Stena Line 50 år

More documents

Recommendations

Info

GLENN OM 70-TALET: - Komma igenom tullen är en sport, sa farsan. - Jag kommer ihåg när vi skulle köpa ny bil i mitten på 70-talet. Farsan lyfte intresserat på baksätet och mattan i bagageutrymmet och försäljaren sa stolt ” här får du plats med tio-tolv askor, utan problem”. Att försöka komma igenom tullen med lite större last av starkvaror än vad som var tillåtet, var lite grann av ett folknöje. Ransonen på den tiden var en liter sprit, två liter vin och tre liter öl. Punkt slut. Och handlade man i Tyskland, Danmark eller på båten ck man ju varorna till halva priset jämfört med hemma. Så ju mer man handlade, desto mer tjänade man ju. Jag kommer exakt ihåg den där kladdiga, nervösa stämningen när vi skulle rulla av färjan. Tulltjänstemännen stod och spanade över bilkaravanen. Farsan ”Partajbåten” kallade vi den. Göteborgshumorn döpte den till ” ytfesten”. Vi var många festglada göteborgare som i början på 80-talet åkte fram och tillbaka på fredagskvällarna för att partaja. Och det var rent ut sagt ett fruktansvärt hålligång. Drinkarna var billiga och musiken vrålhög. Det var alltid band som spelade på stora dansgolvet och i discot var det fullknökat. på med solglasögonen. Stenansikte. Morsan skämdes och blev högröd i ansiktet. Började sticka eller något annat irrationellt. Ingen ck säga ett enda knyst! Och så den kollektiva, enooorma lättnadens suck vi drog när vi kommit förbi. Då släppte allt. Väl hemma var alla på strålande humör. Vi hade klarat tullen! När vi kom hem skröt farsan för intresserade grannar om hur mycket han fått med sig. Och han ångrade varenda gång att han inte handlat ännu mer. Morsan bara skakade på huvudet. Fast jag tror nog hon var ganska nöjd hon också. GLENN OM 80-TALET: - Fredagsbåten. Herrejösses vilket hålligång! Du har väl inte glömt våra sjöpriser? Det har alltid varit mer poppis att handla på båten än i land. Och vi har alltid satsat hårt på shoppingen. Halva priset jämfört med i land på många varor. Stort och noga utvalt sortiment med populära och kända produkter. Sjöpriser kommer alltid att vara sjöpriser. Sjöliv är också nöjesliv. Ända sedan premiärturen 1962 har vi haft dans till levande musik ombord på båtarna. Det var full gas hela vägen över. Och när vi kom i land i Göteborg var stämningen så hög att ingen ville gå hem och lägga sig. Antingen gick vi direkt ut på lokal med några nyvunna båtvänner eller så slog vi ihop våra ransoner i plastpåsarna och körde efterfest hos någon av oss. Tur att man hade hela lördagen och söndagen att sova på sedan. Masthuggsterminalen kom till. Allt efter båtarna blev större och större behövdes bättre terminaler. Stenpiren var för liten och otidsenlig med sina skjul och baracker. Masthuggsterminalen stod klar 1972 och där samlade man både Danmarks- och Tysklandsbåtarna. Terminalen var en futuristisk skapelse som påminde starkt om en modern fl ygterminal, vilket ansågs banbrytande inom rederivärlden. Ljust och luftigt med vänthall, restaurang och biljettförsäljning inomhus där resenärerna kunde se båtarna lägga till och lasta. Stora, ramper och lättåtkomligt från alla håll för bilar och lastbilar. NOTHING to declare GLENN OM 1974: - Stena Olssons Compagnie. Perfekt allsång för tonåringar. - Precis som alla tonåringar alltid har varit, var jag ganska musikintresserad. Jag minns speciellt Nationalteaterns album ”Livet är en fest” som kom 1974. Förutom att skråla med i titellåten så stämde vi också upp i allsången på låten ”Stena Olssons Compagnie”. Texten handlade om festandet på Stenas båtar. Snacket gick att Sten Allan själv hade tagit den ganska kritiska texten med ro. Det sades att han hade tyckt det var lite roligt att få en låt skriven om sig och spelade mer än gärna upp den på sina privata partajer. Det tyckte jag var lite var schysst. En sådan sak glömmer man inte. GLENN OM 90-TALET: - Sa du Lillsemester? Vad är det för något? ”Ska vi inte ta och sticka iväg på en lillsemester till Danmark”. Det var min ickvän som sa det och det var första gången jag hörde ordet ”Lillsemester”. Det lät mysiskt. Men vilken bra idé. Att sticka iväg en långhelg och lyxa till det på någon mysig liten dansk kro. Bara vi två. Farligt dyrt var det ju inte heller. Det var 90-tal och kronan låg ju fortfarande bra till även om Fälldin och grabbarna hade devalverat både en och två gånger. Fantastiskt, tänkte jag när vi rullade på färjan en torsdagseftermiddag. Det blir ju som en semester, fast utan att behöva ta någon av sina dyrbara semesterveckor. Den gången blev det Skagen. Vi släpade oss fram barfota i den vita sanden, njöt av den varma majsolen som kändes bra mycket varmare än hemma. Och väl ute på Grenen var det dags för mig att lätta på en hemlighet jag burit på ett tag. Så jag rotade lite i ckan, satte ett av knäna i sanden, tittade några långa sekunder på den vackraste, snällaste, roligaste och underbaraste kvinna jag någonsin mött och sa: ”Kattis, vill du gifta dig med mig?”.
GLENN OM 00-TALET: - Nämen om man skulle ta och åka utomlands idag? - För några år sedan upptäckte jag att en av de stora poängerna med Göteborg är att det ligger så nära Danmark. Det året hade vi bockat av Liseberg, Astrid Lindgrens Värld och Skara Sommarland. Men högsommarvärmen höll i sig, även om vi var en bit in i augusti. Kattis hade sett en annons för något som hette ”Skagen över dagen”. Dags för köksbordskonferens. Det skulle ta lika lång tid att åka till Danmark som till Skara, om vi tog den nya snabbfärjan. Skagen ck det bli. Vi åt frukost på båten. Sedan GLENN OM 2012: En av de saker som är svårast att hantera när barnen kommit upp i tjugoårsåldern, är att de är så självständiga att man skulle vilja skrika. När de gör någonting nytt tror de att de är de första som kommit på det. Ohyggligt irriterande. Att säga ”Det gjorde vi redan på 70-talet”, går liksom inte att komma någon vart med. Det är bäst att hålla tyst. Precis så var det hemma i våras. Då kom de hem, dråsade in i köket, bredde en hög Hönökakemackor och sa att de tänkte göra en ”roadtrip” i sommar. badade vi oss skrynkliga i vågorna, spelade strandfotboll i den mjuka, vita sanden, klättrade i sanddyner stora som höghus, tog familjefoto längst ut på Grenen och åt helt underbara räkor på Skagens Brygga. På hemvägen ck vi en underbar bild på Emma som somnat med halvöppen mun och en hand nerkörd i en stor godispåse. Det var bara att bära in ungarna i sängarna när vi kom hem. Efter en sådan dagsut dagsut dagsut ykt var det liksom okej att hoppa över tandborstningen. - Nu var det barnens tur att göra samma misstag som både jag jag och och mina mina föräldrar föräldrar gjort. gjort. Kort om Stena Line. STARTÅR: Danmarkslinjen: 1962 Tysklandslinjen: 1967 NAMN: S:et på skorstenarna har funnits sedan 1962, alltså från den tiden vi hette Skagenlinjen. STENASIFFROR: 19 färjelinjer Förbindelser mellan 8 länder 32 fartyg i trafi k 5 700 anställda Omsättning 9 655 miljoner Antal resenärer 2011: 14,7 miljoner Antal fordonstransporter: 3,1 miljoner OM STENASFÄREN. Antal anställda: 16 000 Omsättning: 46 miljarder kronor Moderbolag: Stena AB, Stena Sessan AB, Stena Metall Affärsområden: Färjelinjer, Offshore Drilling, Rederi, Fastigheter, Finans, Återvinning, Miljö och Handel. Se fi lmen om våra första 50 år på stenaline.se Så går det när barnen har tittat på lite för många roadmovie- roadmovie- roadmovie- lmer, tänkte jag. ”Jaha, vad kul, ska ni bila? Vart ska ni bila?” undrade jag försiktigt. ”Meh… det vet man ju inte innan ju. Och så heter det Roadtrip och då åker man typ dit man känner för typ just då” ck jag veta. ”Det blir jag och Anna, Emma och Ludvig” sa äldsta dottern Linnea. ”Och vi får låna pappas Pegueot-kombi”, sa Anna. ”Han vet inte heller vart vi ska åka, men det blir typ ner i Europa. Kanske Frankrike”. Jag visste inte vad jag Sten Allan Olsson Född 1916. Son till skepparen Gustav Olsson från Donsö. Grundare av Stenasfären. Började som 23-åring att köpa och sälja skrot. Köpte 1946 tre skrotade systerfartyg och byggde ihop dem till ett fungerande fartyg för egna frakter. Startade Stena Line (hette då Skagen-linjen) 1962. Dan Sten Olsson Huvudägare och koncernchef för Stenasfären. Född 1947 i Göteborg. Civilekonom vid Handels-högskolan i Göteborg. Arbetat i koncernen sedan 1972. Tog 1983 över chefsskapet efter sin far. Initiativtagare till fusionen med Sessanlinjen. Vice ordförande i Sveriges Redareförening. Hedersdoktor vid Chalmers tekniska högskola. Medlem av International Advisory Board i Alliance for Global Sustainability. GLENN OM 2007: - Då insåg vi att vi ha fel jultraditioner. - Vi märkte väldigt påtagligt att det inte var långt till jul. Om två veckor skulle Emma och klasskompisen So a sjunga i skolans Luciakör, så de övade varenda kväll. En kväll när So as mamma knackade på för att hämta henne började vi prata om jul och julstämning. ”Utan snö blir det ingen julstämning”, tyckte jag. ”Inte alls” sa So as mamma som var uppväxt i Tyskland. ”Det nns ingen juligare julstämning än julmarknaden i Lübeck”. Vi förstod ingenting. Tysk julstämning? ”Följ med, vi ska ner och julhandla efter Lucia, det är både billigare och trevligare än här”. Så dagen efter Lucia satt vi på färjan. Väl framme på Rådhustorget tappade vi hakan fullständigt. Den medeltida Hansa-staden var upplyst av tiotusentals Här är en Lübeck-grej till Sitter fi nt till smör, ost och sill God jul önskas Glenn lyktor och juldekorationer. Barnkörer sjöng julsånger och det doftade gran, vå or, rostade mandlar och glüwein. I stånden såldes alltifrån konsthantverk och lokal pilsner till leksaker och delikatesser. Med nynystekta äpplen i händerna knallade vi till Sagoskogen och trä ade Törnrosa, Hans och Greta. Barnen bara gapade. Det var som i en Disney lm, fast utan plast. Nu förstod vi vad So as mamma hade menat. Julstämning Julstämning hade ju faktiskt inte inte så mycket med snö snö att göra. skulle säga. Att det var farligt? Nja, jag kan tänka mig många saker som är betydligt farligare. Att det är dyrt? Tja, det motargumentet faller också platt. ”Okej, men ni måste lova mig två saker bara”, sa jag, ”Ta Kielfärjan. Och åk inte till Bretagne, där var det bara regn när jag var där sist”. Välj och vraka bland våra resupplevelser. I 50 år har ressugna svenskar åkt med oss för att uppleva pärlorna i Danmark, Tyskland och Polen. Då som nu har vi rest för att uppleva något nytt, koppla av och äta gott. Och gemensamt för alla är att man reser för att få tid till tillsammans, med familj, släkt och vänner. På Stena Line kallar vi det ”En skönare resa”. Det är vad vi erbjuder. Att resan blir en upplevelse i sig, en avstickare från vardagen och hjälper dig få en trevligare upplevelse på slutdestinationen. Hos oss kan barnen träffa Nicke Nyfi ken och ha Barnsligt Skoj, både ombord och i land. Vi gör det lätt för folk att njuta av livet genom att erbjuda Njutomlands, idylliska och sinneskittlande Kroferier eller Karibiska vattenäventyr på The Reef. Oavsett vart du reser med oss så vill vi att du ska komma hem med ett leende på läpparna, haft en kul upplevelse och laddat batterierna. Det är så vi tänker idag. Om vi tänker rätt? Tja, det fi nns ett bra sätt att ta reda på det: kliv ombord och prova. CG TV: TM & © Universal Studios and/or HMCo.
Page 1 and 2: Nu fyller Stena Line 50 år. Och ä
Page 3 and 4: Vi har skapat minnen i 50 år. För
Page 5: GLENN OM 1969: - Första gången vi

Stena Line 50 år

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?