2007 nr 1 - Gotlands Ornitologiska Förening

1 

Bläcku 

Nr 1 2007 Årg 33

Bläcku 

Utgivare: Gotlands Ornitologiska Förening 

Redaktör: Måns Hjernquist blacku@blacku.se 

Medlemsärenden & adressändring: medlem@blacku.se 

Tryck: Snabba Tryck Visby 2007 

Omslag: Kungsörnstudie i olja. Måns Hjernquist 

ISSN: 0346-9328 

Bläcku ges ut med fyra nummer per år, varav två är programblad. Prenumerera på 

tidskriften gör du genom att bli medlem i GOF. För att bli medlem betalar du in 150 kr 

på föreningens postgirokonto. pg 81 78 28-7 

Gotlands Ornitologiska Förening 

Föreningen är en ideell sammanslutning som verkar för ökad kunskap om Gotlands 

fågelfauna och för bevarandet av ett rikt fågelliv på ön. Medlem blir man genom att betala 

150 kr (fullbetalande), 60 kr (ungdomsmedlem t.o.m. 21 år), 50 kr (familjemedlem) 

eller 2 000 kr (ständigt medlemskap) på föreningens postgiro. 

GOF är en regionalförening av Sveriges Ornitologiska Förening, SOF. 

Styrelse 

Ordförande 

Måns Hjernquist 

Sproge Snoder 806 

623 44 Klintehamn 

tfn 24 42 63 

Vice ordförande 

Björn Lilja 

Ulfsparres väg 4 

621 48 Visby 

tfn 26 41 13 

Kassör 

Tommy Lindberg 

Stationsgatan 17 

620 30 Slite 

tfn 22 24 84 

Sekreterare 

Tomas Johansson 

Ringgatan 7 

621 48 Visby 

tfn 24 93 93 

Övriga ledamöter 

Tord Lantz 

Östergarn 

Lilla Hamre 715 

620 16 Ljugarn 

tfn 21 06 10 

Sten Wikström 

Fole Stora Tollby Gård 

621 75 Visby 

tfn 360 25 

Sivert Söderlund 

Jungmansgatan 570 

621 52 Visby 

tfn 21 84 31 

Jörgen Petersson 

Humlegårdsvägen 18 

621 46 Visby 

tfn 21 45 59 

2 

Gotlandssvararen 

Föreningen driver en telefonsvarare som 

uppdateras minst en gång om dagen, 

året runt. Där kan du lyssna av aktuella 

observationer och tips om föreningsaktiviteter. 

Hit kan du även ringa och lämna 

andra meddelanden som rör fåglar eller 

föreningen. 

Lyssna tel. 21 04 42 

Rapportera tel. 21 05 42 

Regional rapportkommitte Rrk 

Den regionala rapportkommitten tar emot 

rapporter om intressantare fågelobservationer 

och detta sammanställs fortlöpande 

i årsrapporter. Kommitten består av 

Björn Lilja (sammankallande), Tord Lantz, 

Magnus Martinsson och Bimbi Ollberg. 

Kontakt 

Föreningen gof@blacku.se 

Medlem medlem@blacku.se 

Redaktör blacku@blacku.se 

Rrk rrk@blacku.se 

Webmaster webmaster@blacku.se 

Föreningens hemsida 

www.blacku.se

TECKNING: MÅNS HJERNQUIST 

Innehåll nr 1 2007 

Ledare 4 

Havsörnen på Gotland - historia och nutid 6 

Kungsörnen på Gotland - nuvarande status 12 

Kungsörnen på Gotland - i gamla tider 20 

Döda örnar - på Gotland 24 

Medvind för vindkraften - motvind för fåglarna? 32 

Vindkraft, fåglar & felaktigheter 37 

Kungsörnens födoval - på Gotland 38 

Kungsörnsprojektet - i Sörmland 48 

Havsörnshäckningar - upprop 50 

Hur havsörnar utnyttjar mellanskarvar 52 

Återfynd av havsörn 54 

Havsörnens jakter 55 

Kungsörn slår ejdrar på bo 58 

Kungsörnsymposium - på Gotland 60 

Bråk i familjen? 62 

Saltvatten & kalla fötter 66 

Sundregruppen - verksamheten 2006 70 

Exkursionsrapporter 82 

Verksamhetsberättelse - 2006 85 

Nya stadgar 92 

Föreningsinformation 94 

Kluringen 97 

3

Ledare 

Ljusare tider 

Världens starkaste kungsörnstam finns på Gotland! Under senare år har också 

havsörnen återetablerat sig på ön. I detta nummer av Bläcku finns mycket att läsa om 

örnar. I höst arrangerar föreningen ett kungsörnsymposium, vilket ni också kan läsa 

om längre fram i numret. Att det nu går bra för örnarna beror framför allt på hårt 

ideellt arbete. Men det uppkommer nya hotbilder och alla gamla problem är inte helt 

utsuddade. Ett av de nya hoten är vindkraftsexploateringen. 

Om det finns att läsa längre fram. 

Det är inte bara örnarna som det gått bra för på senare år. Silltruten som minskade 

kraftigt under 1980-talet har nu ökat. På Gotland närmar sig beståndet antalet som 

var innan minskningen. Ännu vet vi inte hur situationen ser ut i hela Östersjön. Men 

resultaten av fjolårets inventeringar i Sverige kommer snart och det finns tecken som 

tyder på att arten återhämtar sig även i andra områden. Något att återkomma om. 

När arter ökar och mår bra - då vänds det oftast till något negativt. Det får inte finnas 

för många hävdas det, då blir det obalans i naturen. Så såg man på naturen för 100 

år sedan och det resulterade bland annat i att örnar förföljdes hårt. Senare ansåg 

man sig också vara tvungen att förfölja trutar eftersom man trodde att de åt upp alla 

sjöfågelungar. Nuförtiden resonerar en del på liknande sätt om skarvar. Och som tidigare 

skrivits om i Bläcku - vissa vill förfölja kråkor för att de tycker att de prederar 

för mycket på vadarbon! Också något att återkomma mer om. 

Teknikutvecklingen går i alla fall framåt! 

Att GOF har en hemsida gör att vi snabbt och enkelt kan nå ut till medlemmar och 

andra. Styrelsens arbete kommer löpande att presenteras, bland annat genom att vi lägger 

upp skrivelser och yttranden där. På sikt ska även tidigare yttranden kunna läsas på 

hemsidan. Under Profilen kan ni lära känna ornitologer på Gotland. Det persongalleriet 

kommer löpande att utökas. Hemsidan är också ett ypperligt tillfälle för medlemmar att 

ta upp olika frågor. Utnyttja den möjligheten! Besöksstatistiken visar att det nu är drygt 

50 besökare en vanlig dag. Vissa dagar är det betydligt fler och antalet ökar. 

Skicka gärna in bilder och andra bidrag så blir sidan mer levande. 

För första gången är nu Bläcku i fyrfärg, även i vårnumret. I verksamhetsrapporten 

längre fram kan ni läsa att det ser ljust ut för föreningen nu. Det är bra för fågellivet på 

Gotland eftersom det ger oss större möjligheter att kunna arbeta för att bevara ett rikt 

fågelliv på ön. 

Sjöfågelräkningen i januari blåste nästan bort. Nu siktar vi på sommarens inventering 

av nattskärra. Var uppmärksam från slutet av maj under nattetid. Hör du spelande 

nattskärror eller ser någon – rapportera det! 

En sibirisk järnsparv upptäcktes i Flisviken i februari. Den höll till i tångbankarna och 

kunde beskådas väl. Det är alltid trevligt med lite extra krydda. 

Men det slår ändå inte känslan av årets första bläcku… 

Trevlig sommar! 


Ordförande 

4

24 av 30 000… 

Kryssningsfartyget Serenade lämnar Värtahamnen i Stockholm. På vägen till Helsingfors 

kan två tusen åttahundra passagerare njuta av den stockholmska skärgården med alla 

dess öar. Plötsligt passeras en liten kobbe - kanske stor som en normal villatomt – med 

en liten obemannad fyr och en skylt som säger kabel. Där växer också några små tallar. 

Den lilla kobben är exploaterad men obebodd av människor. Ingen skulle heller varken 

kunna eller vilja bo där. Men den lilla kobben får ändå allas uppmärksamhet. 

På kobben finns nämligen också en liten skarvkoloni. Träden är döda och marken vit 

av spillning. Runt ön ligger några ejderpar och på hällarna står en flock gråtrutar. Men 

ingen ombord ser ut att njuta av upplevelsen, glädjas eller fascineras av fågellivet. Istället 

hörs suckar och mumlanden om att skärgården är förstörd av skarvar! 

Serenade har kryssat mellan öar en lång stund nu och ska fortsätta passera öar ett bra 

tag innan den når öppet hav. Det enda skäret med synligt fågelliv blev ingens glädje. 

Istället var det alla andra öar, kobbar och skär som passagerarna beundrade. ”Åh, vilken 

fin sjötomt!, Åh, vilket läge! och Åh, vilket fint hus!” 

På alla andra öar, kobbar och skär finns nämligen nybyggda vräkiga kåkar, sommarhus 

och båtbryggor som kunde drömmas om. 

Skärgården, med 30 000 öar är uppenbarligen till stor del förstörd. Inte därför att det är 

bebyggt av människor på alla tänk- och otänkbara platser, utan för att storskarvar bebor 

24 små kobbar i Stockholms skärgård! 

Så i vår ska kampanjer genomföras för att rädda huvudstadens skärgård – skyddsjakt på 

skarv och äggprickning... 


5

Havsörnen på Gotland 

historia och nutid 

Per Smitterberg 

En av de häckande havsörnarna på Gotland. FOTO: PER SMITTERBERG 

Släktet havsörnar, Haliaeetus, består 

av åtta arter med flera av de mäktigaste 

och största rovfåglarna som finns inom 

släktet (del Hoyo, J., Elliot, A., Sargatal, 

J.). Bland annat finns jättehavsörnen 

Haliaeetus pelagicus som häckar främst på 

Kamchatka längst österut i Asien. Totalt 

beräknas det finnas 7500 fåglar och vill 

man uppleva denna mäktiga fågel, är 

det ”enklast” att åka på en vinterresa till 

Hokkaido i nordligaste Japan. En annan, 

aningen mindre, kusin är bandhavsörnen 

Haliaeetus leucoryphus som numera håller 

sig kvar i centrala och södra Asien. Tidigare 

fanns arten ända fram till Kaspiska havet 

där den senast häckade 1947. En art som 

6 

ofta beskrivs som ”the voice of Africa” är 

skrikhavsörnen Haliaeetus vocifer. Den är 

en av de arter som inte anses hotade och kan 

hittas i de flesta länder söder om Sahara. 

En art som däremot lever på utrotningens 

gräns är madagaskarhavsörnen Haliaeetus 

vociferoides. Som namnet antyder finns 

den endast på ön Madagaskar utanför 

Afrikas ostkust, där det beräknas finnas 

ungefär sextio par längs öns nordvästra 

kust. Som avslutning på denna lilla utblick 

och smakprov på några kusiner, skall 

slutligen sägas några ord om ”vår” havsörn 

Haliaeetus albicilla. Arten finns spridd 

från sydvästra Grönland, Island, norra 

och centrala Euroasien bort till Kamtjatka,

söderut till Grekland och Turkiet. Efter den 

mycket dramatiska nedgången under hela 

1900-talet, orsakad både av förföljelse och 

miljögiftspåverkan, har arten från 1980talet 

och framåt äntligen börjat återta sina 

numerär i de flesta regioner. Det är dock 

känt att förföljelse fortfarande förekommer 

inom vissa områden. De senaste siffrorna 

från Sverige beräknar att det 2005 fanns 

cirka 400 häckande par. Ser vi däremot på 

vårt grannland Norge hyser de en population 

på 1 900-2 200 par (2003) och ökande. 

Finland beräknas ha 250-280 par (2002), 

även där ökar antalet. Världspopulationen 

beräknas till 8 500-10 500 par (Ferguson- 

Lees, J., Christie, D. A.). 

Historiskt på ön 

De tidigaste beläggen från litteraturen kan 

läsas om i de trevliga artiklar som Tommy 

Tyrberg skrev 1993 och 1995 (Tyrberg, 

T.). Här beskriver kyrkoherden Michael 

Kolmodin i ett brev till Carl Peter Thunberg 

1799 ”att havsörnen här är mycket allmän 

så att man sommartiden sällan vistas ute 

på marcken utan att blifva den varse, och 

stundom ses 3 á 4 på en gång svinga sig 

i högden ropandes ej olikt hundar som 

drifva på vildt”. Den nämns även av Gustav 

Billberg som 1809 publicerade den första 

7 

gotländska faunan ”Utkast till en Fauna 

Gottlandica”. Under åren 1943-48 verkade 

Nils Noréhn som lärare i biologi och geografi 

på ön. Han studerade även den gotländska 

vertebratfaunan och det resulterade i en 

licentiatavhandling i zoologi vid Lunds 

universitet 1958 (Noréhn, N.). Den gavs 

ut av Länsstyrelsen 1984 och innehåller en 

mängd faktauppgifter samt en omfattande 

litteraturlista till arterna. Här kan man 

bland annat vaska fram följande fakta. 

Andrée betecknar den som ”allmän” 1842, 

medan Kolmodin anger den som ”tämligen 

allmän” 1871. Wallengren skriver 1853 

att den är ”vanlig vid kusterna”. Går vi 

fram till 1900-talet skriver Nihlén 1929, 

utan närmande angivande av detaljer, att 

boplatser förekommit på Sudret, vid östra 

kusten, i Lojstaskogarna, på den västra 

klintkusten och särskilt på öns norra delar. 

Ohlsson (1944) lämnar en del uppgifter 

om ett havsörnspar, som varit bofast på 

Gothems hammar vid östra kusten, ända 

fram till 1870. På Bjershaid i Hejnum 

skövlades ett bo på 1880-talet och enligt 

samme författare skedde häckning fram 

till 1910 i Orgu, också beläget i Hejnum. 

Omkring 1900 sägs ett par ha häckat på 

östsidan av ön Furillen. I ett bergsstup 

i Hangvar fanns ett bo med ett ägg i 

Bandhavsörn i östra Indien och en skrikhavsörn i Etiopien. FOTO: PER SMITTERBERG

april 1908, enligt vad Hasselgren (1909) 

själv sett. Sista gången (enligt Noréhns 

avhandling) som arten häckade var 1920 

(ev. 1930), då en unge utkläcktes i ett rede 

vid Stormyr på Furillen, där paret länge 

påstås ha varit bofast, men ”den närmast 

följande vintern fälldes örntallen vid en 

större skogsavverkning” berättar Ohlsson 

(opubl. citat). 

Nutida utveckling och aktuellt numerär 

Under mina år som aktiv skådare har jag 

fått uppleva havsörnens framgångsrika 

återkomst som häckfågel, både på fastlandet 

men sen även här på Gotland. Jag tänker 

tillbaka på det tidiga 1970-talet då det var 

”årets upplevelse” när man kunde skriva in 

en observerad havsörn i anteckningsboken, 

till det vi upplever idag med arten åter i 

den gotländska häckfaunan och ibland 

ses jagande i Visby innerstad! Fantastiskt. 

Men när jag läser mina gamla anteckningar 

från 1970- och 80-talen, tycker jag ändå 

att man kan läsa ut vissa ”dolda” tecken 

om havsörnen på Gotland. På flera ställen 

har jag noterat observationer av adulta 

fåglar under häckningssäsong. Minns också 

att jag pratade med Björn Helander om 

8 

Ett av havsörnsbona på Gotland och en 

ännu dunklädd unge. FOTON: PER SMITTERBERG 

detta redan vid slutet av 1970-talet. Vissa 

diskreta försök till letande efter boplatser 

gjordes, men med den grundmurade 

respekten för artens skygghet och fåtalighet 

blev det inga fynd. Jag är dock fullständigt 

övertygad om att det funnits häckande 

par långt innan det första ”officiella” 

fyndet 1997. Som kuriosa kan nämnas att 

inom ett av de områden där misstanke om 

närvaro fanns under 1970-talet, hittades ett 

häckande par 2006. Förmodligen har detta 

par dock funnits längre i området, utifrån 

observationer som gjorts de senaste trettio 

åren. Det står dock helt klart att det aldrig 

rört sig om något större antal häckande 

par innan de senaste tio årens explosion. 

Den senaste säsongen, 2006, hade den 

gotländska populationen växt till drygt 

tjugo besatta revir. Vi känner dock bara 

till de exakta boplatserna för 11 av paren, 

medan ytterligare drygt 10 besatta revir är 

kända utan att vi hittat bona. Diskrepansen 

mellan antalet par och de nitton bon jag 

nämner nedan, beror på att flera av paren 

givetvis har alternativbon inom reviret. Om 

vi markerar ut de kända reviren/boplatserna 

på en karta, visar bilden en fördelning över 

ön som känns ganska logisk. En majoritet

av de besatta reviren ligger inom

Ringmärkning. Björn Helander vid ett av de gotländska 

havsörnsbona. FOTO: PER SMITTERBERG 

Ringmärkning 

Första märkningen skedde 1998, alltså året 

efter första häckfyndet i modern tid gjordes. 

Av de siffror som hittills finns av märkta 

ungar tycks det ha gått sämre de senaste 

åren. Detta känns ju lite märkligt med 

tanke på att det tillkommer nya häckpar 

i stort sett varje säsong. Jag tror dock att 

förklaringen finns att hitta i val av boträd. 

Det har nämligen visat sig att flera av de 

senaste paren har valt tämligen ynkliga 

botallar som i flera fall varit omöjliga att 

klättra. Vidare gjorde sig vinterstormen 

”Gudrun” påmind på så sätt att minst 

två fina bon rasade och tvingade dessa 

par till byte av boplats. Det har även skett 

störningar vid några tillfällen (skogsarbete 

i direkt anslutning till bo) under senare 

år, vilket i åtminstone två fall resulterat i 

avbruten häckning. Nedan ses fördelningen 

av antalet märkta ungar samt antal bon 

där märkning skedde varje säsong sedan 

starten 1998. Fram till och med 2006 har 

alltså 23 ungar märkts. 1998, 1 (1 bo); 

1999, 0; 2000, 2 (1 bo); 2001, 2 + 1 (2 

bon); 2002, 1 + 2 (2 bon); 2003, 2 + 1 (2 

bon); 2004, 2 + 2 + 2 (3 bon); 2005, 2 + 1 

(2 bon); 2006, 2 (1 bo). Utifrån de redan 

märkta individer som kunnat avläsas bland 

vuxna gotländska örnar, verkar en stor del 

10 

av kolonisationen skett med fåglar från 

fastlandssidan. Med tanke på artens starka 

drift att lämna nordliga områden som 

ungfågel, kan dock inte uteslutas att vissa 

individer med nordligt ursprung även finns 

häckande på ön. Det har bland annat setts 

en ungfågel vid en åtel på Gotland, som var 

märkt i Lappland. 

Sammanfattning 

Med tanke på artens prekära läge under 

stora delar av 1900-talet måste det ju 

ses som en underbar vändning under de 

senaste 10-20 åren. Men det finns dock 

flera orosmoln vid horisonten för den 

positiva trenden. Det har vid flera tillfällen 

uppdagats att skogsarbete orsakat störning 

i direkt anslutning till aktiva bon (se ovan). 

Det kanske vore idé att myndigheterna 

kunde hålla skogsägare samt skogsbolag 

informerade om artens störningskänslighet, 

samt värdet av skydd för häckområdet. 

Det är ju ett lagbrott att avverka i närheten 

av bebodda örnbon vilket alla kanske 

inte känner till! Vidare måste den snabba 

utvecklingen för vindkraften ses med stor 

skepsis och oro vad gäller dess förhållande 

till och påverkan av verken. Det är ju 

ohjälpligt att både örnar och vindkraftverk

”trivs” i öppna kustområden. Låt oss 

hoppas att inventeringar och forskning, 

både lokalt och internationellt, kan få fram 

mer handfasta fakta som kan få styra den 

fortsatta utvecklingen. Med detta sagt är det 

bäst att påpeka att jag inte är motståndare 

till vindkraften, men samtidigt ser riskerna 

och konflikterna till flera av våra rovfåglar. 

Rapportera 

Slutligen vill jag påminna om behovet 

av stöd och hjälp från dig som hittar 

en havsörnshäckning, eller ser något 

misstänkt. Tveka inte att höra av dig till 

mig så att bilden av havsörnen på Gotland 

kan hållas så aktuell som möjligt. Detta 

faktainsamlande och kunskaper om artens 

utbredning ligger förstås även till grund 

för eventuella skyddsåtgärder och för 

framtida samhällsplanering av den allt mer 

eftertraktade landsbygden och kusterna på 

vår vackra ö. 


Irisdalsgatan 10 

621 42 Visby 

per.smitterberg@telia.com 

11 

Litteratur 

del Hoyo, J., Elliot, A., Sargatal, J. Eds. (1994). 

Handbook of the Birds of the World. Vol. 2. 

Lynx Edicions, Barcelona. 

Ferguson-Lees, James, Christie, David A. 

(2001). Raptors of the World. Helm, London. 

Gensbøl, B., Staav, R. Rovfåglar i Europa 

Nordafrika och Mellanöstern. Norstedts förlag. 

Noréhn, N. (1984). Gotlands vertebrater – en 

zoogeografisk studie. Länsstyrelsen i Gotlands 

län. 

Tyrberg, T. 1993. Ornitologiskt 1700-tal på 

Gotland I Michael Kolmodin. - Bläcku 19: 80- 

84. 

Tyrberg, T. 1995. Ornitologiskt 1700-tal på 

Gotland III Sammanfattning. - Bläcku 21: 15- 

31. 

Ung havsörn en vinterdag på Gotland. FOTO: PER SMITTERBERG

Kungsörnen på Gotland 

nuvarande status och häckningsbiologi 

Stellan Hedgren 

På annan plats i detta häfte av Bläcku sammanfattar Stig Högström vad 

som är känt om kungsörnens förekomst på Gotland i äldre tider. Jag skall 

här helt kortfattat redovisa en del av mina egna erfarenheter av de gotländska 

kungsörnarna under de senaste årtiondena. 

12 

FOTO: JOHAN TRÄFF

Populationsutveckling 

I början på 1980-talet uppskattade 

Gustafsson & Högström (1981) att det 

gotländska kungsörnsbeståndet uppgick till 

cirka fem häckande par. Det tror jag dock 

var en underskattning, eftersom stammen 

redan 1989 var uppe i 10-15 häckande 

par (Tjernberg 1990) och sju år senare i 20 

par (Hedgren 1996). Sedan dess har antal 

häckande kungsörnar på Gotland ökat 

betydligt och uppgår nu till minst 40 par. 

Ökningen är dock i någon mån skenbar och 

delvis också ett resultat av ett intensifierat 

letande efter bon under senare år liksom 

en ökad medvetenhet om de häckande 

kungsörnarnas häpnadsväckande förmåga 

att hålla sig osynliga under häckningstiden. 

En viktig orsak till den glädjande 

ökningen är säkerligen att de gotländska 

kungsörnarna numera knappast är utsatta 

för någon direkt förföljelse. Det har bl.a. 

medfört att de häckande fåglarna delvis har 

vant sig vid människans närvaro och inte 

alls är lika lättstörda under häckningstiden 

som de en gång var. De kan därför lyckas att 

häcka framgångsrikt på platser som ligger 

överraskande nära bebyggelse och andra 

områden där det regelbundet förekommer 

mänskliga aktiviteter under häckningstiden, 

t.ex. brukade åkrar (se nedan). 

Häckningsmiljö och boplatsval 

Ännu fram till den senare delen av 1900talet 

häckade de svenska kungsörnarna 

huvudsakligen i skogs- och fjällområden 

belägna långt från mänsklig bebyggelse. 

Som en följd av att rovfågelshatet har 

minskat, och den aktiva förföljelsen nästan 

helt har upphört – åtminstone i den södra 

delen av Sverige – har de under de senaste 

årtiondena kunnat hitta trygga boplatser 

allt närmare människan. På Gotland har 

det till och med gått så långt att flera 

kungsörnspar numera häckar helt nära 

gårdar och livligt trafikerade vägar, ibland 

t.o.m. så att man med kikare kan följa 

parets häckningsbestyr i boet medan man 

själv sitter i bilen på vägen. 

13 

De gotländska kungsörnarna tycks heller 

inte föredra att häcka i de skogigare 

delarna av ön utan söker sig i stället i 

stor utsträckning till det småbrutna och 

mer viltrika odlingslandskapet, där de 

häckar i samma miljö som ormvråken. 

Det ser man, om man tittar närmare på 

markslagsfördelningen inom en radie av två 

kilometer runt samtliga de kungsörnsbon 

på Gotland som jag känner till, 85 

stycken. 49,5% bonas omgivning utgörs av 

barrskog, 3,2% av lövskog, 2,7% av olika 

slags våtmarker, 1,6 % av sjöar, 25,6% 

av åkermark och 17,5% av annan öppen 

mark, t.ex. alvarmark och betesmark. Om 

man jämför dessa siffror med fördelningen 

av dessa markslag på hela Gotland, finner 

man – kanske lite överraskande – att 

markslagsfördelningen runt de gotländska 

kungsörnsbona nästan inte alls skiljer sig 

från den genomsnittliga på Gotland (se 

figur 1). Något som man däremot kan 

konstatera är att en påfallande stor andel 

av de gotländska kungsörnsbona ligger 

nära kusten – 66 av 85 bon ligger mindre 

än fem kilometer från kusten, och 79 av 

bona ligger mindre än tio kilometer från 

kusten (se figur 2). Själva boet ligger i stort 

sett alltid i ett träd, oftast en tall, men även 

andra trädslag som gran och björk nyttjas 

av en del par. Boträden är oftast varken 

speciellt gamla eller grova, och de flesta 

botallar är yngre än 150 år. 

Något som är påfallande är att många av 

de kungsörnspar som väljer att bygga boet i 

en tall gärna lägger det på en s.k. häxkvast, 

förmodligen i tron att det rör sig om någon 

form av risbo som går att bygga vidare på. 

Det är inte alltid så helt lyckat, eftersom 

det kan få till följd att boet hamnar långt 

ut på en gren med dålig bärighet. För en 

örninventerare kan det dessutom innebära 

att boet blir i det närmaste helt omöjligt att 

upptäcka från marken! Det är heller inte 

helt ovanligt att kungsörnarna tar över bon 

som ursprungligen byggts av ormvråk. Vid 

något enstaka tillfälle har t.o.m. ett gammalt 

duvhökbo övergått till att bli kungsörnsbo.

Flera gotländska kungsörnsbon ligger just som det här, i ett skogsbryn mot en brukad 

åker. Det här paret har häckat framgångsrikt åtminstone tre år i följd. 

FOTO: STELLAN HEDGREN 

Figur 1. Fördelningen av olika markslag inom en radie av 2 km runt 85 gotländska 

kungsörnsbon samt fördelningen av samma markslag på hela Gotland. 

14

Häckningssäsongen 

De flesta gotländska kungsörnspar börjar 

häcka i början eller mitten av mars, vilket 

innebär att äggen – oftast två – kläcks 

någon gång i mitten eller slutet av april. 

När den är omkring två och en halv månad 

gammal lämnar ungen – eller ungarna – 

boet. Vi är då framme i början eller mitten 

av juli (tidigaste observerade datum: 30 

juni, senaste observerade datum: 28 juli). 

Ungens flygförmåga är då fortfarande dåligt 

utvecklad, och den första flygturen brukar 

i allmänhet sluta med en kraschlandning 

på marken en bit från boträdet. De flesta 

Figur 2. Andelen kungsörnsbon inom olika avståndsintervall från kusten. 

15 

ungarna tvingas därefter hålla sig på marken 

i flera dagar innan de åter lyckas att ta sig 

upp i något lämpligt träd. Nere på marken 

kan de ofta vandra åtskilliga hundra meter 

till fots, och uppsöker då vanligen något 

öppet område – ett hygge, en myrkant eller 

liknande – där föräldrarna lätt kan komma 

åt att mata dem. Eftersom de under tiden 

på marken ofta tigger högljutt, är de då 

lätta att lokalisera, vilket gör det möjligt 

att fånga och ringmärka de ungar som inte 

tidigare märkts uppe i boet (se Hedgren 

2003).

Häckningsframgång 

Häckningsframgången hos de gotländska 

kungsörnarna är förhållandevis god. I 

genomsnitt producerar varje par nästan en 

flygg unge per påbörjad häckning och ca 

1,3 flygga ungar per lyckad häckning 

(se tabell 1). 

Tabell 1. Häckningsresultat hos gotländska kungsörnar under åren 1996-2006. 

Figur 3. Antalet kontrollerade kungsörnshäckningar 1996-2006 fördelade på lyckade 

(minst en flygg unge) och misslyckade. 

16 

I de flesta fall blir alltså bara en unge 

flygg, men omkring 30% av de lyckade 

häckningarna har resulterat i två flygga 

ungar. Bara en gång, 2006 på östra Gotland, 

har jag varit med om att ett par lyckats få 

tre ungar på vingarna.

Stellan vid ett kungsörnsbo i samband med ringmärkning, juni 1991. 

FOTO: MAGNUS MARTINSSON/N 

Kungsörnsunge som just har lämnat boet, men som ännu inte kan flyga 

ordentligt, 22 juli 2002. FOTO: STELLAN HEDGREN 

17

Får och kungsörnar 

På Gotlands finns en vinterstam på ca 

24 000 vuxna får som producerar drygt 

35 000 lamm per år. Trots detta tycks relativt 

få lamm tas av kungsörn. I stället bedöms 

räv, korp och kråka av fårägarna själva 

utgöra betydligt större hot mot de nyfödda 

lammen än kungsörnen. Självfallet händer 

det att kungsörnar slår ett och annat lamm, 

men under tioårsperioden 1997-2006 har 

Länsstyrelsen i Gotlands län bara betalat 

ut ersättning för 63 örndödade lamm, d.v.s. 

i genomsnitt drygt sex lamm per år, ett 

svinn som nog trots allt får betraktas som 

förhållandevis marginellt. 

Stellan Hedgren 

Trädgårdsgatan 389 

621 54 Visby 

Kungsörn och lamm 

18 

Litteratur 

Gustafsson, L., Högström, S. 1981. Hur många 

fåglar häckar på Gotland? Bläcku 7:95-96. 

Hedgren, S.1996. Kungsörnen på Gotland. 

Kungsörnen 1996: 20-22. 

Hedgren, S. 2003. Gotland. Sid. 52-57 i 

Ahlgren, C.-G. 2003. Kungsörnen i 

södra Sverige 2003. Kungsörnen 2003. 

Tjernberg, M. 1990. Kungsörnen Aquila 

chrysaetos i Sverige - utbredning, 

Enligt Viltskadecenter utbetalades i hela landet 21 000 kronor under 2006 för skador 

på tamdjur orsakade av kungsörn (3% av den totala utbetalningen för rovdjursskador). 

Det var 27 lamm som skadats eller dödats av kungsörn, varav 12 på 

Gotland, 14 i Norrbotten och 1 i Västra Götaland. Av de på Gotland var 7 lamm 

vid en gård i Bunge, 4 st på en gård i Kräklingbo där även 1 lamm på en granngård 

ersattes. Under 2006 var totalt 87 miljoner kronor avsatta för viltskador i Sverige. 

Av dessa fördelades knappt 50 miljoner till Sametinget, där drygt en miljon var 

ersättning baserad på antalet örnar inom renskötselområdena. 

Red. 

MH

Ung kungsörn. FOTO: JOHAN TRÄFF 

...och ung kungsörn i Kräklingbo. FOTO: MAGNUS MARTINSSON/N 

19

Kungsörnen på Gotland 

Stig Högström 

20 

i gamla tider 

Måns Hjernquist, redaktör för Bläcku, frågade mig i början av mars om jag ville skriva 

något om kungsörnen i gamla tider på Gotland. Jag vet att det är mycket litet publicerat 

om detta, så jag svarade ja och satte igång att skriva en liten rapport som presenteras här. 

Det första omnämnandet av 

kungsörn på Gotland är hos G. Billberg 

(1772-1844), som var landssekreterare i 

Visby, sedermera kammarrättsråd. Han 

sammanställde sitt ornitologiska vetande i 

Utkast till en Fauna Gottlandica (Billberg 

1809). Om kungsörnen skriver han att 

den var ”ganska rar”. Nästa fågelfauna 

presenteras av provinsialläkaren A. 

Andree (1802-1877) med sin Öfversigt 

af Gottlands fåglar (Andree 1841), som 

presenterar 163 arter, de flesta (151) sedda 

av honom själv under hans tolvåriga 

vistelse på ön. Han betecknar kungsörnen 

som häckande, stannfågel med frekvensen 

”här och der”. Den tyske forskaren Ludwig 

Holtz har i två sammanställningar (Holtz 

1866, 1868) berört kungsörnen. Efter sin 

andra resa till Gotland, från våren 1867, 

anmärker han ”auch in diesem Jahre nicht 

bemerkt”. Adjunkten vid Wisby Elem.läroverk, 

dr Lars Kolmodin, har i en skrift, 

tryckt hos Theodor Norrbys boktryckeri, 

Wisby 1871, ställt samman en Öfversigt 

af Gotlands foglar (Kolmodin 1871). 

Det är en sammanställning av vad som 

dittills publicerats, jämte iakttagelser som 

författaren själv varit i tillfälle att göra. 

Det blir summa 131 häckande arter samt 

60 ej häckande. Bland de senare märks 

stäpphöna och stortrapp. Om kungsörnen 

skriver han ”häckande här och der”, 

hänvisande till tidigare publiceringar, utan 

eget tillägg. Veterinär Henrik Hasselgren, 

Visby utkom 1907 med sin andra, tillökade 

och översedda upplaga av sin bok Gotlands 

Fåglar (Hasselgren 1907). Om kungsörnen 

skriver han att den ”numera ej torde 

häcka på huvudön men finns fortfarande 

bosatt på Gotska Sandön, där den lever 

huvudsakligen på harar”. 

Fårös ingående skildrare av fågellivet på 

1930- och 1940-talen, folkskoleläraren 

Sigfrid Durango nämner i två uppsatser 

(Durango 1938, 1944) att kungsörnen 

ses rätt ofta på hösten och under vintern, 

men ”häckar säkerligen ej”. Det är ovisst 

om den nu häckar på Gotska Sandön. 

I Nils Noréhns sammanställning av 

Gotlands högre ryggradsdjur – en översikt 

(publicerad i Natur på Gotland, under red. 

av Bengt Pettersson och Kai Curry-Lindahl) 

beskriver Norehn situationen för Gotlands 

örnar; ”havsörn och kungsörn är numera 

försvunna” (Noréhn 1946). 

Orsaken till att Gotlands örnar utrotades 

var förekomsten av skottpengar. Detta 

redovisas av Gotlands Skarpskytte- 

och Jägargille i två skrifter till 100årsminnet 

och 125-årsminnet av gillets

instiftande (Lindwall 1936, Melin 1961). 

Kungsörnarna redovisas i jägarnas statistik 

hopslagna med havsörnarna, till dödade 

skadedjur, örnar, under Jägargillets första 

hundra år till nästan otroliga 920 örnar. 

Skottpengar upphörde att utdelas 1912. 

Senare har kungsörnen blivit fridlyst. 

Det hade i praktiken föga betydelse, 

rovfågelhatet satt djupt i gotlänningar med 

skjutvapen. Arvid Olsson, lantbrukare 

från Vallstena, sedemera journalist och 

författare och en orädd försvarare av 

gotländska naturvärden, beskriver i sin bok 

Från gotländska marker i kapitlet Gotlands 

21 

sista örnar (Olsson 1944) om den råhet som 

genom förföljelse och utrotning bedrevs 

mot örnarna. Han skriver att ”uppgifter 

om örnar i förgången tid kommer oss att 

lyssna, förtörnas och blygas, ty här får vi 

till livs de mest skrämmande detaljer av ett 

utrotningskrig så uppfyllt av hjärtlöshet, 

feghet och mänsklig förstörelselusta”. 

Nils Noréhn redogör i sin lic.avhandling i 

Lund vt 1959 (700 sidor med en litteraturlista 

på över 900 titlar) för kungsörnens status, 

med den sydligaste boplatsen i Sverige i 

mannaminne – Gotska Sandön (Noréhn 

1959). Sedan 1922 är kungsörnen helt 

Kungsörn på boet i Hall 1951. Det är den första kända häckningen i modern tid på 

Gotland. En ny epok för de gotländska örnarna började därmed – efter århundraden 

av förföljelse på grund av statliga skottpengar som uppmuntrat och belönat det blodiga 

utrotningskriget. FOTO: GÖSTA HÅKANSSON/N, VISBY

orta som bosatt i Götaland. 

När det såg som mörkast ut för 

kungsörnarna på Gotland var man 

övertygad om att örnarna för alltid 

var förlorade för Gotland, inte bara på 

grund av förföljelse utan också för att 

skogsbruket förändrats med avverkningar 

av stora boträd (alla boträd beskrevs som 

”väldiga”) och exploateringar genom bland 

annat bebyggelse allt närmare ödsliga 

skogar, men också ökat friluftsliv mm. På 

1990-talen, när jag besökte kungsörnsbon 

för studier av örnens bytesval (Högström & 

Wiss 1992) fanns det t.ex. ett årligen bebott 

bo vid Verkmyr. Länsstyrelsen anlitade 

landets främste kungsörnsexpert, Martin 

Tjernberg för en kartläggning av Hall- 

Hangvarreservatets potential som häckplats 

för kungsörn. Den rätt lågväxta tallskog, 

som kungsörnen häckat i under 10-15 

år klassificerade Martin (ovetandes om 

häckningen!) som ”överlag för klen, men 

acceptabel om 50 år” (Högström 1998). 

Kungsörnar kan häcka även i miljöer som 

inte är typiska. 

Stig Högström 

Stjärngatan 11 

621 41 Visby 

22 

Litteratur 

Andree, A. 1841. Öfversigt af Gottlands fåglar. 

Kongl. Vet. Acad Handl. 

Billberg, G. 1809. Utkast till en Fauna 

Gottlandica. Kongl. Vet. Acad. Nya Handl. 

Durango, S. 1938. Fågellivet på Fårön. 

Iakttakgelser under somrarna 1935-1938. 

Fauna och Flora 33:145-164, 193-212. 

Durango, S. 1944. Iakttagelser under åren 

1939-1943. Fauna och Flora 39:125-137, 155- 

164. 

Hasselgren, H. 1907. Gotlands fåglar. Deras 

förekomst och drag ur deras biologi. Andra 

öfversedda och tillökade upplagan. Almqvist 

&Wiksell. 

Holtz, L. 1866. Brutvögel der Insel Gottland. 

Journ. F. Ornithologie 

Holtz, L. 1868. Brutvögel der Insel Gottland. 

Cabanis Journ.f. Ornithologie 

Högström, S. 1998. Växter och djur i Gotlands 

skogar. I: Från Gutabygd 1998. Tema: Skogen, 

sid 133-160. 

Högström, S., Wiss, L.-E. 1992. Diet of the 

Golden Eagle Aquila chrysaetos (L.)in Gotland, 

Sweden, duiring the breeding season. Ornis 

Fennica 69:39-44 

Kolmodin, L. 1871. Översigt af Gotlands 

Foglar. Theodor Norrbys boktryckeri, Wisby 

Lindwall, B. 1936. Gotlands Skarpskytte- och 

Jägaregille 1836-1936. Visby 

Melin, R. 1961. Gotlands Skarpskytte- och 

Jägaregille 125 år. Visby 

Noréhn, N. 1946. Gotlands högre ryggradsdjur, 

en översikt. I: Natur på Gotland, under red. 

av Bengt Pettersson och Kai Curry-Lindahl. 

Göteborg 

Noréhn, N. 1959. Gotlands vertebrater- en 

zoogeografisk studie. Lic.avh. Lund vt 1959. 

Ohlsson, A. 1944. Från gotländska marker. J.A. 

Lindblads förlag. Uppsala

Kungsörn i tall, Näs. FOTO: PER SMITTERBERG 

Fyrbergets- i Sundre, östra klippkant är en säker lokal för att se kungsörnar, gärna vid 

ostliga vindar då de ses hänga i uppvindarna. FOTO: PER SMITTERBERG 

23

Döda örnar 

på Gotland 


Vindkraftsdödad havsörn på Näsudden, mars 2007. 

24 

FOTO: MÅNS HJERNQUIST 

Under 1800-talet och framåt förföljdes örnarna i Sverige. Det var anledningen till att 

örnbestånden minskade kraftigt. Kungsörnen fridlystes 1927 och havsörnen något 

år tidigare. Senare kom miljögifter som PCB och DDT att bli ett stort problem för 

havsörnarna. Efter fridlysningen och många års arbete med övervakning, utfodring av 

giftfri föda, uppfödning av ungar och förbud mot gifterna har örnstammarna kunnat öka 

igen. Vad dör då örnarna av idag och finns det hot? 

FOTO: STELLAN HEDGREN

Både kungsörn och havsörn tillhör 

Statens vilt. Det innebär att döda örnar 

tillfaller staten och hittar man döda örnar 

ska man meddela polismyndigheten som 

sköter inlämnandet till Naturhistoriska 

riksmuseet i Stockholm. Vid misstänkta 

jaktbrott eller oklar dödsorsak skickas 

örnarna till Statens Veterinärmedicinska 

anstalt (SVA). De arter som ingår i Statens 

vilt har antingen särskilt högt naturvärde 

eller är i riskzonen för illegal jakt. 

Kungsörn 

Mellan åren 1992 och 2007 (hitills!) har 52 

kungsörnar rapporterats döda på Gotland. 

1997 är enda året utan några fynd. Under 

den första halvan av denna period, åren 

1993 - 1999, rapporterades 15 av örnarna 

och 36 efter 1999. Flest örnar har dött 

efter kollisioner med kraftledningar 

(21). Därefter kommer kollisioner med 

vindkraftverk (4) trafik (3) och skjuten (1). 

De gotländska fynden utgör ungefär 16% 

av de döda kungsörnar som rapporterats 

från hela Sverige under samma period. Det 

stämmer bra med örnarnas geografiska 

utbredning i landet. 

Under åren 1951 - 1977 rapporterades 19 

döda kungsörnar på Gotland. Av dessa var 

8 omkomna vid kraftledningar, 6 dödade 

av människa och 5 döda av okänd eller 

annan orsak. 

Sverige 

Totalt rapporterades 242 döda kungsörnar 

i Sverige mellan åren 1993-2004 med 

följande dödsorsaker (figur 2): 

50 tåg, 39 kraftledningar, 26 yttre skador, 

22 okänd orsak, 8 biltrafik, 7 sjukdom, 

7 blyförgiftning, 7 (förmodad) svält, 

6 skjutna, 2 avlivade i samband med 

hundangrepp, 2 vindkraftverk (båda på 

Näsudden, Gotland), 2 genom föda fastnat 

i matstrupe/magsäck, 1 dödad av lodjur 

samt 1 drunknad (orsaken till drunkningen 

okänd). 

25 

Havsörn 

Det har hittats färre döda havsörnar än 

kungsörnar på Gotland. Det är förväntat 

då havsörnarna inte häckat på Gotland 

särskilt länge i modern tid och för att det 

finns betydligt fler kungsörnar. 

Mellan åren 1993 och 2007 (hittills!) har 

10 döda havsörnar påträffats på Gotland. 

De har hittats följande år; 1993 (2), 2002 

(1), 2004 (2), 2005 (1) och 2006 (3) och 

2007 (1). Tre av dessa har kolliderat med 

vindkraftverk på Näsudden, varav en 

överlevde men fick senare avlivas. En ung 

havsörnshona hittades nydöd och den hade 

en mindre fiskekrok i halsen som orsakat 

att den dött. Örnen hade ringmärkts som 

bounge i Sörmland året innan. 

En annan av örnarna hittades nedanför 

en radiomast men var för rutten för att 

det skulle gå att fastställa dödsorsaken. 

Möjligen hade den krockat med masten. 

En annan hade vingbrott i armbågsleden 

och ett hål i vingfästet men det gick inte 

att fastställa dödsorsaken eller vad den fått 

skadorna ifrån. Av de andra har man inte 

kunnat fastställa dödsorsaken därför att 

fåglarna varit ruttna. 

Sverige 

De vanligaste dödsorsakerna hos havsörnar 

i Sverige är i fallande ordning tågkollisioner, 

kraftledningar, övriga skador, blyförgiftning 

och skjutna. Liksom för kungsörn beror 

den större delen av dödsfallen på olika slags 

mänsklig påverkan. 

Sedan 1992 har därmed 61 örnar 

rapporterats döda från Gotland (Figur 1 

och figur 3).

Den här 6 år gamla kungsörnhonan, som häckat i två år, fick ena vingen avslagen av 

ett vindkraftverk på Näsudden den 13 juni 2005. FOTO: STELLAN HEDGREN 

Trafik 

I Sverige är det tågtrafiken som orsakar flest 

dödsfall för örnarna. Var tredje inlämnad 

örn i Sverige har dödats av tåg. Det beror 

på att örnar äter av andra tågdödade djur 

(ofta renar) vid spåren och därmed ofta 

befinner sig vid järnvägarna. Lokförare 

verkar, åtminstone på en del ställen vara 

duktiga på att rapportera och lämna in döda 

örnar. Trafikdödade örnar är alltså inte ett 

lika stort problem på tågfria Gotland som 

i övriga landet. Att örnar blir påkörda av 

bilar är mindre vanligt och de två fynd som 

rapporterats från Gotland kan nog spegla 

den ungefärliga trafikdödligheten och den 

är som i övriga landet. 

26 

Kraftledningar 

Kraftledningsdöden är den näst vanligaste 

dödsorsaken hos de rapporterade örnarna i 

hela Sverige. På Gotland är det den i särklass 

vanligaste dödsorsaken hos kungsörnar 

med 21 stycken. 

Att antalet fynd vid kraftledningar är 

så hög kan förklaras av att elbolagens 

personal ofta besöker de platserna. Ibland 

leder kollisionen till strömavbrott och ger 

då stora chanser att upptäcka den döda 

örnen.

Vindkraftsparken på Näsudden. FOTO: GUNNAR BRITSE 

Vindkraft 

4 kungsörnar och 3 havsörnar har hittills 

dött genom kollision med vindkraftverk 

på Gotland. Statistiken blir sannolikt 

missvisande när man jämför kollisioner 

med vindkraftverk med kraftledningar. En 

örn som kolliderar med ett vindkraftverk 

signalerar inte ett fel till någon så det 

är omöjligt att veta att det inträffat om 

man inte observerar händelsen eller av 

en tillfällighet hittar den döda örnen. 

Området runt vindkraftverken är också 

större i vilken den döda örnen kan hamna 

i än området under elledningar. Det är inte 

säkert att örnen dimper ner precis vid roten 

av vindkraftverket vilket gör det svårare 

att hitta den. En örn som inte omedelbart 

dör av en kollision med ett vindkraftverk 

kan ge sig iväg långt från olycksplatsen. 

Det innebär att den kan vara svårare att 

upptäcka och om man gör det inte kan veta 

27 

hur skadan uppkommit. 

Bortsläpade eller uppätna kadaver vid 

både vindkraftverk och kraftledningar sker 

genom rävar men kan även göras av andra 

djur och fåglar. Det betyder att en del örnar 

som dödas inte upptäcks. 

I områden där det är gott om vindkraftverk 

saknas ofta örnbestånd idag, som vid syd- 

och västkusten. Här skiljer sig Gotland som 

har både gott om örn och vindkraftverk. 

Framtida återetablering av örn kan dock leda 

till större antal vindkraftdödade örnar. Det 

finns nästan inga vindkraftverk i Nord- och 

Mellansverige där de tätaste örnbestånden 

finns. Nämnas kan att GOF fått flera olika 

rapporter från privatpersoner om ”örnar 

eller stora rovfåglar som varit skadade 

vid vindkraftverken på Näsudden”, men 

dessa har, då eftersök gjorts inte kunnat 

återfinnas.

Jakt 

Hur omfattande den olagliga jakten är 

vet ingen, men mörkertalet i statistiken är 

sannolikt stort. Sedan början av 1990-talet 

har antalet påskjutna havsörnar i landet 

dock minskat och jakt lär nu inte vara ett 

lika stort problem som för kungsörn. Under 

åren 1975-1990 bedömde man att cirka 

20% av kungsörnshäckningarna i Norrlands 

skogsland var utsatta för förföljelse och 

illegal jakt (Tjernberg, M., 1999). Därefter 

har förföljelsen troligen minskat där. Men 

i fjällområden finns tecken som tyder på 

att förföljelsen kan vara omfattande och 

stora områden saknar numera häckande 

kungsörnar. Många örnar som analyseras 

visar sig vara påskjutna men har senare dött 

av andra orsaker. Det tyder på att det skjuts 

mot örnar en hel del, även om de inte dör 

av skotten. Chansen att hitta dödade örnar 

är minimala, sannolikt förstörs eller göms 

ihjälskjutna örnar. En skjuten kungsörn 

hittades under en kraftledning - kanske 

ditlagd för att man skulle tro att den dött 

28 

av den anledningen istället! En annan örn 

hade blivit påskjuten vid två olika tillfällen 

och örnen var bara knappt ett år gammal. 

Framför allt är det uppfattningen att 

kungsörnen är en konkurrent om viltet 

eller gör stor skada på tamdjur, som ren och 

får, samt kan attackera jakthundar som är 

orsaken till den illegala jakten. 

Blyförgiftning 

Genom att örnarna äter fåglar och däggdjur 

som blivit påskjutna med blyhagel får de 

själva i sig hagel. Det behövs inte många 

blyhagel för att en örn ska kunna bli 

förgiftad. Under perioden 1993 – 2004 

rapporterades 7 blyförgiftade kungsörnar. 

Fram tills nyligen röntgades inte alla 

kungsörnar utan endast misstänkta fall. 

Antalet blyförgiftade kungsörnar kan 

förväntas öka då man numera gör fler 

analyser. En femtedel av de svenska döda 

havsörnarna har dött genom blyförgiftning, 

visar en färsk undersökning. 

Figur 1. Antalet rapporterade döda kungs- och havsörnar på Gotland per år mellan 

1992 - 2007 (61 st). *för 2007 är det endast fynd hittills (t.o.m. mars).

Figur 2. Dödsorsaker fördelat i procent hos 242 kungsörnar i Sverige 

mellan 1993-2004. 

Figur 3. Dödsorsaker fördelat i procent hos 61 kungs- och havsörnar på Gotland 

mellan 1992-2007 (för 2007 endast t.o.m. mars). 

29

Treårig havsörn som skadat vingen vid vindkraftsparken på Näsudden och som 

senare tvingades avlivas pga skadan. FOTO: STELLAN HEDGREN 

Sjukdom 

Tre av de gotländska kungsörnarna som 

hittats döda har haft fågeltuberkulos. Två 

av dem påträffades under år 2002 och en 

under 2005. Det är de enda kända fallen där 

man hittat denna sjukdom hos kungsörnar 

i Sverige. Bakterien finns i hela världen 

och kan sannolikt infektera alla fågelarter, 

troligen är det vanligare hos tamfåglar än 

vilda (SVA). 

Kommentar 

Om man isolerar kraftledningsstolpar kan 

man förhindra att örnar dödas genom 

att de el-bränns vid dessa och på många 

utsatta ställen har det också gjorts. Det 

sparar inte bara örnliv utan också onödiga 

elavbrott och reparationskostnader. 

På Gotland har GEAB ordnat detta på 

30 

bl.a. Östergarnslandet och Sudret (Per 

Lindblad muntl.). Det finns även relativt 

enkla metoder att använda för att minska 

kollisionsriskerna med ledningar. Arbetet 

med att ersätta luftbundna elledningar med 

nedgrävda i marken är också bra ur denna 

synvinkel. 

Utbyggnaden av mobiltelefonmaster 

kan vara ett nytt problem som inte syns 

i statistiken. Just master och framför 

allt vajrarna som stadgar dem utgör 

kollisionsrisker för örnar. Master ska därför 

inte uppföras i eller nära örnrevir eller 

andra områden där örnar uppehåller sig 

ofta. Den kanske mest oroande dödsrisken 

är kollisioner med vindkraftverk eftersom 

det finns stora utbyggnadsplaner och 

eftersom omfattningen av skadorna inte

är känd. Många rapporter runt om i 

världen visar att vindkraftverk kan vara 

ett stort hot. Att 7 av 61 dödsfall hos 

örnar på Gotland orsakats av vindkraft 

är oroande. Innan man exploaterar örn- 

och naturområden ska ornitologer och 

örnkunnigt folk få lämna sina synpunkter 

så att eventuella problem undviks. Man 

bör också kräva att inventeringar och 

kontroller i vindkraftsområden regelbundet 

görs så att man säkrare kan veta om det 

finns problem eller inte. Visst hopp finns 

också på tekniken. Till exempel att nya 

Vindkraftsdödad havsörn vid Smøla, Norge. 

FOTO: ESPEN LIE DAHL 

31 

rotorbladslösa vindkraftverk kan ersätta 

dagens stora rotorbladsverk. Prototyper 

på sådana finns redan vilket kan vara ett 

skäl att inte förhastat exploatera osäkra 

områden! Det kan också finnas andra 

smärre insatser och åtgärder som minskar 

riskerna med att örnar kolliderar. 

Tack till Peter Nilsson, Björn Helander, 

Stellan Hedgren och Rolf Beinert, för 

uppgifter.

Medvind för vindkraften 

motvind för fåglarna? 

David Liderfelt 

Vindkraften är generellt en miljövänlig energikälla. För att underlätta utbyggnaden 

framöver har kraven vid tillståndsprövningar mildrats. Därför är det nu särskilt viktigt 

att effekterna av vindkraftsexploateringen klarnar. Här är en sammanfattning av 

vindkraftsituationen utifrån ett öländskt perspektiv. 

Vindkraftsparken på Näsudden, Gotland, sedd utifrån havet. FOTO: GUNNAR BRITSE 

Visserligen är vindkraften i sig ren 

från utsläpp (undantaget produktion 

av stationerna och underhåll), men 

intressekonflikter finns. Motståndet har 

flera utgångspunkter, till exempel: 

• påverkan på människor, 

• ekonomiska och politiska aspekter 

• påverkan på natur och miljö. 

Begreppet NIMBY – ”Not In My 

BackYard” – sätter fingret på hur många ser 

på vindkraft. Ofta är man generellt positiv, 

ren som den är, men som sagt: ”inte hemma 

på min gård!” 

Man störs av det vinande ljudet, 

solreflexerna eller skuggeffekterna. Man 

menar att de förfular landskapet och kanske 

drar ned fastighetspriser eller påverkar 

32 

enskilda intressen i något avseende. Dessa 

konflikter är ofta möjliga att undvika 

genom att placera vindkraften på rätt 

ställen. Mångas ställningstagande grundar 

sig på ekonomiska intressen. Idag går det 

att tjäna pengar på vindkraft. Men detta 

sker i konkurrens med andra energislag. För 

kärnkraftsförespråkare blir det värdefulla 

kulturlandskapet på Öland plötsligt viktigt 

att värna om. Är vindkraft ett miljövänligt 

energislag? För att svara ja eller nej blir 

man tvingad till att hårdhänt generalisera 

ordet miljö. Svaret blir ja eller nej beroende 

på vilken miljöfråga man värdesätter högst. 

Jämfört med många andra energislag är 

vindkraften ren, men hur påverkas djurlivet? 

Svaret blir till stor del: Det får vi se! 

Vi vet inte hur många havs- och kungsörnar

som kommer att stryka med, eller andra 

arter heller för den delen. Vi vet inte hur 

det påverkar häckningsmiljöer, eller i 

vilken utsträckning fladdermöss berörs. 

Och vilka är de samlade effekterna när 

man tar hänsyn till ledningsdragningar 

på botten och störningar av båttrafik i 

samband med underhåll? Påverkas sälar 

eller bottenfauna osv? På Öland är kanske 

den största intressekonflikten kopplad till 

de kulturhistoriska värdena. Få landskap 

är ur denna aspekt mer känsliga för 

exploateringar. Men även höga naturvärden 

står på spel. 

Hur påverkas fåglarna? 

Utbyggnaden av vindkraftsparken vid 

Utgrunden gav tillfälle att undersöka 

påverkan på rastande och flyttande sjöfågel. 

Konsekvenserna visade sig där vara 

begränsade (Jan Petersson, Havsbaserade 

vindkraftverks inverkan på fågellivet i södra 

Kalmarsund, Statens Energimyndighet 

2005). Men att fåglar och fladdermöss 

dödas av vindkraftverk framgår inte 

minst av en pilotstudie utförd av Ingemar 

Ahlén (Flora och Fauna, nr 3 2002). 160 

vindkraftverk besöktes och 33 döda fåglar 

av 17 arter påträffades. 

Ett annat exempel: Efter en utbyggnad 

som stod klar hösten 2005, blev den 

landbaserade vindkraftsparken på Smöla 

utanför Trondheim Europas största (68 

verk med 150 MW installerad effekt). Jan 

Sundberg på Centrum för förnyelsebar 

elenergiomvandling, Uppsala Universitet 

och SOF:s talesman i vindkraftfrågor, 

berättar per telefon att runt 10 havsörnar 

förolyckats av verken med tillhörande 

kraftledningar. Störningarna har dessutom 

påverkat häckningsframgången hos 

örnarna. Måns Hjernquist, ordförande 

i Gotlands Ornitologiska Förening, 

berättar att åtminstone 2 havsörnar och 2 

kungsörnar hittills har strukit med vid den 

stora parken vid Näsudden. Med 35 säkra 

kungsörnsrevir på ön, är populationen 

världens tätaste. I Spanien och Altamont 

33 

i USA finns exempel där vindkraftsparker 

skördat åtskilliga fågeloffer, främst bland 

större rovfåglar och gamar (Jan Sundberg 

muntligt). I en rapport från USA stötte jag 

på en siffra; 2,19 döda fåglar per turbin och 

år, vilket möjligen kan ge en indikation på 

dödligheten. Samma rapport nämner 

10 000 till 40 000 vindkraftsdödade fåglar 

per år i USA. Motsvarande uppskattat värde 

av antalet dödsfall med fordon är 60 – 80 

miljoner, eller med byggnader och fönster, 

98 – 980 miljoner. Ovanstående siffror 

lurar till en början, i alla fall mig, att tycka 

att vadå, några döda fåglar får vi väl räkna 

med? Jag har aldrig hört någon fågelvän 

propagera för att vi ska skydda fåglar mot 

fordonskollisioner, eller, för den delen, hus. 

Men antalet döda fåglar globalt är en sak. 

Den lokala påverkan i det enskilda fallet 

kan fortfarande vara betydande. Och 10 

döda havsörnar, som var fallet på Smöla, 

måste betraktas som en stor konsekvens för 

en vindkraftspark. 

Lokaliseringen viktig 

Eftersom variationen när det gäller risker 

och konsekvenser för påverkan på fåglar 

är så stor som den är, ter sig valet av 

lokalisering avgörande. Det finns platser 

som är i det närmaste riskfria för kollisioner 

med rovfåglar, och andra som kan döda 

åtskilliga. För att bedöma konsekvenserna 

av ett vindkraftsbygge är det avgörande 

vilken art som riskerar att förolyckas eller 

påverkas. Arter som är fåtaliga och har 

lång generationstid påverkas i högre grad 

av enstaka dödsfall än kortlivade, talrika 

arter. Ofta adderas dessutom hotbilder, 

vilket kan göra att en i sig missgynnande 

faktor, adderat till många andra, kan få 

stora konsekvenser. Kungs- och havsörnar 

missgynnas parallellt av störning, miljögifter 

och brist på häckningsplatser mm. Att vi 

kan undvara några tiotal tornseglare för 

miljövänlig el, det är väl ett rätt bra pris, 

även för fågelskådare? Men hur många 

havsörnar, kungsörnar eller ängshökar, eller 

kanske nattflyttande kornknarrar i den mån

de drabbas, är vindkraften värd? Var bör 

gränsen dras, ur ett öländskt perspektiv? 

Att bedöma konsekvenserna i det enskilda 

fallet är inte alltid lätt. Konsekvenserna 

av den totala vindkraftsutbyggnaden i en 

region är än mer omöjlig att förutsäga. 

Översiktligt om prövning 

En sammanvägning utifrån befintligt 

underlag sker när etableringen prövas. 

Vilken myndighet som prövar verken 

enligt miljöbalken beror på hur stor 

effekt som verket eller gruppen av verk 

genererar. Den 14 september 2006 ändrade 

regeringen gränserna som avgör vem som 

är prövningsmyndighet. 

Samtliga parker till havs prövas av 

miljödomstolen. Mycket stora parker på 

land prövas av länsstyrelsen. Enskilda verk 

eller grupper ska anmälas till kommunen. 

Dessa hanteras dessutom parallellt som 

bygglov enligt plan- och bygglagen. 

Innan prövningen görs har lokaliseringen 

projekterats. Det krävs en plats där det 

blåser bra – och dit kvalificerar hela 

Öland (och även stora delar av fastlandet). 

Dessutom måste markägaren vara med på 

noterna. Markägarna upplåter sin mark 

mot avtal om ersättning. Det kan antingen 

utgöras av en fast summa per år eller 

procent av intäkterna. För stora verk kan 

en årlig ersättning på över 100 000 kr utgå. 

Detta starka incitament är naturligtvis till 

stor del avgörande för var verken hamnar. 

Det är sedan upp till prövningsmyndigheten 

att begära in ett rimligt underlag för att 

kunna göra en bedömning av helheten. 

Alla tillstånd enlig miljöbalken kräver 

upprättande av en MKB (miljökonsekven 

sbeskrivning), men anmälningsärendena 

hos kommunen kommer troligtvis inte att 

innebära att MKB krävs per automatik. 

Men kommunen kan alltid ställa krav på 

MKB i det enskilda ärendet. 

Beslutsunderlag med brister 

Det finns flera verktyg för att göra 

bedömningar och avvägningar i 

34 

samband med prövning av verksamheter. 

Områdesskydd som naturreservat eller 

Natura 2000-områden ger särskilda 

ramar för vilka åtgärder och verksamheter 

som får komma till stånd och inte. 

Prioriteringar av olika intressen kan även 

göras genom riksintressen. Öland omfattas 

till exempel av ett riksintresse enligt 4 

kap. 3 § miljöbalken som innebär ett 

förbud mot att uppföra vindkraftsparker 

större än 10 MW. Översiktsplaner hos 

kommunen samt policy vägleder också vid 

en prövning. Dessa underlag vägleder även 

projektörerna att i ett tidigt skede välja 

lokaliseringar där det finns förutsättningar 

för att få ett klartecken från myndigheten. 

Bekymmersamt är att det inte finns särskilt 

mycket som signalerar för ornitologiska 

värden i det vanliga prövningsunderlaget, 

förutom skyddsformer som naturreservat 

eller Natura 2000-områden. Det finns heller 

inte särskilt mycket underlag som stödjer 

farhågorna om konsekvenser för fåglar, 

mer än att det finns några enstaka exempel. 

”Men ingen har heller sökt efter dem”, 

säger Björn Helander på Naturhistoriska 

Riksmuseet om hur vanligt det är med döda 

fåglar vid vindkraftverk. Björn poängterar 

vikten av undersökningar. För att bedöma 

var vi ska satsa på vindkraft så måste vi 

försöka ta reda på vilka effekter på fågellivet 

som en storskalig satsning på vindkraften 

får. På Gotland planerar GOF (Gotlands 

Ornitologiska Förening) att systematiskt 

undersöka antalet fåglar som fallit offer 

för kollisioner med vindkraftverk. Kanske 

skulle det vara något även för ÖOF? 

Går det att påverka? 

Huvudansvaret för att ta fram underlag och 

konsekvensbedömningar bör naturligtvis 

tas av staten och exploatörerna. Men 

om fåglarna ska värnas om i de enskilda 

fallen, och kunskap behöver tas fram 

och förmedlas, finns allt att vinna på att 

arbeta aktivt med detta på föreningsnivå. 

Vem vet bättre än ÖOF:s medlemmar var 

det är potentiellt riskfyllt för fågelfaunan

Vindkraftverk vid Näsudden, Gotland. FOTO: MÅNS HJERNQUIST 

med vindkraftverk? Vi ska nog inte räkna 

med att prövande myndighet alltid sitter 

inne med denna kunskap (möjligen med 

undantag av vissa arter). ÖOF med 

andra ideella föreningar bör utnyttja 

sina möjlighet att ta fram kunskap och 

förmedla den, ur sitt perspektiv. Inte bara 

i samband med enskilda prövningar, utan 

genom opinionsbildning, information 

och lobbyverksamhet. I miljöbalken finns 

till exempel den viktiga principen om 

lokalisering. För att uppnå ett visst ändamål, 

ska den plats väljas som ger minsta intrång 

och olägenhet för människors hälsa och för 

miljön. Som förening har man då möjlighet 

att peka på problem med en lokalisering, 

men kan också hänvisa till en annan plats. 

Om detta är praktiskt möjligt och skäligt 

ska den placering med minst påverkan 

också väljas enligt miljöbalken. Så, går det 

då att påverka? Ja, inte alltid, men ibland. 

Exemplet Långöre 

Den 24 augusti 2006 gav Borgholms 

kommun FR Ramstrom Vind AB tillåtelse 

enligt miljöbalken respektive plan- och 

bygglagen att uppföra ett 0,8 MW verk 

på fastigheten Långöre 5:2. Lars Hedberg, 

som gjort projekteringen, berättar att 

han inledde dialogen med markägaren i 

september 2005. ÖOF fick information 

om ärendet via en berörd granne. Här är 

ett utdrag ur ÖOF:s yttrande: För fågellivet 

35 

är placeringen illa vald. Området är 

fågelrikt och det finns både strandängar 

och våtmarker vid kusten intill. Det i öster 

utskjutande läget gör också att sträcket 

kommer att påverkas. Endast 200 m från 

det tänkta bygget ligger en talldunge med 

en mycket stor hägerkoloni, en av Ölands 

bara två kända (Calidris 1:2005). I området 

och både norr och söder om Långöreudd 

har vi några av mellersta Ölands (och 

Sveriges!) finaste strandängar. Norr om 

hittar vi Mellösaområdet och söder om den 

välbesökta Kapelludden, med bl.a. mycket 

rika vadarförekomster och båda Natura 

2000-områden. I diskussionerna kring 

vindkraftens påverkan på fåglar har fokus 

legat på risken för kollisioner. Vindkraften 

kommer förstås att kosta ett antal fågelliv, 

framförallt mörka nätter och vid dåligt 

väder, men för de flesta arter är detta inget 

stort problem. Undantag finns dock, och 

dessa måste lyftas fram. Hägerkolonin 

nämns inte i bolagets ansökan. Risken för 

kollision med fåglar generellt berörs ytligt. 

Bolaget hänvisar till att effekterna har varit 

mindre än befarat, men att kollisioner och 

påverkan på häckning förekommer. Man 

menar också att en heltäckande bild saknas. 

Hur ska man värdera konsekvenserna av 

att hägerpopulationen kan påverkas, samt 

bedöma risken för en påverkan? Hur många 

kulor ska läggas i respektive vågskål? En 

lokal påverkan på en hägerkoloni har, i

dagsläget, ingen större betydelse för hägern 

i Sverige, eller i Europa, men hur stort är 

värdet att ha den på Öland? Kommunens 

tillstånd är inte överklagat och om allt går 

som planerat kan verket stå klart i början på 

2008. Finns det kanske anledning att hålla 

lite extra koll på kolonin och en eventuell 

påverkan från vindkraftverket? 

Mer vindkraft 

säger riksdag och regering Vi behöver 

elenergi, och på något sätt ska den 

produceras. Regering och riksdag är 

tydliga: Vi ska bygga mer vindkraft. Flera 

åtgärder ska underlätta utbyggnaden. Till 

exempel är fastighetsskatten för vindkraft 

sänkt, elcertifikatsystemet förlängt och 

regler för prövning ändrade. Länsstyrelser 

och kommuner uppmanas att underlätta 

utbyggnaden. I och med att elcertifikaten 

infördes har det blivit lönsamt att satsa på 

vindkraft. Allas elräkningar är kryddade 

med två extra öre/kWh, vilka läggs i en 

pott som kommer ett antal förnyelsebara 

energikällor till godo (eller snarare ägarna 

till dessa). År 2015 ska Sverige producera 

10 TWh enligt riksdagens planeringsmål. 

Det är en dryg 10-faldig ökning av vad 

vindkraften genererar idag. Oskarshamns 

tre kärnkraftsreaktorer producerar 15 

TWh per år som en jämförelse. De stora 

volymerna vindkraftsel kommer sannolikt 

att hämtas från stora vindkraftsparker 

till havs. De områden som tas i anspråk 

är grundområden som exempelvis Södra 

Midsjöbankarna ca 80 km öster om Ölands 

södra udde. Eon (f.d. Sydkraft) ska inleda 

provborrningar i området, och räknar med 

att börja bygga verken 2010. Parken kommer 

att producera ungefär samma mängd energi 

som ett kärnkraftverk i Barsebäcks storlek. 

Ytterligare ett par stora havsbaserade 

parker projekteras i Sverige. Grundområden 

lämpliga för vindkraft sammanfaller ofta 

med höga naturvärden. Vi vet inte särskilt 

mycket om konsekvenserna av vindkrafts- 

utbyggnad här. Till exempel utgör de 

betydelsefulla övervintringsområden för 

36 

sjöfågel, som alfågel och andra dykänder. 

Förutom den fysiska påverkan av själva 

kraftverken tillkommer ledningsdragningar 

på havsbotten och båttrafik i samband 

med underhåll som tänkbart missgynnande 

faktorer för natur- och miljövärden. 

Utredningar och miljökonsekvensbeskri 

vningar bringar i bästa fall klarhet i vilka 

värden som finns, och hur de kommer att 

påverkas. 

Vad är på gång i Kalmar län 

Idag finns 48 av länets 60 vindkraftverk på 

Öland, men det kommer att bli många fler, 

inte minst havsbaserade. Miljödomstolen 

har godkänt en utbyggnad av ytterligare 

24 st vindkraftverk på Utgrunden i 

Kalmarsund. Men även på fastlandet är 

åtskilliga ansökningar att vänta, men då 

i första hand enstaka verk eller mindre 

grupper. En regional nedbrytning av 

planeringsmålet på 10 TWh 2015 innebär 

att Kalmar län ska producera 0,27 TWh/år. 

En utredning på uppdrag av regeringen från 

juni 2006 visar att ett flertal områden på 

Kalmar läns fastland är potentiella områden 

för vindparker på 10 MW eller mer. Ett 

ökat tryck på utbyggnad även på Öland är 

rimligt att vänta. Slutsatsen i utredningen är 

att planeringsmålet kan utökas med upp till 

200 %, och att det finns en stor potential 

på fastlandet. 

I yttrandet till prövningen av verket i Långöre 

efterlyser ÖOF också ett planeringsunderlag 

för utbyggnad på Öland som helhet. 

Ölandskommunerna och Länsstyrelsen i 

Kalmar har inlett ett arbete som ska mynna 

ut i ett policydokument under 2007. Vilka 

typer av riktlinjer detta utfaller i återstår 

att se. ÖOF kommer att få möjlighet att 

delta i detta arbete, och det finns enligt min 

mening all anledning att göra så. 

Tidigare publicerad i Calidris 4:2006 

David Liderfelt 

david.liderfelt@h.lst.se

Vindkraft, fåglar & felaktigheter 

Kungsörn vid Näsudden. FOTO: MÅNS HJERNQUIST 

Vid vindkraftsutbyggnad krävs en 

miljökonsekvensbeskrivning (MKB). 

En MKB ska beskriva effekterna av 

vindkraftsutbyggnaden som beslutsunderlag 

vid tillståndsprövningen. För detta anlitas 

i regel konsulter och konsultfirmor. 

Vindkraften kommer att öka kraftigt åren 

framöver. Konsulter inom denna bransch 

har därmed många tillfällen till uppdrag 

framför sig. 

Det ligger kanske i sakens natur att man 

inte biter den hand som föder en. Men 

det är högst anmärkningsvärt att direkta 

felaktigheter sprids i samband med dessa. 

En MKB ska vara en vetenskaplig analys 

av de faktiska förhållandena - inte primärt 

en födokrok. Det är därför särskilt viktigt 

att SOF, GOF och andra regionalföreningar 

granskar konsultrapporterna och pekar på 

bristerna. 

Ett konkret exempel på felaktigheter från 

Gotland, som framförs av konsulter är 

fåglars flyghöjder och beteende. De hävdar 

att stora vindkraftverk, med navhöjder på 

100 och 120 meter minskar eller t.o.m. 

tar bort riskerna för kollision. De menar 

att fåglar flyger under dessa rotorers höjd 

(46 resp 57 meter över marken). Även då 

37 

de är placerade i skogar. Det hävdas även 

att örnar företrädesvis flyger mot kusten 

från boet vid födosök och om boet bara 

ligger på ”rätt sida” om verken är det inget 

problem! Att använda argumentet att fåglar 

”normalt flyger på höjder under rotorerna” 

som stöd för att bevilja uppförande av verk, 

visar tydligt på grundläggande brister. Att 

litet kort nämna att örnar i vissa fall kan 

flyga på högre höjder än rotorerna visar att 

man inte kan örnars biologi. 

Det visar sig att konsultfirman grundar 

sina bedömningar att kollisionsriskerna 

inte är ett problem på uppgifter från en 

annan konsultfirma. I den rapporten står 

att man i en inventering kunde konstatera 

att rovfåglarnas flyghöjder uppskattades 

till lägre än de föreslagna rotorbladens 

höjd. Där står att ingen örn noterades på 

över 35 m höjd, vilket där uppges vara den 

lägsta nivån verkens rotorblad når. Det står 

även att det under den perioden inte var bra 

uppåtvindsväder och vid sådant kan man 

förvänta sig högre flyghöjder. Materialet 

baseras på 11 observationen av örnar under 

3 dagar! 

Måns Hjernquist

Kungsörnens födoval 

på Gotland 

Fri översättning av Diet of the Golden Eagle Aquila chrysaetos in Gotland, 

Sweden during the breeding season, Stig Högström & Lars-Erik Wiss. 1992. 

Kungsörnens födoval är i huvudsak medelstora fåglar och däggdjur. Det vanligaste bytet 

är tjäder, orre och harar. Men på Gotland - som är en isolerad ö - finns inte skogshöns 

och många av de däggdjursarter som finns i övriga Sverige. 

Under åren 1978 – 1983 studerades bytesvalet hos gotländska kungsörnar. 

Ung kungsörn. FOTO: LEIF NYSTRÖM 

38

Gotland är 3172 kvkm stort och 

hälften av ön är skogsklädd, i huvudsak 

med tallskog. Kungsörnarnas jaktmarker är 

tallskogarna med många små gläntor och 

öppningar och även de flacka och öppna 

kustområdena. Gotländska vintrar är i 

regel milda. 

Bytesrester 

De kungsörnsbon man undersökte 

besöktes i huvudsak under juli – oktober. 

I snitt besöktes bona fyra gånger per 

år. Bytesresterna under boträden och 

närområdet samlades in och bestod av 

kadaver, skelettdelar, spybollar och fjädrar. 

Fågelbröstben och andra skelettrester 

artbestämdes, delvis med hjälp av egna 

39 

skelettsamlingar av 45 olika arter. De 

fjädrar man hittade kunde artbestämmas 

genom jämförelser med samlingen på 

Gotlands Naturmuseum. Även skelettdelar 

från däggdjur artbestämdes genom litteratur 

och jämförelser med samlingar i Zoologiska 

museet i Uppsala. Många av skelettdelarna 

från harar, oftast från ungdjur, kunde dock 

inte artbestämmas. 

För att beräkna antalet av de olika bytena 

räknades fynden av kadaver, skelettdelar 

mm. Spybollar utgjorde bara en liten del 

av studien. Ibland kunde fjädrar i spybollar 

artbestämmas liksom ekorrklor och 

igelkottstaggar. När beräkningarna gjordes 

utgick man från kända normalvikter hos de 

fågelarter och däggdjur som finns. 

Figur 1. Vänstra stapeln visar fördelningen av antalet byten 

i procent. Höger stapel visar fördelningen av biomassan hos 

bytesdjuren i procent, baserat på studien.

Vid bytesundersökningar vet man att 

andelen större djur kan överskattas eftersom 

små djur lättare och snabbare försvinner. 

Dessutom vet man att kungsörnshonan 

ofta städar boet från bytesrester och att 

fjädrar och päls från till exempel harar lätt 

kan blåsa bort från platsen. Andra djur kan 

även ha ätit upp en del av resterna eller 

släpat iväg dem. I studien kunde man dock 

konstatera att försvinnandet av bytesrester 

skedde ganska jämnt fördelat i de olika 

kategorierna. 

Flest igelkottar 

Totalt hittades 652 bytesdjur av 39 olika 

arter. Av dessa var 460 däggdjur, 191 fåglar 

och 1 reptil, fördelat på 9 arter däggdjur, 29 

fågelarter och 1 reptilart (Tabell 1). 

Vanligaste bytet var igelkott följt av 

vildkanin, änder och harar. Dessa grupper 

stod för 85% av antalet byten (Figur 1). 

Beräknat i vikt motsvarar de 88% av bytena 

40 

och det innebär 880 kilo. Av fåglarna var 

gräsand vanligaste bytet, därefter kråka och 

ejder. Av övriga fågelarter fanns individer 

från nästan alla fågelgrupper; hönsfåglar, 

gäss, måsfåglar, duvor, alkor, vadare, 

hackspettar, ugglor och rovfåglar. Av 

däggdjur fanns utöver de nämnda ekorre, 

räv, brunråtta, katt och lamm. 

Under 1950-talen när de första 

kungsörnarna i modern tid häckade på 

Gotland utgjorde förmodligen kaniner en 

större del av födan. Under studieperioden 

var kaninpopulationen endast 3% av antalet 

som fanns under början av 1960-talen då 

den var som talrikast (enligt jaktstatistik 

hos Jägareförbundet). 

Inga rester från smågnagare hittades i 

spybollarna. Sannolikt utgör råttor och 

möss inte en viktig del i födan för gotländska 

kungsörnar. Andra smågnagare saknas på 

Gotland. 

De gotländska kungsörnarna jagar gärna vid kusterna. FOTO: JOHAN TRÄFF

Tabell 1. Bytesdjur hos kungsörnar under häckningssäsongen på Gotland 

under perioden 1978-1983. 

Art Antal 

Däggdjur 

Igelkott 274 

Vildkanin 109 

Fälthare 3 

Skogshare 27 

obest. hare 25 

obest. hare/kanin 1 

Ekorre 9 

Brunråtta 1 

Rödräv 1 

Tamkatt 3 

Får 7 

Fåglar 

Rördrom 1 

Prutgås 1 

obest. gås 5 

Gravand 3 

Gräsand 56 

Ejder 10 

Alfågel 5 

Svärta 5 

obest. Aythynae 1 

Anatinae/Aythinae 8 

Småskrake 4 

Storskrake 1 

Ormvråk 3 

Orre 1 

Tamhöns 1 

Tamhöna/fasan 6 

Trana 1 

41 

Art Antal 

Strandskata 1 

Tofsvipa 1 

Enkelbeckasin 4 

beckasin/morkulla 1 

Storspov 5 

obest. vadare 1 

Skrattmås 3 

Fiskmås 2 

Gråtrut 2 

obest. Larus 4 

Sillgrissla 2 

Skogsduva 6 

Ringduva 6 

obest. Duva 5 

Hornuggla 1 

Spillkråka 1 

Björktrast 1 

Korp 1 

Kråka 22 

obest. Corvus 2 

obest. fågel 7 

Reptiler 

Gotlandssnok 1 

Summa 

Däggdjur 460 

Fåglar 191 

Reptiler 1 

Antal bytesdjur 652

Gräsand utgör det vanligaste bytet av fåglar hos gotländska kungsörnar. 


Vildkanin är efter igelkott det vanligaste bytet av däggdjur hos häckande kungsörnar på 

Gotland, i undersökningen. FOTON: MAGNUS MARTINSSON/N 

42

Studien indikerar att det är mycket liten 

andel lamm som kungsörnarna tar. Rester 

från 7 lamm hittades. Under studieperioden 

föddes ungefär 250 000 lamm på Gotland, 

en stor del utomhus. Uppskattningsvis dog 

20 000 lamm på våren under den perioden 

(Gotlands Hushållningssällsksap 1984). 

Bytesval i relation till boplatsens läge 

undersöktes. Jämförelser mellan kungsörnar 

som häckade i inlandet med de som häckade 

vid kusten visade att det inte var någon 

märkbar skillnad bland däggdjursbytena. 

Däremot var det en tydlig skillnad bland 

fåglarna. Vid kusten var 17-25% av bytena 

olika andfåglar. Kungsörnarna längre 

från kusten åt istället andra fågelarter 

och andfåglar utgjordes endast av 4% av 

bytena. De gotländska örnarnas medelvikt 

hos bytena var 1,3 kilo. Medelvikten hos 

bytesdjuren som norrländska kungsörnar 

tar ligger på 2,8 kilo (Tjernberg 1983). 

Den lägre siffran för Gotland beror på att 

örnarna här äter större andel mindre djur. 

Det innebär också att de gotländska örnarna 

måste fånga ungefär dubbelt så många 

bytesdjur som de norrländska örnarna. I 

jämförelse med andra kungsörnsbestånd där 

43 

hönsfåglar ofta utgör en stor del av födan 

saknades detta byte nästan helt på Gotland. 

Orre finns visserligen på Gotland men arten 

är mycket lokal och fåtalig. Istället var 

antalet andfåglar vanligare på Gotland än 

i något annat område. Den del som består 

av övriga djur är också betydligt större hos 

de gotländska örnarna. I denna grupp ingår 

igelkott, som var det klart vanligaste bytet 

på Gotland. I övriga Europa är harar det 

näst vanligaste bytet, liksom på Gotland. 

Viktmässigt utgör dock harar den största 

delen av födan även på Gotland. 

Eftersom skogshöns i princip saknas på 

Gotland och är det vanligaste bytet hos 

kungsörnarna på fastlandet kompenseras 

det med högre andel andfåglar och 

igelkottar. 

Denna artikel är fritt översatt från 

Diet of the Golden Eagle Aquila 

chrysaetos in Gotland, Sweden during 

the breeding season (publicerad i Ornis 

Fennica vol. 69, 1992), 

Stig Högström & Lars-Erik Wiss. 

Efter välvilligt medgivande av författaren, 

Stig Högström. 


Årsung kungsörn och kråkor. Kråka utgör det näst 

vanligaste bytet av fåglar hos häckande kungsörnar på 

Gotland. FOTO: PER SMITTERBERG

Kungsörnar har betydligt klenare näbb än havsörnar och honor har 

grövre näbb än hannar men skillnaden är inte lika tydlig som hos 

havsörnar. Kungsörn överst och havsörn ovan. 

FOTON: MÅNS HJERNQUIST & JAN-ERIC HÄGERROTH 

44

Kungsörnar är också smäckrare än havsörnar vilket är tydligt i flykten. 

Subadult kungsörn i Sundre överst och havsörn på Lilla Karlsö ovan. 

FOTON: PER SMITTERBERG & MÅNS HJERNQUIST 

45

Subadult havsörn i gotländsk skogsmiljö. FOTO: MAGNUS MARTINSSON/N 

...och gammal havsörnshanne i sörmländsk tall. FOTO: LEIF NYSTRÖM 

46

Gammal sörmländsk havsörn på vintern. FOTO: LEIF NYSTRÖM 

...och gotländskt havsörnspar (honan ringmärkt). FOTO: JOHAN TRÄFF 

47

Kungsörnprojektet i Sörmland 

I Sörmland arbetas det intensivt i det 

lokala kungsörnsprojekt för att försöka 

utröna om man möjligen har stationära 

par och kanske t.o.m. häckande fåglar 

i landskapet. Några eldsjälar lägger ner 

många timmar i fält för varje intressant 

enstaka fynd. Lyckligtvis har Jan-Eric 

Hägerroth, som är sammanhållande för 

detta projekt, ett mycket brett kontaktnät 

och får genom detta många intressanta tips. 

Ett av dessa tips visade sig vara alldeles 

särskilt värdefullt. 

Inventerandet går till allra största delen till 

som så att någon eller några observatörer 

står strategiskt utplacerade på platser med 

god översikt av omgivningarna och sedan 

är det bara att vänta. Det man vill se är 

om det regelbundet rör sig fåglar i området 

som verkar stationära. Kungsörnen, precis 

som många andra stora fåglar, har ju 

en fjäderdräkt som tar flera år på sig att 

utvecklas till den fullt adulta skruden. Hur 

denna utvecklas varierar sedan stort mellan 

olika individer varför det ofta är möjligt att 

både åldersbestämma fåglar och hålla isär 

individerna. Genom bedömning av storlek 

och beteende mellan två fåglar kan man 

sedan inte sällan avgöra kön. 

Bingo i inventerandet under vårvintern 

blir det om man får se spelflygande par, 

något som har skett vid flera tillfällen. 

Genom denna kartläggning av könsmogna 

fåglar som uppträder på ett sådant vis att 

man kan misstänka revir och/eller par har 

projektet med säkerhet kunnat peka ut 3 

säkra samt ytterligare 3 troliga besatta revir 

av kungsörn. Ytterligare några områden 

kan vara intressanta att döma av rapporter 

och tips från andra skådare, jägare eller 

allmänhet. Det område som pekades ut 

48 

förra säsongen som att det troligen höll 

häckande kungsörn har varit besatt även i 

år. Tyvärr har inget bo kunna hittas eller 

ungfåglar ses. 

Kungsörnsprojektet drivs i nära samarbete 

med FSO och Rrk varför samtliga 

observationer som kommer in till 

Sömlandssvararen och till Svalan också 

kommer projektet till del och vise versa. 

Det innebär att just dina observationer 

kan utgöra mycket viktiga pusselbitar 

i fyndbilden, detta förstås förutsatt att 

du delat med dig av fynden till projektet, 

svararen eller Svalan. Tack vare en del 

uppmärksamhet i radio och press har 

många noterat att det pågår ett arbete 

med att undersöka kungsörnens status 

i Södermanland. Detta ger i sin tur mer 

tips från allmänheten, vilket hjälper till att 

föra projektet framåt. Tack vare just ett 

sådant tips från en observant privatperson 

som noterat att det fanns gamla örnar 

i ett område samt ett högintressant bo, 

kunde den första häckningen av kungsörn 

i Sörmland på 157 år äntligen konstateras. 

Vid undersökningar runt boet som var 

placerat i en tall hittades bytesrester av 

bl.a. gräsand, tjäder och spillkråka. Tyvärr 

visade det sig vid kontroll i mitten av juni att 

det inte fanns någon aktivitet kvar vid boet, 

vilket innebär att häckningen misslyckades 

i år. Däremot kan vi baserat på en bekräftad 

observation i det här området av gammal 

kungsörn med årsunge i augusti 2004 

konstatera att häckningen föregående år 

lyckades. Ytterligare ett bo har lokaliserats, 

men även det var tomt i år. Troligtvis har 

det förekommit för mycket störningar av 

skogsbruket i närheten av de två bona i 

och med de omfattande röjningarna efter 

stormen ”Gudruns” framfart.

Noterbart är även det faktum att inte 

mindre än 15 kungsörnar observerades 

vid örnräkningen den 5 mars. Vid samma 

tillfälle räknades f.ö. 110 havsörnar in. 

Man ska komma ihåg att för våra örnar är 

alla observationer under perioden senvinter 

till sensommar högintressanta. Eftersom 

dessa fynd kan indikera stationära par 

har projektet och Rrk kommit överens om 

att hantera dom med diskretion, dvs de 

kommer inte att presenteras för gemene 

man i Svalan. För att göra denna s.k. 

filtrering okomplicerad har vi valt att dölja 

samtliga fynd av kungsörn under perioden 

1.2-15.9. 

Det innebär att om du som intresserad och 

ansvarstagande rapportör noggrant skriver 

in dina fynd i Svalan så kommer dessa 

inte att presenteras öppet. Vi hoppas på 

förståelse för detta och att ni alla som läser 

detta ändå ska bidra med de fynd ni gör då 

dessa som sagt kan utgöra ovärderlig hjälp 

49 

i arbetet med att kartlägga en av våra allra 

sällsyntaste häckfåglar. Kungsörnsprojektet 

räknar med att fortsätta ett par år till så alla 

bidrag är som sagt välkomna. 

Projektet vill passa på att varmt tacka 

Länsstyrelsen i Södermanlands län som 

har stöttat projektet sedan starten 2004. 

Dessutom tackas även Nyköpings kommun 

som bidrar med ekonomiskt stöd till 

bobyggnation. 

Vill du komma i kontakt med 

kungsörnsprojektet vänder du dig lämpligen 

till sammanhållande tillika projektledare, 

Jan-Eric Hägerroth 

Daviksvägen 17 

611 91 Nyköping 

nilsson.hagerroth@bredband.net 

Göran Andersson 

På uppdrag av Länsstyrelsen och Banverket genomfördes för Ostlänkens skull en endagars 

helikopterinventering av landskapets södra delar. Detta för att försöka effektivisera eftersöken 

av bon inom redan identifierade områden, samt försöka bedöma områdenas beskaffenhet och 

kvalitet. Helikopterinventeringen genomfördes den 24.4 och utfördes på så vis att Jan-Eric 

Hägerroth satt i helikoptern tillsammans med den pilot som tidigare genomfört mängder med 

liknande uppdrag för inventering av havsörn, samtidigt som ett antal andra projektdeltagare var 

strategiskt utplacerade på marken. Sedan täcktes en större del av södra delarna av landskapet 

under den dag som eftersöket pågick. FOTO: GÖRAN ANDERSSON

Upprop 

havsörnshäckningar 

För att hitta de havsörnspar vi inom 

projektet inte känner till, samt väntade nya 

par, behöver vi din hjälp med iakttagelser 

av misstänkta par och revir. Nästan ingen 

observation kan vara för obetydlig, det kan 

vara just den pusselbit som saknas. Det du 

bör ge akt på är följande. Gamla fåglar 

som under vinter/vårvinter cirklar över ett 

bestämt område, samt har ”regelbundna 

vanor” beträffande favoritsittplatser och 

jaktområden. Gör så noggranna noteringar 

som det går beträffande lokalbeskrivning, 

flygriktning mm. Under ruvning och 

unguppfödningstiden är det viktigt att inte 

störa vid boplatsen. Har du misstankar 

om häckning i ett område, skall endast 

observationer och noteringar göras på stort 

avstånd. Gå inte till häckplatsen! 

Skulle du av misstag gå rakt på en okänd 

boplats, avlägsna dig snarast. 

Havsörnen är mycket känslig under den 

ovan beskrivna tiden. 

En av huvudorsakerna att få koll på alla par, 

är att undvika ”olycksfall” inom reviren. 

Det har vid flera tillfällen förekommit 

störningar vid boplatser, främst skogsarbete 

med trädfällning i boets absoluta närhet. 

Med tanke på örnarnas störningskänslighet 

under botiden, är sådant givetvis förödande. 

Ofta beror sådana misstag på okunskap, 

man vet inte att de är så känsliga, eller 

så har man inte ens vetskap att de finns i 

området! 

50 

All information behandlas konfidentiellt. 

De enda som har tillgång till uppgifterna 

om häckande par, är de verksamma inom 

riksprojektet samt, i förekommande fall, 

naturvårdsmyndigheterna om det krävs 

akuta skyddsåtgärder av lokalen. 

Du kan lämna informationen till mig på 

följande sätt: 


Irisdalsgatan 10 

621 42 Visby 

telefon 0498-24 86 77 

e-mail: per.smitterberg@telia.com 

Det går även utmärkt att lägga in uppgifter 

på databasen Svalan, som handhar 

fågelobservationer från hela Sverige. Det är 

då viktigt att påpeka följande. Ingen annan 

person än den som har behörighet kan se 

dina observationer. 

Gör så här: välj ett av häckningskriterierna 

som du hittar i rutan ”Aktivitet”, t.ex. 

”obs i lämplig häckbiotop” eller ”upprörd/ 

varnande”. Dessutom ska du bocka för 

de två rutorna ”Dölj observation” och 

”Skydda exakt lokalangivelse”. Då kan 

endast vi inom projektet se observationer 

inlagda med häckningskriterier. 

Adressen till databasen är: 

www.artportalen.se/birds 

Per Smitterberg


Adult havsörn på jakt i Paviken. FOTO: PER SMITTERBERG 

Fåglar har, men även kräldjur och vissa däggdjur, blinkhinnor. Den finns 

i ögonvrån och sluter horisontellt i motsats till ögonlocken. Blinkhinnan är 

genomskinlig så att de kan se även när den är sluten. Här en kungsörn med 

blinkhinnan halvvägs stängd. 

51

Hur havsörnar utnyttjar mellanskarvar 

Av någon anledning tillhör både 

havsörnar och mellanskarvarna vinnarna 

i den svenska naturen under de senaste 

årtiondena och om man studerar 

populationsuppgången går kurvorna så 

gott som parallellt. Man kan till och med 

fråga sig om det inte kan finnas ett samband 

mellan de olika arternas framgång? Med 

hjälp av fältobservationer vet vi vi i alla fall 

att havsörnarna på flera olika sätt utnyttjar 

de växande skarvkolonierna och att de i 

vissa fall kan få skarvarna att överge sina 

kolonier. 

Denna uppsats är en fortsättning på artikeln: 

Upplevelser av havsörn och skarv (Fåglar i 

Uppland 2004). Nu har det gått några år 

till och jag samlar hela tiden in nya data. 

Historik 

Det var Alf Sevastik, som redan i juli 2001 

upptäckte 31 havsörnar, som ödelagt en 

skarvkoloni vid Forsmark, norra Uppland. 

(Sevastik 2002). Sedan dess har många 

ornitologer rapporterat hur havsörnarna 

hittat en ny näringskälla och direkt påverkar 

skarvarnas häckning och utbredning i 

skärgården liksom på andra håll, inte minst 

på öarna runt Gotland. 

Havsörnjakt på ruvande skarv 

Den 17 april 2001 blev jag vittne till hur 

en ung havsörn försökte fångs ruvande 

skarvar, men försöket misslyckades då 

skarvarna i sista sekunden kastade sig ut 

från bona och lade sig på vattnet. Örnen 

gjorde också utfall mot skarvar på vattnet 

men utan framgång. Under sommaren 2005 

observerades en omfattande predation 

på ruvande skarvar av havsörnar i norra 

Uppland (Boström 2005). Här häckar 

skarvarna på marken och örnarna påverkade 

markant skarvarnas häckningsframgång. 

52 

Tack vare att en omfattande ringmärkning 

ägt rum (L. Gustavsson) i detta område fick 

vi också information om vissa individers 

ålder. Skarvarna häckar första gången vid 

4-5 års ålder, i enstaka fall vid 3 år. Av 

sex havsörnslagna individer var hälften 

sannolikt förstagångshäckare (4K) och 

hälften var 7 år gamla (8K). 

Indirekt kan havsörnarna påverka 

häckningarna enbart genom sin närvaro, 

när de äldre fåglarna flugit iväg är det 

nämligen fritt fram för gråtrutar och 

havstrutar att plocka ägg ur bona. 

Psykisk krigföring för att komma åt fisk 

Skarvkoloni i alar på Svartlögafjärden 

med 146 bon den 16 augusti 2002. Detta 

år var häckningen sen och mängder av 

skarvungar satt kvar i sina boträd. När 

jag kom roende vid 7.30-tiden lyfte sex 

olika yngre havsörnar, vilka bara gjorde 

lama utfall mot uppdykande skarvar i 

vattnet. Örnarna tycktes vara ute efter att 

lägga beslag på fisk från skarvungarna. 

Fastän örnarna motvilligt lämnade öarna 

när jag anlände slog flera av dem i träden 

intill de flygfärdiga skarvungarna för att 

spana efter tappad fisk. Här fanns minst 

150 unga skarvar som balanserade på 

grenar i trädkronorna. Jag hörde också en 

stressad skarvunge spy upp en fisk som föll 

till marken med en smäll. Man kan sedan 

tänka sig att örnarna på marken gjorde 

upp om vem som skulle äta upp fisken. 

Detta beteende inte var någon tillfällighet 

- för det fanns mängder av örnfjädrar 

under skarvbona vid kontrollen en vecka 

senare. Örnflocken tycks ha utnyttjat 

skarvungarna under lång tid, men denna 

gång var födoparasitism utan blodspillan 

örnarnas ledstjärna. Många skarvungar 

blev uppenbarligen flygfärdiga detta år.

Skarvungarnas reaktion på havsörnar 

Den 2 juli 2003 fick jag under 

ringmärkningsarbete i två olika kolonier 

höra ett starkt varningsläte, som jag inte 

funnit i litteraturen. Lätet är svårt att 

lokalisera och kan beskrivas som ett dovt 

mullrande eller väsande, mycket lågfrekvent 

“wroooom”, som enbart hörs då en örn tätt 

flyger in över kolonin. Skarvarna betraktar 

havsörnen som sin huvudfiende och med 

detta märkliga “reamotorläte” vill de 

mycket sociala fåglarna göra artfränderna 

uppmärksamma på den annalkande faran. 

Genomsök av skarvbon efter häckningstid 

Havsörnsfamiljer brukar systematiskt 

söka igenom skarvkolonierna efter att 

skarvarna lämnat sina bon. En sådan 

händelse inträffade en vindstilla morgon 

på Svartlögafjärden den 10 augusti 2000. 

Det fanns 292 markbon som noggrant 

genomsöktes efter fiskrester. Örnarna 

stack in sina långa näbbar under och 

mellan bokorgarna för att dra fram gamla 

fiskrester. Två av de unga örnarna kom ofta 

i luven på varandra och sträckte aggressivt 

ut vingarna mot varandra, medan det 

gamla paret bara såg på. En del yngre 

skarvar gick iland så snart som örnarna 

slagit ner, men de hoppade snabbt i sjön så 

snart som någon örn var i luften. Maximala 

antalet havsörnar i skarvkolonierna i 

norra Uppland noterades också efter 

häckningsssongen, den 4 augusti 2005, då 

38 havsörnar, främst ungfåglar uppehöll sig 

i området (Boström 2005). 

Havsörnar får hela områden skarvfria 

I Svartlögafjärden, Stockholms skärgård har 

det nu (2007) gått så långt att havsörnarna 

lyckats tömma hela fjärden från häckande 

skarvar. Här fanns så sent som 2002 tre 

livskraftiga kolonier på över 900 bon och 

tusentals ungar. Genom örnarnas ständiga 

närvaro i kolonierna har samtliga häckande 

skarvar numera lämnat den fiskrika fjärden. 

Inte i något fall har skarvarna återetablerat 

sig i dessa kolonier, vilka övergivits en efter 

en. 

53 

Mellanskarvpopulationens tillväxt 

En inventering av det häckande beståndet av 

mellanskarv i hela Sverige under 2006 visade 

att det efter en lång tids uppgång numera 

uppgår till cirka 45 000 par i omkring 

200 kolonier, varav den största finns på 

Karlsöarna med 2610 par. Detta innebär att 

Sverige är det västeuropeiska land som har 

det största skarvbeståndet trots att fågeln 

på många håll förföljs kraftigt. Den kraftiga 

expansionen följer ett mönster som går igen 

i stort sett hela Europa. Ökningen utgör en 

del av en pågående återetablering i ett av 

människan hårt decimerat bestånd (SOF:s 

hemsida). Havsörnarna torde på många sätt 

ha gynnats av det ökande skarvbeståndet 

och utnyttjar skarvarna på flera olika sätt 

i sitt näringsfång. Det är fascinerande att 

följa de olika häckande parens reaktion 

på skarvarna. Det råder en balansgång 

mellan att ha en blomstande skarvkoloni 

inom räckhåll eller motsatsen att kolonin 

helt överges och skafferiet går förlorat. Jag 

tror också att grupperna av yngre örnar 

kan ställa till det för det produktiva paret. 

Det är svårt att gissa om framtiden, men 

tillväxten kommer naturligtvis att plana 

ut mot ett jämviktsläge eller också kan 

tillväxten snabbt bytas mot en nedgång. 

Frågan är vad och när detta kommer att 

inträffa? 

Roland Staav 

Hornsgatan 47 

118 49 Stockholm 

roland.staav@glocalnet.net 

Litteratur 

Boström,M. 2005 Havsörnens predation på 

mellanskarv i Lövstabukten, sommaren 2005. 

Fåglar i Uppland 32 (4): 4-8. 

Sevastik,A. 2002 Om havsörn och storskarv. 

Kungsörnen (Örn 72) 30:30-34. 

Staav, R. Upplevelser av havsörn och skarv. 

Fåglar i Uppland 31 (1). 34-38.

Återfynd av havsörn 

Den 8 november 2005 satt jag i ett 

fotogömsle vin en åtel i ett skogsområde i 

Gammelgarn på östra Gotland. Morgonen 

var lovande med flera överflygande 

kungsörnar. Vid 9-tiden på morgonen slog 

sig en ung havsörn ner i en närbelägen 

tall. Jag noterade att fågeln var ringmärkt. 

Efter en stunds studerande lyckades jag 

läsa av fågelns båda ringar. Höger ben 

var försett med en grön ring med nummer 

N0269 och på vänster ben satt en svart 

ring med nummer Y1 62. Jag rapporterade 

fyndet till Ringmärkningscentralen vid 

Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. 

Ganska snart fick jag mer information. 

54 

Fågeln var ringmärkt som bounge, ensam i 

kullen, den 27 juni 2005 i Torne lappmark 

i Lappland. När fågeln slog sig ner i en 

skogsdunge på östra Gotland 134 dagar 

senare befann den sig omkring 120 mil från 

sin födelseplats. Det är fascinerande att 

tänka att fågeln på de drygt fyra månader 

som förflutit sedan fågeln ringmärkts, 

utvecklats från hjälplös bounge till en 

självständig, skicklig flygare och jägare. 

Magnus Martinsson 

Östergarn Bengts 152 

623 68 Katthammarsvik 

Den årsunga havsörnen från Lappland som kom till Gotland. FOTO: MAGNUS MARTINSSON/N

Havsörnens jakter 

Havsörn som slår gråtrut, skarvar i bakgrunden. 


Trots att havsörnarna är spektakulära 

fåglar, som väcker stor uppmärksamhet 

i fågelvärlden är det mycket sällan man 

får tillfälle att bevittna lyckade jakter. I 

och med att havsörnarna under senare år 

blivit så talrika och även mindre skygga 

har möjligheterna till att bevittna deras 

jakter ökat starkt. Trots att undertecknad 

fört naturanteckningar i nästan 50 år i 

Stockholms skärgård är det först under de 

senaste åren jag fått möjligheten att uppleva 

de jakter som refereras nedan. 

I denna uppsats försöker jag beskriva några 

av dessa havsörnsjakter. . Fastän havsörnen 

ofta upplevs som en trög jättefågel och 

dålig jägare, som långa tider sitter stilla kan 

de under korta tidsperioder flyga mycket 

snabbt och har faktiskt kapacitet att flyga 

ifatt de flesta av skärgårdens fåglar. 

Havsörnen utnyttjar havstrutar 

Den 23 maj 2002 var jag ute med Gunnar 

Hjertstrand i Skärgårdsstiftelsen för att 

inventera kustfåglar vid Stora Nassa i yttre 

Stockholms skärgård. När vi rastade på 

Västerkobben under eftermiddagen fick 

vi bevittna de mest fantastiska örnjakter 

på veckogamla ejderungar ute på den 

spegelblanka Nassafjärden. Vi fick på ett 

mycket instruktivt sätt en uppfattning om 

hur “havsörnsgängen” kan jaga. I området 

fanns 2 yngre havsörnar tillsammans med 

en adult, men mörk havsörn med vit stjärt. 

En av ungörnarna anlände västerifrån, 

55 

medan den andra satt på Västerkobben kl. 

14.15-14.26. Allt ägde sedan rum inom 

10 minuter. Den unga från havet började 

kretsa över ett par ejderkullar långt ute på 

vattnet. Ådorna varnade högljutt och dök 

ibland i sista sekunden när örnen närmade 

sig. Örnen var dock helt inriktad på de 

små ungarna, men hade påfallande svårt 

att haka fast dem, då den flög lågt över 

vattenytan och var tvungen att börja om 

efter att ungarna dykit. Från ingenstans 

dök den gamla örnen upp och hakade snart 

upp en liten ejderunge, som transporterades 

till en sten och förtärdes på platsen. En av 

ungörnarna förmådde inte själv att få tag 

i någon unge utan utnyttjade i stället en 

flock på 8 havstrutar (några subadulta) 

och 1 gråtrut, som utnyttjade tillfället och 

framgångsrikt attackerade ejderungarna 

mitt under örnhetsen. Den unga örnen flög 

ifatt en havstrut som just gripit en ejderunge 

i näbben. Truten blev stressad och tappade 

ungen i vattnet, som omedelbart plockades 

upp av ungörnen. Sedan två av örnarna 

landat för att äta upp sina ejderungar kom 

den tredje örnen flygande mot den frossande 

trutflocken. Även accelerrerade mot en 

subadult havstrut, som tampades med två 

andra trutar om en ejderunge. Ejderungen 

tappades också snart i vattnet inte långt från 

oss i båten Sefyr vid Västerskäret. Örnen 

visade ingen rädsla för oss utan flög resolut 

snett mot oss och plockade upp den döende 

ejderungen. Örnen flög upp till en avsats på

Havsörn med ung fiskmås i klorna - ivrigt uppvaktad av 

kråkor. FOTO: JOHAN TRÄFF 

ön, där ungen styckades under uppsikt av 

öns kråka. Två gråhägrar som befann sig i 

området tog höjd och lämnade platsen och 

snart var allt lika fridfullt som tio minuter 

tidigare. Detta visar att yngre örnar och 

havstrutar kan “samverka” under jakten, 

men det är naturligtvis örnarna, som drar 

det längsta strået. 

Havsörnpar stjäl gråtruts maginnehåll 

Den 9 mars 2007 spanade jag över 

Furusundsleden efter nyanlända 

mellanskarvar, som redan satt i sina bon 

och klippte med vingarna för att avskräcka 

konkurrenter. Jag såg ett yngre havsörnspar 

som seglade längs västra Ljusterö-stranden 

och strax därefter tre havsörnar tillsammans. 

Kl.10.42 kommer det unga örnparet med 

snabb aktiv flykt flygande rakt emot mig, 

men jag kunde inte förstå vilket mål de var 

inriktade på. Örnarna kom snabbt närmare. 

Jag såg tydligt storleksskillnaden mellan den 

mindre hanen och större honan. Plötsligt 

fick jag i kikaren syn på en stressad gråtrut, 

som flög utefter leden och som förtvivlat 

försökte ta sig ur örnarnas flygbana. En 

boll med uppstött magmaterial eller stor 

spyboll skymtade plötsligt till i luften. 

Jag fattade inte först vad det var, men 

omedelbart därefter gjorde havsörnshanen 

en elegant störtdykning och fångade upp 

56 

bollen i klorna. Vilken flygskicklighet 

örnen utstrålade! Truten försvann söderut 

medan örnhonan flög rakt över mig och 

hanen vände norrut över leden. Jag har vid 

flera tillfällen sett havsörnar på liknande 

“labbmanér” stjäla fisk från fiskgjusar, men 

aldrig från gråtrut. 

Havsörnens fångst av kniphona 

Med sin örnblick avspanar havsörnen 

vattenavnitt för att upptäcka sjöfåglar med 

avvikande beteende. Har den hittat en svag 

and kan en energikrävande utmattningsjakt 

ta sin början. Den 14 mars 1999 spanande 

jag efter sjöfåglar längst ut på Östra Lagnö 

med utsikt över Svartlögafjärden. Isen låg på 

vissa håll, men här och var fanns öppna stråk 

med knip- och viggflockar. Kl. 13.45 kom 

en adult havsörn (mörk men med vit stjärt) 

flygande på spaning och stötte upp knipor 

och viggar i stora moln. Örnen flyger aktivt 

och mobbas då och då av cirka sex gråtrutar 

som redan satt på sin häckningsplats ute på 

en ö. Örnen har upptäckt något intressant 

och började kretsa runt runt hela tiden 

bevakande vattenytan. Den sänkte sig då 

och då men tvekade någon meter ovanför 

vattnet. Då och då ser man skymten av en 

andfågel i vattnet. Minuterna går och jag 

undrade om det skulle vara örnen eller jag 

själv som skulle ge upp först! Frågan gällde

om jag skulle kunna följa jakten till slutet 

innan armarna domnade. Äntligen, efter 29 

minuters extremt aktiv jaktflykt dök örnen 

ner i vattnet och tog sitt byte, en kniphona. 

Med tunga vingslag flyger den till en klippa 

på en ö, där den efter 2 sekunder uppvaktas 

av öns kråkpar och efter ytterligare två 

sekunder är ett andra kråkpar på plats. 

Örnen börjar plocka bytet medan kråkorna 

ser på. Det var uppenbart att örnen inte 

ville väta fötterna förrän den var säker på 

att få tag i bytet. Detta utmärker troligen en 

adult örn, som säkert har betydligt större 

jaktframgång än de yngre örnarna. 

Gemensam jakt av tre olika rovfågelarter 

En härlig naturupplevelse på Gotland 

upplevde jag den 25 maj 2006. Eftersom 

jag bara bevittnade händelsen på avstånd 

vet jag ingenting om resultatet, men det 

var upplevelsen som var det viktiga. Jag 

Havsörn tar skarvmat 

Storskarven återkoloniserade Gotland 

1992 då den började häcka vid Lilla Karlsös 

fågelberg. Arten spreds då i landet och 

samtidigt jagades kolonier i Kalmarsund 

Havsörn på fiske i fågelberg. 


57 

stod vid Norsholmens landfäste kl. 7.50 

och upptäckte två unga havsörnar som 

antagligen jagade ådor i enbuskmarkerna 

på Langhammmarshammar. Längre in 

på halvön jagade samtidigt en kungsörn 

förföljd av två kråkor och två bruna 

kärrhökar ville också vara med och ta 

hand om resterna. Havsörnarna fick vid ett 

tillfälle upp hela silltrutkolonin på vingarna. 

Det kan ju vara så att havsörnarna jagade 

ådor, medan kungsörnen jagade kaniner, 

men bara idoga fältobservationer och 

undersökning av eventuella slaktplatser 

kan ge det slutgiltiga svaret. Påfallande är 

dock hur liten aggressivitet man ser mellan 

havsörn och kungsörn på Gotland. Vid 

åtskilliga tillfällen har jag sett havsörnar 

och kungsörnar segla tillsammans i 

termiken utan att ta notis om varandra och 

en gång såg jag faktiskt en adult kungsörn 

som spelade för en yngre havsörn. 

Roland Staav 

Hornsgatan 47 

118 49 Stockholm 

roland.staav@glocalnet.net 

iväg. Kolonin på Lillön växte därefter till 

landets största men har på senare år minskat. 

Skarvarna har börjat häcka även på 

Stora Karlsö och där har antalet ökat i jämförbara 

antal som minskat på Lilla Karlsö. 

Havsörnen har också återetablerat sig på 

Gotland. Numera är havsörnen så gott som 

daglig besökare vid Lilla Karlsö. Havsörnarna 

fångar skarvar och trutar i fågelberget, 

oftast ungfåglar. Men framför allt äter 

de fisk i kolonin! Fisk som skarvarna tappat 

eller stött upp som reaktion vid fara. Man 

kan alltså se havsörnar spatsera runt bland 

skarvar och skarvbon på klipporna. 

Måns Hjernquist

Kungsörn slår ejdrar på bo 

Kungsörnar skiljer sig från havsörnar 

bland annat genom att de normalt inte 

uppehåller sig vid kusterna och äter fisk och 

sjöfågel i samma utsträckning. Kungsörnars 

föda är istället vanligen däggdjur och 

skogsfåglar. Det är lite annorlunda på 

Gotland. Här ser man ofta kungsörnar 

vid kusterna, kanske framför allt under 

vinterhalvåret. Har man tur kan man även 

få se dem jaga sjöfåglar. Jag har även sett 

kungsörnar äta fisk ute på isarna under 

vintern. Men det var inte kungsörnar som 

fångat fisken utan en havsörn som i ivern 

att försöka jaga bort andra havsörnar 

släppte blicken från sitt byte. 

På Lilla Karlsö har jag ofta haft möjlighet 

att studera besökande rovfåglars bytesval. 

Havsörnar har setts slå ejder, storskrake, 

vitkindad gås, gräsand, skarv och alfågel. 

Kungsörnar tog en del skogshare under de 

58 

årtionden de fanns på ön, men numera är 

ejder vanligaste bytet men även storskrake, 

gråtrut, skrattmås och vitkindad gås 

förekommer. För några år sedan såg jag 

kungsörnar som slog ejdrar på bo. Det 

var under våren 1999 som kungsörnar 

slog ruvande ådor på Lilla Karlsö, något 

som tidigare inte noterats. Vanligtvis är 

det havsörnar som slår ejdrar och andra 

sjöfåglar. 

Första tillfället jag såg detta var den 25 

april då en kungsörn sågs på hög höjd 

spana av ön. Efter en stund kunde jag se 

hur örnen tycktes ha upptäckt något och 

kort därefter dök den i en brant bana ned 

mot slätten. Örnen började äta av ejdern, 

sittandes på slagplatsen några meter från 

boet, medan gråtrutar och havstrutar 

omedelbart anlände och plundrade boet. 

Händelsen verkade trutarna vara vana vid, 

Kungsörnslagen ringmärkt åda vid Lilla Karlsö. FOTO: MÅNS HJERNQUIST

kanske hade det hänt tidigare. Kungsörnen 

hade förmodligen inte noterat mig. Efter en 

stund verkade den dock ha fått syn på mig 

och drog snabbt iväg. Jag gick då fram till 

slagplatsen och såg att ådan ännu levde, om 

än knappt. Hon låg ungefär 2,5 meter från 

sin boplats. I området hittades ytterligare 

tolv slagna ådor intill sina boplatser. Flera 

av dem var ringmärkta och de hade häckat 

på ön under flera år. Kropparna var renätna 

och i området fanns rester av ätna ägg. 

Sannolikt var det alltså något som inträffat 

vid flera tillfällen. Några dagar senare såg 

jag en treårig kungsörn på sydsidan av ön. 

59 

Örnen lyfte och slog sen en ruvande åda, 

men örnen lämnade bytet ganska snart efter 

att ha ätit lite sporadiskt. Under den våren 

såg jag tre olika kungsörnar slå ruvande 

ådor. Sammanlagt hittades 50 döda 

ådor intill bogropar. Dessutom hittades 

ytterligare några misstänkta slag. Den 

våren såg jag även en kungsörn som slog 

en sillgrissla. Örnen flög ifatt grisslan och 

slog den i luften några meter över havet. Att 

pelagiska arter som sillgrisslor kan ingå i 

kungsörnens föda visar även en bytesstudie 

av kungsörnar på Gotland, där rester efter 

två sillgrisslor hittades. 


Snoder Sproge 806 

623 44 Klintehamn

Kungsörnsymposium 2007 

Kungsörnsymposiet är det 9:e i ordningen och vänder sig till dig som jobbar 

ideellt eller yrkesmässigt med inventering av och forskning om kungsörn. 

Reservera redan nu helgen den 27 - 30 september 

Bussar abonneras under helgen för exkursionerna och transporterna till och 

från Visby. Du behöver alltså inte ta med egen bil, om du inte vill passa på att 

spendera någon extra dag på ön när du ändå är här! 

Vi kommer att fördjupa oss i frågeställningar kring vindkraft och fårnäring. 

Kungsörnens situation på Gotland och i övriga landet presenteras. 

Vi guidar er i typiska örnmarker, vindkraftsparken vid Näsudden och fårgårdar. 

Vi bor på Pensionat Holmhällar på sydligaste Gotland. 

Här hålls intressanta föredrag och gemytliga kvällstillställningar! 

Vi ska givetvis också ägna oss åt rovfågelskådning men även mer traditionell 

fågelskådning vid fantastiska kustlokaler på ön. 

Program 

Program och andra detaljer kring symposiet uppdateras på hemsidan 

www.blacku.se 

Anmälan 

Anmälan vill vi ha senast den 3:e september, 

men reservera dagarna redan nu! 

Arrangörer av det 9:e Kungsörnsymposiet är 

Gotland Ornitologiska Förening & Länsstyrelsen i Gotlands län 

Frågor och anmälan 

Måns Hjernquist mans.marlo@telia.com (tfn 0498-244263) 

Jan-Eric Hägerroth nilsson.hagerroth@bredband.net (tfn 0155-243024) 

Välkomna! 

60

Gotländsk kungsörn. FOTO: MAGNUS MARTINSSON/N 

Det är gott om både lamm och örn på Gotland. FOTO: MÅNS HJERNQUIST 

61

Bråk i familjen? 

Det är inte ovanligt att se kungsörn 

när man skådar på Gotland, vi ståtar 

ju med den tätaste populationen i världen 

i förhållande till arealen. Tvärtom känns 

det konstigt om den inte finns med i 

anteckningsboken efter dagens slut. Under 

årens lopp har jag fått uppleva många olika 

situationer med kungsörnar inblandade, 

men sällan har kameran funnits med eller 

hunnit komma fram. En rykande kall 

62 

text & bild Per Smitterberg 

januaridag för många år sedan blev jag 

vittne till två gamla örnar som jagade en 

vuxen rödräv på alvaret nere i Sundre. En 

minnesbild som tyvärr bara sitter inne i 

mig. En annan gång, också i Sundre och på 

vintern, fick jag se en gammal örn jaga och 

avliva en vuxen knölsvan. Det var visserligen 

usla förhållanden för sjöfåglarna med fruset 

hav och endast små öppna vakar, vilket 

ledde till många utmattade och svultna

fåglar. Trots dessa odds fick örnen kämpa 

i över en halvtimme innan svanen var död. 

Som du märker är många bildminnen med 

örnar förknippade med jakt och död, vilket 

kanske inte är så konstigt när vi möter en så 

kraftfull jägare. 

Den bildserie som du ser här är tagen ute på 

Faludden en bistert kall marsdag för några 

år sedan. Jag hade skådat nere i Sundre 

och fortsatte sedan upp till Stockviken och 

Faludden i hopp om att hitta lite tidiga 

vårgäster i vikarna. På ängen mittför den 

yttre nerfarten till Stockvikentornet får jag 

se en örn lågt flygande som landar. Tvärnit 

och fram med kameran. Samtidigt med att 

den första örnen lyfter och sätter sig på en 

stolpe ser jag nästa örn på backen. Även den 

lyfter efter en stund, flyger efter den första 

63 

och jagar bort den från stolpen. Herre 

på täppan? De två fortsätter bortåt över 

ängen och landar efter lite luftakrobatik 

bakom en låg stenmur, där örn nummer tre 

plötsligt dyker fram. Nu börjar det bli fullt 

i luftrummet. Då och då är alla tre örnarna 

uppe och tumlar runt i något som närmast 

kan liknas vid bombplan under luftstrid! 

Manövrarna är inte eleganta som hos falkar 

eller kärrhökar, men tusan så mäktiga med 

de enorma vingflaken som slår i varandra. 

Jag blev aldrig klok på vad de slogs om, 

kanske var det bara lite vårystra känslor 

som rörde om deras sinnen. Eller så var det 

krig om någon för mig osynlig bytesrest i 

gräset, men jag är glad att kameran hann 

fram denna gång.

Saltvatten & kalla fötter 

hur gör fåglarna? 


Om vi drack saltvatten skulle vi snart dö. För mycket salt leder till uttorkning. 

Och om vi stod med bara fötter – men annars fullt påpälsade – en längre tid vid 

iskanten skulle vi frysa ihjäl. Så hur kan då fåglar klara det? 

För mycket salt i maten 

Det finns olika lösningar för att 

inte ta skada av för mycket salt. Vissa 

djurarter, som sälar, har ett system där 

överflödigt salt avges genom urinet. Får tål 

saltvatten för att deras njurar är byggda 

på ett speciellt sätt, medan nötkreatur inte 

klarar högre salthalt än den i Östersjöns 

brackvatten. Hos fiskar som är anpassade 

till saltvatten finns särskilda celler i gälarna 

som ser till att överflödigt salt försvinner 

ut den vägen. Andra havslevande djur, som 

havssköldpaddor och havsleguaner, har 

saltkörtlar som utsöndrar onödigt salt. 

Många ryggradslösa djur är istället 

anpassade för att klara höga salthalter och 

behöver inte göra sig av med salt. 

Fåglarna har inte njurar som klarar av att 

ta hand om extra mycket salt. Många fåglar 

som lever vid havet har löst saltproblemet 

på ett annat sätt. De har speciella körtlar 

i huvudet som ser till att salt utsöndras 

därifrån. Det mest kända exemplet är 

kanske pelagiska arter som albatrosser 

och stormfåglar med sina saltdroppar på 

näbbspetsarna. Saltet utsöndras genom 

näsöppningarna och rinner ut längs näbben 

och en droppe saltlösning hänger ofta från 

näbbspetsen. Körtlarna sitter i pannan, tar 

upp saltet från blodet och aktiveras när det 

behövs. Det finns också en del arter som 

lever i ökenmiljöer som har körtlar som 

utsöndrar salt. 

De som besökt Gotska Sandön vet att 

66 

sötvatten är en bristvara där. Där finns 

endast en knapp handfull sötvattenkällor, 

alla väl kända bland öns tättingar som 

kommer dit för att dricka. Öns trutar 

och änder dricker däremot bara vattnet i 

Östersjön, en enklare och säkrare lösning 

som fungerar tack vare deras saltkörtlar. 

Att inte bli för varm 

Fåglar saknar svettkörtlar, som finns 

hos människan. Överskottsvärme måste 

därför ledas bort genom att fågeln öppnar 

näbben, flämtar och vibrerar med strupen 

eller genom benen och fötterna. När fåglar 

ses med öppen näbb en varm sommardag 

gör de det för att avleda vattenånga som 

kylning. Svart färg absorberar värme bättre 

än ljus färg, därför kan det vara en fördel 

att fåglar i varma trakter är ljusare. Men 

färgen har även andra betydelser som ofta 

är viktigare så därför finns ändå många 

arter i varma miljöer med mörk dräkt. 

Precis som fåglar i kalla områden ofta har 

ljus dräkt för att kamouflera sig bland snö 

och is. Skarvar har mörk dräkt som tar upp 

mer värme än om de vore ljusa. För att bli 

av med överskottsvärme vibrerar de sin 

strupsäck med alla dess ytliga blodkärl för 

att blodet ska kylas ner. 

Att hålla värmen 

När det är kallt måste fåglarna behålla 

värmen och då fungerar fjäderdräkten som 

isolering genom att det finns ett luftlager

mellan kroppen och fjädrarna. 

Luft leder värme dåligt. Vid kallt väder 

burrar fågeln upp sig och ökar luftmassan 

innanför fjäderdräkten. Precis som en 

dunjacka! 

Fjädrarna är uppbyggda så att de är täta 

och blir därför också vattenavvisande, 

men för att det ska bli ännu bättre har 

fåglarna en särskild körtel bak på gumpen. 

Körteln producerar olja som används för 

att gnida in fjäderdräkten för att den ska 

hålla sig fräsch och stå emot väderlek. Just 

fjädervården och putsningen är mycket 

viktig för fåglarna. Inte bara för att kunna 

flyga så bra som möjligt utan också för att 

den ska skydda på bästa sätt mot vädret. 

Tittar man en stund på en fågel som putsar 

sig ser man att den med jämna mellanrum 

pillar med näbben på en punkt på gumpen. 

Håller man i en fågel kan man både se och 

känna den lilla knölen under fjädrarna - 

själva körteln - på gumpen. 

Vissa arter har förmåga att bygga upp ett 

extra fettlager. Fettet kan sen förbrännas 

av fågeln och omvandlas till energi och 

värme för att motstå kylan, som hos 

pingviner t.ex. Mest extrem situation 

utsätts kejsarpingvinernas hannar för. 

Ringduva med bara fötter på snön. FOTO: PER SMITTERBERG 

67 

Under ruvningsperioden står de stilla i 

riktigt bitande kyla under flera veckor utan 

att äta. Då behövs det gott om fett att ta 

av. Skarvar lagrar inget extrafett utan måste 

äta regelbundet istället. Deras vingfjädrar 

blir också blöta i vatten. Det är för att de 

ska slippa luften mellan fjädrarna och på så 

sätt lättare kunna dyka under vatten med 

sina stora vingar. Skarvar använder inte 

vingarna som paddlar likt t.ex. alkor, utan 

enbart de stora fötterna. Den karakteristiska 

vinghållningen hos skarvar som ses sitta på 

land kan vara just för att torka fjädrarna 

men också för att återfå värmen. Fåglar 

saknar brunt fett och måste skapa värme 

genom muskelaktivitet. En skarv som fiskat 

till havs ses sällan stå med utfällda vingar 

då den flugit hem igen, rimligen för att den 

både är torr och varm då. Däremot ser man 

skarvar som fiskar nära land hoppa upp på 

strandkanten för att fälla ut vingarna. 

Eftersom fåglarnas ben och fötter är 

fjäderlösa (undantag är t.ex. ripor) måste 

fåglarna minska värmeförlusten därifrån 

under kyliga väderlekar. Det görs dels 

genom att de drar in fötterna under 

fjädrarna när det går, dels genom ett 

sinnrikt system för värmeväxling. Blodet i 

kroppen går ut i benen via djupt liggande

Storskarv som vibrerar med strupsäcken. FOTO: STEVE DAHLFORS 

artärer som värmer upp det inåtgående 

avkylda blodet i venerna som därför blir 

varmt när det åter kommer in i kroppen. På 

så sätt blir inte fågelns kropp avkyld med 

kallt blod. Fågelbenen tål att kylas ner till 

någon enstaka plusgrad utan att vävnader 

tar skada och det finns ett signalsystem som 

ser till att det inte blir minusgrader. Vid 

varmt väder kan blodet istället gå ytligare 

och systemet fungerar omvänt och svalkar 

fågeln. Ugglor har mycket fjädrar. Håller 

man i en uggla, fåglar som ofta ser rejält 

stora ut i fält - känner man att det inte är 

så mycket kropp där inne under fjädrarna! 

Den goda värmeisoleringen gör att ugglor 

inte behöver lika mycket energi som en 

jämnstor rovfågel. 

Även kroppsstorleken har betydelse för 

att klara kyla. Ju större kropp desto 

mindre avkylningsyta per massa. Därför 

är en isbjörn bättre rustad för kyla än en 

näbbmus. De stora kejsarpingvinerna på 

Sydpolen är exempel på detta. De har även 

proportionellt sett små huvuden och vingar. 

Isbjörnarna har små öron och poängen med 

mindre kroppsdelar som sticker ut är att det 

minskar värmeförlusterna. Liksom andra 

68 

pingviner har kejsarpingvinerna ett likadant 

värmeväxlarsystem i vingarna som i benen. 

Kolibrier, som är riktigt små och har liten 

massa i förhållande till kroppsytan, klarar 

kortare stunder av kyla som t.ex. kalla 

nätter genom att gå i tillfällig dvala och 

därmed sänka sin egen kroppstemperatur 

och energiförbrukning. De måste också äta 

väldigt mycket i förhållande till sin vikt. 

Ät - och sovklocka 

Oberoende av vilka strategier och finesser 

olika fågelarter har för att klara kyla så 

behöver alla tillräckligt med föda. Antingen 

innan de förbereder sig inför vintern 

eller under tiden de utsätts för kyla. En 

oljeskadad alfågel vid Gotland ägnar mycket 

tid åt putsning eftersom fjäderdräkten inte 

fungerar tillfredställande. Mindre tid än 

vad som behövs går åt till att födosöka och 

vila, vilket leder till värmeförlust genom 

den förstörda isoleringen. De två viktigaste 

faktorerna för att klara kylan har satts ur 

spel; isoleringen och tillräckligt med föda. 

De andfåglar som lever av vegetabilier måste 

äta ofta och mycket. Växtdelarna bryts 

nämligen inte ner av bakterier i magen utan 

enbart genom att smågrus (som de svalt) 

mal sönder växtdelarna i krävan. Eftersom

Trutungar är påpälsade då de kläcks, även om de inte är fullt lika självgående som till 

exempel vadarungar. Nykläckta silltrutungar. FOTO: MÅNS HJERNQUIST 

cellulosan inte bryts ner av bakterier, men 

också för att energivärdet är lågt jämfört 

med till exempel fett och kött, måste fågeln 

inta större mängd föda för att få tillräckligt 

med energi. Förutom tillräckligt med mat 

och god fjädervård är de energisparande 

vilostunderna avgörande för fåglarnas 

möjlighet att klara av kylan. 

Ungarna då… 

Många fåglar, som rovfåglar och tättingar, 

har ungar som är helt eller nästintill nakna 

och hjälplösa utan utvecklade ögon när de 

kläcks. De måste omvårdas och födas upp i 

boet tills fjädrarna vuxit ut och de är redo 

att klara sig själva. För att inte frysa ihjäl 

krävs att föräldrarna värmer dem. För att 

kyla dem vid omvända förhållanden kan 

skugga från föräldrarna vara bra. En annan 

lösning är att föräldrarna hämtar vatten till 

ungarna. Skarvar hämtar vatten i krävan 

till ungarna under varma dagar. 

Andra arter, t.ex. änder och vadare har 

”borymmande” ungar. De är påpälsade 

69 

från start och så utvecklade att de kan 

både se och förflytta sig själva, vilket 

innebär att de kan äta och hålla värmen 

på egen hand. Dock kan allt för kallt 

väder och regn kräva extrahjälp från 

föräldrar för att hålla värmen. Så ser man 

t.ex. när tärnor och vadare håller ungarna 

skyddade under vingarna, inburrade bland 

förälderns kroppsfjädrar. Det är inte bara 

för att det är mysigt! Vid Karlsöarna 

lämnar sillgrisslornas- och tordmularnas 

ungar klipphyllorna när de är ungefär 

en månad unga. De har kläckts relativt 

färdigutvecklade och har goda fettlager, 

efter fet fiskdiet, när de lämnar klippan. De 

ska kunna dyka och klara kylan på egen 

hand från den dagen. Andungar är också 

påpälsade och lever i vattnet direkt efter 

kläckningen. Om det är födobrist blir de 

dock snabbt försvagade och fryser antingen 

ihjäl eller blir uppätna. 

Slut!

Sundregruppens verksamhet 2006 

Meddelande 67 från Sundregruppen 

Björn Lilja & Ola Wizén 

Härfågel i handen på Tuomo Kolehmainen den 17 maj 2006. 

FOTO: SUNDREGRUPPEN 

Under verksamhetsåret 2006 

ringmärktes 5093 fåglar under 

de 103 dagar stationen var bemannad 

(22.4-9.6 och 25.7-16.9). Den numera 

helt standardiserade fångsten sker efter 

samma rutiner som under tidigare år. Fullt 

jämförbara data finns från 1999 för våren, 

då flyttades märkplatsen från Skoge till 

Hoburgen, och motsvarande från år 1990 

för höstsäsongen, före 1990 användes inte 

ett konstant antal nät. Under året vidtogs 

vissa försiktighetsåtgärder med anledning av 

70 

fågelinfluensan, H5N1. Detta efter direktiv 

från Ringmärkningscentralen. Bland annat 

så tvättades transportpåsarna varje dag, 

utökad handhygien, samt så begränsades 

allmänhetens tillträde till ringmärkarboden. 

Detta för att hindra en eventuell spridning. 

Ringmärkning 

Under den standardiserade vårperioden, 

25.4-8.6, ringmärktes blott 1319 (medel 

1777), vilket är den lägsta summan sedan 

vårmärkningen startade vid Hoburgen. Ett

flertal arter låg under eller mycket under 

vad som är normalt, endast 488 lövsångare 

mot medel 796, ärtsångare 100 (174) och 

törnsångare 88 (118). Hela 62 härmsångare 

(36) fångades, vilket är anmärkningsvärt 

många (se även tabell 1). 

Under höstperioden 25.7-15.9, även den 

standardiserad, fångades inte mindre 

än 3460 (medel 2782) fåglar vilket är 

betydligt över genomsnittet, och den näst 

bästa säsongen efter1990 då 5351 fåglar 

fångades. Märkligt nog fångades det färre 

lövsångare än normalt, 874 (1004), istället 

stod arter som trädgårdssångare, ärtsångare, 

törnsångare och svartvit flugsnappare för i 

vissa fall över tre gånger så stor fångst än 

normalt (se tabell 2). 

Även detta år användes tre nät i trädgården 

vid vårt boende i Digrans. Näten sattes upp 

i utbildningssyfte samt för möjlighet av 

fångst av häckande fåglar. Ringmärkningen 

bedrevs då personal på plats fann intresse 

för detta. Sammanlagt ringmärktes 149 

fåglar. Föregående år ringmärktes 285. 

Nedan följer en sammanfattning, månad 

för månad, kring väder, ringmärkning 

(siffror inom parantes är antal år 2005) 

samt övriga fågelobservationer. 

April 

Vårsäsongen inleddes som vanligt med 

ringmärkning under den fasta perioden 25- 

30 april. Det första folket anlände till huset 

i Digrans under kvällen den 22.4. Näten 

vid Hoburgen riggades den 23-24:e, men 

då bedrevs ingen fångst. Perioden (22-30: 

e) bjöd på ganska beskedligt aprilväder, och 

som ofta är fallet, ett ganska blandat sådant. 

Klart väder varvades med dis-dimma och 

tämligen sparsamt med nederbörd, förutom 

den 29:e då ringmärkningen fick ställas in 

på grund av ihållande regn på morgonen. 

De rådande vindarna var svaga från SO 

eller ifrån NV-sektorn, undantaget den 

friska vinden från O på månadens sista dag 

som gjorde att märkningen blev avblåst vid 

Hoburgen. 

71 

Fångstmässigt kvalade perioden inte in 

till de talrikaste på senare år. Sammanlagt 

ringmärktes 173 fåglar (365) av 25 arter 

och de dominerande var inte helt otippat 

rödhake med 38 ex (73) och lövsångare 

med 30 ex (97). Anmärkningsvärt vanliga 

var bofink 26 (0) och svarthätta 12 (6), 

vilka vi normalt ringmärker få av under 

denna period. Mest udda inslag blev den 

hornuggla som sågs sträcka in från havet i 

väster, innan den hade vänligheten att landa 

i ett av våra nät. Bästa dagssumma noterades 

den 26:e, då 61 fåglar ringmärktes (med 17 

bofink som den vanligaste). 

Bland vårfloden av nyanlända arter 

observerades rödstjärt, lövsångare, ladu- och 

hussvala, trädpiplärka, svartvit flugsnappare 

med flera. Som brukligt i Sundre vid denna 

tid observerades även svarta rödstjärtar, 

i år någon enstaka här och där. Som mest 

3 hanar och 1 hona. Ringtrast sågs vid 

Sundre kyrka 23-27. Under den första 

av nätuppsättningsdagarna noterades en 

rörhöna i Muskmyr, vilka sällan påträffas i 

socknen. Den 29:e fanns en fältpiplärka vid 

Kettelvik och en ägretthäger vid Flisviken. 

Den förstnämnda var kvar på samma plats 

till 1 maj. 

Maj 

Helgdagen Första maj blev knappast 

någon heldag bland näten (ingen bra start 

på en månad full av förväntningar), då 

märkningen fick ställas in på grund av för 

hård blåst. Detsamma hände även den 24: 

e och snöpligt nog uteblev också fångst den 

28:e, den gången beroende på personalbrist. 

I övrigt bjöd maj på mestadels klarthalvklart 

väder med svaga-måttliga vindar 

av varierande riktning. Lättare regn infann 

sig lite då och då, och detsamma gällde 

för dimma. Temperaturerna var tämligen 

normala för årstiden och det var kallt 

många nätter och morgnar. 

Totalt försågs 1017 fåglar (1501) av 53 

arter (45) med ring under månaden. Som

Lärkfalk, 6 maj 2006. FOTO: SUNDREGRUPPEN 

vanligt var lövsångaren talrikast, i år med 

430 individer att jämföra med fjolårets 775. 

Andra arter som brukar vara ”flitiga” i näten 

är rödstjärt, ärtsångare och törnsångare, 

och de noterades i omfattningen 59 (95), 

94 (123) respektive 67 (70) ex. I viss mån 

har även härmsångaren hållit sig långt 

framme de senaste åren och de bestod i 

år av 45 individer. Högsta dagssumman 

var på hela 20 ex den 29:e, vilket är lika 

många som fångades under hela maj förra 

året. Den bästa märkdagen totalt sett inföll 

den 3:e med 96 fåglar av 19 arter. Bland de 

mer udda inslagen kan nämnas hornuggla 

1, gulärla 1, sidensvans 2, svart rödstjärt 

1, mindre flugsnappare 2 (även 1 märkt i 

Digrans), stenknäck 2 och ortolansparv 

1. Halsbandsflugsnappare och gråsiska 

fångades i ovanligt hög utsträckning, med 

9 respektive 6 individer. Detta toppades av 

1 adult lärkfalk den 6:e och 1 härfågel den 

72 

17:e, de första som fångats och ringmärkts 

under verksamhetens drygt 30-åriga 

historia! 

Bland övriga observationer kan nämnas 

arter som spetsbergsgås, dvärgbeckasin, 

jorduggla, ängshök, röd glada, pilgrimsfalk, 

aftonfalk, småfläckig sumphöna, 

(spillkråka), svart rödstjärt, ringtrast, 

lundsångare, skäggmes, sommargylling och 

gulhämpling. Av rariteter observerades 1 

vitnäbbad islom (adult i sommardräkt) och 

2 citronärla (yngre och äldre hane) vid Rivet 

den 5:e, 1 korttålärka vid Barshageudd 

6:e och Hoburgen 30:e, 1 dammsnäppa 

vid Flisviken 7-8:e, 1 vassångare vid 

Hoburgen den 11:e, 1 rostgumpsvala vid 

Hoburgen-Rivet 18-19:e, 1 hane resp. 1 ex 

svarthakad buskskvätta vid Hoburgen 23:e 

och 27:e samt 1 hane vid Rivet den 30:e. 1 

eleonorafalk och 1 lunnefågel sträckte båda 

mot norr vid Hoburgen den 31 maj.

Tabell 1. Fångstsiffror för 12 arter under våren 2006 samt medeltal för perioden 

1999-2005. 

Art 2006 medel 1999-2005 

Göktyta 3 2 

Näktergal 11 10 

Blåhake 20 25 

Rödstjärt 64 85 

Härmsångare 62 36 

Höksångare 17 16 

Ärtsångare 100 174 

Törnsångare 88 118 

Trädgårdssångare 30 40 

Grönsångare 1 4 

Lövsångare 488 796 

Svartvit flugsnappare 18 21 

Törnskata 17 20 

Summa 919 1348 

Totalt (25 april - 8 juni) 1319 1777 

Juni 

Vårens avslutning dominerades även av 

mestadels klart väder och de enda riktigt 

blåsiga dagarna var två till antalet, då det 

rådde SSV-vind respektive N- till NV vind. 

Den 9 juni plockades näten ner för säsongen 

och boendet städades och utrymdes dagen 

därpå. Totalt ringmärktes 129 fåglar av 27 

arter under ordinarie period 1-8 (jämfört 

med 135 fåglar av 26 arter 2005). Högsta 

dagssumman under perioden var 39 fåglar 

den 5:e och det enda klart udda i fångsten 

var den skogssnäppa som ringmärktes på 

självaste nationaldagen. Även en gammal 

blåhakehona blev märkt samma dag (fångas 

inte ofta i juni). Den sista fågeln att få ring 

denna vår blev en ung törnsångare. Cirkeln 

kan ibland kännas fulländad. 

73 

Det som stack ut mest bland fältnoteringarna 

under månaden var: en korttålärka (kvar 

på samma plats som dagen innan, se 

ovan); sommargylling (sjungande) och 

hona videsparv vid Hoburgen den första i 

månaden; hona aftonfalk vid Muskmyr 2: 

a (kvar sedan maj); spelande härfågel vid 

Udden, 2K-hane sommargylling mot N 

och minst 50 rosenfinkar vid Hoburgen 

den tredje; adult hane sommargylling 

sjöng vid Digrans 4:e; 2K vitnäbbad islom 

sträckte österut och 2 2K kaspiska trutar 

höll till vid Hoburgen 7:e. Bland tecknen 

på att försommaren nu infunnit sig, kan 

nämnas fem spelande nattskärror vid 

Lingenvät-Muskmyr, och en fin flock på 

120 nordsträckande kustsnäppor förbi

Hoburgen de avslutande dagarna. Bland 

noteringarna i vårens sista dagsrapport 

finns bland annat en hane bivråk och en 

gråsiska vid Hoburgen den 9:e. 

Juli 

Vädret var varmt och stabilt under 

inledningen av höstsäsongen (25-31 juli). 

Trots det fick första dagen ställas in, 

beroende av personalbrist. Näten sattes upp 

i ringmärkningsområdet under helgen före 

starten onsdagen den 26:e. Starttruppen på 

två personer anlände till boendet i Digrans 

under kvällen 25:e och då gjordes även en 

liten inspektionsrunda av näten för att se 

att allt var i sin ordning. Kommande dagar 

bjöd på många tillfällen till bad för de som 

så önskade och den 27e sattes de tre näten 

upp i trädgården i Digrans. Det resulterade i 

55 ringmärkta fåglar de första två dagarna, 

bland annat 1 näktergal, 1 järnsparv och 1 

halsbandsflugsnappare. 

Dessa sju dagar ringmärktes 378 fåglar 

(435) av 23 arter (27) vid Hoburgen. De 

talrikaste arterna var ”de gamla vanliga” 

dvs. lövsångare med 139 ex (215), ärt- 

och törnsångare med vardera 62 ex (26 

respektive 50 ex). Arter med klart högre 

förekomst än normalt var 9 näktergal (5), 16 

koltrast (2) och 10 björktrast (7). Grönfink 

och hämpling noterades även de i ovanligt 

stor omfattning med 15 (4) respektive 20 

(0) ex, vilket torde förklaras av att sena 

kullar flugit omkring i området. Högsta 

dagsumma för grönfink var 5 ex och för 

hämpling 12 ex. Den 26:e blev bästa dagen 

i juli med 118 ringmärkta fåglar av 16 arter. 

Den 27:e märktes 1 turkduva (ny märkart 

i den standardiserade fångsten), vilket är 

en ovanlig art i Sundre. Nämnvärt är även 

att den första trädkryparen för hösten 

fångades den 31:a, vilket vissa år dröjer 

till september månad. Detta var blott den 

femte individen någonsin som ringmärkts 

i juli vid Hoburgen. Förutom noteringarna 

om rastande vadare i socknen under veckan 

(inga större mängder) gjordes observationer 

74 

av tre småtärnor, ett flertal höksångare, en 

göktyta, 1 hona skedand med 9 ungar vid 

fd. livräddningsstationen i Flisviken och 3 

honor svärta med kullar (2, 9 respektive 11 

ungar) vid Barshageudd. 

Augusti 

Vädret under månaden var uppdelat i en 

tämligen stilla och stabil första hälft med 

mestadels klart-växlande molnighet, följt 

av en ostadigare och mer mulen andra hälft, 

innehållande mer blåst och nederbörd. 16, 

27 och 31:a fick ringmärkningen ställas in 

på grund av hård vind eller ihållande regn, 

ibland i kombination. Temperaturerna låg 

mellan 20-25° C. 

Under månaden ringmärktes 2594 fåglar 

av 39 arter vilket var en klart bättre 

augustisumma än på flera år. Dessutom 

en välbehövlig upphämtning antalsmässigt 

efter ett tidigare mycket svagt 2006. 

Vanligaste arterna var lövsångare med 695 

ex (467) tätt följd av trädgårdssångare 

med hela 421 ex (145). Andra arter med 

högre eller mycket högre antal än normalt: 

göktyta 10 (5), näktergal 48 (25), rödstjärt 

60 (15), buskskvätta 15 (4), sävsångare 15 

(4), ärtsångare 223 (168), törnsångare 237 

(196), grönsångare 96 (23), grå flugsnappare 

74 (44), halsbandsflugsnappare 31 (24), 

svartvit flugsnappare 352 (149) och 

törnskata 103 (50). Bästa märkdagen under 

månaden inföll den 25:e, då 263 fåglar 

ringmärktes. Då noterades även mycket 

höga dagssummor för dessa arter: göktyta 

5, trädgårdssångare 95 och törnskata 22. 

Halsbandsflugsnapparen tenderar att bli 

allt vanligare för varje år (se diagram). 

Under perioden 17-20 ringmärktes 18 ex 

och högsta dagssumma var 6 individer den 

17:e. Annars förekom arten ganska jämt 

fördelat under månaden. Den stora dagen 

för svartvit flugsnappare ägde rum 20:e då 

134 ex ringmärktes. 

Bland förlorarna i augusti märks främst 

stare med 0 ringmärkta ex (60). Detta är 

dock mest en tillfällighet eftersom arten

ofta fångas i stora antal när de väl fastnar i 

näten. Närmast att betrakta som omväxling 

i fångsten blev 1 ex vardera av sparvhök 

(9), rapphöna (0) och gulärla (0). 

Typiska inslag i fältobservationerna under 

Tabell 2. Fångstsiffror för 20 arter under hösten 2006 samt medeltal för 

perioden 1999-2005 

Art 2006 Medel 1990-2005 

Göktyta 10 4 

Hussvala 0 2 

Trädpiplärka 34 34 

Näktergal 57 18 

Buskskvätta 15 8 

Stenskvätta 12 18 

Sävsångare 15 15 

Kärrsångare 2 3 




Törnsångare 303 228 

Trädgårdssångare 439 187 

Grönsångare 97 45 

Lövsångare 874 1004 

Grå flugsnappare 81 46 

Halsbandsflugsnappare 31 11 

Svartvit flugsnappare 361 110 

Törnskata 106 40 

Rosenfink 3 15 

Summa 2808 2084 

Totalt (25 jul-15 sep) 3460 2782 

75 

månaden var bland annat rastande vadare 

och rovfåglar av skiftande slag. Noteringar 

gjordes i blygsamma antal av mindre 

strandpipare, kustpipare, myrspov, kust- 

, spov- och småsnäppa (som mest 10 ex)

Tabell 3. 2006 års totala ringmärkning fördelat på arter, plats och månadsvis fångst. 

Hoburgen 2006 

Art Apr Maj Jun Jul Aug Sep Summa 

Sparvhök 1 1 7 9 

Lärkfalk 1 1 

Rapphöna 1 1 1 3 

Skogssnäppa 1 1 

Turkduva 1 1 

Gök 3 3 

Hornuggla 1 1 2 

Härfågel 1 1 

Göktyta 3 10 13 

Större hackspett 1 1 

Trädpiplärka 4 2 29 6 41 

Hussvala 

Gulärla 1 1 2 

Sädesärla 3 2 2 7 

Sidensvans 2 2 

Gärdsmyg 5 9 3 17 

Järnsparv 8 3 1 10 22 

Rödhake 38 29 4 321 392 

Näktergal 9 2 9 48 68 

Blåhake 19 1 20 

Svart rödstjärt 1 1 

Rödstjärt 4 59 1 60 19 143 

Buskskvätta 1 15 16 

Stenskvätta 1 1 2 9 1 14 

Koltrast 3 22 2 16 12 55 

Björktrast 4 10 2 16 

Taltrast 7 4 1 3 8 22 45 

Rödvingetrast 1 2 1 4 

Gräshoppsångare 5 1 6 

Sävsångare 15 15 

Kärrsångare 2 4 1 1 8 

Rörsångare 3 10 1 14 

Härmsångare 45 17 6 37 2 107 

Höksångare 13 4 4 13 34 

Ärtsångare 1 94 5 62 223 21 406 

Törnsångare 67 21 62 237 4 391 

Trädgårdssångare 27 3 421 20 471 

Svarthätta 12 37 3 1 29 38 120 

Grönsångare 1 3 94 98 

Gransångare 8 16 3 27 

Lövsångare 30 430 28 139 695 43 1365 

Kungsfågel 7 6 13 26 

Grå flugsnappare 11 3 74 7 95 

Mindre flugsnappare 2 2 

Halsbandsflugsnappare 9 1 31 41 

Svartvit flugsnappare 1 17 5 352 4 379 

Svartmes 1 1 14 16 

Blåmes 9 1 10 

Talgoxe 3 1 7 10 2 23 

Trädkrypare 1 1 

Törnskata 14 3 1 103 2 123 

Stare 2 2 

Bofink 26 11 8 1 3 49 

Bergfink 2 1 3 

Grönfink 1 4 2 15 2 24 

Steglits 

Grönsiska 1 1 2 

Hämpling 2 10 1 20 1 34 

Gråsiska 1 6 7 

Rosenfink 2 4 3 9 

Domherre 1 1 

Stenknäck 2 2 

Gulsparv 5 5 3 7 23 2 45 

Ortolansparv 1 1 

Sävsparv 1 1 1 3 

Summa 173 1017 129 378 2594 569 4860 

Antal arter 25 53 27 23 39 27 63 

76

Digrans 2006 

Art Apr Maj Jun Jul Aug Sep Summa Totalt 

Sparvhök 9 

Lärkfalk 1 

Rapphöna 3 

Skogssnäppa 1 

Turkduva 1 

Gök 3 

Hornuggla 2 

Härfågel 1 

Göktyta 13 

Större hackspett 1 

Trädpiplärka 41 

Hussvala 1 1 1 

Gulärla 2 

Sädesärla 7 

Sidensvans 2 

Gärdsmyg 1 3 4 21 

Järnsparv 1 1 23 

Rödhake 1 20 21 413 

Näktergal 2 1 1 4 72 

Blåhake 20 

Svart rödstjärt 1 

Rödstjärt 1 1 144 

Buskskvätta 16 

Stenskvätta 14 

Koltrast 3 1 1 1 6 61 

Björktrast 1 1 17 

Taltrast 1 1 2 47 

Rödvingetrast 4 

Gräshoppsångare 6 

Sävsångare 15 

Kärrsångare 1 2 3 11 

Rörsångare 14 

Härmsångare 7 1 1 3 12 119 

Höksångare 34 

Ärtsångare 1 1 407 

Törnsångare 1 1 392 

Trädgårdssångare 1 1 1 3 6 477 

Svarthätta 8 1 4 2 22 37 157 

Grönsångare 1 2 3 101 

Gransångare 1 2 3 30 

Lövsångare 15 36 13 64 1429 

Kungsfågel 1 1 27 

Grå flugsnappare 9 1 10 105 

Mindre flugsnappare 1 1 2 4 

Halsbandsflugsnappare 1 1 42 

Svartvit flugsnappare 1 1 380 

Svartmes 16 

Blåmes 2 1 3 13 

Talgoxe 4 1 1 6 29 

Trädkrypare 1 

Törnskata 1 1 124 

Stare 2 

Bofink 5 12 9 1 27 76 

Bergfink 3 

Grönfink 2 1 3 27 

Steglits 1 1 1 

Grönsiska 2 

Hämpling 34 

Gråsiska 7 

Rosenfink 3 1 4 13 

Domherre 1 1 2 

Stenknäck 2 

Gulsparv 1 1 46 

Ortolansparv 1 

Sävsparv 3 

Summa 2 74 7 58 41 51 233 5093 

Antal arter 2 25 7 8 14 9 32 65 

77

samt sandlöpare (minst 15 ex). Som mest 3 

myrsnäppor sågs i området Udden-Flisviken 

och så även 1 adult tuvsnäppa dem 8- 

10:e. 3 adulta kustlabbar observerades 

även där den 6:e. Torn-, och lärkfalk sågs 

regelbundet i socknen och även stenfalk 

noterades vid något tillfälle. Havsörn, 

fiskgjuse, ängshök och röd glada förekom 

i varierande utsträckning (både gamla 

och juvenila individer sågs åtminstone av 

de två sistnämnda) och höstens första blå 

kärrhök var en hane som sågs den 31:a. 1 

1K hane pilgrimsfalk sågs vid Rivet samma 

dag. Av aftonfalk noterades 1 2K hona vid 

Hoburgen 7:e och 1 2K hane vid Udden 

25:e. Två kaspiska trutar observerades 

vid Rivet, 1 2K den 5:e och 1 ad 25.8. En 

nattskärra fanns vid Digrans 22-23 och 1 

ex rödstrupig piplärka höll till vid Rivet 

30:e. Upp till två turkduvor sågs i socknen 

(vid Sippmanne) lite då och då. De raraste 

fynden under månaden var 1 1K citronärla 

vid Udden 17:e och 1 vitnäbbad islom i 

vinterdräkt vid Rivet den 31:a. 

September 

Fram till säsongsavslutningen den 16: 

e dominerades månaden till stor del av 

mulet och regnigt väder med en hel del 

blåst. Dock fanns det även lugna och klara 

dagar. Dimman var mycket utbredd 12-15: 

e. Vindar från S till VNV var allenarådande 

under perioden, förutom de två sista 

dagarna då det var svag-måttlig vind från 

ostsektorn. Temperaturer mellan 12 och 

23°C antecknades i dagsrapporterna. 

Ringmärkningen fick läggas på is den 4- 

5 och 7:e på grund av otjänlig väderlek. 

Den 16:e plockades näten ner för året vid 

Hoburgen och i Digrans. 

Under perioden ringmärktes 569 fåglar (923) 

av 27 arter (37) och högsta dagssumma var 

217 fåglar den 15:e. Hösten gjorde verkligen 

sitt intåg dessa dagar genom bland annat 

7 sparvhök (1), 321 rödhake (210) och 10 

järnsparv (5). De 43 lövsångarna var klart 

färre än i fjol (254), och samma tendens 

78 

gällde 22 taltrast (47), 13 kungsfågel (126), 

19 rödstjärt (52), 7 grå flugsnappare (19) 

och 4 svartvit flugsnappare (31). En av få 

arter som vände trenden uppåt var gök med 

3 ex (0). Annars förekom bara marginella 

skillnader i antalen jämfört med 2005. 

Som kuriosa kan nämnas att en mindre 

flugsnappare ringmärktes i Digrans samma 

period. 

Den dystra fångststatistiken uppvägdes inte 

direkt av fågelobservationerna i övrigt. I 

mångt och mycket påminde september till 

stor del om augusti, dvs. sparsamt med de 

ovan nämnda vadararterna och rovfåglarna. 

Allt eftersom dagarna led noterades enstaka 

trädlärkor, rödstrupiga piplärkor och 

lappsparvar. Tre pilgrimsfalkar sträckte 

ut från Hoburgen; 1 1K den 7:e, 1 ad 9: 

e och 1 ad hona 14:e. 1 1K aftonfalk 

upptäcktes den 12:e och sågs även den 

14-15 i området Muskmyr-Digrans. 1 1K 

stängshök (obestämd stäpp- eller ängshök) 

observerades i Dalen och vid Hoburgen 

4 repektive 6:e. 1 kustlabb sågs vid 

Hoburgen 8:e och den 12:e passerade 1 1K 

fjällabb mot norr. 1 kaspisk trut noterades 

på samma lokal den 8:e. Bland andra 

ögonbrynshöjare kan även en honfärgad 

bändelkorsnäbb den 12:e och en albino 

storskarv den 16:e nämnas. Hos normalt 

udda arter för Sundre socken noterades: 1 

nötväcka i Digrans 7 och 12:e samt minst 

10 brunand vid Hoburgen den 10:e. 

Återfynd 

Tio av oss märkta fåglar, har rapporterats 

återfunna under året. En sparvhök avled 

efter att ha flugit mot ett fönster den 18 

mars 2006 i Loire, Frankrike. Den var 

ringmärkt 7 september, 2004 som 1K 

hane. En rödhake märktes 12 september 

2006 och kontrollerades 23 dagar senare, 

den 5 oktober vid Torhamns fågelstation 

i Blekinge. I Frankrike jagas det trast, det 

fick i alla fall den björktrast erfara som föll 

för bössan den 23 december 2005. Den var 

märkt som gammal hona sista maj 2004.

Tabell 4. Egna kontroller. 

Art 2001 2002 2003 2004 2005 Summa 

Bofink 3 3 

Grönfink 2 2 

Gulsparv 1 2 6 9 

Gärdssmyg 1 1 

Hämpling 1 1 



Koltrast 2 2 

Lövsångare 3 6 9 

Stare 1 1 

Sädesärla 2 2 

Talgoxe 2 2 

Törnsångare 1 1 2 


Summa 1 1 3 3 30 38 

Även en taltrast gick samma öde till mötes 

den 21 oktober 2006, den var märkt som 

ungfågel den 25 augusti 2006. En av 56 

starar som märktes den 14 augusti 2005 

flög den 21 maj 2006 in i ett av fönstren 

i Pavikens fågeltorn, varvid ringen kunde 

avläsas. Fågeln piggnade sedan till och 

släpptes, den häckade tydligen i ett hål i en 

av hörnstolparna i tornet. Sävsångare är 

ingen vanlig art för oss i fångsten, blott 161 

märkta sedan 1999. Än ovanligare är det då 

med återfynd, dock så märktes en ungfågel 

den 18 augusti 2006, kontrollerades 

sedan av ringmärkare 9 dagar senare den 

27 augusti i västra delen av Ungern vid 

Balatonsjöns sydvästra hörn. Fågeln hade 

under sin nio dagars flyttning flugit 114 mil 

och då tappat 2 gram i vikt. 

79 

En lövsångare märktes den 2 maj 2005 

avled då den flög mot en fönsterruta den 

9 juni 2006 i Tibro, Västergötland. Hela 

tre ärtsångare har återfunnits; En ungfågel 

som märktes den 5 augusti 2004 fångades 

den 10 maj 2006 på Utklippan, Blekinge. 

En ärtsångare märktes som ungfågel den 

9 september 1998 och kontrollerades som 

häckande hane, av ringmärkare den 12 

juni 2006 på Landsort, Sörmland. Fågeln 

var vid kontrolltillfället minst 7 år och 278 

dagar gammal, vilket torde vara världens 

äldsta ärtsångare! Förflyttade sig 64 mil 

på 10 dagar gjorde den ärtsångare som 

märktes den 24 augusti 2005 och som sedan 

kontrollerades den 3 september en liten bit 

norr om Warszawa, Polen av ringmärkare.

Diagram 1. Antal fångade halsbandsflugsnappare per år (nymärkningar och kontroller). 

Främmande kontroller 

Under året fångades 13 fåglar med 

främmande ringar. Av dessa kunde en 

lövsångare med italiensk och en svartvit 

flugsnappare med finsk ring kontrolleras. Av 

de 11 svenska var 10 halsbandsflugsnappare 

och en svartvit flugsnappare, samtliga 

märkta i holkar några mil norr om Sundre. 

Dessutom har det under året kommit in 

fynddata för tidigare gjorda kontroller, en 

lövsångare som kontrollerades av oss 10 

maj 2000 med italiensk ring hade märkts 

10 dagar tidigare på ön Ventotene utanför 

Neapel, ett avstånd på 1825 km. 

Egna kontroller 

Under 2006 kontrollerades totalt 350 

fåglar märkta av oss, vid både Hoburgen 

och Digrans, av dessa hade 38 fåglar 

mer än 6 månader mellan märknings- 

och kontrolltillfället. Äldst av dessa var 

80 

en törnsångarhona som märktes den 

22 maj 2001, som minst 2 år eller äldre, 

hon kontrollerades den 20 maj 2006 och 

var vid kontrolltillfället alltså minst 7 år 

gammal! Detta är världens äldsta kända 

törnsångare. Även en gulsparv med hög 

ålder kontrollerades. Den märktes som 

årsunge 24 juli 2002 och kontrollerades 

tre gånger under våren 2006 som gammal 

hanne, och var alltså 4 år gammal. 

Övrigt 

Under året fortsatte den inventering av 

stenskvätta som påbörjades år 2002. 

Inventeringsrundan är knuten till 

ringmärkningsområdet vid Hoburgen och 

gjordes en gång i veckan under ordinarie 

vårsäsong. Resultatet har ännu inte 

sammanställts men kommer att publiceras 

så småningom.

Publik verksamhet 

Fågelstationen besöks årligen av ett stort 

antal personer. Antalet har tenderat att öka 

i och med att vi numera syns mer publikt i 

och med vår utställning om ringmärkning 

i Naturum, Vamlingbo. Även hemsidan 

besöks av ett stort antal personer. 

Slutord 

Ringmärkningsverksamheten har nu pågått 

i 31 år. Totalt har nu 181 139 fåglar av 150 

arter (154 taxon) försetts med ring i Sundre 

under dessa år. Detta år deltog 47 personer 

aktivt i verksamheten. Flera av dessa deltog 

både vår och höst. Föreningens intäkter 

bygger huvudsakligen på medlemsavgifter 

och det verksamhetsstöd personalen betalar 

då de hjälper till vid ringmärkningen. 

Verksamhetsstödet avskaffades under 

hösten då Djurens vänner bidrog med ett 

ekonomiskt bidrag. 

Halsbandsflugsnappare. FOTO: MÅRTEN HJERNQUIST 

81 

Ett tack riktas till familjen Axelsson som 

ställt sitt hus i Digrans till vårt förfogande. 

Även tack till Sune Jacobsson och Einar 

Johansson som har hjälpt oss med mycket 

praktiskt. Keges Grosshandel AB och 

Hoas Hantverk HB tackas för sponsring 

under året och Göran Forsberg tackas för 

sitt fortsatta arbete med Sundregruppens 

hemsida. 

Sundregruppen 

623 30 Burgsvik 

e-post: sundregruppen@tele2.se 

Hemsida: www.sundrefagelstation.se

Exkursionsrapporter 

Vinterexkursion till Näsudden den 28 januari 

Efter en av de mildaste vintrarna i 

mannaminne hade vädret senaste veckan 

slagit om till minusgrader, snöfall och hårda 

nordanvindar. Sju stronga fågelskådare 

mötte trots vädret upp ute på udden. Vi 

började med att åka ut mot Bodudd, vägarna 

var dock blockerade av höga snödrivor 

inblåsta från omgivande åkrar, som istället 

var snöfria. Det blev att traska ut mot 

udden i sydväst. Väl ute vid Bodudd möttes 

vi av ökande sydvästvindar med fuktigt 

snöfall. Genom snöyran upptäcktes sex 

födosökande snösparvar i tångbankarna. 

Här fanns också några bläsänder, två starar 

samt två steglits och vid Storgrunn sågs en 

gravand. 

Östergarnslandet den 18 februari 

En söndagsmorgon i mitten av 

februari sammanstrålade 16 sjöfågelsugna 

skådare i Herrviks hamn. De taggiga, grå 

skyarna jagade varann över en blyfärgad 

östgotländsk vinterhimmel, där ljusdunklet 

interfolierades av snabba, flämtande 

ljusblixtar, diskreta explosioner av 

hoppingivande solsken, vilka reflekterades 

i snödrivor och knastrande isfläckar på 

hamnpiren. Det knarrade och krasade 

mäktigt i snöskaren när den grosshandlande 

exkursionsledaren Tord Lantz angjorde 

hamnen i sitt kalkdammsfärgade ökenskepp. 

Äventyret kunde börja! 

I hamnbassängen och vattnet strax utanför 

dominerades ankkoncentrationen av vigg, 

drygt 200, med inslag av ca 75 bergand. 

Några osannolikt vackra storskrakar gled 

82 

Storgrunn hade så när som på två meter fått 

landkontakt med Lillgrunn, men just där 

var det på grund av det höga vattenståndet 

ordentligt djupt. Vi vandrade nu vidare 

längs södra strandens buskmarker. Vid 

en tångbank ute på isen upptäcktes en 

övervintrande taltrast. I ett buskage längre 

bort knäppte en rödhake. Vi gick sedan 

tillbaka till bilarna för välbehövlig fika. 

En tur österut för avspaning av Langård 

gav endast en subadult havsörn och en del 

gräsand. Eftersom snöandet återigen tilltog 

i styrka avslutades nu denna i sanning 

vintriga utflykt, som leddes av 

Jörgen Petersson 

omkring och visade upp sig i sina läckert 

aprikosfärgade söndagsblad. Lite längre ut 

på redden sågs ett antal granna alfåglar och 

någon sjöorre. På håll siktade vi en subadult 

havsörn på vingarna. 

En snabb rokad förde oss till den klassiska 

fågellokalen Kuppen, där vi under 

exkursionsledarens sakkunniga guidning 

under halvannan timme begick såväl seriös 

skådning som, inte mindre seriöst, fikaintag. 

Här var anksortimentet större och det 

noterades såväl rastande vigg, bergand 

och ejder som förbiflygande knipa, svärta, 

sjöorre, småskrake, smålom, storlom och 

skäggdopping. Därtill kunde vi i tubarna 

avnjuta två inbördes sociala havsörnar ute 

på Östergarnsholm. Läckert, GOF höll 

stilen!

Via klassisk asiatisk kalanderlärkerastmark 

och den fantasieggande, närmast 

bergmanskt scenografiska Sysneudd 

fortsatte konvojen ner till Sysne fiskeläge i 

Sandviken. Trots kyligt vintrig inramning 

kunde man faktiskt ana sommarens 

doftspår av röikt fljundre och glasspinnar 

i denna genuina miljö. Bukten var nästan 

till bristningsgränsen fylld av dykänder! 

Minst 150 viggar och drygt 300 bergänder 

dominerade, förstås, men ett drygt dussin 

alfåglar, ett knappt dussin knipor, ett par 

skäggdoppingar och en nästan onödigt 

vacker salskrakshane höjde temperaturen 

ytterligare några grader. Hetast blev det, 

dock, då två sånglärkor visade att de insåg, 

hur man gör intryck på vakna skådare. 

Deras muntra tillrop under överflygningen 

utlöste närmast extatiska reaktioner från 

gruppen! 

Härvid upplöstes exkursionen, formellt. 

Några av oss återvände norrut och 

samlades i grosshandlarens trädgård, för 

att i någon mån syna hans imponerande 

tomtlista. Resultat blev ytterligare några 

muntra vårlärkor samt, inte mindre tungt, 

ett synnerligen välsorterat eftermiddagsfika. 

Klintehamn, Västergarn & Paviken den 11 mars 

I programmet utlovades att ”våren 

skulle knacka på dörren med grågäss, 

gravänder och strandpipare”. Det visade 

sig att exkursionsledarna kunde infria det 

utlovade löftet med råge, men den som 

kan sitt Gotland vet att våren här är en 

lömsk historia så man vet aldrig förrän 

efteråt hur det skall gå. Det kom hela 

27 vårystra skådare till samlingen vid 

Karlsökajen i Klintehamn och redan vid de 

inledande orden ropade Ola Wizén (alltid 

lika skarpögd) ut åtta nordsträckande 

stjärtänder. Vi fattade sedan posto ute vid 

kajhörnet och kunde spana av vikarna ut 

mot Vivesholm samt havet och in över 

Sandboviken. Vi hade knappt fått ordning 

83 

När detta smakade som bäst gick larmet i 

referentens telefon! Det var bara att ställa 

sig upp och utropa: “drick ur, nu drar vi, 

sibjärn i Flisviken!” Ingen tvekan, ingen 

tövan, fullt ös. Gutar kan! Efter tio mil 

på gotländska vintervägar och någon 

halvtimmes travande över strandängar och 

stenvast hängdes klenoden in och lyckan var 

total. Vi träffade t.o.m. själve ordföranden i 

GOF på lokalen. Halleluja! 

Jag är obotlig västgöte men lika obotlig 

sommargotlänning, det senare sedan drygt 

30 år. Efter ett formellt sammanträde i 

Karlsöklubben i Visby förlängde jag min 

gotlandsvistelse över söndagen, för att 

kunna deltaga i GOF:s exkursion. En 

självklar prioritering! När jag kom hem och 

rapporterade sibjärn, tyckte de lokala Vgkamraterna 

att jag hade haft en osannolik 

tur. Tur? Tur hade över huvud taget inte 

med detta att göra! 

Åke Anderson 

evig medlem i GOF 

på tubkikarna när det var dags igen, åter 

Ola. Det var nu dags för en ung vitnäbbad 

islom som sakta passerade mot nordväst 

över Vivesholm. Tyvärr flög den bortåt och 

alla hann inte med, men det gav definitivt 

mersmak och nu skärpte alla blicken. 

Vi noterade nu några av de utlovade 

vårarterna; grågäss, gravänder, större 

strandpipare och strandskator. Men det 

fanns även en del vintergäster, bland annat 

tolv vackra salskrakar som låg och fiskade 

i viken. Plötsligt hojtades det igen och nu 

kom en ung pilgrimsfalkhona jagande över 

strandängen ute på Vivesholm. Lyckligtvis 

satte den sig snällt på strandvallen och 

vi kunde njuta av den i tubkikarna. En

gammal havsörn jagade upp alla fåglar 

inne i Sandboviken och vi kunde konstatera 

att drygt 170 gråhägrar hade lyckats 

övervintra. Mäktig syn. 

Dags att röra på sig så vi vandrade in längs 

kanten och spanade av Klinteviken med 

dess vassar. Som vanligt låg en rejäl flock 

med viggar och myste i vårsolen. Några 

bergänder och en hel del brunänder sågs 

också, liksom det ”ordinarie” övervintrande 

snatterandparet. Efter lite spanande hittades 

fyra smådoppingar inne i vasskanten. Alltid 

lika diskreta! Innan vi lämnade lokalen drog 

en ung blå kärrhök förbi över den norra 

vassen. Vi styrde nu kosan mot Västergarn 

där en av exkursionsledarna utlovade fika i 

lä och vårsol! 

Väl framme i Västergarns hamn kunde 

förstås inte undertecknad hålla sig utan 

anbefallde ”stående” fika kombinerad med 

spaning över viken. Hälften av gruppen 

accepterade, medan den andra hälften klokt 

Exkursionen i Klintehamn den 11 mars. Här kollar deltagarna på smådoppingar, 

snatteränder och en blå kärrhök. FOTO: MÅNS HJERNQUIST 

84 

nog intog myslä och sol vid fiskebodarna. 

Det visade sig att lokalen inte hade några 

nya primörer att erbjuda, endast repriser 

förutom två ängspiplärkor som lockade 

innan de drog vidare. När näringsdepåerna 

fyllts tog gruppen en stärkande promenad 

upp genom samhället och längs Paåns 

stränder till Paviken. På grund av tidigare 

och nuvarande vattennivå kunde vi inte 

komma hela vägen, utan tog en liten omväg 

upp till sjön. Längs ån kunde vi notera 

järnsparv, nötväcka, grönsiska, stjärtmes 

och mindre hackspett. Väl framme vid 

Paviken kunde en ung bläsgås läggas till 

dagens arter. Dessutom fanns det förstås en 

hel del brunänder, viggar, sothöns, grågäss 

och fiskande storskarvar. Gruppen kände 

sig nu nöjda med dagen och vi vandrade 

åter mot hamnen och bilarna efter väl 

förrättat skådande. Ledde det hela gjorde 

Måns Hjernquist och Per Smitterberg. 

Noterade gjorde 

Per Smitterberg

Verksamhetsberättelse 2006 

Gotlands Ornitologiska Förening 

VÅRVINTERN VAR PRÄGLAD av vinterväder 

med obruten snö och kyla från i 

stort årsskiftet fram till slutet av mars. 

Sommarvädret höll också i sig länge, hela 

hösten var varm och sommarlik för att i 

slutet bli mycket nederbördsrik. Silltruten, 

som var en av årets inventeringsarter visade 

sig åter ha en god stam på Gotland. Arten 

har ökat, preliminära siffror tyder på 

att det är nära 1970-talets nivå och även 

ungproduktionen denna säsong var mycket 

god. Den sena våren innebar att många 

insektsätande tättingar fick det svårare att 

lyckas med häckningen. 

En hel del oljeskadade alfåglar 

uppmärksammades i början av december. 

Dessvärre en normal företeelse. Dvärguven 

som höll till i Östergarn från början av juni 

till augusti var en av årets mest spännande 

besökande fåglar. 

Föreningens ekonomi har stärkts och det 

ser ljust ut för åren framöver. Under året 

85 

gjorde GOF boken Fåglarnas Gotland - en 

guide som gavs ut i slutet av sommaren. 

Föreningen har även, sedan i år en hemsida, 

för första gången i historien. 

Funktionärer 

Föreningens styrelse har under det 

gångna året bestått av Måns Hjernquist 

(ordförande), Björn Lilja (vice ordförande), 

Tomas Johansson (sekreterare), Tommy 

Lindberg (kassör) och Marie Jacobsson, 

Sten Wikström, Tord Lantz och Jörgen 

Petersson. 

Som revisorer har Stellan Hedgren och Lars- 

Åke Pettersson fungerat med Lisen Hallgren 

och Per Smitterberg som suppleanter. 

Valberedningen har bestått av Magnus 

Martinsson och Ola Wizén. 

Den av styrelsen utsedda regionala 

rapportkommittén (rrk) har bestått av 

Björn Lilja (sammankallande), Tord Lantz, 

Magnus Martinsson, Bimbi Ollberg. 

FOTO: MÅNS HJERNQUIST

Sammanträden 

Styrelsen har under det gångna året haft 11 

protokollförda sammanträden (inklusive 

årsmötet). Därutöver har vi bl.a. haft två 

”programmakarmöten”. 

Medlemsantal 

Föreningen hade vid årets slut 611 (597) 

medlemmar/prenumeranter, varav 73 

(71) familjemedlemmar och 40 (40) 

ständiga medlemmar. Dessutom sker ett 

tidningsutbyte med 19 (19) föreningar. 

Siffror inom parantes anger antalen för 

2005. Antalet medlemmar ökar och vi 

hoppas att den trenden fortsätter. 

Tidskriften 

Föreningens tidskrift Bläcku har under året 

redigerats av Måns Hjernquist. Som vanligt 

omfattades årgången av fyra nummer, 

varav två programblad. Under året har 

kostnaderna för utgivningen av Bläcku 

minskat genom tekniska förändringar. 

Därtill kommer Bläcku framöver ges ut i 

fyrfärg i både höst- och vårnummer, vilket 

varit önskvärt. Därmed kommer tidskriften 

bli mer tilltalande framöver samtidigt som 

kostnaderna minskar. Det ökade antalet 

medlemmar och de minskade kostnaderna 

för utgivningen av Bläcku har bidragit till 

föreningens förbättrade ekonomi. 

Programverksamhet 

Under 2006 anordnade föreningen ett 

stort antal exkursioner till olika delar av 

ön. Inneträffar har arrangerats i salar på 

Högskolan och i lokal på Visborgsgatan. 

Nedan följer samtliga programpunkter. 

Vår: 

Norra Gotland den 22 januari, Snoderviken 

den 19 februari, Faludden 12 mars, Blåhäll 

den 26 mars, Hoburgen den 9 april och 

Östergarn den 22 april. Fågelskådningens 

dag genomfördes i Lausviken den 14 maj. 

Vid fyra kvällar under maj ordnade vi 

”After job-exkursioner” till olika platser. 

Fredag den 9 juni nattlyssning i Roma. 

Höst: 

86 

Hablingbokusten den 9 juli, Fårö den 30 

juli, Stockviken/Faludden/Muskmyr den 

13 augusti, Hoburgen den 10 september, 

Lausviken den 24 september, Asunden 

den 22 oktober, Hummelbosholm den 

5 november och Visby på annandagen 

den 26 december. Dessutom anordnade 

vi exkursioner i samband med European 

Birdwatch day under helgen 30/9-1/10. 

Vi genomförde också en resa till Västkusten 

och Skåne, där två skådarfyllda minibussar 

reste iväg mellan den 31 augusti till den 3 

september. 

Inneträffar: 

Snabbkurs i Rapportsystemet Svalan 

den 7 februari. En trevlig programpunkt 

blev den asiatiska aftonen vi ordnade 

på Visborgsgatan fredagskvällen den 24 

november. God österländsk mat & dryck 

och visning av bilder från fjärran öster! 

Den 5 december höll Magnus Martinsson 

ett föredrag med bildvisning, om den 

svenska fjällen, som ett samarrangemang 

med Naturskyddsföreningen på Gotland. 

Den 13 december hölls traditionellt 

medlemmarnas bildkväll och Luciafika. 

Den 20 december kom Daniel Rosengren 

till Gotland och visade bilder från sin resa 

från Nordkap till Afrika. 

Följande personer har under året varit 

exkursionsledare och/eller föredragshållare: 

Tommy Lindberg, Fredrik Gustafsson, 

Stellan Hedgren, Tord Lantz, Johan Träff, 

Björn Lilja, Magnus Martinsson, Sivert 

Söderlund, Daniel Rosengren, Tomas 

Johansson, Måns Hjernquist, Bimbi 

Ollberg, Sten Wikström, Jörgen Petersson, 

Per Smitterberg, Marie Jacobsson och Jim 

Sundberg. Tack! 

Fågelskydd 

Under 2006 inventerades silltrut och 

storskarv på Gotland, arterna var utsedda 

av SOF till riksinventeringsarter. Resultat 

kommer att redovisas i Bläcku framöver. 

Preliminära siffror tyder på en ökning 

av bägge arterna, om än marginellt hos 

skarven.

Efter lång tids frånvaro har havsörnen åter en stam på Gotland. 

Här en 3K havsörnshanne. FOTO: JAN-ERIC HÄGERROTH 

87

Fyraårig kungsörnshanne. GOF arrangerar kungsörnsymposium 2007. 


GOF har varit representerade vid 

Länsstyrelsens naturvårdsråd. Föreningens 

representant i kommunens miljöråd har 

varit Fredrik Gustafsson. Den 20 december 

deltog GOF i ett möte om oljeskadade 

fåglar som Länsstyrelsen bjudit till. GOF 

har svarat på flera remisser, i vanlig ordning. 

Provtäkten i Bunge, som Nordkalk sökt 

om beviljades och påbörjades, trots starka 

naturvårdsargument mot. GOF lämnade 

synpunkter på detta i ett tidigare skede. 

Just nu behandlas ansökan av den stora 

brytningen i detta värdefulla naturområde. 

Nationella kontakter 

Styrelsen har haft kontakter med SOF i 

olika frågor. GOF var representerat vid 

SOF´s årsmöte i Halland genom Måns 

Hjernquist och Jens Berkler. 

Projekt 

Bokprojektet Fåglarnas Gotland - en 

guide avslutades och lokalguiden gavs ut 

i slutet av sommaren. Framställningen av 

boken har skett i samarbete med Karin 

Åström och arbetet fungerade mycket bra 

och tidsschemat hölls. Boken har blivit 

88 

mycket väl bemött och recenserats i diverse 

sammanhang i enbart positiva ordalag. Bl.a. 

berättade och tipsade ägaren av BOKIA i 

Visby om boken i TV (Gotlandskanalen). 

Vi har också märkt stor uppskattning hos 

medlemmar och andra som köpt boken. 

Upplagan är 3000 ex och vid årsskiftet hade 

ungefär hälften sålts. Med erfarenheterna 

från denna produktion är nya projekt inte 

bara lockande men även möjliga! 

Hemsidan www.blacku.se startades under 

året och det arbetet sköttes av Mårten 

Hjernquist som också varit webmaster. 

Bland annat har vi nu kunnat sprida 

information om föreningen och gotländskt 

fågelliv. Och presentera styrelsen och dess 

arbete litet närmare. Det är även genom 

hemsidan vi säljer boken i huvudsak. 

Besöksstatistiken är mycket god och visar 

att hemsidan är viktig för föreningen i 

framtiden. Se artikel i Bläcku nr 3 2006 för 

mer information. 

Föreningen sökte även lokala 

naturvårdspengar och Länsstyrelsen 

beviljade ett stöd för att öka intresset 

och engagemanget för fåglar och natur 

på Gotland genom guideverksamhet till

Havsörn, silltrut och storskarv - tre arter det går bra för. Storskarven riksinventerades 

under 2006 och det svenska beståndet uppgick till knappt 44 000 par. Gotland har det 

största beståndet av alla landskap med drygt 7 600 par. De två största kolonierna i 

landet finns även på Gotland, vid Karlsöarna och Laus holmar. Silltruten inventerades 

också och preliminära resultat visar att Gotlandsbeståndet har fördubblats sedan början 

av 1990-talet. FOTO: MÅNS HJERNQUIST & STEVE DAHLFORS 

allmänheten. Projektet påbörjades under 

året och ska avslutas 2009. En utförligare 

beskrivning kommer i Bäcku framöver. 

2007 kommer ett nationellt 

kungsörnsymposium anordnas på 

Gotland med GOF och Länsstyrelsen som 

arrangörer. Planeringen av detta påbörjades 

under hösten. 

Vindkraftsproblematiken har blivit mer 

aktuell. GOF har därför påbörjat samtal 

och planering kring en inventering/studie 

i samarbete med bl.a. SOF. Det är mycket 

angeläget att få en bättre bild av hur många 

örnar som dör genom vindkraftskollisioner. 

Sådana studier finns från många andra 

länder, ofta med dystra resultat, men ännu 

har ingen sådan undersökning gjorts i 

Sverige. 

Försäljning 

Jörgen Petersson har även i år på ett 

förtjänstfullt sätt ansvarat för föreningens 

försäljning av tröjor, dekaler och vykort vid 

våra exkursioner och inneträffar. Dessutom 

sker en del av försäljningen numera genom 

hemsidan, framför allt är det beställningar 

av boken. 

89 

Gotlandssvararen 

Föreningens telefonsvarare för aktuella 

fågelobsar och föreningsinformation har 

varit igång hela året, och Tommy Lindberg 

har ansvarat för denna goda service. 

Tack 

Ett stort tack till alla som engagerat sig i 

föreningen på olika sätt! Genom bidrag 

till tidskriften, engagemang och hjälp 

vid exkursioner och inneträffar lever 

föreningen. Utan er hade verksamheten 

varit liten! Vi är också mycket tacksamma 

för alla samtal, tips, funderingar och 

synpunkter som kommer till oss. Fortsätt 

med det! 

Och tack till alla som deltagit i bokprojektet. 

Ett särskilt tack går till Per Smitterberg och 

Karin Åström för sina insatser i Fåglarnas 

Gotland och till Mårten Hjernquist som 

byggde och skötte hemsidan! 

Januari 2007 

Styrelsen

Balansräkning 

Tillgångar 

Postgirot 133 909,43 

Handkassa 2 497,00 

Fordringar 22 120,00 

158 526,43 

Skulder och eget kapital 

Föredrag Kap till Kap 3 598,00 

Annons Fågelvännen 1 250,00 

Porto Bläcku 3-4 2006 5 091,00 

Medlemssavgift 2007 3 375,00 

Hyra lokal inneträffar 1 550,00 

Tidigare års överskott 81 903,02 

Årets överskott 61 768,41 143 671,43 

158 526,43 

Resultaträkning 

Intäkter 

Ingående balans 

Medlemsavgifter 2006 29 855,00 

Medlemsavgifter 2007 53 630,00 83 485,00 

Gåvor 1 776,50 

Övrigt 

Försäljning 6 367,00 

Saminköp Sundregruppen 1 945,00 

Intäkter exkursioner 568,00 

Personliga lån 50 000,00 

Intäkter Fåglarnas Gotland 442 742,41 501 622,41 

586 883,91 

Utgifter 

Bläcku 59 985,00 

Porto 9 947,00 

Gotlandssvararen 2 440,00 

Kostnader inneträffar/exkursioner 7 780,00 

Utgifter Fåglarnas Gotland 387 124,00 

Övriga utgifter 

Lösning av personliga lån 50 000,00 

Kuvert 2 040,00 

SOF’s årsmöte 2 840,00 

Skrivarkasett 427,00 

Plusgiro avgifter 587,50 

Saminköp Sundregruppen 1 945,00 57 839,50 

Årets överskott 61 768,41 

586 883,91 

90

Guding en stilla majdag. FOTO: MÅNS HJERNQUIST 

Gök. Snart är den här! FOTO: PER SMITTERBERG 

91

Nya Stadgar 

Årsmötet den 27 februari 2007 samt nästföljande föreningsmöte 

den 13 mars beslutade om nya stadgar enligt förslag från styrelsen. 

Här publiceras de nya stadgarna. 

Styrelsen 

Stadgar för Gotlands Ornitologiska Förening 

§ 1 

Gotlands Ornitologiska Förening, (GOF) är en ideell förening. Föreningen har som ändamål 

att verka för att bevara ett rikt fågelliv och ökad kunskap om den gotländska fågelfaunan samt 

att bland allmänheten sprida intresse för ornitologi och naturskydd. Föreningen vill förverkliga 

denna målsättning bland annat genom att: 

• verka för fågelforskning och fågelskydd. 

• med sakkunskap hjälpa myndigheter och organisationer i behandling av ornitologiskt 

betydelsefulla naturskyddsfrågor. 

• utge tidskriften Bläcku. 

• på andra sätt informera om och propagera för föreningens verksamhet och åsikter 

• arrangera exkursioner och sammankomster 

§ 2 

Föreningen utgör en regionalavdelning av Sveriges Ornitologiska Förening (SOF). Föreningen 

får företräda SOF på uppdrag av dennas styrelse. 

§ 3 

Medlem i föreningen blir den som betalar en årlig medlemsavgift. Medlem kan genom att betala 

in en särskild avgift få ständigt medlemskap, detta gäller endast fysiska personer. Person som 

förtjänstfullt varit verksam inom föreningen eller på annat sätt påtagligt främjat föreningen 

kan av styrelsen eller årsmötet utses till hedersmedlem. Medlesavgiftens storlek fastställs av 

årsmötet. Medlem får föreningens tidskrift utan ytterligare avgift. 

§ 4 

Föreningens angelägenheter handhas av styrelsen, som består av sju ledamöter. Varje år väljs 

tre ledamöter för en tid av två år. Föreningens ordförande, tillika ordförande i styrelsen, väljs 

av årsmötet för en tid av ett år. Styrelsen utser inom sig vice ordförande, sekreterare och kassör 

samt inom eller utom sig övriga funktionärer. Funktionär som kallas till styrelsesammanträde, 

men inte är medlem av styrelsen, deltar i styrelsens överläggningar men inte i dess beslut. 

Styrelsen har sitt säte i Visby. Föreningens firma tecknas var för sig av ordförande och kassör. 

§ 5 

Styrelsen sammanträder då ordföranden eller minst tre styrelseledamöter så bestämmer. 

Styrelsen är beslutsmässig om samtliga ledamöter kallas till sammanträdet och minst fyra är 

närvarande. Sammanträden ska protokollföras och vid avvikande mening ska dessa antecknas i 

protokollet. 

92

§ 6 

Verksamhetsåret och räkenskapsåret omfattar kalenderår. Styrelsens arbetsår omfattar tiden 

från årsmötet till och med årsmötet påföljande år. Styrelsen ska tillhandahålla revisorerna 

föreningens räkenskaper och verksamhetsberättelse för revision av förvaltningen för det senaste 

räkenskapsåret senast den första februari. 

§ 7 

Styrelsens förvaltning och räkenskaper ska granskas av två revisorer. För dessa ska det finnas 

en suppleant för varje. Revisorer och deras suppleanter utses av årsmötet för tiden fram till och 

med nästa årsmöte. Revisorerna ska senast en vecka före årsmötet avlämna revisionsberättelsen 

till styrelsen. 

§ 8 

Föreningen håller årsmöte i februari varje år. Extra föreningssammanträde ska hållas om 

styrelsens majoritet eller minst 25 medlemmar så påfordrar. Kallelse till årsmöte och extra 

föreningssammanträde ska ske senast två veckor före mötet. Endast i kallelse upptaget ärende 

får leda till beslut. 

§ 9 

Vid årsmötet ska följande ärenden behandlas: 

1. Val av mötesordförande. 

2. Val av mötessekreterare. 

3. Val av två justeringsmän, som jämte ordföranden ska justera mötesprotokollet. 

4. Fråga om mötet har utlysts på rätt sätt. 

5. Fastställande av dagordning. 

6. Styrelsens årsberättelse. 

7. Redovisning av räkenskaperna. 

8. Revisorernas berättelse. 

9. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen. 

10. Val av 

a) föreningens ordförande, tillika styrelsens ordförande, för en tid av ett år. 

b) övriga styrelseledamöter för en tid av två år. 

c) revisorer och revisorssuppleanter för en tid av ett år. 

d) Valberedning för en tid av ett år. 

11. Fastställande av årsavgift för nästkommande kalenderår. 

12. Behandling av förslag som väckts av styrelsen eller skriftligt motiverat förslag som 

väckts av medlem och som kommit styrelsen tillhanda i tid för att kunna publiceras i 

Bläcku nr 3 tillsammans med kallelsen till mötet 

§ 10 

Ändringar i dessa stadgar ska för att bli giltiga antas med två tredjedelars majoritet vid två 

på varandra följande föreningssammanträden, varav det ena ska vara ett ordinarie årsmöte. 

Föreningens stadgar ska även godkännas av SOF för att vara giltiga. 

§ 11 

Beslut om föreningens upplösning måste beslutas med två tredjedelars majoritet vid två på 

varandra följande föreningssammanträden, varav det ena ska vara ett ordinarie årsmöte. Om 

föreningen upplöses och upphör med sin verksamhet, ska föreningens tillgångar överlåtas till 

organisation eller institution som utses av årsmötet. 

93

Föreningsinformation 

Nattskärra! 

Rapportera alla observationer under 2007 

Årets riksinventeringsart i Sverige är nattskärra 

(och gråspett - men den arten finns inte på Gotland!) 

Under nätterna från slutet av maj till början av juli spelar nattskärrorna. 

Vi är mycket angelägna om alla observationer av nattskärra, fram för allt under 

sommartid. Hör eller ser du nattskärror så rapportera det till någon i styrelsen 

eller lägg in observationerna direkt på rapportsystemet på internet 

www.artportalen.se/birds 

Information finns även på vår hemsida, där man även kan lyssna på en ljudfil 

med nattskärrans läte, www.blacku.se 

Styrelsen 

Nattskärran återkommer från övervintringsområdena i Afrika till Gotland i 

slutet av maj och flyttar iväg i augusti/september. 

Arten häckar ofta i glesa litet torrare tallskogar men återfinns även i löv- och 

blandskogar. Det ska gärna finnas öppna ytor - som gläntor, myrar, hedar och 

hyggen. Nattskärran är nattaktiv och lever av insekter 

som den fångar i luften med sitt stora gap. 

Hanens spelläte är karaktäristiskt och hörs ofta på långt håll, 

ett långt torrt knarrande/spinnande rrrrrrrrrrrrrrrrrrrr 

som kan hålla på i flera timmar med kortare pauser. 

Under spelflykten kan även hanens vingklappande höras. 

94

Recensionsutdrag 

Fåglarnas Gotland - en guide 

Fåglarnas Gotland är en mycket tilltalande guide. Bokens författare, Per 

Smitterberg, är en av dem som känner Gotland allra bäst som fågellandskap. 

Det märks! 

Vår Fågelvärld 

Paper, colour separation and reproduction are all of high quality. This is absolutely an 

excellent site guide. Worth to buy also without any Swedish knowledge. 

Alula 

Gotlands Ornitologiska Förening har nämligen gett ut en fågelguide 

- en spiralinbunden liten goding till guide, som jag tror mig komma 

ha stor nytta och glädje av! 

Författaren Per Smitterberg har lyckats väl i sin strävan att uppfylla 

föreningens syfte, att öka kunskapen om Gotlands fåglar och att i 

förlängningen bevara öns rika fågelliv. 

Gotlands Allehanda 

Här berättas inbjudande om alla de speciella fågellokalerna som finns från 

Hoburgen i söder till Gotska sandön i norr och Holmudden i nordost. Det är 

vällovligt och ambitiöst och själva sammanställningen av lokalerna kan också 

bli en sporre för gotlänningarna att själva se sin ö i ett nytt perspektiv och hitta 

till ställen som aldrig tidigare besökts. 

Gotlands Tidningar 

Den som väntar på något gott väntar inte för länge och nu finns äntligen guiden till 

Gotlands fågellokaler. Det är Gotlands Ornitologiska Förening med Per Smitterberg i 

spetsen som skapat detta mästerverk. 

Natur på Gotland 

95

Boktips 

Boken om Östergarnsholm 

Hartmut Pauldrach 

Utkommer i maj och kan beställas nu! 

Det är märkligt att någon samlad 

framställning av allt som har hänt under 

århundradenas lopp på denna fantastiska ö 

inte har publicerats tidigare. Jag har försökt 

råda bot på det och under flera års tid ställt 

samman alla fakta som jag har kommit 

över om de olika epokerna, människorna 

och händelserna som har satt sin prägel på 

holmen. 

I boken redovisas fornborgen och dess 

historia. Där skildras betsedriften som 

pågick redan under den danska tiden. 

Fisket har varit mycket omfattande under 

flera hundra år. Det fanns åtminstone tre 

fiskelägen och ett 60-tal fiskebodar på 

Östergarnsholm. Fyrepoken har varat i 

hundrafemtio år och gör holmen till en av 

de mest intressanta fyrplatserna i Sverige. 

Även väderleksrapporteringen och diverse 

udda verksamheter och händelser skildras 

i boken och många människor kommer till 

tals. Bland annat har ett 30-tal strandningar 

ägt rum på och intill holmen mellan 1850 

och 1950. Hälften av dem var segelfartyg. 

Under första världskriget besköts den 

tyske minkryssaren Albatross rakt över 

holmen och minexplosioner skakade den 

gamla fyren. Under andra världskriget och 

det Kalla kriget som följde kom många 

flyktingar med båt till holmen där de togs 

omhand. Till och med ett flygplan anlände 

med en flykting. 

Naturligtvis får naturen och 

naturupplevelserna ett stort utrymme i 

boken. Ett bildgalleri i färg inleder boken. 

Holmens natur och djurliv skildras i utsökta 

färgbilder som Magnus Martinsson och 

96 

Ola Wizén har ställt till mitt förfogande. I 

ett kapitel om den sagolika holmen återges 

bland annat några förstagångsintryck (Per 

Arvid Säve, Erik Hägg m.fl.). Ett annat 

kapitel skildrar den karga vegetationen 

som under våren brukar explodera i ett 

hav av orkideer. Då möter man också ett 

fågelparadis som gör holmen till en omtyckt 

plats, inte minst för GOF’s återkommande 

exkursioner. Både äldre och nyare 

fågelobservationer redovisas inklusive 

historien om nunnestenskvättan (Ola 

Wizén) och hur man följde en rödhalsad 

gås med hjälp av modern teknik (Tord 

Lantz och Ola Wizén). 

Boken kan vara av intresse för alla 

fågelskådare, naturintresserade och andra 

som vill veta mer om människor och 

händelser som påverkat denna unika ö ute 

i Östersjön. 

Jag kan erbjuda Boken om Östergarnsholm, 

inbunden och rikt illustrerad med ca 200 

sidor, till det facila priset av 150 kr. Hör 

av er per telefon eller brev så kommer vi 

överens om leveransen, från slutet av maj. 

Hartmut Pauldrach 

Anga Boters 741 

623 72 Katthammarsvik 

Tel Gotland: 532 91 

Tel Stockholm: 08-38 65 86

FOTO: PER SMITTERBERG 

Kluringen 

Svaren 

1. Vilken art syns på bilden (nedan till vänster)? 

Sångsvan. 

2. När bildades GOF? 

Föreningen bildades 1974. 

3. Vilka fågelarter i Sverige har s.k. arenaspel? 

Tjäder, orre, brushane och dubbelbeckasin. 

4. Vilken fågel är talrikast på Gotland? 

Lövsångare och bofink med vardera ca 130 000 par. 

5. Hur stor yta av Gotland är fågelskyddad? 

0,3% av Gotlands landyta är fågelskyddad. 

6. Vilken art syns på bilden (till höger)? 

Skärpiplärka, nyss utflugen unge. 

Kluringen vilar ett tag nu! 

Sångsvan Skärpiplärka 

97 

FOTO: MÅNS HJERNQUIST

Försäljning 

På våra exkursioner kan du köpa GOF-produkter 

Boken Fåglarnas Gotland - en guide 

T-shirt och collegetröjor med GOF-loggan 

Bläckuomslagen som korrespondenskort 

Tyg- och klisterdekaler 

Besök även vår hemsida! 

Här finns nyheter, information och annat som rör fågellivet på Gotland. Här 

kan du även beställa boken och vissa andra GOF-grejer. 

www.blacku.se 

98

2007 nr 1 - Gotlands Ornitologiska Förening

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?