Sändaren - Jens Ekelund

Sand-0115-A-012-01 2013-01-14 14.35 Sida 12
I New York blir
Cyndee Peters asfaltblomman
Cynthia.
”Det tog nästan
ett år att bli
amerikan igen”
Nr 3. 16 januari 2013. Sändaren.

t-
Sand-0115-A-012-01 2013-01-14 14.35 Sida 13
Porträtt /13
Efter mer än 40 år i Sverige bestämde sig artisten Cyndee Peters för att flytta tillbaka till
USA — ett uppbrott som förändrade tillvaron. Mitt i allt det nya har hon skrivit en bok.
Stockholm i december 2012. Cyndee
Peters är i Sverige på julturné
och vi har stämt möte i lobbyn på
hotell Hilton där hon bor under
sin vistelse. Inne på Hilton är det
mycket folk i rörelse men till sist hittar vi ett
någorlunda ostört hörn bakom receptionen
där vi kan slå oss ner. Det här är Cyndees
fjärde Sverigebesök sedan hon flyttade tillbaka
till USA.
— Det är lite underligt att alltid bo på hotell
och inte åka hem till Sollentuna och
slänga ner väskorna och pusta ut. Och att
möta vänner när de vet att jag snart ska resa
igen, säger hon.
Redan för sex-sju år sedan började Cyndee
tänka på att flytta tillbaka till New York.
— Jag sa till min pianist i fem års tid: ”Daniel,
jag ska hem en dag”. Men han trodde
inte på mig. Ingen av mina svenska vänner
trodde mig. När jag väl hade bestämt mig sa
de: Ska du verkligen flytta? Men det var ett
beslut som hade mognat fram. Sverige är
inte mitt hemland. Jag har fått kalla det för
det, men mina rötter finns någon annanstans.
De sista åren av mitt liv vill jag vara i
mitt eget land. Jag vill kunna umgås med
mina systrar och min bästa kompis mer än
en gång om året, och jag älskar New York.
Men att flytta tillbaka när man bott i ett
annat land i mer än 40 år var naturligtvis en
process.
DET VAR MYCKET som skulle ordnas. Hon
skulle hitta en lägenhet, sälja den gamla,
rensa och ge bort grejer.
— Jag tänkte inte fly och jag brukar vilja
ha lång framförhållning.
— Jag skulle ju flytta för gott. Samtidigt
jobbade jag, så det var inte så att jag hade
365 lediga dagar till detta.
Var du aldrig rädd för att återvända?
— Nej, jag litar på mig själv. Mina svenska
vänner undrade hur jag skulle få nya vänner
och vad jag skulle göra. Jag sa till dem:
Det fixar jag när jag är där. I'll figure that out.
Alla dessa saker som hjälpt mig att klara mig
i Sverige måste kunna funka även i mitt
hemland. Jag hade ingen brådska utan det
fick ta den tid det tog.
I SLUTET AV februari 2011 checkade hon in
på Arlanda.
— Jag satt på en bänk på väg till gaten och
plötsligt började tårarna rinna. Jag ringde
till en kompis och sa: Nu har det blivit verklighet.
Nu fattar kroppen och själen. Jag har
lämnat Sverige.
I New York väntade en lägenhet i en skyskrapa
på 19:e våningen mitt på Manhattan.
Sändaren. Nr 3. 16 januari 2013.
— Men det tog nästan ett år för mig att bli
amerikan igen. Jag har ju rest till USA ett par
gånger om året i 40 år, men att plantera rötterna
var något helt annat. Skaffa bankkonto,
försäkring, mobiltelefon och elabonnemang.
Det var en sådan procedur
som man inte tänker på, så det kändes lite
som att vara invandrare i sitt eget hemland.
Den största förändringen var dock att bli
Cynthia Pettice Strandell igen, den juridiska
personen. I Sverige var hon sångerskan med
artistnamnet Cyndee Peters, både på scenen
och privat.
— Det var bara när jag skulle skriva något
officiellt som jag använde mitt juridiska
namn.
Men förutom släkten är det få i USA som
vet vem Cyndee Peters är. Så nu börjar Cynthia
komma tillbaka.
— Det är en väldigt intressant upplevelse,
för jag måste ta tillbaka det privata. Det har
tagit tid och varit en omställning, men
egentligen inte svårt.
– INTE JÄMFÖRT MED hur det var när jag flyttade
med mamma och mina systrar från
North Carolina till Brooklyn 1960. Det var
ett gigantiskt steg. Jag hade aldrig sett en
rulltrappa eller åkt tunnelbana tidigare. Det
var en större omställning än att flytta till
Stockholm, för då var jag ändå en stadsmänniska.
I de uppskattade böckerna Timme för
timme, dag för dag (1988) och Vidare (1994)
får läsaren veta att Cyndee, trots att hon är
född på landet, är en riktig asfaltsblomma.
I New York, med allt vad staden har att erbjuda,
är hon i sitt rätta element.
— Det händer alltid någonting och det
finns otroligt mycket folk överallt och så
mycket ljud. Vissa människor kanske skulle
bli galna av det, men jag älskar storstan.
Cyndee
Peters
Fullständigt namn:
Cynthia Mana Pettice
Strandell
Född: 8 september
1946 i Granite Falls,
North Carolina
Bor: New York City,
USA
Familj: Stor, både i
Sverige och USA
Lyssnar på: Det
talade ordet. Mest
på radio, ibland TV.
Gillar faktaprogram
och intervjuer.
Läser: Tre-fyra
böcker samtidigt.
"Jag älskar ord"
Aktuell: Med boken
Kära Gudbarn som
kommer ut i mars på
CKM förlag.
Bakgrund: Kom till
Sverige på semester
1969, träffade kärleken
Lasse Strandell
och gifte sig. 1985
dog både maken
och hennes mamma
med kort mellanrum,
vilket Cyndee
skrivit om i böckerna
Timme för timme,
dag för dag (1988)
och Vidare (1994).
Som artist med amerikanska
rötter uppträdde
Cyndee
Peters på valvakan
vid det amerikanska
presidentvalet 2008.
FOTO:
PONTUS LUNDAHL / SCANPIX
Dagarna fyller hon med olika kulturella
evenemang, träffa släkt och vänner och utforska
staden. Hon har också pluggat en termin
på universitetet och nyligen blivit
medlem i en ensemble som sjunger för svårt
sjuka patienter på hospice.
— Det känns väldigt meningsfullt, berättar
hon.
Några spelningar som soloartist har det
också blivit, men Cyndee tänker inte satsa
på en sångkarriär i USA.
— Nej, jag har varit artist i 38 år. Nu vill jag
göra andra saker.
EN SÅDAN SAK är boken Kära Gudbarn som
blir hennes fjärde på svenska. Den ”kom”
till henne förra våren efter att en bekant,
som råkar vara förläggare, gett henne en
liten knuff i rätt riktning.
— Det var jätteroligt att sitta inne varje dag
och skriva. Jag fick perspektiv på mitt liv i
Sverige, jag tror inte jag hade kunnat skriva
den här boken på samma sätt i Sverige.
Kära Gudbarn är skriven i brevform och
dedikeras till de 16 och ett halvt gudbarnen
i USA, Sverige och på Trinidad.
— Den halva gäller en pojke som fick två
gudmödrar, och hon och jag skämtade om
att vi skulle ta hand om var sina 50 procent.
Boken handlar om allt möjligt som Cyndee
vill dela med sig av; livsfilosofi, tankar
kring pengar, mod, kärlek, barndomen, första
gången hon träffade maken Lasses familj,
det första jobbet på Posten när hon
kom till Stockholm. Den riktar sig dock inte
bara till gudbarnen, utan även till en större
publik.
— Jag vill att läsaren ska få se andra sidor
av mitt liv. Mina tidigare böcker handlar om
Cyndee, men det här är mest om Cynthia,
säger hon.
UNDER ARBETET med boken upptäckte Cyndee
till sin förvåning hur mycket svenska
hon har i sig.
— Fortfarande snubblar jag på mitt modersmål
eftersom jag har uttryckt mig på
svenska så länge. Ibland pratar jag svenska
när jag inte hittar orden på engelska: You
know you are speaking Swedish now, kan min
syster säga. Men som jag skriver i breven till
mina gudbarn:
— Svenskan berikar mitt liv och jag har fått
uppleva världen genom två språk. Det är en
otrolig förmån, säger Cyndee, asfaltsblomman
som har kommit hem.
JENS EKELUND / text
ANGELICA ENGSTRÖM / foto
A
h
Efter m
dee Pete
rade må
inspiratio