bakgrund till projektet(teoretisk studie)
bakgrund till projektet(teoretisk studie)
bakgrund till projektet(teoretisk studie)
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Wastelands och ickeplatser<br />
Det sprids ofta rykten om att det skulle vara osäkert att vistas<br />
på platser som Kvillebäcken. Men någonting händer på dessa<br />
informellt framvuxna platser.<br />
Idén om urbana mellanrum, wastelands, är dock svår att försvara<br />
eftersom de oftast blir <strong>till</strong> vid nedläggningar och blir en symbol för<br />
samhällets misslyckanden. De blir som små centrum för konflikter<br />
mellan kulturella, ekonomiska och historiska maktstrukturer. Det<br />
gemensamma synsättet är att wastelands inte har något värde<br />
innan de struktureras upp och utvecklas.<br />
Wastelands bidrar ofta <strong>till</strong> att staden känns ofärdig och att det<br />
pågår någonting på platsen. De blir små dokument på stadens<br />
ständinga förändring och ligger ofta i en zon mellan privat och<br />
offentligt område, dom innehåller minnen i form av små fragment<br />
av den byggda och den naturliga miljön.<br />
Områdena spelar en värdefull roll i innerstadens biologiska<br />
mångfald. De erbjuder öppna platser och representerar en frihet<br />
från den annars kontrollerat byggda miljön. De ger utrymme för<br />
kreativa aktiviteter och bidrar <strong>till</strong> känslan av en levande stad.<br />
den levande staden<br />
Man har minst sagt ambitiösa visioner om en levande kulturstad i<br />
den svenska politiken, ofta jämför man Stockholm med Berlin och<br />
Barcelona och har som mål att komma upp på en jämn nivå med<br />
dessa städer inom några år. Men kontrollbehov och nolltoleranser<br />
i det offentliga rummet försvårar för alterativa kulturer att gro<br />
<strong>till</strong> och med på dessa fristående ickeplatser. Trots stora visioner<br />
om en levande stad tycks man glömma vad det är som gör Berlin,<br />
Barcelona eller <strong>till</strong> exempel Köpenhamn <strong>till</strong> de kreativa städer de<br />
är.<br />
Victor Marx , arkitektstudenten och initiativtagaren <strong>till</strong> det<br />
frihetliga kulturhuset Cyklopen i Stockholm, berättar utifrån egna<br />
erfarenheter om hur hårt kontrollerad staden är och hur egna<br />
initiativ för en bättre stad är nästin<strong>till</strong> omöjliga att genomföra.<br />
Cyklopen var tänkt att bli en öppen verkstad där människor inte<br />
behövde betala några hyror för att arbeta med sina kulturprojekt<br />
och där långa byråkratiska förfaranden inte skulle stå mellan dröm<br />
och genomförande. En plattform som skulle göra det möjligt för<br />
stockholmare i alla åldrar att omskapa staden <strong>till</strong> en spännande<br />
och dynamisk plats. Men istället för att välkomna hans förslag om<br />
samhällsförbättringar slog politikerna undan dom i misstro och<br />
rädsla att han bara var en bidragssökare, kriminell eller narkoman.<br />
Till slut samlade han och föreningen Kulturkampanjen in de<br />
pengar som behövdes och lyckades få ett tidsbegränsat bygglov<br />
för att bygga ett eget hus. Kulturhuset Cyklopen hade under den<br />
första sommaren tusen besökare per månad innan det förstördes<br />
i en anlagd brand.<br />
I Stockholm och Göteborg verkar man glömma bort att en<br />
levande stad inte bara behöver producera de mest framstående<br />
kulturpersonerna, de behöver en grund på gräsrotsnivå och platser<br />
där utrymme för alternativa kulturer kan äga rum. När dessa<br />
platser inte längre existerar inne i staden trycks kulturen utåt. Nya<br />
platser tas i anspråk samtidigt som innerstaden homogeniseras<br />
och blir mer och mer kulturfattig.<br />
Det är naturligt att subkulturer får flytta och uppstår på nya platser.<br />
I den kontrollerade staden växer också ett större engagemang<br />
att göra motstånd och levande subkulturer kan därför ses som<br />
en produkt av homogeniseringen. Men idag, i takt med att<br />
Stockholm och Göteborg gentrifieras och det okontrollerade inte<br />
ges utrymme, flyttar helt enkelt dessa människor ofta <strong>till</strong> en mer<br />
tolerant stad.