Teknik Med Drag - ATL

Omprövningens tid
Om fyra år är resultaten från ett spännande forskningsprojekt
på lantbruksuniversitetet klara. Det
handlar om vilken naturvård som är bäst för att slå
För dem som cementerat fast sig i det gamla är det inte
så lätt.
Då radions Naturbruk i början av april hade ett kritiskt
vakt om mångfalden i skogslandskapet.
inslag om artdatabanken ledde det till ett ramaskri och an-
Är det genom en massa små öar av reservat eller genom mälan till radionämnden. Poängen var att inventeringarna
att koncentrera insatserna på några få jättestora områden? har brister, arter på listan är i själva verket inte så sällsyn-
Ungefär samtidigt som resultaten är klara närmar sig ta.
målgången för dagens enorma satsningar på öar i skogs- Det där känns igen från Skogsstyrelsens rekordstora inlandskapet.ventering
av nyckelbiotoper, som visade sig vara betydligt
Antag att det visar sig vara fel väg. Då har vi cemente- fler än vad som antagits. Å andra sidan hittas sällsynta inrat
fast oss i något som är svårt att komma ifrån. Praktiskt sekter i områden helt utan nyckelbiotoper, vilket kan
går väl saker att ändra, om än det kostar på. Men värre är väcka en del frågetecken för systemet med så kallade sig-
att vi cementerar fast oss i tanken.
nalarter, som är grundbulten i inventeringen.
Det är inte lätt att ompröva och erkänna att man hade Att justera saker i efterhand är svårt både av praktiska
fel. Att byta åsikt är ju inte något glorifierat steg, fast skäl, men framför allt på grund av cementerade åsikter.
egentligen en rätt god egenskap.
I stället för att ompröva gamla sanningar är det enklare
att addera de gamla till de nya.
❚❚❚
Och ompröva lär vi få göra, speciellt inom miljöområdet
där vi drivna av tro och känslor först rusat iväg och fattat
en massa beslut, för att sedan låta forskarna börja ta fram
beslutsunderlag.
Dessutom är den kunskap som finns dåligt utnyttjad.
Lite längre fram i tidningen kan ni läsa om Lars Kardell,
landets första professor i miljöanpassat skogsbruk,
vilket borde ligga helt rätt i tiden, men det är inte någon
direkt efterfrågad kunskap. Gediget arbete med försök
och provytor är så långsiktigt och osexigt att det inte hinns
med när politiken svänger.
Det finns förvisso en del att säga om forskarvärlden
också. Om hur beroendet av anslag styr inriktningen och
om hur dålig den är på att nå ut med kunskapen.
❚❚❚
Nu börjar det ändå komma en del resultat.
Ett av de mest påfallande är att mångfalden inte kommer
av sig själv utan kräver aktiv skötsel.
En del behöver röjas och annat betas.
Träd behöver stå solbelysta för att insekterna ska trivas
och det görs försök med att lägga ut trädstammar för att
bli naturliga lågor.
För att återskapa ett någorlunda ursprungligt skogslandskap
behöver hänsyn tas till att elden förr regelbundet
drog genom skogarna.
Frågan är om pengar ska omfördelas från fler reservat
till skötsel.
Hittills är insatserna uniforma med en viss typ av åtgärder
oavsett vilken plats det gäller.
Ett forskningsprojekt från Skogforsk (som faktiskt ligger
ganska nära i tiden) delar upp Sverige i olika naturvårdsregioner.
Lite förenklat handlar det om att en viss
typ av natur är speciellt viktig att slå vakt om på västkusten,
en annan på östkusten och en tredje någon annanstans.
Sådär är det på område
efter område. Ny kunskap
kommer till och gamla sanningar
måste omprövas.
Pär Fornling, chefredaktör
❚❚❚
På sätt och vis kan man säga att historien upprepar sig.
Förblindad av ny teknik och storskalighet sprang skogsbruket
iväg utan att stanna upp och tänka efter. Det blev en
smärtsam reträtt för många som stod upp till knäna i cement.
Så har vi sprungit iväg åt miljöhållet, förblindade av en
allmän välvilja, som kanske var nödvändig. Men det bäddar
som sagt för omprövning.
Nu anar vi ett nytt område i form av rekreation och turism.
Det finns många entusiastiska idéer om hur allmänhetens
naturintresse ska betala skötsel av naturreservaten
och en ny form av skogsinkomster strömma till.
Turism och friluftsliv kan, vilket framgår av artiklar i
den här tidningen, vara en betydande verksamhet i enskilda
fall och naturen blir säkert en del i friskvården.
Men innan vi åter förblindade springer iväg finns anledning
att stanna upp och fundera.
En del forskningsresultat visar att vi idag rör oss mindre
i naturen är för tiotalet år sedan och det där med svamp
och bärplockning tycks inte riktigt hänga med till nya generationer.
För de här frågorna
finns både kunskap och
engagerade forskare att
lyssna på.
Att ompröva och byta
åsikt är stort, men
det finns likväl
anledning
att tänka
efter
före.
VI SKOGSÄGARE 4/03 5
LEDAREN