en tidning från printbutiken.nu i samarbete med centraltryckeriet i ...

SMALLbig ✪5
en tidning från printbutiken.nu i samarbete med centraltryckeriet i linköping
för lustfylld och färgrik inspiration
utur
2050
a

SMALLbig
Framtiden börjar i Bangladesh!
I juni 2010 stängs 700 textilfabriker i Bangladesh efter fackliga massprotester
mot låga löner.
I Bangladesh står textilindustrin för 80 % av landets export. Merparten
av de tre miljoner textilarbetarna är kvinnor. Månadslönen för arbetsveckor
på 60-70 timmar är ca 300 kr. Det är vad de flesta människor i Sverige
har intjänat före frukost på en arbetsdag.
De fackliga organisationernas krav var drygt 500 kr i månaden. FN:s
lägsta överlevnadsnivå ligger på 300 kr. Ändå kunde inte kraven tillgodoses.
Vad berör detta dig och mig? Jag tror vi börjar nå ”vägs ände”! H&M
– liksom andra internationella varumärken – har en omfattande produktion
i Bangladesh och levererar textilier till oss konsumenter. Vi tror oss göra
fynd i klädbutiken och frågar inte efter ”uppförandekoden”. Hade det varit
samma krav på tillverkning av kläder som motsvarigheten till att yrkesfiska
torsken i Östersjön skulle två T-shirts kostat 999 kr istället för 99 kr.
Men Vem ska tillverka dina kläder i framtiden – till det pris som du
tycker vara ett ”klipp” – när de underbetalda textilarbetarna i Bangladesh
lyckats tillkämpa sig grundläggande rättigheter?
De som finns kvar är ursprungsbefolkningen i Australien och Nya Guinnea.
Det är högst tveksamt att vi kan få dessa befolkningar att ”servera”
oss billiga butiken! Cirkeln är därmed sluten där vinstutveckling genom
tillväxt når sin absoluta gräns.
Bokmässan i Göteborg hade i år en inriktning mot Afrika. För den som
vill bli lite klokare ska googla på ”ubuntu”? För övrigt anser jag att vi ska
handla LOKALT om det är gångbart och GLOBALT om det är hållbart.
Linköping 27 september 2010
Roger Durlind
Afrika eller Asien?
– Himmelska Fridens Torg, Taj Mahal
och sushi. Smaka på det!
Kilimanjaro eller Himalaya?
– Small, big.
Gorilla eller Tiger?
– Vacker, snabb och graciös.
Ränderna går aldrig ur.
SMALLbig ✪5
en tidning från printbutiken.nu i samarbete med centraltryckeriet i linköping
för lustfylld och färgrik inspiration
futur
2050
a
e
REDAKTÖR ANSVARIG UTGIVARE
SUSANNE OLSSON-DURLIND
TEXT FOTO SUSANNE OLSSON-DURLIND
BILDBYRÅBILDER
ART DIRECTOR LASSE NORDH
IDÉ FORM VERKSTAN COMMUNIKATION
PRODUKTION PRINTBUTIKEN
REPRO PER WALLER
TRYCK CENTRALTRYCKERIET
TIDNINGEN SMALLBIG 6 NR PER ÅR
UPPLAGA 1000 EX
TYPSNITT CLARENDON FUTURA HELVETICA
RAILROAD
PAPPER OMSLAG MAGNO STAR GLOSS 250 G
PAPPER INLAGA MAGNO STAR GLOSS 115 G
POSTADRESS BOX 14 581 02 LINKÖPING
BESÖKSADRESS G:A TANNEFORSVÄGEN 39
TELEFON 013-47 47 100
SUSANNE OLSSON-DURLIND 0708-16 22 10
SANNA@ARTWORK.NU
Tre snabba frågor till
Lasse Nordh AD på
Verkstan Communikation

3200 tigrar behöver en fadder!
Gå in på wwf.se och anmäl dig.

Ostindie
fararen OKTROJ
I DE TRÅNGA GRÄNDERNA HÖR MAN TRAMPET AV FÖTTER
SOM SKYNDAR FRAM. UNGA ILAR FÖRBI PÅ CYKEL OCH
BARNFAMILJER SMÅSPRINGER. PARKERINGSPLATSERNA I
DEN LILLA STADEN ÄR FÖR LÄNGE SEDAN FULLA OCH ALLA
HAR DE SAMMA MÅL FÖR ÖGONEN: HAMNEN I YSTAD.
DET ÄR DEN 29 AUGUSTI 2008 och ute på redden siktas ett
fartyg med gammeldags segel. Min son och jag ser dem
innan vi tränger oss in i folkmassan vid kajen.
– Kom ihåg detta ögonblicket! Det är sällan man får
uppleva en sådan kollektiv känsla av upprymdhet.
Känna en sådan förväntan ligga i luften.
Jag berättar för honom om Stockholmsutställningen
1896 där de som var med då förmodligen kände nåt liknande
som vi gör nu. Alla ilade och småsprang åt samma
håll. Alla i staden pratade om utställningen och alla
kände en förtröstan för framtiden. Idag är ingen vanlig
långlördag på stan. Det är Ostindiefararen Götheborg
(version två) som är på väg in i hamnen och alla vi som
samlats för att ta emot henne fylls av en stark känsla.
Av hopp, kanske? När hon seglar in i hamnen drömmer
vi samma dröm som de som födde och levde detta projekt
fram till sitt förverkligande, gjorde. Men låt oss
börja från början.
JAG SITTER HEMMA HOS BENGT-GÖRAN NILSSON, på landet i
Snårestad och försöker få grepp om detta gigantiska
projekt som Ostindiefaren ”Götheborg” är.
B-G är ”chiefen” på skeppet. Hans officiella titel är:
tekniskt ansvarig rederi inspektör. Men när han sätter
PÅ KINA
på sig 1700tals kostymen med krås på bröstet och trekantshatten
på huvudet blir han: Superkargören, den
man som representerade rederiet ute på sjön. Han som
skulle sköta affärerna och hålla koll på kredit och debit.
Ostindiska kompaniet hade tillkämpat sig oktroj på
Kina. En Oktroj var ett tillstånd att bedriva handel som
löpte över ett visst antal år. Ett avtal som var mycket
fördelaktigt för den som hade tillståndet. Svenska
Ostindiska Companiet var ett av Sveriges genom tiderna
mest lönsamma företag som genererade otroliga förmögenheter.
Många av direktörerna blev stora mecenater och
skänkte kopiösa summor till sjukhus och utbildningar.
Som t ex direktör Sahlgren och direktör Chalmers, vilkas
namn vi ju numera mest förknippar med just vård
och skola. Ostindiska kompaniets storhetstid varade i
80 år och när man nu läser om den häpnar man över
med vilken beslutsamhet uppdragen utfördes och med
vilken skicklighet instrument tillverkades och vilken
båtbyggarkunskap man besatte. ”Götheborg” var Ostindiska
kompaniets största båt och det var den som gick
på grund strax innan den skulle anlöpa hamn i september
1745. Götheborgs förlisning var slutet av första
Oktrojen och med den femte Oktrojen, 1806-1813,
5

kom även slutet på denna glimrande sjöfartsepok och
monopolen avvecklades. Men vad de lämnade efter sig
var den båtbyggarskicklighet som lade grunden för
varven och för staden Göteborgs fortsatta utveckling.
Hur tusan kommer man på en sådan ide att bygga
en replik av ett 1700tals skepp (ursprungligen disponerat
för 30 kanoner och 120 man) i en avancerad byggteknik
som vi nästan glömt bort, numera?
– För det första är det ingen replik, säger B-G med
ett finurligt leende. Det är ett gigantiskt restaureingsprojekt!
Du förstår att nere på kanondäck har vi en halvmetersbjälke
från det ursprungliga skeppet inbyggt. Vi
har byggt upp den nya Ostindiefararen runt detta.
Ja, så kan man ju också se det…
DET VAR PÅ HÖSTEN 1745 SOM ORIGINALET ”Götheborg” gick
på grund bara 900 meter från land. Förvåningen var
stor när Skeppet siktats ute på redden för det hade varit
borta i två och ett halvt år, vilket var ett år längre än vad
som var brukligt så man trodde sedan länge att det var
förlorat. Sen hände det som inte får hända – som man bru-
– BESÄTTNINGEN VAR
FULLA OCH STYRDE FEL...
kar säga, fartyget gick rakt på ett grund kantrade och
sjönk. Varför? Sikten var god och grundet var välkänt.
Det bildades och finns än idag tre teorier kring
detta. 1. Att det var försäkringsbedrägeri. Skeppet hade
varit borta så länge att kanske delar av lasten börjat
ruttna. 2. Besättningen var fulla och styrde fel. Ombord
fanns 8000 liter brännvin på färden, för att spä ut dricksvattnet
som till slut annars var en ogenomtränglig
sörja. Kanske satte man sprätt på det sista litrarna i
ren glädje över att äntligen vara hemma igen. 3. En kastvind
fick tag i skeppet och slängde upp det på grundet.
Hur det än var med den saken så lyckades man
bärga så pass mycket av lasten att skeppet gav14 % avkastning,
trots förlisningen. Båten sjönk med 7-800
ton last och där låg det sen till slutet av 80-talet när Göteborgs
stad bestämde sig för att utvidga hamnen och
i den vevan tänkte spränga bort resterna av vraket.
Det var då ett amatördykarsällskap tog på sig uppgiften
att kartlägga vraket mot att de fick ett superspännande
objekt att undersöka. De undersökte, kartlade
och fick upp sex ton porslinsskärvor!
REDAN DÅ SKAPADES ELDSJÄLAR, berättar B-G. Sportdykaren
Joakim Severinsson,som fortfarande är med i projektet,
väckte tidigt tanken på att återskapa skeppet.

Bengt-Göran Nilsson
Superkargören
på Ostindienfaren.
Vilket ju inte var någon lätt historia. Det fanns inga
förlagor att gå efter, t ex. Först i slutet av 1700talet började
man med att spara ritningar av fartyg så man
måste söka runt världen för att hitta modeller för byg-
– SOM HAN VANN SLAGET
VID TRAFALGAR 1807 MED
get. I en torrdocka i Portsmouths hamn ligger Nelsons
”Victory” (som han vann slaget vid Trafalgar 1807 med)
och det studerades ivrigt. Tidigt skapade man ett nätverk
av kunniga människor runt hela världen. Ändå
tog det 10 år att bygga nya Ostindiefararen! (På 1700talet
tog samma arbete 16-18 månader). Ett skepp gjorde
i snitt tre resor och de tog ett och halvt år på sig till
Kina, tur och retur, så det byggdes ständigt nya skepp
på den tiden. Båtbyggarskickligheten var stor!
Man började bygga den nya båten1995 och B-G kom
in i bilden år 2000 när maskineriet anlades.
– Den nya ”Götheborg” är en minutiös kopia av den
gamla. Rigg och skrov är byggt helt efter original och
vi har bara använt oss av naturfiber,trä och smide. Spiken
är smidda i egen smedja!
B-G berättar att repet till rodret är gjort av älghud.
Det finns kvinnor i Finland som fortfarande vet att tillverka,
det som på den tiden var, världens starkaste rep.
Och det är gjort av älghud!
MEN GÖTHEBORG ÄR OCKSÅ ETT HÖGTEKNOLOGISKT skepp i ett
1700tals skal, så högteknologiskt att man kan köra
obemannat maskinrum. T ex så kan man starta och
– LÄNGST NER I SKEPPET
FINNS DATORER
stoppa från bryggan – för det var helt nödvändigt att
spara in på arbetskraft. Längst ner i skeppet finns datorer
och maskineri i den modernaste formen av drift
när det gäller fartyg. Så modern när den gjordes att
Sjöfartverket och Klassningssällskapet sa: Det här går
inte (fartyget är klassat som ett special purpouse shipett
specialfartyg). Men det gick!
– Och man sätter säkerheten högt. Inte minst för att
man, förutom de 25 profesionella yrkesmännen ombord,
medför 50 ungdomar från hela världen. De är volontärer
med brinnande intresse för segling ”the old
school” som ansöker om att få följa med på sitt livs resa.
Fem ungdomar från varje hamn man planerar besöka
får också chansen att följa med. B-G berättar om den
7

900 miljoner
kineser såg
vilka vi var!
stimulerande kontakten med ungdomarna, om fester
vid ekvatorn, möten med Kung Neptun och om nyårsdopp
i isvatten.
Och jag tänker att det måste varit en fantastisk tid
ombord för alla inblandade. En ovanlig möjlighet för intresserade
ungdomar att tillägna sig erfarenheter från
ett äldre vist garde. Jag blir nästan avundsjuk när jag
hör värmen i B-Gs röst. Tänk att få vara med (även om
kanske just jag inte är så lämplig jag som mår illa så
fort jag inte har landkänning). Det måste ju finnas en
oerhörd potential i detta projekt! Om det nu är så att vi
verkligen förstår att uppskatta det, i vårt lilla kalla land,
långt bort. För hur möjliggörs egentligen projektet?
B-G berättar att det behövs 100 miljoner för att
kunna göra en resa till Kina. Till detta har man sponsorer
från viktiga svenska företag till största delen ba-
serade i Göteborg. Volvo, SKF, Stena Line, Sweedbank,
Göteborgs stad och Västra Götaland regionen. (En av
bankdirektörerna var så besjälad av projektet att han
gick i personlig borgen för det).
Första resan okt 2005- juli 2007 gick från Göteborg
till Cadiz, ner längs med Sydamerikas kust till Sydafrika,
över till Australien och via Indonesien Djakarta fram till
Canton. Hem tog man vägen över Indien och bordade
London i 14 dagar (under triumfatiska former) för sponsorernas
skull. Vad är då egentligen syftet med resan?
SKEPPET HAR TVÅ FUNKTIONER, säger B-G. Det ena är att utgöra
ett forskningsprojekt. Är detta ens möjligt? Kan
man hantera ett 1700 -tals skepp i nutid? Och det andra
är ett handelsprojekt. Man vill knyta (återknyta) kontakter
med kinesiska affärsmän och på köpet skapa

Ursprunget till Tekaka var en rund pressad och torkad
"kaka" av te, som handelsmännen sålde på sina resor.
goodwill för Sverige. (Vilket man ännu inte riktigt insett
vidden av i Sverige, tror jag framför allt inte i huvudstaden).
Svenska Kungaparet har dock till fullo
förstått betydelsen av detta projekt. Drottning Silvia är
skeppets gudmor och kungaparet har generöst bidragit
med sin närvaro och uppmärksamhet för att ytterligare
höja projektets status. Ibland är det förvånande att upptäcka
hur omedvetna svenska politiker är om vad som
händer ute i världen och om hur varumärket Sverige
bör förvaltas. Kungaparet däremot är väl införstådda
med detta och gör ett jättejobb för synen på Sverige i
sitt arbete utomlands, både i sitt engagemang för miljön
och i sitt välgörenhets arbete. Det här betyder
mycket mer än vad gemene man bland oss svenskar
tror. Vår resa har betytt enorm publicitet och goodwill
för Sverige utomlands. Vi hade en kinesisk fotograf och
en journalist med oss hela resan som rapporterade från
båten varje vecka under ett års tid. 900 miljoner kineser
såg vilka vi var, vad vi gjorde ombord, hur vi arbetade
och hur vi umgicks på båten så när vi kom till
Canton var vi superkändisar! Det var en mycket märklig
och surrealistisk upplevelse att möta sig själv på
över 5 meter höga reklampelare i staden. Var vi än be-
– TITTADE MAN ÅT ENA
HÅLLET SÅG MAN MAO
OCH ÅT ANDRA SÅG
MAN FARTYGET
fann oss samlades folkklungor och vi fick skriva autografer
för glatta livet. Under vårt besök i Beijing var en
stor bild av fartyget uppsatt på Himmelska fridens
torg. Tittade man åt ena hållet såg man Mao och åt
andra såg man fartyget. Det var nog första gången
något sådant hänt där, berättar B-G med ett leende.
– Det var ju två väldigt olika världar vi levde i. Å ena
sidan arbetet och disciplinen på sjön och å andra sidan
kontakten med besökare, press och representation. Vid
vårt första besök i Brasilien fick vi ta hand om 25 000
personer på fem dar! Först var vi inte förberedda på
denna uppmärksamhet men efter hand lärde vi oss hantera
situationen. När vi kom till Kapstaden var det ett
jättestort uppbåd där också men då hade vi ett team som
åkte före med tält och utställningsmaterial. Ärligt talat
hade vi ingen aning om att det skulle bli så här stort.
Kanske är det för att ni säljer en vision? säger jag.
Visst handlar det om handel, kanske inte direkt utbyte
av varor längre men om affärsmässiga relationer- import
och export men det ni i första hand säljer är visionen
om nåt större än det, tror jag. Det handlar om
drömmen att möjliggöra det man tror på. Det är därför
man blir så rörd när man ser skeppet stäva in i hamn.
Ni levandegör människors dröm.
– Kanske det, säger B-G. I Canton tog vi emot 5000
personer om dagen i en och en halv månad. I Shanghai
var det likadant. Där stannade vi i två månader. Vi brukade
ta emot allmänhet på förmiddagar och affärsbesök
på eftermiddagar. Bara runt Canton finns 40 svenska
företag etablerade. En dag kom det ombord en tjusig
medelålders kvinna med en check i handen. Det visade
sig att hon ägde tre av Kinas största dagstidningar och
hon överlämnade en miljon kronor till oss med orden:
”I like you!” Så du förstår att detta har varit ett osannolikt
äventyr.
9

– KINESERNA SA: ”NI ÄR DE ENDA HANDELSMÄN SOM
KOMMER TILLBAKA EFTER 260 ÅR OCH KAN GÖRA
DET MED ÄRAN I BEHÅLL!”
Hade ni någon last med er på det nya skeppet?
★
– Vi hade en enda last och den bestod av två tunnor
konjak! Det var en svensk tillverkare som enbart säljer
på den amerikanska marknaden som betalade bra för
att vi skulle ta med dessa tunnor jorden runt. De såldes
sedan på auktion, i Canton, för 10 000 kronor halvlitern.
Jag fick en flaska som jag rullade in ordentligt i handdukar
för hemfärden men tyvärr doftade det alltför
starkt och gott när jag packade upp. Flaskan hade gått
sönder i frakten. Det var synd på så dyra droppar säger
B-G skämtsamt.
– Nu väntar man på oss i Shanghai igen inför världsutställningen
2010.Tyvärr kommer det inte att hända
för vi saknar 20 miljoner i vår budget för att detta ska
kunna bli en realitet. Och förresten är det ändå försent.
Vi behöver sex månaders förberedelsetid för att rigga
båten. Vi har agerat ambassadörer för Sverige i hela världen
och skapat oerhört mycket goodwill för landet som
den svenska staten inte behövt betala en krona för. Men
de vill ändå inte skjuta till det kapital vi saknar.
– Kineserna sa: ”Ni är de enda handelsmän som kommer
tillbaka efter 260 år och kan göra det med äran i behåll!”
Det tycker jag var ett fint betyg. Engelsmännen
t ex klampade ju in på typiskt kolonialmaner och använde
gärna våld och vapen för att få sin vilja igenom.
Vi, å andra sidan, är stolta över att kunna återknyta till
en anständig och fredlig handelstradition.
– När vi angjorde hamnen i Canton hade vi kungen
och drottningen med oss ombord. Kineserna hade byggt
om hamnen för 250 miljoner kronor för att kunna ta
emot oss på bästa sätt. Det kanske ger en vink om resans
betydelse därnere. Och när vi anlöpte hemmahamnen
hade Kinas president flugit till Göteborg enkom för
att ta emot oss där också.
– På hemfärden hade vi ett underbart självförtroende.
Vi hade lärt oss segla båten och vi seglade fullt ut! Vi klöv
det kalla Atlantvattnet i expressfart och kände att vi behärskade
det projekt som hade tett sig omöjligt för många,
kanske även oss själva, ett och ett halvt år tidigare.
– När vi seglade in i London öppnade man upp Tower
Bridge för oss och vi sköt salut med våra tio kanoner i
så mäktig klang att deras svarssalut från slagskeppet
Belfast bara lät: ”Puff”
B-G ser mycket nöjd ut när han tänker på detta.
– Vi stannade i London i 14 dar och träffade hela sjöfartseliten
och när vi kom hem till Göteborg var det 1000tals
båtar som mötte oss. Vi sköt salut vid grundet där
originalet gått i kvav 250 år tidigare. Där stannade sen
alla andra båtar så vi fick segla in till kaj i ensamt majestät.
Det var ett stort ögonblick,vill jag lova. Och symboliskt!
Kinas president och Sveriges monark tog emot
oss som ett tecken på att vi hade återupprättat en goodwill
i handelsvägen mellan Sverige och Kina.
Hur ser framtiden ut nu när ni inte kommer iväg till Världsutställningen
i Canton? Ni glömmer väl inte av all den kunskap
ni arbetat upp?
– Vi uppvaktade vid Kronprinsessans bröllop den 19
juni och vi är bjudna till USA 2011 så då får vi i alla fall
ut och segla igen.
B-G avslutar med att visa mig bokslutet från den
stora resan. Det är ett bokslut med enbart mjuka värden.
Han säger:
– På 1700-talet gjorde Superkargören ett bokslut
över resan när man nått hemmahamnen igen. Där
fanns nedtecknat vad man köpt och sålt och tjänat på
det hela. Superkargören delade ut av vinsten och sen
brände han böckerna. När vi kom hem hade vi ”Hönsafest”
(som är en sorts traditionellt knytkalas) precis
som man hade på 1700-talet för de sammanlagt 800 inblandade
i projektet. Där presenterade jag det bokslut
jag gjort över vår resa och jag beskrev den vinst vårt
projekt givit i form av det stora förtroendekapital som
vi skapat. Jag konstaterade att detta var den största och
mest framgångsrika Oktrojen någonsin! Och sen brände
jag böckerna.
Bengt-Göran Nilsson är utbildad sjöingenjör och har bl.a varit anställd i Broströmkoncernen
på 60-talet och i Färjetrafik på 80-talet.Han har varit lärare på
Sjöbefälsskolan och haft många konsultuppdrag runt om i världen samt arbetat
med rysk och lettisk sjöfart.
Läs gärna; ”Det stora svenska äventyret” av Robert Hermansson och besök
Ostindiefararens hemsida: www.soic.se samt Bengt-Göran Nilssons egen:
www.bgn.se

Götheborg
Anders Ljungstedt, en viktig del av handeln med Ostindien.
Anders Ljungstedt föddes 1759 strax utanför Linköping. År 1781 tog han examen vid Linköpings gymnasium och fortsatte sedan studierna vid Uppsala
universitet. 1798 anställdes han av det Svenska Ostindiska Kompaniet och med titeln Superkargör placerades han i Guangzhou i södra Kina. Han var
framgångsrik och fortsatte att organisera handel med Sverige också efter det att Kompaniet upphört med sin verksamhet. Han bosatte sig permanent
i Macao. Anders Ljungstedt begravdes där år 1835.
En del av sin förmögenhet lät han gå tillbaka till Linköping genom att låta starta en skola för ”flitiga men fattiga gossar.” Skolan bär än idag hans namn.
Anders Ljungstedts namn lever också vidare på grund av sitt ställningstagande för kineserna i konflikten om vem som ägde överhögheten över Macao.
Macao påstods ha avträtts till Portugal under Mingdynastin, men Anders Ljungstedt kunde med stöd av historiska dokument visa att detta var fel. Hans
insats kan ses som en förklaring till de fortfarande mycket goda relationerna mellan Macao och Linköping, idag manifesterade av ett systerortsskap.
11

Sven Miller Yooba

unik touchscreen! Ser ut som en
gigantisk iphone
MED RASKA KLIV RAKT IN I DEN VIRTUELLA FRAMTIDEN. Sven
Miller är säljare på innovations- och mjukvaruföretaget:
Yooba. Här har man tagit fram ett alldeles nytt
och unikt Touchscreen-koncept.
Vad är detta Sven?
– Ja, vi gör mjukvaran till denna skärm som du ser
framför dig. Det nya är att det är ett program som är
mycket enkelt för kunden att använda och du behöver
ingen programmerare. Allt styrs via datorn. Man kan
själv styra hela processen över internet. Man jobbar
nästan som med powerpoint.
Har ni kommit på detta?
– Det finns liknande system men vi är ensamma om
denna, för kunden väldigt, arbetsbesparande metod.
Hur fungerar det?
– Sven pekar med fingret på skärmen som genast
byter ikon och ändrar upplägg. Hela skärmen är tryckkänslig.
Var som helst på skärmen kan det dyka upp
ikoner som man kan interagera med. Det kan vara information
om resor och det kan finnas genvägar till
rabatter. Det kan t ex dyka upp ett tangentbord där du
kan trycka in ditt mobilnummer för att få en personlig
rabattkod via sms. I vårt samarbete med tryckerier har
vi haft en ikon där kunden, medels en knapptryckning,
kan få ett personligt vykort hemskickat dagen därpå.
Med lite egna praktiska övningar på skärmen konstaterar
jag att det här är mycket mer spännande än
att sitta och söka information på en dator.
– Vi har nu ett samarbete med Hurtigrutten där vi
utvecklat ett paket som ska hamna på ca 80 resebyråer
efter jul. Där ska man, utöver att få information om
resan, kunna boka in sig, välja väg och få rabatter.
Var säljer ni detta system?
– Utanför Sverige har vi nu kunder i England, Österrike
och Finland. Vi är inte ensamma i världen om att
kunna leverera slutprodukten men vi är ganska ensamma
om att inte behöva någon programmerare för vårt
system. Därför tycker Samsung om oss, säger Sven och
ler. De vill att vi ska köra vårt system i deras demorum.
Är ni inte rädda för konkurrens?
– Än så länge är ingen ikapp. Och marknaden är
fortfarande ganska omogen. De flesta vet inte ens att
detta går att göra. Men de som vet att det går att göra
så här då är det inget snack.
Hur får du ut informationen?
– Jag är på väldigt mycket mässor. Och så har vi
samarbete med många reklambyråer. Produkten är det
verkligen inget fel på. Det är att få folk att förstå attden
finns, som är problemet. Kunderna kommer inte ännu,
jag hämtar dem! Säger Sven bestämt.
Är det dyrt?
– Nä,det är det faktiskt inte. Den skärm som du ser
här kostar ungefär 1000:- i månaden inklusive systemet.
Och då har du allt för att kunna komma igång!
Var används det mer än på resebyråer?
– Ja, du kan använda skärmar i marknadsföring, på
turistbyråer i informationssyfte och som tvåvägs kommunikation.
I butiksmiljö fungerar systemet väldigt
bra.Skärmarna kan ersätta personal och du kan visa
hela sortimentet via skärmen. (Ingen orkar gå fram till
en dator längre och klicka sig fram mellan olika alternativ).
Jag har ett case, som jag jobbar med just nu, där
man vill visualisera flöden. På ett fabriksgolv t ex ska
man kunna gå till en skärm och klicka var i processen
jobbet befinner sig samtidigt som man kan sitta och se
detta på kontoret i en annan del av fabriken. Sådant här
finns det ett växande behov av, speciellt för företag som
huserar över stora ytor, säger Sven.
Personligen ser jag framför mig en skärm i Marsvinsholms
skulpturpark där man snabbt kan få en
blick över årets utställning. Vilka konstnärer deltar?
Hur många verk finns det? Finns min favoritskulptör
med? Har han några andra utställningar i år – i så fall
var? Horden av utskrifter med c v:n och annan information
känns plötsligt som mycket gammaldags. Och så
skulle man kunna ”toucha” slottet och få fram historiken.
Vad hände på 1800-talet? 1764? Vilka familjer har
bott här sedan 1644? Och hur ser den där vackra arseniktapeten
ut i rummet på andra våningen som är privat
och man inte får besöka. Möjligheterna är oändliga.
Det här, tycker jag, är ett mycket spännande framtida
scenario för alla som vill sprida information.
13

yThomas Lantz känner jag som en visionernas man.
Så fort något viktigt hänt i Ystad så nog har Thomas
haft ett finger med i spelet. (Det är i alla fall min
upplevelse efter tio år i kommunen). Nu senast var
det den bejublade jazzfestivalen.
– Jag är en f d officer som kom till Ystad när LV 4 flyttade hit
från Malmö 1982. Jag var Kommunstyrelsens ordförande
99-2002 och 2007-09, däremellan var jag oppositionsråd,
berättar Thomas.
Vi sitter på Saltans restaurang (Ystads Saltsjöbad) och blickar ut
över havet.
– Naturen har vi! Men om vi ska titta framåt i tiden så behöver
verkligen Ystad utvecklas. Vi behöver mer folk som bor här permanent.
Och då behöver vi fler jobb! Vi har en stor besöksnäring, utan
turister vore Ystad ganska dött (det ska vi inte sticka under stol
med) och den kommer att öka ännu mer. Sommaren är fantastisk
här när staden fylls av folk! Ja, en del klagar väl på att de inte kan
parkera lika lätt som annars, säger Thomas och ler. Men det får man
stå ut med om man vill ha en levande stad.
– Besöksnäringen omsätter 700 miljoner per år. Det är 700 jobb,
alltså största arbetsgivaren i Ystad- även om jobben är utspridda på
många olika arbetsplatser. Men den kommer att bli mycket större. I
destinationsbolaget som jag jobbar med, Destination Ystad Österlen,
arbetar vi för att kommunerna Tomelilla, Simrishamn och Ystad
skall gå samman med företag och ideella föreningar för att marknadsföra
regionen. Vi vill ha en struktur där näringslivet går in
med kapital och kanske 4-5000 medlemmar. Meningen är att de ska
så ordentligt för att sedan kunna få skörda bra – sammanfattar Thomas
den satsningen.
Foto Eber Ohlsson

15
Foto Dick Lindstrom

En händelse som gett staden en vitamininjektion
och gett återklang ända
bort till Staterna
Här kan det vara på sin plats att inflika att Thomas
också sitter i Filmberedningen som arbetar för att skapa
resurser för filmindustrin i staden. Det har väl knappast
undgått någon, vid det här laget, att Ystad är en
filmstad på frammarsch?
– Vi är en kreativ verkstad. Ett groddföretag.
Han är också vice ordförande för regionfullmäktige
i Region Skåne. Han är initiativtagare till och ordförande
för CETC- Central Europeiska Transportkorridoren,
som arbetar för att förbättra kommunikationerna
mellan Skåne och Adriatiska havet. Alltså göra E 65:an
riktigt låååång! I organisationen CETC är 6 länder och
14 regioner representerade. Och nu har han just rott
iland den första upplagan av Ystad jazzfestival, tillsammans
med jazzpianisten Jan Lundgren. (Som han träffade
på ett tåg för två år sen när Jan kom från en
jazzfestival på Sardinien och berättade lyriskt om sina
upplevelse där).
– Nåt sånt skulle vi ha i Ystad, sa Thomas.
Foto Dick Lindstrom
En händelse som gett staden en vitamininjektion och
gett återklang ända bort till Staterna.
2050?
– Ja, du. Då får man först backa 40 år tillbaka i tiden
och se hur det såg ut då. Jag var precis nybliven officer
och i Sverige på den tiden sa man inte ens du till varandra.
Datorer fanns inte och telefonen satt fast i en
sladd i väggen. Vi hade två kanaler att titta på ( det var
mycket på den tiden) en dansk och en svensk. Du ser,
vilken enorm skillnad det blir på 40 år. Om man tittar
framåt tror jag att de svenska kommunerna måste
stärka sig om de ska klara sig. Jag tror att det kommer
att komma en reform som tvingar kommuner att gå
samman. Tomelilla, Simrishamn och Ystad kommer att
vara en kommun, här i sydöstra Skåne, med 100 000 invånare.
Besöksnäringen är ännu större och vi kommer
att vara profilerade på konst, kultur, teater och film.
– De bra kommunikationerna med 20 minuter mellan
varje tåg till Malmö och Köpenhamn kommer att
göra det riktigt attraktivt att bo i Ystad. Bebyggelsen
kommer att växa ihop med Svarte. Bostäder, i vad vi

kallar Västra Hamnen, började jag visionera om redan
år 2000. Det som idag är industriområde kommer att
fyllas med bostäder. Människor vill bo nära havet men
som det är nu har vi ett industriområde mellan stan och
vattnet. Det känns väl ganska onödigt…
– Och det skulle inte förvåna mig om de gamla familjebildningarna
får en renässans. På ett nytt sätt. I
den globala värld vi lever i kommer familjen att bestå av
människor från olika kulturer som blandar sina olika
levnadssätt med varandra. Så var det verkligen inte
förr! Jag har precis börjat släktforska och tagit mig ner
till 1600-talet och hela tiden har mina förfäder bott i
Skåne! Ja, en-min morfars mor-hon kom från Småland
och tog sig den långa vägen ner till Landskrona. Förr
var det ju så att man gifte sig med flickan i granngården.
På 1900-talet när cykeln kom hittade man sin till
– Det roliga var att jag
kom på att jag var släkt
Änglahuset
med Edvard Persson återväxt. Vi har en jättefin musikskola i Ystad, där
skulle man aktivt kunna intressera ungdomar för jazz.
kommande i grannbyn – men nu åker ungdomar och – En ishall finns det absolut. Vintersport är viktigt
studerar över hela världen och kanske träffar de sin och ungdomar ska kunna idka det även i vårt klimat.
partner långt hemifrån.
(Ja, Thomas sitter naturligtvis som ordförande i Is-
– Det roliga var att jag kom på att jag var släkt med
Edvard Persson. (Det är ju alltid kul att hitta nåt udda
hallsstiftelsen, vad trodde du? En stiftelse som fått
när man forskar). Min farfar och Edvard Persson var – Det jag verkligen skulle
samma generation och det visade sig att deras respektive
farfars fäder var bröder. Och så hittade jag den 17 generalen
i Frälsningsarmen- av samma dignitet som grun-
vilja att vi hade år 2050...
daren Booth han var min farmor fars systers sonson. 5 miljoner från en privatperson för att kunna sörja för
Tillbaks till 2050.
en framtida ishall. Inte illa)!
– Ja, miljön blir det överskuggande problemet. Frågan – Det jag verkligen skulle vilja att vi hade år 2050 är
är: kan vi behålla vårt välstånd och ändå bruka jordens ett samhälle där människor inte är rädda för varandra.
resurser på ett rätt sätt? Och alla utvecklingsländer Det kommer absolut först på listan. Ett samhälle där
som vill uppnå det välstånd vi har nu. Vi måste hitta en människor accepterar varandra för vad de är. Jag har
lösning på detta.
ju den åsikten att alla människor har lika värde och att
Går det?
man blir behandlad som man behandlar andra. Och en
– Ja, jag tycker det finns ljus i tunneln. All forsk- sak har jag lärt mig genom åren, säger Thomas och ler,
ning med återvinning och med energi prioriteras. Däri det är att man ska vara generös!
ligger den stora utmaningen för framtidens politiker- Och det kan jag verkligen inte annat än att hålla
och dagens. Politiker kan påverka människors köpbeteenden
genom att ge incitament.
med om…
– När det gavs miljöbilspremie, även om den inte var Ystad, ligger vid havet. Staden var dansk till slutet av 1600- talet. och har kvar
stor, tog miljöbilsförsäljningen fart, t ex.
sin medeltida tradition med Tornväktare, Han sitter i kyrktornet och tutar i sin
lur varje hel och halvtimme till turisternas förtjusning. Ystad har 2 miljoner
Topp tre! Vad ska finnas i Ystad 2050?
turister per år. De permanent boende i staden räknas till ca 17 000. Det
– En permanent jazzfestival, säger Thomas och ler. finns hamn och plastindustri. Ystad blev Årets stadskärna 2007 och fick stora
Med härlig musik i hela staden. Man skulle kunna
Turismpriset 2009. Det finns professionella filmstudios där bl a svenska och
engelska Wallanderfilmerna spelats in. Det finns två handbollslag och ett oräk-
borga för en sådan genom att skapa utbildning och neligt antal konstnärer.
17

✪Gör din egen
Almanacka
2011
En julklapp till till släkt och vänner
eller en julhälsning till dina kunder.
Ring Magnus 013-47 47 118 eller gå in på printbutiken.nu

”hipp hipp hurra
för festpaketet”
festpaket✪2.400:-
”troget bröllopserbjudande”
bröllopspaket✪6.400:-
”unikt mässerbjudande”
”det behöver inte
kosta skjortan”
Ring Magnus 013-47 47 118 eller gå in på
printbutiken.nu och se våra prisvärda erbjudanden.
✪mässpaket
small
7.400:-
FÖRTAGSpaket
✪big
7.400:-
PRINTbutiken.nu

amtiden
smyger sig
naturligt in
i vardagen
PLANTAGON
Arkitekturen speglar samtiden och framtiden. Och i allra
högsta grad historien. Det är främst genom byggnader
som samhällsliv, tro och vetande kan avslöjas mer än tre
tusen år bakåt i tiden och det inte bara genom utgrävningar.
Många står fortfarande kvar i landskapet och stadsbilden,
konkreta vittnesbörd om hur livet levdes. AV ANDERS LINDKVIST
21

En utställning som pågår på Arkitekturmuseum i Stockholm försöker fånga samtiden med ett 60-tal redovisningar av nybyggnationer
och inredningar. Ett exempel, från Vällingby, visar också hur man kan förnya en redan klassisk stadsbild utan
att ge avkall på de ursprungliga intentionerna. Om Vällingby från 50-talet visar sig värt att bevara har man tagit ett ännu
djärvare steg bakåt i tiden i Hjärup i Skåne. Bostadsområdet Jakriborg kan inte betraktas annat än som en rekonstruktion
av den medeltida Hansans sätt att bygga. Här finns vindlande gator och trånga gränder, här finns småskaligheten och
hus med spetsiga tak, färgglad puts och gavlar vända mot gatan.
Kalmar konstmuseum, Halmstad bibliotek och Avalon hotell i Göteborg är samtida exempel, värda att uppmärksamma
och för alltid förankrade i det tidiga 2000-talets estetik. Ett annat exempel från vår tid, där naturen fått influera
utformningen och där byggnaden själv så litet som möjligt ska påverka den omgivande miljön är restaurang Tusen på
Ramunderberget i Härjedalen. Restaurangen tar sitt vatten från en borrad brunn och värms med bergvärme. Avloppsvattnet
tas omhand i ett eget reningsverk.
KALMAR KONSTMUSEUM
Foto Åke E:son Lindman

RESTAURANG TUSEN
Foto Jocke Lagercrantz
23

VÄLLINGBY CENTRUM
Foto Patrik Gunnar Helin

TENSTA KONSTHALL
Foto Anna Lönnerstam

AUGUSTENBORG
Det finns annars påfallande gott om exempel på nybyggda eller ombyggda parkmiljöer. Den anrika Vasaparken i Stockholm
har fått ett tillskott i form av ett stort rött lekberg i gummi. Den nyanlagda Värdens park i Backa utanför Göteborg har utrustats
med ett jättelikt solur i centrum och på en gräsmatta tycks en val, med endast stjärtfenan synlig, dyka ned i gräshavet.
Parklandskap med en tydlig ekologisk funktion kan man hitta i ekostaden Augustenborg. Kravet på öppen dagvattenhantering
har resulterat i kanaler, dammar och våtmarker som integrerats i stadsbilden och bidrar med grönska och
vattenspeglar.
Interiörmässigt är det Tensta konsthall som drar blickarna till sig. Designgruppen Front har med rätta hyllats för att
införa en ny syn på rummet och de vardagsföremål vi omger oss med. Så här skriver de själva i sin programförklaring till
konsthallens interiör; ”Design påverkas av tiden, ytor blir gamla och repiga, föremål flyttas runt och saker byts ut. Detta
använde vi som utgångspunkt. Alla besökare bidrar med förändring, då deras fotsteg gradvis sliter bort allt grått och avslöjar
ett mönstrat gyllene golv.”
Framtiden kan i viss mån sägas redan vara här. Dagens nybyggen har en livslängd på minst 50 år. Bostadsområden
förändras visserligen över tid, men det mesta består. Vällingby är som nämnts ett sådant exempel, en framtidssatsning som
behållit sin attraktionskraft in i vår tid.
Konsthallen i Virserum har under sommaren haft en utställning om framtidens arkitektur kallad Nödark. Fyra arkitektkontor
hade bjudits in särskilt. Ett av dem Nyréns. Uppgiften var att beskriva förutsättningarna för framtidens arkitektur.
Nyréns skriver i anslutning till sin installation: ”Arkitekturens omedelbara framtid kommer sannolikt att präglas av pris och
tillgång på resurser som energi, arbetskraft, material och transporter samt inflyttning till storstäder. Längre fram, när världen
har lämnat sitt beroende av fossila bränslen bakom sig, kan frågor som rent vatten och mat åt alla bli än mer utmanande.”
Som vi konstaterar byggs morgondagens samhälle delvis redan nu och en anpassning av våra städer har redan
påbörjats. Ett futuristiskt exempel på vad som är möjligt och snart kanske också nödvändigt är företaget Plantagons vertikala
växthus. Det är tänkt att placeras i stadsmiljö. Mitt i huset löper ett spiralformat transportband som sakta förflyttar odlingslådor
uppåt i takt med att grödorna gror. Från en plattform under taket tas lådorna emot när det är dags för skörd.
På samma sätt som historien lever parallellt med det moderna, smyger sig framtiden naturligt in i vardagen.
27

”Skulle jag
dö under
andra himlar”
Den unge poeten Johannes
Anyuru beskriver sin nyut-
komna roman ”Skulle jag dö
under andra himlar” som
ett försvar för naivitet och
oskuld. Den handlar om att
hungra efter barnasinne i
en cynisk tid.

HUR KOMMER FRAMTIDENS SKOLA ATT SE UT, TROR NI? Ja, inte
kommer det att vara montessori/waldorf/muslim eller
vegan skolor. Det är jag säker på. Inte heller skolor som
säger sig företräda KUNSKAP men som lämnar eleverna
ensamma med ett gäng datorer. (All världens
kunskap framför ögonen, det är väl bra)?
Tiden med friskolor för ungar klämda mellan fotboll/handboll/ishockey
träning och sina föräldrars
rädsla för allt som finns i de utrymmen de inte kan
kontrollera, är över.
Den unge poeten Johannes Anyuru beskriver sin
nyutkomna roman ”Skulle jag dö under andra himlar”
som ett försvar för naivitet och oskuld. Den handlar
om att hungra efter barnasinne i en cynisk tid. Hans
dom över föräldragenerationen (oss) är förödande: ”Det
Anyuru lyckas gestalta är en av samtidens största svek
mot senare generationer. Vi har tagit från dem framtiden.
Och ännu värre: Vi har berövat dem framtidstron!
Det enda som finns kvar är ett samhälle som domineras
av konsumism och jakten på status och högre lön. En
förlamande känsla, en ny sorts desperation sprider sig.
(Skriver Christer Enander i Ystads Allehanda).
Tänk om det är dit vi tagit våra ungdomar? Alla vi
självupptagna we-re-worth-it vuxna. Vilken hemsk tanke.
Och vart för den oss vidare? På helt nya hjul i gamla
spår – skulle man vilja hoppas! Segregering är ute. Integrering
är ordet. Respekt är numera ett ord som bara
Bandidos använder. Vi andra pratar om hänsyn.
– för just MITT barn...
– Ja, jag erkänner. Jag har också varit en ängslig
mamma som i de första friskoleårens förvirring sökte
undergörande recept – för just MITT barn. Jag sökte
högt och lågt. Både montessori och waldorf var på tapeten.
Vittra och Kunskap, musik och fotbolls linjer fanns
det att välja på men alltid kändes det som om något
unket låg och lurade bak kulisserna. Som om det man
förespråkade mest – var det som det fanns minst av.
– Lite sektaktigt, sådär.
– Kanske var jag bara för misstänksam. Ironiskt
nog fann jag mitt i röran den bästa av skolor: Den kommunala,
alldeles hemmavid. Men kanske hade det inte
så mycket med läget att göra – jo, såtillvida att den
blandade verkligen alla typer av människor och hudfärger,
det var bra – utan mer att den var begåvad med
fantastiska pedagoger!
– Skolan är som vilken arbetsplats som helst, en del
fungerar bra, andra uselt. Har du en bra chef har du
tydligare medarbetare. Lyckas du få en RIKTIG lärare
får du en fantastisk framåtrörelse för ditt barn OCH
alla andra barn och ungdomar – det är viktigt. Att alla
är med. Vi lever inte allena. Det krävs en hel by för att
uppfostra ett barn. En RIKTIG lärare är en som är intresserad
av sina elever och deras utveckling. Facit har
hon/han slängt för längesen. Framtiden finns det inget
facit för. Inte ens det förflutna finns det något absolut
facit för. Det man trodde med säkerhet var fakta kan
förändras genom att nya dokument framläggs eller att
forskningen förfinas. Det är bara den dåliga pedagogen
som håller facit som en sköld framför sig. Den bra pedagogen
vågar tillsammans med eleverna ta reda på
och ifrågasätta.
– en god pedagog...
– En god pedagog skriker inte på sina elever, som
ett tjurigt Bandidosbarn, och kräver RESPEKT. En god
pedagog skapar trygghet (i den grupp eleven tvingas
tillbringa sin tid) så att eleven utan rädsla, för vare sig
överordnade eller kolleger, kan koncentrera sig på sina
uppgifter.
– Man talar mycket om mobbing i skolan. Tyvärr är
det så att the-biggest-bully kan vara läraren. En dålig
lärare använder sig av sina elever, som är honom underlägsna
i makt och anseende, till att förstärka sitt
eget jag och sin egen status. Lärare lik den i ”Hets”
finns närmre än du tror. En dålig lärare märker ut
vissa elever och bringar oro i gruppen. Och det är ju
vad mobbing handlar om, att märka ut: Titta på den
– vilket fult hår/ful cykel/fel hudfärg etc. Spydiga kommentarer
från en lärare mot en elev märker ut eleven
och fjärmar honom lite grand från den övriga gruppen.
Ges det spydiga kommentarer varje dag kan läraren
till slut ha skilt eleven från sin grupp. Denna enkla
lektion i psykologi måste de väl ha lärt sig på lärarutbildningen?
– ALLT kan bli fel - om man beskriver det så - lika
väl som allt kan bli rätt, om man beskriver tillvaron på
DET sättet. Den dålige pedagogen som pekar ut elever
inför andra elever startar mobbingen. Det skulle vara
väldigt intressant att undersöka strukturen i klassrummet
i de fall där mobbing verkligen anmälts. Det
är alltid vi vuxna som bär ansvaret för mobbing. Alltid.
– Och nu kan jag inte låta bli att berätta om den lilla
rödhåriga ängel som sändes från skolstyrelsen till en
klass som kapsejsat. (Eller egentligen var det inte alls
så. Hon sökte sig själv nya utmaningar. Tumregel: En
bra lärare rör på sig. Se upp med de där som tillbringat
alltför lång tid på samma ställe)! Det här var tio år
sedan och min dotter hade haft ett år i en nysammanslagen
klass med en katastrof till lärare som inte ofta
29

nog kunde påpeka för barnen hur värdelösa de var.
Detta på en skola med musikprofil vilket i praktiken innebar
att de klasser som inte var musikklasser kom i
andra hand (se: institutionell mobbing). De fick inte ens
lussa till jul. I denna lärares regi vibrerade klassrummet
av negativ energi. Pojkarna gruffade och slogs
med varann, flickorna snackade skit och mobbing förekom.
Vårt område var en skön mix av vita välbärgade,
white trasch, advokater/journalister från det
forna Jugoslavien och bergsturkar med elva barn. En
krutdurk som blev en parfymflaska med hjälp av RIK-
– Hon var intresserad
av ungdomar...
TIGA pedagoger. För om du kan få en grupp olika människor
att arbeta och skratta tillsammans utan rädsla
så överbryggas skillnader och blir till styrka.
– Och så jobbade Madde!
– Hon var intresserad av ungdomar och hon tyckte
det var spännande att guida dem mot framtiden. Det
tog henne två sekunder att se vilket skick klassen var
i. Hennes strategi var att boosta gruppen med värme
och kärlek innan hon tog itu med själva inlärnings processen.
Ibland kunde det hända att hon hoppade fram
och hade kramterapi med ett par tre stycken elever
samtidigt. ”Men Madde”, ojade sig killarna generat. De
kom liksom av sig i sin tuffhet. Och hon la alltid en
varm hand om ryggen på den hon pratade med. ”Det
gäller och ladda dem positivt”, sa hon till mig med ett
leende och jag tackade Gud för denna kvinna.
– Ibland stod hon uppe på en av bänkarna, när man
kom och hälsade på i klassen. Hon gestikulerade vilt med
händerna och svängde sitt röda hår, i full färd med att
berätta något viktigt. Barnen uppskattade den där lätt
– sög i sig varje ord...
respektlösa hållningen med inslag av överraskning och
sög i sig varje ord hon sa. Sakta men säkert fick hon
gruppen lugn och fin, samkörd och trimmad för större
uppgifter. (Till och med den sura elevassistenten klev
ombord). Läraren de hade tidigare hade ofta kickat igång
dagen (och adrenalinet) genom att råskälla på ungarna
för något fel som blivit begånget dagen innan. Madde,
däremot, tände ljus och spelade skön musik när ungarna
kom in i klassrummet på morgonen. Det var plötsligt
tillåtet att vara tyst och sjunka in i sig själv en stund
innan dagen började. (Det var inget hon påpekade, det bara
blev så). Enkla grejer – som gjorde all skillnad i världen.
– Men Madde var ute efter mer än så! Hon var ute
efter en kollektiv statushöjning av hela klassen. Vi föräldrar
fick tips om att nåt var i görningen och så småningom
damp det ner en inbjudan till en uppvisning i
aulan. Madde hade bokat scenen. Lite udda, för våra
barn fick ju som sagt inte sjunga. Skulle de göra det
ändå? (Kunde de)? Det tisslades och tasslades och nyfikenheten
var stor, inte minst bland musikklassbarnen
som såg fram mot en rejäl dissnings fest. Maddes grupp
tränade i smyg, ingen information läckte ut men så en
dag var det dags:
Aulan är full. 25 vitklädda elever står i halvcirkel på scenen
med Madde framför sig som dirigent. Ur högtalarna svingar
sig tonerna av bröderna Olsens: Fly on the wings of love. Vackert
och kraftfullt. Men vad gör barnen. Sjunger de? Inte en ton.
I total koncentration och perfekt synkroniserat framför de
sången på teckenspråk. Harmoniska rörelser som blir till en
oemotståndlig stillastående dans. Med en innerlighet jag inte
tror de själva var medvetna om följde de den pedagog de hade
fullt förtroende för. Det var så vackert och känslomässigt att
jag blir rörd fortfarande när jag tänker på det.
– Så skapar man en grupp! Så bygger man för framtiden!
Det blev jubel förstås. Barn är inte långsinta.
(Dessutom var det inte de andra klassernas mobbing
utan den kom uppifrån). Den här klassen mådde framledes,
under hela sin skoltid, väldigt bra. Men alla har
inte turen att få en Madde.
– Skolan är livsfarlig! (Det är inte speciellt konstigt att
de som inte känner sig sedda eller de som mobbas spar-
– skolan kan också
vara fantastisk...
kar sönder en papperskorg. Eller en och annan ruta).
– Skolan kan också vara fantastisk när den fungerar
som det står i läroplanen att den ska göra. Då kan den
stimulera till framåtrörelse och öppna upp nya världen
för eleverna. Visa på möjligheter. Skapa framtidstro.
– Allt hänger på pedagogerna. Lärarna. Vi vuxna.
Att segregera är bara dumt. Du kan aldrig vara säker
på var framtidsbärarna befinner sig. Det behöver inte
vara i välordnande villaområde. Eller bland Mvg eleverna.
Det kan vara i stökiga förorter eller i romernas
tält. Det kan vara bland ungar som drar omkring alldeles
för sent ute på gatorna eller bland spelnördarna i
den lokala it-butiken.
– Men det måste alltid finnas en lärare värd namnet
att kunna luta sig mot och det måste alltid, från lärarens
sida, finnas en vilja att visa ungdomar vägar mot
framtiden.

Who killed Laura Palmer?
Det filmades faktiskt fyra olika versioner på vem som skulle kunna tänkas
vara mördaren. Skådisen vars karaktär blev utvald sägs ha blivit lite putt
över att behöva lämna serien. Men, som sagt, del två var ingen konstnärlig
höjdpunkt i tevehistorien men Pilotavsnittet var det- skådespelarinsatserna,
det berättartekniska och det udda filmspråket. Se den!
I David Lynch och Mark Frosts kultförklarade såpa: Twin Peaks har kreatörerna lyckats skapa en
prototyp för framtiden! De var verkligen före sin tid och bildade skola för alla som komma
skulle. På den tiden var man ovan vid de övernaturliga inslagen och det underliggande vardags-våldet
kändes lite bisarrt. När jag nu ser om hela serien (två säsonger) konstaterar jag att
det gör det inte längre. Vi är numera vana vid stilen. Den genomsyrar det mesta från Harry
Potter till Lost. Det unika med Twin Peaks är humorn och de- i alla fall till en början- väl utvecklade
karaktärerna.
Första avsnittet-piloten-är genialisk och det klart bästa avsnittet i hela serien. Sanningen
att säga så gick det sedan bara utför. I säsong två har man fullständigt tappat hjulen under
vagnen och avslutningen känns som en nödlösning. Det här är första serien som man
skrev samtidigt som man spelade in den. Skådespelarna visste inte hur deras karaktärer skulle
utvecklas, inte ens kreatörerna gjorde det (och det märks) Men det är vi vana vid nu. Att det
liksom inte riktigt hänger ihop. I serier som: 24, Desperate Housewifes, Ugly Betty, Lost,
Heroes-man skriver efter tittarsiffror och fortsätter till ingen vill ha en längre.
Jag läste i en intervju med David Lynch, en gång, att han varit på väg att gå i terapi för
att få bukt med alla fobier, demoner och allmänt kaos han bar men hörde att det kunde påverka
hans kreativitet och egenartade fantasi. Då valde han att avstå från terapin. Han behöll hellre
sina demoner än förlorade sin kreativitet.
31

Foto Jonas Sällberg
Lasse Mortensen
Dream Team Taranto

Bene accetto
LASSE!
Vad var det som hände?
– Jag fick en förfrågan från den italienska ligan i rullstolsbasket
om att spela som proffs i Italien.
Wow! Tryckare, säljare, basketproffs. Hur kom det sig
att de frågade just dig?
– Det var genom svenska landslagets tränare. Han känner
mig och förmedlade mina kontaktuppgifter till italienarna.
Hur känns det, tycker du?
– En dröm gick i uppfyllelse, säger Lasse med eftertryck.
Vilket lag är det vi ska heja på?
– Dream Team Taranto. Staden Taranto ligger i södra Italien
precis vid klacken.
När börjar du där?
– Ja, de börjar träna idag, faktiskt, men jag åker på torsdag
och första matchen blir den 23 oktober.
Hur länge har du spelat basket?
– Började när jag var 14. Sen har jag spelat fotboll i många
år och varit tränare för flera fotbollslag. Det var när jag kom till
Sverige för fyra år sen som jag började satsa mer på basketen.
Vilken klubb?
– Jag har spelat i Norrköping Dolphins. Vi har vunnit mästerskapet
i tre år i rad nu. Förra året vann vi europa-cupen också.
Challenge cup. Det känns förstås tråkigt att lämna sina lagkamrater
samtidigt är ju detta en jättechans som man måste ta. Nästa
sommar är det EM och jag kommer verkligen att göra vad jag
kan för att få en plats i truppen.
Slutar du på CT nu?
– Nej, jag har tjänstledigt i nio månader. Sen får vi se.
Hur blir det med Mårtensson och Mortensens fiskeklubb?
– Ja, vi får väl lösa det så att Christian tar hand om det här
hemma så står jag för den internationella delen, säger Lasse
med ett skratt. Jag har i alla fall lovat att komma hem när gäddsäsongen
börjar.
Vi kan bara önska Lasse all lycka och vi kommer här på redaktionen
med spänning att följa hans öden och äventyr i det
vackra landet med den goda maten. (Lätt avundsjukt, men dock).
Lasse Mortensen började på Centraltryckeriet/Linköping i september 2006. Han hade då precis flyttat
från Aalborg i Danmark p g a kärleken till svenska Madelene. Han startade i firman som tryckare men
sedan oktober 2008 arbetar han som säljare. Numera som proffs i rullstolsbasket.
Lasse Mortensen och (Printbutikens säljare) Christian Mårtenssons fiskeblogg kan ni hitta på
www.momfiske.wordpress.com
Dream Team Taranto
33

Mer än Ystads hela
folkmängd, om dan!
Rapport från årets Bok och biblioteksmässa,
23-26 september i Göteborg. Festligt, fartfyllt,
fullsatt. Vilken cirkus!
UNDER FYRA DAGAR HÅLLS DET 10 SEMINARIER i timman, hundratals
författare utför ”readings”, över 600 utställare
saluför sina produkter och mer än 100 000 besökare
kommer hit och tar del av allt detta. 25 000 pers om dan
– det är mycket! (Mer än Ystads hela folkmängd). Torsdagen
är det dock framkomligt i gångarna och hörbart
på uppläsningarna. Det är branschdag och lite dyrare
inträde. Jag flyter runt och försöker ta in vart vindarna
blåser och kan konstatera att det är SKOLA och AFRIKA
som gäller! Jag hamnar på ett seminarium som heter:
Lärande, skola, bildning – efter boken de tre författarna:
Roger Säljö (professor i pedagogisk psykologi) Caroline
Liberg (professor i utbildningsvetenskap och chef för
Uppsala universitet) och Ulf P Lundgren (professor i pedagogik)
skrivit som en handledning och väg till framtidens
skola. Man sugs bakåt i stolen direkt. Författartrion
är inte nådiga mot dagens skola – vinstbärande lärarlösa
utbildningar har de inget till övers för och betyg
verkar de inte vara speciellt förtjust i.
– Nationella prov skapades till stöd för lärarens bedömning
inte som betygsättare, säger Ulf P Lundgren.
Eleven presterar varje dag under läsåret, om han skulle
råka vara förkyld eller ha en dålig dag under nationella
provet ska det inte påverka omdömet om honom. Bedömningen
är inte så viktig egentligen utan vad som är
viktigt är innehållet i utbildningen. (Yey! Go Uffe)!
Alla tre pratar de om att läraren måste ta ansvar för
sin lärarroll och leda sina elever framåt. De pratar om
gränsöverskridande undervisning – att framtida lärare
måste samarbeta på ett annat sätt än vad de gör nu och
de pratar om livslångt lärande. De menar att det livslånga
lärandet är viktigt (och lönsamt i längden) för
samhället. Caroline Liberg säger:
– Vill man ha ett segregerat samhälle så är det nog
dit vi är på väg nu. Alla är överens om att skolan måste
tillsammans med politikerna prata om vilken sorts människa
man vill ha. Vilken typ av samhälle man vill forma.
– Det finns ingen diskussion om bildningen. Det har
inte funnits någon diskussion om innehållet i bildningen
sedan 1838, säger Roger Säljö och som lekman
tappar man hakan ända ner till knäskålarna.
Alla tre tycker att skolans uppgift är att göra eleven
nyfiken på samhället och världen. De tycker skolans roll
är att utmana och introducera elever i sådant som kan
upplevas främmande för dem. Visioner är viktigt, menar
de. I framtiden kommer skolan mer att handla om elevinitierade
projekt och gränsöverskridande arbeten.
Eja vore vi där! Tänker jag och känner mig lite omtumlad
när jag lämnar lokalen för bruset i mässhallen.
PÅ DET INTERNATIONELLA TORGET PÅGÅR diskussioner om
Sudan, Tchad, Kenya med inriktningar på ”descent
work for descent pay” könsförtryck av kvinnor och
västvärldens brott mot miljön i fattiga länder. Brian
James från Sierra Leone läser högt ur sin bok ”Freetown”
om ungdomens situation i landet just nu. En
ungdomens revolution har stagnerat till ”hustling”.
Man lever ur hand i mun och hoppas, precis som västvärldens
mtv generation gör, att någon ska GE dem en
start till ett bättre liv alternativt en musikkarriär med
tillhörande bling-bling. Inte så uppmuntrande kanske
men Afrika är inte bara en röst utan en hel kontinent
av röster där man t ex kan gosa sig i Alexander Mc Call
Smiths naivt vackra språk och den hyllade författarinnan
Petina Gappahs nyöversatta ord. Med osentimental
uppriktighet men med allomfattande värme skriver
hon om sitt Zimbabwe. Nobelpris anyone? Det är lite så
man känner här på mässan – Afrika nästa!

”Kära Invandrare och flyktingar.
Stanna! Lämna mig inte ensam
med dessa svenskar”.
Johan Ehrenberg
35

★ 1

Lincopia
2050
JAG KOMMER IHÅG ATT JAG VILLE ATT LINKÖPING
SKULLE HA ÅTMINSTONE EN RESTAURANG MED EN
STJÄRNA I MICHELINGUIDEN...
JAG TRÄFFAR PAUL HÅKANSSON i Östgötatrafikens lokaler
på Kungsgatan i Linköping. Paul var ordförande i
Landstingsstyrelsen i Östergötland 1989-2006. Från
2007 jobbade han halvtid för Östgötatrafiken för att bli
dess Vd 2009. Paul är en man som tidigare formulerat
visioner för staden.
– Ja, det du pratar om är en publikation jag gjorde
1996 där jag, för en tioårs period, försökte se bortanför
alla budgetar och vara konkret med hur jag ville att
Linköping skulle utvecklas.
Hur stämde visionen med verkligheten?
– Jag kommer ihåg att jag ville att Linköping skulle
ha åtminstone en restaurang med en stjärna i Michelinguiden,
säger Paul och ler. Det har väl inte hänt
ännu men jag måste säga att restaurangvärlden i stan
har utvecklats enormt på dessa femton år! Jag önskade
mig också mer utmanande byggnader och vi har ju faktiskt
fått Tornet, t ex. Stångån skrev jag om. Jag önskade
att det skulle bli ett levande område. Själv är jag
uppuxen i Norrköping där mycket kretsat kring Strömmen.
Den har alltid varit pulsen i stan. Här i Linköping
har man vänt rumpan åt vattnet, tycker jag. När jag
och min hustru Birgitta letade hus i mitten av nittiotalet
kunde man få stora, fina villor i Hejdegården runt
en miljon. Närheten till vattnet värderades inte på det
sätt det görs idag. Jag ville upprusta området runt
Stångs magasin och där har det verkligen hänt grejer!
Från att ha varit en risig bit av stan (Linköping slutade
vid Stångebro för 15 år sen: min anmärkning) är detta
område nu en liten pärla med sandstrand utanför hotellet,
restaurang, båtplatser och Drämmarnas bro.
– En annan sak som jag pratade om var internationaliseringen.
Och jag måste säga att internationaliseringen
i bl a utbildningssektorn har verkligen ökat.
Samtidigt har ju de nationalistiska motreaktionerna
ökat. Främlingsfientligheten har expanderat de senaste
femton åren-ändå är Linköping väldigt förskonat jämförelsevis
– men för femton år sen fanns nästan ingenting
av detta.
– Vissa områden har utvecklats snabbare än jag
kunde tänka mig. Information och kommunikationsteknologin
är ett sådant. Snabbare och med större djup,
Paul tystnar och funderar. År 2050 är omöjlig att föreställa
sig på ett plan. Men att vi kommer att få drivmedelsbrist
det är väl ett som är säkert. Att resa kommer
att bli dyrt. Flygtrafiken kanske kommer att reserveras
för längre resor. Vi kommer att röra oss mer lokalt och
tänka småskaligt. År 2050 kan man ju ifrågasätta om
37

– Jag tror att vi kommer
att få mer efterfrågan på
naturnära boende
vi ens pratar svenska? Jag tror definitivt att kommer
att ha ett arbetsspråk som vi delar med de flesta andra
i världen. Min dotter som är tretton år nu behärskar
engelskan på ett helt annat sätt än jag gjorde i den åldern.
I en familj vi känner, med tre underbara ungar,
där pappan är turkisk flykting och mamman kommer
från Argentina pratar man tre språk obehindrat!
– Livslångt lärande, vet jag att jag pratade om -96.
Jag tror att gränsen mellan arbete och utbildning kommer
att vara mer flytande. Den gamla modellen med
sovstäder och kontorkomplex kommer att utplånas.
Varför ska folk sova på ett ställe och släpa sig längs
– I USA ligger ju forskningen
ute i samhället
motorleder för att jobba på kontor någon annanstans?
– I byn kan det komma att finnas ett kontorshotell.
Att flera företag hyr in sig i gemensamma arbetslokaler.
Säljare likaväl som Speciallackerare. Och man
kommer att arbeta mer hemifrån och nätbaserat. Paul
funderar ett tag.
– Men jag är inte säker på att universiteten kommer
att hänga med i det här. Kanske kommer de att få en
kris eftersom de är för introverta. Nu pratar man Campus
– det är ganska slutna världar. I USA ligger ju
forskningen ute i samhället på ett annat sätt i kontakt
med företag. Om man vill att arbete och utbildning ska
integreras måste universiteten öppna upp sig.
– Jag tror att vi kommer att få mer efterfrågan på
naturnära boende.
Tillbaka till naturen menar du?
– Nä, inte riktigt så. Jag tror inte lanthandeln kommer
tillbaka men kanske bykrogen. Människor har ett
behov av att träffas. Men jag tror inte något återuppstår
utan att något nytt skapas! Nu har vi ju övningsområdet
i Linköping, Djurgården. Mina förhoppningar
för det området är att det ska bli något av en protoyp
för boende. Något Linköping kan visa upp och vara
stolt över. Det finns en underliggande positiv grön
trend i samhället. Man kan inte bygga nu utan att ta
hänsyn till miljöaspekterna. Jag önskar också att man
tar tillvara de tankar om integration av boende och arbete
som jag pratade om. Vi behöver ett mer robust och
hållbart samhälle och där underlättar ju den moderna
tekniken så att du kan röra dig energisnålare och kommunicera
på avstånd.
Vi funderar lite på detta, båda två…
– Om man tänker sig Östergötland 2030/40 tror jag
att det är mer av ett nätverk som hålls ihop. Gränserna
mellan arbete och utbildning flyter och vi kommer att
ha ett arbetsspråk och kanske flera privatspråk. Vi kanske
skickar prover till Korea när labben stänger här för
dagen och – tack vare tidskillnaderna – får tillbaks dem
analyserade och klara på morgonen, när vi börjar jobba
– Går man 15-20 år tillbaka,
fick man ställa om klockan...
igen. Om man går 15-20 år tillbaka i tiden fick man
ställa om klockan för att kunna kommunicera med
USA. Idag går kommunikationen snabbt och lätt via internet
och man kan använda tidskillnaderna på ett effektivt
sätt. Boende och kommunikationer intresserar
mig, som du förstår och det jag skissat upp kanske mer
är en närtidsdröm än en vision för 2050. Men det är ju
så det är med visioner. Man måste tro att de är möjliga!
Linköping, är en inlandskommun. Dess betydelse i svensk historia kanske vi
minns mest med Linköpingsblodbad där biskop Brask stoppade in sin lilla lapp
till eftervärlden. Staden har en fantastisk domkyrka från 1100 -talet och ca 140
000 invånare (färre på sommaren) som utökas under vinterhalvåret med 25 000
studenter och doktorander verksamma vid Linköpings Universitet. Linköping är,
tack vare SAAB och Malmen, känd som ”Flygstaden”. På senare tid finns en
uppmärksammad biogas tillverkning som t.ex försörjer alla bussar. Linköping
blev årets cykelstad 2002 och har kollektiva konstmärsverkstäder och kommunala
replokaler för ungdomar.

Joanne Posluzny-Hoffstens
Paviljong i Trädgårdsföreningen.
39

julklapp till mormor
canvastavla från 296:-
Flera olika storlekar. Ring Magnus 013-47 47 118
eller gå in på printbutiken.nu och se våra prisvärda
erbjudanden från Canvastavlor till Posters.
PRINTbutiken.nu

Exklusiv spade
från Vandalorum
100 000:-
Gäller så långt lagret räcker!
Bli Pionjär!
Genom att bli Pionjär är man delaktig i att garantera Vandalorums drift. Som Pionjär
erhåller man ett reklam- och upplevelsepaket innehållande:
Omnämnande i projektets Bulletin, som utkommer med totalt 11 nummer fram
till öppningen. Upplagan är i nuläget 2000 ex som går ut till ett nationellt såväl som
internationellt adressregister.
Företagsnamn med logotyp på Vandalorums hemsida under särskilda länkar.
Speciell tillgång till Vandalorums program och faciliteter och stora möjligheter
till annan exponering, som skylt på byggplatsen och senare i huset.
Samtliga Pionjärer får en mycket speciell spade, formgiven av Jonas Bohlin,
enbart för Vandalorums räkning.
Reklam- och upplevelsepaketet kostar 100 000 kronor fördelat på två år.
Du även bli medlem i Vandalorums Vänner och betalar 250 kronor/år. Gå in och
läs mer på vår hemsida vandalorum.se
VANDALORUM är ett internationellt konst-
och designcentrum med ett nationellt uppdrag
och stark regional förankring.

Foto Niclas Albinsson

Dygnsfärsk
Östgötamjölk!
NI HAR VÄL UPPTÄCKT ÖSTGÖTAMJÖLK? (Så bedårande svenskt
med massor med prickar över alla bokstäver).
Östgötamjölk är ett samarbete mellan sju stora gårdar i
Östergötland och norra Småland. Kättestad, Gammalstorp,
Marås, Flytthem, Karlslund, Odensviholm och Ogestad. Det
gemensamma med dessa gårdar är att de alla har frigående
kor, året runt! Detta är en ny (eller verkligen gammal) typ av
satsning där också bonden och bondgården genomlyser sig
själv. Något som känns attraktivt och hederligt i en tid som
annars präglats av rovdrift och vanskötsel. Hanteringen av
Östgötamjölk är kvalitetscertifierad av: Sigill. Man värnar
om djurmiljö såväl som arbetsmiljö och den yttre miljön i
form av så korta transporter som möjligt. Man använder sig
av ett mejeri i Hultsfred och kan därmed erbjuda dygnsfärsk
mjölk till alla sina kunder. På förpackningarna kan man se
vilken gård mjölken kommer ifrån (kanske snart också vilken
kossa) och man levererar nu även grädde, fil och ost. Konsumenterna
är välkomna att besöka gårdarna och delta i
aktiviteter som ordnas där.
På hemsidan: ostgotamjolk.se (där försvann alla prickarna)
kan man läsa om produkter, aktiviteter och även se
bilder på gårdarna och ägarna. Förvånande mycket bröder
riktiga hot babes – huruvida singlar förtäljs icke. (Skulle
dock inte tro de behövt leta efter fru så värst länge). Med
detta sagt off-the-record frågar jag Åsa Guldstrand på Östgötamjölks
informationskontor.
När startade projektet?
– Vi påbörjade arbetet 2008 och i februari 2009 levererades
den första mjölken ut i butik.
Blev det efterfrågan?
– Ja, vi växte fort, på en gång. Nu har vi ungefär 120 butiker
i Östergötland. Det har gått mycket bra och andra har
börjat kopiera vårt koncept. Och alldeles nyligen har vi fått
in Skånemejerier som vår åttonde aktieägare!
Oj, då har ni väl verkligen blivit någon att räkna med?
– Ja, det är ju en stark partner som gör det möjligt att
utvecklas i samarbetet.
Även de stora elefanterna har alltså uppfattat sprängkraften
i det lilla fröet som såddes i den östgötska myllan.
Och att vi här på redaktionen uppfattar detta som FRAMTI-
DEN-det behöver vi väl inte ens säga?
43

2050
ÄR DEN STORA FRÅGAN. LEVER VI?
JA, det gör vi! För då har vi slutat med processed food.
Vi äter inte vitt mjöl, vitt socker eller vitt ris. Vi förstår
att kropp och psyke hänger ihop och att själen behöver
näring. Soul-food, som består av musik, dans, teater,
konst, kärlek och gud. Vi har lärt oss att ta hänsyn till
varann – snarare än att kräva respekt. Och vi vördar
våra barn och våra äldre. Vi har återgått till att berätta
historierna om anfäderna för avkommorna. Det finns
inga politiska partier som käbblar med varann. Alla
hjälps åt i sann demokratisk anda. Man lyssnar till ett
styrande råd bestående av människor från alla jordens
ursprungsbefolkningar. De visar oss hur vi kan vårda
och bruka moder jord på ett vettigt sätt och de lär oss
– Det mest kompetenta folket
till detta – Aboriginerna!
de gamla danserna och sångerna som de flesta av oss
förlänge sedan glömt.
Varje år gör vi långa vandringar för att bryta våra
arbetsmönster. (Ordet semester känns förlegat). De
leds av det mest kompetenta folket till detta – Aboriginerna.
Masajerna sköter om den boskapshjord som
vår relativt lilla köttkonsumtion utgör och Indianer tar
hand om bostadsmarknaden. Stjärnkockar gör kulinariska
underverk av linser och sjögräs (krispigt spröda
med himmelsk havtornssås..) Cancerogena korvar är
det ingen som vill ha längre. Städerna sjuder av liv och
företagsexperiment. New York är fortfarande STADEN
med stora bokstäver men husen är inte så höga längre
och alla drivs med solkraft. Dkny och Prada har tillsammans
uppfunnit fjäderlätta tyger av ogräs och insektsspill
och smoothiebarerna duggar nu lika tätt som
Mc Donaldskioskerna fordom gjorde.
Brott finns. Ekonomiska mest. Det finns allltid de
som vill ha mer än andra och de som inte orkar jobba
för att uppnå vad de vill ha. Eller de som omedvetet
hamnat i röran av skatteregler för tyvärr har dessa inte
lättats utan snarare förstärkts. (Det är många som ska
leva av den offentliga sektorn). Det nya är att även
stora företag synas i sömmarna – inte bara de små.
Kränkningar av allehanda slag är dock ovanligt!
Det bor tjugo miljoner människor i Sverige men det
har vi plats för! Äntligen blir det lite fart på orter som
Mjölby och Löderup. Den nationella känslan är stark.
Känslan av att allas nationella ursprung är viktig – är
stark! Alla människor är lika mycket värda oavsett kön,
hudfärg, utseende eller handikapp (man pratar inte om
handikapp längre – inte ens i golf). Det finns ingen
människosmuggling för alla som vill arbeta är välkomna
dit de beger sig. Trafficking är i stort sett utrotad
i och med att synen på människan förändrats. Det
är nu väldigt få som anser att människor ska kunna
säljas eller köpas.
Naturligtvis finns det en subkultur. Det finns det
alltid och har alltid funnits i alla kulturer. 2050 sitter det
ett antal Frossare och tar för sig i dolda rum innanför
slutna dörrar. De försöker få aktiemarknaden att uppstå
i sin forna glans och de letar bortglömda platser de
skulle kunna kränga en hamburgare till. De äter geleråttor
de lyckats framställa i eget labb och de väser mot
varann. Men de är ännu så länge få och deras destruktiva
tankar och negativa energi försvinner i strömmen av
all positivism. Så kan det vara 2050.

yjazzfestival
Under tre heta augustidagar, på tre scener runt om i den lilla staden, kunde man njuta av världsartister som: Viktoria Tolstoy,
Toots Thielemanns, Benny Golson och Jan Lundgren. Femton konserter med över 60 musiker borgade för en succeartad jazzfest
som till allas glädje kommer att återupprepas nästa år. Då utökad med två dagars gratiskonserter.
Så boka 3-7 augusti 2011 för ystad jazzfestival! www.ystadjazz.se
Ystad
Sweden
JazzFestival
Foto: Dick Lindstrom

1:a pris för Bästa koncept och bästa mat/vinlista i hotell- och restaurangbranchens prestigefyllda Oskarstävling.
Idé och formgivning Lasse Nordh Art Director på Verkstan Communikation.

På Verkstan lägger vi stor vikt vid att ge våra kunder
ett grafiskt uttryck som speglar varumärket och
hjälper till att få maximalt genomslag. Folk ska lägga
varumärket på minnet.
Vår styrka är att vi kan både konsument-, butiksreklam
och business to business. Vi har en rad
kriterier för vad vi tycker bra reklam ska uppfylla.
Den ska vara enkel a t förstå, den ska vara ärlig och
den ska beröra. Reklamen ska bygga ditt varumärke
starkare och i förlängningen öka försäljningen.
Den ska vara en investering och hjälpa dig till ökad
lönsamhet.
Beroende på uppdragets storlek, karaktär och
budget sammanställer vi det team som bäst matchar
uppdraget. Ibland är det fullt tillräckligt att möta en
av oss, ibland behöver vi vara fler.
Ring eller maila Lasse Nordh 0722-35 47 11,
lasse@verkstan.com
Det är vi på Verkstan Communikation som står för idé och utformning av tidningen SMALLbig i samarbete med PRINTbutiken.

Sätt lite piff
på tillvaron!
269:-/m Designa dina egna tapeter
2
Ring Magnus 013-47 47 118
eller gå in på printbutiken.nu
PRINTbutiken.nu