Nummer 5 - Skärgårdsstiftelsen

Stångmärket 

#5 / 2011 • PRIS 25 KR • SKARGARDSSTIFTELSEN.SE 

VÄNBOK 2012 

Matbok från Svenska Högarna 

OsKar rOdde 200 sjömil för miljöN 

Vill ge Östersjön forskningsfartyg 

Nu har sKÄrgårdeN fått NOBelpris 

Livet på ön inspirerar Tomas Tranströmer 

STRÅLANDE JUL 

Skärgårdsjul hos farfar, klappar och julbord 

VÄNaViseriNg 

2012 

Nu med 

tidNiNgeN

Vi vill göra mer än 

vad vi har råd med 

– Därför har vi startat ett givarkonto 

där du kan bidra med pengar. 

Skärgårdsstiftelsen ser till att jordbrukslandskapet 

hålls öppet, sköter 

skog och mark, bevakar djurskyddsområden, 

vårdar våra kulturhistoriska 

byggnader, sköter renhållning och 

skärgårdsmajor på 190 ställen, ser till 

att det finns service vid naturhamnar, 

och mycket, mycket mer. 

Det är också vår uppgift att ge alla 

människor möjlighet att ta del av 

detta unika landskaps rika utbud 

av rekreation och naturupplevelser. 

– Men vi vill göra mer än vi 

har råd med! 

Sätt in ditt bidrag idag, så hjälper 

du oss att bevara och utveckla 

vår fantastiska skärgård! 

Sätt in ditt bidrag direkt på bankgiro nr: 244-9650. 

Märk din gåva med Miljö & naturvård eller Kulturbyggnadsvård. 

Mer information finns på: www.skargardsstiftelsen.se 

Foto: Magnus Rietz 

I 

novembermörkret finns det mycket 

som får mig att längta till julen. 

Doft av hyacinter, pepparkakor, mandariner och 

glögg är något jag uppskattar mycket, men viktigast är 

att få umgås med familjen och andra nära och kära. 

Under många år har vi firat jul i skärgården. Det gör 

det möjligt att förena nyttiga promenader och vedarbete 

med god mat och umgänge. Jag hoppas på att vi får 

ytter ligare en snöig jul med möjlighet till pulkaåkning 

och snöbollskrig. 

Vid jul och nyår finns det också anledning och titta 

tillbaka på året som gick. Här på Skärgårdsstiftelsen 

har det varit ett fartfyllt år. Vi har på olika sätt försökt 

att utveckla vårt arbete internt men även så att det ska 

märkas för er vänner och många skärgårdsbor. 

Under hösten har vi lyckats få flera projektansökningar 

beviljade, vilka kommer påverka vår verksamhet på ett 

positivt sätt. Under tre år får vi möjlighet att satsa lite 

extra på infrastruktur i skärgården. Vi ska få medel 

för att förbättra tillgången på vatten, avlopp och vägar 

på våra områden. Det är mycket glädjande att vi ska få 

dessa bidrag och det visar 

att det med lite ansträngning 

även går att få EUstöd 

till vår skärgård. 

Dessutom kommer vi att 

få möjlighet att starta ett 

projekt som fokuserar på 

vad barn och unga tycker 

om skärgården. Skärgårdsstiftelsen 

har som uppdrag 

att främja friluftsliv och 

rekreation. I det arbetet 

är det naturligtvis viktigt 

att hitta sätt att nå nya 

grupper. Barn och unga är 

viktiga både för skärgården 

i dag men även för framtiden. 

Får vi fler att uppleva 

skärgården som spännande 

och intressant i unga år 

kommer det att skapa förutsättningar för att få både 

fler besökare, men kanske även fler permanentboende i 

skärgården. I detta arbete hoppas vi kunna finna många 

nya partners. 

I år har vi anordnat fler vänaktiviteter än tidigare 

år. Under kommande år kommer vi att utveckla den 

verksamheten ytterligare. Följ våra inbjudningar i både 

Stångmärket och på vår hemsida så att du inte missar 

något som du gärna vill vara med på. 

Missa inte heller vår spännande vänbok 2012 som 

speglar året på Svenska Högarna och med mat i fokus. 

För mig är det två viktiga inslag i livet, god mat i 

vacker miljö. 

Med en förhoppning om att ni ska få en underbar 

vit jul och ett Gott Nytt Skärgårdsår! 

Lena Nyberg 

VD, Skärgårdsstiftelsen 

4 jul på utö 

24 Oskar rodde för miljön 

Foto omslag (från Utö Julmarknad): 

Magnus Rietz. 

8 Julstämning 

Evenemang, pyssel och julklappar 

12 Tranströmer 

En Nobelpristagare i skärgården 

14 Årets vänbok 2012 


16 Vistelsen på Långviksskär 

Stipendiaten Viktoria Myrén berättar 

18 Sommarens fototävling 

Här är vinnarna 

19 Sociala medier 

Skärgårdsstiftelsen på Facebook 

#5/2011 Innehåll 

6 skärgårdsjul 

genom tiderna 

20 Krönika 

Av marinfotografen Magnus Rietz 

22 Örnkoll 

Om sommarens räddning och viltjouren 

26 Green Islands 

Miljöprojekt i Östersjön 

28 Karin Strandfager 

Skärgårdsstiftelsens nya miljöchef 

31 Smått och gott 

Notiser och insändare 

Skärgårdsstiftelsens tidning Stångmärket kommer ut med fem nummer om året och går 

till alla Skärgårdsstiftelsens vänner och samtliga hushåll på öarna i Stockholms skärgård. 

Utgivare & ägare: Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län Adress: Box 7669, 103 94 

Stockholm, tel 08-440 56 00, fax 08-440 56 19, redaktion@skargardsstiftelsen.se. 

Ansvarig utgivare: Lena Nyberg. 

Redaktör: Ulrika Palmblad. I redaktionen: Anna Björkman, Karin Romdahl. 

Prenumeration och adressändringar: kansliet@skargardsstiftelsen.se, 08-440 56 00. 

Prenumerations pris 120:-/år, lösnummer 25:-/st. 

Annonser: (bokning och material) Hummelgren Media, Hantverkargatan 38, 

112 21 Stockholm. Tel 070-713 60 41, sten@hummelgrenmedia.se. 

Tryck: Elanders Gummessons, Falköping. Upplaga: 24.000 ex, tryckt på svanmärkt matt 

G-print, 100 g. Omslag 170 g, G-print. Formgivning & produktion: www.romdahl.se. 

www.skargardsstiftelsen.se 

Följ oss gärna även på facebook och webben 

SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS VÄNTIDNING STÅNGMÄRKET 3

strålaNde jul jultider 

ETT FRÖJDEFULLT 

Julbord i havsbandet 

Det svenska julbordet sägs ha sitt ursprung i tusentalets midvinterblot då galten Särimner 

slaktades som offer till gudarna. På Utö värdshus förs traditionen vidare. Men med avsevärt 

utökad meny. Närmare bestämt 150 olika delikatesser som alla får gomseglet att fröjdas. 

text Mats Wigardt foto Magnus Rietz 

Saffransbrödsrecept 

från Utö Värdshus 

Vanlig vetedeg: 

1 liter mjölk 

4 hekto smör 

4 hekto socker 

100 gr jäst 

1 tsk salt 

1 tsk riktig saffran 

i sprit 

2 kg mjöl. 

Degen ska vara ”klibbig” 

(typ fastnar på händerna) 

Blanda i en mördeg 

1 hekto socker 

2 hekto smör 

3 hekto mjöl 

1 ägg 

½ tsk hjorthornsalt 

Efter jäsning pensla brödet 

med vispat ägg. Baka av 

brödet på hård värme typ 

190-200° c:a 5-7 minuter. 

Variera och byt ut saffranet 

mot andra kryddor, grym deg! 

Lycka till! Hälsar Ola 

4 STÅNGMÄRKET SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS VÄNTIDNING 

När krögaren och kocken ola mattson 

1997 tillsammans med Stefan Guldstrand 

och Anders Malm tog över Utö Värdshus 

var det inte maten som lämnade det tydligaste 

avtrycket efter ett besök på ön. 

Men nu har köket i det före detta gruvkontoret på 

Utö ett välförtjänt gott rykte som sträcker sig långt 

bortom skärgårdens alla kobbar och skär. 

– Idag har vi lämnat alla trender och går vår egen 

väg, förklarar Ola Mattson. Det innebär att vi är 

tillbaka till ruta ett, till husmanskost som mamma 

och mormor, och även min pappa, lagade den. 

I konceptet ingår att varje jul servera ett julbord 

som inte lämnar någon likgiltig. 

Skärgårdsluften gör naturligtvis sitt till, men 

faktum är att det välfyllda bordet på just Utö, som 

avrundas av ett utbud desserter som ingen lämnar 

utan ett leende på läpparna, årligen lockar 5500 

gäster att ge sig ut i yttersta havsbandet veckorna 

innan jul. 

men vad får då krögare i hela landet att år efter 

år försöka övertrumfa varandra i julbordens komposition? 

Enligt Christina Fjellström, professor vid Institutionen 

för kostvetenskap vid Uppsala Universitet 

och ledamot av gastronomiska akademin, går det att 

spåra traditionen att äta mycket mat mitt i vintern 

ända till tusentalet då våra hedniska förfäder firade 

midvinterblot och offrade en gris till gudarnas ära. 

Men det var också en fest som hörde ihop med att 

en tung arbetsperiod hade avslutats. Senare övertog 

kristendomen julfirandet, vilket är en förklaring till 

att det idag finns inslag av både kristna och hedniska 

riter och symboler. 

I början av 1900talet började sedan begreppet 

julbord som vi känner det dyka upp i annonser 

för olika fjällanläggningar. På 50talet blev det en 

familje tradition att gå på restaurang och äta julbord. 

Och på 60talet började arbetsgivare bjuda 

sina anställda på julbord. 

vad som serveras på julbordet har med geografi 

och familjetraditioner att göra. I till exempel Norrland 

finns det alltid älgkött och renskav, i Skåne 

saknas inte brunkål och på Öland är kroppkakor 

en viktig attraktion. 

Julskinkan började ätas först på 1700talet, i det 

gamla bondesamhället sparades gärna grisens bakdel 

till sommaren. Spjäll, grisfötter, korvar och sylta 

har däremot funnits med på julbordet längre än så. 

på utö är det emellertid ett brett sortiment av 

sill och strömming, serverade i gamla roddbåtar, 

som utgör ett av huvudnumren. 

– För mig är det rätter som hör julen till, förklarar 

Ola Mattson. 

Konceptet i övrigt bygger på många men små 

portioner, väl genomtänkt logistik utan köbildning 

och lyhördhet inför gästernas önskemål. Ingen ska 

behöva känna att just deras särskilda julfavorit 

saknas. Inte ens bruna bönor och fläsk. 

Förutom de 16 000 köttbullarna som ska trillas 

är det inte mycket som kan förberedas lång tid i 

förväg. Det mesta lagas á la minute enligt ett noga 

uttänkt körschema som håller rätterna fräscha sittningen 

igenom. 

Det får också gärna vara både närodlat och lokalt 

uppfött, där den rökta ålen från Ålö utgör ett lokalt 

hantverk i en klass för sig. 

– Men tyvärr saknas det lokala matföretag som 

kan leverera tillräcklig kvantitet, även om det inte är 

något fel på kvaliteten, säger Ola Mattson. 

att sedan få i sig allt vad bordet erbjuder är det 

många som inte mäktar med. En del gäster kommer 

aldrig längre än till sill och potatis, kanske med en 

liten tryffel som avslutning. 

Andra, mer erfarna matgäster, går däremot noggrant 

till väga. De har inte bråttom, undviker 

potatis, dämpar fettkänslan med en liten snaps 

mellan rätterna och orkar smaka av det mesta som 

bordet erbjuder. 

– Min personliga favorit är naturligtvis Utösnapsen, 

deklarerar Ola Mattson. Den har smak av 

fläder och citron och är inte så alkoholstark. Perfekt 

för julbordet. 

Under tre intensiva veckor dukas julbordet på Utö 

värdshus upp varje onsdag till söndag. Under advent 

går det dessutom att kombinera julbordet med ett 

besök på Utö julmarknad som i år arrangeras för 

34:e gången. 

– Intensivt, men mycket roligt, summerar Ola. 

∞ 

Julstämning på Utö 

Myggskären med sina öppna bodar där 

man Utö kan Värdshus övernatta serverar julbord från 25 november till 18 december. 

För tider, priser och kommunikationer till Utö, se www.utovardshus.se. 

Julmarknad på Utö 2:a, 3:e och 4:e advent. Läs mer på 

www.utojulmarknad.se. 

Läs också Det svenska julbordet – Rötter, rätter och riter från år 1000 

till 2000. Av Christina Fjellström och Håkan Liby. Carlssons Förlag. 

Utö Värdhus har vunnit många utmärkelser och deras julbord 

dignar av allt från traditionell skinka till specialiteteter som 

kirresill, kräftor och utöröra. 

Utö julmarknad pågår från 3-18/12. 

Här känner du julstämningen från de 

pyntade bodarna i hamnen. Uppe vid 

värdshusparken hittar du hantverk, 

glögg och sotad strömming. Här kan 

du också få en mysig julfika i något 

av kaféerna.

Till skärgårdsjul hos farfar på Ahlsvik 

Under krigsåren och resten av åren på 1940-talet, firade Gunilla Bodin och hennes familj jul 

hos farfar, hemmansägaren Arvid Södergren, på Svartsö. Resan gick med Waxholmsbåt och 

farfar eller farbror Esaias mötte dem vid Ahlsviks brygga med häst och släde eller spark. 

Vintrarna under krigsåren var kalla 

och isen lade sig ofta tidigt. Gunilla, 

hennes lillebror Lasse och lilla syster 

Maggan for ut med mamma Britta och 

pappa Harald. Någon gång tog båtresan 

åtta timmar, kommer Gunilla ihåg när jag 

träffar henne i hennes vackra lägenhet i 

Stockholm. 

– Under krigsåren bodde vi i Vaxholm 

och jag kommer väl ihåg mörkläggningen 

och alla militära övningar med sirener som 

tjöt. Det var skrämmande eftersom jag 

inte förstod tillräckligt mycket av vad som 

hände, säger Gunilla. 

på gården vid ahlsvik hade farfar förberett 

inför julen. Till hjälp fanns faster 

Märta som bodde på övervåningen i det 

stora huset, men även några kvinnor från 

ön anlitades till hjälp för att städa, laga 

mat och baka, eftersom Arvid Södergren 

var änkling sedan många år. 

Allt var så fint på julaftonen. I varje rum 

fanns vackra kakelugnar och de var tända 

text Misse Ljungström foto Bilder från Gunilla Bodins familjealbum 

allihop, så det var varmt och skönt inne. 

De levande ljusen i granen lyste upp i salen 

och farfar Arvid läste julevangeliet. På julbordet 

fanns den obligatoriska kokta julgäddan 

med skirat smör och pepparrot, 

inkokt fisk, korvar, skinka från gårdens 

egen gris och många andra läckerheter. 

– När julmiddagen var över gick pappa 

ut för att hämta ved och tänka sig, just då 

råkade tomten komma, och vi barn tyckte 

så synd om pappa som varje år missade 

tomten, skrattar Gunilla. 

– Men vi fick våra julklappar och blev förstås 

glada för dem. Det var bara praktiska 

saker som sockor, mössor, vantar, skidor, 

någon kälke och en och annan bok, men 

inga leksaker. Det fanns väl inte så mycket 

att köpa, då under kriget. Allt var ransonerat 

och jag kommer väl ihåg ransoneringskorten, 

som fanns kvar ganska länge. 

Vi åt bullar och kakor, men godis fanns inte 

direkt. Det var mest kristyr; hårda sockerfigurer, 

som också var julgrans dekorationer, 

berättar Gunilla. 

gunilla, hennes syskon och kusinerna 

Britta och Göran sov i ett rum på 

övervåningen och Gunilla minns med glädje 

den trygghet som den sprakande elden 

bakom mässingsluckorna i kaminen ingav. 

På morgonen for de vuxna till julottan i 

Värmdö kyrka om isarna bar men barnen 

slapp följa med och kunde passa på att 

prova sina julklappsskidor istället. 

– Någon gång när jag var liten hölls 

nog julotta i missionshuset, det som nu är 

bygde gård, tror Gunilla och berättar att 

när hennes pappa Harald bara var omkring 

10 år gammal fick han gå upp jätte tidigt 

och skickades iväg för att elda i kaminen 

i missionshuset, så det skulle vara varmt till 

julottan började. Det var tuffare tid att vara 

barn då, konstaterar vi. 

ett av gunillas starkaste minnen från 

en barndomsjul, var en mycket sorglig 

händelse. Det var en kall nyårsafton och 

ett dräktigt sto hade just dött. 

– De hade dragit ut den stora, döda 

hästen, så den låg i snön på backen utanför 

ladu gården. Det var så kallt ute och 

det ångade i luften av den varma kroppen. 

Det gjorde stort intryck på mig, säger 

Gunilla, som annars mest minns sina jular 

på Ahlsvik med glädje. 

Skärgårdsjul under andra världskriget 

Sven Öberg är 75 år nu. Han har bott i skärgården i hela sitt liv. Han växte upp på Hjälmö och 

har tillbringat alla sina jular antingen hemma på Hjälmö eller senare – hemma på Gällnö. 

Sven är yngst i en syskonskara på 

elva barn och det skiljer 20 år mellan 

hans äldsta bror och honom själv. 

Familjen bodde i en liten stuga på Ängsudden 

på Hjälmö fram till 1938, då Svens 

pappa Ivar blev arrendator på Väster gården 

och de flyttade upp dit. Samma Västergård, 

som Sven sedan arrenderade av Skärgårdsstiftelsen 

och där han firade många vuxna 

jular med sin fru och dotter. 

Hur minns du jularna när du var liten? 

– Ett av mina starkaste minnen från 

julen är från jag var ganska liten och fick 

följa med pappa med häst och släde för att 

hämta en julgran borta i Broöskogen. Det 

var riktigt vinterväder och snön yrde. Jag 

hade varma kläder och fick sitta i pappas 

knä i släden. Det var en speciell känsla, 

med snön, kylan, hästen och värmen där 

i pappas knä, berättar Sven. 

Gjorde man något för djuren till jul? 

– Inte som jag kan komma ihåg, men 

säkert fick de lite extra tilldelning av havre 

eller så. Däremot kommer jag ihåg att det 

var slakt före jul och att jag ganska tidigt 

fick hjälpa till med sysslor runt den. Man 

gjorde ju korvar och syltor och pastejer 

hemma på den tiden och ännu fanns det 

ingen elektricitet ute på öarna, så allt 

gjordes för hand. 

Kom syskonen hem på julen? 

– Ja, de kom hem och några av dem hade 

också en respektive med sig så vi kunde 

vara nästan tjugo personer på julafton. 

Det var roligt! Några av dem jobbade 

i Stockholm men alla jobbade och tjänade 

pengar så jag fick många julklappar eftersom 

jag var lillebror. Jag blev faktiskt 

väldigt bortskämd av mina äldre syskon, 

säger Sven och ler vid minnet. 

Åt ni julgädda? 

– Ja, absolut! Det fanns alltid en julgädda 

och vi åt den kokt med pepparrot hos oss. 

Du var ju liten under kriget, märkte du 

av några ransoneringar just vid julen? 

– Nej, jag tyckte att vi hade allting; 

peppar kakor fanns men de vuxna fick nöja 

sig med surrogatkaffe. Jag kommer ihåg 

när vi for till affären med en hel väska med 

ransoneringskort. 

Det var ju mycket som var ransonerat; 

smör, socker, bensin och just kafferanso 

neringen hängde kvar i många år efter 

kriget tagit slut. 

Sjöng ni och spelade julsånger och 

julpsalmer eller dansade kring granen? 

– Nej, vi hade fin gran med levande ljus, 

men jag kan inte komma ihåg att någon 

sjöng och spelade på den tiden, säger 

Sven, som sedan mer än 50 år tillbaka är 

en av skärgårdens allra bästa dragspelare! 

(red anm.) 

Har du något annat speciellt minne att 

dela med dig av? 

– Ja de första fem skolåren gick jag 

på Svartsö och på vintrarna bodde jag 

inackor derad där. Första året kom vintern 

tidigt och när höstterminen var slut någon 

dag före julafton skulle jag bli hämtad med 

båt, men det var sådant snöoväder så det 

gick inte. Jag fick gå tillbaka till Gertrud 

strålaNde jul 

Siggelin, där jag bodde första året och jag 

grät nog lite i hennes knä. Följande dag var 

det strålande sol och mycket snö. ”Titta 

ut genom fönstret”, sade Gertrud och log. 

Och där kom pappa gående på vägen för 

att hämta mig. Han hade fått ut motorbåten 

genom isen och kört till Skälviks 

ångbåtsbrygga, för i Gertruds vik låg det 

is. Och jag kom hem till julafton i alla fall, 

säger Sven belåtet. 

6 STÅNGMÄRKET SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS VÄNTIDNING SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS VÄNTIDNING STÅNGMÄRKET 7 

∞ 

∞


Julafton i förvandling 

text och foto Misse Ljungström 

Visst minns man sina jular. Min 

barndoms jular var lugna och spännande 

på en gång. Antagligen tindrade 

ögonen på min lillebror och mig när 

vi kom upp på morgonen och fick se julgranen 

med sin nymodiga elektriska belysning. 

Efter en frukost framför brasan med 

levande ljus tog en oändlig väntan över. Det 

var tusen miljoner saker som skulle göras, 

oftast onödiga tyckte min bror och jag, som 

enbart längtade till kvällen. Efter lunch 

for vi till farmor, faster och farfar för julklappsutbyte, 

sedan kom mormor och morfar 

och vi åkte till julbön i Lidingö kyrka. 

Middagen gick sååå långsamt och äntligen 

kom sedan julklappsutdelningen! Resten av 

juldagarna lekte vi med våra julklappar. 

på 1960-talet trissades julen upp. Min 

familj bestod då av mig, min man och våra 

två äldsta söner, som var i förskoleålder. Vi 

hade en stämningsfull julaftonsmorgon med 

tindrande ögon, gran och tända ljus hemma. 

Gjorde julvisiter hos farmors mor, mormorsmor 

och morfarsmor, gammel faster 

samt morfar och mormor. Åt härlig julmiddag 

hos farfar och farmor tillsammans med 

fastrar, farbröderna och kusinerna. Det var 

hög ljudnivå, höga förväntningar, farfar 

som tomte (i farfars tofflor?!) och massor 

av julklappar. Trötthetsgråt, stress och besvikelser 

men när julklappsutdelningen äntligen 

var över hoppade alla kusinerna härligt 

Julmarknader 

Stavsnäs 

26/11 kl 11-15. Marknadsstånd 

och öppet museum. 

Nämdö 

3/12 Arrangerad båtresa med 

M/S Josephine kl. 10.00 från 

kajplats 12 i Nybroviken. 

Blidö 

Vid Almviks brygga 3/12. 

Blidösundsbolaget ordnar 

heldagskryssning, avgång 

från Stockholms slott 09.00. 

lyckliga omkring i prassliga julklappspapper. 

De fina julklapparna fick vänta! 

1970 skapade min familj egna jultraditioner 

ute på ön. En idealjul, det snöade lite 

lagom, allt var tyst och lugnt. Granen hade 

vi huggit dagen före julafton. Brasa, ljus 

och tänd gran som vanligt på morgonen, 

sedan några trivsamma visiter hos en del 

av grannarna på ön. Därefter åt vi julmiddag 

utan stress, åt lite julgodis och pratade 

med varandra. Ingen tomte kom, men 

han hade lämnat julklappar i en säck på 

trappan! Julklappsutdelningen gick lugnt 

till med en klapp i taget och alla var nöjda 

och glada. Oh, sådan kontrast det var! 

1971 flyttade vi ut till stugan för att bo 

permanent i lugnet. Familjen utökades 

efter några år med ytterligare en son och 

även umgänget i skärgården hade utökats. 

Inför jul gjorde vi flera familjer tillsammans 

roliga shoppingresor till Vaxholm 

och fyllde våra båtar med sådant vi inte 

kunde få tag i ute på öarna. Vi bakade, 

fejade, lagade mat, fiskade, skaffade 

kärvar till småfåglarna, lade ut foder till 

rådjuren, gjorde godis, högg gran och i 

många år firade vår familj riktigt gammaldags 

jular med rökt ål, inlagd strömming 

och skinka från skärgården. Vartannat år 

var mormor med och ibland dök en tomte 

upp och förgyllde kvällen för yngste sonen, 

men det var kons tigt nog bara om grannen 

firade sin jul ute på ön just det året! 

OBS! Denna lista är inte komplett, se även www.visitskargarden.se 

Grinda 

Alla helger i december fram till 

jul. Lokala skärgårdsprodukter, 

konst och presentartiklar. 

Utö 

Alla helger i december fram 

till jul. Under julmarknadshelgerna 

går extra båtturer 

mellan Årsta brygga och Utö. 

Se Utö Rederis hemsida. 

Roddarhuset i Vaxholm 

2a och 3e advent kl 11-16. 

Möja 

på dansbanan i Berg, 

3 december 11-16. 

Dalarö 

från 1:a advent, 27-28 nov jultält 

på Dalarö torg mån-ons, 

kl 14.00-19.00 tors-sön, kl 11.00- 

19.00. Helgen 4-5 december 

fylls Dalarö torg traditionsenligt 

med julmarknadsstånd. 

så kom barnbarnen och tomten gjorde 

återintåg i familjen nu när vi var fler vuxna 

i familjen, även om fortfarande grannar 

eller vänner ibland fick visa sina skådespelartalanger. 

I många år firade vi traditionsenlig 

jul. Några år var helt snöfria och 

solen sken glatt under middagen, som åts 

tidigare nu än förr, andra år kurade vi inne 

i mörkret medan snön yrde utanför. 

Förväntansfulla barn med tindrande 

ögon och många prasslande julklappar, 

även till hundar och katter gjorde dock 

alltid julaftonen till en mycket livfull dag. 

Nu är vi inne i en lugn period igen. Barnbarnen 

är så stora att de har ork att vänta. 

Vi kan njuta av gran och levande ljus och 

både ta promenader och äta i lugn och ro 

innan det är dags för tomten att komma. 

Nej, visst ja, jag tror inte att tomten hittar 

till oss längre. Vi får nog klara julklappsutdelningen 

själva. ∞ 

Julpyssel 

Att pyssla är mysigt och behöver inte vara särskilt dyrt. Med en 

sax, en tejprulle, lite lim, en penna och en bunt gamla glansiga 

tidningsmagasin kan du göra egna och personliga julgranspynt. 

Stjärnboll 

1. Använd tidningspapper från något glansigt 

magasin. Rita upp 10 cirklar med hjälp av t.ex. 

ett glas, ca Ø 1 dm. Markera mitten. 

2. Klipp sedan 8 jack som stannar ca 1 cm innan 

mitten (rita först tunna streck för att veta var 

du ska klippa). 

3. Rulla varje flik till en spets med hjälp av en 

vass blyertspenna. Sätt en tejpbit på varje 

spets för att håll pappret på plats. 

4. När alla flikar formats till spetsar, placerar du 

alla rundlar ovanpå varandra. Trä sedan en 

tråd genom alla, gör en knut i ena änden och 

dra försiktigt tills rundlarna formats till en boll. 

Gör en ögla att hänga bollen i. 

Hjärtkorgar 

Även här kan du använda tidningspapper från något 

glansigt magasin. 

1. Rita upp en mall i tunn papp så blir det enklare att 

få fin rundning på hjärtat. 

2. Vik två olikfärgade papper (magasinsidor) mitt itu, 

rita efter mallen och klipp ut bitarna. Klipp skåror 

i halvorna (se fig 1). Ju fler skåror dessto mindre 

rutor får hjärtkorgarna. 

3. Fläta ihop korgen genom att ömson sticka 

remsorna igenom och ömsom runt om (fig 2). 

4. Limma fast ett handtag att hänga korgen i. 

Fig 1 Fig 2 

Kristyränglar 

Till kristyren använder du 4 dl 

florsocker, 1 ägg vita, ½-1 tsk 

ättiksprit, 3 droppar hushållsfärg 

i valfri kulör. 

1. Rör florsocker, äggvita och 

ättikssprit till en blank vit 

massa. Konsistensen är viktig, 

måste vara fast i konsistensen. 

Moderera därför med 

mer florsocker eller äggvita. 

2. Gör en strut av smörpapper, 

fyll på med kristyr, klipp bort 

allra yttersta spetsen och 

tryck ut kristyrsmeten i en 

cirkel, stor nog att täcka ett 

bokmärke med en ängel eller 

tomte på. Glöm inte pressa 

bandet i smeten så att du 

kan hänga ängeln i julgranen. 

8 STÅNGMÄRKET SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS VÄNTIDNING SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS VÄNTIDNING STÅNGMÄRKET 9


Julklappstips 

Vad förknippar de flesta med julen? Fast övertygade om att 

det är god mat, god dryck, god litteratur och godis att äta, 

förmedlar vi följande julklappstips till Stångmärkets läsare. 

Glöggkaraff som kan 

användas året runt 

Många känner till och uppskattar de stilrena karafferna från Eva 

Solo. Nu finns en karaff med vackert julrött fodral, som är tänkt 

som glöggkaraff. Det går lätt att ta av det isolerande fodralet, 

som håller både värme och kyla, vilket gör karaffen användbar 

året runt. Både karaffen och glasen från Eva Solo tål maskindisk. 

Det rekommenderade cirkapriset är 399 kronor. 

Marsipan och tryffel 

från en båt 

Från första advent ligger Marsipanbåten 

förankrad vid Visit Skärgårdens 

brygga vid Strandvägen i Stockholm. Det är en 

gammal Djurgårdsfärja, fullastad med läckert julgodis 

från KutterKonfekt och Marsipangården i Trosa. Marsipanbåten 

ligger kvar så länge det finns något kvar att sälja ombord. 

Den är väl värd ett besök, för där går att hitta många 

smaskiga julklappstips till den sötsugne gottegrisen. 

Glögg är en stark tradition 

Ge bort en flaska av 2011 års variant av 

årgångsglöggen Blossa. Den har smak av 

kaffe, från El Salvador och den svarta flaskan 

pryds av koordinaterna för den plantage där 

kaffebönorna av sorten Arabica har odlats. 

De är från Finca Las Delicas där familjen 

Menendez odlat kaffe i fyra generationer. 

”Blossa 11” passar alldeles utmärkt till riktigt 

mörk choklad och kostar 89 kronor 

i Systembolagets beställningssortiment. 

God jul från Max Ström 

Vem kan motstå en stor härligt röd kokbok med 

namnet ”En God Jul”? Det här är en härligt modern 

bok att ha liggande framme hela december, för 

man får massor av friska tips på läckra saker att 

göra till jul. Hemgjord glögg, mumma, sillinläggningar, 

snapsblandningar, gratänger, sallader, 

soppor, desserter, kakor och massor av roligt godis, 

allt skapat av syskonen Malin och Kalle Landqvist. 

En God Jul är utgiven av Max Ström förlag och har 

ett cirkapris på 319 kronor. 

Vilda Djur och deras läten 

Vi vet hur världens vilda djur ser ut, men här 

är boken som även ger oss deras läten. Ljud 

från grodor, knölval, myskoxe och kookaburra 

liksom från hela världens rovdjur är spännande 

att lyssna på. En bok som passar alla i familjen, 

den lockar till lärande och är riktigt underhållande. 

Cirkapriset i bokhandeln är 429:-. 

Långseglats i läshörnan 

Den som drömmer om att göra en långsegling på 84 651 sjömil, 

en sträcka som jorden runt ungefär fyra gånger, kan träna 

hemma i soffan genom att läsa ”Vildmarkshav”. Den är skriven 

av de mycket erfarna seglarna Rolf Bielke och Deborah Shapiro, 

som gjort seglingar med sin båt Northern Light i omkring 30 år. 

I Vildmarksliv fascineras man av de cirka 200 bilder av pingviner, 

stormfåglar och albatross och andra djur samt all karg 

natur. Northern Light har gjort strandhugg på sin resa i Södra 

oceanien och det stora vildmarksområde som breder ut sig här. 

Seglarna turas om att berätta om sin resa och de upplevelser 

de hinner med under sin 10-åriga långresa i Jordens sydligaste 

hav. Nautiska Biblioteket har givit ut boken och cirkapriset i 

bokhandeln är 476:-. 

Till den som vill 

resa i Sverige 


Johan Tell har gjort en rolig 

liten bok, där han samlat trista 

sevärdheter. Upphovet var 

att han tillsammans med en 

kompis besökte Sveriges lägsta 

punkt; en grop i marken vid en 

bensinstation i Kristianstad. ”Så trist”, tänkte han och började samla 

andra trista turistuppgifter i landet. Resultatet är Trista Sevärdheter, där 

”121 platser ovärda en omväg” beskrivs och till och med koordinaterna 

är utsatta. Boken är utgiven av Max Ström och cirkapriset är 179:-. 

Allt om årets stjärnhimmel 

För den som är intresserad av vår plats i 

universum, himlafenomen, månens faser och 

andra kalendariska fakta är årets astronomiska 

kalender ett måste! Astronomisk kalender 2012 

är skriven av Per Ahlin och är användbar i hela 

Sverige. Astro nomisk Kalender 2012 är utgiven 

på Norstedts och har ett cirkapris på 280:-. 

Tradition med 

en liten julsnaps? 

Årets Julsnaps 2011 har tagits 

fram i samråd med Skansen, 

som fyller 120 år i år. Både 

Skansen och snaps hör till vår 

kulturtradition och snapsens 

kryddning är traditionell med 

kummin och ingefära samt 

en liten slatt av starkvin från 

Tarragona. Årets Julsnaps 

finns i begränsad upplaga 

i Systembolagets beställningssortiment. 


TOMAS TRANSTRÖMER 

Blåstång från Östersjön pryder diktsamlingens omslag. 

Tomas Tranströmer 

Född 15 april 1931. Bor på Södermalm och Runmarö 

Nobelpriset i litteratur 2011 

”För att han i förtätade genomlysta bilder ger oss ny 

tillgång till det verkliga.” 

Nu har skärgården fått nobelpris 

Tomas Tranströmer, årets Nobelpristagare i litteratur, är sommarskärgårdsbo. Han kan alla 

stigarna på Runmarö. Från sitt hus på norra ön känner han utsikten både mot Kanholmsfjärden 

och Gråskärsfjärden. Och han kan varenda insekt och skalbagge i snåren inåt ön. 

text Carina Lernhagen Matz foto Carina Lernhagen Matz, Ulla Montan (porträtt) och Bonnniers förlag (bild Tomas och morfar, privat ägo) 

det var på runmarö tomas tranströmer 

till bringade somrarna som liten grabb på 

trettiotalet. Hans morfar var lots och den 

blå lotsstugan var huset där de bodde och 

där familjen Tranströmer fortfarande bor. 

(Det har alltid varit ett hus för avskildhet 

och så ska det förbli även för en nobelpristagare.) 

Det var på Runmarö han som liten 

samlade insekter, läste äventyrsberättelser 

och var ute på sjön med morfar. 

”Morfar, Carl Helmer Westerberg, 

föddes 1860. Han var lots och min mycket 

nära vän, 71 år äldre än jag.” (Minnena 

ser mig, 1993) 

Ett svartvitt fotografi från den tiden visar 

morfar Helmer tillsammans med Tomas på 

Runmarö. De sitter vända mot varandra 

nere i den lilla hamnen med fjärden öppen 

utanför. Morfar har blicken ut mot sjön, 

en knotig hand vilar i knät och västen är 

knäppt över en randig kraglös skjorta. 

Tomas har hängselbyxor, uppkavlade 

skjortärmar och han sitter med knäna uppdragna 

på bryggan. Han tittar på morfar, 

lyssnar, suger i sig. Här finns kontakt. Här 

finns samtal. Bilden andas barnets frihet 

nära förknippad med trygghet. 

Tomas mamma var lärarinna och sommarloven 

långa. På Runmarö rörde sig 

Tomas fritt. 

”Jag var ute på ständiga exkursioner. Ett 

friluftsliv utan den ringaste hälsoaspekt. 

Jag hade inga estetiska synpunkter på mina 

fångster naturligtvis – det var ju Vetenskap 

– men jag fick i mig många skönhetsupplevelser 

utan att veta om det. Jag rörde 

mig i det stora mysteriet. Jag lärde mig att 

marken levde, att det fanns en oändligt stor 

krypande och flygande värld som levde sitt 

eget rika liv utan att bry sig det minsta om 

oss.” (Ur Minnena ser mig, 1993) 

» Här finns kontakt. 

Här finns samtal. « 

Tomas Tranströmer återkommer ofta till 

Runmarö i sin diktning. Höstlig skärgård 

heter den andra delen i hans allra första 

bok 17 dikter. Då var Tomas bara 23 år. 

STORM 

Plötsligt möter vandraren här den gamla 

jätteeken, lik en förstenad älg med 

milsvid krona framför septemberhavets 

svartgröna fästning. 

Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärsklasar 

mognar. Vaken i mörkret hör man 

stjärnbilderna stampa i sina spiltor 

högt över trädet. 

bo grandien, vän och skolkamrat till 

Tranströmer, berättar i Skärgårds stiftel 

sens vänbok 2009 hur han i dikten kan 

se vägen ner mot Gatan på Runmarö. 

Vidare hur kanske ”septemberhavet” är 

vår Kan holms fjärd. 

Men Grandien hissar i samma bok en 

varningsflagg: Tomas Tranströmer är inte 

någon skärgårdsdiktare i trång mening. 

Dikterna tar ofta avstamp i något mycket 

konkret och fattbart, men så svingar de sig 

uppåt, ”leder in på hemliga vägar”, som 

Grandien skriver och ”lämnar plats för 

komplikationer och glidningar eller plötsligt 

öppnar utsikten mot det universella. Så 

fungerar skärgården i Tomas Tranströmers 

diktning. Den leder bort till något annat.” 

Så är det. Men även om man inte är någon 

van poesi läsare kan man hitta igenkänning i 

Tranströmers bilder och metaforer. Där finns 

” havet som dånar fram”, ”skummet över 

stranden”, ”en solvarm sten”, ”båtar som 

vilar på sommarens yta”, ”maneterna som 

vimlar”, ”grund och kobbar”. Men också 

träden, krypen och de vilda blommorna. 

Tranströmer har läsare på sextio olika 

språk. Också läsare på japanska, arabiska, 

rumänska, franska eller grekiska verkar 

kunna ta till sig natur bildernas magi. Men 

går det verkligen att till en främmande 

kultur och till ett främmande språk förmedla 

bilden och känslan av vår unika skärgård? 

Kassem Hamadé har översatt Tran 

strömers samlade dikter till arabiska, som 

sedan bearbetats av poeten med synonymen 

Adonis. Kassem tycker inte det är så komplicerat 

även om han ”får arbeta med alla 

sinnena för att översätta rätt”. Östersjön 

blir Baltic och han byter ordet kobbar mot 

öar – vilket för en svensk läsare egentligen 

kan kännas som mer endimensionellt och 

att det småskaliga, gråa, karga försvinner. 

För ordet skärgård valde Kassem engelskans 

archipelago som har, som han säger, 

samma betydelse på arabiska. 

Men han är medveten om att det lätt 

blir misstolkningar. I en haikudikt finns 

raden: ”Malarna skakar av skratt”. I både 

engelska och franska översättningar har 

malen här fått betydelsen av den lilla insekten 

malen. Men den Tranströmer skriver 

om är den stora fisken som på latin heter 

silurus glanis, mystisk, sägenomspunnen 

och med konstiga spröt. I den franska översättningen 

heter Östersjön ” océan” istället 

för ”la mer” – som mera är för knippat med 

Medelhavet. ”Océan” beskriver bättre det 

som Östersjön står för i dikterna, anser 

över sättaren Jacques Outin. 

Och hur kan en översättare hantera dess 

ord? (Preludium, ur 17 dikter) 

I dagens första timmar kan medvetandet 

omfatta världen 

som handen griper en solvarm sten. 

”en solvarm sten” måste ju i länder med 

ett hett klimat vara något mycket obehag 

OSTINATO 

Under vråkens kretsande punkt av stillhet 

rullar havet dånande fram i ljuset, 

tuggar blint sitt betsel av tång och frustar 

skum över stranden. 

Jorden höljs av mörker som flädermössen 

pejlar. Vråken stannar och blir en stjärna. 

Havet rullar dånande fram och frustar 

skum över stranden. 

(Ur 17 dikter, 1954) 

NOBELPRISTAGARE I LITTERATUR 2011 

ligt och långt ifrån vår sensuella känsla för 

en mjuk, rund, varm skärgårdssten. 

Grekiskan borde vara ett språk där 

begreppet skärgård känns naturligt. Eller 

är det verkligen så? Det finns inte många 

likheter mellan vår svenska skärgård och 

Greklands övärld där stora, höga, solsvedda 

öar ligger långt ifrån varandra, som 

Ålands hav fast turkost och varmare. 

Den grekiske översättaren Vasilis 

Papa georgiou arbetar vid Linnéuniversitet 

i Växjö men gästföreläser just nu på 

Harvard i Boston, USA. Där kunde han 

inte finna sin bok och kunde därför inte 

utveckla hur han tänkt och översatt. Men 

hälsar att frågan är mycket intressant och 

att han ska ta upp den tillsammans med 

sina studenter i det skandinaviska ämnet! 

Vi nöjer oss så länge, och gärna, med 

Tomas Tranströmers beskrivning. Han 

skriver att skärgården är ”den underbara 

labyrinten av öar och vatten.” 


∞

ÅRETS VÄNBOK 2012 

Presentation och förhandstitt – Årets vänbok 2012 


text Ulrika Palmblad foto Per Ranung 

under ett helt år har Sarah Anderin och 

fotografen Per Ranung arbetat med boken 

som kommer att lanseras och skickas ut till 

båtmässan ”Allt för sjön” i början på mars. 

I boken får vi följa årets säsonger på Svenska 

Högarna och hur de får en mer påtaglig och 

delbar form genom Sarahs kokkonst. 

sarah är utbildad kock och har arbetat 

som det innan hon blev tillsynsman för 

stiftelsen. Matintresset och engagemanget 

för det lokalproducerade har hon dock 

aldrig släppt. Ni som läst Stångmärket 

under en längre tid har sett Sarahs egen 

matspalt här i tidningen och tagit del av 

hennes recept och tips. 

– Idén till boken kom faktiskt smygande 

då jag arbetade med ”Sarahs matspalt” 

jag ville utveckla den och ta allt ett steg 

längre, säger Sarah. 

Hon berättar att hon alltid varit intresserad 

av god och vällagad mat och att det 

är en grundförutsättning i hennes tillvaro. 

– Jag brukar skoja om att jag vägrar att 

åka på semester till platser där inte maten 

är god! skrattar hon och säger samtidigt 

att matintresset med åren har utvecklats 

och idag innefattar så mycket mer. 

– Nu känner jag på ett sätt att jag 

gått varvet runt. Det började med ett 

brinnande intresse för smaker och för att 

det skulle bli gott på tallriken, något som 

sedan naturligt har utvecklats till att om 

Sarahs fyrmästarglögg 

Detta är en fyllig och fantastiskt god glögg. Fyll upp i en 

vacker flaska knyt ett band om och du har en pefekt 

gåbortpresent till julens alla tillställningar. 

3 dl rött portvin, 1 flaska enkelt och gott rött vin, 

2 kanelstänger, 1 bit torkat pomeransskal, 3 st grovstötta 

kardemummakärnor, ½ vaniljstång, 1 bit torkad ingefära, 

111/2 dl råsocker 

Till uppvärmning: 0,5 dl russin 

Till servering: russin och skållade mandlar 

1. Lägg kryddor och portvin i en burk med lock. Låt det 

stå med locket på i rumstemperatur i ett dygn och dra. 

2. Sila av kryddorna och värm portvinet försiktigt med det 

röda vinet och russin. Låt glöggen bli het, men den får 

inte koka. 

3. Servera gärna med fler russin och skållade mandlar. 


fatta hela processen. Som det snart utslitna 

”från jord till bord”, säger Sarah. 

matboken följer helt säsongerna på 

Svenska Högarna och i samtalet med Sarah 

blir det snart mycket tydligt att just frågorna 

kring att äta i säsong och att använda närproducerat 

är centralt i hennes tankar kring 

mat. Utgångspunkten för boken har varit 

att både skildra vardags livet på Svenska 

Högarna och att kombinera det med råvarorna 

och matlagningen. 

– Det här är mycket mer än bara en kokbok. 

Jag vill visa vilka underbara råvaror vi 

har i skärgården och vad man faktiskt kan 

göra av det man har, säger Sarah. 

gräv där du står, återkommer hon till och 

poängterar att för att äta bra mat måste 

man följa årstiderna och laga efter säsong. 

I boken använder hon nästan bara produkter 

från trakten. 

– Jag har sträckt mig så långt som till lite 

Gotlandstryffel i ett recept, men längre bort 

än så blir det inte, säger hon leende. 

Att ta ett ansvar för hela processen även 

som matkreatör är något som ligger i tiden 

och Sarah tycker att det är bra att alltfler 

blir medvetna och engagerade i frågan om 

producentansvaret. 

– När man synliggör producenterna innebär 

det ökade krav på matproduktionen vilket 

gynnar både konsumenter, djur och natur! 

sarah är gift med tillsynsmannen alf 

anderin och tillsammans har de tre barn. 

Arbete och boende på Svenska Högarna 

kombinerar de med ett eget boende på 

Yxlan, men det är Svenska Högarna som 

är deras huvudsakliga boende. 

– Vi bor alltid på Svenska Högarna, men 

inte hela tiden, säger Sarah. 

Tillvaron som barnfamilj på en av Stockholms 

skärgårds utposter kan vara ganska 

tuff emellanåt när väder och vind sätter 

agendan. Jag undrar därför hur Sarah kan 

få ihop sitt engagemang med den ibland 

ganska bistra vardagen. 

– Visst slinker det ned en och annan fiskpinne, 

men i det stora hela försöker jag att 

planera så att vi kan leva med samma tänk 

som jag presenterar i Matboken. Nyckeln 

är alltid planering, planering och åter 

planering, säger Sarah och intygar att hon 

är en sjuhelvetes listskrivare. 

Utmaningen i att kanske inte komma till 

en affär på två veckor gör att Sarah förfogar 

över mycket kunskap som många 

andra i dagens samhälle kommer allt 

längre ifrån. Frågan, vad kan jag göra av 

det jag har? Istället för, vad känner jag för 

att äta? känns allt mer aktuell. 

i nästa års vänbok får vi alla både inspiration 

och tips på hur vi kan leva lite mer 

som Sarah och hennes familj på Svenska 

Högarna. ∞ 

Årets vänbok 2012 har en ovanligt 

stark anknytning till Skärgårdsstiftelsens 

egen verksamhet på 

flera olika sätt. I ”Matbok från 

Svenska Högarna” får vi träffa 

Skärgårdsstiftelsens tillsynsman 

Sarah Anderin i dubbla roller. Både 

som tillsynsman och som skribent, 

matstylist och receptmakare.

Långviksskär. Det är ÖN. 

Det är namnet vi ger platsen. 

Bland gratulationerna till Axel Sjöberg-stipendiet på Facebook letar sig en kom mentar in: ”Låter som 

stipendiet som också kan bli en förbannelse!” Jag ler när jag läser det, men känner samtidigt en lätt 

oro som lägger sig utan på huden, kliar och skaver då och då: Fem veckor på en ö i ytter skärgården, 

utan tv, internet, rinnande vatten, toalett… Barn som klättrar på väggarna och skriker åt varandra 

eller har moniskt leker på klipporna, blir ett med naturen. Inga andra alternativ, bara dessa två. 

text Viktoria Myrén foto Melker Dahlstrand 

Viktoria Myrén, Axel Sjöberg 

stipendiat 2011 och aktuell 

med romanen Iris, skriver om 

sin vistelse på Långviksskär. 

Vi pratar om den i veckor innan 

Urban kommer och hämtar oss vid 

Björkviks brygga. Jag tycker om 

att säga det: ÖN. Det väcker skrivlusten 

hos mig, väcker längtan. Så mycket som 

är förknippat med havet och skärgården, 

så mycket som jag hade glömt från barn 

domen, men börjar minnas. Och ständigt 

detta pendlande mellan det romantiska – 

bilden i mitt huvud av skärgården – och 

allt det praktiska vi måste förhålla oss till 

när vi väl kliver i land vid klipporna, går 

in i huset – att pumpa upp vatten, värma 

till disken, tvätta oss i små emaljfat, åka i 

nästan en timme i snurran för att handla 

mat … Vänner som kommer och hälsar 

på, fyller upp kylskåpet, sover över, tar ett 

morgondopp, äter frukost – filmjölk med 

vinbär från busken utanför huset, svarta 

och fulla, smälter på tungan, bildar spridda 

mörka öar i det vita. Står där sen i köket 

med händerna nerkörda i disk baljan, lagar 

mat och dukar, hjälper till, för att man 

måste. Ett glömt sätt att umgås. Och sedan 

– den lilla döden när vi vinkar hej då vid 

bryggan – stillheten och vakuumet efteråt. 

Det tar några dagar att vänja sig. Sedan 

är barnens lek lika karg och hård som 

naturen. Och när sexåriga Isa drar av sig 

byxorna för att kunna stå upp och kissa 

precis som bror, väller vemodet över mig – 

det är så kort tid som den där bekymmerslösheten 

finns, så få ställen – att bara vara. 

Fri. Mitt ute på havet där barnens tjafsande 

dränks av båtmotorn, rymden runt omkring 

oss, fåglarna seglandes ovanför. Den första 

dagen på väg till Nämdö för att hämta vänner. 

Isa sitter i fören och ropar av förtjusning 

när vågorna går höga, ”Yippie, det här 

är roligt, en berg och dalbana”, men det 

tar bara några sekunder innan förtjusningen 

i rösten skruvas åt, paniken smiter in, när 

fören dunkar i vattnet, om och om igen och 

jag inget kan göra för att parera, har fullt 

sjå att hålla emot. ”Jag vill hem, jag vill 

hem!” Vi vänder om och vågorna kommer 

med full kraft bakifrån och det är som om 

hela båten lyfts upp och framåt och det är 

en fantastisk känsla att bara sugas med sam 

STIPENDIAT PÅ LÅNGVIKSSKÄR 

tidigt som bristen på kontroll gör mig ännu 

räddare. Jag ringer tillsynsmannen Midget 

när jag släppt av Isa, hon säger ”styr upp 

mot vågorna och fall av” och jag ger mig ut 

igen, vägrar att ge mig men rädslan är för 

stor, vågorna för höga – jag för liten. 

Den där litenheten. Att bli påmind om 

den när jag vaknar om morgonen av åskan 

som går. Ingen annan vaken, bara jag, hela 

ön övergiven denna en av de sista veckorna 

i augusti. Skärgården som plötsligt tömts 

på båtar och människor och blixtarna sliter 

sönder himlen som ett torrt papper, låter 

bitarna singla ner mot marken och jag tittar 

ut genom fönstret på den blåsvarta himlen, 

molnen som tycks slicka staketet. På eftermiddagen 

lyssnar jag till radion och författaren 

Monika Fagerholms programserie 

Havet, med teman som ”katastrofen” och 

”undergången”, hör henne återberätta sin 

mormors historier om hur kläder och skor 

från drunknade sköljdes upp på stranden 

till mormoderns stuga om hösten och jag 

tänker på alla historier om drunknade jag 

redan har fått till mig här i Thomas hus, 

genom böckerna som står tätt i den vita 

bokhyllan, tänker på hur hårt livet här 

ute har varit, hur hårt det måste vara när 

höststormarna drar in, regnet piskar, isen 

vägrar lägga sig, när ensamheten kryper 

in under skinnet. Och så går jag ut, sätter 

mig på bänken, tittar upp mot himlen som 

spruckit upp, tittar ut över vattnet och 

börjar skriva. ∞ 

Var med i utlottningen 

av Viktoria Myréns nya 

roman Iris. Läs mer på 

www.skargardsstiftelsen.se 

Tillbringa fem veckor 

i Stockholms ytterskärgård 

Sedan 1986 har Skärgårdsstiftelsen upplåtit Axel Sjöbergs gamla 

bostad på Långviksskär för konstnärer och för fattare. Stipen dierna 

är avsedda att ge inspiration och vederkvickelse åt personer som 

på ett kvalificerat sätt utövar konstarter inom Axel Sjöbergs verksamhetsområde: 

teckning, måleri, författarskap, fotografi. 

En förutsättning är att sökanden har ett aktivt intresse för 

skärgården, t ex dess historia, befolkning natur eller kultur. 

Stipendierna omfattar två sommarperioder om fem veckor vardera: 

Vecka 24 - 28, 11 juni - 15 juli eller vecka 30 - 34, 23 juli - 26 augusti 

Sista ansökningsdatum för sommaren 2012 är 10 januari 2012 

Ansökningsblanketter hittar du på www.skargardsstiftelsen.se. 

Eller ring stiftelsens kansli på tel 08-440 56 00 så skickar vi hem 

blanketter till dig. 


FOTOTÄVLING 

Spännande vardag i bilder 

– här är vinnarna i fototävlingen för stiftelsens personal 

För oss som inte möter vardagen i skärgården under hela året ger tillsynsmännens och naturvårdarnas 

kameralinser härliga inblickar i hur livet kan te sig när inte skrivbordsstolen är ens bästa vän. Att dela 

med sig av det som kan synas vara ”bara ännu en dag på jobbet” har blivit allt vanligare och uppskattas 

mycket av våra be sökare på webb, facebook och även här i Stångmärket. 

Här presenterar vi vinnarbilderna. De flesta bildserier finns på webben och facebook för er som 

vill se mer av tillsynsmännens, naturvårdarnas och arrendatorernas egna vardagsbilder! 

BÄsta Bild 

Lill Schierman, naturvårdare och arrendator på Västergården, Hjälmö. 

Lill Schiermans bild på tjuren på bryggan vann priset för bästa bild efter en omröstning bland personalen. 

Antalet röster på den försmådda tjuren som så gärna vill följa med vann en jordskredsseger. 

Så här beskriver Lill omständigheterna kring fototillfället. 

– Vi var ute på soprunda och gick iland på Norrgårdsön. Just när vi lagt till kom korna ned till sjön 

och ville hälsa på oss. Vi kom dit med färjan och när vi backar ut så vill de följa med! Längst i sina 

strävanden gick tjuren, men även kossorna ville så gärna följa med. Det vet ju att när de ska åka färja 

så är det för att komma till en ny betesö där nytt fräscht bete lockar! 

Lill och hennes familj är flitiga med att skicka in bilder och visa sin vardag ute på gården på Hjälmö. 

– Jag ångrar alltid när jag inte har kameran med, för då händer det ju alltid nåt, säger Lill. En bild 

säger mer än tusen ord gäller helt och fullt för henne. 

– Kan jag förmedla något med en bild och ge en inblick i vår verksamhet och vardag är jag nöjd! 

BÄsta BildsVit 

Tillsynsmän Britten Hjertstrand, Gunnar Hjertstrand, Leif Malmgren 

Motivering ”En dokumentär bildsvit som bjuder på hela processen 

från ax till limpa med spännande bildvinklar och glimt i kameraögat.” 

Bildsviten är från en tur i somras till norra skärgården vid Ålands hav. 

Där satte Gunnar och Leif upp nya specialtillverkade fågelskyddsskyltar 

i aluminium som ska tåla den hårda exponeringen för vatten och vind 

bättre. Kobbarna som skyltades var Bysholmen, Aborren och Skälgrundskallen. 

Bilden på Gunnar som cyklar ned till hamnen med fågelskyddsskyltarna 

har tillsynsmannen Britten Hjertstrand tagit. Britten är en erkänt 

duktig fotograf med sinne för detaljer. 

– Just nu är jag inne i en period där jag upptäcker de små miniatyrvärldar 

som finns i naturen. Jag är fascinerad över hur naturen själv arrangerar 

dessa fantastiska små världar i skärgårdslandskapet. Till exempel har jag 

en mapp i min dator som jag döpt till rabatter. Den är fylld med foton av 

naturens egna rabatter som är mer välkomponerade och vackrare än de 

mest välarrangerade i trädgården. Britten understryker att hon med sitt 

foto graferande vill verka i det fördolda. 

– När jag är ute och fotograferar djur vill jag känna att jag inte stör. 

Min närvaro ska inte märkas i bilden. Till exempel filmade jag små sälkutar 

för ett par år sedan. De låg och sov och snarkade högt samtidigt 

som jag filmade. 

flest iNsKicKade Bilder 

Björn Sundberg, tillsynsman 

Motivering ”Iver och ett bra fotoöga har 

gett besökare i våra medier spännande 

dokumentära fotoupplevelser under 

sommaren och hösten.” 

För tillsynsman Björn Sundberg, Möja, 

är fotografering en kul hobby som han 

alltid ägnat sig åt privat och som han nu tagit med sig in i jobbet. 

– Jag tar med mig kameran då och då i båten när jag är ute på en tillsynsrunda 

eller en sopkörning. Det är kul med den positiva respons jag 

fått för mina bilder, det inspirerar. Björn är bra på att spegla sin vardag 

och sitt arbete, hans hustru Mia har t ex tagit en mycket fin serie bilder på 

arbetet med gäddprojektet. Men när han ska peka ut sina favoritmotiv är 

det ändå landskapsbilderna som återkommer. 

– Av de bildserier jag skickat in i sommar är den med landskapsbilderna 

från Hälsinge holmarna den som jag själv tycker blev bäst. 

Nu finns Skärgårdsstiftelsen 

i flera medier 

sedan en tid arbetar vi på skärgårdsstiftelsen 

med att bredda och fördjupa vårt informationsarbete. 

Våra vägar att nå er som vänner och informera om 

vår verk samhet blir i takt med tiden fler och fler, 

något som också gäller i vår omvärlds informationsflöde. 

Idag kan du hitta information om oss på 

många ställen och ambitionen för framtiden är självklart 

att vi ska synas ännu mer! 

Tanken med Stångmärket är att vi här kan nå ut 

med fördjupad information om valda delar av vår 

verksamhet. Här ska finnas spännande och aktuella 

reportage som ska locka till vidare läsning, men 

också locka till ett besök i våra digitala kanaler. 

På hemsidan, på facebook och genom vårt digitala 

nyhets brev kan vi presentera snabba nyheter där vi 

försöker att publicera ett par nyheter och bilder i 

veckan. Facebook är 

ett enkelt verktyg för 

oss att framförallt 

lägga upp större bildserier 

från exempelvis 

tillsynsmännens 

dagliga arbete. 

Du vet väl att du 

inte behöver vara 

medlem i facebook 

för att gå in och titta 

på våra nyheter där. 

Genom vår hemsida 

går du enkelt in på 

facebooksidan. 

Den övergripande ambitionen med vårt informationsarbete 

är självklart att ni inte bara ska läsa om 

alla våra områden och vår verksamhet. Utan att ni 

faktiskt ska besöka våra områden IRL (in real life) 

som det kallas på modern mediesvenska! 

Hemsidan: www.skargardsstiftelsen.se 

Facebook: www.facebook.com/Skargardsstiftelsen 

Ulrika Palmblad, Informationsansvarig 

Fler vänaktiviteter 2012 

Vänplaneringen är nästan klar för 2012. 

Det blir självklart resor både höst och vår 

och några extra inslag som en barnresa 

i sep tember och even tuellt en resa med 

jordbrukstema. Håll utkik efter Vänaktivitet 

2012 i kommande nummer, på hem sidan, 

facebook och i nyhets breven. 


PERSONLIGA IAKTTAGELSER AV EN MARINFOTOGRAF 

KröNiKa magNus rietZ 

Skärgårdens Skönhetssömn 

Sverige har sina fyra väl definierade årstider. Havet och skärgården kommer de flesta av oss 

i kontakt med bara om sommaren. Resten av året är oftast mer av en längtan. Kanske är detta 

skärgårdens smala lycka. Kärleken förblir konstant men vi hinner inte älska ihjäl den. 

Under den långa separationen kan skärgården och dess urinvånare hämta sig och träda in i den 

stora vilan – en mycket välbehövlig skönhetssömn. Allt medan din och min längtan samtidigt kan 

växa sig starkare. Kanske inte så sällan förstärkt just för att vi inte lika lätt får och kan komma till. 

med delar av vår sköra skärgård kanske 

det är som det är med vissa andra 

känsliga områden i världen likt Antarktis, 

Galapagos, Virunga m.fl. – släpper man 

in för många besökare på en gång kan det 

hända att hela systemet kollapsar. Detta 

hur väl man än vill och vilka försiktighetsåtgärder 

som än vidtas. En delikat balans 

mellan växt och djurliv som kan ha tagit 

årtusenden att inrätta sig kan vara rubbad 

för evigt bara på några få år om det vill 

sig illa och människan s.a.s. trampar fel. 

Det kan dessutom handla om inte alltid så 

uppen bara och ofta nog inte medvetna felsteg. 

Besök och intrång på olämpliga tider 

är bland det vanligaste. Omedvetet införande 

av främmande art i ett slutet ekosystem 

ett annat. För hög belastning ett tredje. 

text och foto Magnus Rietz 

Havsörnen är en gynnare som verkligen härskar i ett eget rike i våra skärgårdar om vintern. Men kanske är 

detta inte längre en lika exotisk fågel som förr. Havsörnar sitter väldigt ofta på isarna i Lilla Värtan och väntar 

på ätbart skräp som kommer flytande med snötippningen i Stockholms Ström. 

för att stävja det första är t.ex. en rad 

fågelskyddsområden inrättade i skärgårdarna. 

Även en handfull sälskyddsområden 

förekommer liksom ett par nyinrättade 

s.k. hänsynsområden. Främmande arter 

ses alltmer i närhaven som ett resultat av 

barlastutsläpp från sjöfarten. Kanske i viss 

mån påspätt av förhöjda temperaturer och 

en förändring av årstidskaraktärerna. Påverkan 

från hög belastning talas det tyvärr 

lite för sällan om. Företeelsen har kunnat 

skönjas i skärgårdarna lite mer på allvar de 

senaste tio åren. 

Detta i och med att tillgängligheten till 

avlägsna och svårframkomliga delar av 

våra skärgårdar drastiskt förändrats med 

satellitnavigeringens införande i fritidsbåtlivet. 

Självklart är det positivt att män 

niskor på egen hand klarar av att ta sig ut 

till de yttersta skären. Men det finns anledning 

att se upp med hur man sätter ner sina 

steg i känsliga delar av vissa områden. Det 

finns också anledning för en och annan 

att begrunda det sätt på vilket man umgås 

med en natur som oftast är rätt dålig på att 

försvara sig. 

förslitningsskador i vissa delar av skärgården 

är svåra att motverka även om till 

exempel klipporna på Skarv, Gillöga och 

liknande platser kanske inte utgör det mest 

känsliga underlag man kan kliva runt på. 

Men det börjar kanske bli tid att tänka på 

saken i vissa andra områden som inte mår 

så bra. Vi har en fantastisk frihet i detta 

land med en allemansrätt utan motsvarighet 

i övriga världen. Det är en rikedom utan 

like för den som uppskattar att utnyttja den. 

För den skull kan vi inte ta allt för givet 

och tro att våra miljöer håller i evighet utan 

värn och omsorg. Och du bär hela tiden ett 

eget ansvar. Även om det inte alltid finns 

skyltat så och så där du stiger iland. 

sverige är begåvat med bl.a. fyra mycket 

väl definierade årstider. Vi använder hav 

och skärgård för turiständamål i stort sett 

bara på en enda av dessa – sommaren. Och 

kanske är detta skärgårdens smala lycka. 

Vi hinner inte älska ihjäl den. Det har i alla 

fall inte skett hittills. Skärgården, och dess 

urinvånare, får en välbehövlig vila varje år. 

Ibland en lättare, ibland en djupare. Allt 

egentligen beroende på huruvida vintern 

behagar komma från väst eller från öst. 

När vintern kommer från öst, genererat 

av det s.k. stora ryska vinterhögtrycket, 

blir det tufft därute. Det är det som skedde 

vintrarna 2010 och 2011. Det är då som 

butiken stänger på allvar och allt och 

alla går och lägger sig. Bara någon mil ut 

bland skären kan det se ut som i Antarktis 

Sälreproduktionen i Stockholms skärgård sker i 

huvudsak på isen runt och en bit söder om Svenska 

Stenarna. Sälen tar hand om sin avkomma i någon 

månad. Sedan är det dags för honorna att para sig 

och bli dräktiga på nytt. 

– stelfruset, otillgängligt, fientligt och – 

all deles, alldeles underbart, beroende på 

hur man ser det. 

men väldigt få får se det. I alla fall i verkligheten. 

Och kanske ska vi nöja oss med 

det. Låta några få ge sig in bland frostiga 

skär och isöknar och berätta vintersagan 

för andra med hjälp av kamera och film. 

Att avstå en del i sådana här sammanhang 

kan troligen komma att bli nödvändigt. 

Att låta bli att bana väg och tacka nej till 

konstiga förslag till nya besöksnäringsidéer 

allt längre ut i skärgårdarna är ett steg som 

kräver ett visst mod. Men det är absolut 

lite mer av den varan vi kommer att behöva 

framöver. För att ta de ovan nämnda 

exemplen från övriga världen är det också 

exakt sådana beslut som alltmer tas där. 

Än så länge reglerar sig saken lyckligtvis 

till stor del självt när det gäller våra vintriga 

skärgårdsmiljöer. Det är helt enkelt 

för svårt, eller för dyrt, för gemene man 

att finna vidare transportlägenhet bara en 

liten bit bortom Waxholmsbolagets trafikerade 

bryggor. Här innefattas inte den 

mer eller mindre oreglerade snöskotertrafiken, 

vilken hittills skett mest av lokalbefolkning 

med vissa behov komna ur 

naturliga livsbetingelser. 

Skärgården tackar oss helt säkert för det. 

Den får ett antal månader att regenerera sig. 

Att vila ostörd i sin vintriga skönhetssömn 

för att orka vakna, visa upp sig en sommar 

till för dig och dina drömmar. 

Men om du trodde att det var tyst och 

dött därute i kylan har du fel. Det är nu det 

inträffar som inträffat i tusentals år före oss. 

När skärgårdens urinvånare får en stund att 

leva nästan lika ostört som de gjorde vid 

den senaste istiden för tolvtusen år sedan. 

Vid tiden för Stockholms skärgårds födelse. 

det händer nu liksom då där hav möter 

land. I de yttersta landskapen som bryter 

den havsyta som funnits där sedan vi själva 

en gång steg upp ur havet. 

Att detta fantastiska och sköra samspel 

pågår fortfarande är något enastående och 

helt underbart. Det är stort ett privilegium 

att få se det och bära det med sig. Och ett 

lika stort privilegium att få visa det. Välkommen 

att titta tillbaka in i en tidstunnel! 

∞ 

Magnus Rietz är marinfotograf med en livslång 

relation till havet och skärgården. För honom 

är våra kobbar och skär besjälade och deras 

invånare närbesläktade. I denna krönika ger 

han sina personliga reflektioner om livet och 

mijön i skärgården. 


VILTJOUREN 

Rapportera till 

viltjouren 

Viltjourer finns över hela Sverige 

och drivs helt ideellt genom 

riksorganisationen KFV – 

Katastrofhjälp för fåglar och vilt. 

I Stockholmsområdet ligger 

viltjouren på Ekerö och drivs av 

Ewa Kierkegaard. Viltjouren har 

ett mycket tätt samarbete med 

Djurkliniken Roslagstull. 

Dessutom får de hjälp av nästan 

alla veterinärer och Djursjukhus 

i Stockholms län. 

Hit går det att ringa om du 

hittar ett skadat eller sjukt djur. 

Tel 070418 28 10, 

info@viltjouren.se 

Så här säger Ewa om hanteringen 

av vilda djur: 

• På viltjouren vill vi att vilda 

djur ska förbli VILDA. 

• Vi rehabiliterar vilda djur men 

blir de tama av den processen 

har vi miss lyckats. 

• Ge aldrig ett vilt djur ett 

namn, gör dem inte tama för 

då klarar de sig inte i naturen 

sedan. 

• Stirra eller pussa aldrig 

på ett vilt djur. Gör man det 

visar man tänderna och hotar 

djuret. 

• Din attityd ska vara som att 

du nästan är osams med 

djuren men ändå älskar dem! 

Rehabiliteringen och utsläppet 

av havsörnen har filmats av SVT 

för programserien SOS Vilda 

djur och visats under november. 

Hitta programmet på SVT play. 

I forskningssyfte vill Naturhistoriska 

riksmuseet gärna ha in 

rapporter om skadade eller döda 

djur. Hör av dig till: 

Björn Helander 08519 541 09 

om det gäller havsörnar och 

Olle Karlsson 08519 551 82 

om det gäller sälar. 

Örnhistoria med lyckligt slut 

text Ulrika Palmblad foto Familjen Blom 


under midsommarhelgen är en familj ute med sin 

fritidsbåt på Fjärdlång när de syd om ön får se en 

havsörn som ligger och guppar på vattnet till synes 

hindrad att ta sig upp därifrån. De närmar sig havsörnen 

som inte flyttar sig eller verkar särskilt rädd. 

Efter en stund plockar de upp örnen som varken är 

svår att få tag i eller svår att ta upp i båten, den ville 

helt enkelt bli räddad! 

Väl ombord blir örnen torkad och släppt på en intilliggande 

ö, men det är uppenbart att allt inte står 

rätt till och att det är svårt för örnen att ta sig fram. 

Familjen har inte hjärta att bara lämna örnen, då den 

verkar helt passiv och ringer till polisen för att rapportera 

in händelsen. Efter en stund får man tag på Skärgårdsstiftelsens 

tillsynsman på Fjärdlång, Per Blom. 

– Familjen förklarade för oss vart fågeln släppts 

ut och vi åkte dit och letade. Precis när mina grabbar 

passerar ett träd får de syn på örnen som sitter 

på en gren i axelhöjd, berättar Per. Med hjälp av ett 

lakan kan de fånga in fågeln utan några problem och 

transportera den till Dalarö där Ewa Kierkegaard 

och hennes kollega från viltjouren tar emot örnen. 

– Den var i vekligt dåligt skick berättar Ewa, 

som rehabiliterade örnen under nästan fyra månader. 

En ordentlig infektion och en svampinfektion i 

lungsäckarna visade sig ta tid att bota. Men efter en 

antibiotikakur, medicin mot svamp i lungsäckarna 

och röntgen konstaterades det att infektionen var 

borta och örnen redo för friheten igen. 

– För oss på viltjouren är det jätteviktigt att 

djuren aldrig anpassas till människan och blir tama 

under rehabiliteringen, säger Ewa som har stora 

rehabiliteringsvoljärer där vilda fåglar kan öva upp 

sin flygförmåga igen. 

örnen, som var en hona och årsunge, var i mycket 

dåligt skick när den lämnades in till Ewa. Men efter 

månaderna hos viltjouren vägde den 5,1 kilo och 

hade ätit upp sig från cirka 3,5 kilo. Med en vingbredd 

på över 2 meter hade den förut så sjuka fågeln 

fått tillbaka både sin styrka och sitt beteende. 

– Det var en helt annan fågel när den släpptes ut 

igen, berättar tillsynsman Per Blom. När vi hittade 

fågeln var den hur lätt som helst att fånga, när den 

släpptes ut igen var den full av energi och svår att 

hantera med sina spretande klor och flaxande vingar. 

för ewa kierkegaard är varje återsläpp av ett 

vilt djur tillbaka till naturen en bekräftelse på 

hennes arbete. 

– Det är en sådan lycka varje gång. Det blir som 

ett rus av lyckokänslor när de ger sig av. Men sedan 

vill hon aldrig återse sina patienter igen. 

– Det bästa kvittot för oss är när vi INTE får 

någon återrapportering! 

∞ 

Megafon. Foto Bosse Lind/paragonbild.se 

Skridskoåkare, sportfiskare och weekendgäster. Många tycker 

att det är nu skärgården är som bäst. För oss som tillbringar 

varje dag året runt här ute, är det inget konstigt med det. 

Vintern i skärgården är magisk. Hämta vår vinterbroschyr och 

läs mer om de bästa öarna och utflyktstipsen för en weekend 

eller dagstur. Den finns att hämta hos oss på Strömkajen och 

hos Visit Skärgården på Strandvägen i Stockholm. 

Sommaren är vacker, men vintern är magisk. 

waxholmsbolaget.se

Oskar rodde 

200 sjömil 

för miljön 

Den 6 september vinkade en avskeds kommitté 

av äventyraren Oskar Kihlborg vid Kastellholmen 

i Stockholm. Utanför kajen cirkulerade Oskar 

i en liten roddbåt med packningen på durken 

under sina ben. Framför sig hade han en rodd 

på ca 200 sjömil fram till målet i Åbo. En rodd 

för att uppmärksamma att det inte finns något 

modernt forskningsfartyg i Östersjön. 

text Ulrika Palmblad foto Malin Lauterbach, Oskar Kihlborg 

– alla jag känner har en relation till 

östersjön, säger Oskar Kihlborg, som 

själv har en nära relation till både båtar 

och hav genom sin profession som en av 

världens bästa seglings fotografer. Som 

foto graf har han haft alla världens hav 

som arbetsplats, men det är ändå relationen 

och engagemanget för närhavet Östersjön 

som ligger allra närmast. 

Oskar Kihlborg har ett långt CV som 

äventyrare, men är kanske mest känd som 

den svensk som tillsammans med Mikael 

Reuterswärd var först på Mount Everest 

topp 1990. Efter det har det ena mer 

spännande uppdraget följt det andra och 

numera är det främst i egenskap av fotograf 

som han är ute. 

men ibland blir det inte bara dokumentation 

utan äventyrslusten ligger även på ett 

djupare plan, där det handlar om den egna 

upplevelsen. En sådan var när Oskar 2010 

bestämde sig för att åka longboard från 

Stockholm till Göteborg. En resa som tog 

åtta dagar i Oskartempo och som gjordes 

helt för egen skull utan mediabevakning. 

idén till rodden kom både som ett 

äventyrs uppslag och som ett sätt att uppmärksamma 

frågan kring avsaknaden av 

ett forskningsfartyg. 

– Till skillnad från min longboardresa 

tänkte jag att jag nu kunde utnyttja mitt 

äventyr 2011 för ett gott syfte, säger 

Oskar som kontaktade media och berättade 

om sina planer. Det föll i mycket god 

jord och hittills har rodden resulterat i ett 

antal radio och TVinslag både i Sverige 

och i Finland och framsidesnyheter i flera 

åländska tidningar. 

– Media verkade inte känna till detta 

och rodden hjälpte verkligen till att sätta 

fokus på frågan, berättar Oskar. 

Rodden var ett samarbete med Stockholms 

Universitet som Oskar har haft kontakt 

med tidigare i ett annat miljöprojekt. 

– När jag har pratat med forskarna 

verkar alla överens om att det behövs ett 

modernt forskningsfartyg, men de har haft 

svårt att nå ut med sitt budskap. Något 

som Oskar också fick bekräftat när han 

talade med sina vänner om saken. 

– Alla vet att Östersjön inte mår bra, 

men det verkar vara svårt att få fram 

ordent liga besked om hur dåligt det egentligen 

är ställt, säger Oskar. Med sin rodd 

har han nu uppmärksammat frågan och nu 

är det upp till beslutsfattare och politiker 

att göra resten av arbetet. 

– Jag har läst rapporter från Sjöfartsverket 

och lyssnat på forskare och de 

stöttar alla uppropet. Det jag tror är att 

om vi ska få till ett ordentligt fartyg måste 

även krafter från näringslivet hjälpa till, 

avslutar Oskar. 

13 dagar tog det för oskar att ro 

från Kastellholmen i Stockholm till Åbo 

i Finland. Av de tretton dagarna blev 

Vaxholm 

STOCKHOLM 

Från Söderarm rodde Oskar rakt 

över Ålands hav till Lågskär. 

det åtta dagar effektiv rodd. Ett ganska 

ensamt uppdrag där närheten till havet 

och skärgården blev mycket påtag lig i den 

lilla roddbåten. 

Första etappen från Kastellholmen gick 

till Vaxholm där Oskar hade ett långt 

samtal med mannen som äger en av båtmackarna 

där. Han berättade att han 

villigt hade bekostat en anläggning för 

tömning av septiktankar, men kommunen 

ville inte främja enskilda näringsidkare 

och bekosta framdragning av avloppet till 

macken. Istället låg nu kommunens septiktank 

station 500 m längre bort där ingen 

använde den. 

– Jag blev ganska varse under min rodd 

om de till synes små bestämmelser som 

styr mycket av det praktiska miljöarbetet 

ute i skärgården, berättar Oskar. Frågan 

om tömning av avloppstankar från fritidsbåtar 

var också något som folk under 

vägen både på Åland och Finland kom tillbaka 

till. 

Ålands Hav 

Furusund 

Söderarm 

Mariehamn 

Lågskär 

Östersjön 

– På Åland träffade jag ett par ornitologer 

på Lågskär som sa att de blivit mycket förvånade 

när de upptäckte för något år sedan 

då de seglade i Sverige att man kunde 

tömma ut sin skit i sjön. Något de aldrig 

skulle drömma om att göra på Åland. 

login under resan var minst sagt varierad 

och sträckte sig från slott till koja. 

– Första natten fick jag en inbjudan från 

en gammal bekant att sova i hans herrgård 

vid Dyvik. Andra natten sov jag på golvet 

i bastun på Furusunds marina, säger 

Oskar. 

Innan han skulle ge sig ut på Ålands 

hav övernattade han i en liten stuga på 

Söderarm. Tidigt nästa morgon lämnade 

han sedan Sveriges sista utpost och rodde 

vidare till Lågskär som ligger mellan 

Sverige och Åland. 

På Lågskär vimlade det av huggormar 

och en orm ringlade till och med runt benen 

när han satt och gick igenom färdrutten på 

Skärgårdshavet 

Degerby 

Kumlinge 

Pähkinainen 

Ruissalo 

Oskar rodde totalt 200 sjömil på 8 dagar. Rutten startade 

vid Kastellholmen för att sen gå vidare till Dyvik, Furusund, 

Söderarm, Lågskär, Degerby, Kumlinge, Pähkinainen, 

Ruissalo och till sist slutmålet Åbo. 

Framme i Åbo med stiftelsens vimpel, som 

han hade med i båten från Kastellholmen! 

sin GPS. Från Lågskär gick rodden vidare 

till Degerby på Föglö och vidare för att 

sedan bli inblåst på Kumlinge i fyra dagar. 

Där fick Oskar bo i en friggebod i marinan 

och blev efter fyra dagar en välkänd figur 

för lokalbefolkningen. 

– Ja, jag blev kompis med han som 

hade handelsboden men även med hon 

som körde kommunaltrafiken på ön. Med 

samma folkabuss körde hon skolskjuts, 

taxi och kommunaltrafik. Skulle man till 

färjan på en vardag var det gratis att åka 

med, annars kostade det pengar, så det 

gällde för både henne och passagerarna att 

hålla reda på vilken keps som satt på. 

för att komma fram till åbo som planerat 

fick Oskar sedan ro i två dagar i sträck för 

att nå målet. Första dagen blev det 13 timmar 

i båten och andra dagen 11 timmar. 

Men fram nådde han på utsatt dag. På 

plats blev han mottagen av YLEtv och 

samlad press. Mission accomplished! 


∞ 

ÅBO

SKÄRGÅRDSSTIFTELSEN PROJEKT 

green islands – för ett hållbart öliv 

Skärgårdsstiftelsen är projektägare till EU-projektet Green Islands som jobbar för att 

förbättra miljön i och kring Östersjön. Projektet bedrivs i Sverige, Finland och Estland. 

3 frågor till 

Green Islands 

1. Hur valdes öarna ut? 

Projektet startades av Skärgår 

darnas Riksförbund som 

gick ut med en förfrågan om 

vilka öar som var intresserade 

av att utveckla ett miljöarbete. 

EUsekretariatet förde sedan 

samman riksförbundets idéer 

med Skärgårdsstiftelsen. 

2. EU-projekt finansieras av 

EU upp till 75 %, vilka är 

medfinansiärer? 

Följande är medfinansiärer: 

Landstinget i Stockholms län 

Länsstyrelsen i Stockholms län 

Naturvårdsverket 

Skärgårdarnas Riksförbund 

Skärgårdsstiftelsen 

3. Vilka kommuner är med 

i projektet? 

Öarna ligger i Österåker, 

Vaxholm, Haninge och Trosa. 

Green Islands öar i Sverige: 

Askö, Ingmarsö, Ornö, Ramsö, 

Tynningö, Utö. 

text Anna Björkman foto Anna Björkman och Anna Ehn 

Iskärgården finns ofta begränsade förutsättningar 

för avloppslösningar, sophantering, 

uppvärmning och vattentillgång. Projektet syftar 

till att inventera dessa och hitta förslag på miljövänligare 

lösningar. Green Islands kommer även 

att titta på koldioxidutsläpp och ekosystemtjänster* 

som är viktiga faktorer i miljöarbetet. Information 

om kostnader och tekniska lösningar och hur man 

söker medel för dem kommer att tas fram. Det är 

även viktigt att påminna folk om att det finns alternativa 

lösningar som förnyelsebara energi källor 

och att öka intresset för ett kretsloppstänkande. 

På www.greenislands.se är alla välkomna att anmäla 

sig till det månatliga nyhetsbrevet där du per mail 

får senast uppdaterad information om projektet. 

På hemsidan finns fram till årsskiftet även en enkät 

att fylla i för dem som är åretrunt eller sommarboende 

på de utvalda öarna. 

Green Islands tittar på nya hållbara lösningar för vattenrening. 

Den här bilden kommer från Ytter Järna. 

– Genom enkäten vill vi se hur det faktiskt ser ut 

på öarna. För att ta fram korrekt fakta till respektive 

ö behöver vi underlag från de boende, både åretrunt 

och sommarboende, berättar projekt ledare 

Cecilia Wibjörn. 

Green Islands vädjar nu till de boende 

på Ornö, Utö, Ingmarsö, Askö, 

Ramsö och Tynningö att svara på 

den enkät som finns att ladda ned 

på www.greenislands.se. Den går 

också att få hemskickad i pappersform 

bifogat med frankerat svarskuvert. 

Kontakta i så fall Jonatan Alm 

på tel: 070377 46 95. 

Informationskväll på 

Kastellholmen 

Meningen är att Green Islands ska informera om och 

diskutera miljöproblematik och tänkbara tekniska 

lösningar för ösamhället. Det första seminariet, 

främst riktat till sommargäster hölls i slutet av 

oktober. Temat var enskilda avlopp med inriktning 

på BDT (avloppsvatten från bad, disk och tvätt). 

Inbjudna föreläsare var: 

christian weyer från länsstyrelsen som berättade 

om möjligheter att söka LOVA pengar för att 

finansiera nyinvesteringar av avloppssystem. Det 

går inte att söka pengar som privatperson men som 

samfällighet går det utmärkt att söka och kan ge ett 

bidrag på upp till 50 procent av investeringskostnaderna. 

En pdf om hur man gör för att söka bidragen 

finns att ladda ned på www.greenislands.se 

ebba af petersens från avloppsguiden.se berättade 

om de olika avloppssystem som finns och gav också 

en helhetsbild av problematiken. Vad är kväve och 

fosfor och varför är det dåligt? Även Ebbas presentation 

finns att ladda hem på www.greenislands.se 

cecilia wibjörn, projektledare för Green Islands var 

mycket nöjd med utfallet av kvällen och berättade 

att de 55 personer från bl a Utö och Ornö som varit 

med gick hem fullmatade med bra information. 

– Meningen med Green Islandsprojektet är just 

essensen av den här kvällen. Att vi ska kunna vara 

ett stöd i processen att hitta den bästa lösningen för 

varje individ och varje samfällighet. Vårt uppdrag 

är att inventera marknaden och visa på hur miljömässigt 

hållbara lösningar för den känsliga och 

bergiga skärgårdsnaturen kan se ut. 

runt om i stockholms skärgård pågår just nu ett 

antal kommunala inventeringar av enskilda avlopp, 

vilket lämnar många rådvilla i hur de ska gå vidare 

efter att de har fått ett föreläggande om någon åtgärd. 

Här hoppas Cecilia Wibjörn att Green Islands 

ska kunna vara ett stöd i dialogen mellan kommuner 

och husägare. 

– Vi vill att de här frågorna ska lösas så lokalt 

som möjligt, det är viktigt att förhindra långa transporter 

med slambilar och båt. Många husägare 

i skärgården har idag väldigt enkla system för 

hanteringen av vatten och toalettavfall. Där är 

vi precis som avloppsguiden.se i grunden väldigt 

positiva till torrdass. Risken med de ökade kontrollerna 

är att de leder till stora installationer av 

nya avlopps system. Då är också risken stor att fler 

skaffar sig vattentoaletter i den känsliga och bergiga 

skärgården. Något som kommer att innebära att utsläppen 

av närsalter istället ökar. 

I Green Islands nyhetsbrev och på hemsidan kommer det finnas 

information om fler informationsträffar angående avlopp, energi 

och sopor. Beställ våra nyhetsbrev på Greenislands.se 

∞ 

SKÄRGÅRDSSTIFTELSEN PROJEKT 

Från vänster: Cecilia 

Wibjörn, projektledare, 

Jonatan Alm, kartläggning, 

Anna Ehn, information, 

Pia Hedenstedt, ekonomi. 


SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS MEDARBETARE 

Stiftelsens miljöchef 

Karin Strandfager är biolog med marin inriktning 

och har jobbat på Skärgårds stiftelsen sedan 

2002. Först som miljö handläggare i 8 år och 

det senaste året som förvaltare för stiftelsens 

områden i södra skärgården. Sedan 1 september 

i år är hon vår miljöchef. 

vad gjorde du innan du började på stiftelsen? 

Jag har jobbat med många olika yrken, allt från banktjänsteman 

till ridlärare. Innan jag utbildade mig till biolog så arbetade jag 

som festarrangör och med olika events, de åren reste jag också 

en hel del. Efter biologiutbildningen sommarjobbade jag på ett av 

stiftelsens jordbruk och fick därigenom ett vikariat på kansliet. 

hur väcktes ditt miljöintresse? 

Intresset för naturen har jag fått genom min uppväxt. Familjen 

tillbringade all ledig tid på segelbåt i skärgården och ibland 

också i fjällvärlden. Intresset för miljöfrågor väcktes framför 

allt under min utbildning och genom mitt brinnande intresse 

för marina frågor. 

vad var det första du tog tag i som miljöchef? 

Vår nya miljöpolicy och miljömålsarbetet som vi nu jobbar 

med i en arbetsgrupp som består av hälften kanslipersonal 

och hälften fältpersonal. 

är det några stora förändringar som du vill 

genomföra och i så fall vad? 

Främst är det att få igång ett aktivt miljöengagemang i hela 

organisationen, det startar vi nu genom att få till den nya 

policyn och miljömålsarbetet. Dessutom skulle jag vilja få 

till fler hållbara lösningar för att minska energiförbrukningen. 

Jag hoppas också att vi ska komma tillrätta med problematiken 

kring toalettavfall från våra skärgårdsmajor och kring avfallshanteringen 

i skärgården i stort. Ett konkret exempel som jag 

och flera medarbetare drömmer om är att få till lokal hantering 

av avloppsslam och biologiskt avfall på Utö t.ex. genom en 

biogasanläggning. 

det var du som startade upp havstulpanprojektet, 

varför och hur har det gått under åren? 

Till skillnad från många båtägare så gillar ju jag havstulpaner. 

De är otroligt vackra och fascinerande organismer. Men jag, 

liksom andra båtägare, vill ju inte ha dem på båten. Mitt 

examens arbete handlade om båtbottenfärger och jag såg en 

möjlighet att göra något som kunde minska användningen av 

färgerna. Vet man när havstulpanerna sätter sig fast så kan man 

ta bort de manuellt istället för att måla. Jag tog med mig idén 

från Lena Kautsky på Stockholms universitet och tyckte att 

Skärgårdsstiftelsen hade möjligheter att genom tillsynsmännen 

undersöka när havstulpanerna sätter sig fast i Östersjön. Vi har 

under tio års tid fortsatt och dessutom sökt pengar för att utöka 

undersökningsområdet. Idag är projektet helt finansierat med 

medel från havsmiljöanslaget och vi har 140 testplattor från 

Umeå till Trelleborg. Dessutom har vi fått annan finansiering 

för att starta www.båtmiljö.se som informerar om ett miljövänligare 

båtliv, bland annat havstulpanprojektet. 


Karin Strandfager, miljöchef på Skärgårdsstiftelsen. 

vad är det bästa med skärgårdsstiftelsens 

nuvarande miljöarbete? 

Det är att vi har en så otrolig bredd. Miljöarbete på Skärgårdsstiftelsen 

handlar om allt mellan havsörnar och slåtterarbete till 

vindkraftverk och avfallshantering. 

var behöver vi bli bättre? 

Vi behöver framför allt förbättra oss när det gäller förnyelsebar 

energi. Vi kan också höja ambitionsnivån för arbetet med biologisk 

mångfald, fiskevårdande åtgärder och skogsfrågor. 

vad kan skärgårdsstiftelsen göra för östersjöns miljö? 

Vi arbetar redan aktivt på många sätt för att förbättra Östersjöns 

miljö. Vi hanterar t.ex. ständigt frågor om avfallshantering 

eftersom vi har ca. 200 skärgårdsmajor men även flera avloppsreningsverk 

där vi i största möjliga mån försöker få en så lokal 

hantering av avfall som möjligt. Vi driver Havstulpanprojektet 

som syftar till att minska kemikalieanvändning och utför 

inventeringar av växter och djur för att snabbt kunna fånga upp 

negativa förändringar i skärgårdsmiljön. Det finns mycket mer 

att nämna men det finns också alltid mer att göra. Nu pågår ett 

omfattande arbete i kommunerna med att se över vatten och 

avloppsanläggningar för att minska utsläpp av näringsämnen 

till Östersjön. Det är viktigt att vi, liksom alla andra, lever upp 

till de krav som finns. 

∞ 

Waxholmsbolaget arbetar intensivt 

tillsammans med olika aktörer 

på marknaden för att testa och 

utveckla bättre drivmedel för fartyg. 

Förhoppningen är att byta ut dagens 

diesel klass 1, mot en helt förnybar 

diesel. Lyckas vi med det skulle 

det minska vårt nettotillskott av 

koldioxid – upp till 80 %! 

Korta fakta om långsiktig sjöfart 

Waxholmsbolaget är skärgårdens livsnerv med över 4 miljoner 

passagerare och 7 000 ton gods per år. Det ger oss inte bara ett 

särskilt ansvar, utan också styrkan och möjligheten att driva på 

miljöanpassningen inom sjöfarten i Stockholms län. Läs mer 

i vår broshyr ”Kollektivtrafik till sjöss – med hänsyn till miljön”. 

Den finns att ladda ner på www.waxholmsbolaget.se 

Vi håller också på att byta ut våra 

motorer och installera ny teknik 

i våra fartyg för att effektivisera 

förbränningen. Det betyder både 

minskad bränsleförbrukning och 

renare avgaser. 

Bara genom att installera 

bränsledatorer i våra fartyg har 

vi kunnat sänka toppfarten och 

minska bränsleförbrukningen 

med 10 % – och ändå komma 

fram i lika god tid som vanligt.

Här 

ute vid havet sprakar brasan extra värmande, och doften 

 

av 

 

glögg sprider sig i salongerna medan hemlagade delikatesser 

läggs 

 

upp på silverfat och i koppargrytor. Från 25/11 till 18/12 

kan 

 

 

du njuta av årets skärgårdsjulbord på Utö Värdshus. 

 

Vardagar 

545:- p.p • Fredagar och helger 595:- p.p. 

 

 

 

 

God jul och 

Gott nytt år önskar 

www.skärgårdshandlarna.se 

Konferenser, middagar, 

bröllop, fester, bed & 

breakfast, luncher. 

Öppet året runt. 

Julbord Julbord 3 december december 

Info och bokning 

Tel 08-520 341 11, 070-531 90 80 

Se även vår hemsida: www.landsort.nu 

JULBORD 

Ingmarsö Ingmarsö Livs Livs 

ÖNSKAR GAMLA OCH NYA KUNDER 

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR 

ICA livs & Bensin 

Öppet hela året 

Ombud för: 

Posten Brev & Paket 

Apoteket och 

Systembolaget 

Telefon 08-542 460 20 

Traditionellt Julbord 

a la Wikströms fisk 

405:–/pers 

barn under 13 år 15:–/år 

19 nov–11 dec från kl. 12.00 

Vår specialitet är som tidigare fisk från egen fångst. 

Öppet året runt, ring för bordsbeställning; 

tel: 08-571 641 70, fax 08-571 644 09 

Välkommen 

Vi finns i Ramsmora på Möja 

Upplev en vinterdag i skärgården! 

För mer information om aktuella erbjudanden och bokning 

08-542 462 12, www.finnhamn.se 

Varmt väkomna! 

Öppettider 

Mån-Fre 9.30-12.00, 

14.30-17.00 

Lör 9.30-13.00 

95x65_julbordsannons_grinda 08-10-24 11.23 Sida 1 

Ett Ett annat julbord 

på Grinda Grinda Wärdshus 

Tel. 08-542 Tel. 08542 49 49 491, info@grinda.se, www.grinda.se 

www.grinda.se 

Julklappen 

Weekend paket, fredaglördag 

eller lördagsöndag, se vidare 

på vår hemsida. 

Nya förvaltare 

I början av 2012 får Skärgårdsstiftelsen två nya förvaltare 

till mellersta och södra regionen. Vi välkomnar dem 

varmt och hoppas att de ska trivas. 

gertrud söderberg är 

46 år, bor i Huddinge och 

arbetar idag som skogsförvaltare 

i Södertälje kommun. 

Hon är jägmästare 

och ansvarar för förvaltning 

av kommunens fastigheter. 

Gertrud har länge arbetat 

inom skogs och naturvård 

och med jakt och fiskefrågor 

och även ansvarat för 

byggnadsförvaltning. 

– Jag ser fram emot att 

vara med och utveckla skärgårdsstiftelsens 

områden 

som är så viktiga för både de 

fastboende och det rörliga 

friluftslivet, säger Gertrud. 

Utmaningen med att sköta 

Julbord 25/11–15/12 

Bokning och information 

08-571 530 51 

Fax: 08-571 532 40 

– Weekendpaket – 

www.sandhamns-vardshus.se 

Åk svävare! 

Gör en oförglömlig svävartur över 

mellanskärgårdens isbelagda fjärdar. 

Vi erbjuder spännande paketlösningar, 

både för små och stora sällskap. 

Svävartaxi. 

SvischAir, Svartsö 

Tel: 070 211 13 81. www.svischair.se 

Stångmärket 

Nummer 1, 2012 

kommer ut till 

båtmässan 

”Allt för sjön” 

För bokning och 

annonsinformation: 

Hummelgren Media, 

070713 60 41, 

sten@hummelgrenmedia.se 

NOterat 

naturmarken är att så mycket måste vägas in och det tycker jag 

är spännande. Jag ser särskilt fram emot att få arbeta med människor 

i skärgården och få ta del av deras unika kompetens och 

erfarenheter. Gertrud tillträder sin nya tjänst som förvaltare hos 

Skärgårdsstiftelsen vid årsskiftet. 

lennart segerman johansson 

är 54 år och bor i Stockholm. 

Han jobbar nu på Vision (f.d. 

SKTF) som fastighetsansvarig 

och har lång erfarenhet av 

fastig hetsförvaltning. Som vän 

till stiftelsen har han tagit del 

av stiftelsens service i naturhamnar 

under årens lopp. 

– Nu på senare tid har jag 

insett att arbetet stiftelsen gör 

är så mycket mer än bara naturhamnar. 

Det helhetsgrepp som stiftelsen tar är imponerande 

och jag är väldigt glad över att få vara med i kommande arbeten, 

berättar Lennart. Uppgiften att bevara och utveckla natur och 

kultur för nutid och framtid känns inspirerande och väldigt 

viktig! Lennart tillträder sin nya tjänst som förvaltare hos Skärgårdsstiftelsen 

vid årsskiftet. 

Geocacha på Skärgårdsstiftelsens 

områden! 

Visste du att på många 

av Skärgårdsstiftelsens 

områden går det att ägna 

sig åt så kallad ”geocaching”. 

En modern 

form av skattjakt som 

utvecklats och blivit allt 

mer populär i takt med 

att fler och fler har tillgång 

till en bärbar GPS. 

hur går det till? 

Någon gömmer en burk eller liknande på en plats ute som alla 

har tillgång till. I burken läggs en loggbok där alla som hittar 

”skatten” skriver upp sig. I burken brukar det också ligga en 

symbolisk skatt av något slag som antingen kan bytas ut eller 

bara tittas på. 

Geocacha går att göra med vilken bärbar GPS som helst, 

men numera har det också blivit mycket enklare då det går att 

ladda ned ”appar” till sin telefon (android eller Iphone) där 

det är enkelt att få fram koordinaterna till olika geocachar. 

kolla geocacharna på ditt favoritområde! 

Gå in på www.geocaching.se så kan du leta efter var casharna 

gömmer sig någonstans! 

För att ladda hem geocach appar till Iphone eller android gå 

in i appstore eller android market via din telefon. 

* Geocaching är ett sammansatt amerikanskt ord som består av GEO från 

det grekiska geo som betyder jord, mark och CACHING från det engelska 

ordet cache som betyder gömställe 

30 STÅNGMÄRKET SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS VÄNTIDNING Ann Sta ngma rket 94x75mm.indd 1 10-03-02 13.02.09 


NOterat 

Invigning av ny äventyrsstig för 

barn på Finnhamn 

Den 29 oktober, första lördagen på höstlovet klipptes banden 

vid den officiella invigningen av den nya äventyrsstigen 

för barn på Finnhamn. Stigen är ett resultat av två intensiva 

dagar med gemensamt arbete för stiftelsens personal. 

Idén till stigen fick Finnhamns tillsynsman Lasse Westling 

tillsammans med Ulla Andersson som arrenderar krog och 

vandrarhem när de planerade personaldagarna. Kontakt togs 

med konstnären och scenografen Tor Svae som bland annat 

står bakom giraffkranarna på Djurgården och många av 

utställningarna på Junibacken. Han tog fram en ritning som 

var ett konstverk i sig och som stiftelsens personal fick bygga 

efter. Äventyrs stigen går över berget med en liten hängbro 

över ”helvetes gapet” och avslutas med balansgång på rep och 

gunga och annat kul. Hela stigen är kantad av små nyckelpigor 

och andra konstfärdigt målade stenar som visar vägen. 

Lill Schierman från Hjälmö invigningstalade i strålande 

höstväder och berättade både om de fina personaldagarna 

och om hur stiftelsen nu på flera sätt försöker att satsa på 

barn och unga. Lill har själv vuxit upp i skärgården och 

arbetat med barn och ungdomsfrågor sedan 15års ålder. 

– Det är jättekul att stiftelsen nu fokuserar mer på barn och 

unga. De här frågorna ligger mig väldigt varmt om hjärtat! 

Lill gav också en varm eloge till den engagerade personal 

som arbetar på Finnhamn. Roffe och Ulla Andersson som 

driver vandrarhem, stugby och krog tillsammans med dottern 

Lotten, tillsynsman och biolog Lasse Westling och Martina 

Högberg jordbruksarrendator på Idholmens gård. Martinas 

barn var också de som klippte invigningsbanden till stigen 

efter att ha testkört banan många, många gånger. 

Du som väntar på 

Snorkelleden... 

Vi skrev om den nya snorkelleden 

på Björnö i förra 

numret och att den skulle 

invigas i september i år. Av 

flera anledningar blev det 

inte så men planeringen har 

inte avstannat. Projektledare 

Sara Hallén lovar invigning 

till nästa sommar. 

Tillsynsman Sten Söderlund 

Årets naturbevakare 2012 

– 40 års slit i naturvärlden 

fick sin belöning, skojar en 

mycket glad Sten Söderlund på 

telefon från Furusund. 

Under Länsstyrelsen naturbevakarträff 

i oktober fick en 

överraskad Sten motta utmärkelsen 

som han säger sig varit 

helt oförberedd på. 

– Jag blev inbjuden av 

Magnus Ullman är född 1946 

och verksam som advokat i 

Stockholm. Som hobby skriver 

han böcker, främst i historiska 

ämnen. 

Böckerna finns presenterade 

på hemsidan: 

www.magnusullman.com 

Kontakt 

e-post: 

magnus.ullman@lmlaw.se 

Telefon: 08-599 29 028 

Telefax: 08-599 29 001 

Länsstyrelsen att representera 

stiftelsen på träffen och det 

blev en intressant dag som 

avslutades med nominering och 

prisutdelning. Jag började ana något när de läste upp namnen på 

de nominerade. Extra roligt är det att jag blev nominerad av mina 

kollegor – folket på fältet, säger Sten som fick både medalj och en 

blomsterkvast stor som en julgran, som han själv uttrycker det. 

I motiveringen nämns framförallt Stens engagemang i Projekt 

Levande skärgårdsnatur och hans arbete med utbildning för 

naturbevakare över hela landet. 

Sten Söderlund har nu avslutat sin tjänst på Skärgårdsstiftelsen 

men arbetar vidare med en del projekt som t ex det spännande 

gäddprojektet som vi skrivit om i tidningen tidigare. 

VILDA DJUR 

uppföljaren till succéboken Fågelsång 

Djur låter! Och det gör de för att locka, varna eller skaffa en 

partner. Några låter vackert, andra är högljudda och somliga 

har osannolika läten – men alla vill de göra sig hörda. 

I den här boken finns 100 fantastiska djur – från våra 

svenska björnar, vargar och hjortar till djur i andra världsdelar, 

som tigrar, schimpanser och valar. 

Jan Pedersens nya bok är en upp levelse för hela familjen 

där han tar oss med in i djurens magiska värld. 

Vilda djur – finns överallt där böcker säljs 

www.maxstrom.se 

Författaren, Magnus Ullman, är 

född 1946 i Stockholm. Han är 

verksam som advokat och skriver 

böcker på fritiden, främst med 

historisk inriktning. 

H 

istorien om Saltsjöbaden 

som samhälle, 

badort, kurort och seglarmetropol 

från 1800-talet 

och fram till idag skildras i 

den här boken, tillsammans 

med många av de färgstarka 

personer som skapat den. 

Kända arkitekter står bakom 

många av de ståtliga villor 

och fritidshus som tillsammans 

med andra byggnader 

och anläggningar presenteras 

i det generösa bildmaterialet. 

Saltsjöbaden 

H 

ISBN 978-91-979819-1-0 

Saltsjöbaden – 

Samhället, bad- och kurorten, 

seglarmetropolen och personerna 

som skapade och präglade den 

istorien om Saltsjöbaden som samhälle, 

badort, kurort och seglarmetropol från 1800talet 

och fram till idag skildras i den här boken, 

tillsammans med många av de färgstarka personer 

som skapat den. Kända arkitekter står bakom 

många av de ståtliga villor och fritidshus som 

tillsammans med andra byggnader och anläggningar 

presenteras i det generösa bildmaterialet. 

Solsidan finns också med!!! Ett antal kända 

näringslivs- och kulturprofiler från förr ävensom 

de kända båtvarven med idag unika båtar som 

byggts där, skildras i boken. 288 sidor. Pris 485 kr. 

En närmare presentation av boken finns 

på www.magnusullman.com 

Du kan beställa boken direkt på 

fax 08-599 290 01, tel 08-599 290 28 

eller e-mail: magnus.ullman@lmlaw.se. 

Samhället, bad- och kurorten, seglarmetropolen 

och personerna som skapade och präglade den 

Boken levereras med en inbetalningsavi. Priset inkluderar 

porto och emballage. Erbjudandet gäller endast i Sverige. 

Saltsjöbaden 

Samhället, bad- och kurorten, seglarmetropolen och 

personerna som skapade och präglade den 

av Magnus Ullman 

Bokförlaget Magnus Ullman 

Din fastighetsmäklare i södra skärgården 

Din fastighetsmäklare i södra skärgården 

Tel 08-501 518 80 • Fax 08-501 518 81 

• Båt 070-545 93 18 • dalaro@telia.com • www.dalaroskargard.se 

Bankhuset • 130 54 Dalarö • Tel 08-501 518 80 • Fax 08-501 518 81 

Mobil 073-500 00 52 • Båt 070-545 93 18 • dalaro@telia.com • www.dalaroskargard.se 


Utnyttja din Flytträtt, 

Samla dina penSioner på ett Ställe. 

För mer information om hur du får ditt kapital att växa gå in på 

www.jensensjoqvist.se eller ring oss på 08 - 728 22 80. 

Sjöbjörn i smoking 

Dimensionerad för yrkesbruk 

- älskad av fritidsskeppare 

Tiiskeri är byggd för tuffa tag utan att för den skull vara råbarkad. Mycket möda har lagts ned på 

att skapa en vacker miljö inombords och en harmonisk exteriör. Du som väljer att åka Tiiskeri får en 

trivsam kamrat på sjön som utstrålar trygghet och harmoni – och som du kan lita på i alla lägen. 


Båtar för sjöfolk 

www.tiiskeri.se/www.tiiskeri.fi 

Vänerbjudande inför julen 

Stöd Levande Skärgårdsnatur med 20 kronor 

”Utmana dig själv och din familj!” 

Rickard Sjöberg 

Programledaren Rickard Sjöberg har samlat 2 500 

frågor i denna oemot ståndliga fråge sportsbok – 

som också är ett spel för hela familjen. Precis som 

i programmet har varje fråga fyra svarsalternativ 

– men bara ett är rätt. Med boken följer en digital 

spelenhet där man genom en knapptryckning kan 

avge sitt svar. Har man fel, berättar spelenheten det 

rätta och är alltså helt enkelt en digital domare. Den 

håller också räkningen och visar hur många frågor 

var och en av två spelare har klarat. Även om detta 

är ett sällskaps spel går det precis lika bra att spela 

alldeles själv. 

Skärgårdstiftelsens vänner har nu möjlighet att beställa boken för 

endast 209:–, varav 20 kronor går till projektet Levande Skärgårdnatur. 

(Porto inom Sverige ingår i priset). Rekommenderat pris i handeln 329 kr. 

Beställ boken på www.adlibris.com/skargardsstiftelsen.

08-641 10 00 

VI SÖKER 

SJÖNÄRA FASTIGHETER 

PÅ FASTLAND OCH ÖAR 

VI PLANERAR ÄVEN VÅRENS FÖRSÄLJNINGEN REDAN NU 

WWW.KJFAST.SE

Nummer 5 - Skärgårdsstiftelsen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?