Riktlinje för att förebygga och behandla undernäring - Kil

SOCIALFÖRVALTNINGEN
Medicinskt ansvarig sjuksköterska Annika Nilsson
Förebygga och behandla undernäring
God hälsa och livskvalitet förutsätter ett gott näringstillstånd. Kosten är ett viktigt
redskap för att förebygga sjukdom och bevara hälsa. Vid sjukdom ökar behovet av
energi och näringsämnen medan förmågan att äta och tillgodogöra sig maten
minskar. Kosten är en del av behandlingen vid sjukdom. Den är den viktigaste och
bästa energi- och näringskälla.
Det är viktigt att patienter som äter för lite i förhållande till sitt behov och går ner i
vikt uppmärksammas på ett tidigt stadium. Rutiner för bedömning av
näringstillstånd och riktlinjer för utredning och behandling krävs.
INFORMATION TILL BRUKARE OCH NÄRSTÅENDE
Där nutritionsproblem har uppmärksammats ska information ges till patient och
utifrån individuell bedömning även till anhörig efter patientens medgivande.
DOKUMENTATION
Dokumentation ska ske i Procapita +, HSL, under
matsmältning/ämnesomsättning/endokrina funktioner. En individuell
omvårdnadsplan ska alltid upprättas när undernäring föreligger eller det finns risk
för undernäring.
RISKBEDÖMNING FÖR UNDERNÄRING, TRYCKSÅR OCH FALL I
KVALITETSREGISTRET SENIOR ALERT
Riskbedömning och åtgärder erbjuds och utförs en gång per år
• Till ny patient i hemsjukvård, särskilt boende och korttidsvård
• Till patient som flyttar/byter boendeform (uppgifterna kan flyttas över till
det nya området om de fortsatt är aktuella).
NUTRITIONSUTREDNING
Vid en avvikande viktutveckling eller om patienten enligt nutritionsscreeningen
bedöms ha risk för undernäring ska utredning av bakomliggande orsaker göras.
• MNA – slutlig bedömning
Sida 1 av 10
2013-01-02

• Tandstatus – munhålans kondition
• Aktuella sjukdomar
• Allmäntillstånd
• Patientens tidigare vikt – ”normalvikt” – sedan tidigare lågt BMI
• Aptit
• Illamående/kräkningar
• Mag – tarmfunktion
• Måltidssituationen
• Förmåga att tugga
• Förmåga att svälja
• Stark motvilja
(Se bilaga 2 och 3)
OMVÅRDNADSPLAN NUTRITION
Utifrån resultatet av nutritionsscreeningen (bil 1) och nutritionsutredningen (bil 2)
gör ansvarig sjuksköterska en samlad bedömning. En individuell omvårdnadsplan
för nutrition upprättas i samråd med läkare, kostombud, patient och/eller
anhörig/god man.
I omvårdnadsplanen ska det framgå:
• Aktuell nutritionsstatus
• Planerade/insatta åtgärder
• Mål/delmål för insatt nutritionsbehandling
• Tid för uppföljning/utvärdering
UPPFÖLJNING
Uppföljning ska göras regelbundet för att se så planerade nutritionsåtgärder
fungerar, målen uppfylls och därmed tillgodoser patientens behov.
• Kontroll av vikt regelbundet enligt individuell bedömning – bestäms av
PAS
• Mat- och vätskeregistrering – bestäms av PAS
• Dokumentation i Procapita +, HSL.
Sida 2 av 10

INFORMATIONSÖVERFÖRING
Det är viktigt att regelbunden information ges till patient, anhörig/god man och
personal om hur nutritionsstatus och nutritionsbehovet fortlöper. Vid kontakt med
annan vårdgivare är det viktigt att information om brukarens nutritionsbehov och
ev. åtgärder blir vidarebefordrade. Informationen bör innehålla:
• Bedömning av näringstillstånd
• Kroppsvikt och viktutveckling – hur ofta kontrolleras vikt
• Sammanfattning av ät/nutritionsproblem
• Sammanfattning av åtgärder och given nutritionsbehandling samt dess
effekter
• Behov av ätstödjande åtgärder/hjälpmedel
Sida 3 av 10

NUTRITIONSSCREENING BILAGA 1
VIKT
Kroppsvikten bör:
• Kontrolleras på morgonen före frukost
• Kontrolleras i lätta kläder och utan skor
• Kontrolleras på samma väg varje gång
Det är av stor vikt att tydlig dokumentation finns om ev rullstolsvikt och vilka
tillbehör (dynor, kuddar, hjälpmedel mm) som fanns med och räknades av vid förra
viktkontrollen.
En vanlig personvåg kan användas för att kontrollera vikten. Om personen inte kan
stå själv ska sittvåg, våg för stol/rullstol eller lyftvåg användas.
LÄNGD
Kroppslängden mäts stående med ryggen vilande mot fast underlag. Längden mäts
utan skor. Längden kan också mätas liggande i sängen.
Om inte längden kan mätas på ovanstående sätt kan man beräkna kroppslängden
genom att mäta hela eller halva armspännvidden mäts mellan fingerspetsarna på
vänster och högra armarna är utsträckta åt sidorna och i axelhöjd.
Halva armspännvidden mäts, med ena armen utsträckt, mellan bröstbenets
mittskåra och till roten mellan långfinger och ringfinger. Mätningen kan göras
stående, sittande eller liggande. När armspännvidd används ska sedan
kroppslängden beräknas med följande formel:
Beräkning demispan
Kvinnor: Längd i cm = (1,35 x halva armspännvidden i cm) + 60.1
Män: Längd i cm = 1,40 x halva armspännvidden i cm) + 57.8
BMI
BMI står för Body Mass Index och är ett verktyg som indikerar nutritionsstatus hos
vuxna*) för bedömning om personens vikt ligger inom normalvärdet. Gränsen för
undervikt hos yngre och medelålders anses ligga vid mindre än 20. Hos kroniskt
sjuka och äldre (över 70 år) är BMI under 22 g/m2 undervikt och är den gräns som
bör följas. Det är viktigt att alltid värdera BMI-värdet tillsammans med aktuell
viktutveckling.
Kombinationen av lågt BMI och pågående ofrivillig viktminskning är ett
varningstecken på risk för undernäring.
Sida 4 av 10

Följande formel används för beräkna BMI
Vikt EX 78
___________________ ______________ = 25,5
Längden x Längden (meter) 1,75 x 1,75
Ta gärna hjälp av en BMI-sticka/tabell
ÄTSVÅRIGHETER
Det är viktigt att ta reda på om patienten har några hinder för att genomföra en
måltid såsom försämrat mun/tandstatus, tugg- och sväljproblem, nedsatt aptit eller
andra fysiska hinder och sjukdomar som t ex demenssjukdom.
OFRIVILLIG VIKTMINSKNING
Ofrivillig viktminskning, oberoende av ursprungsvikt, på mer än 5 % under en till
tre månader eller mer än 10 % under de senaste sex månaderna är av klinisk
betydelse. Hos kroniskt sjuka är det också viktigt att jämföra den aktuella vikten
med vad man vägde innan man blev sjuk.
PROCENTUELL VIKTMINSKNING UTRÄKNING
Förlorad vikt i kg EX:
______________ _______ 4_______ = 0,06 = 6 %
Tidigare vikt i kg 62
Lathund 5 % viktminskning
Mer än 4 kg från 80 kg
Mer än 3,5 kg från 70 kg
Mer än 3 kg från 60 kr
Mer än 2,5 kg från 50 kg
*) enligt definition WHO: http://www.euro.who.int/en/what-we-do/health-topic/disease-
prevention/nutrition/a-healthy-lifestyle/body-mass-index-bmi
Sida 5 av 10

NUTRITIONSUTREDNING BILAGA 2
SJUKDOM
Många sjukdomar har direkt inverkan på energiomsättningen och därmed
påverkas energibehovet. Följande är exempel på sjukdomar/tillstånd som kan
förknippas med undernäringsproblematik: hjätsvikt, KOL, reumatiska sjukdomar,
cancer, mag-/tarmsjukdomar, demens, stroke, Parkinson, infektioner m fl. Tänk på
att omgående diskutera med ansvarig läkare om du upptäcker att patienten har
ödem och vätskeansamling och samtidig misstanke om undernäring. Det kan då
vara av stor betydelse att kontrollera albuminvärdet.
ALLMÄNTILLSTÅND ¹)
Förändringar i allmäntillstånd ska alltid beaktas i nutritionsutredningen.
TANDSTATUS/MUNHÅLANS KONDITION
Avsaknad av eller dåliga/sköra tänder? Passande tandprotes? Smärta, sveda,
blåsor, minskad salivproduktion, svamp? Är patienten berättigad till intyg om rätt
till nödvändig tandvård?
NORMALVIKT
Det är viktigt att ta reda på patientens ”normalvikt” d.v.s. vikt före sjukdomsdebut.
Ett lågt BMI utan andra riskfaktorer behöver inte innebära risk för undernäring.
APTIT
Bra/nedsatt, har aptiten förändrats? Vid vilka måltider är aptiten som bäst/sämst?
Småätande? Mellanmål? Sötsaker?
ILLAMÅENDE/KRÄKNINGAR
Besväras patienten av illamående och/eller kräkning?
MAG- OCH TARMFUNKTION
Problem med förstoppning, diarré, gaser, uppkördhet? Mediciner som påverkar
mag-tarmfunktionen?
MÅLTIDSSITUATIONEN
• Hjälp vid måltiden? – I vilken utsträckning och med vad?
• Speciella hjälpmedel?
• Hur lång tid tar en måltid?
• Hur sitter patienten vid måltiden stol/rullstol/halvliggande i sängen? Sitter
patienten så han/hon ser maten? Var – i köket, i sovrummet?
• Stimuli eller stimulifritt (sällskap eller för mycket sällskap, ljud, ljus,
spegling)
Sida 6 av 10

• Lukter (motbjudande eller angenäma)?
• Har patienten möjlighet att tvätta händerna innan maten?
• Kan patienten ta sin mat själv och avgöra vad och hur mycket han/hon
önskar äta?
• Portionsstorlek som läggs upp? Uppläggningens utseende?
• Rätt temperatur på varm/kall mat och dryck?
FÖRMÅGA ATT TUGGA
Beskriv eventuella problem.
FÖRMÅGA ATT SVÄLJA
Beskriv eventuella problem.
AVERSIONER (STARK MOTVILJA)
Är det några speciella livsmedel, maträtter eller situationer som patienten inte
tycker om.
Sida 7 av 10

ÅTGÄRDER VID BEHANDLING AV UNDERNÄRING BILAGA 3
Maten utgör den självklara grunden för nutritionsbehandling men även andra
faktorer kan påverka och kan därför behöva justeras när undernäring föreligger
eller det finns risk för undernäring. Nedan följer exempel på tänkbara åtgärder.
ADEKVAT MÅLTIDSORDNING
Måltidernas fördelning över dagen har betydelse för den undernärda patientens
möjlighet att tillgodose sitt behov av energi och näring. Flera mellanmål under
dagen är ett måste frö att täcka energi- och näringsbehovet. Tiden mellan den sista
måltiden på kvällen och nästa dags första måltid bör inte överstiga elva
timmar, ett tidigt morgonmål och/eller ett sent nattmål kan behövas. En smörgås
med pålägg och ett glas mjölk till eller en s.k. nattfösare **) är exempel på enkla
morgon/kvällsmål.
KONSISTENS
När man har besvär från tänder, munhåla, svalg och/eller matstrupe eller har
fysiska handikapp som försvårar matintaget kan maten behöva
konsistensanpassas. (OBS! tandvård!)
ANPASSAD MÅLTIDSMILJÖ
Måltiden ska anpassas och serveras under sådana former att den ger en positiv
upplevelse för den enskilde. För vissa innebär det samvaro i stor eller liten grupp,
andra kan behöva inta sin måltid i avskildhet. Den äldre patienten eller personer
med funktionsnedsättning ska alltid ges god tid för att äta.
BERIKNING AV KOST
Berikning av kost kan enkelt göras med energirika livsmedel som
standardprodukter av mjölk och fil. Likaså ska grädde, smör, rapsolja, ägg,
majsvällingpulver mm användas. Tillvalen till måltiden är viktig att tänka på för att
kosten ska bli så energirik som möjligt. Man kan då lätt höja energi- och
proteinmängden i den portion som patienten äter. Fundera också över pålägg på
smörgåsen och dryck till maten.
E-KOST
Den energi- och proteinrika kosten ska tillgodose behovet av energi, protein och
andra näringsämnen vid nedsatt aptit. Det är viktigt att komma ihåg att även
frukosten och mellanmålen bör vara energi- och proteinrika och att flera mellanmål
måste serveras varje dag. OBS! Innan E-kost ordineras till patienter med nedsatt
njurfunktion ska ansvarig läkare kontaktas med tanke på den höga
proteinmängden i kosten.
Sida 8 av 10

KOSTTILLÄGG
Då patienter har svårt att få i sig tillräckligt med energi och näring via vanliga
livsmedel kan kosttillägg behövs. Näringsdrycker kan ges som ett komplement till
den vanliga maten. Energiinnehåll, fetthalt, proteinhalt och halt av övriga
näringsämnen varierar mellan olika produkter.
ÖVERSYN AV HJÄLPMEDEL
Individuellt utformad hjälp t ex hjälpmedel för intagande av måltiden ska erbjudas.
Den enskildes position vid måltiden ska uppmärksammas t ex att patienten på ett
enkelt sätt når fram till sin tallrik och sitt glas eller att en speciell sittställning
behövs.
DIETISTKONTAKT
Ta kontakt med en dietist för råd och stöd vid nutritionsbehandling, t ex kan man
nyttja dietistens kompetens vid ordination och användandet av kosttillägg.
ENTERAL NUTRITION
Vid svår sjukdom eller funktionshinder kan förmågan att äta vara så nedsatt att
mat och kosttillägg är otillräckligt för att tillgodose patientens energi- och
näringsbehov och enteral nutrition kan då bli aktuellt. Sondnedläggning ordineras
av behandlande läkare som sedan tar ställning till om tillförseln av sondnäringen
ska genomföras som egenvård eller en sjukvårdande insats.
**) En energität mjölk/youghurtdrink
Sida 9 av 10

ANSVARSFÖRDELNING BILAGA 4
1. Gör MNA – bedömning Patientansvarig sjuksköterska
Sida 10 av 10
kontaktperson
2. Orsaksbedömning Patientansvarig sjuksköterska
3. Åtgärdsplan Patientansvarig sjuksköterska
4. Hjälp vid måltid Omvårdnadspersonal
5. Mat- och vätskeregistrering Omvårdnadspersonal
6. Vägning Omvårdnadspersonal
7. Längd Omvårdnadspersonal
8. BMI-uträkning Patientansvarig sjuksköterska
9. Uppföljning Kontaktperson
Patientansvarig sjuksköterska
10. Dokumentation Kontaktpersona
Patientansvarig sjuksköterska
11. Kompetens omvårdnadspersonal Patientansvarig sjuksköterska
Enhetschefen har ansvar för att ge personalen möjlighet att utföra ovanstående
arbetsuppgifter.
Länk/lästips:
Vårdhandboken www.vårdhandboken.se
Primärvårdens Utveckling Nationell Kvalitet (PUNK):
http://www.distriktsskoterska.com/punk.htm