Drogtester på Rönnowska

De flesta svenskar, 76 procent, tycker det är rätt att använda slumpvisa och frivilliga drogtester på 

elever på högstadiet och gymnasieskolor för att förebygga missbruk. Det visar en ny Sifo-enkät 

(2010). 

Det är en brännande aktuell fråga för skolvärlden som Svenska Carnegieinstitutet låtit Sifo ställa: 

”Tycker du att det rätt eller fel att använda slumpvisa och frivilliga drogtester på högstadie- och gymnasieelever 

för att förebygga missbruk?” 

Av de 1000 personer som tillfrågades i mitten av april svarade 76 procent att de anser det rätt, 

medan 20 procent var emot och fyra procent var tveksamma eller inte visste. 

Skillnader i svaren efter kön, region, utbildning och yrke är ganska små, men mellan olika åldersgrupper 

är skillnaderna desto större. I gruppen 15-29 år – där de unga finns som själva kan beröras 

– är färre, men ändå en majoritet för slumptester, 61 procent. I övriga åldrar är 80-82 procent för 

drogtester. 

Sett till partisympatier är alliansväljare något mer för slumpvisa drogtester (81 procent) än de 

rödgröna (71 procent). Moderata och socialdemokratiska sympatisörer är ganska lika positiva (83 

respektive 82 procent). Bland riksdagspartierna är stödet för slumptester i skolan minst bland MPväljare 

(50 procent) och störst bland Kristdemokratiska väljare (91 procent). Högst bland alla partier 

är stödet bland de som sympatiserar med Sverigedemokraterna (96 procent). 

Alla borde vara överens om att skolan ska varafri från narkotika. För att skapa trygghet och säkerhet och för att skydda 

eleverna från att hamna i missbruk.Frågan är hur man bäst åstadkommer detta.I Narkotikafri skola 2.0 lyfter författarna 

fram skolansmöjligheter att använda drogtester som preventionsmetod.De går igenom syfte och effekter, klargör de 

rättsligamöjligheter som finns samt vilka frågor som bör beaktasnär drogtestprogram ska införas. I boken finns även 

fleraexempel på senaste praxis inom området.

Nils Lundin, skolöverläkare i Helsingborg 

Hälsingborg är vad jag förstår den ort där man har använt 

sig av drogtester i skolan längst i Sverige. Ni var väl 

pionjärer? 

Alltså, pionjärer vet jag faktiskt inte, vi var en av de första 

i alla fall. Vi var definitivt den första som införde drogtester 

av icke-misstankebaserade orsaker – d.v.s. ur arbetsmiljösynvinkel. 

Annars har vi hållit på med en drogpolicy 

som har innefattat även drogtester sedan ungefär 

1993. Då skapade vi först på gymnasiet en drogpolicy. 

Men för att skapa den här drogpolicyn så krävs det ju 

många aktörer, för det här är ju inte bara en skolfråga, 

utan det är även en samhällsfråga. Så vi skapade ett 

nätverk med medarbetare, både från elevhälsan - d.v.s. 

skolsköterskor, skolläkare, skolkurator och skolpsykolog 

-, skolledare (rektor) och gymnasiechef. Samtidigt också 

medarbete från andra aktörer; socialsekreterare från socialtjänsten, 

från vuxenpsyks missbruksenhet, från ungdomsråd 

och behandlare från Blå kamelen, som är en 

tonårsmottagning för tonåringar och deras föräldrar. 

Så alltså en bred samverkansgrupp som hittade en gemensam 

drogpolicy som man kände att man var överens 

om, som sedan skulle effektueras på skolarenan. Den 

här drogpolicyn verkade under några år, och bakgrunden 

till att vi startade över huvud taget var följande. 1992 

blev jag skolläkare på alla gymnasieskolor och då fanns 

det ju inte någon sån här tankeidé, och då visade det sig 

att beroende på vilken skola man gick i så kunde rektorn 

på en skola säga att ”det är inte mitt ansvar som rektor 

om eleven röker hasch på helgen”, medan man på en 

annan skola fick en varning bara man slängde ett kolapapper 

i korridoren. Det skilde sig väldigt mycket. Det 

kändes ju inte tillfredställande, för ungdomarna rör sig 

ju över alla skolor och alla arenor. Då samlade vi ihop 

rektorerna för att komma överens om att vi skulle få ett 

uppdrag att göra en sådan här drogpolicy. Sen när det 

gick några år så visade det sig att det ändå hade blivit så 

att skolorna hade diffunderat ifrån varandra. Drogpolicyn 

kändes inte riktigt välförankrad i gymnasiegruppen. Då 

hade vi en ny vända samtidigt som vi lyfte det här politiskt 

och undrade om politiken kunde förankra den här 

drogpolicyn politiskt, och det gjorde man då. Då lade vi 

också in att det här skulle revideras varje år i skolnämnden. 

Under resans gång har vi också lagt till grundskolan, 

så nu är den en drogpolicy som täcker grundskola 

och gymnasieskola. Samtidigt som vi 2001 lade in möjlighet 

att göra icke-misstankebaserade urinprover utifrån 

arbetsmiljösammanhang. 

Och den skola som man gör det här på är..? 

Alltså, drogpolicyn är ju aktiv på alla grund- och gymnasieskolor 

i kommunen. Inte friskolorna. Där finns det 

naturligtvis också, men vi har inget ansvar för dem. Den 

tillämpas även på friskolar, för vi har ett nät med elevhäl-

sopersonal som är med på våra kompetensdagar och 

sånt. Men vad gäller de icke-misstankebaserade urinproverna 

så görs de enbart på gymnasiet och enbart på de 

program där rektorn bedömmer att risken är stor för skada 

om man har droger i kroppen. Det kan vara t.ex. fordonsprogrammet, 

för det är inte så bra att köra lastbil om man 

har droger i kroppen eller om man är plåtslagare eller om 

man är på sjön. 

Om vi bestämmer att det här ska gälla på fordonsprogrammet, 

hur går det till rent praktiskt? 

Vad gäller gymnasiet så skickas drogpolicyn hem i samband 

med antagningsbrevet som man får som förälder när 

ungdomarna är antagna i Åk 1. Sen är det olika på olika 

skolor. På Rönnowska skolan har vi varje vårtermin en 

kväll där vi bjuder in alla föräldrar till elever i Åk 1 och pratar 

kring bl.a. ungdomsutveckling och droger. På andra skolor 

gör man på annat 

sätt. Elev- 

erna får information 

från sina 

mentorer att 

den här drogpolicyn 

finns. 

När man sedan 

skall göra de 

här drogtesterna, 

kan du 

ge ett konkret 

exempel på hur 

det går till? Om 

vi tar Fordonsprogrammet 

på Rönnowska 

skolan som exempel. 

Tanken är ju 

att det här skall 

vara drogtester 

som genomförs 

utifrån risk och 

skydd för eleven, 

för vi vill ju att eleverna skall få en bra utbildning, ha en 

god hälsa, leva ett gott liv och klara sig, och då är droger 

oftast ett hinder i vägen. Hade vi då sagt till eleverna att 

på måndag kommer vi att genomföra icke-misstankebaserade 

urinprover, då vet vi naturligtvis att de ungdomar som 

håller på med droger kanske tänker sig för två gånger till 

under just den helgen, men sedan fortsätter. Därför är det 

så att eleverna vet att det här kommer att förekomma, men 

de vet inte exakt vilken veckodag. Skolsköterskan kommer 

ut till klassen och säger ”nu är det dags” och tar elever 

efter varandra och genomför det här urinprovet. Själva 

urinprovet ville vi ha det vi kallar ”bevakat”, d.v.s. att man 

är närvarande i rummet eller på toaletten där ungdomarna 

kissar. Vi vet ju att är det så att man håller på med droger, 

då gör man allt för att hålla kvar det här kärleksförhållandet 

till sin drog, och då ligger man oftast tre steg före den som 

vill hjälpa en att inte hålla på med droger, när det gäller 

att manipulera. T.ex. att hälla i vatten, lägga i ämnen eller 

låna någon annans urin. Sen får vi resultatet och eleven 

får besked. 

Om det nu är positivt, vad händer då? Först informationsdelen; 

är det eleven eller elevens föräldrar som får 

ta del av informationen? 

Ja, naturligtvis. Vårdnadshavaren och eleven. Är eleven 

myndig så frågar man eleven om man också kan ha en 

dialog med föräldrarna. 

Om det visar sig att ett prov är negativt så är det inget 

problem, men om ett prov skulle vara positivt, vad händer 

då med eleven på den här skolan? 

Nu pratar vi icke-misstankebaserade urinprover, därför att 

om vi pratar misstankebaserade urinprover där urinprovet 

är negativt, det betyder ju inte att ungdomen inte håller 

på med droger. 

Icke-misstankebaseradeurin- 

“De icke-misstankebaserade urinproven 

är ju utifrån arbetsmiljölaghänseende, 

d.v.s. värna och 

skydda elever; både den enskilde 

eleven men också gruppen elever. 

Att man inte skall råka ut för skada 

eller olycka om det visar sig att 

man har droger i kroppen. För det 

är aldrig bra att vara bilförare när 

man är amfetaminpåverkad” 

prover som är 

negativa, det är 

ju det vi vill ha. 

Samtidigt betyder 

ju inte det 

att den här ungdomen 

inte använder 

droger. 

I det här fallet 

är det inte att 

hitta individer 

som missbrukar, 

utan det 

här är ett sätt 

att förebygga 

och jobba för 

att ungdomar 

ska välja sin utbildning 

istället 

för drogerna. Vi 

använder bara 

ett ackrediterat 

laboratorium, vi 

har inga snabbtester. 

Vi känner 

att det får sådana konsekvenser om det ger utslag i urinprovet, 

så vill veta exakt om det är narkotiska preparat och 

inte något annat som stör. En konsekvens av ett positivt 

urinprov är att man sammankallar ett möte med föräldrar 

och rektor och lägger en plan för den här ungdomen, och 

att utifrån rektorns ansvar arbetsmiljömässigt så kan man 

inte delta i de praktiska momenten i utbildningen. Sen är 

det så att är det droger i kroppen så får man oftast ett individuellt 

anpassat studieprogram, som ofta innebär att man 

får arbetsuppgifter som man genomför i hemmat, kommer 

tillbaka nästa dags eftermiddag och träffar sin mentor eller 

klasslärare eller de ämneslärare som man har och går 

igenom det man jobbat med under dagen hemma och 

samtidigt får nya arbetsuppgifter. Man blir också avstängd 

från den praktiska delen. 

Man blir aldrig skild ifrån skolan? 

Nej, det finns inget som stödjer att man kan avskilja en 

elev från undervisningen, men däremot från den praktiska

delen och det är utifrån en risk. 

Skolinspektionen har ju i fallet Brinellgymnasiet varit otroligt kritisk och säger att de måste upphöra 

med det här. Hur ställer sig skolinspektionen till den verksamhet ni bedriver här? 

Skolinspektionen besöker ju regelbundet kommuner och gör genomgångar av skolorna, och 2004 var 

man här, och man kommer hit nu i vår igen. 2004 var man kritisk till det vi då kallade de slumpvisa 

drogtesterna, att det inte fanns något stöd i skolförfattningen. Där har de helt rätt. Det finns inget stöd 

i skolförfattningen, men vi genomför det vi tidgare kallade för slumpvisa drogtester, alltså icke-misstankebaserade 

drogtester med stöd i arbetsmiljölagen. Alltså skolan är en arena som inte bara styrs 

av skollag, utan det finns en mängd andra lagar och förordningar som rektorn har att följa. Eftersom 

att skolinspektionen var kritisk 2004, mycket p.g.a. att det inte var tillräckligt tydligt att det var frivilligt, 

då lade vi till på många fler delar i drogpolicyn att det var en frivillighet. Men eftersom att de var kritiska 

till det så kände jag att vi kanske skulle ha en undersökning, så jag gjorde en enkätstudie som riktade 

sig till de elever som hade haft det här drogpolicyprogrammet längst, och det var ju fordonsprogrammets 

elever på Rönnowska skolan. Elever och föräldrar tillfrågades vad de tyckte och tänkte om de 

slumpvisa drogtesterna. Majoriteten av både elever och föräldrar tyckte att det här var bra och ifrågasatte 

varför de var frivilliga. De tyckte att de skulle vara obligatoriska, och att fler elever på skolan 

skulle omfattas av dem. Så vi hade stöd från elever, som hade en väldigt hög svarsfrekvens, och från 

föräldrar som hade en lite lägre svarsfrekvens. 

Så i arbetsmiljölagen finns det stöd för det här? 

Ja, arbetsmiljölagen ger stöd att man har en möjlighet att i samverkan med de fackliga organisationerna 

lägga fram en drogpolicy som också inkluderar det man kallar för i arbetsmiljölagen slumpvisa 

drogtester. I den här drogpolicygruppen har vi bl.a. medverkan av elevrepresentater. Eftersom 

det var kritik från skolinspektionen så skrev jag till dåvarande skolminister Ibrahim Baylan och fick 

besked om att skolan inte skall hålla på med drogtester, så varken skolinspektionen eller utbildningsdepartementet 

ger något stöd, och inte heller nuvarande utbildningsminister ger stöd för att 

skolan skall hålla på och drogtesta. Däremot skall skolan jobba drogpreventivt. 

Samtidigt vill jag säga att drogtestet är en liten del i ett drogpreventivt arbete på en skolarena, så 

man kan inte bara börja att införa drogtester på en skola, utan man måste börja grunda med en 

policy och ha en gemensam syn på den, inte bara i skolvärlden utan även andra aktörer. Annars är 

du ju oetiskt att ta prov av individer om man inte har någon som kan ta hand om det om det visar 

sig vara droger i kroppen. Därför måste man ha backup-system som täcker upp när man börjar 

identifiera individer med problem. 

Och den här drogpolicyn har vunnit fullt genomslag under alla dessa år? 

Den här är väl förankrad både hos elever, föräldrar, lärare, skolledare och politiker. Eftersom det 

har visat sig att det har varit svårt att få till en reell frivillighet med slumpvisa drogtester har vi ändrat 

i drogpolicytexten så det står ingenting om slumpvisa drogtester. Däremot behåller vi de ickemisstankebaserade 

drogtesterna utifrån arbetsmiljölagen. 

Det som slår en är att de icke-misstankebaserade urinproven som vi tar utifrån arbetsmiljösammanhang 

uppskattas väldigt mycket både av elever och föräldrar, men även av lärare och skolledare, 

rektorer och gymnasiechefer och av politiker. Men när man sedan har dialogen med skolinspektionen 

och utbildningsdepartementet så ser de inte att det är till någon nytta, eller till och 

med att det här ingenting som skolan egentligen skall syssla med. Jag vill hävda att på skolarenan 

är det inte bara skollag som gäller, utan det finns en mängd andra lagar; allt ifrån smittskyddslag 

till arbetsmiljölag. De icke-misstankebaserade urinproven är ju utifrån arbets-miljölaghänseende, 

d.v.s. värna och skydda elever; både den enskilde eleven men också gruppen elever. Att man inte 

skall råka ut för skada eller olycka om det visar sig att man har droger i kroppen. För det är aldrig 

bra att vara bilförare när man är amfetaminpåverkad.

Drogtester på Rönnowska. Intervjuer med skolsköterska 

Anne-Charlotte Elm och elever på skolan. 

Anne-Charlotte Elm 

Du är skolsköterska på Rönnowska och du har varit engagerad 

i det här med drogtester under väldigt lång tid. 

Hur lång tid? 

Cirka 15 år. 

Det gör väl att man kan säga att Rönnowska var först i 

Sverige med den här typen av drogtester? 

Absolut. Rönnowska skolan har använt sig av slumpmässiga 

drogtester i cirka tio år. Själv har jag arbetat på Rönnowska i 

sju år, men vi hade slumpmässiga drogtester på det individuella 

program som jag arbetade med innan jag kom hit. 

Hur kom det sig att man valde att införa slumpmässiga 

drogtester på Rönnowska? 

Man såg behovet. Vi har ju en inkörsport här nere i Skåne 

när det gäller droger och Helsingborg är inte förskonat. Skolan 

upptäckte att det fanns elever som använde droger och man 

tog då beslutet att inför vissa utbildningar, vissa program så 

ville man ha drogtestat eleverna innan de till exempel gick ut 

i yrkesmässig trafik, satte sig att köra lastbil, eller skulle ut i 

vissa verkstadsyrken, bland annat bygg och fordon. 

Vi ska tillägga att Rönnowska är ett praktiskt inriktat gymnasium 

där de flesta eleverna får en yrkesutbildning. Man 

kan i princip gå från skolbänken och bli lastbilschaufför 

eller jobba på sjön eller något annat. 

Ja, dom flesta gör det. 

Hur många elever finns det på skolan? 

Cirka 1 350 – 1 400 

Är alla 1 400 potentiella kandidater till att gå igenom drogtester? 

Det är rektorerna som avgör vilka program det är som ska 

drogtestas och då har jag fordonsprogrammet, byggprogrammet 

och energiprogrammet där man genomför det här. I praktiken 

kan vem som helst av rektorerna begära in slumpmässiga 

drogtester. 

Hur många elever handlar det om idag som är potentiella 

kandidater för att lämna drogtest? 

Jag tar nog mellan 70 och 90 drogtester per år. 

Är det i samtliga årskurser eller bara i ettan och tvåan? 

Det ser lite olika ut. När det gäller transporteleverna är det 

alla tre årskurserna. När det gäller sjöfart och VVS så är det 

årskurs två och tre. 

I vilket skede får eleverna reda på att ni har drogtester på 

skolan? 

I det utskick som skolan skickar ut när eleverna fått reda på att 

de kommit in på Rönnowska så medföljer också vår drogpolicy. 

De breven ställs till föräldrarna. Sedan går jag ut i samtliga 

klasser i årskurs ett och informerar om vår drogpolicy och hur 

det går till. Vi informerar på föräldramöten och det kan också 

ske i andra sammanhang. 

Behöver elever och/eller föräldrar underteckna något kontrakt 

om att man är med på det här? 

Nej, det behövs inte. Dom får skriftlig och muntlig information 

och det är det som gäller. 

Det finns inga kontrakt eller avtal? 

Nej. 

Om vi tänker oss att vi har en elev, vi kallar honom Tom. 

Du kallar Tom och säger att det slumpmässiga urvalet har 

nu resulterat i att du ska drogtestas. Om Tom, som går på 

fordonsprogrammet, säger nej. Vad händer då? 

Då informerar jag honom att det enligt vår drogpolicy är ett 

frivilligt test. Sedan meddelar jag också eleven att jag kontaktar 

rektorn som då kallar eleven och i de fall det är nödvändigt 

föräldrar. Nu har jag inte varit med om att föräldrar har nekat 

när det gäller slumpmässiga drogtester. Det som då händer är 

att eleven inte får vara inne i verksamhet förrän ett drogtest är 

lämnat. Eleven är välkommen att komma till skolan på 

överenskomna tider med sin klassföreståndare eller mentor 

där han eller hon får den hjälp som behövs. Man samlar ihop

Elever på Transportteknik-programmet på Rönnowska skolan 

uppgifter, man kan sitta och arbeta i skolan, göra prov men man 

får alltså inte befinna sig där verksamhet pågår. 

Vad säger myndigheterna om det här? Har Skolinspektionen 

haft några synpunkter på ert sätt att genomföra drogtester? 

När vi hade Skolverket här så var det som de påtalade att den 

reella friheten inte upplevdes så vi har skrivit om vår drogpolicy 

och vi är ännu mer tydliga nu när det gäller att tala om att det är 

ett frivilligt drogtest. 

Många funderar över om det här påverkar förekomsten av 

droger på skolan. Tror du att den verksamhet ni nu har hållit 

på med i flera år har påverkat förekomsten av droger på 

skolan? Att det är mindre av droger nu än vad det kanske 

skulle ha varit annars? 

Ja. 

Det är du övertygad om? 

Jag är fullkomligt övertygad om det, inte minst utifrån att jag har 

många elever som har kommit till mig och sagt att vilken tur att 

du kom den här dagen för jag hade tänkt prova eller till och med 

att jag provade för några veckor eller månader sedan och jag 

blev så rädd när du kom och tog det här provet så jag kommer 

aldrig någonsin att röra något mer. 

Det här med drogtester är en liten del i den förebyggande verksamheten 

och jag vet att det här hjälper ungdomar att ta beslutet, 

att kunna välja – ja eller nej. Jag har fått mycket positiv 

respons, inte minst från föräldrar också. 

Vad säger rektorer, personal och elever på andra skolor när de 

får kännedom om det ni gör här? 

Jag har och har haft kontakt med många skolor i Sverige genom 

åren utifrån att vi jobbar som vi gör och det är positiv respons. 

Det jag upplever är att många gånger är det skolsköterskor och 

kuratorer som hör av sig och frågar hur vi kan lyckas med det. 

Hur arbetar ni? Det finns en rädsla, en osäkerhet bland rektorer 

och lärare därför man vet inte riktigt hur man ska handskas 

med den här typen av problem. Det här är ju egentligen inte 

något konstigt överhuvudtaget. Kan man bara inlemma det så 

blir det en naturlig del i skolans vardag. 

Det har varit mycket diskussioner när Brinellgymnasiet i 

Nässjö startade det här. Det har varit på tv, det har varit 

tidningsartiklar. Det har diskuterats väldigt mycket. Har ni 

fått någon uppmärksamhet från media under årens lopp 

med anledning av den verksamhet som ni bedriver? 

Ja, vi har haft tv här i olika omgångar och det har också uppmärksammats 

i dagspressen. 

Har media uttryckt någon tveksamhet? Har rapporteringen 

varit objektiv? Hur har verksamheten framställts i media? 

Jag upplever att man har framställt det positivt. Vi hade ett tvprogram 

som var här och gjorde en intervju i samband med att 

Skolverket hade varit här då vi diskuterade den reella friheten. 

Då gick det lite höga tongångar. Dåvarande skolministern var 

väl inte inne på samma linje som vi. Överlag får vi mycket positiv 

respons från föreningar, från arbetslivet och det viktigaste 

av allt – från föräldrar och elever. Också från personalen – det 

handlar ju också om trygghet. Det är arbetsmiljöfrågor. Det 

handlar om trygghet, om trygghet för personalen och eleverna. 

Det handlar också om livskvalité. Ju tidigare vi har möjlighet att 

hitta de här eleverna, desto lättare kan vi få dem till att se att 

skolan är viktigare än det man håller på med. Vi har möjlighet 

att räta upp deras liv, att dom inte går ut i vuxenlivet med ett 

drogberoende. 

Finns det då inget som är negativt med det här? 

Det är tidskrävande. 

Som det ser ut i dagsläget har Rönnowska skolan inte några 

planer på att lägga ner den här typen av verksamhet? 

Absolut inte.

Elever på programmet Transportteknik, där drogtester praktiseras, tycker till. 

Har du blivit drogtestad här 

på Rönnowska? Vad tycker 

du om drogtesterna? 

Ja, två gånger. Jo, det är väl 

bra. Jag har ingenting emot 

det. 

Har man möjlighet att säga 

nej? Även om du aldrig 

någonsin har använt droger 

säger vi. Om du skulle säga 

nej, vad händer då? 

Då blir jag avstängd från verkstaden. 

Okej. Men inte avstängd från 

skolan? 

Nej, från verkstaden. 

Så det är obligatoriskt; man 

måste ställa upp på det om 

man skall få vara i verkstaden? 

Ja. 

Om man inte får vara i verkstaden 

vad gör man då? 

Då är det teoriarbete. 

Då får man bara ägna sig åt 

teoriarbete tills man går med 

på att ta prov? 

Ja. 

SIMON STRANDLUND MARCUS JAKOBSSON JESPER HULTMAN 

Är det schysst tycker du? 

Alltså, det kan ju hända olyckor 

ifall det är någon som är drogpåverkad. 

Jag ser inte varför 

man skulle vara emot det. Det 

är ju farligt för andra om de är 

påverkade och ska sätta sig 

och köra. 

Har du några synpunkter på 

drogtester? 

Det är bra. Annars kanske man 

hade utbildat drogmissbrukare 

till transport, och det vore ju 

katastrof egentligen. 

Med tanke på att många av er 

skall hantera både lastbilar, 

stora maskiner och annat... 

Ja. 

Visste du om att de hade 

drogtester här när du kom 

hit? 

På min gamla skola var det inte 

drogtester, men när jag kom 

hit... Det är bara bra tycker jag. 

Det har aldrig varit något 

problem? 

Nej, eftersom att jag inte är 

drogmissbrukare så har jag inget 

emot det. 

Hur många gånger har du 

lämnat prov? 

Två gånger. 

Räcker en gång per termin 

tycker du? 

Ja, alltså de måste ju se så att 

vi inte börjar med droger, för 

att utbilda en som är drogare... 

Man vet ju vad som kan hända 

på vägarna om han är drogpåverkad. 

Det här med drogtester på skolan, 

vad tycker du om det? 

Jag tycker det är bra, det håller drogerna 

borta från skolan. Folk blir ju 

oroliga. De har ju den policyn här att 

tar du inte drogtestet så får du inte 

vara i verkstaden och köra bil. 

Är det någon som har protesterat 

mot det? Tycker någon att det är 

orättvist eller fel? 

Nej. 

Finns det droger på skolan? 

Nej, tror inte det. 

Är det bara ni som är här ute eller 

finns det fler avdelningar av skolan 

som finns här också? 

Nej, det är bara vi transportare och 

byggprogrammets maskiner finns 

här också.

LIRIDON VEJSA MANSOUR MAHMOUD TIM PERSSON EMRAN ISENI 

Har du några synpunkter 

på drogtesterna på Rönnowska? 

Jag tycker att det är bra att de 

gör det, speciellt när man går 

i en sån här skola med verkstäder, 

lastbilar och bilar. Det 

finns ju en massa farliga saker 

här. Är man påverkad av 

en drog kanske man inte vet 

vad man gör. Är man ute och 

kör eller övningskör med lastbil 

eller bil och är påverkad – 

vem vet vad som händer? 

Hur fick du reda på att det 

skulle vara drogtester här? 

Fick du reda på det när du 

hade börjat på skolan eller? 

Jag hade inte ens vetat om 

vad drogtester var innan jag 

kom hit. Så kommer skjuksyster 

här och överraskar oss 

med ett drogtest. 

Det var inga problem tycker 

du? 

Efter ett par timmar så 

funkade det. 

Är det väldig kontroll när ni 

lämnar de här proven? 

Det är ingen extrem övervakning. 

De står vid dörren och 

ser så man inte fifflar till det. 

Det här med drogtester, vad 

tycker du om det? 

Jag tycker att det är bra, för 

om det är någon som har tagit 

droger så utsätter de sig själva 

och andra för fara. I verkstan 

kör vi truck och ute kör 

vi lastbil. Det är många saker 

som kan gå snett. Dessutom 

är det mest till för att hjälpa 

och inte för att sätta dit folk, 

så jag tycker att det är helt rätt 

att ha det. Kanske en gång till. 

En gång per termin är inte tillräckligt. 

Hur länge har du gått här? 

Det här är mitt andra år. 

Och du har blivit drogtestad 

då? 

Ja, jag har blivit drogtestad tre 

gånger om jag inte minns fel. 

Nu är det en gång per termin, 

men du tycker att det 

skall vara oftare? 

Ja, nån enstaka gång till hade 

inte varit helt fel. De som vet 

att de inte har varit i närheten 

av sånt här har ju inget att 

vara rädda för. 

Vad säger dina kamrater när 

de får reda på att man har 

drogtester på skolan? De 

som inte går här, vad säger 

de? 

De blir ju nyfikna och undrar 

om någon har åkt dit eller nåt 

sånt, men det har inte skett 

vad jag vet. Det har gått hur 

bra som helst. 

Vad anser du om drogtester 

på Rönnowska? 

Det är bra att vi tar det, så att 

vi undviker att vi går på droger 

och kommer höga till skolan. 

Jag tycker att det är bra. 

Visste du om att det var 

drogtester här innan du 

kom till skolan eller fick du 

reda på det efteråt? 

Jag fick reda på det när jag 

kom. 

Hur gick det till när ni fick 

reda på det? 

Sjuksköterskan kom och gav 

oss en lapp. Det är ju obligatoriskt 

för den här linjen. Så vi 

fick stå och pinka och så stod 

hon ju så att hon såg. Sen var 

det klart. Jag tänkte inte ens 

på att säga nej. 

Hur många gånger har du 

lämnat prov? 

Två gånger. En gång i ettan 

och en gång i tvåan. 

Drogtester på Rönnowska, 

vad tycker du om det? 

Jag tycker att det skall tas i 

och med att det ökar mer och 

mer. Jag tycker att droger är 

ju bara dåligt. Det är inget 

bättre med droger. Därför 

tycker jag att man ska testa 

alla elever. 

Hur länge har du gått här 

på skolan? 

Jag har gått här två år. 

Och har du varit med om 

något drogtest? 

Ja, två gånger. 

Och du tycker inte att det är 

några problem med det? 

Nej, inga problem. Är man 

ren så är man ren ju. 

Är det stora problem med 

droger på den här skolan? 

Inte vad jag har hört i alla fall. 

Jag tycker inte att det är några 

problem. 

Vad säger dina föräldrar? 

Har de några invändningar? 

Ja, alltså om man gör det 

i smyg så är det bra för 

föräldrarna att de får reda på 

om man tar drogtester. 

Så de tycker att det är okej 

att man gör de här drogtesterna? 

Ja.

Intervju med Torkild Strandberg, 

Landskrona 

Torkild Strandberg, fd riksdagsledamot för Folkpartiet 

har varit ledande när det gäller att införa drogtester 

i Landskrona. Numera är han ordförande i 

kommunstyrelsen i Landskrona och också kommunalråd 

med specifikt ansvar för vad? 

Det mesta – skola, stadsbyggnad, räddningstjänst – det är 

en rätt stor blandning. 

Landskrona var ju ganska tidigt ute när det gäller drogtester 

i skolan. Kan du berätta om hur det hela startade 

i Landskrona. 

Bakgrunden var egentligen ett besök som jag gjorde i Storbritannien, 

när jag satt i riksdagen, på en skola i södra England 

där man hade infört det här med ganska goda resultat 

faktiskt. Då undersökte jag, via riksdagen, möjligheterna att 

hitta ett koncept som motsvarade det i England och som var 

förenligt med svensk lagstiftning och fann ett sådant. 

När vi tog över i Landskrona införde vi det här. Bakgrunden 

till det är att problematiken är ganska stor. Vi har en stor och 

växande problematik med droger i Sverige. Problemen är 

större i Skåne än vad de är i övriga Sverige och i Landskrona 

är dom större än i Skåne. Vi formulerade ett koncept hur det 

här skulle kunna gå till och vi bestämde oss för att göra en 

försöksperiod under en termin på en skola, och beroende på 

utfallet i det försöket skulle vi sedan välja att avstå eller gå 

vidare på bred front i alla stadens skolor. 

Däremellan kom våra vänner på Skolinspektionen emellan 

och sa att så här får man inte lov att göra. 

Var någonstans i tiden är vi då? 

Höstterminen 2008. 

Ni hade börjat då på en skola? Vilken skola var det? 

Sandåkerskolan i Häljarp, som är ett villasamhälle strax 

söder om Landskrona. Det var ingen slump att vi valde den 

skolan. Den utmärkte sig i de årliga drogvaneundersökningarna. 

Flest elever – högst andel av eleverna – visste hur 

man fick tag i narkotika och högst andel på Sandåkerskolan 

uppgav också att man hade provat narkotika. 

Är det en grundskola eller en gymnasieskola? 

En grundskola. 

Hur gick hela proceduren till? 

Det inleddes med en lång rad informationsinsatser för skolans 

elever, personal och också för föräldrar med diskussioner 

om vad det skulle innebära, vad narkotika är och vilka 

effekter den kan ha både på enskilda individer men också på 

samhället i stort. En ganska bred informationsinsats. Sedan 

bygger vårt koncept på ett mycket stort mått av frivillighet – 

total frivillighet. Elevernas föräldrar får godkänna att eleven 

är med i programmet. Eleven måste godkänna att man är 

med i programmet. Sedan går det till så att man, om man 

tackat ja till att delta, slumpvis plockas ut av skolsköterskan 

för ett test. Alla som har tackat ja kommer aldrig att lämna 

ett prov. Det bygger helt på slumpen och även när man är 

uttagen – när föräldrarna har tackat ja och du kar skriftligen 

tackat ja själv – kan du i själva testögonblicket välja att trots 

detta avstå. Det är en tredubbel frivillighet skulle man kunna 

säga.

Den enda som känner till att du finns med i programmet och 

huruvida du tackat ja eller nej är skolsköterskan. Ingen annan. 

Detta genomfördes. Det gjordes ett ganska stort antal 

test höstterminen 2008. Frivilligheten visade sig inte bara 

vara formell utan även reell. Åtminstone en elev som tackat 

ja till att vara med, tackade nej i testögonblicket, vilket ju 

visar på att tankesättet fungerar. Det här är självständiga, 

fria människor som har ett stort mått av egen vilja. 

Försöket utvärderades senare av en forskare vid Carnegieinstitutet. 

Däremellan kom Skolinspektionen in och 

krävde att vi omedelbart skulle stoppa försöksverksamheten. 

Det gjorde vi inte utan vi lät den löpa tiden ut som 

vi hade bestämt, men vi har inte återupptagit testerna utan 

har en pågående diskussion med Skolinspektionen. 

Vad jag förstår så gjorde Skolinspektionen ett besök 

här nere. 

Ja, det har dom gjort. Dom är mycket intresserade av den 

här frågan. Jag upplever det som om det finns ett ganska 

stort mått av prestige i deras agerande. Det är väldigt 

intressant att Ingegärd Hilborn är den som på uppmaning 

av riksdagens utredningstjänst godkände och accepterade 

det skisserade förslaget och sa att detta är okej - gör 

man så här så fungerar det. Då var hon chefsjurist på 

Skolverket. Sedan har tydligen vindarna börjat blåsa åt ett 

annat håll för fru Hilborn som nu tycker att det är allt annat 

än okej. Hon har väldigt svårt att förklara hur denna 

omsvängning har kunnat ske. 

Nu när ni har lagt det på is – vilket är nästa steg? 

Nu skriver vi till regeringen. Vår bedömning är att skolinspektionens 

tolkning av det här är i det närmaste absurd. 

Om man drar ut detta så innebär det att skola, föräldrar 

och elever inte har rätt att ingå ett avtal om en högst frivillig 

verksamhet. Tre parter är överens om att det här ska vi 

göra men någon i Stockholm vet bättre att så här får man 

inte lov att göra. För mig är det ett ganska vidrigt synsätt 

faktiskt, för vad man säger är att föräldrar vet inte vad som 

är bäst för deras barn, att barn och unga är svaga individer 

som kan utsättas för press och tryck. Det ger en konstig 

bild av både föräldraskapet och synen på den goda skolan 

som en repressiv och straffande institution. 

Jag delar inte alls den bilden som skolinspektionen har. 

Jag beklagar att alla de föräldrar och elever som ville det 

här, att det betydde någonting, uppenbarligen inte tillmäts 

någon betydelse. 

Nu kommer ni så småningom att ta ett beslut om 

den här skrivelsen som ska gå till regeringen. Har 

du någon uppfattning om handläggningstiden av en 

sådan skrivelse? Under den här tiden ligger hela verksamheten 

nere? 

Ja, det gör den. När skolinspektionen sa nej så är ju lagstiftningen 

på det här området så apart i en svensk kontext 

att man inte kan få det här prövat av en rättslig instans 

utan skolinspektionen tycker och det ska man rätta sig 

efter och dom har inga straffsanktioner. Dom kan inte göra 

någonting om vi väljer att inte följa det här och vi kan å vår 

sida inte få beslutet överprövat. 

Vi skrev till skolinspektionen, tillförde mer juridisk information 

och begärde att man skulle ompröva beslutet. Det 

gjorde man inte. Nu är vi inne på sista varvet, nämligen att 

begära att regeringen medverkar till att tydliggöra regelverket 

för det här så att det här ska vara tillåtet. 

Hamnar det här på justitiedepartementet eller? 

Jag skulle gissa att det hamnar på utbildnings- och justitiedepartementen. 

Vilka reaktioner har ni fått från de föräldrar och ungdomar 

som var med på Sandåkerskolan och vad säger 

utvärderingen? 

Den säger egentligen ingenting. Försöksperioden var för 

kort. Det handlade om för få tester och ett för litet urval av 

människor för att man skulle kunna dra några slutsatser av 

det. Utvärderingen gav egentligen ingenting.Det faktum att 

drygt hälften av eleverna och föräldrarna ville vara med i 

det här är ju en signal i sig, tycker jag. 

Hur många elever finns det på den här skolan? 

Jag skulle gissa 300-400. 

Så ett par hundra ställde sig positiva till medverkan? 

Ja. 

Vad säger elever och föräldrar nu? Drar dom en lättnadens 

suck? 

Jag tror att dom känner på samma sätt som jag – förvåning, 

en oförmåga att förstå. Det här beslutet saknar logik 

och verklighetsförankring. Det är nog mer så. 

När vi började det här tyckte eleverna, vilket förvånade 

mig, att det här var helt okontroversiellt. De hade närmast 

uppfattningen att det här borde vara ett tvång för alla. Det 

tycker inte jag. Den möjligheten finns inte i svensk lagstiftning, 

men eleverna tyckte det. 

Vilka årskurser omfattades av de slumpmässiga testerna? 

Årskurserna 8 och 9. 

Vet du hur många test man gjorde totalt? 

Mellan 20 och 40 om jag ska gissa. 

Det var inte speciellt många då? 

Nej, det rör sig om en elevgrupp i de här årskurserna på 

kanske 150 elever. Hälften av dessa har valt att vara med 

på testerna, cirka 75 elever. Man har testat hälften av 

dessa. Det är inte stort till antalet men en stor andel av 

eleverna. 

När ni genomförde det här i Landskrona, har ni haft 

kontakt med andra kommuner också? Finns det andra 

som har visat intresse?

Nyfikenheten har varit stor. Många skolor vill göra det 

här och många kommuner diskuterar det men skolinspektionens 

ganska rigida motstånd har dämpat intresset 

något. 

I Helsingborg håller man på, i Nässjö på Brinellgymnasiet 

fortsätter man trots att skolinspektionen i 

nuläget säger nej. Finns det andra skolor i Sverige 

som genomför drogtester? 

Det finns ett par privatskolor som jag känner till men i 

övrigt tror jag inte det. 

Vad säger man på privatskolorna? 

Där är det inget problem. Det viktiga med detta är att det 

här inte handlar om straff och repression utan det hand- 

lar om att unga människor inte ska hamna i ett livslångt 

missbruk. Det primära syftet är inte att upptäcka eller 

hitta människor som missbrukar narkotika. Det primära 

syftet är att ge unga människor ett gott och starkt argument 

och att kunna tacka nej – att kunna säga, ”nej tack 

jag vill inte prova för vi har drogtester på min skola”. 

Det är anmärkningsvärt att det finns så stora kulturskillnader 

länder emellan. Rektorn som införde det här 

bjöds in till premiärministern på 10 Downing Street och 

fick priset Children Champion of the Year, alltså barnens 

främste företrädare, och en ganska stor summa pengar. 

När vi gör det i Sverige så får man en anmärkning i ett 

brunt kuvert från någon myndighet i Stockholm som inte 

riktigt vet vad man ska syssla med. 

Landskrona slott, Citadellet

Intervju med Eva Örtegren (s) 

Vi talar med Eva Örtegren som är andre vice ordförande i barn- och ungdomsnämnden i 

Landskrona. Eva Örtegren representerar socialdemokraterna i fullmäktige, kommunstyrelsen, 

regionstyrelsen och regionfullmäktige. 

Du är en mycket upptagen kvinna, förstår jag. 

Ja. 

Det handlar om drogtester i skolan. Många är för drogtester och många är emot och sedan 

finns det de som inte har bestämt sig för vad de tycker. Var står du och ditt parti i Landskrona 

i den här frågan. 

Här i Landskrona står vi för att vi inte ska ha drogtester i skolan. Vi är inte emot drogtester som sådana, men i skolan 

ska dom inte vara. 

Varför tycker man så? 

Skolan, tycker vi, är en fredad zon. Skolan är ett ställe dit alla ungdomar ska gå med glädje, tycka att det är roligt att 

vara, där man ska jobba med att utveckla sig och ta del av kunskap. Det ska inte vara ett ställe där vi ska ta in sådant 

som tillhör individ- och familjeomsorgen. Vi har människor som är experter på det här, som kan det här, och där hör det 

hemma.

Om man misstänker att det skulle finnas 

droger på någon skola här hur tycker du att 

man ska komma åt det? 

Om man misstänker att någon person är narkotikapåverkad 

i skolan så 

“ 

finns det redan idag 

möjligheter att via individ- 

och familjeomsorgen 

och deras enheter 

ta ett drogtest på en 

ungdom. Därefter, om 

man upptäcker att det 

förekommer droger, så 

kan man göra upp ett 

behandlingsprogram 

eller vad det nu är som 

behöver göras. Det 

finns folk som gör det och det kan man göra redan idag. 

På Sandåkerskolan har man haft möjligheten i många, 

många år. Man har aldrig tagit till det eller misstänkt att 

någon skulle vara narkotikapåverkad i den skolan. Däremot 

har vi andra skolor där man faktiskt gjort drogtester 

på någon enstaka elev som man misstänkt använder 

droger. Då handlar det om en misstanke. 

Vi har förstått att man skulle kunna använda 

drogtester i preventivt syfte, men det anser 

du inte vara lämpligt? 

Nej, jag tror inte att det ger något som helst resultat att 

göra det. Då skulle man ta till tvång och drogtesta alla. För 

mig är det ett scenario som ligger så långt från den uppfattning 

jag har om ett samhälle så jag skulle inte kunna 

tänka mig det. Jag tror inte någon annan heller skulle vilja 

ha det på sin arbetsplats - att vi drogtestar alla. Det kan 

man göra till exempel om någon ska köra buss. Då kan 

man ha sådana slumpvisa drogtester. 

Skolinspektionen ställer sig negativ till det 

här och vad vi har förstått så kommer ni idag 

att behandla en skrivelse som rör de här 

frågorna. Kan du berätta lite om innehållet i 

den skrivelsen? 

Det är så här att man från kommunens sida vill be regeringen 

överpröva skolinspektionens beslut i princip därför att 

man tycker att de har fattat ett alldeles felaktigt beslut. Det 

är i korthet det som det går ut på. Jag tycker inte att skolinspektionen 

har fattat ett felaktigt beslut. Skolinspektionen 

säger att de inte kan se att det här är full frihet, och jag 

håller fullständigt med. Säg den 16-åring, för här handlar 

det om 16-åringar, vars förälder säger att du ska vara med 

på drogtester. Hur många 16-åringar säger nej? Var är den 

frivilligheten? Den finns ju inte. Även om vi säger att vi 

tycker att det är frivilligt så är det ju ändå så här att för den 

enskilde ungdomen är det inte alltid säkert att det är frivilligt 

i alla fall. Jag håller fullständigt med skolinspektionen. 

När det gäller kommunen som sådan gäller det ett principbeslut. 

Man lägger ner all kraft på ett principbeslut om 

att man ska försöka motverka droger genom slumpvisa 

drogtester. När vi vet att det finns så mycket ute i samhället 

när det gäller alkohol och tobak så säger man där att 

det ska man arbe- 

Droger förekommer tyvärr i alla samhällen. 

Jag tror inte att det finns ett samhälle 

idag som är fredat för det och det ska vi 

bekämpa med alla medel. Vi ska ta till det vi 

kan göra. Vi ska informera. Vi ska se till att 

ungdomar har något annat alternativ än 

droger att syssla med. Det måste vi lägga 

pengar på för det är ungdomarna värda 

” 

ta mot med informationskampanjer. 

I skrivelsen till 

regeringen säger 

man att det har 

ingen effekt. Vi 

vet att många fler 

kommer att bli 

alkoholister än vad 

som kommer att bli 

drogmissbrukare. 

Så är det faktiskt. 

Har du någon uppfattning om droger är vanligt 

förekommande i Landskrona? 

Droger förekommer tyvärr i alla samhällen. Jag tror inte 

att det finns ett samhälle idag som är fredat för det och 

det ska vi bekämpa med alla medel. Vi ska ta till det vi 

kan göra. Vi ska informera. Vi ska se till att ungdomar har 

något annat alternativ än droger att syssla med. Det måste 

vi lägga pengar på för det är ungdomarna värda. Jag kan 

inte se vad som är bra med de här slumpvisa drogtesterna 

– det är väldigt stor risk att man slår sig till ro och säger ”nu 

gör vi det, nu kollar vi, det är ingen som har det” och då är 

det ju en chimär. Om man gör slumpvisa drogtester – jag 

kommer inte ihåg hur många drogtester man gjorde på ett 

halvår men det var väldigt få – så kommer man aldrig åt 

det på den vägen. De ungdomar som verkligen missbrukar 

narkotika är ju inte med på testerna.

Martin Strand och 

Christell Larsson, 

Sandåkerskolan, Landskrona 

- Om drogtester 

Vad är Sandåkerskolan för skola? Hur kan man karakterisera 

den? 

Rektor Martin Strand, rektor Sandåkersskolan, Landskrona: 

Det är en skola som ligger i Häljarp, som är ett villasamhälle 

med 3 500 invånare utanför Landskrona. Skolan 

har idag skolår tre till nio och var tidigare en f- till nio-skola. 

Ni var den enda skolan i Landskrona som man bestämde 

sig för att erbjuda möjligheten att ha drogtester. 

Varför blev det just din skola? 

Varje år genomförs drogenkäter bland niorna i hela kommunen 

och de här enkäterna visade för några år sedan att 

det var en rätt så hög andel elever som hade svarat att de 

hade blivit erbjudna att ta droger. Från politiskt håll började 

man diskutera vad man skulle kunna göra åt det. Man tittade 

också på hur det fungerade i andra länder. Man tittade 

bland annat på England där det förekom drogtester 

i skolan. Vi fick en förfrågan från kommunalrådet Torkild 

Strandberg om vi kunde fungera som försöksverksamhet i 

Landskrona av den anledningen att Sandåkerskolan var en 

skola av lagom storlek för en försöksverksamhet. Vi svarade 

ja på det, så på den vägen är det. 

När skedde detta? 

Det måste ha varit 2007. 

Det var då man förde diskussion och sedan bestämde 

ni er för att ställa upp på det här. När började sedan 

verksamheten med drogtester? 

Hösten 2008. 

Vilken var utgångspunkten när man startade det här? 

Vad bestod förarbetet i när ni väl hade bestämt er för 

att göra det här? 

Det blev väldigt mycket information till elever och föräldrar, 

information till personal. Det anordnades också en utbildningskväll 

där föräldrar kunde delta. 

Hade ni god uppslutning? 

Nej. 

Men trots det bestämde ni er för att ni skulle göra det? 

Det var redan bestämt. 

Så er uppgift var att verkställa det politiska beslutet? 

Ja.

Fick ni någon känsla för vilken uppfattning föräldrar 

och elever hade? 

Mest positivt överlag. Det fanns en del negativa åsikter 

också omkring försöket, men överlag mest positivt. 

Christell Larsson, rektor Sandåkerskolan: Man kan säga 

så här. Dom föräldrar som kom när vi hade föräldrainformation 

där var de flesta positiva till drogtesterna. 

Strand: Det kändes som om det inte var så stor fråga bland 

elever eller föräldrar. Det var uppe till diskussion med det 

var mer utifrån att man visade större intresse för det här, 

bland annat från media. Det kändes som om det inte var 

så stor diskussion bland föräldrar och elever. 

Vad tyckte media när de fick reda på att man skulle 

börja med drogtester? 

Larsson: Dom var lite nyfikna på hur vi som skola tänkte. 

När Martin och jag diskuterade om vi skulle gå med i det 

här projektet eller ej, så såg vi en möjlighet att kunna 

erbjuda våra elever en möjlighet att säga nej till droger. 

Eleverna kunde använda sig av det och säga, nej jag kan 

inte för i morgon kanske det är dags för ett drogtest. Vi 

var mycket för det förebyggande arbetet, inte för att sätta 

dit några elever som eventuellt hade testat droger. Vi ville 

gärna från skolans sida, med skolsköterskan, jobba förebyggande. 

Vi ville ge dom en möjlighet att tacka nej. 

Hur gick det rent praktiskt till när ni skulle börja med 

drogtesterna? Du nämnde skolsköterskan – var det 

hon som skulle administrera det hela? Hur skulle man 

göra urvalet? Hur gick det till? 

Strand: Elever och föräldrar fick efter informationen 

ta ställning till om man ville vara med eller ej i den här 

försöksverksamheten. Ville man vara med fyllde man i en 

speciell blankett där både vårdnadshavare och barn skrev 

under och godkände det. Det var ingen på skolan mer än 

skolsköterskan som kände till vilka som svarat ja och vilka 

som tackat nej till erbjudandet. Skolsköterskan gjorde en 

lista på de elever som ville vara med, numrerade varje 

elev. Sedan valde förvaltningen ut ett antal nummer varje 

vecka utan att ha en aning om vilka nummer som ”hörde” 

till en viss elev. Skolsköterskan fick besked om vilka nummer 

det handlade om och kunde sedan se vilken elev som 

hade respektive nummer. I snitt genomfördes ett par test 

i veckan. 

Skolsköterskan bad, som vid andra tillfällen, eleven att 

”titta in”. Det blev inget dramatiskt med det. Det var ingen 

annan elev eller annan på skolan som visste vilket 

ärendet var. När eleven var på besök hos skolsköterskan 

talade skolsköterskan om för eleven att idag är det du som 

är uttagen för att lämna drogtest. Hon frågade sedan om 

eleven ville göra det. Då fick eleven ytterligare ett tillfälle 

att antingen svara ja eller nej. Svarade eleven ja så fick 

eleven gå in på en toalett och lämna ett urinprov där. Sedan 

skickades det iväg på analys och visade provet ingenting 

så hände ingenting. Var provet positivt fick skolsköterskan 

kalla till sig föräldrarna som fick ha ett möte 

med skolsköterskan och läkaren där dom blev erbjudna 

hjälp och stöd. 

Om det var så att eleven tackade nej vid provtillfället så 

blev det en information till hemmet eftersom det hade ingåtts 

ett avtal. Föräldrarna informerades då om att barnet 

blivit uttaget för drogtest men valt att avstå. Sedan hände 

ingenting mer. 

Hur många tester hann man genomföra under den termin 

drogtesterna gjordes? 

Larsson: Det var bara under en termin så 10-12 tester totalt. 

Vi hörde talas om att det gjordes någon form av utvärdering 

Larsson: Ja, det stämmer. 

Hur ser ni på utvärderingen och resultatet av den? 

Strand: Det var en utvärdering som var tvungen att göras 

eftersom man gått in i försöket med det villkoret att det 

skulle följas upp och utvärderas. I utvärderingen konstaterade 

man att det var alldeles för kort tidsperiod. Man 

gjorde en undersökning bland alla elever om deras inställning 

till droger innan försöket började och sedan när 

det avslutades för att se om det var några skillnader i 

svaren. Man kunde inte läsa ut några skillnader. Man drog 

slutsatsen att det var alldeles för kort period och det var 

alldeles för få tester som hade genomförts. 

Resultatet var alltså inte sådant att man kunde dra 

någon slutsats alls? Det var varken mer eller mindre 

positivt? 

Larsson: Det var inga större förändringar i hur eleverna 

svarade. 

Hur kom det sig att det bara blev en termin? 

Strand: Vi fick besked av politikerna att vi inte kunde 

fortsätta eftersom Skolinspektionen hade synpunkter på 

försöket. Tanken från början var att man på politiskt håll 

skulle fatta ett beslut efter den här terminen om en eventuell 

fortsättning och då skulle det genomföras på alla skolorna 

eller så skulle man inte fortsätta med det. I och med 

att Skolinspektionen hade synpunkter på det här och det 

blev en överklagandeprocess så valde man att avsluta 

försöket efter den terminen. 

Så försöket avslutades före julen 2008 och sedan dess 

har det inte varit någonting? 

Larsson: Nej. 

Fick ni några reaktioner från elever eller föräldrar när 

det avslutades? Var det någon som tyckte eller tänkte 

någonting eller dog det i stillhet? 

Larsson: Det skrevs väldigt mycket i pressen om det och 

det var uppe på nyheter så alla var välinformerade om 

skälet. Det har bara självdött kan man säga. 

Strand: Det var ingen stor fråga från början heller bland 

elever och föräldrar så det var väl lite axelryckning.

Larsson: Någon tyckte att det var väl synd att det här tog 

slut medan andra tyckte att det var bra, men det var för 

kort tid att kunna göra en utvärdering. 

Nu har ni inte haft drogtester på skolan på ett par år. 

Tycker ni ändå att ni har bra kontroll på intresset för 

droger och förekomsten av droger på skolan eller tror 

ni att drogtester kan bidra till någon form av ökad 

trygghet när det gäller att ha bra kunskaper om hur det 

faktiskt ser ut? Att det kan ha en bra preventiv funktion? 

Strand: Som vi sa innan så var det ju aldrig något syfte att 

hitta elever som använde droger utan det var i förebyggande 

syfte – att få eleverna att säga nej till droger. I och 

med att det var så få som testades – vi visste redan från 

början att det bara skulle vara en eller två i veckan av kanske 

ett sextiotal som hade svarat ja till att vara med. 

Om man ska försöka sammanfatta läget idag - hur ser 

det ut med ungdomarnas kunskaper om hur man kan 

få tag på droger eller eventuell förekomst av droger? 

Är Sandåkerskolan lyckligt befriad från droger eller 

har ni som många andra skolor problem med droger? 

Larsson: Vi kan inte säga idag att vi har elever som använder 

droger som vi känner till för då hade vi agerat. 

Däremot är de välinformerade via nätet om var man får 

tag i droger om man vill. 

Vilka årskurser omfattades av försöket? 

Strand: 8 och 9 

Hur många elever fanns det i årskurs 8 och 9 som 

skulle ha kunnat bli föremål för drogtester om alla 

hade sagt ja. Hur många var det totalt? 

Larsson: Cirka 120-130. 

Nu har Skolinspektionen sagt sitt och de har varit på 

besök här och de vidhåller att försök med drogtester 

strider mot de nuvarande reglerna. Även om Skolinspektionen 

inte har några sanktionsmöjligheter så 

menar man ändå att det här är inget som skolan ska 

ägna sig åt. Tycker ni personligen att skolan ska kunna 

ha drogtester eller är det ett misstag att ha drogtester 

i skolan? 

Larsson: Jag tror att vi fortfarande står kvar vid att det här 

kan vara en preventiv åtgärd, att vi ger eleverna ett redskap 

att kunna säga nej med tanke på kompistryck och så 

vidare. Man kan inte säga att det var en skolangelägenhet 

eftersom det var vår skolhälsovård som ju arbetar förebyggande 

med stark sekretess. Det fanns överhuvudtaget 

inga lärare på vår skola som visste vilka elever som var 

inblandade. 

Strand: Det var ett avtal som ingicks mellan elever, 

föräldrar och skolhälsovården. 

Var det någonsin aktuellt att lärarna skulle delta? 

Larsson: Nej. 

Skulle ni vara beredda att fortsätta med drogtester om 

man fattade ett sådant beslut? 

Strand: Ja, för oss var det inga problem och det märktes 

ingenting på skolan av det. 

Larsson: Vårt huvudsyfte är att erbjuda eleverna en möjlighet 

Strand: Vi var bara en försöksverksamhet för hela Landskrona 

kommun på initiativ av politikerna och tanken från 

politiskt håll var att det här skulle införas på alla skolor 

som har åttor och nior i hela kommunen. Det var inget initiativ 

som kom från Sandåkerskolan och det var inte heller 

tanken att det bara skulle genomföras där.

Intervju med Mats Karlsson, närpolischef och 

inspektör Olle Olsson, narkotikagruppen, 

Landskrona 

Mats: I april 2008 införde polisen i västra Skåne 

det som vi kallar totalmodellen. Det var vår förre länspolismästare 

som låg bakom det. För att göra det väldigt 

enkelt så hade vi tidigare en enhet i Helsingborg, en ingripandeenhet 

som var i tjänst dygnet runt och hade ansvar 

för alla tio kommunerna. Man lade ner den enheten och 

lade ut de resurserna på de olika närpolisområdena. 

Sedan april 2008 har Landskrona personal igång dygnet 

runt i yttre tjänst. Inre befäl sitter i Helsingborg. 

Vi har ingen bemanning på stationen utan det är patruller 

i yttre tjänst som är igång. Man har satt upp olika nivåer 

i Skåne – en som man kallar säkerhetsnivå, som anger 

det lägsta antalet poliser som ska vara i tjänst och det får 

aldrig gå under den nivån. Sedan har vi en högre nivå som 

kallas verksamhetsnivå, som är den nivå som vi måste ha 

för att lösa uppdraget. 

För Landskronas del har vi som krav på oss att det aldrig 

får vara mindre än en polisbil dygnet runt i tjänst. Till det 

kommer att vi varje måndag till torsdag ska ha en bil mellan 

18.00 och 02.00 och fredag och lördag mellan 18.00 

och 04.00. Då är det alltid de två bilarna som minimibemanning. 

Ibland är det bara det, och ibland är vi många 

fler. I nuläget är det totalt 43-44 poliser i yttre tjänst, inklusive 

narkotikagruppen, som utgår från Landskronapolisen. 

Är ni nöjda med bemanningen eller är ni underbemannade? 

Jag vill inte vara den förste närpolischefen i historien som 

säger att nu är det nog, nu räcker det, men vi börjar närma 

oss de nivåerna där det känns bra. Målet som vi har satt 

i polisområdet är att vi ska vara 50 poliser i yttre tjänst i 

Landskrona, och det kommer vi nog att vara i slutet på det 

här året. Sedan kan jag alltid sysselsätta några till, men till 

skillnad från för inte så länge sedan, då jag var biträdande 

närpolischef, då vi hade 15-16 poliser i yttre tjänst så är 

de tre gånger så många nu. Det är en enorm skillnad för 

Landskrona. Det är en väldigt positiv utveckling. Det här 

med totalmodellen är det bästa som har hänt för Landskronas 

del de senaste åren. 

Medan vissa kommuner tappade resurser, till exempel 

Helsingborg som blev av med en del, så är det ett stort 

steg framåt för Landskrona. Det här var vad alla efterlyste. 

Dels poliserna som jobbade här som kände sig ensamma 

och att de var för få, dels medborgarna som sa att vi ser 

aldrig polisen. Fortfarande är det många i Landskrona som 

inte känner till att vi är så många som vi är och att vi kommer 

att bli fler. 

Totalt sett så är vi på stationen 67-68 personer nu.

Vilken är din funktion här? 

Olle: 

Jag är gruppchef i en ungdoms- och narkotikagrupp. 

Vad gör den gruppen i första hand? 

I första hand jobbar vi med gatulangningsproblematiken 

och försöker komma åt säljarna av narkotika. En stor och 

viktig uppgift också är att upptäcka ungdomars missbruk 

tidigt. 

Hur skulle du vilja karakterisera narkotikaproblemet i 

Landskrona – en stad med cirka 40 000 invånare? 

Jag tror att det finns ganska mycket narkotika och då 

baserar jag inte det på någon statistik utan på vad vi känner 

rent allmänt. Närheten till Köpenhamn, Helsingborg 

och Malmö – både till bro och båtar – tror jag spelar stor 

roll. Mycket kommer söderifrån och ska ta sig igenom 

Sverige och det stannar säkert en hel del på vägen. 

Vilka droger handlar det om? 

Det som vi har absolut mest av här i Landskrona, som vi 

uppfattar det, är cannabis. Sedan är det amfetamin och 

kokain. Något som är på stark frammarsch är bensodiazepiner, 

både bland yngre och äldre. Det är en mycket 

”upcoming” drog bland unga. 

Finns det någon bra förklaring på det? 

Nej, jag vet inte varför riktigt. Det är något som har spridit 

sig. Det är ofta Tramadol det handlar om. Det har spridit 

sig bland ungdomar att man får en liten ”tändning” av den. 

Det är hyfsat lätt att få tag på. Vi har hört lite olika historier, 

bland annat att man tar från föräldrar. När föräldrar tänker 

på droger tänker de inte på en medicin de fått förskriven 

av en läkare, en medicin som finns i skåpet hemma. Det är 

inget som föräldrar oroar sig över att ungdomarna ska ta. 

När det gäller cannabis så säger man att merparten 

av haschet kommer från Marocko. När det gäller marijuana 

sägs det att vi skulle vara näst intill självförsörjande 

på det. Tidigare fanns det ett ganska stort antal 

odlingar i Skåne. Har du någon uppfattning om förekomsten 

av ”garderobsodlingar” av marijuana i ert 

område? 

Det händer. Några gånger om året tar vi det, men det 

handlar oftast om små hemodlingar med ett par tre krukor 

på balkongen. Det brukar inte vara större än så faktiskt. 

När det är större odlingar är det oftast lite mer uppåt landet 

man hittar det. Vietnameser med egna hus. Vi har inte hittat 

någon sådan odling här i Landskrona på några år. 

Du sa att den vanligast förekommande narkotikan är 

cannabis. Hur ser det ut med användningen av cannabis 

bland ungdomarna i Landskrona? 

Vi träffar på det på var och varannan. Med alla de ungdomar 

vi tar in här använder vi invanda mönster och tankar 

och kontakter med föräldrarna. Innan föräldrarna kommer 

så har vi ett ordentligt prat med ungdomen och det är rätt 

så tydligt att det är lätt att få tag i cannabis här i Landskrona. 

Det kostar 100 kronor per gram. Det är överkomligt för 

en ungdom som har ont om pengar. Det sprids på skolor, 

det säljs på skolor ända ner på högstadienivå. När vi pratar 

med ungdomar i 8:an och 9:an så är det helt klart att 

det finns där också, och mer än vad föräldrar, lärare och 

rektorer har en aning om. 

Vilka är det som står för distributionen? Är det ungdomar 

själva som samlar ihop pengar och åker och 

handlar? Är det någon distributionskanal i högre ålder 

som i sin tur levererar till ungdomarna? Ser ni något 

mönster i hanteringen? 

Jag skulle vilja säga att det har avtagit de senaste åren. 

Det går ingen färjeförbindelse till Köpenhamn längre. Det 

kanske var naturligt att åka in till Christiania, men Christiania 

är inte längre vad det var en gång så det har nog 

avstannat en del. Idag är det de som är lite äldre, 20-30 år, 

som distribuerar till ett antal utvalda ungdomar som i sin 

tur säljer till alla sina kompisar. Så uppfattar vi att nätverken 

fungerar. 

Har ni varit framgångsrika i försöken att komma åt de 

”övre” skikten? 

Inte så framgångsrika som vi skulle ha önskat, det har vi 

inte, men vi har plockat en hel del. Det finns mycket kvar att 

arbeta med. Det är ett heltidsarbete. Vi är fem man och det 

skulle behövas tio. Vi skulle behöva vara två grupper istället 

för en. Det är viktigt att alla myndigheter och föräldrar 

förstår att det är mycket allvarligt om det fortsätter så här. 

Drogtester i skolan har man ägnat sig åt under en 

mycket kort tid här på Sandåkerskolan. Hur ser man 

på det från polisens sida? 

Jag och de som arbetar i min grupp diskuterar det här 

mycket. I min grupp är vi väldigt överens om att det är en 

mycket god tanke. Jag har läst utvärderingen om drogtesterna. 

Det var inte mycket man hann med att testa om 

man ska vara riktigt ärlig. Jag önskar att man hade testat 

många fler. Jag tycker att det är lite alarmerande att det 

var 54 procent som inte ville vara med, som valde att inte 

delta i den här möjligheten. Ur föräldrarnas synpunkt anser 

jag att det är en möjlighet. Att ungdomarna inte vill det 

kan jag förstå – att det kan vara pinsamt. För föräldrarna 

är det en möjlighet att nästan kunna säkerställa att ens 

barn inte håller på med droger och om de gör det att man 

verkligen får en chans som förälder att på ett mycket tidigt 

stadium motverka det och få den hjälp och de råd man 

behöver. Det finns verktyg i Landskrona som Pluto, som 

socialen står för. Det finns hjälp att få här, men det krävs 

att man upptäcker det på ett tidigt stadium. Jag tycker det 

är mycket bra med drogtester i skolan och önskar att man 

kanske kunde utveckla det ytterligare. 

Landskrona var väl den första kommunen i landet där 

kommunen upprättade ett avtal med polisen om samarbete? 

Hur fungerar samarbetet med kommunen? 

Jag vill påstå att med det här avtalet har vi förbättrat samarbetet 

på flera olika punkter. En av dom är att vi har 

haft socialtjänsten och fältarbetare på föreläsning här och 

informerat om droger och hur man upptäcker det. Vilka 

trådar man kan dra i för att få reda på det man vill få reda

på. Det är ett exempel på något som fungerar bra. 

Hos en del polismyndigheter har man socialjouren 

kopplad till polisen. På en del större orter finns det 

socialarbetare placerade hos polisen. Hur ser det ut 

med det i Landskrona? 

Nej, det har vi inte på polisstationen. Jourhavande för socialtjänsten 

finns i Helsingborg. Här i Landskrona har man 

det så att man varje måndag, eller varannan måndag, har 

ett möte med socialtjänsten med våra två ungdomsutredare. 

Där går man igenom alla polisanmälningar som har 

skett i Landskrona under veckan. Tillsammans sätter man 

sig ner och bokar tider med föräldrar inför förhör till exempel 

och där väljer socialtjänsten att delta i vissa samtal. 

Hur reagerar föräldrarna i allmänhet när de får reda på 

att deras tonårsdotter eller tonårsson har tagits med 

till förhör eller uppmärksammats av polisen på annat 

sätt? 

Vi pratade just om det häromdagen och det är faktiskt så 

att de absolut flesta föräldrarna är oerhört tacksamma och 

det är ett friskhetstecken, tycker jag, att det är så många 

föräldrar som bryr sig. Jag trodde nästan inte det. Det 

handlar om alla kategorier ungdomar – om de som bor i 

stora villor nära havet med välbärgade föräldrar och de 

som bor i mindre bemedlade områden. Det är alla sorters 

ungdomar som faktiskt prövar på. Vissa har fastnat i 

det och vissa bryr sig inte om det vidare. Jag har haft alla 

sorters föräldrar här. Vi kontaktar alltid föräldrarna när ungdomarna 

är mellan 15 och 18 år. Vi utför alltid ett snabbtest 

för att föräldrarna ska få svar direkt och inte våndas och gå 

omkring och vänta i tre eller fyra veckor innan det är dags 

för förhör. Så skulle jag själv vilja ha det som förälder. Jag 

skulle absolut inte vilja gå och fundera i flera veckor. Här 

kommer det svart på vitt. Så här ser det ut. Vi har pratat 

om det här och det här med ungdomen och din son eller 

dotter säger det här. Man får allting direkt och det är en 

liten chock för de flesta, men vissa säger att ”det här har 

jag misstänkt länge.” ”Jag har frågat så många gånger och 

jag har fått ett nekande svar”, säger föräldern, ”men det 

var jätteskönt att få ett kvitto på det för nu kan jag äntligen 

ta itu med det.” 

Hur brukar ungdomarna reagera? 

Oftast blir det ett litet uppvaknande för dom, ett uppvaknande 

som verkligen är behövligt. 

Först tycker dom att det är jättejobbigt. Vissa faller ihop 

fullständigt, gråter och deppar ihop. Vissa tycker att det 

är skönt att det uppdagas. De kanske har velat berätta för 

sina föräldrar länge men inte vågat berätta att de är inne i 

en snurra som det är svårt att ta sig ur. 

Många tror ju att man kan börja och sluta när man vill, men 

riktigt så fungerar det inte med droger. De flesta 

ungdomarna hoppas jag att vi hjälper på det här sättet – 

att de kommer ur testandet eller missbruket - att de förstår 

allvaret i det. 

Hur ser det ut åldersmässigt med användningen av 

narkotika? Är det vanligt förekommande i lägre åldersgrupper 

eller finns en majoritet av ungdomarna på 

gymnasienivå? 

Jag vill påstå att de börjar i 15-16-årsåldern när de går 

i 8:an eller 9:an. Det är där de introduceras. Det är sällan 

vi har träffat på någon som går i 6:an eller 7:an som 

är pårökt. Vi får inte lov att plocka in så unga och tvinga 

dom att lämna urinprov. Däremot har vi kört hem dom till 

föräldrarna, men det är väldigt sällsynt. Min erfarenhet är 

att det är mellan 8:an och 9:an som man introduceras. Där 

testar man lite grann. När man sedan kommer upp i gymnasiet 

kan det i princip vara varje helg, och sedan kanske 

det börjar bli på vardagar också och då är det svårt att 

komma ur det. 

Skolinspektionen säger nej till drogtester i skolan. 

Dom tycker inte att man ska ha drogtester i skolan. 

Har polisen här haft några synpunkter i förhållande till 

skolinspektionen eller kommunen? Har ni uttalat er på 

något sätt? 

Inte från min funktion. Det är möjligt att man har gjort det 

högre upp. Om inte Rikspolisstyrelsen har gjort det redan 

så önskar jag att de skulle komma in med synpunkter. Jag 

hoppas att Rikspolisstyrelsen stöttar förslaget med drogtester 

i skolan för det är oerhört viktigt. Det är ett bra erbjudande 

till elever och föräldrar. 

På de skolor vi har talat med betonar man att det inte 

handlar om att upptäcka och sätta dit elever utan ge 

en möjlighet att kunna hänvisa till att man inte vill 

använda någon narkotika eftersom man kanske blir 

erbjuden att lämna ett drogtest och ”då vill jag vara 

clean”. 

Man för hela tiden en diskussion om kränkning. Den absolut 

största kränkningen anser jag det vara när man blundar 

och inte talar om det som faktiskt händer framför näsan på 

någon. Efter tre-fyra år kan det vara för sent. 

Det finns inga tyngre missbrukare som inte börjat med 

hasch. Det är väldigt tydligt i mitt arbete. Alla tyngre missbrukare 

jag har pratat med har börjat med hasch när de 

var 14, 15 eller 16 år – och ingenting annat. Man börjar 

inte med heroin, amfetamin eller kokain. Det är cannabis 

som är inkörsporten. Det är ingen gammal myt. Det är faktiskt 

en gammal sanning i mina ögon. Den största kränkningen 

är att inte ta detta på allvar. Då gör man ungdomar 

en verklig otjänst och också familjen och deras omgivning 

som också drabbas i slutändan. Det är inte bara ungdomen 

själv som drabbas.

Brinellgymnasiet i Nässjö 

- Synpunkter, åsikter och fakta om de omdebatterade 

drogtesterna på skolan 

Det är du som är ytterst ansvarig för att verkställa politikernas 

beslut om att ha drogtester på Brinellgymnasiet. 

Ja, det är helt riktigt. Beslutet, som du säger, har inte jag 

tagit utan det är en enig BU-nämnd som har tagit beslutet, 

och det är jag som ska verkställa det. 

Är du tveksam inför att verkställa det här beslutet? 

Nej, jag kommer att jobba med det så länge som jag har 

nämnden bakom mig. Sen får man väl se vad som händer 

för vi har JO-anmälan och sådana saker så vi ska avvakta 

har vi sagt och se vad JO säger i den här frågan. Skulle 

JO vara kritisk mot oss så tror jag nog att politikerna börjar 

fundera lite grann om vi ska våga fortsätta med det. 

Vad skulle kunna hända om JO är kritisk? Vilka konsekvenser 

kan bli aktuella? Vilka maktmedel kan man 

ta till? 

Nej, jag tror inte att det finns några maktmedel. Skolinspektionen 

har inga maktmedel för närvarande. I den nya 

skollagen som ska komma 2011 ska man ha sanktionsmöjligheter 

men från Skolinspektionen finns idag inga 

sanktionsmöjligheter, vilket dom själva har sagt. 

Och JO? 

Jan Andersson 

Skolchef 

JO tror jag inte heller har någonting. Men det är klart – om 

JO ger ett utslag som stöder Skolinspektionen så tror jag 

politikerna blir lite tveksamma. 

Frågan är hur man ska kunna driva något som man är 

övertygad om man stöter på motstånd för det kommer 

man kanske alltid att göra i kontroversiella frågor. 

Jag tycker vi har visat att vi driver det här trots att vi har fått 

motstånd från Skolinspektionen, men blir det JO också så 

kan det bli tveksamt om vi inte avvaktar lite grann och ser 

vad som händer. 

Är det mycket diskussioner om det här bland lärarna 

på skolan? 

Jag tror inte att det har varit så mycket diskussioner bland 

lärare, det tror jag inte. Vi har haft en diskussion på skolan 

om lärare skulle vara med också, en diskussion med de 

fackliga organisationerna och det har dom inte varit negativa 

till bara det är frivilligt. Min uppfattning är att bland 

lärarna har det inte förts så mycket diskussioner om detta. 

Däremot har jag märkt att det har diskuterats mer bland 

eleverna sedan vi startade det här projektet. Då var nästan 

alla med men nu, med de här diskussionerna som har 

varit, så är det en del elever som lyfter fram det här med 

kränkning.

Karin Petersson, Skolsköterska 

Kan du berätta hur allt det här med drogtester på Brinellgymnasiet började. 

När jag började här för drygt tre år sen kom jag direkt från högstadiet som skolsköterska. Där hade det inte förekommit 

några som helst droger. Det fanns misstanke om att någon elev rökt marijuana men för övrigt så fanns det ju inte droger 

i min värld. Så kom jag hit under en period då polisen gjorde en intensifierad insats. Gatulangningsgruppen gör intensiva 

insatser i Höglandets olika kommuner och just då var dom här i Nässjö på Brinellgymnasiet. Det blev en ögonöppnare. 

Jag har själv fyra tonårsbarn och jag förstod inte i vilken värld våra barn växer upp och lever i. Jag började fundera på 

vad man kan göra för att förebygga. Vad gör vi för att de inte ska testa? Jag kom fram till att det inte finns några riktigt 

bra metoder. Det finns metoder som att man ska ha en trygg och trivsam arbetsplats. Att man ska ha en handlingsplan 

– en policy. Att man är duktig på att kontrollera frånvaron och ta reda på varför ungdomar är frånvarande från skolan. 

Det finns, men för övrigt var det ju bara information man förespråkade och vi vet, evidensmässigt, att det har ingen effekt. 

Det kan till och med ha motsatt effekt. 

Mitt arbete började i detta. Vad kunde man då göra? Jag var med på en introduktionsdag för all personal här på 

Brinellgymnasiet, vi är ungefär 180 anställda, där polisen utifrån sin horisont berättade hur läget är för Nässjös ungdomar. 

Då säger polisen något som blev som ett mantra för mig, nämligen att ”det som avhåller ungdomar från att inte 

testa är risken att bli upptäckt.” Det var hans övertygelse, och hur blir man då upptäckt? Ja kanske genom att vi har 

slumpvisa drogtester. På den vägen är det. Så började jag det arbetet. 

Sedan har det här utvecklats och idag har ni ett system för drogester. Det började i årskurs 1 och nu har ni det 

också i årskurs 2. Kan du berätta lite grann om själva systemet. Hur går det till? 

Vi har ett enda föräldramöte som nästan är obligatoriskt och det är när eleverna börjar här på höstterminen. Då inbjuds 

elever och vårdnadshavare till ett informationsmöte. Ja, det blir flera informationsmöten för det är många elever. Där 

presenterar vi vårt slumpvisa drogtestprogram med en enkel power point och dom får också hem skriftlig information 

med en svarstalong och ett svarskuvert. Tanken är att dom ska ta hem det, sätta sig i lugn och ro – föräldrar eller vårdnadshavare 

och barn – och resonera kring om det här är något bra för mig. Tycker man att det är bra, skriver båda under 

och skickar tillbaka talongen. Är det inte så att dom vill vara med så är vi tacksamma om dom ändå skickar tillbaka 

talongen för då vet vi att diskussionen har förekommit hemma. 

För mig var det så att jag blev alldeles överrumplad av att det förekom droger på gymnasiet och jag tror inte att jag är 

unik. Jag tror att många föräldrar inte misstänker att det finns droger på skolan. Det finns inte i deras värld. 

Om de får sätta sig ner och diskutera med sin ungdom så vet jag i alla fall att jag har nått dit, och det är bra. 

Sedan placeras de här svarstalongerna i en pärm som är röd för de som inte vill vara med och en pärm som är grön för 

de som vill vara med. Pärmarna är inlåsta i mitt arkivskåp. 

Vi är två skolsköterskor här på gymnasiet och det är vi som hanterar det här med drogtesterna, så det är bara vi som vet 

om vilka som är med i drogtestprogrammet. Det är vi som slumpmässigt lottar ut genom ett dataprogram och det är vi 

som utför testet, men det är inte vi som är mottagare av svaret utan det går direkt till skolläkaren. På så vis tycker vi att 

vi har säkerställt det här med hela kedjan. De ska inte känna sig utpekade. Svaret går till läkaren som i sin tur ger svar 

till vårdnadshavare och elev, oavsett om det är positivt eller negativt.

Hur många namn finns det då i den röda respektive 

gröna pärmen? Hur många elever finns det totalt på 

skolan? 

Det finns 1 450 elever. Årskurs 3-eleverna är ungefär 500 

och de har inte fått frågan. Det här är en jättestor informationsbit. 

Det tar oerhört mycket tid att nå ut med informationen 

så vi har släppt årskurs 3. 

Vi har informerat årskurs 2 på ett föräldramöte men det 

var väldigt få föräldrar som kom trots att de hade fått en 

personlig inbjudan och de kände till ämnet. Vi har skickat 

brev hem till alla och det ”duggar” in svar varje dag. Det 

är fler som är positiv än negativa. Jag tror att det är 194 

som säger ja nu och jag tror att det är ett hundratal som 

säger nej. 

Vilka är de vanligaste argumenten för att man säger ja 

respektive nej? 

Jag vill försöka undvika att spekulera i varför de säger nej 

och det gör jag av hänsyn till att jag ska kunna hävda att 

jag gör ingen värdering. Jag vet att en del tycker att det är 

pinsamt att bli uttagen och jag förstår dom så väl för i den 

här åldern är dom så superkänsliga för vad omgivningen 

ska tycka och tänka och det är just det där som är grupptrycket. 

Det finns ett grupptryck mot att gå med. Det finns 

grupptryck mot i stort sett allting. Vi har ungdomar som 

tycker att det är svårt att gå till matsalen för att folk tittar på 

dom. Jag har full respekt för hur dom svarar och jag lägger 

ingen värdering i det. Jag väljer att inte göra det. 

Nu är ju Skolinspektionen inte överförtjust i det här 

med drogtester på Brinellgymnasiet. 

Så fort som beslutet var taget i nämnden så begärde dom 

in handlingar. Skolinspektionen kritiserar det för att dom 

hävdar att vi inte kan säkerställa den reella frivilligheten 

men det menar vi att vi kan genom att du först, tillsammans 

med din förälder, får fylla i ett dokument om man 

vill vara med eller inte. Sen har du rätt att säga nej hela 

vägen. Du kan när som helst be att få bli bortplockad ur 

systemet. Du kan säga nej om du blir erbjuden att lämna 

drogtest. Du kan säga nej i den stund då vi ska skicka 

in testet. Vi tycker att det är reellt frivilligt. Skolinspektionen 

hävdar att det inte är det. Dom hävdar att eleven är 

i beroendeställning till skolan. Vi hävdar att de inte är det 

för det är bara skolsköterskan som känner till det och vi 

har inga som helst sanktionsmöjligheter. Vi kommer inte 

att straffa dom på något sätt alls men det är väldigt många 

som tycker att det är pinsamt att vi, om dom säger nej 

när dom är uttagna, meddelar hemmet och det har faktiskt 

hänt. Jag hade en elev som hade gått med i testprogrammet 

och det var han medveten om. När han blev utlottad 

för drogtest så säger han att ”Nej, det vill jag verkligen inte 

idag.” Vid det tillfället mådde han så dåligt psykiskt. ”OK”, 

sa jag. ”Kommer det bli pinsamt för dig när jag talar om det 

för dina föräldrar?” ”Nej, nej, nej”, sa han, ”inte alls, dom 

vet att jag inte håller på – det är inga problem alls.” Jag 

lämnade bara ett skriftligt meddelande hem. Det finns alla 

varianter här egentligen. 

När det gäller reell frihet så jämförde du den reella 

friheten när det gäller vaccinationer. Du hade några 

synpunkter på det. 

Skolsköterskan gör ju väldigt mycket inom skolhälsovårdens 

ram som i så fall skulle kunna äventyra den reella 

frivilligheten och då är ju vaccinationerna ett sådant exempel 

där du faktiskt injicerar ett barn med en vätska, ett 

avdödat virus eller bakterie rätt in i systemet i deras kropp 

bara för att föräldern vill. Det är nog inte så troligt, om barnet 

självt fick bestämma som tolvåring, att han eller hon 

vill ha den här vaccinationen mot mässling, påssjuka och 

röda hund. Jag vaccinerar väldigt många unga flickor här 

mot humant papillonvirus, livmoderhalscancer, också under 

18 år. Dom kommer själva med sprutan och vill att jag 

gör det. Jag kan ju inte säkerställa den reella frivilligheten 

där heller så det blir ett väldigt konstigt resonemang om 

man kritiserar oss för det.

Ellinor Ceder, ES1 

Drogtester på Brinellgymnasiet är ganska känt vid 

det här laget, det har varit mycket i media. Drogtester 

på Brinellgymnasiet, vad tycker du om det? 

Det är bra. Om man inte har testat droger så vet man ju 

att man står säkert och inte åker dit, så då kan man lika 

gärna ta testet. Det är de som inte ställer upp på testet 

som man kanske borde kolla egentligen. 

Gör man det då? Vad händer om någon inte ställer 

upp? Blir man automatiskt misstänkt då? 

Det kan vara så. 

Har du en känsla av att det finns ganska mycket 

droger på skolan? 

Jag vet inte. Kanske att det finns ett antal. 

Pratas det väldigt mycket om det på skolan, om drogtester 

och droger över huvud taget? 

Nej, vi har inte snackat så mycket om det. 

För esteter – konstnärer, artister och andra – en hel 

del är ju kända för att använda droger. 

Ja, kanske. 

Men så är det inte på ert estetprogram? 

Nej. 

Vad tycker du om drogtester här på Brinellgymnasiet? 

Jag tycker det är okej. Man får ett resultat på hur många 

som kanske tar det, även om de som tar droger inte går 

med på testet så kanske man får något resultat. 

Tror du att det är många som säger nej till drogtest? 

Ja, jag tror faktiskt det. Inte för att de är rädda för att 

det skall visa någonting, utan för att det kanske är något 

personligt. 

Om någon skulle fråga dig om du skulle kunna ta ett 

test, vad skulle du säga då? 

Jag skulle nog säga nej faktiskt. Även om jag inte tagit 

någonting. 

Varför skulle du säga nej då? 

Jag vet faktiskt inte. Det känns bara så. 

Om man inte skulle använda drogtester över huvud 

taget, tror du att det finns några andra bra sätt att 

komma åt och diskutera det här? Finns det något 

som är bättre? Kan du tänka dig något? 

Nej. 

Pratar ni mycket om det här i din klass? 

Nej. 

Nellie Löfgren, ES1 

Men har ni fått ordentligt med information om det här 

med drogtester, att ni verkligen vet vad det handlar 

om och hur det går till? 

Inte hur det går till, men att det finns vet vi ju. Vi har inte 

fått jättemycket information.

Fredrik Borg, BP1 

Det här med drogtester på Brinellskolan, vad tycker 

du om det? 

Det är la si och så med det. 

Vad är det som är si och vad är det som är så? 

Alltså drogtester – vad är meningen med det hela? Om 

folk använder droger – det får de väl sköta själva. Det 

är ju inte skolans problem så. Det kan ju bli det, men då 

får de rycka in då. 

Tycker du att det är ett problem på skolan, att man 

ser att folk håller på med droger? 

Nej, inte nu. Jag har inte sett någon hittils. 

Du går ju i ettan nu, så risken är ju att du kan bli en 

av dem de kommer att fråga... 

Då säger jag bara ja, de kan ju ändå drogtesta mig. 

Du har redan gått med på det? 

Ja. 

Men du tror ändå inte att det har någon större funktion? 

Nej. Det kommer ju inte att hjälpa särskilt mycket ändå. 

Om du skulle ha en polare som skulle hålla på, hur 

skulle du reagera då? Skulle du säga att ”det är hans 

business” eller skulle du göra någonting? 

Jag skulle nog inte göra någonting liksom. Om en av 

mina kompisar håller på med droger, då är det ju hans 

problem. Så länge inte han försöker lura i mig skiten så 

är det okej för mig. 

Det här med drogtester på Brinellgymnasiet, vad 

tycker du om det? 

Jag tycker att det är ganska bra. Det hjälper ju andra att 

sluta med det. 

Har du själv varit med om ett drogtest? 

Nej, det har jag inte. 

Varför tycker du att det är bra då? 

Man måste ju få stopp på det så att de inte blir beroende. 

Har du en känsla av att det är mycket droger på skolan? 

Jag har hört de flesta säga att det är mycket här på 

skolan. 

Tror du att drogtesterna räcker för att upptäcka det 

här? 

Ja, det tror jag nog. 

Vad säger dina kamrater om det här? Diskuteras det 

något på skolan? 

De är ganska tysta i min klass i alla fall. De pratar inte 

så mycket om det. 

Har du hört om det är det någon som har blivit upptäckt 

efter att ha tagit de här testerna? 


Michael Axelsson, IP1

Vad tycker du om drogtester 

på Brinellgymnasiet? 

Jag tycker att det är bra därför 

att man kan hjälpa ungdomar 

i ung ålder att sluta 

med droger. 

Har du en känsla av att det 

är många som håller på 

med droger på skolan? 

Ja, det tror jag. Rätt många 

i alla fall. 

Varför tror du att det förekommer 

mycket? Pratas 

det mycket om droger på 

skolan? 

Det pratas inte så mycket, 

inte vad jag har hört iallafall. 

Jag kanske inte har varit i de 

kretsarna. 

Men du har ändå en känsla 

av att det finns en del? 

Ja. 

Och vad är det i första 

hand tror du? 

Marijuana kanske. Heroin? 

Jag vet inte. 

Har du själv gått igenom 

ett sånt här drogtest på 

skolan? 


Helen Lindquist, OP1 

Om de skulle fråga dig, 

skulle du gå med på det 

då? 

Ja, det skulle jag. 

Du är inte negativ till det? 

Nej. 

Vad säger dina kamrater 

då? Är någon negativ till 

det? 

Ja, de flesta jag har hört tycker 

att det är bra i alla fall. 

Jag har inte hört någon säga 

att det är negativt. 

Nu är det inte bara ettorna, 

utan också tvåorna har 

börjat med det här f.r.o.m. 

i år. Har du pratat med 

någon i den årskursen? 

Nej. 

Har du hört något om att 

någon odlar droger hemma? 

Nej, det skulle jag inte tro, 

det har jag inte hört något 

om i alla fall. 

Men de handlar det i här i 

Nässjö eller åker de någon 

annanstans? 

Det finns nog ganska gott 

om det här i Nässjö. 

Hur ser du på det här med drogtester på skolan? 

Jag tycker att det är rätt bra. Det här individuella är nog det 

bästa – att man får välja själv om man vill eller inte. 

Treorna är inte inblandade direkt i det här programmet. 

Vad jag har förstått är det mest ettorna och tvåorna. 

Det är för att treorna går ut och då har inte skolan något ansvar, 

antar jag. 

Tror du att det finns gott om droger på Brinellgymnasiet? 

Ja, jag tror det. Det finns ju väldigt mycket rykten om att 50% 

tar droger i skolan, men jag vet inte. 

Om vi pratar om droger förutom alkohol, vad är det som 

är vanligast? 

Här i Brinell? Inte en aning, det är väl allt möjligt tror jag. 

Pratas det mycket droger, elever emellan? 

Nja, det händer väl någon gång ibland. Vet inte riktigt varför. 

Kul ämne att prata om. 

Det här innebär ju att du inte har blivit utsatt för några 

drogtester, eftersom du inte har varit med i programmet. 

Nej. 

Dante Hansen-Gustafsson, IV3 

Om någon av en tillfällighet skulle fråga dig om du skulle 

kunna tänka dig att göra ett drogtest, vad skulle du svara 

på det? 

Nej, jag ser ingen anledning. Det är slöseri med tid. 

Tror du att det finns risk att man blir misstänkt för att hålla 

på om man säger nej? 

Det tror jag. Jag tycker att det är lite tråkigt att det blir så om 

man säger nej, att man blir misstänkt för att ta droger.

Erika Henningsson, OP1 

Det här med drogtester på Brinellskolan, vad tycker du 

om det? 

Jag tycker att det är positivt. 

Därför att? 

Därför att det blir lättare för elever att inte falla för att testa 

droger, för då vet man ju att om man skulle ta drogtest och 

det skulle visa positivt då... Är det inte så bra. 

Har du själv varit utsatt för eller varit med om ett sådant 

här drogtest? 

Nej, jag har inte varit utsatt för det. 

Men det kan bli din tur eller? 

Ja, det är klart det kan bli det. 

Vad jag förstår så är alla inte jättepositiva, eller tycker 

alla att det här är väldigt bra? 

Nej, det finns ju de som är negativa, men det är la bara för 

att de... 

Bara för att de håller på eller vad? 

Nej, det behöver det inte vara, men de kanske ser det som 

att det inte blir frivilligt till slut. Det var någon som sa att det 

ändå inte blir frivilligt utan att lärarna kommer att ta de som 

de misstänker tar droger så att det inte blir slumpmässigt. 

Men hur går det till när man väljer ut eleverna? 

Man går la in försiktigt och hämtar en elev och säger att 

man vill prata med denne. 

Men när man nu väljer. Vet du hur det går till när man 

väljer vem som skall testas? 

Nej. 

Har några av dina kamrater varit med om de här drog- 

testerna? 

Nej. 

Vet du hur många tester man gör ungefär på en vecka 

eller en månad? 

Nej, det vet jag inte. 

När det gäller droger på skolan, har du en känsla av att 

det är många som håller på? 

Ja. 

Det är du övertygad om? 

Ja. 

Vad säger de då tror du? Vet du vad de tycker? 

Nej. Jag brukar inte prata med dem, men jag vet att det 

förekommer. 

Vad är det för droger i första hand? 

Det vet ju inte jag, jag har inte varit inblandad i sånt, men 

det är la oftast hasch och marijuana. 

Förekommer det någon försäljning på skolan då? 

Det vet jag inte, men det förekommer säkert. Det skulle inte 

förvåna mig. 

Tror du att drogtester räcker för att upptäcka drogmissbruk? 

Nej, det tror jag inte därför att det är frivilligt och man kan ju 

sen själv tacka nej, men om de tackar nej borde de bli misstänkta 

- ”Varför tackar de nej om de blir oskyldiga?”. 

Vet du om det är många som har tackat nej? 

Nej, det vet jag inte.

Intervju med 

riksdagsledamoten 

Johan Pehrson (fp) 

Det gäller att kunna komma åt alla dessa förändrade droger, 

inte minst syntetiska sådana. I arbetet med att förändra 

det här skulle vi helst se att man faktiskt kriminaliserade 

verkan och inte substanserna. 

Jag tror att vi har stöd så långt att man åtminstone på plats 

kan omhänderta droger som inte är kriminaliserade, vilket 

man inte kan idag, och då inte minst hos ungdomar. Jag 

skulle gärna se att man kunde slå till direkt mot leverantörerna 

och kriminaliserade deras innehav för jag känner ingen 

människa som har dessa kemikalier i garaget, källaren 

eller garderoben. Har man behov av sådana kemikalier får 

man se till att det finns tillstånd i förväg. På samma sätt 

som jag inte får ha vilka ämnen som helst hemma, t ex 

sprängmedel. 

Är det någon som driver den här frågan? 

Ja, vi har gjort det i hård strid mot lagrådet för de menar 

att rättssäkerhetsskäl kräver att man inte kriminaliserar innehav 

av något som inte är exakt angivet. Man måste vara 

någorlunda pragmatisk i det här fallet när man ser hur det 

fungerar. Det är ju så att så snart en drog är narkotikaklassad 

så sätter man igång och ändrar innehållet. Effekten är 

densamma men då måste man dra hela varvet igen. även 

om man nu gör allt för att via Folkhälsoinstitutet snabba på 

den här kriminaliseringen så är det en onödig process. All 

denna dynga ska vara kriminaliserad utifrån effekt. Det är 

det ena. 

Sedan tycker jag också att vi måste göra än mer på polisområdet 

och kriminaliseringen. Dels att polisen ändras så 

att det blir en myndighet med en stark riksenhet som kan 

jobba mot mycket grova brott. Det är ett steg framåt med de 

enheter som vi har idag, men vi borde ha en stark riksenhet 

för ofta är ju målet för narkotika landet Sverige och inte en 

viss region, inte en viss del av landet. Det kommer in i landet 

och sedan är det strax ute på gatan. 

Jag tror också att vi, under domstolskontroll, måste kunna 

använda oss av provokativa metoder till viss del när det 

gäller det här, beroende på mängd och angelägenhetsgrad. 

Idag är det ju så att om polisen har haft en kontrollerad leverans 

är det ofta någon advokat som invänder att det är en 

provokation. Jag har svårt att se att en provokation skulle 

behöva vara oproportionerlig på något sätt. 

Man måste kunna mäta narkotikans enorma effekt som 

smitta, hur det åstadkommer effekter på samhället. Där 

måste vi gå vidare och vässa verktygen ytterligare något 

för att kunna komma åt den riktigt grova smugglingen. 

De frågor jag vill lyfta i narkotikapolitiken är klassningen, 

polisens organisation och att fortsätta att vässa polisens 

verktyg.

I andra länder förekommer analog klassificering av 

narkotika, men en nyligen publicerad svensk utredning 

om klassificering av narkotika förespråkar inte det. Har 

du någon kommentar till det? 

Dom lyfter fram rättssäkerheten, vilken dom då säger saknas i 

England och andra länder som har ett annat system. 

Antingen går man på den engelska linjen eller så går man bara 

på verkan rakt av. Jag kan tänka mig den engelska vägen. 

Människorna som skulle riskera rättsförluster för att dom av 

misstag har tunnor och lådor hemma med diverse substanser 

för att dom håller på med att tvätta bilar eller något annat – de 

människorna finns inte. Har man behov av detta för att man 

till exempel har en biltvätt då får man skaffa sig tillstånd innan. 

Har ni formulerat det här i något handlingsprogram? 

Vi har argumenterat och talat om detta i riksdagen. Nu när vi 

har förmånen att sitta i regeringsställning är vi glada över att 

driva arbetet framåt i rätt riktning, både vad gäller förebyggande 

och brottsbekämpande verksamhet. Det här ärendet 

bereds och där försöker vi att få in detta. Var det landar vet 

inte jag, men det är klart att rättssäkerhetsinvändningarna i 

utredningen väger tyvärr tungt, tror jag men vi ger oss inte 

från Folkpartiet. 

Det som föreslås i utredningen är ett steg framåt och det är 

bra om vi tar de stegen. Det kan rädda mycket utifrån ett nödperspektiv, 

men vi måste komma åt dom som lever på att ändra 

molekyler för att tjäna pengar på människor som i yttersta 

fall kanske dör. 

Stödjer de andra partierna i alliansen det här eller är det 

stora motsättningar? 

Jag hoppas inte det, men jag vill inte föregripa var vi landar 

men jag hoppas att Socialdepartementet ska komma fram 

med den här lagstiftningen. 

Var står Folkpartiet när det gäller drogtester som ju är en 

ganska kontroversiell fråga för en del? Många anser att 

det skulle vara ok, men Skolinspektionen har synpunkter 

och säger, i varje fall när det gäller Nässjö och också i 

andra fall, att det här är inte acceptabelt. Vad tycker Folkpartiet 

om drogtester i skolan? 

Vi ser detta som en metod som kan användas tillsammans 

med andra metoder. Vi ser det som en del av det viktiga förebyggande 

arbetet. Jag tror att tillsammans med andra insatser 

kan det motverka droganvändning bland unga. 

Man måste komma ihåg att det måste vara frivilligt och då 

menar jag också att detta är en frivillig verksamhet som hör till 

elev- och skolhälsovården, vilket ju också är en frivillig verksamhet. 

Eftersom jag själv har barn i skolåldern så har jag uppfattat 

att det skulle betraktas som otroligt annorlunda om jag skulle 

vägra att mitt barn skulle undersökas hos skolsyster eller av 

skolläkaren när dom har rutinmässiga undersökningar för att 

se till att barn har det bra. 

Den här metoden med frivilliga drogtester har ju också bara 

detta syfte där jag har stött på det. Jag har träffat på det i 

Landskrona och på några ställen till. Det är ett verktyg för 

att se till att ungdomar inte förstör sina liv. Det är i 

grunden positivt, men det är viktigt att se det i ett sammanhang 

med andra offensiva och förebyggande insatser 

mot droger. 

Man ska inte kunna tvingas till detta och det är självklart 

att det kan väcka frågor men att det automatiskt 

ska uppfattas som att det inte är frivilligt, tycker jag är 

konstigt. 

Skolinspektionen säger att även om det är frivilligt 

på pappret, att föräldrarna går med på det och eleverna 

säger att det är ok, så menar Skolinspektionen 

att det inte föreligger någon reell frihet. Eleverna är 

rädda för att säga nej för att det kanske skulle kunna 

få konsekvenser i andra avseenden på skolan 

– kanske när det gäller betyg. Vad anser du om det? 

Vi kräver rätt mycket i Sverige av föräldraskap i allmänhet 

och i skolsammanhang i synnerhet. Om inte föräldrar 

och barn kan diskutera risker och de faror som finns i 

livet, däribland droger, så blir jag mycket förvånad. Det 

är viktigt att föräldrarna är med. Är det barn under 18 år 

så är man barn i Sverige. Då är ju föräldrarna en del av 

detta. Det är dom som ska säga om det här är tillåtet eller 

inte. Det är föräldrarna som bestämmer. Sedan kan 

man ju, är min erfarenhet på de ställen jag varit, även om 

man gett sitt tillstånd säga nej den dag testet ”dyker upp.” 

Hur ska man då lösa det här? Den högsta tillsynsmyndigheten 

med generaldirektören och chefsjuristen 

i spetsen säger att det här inte är acceptabelt ,och 

skolorna har blivit uppmanade att lägga ner testverksamheten. 

Hur ska man gå vidare? 

Jag tycker att om vi inte får en lösning på det här så kanske 

man måste ändra lagstiftningen här. Vaccineringar, 

hälsokontroller i övrigt bär inte heller frivillighetens prägel 

och jag tycker det är bra. Jag vill att skolan ska ta ansvar, 

jag vill att skolan ska se, jag vill att skolan ska kunna 

alarmera när man ser att barn far illa. I det sammanhanget 

är drogtesterna ett verktyg som man sätter in i ett sammanhang. 

Att bara ägna sig åt drogtester är snurrigt. 

Om man inte hittar någon lösning är jag beredd att pröva 

en lagstiftning. JO har mycket viktiga uppgifter och också 

Skolinspektionen när det gäller att tolka lagstiftningen men 

behövs det får vi ändra lagstiftningen. Det gör vi hela tiden. 

När riksdagen inte är nöjd med myndigheters tillämpning av 

lagen har riksdagen möjlighet att ändra lagstiftningen. 

Tidigare presenterade Beatrice Ask ett förslag om hur 

man ska åtgärda ungdomsbrottsligheten och där var ett 

av förslagen att man skulle kunna tänka sig drogtester 

på barn under 15 år, vilket inte är tillåtet idag. 

Det krav som Beatrice Ask presenterar är något som vi gemensamt 

kommit överens om mellan Alliansens partier. Det 

är ett vallöfte till väljarna som vi nu genomför. Jag hoppas att 

vi kan få med de andra partierna i Alliansen att också under 

nästa mandatperiod titta på den här frågan. Min uppfattning 

är att skolan har en mycket viktig roll att alarmera och 

förebygga det som kan skada unga människor. Det kan till exempel 

handla om svåra hemförhållanden, droger eller kriminalitet.

Beslutsdatum: 2010-04-26 

Diarienummer: 479-2010 

Justitieombudsmannen Kerstin André 

Fråga om genomförande av slumpvisa drogtester av elever vid ett gymnasium strider mot bestämmelsen 

i 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) om skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp 

BAKGRUND 

I ett beslut den 7 oktober 2009 riktade Skolinspektionen kritik mot Nässjö kommun för barn- och 

utbildningsnämndens beslut om att införa slumpvisa drogtester av elever på Brinellgymnasiet i kommunen 

(dnr 41-2009:2070). Skolinspektionen förutsatte att kommunen inte skulle genomföra sitt beslut 

och anmodade kommunen att senast den 8 januari 2010 lämna 

en redovisning över vilka åtgärder som vidtagits med anledning av 

inspektionens beslut. 

Vid ett sammanträde den 12 november 2009 beslutade barn- 

och utbildningsnämnden att vidhålla sitt beslut och uppdrog åt 

Brinellgymnasiet att genomföra drogtesterna. 

Justitieombudsmannen Kerstin André skriver i sitt beslut (Dnr 479-2010 daterat 26 april 2010) bland 

annat: 

Mot bakgrund av vad nämnden har anfört om rutinerna för de slumpvisa drogtesterna vid Brinellgymnasiet 

har jag inte anledning att dra någon annan slutsats än att en elev på ett tillfredsställande sätt 

ges möjlighet att i förhållande till det allmänna, dvs. skolan - och då närmast skolhälsovården - fatta ett 

eget beslut om att vara med i “testgruppen” och att eleven själv och fritt kan bestämma om att lämna 

ett urinprov om han eller hon blir tillfrågad. Enligt min mening kan de slumpvisa drogtesterna därför 

inte generellt anses stå i strid med 2 kap. 6 § RF. 

För det fall att de rutiner som barn- och utbildningsnämnden har beslutat om inte skulle följas vid ett 

visst provtagningstillfälle kan det däremot uppstå situationer när den enskilde elevens samtycke till att 

lämna ett prov inte framstår som reellt. Det är därför viktigt att skolhälsovården vid provtillfället förvissar 

sig om att en elev inte har någon invändning mot att lämna urinprov (jfr JO:s ämbetsberättelse 

2006/07 s. 97). Det ställs därmed stora krav på berörd personal att säkerställa att elevens medverkan 

är i egentlig mening frivillig och att eleven inte känner sig pressad att lämna ett prov. I det senare fallet 

kan provtagningen vara ett brott mot grundlagen. 

JO har nu sagt sitt om drogtester i skolan och beslutet innebär en seger för de skolor som haft 

vilja och mod att trots motgångar arbeta vidare med frivilliga drogtester. Det är nu dags för 

flera skolor att överväga liknande verksamhet, självklart i kombination med andra åtgärder för 

att verka för drogfria skolor. 

Du kan läsa hela JO-beslutet här. 

JO Kerstin André

Drogtester på Rönnowska - ReactNow

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Drogtester på Rönnowska - ReactNow

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?