Förteckning över arkivfilmer. - Visa filer

Förteckning över arkivfilmer. 

Lunds universitetsbibliotek. Mikrofilmade handskrifter 

i andra bibliotek och arkiv samt i privat ägo. 

Adam av Bremen. Gesta Rammaburgensis (Handskrift A 1 ). Orig. 

i Wien, österr. Nat.-Bibl. (Cod. 521). Filmsaml. H. 53. (Neg.) 

Adam av Bremen, Gesta Rammaburgensis (Handskrift B 1J. Orig. 

i Wolfenbtittel, Herzog August Bibi. (Cod. Gudianus Lat. 83 

[2°].) Filmsaml. H. 52. (Neg.) 

Ahnfelt, Paul Gabriel, Brev till P. Wieselgren 1821-62 (45). 

Orig. i GUB. Filmsaml. H. 12 (Neg.) 

Albert von Stade, Krönika. Orig. i Wolfenbtittel, Herzog August 

Bibi. (Cod. Helmst. 466). Filmsaml. H. 51. (Neg.) 

Andersson, Gustaf, Trolle-Ljungby arkiv. Förteckning över Carl 

Gustaf von Brinkmans brev och samlingar rörande historia och 

vitterhet samt över Brinkmans enskilda korrespondens och 

manuskript upprättad. E. fotostatkop. i Sthm, KB. Filmsaml. 

H. 97. (Neg.) 

Anders Sunes0n, Hexaemeron. E. avskr. i Khvn, KB. Filmsaml. 

H. 115. (Neg.) 

Angeldorff, Christopher Olofsson, Brev till P. Wieselgren 1831- 

60 (58), odat. (9). Orig. i GUB. Filmsaml. H. 13. (Neg.) 

Annerstedt, Claes, Svenska medeltidens frälsesläkter. 1-8. Orig. i 

UUB (sign. X 58 a-h. Fol.) Filmsaml. 129: 1-3. (Neg.) 

Appelgren, H. Se Stockholm, Riksarkivet. 

Atterbom, Per Daniel Amadeus, Brev till Leonard Rääf i Småland 

1811-50 (12). Orig. i UUB. Filmsaml. H. 76. (Neg.) 

Badenius, Ernestus E. Se Kristianstad, Högre allm. läroverket. 

Beda Venerabilis, Historia ecclesiastica gentis Anglorum. Orig. 

i Kassel, Landesbibl. [Theol. Q 2, saec. VIII (urspr. Fulda).] 

Filmsaml. H. 26. (Neg.) 

[Beijer, Joakim Christian von]. Se Dahlbergh, Erik Jönsson. 

[Benedictsson, Victoria Maria, f. Bruzelius], Brev från Ernst Ahlgren 

till Gustaf och Nennie af Geijerstam. Orig. i GUB. Filmsam]. 

H. 15. (Neg.) 

Bergman, Torbern. Se Uppsala, Universitetsbibloteket. 

Berzelius, Jöns Jacob, Efterlämnade papper. Orig. i Sthm, KV A. 


[Birger Gunnersen.] Sanctuarium Birgerianum. Orig. i Kvhn, RA 

60

Förteckning över arkivfilmer 

(Lunde Kapitels arkiv, perg. 1518 u.D.). Filmsaml. H. 39. (Neg.) 

Brahe, Tycho, De restitutione motuum Solis et Lunae et Inerrantium 

stellarum et De admirabili nova stella 1572 Epithome. 

Orig. i Venedig, Bibl. Naz. di San Marco. Filmsaml. H. 109. 

(Neg.) 

Brahe, Tycho, stellarum octavi orbis inerrantium accurata restitutio. 

Wandesburgi 1958. E. ex. i Göttingen UB (Cod. MS. 

philos. 28 a). Filmsaml. H. 82. (Neg.) 

Brinkman, Carl Gustaf von, Brev till Ulrika Sofia De Geer, f 

Sprengtporten 1793-1869. Orig. på Kulla Gunnarstorp, Skåne. 

Filmsaml. H. 66:1-8. (Neg.) 

Brinkman, Carl Gustaf von. Se även Andersson, Gustaf. 

Brunius, Carl Georg, Biblioteksbyggnaden i Lundagård. Kapitlets 

fordoa bibliotekshus i Lund. Nybyggnad för anatomiska institutionen 

i Lund 1846, 1847. Orig. i Sthm, KVHAA (Brunii 

saml. 6.) Filmsaml. H. 55: l. (Neg.) 

Brunius, Carl Georg, Korta beskrifningar öfver kyrkor i Skåne. 

Orig. i Sthm, KVHAA (Brunii saml. 8.) Filmsaml. H. 78. (Neg.) 

Brunius, Carl Georg, Lunds universitets byggnadshistoria och en 

öfverblick på detsammas stiftelsegods och aflöningsstater. 1838. 

Orig. i Sthm, KVHAA (Brunii saml. 5.) Filmsaml. H. 55:1. 

(Neg.) 

Brunius, Carl Georg, Museum i Lund. Biskopshuset i dito. Sessions- 

och arkivrum för Lunds domkapitel. Inköp och nedrifning 

af ett eldfarligt hus nära Lunds domkyrka. Uppsättning 

af Tegnersstatyen i Lund. Orig. i Sthm, KVHAA (Brunii saml. 

7). Filmsaml. H. 55:2. (Neg.) 

Burrau, Christian, Min biografi. Ms tillhörigt fru Anna Burrau, 

Lund. Filmsaml. H. 95. (Pos.) 

[Bönböcker.] Två bönbö

Lunds universitetsbibliotek 

Beijer. 1-2. Orig. i Värnbergs arkiv. Filmsaml. H. 136: 1-2. 

(Neg.) 

[Danmark]. Relationer om hvad som förefallet på flere ställen 

under Kriget med Dannemarck och Sverige Aren 1676 till1679. 

Orig. i Sthm, KB (Rålambska saml., Strö bibl. Mscr. Pol. No 

167.) Filmsaml. H. 28. (Neg.) 

Duner, Nils Christofer, Brev till Nils Christofer från a) svenskar, 

b) utlänningar A-L, c) utlänningar M-Z. Orig. i UUB. Filmsaml. 

H. 104 a-c. (Neg.) 

Egils saga ... Se Eyrbyggia saga ... 

Ekelund, Otto Vilhelm, Berättelser och skisser. Sept. 1898 - 

Orig. hos fru Märta Holmberg, Göteborg. Filmsaml. H. 35. 

(Neg.) 

Elers, Johan, Tidens skuggor. Orig. hos fru Tyra Heyden, Lund. 


[Estniska kyrkoböcker.] Samling av avskrifter av estniska kyrkoböcker. 

Avskr. i Hfors, Riddarhusets arkiv. Filmsaml. H. 101: 

1-3. (Pos.) 

Evans, Arthur J. & Mackenzie, Duncan, The Evans and Mackenzie 

excavation notehooks of Knossos, 1901-1929. Orig. i Oxford, 

Ashmolean mus. Filmsaml. H. 133:1-3. (Pos.) 

Eyrbyggia saga . . . Egils saga . .. Orig. i Wolfenblittel, Herzog 

August Bibi. (Cod. 9. 10 Aug. 4:o). Filmsaml. H. 71. (Neg.) 

[Floderus]. Floderus, O. M., Släkten Floderus genom elva generationer. 

Stockholm 1936. Orig. (maskinskr.) i Sthm, KB. Filmsaml. 

H.124. (Neg.) 

Gaunöarkivets pergamentsbrev. E. fotostatkop. i Khvn, RA. Filmsaml. 

H. 87. (Neg.) 

Gegerfelt, Eva Malin Hildur, Släktkrönika. Orig. tillh. dir. S 

Winther, Lund. Filmsaml. H. 94. (Neg.) 

[Genealogiska föreningens arkiv.] Register över personskrifter. 

Orig. i Sthm, Geneal. för:s ark. Filmsaml. H. 107: 1-7. (Neg.) 

[Gotlands län.] Indtaegts-Regnskab for Gullands Len fra Paaske 

1523 til Paaske 1524. Orig. i Kvhn, RA. Filmsaml. H. 103. 

(Neg.) 

Grevillius, Petrus J oannis, Messe- och sångbok, med notskrift 

m. m. Orig. i Sthm, KB (S 118). Filmsaml. H. 57. (Neg.) 

[Gripenhielm, Emund.] Catalogus in Bibliotheca Emundi Gripenhielm. 

Orig. i UUB. Filmsaml. H. 83. (Neg.) 

Gunnersen, Birger. Se Birger Gunnersen. 

Gustavianska samlingen, Uppsala universitetsbibliotek. Se Uppsala, 

Universitetsbiblioteket. 

[Göteborgs nyheter.] Förteckning över dödsannonser i Göteborgs 

62


nyheter 1796-1848. Orig. i Geneal. för:s ark., Sthm. Filmsaml. 

H. 108. (Neg.) 

Hamberg, Knut Theodor, Chinesisches Wörterbuch in Hakka 

English als Fortsetzung eines Cassa Buches von Missionar 

Hamberg 1839-1852 (53). Orig. i Basel, Bibi. d. Basler Missionshauses, 

Abt. Eingeborenensprachen (A II e 5). Filmsaml. 

H. 73. (Neg.) 

[Hansson, Ola.] Hanssonska familjebrev. Filmen upptar några 

brev till vilka orig. helt eller delvis sedermera försvunnit. Filmsaml. 

H. 134. (Neg.) 

Hartmansdorff, August von, Dagboksanteckningar i almanackor 

1809-56. (Hartmansdorffs saml. C.) Orig. i Sthm, RA. Filmsaml. 

H. 45. (Neg.) 

Hauch-Fausböll, Th. Se Möller, Olaus Henrik. 

[Helsingfors, Universitetsbiblioteket.] Katalog över slaviska avdelningen 

vid Helsingfors universitetsbibliotek. Orig. i Hfors 

UB. Filmsaml. H. 81: 1-18. (Pos.) 

[Helsingör, S:t Olai Kirke.] Incriptiones Epitaphia ex Picturae 

quae repeduntur in Templo S:t Olai quod Helsingorae est 

extruitum collecta et exscripta Anno MDCCXXXVIII a Petro 

Orslef. Orig. i Khvn, KB (Ny kgl. S. 647-4°). Filmsaml. H. 31. 

(Neg.) 

[Hildebrand.] Fotografier av Hildebrandska släktmedlemmar samt 

kretsen kring släkten Hildebrand. Orig. tillh. lektor Ingegerd 

Hildebrand, Sthm. Fibnsaml. H. 110. (Neg.) 

Hildebrand, Elis Gustaf Adolf, Register över släktnamn förekommande 

i Post- och inrikes tidningar åren 1800-20. Orig. i Sthm, 

Geneal. för:s ark. Filmsaml. H. 106: 1-2. (Neg.) 

Htilphers, Abraham Abrahamsson, Hiilphers genealogiska samling. 

Orig. i Västerås, Stlb. Filmsaml. H. 92:1--4. (Pos.) 

Institut international de philosophie. Se Petzäll, Åke. 

Juel, Jens, Journal (Dagbok) 1680. Orig. i Khvn, RA (Sverige C. 

No 203.) Filmsaml. H. 56. (Neg.) 

[Kjellberg, Sven Torsten.] Till Sven T. Kjellberg, älskvärd kollega, 

god kamrat, trofast vän den 22 juni 1942. Orig. tillh. Sven 

T. Kjellberg, Bjärred. Filmsaml. H. 132. (Neg.) 

Klint, Joen Petri, Om meteorer. Orig. i Linköping, Stlb. (N. 28). 


[Knossos.] Se Evans, A. J. & Mackenzie, Duncan. 

Koralbok med latinska ord och musik. Orig. i Linköping, Stlb. 

(T 226). Filmsaml. H. 60. (Neg.) 

Koralbok, ord och musik (u. tit.). Orig. i Linköping, Stlb. (T. 

227 a). Filmsaml. H. 59. (Neg.) 

[Kristianstad, Högre allm. läroverket.] Christianstads Scholae- 

63


Orig. hos prof. G. Ljunggren, Sthrn. Filmsaml. H. 33. (Neg.) 

[London, Svenska församlingen.] Kyrckio-book öfwer Brude-wijgningar 

och Bamdoop samt Communicanter och Döde uti Swenska 

Församlingen i London. Uprättad Ahr 1723 af Jacob 

Serenius. Orig. i London, Sv. kyrkans arkiv. Filmsaml. H. 2. 

(Neg.) 

[Lund.] Dokument ang. Lunde Kapitel (handlingar ang. nådsens 

år efter capitulares) 1577-1653. Orig. i Khvn, RA (sign. Univ:s 

arkiv nr 471). Filmsaml. H. 114. (Neg.) 

[Lund, Landsarkivet.] Katalog över handlingar före 1550 i Landsarkivet 

i Lund. Orig. i Lund, Landsark Filmsaml. H.18. (Neg.) 

[Lund, Universitetet.] Collegii academici i Lundh · oförgripelige 

tankar, huru academiska constitutioneme synas kunna förbättras 

och till närwarande tijder lämpas. [Undertecknat av 

Andreas Rydelius.] Orig. i Sthrn, RA. Filmsaml. H. 7. (Neg.) 

[Lund, Universitetet.] Kommission angående akademien i Lund 

1669. l. Protokoll. Relation. 2-4. Akter. Orig. i Sthrn, RA. 

Filmsaml. H. 42:1-4. (Neg.) 

[Lund, Universitetet.] Kommission angående Lunds universitet, 

hospital, domkyrka och domkapitel, skolor och hospital i de 

skånska städerna. Skrivelser 1673-74. Orig. i Sthm, RA Filmsam). 

H. 44. (Neg.) 

Lunds stift. Se Trägårdh, Erasmus. 

[Li.ineburg.] Stamm-Tafeln der Li.ineburgischen Patricien. (Saml. 

bd. fr. 1600-t. innehållande stamtavlor över c:a 70 li.ineburgiska 

släkter.) Orig. i privat ägo. Filmsaml. H. 41. (Neg.) 

Lysander, A Th., Nachrnittagspredigt am zehnten Sonntage nach 

dem Fest der Heil. Drei-Einigkeit. Gehalten in der deutschen 

Kirche zu Gothenburg. 1845. Orig. i Göteborg, Christinae församl.ark. 


Mackenzie, Duncan. Se Evans, Arthur J. & Mackenzie, Duncan. 

[Malmö.] Stads- och fästningsplaner, 1698-1878. Orig. i Sthrn, 

Krigsark (sign. III LLL-QQQ.c.). Filmsaml. H. 112. (Neg.) 

[Malmö, Högre allm. läroverket.] Codex redituum stipend. Anno 

1661. (Den gamla skoleboken.). Orig. i Malmö, H.a.l:s ark. 


Medeltida kyrkostatuter, rör. bl. a. Vadstena kloster. Orig. i Edinburgh, 

Univ. libr. Filmsaml. H. 50. (Neg.) 

Menlös, Daniel, Collegium curiosum & experimentale. Orig. i 

UUB (sign. A 200). Filmsaml. H. 130. (Neg.) 

Möller, Olaus Henrik, [Th. Hauch-Fausbölls avskrifter av en del 

. av O. H. Mällers stamtavlor i Flensburg.] E. ex. i Kvhn, KB 

(Ny kgl. Saml. 2230, fol.) Filmsaml. H. 128. (Neg.) 

5 - Arkiv, samhälle • •• 65


Nilsson, Per L., Det gamla Håslöv. Orig. hos lantbr. Per L. Nilsson, 

Håslövs boställe. Filmsaml. H. 70. (Neg.) 

[Norberg.] Liber antiphonarius från Norbergs kyrka (1500-talets 

början). Orig. i Sthm, KB (A 96 b). Filmsaml. H. 63. (Neg.) 

Ordo canendi in templo sev regvlae oristis servade in primis vesperis 

... Orig. i Sthm, KB (S 106). Filmsaml. H. 62. (Neg.) 

Orslef, Petrus. Se Helsingör, S:t Olai Kirke. 

Oxenstierna, Johan Gabriel, Efterlämnade papper och brev. Orig. 

i Värnbergs ark. Filmsaml. H. 137: 1-5. (Neg.) 

Petzäll, Åke, Ur prof. Åke Petzälls efterlämnade papper. Korrespondens 

rörande Institut international de philosophie. Orig. i 

Paris, Inst. internat. philos. Filmsaml. H. 116: 1-3. (Neg.) 

Post- och inrikes tidningar. Se Hildebrand, Elis Gustaf Adolf. 

[Quiding.] Anteckningar rörande Quidingska slägteri. Orig. hos 

fröken Ida Westdahl, Lund. Filmsaml. H. 88. (Neg.) 

Ragvaldus Ingemundi. Se Leges ... 

Revolutionen 1809 och den därpå följande riksdagen. Orig. i 

UUB (Aske ark.: Landshövding Nordins papper. Nr 50.) Filmsaml. 

H. 49. (Neg.) 

Revolutionen 1809 och regeringsformen. Se Strödda historiska 

handlingar 44. 

[Rinna.] Apniversarium cantionum libellus in coelestis. Numinis 

honorem et laudem ecclesiaque Christianae in Rinna congregetae 

usum accomodum ... 1677, d. 15 apr. consecravit M. Kindius. 

Orig. i Linköping, Stlb (T 230). Filmsaml. H. 61. (Neg.) 

Rolland, Romain, Brev till Verner von Heidenstam 1916-26 (7). 

Orig. på övralid. Filmsaml. H. 85. (Neg.) 

[Rom, Biblioteca apostolica Vaticana.] Catalogus librorum ser: 

Reginae Suetiae qvi Antverpiae reperiuntur. Cod. V at. lat. 8171. 

Orig. i Rom, Bibi. apost. Vat. Filmsaml. H. 93. (Neg.) 

Rydberg, A, Viktor, Ändringar i manuskriptet till Vapensmeden. 

Avskr. i GUB e. orig. i privat ägo. Filmsaml. H. 10. (Neg.) 

Rydelius, Anders. Se Lund, Universitetet. 

Rådsprotokoll för inrikes- och krigsärenden 1723. 1-2. Orig. i 

Sthm, RA. Filmsaml. H. 46. (Neg.) . 

Schartau, Henric, [Handskrivna anteckningar i hans ex. av Biblia 

thet är all then Heliga Skrift ... Sthm 1706-15.] Orig. tillh. 

tandläkare C. Körner, Hässleholm. Filmsaml. H. 117. (Neg.) 

Schou, H.H., Alfabetiskt Register til Kj0benhavns Universitets 

Matrikel 1611-1739. Orig. i Khvn, RA. Filmsaml. H. 127, 

125. (Neg.) 

[Schönbeck.] Schönbeck, Henrik Olof, Biografiska anteckningar 

om Schönbeckskit slägten.- Mina presterliga läroår 1839-41. 

- Minnen och anteckningar. Hesslunda 1841-1859. - Qvis- 

66


tofta 1859-1893-1895. - Tillägg till minnen och anteckningar 

från Qvistofta. Orig. i Sthm, KB (l.s. 16). Filmsaml. H. 

113. (Neg.) 

Schönbeck, Caspar, Epitaphia och Grafiskriffter som finnes vthi 

Lunde Domkörkiö vthi Schone. Orig. i Sthm, KVHAA. Filmsaml. 

H. 32. (Neg.) 

Serenius, Jakob. Se London, Svenska församlingen. 

[Skara.] Skaramissalet. Orig. i Skara, Stlb. Filmsaml. H. 86. (Neg.) 

Skåne. Se Vedel, Anders S0rensen. 

Stobaeus, Kilian, Collegium physicum experimentis illustratum. 

Orig. i UUB (sign. Nord. saml. Mat. handskr. 38.) Filmsaml. 

H. 131. (Neg.) 

[Stockholm.] Reformatio consistorii Stockholmensis. Orig. på 

Dylta bruk, Örebro län. Filmsaml. H. 80. (Neg.) 

[Stockholm, Kungliga biblioteket.] Bibliothecae Christinianae catalogus. 

Orig. i' Sthm, KB (U 202:1). Filmsaml. H. 119. (Neg.) 

[Stockholm, Kungliga biblioteket.] Förteckning över Kungliga 

bibliotekets samling av svenska psalmböcker, tryckta 1818- 

1920. Maskinskr. orig. i Sthm, KB. Filmsaml. H. 105. (Neg.) 

[Stockholm, Kungliga biblioteket.] Handskriftssamlingen. Fornkunskap 

(F-samlingen). Orig. i Sthm, KB. Filmsaml. H. 121: 

1--47. (Pos.) 

[Stockholm, Riksarkivet.] Appelgren. H., översikt över samlingarna 

i Riksarkivets huvudavdelning med förteckningsregister. 

Stockholm 1959. E. ex. i RA. Filmsaml. H. 126. (Neg.) 

[Stockholm, Riksarkivet.] Medeltidshandskrifter. Orig. i Sthm, 

RA. Filmsaml. H. 14. (Neg.) 

[Stockholm, Riksarkivet.] Pergamentsbrev. 1381. Orig. i Sthm, 

RA. Filmsaml. H. 68. (Neg.) 

[Stockholm, Riksarkivet.] Pergamentbrev. 1421. Orig. i Sthm, RA. 


Strödda historiska handlingar 44: Handlingar rörande revolutionen 

1809 och regeringsformen. Orig. i Sthm, RA. Filmsaml. 

H. 48. (Neg.) 

Sunes0n, Anders. Se Anders Sunes0n. 

[Sydow.] Sydow, F., Sydow bezw. von Sydow. Versuch der Darstellung 

einer Geschlechterfolge. Orig. i Berlin, Bibl.d.Ver. Herold 

zu Berlin. Filmsaml. H.100. (Neg.) 

Söderblom, Nathan, Anteckningar till Gifford. Ser. 2. Orig. i 

UUB. Filmsaml. H. 75. (Neg.) 

Tegner, Esaias, Brev till Martina von Schwerin 1820-25 (57), 

l dikt. Orig. på Skarhult, Skåne. Filmsaml. H. 3. (Neg.) 

Thomander, J. H., Brev till P. Wieselgren 1831-60. Orig. i GUB 

(Wieselgrenska saml.) Filmsaml. H. 79. (Neg.) 

67


Thorild, Thomas, Thorildiana. Orig. i Trolle-Ljungby ark., Skåne. 


Trolle-Ljungby arkiv. Se Andersson, Gustaf. 

Trädgårdh, Erasmus, Anmärkningar öfver nya kyrkio-lagsutkastet 

ifrån Lunds stift ingifne d. 20 maj [1738]. Orig. i Upps. domkap:s 

ark. Filmsaml. H. 89. (Neg.) 

[Uppsala, Universitetsbiblioteket.] C-katalogen. Codices medii aevi 

latini ... E. UUB:s arbetsex., avskr. nr 4, 1950. FilmsamJ. H. 

74. (Neg.) 

[Uppsala, Universitetsbiblioteket]. Förtekning på framledne herr 

professoren ... T. Bergmans boksamling, sådan, som den ... 

till kong!. academien i Upsala blifvit uplåten och den 12:te, 

13:de, 14:de, 15:de, 16:de, 18:de, 19:de, 20:de och 21:ste julii 

år 1785 . . . blifvit inventerad. Orig. i UUB (sign. Bibi. arkiv 

K. 48). Filmsaml. H. 37. (Neg.) 

[Uppsala, Universitetsbiblioteket]. Katalog över Gustavianska 

samlingen. Avskrift. Orig. i UUB. Filmsaml. H. 96. (Neg.) 

[Uppsala, Universitetsbiblioteket.] Medeltidshandskr. C 64. Orig. 

i UUB. Filmsaml. H. 90. (Neg.) 

[Uppsala, Universitetsbiblioteket.] Medeltidshandskrifter. (C-saml.) 

[Valda handskr. ur C-saml. jämte E 131-132, sammanlagt 

467 handskr.] Orig. i UUB. Filmsaml. H. 38. (Pos.) 

[Vadstena kloster.] Breviarium från Vadstena kloster. Orig. i 

Sthm, RA (Skoklostersaml. Ms 4:o 2). Filmsaml. H. 23. (Neg.) 

Vadstena kloster. Se även Medeltida kyrkostatuter. 

Vedel, Anders S0rensen, [Anteckningar och samlingar till Skånes 

topografi.) Orig. i Khvn, KB (Gl kgl Saml. 2336 4:o). Filmsam!. 

H. 118. (Neg.) 

Winstrup, Peder, Biskop Peder Winstrups till kanslern Christen 

Thomesen 18 juli 1653 insända förteckning på "nödtörfftige 

prester". Orig. i Khvn, RA (Da Kanc. Henlagte Sager. 1653 

18/7). Filmsaml. H.102. (Neg.) 

[Väsby.] Kyrkobok 1755-1808. Orig. i Väsby kyrkas arkiv. 


[Väsby.] Wäsby kyrkobok, innehållande anteckningar om barns 

födelse och dop, om brudfolks vigsel, och om begrafningar, 

under åren 1689-1755. Orig. dep. av Väsby hembygdsför. i 

Lund, Landsark Filmsaml. H. 21. (Neg.) 

[Ystad.] Förteckning över arkivhandlingar ur magistratens och 

rådstufvurättens i Ystad arkiv. Orig. i Lund, Landsark Filmsaml. 

H. 19. (Neg.) 

[Ystad.] Ystad skolas album 1703-1900. Orig. i Ystad, H.a.l:s 

bibl. Filmsaml. H. 111. (Neg.) 

Åkerman, Carl Viktor, Från morfars och mormors tid. Minnen 

68


och hörsägner. 1-2. (D. 2 m. tit.: Minnen och anteckningar.) 

Orig. hos fru Märta Åkerman, Ängelholm. Filmsaml. H. 25. 

(Neg.) 

Oelreich, Bernhard, Brev till Hedvig Eleonora 1667-73. Orig. 

i Sthm, RA. (Kungl. arkiv: Skrivelser t. änkedrottn. Hedvig 

Eleonora.) Filmsaml. H. 43 (Neg.) 

[Övedskloster.] Inventarierna på Övedskloster. Maskinskr. orig. 

på Övedskloster, Skåne. Filmsaml. H. 84. (Pos.) 

Oktober 1971. 

Margareta Donner

Översikter och granskningar 

Orakelteknik för framtidsplanering 

Det är självklart, att den ständigt ökande information, som 

framställs i dagens samhälle, medför allt starkare krav på sovring 

i och bearbetning av informationsflödet för skilda avnämares 

behov, vare sig det gäller forskning och utbildning, näringsliv 

eller offentlig förvaltning. Samtidigt har för länge sedan papperet 

upphört att vara enda informationsbärare. Telefon, radio, 

TV, film och datorer har trängt igenom som informationsbärare 

och informationsförmedlare och därvid åstadkommit stort rabalder 

för informationshauterare av alla kategorier. Den i dag fungerande 

organisationen inom främst arkiv- och biblioteksväsendet 

står inför den inte alltför lättaxlade uppgiften att dels klara det 

rasande informationsflödet åt forskning och förvaltning dag för 

dag, dels på sikt dämma upp flödet och styra det in i fåror, som 

ger så många avnämare som möjligt optimal information med 

bl. a. - förhoppningsvis - bibehållen kontroll över offentlighet 

och sekretess. Vad gör man inför hotet av en syndaflod? Man går 

till oraklet. 

En framtidsbedömning med Delfi-teknik. Information, dokumentation 

och media (Allmänna förlaget, 1971, 86 s) heter den 

slutrapport, som statskontoret presenterat efter ett försök att 

åstadkomma underlag för en framtidsplanering på informationsoch 

dokumentationsområdet. I syfte att öka effektiviteten i de 

statliga myndigheternas långsiktsplanering (utom gränsen för 

programbudgetcykeln, dvs. mer än 6 år) har man i ett tillämpnings- 

och utvecklingsprojekt på planeringsområdet tillämpat den 

s k Delfi-metoden, först använd av Dr Olaf Helmer, Rand Corporation, 

USA. Boken vänder sig till alla, som är verksamma inom 

långsiktig planering och engagerade i debatten om informationens 

roll i det framtida samhället. Den sägs också ge "en fantasieggande 

utblick över följderna av modern informationsoch 

kommunikationsteknologi för forskning, utbildning, näringsliv 

och förvaltning samt inte minst för den enskilde individen". 

Den sista tredjedelen i arbetet upptas av en redogörelse för 

Delfi-tekniken. Metoden har tidigare inte prövats i liknande sammanhang 

i Sverige, varför det förefaller motiverat med en ingå- 

70

6versikter och granskningar 

ende beskrivnig av statskontorets arbetssätt. Man framhåller, att 

det är en visionär metod, som kan utgöra ett första led i en långsiktsplanering 

i och med att man identifierar nya problemområden, 

som behöver uppmärksammas. Delfi-metoden lämpar sig 

för stora problemkomplex beroende av samplanering och har 

således bedömts passa för informationsoch dokumentationsområdet 

(arkiv, bibliotek, informationsoch dokumentationscentraler 

av skilda slag). I det föreliggande försöket har statskontoret inriktat 

sig på de vetenskapliga biblioteken och sett på deras anpassning 

till en framtida miljö med dess nya krav på utbyggd forskning 

och utbildning och krav även från förvaltning och näringsliv. 

Man skall alltså inte bli förvånad, om andra informationshanterande 

institutioner kommit i skymundan i arbetet. Problemen 

gäller naturligtvis även dessa, kanske i synnerhet arkivinstitutionerna 

med sina väldiga fonder av otryckt material samt förvaltningarnas 

eget otryckta material av senare årgångar än arkivinstitutionernas. 

Metoden innebär, kort beskrivet, att ett tämligen stort antal 

experter från ett problemområde utfrågas, i detta fall i tre omgångar. 

Försöksledargruppen (statskontoret) utarbetar ett antal 

frågor till en första enkätomgång. Experterna avger, anonymt 

för varandra, svar på frågorna, som därefter bearbetas av försöksledarna. 

Därefter går dessa ut med nya frågor i en andra omgång, 

tar in de anonymt avgivna svaren, bearbetar dessa och går ut med 

en sista omgång frågor till experterna. Genom en sådan styrning 

av frågorna samt de anonymt och därmed kanske mera hämningslöst 

avgivna svaren, sållar försöksledarna fram ett antal problemområden, 

som bör bli föremål för långsiktsplanering. Metoden 

karakteriseras som intuitiv och tjänar tre huvudsyften: 

att formulera ideer och beskriva händelser i framtiden 

att bedöma, när en ide förverkligas eller en händelse inträffar 

att bedöma en viss händelses önskvärdhet. 

Det skall observeras, att man genom att föra undan sådana 

händelser och förlopp, som av experterna bedöms som mindre 

önskvärda, kan ge en kraftig styrning åt långtidsplaneringen på 

loD-området. Vid tillämpning av Delfiförsökets resultat är det 

således ett mäktigt ansvar som vilar på både försöksledare och 

experter! 

I detta försök har man arbetat med mer än 40 experter främst 

på beslutsfattande nivå från följande områden: 

bibliotek och dokumentation 

utbildning och forskning 

informationsbehandling och datateknik 

näringsliv och förvaltning 

71

översikter och granskningar 

De flesta har låtit publicera sina namn. 

Utom slutrapporten har statskontoret sammanställt en bakgrundsrapport 

om försöket samt resultatrapporter från var och en 

av de tre frågeomgångarna. Den som noga vill tränga in i försöksmetoden 

och även den miljöprognos och problembestämning, som 

har kommit ut av undersökningen, bör söka ta del även av dessa 

promemorior (stencil hos statskontoret). slutrapporten är med 

sin uppläggning från sammanfattning på bokens första sidor till 

alltmer detaljerade och fylligare beskrivningar lätt att fästa i minnet 

men något tjatig att ta sig igenom. 

Den framtidsbedömning, som kommit fram av undersökningen, 

ter sig på följande sätt. Försöksledningen har delat upp loD-verksamheten 

i fem steg: förvaring, förmedling, sökning, bearbetning 

och analys. Vissa organ torde enligt rapporten specialiseras på 

förvaring eller förmedling, andra på sökning, bearbetning och 

analys. Särskilda loD-organ (specialbibliotek, informationsoch 

analyscentraler) skulle då avlasta t ex forsknings- och utbildningsinstitutioner 

från informationsinsamling. De särskilda loDorganen 

skulle arbeta med avancerade tekniker, som kommer att 

stå till buds i fråga om sökning och bearbetning av information. 

Deras dokumentationsarbete väntas alltmer bli avnämarinriktat. 

Rutinarbete som förvaring, förmedling och enkel sökning kan däremot 

mekaniseras med hjälp av datorer och nya media: digitala 

(maskinläsbara) media, bildtelefon och skilda slag av film kommer 

att göra informationsförmedlingen och lagringen billigare. 

Man presenterar i stora drag, vad som enligt experterna väntas 

inträffa under 1970-, respektive 1980- och 1990-talen. 

För 1970-talet väntar experterna inga mer djupgående förändringar. 

Sammanfattningsvis ser listan över 1970-talets händelser 

ut på följande sätt: 

"Konsumenter får direktkontakt med konsumentupplysningsregister 

med hjälp av datateknik. 

storföretag bygger upp isolerade, datorbaserade informationssystem. 

Datorer utnyttjas för effektivisering av rutinprocesser inom 

biblioteksväsendet som utlån, förvärv, och katalogisering. 

Traditionell dokumentförmedling och -förvaring är bibliotekens 

huvuduppgift, men den aktiva abstracts- och referensservicen 

utökas. 

Information lagras till allra största delen i tryckt form". 

För 1980-talet är listan utökad med viss användning av bildtelefon 

och av videobandspelare. De sociala informationssystemen 

står till den enskildes förfogande för information om rättigheter 

och skyldigheter. Datorer, specialanpassade för dokumentation, 

n


kommer i allmänt bruk och genom bildterminaler kan man 

"bläddra" i bibliografier och referensregister. Det tryckta materialet 

tros fortfarande dominera, även om vetenskapliga tidskriftsartiklar 

och en del offentligt tryck lagras i digital form. 

Under 1990-talet och senare tillkommer tredimensionell färg 

TV allmänt använd liksom bildtelefonen. Maskiner kan översätta 

mänskligt tal till maskinhanterlig form och elektroniska kommunikationssystem 

gör, att man kan undvika mångdubbellagring 

av informationer. (Här har felaktigt angivits, att man "onödiggör 

fysisk förflyttning av information", vilket bör vara fysisk 

förflyttning av informationsbärare.) Vidare skulle ungefär hälften 

av informationsmängden förvaras på elektroniska media och 

integrerade informationssystem för bibliotek-forskning-förvaltning 

byggas upp. Slutligen förutspås, att "Innovationsdatabaser tillhandahåller 

ideer och uppslag för exploatering". Framtidsbedömningarna 

beskrivs också närmare med bl. a. grafer och med skilda 

avsnitt, där man penetrerar årtiondena med uppläggningen huvuddrag, 

media, funktion, struktur och teknik. 

I försöksledningens kommentar till framtidsbedömningen konstaterar 

man en avsevärd breddning av loD-organens verksamhetsområde. 

Man anar också, att analys- och bearbetningsservice 

kommer att få en allt större betydelse, liksom nya reproduktionstekniker, 

överföringstekniker, m. m. Bibliotekens traditionella 

roll, innebärande förvaring och förmedling av dokument (är dokument 

i denna betydelse faktiskt vedertagen?) skulle skjutas alltmer 

i bakgrunden. Gemensamma bakgrundsenheter skulle skapas 

för förvaring, förmedling och enklare sökning, som ovan nämnts. 

Analys och bearbetning tros däremot ske manuellt och med 

"avnämaranpassad service". Digitala media och film kommer att 

spela en stor roll för lagring ("arkiv lagring") av information. Detta 

ger snabbhet vid förflyttning av information. Oron för missbruk av 

de stora informationssystemen framhålls. Samordnings- och planeringsorgan 

för hela loD-området behövs, liksom en kraftig utbildningsinsats 

för både producenter och avnämare av information, 

särskilt med avseende på bearbetning och analys. Man konstaterar 

också, att stora arbetsinsatser behövs för att utreda de statliga 

myndigheternas hantering av sina informationsflöden. Deras hantering 

måste anpassas till loD-området i övrigt. 

En undersökning av ovanstående slag är naturligtvis både rolig 

och nödvändig. Den behövs över hela informationsoch dokumentationsområdet. 

Kvalificerade utredare gör givetvis inte halt 

vid det tryckta arbetet eller dess kommande motsvarighet i digital 

form utan går vidare. ut till det otryckta, alltid unika underlag, 

som arkiv.handlingar i 'visuellt läsbar eller digital form utgör. Om

6versikter och granskningar 

man bortser från en viss yvighet i presentationen av denna enkät 

- berömda beteendevetares trossatser som "N huvuden är bättre 

än ett" som motivering för en omfattande expertgrupp är påfrestande, 

liksom ett antal meningslösa flödesscheman - är undersökningen 

värdefull för den del av loD-området, som arkivväsendet 

utgör. Värdet ligger främst i, att man ser om sitt hus och 

börjar tänka på arkivens framtida informationsbehandling och 

informationskontroll till skilda avnämares fromma. 

Vi måste ta tag i våra principer och system och skaka dem. 

Det känns så angeläget, att med införandet av ADB-rutiner blåsa 

på proveniensprincipen och allmänna arkivstadgan för att klara 

ut de svårlösta ansvarsfrågor, som blir följden av, att en arkivbildare 

lejer ut tillverkandet av en arkivhandling åt en annan 

myndighet, oftast med konsulters hjälp. Ovanför sig har arkivbildaren 

dessutom oftast en systemorganiserande enhet eller myndighet, 

som bestämmer, vilka handlingar som skall finnas och hur 

de skall se ut. Vem är ansvarig arkivbildare och -förvarare? 

Vi måste få billigare förvaring och förmedling av handlingar. 

Filmen återfinns i detta sammanhang. Frågeställningen blir här, 

det har redan visat sig på åtskilliga håll, förvaring av originalhandling 

kontra förvaring av mikrofilm med förstöring av filmat 

original. säkerhetsfilmning med bibehållande av original är en 

fråga i andra hand, åtminstone ute hos förvaltningarna, både 

statliga och kommunala. 

Vi vet, att gallringen måste intensifieras, varför gallringsmetodiken 

bör diskuteras, kanske förnyas för att undvika svåra lägen, 

med t ex urval av typarkiv, som förekommer i dag. 

Gallringen likSom filmfrågan berör båda beständigheten hos 

informationsbärare och de kostnader, som är förknippade med den. 

Återsökningskraven blir allt större och gör det alltmer påträngande 

och intressant att ruska om i förteckningsplaner, dossiersystem, 

registreringsmetoder och förvaringssätt 

Står sig system och principer är det kanske skönt. Gör de det 

inte, får vi väl arbeta fram nya eller åtminstone vara öppna för 

nödvändiga förändringar. Målet för arkivväsendet är ju alltid 

detsamma, förvaring, förmedling, analys och bearbetning av information 

åt utbildning, forskning, åt förvaltning och den enskilde, 

allt i enlighet med tryckfrihetsförordning, sekretessbestämmelser 

o. a. lagstiftning. Informationen må sen ligga på papper 

eller plast, vara ögonblickligen läsbar eller kräva en viss procedur 

för att bli det. Något orakel är vi väl inte betjänta av, men en 

genomarbetning och utredning av vitala och ofrånkomliga problem 

inom vår del av informationsflödet. Dataarkiveringskommitten 

och riksarkivet har bördan och fördelen av att mera direkt 

74


komma i kontakt med problemen i sin helhet. Problemdiskussionen 

behöver breddas och spridas. Det kan ske genom att enskilda 

arkivmäns utredningar trycks och sprids men sker kanske bättre 

genom arkivseminarier med tryckta rapporter av t. ex. den danska 

typen. (Jfr nedan avdelningen Arkivfrågor .. . Danmark, s. 85). 

Man löser inga problem på detta sätt, men man kan bereda deras 

lösning och kanske på så sätt utnyttja våra otillräckliga resurser. 

Det skulle kunna ge glans och nytta åt vardagen både framför 

depåns hyllmetrar och inför förvaltningen. 

Britt Hedberg 

AktueiJa arkivproblem 

Den svenska arkivlitteraturen har under 1971 fått ett väsentligt 

och för framtiden utan tvivel betydelsefullt tillskott genom arkivrådet 

Nils Nilssons bok Arkiv i rörelse; Essayer och kåserier 

(Norstedts, Stockholm 1971, 176 sidor). Den har tidigare kortfattat 

anmälts av Axel Norberg i Nordisk Arkivnyt nr 2/1971. 

Boken består av fyra huvudavdelningar; de tre första innehåller 

uppsatser; den fjärde och sista utgöres av 14 kåserier om arkiv, 

samlade under den gemensamma titeln "Glömda minnesförråd". 

Författarens framställning spänner över vida fält. Redan en uppräkning 

av titlarna på de i skriften ingående essayerna illustrerar 

detta. Som inledning till huvudavdelning I möter läsaren en programmatisk 

essay, kallad "Arkiven - en tillgång eller en belastning?"; 

därpå följer uppsatserna "Vi och våra papper"; "Problem 

kring föreningsarkiven"; "Kvinnornas arkiv"; "Fotografier i 

fara". Huvudavdelning II innehåller uppsatserna "Arkivarieprofilen"; 

"Fältarbetet och arbetsfältet"; "Landsarkiven och hembygdskänslan; 

"Att minnas i teknikens tidsålder". Avdelning III 

utgöres av två essayer "Arkivens värde" och "Stämningar i ett 

arkiv". De kåserier som avslutar boken (s. 115-175) består av 

lärda, ofta djuplodande reflexioner över arkivens värde, över 

deras, arkivmännens och samlarnas roll för och i kulturutvecklingen. 

Ofta förekommer i detta avsnitt anknytningar till citat i 

eller händelser ur den stora litteraturen, svensk såväl som internationell. 

Framställningen har till sitt innehåll mycket gemensamt 

med de mer teoretiskt inriktade essayerna, dvs. inledningsuppsatsen, 

vidare "Arkivens värde" och "Stämningar i ett arkiv". 

Författaren framhåller, att arkiven visserligen är föga kända, men 

att de för samhället, vetenskapen - inte bara historievetenskapen 

utan också flera andra såsom samhälls- och beteendevetenskaperna 

och språkvetenskapen - och hela vår kultur är omistliga. 

De utgör en av våra viktigaste kunskapskällor. Farhågorna för att 

vi skulle drunkna i de under senare år våldsamt växande arkiv- 

75


sonal tillgänglig för inventeringar och ordningsarbeten samt utrymmen 

att emottaga arkiv av detta slag, i större utsträckning 

än vad under tidigare år skett, måste uppmärksamma dem. Glädjande 

nog har så ju redan börjat ske genom utbyggnaden av riksarkivets 

tredje sektion, genom anslåendet av särskilda medel för 

inventeringar av enskilda arkiv, däribland föreningsarkiv, m. m. 

Det är att hoppas, att verksamheten ytterligare kan utvidgas. Som 

Nilsson framhåller föreligger de största problemen för de många 

lokala föreningsarkivens vidkommande. Ett gott samarbete mellan 

existerande arkivinstitutioner, till vilka insamlingsverksamheten 

bör knytas, kan här göra mycken nytta. När landsarkivens lokaleller 

personalresurser inte räcker till med hänsyn till andra upp- 

. gifter borde kanske den eventuella möjligheten av deposition av 

föreningsarkiv i respektive kommunarkiv övervägas. Med denna 

lösning kan önskemål om föreningsarkivens lokala förvaring tillgodoses. 

Uppgift om sådan deposition bör tillställas riksarkivet 

och resp. landsarkiv. 

I "kvinnornas arkiv" berättas med exempel främst från det av 

författaren ordnade stora Esplundaarkivet om det kulturhistoriskt 

intressanta material som kan påträffas i från kvinnor härrörande 

arkiv. Naturligtvis är det forna tiders herrgårdsmiljö som främst 

speglas i nämnda källa. Det skulle ha varit intressant med jämförelsematerial 

från andra socialgrupper. Tyvärr är väl sådant 

sällsynt. Om det alltmer vaknande intresset för material av detta 

slag vittnar tillkomsten av det i Göteborg verkande K vinnohistoriskt 

arkiv. Om dess samlingar se Beata Losmans presentation 

ovan s. 41. 

Uppsatsen "Fotografier i fara" tar till behandling upp bildens 

situation i vår tid. För några generationer sedan var fotografiet en 

sällsynthet. Nu råder bildöverflöd. Bevaras ett tillräckligt urval 

av detta källmaterial? Särskilt museerna har lagt upp fotosamlingar. 

Nordiska museets samling omfattar omkring 450.000 negativ. 

Både vetenskapliga bibliotek - som Kungliga biblioteket och 

Universitetsbiblioteket i Uppsala - och stadsbibliotek har även 

skaffat sig sådana. Dessa samlingar har ofta inriktning på bemärkta 

personer eller på den stad, vari biblioteket är beläget. 

I vart fall är utgångspunkterna speciella och begränsningen till 

vissa ämnesområden ofta mycket sträng. Sveriges Radio och tidningarna 

har ofta stora bildarkiv. I åtminstone de senare kan 

hårda gallringar förekomma. De svenska arkivinstitutionerna har 

däremot i mycket ringa utsträckning samlat fotografier. Annorlunda 

är läget i vissa andra stater, t. ex. USA och Sovjetunionen, 

där bildarkiv utgör avdelning av nationalarkivet resp. sorterar 

under statens arkivförvaltning. Nilsson anser tiden nu vara mogen 

77


att överväga, huruvida i Sverige insamlingen sker efter tidsenliga 

linjer, om allsidigheten, helheten och sammanhanget blir tillgodosedda. 

Registreringsprinciperna bör prövas, likaså frågan "i vilken 

utsträckning fotografiska bestånd bör sammanhållas efter 

proveniensmässiga grunder". Lokalfrågan och problemen med 

hjälpmedel för förvaringen beröres. Det är önskvärt, att säkra 

upplysningar om vad de bevarade fotografierna föreställer inhämtas, 

och att ett brett upplagt insamlingsarbete igångsättes. Det sistnämnda 

måste fördelas mellan många institutioner. Arkiven bör 

allvarligt fråga sig i vilken utsträckning de bör medverka, "hur 

långt deras ansvar på detta område sträcker sig." I varje fall vore 

ett visst samarbete mellan arkivmyndigheterna och dem som sköter 

insamlingen önskvärt. Författaren vill framhålla vikten av att 

frågan blir utredd och debatterad. Man får hoppas, att hans essay 

kommer att fungera som incitament till en diskussion med inlägg 

från museimän, tidningsfolk och radiomän, historiker med 

intresse för bilden som källmaterial och sist men inte minst från 

arkivsidan. För egen del anser jag, att de fotografisamlingar som 

kan ingå i en myndighets arkiv (t. ex. fotografier av fångar) 

naturligtvis ej bör utbrytas ur arkivet. Om vidare hos exempelvis 

en diakonissanstalt vid sidan av arkivet en fotografisamling finnes 

bevarad synes denna böra ordnas och förtecknas som en särskild 

enhet. stora problem beträffande identifieringen av personer och 

andra motiv kan uppstå. Också tidfästningen av fotografierna kan 

vålla bekymmer. Om deras stora värde som (kultur)historisk källa 

torde allmän enighet råda. Samverkan i någon form mellan inventerande 

organ, i vilken samverkan arkivmyndigheterna deltoge, 

vore alltid till nytta. Huruvida arkiven mer aktivt borde, eller 

i praktiken kunde, deltaga i inventerings- och insamlingsarbete 

av fotografier, är en fråga väl värd att diskutera. På den punkten 

kan delade meningar tänkas råda. 

Av de fyra essayerna i huvudavdelning II behandlar tre i särskilt 

hög grad landsarkiven och deras verksamhet. J ag syftar på 

"Fältarbetet och arbetsfältet", "Landsarkiven och hembygdskänslan" 

samt "Att minnas i teknikens tidsålder". Deras innehåll 

har på grund av ämnets art många drag gemensamma. 

I den förstnämnda uppsatsen tecknar Nilsson utvecklingsgången 

i landsarkivens arbete från deras tillkomst omkring senaste sekelskifte. 

Vid sidan av det ursprungliga och alltjämt livligt fortgående 

depåarbetet - att ta emot, ordna, förteckna och på skilda 

sätt tillhandahålla handlingar från de olika lokala statsmyndigheterna 

- har successivt ett alltmer intensivt bedrivet fältarbete 

vuxit fram. Verksamheten har blivit avsevärt mer utåtriktad. 

Framför allt har gallringsfrågorna kommit att inta en central plats. 

78


Servicearbeten åt olika myndigheter, gärna i form av lagarbeten, 

förekommer ofta. Faktorer som bidragit till denna utveckling är 

bl. a. skyddssynpunkterna, arkivgallringen, täta och omfattande 

omorganisationer inom förvaltningen. över huvud taget är den 

snabba samhällsomvandlingen av grundläggande betydelse. Fältarbetets 

utvidgning innebär för Nilsson en "naturlig expansion, 

en intressevidgning som snarast medfört en mera markerad helhetssyn 

på arkiven och arkivvårdsproblemen". Depåarbetet har 

förlorat terräng under senare tid. Men det finns ingen anledning 

att tro, att det kommer att minska i betydelse. Arkiven kommer 

att tillföras nya bestånd av handlingar, som kan medföra en förnyelse 

av denna verksamhet. Arkivförteckningar, register och översikter, 

troligen utformade genom samma typ av lagarbete som 

fältverksamheten medfört, kommer att behövas. En aktuell uppgift 

är att söka skapa eller upprätthålla en rimlig balans mellan 

depå- och fältarbete. Motsättningen mellan dessa båda verksamhetsgrenar 

är delvis skenbar. Utifrån detta resonemang skisserar 

så författaren arkivväsendets uppgifter såsom bestående av följande 

komponenter: sovring av arkivmaterialet (dvs. gallring), 

bevarandet av arkiven, tillgängliggörande av arkiv - i sin tur 

bestående av flera moment - forskning och utbildning. Inte minst 

utbildning av myndigheternas arkivvårdare är en viktig uppgift. 

Ett av arkivväsendets verkligt grundläggande problem, frågan 

om stora eller små landsarkiv, tas upp till behandling i "Landsarkiven 

och hembygdskänslan". Att nämnda institutioner blivit 

ett fundament för hembygdskunskapen framgår tydligt av hembygdsböckerna, 

som ju i hög grad bygger på material ur landsarkiven. 

Men står dessa i ett lika levande samband med hembygdskänslan? 

Eller betraktas de som oåtkomliga och slutna, som 

främmande för de flesta? Det har ju - åtminstone förr - yppats 

önskemål om att de olika arkiven för alltid skulle bevaras i hembygden. 

Nu förhåller det sig som bekant så, att landsarkiven under 

decennierna efter sin tillkomst räddade de tidigare kringspridda, 

oordnade och dåligt förvarade arkiven. Om flera av dessa 

torde kunna sägas att de löpte fara att helt förstöras. Efter att ha 

kommit till landsarkiven har arkiven där ordnats och förtecknats. 

Register av olika slag över innehållet kan ha upprättats. De hos 

landsarkiven förvarade arkiven av olika slag kompletterar, korrigerar 

och balanserar varandra. A v flera skäl är landsarkiven bundna 

till myndigheternas distriktsgränser. Även om nuvarande distriktsindelning 

för landsarkiven kan diskuteras finns skäl att räkna 

med stora landsarkivdistrikt även i framtiden. Landsarkiven blir 

i så fall mindre beroende av de nu så ofta förekommande ändringarna 

i den administrativa gränsdragningen olika myndigheter 

79


emellan. Anknytningen till forskning av olika slag underlättas, 

vidare rationell uppdelning av arbetsuppgifterna och specialisering. 

Framför allt ökas möjligheterna att anskaffa en tillräckligt omfattande 

och modern utrustning, nödvändig också med tanke på 

nya lagringsmedel för information, vilka ställer allt större krav 

på tekniska hjälpmedel och däri förfaren expertis.- Fördelama 

med stora arkiv, helst förlagda till universitetsstäder där den nödvändiga 

kontakten med vetenskapen lätt kan vidmakthållas synes 

mig uppenbara. Någon känslomässig spärr mot att besöka landsarkiven 

behöver ej och får ej finnas. Hembygdskänslan har sin 

underbyggnad i det hos dem förvarade källmaterialets fakta. 

Den utveckling i riktning mot ökat fältarbete som Nilsson skildrat 

torde ha välkomnats av majoriteten arkivmän. Att fältarbetet 

är något mycket värdefullt för arkivvården råder väl numera 

allmän enighet om. Sysslandet med ordnings-, gallrings- och förteckningsfrågor 

ute hos en myndighet, med frågor om arkivlokalers 

anordnande, med diarie- och dossierplaner innebär en för 

vederbörande tjänsteman ofta stimulerande uppgift av annat slag 

än det vanliga, annars också roliga depåarbetet Vad som gör 

landsarkivtjänst så intressant är främst de varierande arbetsuppgifterna 

och rikedomen på i arkivet förvarat källmaterial av olika 

slag. Fältarbetet kan göra kontakterna med myndigheterna lättare. 

På det centrala planet ökar det arkivväsendets goodwill. Men 

denna verksamhet kräver tid och arbetsinsatser. Om flera oordnade 

arkiv medan livlig fältverksamhet pågår levereras tilllandsarkivet 

och forskning och förvaltning önskar uppgifter ur dem, 

kan den rådande personalbristen försvåra landsarkivets möjligheter 

att tillmötesgå önskemålen. Mot bakgrund härav är Nilssons 

uttalande s. 71 om uppgiften att skapa en rimlig balans mellan de 

olika aktiviteterna något man helhjärtat kan instämma i. Praktiskt 

kan balansen ta sig det uttryck, att man under vissa perioder mera 

ägnar sig åt fältarbete, under andra mera åt depåarbete, allt efter 

omständigheterna. Att landsarkivens inspektionsverksamhet bedrives 

intensivt är under alla förhållanden viktigt. 

Det har känts lockande att också taga upp några andra punkter 

i Nilssons uppsatser kring landsarkiven till kommentar. Av utrymmesskäl 

berör jag dock endast en fråga. Landsarkiven får under 

det närmaste decenniet emottaga stora leveranser, delvis av 

nyare arkivalie'r. Måhända kan leveransfristerna komma att allmänt 

förkortas. Man bör under alla förhållanden räkna med 

dels en ökning i forskarfrekvensen, dels och kanske framför allt 

en stor ökning av antalet brevförfrågningar och önskemål om 

utredningar, inte bara från allmänheten utan också från myndigheterna. 

80


Som framgått ger Nilsson i sin bok en översikt över och tar 

till debatt upp flera av arkivväsendets viktigaste sidor och just 

nu mest väsentliga problem. Skriften kan med fördel användas 

som underlag vid de kurser i eller föreläsningar om arkivvård 

som i olika sammanhang anordnas. Den borde läsas och begrundas 

inte bara av arkivmän utan också av vetenskapsmän tillhörande 

olika discipliner. Mycket önskvärt vore också, att den uppmärksammades 

av chefer för och personal vid centrala och lokala 

myndigheter, hos vilka den kan väntas skapa ökat intresse och 

förståelse för arkivväsendets roll och arkivvårdens betydelse i 

dagens samhälle. 

Hugo Karlsson 

Reduktionsmyndigheternas organisation och arkivhistoria 

Under de senaste decennierna har ett flertal avhandlingar och 

andra arbeten ägnats reduktionen och räfsterna under 1600-talets 

senare hälft. En väsentlig orsak till det uppflammade intresset 

för dithörande problem har varit, att reduktionsoch räfstmyndigheternas 

arkiv, som förvaras i kammararkivet, efter fyrtio års 

intensivt arbete numera blivit ordnade och förtecknade. Som alltid 

visar sig arkivmännen här som vägröjare för historikerna. Samtidigt 

har det kanske klarare än i många andra fall framgått, att 

arkivordningsarbetet förutsätter en historisk inlevelse i det material 

man ordnar. För att överhuvud förstå sammanhangen i de 

svåröverskådliga och splittrade samlingar, som reduktionsoch 

räfstmyndigheterna lämnade efter sig, måste ordnaodet föregås 

av ett ingående utredningsarbete om hela den invecklade administration, 

som dessa myndigheter, tillsammans ett fyrtiotal, bildat. 

Den som utförde huvudparten av dessa förvaltningshistoriska 

undersökningar var arkivarien, sedermera rektorn för Humanistiska 

läroverket i Sigtuna docenten Arne Munthe. 

När Munthe år 1927 inträdde i riksarkivets tjänst och fick sin 

tjänstgöring förlagd till kammararkivet, hade detta i fem år tillhört 

riksarkivet, och dess förste chef Bertil Boethius hade utfört 

det grundläggande inventeringsarbetet över bestånden. Munthes 

uppgift blev att studera och utarbeta en plan för reduktionsarkivens 

slutliga ordnande. Redan våren 1928 framlade han en första 

översikt över de centrala reduktionsmyndigheternas arkiv och organisation, 

och i en rad tjänstepromemorior presenterade han 

under de följande åren organisationsundersökningar för myndighet 

efter myndighet men hann ej slutföra arbetet, innan han 1948 

lämnade arkivbanan för rektoratet i Sigtuna. 

Redan dessförinnan stod det klart, att dessa promemorior, som 

6 - Arkiv, samhälle ... 81


primärt tjänade det pågående ordningsarbetet inom arkiven, var 

värda att publiceras. Så skedde redan 1932 med utredningen om 

Likvidationskommissionen (MRA 1931 s. 83 ff). Ar 1936 publicerade 

Munthe i Historisk tidskrift en närgränsande undersökning 

Till förmyndarräfstens historia. Några källkritiska bidrag. Det 

väckte därför ett visst uppseende, att han med den djupa insikt, 

han fått om reduktionstiden, för sin doktorsavhandling 1941 icke 

valde ett centralt reduktionshistoriskt ämne utan i stället med 

arbetet om Joel Gripenstierna, vilket gav honom docentur vid 

Stockholms högskola, i biografiens form gjorde en studie av den 

statsfinansiella krisen under Karl XI. 

Fyra år senare hade planerna avancerat så långt, att riksarkivet 

erhöll anslag för att trycka Munthes utredningar angående reduktions- 

och räfstmyndigheternas organisation. Den redan färdiga 

matrikeln över ledamöter och personal hos dessa uppsattes nu i 

korrektur, men utredigeringen av de egentliga utredningarna drog 

ut på tiden och avstannade helt, när Munthe 1948 lämnade sin 

tjänst. Att han trots nya pressande uppgifter icke släppte tanken 

att utge utredningarna framgår av att han 1962 ansökte och erhöll 

nytt anslag för att komplettera och slutredigera dem till ett enhetligt 

arbete, som han nu benämnde De karolinska reduktionsoch 

räfstmyndigheternas organisation. Längre än till vissa förarbeten 

synes han ej heller nu ha kommit före sin bortgång i 

februari 1965. 

Det är sålunda ett fullföljande av gamla planer och författarens 

egna intentioner, när riksarkivet nu i sin skriftserie berett plats 

för Arne Munthes reduktionspromemorior under titeln Studier 

i drottning Kristinas och reduktionens historia (Skrifter utgivna 

av Svenska Riksarkivet 2, i distribution av Allmänna förlaget). 

Trots den inledningsvis berörda livliga reduktionsforskningen har 

Munthes utredningar icke förlorat sin aktualitet. Hans arbete utgör 

ett värdefullt bidrag till svensk förvaltningshistoria under den 

långa tid det omspänner, från 1650-talet tilllångt in på 1800-talet. 

Särskilt i de mer utförda utredningarna om reduktionskollegiet 

och reduktionskommissionen och den nu omtryckta undersökningen 

om likvidationskommissionen lämnar boken intressanta 

inblickar i reduktionens vardagsarbete, dess svårigheter och personliga 

förhållanden, och partierna om reduktionsmyndigheternas 

arkivforskningar och arkivhistoria är hart när oumbärliga vid 

forskning i reduktionsoch räfstarkiven i kammararkivet. 

Som en viss komplettering till organisationsutredningarna har 

även omtryckts den nämnda uppsatsen Till förmyndarräfstens 

historia ur HT 1936. 

Å andra sidan föreligger, som riksarkivarien framhåller i föror- 

82


det, alltid en fara att utge en avliden vetenskapsmans förarbeten, 

dessutom tillkomna under en följd av år. En del av utredningarna 

är korta och närmast skissartade, vilket onekligen gett boken en 

viss ojämnhet. Den filning och sammansmältning av materialet, 

som Munthe själv skulle ha utfört före en publicering, har nu 

måst anstå. Det enda, som redaktören, arkivarie Evald Blumfeldt, 

som f. ö. i kammararkivet slutfört det av Munthe påbörjade 

ordnings- och förteckningsarbetet i reduktionsoch räfstmyndigheternas 

arkiv, kunnat göra, har varit att anpassa notapparaten 

till den nuvarande arkivordningen och att rätta vissa uppenbara 

felaktigheter. 

Bland Munthes efterlämnade papper fann man också en disposition 

till ett planerat arbete om finanshistorien under drottning 

Kristina. Endast två kapitel hann han emellertid att utarbeta; de 

ingår nu som de första kapitlen i föreliggande arbete och motiverar 

första ledet av dess titel. Man kan i dem till fullo njuta av 

Munthes förnämliga stilkonst, hans förmåga att i få ord ge goda 

översikter och hans tankeväckande men mer antydda än genomförda 

nyansering av drottningens ställning till de brännande finansfrågorna, 

till Magnus Gabriel De la Gardie och till abdikationen. 

De båda följande kapitlen Rådssammanträden under tiden för de 

förlorade rådsprotokollen i slutet av drottning Kristinas och början 

av Karl X Gustafs regering samt Kammarkollegiets projekt 

till kammarordning av år 1653 var avsedda som exkurser i det 

planerade arbetet. Det är glädjande att dessa värdefulla sammanställningar, 

som kompletterar och korrigerar uppgifter av Per 

Sonden och Nils Eden, kunnat beredas plats i boken. 

Bokens tredje parti slutligen utgöres av den omtalade matrikeln 

över ledamöter och personal hos de behandlade myndigheterna 

och ger utöver personhistoriska data en samlad bild av 

den nya byråkrati, som växte upp i envåldsmaktens hägn. 

Holger Wichman 

83

Arkivfrågor i nyare utländsk litteratur 

DANMARK 

ARKIV 3, BIND 2 1970 innehåller artiklar oin de gamla amtens 

tillkomst, om skilda slag av kyrkoarkivens ministerialböcker, en 

uppsats om kommerskollegium 1797 samt en givande genomgång 

rörande registrering av modernt arkivmaterial, författat av den 

engelske arkivarien Michael Roper. Observeras skall, att den danska 

termen registrering har en från den svenska arkivterminologien 

avvikande innebörd, omfattande såväl registrering som förtecknande 

m. fl. åtgärder för åtkomst av ett arkivmaterial. 

Under avdelningen Orientering anmäls bl. a. svenska Arkivvetenskapliga 

studier. Fjärde samlingen, utg. av Birger Lundberg. 

Tillägnad Robert Swedlund, (Themla Jexlev). 

ARKIV 3. BIND 3 1971 omfattar tre uppsatser. Birgit Bjerre 

Jensen behandlar KILDER TIL BEL YSNING AF LEN, STAM 

HUSE OG FIDEIKOMMISSER, där hon går igenom den centrala 

förvaltningens rika material på området från 1671. Birte 

Faarborg presenterar proveniensstudier kring en karta och dess 

upphovsman, TRELLUNDS TRANKEBARKORT 1733, och 

Ebba Busch skriver om MILJ0FORSKNING OVER KNIP 

LERSKER UD FRA KIRKEB0GER. Studien avser nordslesvigska 

knypplerskor från 1814 och har ett visst allmänt intresse för 

miljöforskare angående kyrkobokföringsmaterialets möjligheter. 

Under avdelningen Orientering återfinns en presentation av 

Lokalhistorisk afdeling af Historisk Institut ved K0benhavns 

Universitet (Lokalhistorisk Institut), som är inrymt i Landsarkivet 

for Sjrelland (Knud Prange). Under samma rubrik behandlar också 

Frank lf/Jrgensen ämnet Kassation af journalsager i Statens Ligningsdirektorat. 

Intressant är, att man av detta material, som omfattar 

ca 600 hyllmeter åren 1938-1970, har som typexemplar 

sparat ett bestämt antal handlingar, uttagna genom slumpmässigt 

urval (random sampling). Rigsarkivet har därvid nöjt sig med att 

spara ca l % av aktmaterialet jämte ca Yz %. som undantagits 

före sampling och gallring, därför att handlingarna har ett principiellt 

intresse. Typexemplaren anses tillräckliga för att ge forskningen 

ett intryck av ett speciellt led inom den danska skatteadministrationen. 

84


mulans för det dagliga arbetet inom arkivinstitutionerna måste 

dessa seminarier också utgöra. 

ARKIV ARFORENINGENS SEMINAR IV, Viborgs Gymnastikh0jskole 

16.- 18. april 1971 (K0benhavn 1971), samlades omkring 

ämnet ARKIVBYGNINGER OG DERES INDRETNING. 

Rapporten, som i sin helhet avser arkivinstitutionens lokaler, ej 

förvaltningens arkivutrymmen och deras behov, har sammanställts 

genom Sigurd Rambusch. Den behandlar Modern arkivbygeri, 

Placering af arkivbygninger, Magasin, med säkerhetsproblem 

kontra trivselproblem, hyllsystem m. m., Kommunikation 

og transport, Vrerksteder, Lresesal och Andre lokaler, dvs. föreläsnings- 

och utställningslokaler. Rapporten går även in på frågan 

om säkerhetsfilmning m. m. Den tryckta sammanställningen är 

även här mycket värdefull, dessutom gemytligt avfattad. 

Landsarkivet for Sjtelland har under 1970 och 1971 hunnit tillgodose 

arkivet och forskningen med ett antal värdefulla arbeten, 

STIFTAMTMlEND OG AMTMlEND PÅ SJJELLAND, 

LOLLAND-FALSTER OG BORNHOLM 1848-1970 med 

översikt över det nya amt, amtskommuner och kommunsammanslagningar 

1958-1970, DOMMERE OG DOMSTOLE PÅ 

SJJELLAND, LOLLAND-FALSTER OG BORNHOLM 1919- 

1969 med såväl inledande beskrivning av rättsväsendets utveckling 

som de skilda institutionernas uppbyggnad och vad som levererats 

tilllandsarkivet (Båda arbetena tryckta i Köpenhamn 1970). 

SJJELANDSKE RADSTUEARKIVER INDTIL CA. 1868 

(Frederiksborg amt, Helsing0r rådstuearkiv) och K0BENHA VN 

SKE LA VSARKIVER, omfattande en genomgång av vilka handlingar 

man skrå för skrå kan finna hos olika arkivinstitutioner. 

Dessa arbeten torde undanröja en hel del möda för både arkivfolk 

och forskare (båda tryckta i Köpenhamn 1971). 

B. Hedberg 

FINLAND 

En tioårsöversiktl) 

Det senare årtiondet har betytt ett icke obetydligt uppsving för 

det finländska arkivväsendet Ett mått på den stigande aktiviteten 

i arkiven, som har förorsakats av de växande kraven från såväl 

förvaltning som forskning, utgörs tvivelsutan av den litteratur, som 

behandlar arkivproblematiken. Jämför man situationen i dag med 

1950-talets, är skillnaden rätt frapperande. I Finland utkommer 

l) Arkivarie Markku Järvinen i riksarkivet i Helsingfors har haft vänligheten 

att lämna en del bidrag till denna översikt, för vilket jag vill tacka 

honom. 

86


till HAik, 4/1963 s. 342-345) samt med de årsberättelser, som 

numera årligen införs i denna tidskrift (jfr HAik 1/1970 s. 53- 

56 och 2/1971 s. 150-154; årsberättelserna för 1963-1969 är 

stencilerade). De upptar t. ex. accessionerna och de färdigblivna 

arkivförteckningarna. Ä ven årsberättelser för landsarkiven har 

sedan 1971 börjat införas i samma tidskrift (HAik 2/1971 s. 155----'- 

157). Vill man få fram uppgifter rörande Helsingfors stadsarkiv, 

finns det likaledes tryckta redogörelser att tillgå. 

En viktig institution inom det finländska arkivväsendet utgörs 

av församlingsarkiven. Dessa presenteras av f. d. riksarkivarien 

Yrjö Nurmio i en på svenska författad artikel "Kyrkoarkiven i 

Finland. Aktuella spörsmål om deras placering och katalogisering" 

(Afhandlinger tilegnade Axel Linvald. K0benhavn 1956 

s. 282-291), som trots att den utkom på 1950-talet bör nämnas 

i detta sammanhang. Finland skiljer sig som bekant från Sverige 

i det hänseende, att församlingarna inte har någon leveransplikt 

av sina äldre arkivalier till landsarkiven. Undantaget utgörs av 

de till Sovjetunionen avträdda områdenas församlingar, vilkas 

verksamhet har upphört och vilkas material nu förvaras som ett 

speciellt kyrkligt centralarkiv i landsarkivbyggnaden i S:t Michel. 

Bland övrig litteratur om kyrkoarkiven kan nämnas ett reglemente 

för församlingsarkiven (1968) samt ett förslag av arkivnämnden 

till åtgärder, med vilka man kunde underlätta kyrkaarkivaliernas 

överföring till allmänna arkiv (Stencil, Helsingfors 1969, 6 s.). 

Beträffande krigsarkivet har man en presentation av krigsarkivarien 

fil. dr Rista Ropponen att tillgå (HAilc 3/1968 s. 301- 

308), som innehåller en rätt uttömmande skildring av bestånden, 

bland vilka det hastigt tillkomna arkivet från andra världskriget 

speciellt märks genom sitt imponerande omfång, 18 hyllkilometer. 

En liknande presentation av Helsingfors universitets arkiv, författad 

av universitetsarkivarien V eli-Matti A uti o ingår i HAik 

2/1966 (s. 112- 119). Rubriken lyder "Universitetets arkiv - 

ett fynd för vår historieforskning". Bland arkivets samlingar 

märks kanslersarkivet, för tiden 1809-1917 ett ryskt, i S:t Petersburg 

uppkommet arlåv - universitetskanslererna var på den 

tiden ryska tronföljare. Artikeln innehåller också notiser om 

studentkårens arkiv (som förvaras i studentkårens biblioteksbyggnad) 

och om de till en del till universitetsbiblioteket levererade 

nationsarlåven. Diskussionen fortsattes av professor Sven 

Erik Aström (HAik 3/1966 s. 275-276) i en artikel med synpunkter 

på förhållandet mellan universitetsarkivet och universitets 

bibliotekets handskriftsamlingar. 

En "annorlunda" beskrivning av en arkivinstitution är fil.dr 

Henrik Lilius' "Ett försvinnande arkivmaterial?" (HAik 3/1965 

88

Finland 

s. 255-256), som behandlar förhållandena i de olika magistraternas 

arkiv i de större städerna med kulturhistoriskt intressant 

byggnadsbestånd. Magistraternas arkiv har rätt stora bestånd 

av värdefulla ritningar från 1800-talet, som förvaras oförtecknade 

och ihopvikta i alltför trånga pärmar, ett förhållande, som har 

fått författaren att gripa till pennan. Andra ritningsbestånd förs 

på tal i arkivrådet Aulis Ojas uppsats "Lantmäterikontorens arkiv 

som källor för historieforskningen" (Maanmittaus, Helsingfors 

1963, s. 12-15). En kortare presentation av två stora samlingar 

finländsk folklore, Finska Litteratursällskapets folkminnesarkiv 

och Svenska Litteratursällskapets i Finland folkkulturarkiv ingår 

i tidskriften "Nord-Nytt" (Organ for nordisk studentkomite i etnologi 

og folklore. Oslo. December 1963 s. 2-5). I det finska arkivet 

finns en av historiker då och då utnyttjad samling "Historiska 

och lokala sägner", som omfattar ca 20.000 kort. Beträffande en 

filologisk arkivbildning av centralt värde har man nytta av översiktsverket 

"Castrenianum. Ett forskningscentrum för finskan 

och dess släktspråk" (Tietolipas 62. Forssa 1970, 95 s.), där bl. a. 

den omfattande finska ortnamnssamlingen, förvarad i universitetsbyggnaden 

i Helsingfors, beskrivs. 

Man har i Finland givetvis också följt den internationella utvecklingen 

inom arkivväsendet Bland artiklar i internationella 

ämnen kan speciellt nämnas nuv. riksarkivarien professor Tuomo 

Polvinens introduktion till arkivförhållandena i Sovjetunionen 

(HAik 1/1961 s. 18-36, ett sammandrag publicerat i Nordisk 

Arkivnytt 4/1961) samt fil.dr ]orma Ahvenainens artikel om de i 

Staatliches Archivlager i Göttingen efter andra världskriget placerade 

delarna av det för Finland betydelsefulla gamla stadsarkivet 

i Reva! (HAik 1/1960 s. 194-197). 

Presentationer av arkivprojekt. En del av aktiviteterna inom 

det finländska arkivväsendet har blivit skildrade i tryck. Eftersom 

Finland ända till början av förra seklet har saknat egen centralförvaltning, 

har det varit en viktig uppgift för de finlädnska arkiven 

att göra de arkivenheter, som har bildats i det forna moderlandet, 

mera lättillgängliga för den inhemska forskningen. Kopierings- 

och mikrofilmningsverksamheten i Sverige är av gammalt 

datum. Kommissionen för grundforskning i Finlands historia har 

under 1960-talet koncentrerat sig på mikrofilmaodet och hearbetandet 

av frihetstidens riksdagshandlingar. Kommissionens samlingar 

i riksarkivet omfattar för närvarande ett större antal sakordsregisterkort 

till riksdagsmemorialen (enl. senaste redogörelse 

i HAik 1/1971 s. 45-46), vilket gör det enkelt att få en inblick 

i de finländska riksdagsmännens verksamhet i Stockholm. 

I fråga om Ryssland har kopieringsverksamheten också gamla 

89


anor. Fastän stora arkivbestånd levererades till Finland efter 

revolutionen (t. ex. statssekretariatets arkiv), återstod det mycket 

av intresse i de sovjetiska arkiven. Efter 1955 tog mikrofilmningen 

fart och på fem år hade enligt en artikel av Yrjö Nurmio (HAik 

1/1960 s. 188-193) ca 172.000 filmbilder levererats från Sovjetunionen 

till riksarkivet. En överblick över de finländska mikrofilmningsarbetena 

i utlandet kan vidare erhållas genom Nurmios 

tyskspråkiga artikel "Finnische Mikrofilmarbeit in ausländischen 

Archiven" (Melanges offerts . . . a Charles Braibant, Bruxelles 

1959). 

Bland de övriga verksamheterna har skapandet av ett generalregister 

till riksarkivets domboksmaterial väckt uppmärksamhet 

i offentligheten. Domböckerna innehåller som bekant ett rikt historiskt 

material, men har på grund av sitt omfång endast stickprovsvis 

kunnat användas av forskningen. Projektet att göra detta 

stora material tillgängligt presenterades i den finska historiska 

tidskriften för första gången 1963 (HAik 1/1963 s. 69-71), men 

här finns det anledning att hänvisa till en andra redogörelse, som 

redan innehåller upplysningar av resultaten, till fil.dr Pentti Virrankoskis 

uppsats "Första delen av dombokskartoteket till forskarnas 

förfogande" (HAik 1/1965 s. 75-77). Man hade vid denna 

tidpunkt hunnit gå igenom Kymmene domsagas domböcker för 

tiden 1643-1700 och åstadkommit 24.000 sakregisterkort, 8.700 

personregisterkort, 5.200 efternamns-, förnamns- och öknamnskort, 

3.000 ortnamnskort och 250 kort innehållande fraser på 

finska i domboksmaterialet Om projektets framåtskridande får 

man ytterligare upplysningar i densamme författarens artikel 

"Domböckernas användning i historieforskningen" (Turun Historiallinen 

Arkisto 1970, s. 130-131). Dombokskartoteket är f. n. 

färdigt beträffande hela västra Karelen och materialet från Nedre 

Satakundas domsaga samt från Fredrikshamns stad har börjat 

genomgås. 

Ett annat, av de historiska samfundens kommission för minnesuppteckning 

(grundad 1960) anordnat projekt av arkivvetenskapligt 

intresse har också i form av regelbundet utkommande årsberättelser 

presenterats i Historiallinen Aikakauskirja. Det har 

varit fråga om samlandet av muntlig tradition så att forskarna kan 

använda detta material i riksarkivet. Under de hittills anordnade 

lokala insamlingskampanjerna har främst material rörande Finlands 

nyare politiska historia insamlats. 

Ett nytt insamlingsprojekt, som direkt tjänar forskningen, presenteras 

·av professor Vilho Niitemaa i uppsatsen "Forskningsprojektet 

fjärremigrationen" (HAik 2/1971 s. 146-150). Detta 

år 1963 påbörjade projekt är av åboensisk härkomst och dess 

90

Finland 

forskningsarkiv, som bl. a. innehåller ca 12.000 Amerikabrev samt 

ett antal bandade intervjuer och Amerikafinländsk litteratur, förvaras 

i nära anknytning till historiska institutionen vid Abo finska 

universitet. 

Förteckningar. Bland de nyare tryckta eller på annat sätt 

duplicerade arkivförteckningarna intar översiktskatalog för riksarkivet 

I (Helsingfors 1956, 148 s.) och översiktskatalog för riksarkivet 

Il (Helsingfors 1966, 224 s.) en självskriven plats. I den 

första delen redogörs det huvudsakligen för handlingarna från den 

svenska tiden, i den andra för de viktigaste bestånden från autonomins 

tid, d. v. s. statssekretariatets, generalguvernörskansliets, senatens 

och dess expeditioners arkiv. En tredje del, som skall omfatta 

de centrala myndigheternas arkiv, föreligger för närvarande 

färdig i korrektur. Ett omfattande manuskript till en gemensam 

översiktskatalog för landsarkiven är likaså färdigt och utkommer 

i den närmaste framtiden i form av stencil. Till specialförteckningar 

över bestånden i riksarkivet hör Mikrofilmerna från Sverige 

i riksarkivet (Helsingfors 1968, stencil, 197 s.). Denna förteckning 

innehåller mikrofilmer tagna före 1968 ur ärohetsarkiven i svenska 

riksarkivet, kammararkivet och dåvarande östermalmsavdelningen. 

Ett omfattande arbete har lagts ner på förteckningen, som 

rent av kan rekommenderas som hjälpmedel i det svenska riksarkivet 

beträffande en del bestånd, som förtecknats mera översiktligt. 

Ett skÖnhetsfel i förteckningen är dock den bristande 

språkliga konsekvensen - anmärkningarna är oftast på svenska, 

men även enbart finskspråkiga kommentarer förekommer. En andra 

del av förteckningen har nyligen utkommit (Helsingfors 1971, 

stencil, 388 s.); den innehåller axplock ur privatsamlingarna i 

svenska riksarkivet samt ur handlingar i krigsarkivet, Stockholms 

stadsarkiv, Kungliga biblioteket, Uppsala och Lunds universitetsbibliotek. 

Riksarkivets bestånd av mikrofilmer och fotostatskopior från 

andra länder än Sverige samt de finländska landsarkivens samtliga 

utländska mikrofilmer upptas i Förteckning över mikrofilmer 

från utländska arkiv i Finland (Riksarkivets stencilserie l, Helsingfors 

1971, 51 s.), i vilken materialet från Sovjetunionen och 

Tyskland av naturliga skäl intar en betydande plats. 

En nyttig förteckning är vidare Samkatalog över handskiftssamlingar 

i vetenskapliga bibliotek i Finland (Helsingfors universitetsbiblioteks 

stencilserie 4, Helsingfors 1971, 211 s.). Den ger en bra 

överblick över det handskriftsmateriat som är kringspritt på olika 

håll i vetenskapliga bibliotek och olika samfunds arkiv. Förteckningen 

redovisar först och främst handskriftsbeståndet i universitetsbiblioteken 

i Helsingfors, Abo, Tammerfors och J yväskylä samt 

91


Finska litteratursällskapets och Svenska Litteratursällskapets arkiv. 

Privatsamlingarna i de offentliga arkiven är däremot ej medtagna. 

Förteckningen innehåller vidare person-, yrkes-, släkt- och 

sakordsregister. En olägenhet ur den skandinaviska läsarens synpunkt 

är, att förteckningen är finskspråkig bortsett från uppgifterna 

från Åbo akademis bibliotek och Svenska litteratursällskapets 

arkiv. En bild av handskriftsavdelningens vid Åbo akademis 

bibliotek nyförvärv 1964-69 får man dessutom av RA-Nytt 

2/1971 s. 8-10. En smärre förteckning kan också noteras .. En av 

fil.dr Toini-Inkeri Kaukonen författad förteckning över Nationalmuseets 

etnografiska avdelnings handskriftsarkiv finns publicerad 

i Analecta archaelogica fennica XVI (Helsingfors 1960, 137 s.). 

Specialarbeten. Ett centralt arkivvetenskapligt spörsmål tas upp 

i Alpo Salmelas på svenska författade artikel "Diarieföringen 

hos statens ämbetsverk i Finland. Några glimtar ur utvecklingen" 

(Arkivvetenskapliga studier 4. Tillägnad Robert Swedlund. Lund 

1968 s. 303-312), som belyser de rätt brokiga förhållandena i 

Finland på detta område. En intressant genre behandlas i Risto 

Kiveläs och Ohto Manninens referat av föredragen under historiestuderandenas 

möte i Helsingfors i mars 1969. Deras reoogörelsc 

heter "Ljudet och bilden som historisk källa" (HAik 3/1969 s. 

231-238) och den behandlar bl. a. arkiveringsförhållandena för 

ljudbanden och filmrullarna i vissa finländska specialarkiv för 

detta slags material. En något äldre översikt över de olika arkiv, 

där film-, ljudbands- och fotografimaterial förvaras, ingår i Dokumentärfilmkommittens 

betänkande (Kommittebetänkande 1964: 

B 20, stencil). En viktig institution på filmområdet är Finlands 

filmarkiv (grundat 1957). Dessutom förfogar även försvaret och 

televisionen över omfattande samlingar av dokumentärfilmer. 

Större ljudbandsarkiv finns hos rundradion (de äldsta banden 

härrör sig från början av 1940-talet) och hos riksdagen. Samlingar 

av fotografier förekommer i Nationalmuseet (ca 850.000 historiska 

bilder, de äldsta från 1840-talet) samt i de olika tidningarnas 

arkiv. Eftersom förvaringsförhållandena på det audovisuella området 

på många håll är otillfredställande och värdefullt material 

ständigt förstörs, föreslog dokumentärfilmkommitten grundaodet 

av ett statligt centralarkiv för ljud- och bildmaterial, något som 

till dags dato dock ej har förverkligats. Ett relativt färskt betänkande, 

Ljudbandarkivkommittens betänkande (Kommittebetänkande 

1970: B 20) behandlar endast det auditiva området. 

En särställning bland finländsk arkivlitteratur intar samlingsverken 

Finlands första föreningsarkivdagar (Näringslivets arkiv- · 

förenings publikationer l, Helsingfors 1965, 115 s.) och Finlands 

andra föreningsarkivdagar (Näringslivets arkivförenings publika- 

92

Finland 

tioner 2, Helsingfors 1965, 142 s.). Arbetena innehåller de föredrag, 

som hölls i Helsingfors under näringslivets arkivdagar 1962 

och 1963 och som behandlar arkivbildnings-, f(?rvarings- och gallringsfrågor 

i moderna företagsarkiv. Utöver de svenska gästföreläsarnas 

anföranden är föredragen publicerade i finsk språkdräkt, 

men är dock försedda med engelska referat. Bland många intressanta 

bidrag märks i det första symposietrycket ekonom Reima 

Raitas föredrag om arkivets och arkivarens plats i företagets organisationsschema, 

professor Huugo Raninens anförande om de juridiska 

aspekterna beträffande affärshandlingarnas bevarande, magister 

M. Teräsalmis föredrag om ld assifikations-, ordnings- och 

registreringsprinciperna i ett företagsarkiv, kontorschefen K. Rikbergs 

anförande om de byggnadstekniska kraven på företagsarkiv 

och dåvarande kanslirådet Åke Kromnows anförande "Dokumentets 

väg genom företaget". Under de andra arkivdagarna i november 

1963 behandlades ungefär samma ämnen som under de första. 

Professor Huugo Raninen talade i sitt föredrag om handlingarnas 

offentlighet samt om affärssekretessen. Pol. kand. Alpo Salmela 

behandlade under rubriken "Hurudan är en bra arkivpärm?" 

ett centralt arkivspörsmål och ekonom Valter Hämeen-Aalto kom 

i sitt anförande om arkivvården och blanketterna in på de finländska 

papperssorternas arkivbeständighet Magister Olavi Alanen 

tog upp de finländska bestämmelserna om handlingarnas lagstadgade 

bevaringstid. I hans föredrag ingår en nyttig tabell 

(s. 115), som innehåller stadgandena i koncentrerad form. Det 

finns även en tredje publikation i denna serie, Finlands tredje 

föreningsarkivdagar (Helsingfors 1966, 94 s.). Näringslivets arkivförening 

har också utgett tidskriften Liikearkisto (Företagsarkiv), 

som utöver föreningsnyheter har innehållit smärre bidrag om 

arkivteknik och notiser från de svenska, norska, nederländska och 

tyska broderorganisationernas verksamhetsfält. 

Även ett par läromedel kan noteras. Det mest omfattande, 

Helmer W allenius' " Arkiv lära" (Tekniska Högskolans Studentkår. 

Stencil Nr 268. Otnäs 1969, 45 s.), är avsett som kurslitteratur för 

teknologie studerande. Till den under de två senaste åren ordnade 

kursen i arkivfrågor har riksarkivet redigerat studiematerial i 

form av två stencilerade framställningar vid namn Arkistonhoitokurssit 

(Arkivvårdskurserna) 1969-1970. 

Några artiklar av främst arkivhistoriskt intresse kan ännu nämnas. 

Om ett bestånd av på sin tid hemliga handlingar handlar 

T eemu Aaltos "De i riksarkivet förvarade sekreta länsstyrelsehandlingarna" 

(HAik 4/1965 s. 306-311). En presentation av en 

för finländsk 1800-talsforskning viktig enskild samling är vidare 

Yrjö Nurmios uppsats "L. G. von Haartmans privatarkiv till riks- 

93


arkivet" (HAik 1/1967 s. 98-100). Mera säregna arkivalier förs 

på tal i professor Mauno lokipiis uppsats "Om de arkivaliska källorna 

till den finländska SS-bataljonens historia" i "Näkökulmia 

menneisyyteen. Eino J utikkalan juhlakirja" (Aspekter på det förflutna. 

Festskrift till Eino Jutikkala. Borgå 1967 s. 293-304). 

Dessutom kan Ove Stenroths studie "Samlingen statsakter i riksarkivet" 

(Historisk Tidskrift för Finland 1968, s. l 09-117) nämnas. 

Bland de skrifter, som behandlar arkivmän, kan som exempel 

anges professor Yrjö Blomstedts artikel om sin farfars bror, riksarkivarien 

Kaarlo Blomstedt i samlingsverket "Suomalaisia historiantutkijoita" 

(Finländska historieforskare. Borgå 1965 s. 

187-200). 

K. Tarkiainen 

STORBRITANNIEN 

De s. k. datamaskinerna eller datorerna kan betraktas som ett 

slags mycket avancerade räknemaskiner med stor kapacitet. Till 

skillnad från vanliga kontorsmaskiner är de dessutom försedda 

med minnen och de kan med hjälp av olika instruktioner (program) 

systematisera, bearbeta och i minnet för längre eller kortare 

tid bevara väldiga mängder med data. Det är ganska naturligt 

att man tidigt förstått att man med datorerna fått ett utmärkt 

hjälpmedel för att behärska dagens allt stridare informationsflöde. 

Datorer har följaktligen tagits i anspråk för s. k. informationsbehandling, 

d. v. s. den process vid vilken man härleder information 

ur annan information. I biblioteken arbetar på flera håll datorer 

i indexerings- och katalogiseringssammanhang. De har numera 

även nått arkivens värld. 

Olika yrkesgrupper som programmerare och systemmän bygger 

system för maximalt utnyttjande av datorerna. För brukarna, 

t. ex. bibliotekarier och arkivarier, gäller det att främst precisera 

de krav som måste ställas på systemen, dvs. att för teknikerna 

tala om vilka frågor som kan komma att ställas till det material 

som blir föremål för databehandling. Men för att en meningsfylld 

dialog skall kunna komma till stånd i hithörande frågor får inte 

brukarna stå alldeles handfallna inför datorerna. Det blir mer och 

mer nödvändigt även för arkivtjänstemännen att känna till något 

om dessa maskiner och de möjligheter de kan erbjuda. 

Allmänna och mer speciella frågor av systemtektllsk natur diskuteras 

främst i dokumentalist- och bibliotekstidskrifter. Sådana 

bör alltså inte förbigås av arkivintresserade. Så innehåller exempelvis 

londontidskriften JOURNAL OF DOCUMENTATION 

94

Storbritannien 

ofta många värdefulla uppsatser som kan ge uppslag åt olika håll. 

I vol. 27:2, juni 1971, skriver B. C. Vichery om struktur och funktion 

hos s. k. återsökningsspråk (retrieval languages). Sådana kan 

ha olika strukturella kännetecken vilka Vichery sammanfattar. 

Språken tjänar olika ändamål i informationssystem och några 

sådana presenteras. Sambanden mellan struktur och funktion 

diskuteras och författaren ger vissa synpunkter på frågan om vilken 

struktur som är bäst lämpad i olika sammanhang. - I samma 

nummer av tidskriften redogör J. L. Dolby för framsteg inom 

dokumentationsområdet och beskriver i anslutning därtill några 

olika problemorienterade programspråk, t. ex. cobol, på ett kortfattat 

och lättillgängligt sätt. 

I JOURNAL OF THE SOCIETY OF ARCIDVISTS (JSA), 

vol. 4:3, april 1971, behandlar K. Darwin frågan om datorer i arkivsammanhang. 

Artikeln återger ett föredrag från december 1969. 

Darwin, som åren 1955-1970 var Deputy Keeper of the Records 

i Nordirland pekar först på några faktorer som förändrat arkivens 

traditionella arbetssätt. Den våldsamma tillväxten av handlingar 

har försvårat den överblick över bestånden som tidigare var möjlig. 

Vidare efterfrågas nu handlingarna av stora kategorier som 

inte känner till de traditionella forskarvägarna och som inte längre 

nöjer sig med de föråldrade system för informationsåtervinning 

som dessa erbjuder. De kräver en helt annan slags service än tidigare. 

Med datorer kan man nu sortera mängder med uppgifter 

på precis det sätt som de nya forskarna behöver. Det har alltså 

blivit möjligt att använda datamaskinerna för att underlätta forskningen. 

Darwin ger många exempel på lämpliga och önskvärda 

arbetsfält för datorerna. Han presenterar också den främst i USA 

tillämpade s. k. KWIC-tekniken (Key Word In Context) som möjliggör 

efterforskning av individuella dokument med utgångspunkt 

från vissa nyckelord i en text. I första hand bör man emellertid 

enligt Darwin sträva efter att framställa olika slags listor och förteckningar 

över de olika bestånden, att skapa så många ingångar 

som möjligt till materialet. 

Praktiska försök bedrivs nu också på många håll. Således har 

Public Record Office (PRO) försöksverksamhet avseende datoriserad 

indexering av arkivmaterial. Försöken bedrivs i samarbete 

med universitetet i Newcastle. Enligt PRO:s årsberättelse för år 

1970, THE TWELFTH ANNDAL REPORT OF THE KEEPER 

OF PUBLIC RECORDS - - - 1970, tr. 1971, avser man att 

fortsätta försöken innevarande år och då med andra material än 

dem man hittills arbetat med. Man hoppas främst att kunna kartlägga 

de problem som kan dyka upp i indexeringssammanhang. 

Det torde bli anledning att återkomma till denna kartläggning. 

95

Storbritannien 

Sedan Darwin höll sitt föredrag har emellertid arkivutbildningen 

delvis ändrat karaktär. Den nya utbildning som i oktober 1970 

introducerades av University College, London, beskrivs i THE 

ROYAL COMMISSION ON HISTORICAL MANUSCRIPTS: 

REPORT OF THE SECRETARY--- 1969-1970, tr. 1970, 

och i JSA, april 1971. Det kan finnas skäl att för denna tidskrifts 

läsekrets närmare redogöra för den nya utbildningen. 

Under ordförandeskap av den kände arkivmannen R . H. Ellis 

arbetade en kommitte med uppgift att modernisera innehållet i 

Archive Diploma Course, dvs. den utbildning som givits efter 

akademisk grundexamen. Syftet var att bevara det värdefulla 

i den tidigare utbildningen med dess tyngdpunkt på engelska 

arkivhandlingar från tiden före 1800 men att komplettera den med 

olika kurser. 

Man konstruerade följande utbildning. 

Del/. Obligatoriska ämnen. 

l. "Record Office 

Management". 

2. "Records Management" 

3. Utarbetande av sökhjälpmedel. 

Del Il. Valfria ämnen. 

l. Engelsk adm. hist. till 1800 

2. Engelsk adm. hist. från 1800 

3. Icke-engelsk adm. historia 

4. Läsning och tolkning av eng. 

medeltida dok., inkl. övers. 

från latin 

5. Läsning och tolkning av 

mod. engelska dok. 

6. Läsning och tolkning av dok. 

på främmande språk 

7. Beskrivning av medeltida 

hand!. (även dok. på latin). 

8. Law of Real Property efter 

år 1922 

9. statlig lokalförvaltning 

10. Hist. o. bibliogr. källor avs. 

England o. Wales 

11. Hist. o. bibliogr. källor avs. 

andra länder 

7 - Arkiv, samhälle ••. 

18lektioner o. demonstrationer 

c. 12 

10 

c. 13 " 

c. 10 " 

20-24 " 

20-22 " 

20-22 " 

20-22 " 

c. 15 " 

20 

18 

24 

24 , o. seminarier 

97


12. Company law o. Accounting: lektioner o. seminarier 

historia o. utveckling ? 

13. Vetenskap o. teknologi: 

historia o. litteratur c. 15 , 

14. Informationsbehandl. inkl. 

användning av datorer c. 15 , 

Av avdelning II måste den studerande välja minst sex ämnen. 

Latin är inte längre obligatoriskt för andra än för de som specialiserar 

sig på medeltida ämnen. 

Vid ett symposium om denna utbildning i juli 1970, återgivet 

i JSA, april 1971, ansågs kombinationen l, 2, 4, 5, 8 och 9 vara 

lämplig för lokala statliga arkiv, och 2, 5, 8, 12, 13 och 14 för 

företagsarkiv. Vid detta symposium framhöll professor C. N. L . 

Brooke bl. a. betydelsen av att arkivarierna besitter en stringent 

akademisk utbildning och att de upprätthåller de vetenskapliga 

banden med historikerna. 

Society of Archivists har under år 1971 börjat utge en serie 

handböcker i olika ämnen. Den första och hittills enda utkomna 

volymen har författats av D. B. Wardie och är betitlad Document 

Repair. Det är en mycket innehållsrik liten volym som beskriver 

olika typer av material i engelska arkiv och vilka skador de kan 

åsamkas. Den redogör vidare för hur man skall behandla dessa 

skador. Tyvärr är framställningen begränsad till pergament, veläng, 

papper och sigill samt vissa träföremål med text (tally-sticks 

m. m.). Ett mycket värdefullt komplement till denna bok är 

A. A. H. Knightbridges bibliografi över dokumentreparering, 

som presenterats i JSA, okt. 1970. 

Som vanligt presenteras olika arkivinstitutioner och arkivbestånd 

i ett flertal publikationer. I ARCHIVES vol. IX:44, okt. 

1970, skriver P. Taylor om The London Borough of Hammersmith 

Record Office. Föreningen LONDON RECORD SOCIETY 

utgav år 1970 publikationen London and Middlesex published Records, 

en sammanställning gjord av J. M. Sims. I ARCHIVES 

vol X:45, april 1971, skriver B. V. Spence om skolarkivalier i 

Durham, och i JSA, april 1971, E. Welch om de tidiga metodisterna 

och deras arkiv. Tidskriften HISTORY har en stående 

serie för presentation av bibliotek och arkiv. I vol.56:186, febr. 

1971, skriver A. D. Wright om arkiv i Italien och Vatikanen, och 

i vol. 56:187, juni 1971, presenterar G. Milis-Proost och L. Milis 

belgiska arkiv. 

De egentliga arkivtidskrifterna JSA och ARCHIVES har under 

det gångna året även innehållet ett antal uppsatser och recensioner 

som i de'flesta fall avsett medeltida ämnen eller åtminstone ämnen 

98

Frankrike 

från tiden före 1800. I ARCHIVES april 1971 presenteras även 

årskonferensen inom British Records Association 1970. Den behandlade 

export av originalmanuskript, en export som främst går 

till USA. 

R. Hedman 

CONSEIL INTERNATIONAL DES ARCHIVES 

Sedan ARCHIVUM senast anmäldes i ASF nr 12, har två 

volymer utkommit. Volym XVI 1966, tryckt 1969, innehåller 

handlingarna från den urtima internationella arkivkongressen 

i Washington 9-13 maj 1966, som behandlade arkivens tillgänglighet 

för forskningen. Man diskuterade en liberalisering av inskränkningar 

i tillgängligheten av handlingar i arkiven, utgivning 

av handlingar och användning av mikrofilm för forskning och utgivning. 

Bland resolutionerna finns en som uttrycker kongressens 

önskan att de deltagande ländernas arkivmyndigheter med hänsyn 

till forskningens behov skall verka för att förkorta den tid, 

under vilken handlingarna inte är tillgängliga för forskning, och att 

om möjligt göra vissa kategorier av handlingar tillgängliga tidigare. 

Protokollet från förhandlingarna visar emellertid, att detta är 

en önskan med reservationer. Den svenska offentlighetsprincipen 

anses inte eftersträvansvärd. Man tror att den medför, att ämbetsmännen 

blir alltför försiktiga, när de uttrycker sig i skrift, och att 

principen därigenom verkar utarmande på historieforskningens 

källor. En gräns för tillgänglighet på 25 eller 30 år har flera förespråkare. 

Robert-Henri Bautier, Frankrike, menar, att om passionerna 

skall hinna slockna, historikerna kunna närma sig händelserna 

med upphöjt lugn och de agerande inte behöva lida, måste 

man sätta gränsen till40 eller 50 år. 

Volym XVII 1967 av ARCHIVUM är under arbete, men volym 

XVIII 1968 utkom 1970. Den innehåller handlingarna från den 

sjätte internationella arkivkongressen, som ägde rum i Madrid 

3-7 september 1968. Kongressen behandlade frågor om liand 

.lingars tillgänglighet och mikrofilmning, arkivens historiska metodik 

och de moderna förvaltningsarkiven. En rapport från kongressen 

lämnades i ASF nr 11. 

FRANKRIKE 

I slutet av år 1970 utkom den länge väntade franska arkivhandboken 

MANUEL D' ARCHIVISTIQUE med undertiteln 

Theorie et pratique des Archives publiques en France (pris 46.40 

99


F, inb. 55.70 F hos S. E. V. P. E. N., 13 rue du Four, Paris 6e). 

Det är den livligt verksamma Association des archivistes franc;ais, 

som även utger La Gazette des Archives, som står bakom. Redan 

1961 beslöt föreningen att utge en handbok och följande år godtog 

man en plan för arbetet, som uppgjorts av Pierre Marot, 

Robert-Henri Bautier och Michel Duchein. Fyrtiotvå arkivarier 

har medarbetat och skrivit var och en om sin specialitet. Artiklarna 

skrevs 1963-1964, men har setts över av författarna j 

början av 1968. Tryckningen har ombesörjts och bekostats av 

arkivdirektionen. 

Boken är på 805 tättryckta sidor och mycket ambitiöst upplagd. 

Man har velat åstadkomma en syntes mellan teori och praktik. 

Författarna har sålunda bemödat sig om att förena beskrivningen 

av arkivvården med en diskussion om hur man skalllösa aktuella 

problem och försök att uppställa teorier till ledning för arbetet. 

På det sättet speglar handboken den debatt som förts i Frankrike 

under senare år, och de slutsatser som de olika författarna drar 

är inte helt okontroversiella. 

Boken har tre huvudavdelningar. Det centrala avsnittet är det 

som kallas Archivistique generale. Här tar man upp teoretiska 

och praktiska problem rörande arkiv i allmänhet på alla stadier 

av deras tillvaro. Därefter följer en avdelning Archivistique speciale, 

som är ägnad vissa slag av arkiv eller handlingar som genom 

sin natur eller materiella form skapar särskilda problem. Den 

tredje huvudavdelningen behandlar den fysiska vården av arkivhandlingar. 

Härtill kommer två inledningsartiklar, en allmän med 

begreppsdefinitioner etc., och en om arkivväsendets organisation 

i Frankrike, samt en avslutande avdelning, där man försöker sätta 

in arkiven i dagens samhälle och diskuterar deras roll i förhållande 

till vetenskap, kultur och förvaltning. Ett alfabetiskt register och 

en innehållsförteckning avslutar volymen. 

Robert-Henri Bautier, lärare vid :Ecole des Chartes, har skrivit 

det allmänna inledningskapitelet. Han analyserar begrepp som 

arkiv och allmänna handlingar och skriver om handlingars tillgänglighet 

och regler rörande arkiv i internationell rätt. 

Dåvarande generalinspektören hos arkivdirektionen, Guy Dubosq, 

redogör för organisationen av det franska arkivväsendet, 

som han sedermera blivit chef för, och för lagstiftningen rörande 

arkivvården. Ledningen av arkivväsendet utövas av en direktion, 

till vilken hör en administrativ avdelning, en teknisk avdelning 

för arkivfrågor och tre generalinspektörer för kontrollen av de 

lokala arkivinstitutionerna. Under direktionen lyder Archives 

Nationales, som är arkivdepå för den centrala statliga förvaltningen, 

depåerna för den lokala förvaltningen, departmentsarki- 

100

Frankrike 

ven, samt kommunernas arkiv och sjukhusarkiven. 

Arkivväsendets huvuduppgift är att bevara och göra tillgängliga 

handlingar, som kan användas av den historiska forskningen. 

Dess förhållande till den statliga förvaltningen regleras av dekretet 

av den 21 juli 1936. Enligt detta är alla myndigheter skyldiga 

att leverera sina handlingar till Archives Nationales eller departementsarkiven, 

när de inte längre behövs för förvaltningen (ingen 

bestämd tidsfrist). Vissa undantag från leveransplikten görs, så 

t. ex. förvarar utrikesministeriet, armen, marinen och flyget sina 

egna arkiv. Dekretets andra huvudpunkt är att förvaltningen inte 

får utgallra några handlingar utan arkivdirektionens tillstånd. 

När det gäller gallring inom arkivinstitutionerna efter leverans, 

krävs den levererande myndighetens tillstånd. 

Det har upplevts som en brist att ingenting sägs om hur kontrollen 

av förvaltningens gallring skall gå till, men viktigare är att 

ingenting sägs om myndigheternas vård av sina handlingar innan 

de levereras, skriver Dubosq. En ny text har emellertid utarbetats 

som är avsedd att ersätta 1936 års dekret. Häri åläggs myndigheterna 

att förvara sina arkiv säkert, att utse arkivansvariga och 

att leverera handlingarna senast när de blivit 50 år gamla. Bestämmelser 

om utgallring av vissa kategorier handlingar kommer med, 

och därmed får Frankrike sin första allmänna gallringskungörelse. 

Slutligen införs begreppen pre-archivage och pre-archivagedepåer. 

I avdelningen Archivistique generale behandlas först "Les arehives 

en formation" och det är Yves Perotin, numera arkivarie hos 

FN, som formulerar ett program för arkivväsendet i detta avseende. 

Perotin utgår från schellenbergs terminologi och skiljer 

på handlingarnas primära värde, dvs. deras värde för förvaltningen, 

och handlingarnas sekundära värde, dvs. deras värde för 

den historiska forskningen. Helt aktuella handlingar har då ett 

maximalt primärt värde, och handlingar som är tillgängliga för 

forskning i arkiven ett maximalt sekundärt värde. I Frankrike blir 

handlingar tillgängliga för forskning i regel först efter 50 år och 

då får man problem med perioden mellan handlingarnas "administrativa 

ålder" och deras "historiska ålder". Det primära värdet 

minskar alltmera och det sekundära är endast potentiellt i den 

mån handlingarna alls skall bevaras. Perotin räknar med att 

handlingar är verkligt aktuella under ca 5 år och att deras primära 

värde under ytterligare ca 5 år är så stort, att det är motiverat 

att förvara dem i dyrbara förvaltningslokaler. Arkivinstitutionerna 

är emellertid inte särskilt intresserade av att belasta sina 

lokaler med handlingar, som först efter 40 år blir tillgängliga för 

forskning och som till stor del är sådana att de kan utgallras dess- 

101


förinnan. Mellanålderns handlingar bör därför förvaras i särskilda 

depåer, pre-archivage-depåer eller mellanarkiv, som kan placeras 

perifert, där tomtmark och lokaler är billiga. Först efter passerandet 

av 50-årsgränsen bör handlingarna överföras till arkivinstitutionerna. 

Mellanarkiven bör stå under arkivväsendets kontroll 

och ledning. För vården av de handlingar som är kvar hos myndigheterna 

har dessa ensamma ansvaret. Arkivväsendet bör bistå 

med råd i särskilda frågor och viss undervisning om principer 

för arkivvård. För att underlätta samarbetet bör varje myndighet 

utse kontaktmän inom de olika administrativa enheterna. 

Gallring diskuteras av Marcel Baudot, generalinspektör hos 

arkivdirektionen. Han konstaterar att det är utrymmes- och personalbrist 

som tvingar till gallring, men framhåller också en mera 

positiv synpunkt: om man bevarade allt, skulle forskarna drunkna 

i information. I Frankrike sker gallringen främst i arkiven, sedan 

handlingarna levererats dit. Vad som saklöst kan utgallras är 

dupletter och handlingar, för vilka det finns register som ger tillgängliga 

upplysningar om handlingarnas innehåll. 

För att minska förlusterna för forskningen bevaras i regel typexemplar 

av serier som för övrigt utgallras. Baudot redogör för de 

kriterier efter vilka urvalet av typexemplar sker. Det kronologiska 

kriteriet innebär, att man bevarar t. ex. var tionde årgång av en 

kronologiskt ordnad serie och det topografiska att man bevarar 

handlingar från vissa områden, representativa eller slumpvis utvalda. 

Andra urvalsprinciper förekommer. Sålunda kan man 

beträffande dossierer rörande ekonomiska ärenden bevara sådana 

som rör transaktioner överstigande ett visst belopp ("ekonomiskt" 

kriterium) och beträffande persondossierer bevara dem vars namn 

börjar på vissa bokstäver ("alfabetiskt" kriterium). Man kommer 

emellertid ej ifrån ett kvalitativt urval, som består i att bevara 

de intressanta handlingarna, dvs. de som rör de viktigaste personerna 

eller de mest representativa ärendena. Ett sådant urval är 

subjektivt och har sina risker men behövs, anser Baudot. 

slutsatsen blir att gallring kräver ingående kännedom om arkivdepåns 

samlade informationsresurser samt en klar bild av politiska, 

ekonomiska och sociala förhållanden i den region det gäller 

och de handlingar som förvaltningen där producerar. Det är önskvärt 

att förvaltningen tar ställning till gallringsfrågorna ur administrativ 

synpunkt. Vid bedömning av gallringsmöjligheterna bör 

därjämte forskare ur olika discipliner rådfrågas. 

Den allmänna avdelningen innehåller vidare artiklar om leverans 

av handlingar, ordningsarbete och signering, förteckningar och 

andra arbetsinstrument samt utlämnande av handlingar. 

I den speciella avdelningen behandlas först kommunernas arkiv, 

102

Frankrike 

sjukhusarkiven, notariearkiven samt enskilda arkiv av olika slag. 

Därefter följer ett avsnitt om handlingar som genom sin form 

kräver särskild behandling, såsom sigill och urkunder, kartor, 

bilder, tryck, mikrofilm, audiovisuella handlingar, t. ex. grammofonskivor, 

filmer, ljudband, samt handlingar som uppkommer vid 

bearbetning med hålkortsmaskiner och datorer. Kapitlet om ADB, 

skrivet av Robert Marquant, förste arkivarie i Archives Nationales, 

och Yves Perotin, är ganska summariskt. Man konstaterar, att 

1936 års dekret gäller även för dessa handlingar och diskuterar 

allmänt vad som kan och bör bevaras. På teknikens nuvarande 

ståndpunkt är det huvudsaldigen handlingar på papper, som är 

intressanta ur denna synpunkt, menar författarna. Elektroniska 

databärare kommer att bli viktiga i framtiden. Ännu så länge är 

dock de höga kostnaderna, frånvaron av standardisering och 

osäkerhet beträffande varaktigheten ett hinder för att bevara information 

i denna form. 

Den tredje huvudavdelningen, Conservatian materielle des 

documents, innehåller ett kapitel om byggnad och inredning av 

arkivlokaler av chefen för arkivdirektionens tekniska avdelning 

Michel Duchein, som nyligen publicerat en särskild handbok i 

ämnet (Les bätiments et equipements d' Archives. Paris 1966, 

anmäld i ASF nr 11). Duchein är författare även till avdelningens 

andra kapitel, där han skriver grundligt om konservering av handlingar, 

inklusive olika lamineringsmetoder. 

Le Manuel d' Archivistique ser en smula avskräckande ut med 

sin kompakta typografi, men ger som det verkar en god bild av 

praktiken i de franska arkiven och av det franska arkivkunnandet 

För en utländsk läsare är det naturligtvis intressant att ta del av 

de franska lösningarna på de stora aktuella problemen. Ett sådant 

är massproblemet, som tas upp ur olika aspekter. Ur svensk 

synpunkt är det påfallande hur försiktiga de franska arkivarierna 

är i förhållande till förvaltningens arkivbildning. I stort sett överlämnar 

man ansvaret åt myndigheterna själva. Det tycks finnas 

ett främlingsskap mellan arkiven och de myndigheter som levererar 

handlingar till dem. 

Michel Duchein ger uttryck för detta i en artikel i LA GA 

ZETTE DES ARCHIVES nr 71, 4e trimestre 1970 s. 226 ff:Le 

pre-archivage: Quelques clarifications necessaires, som är skriven 

som en instämmande kommentar till Perotins kapitel om Les archives 

en formation i handboken. Duchein diskuterar det amerikanska 

systemet med Records Management och medger att tanken 

att på ett sådant sätt kunna ingripa redan vid arkivbildningen 

är frestande, men avvisar den som orealistisk för Frankrikes del. 

Försök i den vägen görs med s. k. "conservateurs missionaires", 

103


arkivarier från Archives Nationales, som arbetar med arkivfrågor 

inom den centrala förvaltningen. Duchein betonar svårigheterna 

i denna verksamhet, som beror på bristande anslag men också 

på att arkivarier och förvaltningens tjänstemän på grund av sin 

olika utbildning har svårt att tala med varandra. En utsträckning 

av denna verksamhet till hela statsförvaltningen skulle bli 

oerhört personalkrävande och skulle dessutom kräva en förändring 

av arkivarieutbildningen, menar Duchein. Den berömda skolan 

:Ecole des Chartes utbildar ju historiska forskare och tonvikten 

ligger på medeltidsstudier. Den rena arkivutbildning som ingår är 

mycket begränsad och har efter majrevolten 1968 krympts ännu 

mera. Duchein menar därför, att arkiven måste begränsa sina ambitioner 

till "mellanålderns" handlingar. 

En helt annan syn på dessa frågor möter man emellertid hos två 

av de "conservateurs missionaires", som Duchein talat om och 

som har publicerat artiklar i samma nummer av LA GAZETTE. 

Rose-Anne Couedelo har skrivit Les archives de !'administration 

centrale du Ministere de l'equipement et du logement s. 239 ff 

tillsammans med en tjänsteman inom ministeriets organisationsavdelning. 

Här betonas hur viktigt det är att väl känna förvaltningens 

organisation och arbetsrutiner och att utnyttja tjänstemännens 

kännedom om handlingarna för att kunna bedöma deras 

värde och ta ställning till gallringsfrågor. Om arkivarier kontrol 

Ierar arkivbildningen, minskar risken att handlingar av intresse 

för historisk forskning förstörs, framhåller författarna. 

Mycket skarp kritik får den i handboken knäsatta politiken 

beträffande de moderna arkiven av Alice Guillemain, som är 

verksam inom ekonomi- och finansministeriets centrala förvaltning. 

Hon har formulerat sina synpunkter i artikeln Les archives 

en formation et le pre-archivage: Reflexions a propos d'un 

chapitre du "Manuel d'Archivistique", s. 251 ff. Felet ligger i 

själva grunduppfattningen, menar Guillemain. Man ser arkiven enbart 

ur historisk synvinkel, och ur detta synsätt härrör teorin om 

arkivens tre åldrar, som är grunden för doktrinen. Man överlämnar 

åt förvaltningen vården av deras arkiv, men arkivvård ingår 

inte i dess uppgifter och ligger inte inom dess kompetens. När man 

åt arkiven bara vill överlämna handlingar som har intresse för 

historisk forskning, bygger man på en värdering, som måste 

växla med samhällsutvecklingen och forskningens inriktning. Man 

skapar nya svårigheter, när man skiljer vården av de levande 

arkiven hos förvaltningen från vården av dess äldre handlingar. 

Arkivarien, som arbetar inom förvaltningen, förlorar kontakten 

med de handlingar som levereras till mellanarkiven och har svårt 

att spela en aktiv roll i förvaltningen, eftersom han inte är integre- 

104

Italien 

rad i organisationen. Arkivarien i andra änden av kedjan sysslar 

endast med handlingar som är 20, 30 eller 50 år gamla. Mycket 

av dagens forskning är emellertid inriktat på företeelser som 

ligger nära vår egen tid och kräver tillgång till yngre handlingar. 

I många fall kan sådana också utlämnas, utan att statshemligheter 

avslöjas eller enskildas integritet kommer i fara. Dessa forskare 

får emellertid vända sig till förvaltningen, inte till arkiven. Det gäller 

ekonomisk, social och historisk forskning. Det gäller framtidsforskning 

och samhällsplanering. Arkiven förlorar härigenom kontakten 

med en stor del av vår tids forskning. 

Bästa sättet att fylla den traditionella rollen som historieforskningens 

tjänare är därför att decentralisera Archives Nationales. 

Bygg in arkivenheter i förvaltningen! Då får arkivväsendet den 

prestige, som all verksamhet i det närvarande ger, i stället för 

att bli en kyrkogård, som visserligen respekteras men som är helgad 

det förflutna och utan omedelbar nytta. Det är en fråga om 

vilken plats arkiven skall ha i den samtida forskningen. När den 

förändras till föremål, mål och metoder, måste arkivväsendet förändras 

för att kunna tjäna den. 

Guillemain tar i sin artikel också ställning till de tankar som 

Yves Perotin framförde i LA GAZETTE DES ARCHIVES 

nr 68 (Les archivistes et le mepris s. 7 ff, anmäld i ASF nr 13), 

och hon menar, att det förakt som han talar om har sin grund i att 

arkivarierna inte längre deltar i utformandet av sin tids forskning. 

Det är möjligt, säger hon, att datatekniken kan ge arkiven en ny 

chans, men det är därför inte nödvändigt att arkivarierna skall 

bli programmerare eller systemmän. Det är teknikernas sak. Arkivarierna 

måste däremot sätta sig in i informationens gång. Var 

finns primärdata? Vilken är graden av exakthet på de olika stadierna 

av bearbetning? Arkivarierna måste studera helheten och 

även detta kräver, att de arbetar aktivt inne i förvaltningen i samarbete 

med tjänstemän och forskare. 

S. Sandberg 

ITALIEN 

Kommer Italien att få lika fri offentlighetsprincip som Sverige? 

Det förefaller inte troligt, när man läser en artikel av Dr Gabriella 

Olla Repetta (In tema de cansultabilita dei dacumenti amministrativi 

della stata, Rassegna degli Archivi di Stato, XXX: l, januari-april1970, 

s. 9 ff). Signora OllaRepetto-landsarkivarie i 

Cagliari- gör en lysande juridisk analys av två paragrafer i den 

senaste arkivstadgan (DPR 1963-09-30 nr. 1409), nämligen para- 

105


graf 21 ... handlingar bevarade i statliga arkiv är fritt tillgängliga 

och paragraf 22 . . . föregående bestämmelse skall tillämpas 

även på handlingar som förvaras i de statliga lagstiftande, juridiska 

och administrativa myndigheternas arkiv. Dr Olla Repetto 

tar samtidigt upp till diskussion alla de italienska arkivförfattningarna 

och granskar särskilt ytterligare två pragrafer i DPR 

1409 den 23 och 24, som behandlar myndigheternas leveranser 

av handlingar till de statliga arkiven. Hon utgår från att fri tillgänglighet 

skulle gälla även de handlingar myndigheterna handlagt 

dagen innan och att, om den också skulle tillämpas på de 

privata arkiv som förvaras i de statliga arkiven, det komme att 

innebära att dessa blev fritt tillgängliga för forskning. Man bör 

därvid komma ihåg att det i Italien existerar en expropriationsrätt 

av privata arkiv - hela arkiv eller enstaka handlingar - som 

bedöms vara av historiskt intresse. (Närmare beskrivet i ASF 12, 

1969, under Italien). Artikelförfattaren anser inte att den fria tillgängligheten 

som avses i pragraf 22 är tillämplig i Italien utan 

att den i så fall skulle försvåra myndigheternas arbete. Dr Olla 

Repetto summerar sina synpunkter på hur hon anser fri tillgänglighet 

för statliga handlingar bör fungera: 

(l) administrativa handlingar bör bli fritt tillgängliga 40 år efter 

det att handläggningen av dem avslutats. 

(2) konfidentiella handlingar ang. statens utrikes- och inrikespolitik 

bör bli fritt tillgängliga efter 50 år 

(3) konfidentiella handlingar, som rör privata personer bör bli 

fritt tillgängliga efter 70 år. 

I samma nummer skriver professor Elio Lodolini, som varit 

på studiebesök i USA, om amerikanska arkivproblem (Problemi 

archivistici negli Stati Uniti d' America, s. 120 ff). Han redogör 

först för det amerikanska riksarkivets historiska utveckling. Det 

grundades genom National Archives Act 1934-06-19. Dess tillkomst 

är alltså av relativ sent datum och det fick sin monumentala 

byggnad i Washington året därpå. Riksarkivets mest utställda 

dokument såsom självständighetsdeklarationen och författningen 

överfördes från handskriftsavdelningen på Library of 

Congress så sent som 1952. National Archives, som enligt 1934 

års lag var ett självständigt verk, omvandlades 1949-50 till National 

Archives and Record Service under General Services Administration 

(GSA). Orsaken till omorganisationen var den ständigt 

växande arkivbildningen hos de federala myndigheterna. 

Lodolini demonstrerar detta med en statistisk redogörelse, som 

visar, hur den federala administrationens pappersproduktion vuxit 

från 100.000 kubikfot åren 1774-1861 (88 år) till 14.000.000 

kubikfot för åren 1941-1948 (8 år). På 1950-talet utgjorde pap- 

106

Italien 

perflödet 4.000.000 kubikfot per år. En kubikfot är cirka 0.5 

hyllmeter. 

Eftersom National Archives rymmer 1.000.000 kubikfot (alltså 

c:a 500.000 hm) och arkivet i det närmaste var fyllt 1949, bestämde 

man sig för att bygga regionala Federal records centers, 

villca skulle fungera som transitdepåer och "förar kiv" (också kallade 

purgatorio och limbo archives). De är 16 stycken- 14 regionala 

och 2 gemensamma för alla staterna. De senare är belägna 

i Saint Louis Missouri. De är specialarkiv, det ena för handlingar 

rörande federal militär personal, det andra för handlingar rörande 

de federala civila verkens personal. Bestånden i Federal records 

centers uppgick 1968 till 9.000.000 kubikfot. Enligt artikelförfattaren 

tenderar de att bli arkiv, där handlingar samlas för 

beständig förvaring, vilket innebär att deras funktioner förändrats 

och blivit andra än dem som orsakade deras inrättande. Professor 

Lodolini anser detta vara en positiv utveckling, ty varför skall man 

överföra till Washington handlingar härrörande från Alaskaseller 

Hawais federala myndigheter, vilket förutom att det blir dyrbart, 

ur arkivalisk synpunkt måste anses vara felaktigt. 

Om gallring i USA berättar Lodolini att av 1.000.000 kubikfot 

granskat material 1964 sparades endast 2 %. För USA, som för 

vilket land som helst, säger den italienske professorn, är problemet 

hur man skall göra urvalet av de handlingar som anses värda att 

sparas för framtidens historiker. Å andra sidan betonar den explosionsartade 

ökningen av pappersflödet angelägenhetsgraden av 

ganska drastiska gallringar. 

Fotografiet är ett oersättligt dokument för konsthistorisk och 

arkeologisk forskning, ett viktigt dokument, som bär vittne om 

ett givet historiskt ögonblick, dess kultur, smak och konstnärlighet. 

Carlo Bertelli skriver om svårigheterna att trots de utomordentliga 

legala förutsättningar som finns skapa ett centralt 

bildarkiv i Italien (RdAS X:XX:3, sept-dec 1970, s 579 ff, 

Archivi fotografici di archeologica e storia dell'arte). Svårigheterna 

beror till stor del på två fakta: de många regionala fototekens 

olika uppläggning, vilket i sin tur beror på att dessa inte vill 

erkänna det centrala "il Gabinetto fotografico nazionale" som 

överordnad verkställande och samordnande myndighet. Enligt 

signor Bertelli vore enda möjligheten att komma till rätta med 

situationen, att skapa en kedja av inter-regionala bildarkiv, vilka 

skulle samordna museernas, Jandsantikvarieämbetenas, universitetsinstitutionernas 

och andra lokala myndigheters verksamhet på 

detta område. 

Carlo Bertelli redogör också för den situation det italienska 

flygfotot befinner sig i. Denna gren av fotografering, vilken är 

107


mycket viktig för studier inom arkeologi, topografi, stadsplanering, 

ekologi osv. omhänderhas av säkerhetsskäl av Militärflygdepartementet 

Detta började 1960 överlämna material, som man 

betraktar som gammalt till en av Gabinetto fotografkos avdelningar, 

vilken avdelning nu håller på att bli ett självständigt institut 

- l' Aerofototeca. Slutligen kan tilläggas at il Gabinetto fotografico 

för närvarande har över 170.000 negativ av vilka 12.748 

utgjorde accessionen 1970, och att man kontinuerligt publicerar 

deskriptiva kataloger. Men det är som en droppe i havet. Av de 

1.128 konstföremål som 1970 stals från museer och liknande institutioner 

var 951 inte fotograferade. 

I samma nr av RdAS ger arkivarie Pietro Burgarella en redogörelse 

för det sicilianska arkivväsendets aktuella problem och 

framtidsperspektiv. 

Slutligen recenseras också i samma nr en arkivhandbok av Dr 

Raffaele De Felice: L'archivio moderno nella pubblica amministarzione. 

Manuale per la organizacione, tenuta e funzionamiento 

deglig archivi correnti e di deposito. Roma, ANAl, 1969. Boken 

är utgiven av de italienska aridvadernas förening ANAl och är ett 

viktigt bidrag till den teoretiska arkivistiken genom den vetenskapliga 

grundlighet med vilken författaren gått till verket att beskriva 

de moderna arkivens roll i den offentliga förvaltningen. 

J. Ulate-Segura 

VÄST- OCH öSTTYSKLAND 

Sedan förra rapporttillfället har det i Väst- och östtyskland 

publicerats åtskilliga arkivvetenskapligt viktiga bidrag. 

Nr 4 av Der Arehivar 1970 innehåller en redogörelse av Eckhart 

G. Franz "Die Deutsch-Ostafrika-Akten im Nationalarchiv Dar 

es Salaam". Förf. behandlar det arkivvetenskapliga samarbetet 

mellan rebubliken Tanzania och BRD. Artikeln förmedlar en 

uppfattning om de nya afrikanska staternas arkivproblem. För 

Tanzanias del kompliceras dessa ytterligare, eftersom landet har 

varit uppdelat mellan Storbritannien och Tyskland, vilket i sin 

tur enligt Versailles-fredens bestämmelser efterträddes av det förra 

och av Belgien som mandatsförvaltare åt Nationernas Förbund. 

I sitt bidrag "Bibliothek und Archive des Westdeutschen Rundfunks" 

behandlar Hanneliese Niggemeyer Västtysklands största 

radio- och tv-arkiv, speciellt dess tillväxt och försöken att snabbt 

sprida information om arkivets material. Olof Ellendt upplyser 

under rubriken "Das Ullstein-Archiv in Berlin" om, hur det kända 

tyska förlagshusets pressarkiv och bibliotek ordnats, förvarats och 

katalogiserats. 

108

Väst- och Östtyskland 

Brigitte Poschmann rapporterar i sitt bidrag "Massenrestaurierung 

von wassergeschädigtem Papier" från ett specialistmöte i 

Niedersächsisches Staatsarchiv i Biickeburg i februari 1970. I detta 

arkiv installerades för två år sedan en specialverkstad, där ett tiotal 

anställda restaurerar de stora mängder handlingar, som vattenskadades 

i Staatsarchiv Hannover 1946. Det restaureras omkring 

200.000 blad per år. I mötet deltog en rad utländska specialister, 

bl. a. H. P. Pedersen från Köpenhamn. 

För Der Areivar 1971 kan redovisas innehållet i de tre första 

numren. Nr. l innehåller huvudsakligen rapporter och föredrag 

från det västtyska arkivariemötet 1970 i Ulm. Där ägnades bl. a. 

frågan, hur arkivmaterialet skulle göras tillgängligt för forskningen 

stor uppmärksamhet. Diskussionen inleddes med ett föredrag 

av Rudolf Morsey "Wert und Masse des schriftlichen Quellenguts 

als Problem der historischen Forschung". Morsey, som 

inte är arkivarie, utan professor i nutidens historia, framför en rad 

värdefulla synpunkter rörande arkivens uppgifter och möjligheter 

att snabbt informera om handlingarnas innehåll. Men när 

han berör gallringsfrågan och hävdar att arkivarierna borde vara 

mindre rädda att gallra handlingar rörande nutidens politiska och 

ekonomiska historia, eftersom sådant material kan ersättas av 

tidningar och memoarer - han åberopar uttryckligen Konrad 

Adenauers memoarer som en utmärkt ersättning för politiska 

aktstycken - bör denna argumentering bestämt avvisas såsom 

historievetenskapligt och således även arkivvetenskapligt ohållbar. 

Referatet rörande kongressens behandling av denna problematik 

fortsätts i tidskriftens andra nummer under rubriken "Die Publikation 

von Erschliessungsmitteln." 

Ett även i Sverige aktuellt problem, nämligen kommunsammanslagningens 

återverkningar på arkiven behandlas av Dietrich 

Höroldt "Archivische Auswirkungen kommunaler Gebietsveränderungen, 

dargestelit am Beispiel der Bundeshauptstadt Bonn." 

I Nr. 2 av tidskriften intresserar främst Hans Ketnaths uppsats 

"Die Farbe in Archiv und Dokumentation der Fernsehanstalten." 

Den behandlar förutom frågan om färgfilmens förvaring även 

filmarkivens gallringsproblem. 

Nr. 3 av publikationen innehåller några redogörelser för erfarenheter 

från försök att i stället för originalen arkivera mikrofilmer 

av statliga, kommunala och enskilda handlingar. Helmut Richterting 

rapporterar nämligen under rubriken "Die Ersatzverfilmung 

des Schriftgutes der Registraturen und die Archive" från ett arkivariemöte 

rörande dessa problem i Nordrhein-Westfalen, den västtyska 

delstaten, som år 1966 började använda denna metod. I mötet 

deltog även representanter för kommunala arkiv och bolagsar- 

109


kiv. Ottfried Dascher och Klara van Eyll redogjorde för erfarenheter 

från privatindustriens arkiv. Deras referat "Die ErsatzveTfilmung 

bei Schriftgut der Wirtschaft- Möglichkeiten und Grenzen" 

återges i sin helhet. Alla arkiv tillämpar metoden hittills bara 

för material som inte anses "arkivvärdigt", men som enligt lag 

måste bevaras under viss tid, t. ex. vissa bokförings- och taxeringshandlingar. 

En för alla arkiv gemensam erfarenhet tycks vara att 

filmningens besparingseffekt ibland överdrivits. Således har vissa 

bolag efter noggranna kalkyler avstått från metoden, eftersom de 

förfogade över tillräckligt billigt lagerutrymme. Ä ven i fall, då 

filmningen av utrymmesskäl ansågs påkallad, har den bara visat 

sig ekonomiskt fördelaktig om en för arkivet välavpassad filmutrustning 

kunnat utnyttjas maximalt. Detta har i många fall inte 

bara förhindrats av den mänskliga faktorn, utan i minst lika hög 

grad av materialets beskaffenhet. Ett villkor för en ekonomisk 

filmning är att handlingarna lämnas ordnade till filmningen. 

Vidare krävs att materialet icke har häftats eller bundit samt att 

papperets färg och skriften lämpar sig för filmningen. Det meddelades 

att vissa bolag använder särskild färgsättning för att underlätta 

filmningen. Slutligen underströks att filmningen och databehandlingen 

av materialet för rationaliseringens skull borde samordnas. 

· 

Databehandling av arkivmaterial diskuterar Jospeh Pitz i ett 

särskilt bidrag "Zum Einsatz der elektronischen Datenverarbeitung 

im Archiv", som bygger på den senaste litteratur i ämnet. 

Det kan påpekas att alla nummer av Der Arehivar innehåller 

utförliga bibliografiska uppgifter om och även recensioner av nyutkommen 

tyskspråkig arkivlitteratur. 

Vart och ett av den östtyska tidskriftens Archivmitteilungen 

tre sista nummer för år 1970 innehåller ett bidrag rörande arkivassistenternas 

utbildning: lurgen Rickmers "Die Aus- und Weiterbildung 

von Werktätigen zum Archivassistenten" (Nr. 4) och 

"Die sozialistische Berufsausbildung von Archivassisten" (Nr. 5) 

samt Rosemarie Bleyer "Erfahrungen mit der Ausbildungsmappe 

in der sozialistischen Berufsausbildung von Archivassistenten" 

(Nr. 6). (Jfr. nedan.) 

Bland övriga bidrag märks en redogörelse av Klaus Eaudis och 

Gerlinde Grahn "Die archivische Informationstätigkeit und ihre 

Grundlagen in der Volksrepublik Bulgarien" (Nr. 4). 

Arkivens möjligheter att informera om sina bestånd behandlas 

av Margot Lenk "Erschliessung der Forschungsberichte mit Hilfe 

von Sichtlochkarten", Lothar Bänsch "Probleme der Dokumentenreproduktion 

und -bereitstellung unter besonderer Beriicksichtigung 

der Mikroformentechnik" (Nr. 4) och Botho Brachmann 

110

Väst- och Östtyskland 

"Die Anweridung mathematischer Begriffe in der archivarischhistorischen 

Arbeit" (Nr. 5). 

Speciella arkivproblem tas upp av Katharina Hollmann, som 

under rubriken "Versuch einer archivischen Dokumentation im 

Kreiskrankenhaus Neustrelitz" redovisar erfarenheter från nyordningen 

av ett sjukhusarkiv, och av Dietrich Pietschmann "Das 

Schriftgut der freiwilligen Gerichtsbarkeit in den Beständen der 

Notare" som diskuterar behovet och möjligheterna att tillvarata 

juridiskt material, som inte ingår i domstolshandlingarna. 

För år 1971 förelåg vid rapporttillfället de tre första numren 

av Archivmitteilungen. Bland bidragen kan nämnas Hans Brathers 

och Fritz Wächters uppsatser rörande ordnings- och förteckningsproblem 

av trycksaker respektive kartmaterial, vidare H ellmut 

Koch "Hinweise zur Restaurierung und Konservierung von Archivgut" 

(Nr. 1). 

Ett framför allt juridiskt problem, undersökningen av informationsbärande 

band av olika slag, behandlas i två avsnitt av Christian 

Koristka "Magnetographie - eine neue Disziplin der kriminalistischen 

Dokumentenuntersuchung" (Teil l och 2, Nr. 2 och 3). 

Frågor rörande gallringens och informationens rationalisering 

tas upp av en rad författare under huvudrubriken "Archivwissenschaftliche 

Forschungen in der DDR" (Nr. 3). 

Även numren av denna tidskrift innehåller en rad recensioner 

av nyutkommen arkivlitteratur. 

I detta sammanhang bör nämnas Archivwesen der DDR. 

(Taschenbuch). Hrsg. von der Staatlichen Archivverwaltung des 

Ministeriums des Innern der DDR. Staatsverlag der Deutschen 

Demokratischen Republik. Berlin I97 I. 304 s. 32 bild bilagor. 

DM: 6,50. I denna publikation, som vänder sig till både arkivmannen 

och arkivbesökaren, presenterar en rad arkivarier kortfattat 

och i de flesta bidragen mycket åskådligt de östtyska arkivens 

historia, organisation, bestånd och inte minst arkivens arbetsuppgifter 

och arbetssätt. 

Ett bidrag ägnas åt arkivpersonalens utbildning. Med tanke på 

att denna fråga f. n. diskuteras i Sverige, skall här något utförligare 

redogöras för det östtyska utbildningssystemet. Det utbildas 

tre kategorier arkivpersonal: 

l) Archivassistenten. Utbildningen jämställs med en fackarbetares 

och sker i två år vid något arkiv eller per korrespondens. Inträdeskrav: 

Avgångsbetyg från det allmänna läroverkets tionde 

klass eller någon yrkesutbildning. Arbetsuppgifterna efter utbildningen 

tycks motsvara ungefär en svensk arkivassistents. 

2) Staatlich geprufte Archivare. Dessa utbildas antingen i tre år 

vid Fachschule fur Archivwessen i Potsdam eller i fyra år per 

111


korrespondens. Inträdeskrav: Avslutad yrkesutbildning och 

goda avgångsbetyg från det allmänna läroverkets tionde klass 

eller motsvarande kvalifikationer. För examen krävs bl. a. 

goda kunskaper i ryska och nöjaktiga i ett annat modernt 

språk. Dessa arkivarier anlitas främst för arkivtekniska uppgifter, 

men även som chefer för specialarkiv. 

3) Diplomarchivare. Dessa utbildas antingen i fyra år vid universitetet 

i Berlin eller i fem år per korrespondens. Som huvudämne 

läses arkivvetenskap och som biämne måste väljas ett 

av ämnena historia, tyska språket, bibloteks- eller informationsvetenskap. 

Goda kunskaper i ryska och i ett annat modernt 

språk måste förvärvas. Inträdeskrav: studentbetyg med 

minst "a" i genomsnitt eller likvärdig kvalifikation. Till Diplomarchivar 

utbildas även sökande med avslutad lämplig 

universitetsutbildning. Dessa aspiranter utbildas i två eller tre 

år vid något arkiv. Efter avlagd examen kan lämpliga Diplomarchivare 

övergå till forskarutbildningen och efter omkring 

tre år avlägga doktorsexamen. 

Examen som Diplomarehivar är förutsättningen för att nå 

högre arkivtjänst För att nå sektions- eller arkivchefsbefattning 

krävs i regel att vederbörande har doktorerat. (Detta krav 

nämns inte uttryckligen i boken, men uppgavs för undertecknad 

vid arkivbesök i DDR.) 

Det bör poängteras att den som avlagt någon av de lägre examina 

mycket väl kan vidareutbilda sig till respektive högre examen. 

En dylik studiegång medför dock inga eftergifter i fråga om 

kunskapskraven för den högre examen. slutligen bör nämnas att 

alla kategorier av arkivtjänstemän erhåller frivillig och obligatorisk 

vidareutbildning på sina områden. 

K-R Böhme 

SOVJETUNIONEN OCH POLEN 

Den sovjetiska arkivtidskriften SOVETSKIE ARCIVY utkommer 

med sex nummer varje år. Tidskriften utgör organ för 

ministerrådets centrala arkivförvaltning och utges under medverkan 

av kommunistiska partiets centralkommittes institut för marxism-leninism 

och vetenskapsakademiens institut för Sovjetunionens 

historia. Den innehåller artiklar rörande såväl arkivfrågor 

som historiska ämnen. I varje nummer publiceras dessutom ett 

antal dokument belysande kommunismen och Sovjetunionens 

historia. Under åren 1970-71 har tidskriften bl. a. låtit trycka 

material rörande Sovjetunionens industrialisering (1970, nr 2), 

112

Sovjetunionen och Polen 

skapandet av en sovjetisk industri för kautschukframställning 

(1970, nr 4), inbördeskriget (1970, nr 5) och de tysk-sovjetiska 

relationerna 1919-21 (1971, nr 2). Såväl artiklar som i tidskriften 

publicerade dokument är oftast ägnade att belysa Lenins och 

kommunismens betydelse och Sovjetunionens storhet. Om tidskriftens 

karaktär ger exempelvis artiklarna i tredje numret för 

1970 en tämligen god uppfattning. I svensk översättning lyder 

rubrikerna på några av dem: De första innehavarna av Leninorden, 

Ljudupptagningar rörande V. I. Lenin i Sovjetunionens 

centrala arkiv för ljudupptagningar, De socialistiska ländernas 

arkivarier inför Leninjubileet, Om publiceringen av historiska 

källor, Leningrads vetenskapsmän under blockaden, Utnyttjandet 

av arkivalier i televisionssändningar. 

Bland bidragen till första numret för 1970 av Sovetskie archivy 

kan nämnas en artikel om accessionerna till de statliga arkiven 

i Sovjetunionen. Häri diskuteras framför allt principerna för urvalet 

av de handlingar, som skall avlämnas till dessa från myndigheter 

och institutioner. Vidare skriver chefen för det centrala 

statliga arkivet för folkhushållningen M. M. Scetkin om erfarenheter 

av utställningsverksamhet vid hans arkiv. Man hade där med 

anledning av 50-årsminnet av oktoberrevolutionen över tjugo utställningar. 

I en annan artikel redogörs för arbetsuppgifterna för 

arkivväsendet i den autonoma ryska sovjetrepubliken, varom 

republikens ministerråd i maj 1969lät utfärda ett särskilt dekret. 

1970 firades i Sovjetunionen 100-årsminnet av Lenins födelse. 

I Sovetskie archivy ägnades denna tilldragelse stor uppmärksamhet. 

Hela andra numret för 1970 innehåller artiklar och dokument 

rörande Lenin och dennes gärning. Panegyriken inleds redan på 

titelsidan, där man läser: "Lenins odödliga ideer och verk, hans 

levnad utgör för människorna i Sovjetunionen och för de arbetande 

i hela världen en outtömlig källa till inspiration och optimism." 

Under mottot "Lenins namn och verk skallleva i evighet" 

skriver akademiledamoten P. N. Popelov om de leninska ideernas 

triumf och seger. Biträdande chefen för kommunistiska partiets 

institut för marxism-leninism behandlar i en annan artikel Lenins 

efterlämnade papper. Vidare publiceras som vanligt ett antal 

dokument. Dessa belyser bl. a. oktoberrevolutionen eller som man 

ofta säger i Sovjetunionen Den Stora Oktober. 

Den inledande artikeln i fjärde numret för 1970 behandlar 

forskningsarbetet i de sovjetiska arkiven, vilket sägs ha breddats 

kraftigt på senare år. I en annan artikel understryks betydelsen 

av fotoarkiv. Fotografier utgör enligt artikelförfattaren ett viktigt 

komplement till skriftliga dokument och kan utnyttjas av propagandister, 

ingenjörer, utställningsorganisatörer, lärare m. fl . Docen- 

8 - Arkiv, samhälle . .. 113


ten i ekonomisk geografi vid universitetet i Rostov B. l. Butov 

skriver om arkivens betydelse för dem, som ägnar sig åt ekonomisk 

-geografiska forskningar. 

På förslag av den kände ryske historikern M. N. Pokrovskij 

fattades 1920 beslut om inrättandet av ett särskilt statligt arkiv 

för oktoberrevolutionen. Om detta arkiv skriver dess chef N. R. 

Prokopenko i Sovetskie archivy 1970, nr 5. I samma nummer ges 

en redogörelse för katalogiseringsverksamheten vid det statliga 

arkivet för distriktet Char'kov. Av densamma framgår, att proveniensprincipen 

ej tycks tillämpas inom sovjetisk arkivvård. Vidare 

skriver professorn i marxism-leninism S.I. Marasov och docenten 

V. l. Vjalikov om verksamheten vid institutet för historia 

och arkivvetenskap alltsedan institutets grundande 1930. Efterföljande 

nummer innehåller artiklar med anledning av 50-årsminnet 

av antagandet av Lenins plan för Sovjetunionens elektrifiering 

och 150-årsminnet av Engels' födelse. I övrigt kan nämnas 

en redogörelse för användandet av tekniska hjälpmedel i arkiven 

och en artikel om användandet av arkivmaterial vid framställandet 

av film för undervisningsändamåL 

I och med utgången av 1970 upphörde 1966-70 års femårsplan. 

För hur man lyckats med dess målsättningar vid de statliga 

sovjetiska arkiven redogörs i Sovetskie archivy 1971, nr l. Om 

arkiven och 1971-75 års femårsplan handlar en artikel i det 

följande numret av tidskriften. A v övriga bidrag till dessa båda 

nummer kan nämnas en redogörelse för arbetet i de sovjetiska 

arkiven 1959-69 med att bestämma det vetenskapligt-historiska 

värdet av olika typer av handlingar och att framställa metoder för 

urval av de handlingar, vilka av de statliga arkiven bör mottas för 

arkivering. Många arkivarier och historiker påstås därvid ha uttryckt 

oro för att värdefullt material skall gå förlorat för forskningen. 

Artiklar rörande systematisering av kartmaterial och tillvaratagande 

av material till belysning av de tekniska framstegen 

tilldrar sig också ett visst intresse. 

Från Sovetskie archivy skiljer sig på många sätt den polska 

arkivtidskriften ARCHEION. Den innehåller inte någon idelogisk 

barlast och är vetenskapligt av mycket hög klass. Varje år 

utkommer den med två nummer på omkr. 300 sidor vardera. 

Förutom uppsatser i ämnen av arkivvetenskapligt intresse innehåller 

den notiser och meddelanden rörande arkivfrågor, arkivarie- 

och historikermöten m. m., redogörelser för arkivväsendet 

i utlandet, recensioner och översikter över innehållet i utländska 

arkivtidskrifter. Resumeer på ryska och engelska avslutar numren. 

Archeion är organ för den centrala polska arkivförvaltningen. 

1970 utkom av Archeion nr LIII och LIV. I det första numret 

114

Sovjetunionen och Polen 

skriver arkivarien K. Arlamowski om bregreppet "archiwistyka" 

och dess definition. Olimpia Staron vid arkivet för nya akter i 

Warszawa ägnar en artikel åt arkivens hjälp åt de vetenskapliga 

institutionerna vid ordnandet av deras arkiv. Hon understryker 

vikten av att sådan hjälp lämnas och framhåller, att det vid dessa 

institutioner samlas mycket material av stort intresse för belysningen 

av vetenskapens historia. I länsarkivet i Lublin finns en 

hel del material rörande den kände polske 1500-talspoeten Mikolaj 

Rej. Om detta skriver därvarande arkivarien S. Paulowa under 

rubriken "Material till Mikolaj Rejs biografi i länsarkivet i Lublin". 

I en annan artikel ges en redogörelse för forntidens arkivväsende. 

J. Majewski skriver om handlingar i länsarkivet i 

Poznarl. belysande böndernas och landsbygdens problem i Polen 

under mellankrigstiden, och M. Motas behandlar det polska utrikesministeriets 

arkiv under samma tidsperiod. Vid andra världskrigets 

slut tilldelades Polen stora delar av Pommern. Om hur 

den polska administrationen där organiserades kan man läsa i 

en artikel av H. Rybicki vid länsarkivet i Koszalin. En redogörelse 

för arkivväsendet i USA och Västeuropa ges under rubriken 

"Utländska arkiv". Nr LIII av Archeion avslutas med en lång 

nekrolog över den kände polske arkivmannen och historikern 

Adam Stebelski, som bl. a. under många år var chef för centralarkivet 

för gamla akter i Warszawa. 

Också nr LIV av Archeion innehåller en rad intressanta artiklar. 

K. Bielicki vid distriktsarkivet i Poznarl., skriver om de polska 

distriktsarkiven i anslutning till artiklar publicerade i tidigare 

nummer av tidskriften. Distriktsarkiven (archiwa powiatowe) lyder 

i administrativt hänseende under länsarkiven (archiwa wojew6dzkie), 

vilka i sin tur står under överinseende av den centrala 

polska arkivförvaltningen (Naczelna Dyrekcja Archiw6w Parl.stwowych).l 

Enligt Bielickis mening tillliör distriktsarkivet i Poznarl. 

i flera avseenden de allra bästa. Under andra världskriget skövlades 

de polska arkiven av Hitlertyskland. Om problem i samband 

med ordnandet av rester ur bl. a. då skingrade eller till större 

delen förstörda samlingar handlar en artikel av L. Golf;biowska, 

vilken tidigare var chef för arkivet för nya akter i Warszawa. 

Födelse-, vigsel- och dödböcker i länsarkivet i Poznarl. utgör ämnet 

för en artikel av arkivarien Cz. Hruszkowa. I länsarkivet i 

Poznarl. förvaras omkring 34.000 sådana böcker. Den äldsta volymen 

daterar sig till 1595. En mycket intressant artikel av A. Kaminski 

handlar om den under 1800-talet i arkivet för gamla akter 

l Den polska arkivorganisationen finns beskriven i Arkiv, samhälle och 

forskning, nr 11, s. 41 ff. 

115


i Krak6w verksamme arkivarien Teodor Luszczynski. Denne är 

framför allt känd för sina insatser som genealog. 1869 inrättades 

länsarkivet i Poznan. Med anledning av 100-årsminnet härav 

skriver därvarande arkivarien !rena Radtke om verksamheten vid 

arkivet under den tyska och polska tiden. Under rubriken "Utländska 

arkiv" har införts artiklar om Polonica i Archivio di 

Stato i Florens och registrering av Polonica i Slovakien. I Arehivia 

di Stato i Florens finns handlingar rörande Polens historia 

i det s. k. Archivio Mediceo del Principato, som innehåller brev 

från de polska kungarna till prinsarna av Toscana och rapporter 

från tascanska sändebud i Polen. 

A. Norberg 

FöRENTA STATERNA 

I två nummer av the American Archivist behandlas frågor som 

rör utbildning och personal. Herman Kahn skriver i 1971:1 "Some 

Comments on the Archival Vocation" samt Frank B. Evans och 

Robert M. Warner i 1971:2 om "American Archivist and Their 

Society: A Composite View. Utbildningsfrågan är ju aktuell i Sverige 

och det kan ha sitt intresse att närmare relatera hur man 

ser på utbildning av arkivarier i ett annat land. I U.S.A. finns 

dock uppdelningen arkivarier, "record keepers" och "manuscript 

holders" och Kahn diskuterar i sin artikel enbart den första kategorien 

- arkivarierna, som har hand om det s. k. historiska 

materialet (non current records). 

Han konstaterar inledningsvis att det inte finns någon definition 

på vad arkivarie är, och att det inte heller finns någon fastställd 

utbildning. De flesta arkivarier har förutom arkivarietiteln 

även en annan yrkesbenämning (som de lika gärna eller hellre 

kallar sig) såsom historiker, utgivare, dokumentalister, informatiker 

etc. och detta torde bero på arkivarieyrkets dåliga status. 

Med utgångspunkt av the Society of American Archivists' beslut 

att tillsätta en utredning angående utbildning och yrkeskrav, gör 

Kahn några reflexioner angående en arkivaries kvalifikationer. 

Han konstaterar att utbildningen nu sker på arbetsplatserna, och 

den går ut på att ordna och förteckna arkiv, upprätta register, 

stoppa in at:kivalier i arkivkartonger, reparera arkivalier etc. Det 

finns ingen utbildning ifråga om forskarhandledning eller värdering 

av arkivalier. Kahn menar att denna yrkesutbildning är otillräcklig 

och om .det inte vore så att arkivarier har fått en historisk 

träning vid universitet funnes det inga professionella arkivarier. 

Det är de historiska studierna vid universitet eller college som 

116

Förenta Staterna 

gör honom eller henne till ett lämpligt objekt att applicera den 

praktiska utbildningen på. Däremot skriver Kahn ingenting om 

hur lång denna universitetsutbildning skall vara. Den specificeras 

inte. Det kunde ju varit intressant att få en synpunkt på detta med 

tanke på den i Sverige pågående diskussionen om vetenskaplig 

utbildning och skolning av svenska arkivarier. 

Det kan också påpekas att när Kahn talar om värdering av 

arkivmaterialet (appraisal of record values) så menar han inte 

en värdering som underlag för ett ev. utgallringsbeslut utan en 

gradering av forskningsvärdet av det bevarade materialet på arkivdepåerna. 

Belysande för Kahns åsikter angående värdering av 

handlingar är hans resonemang att nutida dokument ofta har förlorat 

mycket i värde jämfört med handlingar för 100 år sedan 

och att detta beror på att forskare kräver att handlingar skall 

vara tillgängliga för forskning snarast möjligt. Detta vet handläggare/ 

beslutfattare och de vill då inte yttra sig, ta ställning eller 

uttala sina verkliga åsikter. 

Evans' och Warners artikel i 1971:2 redogör för vissa data 

som samlats in angående amerikanska arkivarier. Med tanke på 

den låga svarsprocent på den enkät som utgör grundvalet och på 

att enkäten inte gick ut till andra än medlemmar av det amerikanska 

arkivförbundet (SAA) bör man se siffrorna med ganska 

stor skepsis. Kahlls krav på universitetsutbildning är åtminstone 

enligt denna statistik tillgodosedd och det uppges att 86 % av 

arkivtjänstemännen har akademisk utbildning. 

Evans' och Warners artikel understryker än en gång det för 

Amerika typiska förhållandet att arkivarieyrket där är delat i tre 

kategorier: arkiv, "records management" och "manuscript". Enligt 

enkäten sysslade bara 3,3 % med alla tre specialiteterna och 

av dessa 3,3 % föll huvudparten inom delstatsförvaltningarna. 

Svagheten med denna enkät är, som förut påpekats och som 

poängteras av författarna själva, den låga svarsprocenten och urvalet. 

Denna sista svaghet accentueras av - vilket Evans och 

Warner också påpekar- att det är de lägst utbildade som inte 

kommit med. statistiken ger alltså genomgående en för ljus bild 

av utbildning, löner, ansvar och position i samhället etc. 

En annan intressant artikel i detta nummer (1971 :2) har skrivits 

av Walter Rondell "Personal Data From University Archives". 

Rondell skildrar "sin arkivarie" såsom en energisk förutseende 

person med blick för forskarnas krav. Han samlar in, ordnar och 

förtecknar och gör arkivmaterialet tillgängligt; han ser till att 

förutvarande professorer m. fl. deponerar eller donerar sina papper. 

Rundeli berättar om den alerte arkivarien vid Iowa universitet 

som efter oroligheterna 1970 gjorde bandinspelade intervjuer 

117


med inblandade personer på alla nivåer. Rundeli understryker i 

det sammanhanget vikten av att för historisk forskning göra bandade 

intervjuer med kända och inflytelserika personer. 

Herbert Finch redogör i "Administrative Relationships in Large 

Manuscript Repository" (1971:1) för sina synpunkter på personalens 

organisation på handskriftsavdelningarna vid biblioteken 

(manuscript holders). En "manuscript holder" har två huvudfunktioner; 

dels att uppfostra studenterna till att använda primärmaterial 

vid forskning, dels att hjälpa forskarna genom att presentera 

arkivmaterialet på ett fullödigt sätt och ge allsidig information 

om det. 

Slutligen vill jag ta upp L. Quincy Mumfords artikel "Archivists 

and Librarians: Time for a New Look" (1970:3). Han slår många 

slag för ett intimare samarbete mellan arkivarier och biblioteka· 

tier och menar att det gäller både utbildning - som till en del 

kan samordnas - och den praktiska yrkesverksamheten. Mycket 

stora grupper av modernt material finns både på arkiv och bibliotek 

såsom film, band, skivor, fotografier, kartor, slides. Gemensamma 

frågor är t. ex. hur stort ett arkiv /bibliotek får bli, hur 

man skall behålla kontrollen över materialet, hur man kan använda 

moderna hjälpmedel för att få ordning/kontroll på handlingar/böcker 

(t. ex. genom datalistor). Hur ADB-material skall 

förvaras och hur man skall ge forskarna möjlighet att använda 

det måste också lösas inom båda områdena. Arkiven och biblioteken 

har således många gemensamma bekymmer och ett närmande 

mellan de två verksamhetsgrenarna vore enligt Mumford 

enbart av godo. 

A. C. Meurling 

118

Förteckning över arkivfilmer. - Visa filer

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?