik. Rudolf lade: Henrik<br />

är vår fiendej, får han veta at du alfkar<br />

flickan, få är hon olycklig. Förtig din kärlek,til<br />

defs fadern utlöilhenne. Jag ikall tala<br />

med honom derom.<br />

Munter vände Gertrud med Wilhelm til*<br />

bnka til Adams hydda.Ifkogen.vid Guardowall<br />

faite de {ig på en höjd och talade med förtroiighet,<br />

om framtidens lycklaliga dagar,<br />

tvarvid eU: alt annat,och icke murk-<br />

. Slottsfogden flod frainföre dem,och med<br />

lyftna blickar betragtado åen fköna Gertrud.<br />

Åndteligéo iträdde han närmare och frågadei<br />

e:.: troLiig ton: hvem är du,flicka? Eägge<br />

uplyftade nu lina ögon, och G darra


von Wc r denberg.<br />

129<br />

rade då hon fåg Slottsfogden framföre fig.<br />

Flicka, hvem är du? frågade fogden ännu en<br />

gång. Jag är Adam von Kamogaichs dotter,<br />

fade Gertrud med ftappiande röft. Min<br />

lifegen fåledes^ och hvem är du? frågade<br />

han Giittingen. Denne mätte honom föragtligt<br />

med ögonen och fvarade: Hvem ger dig<br />

rätt at göra denna fråga? Jag är karl, och<br />

färdig at lära hvar och en tölp at vara höflig.<br />

Kom,Gertrud! - " -<br />

Blifhär,flicka!ropade fogden häftigt, och<br />

Giittingen ftadnade med Gertrud, Z^Kkangå,<br />

fade han til Giittingen. Denne fvarade fmåleende:<br />

Hvem är då du, fom kan befalla ofs<br />

gå och bli qvar? Som du fer, är jag flickans<br />

ledfagare,och blifver hos henne. Har du något<br />

at Tåga henne? - " - " Hvem är denne<br />

man,Gertrud? Slottsfogden påGuardowall,<br />

fvarade hon.<br />

Slottsfogden vände fig nuborrt Iik fom förat<br />

ej vidare br - (ig om dem, och gick in i Ikogen.<br />

Giittingen förde den darrande flickan til hennes<br />

far, fom hjerteJ.igen gladdes åt (in Gertruds<br />

lycka och föreiatte iig at rätt fnart tala med<br />

fogden om hennes utlöfning. Giittingen flöt<br />

Gertrud ännu en gång ifina armar, fvor henne<br />

en evig trohet, och böd henne derpä farväl.<br />

Följandedagen kom Slottsfogden til Adam.<br />

Han var ovanligt vänlig, trycKte den gamles<br />

hand och förfäkrade honom om lin välvilja.<br />

Adam trodde fig böra iagttaga detta rilfälle<br />

för at tala med honom om Gertruds utlösning.<br />

Slottsfogden blef upmärkfam,likväl afflog han<br />

IIDel. I icke


130<br />

Rudolf<br />

icke hans begäran. Han fökte på långt håll<br />

utforfka hyarföre Adam ville hafva fm dotter<br />

fri,och denne föregaf några farmolika orfaker,<br />

utan at iäga den verkeliga. Skickaimorgon<br />

er dotter up til mig på borgen, fade fogden<br />

idet han gick, få får jag fe hvad jag dervid<br />

kan göra.<br />

Den gamle Adam litade ej på fogdens tvätydiga<br />

mine,ifynnerhet då han hördeaf fin dotter,<br />

at fogden fett henne med Giittingen. Likväl<br />

gick Adam dagenderpå medGertrud up på<br />

borgen. En af fogdens tjenare fattade flickans<br />

hand för at föra henne in ifålen. Då fadern<br />

ville lölja med,böd han honom vänta til defs<br />

han blef kallad. Darrande gick Gertrud med<br />

honom genom fålen iniet litet rum,dit fogden<br />

nu begifvit fig.<br />

Lin far vil köpa dig fri, min dotter, begynte<br />

han,och betragtade den fköna flickan<br />

med begärliga blickar. Men jag låter ej få<br />

lätt de ikönafte flickor flippa mig ur händerna.<br />

Sjelf alfkar jag dig mit barn} och, om<br />

du vil, få kan du blifva här hos mig på borgen.<br />

Här, mit hjerta lilla han fattade vid<br />

d fra ord hennes mjuka hand här hos mig<br />

fkall ingenting fattas dig: du behöfver ej arbeta,<br />

och kan lefva fom en fru här på flottet,<br />

jag vil frigifva dig utan löfepenning, om<br />

du blott vil blifva hos mig någon tid} och<br />

då fkall du tillika fåen ganfka hederlig hemgift.<br />

Gertrud begynte gråta. O,fläpp mig Herre,<br />

jag vil och kan icke blifva hos Er.<br />

Icke?


VON WeÉD E NBE RG. 131<br />

Icke? Flicka, vet du at det ftår imin niagt<br />

at behålla dig här? Jag varnar dig, mit barn,<br />

neka icke! Du lär väl icke känna huru il >ttsfängelfet<br />

fer ut. Kom, mit barn; var lovlig<br />

på det jag ockfå kan vara det.<br />

Vid defla ord omfamnade den välluftige<br />

Gertrnds fkonalif, och hon gaf til et högt fkri.<br />

Han tryckte henne håidt til lit bröft och lade<br />

fin hand på hennes mund, at hennes rop<br />

ej Ikulle höras;menidetfamma upläts dörren,<br />

och Adam ftörtade häpen inirummet.<br />

Fogden fläppte flickan och ropade förargad<br />

til fadern: hvem har låtit kalla dig?<br />

Min dotters fkri, Herre! {varade den gamle<br />

blek och darrande, och fattade Gertruds<br />

hand. Hon är mit barn, och äger mjt hjerta.<br />

Hon är min lifegen, gamle narr, det vet<br />

du väl?<br />

Ty varr vet jag det: och jag lemnar åt<br />

Himlen at dömma, om det är rätt at männiikor<br />

äro lina bröderslifegne. Ja,Gertrud är er<br />

lifegen, jag nekar det ej,men icke på detta lätt»<br />

Nå, och på hvad latt då?<br />

Herre!jagalfkarmin dotter,faftän hon är er<br />

lifegen, och mit blod kan blifva lika få varmt<br />

foni den ftörfteadelsmansilandet. Icke på detta<br />

fatt, fager jager. Och (kulle jag än blifva<br />

fördömdpå den ytterfta dagen, deifore at jag<br />

räddade "min dotters ära, fkall jag dock rädda<br />

den. Jag är far;och denna känfla kan icke<br />

Ni, kan icke Kejfaren qväfva. Hellre vill<br />

jag vara mit enda barns mördare, än at hafva<br />

födt det til vanära. Herre 3 fläpp min dot»<br />

I2 ter.


'V<br />

132<br />

R U D © L F<br />

ter. Ni vet icke hur långt en fars förtviflan<br />

kan gå.<br />

Jag tror at du hotar?<br />

Jag hotar icke; men jag är far, och tror<br />

Ni at jag med nöje fkulle fe min dotter ftörtas<br />

iafgrunden? Kom, Gertrud.<br />

Adam, din .dotter £kall blifva här på borgeny<br />

här fkall honblifva, fager jag!Dukangå.<br />

Herre! vid Gud! utan min dotter går jag<br />

icke.<br />

Känner du fträckbänken,känner du jernlänkarne?<br />

Gertrud gaf til et högt (kri.<br />

Store Gud! Ach, tänk då ockfå Ni en gång<br />

på den ytterfta domen! Tror Ni at Gud ej<br />

kan ftraffa?<br />

Korrt och godt! flickan blifver här. Han<br />

fattade hennes hand.<br />

Den gamle drog en dolk ur fit bälte, och<br />

fade med en hemfk blick: fläpp! eller defs<br />

förftafting fkall genombåra flickans hjerta, och<br />

det andra (kicka dig,niding, til afgrunden s dit<br />

rätta hemvift.<br />

Fogden fläppte förikräckt flickans hand.<br />

Så gå då, ropade han, fä gå då! Men din<br />

dotter (kall icke blifva fri. Hon fkall för altid<br />

vara lifegen under borgen Guardowall.<br />

Häftigt gick den gamle förtörnade fadern<br />

borrt med (in dotter, utan at fäga et ord mera.<br />

Under vägen fkakadc han betänkligt fit hufvud.<br />

l'å han kommit tilkyrkanmed henne,ftannade<br />

han, och tycktes varaiftrid med lig fjelf<strong>«</strong> Ömfider<br />

förde han henne in,och til altaret. Mit<br />

barn, iade han med tungt hjerta^ jag förutfer<br />

för-<br />

/


VON WER D EN BERG. I 133<br />

förlkräckliga ting. Lofva mig här vid den Eviges<br />

altare, at hellre dö,än låta förnedra dig<br />

af denne välluftige niding. Jag kan ej rädda<br />

dig. Ville jag an flygta med dig, få vore<br />

du likväl öfveralt denne nidings lifegen, och<br />

dina barn tillika meddig: deflutom fkulle hans<br />

fpion^r hindra vår flygt. Gud, hans änglar<br />

och du ijelf fe der dina ikyddare! Der,<br />

Gertrud,är min dolk;rädda med den din oikuld<br />

och din falighet. Genomhora välluftingens<br />

bröit då han vil våldföra dig. Der, mit<br />

barn, tag den och fvär, at hellre dö än låta<br />

förnedra dig.<br />

Gertrudsbäfvande händer kunde knappt hålla<br />

dolken. Hon fvor med ftapplande rött hvad<br />

fadern bäfvande föreftafvade henne,och gick<br />

med vacklande fteg ur kyrkan rred honom. I<br />

detfamma fom de fkulle gå utföre berget, kommo<br />

tvänne af fogdens utfkickade, fafttogo fadern<br />

och iläpade honomifängelfe. Kom ihog<br />

din ed, Gertrud! ropade han til henne. Hon<br />

föll afdånad til jorden. Då hon vaknade befann<br />

honligifin fäng, omgifven af fina grannar.<br />

Efter hand,i famma mjin fom hennes<br />

matthet aftog, berättade hon händelfen. Alle<br />

förbannade den omänfkiige och välluftige fogden<br />

5 alle beklagade den gode fadernj men<br />

ingen visfte något råd: ja månge fpådde<br />

denna olyckliga familj, at den måtte bereda<br />

fig på de förfkräckligafte följder af detta upträde,<br />

helft Adam tillika dragit dolken mot<br />

flottsfogden. Mor och dotter fölloiden meft<br />

tröltlöfaförtviflan. I3 Emot


It<br />

134<br />

Rudolf<br />

Emot aftonen fmög fig en af fogdens utikickade<br />

til kojan. Han gick in, emedan han<br />

in^en iåg -inom modern och dotternj fatte lig<br />

hos dem, beklagade deras olycka, afmålade<br />

Adams broft fåfom ganfka ftort,och väckte<br />

hös d' m den plägande fruktan, at Adam tiläfyrs<br />

kunde föras til afrättsplatfen. Åndte»<br />

ligen, då nior och dotter knäföllo för denna<br />

tiger, iade han: det gifves ännu et medel at<br />

lädd


VON WERDENBERG. 135<br />

tviflan. Nej, min far, ropade -Gertrud, jag<br />

har fvurit dig det: Hellre dö, än blifva förnedrad<br />

och för evigt olycklig!Giittingen!du<br />

ikall begråta och hämnas mig!Ifamma ögonblick,<br />

fom deffa ord fkredo öfver hennes läppar,<br />

upläts dörren,1 och Göttingen inträdde.<br />

Det var idagbräckningen,och han (kulle denna<br />

dag om aitonen bivifta fälUkapets fammankomft<br />

iTruns} men hade gått natten förut,för<br />

at kunna vara dagen öfver hos Gertrud. Der<br />

är han, Gud fke lof! ropade Gertrud. Der<br />

är vår befriare: hon kaftade figihans famn 9<br />

och modern berättade honom deras olycka,<br />

Tufende gångor afbröt Göttingen berättelfen<br />

5 med de häftigafte förbannelfer öfver fogden.<br />

Omfider fade han,och tryckte Gertrud<br />

ännu en gång hårdt til fit bröd: Gertrud, jag<br />

Ikall hämna dig, och ftraffa denne affky värde<br />

niding. Lemna mig den dolk, fom din far<br />

gifvit dig. Han fåg på den med blickar, gnifirande<br />

af harm och raferi. Ja, jag har den!<br />

ropade han j jag härden! Låt honom komma,<br />

den välluftingen: jag Ikall gifva afgrunden en<br />

högtid. Med möda lemnade hans uprörda<br />

känflor rum åt hans öfverläggning om det<br />

fom nu (kulle vidtagas. Gif dig til freds,Gertrud!<br />

Säg budet, fade han tilmodern, at Ni<br />

ännu en gångbeflutit bedja fogden om er mans<br />

lif,och viljen derlöre vänta honominatt. Lemna<br />

åt mig det öfriga; men ingen får fe mig.<br />

Han gick nu på det rum, der hanaltidplägade<br />

ligga då han befökte Adam,och der blef han<br />

lugnare. Nu påminte han fig ockfå, at han<br />

I4' hög-


136 Rudolf<br />

högtidligen J6fvat Samfundet för Mänfklighet<br />

och Dygd, at aldrig begå någon våldfamhet.<br />

Han log vid fig gelf åt detta löfte. O du<br />

korrtlynta godhet! du okunniga dygd! ropade<br />

han: huru illa känner du ej laften,om du<br />

tror at ord äro tilräcklig;a at tygla den! Dygden<br />

behöfvef dolkar, fvärd och lågor lika la<br />

väl fom tälten. Dock, ju lugnare han blef,<br />

o tyngre hvilade löftet, at aldrig förfara<br />

\ lamt, pa hans hjerta. Häfta Gertrud, faée<br />

han, tok at 1 aTion med tårar och böner<br />

förmå detta vilddjur at ftfgUva din far utan<br />

din vanära. Förft då, när böner och tårar icke<br />

hjelpa, för honom hit. Rönfallför honom här<br />

ännu en gång. Använd alt tör at röra hans<br />

hj' 1 ta. Hota honom med din förtviflan,med<br />

dia död. bag honom s at du heligt fvurit din<br />

far,at ej öfverlefva din vanära. Gertrud lofvade<br />

det med tårar, och Giittingen tänkte, då<br />

han var allena: jag är ofkyldig i hans död:<br />

hans blod komme öfver honom fjclf, Hämnare<br />

ihimlen!<br />

Giittingen förblef hela dagen på iit rum;<br />

Gertrud kom då och då up til honom,<br />

och hans harm vann altid ny ftyrka af<br />

hennes berättelfe. Emot aftonen kom fogdens<br />

utikickade. Gråtande lade modern til<br />

honom, at hon väntar fogden för at ännu<br />

en gång anropa honom om nåd för fin man.<br />

Han rädde henne at kläda fin dotter ganfka<br />

grann, emedan hon då fkulle behaga fogden<br />

deilo mera och fäkert röra honom. Giittingen,<br />

hörde detta råd med obelkrifligt raferi. O,<br />

den


von Werdenbero. 137<br />

den nidingen! lade han då den utfkickade gått<br />

borrt:ien retande drägt fkall offret falla i<br />

hans armar? Meden djeivulfk köld förjer han<br />

för fin valluft. Välan! kom Gertrud. Kläd<br />

dig! kom, jagvil hjelpa dig. Han tvang den<br />

inyftande flickan at taga på Ug fina vackrarte kläder,lade<br />

fjelShennes blonda hårilockar och flätade<br />

blomiter imellan dem. Småle emot den nidingen<br />

} Gertrud, för at låta honom dubbelt er-<br />

Jara afs;rundens känflor. Gertrud var klädd,och<br />

väntade nu darrande det afgörandeögonblicket.<br />

Iaftonfkymningen hördes någon fagta bulta<br />

på dörren. Modern uplät, och fogden inträdde.<br />

Bäfvande förde hon honom inirummet<br />

til fin dotter. En ryfning öfverföll Gertrud,<br />

då hon blef honom varfe. Hon kaflade<br />

lig til hans fötter, och med alt det<br />

rörande fom böner, klagan och tårar äga,<br />

befvor hon honom at frigifva hennes far,<br />

utan at förnedra henne. Han refte henne<br />

up,och tryckte henne i fin famn. Modern<br />

anropade honom- om nåd 3 men förgäfves:<br />

Spåren edra böner, fade han. Adam dör för<br />

bödlens hand, eller Gertrud är denna natt min!<br />

Bägge omfamnade nu hans knän och fuktade<br />

dem med tårar. O, uppehållen mig då<br />

icke med onyttiga böner. Det är dock förgäfves.<br />

Korn, förkjufande Gertrud! kom.<br />

O Gud!ropade Gertrud, få fins dä hos Er<br />

ingen barmhertighet ? Nå Gud förbarme fig<br />

då öfver mig och Er! Darrande, få at hon<br />

knapt kunde lyfta fötterna 3 gick hon med ho-<br />

nom upföre trappan 5 öpnadedörrentilfit rum,<br />

I5<br />

©ch


138<br />

Rudolf<br />

och kaftade fig ännu en gång til hans fötter.<br />

Han ville taga henneifin famn, men hon flet<br />

fig lös och ropade: Nej,hör mig förft: Då<br />

jag lemnade er med min far, förde han<br />

mig til kyrkan. Vid altaret målre jag fvärja<br />

honom at icke öfverlefva min förnedring. Herre:<br />

jag har faft beflutit at rädda min far; men<br />

ockfå, vid Gud! lika få faft at icke öfverlefva<br />

min vanära. Betänk hvadjag lagt, och var<br />

barmhertig! Tvinga mig ej at mördamig fjelf!<br />

Åh !man dör ej få lätt, min fköna flicka!<br />

gör ej längre motftånd: jag känner en ljuiVare<br />

död dödenikärlekens armar. Han<br />

omfamnade henne. Gertrud ropade om hjelp,<br />

och idetfamma ftod Giittingenidörren. Fogd<br />

n föifkräcktesoch fläppte fit &önabyte. Giittingen<br />

ftadnade lugn och ftillatigande,och betragtade<br />

välluflingen med alfvarfamma blickar.<br />

Hvem är du? frågade fogden förlägen.<br />

Jag är Adelsman: mit namn är von Giittingen:<br />

denna' flickas fäftman: hennes olyckas<br />

hämnare, och,affoyvärde, din (träffare!<br />

Betragta denna flicka, Niding! Dennablomma<br />

ville du förgifta med din djefvulfka andedrägt;<br />

du, Tyrann emot alla dina underhafvande!<br />

Din dom ärläld! Gud gaf dig tid; men du<br />

hördeicke: han drog en dolk, och fogden<br />

bleknade. Denna dolkgaf Adam fin dotter vid<br />

den Allsmägtiges altare,och bad henne flötaden<br />

ifit hjerta hellre, än förlora fin ofkuld. Niding!<br />

dertil tvingade du honom. At(kyvärda<br />

milsfoiter! känn,om du ännu har känfla, at du<br />

tvingade en far at befalla lit egetbarn fjelfmord.<br />

fqs-


von Werdenberg. 139<br />

Fogden föll pä knä. För Guds fkul! jag<br />

vil frigifva fadern.<br />

Det (kulle du hafva gjort då denna olkuld<br />

bad dig deroni,då hon förfåkrade dig, at hon<br />

icke ville öfverlefva fin vanära. Nu aftvingar<br />

fruktan dig detta löfte. Imorgon fkulle<br />

du åter vara lika flor niding. Nej borrt!<br />

nediafgrunden! Han gick lött på fogden.<br />

O förlåt honom,Giittingen! ropade<br />

Gertrud och gick imellan dem: förlåt honom,<br />

om han blott låter min far blifva fri. , Gertrud!<br />

goda,ömma fjäl! du känner ännu ingen<br />

niding!Idettaögonblick ftötte han,med armen<br />

öfver Gertruds axel,dolken i fogdens bröflu<br />

Han föll med et fkri til jorden, och dog. Giittingen<br />

kaftade en blick mot himlen, Gud! lade<br />

han, kunde jag göra annorlunda? Hans<br />

blod komme ötver honom fjelf! jag var et<br />

verktyg förDin rättvifa. Han kaftade dolken<br />

pä den döda. Idetfamma upbröts dörren til<br />

nedra rummet. Fogdens u^lkickade hade hörtfin<br />

Herres fkri, och bröt fig in, för at föka<br />

honom. Din Herre är i afgrunden,hans<br />

rätta hemvift, fade Giittingen, fom juft nu<br />

kom trappan utföre med Gertrud, fom låg<br />

näftan liftös på hans axel. Vildt flörtade tjenaren<br />

tilbaka under det ryfligafte fkri.<br />

Folket ftrömmade tilhopa och flojade af<br />

glädje då Guttingen berättade hvad fom händt.<br />

Bryten up borgen,ropade en af ynglingarne.<br />

Alle rufade dit, och löfte Adam ur hans fjättrar.<br />

Nu ville Guttingen ftilla fclket, men<br />

defs raferi var för flört. Redan höjde fig lågor-<br />

y<br />

fe


140<br />

Rudolf<br />

gorna från borgen uprorets rysliga tecken:<br />

Stormklockan hördes från alla byar,<br />

och folket famlades. De utfkickade kommo<br />

tilbaka med den underrättelfe, at borgen<br />

Guardowall är beftormad,och den tyrannifke<br />

fogden dödad. Beftormen ockfå de andra borgarne!<br />

ropade alla, betagne af det vildaite raferi.<br />

Färdun och det högaBärenburg eröfrades<br />

redan famma natt ") och fattes i brand,<br />

och fogdarne mördades.<br />

O Gud! ropade Anton,då han fåg Guardowall<br />

brinna,lugnet har då förfvunnit!Emot morgonen<br />

brunno ockfå de bägge andre borgarne.<br />

De af fällikapets medlemmar, fom ännu faknades,<br />

fkyndade fig til Truns. Men ingen af<br />

dem kände rätt egenteliga orlaken til det få<br />

häftigt utbruftna uproret. Wilhelm kom, och<br />

berättade den. Nå fägen nu fjelfve: var icke<br />

våldfamhet här den fannafte^ dygd, den fredligafte<br />

männifkokärlek? Alla initämde enhälligt<br />

deruti. Men nu är ingen tid mera at förlora,<br />

fado Anton, om öfra Rhätien fkall blifva<br />

räddadt. Up, mine vänner, fördeleneder,<br />

och baden folket til en fammankomft vid Sankt<br />

Annas KapelliTruns. Sägen de Werdenbergike<br />

underlåtarne, at vi vilje fluta et förbund<br />

med dem,för at hämnas på deras Herre den<br />

oför-<br />

") År 1424 dräptes fogden på Guardowall, då äfven<br />

de trenneborgar, lomlilhördeCrcf Heurik von<br />

Werdenberg af den hvita fanan, föritöidesoch upbrändes.<br />

Bärenburg lag högt uppe 1dalen Schambs j<br />

Tärdun i Donat. Pifiitratiderne i Athen, Decerrivirerne,<br />

TarqviniusiRom o, fli a. äro lika få förikräckliga<br />

varningar.


von Werdenberg.<br />

141<br />

oförrätt de lidit, och afvärja alt förtryckifrån<br />

dem. Skynden!Imorgon, då bönringningen<br />

uphört,famlen J er. Du,Rudolf,och Wilhelm<br />

von Giittingen, J följen mig. Vi vilje begifva<br />

ofs tii Ortenftein, til Henrik von Werden*<br />

berg. Nu är han tvungen at biträda vårt förbund.<br />

Alle ikildes åt.<br />

Anton, Rudolf och den unge Giittingen<br />

fkyndade til Ortenftein, der Henrik nu uppehöll<br />

fig. Redan på afftånd hördede uprorets<br />

fruktansvärda fkri. Landtmän, beväpnade med<br />

all hvad deras törfta raferi räckt dem, fkyndade<br />

förbi dem och fkreko vildt: til Ortenftein<br />

förat mördaTyrannen! Anton fkyndade fig<br />

ik mycket hans krafter tilläto, ledd af Rudolf<br />

och Wilhelm. Då de kommo til Ortenftein<br />

och folket igenkände dem, hördes et<br />

vildt fkri: der komma våra räddare J våra oförrätters<br />

hämnare. Anton gick midt ibland folkhopen,och<br />

bad om et ögonblicks tyftnad. Alle<br />

forlamlade fig omkring den vördnadsvärde<br />

Gubben;ftenarne uphördehvina, fvärden fmögo<br />

åter i fina fkidor, pilarne ) (ina koger, och<br />

facklorna fläcktes. Det höga lugn, fom hvilade<br />

på Antons förklarade anfigte, ftillade äfven<br />

de vildafte. Han ftod midt ibland dem<br />

på enhöjd,och begynte: "Hvarförearen J här<br />

förfamlade,mine vänner? Monn för at hämnas<br />

den oförrätt Jlidit,och ledan a nyo fjunka ännu<br />

djupare iförtryckets afgrund? Monn icke<br />

fnarare för at fkaffa edra barn och efterkommande<br />

en tryggad och rättmätig irihet? J viljenförftöraOrtenftein<br />

och mörda Gretven? Har<br />

han


142<br />

Rudolf<br />

han icke ännu andra borgar,fom å nyo kunde<br />

pålägga er bojor? Skall ej hans fon efter<br />

fin faders död höja blodbaneret emot er, och<br />

i förbindelie med Chur, Toggenburg och Öfterrike,<br />

med hela Adeln när och fjerran,<br />

draga emot er? Och lägen mig den niagt, fom<br />

] viJjen lätta emot dem? Jag och mina vänner<br />

våga då, få. gerna vi än ville, icke hjelpa<br />

er; ty hvad Ätfße vi fvara på denna in*<br />

vändning, fom man altid fkulle göra ofs: at J<br />

mördat er herre, för at hämnas hans fogdars<br />

fÖTbrytelfer? Sägen, hvad (kulle vi fvara? Mine<br />

vänner, morden icke, utan gören er fria.<br />

Vid Trims förfamlgs imorgon hela Öfra Rhätiens<br />

allmoge, til et förbunds afflutande om<br />

rätt och frihet. Vi are nu här för at kalla<br />

er och Gref Henrik til detta möte. Detta<br />

fdeligen förenade famfund fkall befkydda er,<br />

trygga edra barn i den gyllne frihetens befittning,<br />

och för altid kroffa er Grefves välde:<br />

Gån tilbaka til edra kojor, öfver natten. Morgondagen<br />

blitver den fkönafteier lefnad: er<br />

frihets dag: den måften J ej befudla med blod<br />

och upror!"<br />

la detta tal följde en allmän tyftnad. Derpå<br />

hördes et fagta iorl, fom röjdeovilja, och<br />

inart ropade några (pridda röiter: Borrt med<br />

förtryckaren! Förftörom tyrannens borg! Anton<br />

utfträckte fina aimar; men et vildt fkri:<br />

til borgen! til borgen!tyltade hans ord. Så måften<br />

j då förft mörda er välgöraie! ropade Anton,och<br />

fkyndade til den imala ftigen igenom<br />

klippan 3 fom förde til borgen. Er väg^ ropa»


von Wc rde nb e rg. 143<br />

pade han til dem fom trängde fig fram, vare<br />

öfver mig! Jag ber er, mina vänner! Han<br />

utfträckte fina armar emot dem, och höll de<br />

främfte tilbaka för at aflkära de öfrige paffet.<br />

Folkets raferi tiltog mer och mera. Rudolf<br />

och Wilhelm ftodo vid Gubbens lida, och<br />

bådo honom at icke längre fatta fig emot den<br />

upbragta folkhopen: Jag kan icke mera än dö!<br />

fade han; och min död måfte ftilla dem. Rudolf<br />

och Wilhelm fkyddade honom med fina<br />

fköldar emot folkets itenar och pilar, fom haglade<br />

omkring dem. Han föll på knä, och<br />

ännu en gång blef det tyfl! O! förbarmen er<br />

öfver edra barn! ropade han til dem; åfam»<br />

ken er inga blodikulder. Nu träffade en Ilen<br />

ur en flunga Gubbens panna,och hanLöll blodigiRudolfs<br />

armar. Mördare!förbannade mördare!<br />

ropade Rudolf: och det var,likfom hade<br />

en ljungeld ifrån himlen nedftörtat ibland dem,<br />

då Anton föll. De ftodo några ögonblick likfom<br />

faftnaglade w\4 jorden. Idetfamma öfverföll<br />

dem en ängflande fruktan för den dag,<br />

då de fkulle ftällas inför verldarnes domare;<br />

och alle förfvunno plötfligen. Anton, fom hemtade<br />

lig, vinkade åt Giittingen och frågade<br />

med matt röft: hvar togo de vägen? Gå efter<br />

dem, min Wilhelm, och bed dem förfamla fig<br />

der nedre på ängen. Jag ville gerna ännu en<br />

gång fe mina barn och ftga dem, at jag förlåter<br />

dem det dödliga får de gifvit mig. Du,<br />

Rudolf, gå och bed Gref Henrik komma til<br />

mig. Rudolf fatte Gubben fagta ned i gräfet<br />

med ryggen mot klippan, och gick up på borgen.


144 R u dolP<br />

gen. Grefven hade från flottsmuren fett hvad<br />

iom tildragit fig, och kom honom til mötes<br />

med läkemedel. Rudolf förband Gubbens får,<br />

fom nu vände fig med ilocknande ögon til Gref-<br />

Ven: Henrik! jag dör för er. De hade fvurit<br />

er död,och, ty värr! förtjente Ni den.<br />

Ni är räddad: jag befvär er nu, Grefve! en<br />

d.rnde befvär er: låt edra underfåtare åtnju-<br />

ta hna ■ rättigheter fom tnänniikor. Gå<br />

tilTruns:<br />


♥<br />

von Werdenberg. 145<br />

forlåter er af innerfta hjerfa, mina barn! J<br />

hafven ju blot^förkorrtat mit lir for en korrt<br />

tid; oqh i dufla mina lifta ögonblick kun-<br />

den J gifva mig en förlmak af den ialikhet<br />

loin jag fnart fkall njuta, om J viij n lolja<br />

mig til Tiuns. Jag har ej mänga ögonblick,<br />

ölriga. Skynden mina barn^ bären mig dit,<br />

ocli J bären migihimlen. De blefvo nu betagne<br />

af den lifligafte glädje 3 gjorde en bar, lade tingkläder<br />

derpå, och buio Gubben til Truns, utan<br />

at mera tänka på borgen och Gre<br />

sa tuien gråtande männiPKO;,var Anton don ende,iom<br />

låg glad ut. O! huru lycklig jag ar!.10-<br />

-pade han med utfträckta arntar och hflfga,<br />

förklarade,til himlen höjdablickar. Gud! huru<br />

outlägeligen belönardu icke den goda vilja, (om<br />

litvar mit hjerta!Jorden ,min dodsfäng; öfver<br />

mig denklara himlen: omkring mig tui.jnde mina<br />

barn, iom älika mig! O Gud! lär jordens<br />

legenter ?.t vinna en lådan hädanfärd.<br />

IlDel. K Idet-


146<br />

Rudolf<br />

1 detta ögonblick ftörtadeThiiring och Marie<br />

fram genom folkhopen. O! hvar är han?<br />

lefver han ännu? ropade Thiiring redan på<br />

afiland. Nu fick han fe Gubben och badande i<br />

tårar,kallade han (ig ned vid hans lida, fattade<br />

hans hand, och fade i en klagande ton: O<br />

jag olycklige! Odu bäfte bland männilkor!Oi<br />

min vän! min lärare! min välgörare! Anton<br />

fmålog til honom. Nyfs tackade jag himlen<br />

för min lycka, och nu tackar jag honom ännu<br />

en gång at han gaf migdig,minThiiring 9<br />

til medarbetare i mänsklighetens fak. Marie<br />

knäföllpå andra fidan,kysfle Gubbensblodiga<br />

hår, och vred fina händer. Min dotter, lade<br />

Anton,förtjenar mit öde tårar ? Nej,<br />

men vi, vi öfvergifne, vi faderlöfe! fvarade<br />

Marie fnyftande. Anton pekade åt himlen;<br />

Marie! J öfvergifne, J faderlöfe? Här kailade<br />

Giittingen fig til hans fötter;derkysfte Fri*<br />

herrarne Räzuns hans kläder; här låg Gref<br />

Sax pä Rudolfs axlar, och blandade lina tårar<br />

med hansj der ftodo Wilhelm, Stein<br />

och Ehrenfels med tåriulla ögon, hänryckte<br />

af den meft rörande lyn åfynen af en döende<br />

Vis. Nukommo alla bröderna från Difentis,<br />

med den gamle blinde Abboten Peter<br />

von Fotaningen imellan tig, til den döende.<br />

Bägge Gubbarne omfamnade hvarannan, och<br />

Abboten fade med flaplande röft: du gode och<br />

trogne tjenare, gäckidin Herres glädje!<br />

O! lade Anton: J Ikänken mina lifta ögonblick<br />

alla mänfkliga lifvets och evighetens iällheter!Dyrbara!<br />

ovärderligaögonblick! O Gud!<br />

huru (tor är ej Din belöning! Nu<br />

*


von Werdenbero. 147<br />

Nu kommo efterhand förfamlingarne från<br />

Saffien, Tenna, Ölra Sax, Uamz, Grub,<br />

Lugnez, Vals, Flins, Tamins, Rheinwald,<br />

Schambs och Tufis, och fift ocklå Hugo<br />

von Werdenberg, Rudolfs broder. Alla desfa<br />

ftodo rundt omkring den dömde. Så a-<br />

Ten J då nu alle förfamlade, begynte Pater<br />

Anton, för at ftadga för er och edra efterkommande<br />

en fri och billig ftyrelfeläg, utan<br />

våld, utan intrång i andras rättigheter, när<br />

det kan beftå med männiiko namnn och<br />

farmingen. Redan för lång tid tilbaka hafve<br />

vi, vid lediga ftunder, utarbetat en få*<br />

dan, och jag hoppas, mine vänner och bröder,at<br />

den icke (kall mifshaga er. Rudolf, läs<br />

up den. Den var af Antons hand, et vt/rk<br />

fullt af vishet och fanning. Man rädflog inbördes<br />

öfver hvarje artikelideni:tmma,hvilken<br />

til den ändan (erfkildtuplaftes,och biet et<br />

ämne för deras ötverläggningar, och fluteligen<br />

röftade man deröfver. Hela conftitution<br />

var få okonftlad, fä tnånfklig, få billig, och<br />

grunderne för denfamma iå påtagliga,' at alla<br />

begrepo och antogo den med nöj


148<br />

Rudolf<br />

ga mina lifta ftunder til at hindra er ifrån en<br />

orimlig ed. För ofs,i våra omftändigheter:<br />

för det mått af ianning, fom vi känne: "för<br />

Bergstragtens närvarande tilftånd, höfsning och<br />

leder,är denna conftitution,fom jag tror, nyttig<br />

och pallande; men fkall den altid förblifva<br />

det? Skola våra feder altid blifva de farama?<br />

Blifver ej farmingen med hvar dag renare<br />

och klarare? Behöfva icke kanfke redan<br />

efter hundrade års förlopp våra barn en helt<br />

annan, en ädlare, bättre frihet, än vi? Nej,<br />

hindrom icke förfynens hand at föra ofs ftädfe<br />

närmare fullkomlighetens mål. Vi hafve<br />

gjort hvad vi kunnat. Skole vi vara få grymme<br />

och beialla våra barn:på detta fatt fkolen<br />

J vara lycklige och icke annorlunda; om de<br />

kunde blifva det på et ädlare och bätt e fatt.<br />

Hvad nu är frihet,kan redan inom hundrade<br />

år vara det meft tryckande flafveri. Friheten<br />

ftiger med farmingen, med männifkans förflåndsodling.<br />

Vi bryte våra bojor: fmidom ej nya<br />

åt vara barnbarn. Beedigom blott det, fom<br />

under alla omftändigheter, evigt är och måfle<br />

bliiva fanning.<br />

Etnytt glädjerop biföllden adie mannens råd.<br />

Timring uplatte eden och föreftafvade den»<br />

Nu framträdde alla förfamlingarne,en efter<br />

annan til Abboten och afiade denna ed * J ): "Vi<br />

vilje alle, utan åtfkilnad, vara lika edeligen<br />

förbundne,ej tolanågon lifegenfkap ibland ofs,<br />

utan vara frie männifkorj med lif och egendom,<br />

land och folk biftå hvarandra; hålla vägar-<br />

*) Edens egna ord,hämtade ur famfundets handlingar.


von Werdenberg.<br />

149<br />

garne fakra och bibehålla freden} göra rätt utan<br />

krig och våld} trygga hvar och en vid<br />

fin egendom,och vid hvarje ftridighet förd föka<br />

i godo bilägga den; befordra och högagta<br />

fanning och dygd} utrota och afvärja villor<br />

och lafter, och bibehålla vår conftitution<br />

utan förfång förfarmingen och den bättre lyckfalighet,<br />

fom Gud en gång kan och Ikall gifva<br />

männifkorna."<br />

Sedan förfamlingarne fvurit, aflade Adeln,<br />

och fift Abboten och Klofter konventet eden.<br />

Anton fmålog ljuft, och flräckte fina händer<br />

mot himlen: Gud! du har hört denna ed! Beftydda<br />

det famfund, fom är få gammalt fom<br />

männifkoflagtet } Ja, famfundets namn vare:<br />

Det Grå Samfundet; och J fkoleri heta: Bröder<br />

af det Grå Samfundet! (Graubiindner). Så hållen<br />

då hvad J fvurit, mine vänner! Gud väl»<br />

flgne er! välligne alla männifkor! Guttingen!<br />

Rudolf! Marie! min Thiiring! Äliken och<br />

högakten farmingen. Han fjönk baklänges i<br />

Maries armar : och Thuring lade hans bruftna<br />

ögon tilhopa.<br />

Mine Bröder! fade Thuring på knä: Den<br />

helige mannen har tagit vår ed med (ig up til<br />

Gud. Den allgode förbarme lig öfver det Grå<br />

Samfundet, och öfver ofs alle! Gud! fanning!<br />

det Grå Samfundet vare vår löfen! ropade Rudolf<br />

med tårfulla och tindrande ögon} Gud,<br />

fanning, och det Grå Samfundet!ropade alt folket.<br />

Adelsmän och Bönder omfamnade hvarannan<br />

fom bröder,och alle beflöto enhälligt<br />

at här på ängen,der den fromme Anton dog,<br />

K 3<br />

fam-<br />

/


150<br />

Rudolf<br />

famfundets allmänna fammankomfter altid (kulle<br />

hålla-. Isarikt Annas Kapell blef Antons<br />

lik bifatt, och på det ftälle der han dog, up*<br />

rette man en (iol, hvarpå deffa ord voro riftade:<br />

Har dog Anton. Hans lif och hans<br />

död (kapade lätlhet ibland hans medmännifkor.<br />

Följande dagen var tamiundet åter förfam*<br />

ladt rör at afbida Gréf Werdenberg och Biikopen<br />

af Chur. Bägge utebiet vo 5 likväl kornnio<br />

deras underfåtare: de fria Jaudtmännenpä<br />

haax, på Rheinwald och i Schambsj alle adelsmän<br />

och litegne, fom hörde under borgen<br />

Guardowall,anförde af Adam vonKamogaich.<br />

Och alle (kickade nu de äldfte ibland fig, åtföljde<br />

af några adelsmän, til Henrik och Bilköpen<br />

af Chur,ochläto förklaradem, at de nu<br />

voro edfvurne medlemmar af det Grå Samfundet,<br />

och at de ville lefva och döfom iådana.<br />

De utlkickade funno Grefven hos Bifkopen.<br />

Adam, fom förde ordet, talade med all en<br />

ädel mans tfyrka, fom känner fig fri från omänfkligt<br />

förtryck. Ni är min lifegen, fade<br />

Grefven förargad. Icke mera, Herr Grefve,<br />

fvarade Adam,fedan jag tilträdt det Grå Samfundet.<br />

Gud fke lof! jag är en fri man och<br />

känner mig beredd at våga mit lif för min frihet»<br />

Bilköpen ville låta gripa honom, men<br />

alle adelsmännen lade händerne på fina fvärd,<br />

oc!i hotade at förfvara fina bundsförvandter<br />

ända inidöden. Bifkopen fåg fig omkring efter<br />

fit folk men detta flod itilla, förundradt<br />

öfver männens driftighet,och ingen grep til<br />

motvärn. Gån! ropade Bilköpen; fvar ikolen


von Werdenberg. 151<br />

len J få från mig och Grefven. Vi hafve forklarat<br />

er vår mening,enligt famfundets beflut,<br />

fade Adam. Vi are edelige Bundsförvandter<br />

och ikole förblifva det; J mån då luta edra<br />

hufvun tilhopa och öfverläggadet bäftaigitten,<br />

Knapt voro de borta förrän Grefven lät<br />

-fammankalla fina låntagarej men då han ville<br />

höja baneret mot det Grå Samfundet,förklarade<br />

de honom enhälligt, at de ej ville bekriga<br />

deffa frie män. Under defla bemödanden<br />

at uplöla förbundet, vann det dagligen<br />

mera ftyrka, och de offentliga fammankomfterna<br />

höllos, fom beflutit var,iTruns, vid<br />

Antons graf. Den ena lörfamlingen,den ene<br />

adelsmannen efter den andra, tiiträdde detfamma<br />

9 dels af fruktan,dels af öfvertygelie. Bilköpen<br />

af Chur fatte fina och Gref Henriks<br />

förfamlingaribann. Vidfkepelfen verkade mera<br />

än hotelfer,och Schambs hyllade Grefven<br />

å nyoj men famfundet förklarade at det ville<br />

trygga förfamlingen i fina rättigheter. Nu<br />

tilfatte Grefven ingen fogde meraiGuardowail.<br />

LugnetiÖfra Rhätien tiltognubeftändigt %<br />

och Rudolf och Marie lefde nu fjelfve mer ocb<br />

mera lycklige genom de tufende männifkors lyqka,<br />

til hvars grundläggande debidragit. Deras<br />

arbete var odlingen af deras enfliga klippa;deras<br />

nöjen, fmå husliga fefter, fom de anftälde<br />

för Thiiring på hans höga ålderdom,<br />

Thiiring lefde efter Antons död endaft i fin<br />

familjs fköte,fysflofatt med den yngre Maries<br />

upfoftran,fom nu var femton år y en intagande<br />

flicka, en lefvande bild af fin iköna mor<br />

;K 4 He-<br />

■"*"»■


152 Rudolf<br />

Hcloife, och fin adla, ofkyldiga foftermor, Marie.<br />

Giittingen och Gtrtrud begåfvo (ig ock.<br />

nu med fina tvänne barn til detta enfliga itälle,<br />

iom biet et hemvift för kärleken, vänfkap^n,<br />

lugnet, dygden och den lyckligafte glädj


I<br />

von Werdenberg.<br />

153<br />

tian oro nalkades hennes rena jfjäl. När Rudolf<br />

ftundom oroade lig öiver Henriks och Bilköpens<br />

tilväxande förening med Ölterrikc,fade<br />

Marie fmåleende: käre Rudolf, vore jag få<br />

fäker på at ännu en gång få lefvaiden dal,<br />

der min ungdom förflutit, fom jag är fäker<br />

at Henrik och Öfterrike och hela verldens<br />

Furilar icke fköla tilintetgöra det grå famfun*<br />

det, huru lycklig (kulle jag då icke vara! kärlek<br />

och dygd hafva itiftat detta famfund: Gud<br />

ikall befkydda det!<br />

Gref Henrik och Bifkopen gjorde verkeli^<br />

gen planer til fällfkapets föndrande, och fåle»<br />

des til återvinnande af fin fordna magt öfver<br />

fina underhafvande. Samfundets medlemmar<br />

utgjorde deras beftändiga taleämne,och i.fynnerhet<br />

Rudolf och hans förhatliga verkfamhet,<br />

fom ouphörligen förvärfvade farnfundet<br />

nya medlemmar. Henriks fon, Johan von Werdenberg,<br />

hvars lärare varit en uplyft man, hade<br />

hört denne Rudolf få mycket omtalas, at<br />

han flutligen brann af nyrikenhet at få göra<br />

hans perfonliga bekantfkap. Klädd iom landtman,<br />

gick han upåt Rhenftrömmen, lät en<br />

herde vila fig ingången til grottan fom förde<br />

til den enfliga klippan, och följde gången åt,<br />

fom (vagt uplyftes af den utvidgade öpningen.<br />

Under det han gick, tänkte han på Rudolf:<br />

Hvilken man! För hans lugn darra ännu Furftarne!<br />

Här lefver han obemärkt i fit Konungarike,<br />

och fprider glanfen af fina dygder och<br />

fina bedrifter öfver hela jorden! Beitändigt<br />

föreftällde han fig tillika Rudolf, befynnerligt<br />

K- 5 nog!<br />

"i- 4


154<br />

Rudolf<br />

nog! i en pragtig Furftlig kappa,i et ftolt 5<br />

med triumfbågar och ftarka torn förledt palats.<br />

Nu inträdde hani den likfom iberget<br />

uthuggna dalen och gick långfamt utmed den<br />

ena (Jdan, der bän fnart inkom i en fkuggtik<br />

fmålkog, öfver hvilken några kojor fyntes:<br />

Idenna fmafkog fortfatte hanlångfamt (in gång,<br />

til defs han omfider nck höranågra tala, dem<br />

han nu fagta nalkades.<br />

Nu fåg han genom grename, midt framföre<br />

(ig inbyggarne på detta enfliga ftälle. En<br />

gammal Gubbe, med fnöhvitt hår och et<br />

vördigt anligte,fatt på märken, och om*<br />

kring honom fprunga tvänne barn fom ropade<br />

och ftojade,intagne af den innerligafte glädje^<br />

Gubben fökte qvarhålla den äldlte goslenj<br />

men hans hand var för fvag. Han fmålog<br />

jgelf åt fin fvaghet, och ropide nu blott til<br />

honom,at han ej (kulle fpringa få fort. På<br />

en halmfiol bredvid honom (att et ungt,fkönt<br />

fruntimmer med et fpädt barn vid bröftet» Af<br />

den ömma himmellka blick y hvarmed hon följde<br />

barnen, och af den ljufva räddhoga, fom<br />

röjdesihennes anfigte när det yngfta fnafvade<br />

i det mjuka gräfet,igeakande Gref Johan<br />

lätt Barnens mor. Få något afftånd bakom henne<br />

fyntes en ung man, under det han långfamt<br />

nalkades den ena kojan, då och då ftad»<br />

na och hänryckt betraktabarnens lekar och deras<br />

mor. Utanför denna koja, vid et bord,<br />

fatt en man, fom läfte högt ur en bok, och<br />

.»vid hans fida et fruntimmer fom fpann, och<br />

t!å och då lät fländan hvila iör at höra dello<br />

up-


von Werdenberg. 155<br />

upmarkfammare. Utom detta fyntes längre<br />

borrt en flicka, fom gick af och an under en<br />

allé. Nu kom hon til bordet och tryck»<br />

te det fpinnande fruntimrets hand; derpä gick<br />

hon til barnen, fprang lekande omkring med<br />

dem iblomftema^ förfvanni det famma och<br />

fyntes återialléen. Alla deffa perfoner voro<br />

klädde fom Herdar; likväl kunde den<br />

unge Grefven icke tvifla,at ju mannen fom läfte<br />

var Rudolf von Werdenberg. Hans blickar<br />

flögo från den ena til den andra; och han<br />

vifste icke på hvad fatt han bäft (kulle vifa<br />

lig för dem, utan at flora deras glädje.<br />

Nu hoppade flickan åter fram, Gommom<br />

o/fy ropade barnen til henne: Pappa du (kall<br />

leka med! Söken då up mig, fade Givtingen,<br />

och fkyndade bakom bufken, der den unge Grefven<br />

ftod,lör at gömma(ig: Barnen fmögo än<br />

hit, än dit. Marie, Heloifes intagande dotter,<br />

hjelpte dem at föka. Idetfamma ropade<br />

hon: här är han! och fattade den unge<br />

Grefven om lifvet. Barnen kommo, och<br />

fattade begge iJohans kläder. Maries blickar<br />

voro blott fäftade på barnen, dem hon ville<br />

akta från at falla. Han J hittat honom?<br />

frågade den gamle. Ja, fvarade barnen. Nu<br />

uplyfte Marie fina ögon, fåg en främmande<br />

yngling ifin famn,och fprang rodnande<br />

tvänne fteg tilbaka. Barnen logo: Nu framträdde<br />

ockfå Giittingen ur bufken och gick<br />

fram til Grefven, fom ännu ftod och betragtade<br />

Marie. Hvem är du? frågade han',<br />

och Grefven teg, förvirrad. Då han åter<br />

gjor-


156<br />

Rudolf<br />

gjorde honom famma fråga,fvarade han: en<br />

landtman från Schweirz. Giittingenfattade fmåleende.Grefvens<br />

hand och låg pädenidet han fa-<br />

de: denna mjuka Inöhvita hand har aldrig ar-<br />

din kroppsftällning, yng-<br />

betatifoibaddet^ochd<br />

ling: på tornering har du varit,men landtman<br />

är duicke. Hvarför?: vil du bedraga ofs?<br />

Nej, bedraga er, villejagicke - " " " Förlåten<br />

mig! Med defTa ord vände han fig til<br />

Ruuplf och den gamle, fom nu ocktå ftodo<br />

bredvid honom. Forlåten mig! jag är Riddare.<br />

Men hvårföre Ikaii jag icke taga er farmingen?<br />

Jag har hört fa mycket omtalas den<br />

ädle GreF Rudolf, at jag v lie fe och tala med<br />

honom: derföre har jag kommit bit.<br />

Och blifva min vän V iuJe RuJolf, och<br />

räckte Grefven med ömhet fin hand.<br />

Om Ni intet mig värdig er vänfkap! fade<br />

Johan något beitörf, emedan häri härvid<br />

tänkte pä fin Tar. Jag är fon vi Henrik von<br />

Werdenberg,er fiende. J ötveirdfkadenmig:<br />

jag ville vara okänd för er, Gref Rudolf, höra<br />

er,och derpå åter lämna! er. Nu vetNialt.<br />

Nej, Gref Johan! er far är min fiendej<br />

men Ni fkail icke lémna mig, utan at gifva<br />

mig det vitsord, at jag ej förtjenar hans<br />

fiendfkarj. Han förde honom til fin familj.<br />

Snart futto alle omkring bordet,och redan efter<br />

några minuters förlopp hade Gref Johan<br />

aldeles förglömt, at han var hos en man, (om<br />

,lians far hatade. Det förtroende, d


VON WERD ENBEUG. 157<br />

ikor, fjättrade ock (hart denne yngling ti! -"<br />

ras krets. Vid Gud, fade Johan, ju längre<br />

jag är hos er, Rudolf, defto mera fer jäg at<br />

Ni förtjenar de Stores afund; ty er fällhet är<br />

ftor fom naturen och rik fom naturen,tillade<br />

Marie : har fins iällhet för hvart hjerta 5<br />

fom vet at vara nöjdt. Ådlaqvinna, ibland<br />

iådana männilkor, fom J, kan man lätt vara<br />

förnöjd. Jag fkulle åtnöja mig med en vrå på<br />

er klippa, om jag ägde er vänikap. Hvem<br />

vore ej nöjd med himlen och änglame?<br />

De(sa uttryck kommo verkelige*n från Johans<br />

hjerta. Den höga enfald, den ädla förtrolighet,det<br />

känllofulla lugn,det vänfkapliga<br />

Ikämt, och den lätta, alikvärda lefnads vishet<br />

fom han fann hos deffa männifkor, hade gjort et<br />

djupt intryck hos honom} och då han omilder<br />

måtte gå, kände han ganlka väl,at hanlemnade<br />

tit hjerta qvar. Rudolf bad honom komma<br />

igen,och alle ledfagade honom med vänfkapsfulla<br />

blickar och handtryckningar ända utom<br />

grottan.<br />

Johan kom ofta hit, och hvarje gång han<br />

lemnadc Rudolf och hans familj, kände han<br />

fig mera fängflad af dem. Ju närmare hanlärde<br />

känna Rudolf, hans vänner och deras affigter,<br />

deito mera fann han lig tvurgen at al-<br />

Ika dem. Ibörjanhade man aldeles icke nämnt<br />

hans farj men nu ledde han ofta fjelf famtalet<br />

pä honom. Alle högaktade fadern i fonen-<br />

och aldrig behöfde han blygas at kallas<br />

Henriks fon. Iiynnerhet höllhan-fig til<br />

Wilhelm Giittingen > lom näftan var af famma<br />

Ai-


Rudol<br />

158<br />

ålder, fom han. Uppehöll han fig några da»<br />

gar å rad på deras klippa,få bodde haniGlittingens<br />

koja; och här lärde han närmare känna<br />

Heloifes dotter, den fkona Marie, fom ofta<br />

kom til Gertrud,emedan derasungdom de<br />

voro äfven af famma ålder förenadedem ännu<br />

närmare. Gertrud fatt medfit fpäda barn<br />

vid bröftet. Johan omtalte fagor förbarnen eller<br />

lekte med dem;och när han kom fprungo de<br />

ftrax til Rudolf, och hämtade Gn andramoder,<br />

lom ockfå gerna följde med dem.<br />

Nödigare än någonfin lemnade nu Johan<br />

den enfliga klippan; och hans tankar blefvo<br />

hos Marie,liktom hennes följde honom. Redan<br />

begynte han förfvara Rudolf hos fin far,<br />

och då och då beklaga hans hårdhet mot det<br />

Grå Föibundet. Gref Henrik älfkade denne fm<br />

enda lon ganlka högt. Han mildrade fina utlaielfer<br />

om Rudolf och hans vänner, derföre<br />

at de fmärtade hans ion. Ockfä begynte verkrligen<br />

hans hat til Rudolf at kallna, då han<br />

ia ofta at fin fons mund hörde honom beröm»<br />

mas. Väl iynkade han ännu pannan när Johan<br />

fade: jag känner ingen ädlare man än denne<br />

Rudolf -y väl lat;? han fig ännu med häftighet<br />

emot fonens begäran, at han mätte förlona<br />

fig med RuJolf; men likväl minikades<br />

oförmärkt hans hat til honom, och fåledes afven<br />

hans ifver mot det Grå Förbundet.<br />

Gref Henrik hörde egentligen icke til de<br />

onda, men til de fvaga männilkorna, och blef<br />

blott genom fåfänga, llolthet och kärlek til<br />

fruntimmer5 hela (it lif igenom et redfkap för<br />

nå*


VON W£ RD £ N*ER G.'<br />

några onda mannHkor. Stundom kunde dygden<br />

göra haiiiga och (lärka intryck på hans<br />

hjerta; men dcffa intryck liknade dem man gör,<br />

ivattnet:den följande vågen utplånar dem åter.<br />

Således ftyrdes han förutaf Hertig Fredrik,<br />

nu af Bilköpen af Chur. Likväl begynte<br />

nu Johan fmåningom vinna flor magt öfver<br />

fin fars hjerta,. och Bilköpen af Chur fann<br />

nu Gréfven ofta rqdligare och mera fafl ifin<br />

redlighet, än han.förmodat. Sonens dygd talade<br />

genom fadern, fom ofta lifvades af Rudolfs<br />

anda utan at veta det.<br />

Blotta tankan at förlora Henrik,fit fifU<br />

biftånd mot (Jet Grå Förbundet, upväckte Bilköpens<br />

haruLi Han fpionerade, och fick omfider<br />

veta, at Henriks egen fon, hvilken han<br />

trodde Ikola.ärfva fin fars hat til fomfundetj,<br />

var Rudolfs vän, och ätven ofta beiökte honom.<br />

Denna uptäckt förtrötoch gladde honom.<br />

Nu begaf han fig til Henrik,och återkallade<br />

ihans minne alt hvad fom ännu kunde<br />

uptända hans hat til Rudolf;under det Johani<br />

en löflal på den enlliga klippan Torde<br />

€$ _ljuft famtal med Marie. Han förertälde hoom<br />

på et Ikymfligt fätt,at Rudolf utan vapen<br />

beröfvat honom det mefta af hans anfeende,<br />

och at hans underfåtare blott i den mon<br />

åtlydde honom,lom Rudolf och famfundet tilläto<br />

det. Bekännom blott uprigtigt, tillade<br />

Bilköpen: denne Rudolf,lom icke äger en fotsbredd<br />

land, är vår befallande furfte, och vi<br />

hans lifegne? Nu hade han Grefven der han<br />

ville hafva honom. Henriks öga gniilrade,<br />

hane<br />

159


160<br />

RUD O L<br />

hans anfigte brann, hans hand fkalf. Och hvad<br />

vörft är, fortfor Bilköpen: juft nu då vi här<br />

darre lör honom, hefpottar han ofs, och tri-,<br />

umferar öfver er, ädle Grefvej ty juft nu af*<br />

talar han med er fon huru<br />

* " "<br />

Med mm fon? Prelat!Niljuger!Ni ljuger.<br />

Vid Gud!<br />

- " " Med er fonhuru man (kall fånga erj<br />

och det (kall lyckas honom.<br />

Med min fon ? Huru V fånga mig. Låt fadla<br />

hädarne! fort! Han har förfört honom! Nu<br />

finner jag det fannolikt: Johan tadlar mit upförande<br />

emot Rudolf.<br />

Hvad lära de då icke ha at fäga om er,<br />

när Ni icke är närvarande? Han har bragt<br />

er (on långt. Hvad han lärer/le åt mig och<br />

er, fom han få utan vapen kan tvinga!<br />

Sadla häftarne! ropade Grefven ännu ert<br />

gång, och fkyndade, ledfagad af några ryttare,<br />

til den enfliga klippan.<br />

Rudolf kom juft nu ur fmåfkogcn honom<br />

til mötes. Gref Henrik! ropade han, glad:<br />

hjerteligen välkommen!<br />

Gäckar du mig, Rudolf! Jag välkommen,<br />

hos digV<br />

Iianning, hjerteligen välkommen! Gud<br />

fke lof: jag har glömt at Ni fordom var<br />

min ovän. Ännu en gång välkommen! Och<br />

kommer Ni ock hit fom min ovän, få (kall<br />

jag göra alt hvad jag kan, at Ni må lemna<br />

mig fom vän.<br />

Är min lon liar?<br />

El


von Wc rdenberg. 161<br />

Er ädle fon är här. Gud late er uplef-<br />

Va den glädje, han gör er! Den fom etterlemnar<br />

fig en fådan fon, kan dö nöjd: Han<br />

har redan förjt för fin ära. Jag måfte fakna<br />

denna lycka; men jag delar den med er; ty<br />

jag tror, at han allkar mig meft,näft (in far.<br />

Idetta ögonblick kom Marie, Rudolts maka.<br />

Det är Gref Henrik, Johans far! Väl-<br />

kommen til ofs, Herr Grefve, fade Marie med<br />

fin intagande röft, fom ock nu nedträngdei<br />

Henriks hjerta, och räckte honom fin hand:<br />

Ni älfkade mig för fem och tjuge år fedan;<br />

nu ber jag om er kärlek, den lkall nu råga<br />

måttet af vår fällhet.<br />

Henrik hlef flående med et dyftert utfeende.<br />

Han ville vara vred, och hans vrede hade<br />

förfvunnit han visfte icke §elf huru.<br />

Nu kom hans lon med en fkön flicka fram ur<br />

en längre borrt belägen koja. Ha# (kynd !e<br />

mot Rudolf och (in far, och kaftade fig tii hans<br />

fötter med deHa ord: Min far! Himlen vare<br />

lofvad, iom förde ér hit,idefTa ädla männi-<br />

Iko s krets, ja hit til dem } de fkola älfka<br />

er! dem har jag gifvit hela mit hjerta} af dem<br />

har jag förft rätt lärt at vara en öm och lydig<br />

lon. Ni var deras fiende, och aldrig hör*<br />

åc jag här ert namn nämnas, utan med lormaning<br />

at älfka er. Henrik,lom öfverrafkats<br />

af det fatt, hvarpå han cmottogs, blef förlägen<br />

och rÖTd. Han fåg, än pa Rudolf, än<br />

på Marie,än på fin fon.<br />

Nu nalkades Heloifes dotter. Johan fattade<br />

hennes hand ined defla ord: det är min<br />

IIVel. L far,<br />

*


162<br />

Rudolf<br />

far,Marie! Din far? fade hon, och omfam-»<br />

nade Henriks knän. Ädle Grefve, fkänk mig1<br />

er kärlek och er välfignelfe! Grefven betragtade<br />

flickan. Det är min dotter,lade Rudolf.<br />

Och min maka, min far, om du vil fe din ion<br />

lycklig, tillade Johan. Grefven Ikakade hufvudet,<br />

likväl utan at vara vred: Befynnerligt!<br />

lade han;jag kom hit förat hämnas,och<br />

Och ert hjerta är för ftort för hämnd? afbröt<br />

Maiie honom,och fattade hans hand. O,<br />

Herr Grefve, görofs alla lyckliga! Ni kandet.<br />

Henrik! fade Rudolf, jag ber om din vän-<br />

Ikap. Tänk på våra ungdoms år på Guardowall!<br />

godtgörom fom män hvad vi fom gosfar<br />

föriummade: Var min Bror, var mit barns<br />

far, och låt din fon äfven vara min.<br />

Nu kom ock Abbot Giittingen med Thiiring,<br />

och hans fon med Gertrud. Alle bådo<br />

Gret" Henrik med vänliga, förtrogna blickar öka<br />

deras {allhet. Hans hjerta blef innerligert<br />

rördtj han räckte Rudolf fin hand med defla<br />

ord: Du har då ändteligen fegrat, Rudolf!<br />

Rudolf tryckte honom med gråtande ögon<br />

til fit bröft.* Nej, vid Gud! ädle Henrik! du<br />

går tom fegrare härifrån. Giittingen omfamnade<br />

dem bägge. Låtom ofs ännu en gång begynna<br />

våra ungdomsår på Guardowall!Grefven<br />

tog Rudolfs dotter ilin famn och fade:<br />

mit barn, biif lyckligmed min fon,och var et<br />

fall kärleksband imellan mig och din far! Gud<br />

välfigne er 3 mina barn! "" - - Beiynnerligt!<br />

förunderligt! hade jag någonfin kunnat förmoda<br />

detta?<br />

Man


von Werdenberg.<br />

Manundvek at tala om det Grå Förbundet<br />

få länge til defs Henrik ijrlt b t^ynte ou.tla<br />

det. Et hjerta, (om iå nyligen njutit den ljutva<br />

fällheten at föriona tig ined en fiende,ar<br />

öppet lör hvarje ädelmodig känila. Henriks<br />

hjerta var rördt och fullt ar' välvilja, och derföre<br />

fåg han alt ifrån en annan lida. Mjcket<br />

tilftod han, och hvad han icke ville tillta,<br />

aftvungo honom alla delfa inäunifkors kär-<br />

leks-betygelier, hans lons bedjande ögon,<br />

och Rudolfs bön. Hvem kan emotlta er,<br />

J förunderlige, gode fjälar, lade han omiider:<br />

jag tror at J kunden draga Gud jniert<br />

famfund.<br />

Rudolfhämtade förbundsaktenoch gaf Henrik<br />

en penna. O Henrik! jag har lett de flefta<br />

af de.lFa namn undertekuas^ men intec med<br />

det nöje fom dit. Broder du underteknar min<br />

fallhets-akt! Men Rilkopen at Lhur? Hvad<br />

är kroppen utan fjäliocii hvad Bilköpen uf ctn<br />

dig? Biigge Grefvarne,både fader och io..,<br />

fkrefvo underj bägge ledlagade redan töljaude<br />

dagen deras vänner til iammankomiten i<br />

Truns. Äfven mänga af Gretvens uuclc rhafvande<br />

kommo dit, emedan ryKtet redan utipndt<br />

at Grefven vore en medlem af det Gra t-öibundet.<br />

Då de fågo honomidclfa ädle mäns krets,<br />

upftod et lifligt glädjerop, blandadt med rufter,<br />

fom vittnade om den innerligafte rör<br />

De omringade honom alle, knätöilorundt omkringhonom,<br />

tträcKte (ina händer emot honom,<br />

och kallade de vördnadsfulialte blickar pä nonom,<br />

Det var hjertats och kärlekens hyllning.<br />

L 2<br />

Hen-<br />

163


164<br />

R V D O h P<br />

Henrik fom nu kände dennahyllnings bättre varde,<br />

kaftade ligiRudolfs famn med dettautrop:<br />

lyckliga männifka! nu känner jagdinlycka, och<br />

delar den med dig! På detta lätt har redan hela<br />

Rhätien hyllat dig. Han tryckte fina under*<br />

hafvanders händer, kallade dem vänner,barn,<br />

bröder,och kände fig genom deffa namn uphöjd<br />

tillika med dem. Med rördt och villigt<br />

hjerta aflade han Samfundets ed. Redan famma<br />

dag affärdades budfkap til Bifkopen af Chur,<br />

lörat tilbjuda honom at tilträda förbundet. Med<br />

fåfäng harm underfkrefhan akten,fom nu(känkte<br />

Öfra Rhätien fred och lyckfalighet.<br />

Så fnart Rudolf blef allena, föll han på<br />

knä och upfände til himlen de varmafte och.<br />

innerligafte tacklägelfer, at han nu omfider fåg<br />

lugnet för alhd befäftadt. Nu, då famfundets<br />

redligafte medlemmar voro församlade på den<br />

enfliga klippan, ockfå Gref Henrik var der,<br />

iiaintog Rudolf et bref ifrån Pater Anton. Utanfkriften<br />

var: Til det Grå Förbundet, at öpnas<br />

dä Henrik von Werdenberg tilträdt det<br />

faninia. Rudolf öpnade och läite: Mine Bröder!<br />

Henrik von Werdenberg är er: nu måfte<br />

Chur gifva efter j och förbundet är tryggadt.<br />

Är jag nu icke mera ibland er, få gif»<br />

ven Gret Henrik min broderkyfs. Samfundet<br />

har den bäfta conftitution, de bäfta lagar 5 fom<br />

mänfklig klokhet och hjertelig välmening kunnagitva.<br />

Lagarne äro enkla,rättvifa och mänfkliga;<br />

coniticutionen likaledes utan tvång, utankonft.<br />

Men denna conttitution,deffa lagar<br />

Skicka fig blott för enkla, dygdiga hjertan, för<br />

män-


VON" WER BEN BE*S. 165<br />

mannifkor, fom utan falfkhet, utan konft älfka<br />

dygden och äga den. Bibehållen hos famfundets<br />

medlemmar deras jemna feder,deras mått-<br />

lighet, deras okonftlade dygder, ty endaft derigenom<br />

kurmen J bibehålla lagarna och confti»<br />

tutionen. Lären dem at älfka fit fädernesland,<br />

fina dygder, och lagarne Ikola beftå få länge<br />

fom denna kärlek. Förenen beftändigt fanning<br />

med uplyfning} fcrjagen mer och mer villor<br />

och fördomar: Sanningen är lika få enkel, lika<br />

iå okonftlad fom dygden 3 J kurmen aHrig<br />

inifstaga er på denfamma. Hvad iom öker<br />

kärleken, välviljan, mänfkligheten,hvad lom<br />

fkyddar och främjar huslighet, enighet emellan<br />

familjer och federnasrenhet,det år fanning.<br />

Endaft der finnes en god och varaktig Conftitution,<br />

hvareft lagarne herrfka öfver medborgarncs<br />

hjertan. Aro lagarne tvångsmedel;hafva<br />

medborgarnes hjertan uphört at ällka dem,<br />

få föraktar man dem och har ingen conftitution<br />

mera. Söken derföre på alt fått at<br />

nedlägga och förvaraivåra brödershjertan kärlek<br />

för lagarne;och det kurmen J icke på annat<br />

fatt än at bibehålla hos dem deras okonft-<br />

]ade feder och husliga dygder Och at bibringa<br />

dem kärlek til de famma.<br />

Men huru viljen J röra deras hjertan? huru<br />

viljen J göra dem deras conftitution och deras<br />

fädernesland för altid dyrbara? Låten dera<br />

vara medlemmar af det Grå Förbundet, och icke<br />

Sweitzare, icke Tyfkar, icke Europäer.<br />

Gifven dem högtider, fom äro dem egna, fom<br />

äro grundade i deras huiliga feder3 ideras Icf-<br />

L 3<br />

nåds-


166<br />

Rudolf<br />

nadsfätt, i deras dygder, i deras conft'tution,<br />

och af alt detta få (it anfeende och fin betyddfe.<br />

Hvarje feft,hvarje nöje hos et annat<br />

folk vare för dem et ledfamt tidsfördrif. Gören<br />

d< n krets,deras berg inneftänga,helig för<br />

dfem,och låten dem inom denna krets finna alt<br />

éetj fom kan göra dem lyckliga. Männifkan<br />

behöfvfer ganfka litet; men detta lilla måfte<br />

göra lv-nne lycklig. Alla Hora händelfer, ,<br />

i mfundets upkomft, defs förening, anledningen<br />

drrtil, dagen på hvilken de omänfklige<br />

fo flarnes borgar förllördes, måften J förvara<br />

i fefter,ilekar, fom icke kunna roa en<br />

främling, emedan han icke förftår dem; men<br />

ihvilka hvarje medlem afdet Grå Samfundet<br />

tager den närmafte och hjertligafte del, emedan<br />

de innehålla hans Fäderneslandshiftoria. Alt<br />

hvad de finna nöjeuti, tilhöredem allena, deras<br />

lekar, deras fefter, deras inrättningar, deras<br />

belöningar, til och med deras klädnad och<br />

deras tänkelått. Gifven dem vanor och plägfeder,<br />

fom de älfka och fom göra dem lyckliga.<br />

Lagen få, at de iden frugtbarafte tragt,<br />

idet fkönafte land, vid de meft förledandenöjen,längta<br />

hem til fina berg,til de okonftlade<br />

fefter och lekar fom de känna och ibm de<br />

älfka framför alla andra.<br />

Den tid måfte en gång inträffa, då alla<br />

männiPrf.or blifva bröder; men den är ännu icke<br />

för handen. Låten våra bröder emedlertid<br />

vara medlemmar af det Grå Föibundet, emedan<br />

de q kunna vara något bättre. Låten dem<br />

utgöra en familj % fom genom fmå högtider<br />

och<br />

i


von Werdenberg.' 167<br />

och egna hufliga plägfeder inbördes nära förenas<br />

jochicke utan ömfefidigfkada kanåtfkiljas.<br />

Jag känner Tyfkland, Frankrike och Italien.<br />

Ialla deffa länder finnes ingen kärlek til<br />

fäderneslandet; ty lagarne äro der intet annat<br />

än vilkorliga ftadgar af Furftarne, utan öfverensftämmelfe<br />

med invånarnes feder, bildning<br />

och vilja. De hafva uphört at vara Tyfkar,<br />

Franfofer och Italienare, utan at derföre hafva<br />

blitvit måmtiifkor, . Hvar och en af dem al-<br />

Ikar blott fig fjelf. Han kan ombyta fädernesland<br />

utan at derföre förlora fina nöjen, ty äfven<br />

deffa hafva uphört at vara egna och af<br />

någon vigt för honom. De beftå för det närvarandei<br />

fråfferi, valluft, flöleri och tomma<br />

tidsfördrif, och olyckligt det folk, hvars nöjen<br />

ej äro andra än deffa! Våra fefter Ikola<br />

vara fäderneslands fefter. En krans af ekelöf,<br />

en qvift af linden vid S:t Annas Kapell, et<br />

rum ibland de förftaaf fällfkapets medlemmar,<br />

vare målet för vår ärelyftnad, vår högfta glädje,<br />

den enda belöning, fom medlemmarne<br />

af det Grå Förbundet önfka. Men flöfen ej desfa<br />

rörande, hjertat lyftande belöningar på enfkildta,<br />

ftora och bländande bedrifter, hvilkas<br />

naturliga belöning är åfkådarnes beundran. Belönen<br />

faftmera en ftilla och altid dygdig lefnad<br />

på det mefl lyfande fatt. En huflig lefnad,<br />

upfyld af ftilla dygder, är vanfkligare,<br />

nyttigare och mera värd ,än en lyfande gerning,<br />

fom uptänder ärelyftnaden och derigenom kanfke<br />

upväcker en ftrid, för hvilken fäderneslandet<br />

måfte duka under.<br />

h 4 Bi-<br />


168 RUD<br />

O I7<br />

Bibehållen rena feder och okonftlade dygderj<br />

och kärleken til vår Conftitution fkall til<br />

och med öfverlrfva denfamma, om en olycka<br />

flvulle ftörta den. Vi Ikole vara medlemmar<br />

af det Grå Förbundet,om än vi förlorade<br />

vårt Fädernesland jiiiället at Tyfkarne midti<br />

fit Fädernesland icke mera äro Tyfkar.<br />

Himlen välfigne det Grå Samfundet, och<br />

bibehålie det hos fednafte efterkommande iom<br />

et minneaf deras förfädersdygd, foglighet och<br />

redlighet!<br />

Aile biföllo öfverljudt defla förflag, foni<br />

alla utfördes 5 och inart blef bergstragten genom<br />

glädje j kärlek, til fäderneslandet, patriotiika<br />

feiter, dygd och huslighet, en helgedom<br />

och et föremål för grannames beundran och<br />

afund. På den förfta offentliga feften, Samfundets<br />

årliga aminnclfe-högtid af dels ftiftning,<br />

famn


VON WtR DENBER €. 169<br />

Men ännu herfkade beftändigt oro, upror<br />

och blodsutgjutelfe i Appenzell; ännu vägrade<br />

landtmännen beftändigt at upfylla fina pligter<br />

emot Abboten. ÄndteJigen belade Bilköpen<br />

af Coftanz dem med Interdid *), och lät upfpika<br />

bannlyfningen på kyrkodörrarne. Nu hördts<br />

ingen klocka mera: Appenzellarne fade (måleende:<br />

vi veta ju tiden när Gudstjenften begynner!<br />

och gingoikyrkan. Munkarne uptände<br />

vaxljus på altaret j men innan mellan begynte,<br />

utfläcktes de åter, kallades på golfvet<br />

och föndertrampades. Det verkade icke.<br />

En Gubbe lade: få länge Guds fol fkiner på<br />

niefse.offret,må de gerna fläcka ljufen.<br />

Femton dagar derefter, blefvo deras huftrur<br />

och barn uteftängde från all gemenfkap<br />

med Chriftna förfamlingen;derpå förbödsdem<br />

alt umgänge med andra,mat,dryck,eld och<br />

vatten; och ändteligen tilftängdes kyrkorne.<br />

Tröftlöfa, bleka och bäfvande, famlades qvinnorna<br />

på kyrkogårdarne 3 på knä lågo de vid<br />

kyrkodörrarne, och fuktade trofklarne med fina<br />

tårar. En munk förelade dem bannlyfningen:<br />

"Förbannade våren J och edrabarn inför<br />

Guds anfigte. Intet dop-vatten (kali aftvå edra<br />

barns fynder, intet mefs-offer förlona er med<br />

Gud. Edra äktenfkap aro kättjans, ty ingen<br />

präil fammanviger er. Ingen fmörjning, ingen<br />

nattvard fkall tröfta och helga edra döende<br />

j ingen vigd jord betäcka edra döda,ingen<br />

fång,inga klockor ljuda öfver dem. Förbudet<br />

är er alt umgänge med männifKor. Stum-<br />

*) »42^.<br />

L 5.<br />

fBS


170<br />

Rudolf<br />

me fkolen J vara fom fiikarne,dem Gutls förbannelfe<br />

drabbat. Edra kroppar fkola ej ruttnaijorden,<br />

och edra fjälar brinna utan ända<br />

ifkärselden, til defs J fvärjen Abboten lydnad,<br />

och bannlyiningen är återkallad!<br />

Nu hördes en allmän jämmer och klagan<br />

ihela Bergstragten. Landtmännen gingo förbihvarandra<br />

utanat uplyfta fina ögon,eller ock<br />

hvifkade de blott til hvarannan. De dalar, der<br />

fordom glädjens och frihetens fånger återflvallade,<br />

voro nu dumma, eller genljudade blott<br />

afiuckar och fkrän. Redan tvänne gånger ha-<br />

de Appenzell g"nom inflickade til Koftanz med<br />

tårar bedt Bilköpen uphäfva Interdiä j<br />

t men<br />

fvaret blef altid: Intil defs J hyllen Abboten,<br />

lefven J under Guds och männifkors förbannelfe!<br />

Qvinnorna och de gamle fölloi förtviflan.<br />

Männen och yngl ; ngarne voro ännu ftåndaktige.<br />

Blott en yngling fyntes tärd af en<br />

dyfter forg: Vid vår-feften blef han fegrare,<br />

och den fkönafte flickan,tillika hans älfkarinna,<br />

utiedd at danfa med honom. Då ynglingarne<br />

vid fommarens början drogo med hjordarne<br />

up i de högre bcrgstragterna,och fkildes<br />

ifrån flickorna, låg Riittli längeifin Erdmuths<br />

armar. Ach! förft för några dagar fedan,<br />

hade hon yppat för honom fin kärlek,<br />

och nu fkulle han för trenne långa månader fkiljas<br />

ifrån henne! Väl hundrade gånger ropade<br />

de til hvarannan: farväl! och lika många gånger<br />

vände de åter tilbaka, fkyndade i hvarsannans<br />

armar, med ögonen fäflade på hvarannan<br />

under grät och klagan, Idetfamma ropade


VON WeR 15 ETC BER G. 171<br />

de Riittli: Nej, Erdmuth! vi Ikole ej fktljas<br />

åt; vi fkole fe hvarannan alla dagar. Der<br />

bäcken flyter ned ifrån Gamor emellan Wolfsloch,<br />

går en fotftig ned i dalen, fom förer til<br />

din fars hydda. Midt emellan den tragt der<br />

hjordarne beta och din fars koja, är til vänfter<br />

om itigen en grotta: framför defs ingång ftå<br />

trenne äpleträn. Hvarje afton fkyndar jag ned<br />

från Bergen til grottan,och du möter mig der.<br />

Vägen iir god och knapt en timmas. Emot<br />

morgonen gå vi bägge tilbaka igen; och fåledes<br />

blifver vår kärlek en djup hemlighet. Erdmuth<br />

fkalf af glädje. Sent om aftnarne fmög<br />

hon fig fakta ur fin fars koja, och redan före<br />

midnatten låg honifin Riittlis armar. Enfligheten,<br />

grottans djupa och ftilla mörker, hemligheten<br />

alt detta förledde dem. Utan Präft<br />

firade deiden bedrägliga grottan fin kärleks<br />

högtid: månen lyfte demiftället förvigda vaxljus:<br />

Näktergalens fång, var deras brudfång<br />

i ftället för latinfka pfalmer. Erdmuth vari<br />

hemlighet Riittlis lyckliga maka; och då ynglingarne<br />

kommo tilbaka från bergen, kände hon<br />

redan at hon (kulle blifva mor. Honkaftadefigi<br />

Riittlis famn, yppade med en öm rodnad på<br />

fina kinder fin Jjufva fruktan, och bad honom<br />

föra henne til altaret, at hon icke med fkam<br />

måttj föda fit barn til verlden. Han fkyndade<br />

redan följande dagen til Munkenifin focken;<br />

men han fann kyrkodörren tilfluten, och<br />

vid tröfklarneklagande qvinnor: bannlyfningen<br />

hade jufti dag blifvit affagd öfver Appenzell.<br />

Han gick tilmunken och bad honom förgätves!


172<br />

Rudolf<br />

vcs! Han anropade honom med tårar, och<br />

Kallade fig för hans fötter, förgäfves! Sorgfen<br />

vände han tilbaka,och Erdmuth,djupt nedflagcn<br />

af fin vanära, kaftade fig tröfllösihans<br />

armar.<br />

Förtviflan och medömkan öfver Erdmuth,<br />

dref ynglingen omkringihela bergstragten från<br />

den ena munken til den andra. Men alle voro<br />

lika obevekliga. Erdmuth vred fina händer,då<br />

Ruttli kom tilbaka til henne utan tröft,<br />

och fade i en ömklig ton: Ach få låt mig<br />

dö förrän jag blir mor, och en lkamfläck ihela<br />

bergstragten! Ruttli ropade med gniftrande<br />

ögon: Jag går, Erdmuth! jag går, for at ltäl-<br />

Ja dig tilfreds, eller blifva olycklig. Han fkyndade<br />

til et par af lina vänner, tvänne tiltagfna<br />

och modiga ynglingar, berättade dem med<br />

alla drag af förtviflan (it öde, och belvor dem<br />

at biltå honom. De ioivade det. Fören Erdmuth<br />

til kyrkan, der väntar jag Er. Han gick<br />

til munken: Klerk, jag har en fäftmö och<br />

du ikall fammanviga mig med henne vid kloc*<br />

kors dån och brinnande vaxljus. Hvad har<br />

Gud at göra med vara ttridigheter? jag vil blifva<br />

vigd j hör du ?<br />

Munken fmålog och afflog det.<br />

Du kan ej? frågade Ruttli, vildt: Munk,<br />

J aren alle grymme tigrar - y jag vil ockfå vara<br />

det: du niåite dö: Han drog en dolk.<br />

Jag fkall genonibåra dit hjerta och fedan<br />

gå omkring i hela bergstragten från kyrka<br />

til kyrka med den blodiga dolken och min<br />

#icka, och mörda få länge til defs jag finner<br />

nå-


von Wer denberg. 173<br />

någon3 fom viger mig. Finner jag ingen, fä<br />

följer jag er, och Gud vare då domare emellan<br />

mig och er! Tala et ord! __ dit lifta! _<br />

vil du viga mig eller ej? Munken bleknade<br />

och ftalr; likväl aiflog han det. Nu fattade<br />

Riittli uti honom, och ropade med brinnande<br />

ögon: Gud föibarme fig öfver mig! De<br />

grymme tvinga mig til mord!<br />

Håll! ropade Munken: jag vill, jag vill:<br />

Riittli tryckte honom i fin famn, och lade:<br />

Kom! du har fräliat mig från fördönielfen!<br />

kom! Munken tänkte förgäfves på medel at<br />

ännu kunna undflippa den vilde ynglingen. Han<br />

rnåfte öpna kyrkan. Riittli följde honom vid<br />

hvart lteg. Riittlis vänner ringde nu med klockor<br />

a,och en af dem uptände vaxljufen på<br />

altaret. Alt folketibyn iamlades; alle ftörtade<br />

inikyrkan, alle kaftade fig fulle af förtjusning<br />

ned för altaret. Riittli fördeErdmuth til<br />

altaret, och Munken fammanvigde dem. Nu<br />

framkom en mor med fit barn, fom redan åtta<br />

dagar legat utan dop 3 fadern hotade Munken,<br />

och det blef döpt.<br />

Riittli omtalte detta för det förfamlade folket.<br />

Rätt! det är få man bör göra!ropade flera<br />

rötter. Munken framkallades itrax och åtfpordes<br />

af en ibland dem: Vil du meffa,Klerk,fom dig<br />

tilkommer? jag vågar icke, fvarade han. Den<br />

Jom icko arbetar, {kall ock icke äta. De trängdeligini<br />

Munkensrum,borrttogo hans matiörråd,<br />

inneitängde honom derpå, och ropade til<br />

honom; om du hungrar få meiTa: Munken läite<br />

redan famma aftonen mefla, och fick fin mat<br />

tiibaka. Ryk-


174<br />

Rudolf<br />

Ryktet om dennahändelfe utbredde(Ig öfver<br />

hela Bcrgstragten frånby til by,från koja tilkoja.<br />

ÖiVeralt frågade nian Munkarne,om de ville<br />

lä fa och mefla, eller (välta? De valde det förraj<br />

och aldrig nuIlades i Bergstragten flitigare<br />

ochandägtigare ,än nu. Riittlihette från den tiden.<br />

Appenzells- Påfven, emedan han förmått<br />

Munkarne at mefla.<br />

En af Munkarne erinrade det förfamladefolket,<br />

at bilköpens bann ej uphört, faftän Gudstjenften<br />

begynt;ty, fade han, umgänge och<br />

iamejväm med andra Chriilna är er förbudet.<br />

Ha!ha! fvarade Riittli " meffen blott J ,och bekymren<br />

er icke om det ölriga. Hvad betyder<br />

famqväm och umgänge med andra männifkor? vi<br />

are nog för ofs §elrya; och iå länge fria männifkor<br />

äro det, bohöfva de ingen,utanGud}<br />

och Han är med ols. Kan Bilköpenicke med lin<br />

bannlyfning bringa det derhän,at gräfet på marken<br />

vifsnar borrt, ullen faller af våra hjordar,<br />

mjölken förtorrkas hos dem, och vara kalfvar<br />

och vår villebråd borrtdö,få kan hangå och bedja<br />

Gud förlåtalig at han bannlylt ofs. Så länge<br />

vi hafvemjölkoch ull, frukta vi blott Gud. Och<br />

vilja våra grannar icke komma til ofs,få vilje vi<br />

med (värdoch fpjut i handen komina til dem,<br />

oca lära dem at, Bilköpen och hans bann til<br />

trots, Gud likväl är med ols.<br />

Sa lagt, få gjort. De drogo nediStifts-länderne,rötvade<br />

och plundrade,och vände med fit<br />

byte tilbaka til fina berg. När Abbotens baner<br />

upbröto, furmos der blott fpåren efter Appenzeliarne,<br />

härjade fält och upbrända fläder, för<br />

At<br />

i


von Werdenberg. 175<br />

At hämnas detta,härjade de åter Appenzellarnes<br />

dalar,men up på höjdernevågade de (ig icke3emedan<br />

de fruktade (itgamla öde,<br />

-. Oftare än han på några år.gjort, beiöktenu<br />

Rudolf Appenzells bcrgstragt. Han förnyadebekantlkapen<br />

med lina fordna krigskamrater, då<br />

blomftiande ynglingar,nu näftan Gubbar. Ofta<br />

fatt han hos dem,och omtalte den lycka och det<br />

lugn, fom medlemmarne af det Grå Förbundet<br />

njöto. De gamle,hvilkas hetta och mod iaktat<br />

fig med åren,afhördehans belkrifning med en<br />

hemlig afund,likväl vågade de icke yppa lin önikan.<br />

Småningomblefvo de mera förtroligemed<br />

fin gamle anförare, och han uplifvade mer och<br />

mer kärleken til fredenideras hjertan. Han berömdeynglingames<br />

mod, dåhan var ibland dem.<br />

Han berättade dem deras fäders förfta bedrifter,<br />

och önlkade at ännu ftå iförbindelfe med få<br />

tappra ynglingar. Redan efter få månaders<br />

förlopphade han förvärfvat lig de gamles få väl<br />

iom den modigaungdomenskärlek.<br />

Hvarföre krigen J med edra grannar? fade<br />

han ofta vid folkets lammankomfter, då det ej<br />

görer någon ära at iegra öfver dem? Hvarföre<br />

ipillen Jer tapperhet ochert mod lören obetydlighet?<br />

Ty annat är det icke fom Abboten fordrar<br />

at er: Hyllnings-eden och en ringa fkatt!<br />

J ,fomiförbindeliemed Abboten,med de fju itäderne,<br />

med det Grå Förbundet,kunden vara allsmägtige,J<br />

flöfenedra krafterpå et landkorn, och<br />

upväcken rundt omkring er det rykte, at J icke<br />

veten(lyra er fjelfva. Jharven nuunder helafem<br />

och tjuge åren vifat atJ förtjenen varafrie at intet


76 K U D O t F<br />

176<br />

tet våld kan fegra öfverer och cdra berg. Nu,då<br />

Abbotenförloratalt hopp atunderkufva er,IkullenJ<br />

ockfå vifa honom, at ]arenrättvife och fog-<br />

lige. O ynglingar,O Appcnzellare! hvad kunde<br />

icke Schweitz blifva, om J uphörden at<br />

lönderflita det.<br />

Sålunda taladehan ofta pä deras fammankom»<br />

fter,och de gamle underftöddehonom. Småningom<br />

biefvo yuglingarnes tänkefätt genom defsa<br />

toreftällningar,loinde alla dagar hörde,mer och<br />

mera fogliga. Deras ärelyftnad fäftadelig vid ädlare<br />

föremål vid den allmänna friheten3 och<br />

Rudolf underitöddeden famma. Ofta yttrade han<br />

för ynglingarne (in lifliga önfkanat lluta lina dagar<br />

iblanddem,om han blott kunde göra(ighopp<br />

omlugn och fred. Alle älfkade den ädle Rudolf,<br />

och önfkadeatföraltid halva honom hos fig. Han<br />

loivade det, få fnart lugnet fullkomligen vore återitäldt.<br />

Rudolf underrättade Abboten om Appenzellarnes<br />

goda och fredliga tänkefätt,och Abboten<br />

gjorde dem ganfka goda och billiga fredsförflag.<br />

Folket famlades och antog dem enhälligt *).<br />

Knapt voro budkaflarne aflärdade härom,förrän<br />

hela det iöriamlade folket omringade Radolf och<br />

ropade; är du nu var V Tilmin död, ädlafolk,<br />

åter er landsman, åter en fri Appenzellare!<br />

Någre gamle ledfagade nu honom til dakn,der<br />

han fordom bottmed Marie,och manfatte honom<br />

å nyoibefittningaf denfanuna: Den var na mera<br />

fkön än förut: trägården mera blomitrande,träden<br />

mera fkugguaa, och den nybyggda kojan<br />

beqvainligare. Ru-<br />

) I4 29<strong>«</strong><br />

w


von Werdenbe*g. 17 7<br />

Rudolf (kyndadenutilbakatil denenfliga klippan.<br />

Du lemnar mig åter få oha,Pudolf: hvar<br />

viftasdu då få beftändigt? Jag hai nu lemnat<br />

dig förfifta gången,min Marie,och,om du vil,<br />

ikall jag vifa dig, hvar jag varit, och förhvem<br />

jag arbetat! Vid deffa ord tindrade hans ögonaf<br />

glädje. Rudolf, fade Marie: en god gerning har<br />

lyckats dig;ty jaghar på lång tid icke fett denna<br />

glädje lyfa af dina ögon.<br />

Så tag din dotter,Marie,och följmig. Tion<br />

tog nuHeloifes dotterdotter på armen,hvilken<br />

hon tagit til fig at upfoftra. Rudolf onilamnade<br />

henne,och falunda lemnade de bäg^e den enfliga<br />

klippan,der de nu bott öfver tjuge år. Man förde<br />

Marie närmare och närmare Ganior. Mit<br />

Gamor! ropade hon, med glädjetårariögonen,<br />

iå fnart hon blef varie berget. Hvart, älfkade<br />

Rudolf,hvart fördumig? Han fmålog: Til din<br />

och min lycka, Marie! De lemnade Gamor pa<br />

ryggen och begålvo Gg upåt Bergstragten. Ma*<br />

ries ögontindrade mer och mera,junärmare hon<br />

kom den älfkade tragt, der hennesungdom förflutit.<br />

Ach,Rudolf, fade hon: du förer mig til<br />

mindal. O!låt mig åtminftone vara dernågradagar.<br />

Rudolf fmålog.<br />

Från alla hyddor kommo Appenzellarnemed<br />

gälla fröjderopat ledfaga dem. Marie återfåg linafordna<br />

lekTyftrar, och hälfade pådem med tålariögonen,likvälfkyndade<br />

honframåt,emot dalen.<br />

Nuhann hon ingångentil denfamma,hvilken<br />

honigenkände. O!Gud! ropade hon,och tryckte<br />

Rudolf ömttil fit bröft: få får jag då än en gång<br />

omfamna dig här!Rudolf fördehenne fmåleende<br />

IIDel. M fram


<strong>«</strong><br />

178<br />

Rudolf von Wkrdenseug.<br />

fram til kojan. Uvera bor nu här? frågade Marie.<br />

Min Marie och jag, fvaiade Rudolf. Maiie<br />

gal til et anfkri af glädje, och kaftade fig med ljufva<br />

tårar i hans Ifamn. Idetfamma fprungo ynglingar och<br />

flickor fram ur bufkarne och danfade omkring det lyckliga<br />

paret. Marie blef flående orörlig, helt och hållet<br />

öfverlemnande(ig åt fin förkjufning, och blott de tårar<br />

forn flöto från hennes himmelfka ögon,vittnade at hon<br />

lefde. Rudolf, lade hon omfider, min filta önfkan är<br />

upfyld:at här lefva och dö rred dig; här, hvareft jag<br />

lärde känna ochälfka digj här, hvareft jag varit få lycklig,orh<br />

nu åter fkall blifva det. Välkommen min Rudolf!<br />

välkommen älfkade Inf*, fom jag andas! kullar,<br />

trän och blommor! Ach jag känner er alla ännu. |fågen<br />

min barndom; } fkolen ock fe min ålderdom, ochi<br />

ert fköte fkall mit ftoft hvila,ropade hon med utfträckta<br />

armar cch klappande hjerta. Med glädjetårar lade<br />

hon fig om aftonen vid Rudolfs fida, tackande Himlen<br />

at freden nu blifvit ateriiäldiAppenzell.<br />

Lugnet herrfkade nu i hela tragten deromkring. Ofta<br />

befökteRudolfännu Land-dagarna vid Truns och AppcnzellarneS<br />

fammankemfter. Sä fnart något frö til oenighet<br />

ville utfpncka,qväfdes det ftrax af hans vishet»<br />

Han var en fkyddsgud förhela Bergstragten;och vid hvarje<br />

feft ihela Appenzell,i Thurgau, Öfre Rhätien och<br />

Skogsftäderne, vid alla hufliga famqväm, der glädje och<br />

lugn herfkade, nämnde man Rudolfs namn med vördnad,<br />

likafom et helgons.<br />

Dyed, renhet i feder, fred och lugn hos alla invånare<br />

i Schvveitz var hans verk och Lans belöning. Fy.<br />

ja gånger hvart år famlades hans vänner, barn och flägtingar<br />

hos honom idalen, ochdeffa fyra dagarfirade hela<br />

Appenzell och alle medlemmarne af det Grå Förbundet.<br />

De kallade Refan til hans dal en vallfart til Dygdens,<br />

Sanningens och LugnetsTempel. Iklippan fombildade<br />

ingången til dalen, vorodefla ord ulhucgne: Kärlek ock en<br />

tUmorkt Itfnad äro grundvalarnefor Mänjklig Säilhet»


V ■'"■ " så<br />

181<br />

■■^i.<br />

ftö-ii<br />

;Jt^:


"»<br />

BT'-;:*'--^<br />

"*<br />

*<br />

<strong>«</strong><br />

"»<br />

<strong>«</strong>,■■<br />

yr .i. <strong>«</strong><br />

*<br />

*<br />

i <strong>«</strong>"<br />

'V<br />

*.<br />

"i<br />

m<br />

<strong>«</strong>""» i<br />

■ f "' ■■<br />

<strong>«</strong> ■ '* ■<br />

.- ". j " -<br />

" - .<br />

.t<br />

i<br />

"< r * ■<br />

* v.<br />

k ...<br />

■<br />

"<br />

i<br />

.-■■■':■ :<br />

" '<br />

v" .-■<br />

'<br />

■:<br />

<strong>«</strong>?H<br />

;:; "■■-.■■' ■■■:■ *'.■.<br />

*

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!