Km 7-8 2010

#7-8 

9 juli 2010 

Pris 40 kr 

Pilgrimsled med hög status 

Bön och upprop för prästerna 

Analys av påvens Cypernbesök 

Km:s lästips inför sommaren

9 juli 2010 Årg 85. ISSN 1402-3385 

Adress: Box 2038, 750 02 Uppsala 

(Besöksadress: S:t Olofsgatan 32E) 

Tel: 018-13 61 40, Fax 018-13 61 45 

E-post: redaktionen@katolsktmagasin.se 

Hemsida: www.katolsktmagasin.se 

#7-8 

Utges som tidning för Stockholms katolska stift 

av Stiftelsen Katolsk Kyrkotidning. 

STYRELSEORDFÖRANDE 

ANSVARIG UTGIVARE 

Kjell Blückert 

REDAKTION 

Margareta Murray-Nyman (chefredaktör) 

margareta.murray-nyman@katolsktmagasin.se 

018 – 13 61 40, 070-321 06 35 

Birgit Ahlberg-Hyse 

biahyse@bredband.net 

021-12 73 20, 070-735 34 75 

Ryszard Antonius Klinger 

Prenumerationsärenden, ekonomi 

Sofia Wahlstedt 018 – 13 61 42 

sofia.wahlstedt@katolsktmagasin.se 

Pren. pris Sverige: 300:- 

Europa 440:- Utom Europa 480:- 

Pg 36 99 30-3, Bg 417-4926 

Annonser 

Display i Umeå AB 

info@display-umea.se 

090 – 71 15 00 

Tryck: AlfaPrint 

Layout: Carina Laukkanen, Lajo design, Uppsala 

Nr 9 utkommer 10/9 2010. Manusstopp17/8 2010. 

För icke beställt material ansvaras ej. 

OMSLAGSBILD: EN PILGRIMSBÅT ANLÄNDER 

TILL SÖRFORSA, EN ETAPP PÅ STRÅSJÖLEDEN SOM 

NU ÄR EUROPEISK PILGRIMSLED 

FOTO: FÖRENINGEN PILGRIMSTID SVERIGE 

Ur innehållet 

Signerad ledare sidan 3 

Osäkert om statligt stöd till SUK 

efter radioutfrågning sidan 5 

”Upprop för sanningen” sidan 6 

40-timmarsbön i S:ta Eugenia 

för botgöring och försoning sidan 8 

Stiftets official Jorge de Salas 

om tystnadsplikten sidan 10 

Enhet och dialog i fokus på konferens sidan 11 

Katolska kyrkan ny medlem 

på Bildas förbundsstämma sidan 13 

Biskop William Kenney 

i aktuell intervju sidan 18 

Ännu ett möte för religionsdialog 

med muslimer sidan 20 

Moder Tyra Antonia om 

naturens skönhet sidan 26 

Göran Fäldts reflexion över 

”Kyskhetens sexualitet”sidan 28 

Km:s skribenter ger boktips 

inför sommaren sidan 36 

Fler nyheter på vår hemsida 

www.katolsktmagasin.se

Nya biskopsvikarier avlastar Arborelius 

Vid årsskiftet blir nuvarande generalvikarien Stjepan 

Biletic biskopsvikarie för nationell själavård och dessutom 

stiftets kansler. Pater Fredrik Emanuelson OMI blir 

biskopsvikarie för evangelisation. 

För Km förklarar biskop Anders Arborelius att utveckling - 

en i det snabbt växande stiftet kräver en ny organisation på 

biskopsämbetet. Till att börja med innebär denna att han 

delegerar ansvaret för vissa stora områden så att han själv, 

som han uttrycker det, ”kan vara mer närvarande på 

biskopsämbetet”. 

Ett ansvarsområde är den nationella själavården. Inför 

den nya missionsordning som kommer inom kort ska 

förhållandet mellan församlingarna och missionerna 

utredas. 

- Vi måste hitta en fruktbar balans mellan församling ar 

och missioner så att det inte uppstår nationella ghetton 

som inte har kontakt med de lokala församlingarna. 

Huvudansvaret kommer att ligga på msgr Biletic. Han 

är rätt person med sina erfarenheter av den kroa tiska missionen, 

kommenterar biskopen. 

Ett annat ansvar är evangelisationen som konkret kan 

innebära att närmare band knyts mellan stiftets nämnder 

och grupper så att kompetens tas tillvara bättre och projekt 

kan ut föras gemensamt. 

- Där är pater Fredrik Emaunuelson lämplig eftersom 

han redan är involverad i ekumeniskt arbete, inom SKR, och 

i pedagogiskt arbete som studieprefekt, säger biskopen. 

Pater Fredrik har också ansvar för fortbildning. Där kommer 

en förstärkning att ske genom biskopsvikarien för 

präster, Miroslaw Dudek. Han avgår som kansler för att 

ägna sig åt bland annat själavård och kompetensutveckling 

hos prästerna. 

Ny generalvikarie efter msgr Biletic blir pater Pascal René 

Lung OP. Han lämnar sin tjänst som kyrkoherde i Lund 

den 30 augusti och efterträds av pater Johan Lindén OP. 

För övriga utnämningar se kyrktorget sidan 39 

Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse 

Fotnot: 

I höst utges en svensk översättning av Erga migrantes caritas 

Christi, Kristi kärlek till migranterna, som 2004 utgavs av 

Påvliga rådet för själavård bland migranter och nomader och 

som ska ligga till grund för en ny missionsordning. 

signerad ledare | sid. 3 

Malta – utpost mot flyktingströmmar 

I våras besökte EU:s flyktingkommissionär 

Cecilia Malmström Malta. Hon var skakad 

av vad hon såg. Flyktingar och asylsökande 

som anländer till Malta från Libyen och 

Tunisien tas i förvar och stoppas in i läger 

som inrymts i gamla skolor och militärförläggningar. 

De får tak över huvudet och mat 

för dagen men hålls inspärrade i upp till ett 

år eller ännu längre. Män, kvinnor och barn 

trängs i fängelselika, trånga utrymmen med 

bristfällig hygien. Trängseln leder lätt till 

konflikter, våld och övergrepp mellan de 

inlåsta. 

5 000 – 6 000 afrikanska flyktingar finns på 

Malta, med en befolkning på knappt en halv 

miljon. Flyktingarna vill mestadels vidare till 

andra länder i Europa. Också de som får 

uppehållstillstånd på ön lever under svåra 

förhållanden, utan arbete eller stöd till integration. 

Frankrike, Tyskland och USA tar emot 

mellan ett knappt hundratal och några tusen 

flyktingar från Malta per år. Sverige skickar 

tillbaka flyktingar, däribland ensamkommande 

flyktingbarn, till Malta när ön varit 

deras första asylland, det vill säga deras förs- 

ta anhalt i Europa. Det stämmer med lag stiftningen 

men innebär ofta en humanitär 

katastrof. Och det vore möjligt att avstå, 

med hänsyn till förhållandena där, understryker 

kommissionären. 

En ljuspunkt i mörkret är Jesuit Refugee 

Service, JRS, en av ytterst få organisationer 

som får komma in i förläggningarna. Här 

kan JRS bistå med juridisk rådgivning och 

hjälp, med undervisning i engelska och med 

sociala och pastorala insatser. De låter flykt 

ingarna känna att de inte är bortglömda. 

De utbildar jurister och juridikstuderande på 

Malta i flyktingrätt och stöder och utvecklar 

kompetensen hos personalen vid förvaren. 

Samtidigt satsar JRS, det vill säga lokalt 

och internationellt verksamma jesuiter och 

ett antal volontärer, på lobbyarbete inom det 

maltesiska samhället och internationellt för 

att väcka uppmärksamhet på bristerna i 

flyk tingmottagningen på ön men också på 

de europeiska ländernas relativa passivitet i 

att hjälpa Malta att ta hand om anlända flyk 

tingar. Malta är ”bra att ha” som första 

utpost mot flyktingströmmar från Afrika. 

Den 20 juni varje år firas Världs flykting - 

dagen. I år deltog JRS Malta i en ekumenisk 

böneandakt i staden Sliema till minne av de 

döda vid EU:s yttre gränser, alltså de många 

båtflyktingar som aldrig kom fram. I december 

i fjol sammanställde JRS en dokumentation 

där asylsökande skildrar sina upp - 

levelser i Libyen på väg mot norr (http:// 

www.jrsmalta.org/Do%20They%20Know. 

pdf). En skakande läsning. 

Flyktingproblemen på Malta är inte bara 

Maltas problem, inte heller bara flyktingarnas. 

Europas flyktingpolitik lämnar åtskilligt 

övrigt att önska. På en konferens i Bryssel 

den 24 juni med ECRE, European Council 

on Refugees and Exiles, en samrådsorganisation 

kring migrationsfrågor i Europa, beto - 

nade Cecilia Malmström att det civila 

samhället har en nyckelroll i migrationspolitiken. 

Flyktingfrågorna – människornas situation, 

behov och rättigheter – måste vara 

mera närvarande i planering och utformning 

av Europas framtid. 

Kaj Engelhart 

nyheter inrikes | 

Msgr Stjepan Biletic 

blir biskopsvikarie för 

nationell själavård 

och kansler. 

Pater Fredrik 

Emanuelson OMI 

blir biskopsvikarie 

för evangelisation.

sid. 4 | nyheter inrikes 

Det var för nästan exakt två år sedan 

som tre cisterciensmunkar från Phuoc 

son monastery i södra Vietnam kom till 

Nydala för att leva klosterliv. 

Deras ankomst firades med en ekumenisk 

fest som fick en omfattande 

medial uppmärksamhet. Glädjen var stor, 

inte minst i den vietnamesiska grupp som 

finns i Marie Födelses församling i Vär - 

na mo. 

Tanken var att på nytt låta Nydala bli ett 

andligt centrum dit människor kunde 

komma för stöd och vägledning. Pater 

Joseph Maria Nilsson som tillhör 

Conventualfranciskanerna i Jönköping 

föreslog att Richard Brandt, som då var 

postulant vid Santa Cruce in Geru sa - 

lemme, skulle ta upp frågan med 

klostrets abbot don Simone. Han lyc kades 

få abboten intresserad av att pla cera 

några munkar på Nydala. Våren 2006 

kom don Simone på besök till Sverige och 

i början av 2007 åkte en dele gation från 

Värnamo kommun till Rom för att 

underteckna avtalet. 

Avtalet som slöts mellan klostret 

Santa Croce in Gerusaleme och kommunen 

handlade om att munkarna fick 

bo gratis på Nydala herrgård om klostret 

i Rom stod för underhåll och uppvärm ning. 

Men bara efter en kort tid lämnade 

de tre munkarna Nydala och begav sig 

tillbaka till sitt kloster i Vietnam. 

Christer Fjordevik, kommunfullmäktiges 

ordförande i Värnamo, var den som 

tog initiativ till ett nytt cistercienskloster 

i Nydala efter nästan 500 år. Enligt 

honom är det fortfarande oklart om det 

kommer att inrättas ett kloster. 

- Om så skulle ske kommer det i så 

fall att handla om att skriva ett nytt avtal 

mellan kommunen och cisterciensorden i 

Rom. 

Klart är att Kongregationen för religiöst 

liv i Rom kommer att betala för de driftskostnader 

för till exempel uppvärmning 

av huset, försäkringar, el och skötsel av 

trädgården, som Värnamo kommun haft 

under de nästan två år som klostret stått 

tomt. 

Osäkert om kloster i Nydala 

Det råder osäkerhet om det någonsin kommer att återupprättas ett cistercienskloster 

i Nydala utanför Värnamo. 

Den totala summan uppgår till cirka 

400 000 kronor. Villkoret är att avtalet 

mellan kommunen och orden upphörde 

att gälla vid årsskiftet 2009/2010. 

Värnamo kommun är fortfarande in tres - 

serad av att ett kloster inrättas på Ny - 

dala. 

- Det är en frustrerande situation, 

säger Christer Fjordevik. 

- Vad som egentligen låg bakom att 

ledande personer inom cisterciensorden 

inte längre ansåg att det var viktigt med 

ett kloster i Nydala vet jag inte riktigt. 

De förklaringar som har givits handlar 

om turbulens inom cisterciensorden i 

Rom. Den gamla ordensledningen a v - 

sattes efter diverse anklagelser. 

- Men dessa anklagelser har inte kunnat 

bekräftas och den avsatta ordensledningen 

har delvis fått upprättelse, bland 

andra den avsatte abboten don Simone, 

som nu befinner sig på ett kloster i 

Milano. Han har inte längre den centrala 

position han tidigare hade inom orden, 

men han är besviken över att Nydala inte 

blev av. Han är fortfarande intresserad 

av att försöka göra Nydala möjligt, säger 

Christer Fjordevik. 

Det var då... 

Tre munkar från Vietnam tänkte sig klosterliv i Nydala. Då sken solen. Nu ser det mörkare ut. 

Foto: Birgit Ahlberg-Hyse 

Katrin Laine

Fem religiösa ungdomsorganisationer 

riskerar att mista sina bidrag från statliga 

Ungdomsstyrelsen på grund av hårdhänt 

granskning i Sveriges Radios program 

Kaliber, bland dem SUK, Sveriges unga 

katoliker. De fyra övriga är Pingst ung, 

Sveriges unga muslimer, Ungdomsinitiativet 

inom Syrisk-ortodoxa ärkestiftet, samt EFK 

UNG:s Bidragsspår. Frågan gäller inställningen 

till homosexualitet. I år skulle de fem 

organisationerna sammanlagt ha fått 

knappt 10 miljoner kronor. 

För några månader sedan blev SUK:s ordförande 

Alexander Kegel kontaktad av 

Kalibers reporter Magnus Sundelin, som sa 

att redaktionen skulle göra ett program om 

religiösa ungdomsorganisationers syn på 

homosexualitet. Då insåg han inte vilken 

sprängkraft hans uttalanden kunde få. 

– Jag tänkte att den frågan har vi väl 

ingen speciell uppfattning om, säger han. Vi 

SUK:s ordförande Alexander Kegel 

- Vi mötte förståelse från Ungdomsstyrelsen, säger Alexander Kegel. 

- Men nästa utbetalning av statsbidrag fryses tills vidare. 


nyheter inrikes | sid. 5 

Efter radioprogrammet Kaliber: 

Hur blir det med SUK:s ekonomi? 

står för den hållning kyrkan har. För mig är 

det rätt självklart att om jag som person väljer 

att gå med i en organisation så delar jag 

den organisationens värderingar. Jag kan 

naturligtvis välja att vara med ändå, men då 

kan jag inte fungera som lärare eller ledare i 

den organisationen. Som sådan måste jag 

stå för det organisationen står för. 

Alexander Kegel ställer sig frågande till 

Kalibers urval av religiösa ungdomsorganisationer. 

Det fanns minst lika många till 

som man kunde ha granskat, bland annat 

Missionskyrkans, Allians missionens, Bap - 

ti s ternas och Svenska kyrkans unga. 

– Men i Sverige är det så att man lätt blir 

utpekad om man är muslim eller katolik, 

säger han. 

Efter att radioprogrammet sänts har 

Ungdomsstyrelsen kallat företrädare för de 

ungdomsorganisationer som pekades ut i 

programmet till ett möte. Där meddelades 

Ny kyrka i Enköping 

att man måste göra en utredning som 

beräknas vara klar i slutet av sommaren. I 

väntan på utredningens resultat fryses nästa 

utbetalning av statsbidrag som skulle ha 

skett den första juli. 

Alexander Kegel upplevde att det från 

Ungdomsstyrelsens sida fanns en öppenhet 

och en förståelse, samtidigt som de förklarade 

att de måste följa sina rutiner. Ung - 

domsstyrelsen fattar sina beslut baserade på 

en organisations policydokument och inte 

på åsikter. Det man utreder är om uttalanden 

från ledande personer som gjordes i 

radioprogrammet står i strid med reglerna 

för demokrati och jämlikhet i bidrags s yste - 

met. 

Katrin Laine 

Fotnot: 

EFK Ung är Evangeliska frikyrkans barn- och 

ungdomsorganisation. 

En av nödhjälparna, Sankt Ilian, får ge namn åt Enköpingskatolikernas nya kyrka 

som hör till Sankt Lars församling i Uppsala. 

I Enköpings kommun finns kanske 600 

katoliker. Dessa har hittills firat sina guds - 

tjäns ter i av Svenska kyrkan utlånade utrymmen 

och har länge sökt en egen kyrka. 

När en av frikyrkoförsamlingarna, som 

behövde större lokaler, för ett år sedan annonserade 

ut Korskyrkan på Kungsgatan 6 blev 

det allvar av. Kyrko herden i Sankt Lars, pater 

Franz Holin, menade att ”det kostar ju ingen - 

ting att titta”. Det gjorde man. Nu har köpet 

rotts i hamn. 

- Även om det fanns de som la ett bättre 

bud ville man helst sälja till andra kristna, 

säger Magnus Nyman, ansvarig för guds - 

tjänst livet bland katolikerna i Enköping. 

- Kyrkan ligger mitt i centrala staden. Den 

är attraktiv. 

Katolikerna tillträder den första september, 

Sankt Ilians (Egidius) dag enligt den gamla 

kalendern. 

Sankt Ilian är ett helgon från tiden före 

kyrkosplittringen, född i Grekland och död i 

Frankrike. Han är också en av de ”fjorton 

nödhjälpare” som under senmedeltiden 

gärna åkallades vid sjukdom och olycka – 

och som rönte stor popularitet i just 

Enköping. Den gamla katolska kyrkan, som 

stängdes 1548, var uppkallad efter Sankt 

Ilian. I dagens Enköping har Ilian lånat ut sitt 

namn både åt en gata, åt en skola och åt en 

idrottshall. 

Nu planerar Enköpings katoliker ombyggnation 

och inredning av gudstjänstrummet (som 

för tillfället upptas av en omfattande loppmarknad). 

Vi återkommer till resultatet i ett 

kommande Km men ger redan nu en liten 

försmak av vad som är på gång. På sidan 40 

berättar Lars Dahlander om en god början: 

hur därtill utvalda prästseminarister körde 

”hundra stolar och några till” från en av 

Svenska kyrkans lokaler i Vällingby till 

kyrkan i Enköping. 

Invigning av Sankt Ilians kyrka kommer 

preliminärt att ske den 11 december. 

Margareta Murray-Nyman 

Fotnot: 

I Km 1/2009 berättade Maria Otworska Karlsson 

om steg på väg mot vad som länge bara var en 

dröm: en egen kyrka för katolikerna i Enköping. 

Historiska vingslag 

Ruinerna efter den gamla katolska kyrkan ligger bara ett 

stenkast från den nya som – likt den medeltida – kommer 

att uppkallas efter Sankt Ilian. 

Foto: Göran Degen

sid. 6 | aktuellt inrikes 

1 275 underskrifter på 

”upprop för sanningen” 

1 275 personer skrev sina namn under ett nätbaserat upprop för att stödja biskop Anders 

och enskilda katoliker efter avslöjandena om prästers övergrepp. 

- Ett glädjande bra resultat, säger sr Veronica Tournier OP, som tog initiativ till uppropet. 

Syster Veronica anser att det är riktigt 

att de fall av övergrepp som anmäldes 

under våren får en noggrann prövning. 

Det måste Kyrkan gå igenom, som ett 

reningsbad, säger hon. 

Däremot reagerade hon starkt mot 

medias onyanserade sätt att behandla 

informationen. 

- Det handlar om ett fåtal fall, 0,7 

procent av världens katolska präster, 

Namnteckningar i metervara. Elisabeth Cederbjörk och syster Veronica OP med en utskrift av namnlistan under 

nätuppropet. 

som har kastat sin skugga över hela 

kyrkan. Detta faktum har aldrig kommit 

fram! 

Samtidigt noterade hon en stor för tvivlan 

hos enskilda kristna. 

- Jag hade samtal med många som sa 

att de skämdes över att vara katoliker 

efter allt som skevs och sades. Och då 

ville jag ha ”ett upprop för sanningen”. 

Idén att starta ett upprop på nätet fick 

hon från Frankrike där en sådan aktion 

hade samlat tiotusentals namn. 

Hon bad ett litet antal katoliker i 

stiftet, personer med gott renommé, att 

bli primära undertecknare tillsammans 

med henne. 

Därefter lade hon ut uppropet på 

nätet med teknisk hjälp av Elisabeth 

Cederbjörk, som bland annat sköter 

hem sidan åt Sankta Katarina församling 

i Falun. 

Elisabeth Cederbjörk bedömde att hon 

inte hade tid att själv från grunden konstruera 

en webbsida för uppropet och valde 

därför att använda sig av den tjänst som 

erbjuds på sajten upprop.nu. 

- Det finns också många engelsk - 

språkiga sajter där man kan publicera 

upprop, men jag tyckte att det skulle 

vara fel att ha instruktionerna på engels - 

ka och därför valde jag denna svenska 

sajt. 

Upprop.nu har många fördelar, anser 

Elisabeth 

- Det gick till exempel att för en mind - 

re summa få bort reklamen på sidan. 

Däremot kunde jag inte undvika symbolerna 

för ”tumme upp” och ”tumme ner” 

som fanns vid varje namn. 

Tummarna ger undertecknarna möjlighet 

att uttrycka åsikter om andra 

namn: ge dem uppskattning genom att 

placera dem högre upp i listan respektive 

flytta ner dem som de anser inte vara tillräckligt 

seriösa.

Systemet framkallade problem. 

- En del förstod sig inte på det 

utan tryckte lite på måfå och flyttade 

därför oavsiktligt om namn i 

listan. Andra blev upprörda över 

att man kunde upphöja eller nedvärdera 

undertecknare, berättar 

Elisabeth. 

- Jag tyckte själv att det inte var 

förenligt med kristen anda att ge 

någon annan en tumme ned och tog 

därför bort alla nedåttummar som 

givits. Jag kontaktade dem som 

givit nedåttummar, och det visade 

sig då att samtliga fall var misstag. 

Uppropet gick att nå via flera hemsidor 

i stiftet, bland dem Katolskt 

magasins. Det låg ute mellan 13 

maj och 15 juni. 

- Jag skickade information om 

uppropet via e-post till samtliga församlingar 

och en del andra katolska 

organ. Dessutom bad jag Maria 

Jugovic, som startat Face - 

bookgruppen ”Alla vi som är stolta 

över att ha Anders Arborelius som 

biskop” att skicka information om 

uppropet till alla cirka 600 med - 

lemmar i gruppen. 

- Redan under den första vec kan 

kom nära 1 000 namn så man 

förstår att det fanns ett stort behov 

att uttrycka sin sympati för Kyrkan 

och biskop Anders, säger Elisabeth 

Cederbjörk. 

Syster Veronica är tacksam över 

att uppropet kunde genomföras 

och att det samlade så många 

namn. 

- Bland undertecknarna finns 

kristna både i Sverige och utomlands, 

många tunga katolska namn, 

präster och ordensfolk, men också 

enskilda katoliker och kristna från 

andra samfund, präster, pastorer 

och lekfolk. 

Därmed, säger hon, är ett mål 

för uppropet uppnått: att kristna 

kunde uttrycka sin vilja att få fram 

hela sanningen kring de pedofilskandaler 

som media har rappor - 

terat om och gå till grunden med 

det som verkligen har hänt. 

- Ett annat mål, att uttrycka ett 

stöd för biskop Anders, är också 

uppnått. 


aktuellt inrikes | sid. 7 

Så här löd uppropet 

Eftersom många av Km:s läsare inte har tillgång till nätet 

publicerar vi uppropet som låg på bland annat vår hemsida 

fram till den 15 juni. 

Upprop för katolska kyrkan i pingsttiden 2010 

De senaste årens avslöjanden om katolska prästers övergrepp på minderåriga 

och kyrkligt mörkläggande av vad som försiggått har fyllt oss med 

bestörtning. Vi katoliker i Sverige hälsar med tillfredsställelse påvens och 

biskop Anders Arborelius försäkringar om att inga mödor skall sparas för 

att alla brott skall redas ut och sonas och för att förebygga liknande förbrytelser 

mot dessa våra minsta, så långt detta kan undvikas genom 

mänskliga åtgärder. 

Den undersökande journalistiken har möjliggjort uppklarandet av mycket 

som varit fördolt och förtiget. Det är vi tacksamma för. Endast genom sanningen 

kan Kyrkan genomgå luttring och bli friskare. Samtidigt plågas vi 

av den ensidighet i mediebevakningen som tycks göra katolska kyrkan 

huvudansvarig och huvudsaklig hemvist för pedofili och liknande övergrepp. 

Det vore naivt att tro att denna sjukdom inte förekommer i alla miljöer. 

Vi är trötta och utleda på ständigt nya rubriker som säger att de 

katolska skandalerna växer (i Sverige har hittills tre fall blivit anmälda från 

40-talet fram till idag!). Ett normalt katolskt liv skildras däremot sällan. Vi 

kräver större balans i bevakning och mindre sensationslystnad i rubriksättningen. 

Vi vill härmed uttala vårt fulla och kraftfulla stöd till biskop Anders, som vill 

ställa sin plats till förfogande om det bedöms att han handlat försumligt. I 

honom har vi en orädd herde och otvetydig vägvisare som väckt respekt 

långt utanför Kyrkans gränser. Under denna svåra tid vill vi bära fram våra 

förböner för honom och för hans fortsatta biskopsgärning, för kyrkan och 

hennes biskopar och präster, för hela det kristna folket och framför allt för 

alla offer för övergrepp inom och utom Kyrkan. 

Vi tror att den Helige Ande leder sin Kyrka och att den smärtsamma sanningen 

som nu blottläggs kommer, paradoxalt nog, att göra Kyrkan, Kristi 

Kropp, helare och friare. Prövningen leder till mognad, bättre hållfasthet 

och större äkthet. Den är en inbjudan till var och en av oss och till hela 

Kyrkan att rannsaka sitt samvete och att fördjupa sitt förhållande till 

Kristus, vägen, sanningen och livet. 

(På detta upprop följde namnen på 1 275 personer)


Stort engagemang för 

40-timmarsbön i S:ta Eugenia 

Om man får tala om succé när det gäller bön är det rätt ord för den 40 timmar långa 

adorationen i S:ta Eugenia kyrka för botgöring och försoning efter de avslöjade 

pedofilskandalerna inom Kyrkan. 

Det var församlingsmedlemmen Talat Strokirk som kom med 

initiativet tillsammans med några deltagare i en engelsk - 

språkig bönegrupp i S:ta Eugenia. 

När de läste om skandalerna kände de medlidande med 

offren men också sympati för biskop Anders, som fick ta ett 

stort ansvar för det som skett i Sverige, och för alla präster 

som blivit oskyldigt misstänkta som förövare. 

- Vi ville visa dem stöd på något sätt och kom fram till att 

det var dags för en 40-timmarsbön, berättade Talat alldeles 

innan adorationen inleddes. 

De 40 timmarna skulle fördelas så att Jesu Hjärtas dag, i år 

fredagen den 11 juni, inramades av två vaknätter. 

Adorationen inleddes därför på torsdagskvällen klockan 

18 och avslutades på lördagsförmiddagen klockan 10. 

Talat Strokirk hade satt upp ett schema på anslagstavlan 

och hoppades att minst två personer ville anteckna sig för att 

be varje timme. 

När Km besökte kyrkan vid 21-tiden på torsdagen hade 

schemat redan fyllts av många flera än två per timme. 

Ett tiotal personer bad inför monstransen under 21-timmen. 

Som hjälp för bönerna hade Talat valt ut böner för Kyrkan, 

påven, biskopen och prästerna, för kallelser till kyrkans 

tjänst, men också böner för överlåtelse, nåd och vishet. 

Kyrkorummet var sparsamt upplyst och atmosfären var 

varm och dämpad. Stillheten behölls trots att det var lite 

rörelse när bedjarna avlöste varandra. 

En timme efter det att adorationen hade avslutats ringde vi 

till kyrkoherde Klaus Dietz SJ för att få hans intryck. En fantastisk 

satsning, sade han. 

- Första natten hölls en midnattsmässa med biskop 

Anders och sju medcelebrerande präster. Då var minst 70 

personer närvarande. Och mellan tio och femton personer 

var där och bad hela natten. Under fredagen satt många 

präster längre eller kortare stunder och det är beundransvärt 

med tanke på deras pressade scheman. 

Uppslutningen tyder på en medvetenhet hos prästerna, för - 

klarade pater Dietz: 

- Man kan säga att vi visade en negativ solidaritet. Vi tar 

ansvar och ber om förlåtelse inför vår Herre för det som har 

hänt. I vår kommunitet har vi talat mycket om problemet, 

också med gästande präster från utlandet, eftersom det berör 

alla präster. 

Även Talat Strokirk är entusiastisk över det stora intresset 

för att visa stöd och solidaritet med prästerna. 

Själv var hon i S:ta Eugenia under alla 40 timmarna och 

sov knappt någonting men engagemanget hos bedjarna och 

gemenskapen med dem höll henne pigg hela tiden, försäkrar 

hon. 

- Andra natten var fantastisk. Då var 17 personer här hela 

tiden och avlöste varandra i kyrkan. I pauserna, då det bjöds 

på lätt förtäring, kunde vi lära känna varandra och samtala 

om vårt böneämne. 

Hon kan inte säga exakt hur många personer som har kommit 

och gått och suttit i tillbedjan ett varierande antal timmar 

under hela adorationen men långt flera än vad hon hade 

vågat hoppas ställde upp. 

- De kom inte bara från vår församling utan från andra 

Stockholmsförsamlingar och det stärker sammanhållningen 

mellan oss katoliker. 

Bön för botgöring och försoning. Engagemanget var stort för 

40-timmarsadorationen i S:ta Eugenia kyrka.

Lycklig initiativtagare. Talat Strokirk kunde konstatera att många flera än 

hon hade vågat hoppas på kom till 40-timmars adorationen. 

Newmaninstitutet 

Newmaninstiitutet 

Högskola för teologi, filosofi filoosofi 

och kultur inbjuder till invigning iinvigning 

Newmaninstitutet invigs invigss 

till högskola lördagen den 4 september 2010 20 

genom jesuitordens general geneeral 

superior Adolfo Nicolás. 

Härmed vill vi hjärtligt inbjuda inbjudda 

er till denna invigning som börjar börjarr 

kl 11.00 vid 

huvudentrén, , Slottsgränd g 6, , Uppsala, UUppsala, 

pp , men också till den efterföljande efterfölj jjande 

j apéritifen apé p 

ritifen 

på gården. 

På eftermiddagen följer en akademisk 

konferens i Uppsala Universitetshus, 

Univeersitetshus, 

”Newman and the Idea of a University.” 

UUniversity.” 

Hjärtligt välkomna! 

Philip Geister, Rektor 

Post- 

ooch 

ch 

bbesöksadress 

esöksadress 

Slottsgränd 

6, 

753 

09 

Uppsala 

Tel Te el 

018-580 

07 

00 

(vx), ( vx) 

, vardagar 

kl 

10.00–12.00 

1 

Fax Faa 

x 018-580 

07 

20 

e-mail 

adm@newman.se adm@n 

e ewman. 

se 

hemsida 

www.newman.se 

www. 

newman. 

se 


I S:ta Eugenia har man sedan 2008 endagsadorationer en fredag i 

månaden. Men nu skulle Talat Strokirk också vilja ha 40-timmarsadoration 

en gång per år, kring Jesu Hjärtas dag. 

- Denna första långa adoration hade ett speciellt syfte men det finns 

många andra ämnen som är angelägna. Nästa år skulle jag önska att vi 

kunde be för ungdomars situation. 

 

 


Böner ur Oremus 

Bönerna för adorationen var hämtade ur Oremus. 

Så här lyder Kyrka på väg: 

Barmhärtige Fader, 

vi ber dig för hela din heliga kyrka. 

Fyll henne med din sanning och frid. 

Avtvå det som fläckar hennes skönhet. 

Bevara henne från att begå misstag. 

Res henne upp när hon brister i tro. 

Skänk henne det som ännu fattas henne. 

Ge henne mod och styrka att gå din väg framåt. 

Rädda henne undan splittring. 

Församla henne från alla folk under himlen, 

du mäktige Herde för din hjord. 

Hör vår bön för vår Herres och Frälsares Jesu Kristi skull.

sid. 10 | aktuellt 

Vi tar vår utgångspunkt i en nyligen publicerad 

tidningsartikel där man – apropå att 

en präst tänktes bikta ett övergrepp han 

gjort sig skyldig till – kunde läsa: ”Den som 

prästen hade biktat sig hos var bunden av en 

tystnadsplikt som bara kunde lösas av 

Rom.” 

Här är det något som missförståtts av 

journalisten, kommenterar Jorge de Salas. 

- Påven kan naturligtvis inte lösa en präst 

från tystnadsplikten. Ett sådant förfarande 

skulle ifrågasätta hela botpraxis. Bekända 

synder vilar under biktens insegel om inte 

konfidenten själv tillåter prästen att tala. 

- Däremot stämmer det att Heliga Stolen 

blir involverad om en präst skulle offentliggöra 

vad han hört under bikt. Ett sådant förfarande 

räknas till delicta gravia: prästens 

beteende är så allvarligt att han omedelbart 

exkommuniceras. Bara påven kan avlösa 

prästen från den synd han begått. 

I sammanhanget kommer Km-skribenten 

att tänka på en skrivning som verkligen 

hade kunnat sätta myror i huvudet på 

läsaren: ”Om en präst skulle yppa vad han 

hört under bikt skulle han avrättas.” Det är 

tur att det finns korrekturläsare: ”Stopp och 

belägg! Det ska stå avsättas.” 

Om prästen i fråga över huvud taget 

skulle tillåtas återvända som präst är det på 

villkor att han fortsättningsvis inte hör bikt. 

Det är aldrig så att en präst per automatik 

har rätt att förvalta botens eller försoningens 

sakrament, säger Jorge de Salas. 

Det är biskopen, överherden, som ut delar 

denna fullmakt, något som blir särskilt 

tydligt när det handlar om de nyprästvigda. 

Dessa – som fått ägna delar av seminarie - 

tiden åt fiktiva bikter – får ofta tillstånd att 

ta emot bikt under en begränsad tid efter 

prästvigningen, ett tillstånd som sedan kommer 

att omprövas. 

Stiftets official Jorge de Salas: 

Tystnadsplikten är en Guds välsignelse 

- Prästers tystnadsplikt i samband med bikt är absolut. Kyrkan använder orden 

”sakramentalt insegel” om detta. 

- Det som bekänns i biktstolen får under inga omständigheter föras vidare. 

Det säger stiftets official och högste jurist, msgr Jorge de Salas, när Km möter honom för 

ett samtal kring just tystnadsplikten. Under vilka omständigheter gäller den? 

- En präst kan aldrig förvalta botens 

sakrament ”vid sidan av” biskopen. 

- Den gamla Codexen var mycket tydlig 

på denna punkt. Prästen fick höra bikt i det 

stift han var knuten till men inte under 

exempelvis pilgrimsresor till andra länder 

och stift, om inte stiftsbiskopen på plats givit 

tillstånd till detta. Den nya Codexen från år 

1983 är inte fullt så sträng, detta eftersom 

prästernas rörlighet blivit större. 

Gäller tystnadsplikten också i samband 

med själavårdssamtal? Frågan har aktualise - 

rats apropå ett av de fall av övergrepp som 

redovisats inom stiftet under våren. 

- Det själavårdande samtalet är inte av 

sakramental karaktär och alltså inte behäftat 

med ”sakramentalt insegel” men det är 

oerhört viktigt att också det som sägs under 

ett sådant samtal behandlas med diskretion 

Vad säger kyrkorätten om 

tystnadsplikten? 

Stiftets official Jorge de 

Salas hjälper till med att reda 

ut begreppen. 


och med all respekt för konfidenten. Det 

finns kyrkorättsliga bestämmelser för 

själavårdssamtalet likaväl som för bikten. 

- Om konfidenten i ett själavårdande 

samtal berättar om ett övergrepp som han 

eller hon utsatts för ska prästen uppmana till 

polisanmälan och vara till stöd vid en 

eventuell anmälan. Han kan dock inte själv 

vara den som går in och anmäler, då rörs 

olika roller ihop. 

- Om konfidenten skulle yppa att han 

eller hon själv förgripit sig på en minderårig, 

det kan till exempel handla om incest, men 

inte vill gå vidare till berörda myndigheter, 

då bör prästen ta initiativet och se till att 

anmälan sker. 

Hur är det med den form av tystnadsplikt 

som gäller andra yrkesgrupper, exempelvis 

läkare? Läkarens sekretess kan brytas om

han/hon får kännedom om svårare brott eller när 

många människors hälsa står på spel, till exempel 

när en patient visar sig vara bärare av en svårt 

smittsam sjukdom. 

Åter till prästers tystnadsplikt. Var går gränsen 

mellan bikten och det själavårdande samtalet? 

- För oss katoliker är det enkelt. Det som 

bekänns i biktstolen förblir en hemlighet mellan 

biktfadern och biktbarnet – och detta gäller även 

om, i undantagsfall, bikten inte skulle följas av 

avlösning. Att tystnadsplikten i samband med bikt 

är total är något som respekteras av nästan alla 

lagstiftare i alla länder. 

- En annan sak är att den biktande bör visa sin 

vilja till gottgörelse. I extrema fall – om en annan 

person riskerar att dömas för ett brott som den 

biktande begått, eller om någon farit så illa av det 

som nu bekänns i bikten att bara ett offentligt 

erkännande skulle kunna upprätta honom eller 

henne – kan prästen kräva att biktbarnet tar an svar 

för sina handlingar genom att också utåt stå 

för vad han eller hon gjort. Men prästen själv förblir 

bunden av sitt tystnadslöfte. 

Den kvalificerade tystnadsplikten, som är 

begränsad till bikten, är en välsignelse, konstate rar 

Jorge de Salas och pekar på ”Svenska kyrkans 

dilemma”. 

- Svenska kyrkan har introducerat den totala 

eller kvalificerade tystnadsplikten för alla 

själavårdssamtal. Men när börjar respektive slutar 

själavårdssamtalet? Var går gränsen mellan detta 

samtal och ett kravlöst samtal vänner emellan? 

- Vi katoliker drar gränsen mellan bikten och 

det själavårdande samtalet när prästen tar på 

sig sin biktstola och säger ”I Faderns och 

Sonens och den Helige Andes namn”. 


Fotnot: 

Official: ansvarig för stiftets domstol, officialatet 

Heliga Stolen, den heliga stolen: kyrkorättslig 

benämning på påveämbetet och den romerska 

kurian 

Biktens insegel: förpliktelsen att hemlighålla det 

som sagts under bikt 

Codex Iuris Canonici: kyrkolagen 

”Den kvalificerade tystnads - 

plikten, som är begränsad till 

bikten, är en välsignelse.” 


Samfundsrepresentanter i fokus 

Tre kyrkofamiljer presenterade aktuella dialoger mellan kyrkorna. Från vänster 

pater Fredrik Emanuelson OMI för Katolska kyrkan, fader Misha Jaksic för de 

ortodoxa kyrkorna och Christopher Meakin, ekumenikenheten i Svenska kyrkan. 

SKR-konferens om tro, 

liv och enhet: 

Sju självbeskrivningar 

och mycket mera 

Att mötas ”ansikte mot ansikte” var temat på en konferens som Sveriges 

Kristna Råd, SKR, genom Ekumenik i Norden höll hos Birgittasystrarna i 

Djursholm i början av juni. Den första dagen fokuserade på boken Tro-Liv- 

Enhet, som just getts ut av SKR. Konferensens andra dag talades om de officiella 

dialoger som finns mellan samfund i Sverige. En rad inledare gav trettiotalet 

deltagare utmaningar utifrån boken och dialogerna. 

Boken Tro-Liv-Enhet innehåller sju samfunds självbeskrivning och kyrkolära 

samt en rad utmaningar för ekumeniken. Samtalet om boken rörde därför 

framför allt kyrkosyn och kopplingen mellan uppenbarelse, tolkning och struktur. 

Sven-Erik Brodd, professor i kyrkovetenskap vid Uppsala Universitet, lyfte 

i sin inledning om boken fram att vår tolkning av uppenbarelsen påverkar hela 

samfundet, från spiritualiteten till hur man lägger upp sin ekonomi. 

Samtidigt är samfunden präglade av när och var de vuxit fram. Många av 

de nyare samfunden i Sverige uppstod som folkrörelser och har demokratin 

inbyggd, medan de gamla kyrkorna, liksom de allra nyaste, måste fundera 

mycket över vad demokrati är, vad som ligger i begrepp som ’’koinonia’’ och 

’’konciliaritet’’ och hur samfunden kan förhålla sig till Sveriges lagstiftning. 

Medan Brodd talade om samfundens struktur, pekade Per-Magnus Selinder, 

tidigare teologisk sekreterare i Missionskyrkan, på de nödvändiga motsätt - 

ningarna som ligger i hela kristendomens väsen – såväl i kyrkosyn som i människosyn. 

På samma sätt som Jesus är både Gud och människa, och människan är 

både själ och kropp, är kyrkan helt och fullt mysterium och institution, gudomlig 

och världslig, sakramental och skadad. Det finns också en spänning mellan 

kyrkans kallelse till enhet och samfundens egna former, där vi måste sålla det 

som är olika uttryck från det som är kyrkoskiljande. Dessa spänningar är synliga 

i varje samfunds självbeskrivning, även om sätten att uttrycka sig är olika. 

Johannes Paulus II sade att kyrkan måste andas med båda lungor, och 

menade att vi behöver både den västliga och den östliga traditionen. I de sju 

Fortsättning


beskrivningarna i Tro-Liv-Enhet är detta tydligt. De 

östliga kyrkorna saknar västs filosofiska bagage och 

ger därför ingångar och synsätt präglade av betraktandet 

av kyrkan som mysterium, samtidigt som de 

västliga samfunden i hög grad placerar kyrkan i 

världen och pekar på hennes sociala ansvar och 

mänskliga byggstenar. Just i mötet mellan öst och 

väst syns dubbelheten: kyrkan är samtidigt evig och 

tidslig, gudomlig och världslig. Tappar man den ena 

eller den andra sidan är kyrkan inte längre kyrka. 

Text och foto: Magdalena Dahlborg 

Fotnot: 

Koinonia: aktiv gemenskap 

Konciliaritet : varje kristen har medbestämmande och 

medansvar i tolkningen av uppenbarelsen (ska inte förväxlas 

med konciliarismen, som var en inomkyrklig rörelse 

på 1500-talet) 

’’Det berättas om Abba Makarios att han på vandring i öknen träffade 

på en skalle från en hednapräst. Skallen bad Makarios att fortsätta 

be för de dödas själar, då de plågades svårt. Makarios frågade 

om plågans art, och fick svaret: ”Så långt som himlen är från jorden, 

så djup är elden under oss. I den elden står vi bundna rygg 

mot rygg och kan inte möta varandras blick, men när du ber för 

våra själar lossar banden och vi kan se varandra ansikte mot ansikte. 

Då lindras plågan.” 

Ibland sägs helvetet vara andra människor, berättelsen om 

Makarios och skallen visar vårt behov av att mötas och se varandra.’’ 

Om att till bristningsgränsen utnyttja det 

vi har gemensamt 

I Sverige händer saker som i ett globalt perspektiv är märkliga. 

De olika ortodoxa traditionerna, skilda åt av politik, historia 

och gamla strider, sitter runt samma bord i samma kristna 

råd och har sedan flera år årliga samtalsdagar. Den katolska 

kyrkan, på många håll i världen så långt från pingstförsamlingarna 

som det går att komma, kan i Sverige se ett ökande 

intresse från pingströrelsen för helgonen, Maria och den katolska 

spiritualiteten. 

Dialogerna mellan kyrkor och samfund i Sverige ser väldigt 

olika ut. Fredrik Emanuelson OMI presenterade de dialoger 

där Stockholms katolska stift deltar med början i den rapport, 

Rättfärdiggörelsen i kyrkans liv, som nyligen presenterats från 

den svensk-finska katolsk-lutherska dialogen. Ur det katolsklutherska 

samtalet, liksom ur samtalet mellan Katolska kyrkan 

och Svenska Missionskyrkan, kommer ofta konkreta texter 

och presentationer. 

Inte lika synliga är samtalen med pingströrelsen och med de 

ortodoxa kyrkorna. Samtalet med pingst beskriver Fredrik 

Emanuelson som att ”vi är från början helt överens om att vi 

inte är överens”. Detta gör att samtalet kan bli väldigt öppet 

Nödvändiga motsättningar 

Per-Magnus Selinder, tidigare 

teologisk sekreterare i 

Missionskyrkan, talade om 

motsättningarna som ligger i 

hela kristendomens väsen. 

- Vi måste skilja mellan olika 

uttryck för mysteriet och det 

som är kyrkoskiljande. 

På detta vis inledde SKR:s generalsekreterare 

Sven-Bernhard Fast konferensen. 

och behandla riktigt svåra frågor, som dop, nattvard och 

ämbete, helt förbehållslöst. 

De ortodoxa kyrkorna är de som teologiskt i många frågor 

står närmast Katolska kyrkan, och här kan man de senaste 

åren internationellt se ömsesidiga närmanden. Splittringarna 

är ofta politiska och geografiska snarare än teologiska, med 

undantag för Heliga Stolens primat. 

Biskop Anders Arborelius har betonat vikten av att tydligt 

markera när en dialog nått ett fast resultat, för att man ska ha 

något att falla tillbaka på och kunna se vad som faktiskt uppnåtts. 

Ett sådant tillfälle var det ömsesidiga doperkännandet 

mellan Katolska kyrkan och Missionskyrkan 2007. Då sade 

biskopen också någonting som behövs för att stärka enheten 

såväl mellan som inom samfund: ”Vi måste till bristningsgränsen 

utnyttja det vi har gemensamt.” 

Text och foto: Magdalena Dahlborg 

Fotnot: 

Rapporten Rättfärdiggörelsen i kyrkans liv presenterades i Km 4/10. 

Ansikte vid ansikte 

Generalsekreteraren vid Sveriges Kristna Råd, Sven-Bernhard Fast, 

och sr Katrin Åmell OP, direktor för ekumenik vid SKR , reflekterar 

över samfundens självbeskrivningar.


Uppgift för Bilda, stiftets nya studieförbund: 

Bidra till försoning i kyrka och samhälle 

Bilda vill individualisera, integrera, institutionalisera och internationalisera. Under förbundsstämman 

i missionskyrkan i Uppsala sammanfattade förbundsordföranden Erik Amnå 

syftet med den halva miljon studiecirklar som årligen äger rum i Bildas regi på det viset. 

- Vi har inte gått i mål förrän vi nått också ”glesbygdskillen”, menade Amnå. 

- Och ”förortstjejen”, kontrade biskop Anders, ny i Bildasammanhang. 

Fyra av deltagarna i förbundstämman kommer här till tals. 

Diskussionen om ”Bildas själ” blev natur - 

ligt nog livlig under ett årsmöte med över 

200 deltagare från så vitt skilda tros- och 

kulturtraditioner som Rumänska ortodoxa 

stiftet i Norra Europa, Svenska 

Baptisternas Kvinnoförbund, Kristna 

Esperantoförbundet och KRIK/Kristen 

Idrottskontakt. 

Eller kanske inte alldeles skilda ändå. 

”Portalparagrafen”, om den kristna tron 

som grund för ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete, 

ska förstås skrivas under 

av samtliga medlemsorganisationer. 

Och både i plenardebatten och under de 

21 olika seminarier som deltagarna hade 

att välja mellan – med ämnen som ”De 

glömda barnen”, ”Klimatfrågan”, ”Ka - 

tols ka kyrkan och ekumeniken” och ”Det 

palestinska Kairosdokumentet” – visade 

det sig snart att olika infallsvinklar 

snarare kunde utmana och komplettera 

varandra än ge upphov till konflikter. För - 

bundsordföranden Erik Amnå gladde sig: 

- Vi är bröder och systrar som histo - 

riskt demoniserat varandra och vars förfäder 

bespottat och bekrigat varandra. 

- Nu när ytterligare en kyrkofamilj, 

den katolska, välkomnats som medlem i 

Bilda tror jag att man vågar betrakta 

detta som ett försoningsverk. 

Biskop Anders, ny i Bildas sammanhang, 

anknöt: 

- Det svenska samhället, där vi kan 

möta invånare från i stort sett hela världen, 

troende och icke-troende om varandra, har 

väl blivit lite identitetslöst. 

- Min förhoppning är att Bilda ska 

kunna bidra till att vi hittar en ny svensk 

identitet, med en gemensam värdegrund, 

där vi inte längre ser varann som ”svennar” 

Sportig biskop. - Inte trodde jag att jag någonsin skulle komma att representera Sport for Life. Fast jag 

har i alla fall promenerat hit från stationen… 

Sa biskop Anders när han fick göra sig till tolk för de organisationer som ansökt om medlemskap i Bilda 

inför årets förbundsstämma. Bildas förbundsrektor Kerstin Enlund och stämmans ordförande Per 

Duregård, tillika pastor i Uppsala missionskyrka, visade sin glädje över att de 44 medlemsorganisationerna 

nu blir 52. 

Foto: Tobias Johansson 

och ”blattar” utan som medmänni skor. 

- Om vi kan samarbeta kring ett 

sådant projekt är detta något profetiskt! 

Också Katolska Pedagogiska Nämn dens 

Ulrika Erlandsson, som under årsmötet 

invaldes i Bildas förbunds styrelse, ville se 

Bilda som brobyggande: 

- Vi måste sträva efter ömsesidig 

förståelse, medlemsorganisationerna emellan 

och människor emellan. Det är viktigt 

att man inom Bilda förstår vår katolska 

mångkulturella särart bättre. Samtidigt 

måste katolikerna i högre grad öppna sig 

för vad folkbildning och studiecirkelverksamhet 

innebär. 

- Det finns de som suckar över att man 

måste fylla i en massa papper om man 

anmäler exempelvis en föräldragrupp 

eller kateketkurs som studiecirkel. Men 

ryktet om pappersexercis är överdrivet. 

- Och om vi bara lyckas förmedla att 

det finns en koppling mellan den verksamhet 

som avrapporteras och statens 

bidrag till studieförbundet behöver det 

inte kännas så konstigt längre. 

Bilda vill verkligen gå stiftet till mötes, 

säger Ulrika Erlandsson avslutningsvis. 

- Trots att rapporteringen ännu inte 

kommit igång på allvar har man redan 

anställt fyra katoliker: en profilområdesansvarig 

och tre konsulenter. Även 

andra Bildakonsulenter har redan gjort 

församlingsbesök och hållit uppskattade 

kateket kurser. 

- Bilda kan hjälpa oss att bygga en 

starkare kyrka! Men inte en kyrka som 

utestänger och begränsar. Bilda vill 

binda ihop människor. 


Fortsättning

Ny i förbundsstyrelsen 

- Bilda, som själv står på 

kristen grund, kan hjälpa oss 

att bygga en starkare kyrka, 

menar Ulrika Erlandsson, 

arbetande ordförande vid 

Katolska Pedagogiska 

Nämnden och just invald i 

förbundsstyrelsen. 

Foto: Annie Tayam-Dahlgren 

”Den frikyrkliga majoritetskultur som varit dominerande i FS/Bilda 

utmanas av två kyrkofamiljer av annan art och tradition… Vi vill i 

dag vara ett studieförbund för kyrkor och för kyrkornas samspel 

med samhället.” 

(Ur Studieförbundet Bildas strategidokument 2010-2015) 

Fotnot: 

Bilda gick tidigare under namnet Frikyrkliga Studieförbundet, FS. 

De två kyrkofamiljerna ”av annan art och tradition” är Katolska kyrkan och 

representanter för den ortodoxa kyrkotraditionen. 

Principprogram för Studieförbundet Bilda: 

Studieförbundet Bilda skall bedriva folkbildning genom studie-, kultur- och 

annan bildningsverksamhet inom bredast möjliga ämnesregister och med 

särskild uppmärksamhet på bibel- och livsåskådningsämnen. Förbundet 

skall, med kristen tro som grund, och genom ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete 

som är öppet för alla 

slå vakt om individens integritet 

främja människans förmåga till självständigt ställningstagande, 

till skapande verksamhet, till samarbete och gemenskap 

stimulera till och uttrycka ett ansvarigt engagemang i samhälls- och 

kulturliv 

”I vårt stift finns det gott om kompetens i form av organ som KPN, 

SUK, Newmaninstitutet och folkhögskolorna, men vi behöver bli 

bättre på att rätt utnyttja och vidareutveckla den kunskap som 

finns så att den kommer alla till del, inte minst våra nationella 

grupper och nyanlända katoliker.” 

(Biskop Anders i ett öppet brev till de katolska församlingarna i samband 

med övergången till Bilda) 

Bilda, som är ett av landets nio studieförbund, 

har under det senaste året 

registrerat en halv miljon studiecirklar 

inrapporterat en miljon studietimmar 

inbjudit till 7 000 kulturprogram 

erbjudit 6 700 andra folkbildningsarrangemang 

sammantaget ordnat möten mellan 2,2 miljoner människor 

Bilda vill institutionalisera 

Förbundsordföranden Erik Amnå 

förklarade ett ord som väckte frågetecken 

– ”institutionalisera” – med 

att Bilda vill erbjuda minoriteter en 

plats i det offentliga rummet, med 

en organisation som de själva styr 

över. 

Foto: Nina Gergi 

Förankra Bilda i stiftet: 

”Arbetet är jätteroligt – 

men på lång sikt” 

Stockholms katolska stift är den till 

antalet medlemmar största av Bildas 

medlemsorganisationer. Bengt Almstedt, 

Bildas utbildningsansvarige för katolsk 

bildning och kultur, är mån om att det 

studiearbete som redan bedrivs inom 

stiftet knyts till Bilda. 

- Jag hoppas att man hör av sig till 

mig eller till någon av de andra konsulenterna 

om man har frågor kring 

studieverksamheten. Själv har jag kontakt 

med KPN, KLN, SUK, Respekt och 

Newmaninstitutet, kontakter som fun g - 

e rar väl. Under nästa år vill Bilda prio - 

ritera de orientaliska kyrkorna och 

särskilt kaldéerna. 

En anställning kopplad till kaldeiska 

missionen är redan på gång. Den av pastoralrådet 

initierade boken Guld rökelse 

myrra – med studiehandledning som 

planeras tas fram av Bilda – blir en 

självklar ingrediens i utbildningsarbetet. 

Bengt talar om den pedagogik som är 

Bildas – och övriga studieförbunds – 

främsta bidrag till studiearbetet: smågruppsmentaliteten. 

- Naturligtvis kan det ge mycket att 

lyssna till en föreläsning eller att läsa en 

bok. Men om jag ska kunna internali - 

sera det jag tar till mig och verkligen 

göra det till mitt, då behöver jag reflektera 

över innehållet tillsammans med 

andra. Hur påverkar föredraget eller 

texten mitt liv som ansvarstagande medmänniska 

– som katolik? 

- Detta är folkbildning. 

Vid sidan av Bengt finns i dag tre av 

Bilda anställda katoliker. Därtill kommer 

ett antal icke-katoliker som också 

de ska serva katolska församlingar och 

grupper. Hur kan katolikerna tänkas 

uppleva ”undervisning av icke-katoli - 

ker”? 

Vi försöker hitta ett förhållningssätt 

som passar, säger Bengt. Vi vill successivt 

utbilda våra konsulenter i ett katolskt 

tänkande. 

- Sedan handlar det ju inte om att 

katoliken ska undervisas i katolsk tro av 

någon som kommer från ett annat samfund. 

Men konsulenterna kan alltid 

bidra med nya infallsvinklar vad gäller 

till exempel trosförmedlingen. Finns det 

ingångar, utöver de beprövade, som 

hjälper oss att växa på trons väg? Som 

hjälper oss att dela med oss av tron till 

andra? Vi har märkt att även den som 

har en universitetsexamen i kanske 

teologi eller filosofi kan känna osäkerhet 

inför att gå in som exempelvis ka teket. 

- Då erbjuder Bilda en kvalificerad 

ledarutbildning. 

Sist nämner Bengt ”framtidens studie - 

cirkel”. Den är nätburen. 

- Också katoliker i periferin, eller den 

som saknar ett visst slags verksamhet i 

den egna församlingen, ska ha möjlighet 

till fortbildning. 

Bilda online är en plattform där man 

kan delta i – eller skapa egna – studie - 

cirklar och nätverk. 

- Man måste förstås ha tillgång till en 

dator för att kunna vara med i kurser på 

nätet. Men sedan är det fritt fram. 


Fotnot: 

Vi har tidigare skrivit om Bilda i Km 

4/2010. I Km 4/2009 behandlade vi 

stiftets byte av studieförbund, från 

Sensus till Bilda. 

Nyhetsbrevet ”Katolsk bildning och kultur” 

skickas ut till alla församlingar. Det kan 

också laddas ner från www.bilda.nu. 

KPN: Katolska Pedagogiska Nämnden 

KLN: Katolska Liturgiska Nämnden 

SUK: Sverige Unga Katoliker 

Utvecklingsansvarig för katolsk bildning 

och kultur 

Evangelisation och folkbildningsarbete ska 

gå hand i hand, säger Bengt Almstedt, här 

på en vinterbild som togs när han just 

utsetts till utbildningsansvarig. 

Foto: Katrin Laine

aktuellt/familjekongressen | sid. 15 

Mer från familjekongressen 

Den nordiska familjekongressen som arrangerades i Jönköping i mitten av maj hade ett mycket rikt innehåll, med givande 

seminarier och möten med intressanta människor. Den rapportering som Km inledde i nr 6 fortsätter därför här. 

”När allt är kaos 

är själva kaoset en bön” 

A t möta a lvarliga svårigheter, lidande och sjukdom… och leva det i familj och församling. 

Det var rubriken på ett av de många seminarier som kongressdeltagarna inbjöds till. 

Seminariets moderator var msgr Göran Degen som samtalade 

med ett par från S:t Lars församling i Uppsala, Sofia och 

Michael Grunditz. 

Michael inledde med att berätta öppenhjärtigt om sin 

schizoaffektiva sjukdom som han har lidit av sedan ungdomen 

och som har gjort honom så psykiskt handikappad att 

han är sjukpensionär sedan fyra år. Ibland måste han vårdas 

på sjukhus och då blir Sofia, som har ett heltidsarbete på långt 

pendlingsavstånd, ensam med ansvaret för barnen. 

Från ett tidigare förhållande har Michael 16-årige sonen 

Marcus. Gemensamt har paret tre barn, Filippa, tolv år, 

Jakob, nio, och Simon, tre. 

För en tid sedan fick Filippa diagnosen diabetes. 

- Beskedet var ett hårt slag eftersom det kom precis när vi 

hade börjat tycka att livet hade blivit lite lugnare, sade Sofia. 

Eftersnack. Fader Göran Degen med Sofia och Michael Grunditz. 

Lika öppenhjärtigt som Michael, och mycket osentimentalt, 

berättade hon om en familj som håller ihop i harmoni trots 

prövningar som verkar ohyggliga. 

- Ibland kan det vara ett sådant kaos att vi inte har tid med 

bön. Men då får själva kaoset vara en bön, sade Sofia och 

tillade att hon ofta i efterhand kan se att Gud har hjälpt familjen 

genom att skicka människor som är beredda att stödja på 

olika sätt. 

De skulle inte klara sin vardag utan hjälp från omgivning - 

en, församlingen inräknad. 

- Vi vet att vi har vänner. Och vi har lärt oss att man inte 

ska vara rädd för att be om och ta emot hjälp. När jag 

uttrycker min tacksamhet mot folk i församlingen kan de säga 

att vi ger något också, genom att vara en familj i kyrkan. 

Det är nämligen så att hela familjen är aktiv i S:t Lars. 

Fortsättning

sid. 16 | aktuellt/familjekongressen 

Med Göran Degens ledning gled samtalet in 

på trons betydelse i deras svårigheter. 

- Ni är ”förtrogna med krankhet”. Och ni 

håller fast vid er tro och växer som familj i 

tillit till Gud. 

Ja, de höll med om att de skulle ha svårt 

att acceptera sjukdomarna och svårigheterna 

utan tron. Men Michael erkände att han har 

svårt att se något välsignat med sin sjukdom. 

- Jag tänker ofta på Job och hoppas kunna 

komma ur det svåra, som han gjorde, och 

säga att jag behöver sjukdomen för att förstå 

Gud, att inse att Gud inte straffar med sjukdomen. 

Skuldfrågan var också uppe. Michael känner 

sig skyldig när han inte förmår att hjälpa till 

hemma. Och Sofia kan tappa modet när hon 

inte räcker till för att hjälpa Michael. 

Hon får ibland frågan varför hon och barnen 

inte lämnar Michael eftersom hans sjukdom 

kan innebära så stora problem. 

- Men jag svarar att det ja vi gav varandra 

vid vigseln verkligen var ett ja. Den person 

som jag gifte mig med är samma person. Vårt 

äktenskap har ingenting med Michaels sjukdom 

att göra. Det ligger ”utanför”. Vi tycker 

om varandra och är vänner och vill vara med 

varandra. 

- Sofia är räddningen i mitt liv. Jag kan 

vara odräglig men hon håller fast vid mig, 

lade Michael till. 

Samtalet mellan Sofia, Michael och fader 

Göran var rättframt men samtidigt förtroligt. 

Och det inspirerade seminariedeltagarna att 

tala om hur de hanterar sina egna kors. Skuld 

och tillkortakommande förekom i flera berättelser 

men också vittnesbörd om hur mycket 

Gudstron betyder för att man ska uthärda. 

Stort intryck gjorde en änkeman som berättade 

om sin frus lidanden i en svår sjukdom. 

Han hade reagerat kraftigt mot sina vänner i 

ett frikyrkosamfund som sagt att de bad att 

hustrun skulle bli frisk. 

Att vara frisk är inte huvudsaken, menade 

han. 

- Man måste acceptera sjukdomen. 

Fader Görans svar kunde stå som en sammanfattning 

av hela seminariet: 

- Man kan önska, men inte begära, att få 

vara frisk. 


Fotnot: 

En intervju med familjemedlemmarna Grunditz om 

deras liv som katoliker var införd på familjesidan i 

Km 5/2007 

Nygifta. Wessen och Andrea Rottini fick tillfälle att förnya sina två veckor gamla äktenskapslöften 

vid familjekongressen. 

Förnyelse av färska 

äktenskapslöften 

Efter sju års gemensamma böner per brev har 

Wessen Maruwge från Jönköping och Andrea 

Rottini från Milano ingått äktenskap. 

Vid en av familjekongressens högtidliga mässor gavs det tillfälle att förnya 

sina äktenskapslöften. 

Ett par som hade det allra färskaste löftet att förnya var Wessen och 

Andrea Rottini, vigda två veckor före familjekongressen. Där medverkade de 

i ett seminarium med rubriken Förlovning och förlovningstid – vad är viktigt 

före bröllopet? 

Wessens och Andreas berättelse om sin relation är en riktig kärlekssaga: 

Andrea var utbytesstudent i Jönköping 1997. Han besökte då S:t Franciskus 

församling, som Wessen har tillhört sedan hon som barn flyttade med sin 

familj från Irak. Men ingenting hände mellan de två då. De möttes inte ens 

under denna tid trots många söndagsmässor. 

Men 2001 var det Wessens tur att vara utbytesstudent, i Castellanza i 

närheten av – Milano! Där träffades de och blev så goda vänner att de 

bestämde sig för att hålla kontakt per brev och sms. De hade också en gemensam 

bön som de bad för varandras vänner. 

Efter sju års brevkontakt bad Wessen att Andrea skulle be särskilt för henne 

och han började be Rosornas novena, komponerad av jesuitpatern Putigan till 

lilla Therèse av Jesusbarnet. Den består av tjugofyra Ära vare Fadern. 

När Andrea kom på besök till Sverige 2008 kunde de med stor säkerhet 

konstatera att de skulle bli ett par.

Andrea for tillbaka till sitt arbete som journalist i Milano och 

Wessen fortsatte sina doktorandstudier på institutionen för 

onkologi och patologi vid Karolinska Institutet i Stockholm, där 

hon försvarade sin avhandling förra våren. 

Efter vigseln har de flyttat samman i Italien där Wessen ska fortsätta 

med bröstcancerforskning vid IFOM, The FIRC Institute of 

Molecular Oncology foundation. 

Km träffade de två vid en måltid under kongressdagarna. Det 

aktuellt/familjekongressen | sid. 17 

var då de, bokstavligen strålande av lycka, berättade om sin väg 

till kärleken. 

Berättelsen innehåller detaljer som är svåra att beskriva eftersom 

de är förknippade med deras personliga fromhet. Men det 

blir vackra minnen, och fina vittnesbörd, att förmedla till barn 

och barnbarn! 

En växande bönekedja 

En bönekedja som passade att informera om på familjekongressen var 

Ständig bön för Äktenskap och Familj. 

Bönekedjan introducerades 1998 av Johnny Doherty CSsR på 

Irland. Därifrån togs den till Sverige av Colette Johnsson som är 

irländska men som bor sedan länge i Karlstad, där hon tillhör Vår 

fru av Rosenkransens församling. 

2001 blev Karlstad och Helsingborg de första platserna för 

bönen och nu har den spridit sig till ett fyrtiotal församlingar och 

grupper. 

I bönekedjan tar varje deltagande församling ansvar för ett specifikt 

datum i månaden. Meningen är att dygnet ska fyllas av personer som 

ber var sin timme. 

Till hjälp finns ett häfte med böner för olika livssi tuationer som 

par och familjer kan befinna sig i. 

- Det är ett vackert häfte, fyllt av medkänsla, som fader Johnny 

har skrivit. Det genomsyras av de tre orden kärlek, generositet och 

tillväxt, säger Colette. 

Två små länkar i en stor bönekedja. Marina Håkonsson och Colette Johnsson framför 

skylten till deras informationsbord vid familjekongressen i Jönköping. 


Familjekongressen betydde mycket för bönekedjan. 

- Tack vare nya kontakter går Ständig Bön nu vidare till 

Danmark, Norge, Island och Frankrike. Deltagare därifrån har 

bestämt sig för att be var sin timme den 8:e i varje månad. Det är 

det datum som fader Johnny har för sin timme på Irland och vi i 

Karlstad ber detta datum också. 

- Vi fick även flera nya bedjare från stiftet och de fick en timme 

på det datum som deras respektive församlingar har, berättar Colette 

och summerar: 

- Enligt fader Johnny ber totalt ungefär 50 000 personer var sin 

timme nu och i Sverige är vi fler än 800. Det finns kraft i bön, 

speciellt när den är ständig. 


Bönehäftets svenska variant kom till genom ett 

samarbete mellan Katolska Pedagogiska 

Nämnden och Utskottet för Äktenskap och 

Familj i Stockholms katolska stift. Senaste utgåvan 

finansieras genom bidrag från Respekt 

(Livets Fond). 

Mer om bönekedjan på Colette Johnssons 

blogg: standigbon.blogspot.com 

På sid 25 beskrivs hur bönen praktiseras i 

Domkyrkoförsamlingen.

sid. 18 | aktuell intervju 

Fattigdomen i Europa angeläget ämne 

för biskop William 

Antikatolicism, pedofilskandaler och fattigdom var ämnen som biskop William Kenney 

hann tala om under den korta intervju som Km lyckades fånga honom till 

vid familjekongressen i Jönköping 

Det blev återseendets glädje för många när biskop 

William kom till kongressen. Han höll en föreläsning, som 

Km refererade i nr 6, och han ledde två seminarier. Alla 

samlingar med honom var rikt besökta och i sitt sätt att 

gestalta angelägna frågor var han ännu mer dynamisk än 

vad vi minns från hans tid som hjälpbiskop i Sverige. Nu 

använde han både mångåriga erfarenheter av sitt 

Europaarbete och situationen i sitt nygamla hemland för att 

se på katolikernas situation i Norden. 

William Kenney är regionalbiskop i ärkestiftet Birmingham, 

med ansvar för distrikten Oxfordshire, Warwickshire och 

Coventry, sedan slutet av 2006. Det var då han lämnade 

Stockholms katolska stift efter 37 års intensiv verksamhet. 

I Km:s avskedsintervju, i nr 11/06, sade han bland 

annat: 

- Vi upplever en skrämmande aggressiv sekularisering i 

samhället i dag och därför är det viktigt att Katolska kyr - 

kans hållning får en så stor genomslagskraft som möjligt. 

Nu, när vi får ett kort samtal med honom mellan familjekongressens 

många pass, kan han ta upp samma tråd och 

konstatera att läget inte har ändrats. Och han berättar att 

atmosfären i England är ännu mer aggressiv än i Sverige. 

- Fördelen för Kyrkan i England är att den är större. 

Katolikerna utgör 7-8 procent av befolkningen och kan där- 

för agera kraftfullare. Det finns dessutom media där de kan 

uttrycka Kyrkans ståndpunkter bättre än vad katolikerna i 

Sverige kan. 

Avslöjandena om sexuella övergrepp har varit avsevärda i 

England och utredningarna har också en mycket stor omfatt - 

ning. 

- Som enda organisation publicerar Katolska kyrkan 

varenda anklagelse som riktas mot den. Det märkliga är att 

antalet anklagelser är mycket högre än antalet fällningar. Men 

detta fenomen är inte intressant i media. 

Trots att biskop William säger så vill han inte ett ögonblick 

försvara ens misstänka förövare. 

- Ett enda fall är ett för mycket, naturligtvis. Övergrepp är 

horribla och vi lägger ner ett stort arbete på ”child protection”. 

När vi ber honom berätta om sin tillvaro i övrigt blir det en hel 

del om hans fortsatta arbete i EU-kommissionen för katols ka 

biskopar COMECE, om internationellt hjälparbete och – 

naturligtvis – om förberedelserna inför påvebesöket i september 

med saligförklaring av kardinal John Henry Newman. 

Han berättar också om det vardagsarbete som ligger på en 

biskop i ett stift med 90 000 katoliker och 100 präster: visitationer, 

konfirmationer, konferenser, själavårdssamtal, möten 

med människor av alla kategorier … 

Livliga möten 

När William Kenney gestaltade angelägna frågor under familjekongressen var han ännu mer dynamisk än vad vi minns 

från den tid då han var hjälpbiskop i Sverige. Hans år här var 1969-2006. 

Numera är han regionalbiskop i ärkestiftet Birmingham.

Även om han fortfarande saknar många vänner 

i Sverige säger han att han uppskattar att 

vara tillbaka i England. 

- Bara att få tala sitt modersmål är värdefullt. 

Det jag säger får en annan tyngd. 

Ett av de seminarier som han ledde under 

familjekongressen hölls på engelska för att 

tillmötesgå deltagare från länder som 

Finland och Island. 

Families in migration hette seminariet och 

kom bland annat att handla om illegal immigration, 

eller, som biskop William sade, irre - 

guljär invandring. 

Som delaktig i arbetet med Europafrågor 

inom den engelska biskopskonferensens 

Department of International Affairs är 

biskop William insatt i dagens migrationsfrågor. 

Samtidigt som han påpekade vilken 

omistlig betydelse legala invandrare har i 

England, inte minst i vård-och serviceyrken, 

nämnde han en negativ effekt av den fria 

rörligheten i Europa. 

- En fattigdomens rörlighet har uppstått. 

Fattiga människor vandrar mellan länder 

som själva har fattigdom. 

Han visade en ring på sitt kavajslag. Där 

Kunskap 

på väg 

trosfördjupning 

för vuxna 

Hösten 2010 

Vi blir aldrig fullärda. Det finns alltid mer att upptäcka 

i trons outtömliga skattkammare. 

Katolska Pedagogiska Nämnden och Sankta Birgittas 

folkhögskola arbetar för att skapa växtplatser runt om 

i landet för katolsk lärdom och kultur. Tillsammans 

står vi för en kursform, där vår tros rikedomar förmedlas 

genom undervisning och bön, reflektion och lärorik 

samvaro. 

Vi är glada att kunna presentera ett mångsidigt program, 

som vandrar mellan fem olika platser i stiftet. 

Varje kurshelg kommer alltså till varje region en gång. 

Kostnad: Kurserna erbjuder vi till kraftigt subventionerat 

pris, 1 000 kr/helg. Kateketer betalar 600 kr och 

ungdomar (max 28 år) 300 kr. Bidrag till kursavgiften 

kan sökas hos Folkhögskolans stödfond, kontakta KPN. 

Välkommen med din anmälan redan idag! 

står det att 2010 ska vara ett år för nolltole - 

rans mot fattigdom. 

Under vårt samtal visar han ringen igen och 

säger att han vill bära den synligt för att 

skapa uppmärksamhet kring problemet. 

- Människor kommer fram och frågar vad 

ringen betyder och jag får förklara vilken 

katastrof fattigdomen är, alldeles inpå oss. 

Men fattigdomen kommer ju inte att 

utrotas i år, kanske aldrig? 

- Nej, vi tvingas erkänna det, men vi 

måste bli mer medvetna om den och sträva 

mot nolltoleransen. 


Fotnot: 

Nolltoleransen räknas efter begreppet ”fattigdomströskeln”, 

den minimumnivå som inkomsten 

måste ligga på om man ska ha en rimlig levnads standard 

i det land man bor i. 

I dag lever var sjätte person i Europa under fattigdomströskeln. 

För information: gå in på www.youtube.com och 

skriv in ”endless counting” 

”Ingångar till Gamla 

Testamentet” 

”Att leva och växa 

i sitt dop” 

GÖTEBORG – Johannesgården 

24-26 september 

• Msgr. Miroslaw Dudek 

Vem är Gud och kan vi i 

GT finna oss själva och 

svar på våra livsfrågor? 

OMBERG – Heliga hjärtas 

kloster 

8-10 OKTOBER 

• Sr Veronica Tournier OP 

Många är döpta, men 

har ännu inte upptäckt 

dynamiken i sitt dop, 

de har passerat dörren, 

men är kvar vid tröskeln. 

”Om människovärdet” 

STOCKHOLM – Marielund 

10-12 september 

• P. Erwin Bischofberger SJ 

och Helena D´Arcy 

Från befruktningen till 

den naturliga döden 

- Katolska kyrkan, 

bakåtsträvare eller 

pionjär? 

”Om de orientaliska, 

katolska kyrkorna” 

FALUN – Birgittagården 

1-3 oktober 

• Arkimandrit Matthias 

Grahm OSB och Hélène- 

Dominique Lindroth 

Möt vår egen historia, 

kristendomen från den 

odelade Kyrkan. 

Upplysning och anmälan till KPN: 

kpn@katolskakyrkan.se tfn 08-462 66 30 (32), fax 08-462 94 35 

aktuell intervju | sid. 19 

William Kenney CP 

kom till Sverige 1969, samma år som 

han hade prästvigts i sin uppväxtstad, 

Birmingham. 

I många år var han studierektor på 

religionsvetenskapliga institutionen 

vid Göteborgs universitet där han 

sedermera blev hedersdoktor. 

Han hade också varit församlings - 

präst i Växjö innan han blev utnämnd 

till hjälpbiskop och generalvikarie 

1987. 

2006 återvände han till Birmingham 

sedan han hade utnämnts till regionalbiskop 

där. 

Under sina Sverigeår visade han ett 

stort engagemang för socialpastorala 

frågor och bistånds- och rättvisefrågor. 

Han hade ledande poster i 

bland annat Caritas, Justitia et Pax, 

Respekt och Social-etiska utskottet. 

Han var dessutom Nordiska biskopskonferensens 

representant i COME- 

CE, kommissionen för katolska biskopar 

inom EU. 

”Människan är Kyrkans 

första väg” 

LUND – Rögle kloster 

15-17 oktober 

• P. Henrik Alberius OP 

Katolsk sociallära är varken 

ett politiskt program 

eller ett recept för att lösa 

den ekonomiska krisen, 

utan – vad?

sid. 20 | aktuellt utrikes 

Troende och europé – inte alltid lätt 

A 

tt vara en troende människa i Europa är inte 

alltid lätt. Religionen, tänkande och handlande i 

religiösa termer och den religiösa tron som livsfundament 

är på återtåg och sekularismen bre der 

ut sig. Nästan så att den troende ses som marginell 

och ibland farlig för den moderna staten. Medan det 

religionsfria, sekulära samhället omfattas med en glöd och 

övertygelse som kan anta nästan religiösa former. 

Det konstaterade de 40 deltagarna från 17 länder i årets 

Journées d’Arras i Madrid nyligen. Under det namnet samlas 

sedan ett 25-tal år kristna representanter från kyrkligt och 

akademiskt håll som arbetar med religionsdialog med muslimer i 

Europa till årliga möten. Alla kyrkofamiljer är företrädda, liksom 

alla delar av Europa, från Skandinavien till Spanien, från Ryssland 

till Irland. 

Frågan om statens förhållande till religionen, alltifrån konstitutionen 

till den praktiska myndighetsutövningen, och om medborgarskap, 

nationalitet och identitet och deras inbördes förhållanden 

stod på dagordningen. Ta en invandrad muslim i ett väst - 

europeiskt land. Bara detta att bli medborgare kan ske på olika sätt. 

I Storbritannien med en högtidlig lojalitetsförklaring, i Sverige med 

Gruppfoto från årets Journées d'Arras 

Alla kyrkofamiljer var företrädda, 40 deltagare från 17 länder. 

I vimlet kan den initierade läsaren urskilja Kerstin Pihl, Annika Wirén, Tord Fornberg och artikelförfattaren Kaj Engelhart. 

Foto: Martin Affolderbach

smörgåstårta och Orsa Spelmän. Ofta krävs någon form av 

”examen”, i språk eller till och med ett mått av kunskap. 

Betyder medborgarskap identifikation med det nya landet? 

Vad betyder bakgrund i kultur och religion för personers 

hemmahörighet och samspel med sitt nya samhälle? Hur 

påverkas deras identitet av omgivningens attityder? Och i vilken 

riktning förändras självsyn och behov av tillhörighet när man 

lever i en miljö som har andra traditioner men där man är medborgare? 

Allt detta är relevant för att definiera begrepp som 

integration, minoritet och jämlikhet. 

I Journées d’Arras möts religionsvetare och teologer, församlingspräster 

och kyrkobyråkrater, tjänstemän från vatikanska 

institutioner och lokala eldsjälar, unga entusiaster och ärrade 

dialogkämpar. De fyra konferensdagarna rymmer ett brett program 

med bland annat nyhetsrapporter från dialogfronten i 

deltagarländerna och besök i islamiska och kyrkliga miljöer på 

platsen. I Madrid togs delegaterna emot i den nybyggda, milt 

modernistiska huvudmoskén i antydd andalusisk stil nära 

stadens centrum, byggd för saudiarabiska pengar. Mötesplats 

och logi för konferensdeltagarna var ett reträttcenter hos 

katols ka systrar mitt i staden. 

I oktober 2008 publicerades ett slutbudskap från en konferens 

med den kommitté för relationerna med muslimer i Europa som 

satts upp av de evangeliska och katolska europeiska biskopsråden, 

CEC respektive CCEE. I konferensen deltog 45 muslimska 

och kristna representanter, och texten andas beslutsamt motstånd 

mot tendensen till marginalisering av religionerna, krav 

på att en troende accepteras som sådan och samtidigt hundraprocentig 

medborgare, en bekännelse till principen om integration 

och om religionsfrihet och rätt att konvertera. 

Ett fint dokument med viktigt innehåll – men okänt för de 

flesta, trots sin dignitet. På mötet i Madrid diskuterades varför, 

och det framkom att texten tillkommit utan egentligt mu slimskt 

deltagande. Språket bär en entydigt kristen prägel. Vidare 

diskuterades, hur representativa muslimerna i kommittén 

egentligen är. Och den frågan kan ställas rörande åtskilliga av 

de interreligiösa grupperingar som tillkommer runtom i 

Europa. Inte att undra på att effekterna uteblir av många dokument, 

budskap och deklarationer som avges. 

Detta, och den allmänna erfarenheten att det är de kristna 

som visar störst intresse för dialogen med islam och muslimerna 

och ofta möter ett svalt gensvar, pekar på ett behov av nya 

tag i dialogarbetet, ansåg delegaterna i Journées d’Arras. Om 

lyssna och lära var ledord i den första fasen av dialogen, kan nu 

tala och handla gemensamt få prägla den fortsatta samvaron, 

Kristendom visavi islam. Fader Justo 

Lacunza Balda föreläser om islam i 

Spanien. 

Foto: Martin Affolderbach 

aktuellt utrikes | sid. 21 

tyckte man. Självklart med den respekt och sensibilitet för ”den 

andre” som definierar kristen religionsteologi och dialogpraxis. 

Situationen i Europas länder är radikalt olika när det gäller 

vana vid annorlunda traditioner, religiösa minoriteter och etnisk 

mångfald. Länder som Bulgarien och Ryssland har sedan 

århundraden en islamisk befolkningsandel, Spanien har haft det 

och ”fått tillbaka” en omfattande islamisk invandring, Norden 

gör helt nya erfarenheter sedan några årtionden med en 

växande population med helt andra traditioner, en berikande 

och utvecklande situation som måste tas tillvara. Därför är 

intressegemenskapen mellan de dialogengagerade så viktig. 

Nästa år träffas Journées d’Arras i Oslo. Då hamnar Norden i 

fokus. 

Stora moskén i Madrid 

Nybyggd moské i milt andalusisk stil. 

Foto: Kaj Engelhart 

Kaj Engelhart

sid. 22 | aktuellt utrikes 

Kontroversiellt besök i kritiskt ögonblick – 

påven på Cypern 

Fredagen den 4 juni reste påven Benedikt XVI till Cypern. Resan 

skedde i skuggan av en viss oenighet bland öns ortodoxa biskopar 

inför påvens besök. Några hade i medierna betecknat honom som 

heretiker och ett ”samvetsproblem för många fromma kristna” – 

orden kom från den inflytelserike biskopen av Limassol, Atha - 

nasios. Men dagen före resan enades biskoparna om att välkomna 

honom till ön. Efter ett möte med hela biskopssynoden meddelades 

det att alla 17 biskoparna åter stod bakom det herdabrev från i maj, 

där de gemensamt hade gett sitt stöd till påvebesöket. 

Det var Cyperns ortodoxa överhuvud, ärkebiskopen Chrysostomos 

II, som återförde kritikerna till ordningen genom att hänvisa till 

majoritetsbeslut i synoden. Den som inte biträdde detta riskerade att 

uteslutas ur synoden. Då ursäktade sig de kritiska biskoparna för 

eventuella missförstånd och sade att de visserligen stod fast vid sin 

tveksamhet inför Katolska kyrkan och påveämbetet, men att de inte 

ville principiellt sätta sig emot ett påvebesök på Cypern. 

Herdabrevet av den 16 maj hade klargjort att Benedikt kommer 

som statens gäst. Biskoparna manar de troende att bevara lugn och 

ordning och att inte lyssna till ”oansvariga uppmaningar att störa” 

påvebesöket. Man understryker de bestående teologiska skillnaderna 

mellan Katolska kyrkan och ortodoxin och de lidanden öns 

befolkning utsattes för under den ”latinska ockupationen” i 400 år, 

från sent 1100-tal till den ottomanska erövringen 1570. Men samtidigt 

manar brevet till att övervinna det förgångna och ta Jesu ord 

på allvar att ”alla skall vara ett”. 

I få länder har ett påvebesök varit så kontroversiellt som Bene - 

dikts tre dagar på Cypern. I efterhand konstaterar kommenta - 

torerna att det blev en framgång. Påven kom med andliga impulser 

till ett land och en region som är sönderslitna av politiska spänningar. 

Och läget i Mellanöstern stod ofta i fokus under besöket. I 

Personalresa, körresa, 

med familjen eller på egen hand? 

Gör som många andra, bo på kloster i Italien 

www.klosterresor.se 

info@klosterresor.se 

sin avslutande fredsappell för Mellanöstern vädjade han till 

världssamhället att förhindra vidare blodsutgjutelse i det Heliga landet. 

Just religionerna måste bidra till varaktig fred, sade han med 

hänsyftning till den kommande Mellanösternsynoden vars arbets - 

program han offentliggjorde. 

Detta är en region som ligger kyrkan och honom själv särskilt nära, 

sade påven. De kristna står under ett särskilt tryck i sitt ursprungs - 

område, inte minst i det Heliga landet och Irak. Synoden, den 10 – 

24 oktober, skall söka lösningar, ekumeniskt men också i samför - 

stånd med andra religioner som judendom och islam, underströk 

han. 

Cypernbesöket var påvens första i ett övervägande ortodoxt 

land. Tillsammans med den ortodoxe ärkebiskopen Chrysostomos 

höll han fram det gemensamma och försvaret för kristna värden i 

samhället. Båda lovade fortsätta dialogen, fastän Chrysostomos fick 

övertyga eller åtminstone lugna ekumenikkritikerna. Med resultat: 

väntade demonstrationer uteblev. 

Också delningen av Cypern stod med på Benedikts dagordning. 

Han talade generellt om försoning och undvek konkreta synpunkter, 

men påfallande var att han flera gånger manade till samförstånd 

med islam. Detta i ett kritiskt tidsögonblick: genom dramatiken 

kring Ship to Gaza var stämningen spänd, och mordet på en katolsk 

biskop i Turkiet gjorde inte spänningen mellan kristna och muslimer 

mindre. 

Nu underströk Benedikt den rent religiösa karaktären på sin 

visit. Han undvek att ta parti, tog inte direkt ställning i Mellan - 

östernkonflikten och gick i ingen politisk fälla. Vilket gagnar förutsättningarna 

för den kommande Mellanösternsynoden. 

© Foto, Tom Brownell 

Kaj Engelhart

Varje tisdag efter 17-mässan samlas bönegruppen 

i kryptan under kyrkan. Ett vari e - 

r ande antal deltar men kärnan brukar 

vara densamma, berättar Bengt Malmgren. 

Vid Km:s besök är vi 14 personer och 

ovanligt många förstagångsdeltagare. 

Bengt är en inkluderande person som 

genast skapar en känsla av samhörighet. 

Han inleder med att förklara för de nya hur 

allt går till och frågar efter ämnen för förböner 

som ska avsluta mötet. 

Vi sjunger taizésången Tacka Herren ty han 

är god. Lugnet infinner sig när sången upp - 

repas. 

Dagens evangelium, ur Matt 5:43-48 

Vår församling 

Bönegrupper med olika profiler 

som Bengt läser, handlar om att älska sina 

fiender och det blir ett litet samtal om hur 

det ska kunna appliceras på det egna livet. 

Det konstateras att evangelietexten är lätt 

att bära även om budskapet kan verka övermäktigt. 

Efter ännu en sång samlas vi kring dopfunten 

för förböner. En kvinna har föresla git 

att vi ska be för alla utsatta barn och Bengt 

tar upp barns situation ur olika vinklar. 

Eftersom Km är med denna gång föreslår 

han också en förbön för media, särskilt de 

katolska, och ber om välsig nel se för både 

publicister och läsare. 

Sedan får var och en be för egna inten- 

vår församling | sid. 23 

I det andra avsnittet om Domkyrkoförsamlingen presenterar vi två bönegrupper. 

De visar att sätten att be kan se olika ut. 

Bland församlingens bedjare finns en grupp som samlas till mässa och bön en gång i veckan och 

en grupp där medlemmarna sitter hemma och ber en timme vardera under ett dygn i månaden 

Karismatiska bönegruppen 

Utanför ingången till kryptan 

Här är en liten del av den karismatiska 

bönegruppen: Längst 

fram står de två eritreanska 

kvinnorna Aina och Hana, som 

just har kommit till Sverige. 

Bakom dem ser vi Angelica 

Wilén, Hany Lucic, Bengt 

Malmgren, Monica Silva och 

Anna Wambui Öqvist. Bakom 

Anna står en kvinna som besökte 

gruppen för första gången 

och som är osäker om hon ska 

vara med och därför inte vill 

framträda med sitt namn. 

- Våra böner ger oss stöd i det dagliga livet. Det säger Bengt Malmgren, ledare för den 

karismatiska bönegruppen i Domkyrkoförsamlingen. 

tioner och det blir mycket personligt när en 

deltagare ber för en vän, som inte var 

troende, som har dött. 

Så vänder sig Bengt till två kvinnor som 

nyligen har kommit till Sverige från Eritrea. 

Kanske känner han på sig att de behöver 

extra uppmärksamhet. Vi ber för dem och 

deras nya framtid. 

Varje böneämne avslutas med att vi 

sjung er Herre hör min bön. 

Till sist läser vi Fader vår och Hell dig 

Maria. 

Det var det hela. Enkel, frimodig, öppen – 

så uppfattade vi atmosfären under timmen 

som gick. Märkligt att en grupp där flera är 

Fortsättning

sid. 24 | vår församling 

främmande för varandra har kunnat mötas så. 

Efteråt, när vi är några som blir kvar utanför 

kryptans port, tar vi upp detta och de som är vana vid 

gruppen berättar att det är just öppenheten som ger 

så mycket. 

Deras erfarenhet är att de ofta får bönesvar efter 

mötena och de stöttar varandra genom att be för 

varandra. 

- Vi bär med oss bönerna ut i vardagen, säger 

Anna Wambui Öqvist. 

- Många av oss har problem som är lättare att 

bära efter bönerna. 

Gruppen kallas karismatisk. Enkelt kan det förklaras 

med att man räknar med den helige Andes ledning. 

Angelica Wilén beskriver en upplevelse då det 

hände övernaturliga saker med en kvinna och frågar 

Bengt om han tror att detta skedde under den helige 

Andes inflytande. 

Bengt säger att han inte kan ge ett säkert svar och 

klargör gruppens inställning: 

- Vi eftersträvar inga oförklarliga fenomen eller 

uppmuntrar till att söka sådana. Däremot, om de 

skulle inträffa, är vi inte rädda för dem. 

Huvudsaken är att vi kan se den helige Andes verk i 

det goda som händer, menar Bengt. Hany Lucic lägger 

till att man måste pröva alla fenomen efter tre kriterier: 

Guds ord, Kyrkans tradition och förnuftet. 

Vår bönegemenskap är inte märkvärdig på något 

sätt, framhåller Bengt 

- Vi är helt enkelt en grupp som litar på att den 

helige Ande är med oss. Vi är en cellgrupp i församlingen 

och hoppas att vi berikar församlingslivet med 

våra böner och att vi kan gå ut i samhället och representera 

evangeliet. 

För Bengt personligen har gruppen ett stort värde. 

- Jag är ofta trött när jag kommer hit. Men jag går 

alltid styrkt härifrån. 


Cellgrupp 

Vad innebär det att Domkyrkans karismatiska 

bönegrupp betraktar sig som en cellgrupp? 

Bengt Malmgren förklarar: 

- Vi har låtit oss inspireras av idén med cellgrupper 

i församlingen och varit på studiebesök 

i S:t Eustorgio församling i Milano som 

tillämpar detta system. 

Målsättningen för en cellgrupp är: 

1. Att fördjupa en personlig relation till Jesus 

Kristus 

2. Att växa i kärlek till varandra 

3. Att dela evangeliet med andra 

4. Att utöva tjänande i församlingen 

5. Att ge och ta emot stöd och hjälp 

6. Att fördjupa vår katolskt kristna identitet 

Evenemang i karismatisk anda 

Domkyrkans karismatiska bönegrupp samarbetar 

med rörelsen Katolsk karismatisk förnyelse 

i Sverige, KKS, som i sin tur står i gemenskap 

med International Catholic Charismatic 

Renewal Services, ICCRS. 

Den 3-5 september anordnar KKS i samverkan 

med stiftet Reträtt för inre helande och 

andlig uppbyggelse med fader Rufus Pereira 

från Indien. 

Den 28-31 oktober anordnar KKS en nordisk 

karismatisk konferens i S:ta Eugenia kyrka. 

Båda evenemangen är ekumeniska. 

För ett par år sedan skrev Lillemor Hallin, tillhörande 

katolska församlingen i Täby, en artikel 

med titeln ’’30 år med Karismatisk förnyelse 

i Katolska kyrkan i Sverige’’. Den finns att 

läsa på http://www.katolsktfonster.se/forum/ 

blogs/3 4973.aspx 

Fotnot: 

Den karismatiska bönegruppen i Domkyrkan startades 1977 av Benkt Stolpe och Birgitta Björksten. Då hade en karismatisk 

bönegrupp funnits i Stockholm i ett år, med möten i privathem och i de andra katolska församlingarna, med den 

engelske karismatiske prästen Francis Little OSB som inspiratör. 

Domkyrkans grupp inspirerades av två kapucinpräster i Italien, p Fabiano och p Pancratzio, en känd italiensk karismatisk 

präst som stod nära padre Pio. Dessa två kom sedan till Sverige. 

Med från starten var Karin Wiedemeyer som sedermera blev gruppens ledare. Efter hennes död tog Bengt Malmgren 

över. 

Kyrkoherde Johannes F Koch sanktionerade gruppens närvaro i församlingen och sade att den skulle kallas förbönsgruppen. 

Inriktningen har från början varit förbön, tillbedjan och lovsång. 

Gruppen är öppen för bedjare från andra kyrkor. 

Ordförklaring: 

Ordet karismatisk (av grekiskans charisma, nådegåva), används om Andens gåvor, särskilt tungotal, helbrägdagörelse 

och profetia. 

Karismatisk rörelse, väckelse, särskilt om sådan med ursprung i 1960-talets USA och med förgreningar också 

inom äldre samfund som Katolska kyrkan. 

(saxat ur Per Beskow: Teologiskt lexikon) 

Ständig 

bön för 

äktenskap 

och familj 

Något år efter det att bönekedjan 

Ständig bön för Äktenskap och 

familj hade introducerats i Sverige 

startade en grupp i Domkyrko för - 

samlingen, som nu ber den femte i 

varje månad. 

Sedan ett par år tillbaka är det 

Anna-Britta Nilsson som har ansvar 

för böneschemat. 

- Jag har ännu inte fått ihop bedjare 

för varje timme, berättar hon 

när vi hälsar på henne hemma i 

Bagarmossen. 

På schemat ser vi att Stock holms - 

katolikerna tar över efter 

Örebrokatolikerna vid midnatt mellan 

den fjärde och den femte dagen i 

måna den och lämnar vidare till 

Umeå katolikerna nästa natt. 

Men där ser vi också några luc kor 

vid timmar under natten, tidiga 

morgonen och förmiddagen. 

Totalt nio av dygnets 24 timmar är 

obesatta. Är inte det märkligt med 

tanke på hur stor församlingen är? 

Jo, det håller Anna-Britta med 

om. 

- Det borde gå att få ihop folk, 

åtminstone på dagtid. Men det är 

tungjobbat i Domkyrkoför sam - 

lingen. Den är så stor att den splitt - 

ras på olika grupperingar. Säkert 

finns det många som skulle vilja 

delta men det är svårt att få kontakt. 

Hon tycker att hon har ett stöd hos 

domprosten, Marian Jancarz, som 

brukar nämna bönekedjan i kun - 

görelserna. Hon hade också hjälp av 

fader Ingvar Fogelquist innan han flyttade 

från församlingen. 

- Det är ett problem med att 

präster kommer och går. 

En speciellt utsedd präst knuten 

till bönekedjan skulle ge den en 

högre status och tillföra kunskaper

Fyra sjundedelar av familjen. På den lilla balkongen som vetter ur mot entrén till äldreboendet 

Oscars Minne ser vi Anna-Britta Nilsson med tre av sina söner, Erik, Henrik och Jarl. 

om äktenskapets sakrament, säger 

hon. 

Innan Anna-Britta anslöt sig till 

bönekedjan hade hon länge gått och 

tänkt på hur viktigt det är att be för 

hemmen, äktenskapen och familjerna. 

Hon står själv mitt i ett intensivt 

familjeliv. 

I direktörsbostaden på äldreboendet 

Oscars Minne bor hon och maken 

Lars med sina fem söner i åldrarna 

fem till 17 år. 

Paret Nilsson har timmen mellan sju 

och åtta på morgonen för sin bön. De 

brukar följa bönerna i det bönehäfte 

som har givits ut av Utskottet för 

Äktenskap och Familj. 

- Texterna är jättebra! De ger en 

bra vägledning utan pekpinnar, säger 

Anna-Britta. 

Hur kan ni samla er till bön när 

pojkarna ska iväg till skola och dagis? 

- Det går bra. De accepterar att det 

är bönetimme en gång i månaden. 

Ibland är de med. Vi har väl uppmuntrat 

dem så att de tycker att det är 

naturligt med bön i familjen. 

Vad är era mest angelägna böneämnen? 

- Vi ber för familjer som drabbas 

av sorg. Det är svårt att begripa den 

plötsliga döden. 

Men mest ber de för att äktenska - 

pet ska bevaras. 

- Vi ser för många par som går isär. 

Ibland verkar det som om folk gifter 

sig för lätt. Vi ber att man ska försöka 

hålla ihop även om det är svårt. 

Många barn far illa när föräldrarna 

separerar. 

-Vi tycker att det är bra med den 

äktenskapsförberedande kursen som 

Sten och Mickaëlle Cedergren har i 

församling en en gång om året. Men 

kanske det skulle behövas en kurs för 

gifta par också. 

I församlingens bönekedja ingår 

flera par. Dessutom finns där flera 

medbedjare anslutna, utan någon 

given timme. Därför är ett 30-tal personer 

engagerade. 

En trogen kärna, säger Anna-Britta. 

- Det är bara att vara uthållig och 

fortsätta. Flera bedjare kommer så 

småningom. Det hoppas jag i alla fall. 


Fotnot 

En närmare presentation av Ständig bön för 

Äktenskap och familj 

finns på sid 17 i detta nummer. 

vår församling | sid. 25 

Församlingens 

kungliga minne 

Under hösten blir det nya avsnitt i presentationen 

av domkyrkoförsamlingen i serien Vår församling. 

Då berättar vi om flera av Domkyrkans grupper 

och även dess institutioner. 

En institution är äldreboendet Oscars minne som 

numera ligger i Bagarmossen. 

Hemmet grundares 1876 av änkedrottning 

Josefina till minne av hennes gemål, kung Oscar I. 

Kung Oscars och drottning Josefinas porträtt hänger 

i hemmets entréhall och de som ansvarar för skötseln 

av huset och de boende, serafimsystrarna, är noga 

med att rojalistiska traditioner förs vidare. 

Kronprinsessbröllopet den 19 juni firades natur - 

ligtvis med en fest. Syster Barbara berättar för Km 

att de boende satt i biblioteket, elegant klädda, och 

följde tv-sändningen. 

- Efteråt bjöd vi på tårta och så skålade alla i champagne! 

Datumet är av särskild betydelse för dem som vårdar 

minnet av kung Oscar och drottning Josefine. När de 

vigdes, i Storkyrkan 1823, var det de som inledde traditionen 

för kungliga bröllop just den 19 juni. 

Kungliga anor. I parken utanför äldreboendet Oscars minne står 

en byst av grundarinnan, änkedrottning Josefina. 

Foto: Birgit Ahlberg-Hyse

sid. 26 | guds lov i naturen 

För den som vill se allt, som vill ha friheten att se, kan det uppfattas 

som en begränsning att det mänskliga ögat endast uppfattar 

vissa procent av det som finns att ta in. En människa behöver 

inte se allt det som till exempel en insekt behöver se, för att insekten 

ska ha en liten möjlighet att klara sig. Mose ber Gud om att 

få se hans härlighet, och blir en bild för människors strävan efter 

att få se och veta allt mer. Mose påminns om sina gränser, men 

Skaparen lovar Mose: ”Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig 

där du står” (2 Mos 33:19 övers. 1917). Dock måste Mose 

barmhärtigt skylas av Guds hand, eftersom han inte tål att se 

Skönheten och väldigheten. Även för Bileam, mannen med det 

skarpa ögat, som sjunger sin siarsång, är skönheten övermäktig. 

Han förmår inte att hålla sig upprätt. 

Så talar Bileam, Beors son, 

så talar mannen med det skarpa ögat, 

så talar han som hör Guds ord, 

som äger kunskap om den Högste 

och skådar den väldige i syner – 

han segnar ner, hans ögon öppnas: 

Sköna är dina tält, Jakob, 

dina boningar, Israel! 

(4 Mos 24:3-5) 

Det sköna fascinerar, fängslar, trollbinder oss. Frihetens paradox. 

Gud är i alla avseenden den store Slösaren. Skönheten finns, 

även när vi inte ser den. Eftersom vi inte alltid ser lika bra, måste 

vi be om öppna ögon, för att skåda undren i Guds lag. Därför 

förstår vi att vissa änglar och väsenden har ögon på vingarna, 

och en del väsen även på ryggen. 

Liksom vi måste lära oss att höra, måste vi lära oss att se. 

Aldrig kan vi i detta livet se hur det verkligen förhåller sig, men 

vårt seende kan läras upp, fostras, vidgas. Och förändras. Att 

varsebli något en dag eller ett år, är något helt annat än att varsebli 

det en annan dag, ett annat år. 

Att inte se allt, att inte förstå allt är ännu större. Den salige Niels 

Stensen (1638-1686) skrev: ”Skönt är det vi ser, skönare det vi 

har förstått, men allra skönast det vi inte fattar.” 

Han förklarar ljusets funktion. Det behövs ljus för att kunna se 

en bilds skönhet av färg och harmoni. Utan ljus kan vi gott 

känna på ytan, men inte på skönheten. På samma sätt kan man 

inte, utan gudomligt ljus, se skönheten i andliga ting. Man kan 

visserligen lägga märke till några egenskaper, men först i ljuset 

ser man skönheten, både i den gudomliga solen och i det som blir 

upplyst av den. Niels Stensen formulerar det i en bön: 

Jag trängde under Din ledning in i det innersta. Och jag såg det 

oföränderliga ljuset. Det var inte det vanliga, för allt kött synliga 

ljuset, utan något helt annat. Jag är skapad av det. Den som känner 

Sanningen känner det. Och den som känner det, känner 

evigheten. Kärleken känner det. Du kallade på mig och ropade, 

Guds lov i naturen 

och du genombröt min dövhet. Du lyste och strålade och jagade 

bort min blindhet. 

Möjligheten att se är förbunden med övriga sinnen, med hela 

personligheten. Vi kan med tiden utveckla vår kunskap och våra 

möjligheter till att se mera av hur det verkligen förhåller sig. Men 

våra möjligheter är begränsade och beroende av vår kunskap 

och erfarenhet. 

I en bok om skogsvård förekommer en bild av en tall med kommentaren: 

”En tall som denna kan vara vacker i den 

söndagspromenerande stadsbons ögon. För skogsskötaren, som 

bedömer dess sågutbyte av plank och bräder, är den däremot 

’ful’.” Och möjligen är det bord som tillverkas av tallen fult i 

både skogsströvarens och skogsskötarens ögon. Men tallen är, 

om den får stå kvar, fortfarande vacker för den som gör en 

skogsvandring. Frågan om dess skönhet beror på relationen mellan 

betraktaren och det som betraktas. 

Gerard Manley Hopkins (1844-1889) skrev 1865 Om skönhetens 

grund. 

Han skildrar där en professors platonska dialog med en elev. 

Ämnet är skönhet. Båda enas om att det sjuflikiga kastanjelövet 

är vackrare än det, som av oregelbundenheten i naturen har bli - 

vit sexflikigt. Grunden ligger i att sju är ett vackrare tal än sex, 

vilket också har att göra med talets karaktär av heligt tal. Men 

professorn prövar sin teori genom att fråga om ett löv med 100 

flikar är vackrare än ett med 101, och övergår till frågan om själva 

trädets skönhet skulle öka om grenarna vore symmetriska. 

Efter en längre diskussion (som sker utomhus) föreslår professorn 

att samtalet slutar eftersom mörkret faller och de är våta 

om fötterna och frusna. De går in för att dricka te. Och hoppas 

att teet är varmt. 

Samme författare talar i en dikt om ”Fläckig skönhet”: 

Ära vare Gud för alla fläckiga, brokiga ting 

För skyar mångfärgade som en brungulspräcklig ko 

För rosafärgade prickar i alla punkter hos den simmande 

forellen… 

Marie Noel (1883-1967) skriver om Guds skapelse som lek. 

Genom Guds fantasi är världen vacker. Gud har inte begränsat 

sig till endast rena, vita blommor, utan har strött ut över jorden 

blommor i alla färger och nyanser. Han har inte nöjt sig med de 

respektabla. Han skapade också ”hela gänget av onda plantor 

med lågt anseende”, odört, digitalis, giftig flugsvamp. Hon låter 

Gud uttala att han i dessa plantor har lagt ner en hemlighet för 

trollkarlar och vetenskapsmän, som Gud tycker om att göra 

överraskningar för och som de kommer atta upptäcka efter lång 

tid och mycket möda. Till människorna säger Gud helt 

enkelt: ”Smaka inte på dem utan bruksanvisning.” Till 

djuren säger Gud ingenting, därför att de står honom närmare. 

De vet.

”Han är i himlarna, stjärnorna, sfärernas harmoni, men också i elden, vinden och molnens nyckfullhet. Blommor är ett av hans tidsfördriv.” 

Foto: Annette Sidenius 

Marie Noel uttrycker sin längtan efter att vara fullkomlig så 

som Fadern är fullkomlig. I honom är lagen, men också 

leken. Serafen är hans handarbete, men också fjärilen. Han 

är i himlarna, stjärnorna, sfärernas harmoni, men också i 

elden, vinden och molnens nyckfullhet. Blommor är ett av 

hans tidsfördriv. För nöjes skull (om inte för nöjes skull, så 

varför?) tänkte han ut ekorrens svans, påfågelns fjädrar, 

storkens ben, elefantens snabel och dromedarens puckel… 

”Han som med ett leende välsignar barnet som hoppar, 

hönan som värper och den skäggiga geten…” 

Marie Noel uttrycker sin glädje över att Gud inte är ett 

helgon. ”Om ett helgon hade skapat världen, så skulle han 

ha skapat duvan, men inte ormen.” 

Och beträffande relationen till Herren skriver hon: 

”Herre, vi har lidit av varandra. Du på grund av min litenhet. 

Mina svagheter, mina överträdelser, mina fel. Jag – på 

grund av din storhet.” 

Skönheten som vi ser – fördjupas från den yttre skönheten 

till den inre, till den gudomliga. ”Skönast är du bland människor” 

(Psalt 45:3). Till skönheten själv. ”Ty i Honom har 

hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin 

boning” (Kol 2:9). 

Moder Tyra Antonia OSB 

Texten skrevs ursprungligen för tidskriften Pilgrim, 4/2000. Km:s 

läsare får tillgång till innehållet i en bearbetad version.

sid. 28 | reflexion 

Vägen framåt – kyskhetens sexualitet 

Det evangeliska kyskheten kan aldrig vara enbart teoretisk utan 

fordrar alltid samverkan mellan vilja och förstånd. 

Varje människa upptäcker i takt med sin utveckling att hon är 

en både andlig och sexuell, skapad, varelse. Kraften inom henne 

som man och som kvinna är en av Skaparen från början inbyggd 

fortplantningskraft, som verkar i hela hennes person och som fordrar 

hennes aktiva behärskande. 

Den evangeliska kyskheten bygger på den fulla insikten om 

denna krafts betydelse i relation till det andra könet, det vill säga 

insikten om den sexuella skillnaden i människan som konstituerande 

eller genetiskt ofrånkomlig. För att denna kraft ska 

brukas på rätt sätt säger det evangeliska kyskhetsrådet, enkelt 

sammanfattat, om än inte alltid lätt att rätta sig efter, ungefär följande: 

känna men inte röra, se men inte titta, upptäcka men inte 

utforska, tänka men inte dagdrömma, samtala men inte förleda 

eller förledas. Det evangeliska rådet att öva kyskhetens dygd är 

varje människosjäls kostnadsfria psykoterapeut. Om själen missar 

den avtalade tiden går hon gärna och förtröstansfullt till biktens 

sakrament! 

När människan först i sin ungdom och senare i äktenskapets 

gemenskap lärt sig att med kyskhetens andliga nåd kontrollera 

fortplantningens biologiska kraft har hon nyckeln till sina beslut i 

frihet, det vill säga förmågan att i den ömsesidiga kärlekens 

gemenskap bestämma omständigheterna och tiden för sin sexuella 

förening med den andre och för öppenhet för barn. Den frivilligt 

valda jungfruligheten för mannen och kvinnan ”för himmelrikets 

skull (Mt 19:12)” fordrar också samma frihet för beslutet. 

Varje tid ställer med sina kulturella uttryck kyskhetens utövare 

inför samma oundvikliga utmaningar eller till och med frestelser. 

Provocerande och överraskande ord eller bilder borrar sig lätt 

genom den försvarslöse och utlöser den naturliga kraften, innan 

den fångas upp av medvetenheten om deras konsekvenser. 

Kyskhetens roll är att genom ständig övning övervinna framför 

allt hastigt uppkomna impulser som verkar på de kroppsliga 

sinnena och därigenom bevara sexualitetens helighet. Den 

förtrycker inte den naturliga kraften genom självbestraffning eller 

utplånar den genom att osynliggöra den. Den evangeliska 

kyskheten tar hänsyn till den kristna livskallelsen i dess helhet och 

leder genom mognad till helighet. ”Ett fattas dig”, sade Jesus till 

den rike unge mannen. ”Gå och sälj allt du har och ge till de fattiga; 

då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig (Mk 

10:21)”. Samma självuppoffring är nödvändig för att leva i och 

erfara ”kyskhetens sexualitet”. Det är inte förmätet att eftersträva 

fullkomlighet, eftersom Kristus vill ge människan heligheten 

som gåva. Därför ser Jesus ”med kärlek” på den unge rike mannen, 

när han talar till honom. 

Heligheten är viktigare än att vara lekman, gudsvigd, diakon, 

präst eller biskop, säger Antoine-Joseph Léonard (Karmel, 2/ 

2010). Heligheten är egentligen en form av kärleksfullt tjänande, 

en gemensam kallelse för alla och det enda kristna framgångskriteriet. 

”Jag har inte kommit för att bli tjänad”, säger Kristus, 

”utan för att tjäna”. Det betyder inte att det apostoliska, celibatära, 

ämbetet och nunnans och munkens vigning, inte är viktiga. 

Dessa är ren, exklusiv och självuppoffrande tjänst för Guds 

folk. Utan detta ämbete finns inte det glada budskapets förkunnelse 

eller firandet av Kristi sakrament. Ur denna förkunnelse och 

ur dess förklaringar frigörs människan till helighet. Ämbetet är 

alltså utövande av kärlek. Därför är synden mot Anden och 

heligheten så mycket farligare och svårare, när de som vigts till 

tjänst inte utövar den evangeliska kyskheten. 

”Sexliberalismens största skada är att döda 

sexualiteten.” 

Föräldrar som i äktenskapet bejakar kyskhetens sexualitet fost - 

rar sina barn precis genom detta faktum och genom sin livsmelodi. 

Det är när denna diskreta undervisning inte når barnen som 

barnen känner sig osäkra och söker sig till andra rådgivare, 

sådana som inte älskar dem utan som bara vill lösa deras pro blem. 

Den kille eller tjej som smyger iväg till ungdomsmottag ning - 

en för att fråga om sex döljer sin oro och osäkerhet för föräld - 

rarna och vill inte bli upptäckt eller ertappad. I stället för förtroendet 

för föräldrarna smyger sig de vita lögnerna in och undergräver 

familjens gemenskap och enhet. Sådana ögonblick i barnens liv 

måste varje förälder vara beredd på och kunna gå in i med sin kärlek 

och erfarenhet. Barn och ungdomar vill att föräldrar lägger sig 

i vad de gör och därför måste föräldrar i dag också känna att 

Kyrkan ger dem sitt stöd som uppfostrare. Föräldrar har rätt att 

utöva sin föräldraauktoritet och, när det anser det vara nödvändigt, 

bestämma vad deras barn får göra och inte göra. 

Sexliberalismens största skada är att döda sexualiteten. 

Bikinibaddräkten och topless var sexuella bomber, som för ett 

halvt århundrade sedan sprängde det som de ville visa upp. Den 

naturliga återhållsamheten och blygsamheten chockades och 

säckade ihop som en ballong. I tiden sammanföll sexbomben med 

provsprängningen av vätebomben över Bikiniöarna i Stilla Havet 

i maj 1956. Bikinibomben var historiens kraftigaste sprängning. 

Bortsett från namnet Bikini finns inget samband mellan dessa 

händelser, men de illustrerar ömsesidigt allvaret och hotet mot 

människan som art. 

Man bör allvarligt lyssna till Kyrkans hela förklaring av den 

äktenskapliga och sexuella etiken, precis som påven Benedikt XVI 

understryker och som våra biskopar betonar i herdabrevet till den 

nordiska katolska familjekongressen. Kyrkan som profet måste 

räkna med att bli motsagd, men hon blir det därför att denna 

världen inte vill ta emot sanningen. Därför är vi våra nordiska 

biskopar tack skyldiga för deras mod och klokhet att försvara och 

förklara Kyrkans obrutna lära. Äktenskapet, barnens uppfostran 

och familjelivet har Kyrkans stöd. 

Göran Fäldt

Tack för gemenskap 

under 

familjekongressen! 

Fredagen den 14 maj är en dag som vi 

förknippar med den katolska familjekongressen 

i Jönköping. Vad skulle den ge oss – 

min hustru Ninni och mig? Jag tittar i min 

kalender. Klockan 13 ska biskop Anders inleda 

kongressen. 

Jag hinner gå upp till min dator för att 

skriva ned några rader ur den katolska 

katekesen innan vi måste bege oss till kongressen 

och kommer så långt som till sammanfattningen 

av artikel 8, ”Jag tror på den 

helige Ande”. 

Den helige Ande som Kristus, huvudet, låter 

komma in i sina lemmar, bygger upp, besjälar 

och helgar kyrkan. Denna är det verksamma 

tecknet på gemenskapen med den heliga 

Treenigheten och gemenskapen mellan människor. 

Bättre kan inte kongressen beskrivas än som 

Kristi lemmar som byggde upp oss alla så att 

vi blev ett. Det slog oss hur biskop Anders 

inledning blev nästan som ett citat från den 

nyss nämnda paragrafen. 

Vi tackar Herren för våra nya vänner och 

för en fin gemenskap och hoppas på åter - 

seende. 

Rolf Redman, emeritus, Bottnaryd – med hustrun 

Ninni 

Göran Fäldt var ansvarig för familjekongressen. 

Hans tidigare reflexioner kring äktenskap och familj 

ur olika synvinklar har varit införda i Km 9/09, 

1/10, 2/10 och 5/10. Från och med nu återfinns 

texterna på stiftets hemsida, www.katolskakyrkan.se 

reflexion | sid. 29 

GÅ OCH BERÄTTA 

OM TREENIGHETEN 

Fredagen den 8 oktober 

t o m söndagen den 10 oktober 

Katekes, bön, samtal och Evangelisation 

med Biskop Anders Arborelius o.c.d. 

Vi börjar på fredag med mässa kl 17.00 därefter kvällsmat och introduktion. 

På lördag: föredrag av Biskop Anders Arborelius o.c.d. om treenigheten därefter delar en syster, 

en lekman och diakon Daniel Pauchard med sig av sina erfarenheter av evangelisation. 

På lördag kväll har vi ett trossamtal tillsammans med kyrkoherdarna i Göteborg. 

På söndag föredrag av Biskopen, mässa och utsändning kl. 14.00. 

Anmälan till Johannesgården senast den 20 september telefon 031 709 64 80 

alternativt med mail info@johannesgarden.net. 

Kostnad 1200 kr för helpension 

Reträtter på Marielund för inre helande och 

andlig uppbyggelse med f Rufus Pereira 

- KKS i samverkan med Stockholms Katolska stift - 

1-3 september: Reträtt för stiftets präster 

och ständiga diakoner. 

Pris 300:- inkl kost och logi. Anmälan till diakon Pancho 

Chin A Loi senast 15 aug. pancho_chinaloi@yahoo.se 

tel 076-165785, 08-867256 

3-5 september: Allmän reträtt. 

Pris 1500:- inkl kost och logi (inkvartering i dubbelrum). 

Anmälan till KKS senast 15 aug. KKS c:o Malmgren Sotholmsv. 

16 122 48 ENSKEDE. (ange fullständigt namn 

och adress. kks@katolsktfonster.se 

Samtidigt med anmälan skall avgiften 1500:- sättas in 

på KKS plusgiro 429 79 73-2 (Märk talongen reträtt 

Marielund, glöm ej ange avsändare). 

F Rufus Pereira är katolsk präst från Bombay, Indien och kom i kontakt 

med Karismatiska förnyelsen 1972. Han har givit förnyelsen sitt stöd bl.a. 

som medlem i ICCRS råd 1997-2003. Han är medlem i ICCRS subkommitté 

för Asien/Oceanien. Han arbetar mycket med helande själavård och är en 

ofta anlitad reträttledare och praktiserar de andliga nådegåvorna i sin 

tjänst. 1995 tog han initiativ till bildandet av International Association for 

the Ministry of Deliverance. 

Mer info: www.katolsktfonster.se/kks 

Läs Katolskt magasin i sommar! 

Teckna en prenumeration till dig själv eller till en vän och 

njut av spännande läsning på lediga dagar! 

Anmäl din prenumeration på www.katolsktmagasin.se eller 

ring 018 / 13 61 42. Varmt välkommen som prenumerant! 

www.katolsktmagasin.se


Årens fullbordan. Till slut är allting nåd! 


25 år som katolsk präst (3) 

Fullbordan 

Serien ’’25 år som katolsk präst’’, en förkortad version av det anförande broder Ingmar Svanteson OSB höll för 

Mariavalls vänner i slutet av mars, avslutas i och med denna artikel. Texten får också avsluta Km:s bidrag till 

Prästernas år.

Finns det något att säga om årens fullbordan? Jag vill antyda 

tre temata, som redan på olika sätt har berörts: 

Ekumeniken, mariologin och den personliga vägen. 

Först ekumeniken – som katolik kan man inte ta det lätt 

med enheten, trots att Katolska kyrkan var sen i starten. Det 

var ju på protestantisk mark som ekumeniken först växte 

fram. För Katolska kyrkan var det först genom Andra 

Vatikankonciliet som hon tog ekumeniken till sitt hjärta. 

Men historien följer underliga vägar. Idag tycks det vara 

Katolska kyrkan, som tydligast påminner om den ursprungliga 

ekumenikens mål, en synlig och förpliktande enhet. 

Medan allt fler protestantiska röster tycks ha reducerat det 

ekumeniska målet till att ömsesidigt acceptera varandras 

olikheter. 

Hur kommer man vidare? Ofta sägs det att enheten är den 

helige Andes gåva. Betyder det att vi ingenting kan göra? Min 

tanke är att det på något sätt har med eukaristin som offer att 

göra. Både som utmaning för den teologiska dialogen och, än 

mer, för teologins praktik, vår egen kallelse att bereda väg till 

enhet. 

Det andra temat är Maria. Hon är en bild för Kyrkan. I 

henne ser vi Kyrkan som person. Hon är helt beroende av sin 

gudomlige Son, och samtidigt den som varit Sonens jordiska 

moder och nu är Kyrkans andliga moder. Hon är ett hoppets 

tecken. Mindre känt är att många fäder också ser henne som 

en förebild för prästen. Fylld av Anden födde hon Ordet till 

världen. Det är vad prästen gör i den heliga eukaristin, när 

han i den helige Andes kraft förvandlar bröd och vin till Kristi 

kropp och blod. För Maria har födelsen av sonen sin fortsättning 

och sin fullbordan när hon ger honom tillbaka åt 

Fadern och därmed åt världen. Tydligast ser vi det vid korset, 

där hon bejakar det svärd som går genom hennes själ. Också 

detta sker i frihet. Modern samverkar med Sonens offer. Hon 

inte bara föder Ordet till världen, hon frambär och ”offrar” 

honom i en total överlåtelse åt Guds vilja. På samma sätt i 

eukaristin. Prästen ”föder” Kristus genom konsekrationen. 

Men detta fullbordas när det eukaristiska offret frambärs. En 

mässa utan detta offer vore som att fira jul utan fortsättning 

i påsk och pingst. Inkarnationen fullbordas i påskens offer, i 

Andens kraft. 

Det tredje temat är det personliga, inte minst om prästen 

råkar vara munk. Det prästerliga och det monastiska kan 

konkurrera och reducera, men det kan också ömsesidigt 

befrukta och stärka vartannat. Målet för allas våra liv är inte 

att lyckas med det ena eller det andra. Målet är att fullborda 

överlåtelsen, genom Honom som givit sig själv åt oss. Vi ber 

reflexion | sid. 31 

det i den tredje eukaristiska bönen: ”Må han fullkomna oss 

till en evig offergåva åt dig...”. 

För munken är varje mässa ett suscipe, det han lovade när 

han avlade sina löften: ”Tag emot mig, Herre, efter ditt löfte, 

och jag skall leva. Låt mig inte komma på skam med mitt 

hopp.” Prästen, i sin tur, känner igen sin monastiska kallelse 

i varje mässa. Vid offertoriet ber han tyst: ”Tag emot oss och 

låt det offer som vi frambär i dag bli dig till behag.” I den 

eukaristiska bönen ber han: ”Tag emot och välsigna denna 

gåva och fullkomna den till en andlig offergåva, dig till 

behag.” Det är i mässan han lär sig att de enda gåvor som är 

Gud till behag är de som han själv givit och lagt i våra händer. 

Han ger oss dessa gåvor, som är hans Sons kropp och 

blod, för att vi skall förenas med hans överlåtelse. 

Det är i eukaristin vi lär oss hur vi skall leva. Det eukaristiska 

offret kan inte skiljas från de troendes frambärande av sig 

själva. Augustinus säger till de troende, med blicken på de 

förvandlade gåvorna på altaret: ”Det är ert offer som ligger 

på altaret.” Kristi offer har sin fullbordan i Kyrkans och de 

troendes liv och dagliga överlåtelse. Paulus uppmanar de 

troende att frambära sig själva som ett levande och heligt 

offer som behagar Gud (Rom 12:1). Han talar om att lida det 

som ”ännu fattas i Kristi lidanden” (Kol 1:24). 

Vid eukaristin plågas vi av den splittring som fortfarande 

råder. Samtidigt är det i eukaristin som vi mer än någon 

annanstans ber om enheten. Där anas den, där är den fullbordad, 

om än i hoppet. I den saliga jungfrun har vi fått ett 

hoppets tecken. Hon stöder oss och förmedlar den nåd vi 

behöver. 

Svaret och lösningen på hur enheten nås och våra liv fullbordas 

finns inte främst i teologi eller samtal, hur viktiga de 

än är, men i överlåtelse. Det eukaristiska offret visar vägen. 

Det är bara genom eukaristin som överlåtelsen är möjlig. Där 

får vi allt för att kunna ge allt. Där är prästen som mest präst. 

Där lär vi oss vad nåden är. Där, och med stöd av den saliga 

jungfrun Maria, kan den katolske prästen och varje katolik 

av hela sitt hjärta säga: Nåden allena! Det paradoxala, och 

kanske ekumeniskt hoppfulla, är att katoliken genom 

”samverkan” mellan nåd och mänsklig frihet lär sig det som 

den evangeliske prästen hade lärt sig i sin katekes – att till slut 

är alltsammans bara nåd. 

Det var genom nåden som prästen blev präst. Det var 

genom nåden han kunde fortsätta sin väg. Det är endast 

genom nåden som åren kan nå sin fullbordan. 

Ingmar Svanteson OSB 

”Hon är ett hoppets tecken. Mindre känt är att 

många fäder också ser henne som en förebild för 

prästen.”


Jesusmanifestationen 

– att stå vid sidan av eller bidra 

För tredje året i rad hölls på pingstaftonen en ”Jesus mani - 

festation” i Stock holm. 25 000 personer samlades till guds - 

tjänsten i Kungsträdgården. Dessförinnan hade det varit samlingar 

på olika torg. Katolska kyrkan svarade för programmet 

på Mynttorget. 

Biskop Anders är angelägen om Katolska kyrkans medverkan, 

och har utsett diakon Erik Kennet Pålsson som representant 

i Jesusmanifestationens ekumeniskt sammansatta 

ledningsgrupp. Biskopen medverkade personligen förra året, 

det var meningen att han skulle göra det också i år, men när 

tidpunkten i sista stund måste flyttas fram till pingstaftonen, 

då man inte kunde få tillstånd att vara i Kungsträdgården på 

”Alla bejublar inte Jesusmanifestationen, en 

del katoliker tycker det blir "för evangelikalt", 

en del frikyrkliga varnar för att det skulle 

vara att "hoppa på tåget till Rom" om man 

samarbetade med Katolska kyrkan.” 

önskad lördag i början av maj, så var det omöjligt för honom 

att lägga om sitt program. 

Huvudtalare på Mynttorget var pater Damian Eze, kyrkoherde 

i Gävle, som inspirerat utlade manifestationens 

huvudtema: ”Följ med och se!” (Joh 1:46). Katolska 

Domkyrkans kör medverkade, liksom ett lovsångsteam med 

ungdomar från karismatiska grupper i Uppsala och Järfälla, 

som diakon Pancho Chin A Loi samlat kring sig, och därtill 

två afrikanska körer. 

Jesusmanifestationen är ett märkligt fenomen i den svenska 

kristenheten. Manifestationen verkar bottna i en önskan att 

komma samman i bön och i en fördjupad medvetenhet om att 

vi måste söka enheten med varandra för att bli starka. Att se 

kristna från olika samfund i Kungsträdgården, på knä och i 

förbön för vårt land, var något man inte kunde undgå att 

beröras av. Detta är inget initiativ som organiserats genom 

officiella ekumeniska kanaler, det har vuxit fram spontant. 

Den ursprunglige initiativtagaren pastor Stanley Sjöberg 

(pingst) kunde nog inte drömma om att hans idé skulle vinna 

så stor genomslagskraft i den svenska kristenheten. Hans 

tanke var att samla alla kristna, speciellt de många invand - 

rarkyrkorna, så att det blir synligt hur många vi är som tror 

på samma Gud och vill ge ett samfällt positivt vittnesbörd. 

En av inspiratörerna, Tjebbo van den Eijkhof (baptist), är 

invandrad från Holland. Han har genomfört en bönevand - 

ring med ett kors genom hela Sverige, från Treriksröset till 

Smygehuk, och bett för vårt land. Inför årets manifestation 

har han rest runt till de olika landskapen och inspirerat de 

kristna församlingarna. Det kommer att bli en manifestation 

i Stockholm också nästa år, men visionen breddas nu till att 

också gälla flera manifestationer ute i de olika landskapen. 

Alla bejublar inte Jesusmanifestationen, en del katoliker tycker 

det blir "för evangelikalt", en del frikyrkliga varnar för att 

det skulle vara att "hoppa på tåget till Rom" om man samarbetade 

med Katolska kyrkan. Domprost Åke Bonnier 

(Svenska kyrkan) har gjort sig till tals för dem som befarar att 

Jesusmanifestationen isolerar sig i en alltför konservativ syn i 

vissa frågor och varit i polemik med Stanley Sjöberg som 

intar en annan position. 

Att det finns olika meningar är naturligt, enheten kan inte 

konstrueras fram med mänsklig kraft, utan måste sökas i 

gemenskap med både dem som tycker som vi och dem som 

tycker annorlunda. Vi behöver en enhetens andliga nådegåva 

för att ha rätt engagemang för det som måste vara en hjärtefråga 

för hela kristenheten så som det är en hjärtefråga för 

Kristus själv (Joh 17). Men det är också nödvändigt att finna 

en rätt urskillning – vilka dörrar skall hållas öppna, vilka 

skall stängas? 

Det katolska lekfolket var väl representerat, men så värst 

många präster syntes inte till, engagemanget bland våra 

kyrkoherdar tycks ganska svalt. Undantaget var Damian Eze 

som kom i en chartrad buss tillsammans med medlemmar 

från församlingen. 

– Nästa år kommer jag med tre bussar, sa han. 

Jag tror att Jesusmanifestationen är ett uttryck för Guds 

nåd, med ett syfte som är något betydligt djupare än att 

uttrycka en ytlig enhet. Det handlar om att lägga ut på djupet 

och söka den enhet som Kristus vill, och att be för vårt land. 

Antingen står vi katoliker vid sidan av den processen och tittar 

på, eller också går vi in i den och bidrar med de rikedomar 

vi har. 

Fotnot: 

Mer om årets manifestation finns att läsa på 

www.katolsktfonster.se/jesusmanifestationen . 

Bengt Malmgren

credo | sid. 33 

Vår trosbekännelse (7) 

M 

Vi som är döpta i Jesus Kristus bär med glädje 

och stolthet namnet kristna. 

an behöver inte vara kristen för att 

tro på Gud, men man blir kristen 

först när man tror på Jesus Kristus. 

Den kristna trons hemlighet och 

stötesten är att vi tror att Ordet som 

Gud har uttalat i begynnelsen, Ordet 

genom vilket allting blev skapat, 

Ordet, som är en person i den Heliga 

Treenigheten, har blivit kött i Jesus 

Kristus. Vi tror att Gud har gjort sig känd genom sin Son 

Jesus Kristus. I honom lär vi känna den treenige Guden, 

han är vägen till Fadern, han ger oss Anden. 

Vi tror och bekänner att Jesus från Nasaret, född som 

jude av en Israels dotter i Betlehem på kung Herodes den 

Stores och kejsar Augustus tid, till yrket snickare, död 

som korsfäst i Jerusalem under prokuratorn Pontius 

Pilatus under kejsar Tiberius regering, är Guds evige Son 

som blivit människa, att han har ”utgått från Gud” (Joh 

13:3), ”stigit ned från himlen” (Joh 3:13, 6:33), ”kommit 

i mänsklig gestalt” (1 Joh 4:2), ty ”Ordet blev människa 

och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en 

härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han 

var fylld av nåd och sanning… Av hans fullhet har vi alla 

fått del, med nåd och åter nåd” (Joh 1:14, 16). 

(KKK 423) 

Hur kan vi tro att en man, Jesus från Nasaret, kan 

både vara Gud och människa? Vårt mänskliga förstånd 

är för litet för att rymma ett så stort mysterium. Det 

handlar ju om Gud, och Gud vore mycket liten om han 

kunde rymmas i ett mänskligt förstånd – en liten Gud 

inte större än människan! 

Tron kräver inte att vi avstår från vårt förnuft (det är 

ju skapat av Gud) utan att vi accepterar att gå in i ett 

mysterium, som är mycket större än förnuftet fast det 

inte motsäger det. Vi måste erkänna att vi inte är måttet 

på allting, att vi inte ”härskar” över allting. 

Våra egna krafter räcker inte till för det, men Gud 

själv kommer till vår hjälp. ”Anden stöder oss i vår 

svaghet” (Rom 8:26) och Fadern uppenbarar, för den 

ödmjuke som vill tro, att Jesus är Messias, den levande 

Gudens Son (se Matt 16:16-17). 

Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son. Så 

inleder Markus sitt evangelium. Det glada budskapet 

Markus förkunnar handlar inte om en doktrin, en 

filosofi, en ideologi utan om en person. I Jesus besöker 

Gud själv sitt folk. I det han gör och säger kan vi kon - 

kret uppleva i våra liv hur Fadern älskar oss. Med 

honom har den himmelska glädjen kommit till jorden, 

han vill dela den med oss. ”Han ensam kan föra oss 

fram till Faderns kärlek i Anden och låta oss få del av 

den Heliga Treenighetens liv.” (KKK426) 

Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse, 

skriver Paulus. Han forstsätter: Tro inte att 

jag redan har nått detta eller redan har blivit fullkomlig. 

Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus 

har fått mig i sitt grepp. (Fil 3:10–12) 

Den kristna tron och det kristna livet handlar om att 

följa Jesus, att lära känna honom, att låta honom dra oss 

in i sitt mysterium och förvandla våra liv. 

Jesu mänskliga namn betyder ”Gud frälser”. Jesus 

delar vår mänskliga natur och genom det är han solidarisk 

med alla människor, både de som känner honom 

och de som inte gör det. Frälsningen som han har vunnit 

åt oss är för alla utan undantag. Alla är bjudna att ta 

emot den på det sätt som endast Gud känner till. 

Jesus är Kristus eller på hebreiska ”Messias” vilket 

betyder: smord. Han är smord av Gud för ett uppdrag 

från honom: att befria hela skapelsen från dess slaveri 

under intighetens välde för att leda den till härligheten 

hos Gud. 

I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått 

förlåtelse för våra överträdelser – så rik är den nåd med 

vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss. 

Och han har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut 

om Kristus som han hade fattat från början och som 

skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta 

allting i Kristus, allt i himlen och på jorden (Ef.1:7-10). 

Det var i Antiochia som lärjungarna för första gången 

fick heta kristna, noterar Lukas i Apostlagärningarna 

(11:26) och vi som är döpta i Jesus Kristus bär också 

med glädje, stolthet och tacksamhet detta namn. 

Fotnot: KKK: Katolska Kyrkans Katekes 

Sr Veronica Tournier OP

sid. 34 | kultur 

Passionsspelen i Oberammergau: 

Jesu lidandes historia framförs 

av ett par tusen amatörer 

I sommar är det ännu en gång dags för de unika passions spelen 

i Oberammergau – en världshändelse inom kristenheten. Spelen 

uppförs bara vart tionde år och lockar åskådare från hela 

världen till den lilla bergsbyn i sydöstra Bayern. Skådespelarna 

är alla amatörer, inga professionella får medverka. Många roller 

går av tradition i arv inom byns familjer. 

De första spelen uppfördes redan år 1634. Svenska truppers 

härjningar och den efterföljande pesten låg bakom bybornas 

löfte att vart tionde år uppföra ett spel till minne av Jesu Kristi 

lidande – bara byn förskonades från farsoten. 

Det löftet har de hållit. Vart tionde år uppförs spelen. 

Och sedan löftet gavs 1633 dog inga fler i församlingen, 

trots att många var pestsmittade. 

Den fantastiska historien började året innan, 1632, under trettioåriga 

kriget, då svenska trupper under ledning av Gustav II 

Adolf plundrade och härjade i Bayern. Oberammergau drabbades 

hårt. I krigets spår kom pesten, eller ”svarta döden”, och 

spred skräck och död i byarna. 

Oberammergau undgick länge farsoten, men när en av byns 

egna, Schisier Kaspar, som tagit plats som dräng i en grannby, 

greps av hemlängtan och smög sig hem osedd en natt, förbi vak- 

Ur ett tidigare spel 

Golgotascenen i det unika passionsspelet. 

terna som posterats ut – spreds pesten till byn. Schisier Kaspar 

bar nämligen på smittan och två dagar senare dog han. 

På några få dagar drabbades nästan hundra personer i byn 

och de flesta dukade under för farsoten. Byns råd höll ett kata - 

strofmöte i kyrkan och lovade i sin nöd att uppföra ett kyrko - 

spel vart tionde år. 

Och 1634 uppfördes så det första passionsspelet. Detta 

upprepades vart tionde år fram till 1674. Sedan uppfördes nästa 

spel redan efter sex år, 1680. Troligen ansåg man det lämpligt 

att förlägga passionsspelen till jämna årtionden. 

I början uppfördes dramat på Ettalklostret, vars munkar också 

skrev texten. Munkarnas text anses bygga på ett kyrkospel författat 

av en mästersångare och lärare i Augsburg som hette 

Sebastian Wild. 

Texten moderniserades mellan 1850 och 1860 av byprästen 

Alois Daisenberger. Spelets struktur med dess levande tablåer 

från Gamla testamentet samt de agerande scenerna från Nya 

testamentet behölls dock i ursprungligt skick. 

1815 musiksattes delar av spelet. För musiken svarade en 

skollärare från byn som hette Rocus Dedler. Det var hans idé 

att använda sig av en stor kör som inramning till skådespelet.

Passionsspelen i Oberammergau skildrar hela Jesu lidandes 

historia i 17 tablåer med scenerna hämtade från Bibeln. Efter ett 

förspel med körsång rullar det väldiga dramat upp med Jesu intåg 

i Jerusalem, instiftandet av den heliga nattvarden, Judas förräderi, 

Jesus inför Stora Rådet och Pilatus, Golgotavandringen och korsfästelsen, 

nedtagandet från korset och, slutligen, triumfscenen 

med Kristi uppståndelse och himmelsfärd som de viktigaste 

tablåerna. 

Hela det gripande skådespelet gestaltas uteslutande av lokala 

amatörer, som i god tid före spelets början måste låta hår och 

skägg växa. Inga peruker eller lösskägg tillåts. 

Likaså är hela den stora scenrekvisitan och de talrika dräkterna 

bybornas verk. Det betyder att i stort sett hela byn – 

Oberammergau har runt 5 000 invånare – engageras i passions - 

spelen. 

Förutom de ortsbor som spelar de 125 rollerna i dramat deltar 

runt ett par tusen personer i spelen som musiker, sångare och statister. 

Ursprungligen uppfördes spelen på kyrkogården, men 1820 

anlades en passionsspelhall, som byggdes om 1930. Byggnaden 

består av en stor friluftsscen med en bakgrundsbyggnad. Bakom 

Urförfattaren 

Sebastian Wild, mästersångare från Augsburg, anses ha författat 

urtexten till passionsspelen. 

kultur | sid. 35 

Infödda skådespelare 

Passionsspelens roller – som i denna pietá – gestaltas uteslutande 

av folk från Oberammergau. 

friluftsscenen finns en mindre scen med ridå. Teatern har 5 200 

sittplatser under tak. 

Själva föreställningen varar i åtta timmar med pauser. 

Passionsspelen pågår under perioden 15 maj – 3 oktober, fyra 

dagar per vecka. Nytt för i år är att spelen ges under eftermiddag 

och kväll, kl 14.30 till 22.30, med paus för middag. 

Passionsspel var ganska vanliga under medeltiden, inte minst i 

Schweiz och Tyskland. Men traditionen dog så småningom ut. I 

Bayern utfärdades 1770 till och med förbud mot passionsspel. 

Från förbudet gjordes dock ett undantag för Oberammergau 

där byborna fick fortsätta att gestalta Jesu lidandes historia – till 

stor lycka för turistmyndigheterna i den lilla alpbyn. 

Länge var detta unika folkliga skådespel en rent lokal affär. 

Men från och med spelåret 1840 började utsocknes, först från 

Nordtyskland och sedan från andra europeiska länder, strömma 

till i allt större skaror, och i dag kommer turister från hela 

världen, inte minst från Sverige, till Oberammergau för att 

uppleva det sällsamma skådespelet. 

Ulf Nihlén 

Bilderna är hämtade från Kulturreportage arkivbilder


Katolska familjer och en hund om natten 

Två rejäla romaner om var sin katolsk familj under 1900-talet är 

Marika Stiernstedts von Sneckenströms (boken utkom år 1946) och 

Evelyn Waughs En förlorad värld (på engelska Brideshead revisited, 

första upplagan trycktes 1924). Den senare är mer känd eftersom 

den både har gått som TV-serie och filmatiserats, men den tidigare 

är också väl värd att läsas. Här skildras en mors drömmar om att 

hennes hem ska bli ett katolskt centrum, sonens slitningar mellan sitt 

bättre och sämre jag, dotterns brytning med kyrkan i och med att 

hon gifter sig med en man som har varit gift tidigare … Boken 

utspelar sig i Uppland, Köpenhamn, Paris och Rom. Dessutom får 

man glimtar från den gamla Eugeniakyrkan i Stockholm. 

En mycket speciell berättelse är Den besynnerliga händelsen med 

hunden om natten. Den berättas i jag-form av femtonåriga 

Christopher som är autist (men är skriven av Mark Haddon). Han 

lägger märke till alla detaljer, numrerar sina kapitel med primtal och 

kommer ihåg hur många kor det var på ett fält flera år tidigare. 

Däremot har han svårt för att förstå skämt och kroppsspråk. När 

han står ensam i Londons tunnelbana är han så hjälplös att det skär 

i hjärtat. Samtidigt inser läsaren att han också kan bli farlig med sin 

schweiziska armékniv och oförmåga att förstå andras känslor och 

avsikter. 

Anna Dunér 

Öde pilgrimsvandring 

En bokälskare har alltid en rad böcker att rekommendera, men 

bland alla dessa är det sällan som någon verkligen biter sig fast länge. 

Cormac McCarthys med rätta kritikerhyllade Vägen vägrar dock 

helt enkelt att lämna mitt sinne. Hur skall den uppfattas, dunkel och 

kärv som den är? Samtidigt så angelägen med sitt tvåfaldiga budskap 

om aska och förintelse, och nödvändigheten av någonting som är så 

svårt, att överskrida sig själv i kärlek. 

Boken har nyligen filmatiserats, men jag är ointresserad av 

Hollywoods tolkning av de djupa frågor som ställs. I stället håller jag 

mig till författarens knappa skrivstil, där varje ord har en större 

specifik vikt än vanligt. 

”Efter världskatastrofen” vandrar en man tillsammans med sin 

son planlöst mot kusten genom ett öde landskap, där även solen 

täcks av askan och nästan ingen mat finns kvar. Ett fåtal andra överlevande 

hukar i den mörka dimman, och alla lagar har upphört att 

existera. Empati är ett ord, som inte längre finns, utan några av dem 

är redo att till och med äta varandra. 

Mannen älskar dock sin son, och det blir den enda kärlek som 

tycks ha överlevt. Han kämpar för att skydda barnet med en rent 

gammaltestamentlig grundhållning. När en tjuv försöker stjäla deras 

små tillhörigheter, driver fadern mannen naken ut i det tomma landskapet 

mot en säker död. Öga för öga. Sonen, som framställs som 

Sommarläsning 

Vi bad ett antal Km-skribenter ge exempel på böcker de gärna 

återvänder till och som de unnar flera att ta del av under 

sommarmånaderna. Detta blev resultatet. 

“den som bär ljuset”, protesterar mot detta och får bli den nytestamentliga 

kärleksgestalten; den vi känner igen. En helt igenom märklig 

bok om en öde pilgrimsvandring. 

Elisabeth Stengård 

Vision om hopp i vår tid 

En liten lätt pocketbok med stort innehåll, en riktigt glad sommarläsning, 

så skulle jag vilja beteckna Desmond Tutus Gud har en 

dröm. Den är enkelt skriven med djupt innehåll. Vi känner den 

tragiska bakgrunden med apartheid i Sydafrika och förhoppningsvis 

känner vi till försoningsprocessen efteråt. Bakom detta unika arbete 

stod biskop Tutu i första ledet. 

Vill du inte bli kallad ”Kära Guds barn”, då ska du inte läsa 

denna bok, för den talar om vårt hopp och vårt ansvar som – ja, just 

det ”Guds barn”. 

Gud kallar oss att bli partners i arbetet för ett nytt samhälle där 

människor räknas. 

Vi behöver påminnas om vår egentliga kallelse i biskopens sammanfattning, 

den dröm vi är satta att förverkliga 

Överallt i denna underbara värld kallar Gud oss för att vidga 

Hans rike som består av shalom – frid och helhet – av rättvisa, av 

godhet, av barmhärtighet, av omtanke, av generositet, av skratt, av 

glädje och av försoning. Gud förklarar världen i just denna stund 

genom oss, eftersom Gud tror på oss och eftersom Gud älskar oss. 

Vad kan skilja oss från Guds kärlek? Ingenting. Absolut ingenting. 

I mycket av den mörka pedofildebatten spår behöver vi läsa om 

kyrkans egentliga budskap, tron på glädjen, befrielsen, försoningen 

och skrattet. 

Ann-Marie Cervin 

Människan som människans botemedel 

Hur långt skulle du kunna tänka dig att gå för att hjälpa en annan 

människa tillbaka till livet? Antagligen inte lika långt som filmregissören 

och författaren Marianne Ahrne, som skrivit boken 

Äppelblom och ruiner om sitt möte med den schizofrene Rune på 

Långbro mentalsjukhus. Hon kommer dit för att skaffa underlag till 

en av sina filmer men låter sig dras djupare och djupare in i ett möte 

på liv och död som så småningom leder till att Rune börjar fungera 

som människa igen och kan lämna sjukhuset. Men även hon rehabiliteras 

av mötet dem emellan. 

Vad är det då Marianne Ahrne gör för att hjälpa Rune? Hon 

intresserar sig för honom och lyssnar på vad han har att berätta och 

hjälper honom att uthärda den ångest som andra människor väcker 

hos honom. Och Rune kommer tillbaka till livet, en liten bit i taget. 

På ett Kristusliknande sätt gör hon allt som står i hennes makt

för att förstå vad det är han har varit med om som gjort honom 

sjuk och försöker hitta det som är friskt och livskraftigt hos 

honom, som det går att bygga vidare på. Hennes motivation är 

den bästa tänkbara, hon blir helt enkelt oerhört fascinerad av allt 

det Rune har att berätta. Hon vill inte vara hans terapeut utan 

hans vän. Och det är precis det han behöver, en vän. 

Vi flyr lätt från vad vi alla egentligen vet: att människan är 

människans botemedel, själ mot själ och ansikte mot ansikte. Att 

ingenting annat skänker någon tröst. Boken är en viktig påminnelse 

om sprängkraften i mänskliga möten. Om du är trött på de 

många bekantskapernas ytlighet kan du här få inspiration att 

våga lite mer. 

Katrin Laine 

En far, en mor, två söner 

När sommaren är som grönast, natten som ljusast och det är så 

vackert att det nästan gör ont, då kan det vara läge att plocka 

fram Cormac McCarthys svarta framtidsskildring Vägen. Den 

beskriver en vandring genom ett bränt landskap, efter den stora 

katastrofen. Då, när allt är för sent, vandrar en man med sin son 

mot havet, i hopp om att där finna räddningen. Det är i sanning 

en dystopi (mörk framtidsskildring), men ändå anas en försoning. 

McCarthys språk är mästerligt, och boken har fått det prestigefyllda 

Pulitzerpriset. Den är filmad och har gått på biograferna i 

vår. Det är kärleken mellan far och son som lyser upp detta 

mörker. ”Det är vi som bär elden inom oss. Vi är de goda”, säger 

sonen som håller sin pappas hand och får honom att gå ännu ett 

steg. 

Kärleken till en son är också central i Gunilla Linn Perssons 

bok Eskil, riddaren av syrenbersån. Den utspelar sig i ett svenskt 

femtiotal i en by som heter Eldtomta som befolkas av original 

som ”Skitliten Karlsson” och ”Person med benen”. I centrum 

står kvinnan med det originella namnet Karl-Astrid, som sköter 

en bondgård tillsammans med sin man Bernhard. Efter nio missfall, 

och då allt hopp om ett barn slocknat, föds så den efterlängtade 

sonen som skulle ta över gården, bli stark och duktig och 

heta Birger. Men pojken som fötts har ett ”kromosomproblem”, 

hjärtfel och är inte riktigt riktig, säger barnmorskan som vill att 

han ska lämnas bort. Karl Astrid flyr från sjukhuset med gossen 

och klarar av alla vardagens bekymmer tack vare ”det stora kärleksflödet” 

som ingenting kan hejda. Eskil som har ett träsvärd 

och sitter i syrenbersån har en mjuk och god kropp och skänker 

sina föräldrar oändligt mycket glädje. Det är en vacker hyllning 

till en alldeles speciell människa, som gör också läsaren lycklig. 

Elisabet Finné 

Om själens brottning med Gud 

Jag vill kort och gott rekommendera tre franska klassiker: 

Francois Mauriacs Ormboet, André Gides Pastoralsymfonien 

och George Bernanos Prästmans dagbok. Genom dessa böcker 

fördjupas läsarens människokunskap och man får, på nära håll, 

följa själens brottning med Gud. 

Elisabeth Stenborg 

kultur | sid. 37 

”Munter berättelse” om avkristningen i Sverige 

En invandrare som bättre vill förstå ”svenskarnas själ” får genom 

Norrlands akvavit gott om infallsvinklar. Å ena sidan kan det 

vara svårt att känna igen sig i berättelsen, när man inte själv är 

född i Norrland och inte vet så mycket om den religiösa väc kelserörelsen 

från 1800-talet. Men å andra sidan framställs de 

olika personerna så levande att man får hjälp med att förstå varför 

de handlar och tänker som de gör. 

Lindgren kallar romanen för en ”munter berättelse”, och där 

förekommer onekligen en hel del humoristiska situationer. Inte 

konstigt, det blir litet absurt när en framgångsrik men nu åldrad 

predikant har förlorat sin tro och försöker omvända ”de sina” 

tillbaka till en ”icke-tro” – bara för att upptäcka att de flesta 

redan övergivit tron medan de övriga förblir troende vilka argument 

predikanten än tar till. 

Lindgren är katolik men han skriver ingen så kallad katolsk 

roman – boken handlar om frikyrkornas och den inomkyrkliga 

väckelsens tillbakagång under 1900-talet. Däremot spelar författarens 

kyrkliga hemvist kanske med i valet av ämnet. Som 

katolik kan man ju beklaga att Sverige blivit sekulariserat och att 

de andra kyrkorna var på sitt sätt bidragit till detta, eftersom man 

inte förmått ge hållbara svar på frågan om förhållandet mellan 

tro och vetande, kyrkan och naturvetenskapen. 

Jag kände efter läsningen melankoli, eller kanske snarare 

vemod över utvecklingen. Samtidigt tycks sekulariserings - 

processen ibland vara en epok som håller på att gå över. 

Bland yngre människor finns en ny öppenhet för religiösa 

frågor och därmed en ny möjlighet för vår tids ”predikanter” 

– som dock bör ge lite annorlunda svar än den gamle 

predikanten… 

Henrik Roelvink OFM 

Om sommaren ska man läsa långsamt… 

Dessa böcker har jag ägnat höstmånader åt och jag rekommenderar 

dem också till sommarläsning. De fattiga i Lodz av 

Steve Sem-Sandberg är trots sitt sorgliga innehåll oerhört 

intressant i skildringen av människors hopp och förnedring, 

ja degenerering. Den andra boken, Vibeke Olssons 

Sågverksungen, vibrerar av ljus trots den sorgliga historien 

om fattigdom, arbetslöshet och hunger. Sem-Sandberg skri ver 

om människor i en historiskt utsatt tid. Vibeke Olsson 

skildrar också ett historiskt skeende, sågverksstrejken i 

Sundsvall 1879. Medan De fattiga i Lodz slutar i mörker, 

mynnar Sågverksungen ut i en ljus framtid. 

Om böckerna verkar oöverkomliga vill jag föreslå omläsning 

av gamla Katolskt magasin. Mycket tål att läsas om – 

långsamt – och en del missade man överraskande nog! Och 

läs gärna påven Benedikts bok Jesus av Nasareth en gång till 

– eller för första gången – nu när vi snart får fortsättningen. 

Där finns kapitel man ofta vill återvända till. 

Ingrid Ydén Sandgren 

Trevlig sommar!


Musik 

Också sommaren 1744 var det storbröllop i Stockholm. 

Kronprinsen Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp, blivande 

svensk kung, äktade den unga prinsessan Luise Ulrike av 

Preussen, syster till den kulturivrande och musikälskande 

kungen Fredrik II av Preussen. Bröllopet började egentligen 

i Berlin, där maken företräddes av ett ombud, men 

fullföljdes snart därpå i Stockholm, närmare bestämt på 

Drottningholms slott. 

Ny musik skulle det vara, och budet gick till den berömde 

Johan Helmich Roman som satte samman en hel bukett 

med 25 orkestersatser, att spelas vid festmåltid och dans, till 

divertissemanger och lite intimare stunder. Skön, ljus, 

charmfull musik som står sig genom seklerna. Sommar - 

stämning, vattenglitter och ljumma fläktar passar bra till 

Drottningholmsmusiken, med melodier som delvis är riktiga 

örhängen. Fint inspelade nyligen av Andrew Manze och 

Helsingsborgs Symfoniorkester. 

Herdeidyllen Acis and Galatea från 1739 är en förförisk 

liten opera i två akter av Georg Friedrich Händel, ”skriven 

som hovunderhållning om lantlivets ljuva enkelhet och med 

en god dos humor och självironi”, skriver en musikvetare. 

Den har aldrig lämnat repertoaren, fast Händel själv, 

Mozart och andra har stuvat om och redigerat en del. Men 

Händels slutgiltiga version finns inspelad på en härlig DVD, 

kristen Etik 

i fickformat 

Veritas Förlag 

Erwin Bischofberger 

Furstlig sommarmusik för sol och regn 

lämplig att avnjutas framför rutan och högtalarna när (om) 

regnet någon dag hindrar utelivet. 

I en färsk engelsk tappning skildrar The Royal Ballet och 

The Royal Opera den gripande historien om herden Acis 

och herdinnan Galatea samt bipersoner, i en ny uppsättning 

av Wayne McGregor. Förnämliga sångare och dansare (i 

tajta kroppsstrumpor) förhöjer njutningen med den härliga 

musiken som spelas av Orchestra of the Age of Enlighten - 

ment under Christopher Hogwood. En godbit! 

Skön högsommar med mycket musik önskar 

Kaj Engelhart 

Johan Helmich Roman 

Drottningholmsmusiken 

Helsingborgs Symfoniorkester, dir. Andrew 

Manze 

BIS-CS-1602 (CD, Naxos) 

Georg Friedrich Händel 

Acis and Galatea 

Solister, Royal Ballet, Orchestra 

of the Age of Enlightenmen, dir 

Christopher Hogwood 

Opus Arte OA 1025 D (DVD, 

Naxos) 

Sommarläsning från Veritas Förlag 

KRISTEN ETIK I FICKFORMAT 

av Erwin Bischofberger 

Sommarpris 125 kr. 

(Ord. pris ca 155 kr.) 

ISBN 978-91-89684-69-0 

PARADOXENS VÄG 

Mäster Eckharts undervisning om andligt liv 

av Cyprian Smith 

Sommarpris 199 kr. 

(Ord. pris ca 249 kr.) 

ISBN 978-91-89684-68-3 

Beställning: Katolsk bokhandel tel. 08-6113435 

Priser inkl. moms, frakt tillkommer 

VERITAS FÖRLAG 

www.veritasforlag.se 

Erbjudandet gäller t.o.m 15 augusti

kyrktorget | sid. 39 

Uppdrag till blivande diakoner 

Vid familjekongressens avslutande mässa i S:t Franciskus kyrka i Jön - 

köping fick stiftets nio blivande diakoner ta emot sitt akolytuppdrag som 

innebär att de får assistera vid den heliga kommunionen. 

Bilden är tagen vid ceremonin när Kent Ericsson Trosander knäfaller 

framför biskop Anders Arborelius som under meddelandet av akolytuppdraget 

överräcker kannan med vatten, vilken används vid förberedelsen av 

kalken till eukaristifirandet. 

Till vänster assisterar Claude Roquebert, diakon i S:t Franciskus församling, 

och till höger Lars Lindskog, diakon i S:t Thomas församling i Lund. 

Traditionella uppgifter för diakonen är ordets tjänst, liturgisk tjänst och 

kärlekstjänst, det vill säga medverkan i församlingens diakonala arbete. 

Vägen till diakonvigningen går i flera steg. Efter tre år som aspirant får 

man lektorsuppdraget, vilket innebär att man får läsa Guds ord. Nästa steg 

är akolytuppdraget, då man får delta i utdelningen av den heliga kommunionen. 

Det sista steget är diakonvigningen då man får tillgång till evangelieboken 

och kan förkunna Guds ord. 

Fotnot: 

I rutan nedan presenteras namnen på diakonkandidaterna. 

Ansvarig: 



Utnämningar och personalförändringar: 

F. Daniel Adner har utnämnts till ordinarie kyrkoherde i S:t Olofs församling i Sundsvall från den 15 juni 2010. 

P. Jan Jarosz OMI har utnämnts till kyrkoherde i Johannes Döparens församling i Landskrona från den 1 augusti 2010. 

P. Roman Kunkel OMI lämnar samtidigt sin tjänst för nämnda församling och påbörjar ett sabbatsår. 

F. Martin Ferenc har utnämnts till kyrkoherde i Vår Fru av Rosenkransens församling i Karlstad från den 15 augusti 2010. F. Kristoffer Wrona lämnar samtidigt sin 

tjänst som kyrkoherde i den församlingen. 

F. Kristoffer Wrona har utnämnts till kyrkoherde i Vår Frus församling i Täby från den 15 augusti 2010. 

P. Roman Kepa OMI lämnar samtidigt sin tjänst som kyrkoherde i den församlingen. 

F. Morgan Elworth har utnämnts till koordinator för ungdomsprästerna (50%) och subsidiar i Vår Frus församling i Täby (50%). Utnämningen gäller från den 1 

augusti 2010. 

P. Roman Kepa OMI har utnämnts till kyrkoherde i S:t Andreas församling i Hässleholm-Kristianstad från den 15 augusti 2010. 

P. Eugeniusz Machnica OMI lämnar samtidigt sin tjänst som kyrkoherde i nämnda församling. 

P. Eugeniusz Machnica OMI har utnämnts till subsidiar i S:t Andreas församling i Hässleholm-Kristianstad från den 15 augusti 2010. 

F. Wojciech Waligorski har utnämnts till subsidiar i S:ta Maria församling i Halmstad med pastoralt ansvar för Varbergsområdet från den 15 augusti 2010. Han lämnar 

samtidigt sin tjänst som kaplan i Domkyrkan och rektor för den italienska missionen i Stockholm. 

F. Håkan Jerrhage har utnämnts till styrelseledamot i Respekt från 1 juni 2010 till 31 maj 2014. 

F. Andrés Bernar har utnämnts till regionalvikarie för Opus Dei i Skandinavien av biskop Javier Echevarria, Opus Deis prelat. 

Msgr Furio Cesare har utnämnts till stiftets official. Utnämningen träder i kraft den 1 oktober 2010. 

Msgr Jorge de Salas lämnar sin tjänst som stiftets official den 30 september 2010. Han behåller sin tjänst som biskopsvikarie för judiciella-kyrkorättsliga frågor och 

fortsätter att arbeta som domare i officialatet. 

Diakonvigning: 

Diakonvigning av nedanstående kandidater planeras äga rum den 30 oktober kl. 13 i domkyrkan i Stockholm: 

Oddbjörn Rejdar Andreassen (S:t Mikaels församling, Växjö), Sten Cedergren (Domkyrkoförsamlingen, Stockholm), Hans Einarsson (S:t Franciskus församling, 

Jönköping), Kent Ericsson Trosander (Heliga Korsets församling, Eskilstuna), Staffan Gerdmar (S:t Thomas församling, Lund), Magnus Holmberg (S:t Petri församling, 

Trollhättan), Tomislav Knesevic (Kristus Konungens församling, Göteborg), Peter Nagy (S:t Nikolai församling, Linköping).

sid. 40 | kyrktorget 

Ansvarig: 


S:t Lars församling i Uppsala har kommit över en numera uttjänt 

frikyrka, Korskyrkan i Enköping, till rimligt pris och tänker starta 

en satellitförsamling på orten. Kyrkan köptes in exklusive inventarier, 

så nu väntar ett digert men kreativt arbete: att renovera, inreda 

och anpassa lokalen för den katolska församlingens behov. 

Kyrkstolar googlades fram på Internet och köptes i befintligt 

skick från Vällingby församling i Stockholm. Uppgiften att på ett 

säkert och yrkesskickligt sätt frakta över dessa stolar från 

Konsums stora lagerlokal i Vällingby till Korskyrkan i Enköping 

föll på oss prästseminarister. 

För ändamålet enrollerades en liten lastbil samt två minibussar, 

och i en vacker procession tog vi oss, via natursköna E4 och 

diverse andra gator genom Bromma, Kista med flera stadsdelar, 

fram till Vällingby. För mig som chaufför och bonnläpp (uppvuxen 

i Skövde) var det skönt att det var en stockholmare som ledde 

processionen. 

När vi var framme i Vällingby lotsades vi av Svenska kyrkans vakt - 

mästare till lagret där stolarna fanns. Väl där fick seminariets intelligentia, 

alltså de pojkar som redan kommit mer eller mindre långt 

i sin utbildning, ta sig an dagens svåraste uppgift: att lösa frågan 

hur vi skulle få in hundra stolar, som inte gick att stapla i varandra, 

i våra tre ekipage. Uppgiften löstes elegant, med hjälp av tejp 

som gjorde att stolarna förankrades i varandra och inte åkte runt 

på flaket för att sakta men säkert förvandlas till kaffeved. Vi propedeutiker, 

som ännu inte förväntas ha någon analytisk förmåga, 

sysselsatte oss med att bära stolarna från lagerplatsen till bilarna/bussarna. 

Vi hade betalat för hundra stolar och vaktmästaren hade sagt 

att det inte gjorde något om vi råkade få med oss ytterligare några. 

Fader Göran Degen, prästseminariets rektor och operativa befäl, 

såg till att fordonen fylldes ordentligt: ”Hör på pojkar, hämta 

några flera stolar, där finns en liten lucka på flaket!” Till slut hade 

vi lastat cirka hundra stolar – och några till. 

På vägen mot Enköping passade vi på att besöka Härkeberga 

berömda medeltidskyrka för att bese Albertus Pictors vackra målningar. 

Bilderna är tänkta att på ett pedagogiskt och lättfattligt sätt 

hjälpa oss att koncentrera oss på de heliga ting som man bör tänka 

på när man befinner sig inne i en kyrka. Själv fick jag syn på en 

vackert målad räv i taket och mindes den gång när jag upptäckte 

ett rävgryt med små rävungar som tultade omkring i gräset – och 

den gången jag sprang på en älgko och hennes chokladbruna, 

veckogamla kalvar som bara tycktes bestå av ett huvud och fyra 

jättelånga ben. Hur mycket kunde dessa kalvar tänkas växa till 

oktober då de har en slaktvikt på 75 kilo när man skjutit en? Och 

vad kämpigt det är att släpa dessa vackra djur genom skogen... 

Men ännu kämpigare, tänkte jag, måste det vara i Polen. Där 

finns ju en vilt levande stam med visenter som kan väga upp emot 

ett ton! Jag började filosofera över exakt hur populär jag skulle bli 

i jaktlaget om jag sköt en visent på 1 000 kilo mitt inne i det risigaste 

täta nere i ravinen bakom Kålsberg (det är ett torp i våra jakt - 

marker), och om jag skulle få sitta väldigt ensam vid fikat nere vid 

logen efteråt… Se där vad man kan låta sin hjärna fundera över i 

en kyrka i stället för att vända hjärtat mot Gud och tänka på inkarnationen 

och känna hur allt flödar över av lovsång till skaparen 

som älskar oss. 

Stolsflytten 

Vi hade tänkt be middagsbön inne i kyrkan, men eftersom det just 

när vi kom vällde en busslast turister ur en buss som det stod 

”Borås” på så valde vi att fortsätta mot Enköping i stället. 

Urlastningen av stolarna organiserades på samma sätt som 

ilastningen. Intelligentian skar upp all tejp och vi propedeutiker, 

förstärkta av Per-Anders Feltenheim som gör sin praktik i 

Domkyrkan och fader Magnus Nyman som kommer att ansvara 

för kyrkan i Enköping, bar ner stolarna till fader Göran som stap - 

lade upp dem så gott det nu går att stapla upp stolar som inte går 

att stapla. Alla fick i alla fall plats nere i källaren och ska stå där 

tills nuvarande brukare tömt sin kyrka på allt som tillhör dem. 

Förhoppningsvis tar man inte med sig våra stolar av bara farten… 

Fader Magnus visade oss kyrkan och berättade om lite idéer han 

hade om hur den skulle inredas. Därefter träffade vi en hjärtegod 

dam som var Korskyrkans alltiallo och som berättade att hon tagit 

hand om kyrkan alltsedan hon var ung. Och nog syntes det en liten 

tår i ögonvrån, även om hon var glad över att det var kristna människor 

som tagit över hennes hjärteverk så att Gud skulle fortsätta 

att prisas där. 

Dagen avslutades med ett besök hos Mariadöttrarna i Vallby. 

Där blev vi vänligt bemötta, systrarna visade oss runt och berättade 

om sig själva och om sin grundare Paulina Mariadotter. Det 

var roligt att träffa Ombergsystrarnas tvillingsystrar. 

Vi fick be vesper i Vallby kyrka och satt under den medeltida 

bild, ett hjärta på ett kors, som Paulina Mariadotter alltid själv satt 

under och som hon gjort till sin symbol. Bilden var överkalkad 

medan hon levde och knackades fram ur kalken först efter hennes 

död. Det faktum att hon aldrig sett bilden – annat än i så fall för 

sin inre syn – hindrade alltså inte Paulina från att göra denna bild 

till sin. 

Jag tror att Paulina Mariadotter tyckte om att vi satt där och 

bad vesper. Vi katoliker har sannerligen inte monopol på heliga 

människor! 

Två av många bärare. 

Prästseminariets rektor Göran 

Degen och Per-Anders Feltenheim, 

praktikant i domkyrkan, inspekterar 

lasten. 

Foto: Ti Tran 

Lars Dahlander, prästseminariet 

Hoptejpade stolar. ”Hundra stolar 

och några till” forslades i högtidlig 

procession från Vällingby till 

Enköping. 

Foto: Göran Degen

Pilgrimsrodd. Pilgrimer som färdas i grupp kan ibland ro kyrkbåt på 

de långsträckta vattendragen och sjöarna i Hälsingland. Här kommer 

pilgrimerna framåt aftonen fram till Sörforsa och Jesu Hjärtas 

katolska kapell, med pilgrimshärbärget strax intill. 


Ansvarig: 


Jubelhälsningar från vägen till Nidaros 

Efter att i över en månad ha gått och hållit på en glad hemlis kan hon nu – skriver Elisabeth 

Andersson i ett mejl till redaktionen – jubla högt! För efter ett möte mellan pilgrimsledsansvariga i 

Sverige och Norge och Europarådet i Strasbourg står det härmed klart att pilgrimslederna genom 

Danmark, Sverige och Norge till Nidaros får status som Europeisk kulturväg – som 

tidigare mera kända Santiago de Compostela, Caminos de Santiago. 

Ärkeängeln Mikael. "Sankt Mikael" ser 

man ofta längs pilgrimslederna både på 

väg mot Nidaros och mot Santiago de 

Compostela. Här är Sankt Mikael i 

Haverö, där Stråsjöleden går vidare på 

Haveröleden. 

Bilden är från 1200-talet (troligen Köln) 

och var 2009 nominerad som "Årets klenod" 

i en tävling genom Riksantik varie - 

ämbetet. På grund av stöldrisken förvaras 

bilden inte längre i kyrkan. 

I och med att pilgrimslederna till Santiago blev officiell kulturväg 

ökade antalet pilgrimer från under 3 000 till över 100 000 per år. Men 

det räcker inte med att bli kvalificerad som kulturväg för att nå sådana 

höjder – och vi kommer väl aldrig att kunna jämföra oss med 

Santiago, konstaterar Elisabeth nyktert. Tillsammans med Ulrika 

Hådén, Pilgrim Medelpad-Jämtland, ser hon – som representerar pilgrimslederna 

genom Gävleborgs län – fram emot ”pilgrimsturism från 

hav till hav”, från den svenska norrlandskusten till den norska kusten 

vid Trondheim/Nidaros. Men för att nå så långt behövs både bön och 

arbete. 

Det är svårt att inte smittas av Elisabeths glädje och vi delar med oss 

av vad som är på gång genom att klippa in direkt ur mejlet: 

Det behövs till exempel gemensamma kartor, informationsmaterial, 

struktur för service med mat, boende och guidning vid sevärdheter – 

och bättre marknadsföring av pilgrimslederna utan att begreppet ”pilgrim” 

mister sin innebörd. Pilgrimsvandring innebär möjlighet och en 

önskan om andlig utveckling, till skillnad från annan vandring som 

inte alltid har det syftet. Pilgrimslederna kan naturligtvis användas i 

olika syften, motion, natur- och kulturvandringar med mera. 

Pilgrimsvandring kan innehålla även detta men är som sagt även en 

”andlig rörelse”. 

Nog återkommer Km till aktiviteterna kring pilgrimsleden… 

Text: Margareta Murray-Nyman 

Foto: Pilgrimstid Sverige 

Fotnot: 

Elisabeth Andersson är ledamot i styrelsen för riksföreningen Pilgrim i Sverige. Kontakt 

med Elisabeth tas enklast per mejl, elisabeth@pilgrimstid.nu. Se också www.pilgrim.nu. 

I Km 7-8/08 berättas mera om Sankt Olavsleden och Sankt Olav själv. 

Sörforsa. Stråsjöleden från Hälsinglands medeltida kusthamnar anknyter 

till andra pilgrimsleder mot Nidaros/ Trondheim. Här börjar den tredje 

dagsetappen vid Jesu Hjärtas katolska kapell, efter att pilgrimerna övernattat 

i pilgrimshärbärget intill kapellet. 

Ruin av stenkyrka i Selånger. Ruinen ligger vid Sankt Olofs hamn, strax väster 

om Sundsvall, där enligt traditionen Olav Haraldsson steg iland år 1030 och började 

sin färd mot Stiklestad. 

I Selånger börjar Pilgrimsleden Sankt Olof. Nu är den en av lederna som omfattas 

av Europarådets utnämning av Olavsveierne till Europeisk Kulturväg.

sid. 42 | kyrktorget 

Ansvarig: 


På många håll i stiftet anordnas processioner 

utanför kyrkorummen på Jesu kropps och blods 

högtid, som i år inföll den 6 juni. 

I katolska länder är den ursprungliga meningen 

att välsigna samhället och grödan där processionen 

går fram, med Kristi närvaro i monstransen. 

I vårt land kan den vara ett sätt att gå ut i sam - 

hället och visa sin tro på Jesus Kristus. 

Domkyrkoförsamlingen lät enligt sin tradition 

processionen gå ett par kvarter på Söder i Stock - 

holm, med ett altare rest på Medborgar platsen för 

evangelieläsning, bön, välsignelse och sång. Proces - 

sionen väckte som vanligt nyfikenhet och förund - 

ran bland åskådarna. 

Km deltog i en procession runt Birgittagården i 

Falun. Den följdes inte av några utomstående men 

likafullt fanns intentionen där: att markera Kristi 

närvaro i samhället. 

Processionen, genomförd i hällregn, var ett av 

inslagen i en mässa i Birgittasystrarnas kapell som 

fylldes av ett 60-tal personer, de flesta från Sankta 

Katarina församling. 

Processioner i det offentliga rummet 


Uteprocession. Runt Birgittagården, vid sjön Runns strand, går Faluförsamlingens procession. Fader 

Raphael Kurian CMI, kyrkoherde i Sankta Katarina församling, bär monstransen. Baldakinbärare är Kjell 

Sundberg, Göran Eriksson, Bo Hellman och Sölve Ståhl. 

Ministranterna som inleder processionen heter Albert Nääs och Mikael Szreder. Bakom den går 

Z J Sunny Skowronek och Rauf Rauf och därefter kommer kyrkfolket med Birgittasystrarna i täten.

Jönköpings munkar intar nätet 

Trodde ni att munkar var fromma snubbar i kåpor 

som aldrig visade sig ute och vägrade allt vad 

modern teknik heter? Tänk om! 

Franciskanbröderna i Jönköping gör stor succé – 

på Youtube. 

Det började med att en församlingsmedlem frågade pater Joseph Nilsson 

om hur man kan göra ett husaltare. 

På köpet blev franciskanbröderna i Jönköpings katolska kyrka landets 

första nätmunkar, och på kort tid har de blivit riktiga webbkändisar. 

– Ha ha, nja kanske inte. Men vi har fått väldigt god respons. En del har 

kommit fram till oss och bett oss göra mer sånt här, men vi måste ju ha tid 

för det andra också, säger pater Nilsson. 

"Husaltare del 1" har redan över 230 visningar och brödernas film om 

"konsten att bikta sig" har potential att bli en klassiker. 

– Det är väldigt roligt, det måste jag säga och det är ett bra sätt och ett 

komplement för oss att nå ut med vårt budskap, säger pater Rafael Miler 

som stått för mycket av det tekniska i produktionen. 

Och allt har filmats med den här lilla, säger pater Nilsson och visar upp 

en enkel digitalkamera. 

Deras förhoppning är att filmerna ska kunna stötta, uppmuntra och 

trösta kristna tittare som är i olika faser i livet. 

– Vi tror att det finns behov av små uppbyggliga snuttar också på 

Youtube. Men när jag kollade runt finns det faktiskt mycket annat bra så 

jag är lite förvånad över att så många redan sett våra klipp. Kanske finns det 

inte så mycket liknande på svenska, funderar Nilsson. 

Hur ska ni gå vidare med satsningen? 

– Vi får se. Det är kul med folks kommentarer och om responsen fortsätter 

kan det nog bli fler klipp, menar Miler. 

Text och foto: Robban Tjernberg, redaktion@jonkoping.nu 

MARIA REGINAS 

VÄNNER 

Vi stödjer 

Maria Regina Hospice. 

Det kan du också göra! 

Bli medlem för 100kr/år. 

Pg 486 41 85-6 

Besök gärna vår hemsida 

www.mariaregina.se 


Ansvarig: 


Munkmöda. Pater Rafael Miler och pater Joseph Nilsson arbetar, som 

munkar bör, med enkla medel: dator och digitalkamera. 

Respekts jourtelefon 

- vi lyssnar på dig! 

- Är det konflikt mellan din tro och liv? 

- Känner du dig vilsen eller mår dåligt? 

- Har du svårt att veta vem du ska 

vända dig till? 

- Behöver du vägledning eller stöd när 

det gäller: 

relationer 

graviditet 

abort 

livets början 

livets slut 

... eller något annat livsområde? 

020-462 662 

jourtelefon@respektlivet.nu 

SMS 073-079 27 24

Biskop Anders 

kalender 

JULI 

2-15/7 Semester 

17/7 Benedictusvallfärd, Mariavall 

18-22/7 Semester 

24/7 Mässa och föredrag, Skederid kl. 16.00 

25/7 Mässa i Capella ecumenica, S:t Annas Skärgård 

kl. 11.00 

31/7 Mässa i Sörforsa kl. 12.00 

1/8 Mässa i Sörforsa, kl.12.00 

5/8 Möte med PSP, Marielund 

AUGUSTI 

13-15/8 Reträtt med Mariavallfärd, Marielund 

15/8 Marie Upptagelse-högtid för katoliker av alla riter, S:t 

Jakobs syrisk-ortodoxa katedral, Hosjö-Södertälje 

kl. 15.00 

17/8 Möte med Nordiska biskopskonferensen, Köpenhamn 

18-19/8 Reträtt för karmelitsystrarna, Hilleröd 

20/8 Möte med SKR:s presidium och invigning av IPCA:s 

kongress 

21/8 Mässa i Vadstena kl. 17.15, kateketmöte 

22/8 Konfirmation i Kristus Konungen, Göteborg, kl. 11.00 

24/8 Ekumenisk gudstjänst, Storkyrkan kl. 19.00 

27-28/8 Diakonhelg, Marielund 

29/8 Mässa med kyrkoherdeinstallation, p. Johan Lindén, Lund 

30/8 Möte med Justitia et Pax 

31/8 Möte med KID 

SEPTEMBER 

2-7/9 NBK:s höstmöte, Bergen 

KATOLSKA 

BEGRAVNINGSBYRÅN 

En värdig begravning till en rimlig kostnad 

Roger Uller 

08 - 711 00 30 

Stockholm-Mälardalen 

www.begravningsbyrån.se 

VATIKANRADION 

PÅ SVENSKA 

Nu på internet: lyssna på gårdagens program när du vill, läs nyheter, 

besök vårt intervjuarkiv: http://www.vaticanradio.org/scandinavo/svedese 

Eller lyssna på kortvåg: 

Kvällar: 20.40 på 6185kHz och 7250kHz samt mellanvåg 

1611kHz/1260kHz 

Repris: 07.00 på 6185kHz och 7335kHz samt mellanvåg 1611kHz 

Språk: Svenska måndag–torsdag och lördag (repriserna dagen därpå) 

Finska fredag och söndag (med estniskt inslag) 

Adress: Vatikanradion, Vatikanstaten 

Tel, fax: +39 06 69 88 40 78, (fax) +39 06 69 88 45 65 

E-post: skan@vatiradio.va 

BÖNEAPOSTOLATET 

Kärleksfulle Fader, jag offrar åt dig denna dags böner, 

arbete, glädjeämnen och lidande i förening med din Sons 

Jesu Kristi, världens Frälsares, offer. Må den Helige Ande 

ge mig styrka att vittna om din kärlek. 

Benedikt XVI:s intentioner för år 2010: 

JULI 

Allmänt: För rättvisa och 

öppna val av alla nya samhällsansvariga. 

Missionen: Att de kristna 

som bor i städer strävar 

efter rättvisa, fred, utbildning 

och verklig solidaritet. 

AUGUSTI 

Allmänt: För dem som saknar 

arbete eller hem, att de 

får hjälp att övervinna sina 

svårigheter genom människors 

vänskap och goda råd. 

Missionen: Att alla kristna 

välkomnar dem som lider av 

diskriminering, svält och krigens 

förödelse. 

SEPTEMBER 

Allmänt: Att fattigare länder 

får ledning och kraft av 

Guds ord i sin strävan efter 

sociala framsteg. 

Missionen: Att sann kristen 

kärlek gör slut på krig, konflikter 

och all smärtsam splittring.

Sänd in lösningen till: Katolskt magasin, Box 2038, 750 02 Uppsala Märk kuvertet ”sommarkrysset”. 

Namn:……………………………………………………..……..……..……..……..……..……..……..…….. 

Adress:…………………………………………………….……..……..……..……..……..……..……..…….. 

Vinn ett fint pris! 

Lös krysset och skicka in det till oss senast den 9 augusti. 

Bland dem som skickar in rätt svar drar vi tre vinnare som 

får varsitt exemplar av Romans klassiska sommar-cd 

Drottningholmsmusiken. 

Postadress:………………………………………………...……..……..……..……..……..……..……..…….. 

AMERI AMERI- - 

CIUM 

FEST 

FÖR 

ROSA 

R 

T 

Ö R 

T Ä 

T D 

SST- 

T- 

ÄM- 

MA 

DEL 

AV V 

YT YT- - 

MENING 

MÅTT 

SST- 

T- 

ÄM- 

NI- 

NG 

KUND KUNDE DE 

VILL 

MAR MARIA RIA 

MAN 

ERBJU ERBJUDA UDA 

GOTT 

JESUS JESUUS 

EN GORILLA 

MÅNGEN 

INOM T. T.EX. .EX. 

MUSIK & 

FILM 

VID SKRUV SKRUV-- 

TILLV TILLVERK- VERK- 

NING 

VÄRME VÄRME- - 

KÄLLA 

MED 

KANALER 

ÄLDRE 

DIAKON 

DEN 

OVA OVAN- AN- 

SKIV SKIVA VA A 

FÖR VAND- VAAND- 

RARHEM GAMMAL GAMMAL- - 

Ö MED 

KA KATOLSK ATT 

OLSK 

LIGT 

SNÄLLE? 

GÖR 

BIO FILM 

M 

VÄRLDEN 

ÖVER 

DANS 

MMAJORI 

MAJORI- - 

TET 

BLIR 

SYNLIG 

HOS 

MUMIN 

DEN 

N 

SJUNK SJUNKER KER 

HJÄLP HJÄLPLÖS PLÖS 

NER 

RI? I? 

FÖR SVIN SVIN 

OCH DISK 

ÄR ROBYN 

EN 

EN KA KA- - 

TA TARINAS ARINAS 

K HEMOR HEMORT T 

A 

M 

FLIT 

GÖ GÖR R KREA KREA- - 

TIO TIONIST NIST SIG 

EVOL EVOLUTIONEN 

LUTIONEN 

EKLAND EKLAND- - 

SKAP 

EN SÅDAN 

BR BRYTER YTER 

MOT 

BUD 8 

BARN BARN- - 

GAMMAL 

LIVSFORM 

MMAT 

AT 

ÅNGEST 

ILLV ILLVILJA VILJA 

KÄNNER 

VRED 

SIST 

I 

BÖN 

BUS BUSKE SKE 

KAN HHÅR 

HÅR 

I REGN REGGN 

SJUN SJUNGA NGA 

BORG 

I SAFT 

SOM SOM-- 

MAR MARTID? TID? 

LAGERRÄTT 

TRÄSLAG 

NR 5 

FÖRGICK 

KAN 

ENVIS 

FÖREGÅS 

AV 

V KLING 

VÄXA 

AUBER AUBER- - 

GIN GIN-- 

PLANTA 

A 

MYT MYTO- O- 

LOGISK LOGISK- - 

HERDE HERDE- - 

GUD 

SÅDANT 

K KKORT 

O RT 

LIGGER 

AL- 

LT- 

- 

JÄ JÄ- 

MT 

BRUKADE ST 

NIKOLAUS 

ITA ITALIEN- ALIEN- 

STA STAD AD 

NEDER NEDER- - 

BÖRD 

BÖN OM 

UPPREPNING 

VÄCKELSE 

VÄCKELSE-- 

RÖRELSE 

STICKIG & 

GIFTIG 

ÄR 

OFTA 

A 

HÄLS HÄLS- - 

NING NING- - 

TO TON N 

GLAT GLATT TT 

FOLK FOLK- - 

VITLÖK, ÄGG 

& OLJA 

GAMMAL 

AR 

ME METEO- ETEO- SLAG? 

VISKOS 

YYT- 

T- 

MÅ- 

RIT 

T MED 

84 84001 4001 

US-STA US-STAT AT 

QAT QATARS TAARSSHU 

HU- - 

VUDST VUDSTAD TAAD 

KÖKRÖK 

GGAMMA 

GAMMATT 

TT 

SK SKIFTAR KIFTA AR 

FÄ FÄRG- ÄRG- 

VILL 

MAN 

SLIPPA 

A ÄVEN 

ANN ANNEX EX 

G GGLATT 

LAT TT 

TILL 

PÅSK ANTIK 

BIRGITTA BIRGITTAS AS 

FA FAR R 

ASIAT ASIATISK TISK 

STA STAD AD 

RUINSTA RUINSTAD AD 

VA VARE ARE 

GUD I 

HÖJDEN 

HAR 

MÅNGEN 

KYRKA 

I 

JULETID 

MUSLIMSK 

TJÄNARE 

SNURRAR 

VID BYGGE 

GÖR BÅDE 

OXEOCH 

HÖGMÄS HÖGMÄS- - 

SA? 

Konstruktör: Linnea Dunér 

BELEVA BELEVAD AD 

GÖR VI PÅ 

GUD 

SÖRM SÖRM- - 

LÄNDSK 

HERR HERR- - 

GÅRD 

ÄR 

HÖGTIDLIG 

HÖGTIDLIG 

MÄSSHAKE 

AV AV? ? 

ARKI ARKI- - 

TEKT- TEKT- 

UNION 

ELEKTR ELEKTRON ON 

INNE INNE- - 

SLUTA 

A 

ST STOR OR 

TID TID-- 

NING 

GÖR GÖR GAM- 

MAL 

ÄLDRE 

DROPP- 

VITAMINER 

VITA AMINER 

AANDLIG 

ANDLIG 

VVÄGLE 

VÄGLE- - 

DDARE 

DARE 

PREP PREP. . 

GRÄS GRÄS- - 

LANDSKAP 

MÄTER 

KOLHY- - 

DRAT DRATS- TS- 

UPPTA UPPTAG AG 

© LD 

RRYSK 

YSK 

FLOD

sid. 46 | familjesidan 

Söndag eftermiddag den 16 maj var jag ganska trött. 

Tillsammans med Joanna Agetorp och Nellie Abdayem 

hade jag ansvarat för programmet för ungefär 140 barn 

och ungdomar som deltog i familjekongressen. Det var 

roligt, stressigt, stimulerande och innebar många möten 

med intressanta små individer. Naturligtvis var vi tre inte 

ensamma En viktig grupp på kongressen var det tjugotal 

unga ledare (i gula kepsar) som hjälpte till och tog ansvar 

för var sin mindre barngrupp. Utan dem skulle kongressen 

ha varit svår – kanske omöjlig – att genomföra. På bilden 

här till höger är de samlade för planering. 

Stort tack till er allihopa! 

Barnens familjekongress 

Vad man gör på en familjekongress berättas det om i förra Km 

och på sidan 15 i detta nummer. Man lyssnar, funderar, resonerar 

och umgås. Om man är vuxen alltså. För barnen såg programmet 

lite annorlunda ut. För dem handlade det om kreativitet, aktivitet 

och naturligtvis gemenskap. Varje dag inleddes gemensamt med 

lite lek, sång och andlig uppbyggelse. Den senare var det broder 

Jonas, karmelitpräst från Norraby, som stod för. På fredagens 

samling fick vi lära oss en burundisk sång som barnen sedan sjöng 

när de bar fram offergåvorna i mässan. 

Foto: Jan-Olof Hellsten 

Under denna altartavla 

vandrade vi i glad gemenskap 

genom Jönköping till lördagsmässan. 


Sedan fick de olika åldersgrupperna turas om med olika 

aktiviteter. I pysselateljen arbetades det med liv och lust. Under 

Nellies ledning tillverkades gipsfigurer och andra pryttlar men det 

som många barn var extra glada för och gärna visade upp efteråt 

var de rosenkransar som var och en fick göra åt sig själv. 

Många barn var också med och målade den stora ”altartavlan” 

i tyg som tog upp kongressens tema, ’’Liv och kärlek’’, och 

som sedan hängdes upp i kyrkan.

Lekandet hade jag hand om och hade säkert lika roligt som 

barnen. Det var mördarboll, ballongvolleyboll och Huvudskuldra-knä-och-tå 

i full fart. Eftersom jag gärna ville ha 

gemenskap som tema även för lekarna blev det många samarbetslekar 

där det gällde att lösa uppgifter tillsammans som till 

exempel att vända upp och ner på den tidning man stod på 

utan att vidröra golvet. (Pröva själva: två personer på en utvikt 

Expressen.) Att hopbundna vandra runt i salen utan att välta 

varandra var också en ganska knivig uppgift. 

Foto: Jan-Olof Hellsten 

I de gemensamma samlingarna hade broder Jonas bland 

annat talat om hur våra personliga skyddsänglar håller ett 

vakande öga över oss. Det temat fick vara utgångspunkten i 

det program som hette drama och teaterlek och som Joanna 

ansvarade för. Övningarna på den stationen ledde till att en 

grupp barn och några ledare inspirerades till att arbeta vidare 

på temat. Resultatet blev en mycket bejublad pjäs som 

spelades upp vid lördagskvällens avslutning. 


De unga ledarna då? Deras program bestod i att hålla ihop 

var sin grupp om åtta-tio barn och se till att de kom till de 

olika aktiviteterna utan att någon försvann på vägen. De 

fördelade frukt och fikabröd så att ingen blev utan. Ibland fick 

de också hålla ordning och ta någon vilding i hampan. De var 

också ganska trötta när det hela var slut men kände sig nöjda 

med helgen och många av dem skulle gärna ställa upp igen om 

det blir någon mera gång. 

Henrik Brosché, Johan Reftel och Kristina Reftel 

Kullagret 

Argument, 2009 

Jag vet inte hur jag skulle ha klarat min uppgift på kongressen 

utan den här boken. Jag har visserligen varit med ett tag och 

kan många lekar men flera timmar med många barn i olika 

åldersgrupper kräver nytt bränsle och nya idéer. Boken 

beskriver 180 lekar sorterade enligt olika principer. Här kan 

man hitta lekar för familjeutflykten eller släktkalaset. Man 

kan leta specifikt efter lekar för små eller stora ytor, små eller 

stora grupper, samarbetslekar och naturligtvis lekar för olika 

åldersgrupper. Med hjälp av Kullagret kan man låta ungdomarna 

vara romantiska i Tändstickspussar medan förskolebarnen 

lever farligt i Drakleken. 

Här finns också lekar som passar in vid olika tillfällen i 

katekesundervisningen: lära-känna-lekar när gruppen är ny 

eller när det kommer nya deltagare, lekar ”när man redan sitter 

i en ring” som kan ge en stunds avbrott i stillasittandet 

och lekar ”när man har tio minuter kvar” och inte vill ta upp 

ett nytt tema men måste vänta på att föräldrarna skall komma 

och hämta barnen. 

Agnes Nassar 

Känslor 

Agnes är en av de unga ledare som tog hand om barnen på 

familjekongressen. Det här är hennes debutbok, förhopp ningsvis 

kommer det fler. Agnes tog studenten i år och Känslor 

är hennes projektarbete i svenska. Ett tunt häfte som 

innehåller två dikter och åtta korta noveller. Texterna spänner 

över olika genrer: några av dem är närmast ett slags spökhistorier, 

andra har en realism som kryper under skinnet på 

läsaren. Några är meditativa, till exempel ’’Så lever ännu doft 

och smak’’ där Agnes knyter ihop en pappas barndomsminnen 

och nutid till en vemodig men ändå glad berättelse om mänsk - 

lig närhet. Naturligtvis finns det bättre och sämre noveller i 

samlingen. I några av dem märker man att de är verk av en 

ung och orutinerad författare. Men ingen av dem spårar ur. 

Det finns en koncentration i Anges berättande som fascinerar 

mig. Inget pladder och mycket lite effektsökeri. 

Ord ska vara känslor på ett papper, inte bara svart bläck på 

vit bakgrund, skriver Agnes på bokens baksida. Det är en bra 

beskrivning av novellerna. Det finns en intensitet i dem som 

ibland blir nästan plågsam. Till exempel i novellen ’’Gruvans 

värme’’. Det handlar om en gruvarbetarpojke 

som utnyttjas i hårt arbete 

och misshandlas. Men det är inte den 

fysiska plågan som berör mest utan 

hans tankar om sig själv. De åtta sista 

raderna har jag fortfarande svårt att 

frigöra mig från. Jag skulle vilja att 

många fick läsa och reflektera över 

dem. 

Vill du köpa Agnes bok (50 kronor + 

porto) kan du skriva till mig på 

Katolskt magasin. 

Alla texter: Jan-Olof Hellsten 

familjesidan | sid. 47

Posttidning B 

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING 

Vid definitiv eftersändning återsänds 

försändelsen med den nya adressen till 

Katolskt magasin, 

Box 2038, 750 02 Uppsala 

”Finns det två marginella grupper i kyrkan, invandrare till Sverige 

och svenskar som har invandrat i kyrkan?” 

”Satsa mer pengar på utbildning och tjänster och mindre pengar på 

byggen!” 

”Det är för mycket prat i kyrkan. Vi behöver mera av lek och fest.” 

”Prata inte så mycket om ungdomsproblemen – ungdomsåren ska 

vara problematiska! Det är så man mognar, genom att lära sig bearbeta 

problem.” 

Du som vill bidra till utvecklingen av Katolskt 

magasin – pappersupplagan och hemsidan – och som 

är en utbildad och erfaren layoutare 

har erfarenhet av hemsidesarbete 

gärna avlastar befintliga skribenter vad gäller 

nyhetsbevakning 

brinner för att marknadsföra Km 

är beredd att gå in i oförutsedda uppgifter 

vill arbeta på en liten redaktion i kulturskyddad 

miljö i centrala Uppsala 

är välkommen att söka den tjänst som Stiftelsen 

Katolsk Kyrkotidning härmed utlyser. 

Besöksadress: 

Sankt Olofsgatan 32 E 

Katolskt magasin 

Box 2038 

750 02 Uppsala 

För trettio år sedan inbjöds för första gången till en så kallad ”generalmönstring” av 

Sveriges katoliker. Mötet, för vilket biskop Hubertus Brandenburg stod värd, ägde 

rum på Marielund, i augusti 1980. Sommarnumrets ”I backspegeln” består av ett 

knippe citat ur den artikel där Katolsk Kyrkotidning rapporterade från mötet. Inget 

nytt under solen? 

E-post: 

redaktionen@katolsktmagasin.se 

Hemsida: 

www.katolsktmagasin.se 

”Förslag till motto för katolskt riksmöte: Spex och samlevnad.” 

”Jag måste våga tycka om människor.” 

”Människans liv är meningsfyllt därför att vi kan göra något gott. 

Också det minsta goda vi gör är värdefullt – tro på en ’mikrolivsstil’.” 

”Jag har slutat att drömma – jag försöker överleva.” 

Tjänst till Katolskt magasin 

(Katolsk Kyrkotidning, 12-13/1980) 

Tillträde i början av 2011 eller enligt överenskommelse. 

Tjänstgöringsgrad kan diskuteras (minst 75 %). 

Vi räknar med att du som söker tjänsten är prestigelös 

och har lätt för att samarbeta, också under stress. 

Tjänsten förutsätter att du har god kunskap om 

Katolska kyrkans tro och liv samt delar Katolska 

kyrkans värderingar. Provanställning tillämpas. 

Ansökningshandlingar ska vara tidningen tillhanda 

senast den 15 september. Chefredaktör Margareta 

Murray-Nyman svarar gärna på frågor om innehållet 

i tjänsten med mera. 

Tel.: 

018-13 61 40, 070-321 06 35

Km 7-8 2010 - Katolskt Magasin

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Km 7-8 2010 - Katolskt Magasin

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?