Våldsutsatta kvinnor berättar En utvärdering av projekt Karin
Våldsutsatta kvinnor berättar En utvärdering av projekt Karin
Våldsutsatta kvinnor berättar En utvärdering av projekt Karin
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Våldsutsatta</strong> <strong>kvinnor</strong> <strong>berättar</strong><br />
<strong>En</strong> <strong>utvärdering</strong> <strong>av</strong> <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong><br />
… man blir lite omhållen här<br />
och det behöver man när man är trasig<br />
Annika Rejmer, Anna Sonander, Charlotte Agevall<br />
Rapport 2010:2<br />
Rikspolisstyrelsen<br />
April 2010
Utgivare: Rikspolisstyrelsen, Box 12256, 102 26 Stockholm<br />
D nr: PoA-428-7260/07<br />
ISBN-13 978-91-89475-83-0<br />
Foto: Anders Lindell<br />
Grafisk design: Alenäs Grafisk Form<br />
Upplaga: 500 ex<br />
Tryck: RPS Tryckeri, Stockholm juni 2010
Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4<br />
Bilageförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5<br />
Kapitel 1. inledning<br />
Från kvinnofridsprogram till <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong><br />
genom samverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8<br />
Syfte och frågeställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10<br />
Våld i nära relationer – brottsbeskrivningar . . . . . . . . 11<br />
Grov kvinnofridskränkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11<br />
Misshandel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12<br />
Disposition och läsanvisningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12<br />
Kapitel 2. teori<br />
Våld i nära relationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13<br />
Barns upplevelser <strong>av</strong> våld i hemmet . . . . . . . . . . . . . . . 14<br />
Begreppet offer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15<br />
Att kvalificera sig som offer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16<br />
Det ideala offret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16<br />
Aktörerna – Polis, åklagare och socialtjänst . . . . . . . . 19<br />
Polisen – en del <strong>av</strong> en rättskedja . . . . . . . . . . . . . . . . . 19<br />
Polisens ansvar gentemot brottsoffer . . . . . . . . . . . . . 20<br />
Vilket skydd ska polisen och andra rättsvårdande<br />
myndigheter erbjuda våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> och barn? . 21<br />
Polisrollen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23<br />
Samverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25<br />
Projekt <strong>Karin</strong>s teoretiska förankring i den<br />
social-ekologiska modellen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27<br />
Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt<br />
<strong>En</strong>kät . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29<br />
Bearbetning <strong>av</strong> enkäterna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30<br />
Intervju . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30<br />
Bearbetning <strong>av</strong> intervjuerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31<br />
Urval . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31<br />
Begränsningar i urvalsförfarandet . . . . . . . . . . . . . . . 31<br />
Svarsfrekvens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32<br />
<strong>En</strong>käter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32<br />
Intervjuer genomförda med <strong>kvinnor</strong> . . . . . . . . . . . . . . 32<br />
Reflektioner kring svarsfrekvenserna . . . . . . . . . . . . . 32<br />
Bortfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32<br />
Att använda det statistiska materialet . . . . . . . . . . . . 33<br />
Hinder i genomförandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33<br />
Etiska överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33<br />
innehåll<br />
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning<br />
och analys<br />
Vem är kvinnan? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36<br />
Relationen & våldet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37<br />
Svårigheterna med att förstå<br />
och begripliggöra våldet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37<br />
Att skapa motbilder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39<br />
Varför går han inte? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39<br />
Sociala nätverk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40<br />
När våldet har uppdagats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41<br />
Mönster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42<br />
Bemötande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42<br />
Vikten <strong>av</strong> ett gott bemötande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43<br />
Förväntningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45<br />
Hur nöjd är kvinnan? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45<br />
Förhör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46<br />
Förhörsledarens bemötande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47<br />
Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47<br />
Kontakt med andra myndigheter . . . . . . . . . . . . . . . . 49<br />
Samverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52<br />
Lokaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55<br />
Förväntningar på den fysiska miljön . . . . . . . . . . . . . . 57<br />
Den fysiska miljöns betydelse för skapandet <strong>av</strong><br />
”det goda samtalet” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58<br />
<strong>En</strong> genomlysning <strong>av</strong> Kvinnofridsprogrammet<br />
utifrån den social-ekologiska modellen . . . . . . . . . . . . 59<br />
Individnivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60<br />
Relationell nivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62<br />
Lokala samhällsnivån . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63<br />
Samhällsnivån . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64<br />
Kapitel 5. saMManfattning och<br />
<strong>av</strong>slutande disKussion<br />
Positivt med <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> utifrån <strong>kvinnor</strong>nas<br />
perspektiv: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67<br />
Projekt <strong>Karin</strong>s utvecklingsmöjligheter utifrån<br />
<strong>kvinnor</strong>nas perspektiv: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67<br />
Att gå vidare med… . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68<br />
Källförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69<br />
Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69<br />
Hemsidor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71<br />
Offentligt tryck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71<br />
bilagor<br />
Underlag för bedömning <strong>av</strong> risk<br />
för framtida partnervåld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72<br />
Informationsbrev enkät . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74<br />
<strong>En</strong>kät . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76<br />
Intervjumall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87<br />
Informationsbrev intervju . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90<br />
Samtycke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92
förord<br />
Förord<br />
Vi vill tacka alla <strong>kvinnor</strong> som har medverkat i denna studie<br />
genom att generöst dela med sig <strong>av</strong> sina erfarenheter<br />
<strong>av</strong> våld i nära relationer . Ni har gjort denna <strong>utvärdering</strong><br />
möjlig . Vår förhoppning är att era röster ska bidra till att<br />
arbetet med våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> kan vidareutvecklas . Ert<br />
deltagande i <strong>utvärdering</strong>en kan göra skillnad! Vi vill också<br />
tacka personalen på polismyndighet i Malmö, Kriscentrum<br />
för <strong>kvinnor</strong> och kvinnojourer som har haft vänligheten<br />
att hjälpa oss med att distribuera enkäter . De flesta <strong>av</strong><br />
4 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
intervjuerna har genomförts i <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>s lokaler . Vi<br />
har mötts <strong>av</strong> en vänlig receptionist, som har bokat rum,<br />
öppnat låsta dörrar och försett oss med gott kaffe . Tack<br />
för all omtanke! Sist men inte minst vill vi också tacka<br />
Anna Gustafsson, Margot Olsson och Ulf Malmqvist för<br />
ett gott och kreativt samarbete .<br />
Lund 2010-01-28<br />
Annika, Anna & Charlotte
ilageförteckning<br />
Bilaga 1 . Spousal, Assault Risk Assesment,<br />
Bilaga 2 . Informationsbrev enkät<br />
Bilaga 3 . <strong>En</strong>kät<br />
Bilaga 4 . Intervjumall<br />
Bilaga 5 . Informationsbrev intervju<br />
Bilaga 6 . Samtyckesblankett<br />
figurförteckning<br />
Figur 1 . Den social-ekologiska modellen<br />
Figur 2 . Kvinnans behov <strong>av</strong> myndighetskontakter<br />
Figur 3 . Projektledningens syn på myndighetssamverkan<br />
Figur 4 . Arbetsprocessen på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong><br />
tabellförteckning<br />
Tabell 1 . Ålder<br />
Tabell 2 . Antal år boende i Sverige<br />
Tabell 3 . Är kvinnan nöjd med polisens sätt att hantera<br />
hennes fall?<br />
bilageförtecKning<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 5
Kapitel 1. inledning<br />
Kapitel 1. inledning<br />
Ett sätt att göra våld i nära relationer begripligt är att sätta<br />
in det i en historisk kontext 1 . Historiska tillbakablickar<br />
gör det väldigt tydligt att vår förståelse <strong>av</strong> vår omgivning,<br />
<strong>av</strong> oss själva och <strong>av</strong> olika sociala skeenden är formad <strong>av</strong><br />
normer och föreställningar i vår nutid .<br />
För att kunna förstå våld mot <strong>kvinnor</strong> i nära relationer,<br />
är det viktigt att beakta det faktum att män i västvärlden<br />
har haft både en laglig och socialt accepterad rätt att<br />
fysiskt bestraffa sina hustrur ända fram till 1800-talet . 2 I<br />
Sverige <strong>av</strong>skaffades en makes rätt att aga sin maka så sent<br />
som 1861 3 och fram till 1965 fanns det ingen lag som g<strong>av</strong><br />
stöd för att en man inte får våldta sin hustru . Våldtäkt<br />
inom äktenskapet ansågs per definition inte kunna äga<br />
rum . Genom att våldtäktshandlingar inom äktenskapet<br />
inte ansågs vara kriminella, blev det sexualiserade våldet<br />
1 Österberg & Lindstedt Cronberg (red), 2004 .<br />
2 Det var först 1944 som det blev möjligt för åklagare att väcka åtal mot en<br />
man som slog sin hustru, innan dess var detta bara möjligt om misshandeln<br />
haft dödlig utgång och det var inte förrän 1982 som denna handling kom att<br />
falla under allmänt åtal, det vill säga att åklagare är skyldig att väcka åtal .<br />
För en överblick <strong>av</strong> hur kvinnans rättsliga ställning har sett ut i Sverige se,<br />
Åkerblom 2009 .<br />
3 Lindstedt Cronberg 2009 .<br />
6 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
osynliggjort och därigenom tillhandahöll samhället en<br />
ritual för bemötande som osynliggjorde denna aspekt <strong>av</strong><br />
våldet, det var inget man frågade efter eller rannsakade . 4<br />
Mäns våld mot närstående <strong>kvinnor</strong> har således förts<br />
upp på den politiska agendan relativt sent . Våld i nära<br />
relationer betraktades trots en kriminalisering som en<br />
familjeangelägenhet och ett individuellt problem fram<br />
till 1970-talet då det omformulerades till ett samhällsproblem<br />
som vi alla har ett ansvar för att hantera och lösa .<br />
Arbetet mot kvinnovåld har bedrivits på såväl global som<br />
nationell nivå . Det är drygt 50 år sedan som FN aktivt<br />
engagerade sig i <strong>kvinnor</strong>s rättigheter . Initialt rörde arbetet<br />
allmänna frågor såsom <strong>kvinnor</strong>s livssituation och roll i<br />
samhället men har över tid kommit att riktas mot mer<br />
specifika frågor såsom våld mot <strong>kvinnor</strong> . Idag definierar<br />
FN våld mot <strong>kvinnor</strong> som ett allvarligt samhällsproblem<br />
som har sin grund i en könsmaktsordning där våldet<br />
ses som en kränkning <strong>av</strong> de mänskliga rättigheterna 5 . I<br />
Sverige har arbetet för <strong>kvinnor</strong>s rättigheter och mot kvinnovåld<br />
skett i samklang med FN:s arbete .<br />
4 Lindstedt Cronberg 2005, s . 24 .<br />
5 http://www .manskligarattigheter .gov .se .
Hur vanligt förekommande är våld mot närstående<br />
<strong>kvinnor</strong>? Omfattningen <strong>av</strong> det våld som män utsätter närstående<br />
<strong>kvinnor</strong> för är svår att fastställa . Det beror främst<br />
på att det saknas samordnade insamlingar <strong>av</strong> data . Det<br />
gäller såväl över tid som mellan olika länder och beror<br />
företrädesvis på att definitionen och redovisningen <strong>av</strong><br />
våld mot <strong>kvinnor</strong> skiftar och har skiftat 6 . Omfattningen<br />
är också svår att fastställa på grund <strong>av</strong> att mörkertalen är<br />
höga . Det är svårare att anmäla en närstående än en obekant<br />
gärningsman . Hur grovt brottet är har också betydelse<br />
för anmälningsbenägenheten . BRÅ uppskattar att<br />
endast 25 % <strong>av</strong> det våld som <strong>kvinnor</strong> utsätts för <strong>av</strong> närstående<br />
män anmäls . 7 Olika underlag kan dock tillsammans<br />
ge oss en uppfattning <strong>av</strong> våldets omfattning . Ett underlag<br />
som kan ge en indikation om omfattningen är antalet<br />
anmälda misshandelsbrott mot <strong>kvinnor</strong> som är 15 år eller<br />
äldre och där gärningsmannen är bekant med kvinnan .<br />
Av SCB:s statistik framgår att antalet anmälningar <strong>av</strong><br />
<strong>kvinnor</strong>, <strong>av</strong>seende misshandel <strong>av</strong> gärningsmän som de<br />
känner har ökat stadigt sedan 1990-talet . Ökningen kan<br />
dels förklaras <strong>av</strong> en ökad anmälningsbenägenhet, dels<br />
<strong>av</strong> att det faktiska våldet mot <strong>kvinnor</strong> har ökat . År 2008<br />
uppgick antalet anmälningar om misshandel mot <strong>kvinnor</strong><br />
över 15 år som är bekant med misstänkt gärningsman till<br />
21 000 8 . Med hänsyn tagen till ett uppskattat mörkertal<br />
på 25 % kan det faktiska antalet fall där män misshandlar<br />
en kvinna de känner under 2008 uppgå till drygt 80 000 .<br />
Ett annat sätt att få en bild <strong>av</strong> våldets omfattning är att<br />
fråga <strong>kvinnor</strong> . 2001 gjordes, på uppdrag <strong>av</strong> regeringen<br />
och brottsoffermyndigheten, en omfångsundersökning,<br />
”Slagen dam”, med syftet att kartlägga <strong>kvinnor</strong>s våldserfarenheter<br />
. Svaren vittnade om att många <strong>kvinnor</strong> någon<br />
gång under sitt liv har utsatts för våld . Nästan varannan<br />
kvinna (46 %) hade utsatts för våld <strong>av</strong> en man efter sin<br />
15 års dag . 56 % <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na hade utsatts för sexuella<br />
trakasserier och nästan var fjärde kvinna mellan 18 och<br />
24 år (22 %) hade utsatts för våld under det senaste året . 9<br />
Resultaten får stöd <strong>av</strong> den danska delstudien i ”International<br />
Violence Against Women Survey” från 2003 som<br />
visar motsvarande omfattning <strong>av</strong> övergrepp mot <strong>kvinnor</strong> .<br />
Ett resultat som kan jämföras med utfallet från de årliga<br />
nationella Trygghetsundersökningarna där endast 1–2 %<br />
<strong>av</strong> de kvinnliga respondenterna uppger att de har varit<br />
utsatta för brott under det senaste året 10 . Förklaringen till<br />
den låga andelen kan vara att undersökningens definition<br />
<strong>av</strong> våld ligger nära kriminalstatistiken och kan därför vara<br />
snäv i förhållande till kvinnans upplevelse <strong>av</strong> vad som är<br />
våld . Antalet anmälningar om sexualbrott har dubblerats<br />
6 Walby 2005 .<br />
7 BRÅ rapport 2009:12 .<br />
8 http://www .bra .se . 2009-12-20 .<br />
9 Lundgren (red .) 2001 .<br />
10 Nationella Trygghetsundersökningar om allmänhetens utsatthet för brott<br />
genomförs årligen sedan 2006 .<br />
Kapitel 1. inledning<br />
sedan 1990-talet, var<strong>av</strong> antalet anmälda våldtäkter har<br />
ökat mest . Ökningen kan dels förklaras <strong>av</strong> en omdefiniering<br />
<strong>av</strong> brottet våldtäkt men den kan också förklaras <strong>av</strong> en<br />
högre anmälningsbenägenhet och en faktisk ökning . 2008<br />
anmäldes 3924 våldtäkter mot <strong>kvinnor</strong> över 15 år 11 . Brottet<br />
grov kvinnofridskränkning som infördes 1998 ingår<br />
också i begreppet våld mot <strong>kvinnor</strong> . Det är sammansatt<br />
<strong>av</strong> upprepade gärningar såsom misshandel, olaga hot och<br />
vissa sexualbrott där offret och gärningsmannen är eller<br />
har varit gifta eller sammanboende . 12 År 2008 anmäldes<br />
2733 fall <strong>av</strong> grov kvinnofridskränkning 13 .<br />
Det finns således en stor spännvidd i uppskattningarna<br />
<strong>av</strong> förekomsten <strong>av</strong> våld mot <strong>kvinnor</strong> i nära relationer, och<br />
även om det finns svårigheter med att fastställa omfattningen,<br />
vittnar genomförda studier om att våld mot <strong>kvinnor</strong><br />
är ett utbrett samhällsproblem .<br />
Våldet utövas oftast <strong>av</strong> en man och riktar sig företrädesvis<br />
mot en närstående kvinna, främst på privata<br />
platser där vittnen saknas . Vanligast är att våldet utövas<br />
i hemmet . Misshandeln sker ofta i köket medan våldtäkterna<br />
genomförs i sovrummet eller vardagsrummet 14 .<br />
Gärningsmannen är ofta alkoholpåverkad 15 . Våldet ger<br />
vanligtvis upphov till synliga skador och har allvarliga<br />
konsekvenser för den enskilda kvinnan . Det påverkar hela<br />
hennes livssituation . <strong>Våldsutsatta</strong> <strong>kvinnor</strong> har exempelvis<br />
sämre hälsa än <strong>kvinnor</strong> som inte utsatts för våld . Hon<br />
uppsöker därför sjukvården oftare och konsumerar läkemedel<br />
samt funderar på eller har försökt ta sitt liv i högre<br />
utsträckning än <strong>kvinnor</strong> som inte utsatts för våld 16 .<br />
Varför kan inte problemet med våld mot <strong>kvinnor</strong> lösas<br />
och elimineras? <strong>En</strong> förklaring är att våld mot <strong>kvinnor</strong> är ett<br />
komplext problem som inte har någon enkel lösning . För<br />
att kunna identifiera interventioner som kan bidra till att<br />
stoppa eller reducera våld mot <strong>kvinnor</strong> måste våldets orsaker<br />
fastställas . Tidigare forskning visar att det företrädesvis<br />
är fyra omständigheter som bidrar till att försvåra arbetet<br />
med att stoppa eller reducera våld mot <strong>kvinnor</strong> 17 . Det är:<br />
Rättssystemets tolerans <strong>av</strong> mäns våld mot <strong>kvinnor</strong> .<br />
Kvinnans underordnade ekonomiska ställning .<br />
Svårigheten med att definiera en diskurs kring våld<br />
mot <strong>kvinnor</strong> .<br />
Bristen på psykosocialt stöd .<br />
Tidigare forskning har visat att det är viktigt att reformera<br />
rättssystemet så att våld i nära relationer är kriminaliserat<br />
på ett adekvat sätt så att anmälningar, utredningar<br />
och domstolsprövning leder till åtgärder som förbättrar<br />
11 http://www .bra .se, 2009-12-20 .<br />
12 Lindstedt Cronberg 2009 .<br />
13 http://www .bra .se . 2009-12-20 .<br />
14 Lövkrona 2009 .<br />
15 BRÅ Rapport 2009:12 .<br />
16 Lundgren (red .) 2001 .<br />
17 Walby (red .) 2001 .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 7
Kapitel 1. inledning<br />
situationen för brottsoffret 18 . Amerikansk och brittisk<br />
forskning har visat att det dessutom finns en korrelation<br />
mellan våld och en ekonomisk ojämställdhet i relationen .<br />
Ju större kvinnans ekonomiska beroende <strong>av</strong> mannen är<br />
desto högre är risken att hon kommer att utsättas för<br />
våld . 19 Ett annat korrelerande samband är att social inkludering<br />
genom förvärvsarbete minskar risken medan social<br />
exkludering, exempelvis genom arbetslöshet och hemarbete,<br />
ökar risken för att utsättas för våld <strong>av</strong> närstående .<br />
Ekonomiska resurser är emellertid inte den enda resurs<br />
som en våldsutsatt kvinna behöver . Hon behöver också<br />
praktiskt, fysiskt och emotionellt stöd . Det psykosociala<br />
stödet kan utgöras <strong>av</strong> hjälptelefoner, skyddat boende men<br />
också <strong>av</strong> samtalsstöd för att få styrka att bryta upp .<br />
Tidigare forskning visar också att <strong>av</strong>saknaden <strong>av</strong> en<br />
gemensam diskurs, ett gemensamt synsätt på och en<br />
gemensam definition <strong>av</strong> våld mot <strong>kvinnor</strong> försvårar<br />
möjligheterna till att motverka våld mot <strong>kvinnor</strong> på ett<br />
effektivt sätt . Ett skäl till att det saknas en diskurs är att<br />
det inte finns en enhetlig överstatlig kulturell förståelse för<br />
kvinnovåld . I de flesta länder definieras våld mot <strong>kvinnor</strong><br />
utifrån den nationella straffrättsliga definitionen <strong>av</strong> våld<br />
i allmänhet, som sällan fångar det specifika med våldshandlingar<br />
som äger rum mellan närstående i en hemmiljö<br />
. Det finns dessutom länder där våld mot <strong>kvinnor</strong><br />
fortfarande accepteras <strong>av</strong> staten . Det finns också länder<br />
där våldet visserligen är kriminaliserat men där det sällan<br />
leder till några rättsliga påföljder . FN:s deklaration ”Om<br />
<strong>av</strong>skaffande <strong>av</strong> våld mot <strong>kvinnor</strong>”, från 1993 kan ses som<br />
ett försök till att skapa ett gemensamt förhållningssätt<br />
och en definition <strong>av</strong> kvinnovåld . Deklarationen inleds<br />
med att generalförsamlingen uttalar att den erkänner:<br />
…the urgent need for the universal application to<br />
women of the rights and principles with regard to<br />
equality, security, liberty, integrity and dignity of all<br />
human beings .<br />
I deklarationens inledande artikel definieras våld mot<br />
<strong>kvinnor</strong> som;<br />
…any act of gender-based violence that results in, or<br />
is likely to result in, physical, sexual or psychological<br />
harm or suffering to women, including threats of<br />
such acts, coercion or arbitrary deprivation of liberty,<br />
whether occurring in public or in private life . 20<br />
Det innebär att definitionen <strong>av</strong> våld mot <strong>kvinnor</strong> över tid<br />
har utvidgats och omfattar inte längre bara fysiskt våld<br />
utan också psykiskt och sexuellt våld . I Sverige kan den<br />
politiska diskursen kring våld i nära relationer utläsas <strong>av</strong><br />
18 A .a .<br />
19 Walby (red .) 2001 .<br />
20 General Assembly res . 48/104<br />
8 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
”Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot <strong>kvinnor</strong>,<br />
hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade<br />
relationer”, från 2007 21 . Av handlingsplanen framgår<br />
att mäns våld mot <strong>kvinnor</strong> ses som ett oacceptabelt men<br />
omfattande problem som berör hela samhället . I förhållande<br />
till FN:s definition <strong>av</strong> våld mot <strong>kvinnor</strong> har den<br />
svenska regeringen utvidgat definitionen genom att också<br />
inkludera hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer<br />
. Målsättningen med den svenska handlingsplanen<br />
är att den ska fungera som en sammanhållande strategi<br />
för att få våldet att upphöra . För att nå målet satsar<br />
regeringen 900 miljoner kronor under mandatperioden<br />
2006-2010 för att genomföra åtgärder som syftar till att:<br />
öka skyddet för och stödet till våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>,<br />
förstärka det förebyggande arbetet,<br />
förbättra kvaliteten och effektiviteten i rättsväsendet,<br />
utveckla insatser för våldsutövare,<br />
öka samverkan kring och kunskap om våld i nära<br />
relationer .<br />
Av handlingsplanen framgår också att samhällets insatser<br />
ska utgå från de utsatta <strong>kvinnor</strong>nas behov och att det är<br />
statens och kommunernas ansvar att tillgodose dessa .<br />
Denna slutrapport innehåller en redogörelse för<br />
<strong>utvärdering</strong>en <strong>av</strong> åtgärd 50 i handlingsplanen i vilken<br />
Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag att utveckla en<br />
särskilt anpassad fysisk miljö för att utreda våld mot<br />
<strong>kvinnor</strong>, med målsättningen att ge våldsutsatta <strong>kvinnor</strong><br />
bästa möjliga förutsättningar att bidra till att samhället<br />
kan vidta effektiva och hjälpande åtgärder . Den fysiska<br />
miljöns lokalisering, utformning, inredning och tekniska<br />
utrustning ska enligt direktivet utgå från och anpassas<br />
till de kr<strong>av</strong> som följer <strong>av</strong> den utsatta kvinnans situation<br />
och de arbetsmetoder som myndigheterna tillämpar .<br />
För att uppnå ett gott resultat förutsätts en långtgående<br />
samverkan mellan berörda myndigheter och organisationer<br />
. I uppdraget finns också ett formulerat kr<strong>av</strong> på<br />
att Rikspolisstyrelsen ska genomföra utvecklingsarbetet<br />
tillsammans med Polismyndigheten i Skåne och att det<br />
ska ha sin verksamhetsmässiga grund i det samarbete som<br />
Polismyndigheten i Skåne och Malmö Stad bedriver inom<br />
Kvinnofridsprogrammet 22 .<br />
från kvinnofridsprogram till <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong><br />
genom samverkan<br />
Malmö Stads Kvinnofridsprogram har sin bakgrund i<br />
tidigt 1990-tal, då flera professionella aktörer uppmärksammade<br />
att det fanns en bristande förmåga att se och<br />
bemöta våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> och deras barn . Ett kommunalt<br />
kvinnofridsprogram arbetades fram i samverkan med<br />
21 Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot <strong>kvinnor</strong>, hedersrelaterat<br />
våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (2008) .<br />
22 A .a .
andra myndigheter och organisationer . Arbetet bedrevs i<br />
tvärsektoriella grupper för att fånga ett helhetsperspektiv<br />
på våldsproblematiken och för att förankra programmet<br />
23 . Malmös Kvinnofridsprogram utgår från att det är<br />
samhället som är ytterst ansvarigt för att bekämpa alla<br />
former <strong>av</strong> våld och att brottsoffren har rätt till;<br />
vård<br />
stöd och rådgivning<br />
skydd<br />
rättssystemet<br />
För att underlätta samverkan har de medverkande<br />
myndigheterna specialiserat sina verksamheter . Polisen i<br />
Skåne har organiserat sitt arbete med våld i nära relationer<br />
i en särskild familjevåldsrotel medan Åklagarmyndigheten<br />
har valt att specialisera vissa åklagare på brott<br />
som rör våld i nära relationer . Därutöver har hälso- och<br />
sjukvården utvecklat ett särskilt program för medicinsk<br />
behandling <strong>av</strong> våldsrelaterade skador . Malmö Stads<br />
socialtjänst specialiserade sin verksamhet genom att<br />
starta Kriscentrum för våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> och barn som<br />
invigdes år 2000 och som erbjuder professionellt skydd,<br />
psykosocial krisbehandling och stödjande samtal .<br />
Malmös kvinnofridsprogram utgår från ett holistiskt<br />
perspektiv, dvs . ett familjeperspektiv, och har därför även<br />
etablerat ett Kriscentrum för män och ett Kriscentrum för<br />
barn och ungdom . På Kriscentrum för män, som startades<br />
år 2002, erbjuds männen information och stöd för att<br />
kunna ta ansvar för sitt beteende . Det innebär att mannen<br />
ges möjlighet att bearbeta den problematik som kan ligga<br />
bakom våldet och erbjuds hjälp för att förändra sin attityd<br />
till våld, förbättra sin självkännedom och empati och<br />
därigenom utveckla möjligheter till att hitta alternativa<br />
lösningar till våld 24 .<br />
<strong>Våldsutsatta</strong> <strong>kvinnor</strong> kan initialt komma i kontakt med<br />
olika myndigheter . Det är exempelvis inte ovanligt att hon<br />
ringer polisen för att få hjälp . Ibland är den första kontakten<br />
sjukvården då hon söker vård för sina skador . O<strong>av</strong>sett<br />
vilken myndighet hon kommer i kontakt med ska de<br />
myndigheter som samverkar inom Kvinnofridsprogram-<br />
23 Kvinnofridsprogrammet och dess insatser är utformade efter våldsutsatta<br />
<strong>kvinnor</strong>s behov . I arbetet med att utveckla programmet har ett flertal<br />
kartläggningar och enkätundersökningar riktade till olika myndigheter<br />
som kommer i kontakt med <strong>kvinnor</strong>na, deras barn och de våldsutövande<br />
männen genomförts . Därutöver har ett flertal intervjustudier genomförts där<br />
såväl utsatta <strong>kvinnor</strong> som representanter för olika frivilliga organisationer<br />
– kvinnojourer, invandrarföreningar, kvinnoorganisationer och barnrättsorganisationer<br />
deltagit . Materialet har dessutom kompletterats med de senaste<br />
forskningsrönen och officiell statistik . Programmet har byggts ut successivt .<br />
Vid varje ny insats som genomförts har samma metodik för kartläggning och<br />
behovsanalys använts . Förslaget att bygga upp ett Reko (Resurs- och kompetenscentrum)<br />
vilket är den idé som <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> utgår ifrån, har grundats sig<br />
på de erfarenheter och kunskaper som erhållits <strong>av</strong> det kontinuerliga utvecklingsarbetet<br />
inom Kvinnofridsprogrammet och målgruppens synpunkter .<br />
24 Yrkesgemensam Handbok 2007, s . 49–52 .<br />
Kapitel 1. inledning<br />
met fråga våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> om de har barn som har<br />
bevittnat eller blivit utsatta för våld . Om så är fallet ska<br />
det anmälas till socialtjänsten . Socialtjänsten kan också få<br />
kännedom om att barn bevittnat eller är utsatta för våld<br />
i hemmet från allmänheten, förskole- och skolpersonal .<br />
Om information som socialtjänsten får kan föranleda<br />
åtgärder ska en utredning inledas . Barn som bevittnat<br />
våld mellan närstående eller själva utsatts för övergrepp<br />
erbjuds krisstöd på Kriscentrum för barn och ungdomar .<br />
Detta centrum startades 2004 för att samla resurser från<br />
socialtjänst, polis, åklagare och rättsmedicin under ett<br />
tak, för att förstärka barnperspektivet . Även Kriscentrum<br />
för barn och ungdomar arbetar utifrån ett holistiskt<br />
perspektiv och erbjuder därför även krisstöd till föräldrar .<br />
År 2006 startades Embla, ett skyddat boende med stöd<br />
för flickor utsatta för hedersrelaterat våld och år 2007<br />
öppnades Fribo, ett skyddat akutboende för våldsutsatta<br />
hemlösa <strong>kvinnor</strong> med missbruksproblem .<br />
Därutöver har Kvinnofridsprogrammet bidragit till<br />
att samverkan mellan berörda myndigheter och frivilliga<br />
organisationer har institutionaliserats genom att en samverkansgrupp<br />
har bildats . Gruppen består <strong>av</strong> ett fyrtiotal<br />
representanter från olika myndigheter och verksamheter<br />
som möter våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> . Samverkansgruppens<br />
uppgift är att fungera som en referensgrupp i Kvinnofridsprogrammet<br />
. Den bidrar i gemensamma aktiviteter,<br />
exempelvis i arbetet med att ta fram en yrkesgemensam<br />
handbok för professionella aktörer och information till allmänheten<br />
. Samverkansgruppen anordnar också utbildningsdagar<br />
där aktörerna utbildar varandra eller samarbetar kring<br />
metodutveckling . Samverkansgruppen möts under minst tre<br />
halvdagar per termin . Därutöver har Kvinnofridsprogrammet<br />
en styrgrupp med företrädare från socialtjänst, polis, kriminalvård<br />
samt hälso- och sjukvården och en arbetsgrupp där<br />
programmets samordnare träffar företrädare för de särskilda<br />
verksamheterna för att främja deras utvecklingsarbete .<br />
I handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot<br />
<strong>kvinnor</strong>, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i<br />
samkönade relationer har Malmös Kvinnofridsprogram<br />
fått ett politiskt stöd på riksnivå för att vidareutvecklas<br />
till ett resurs- och kompetenscentrum . I handlingsplanens<br />
åtgärd 50 har rikspolisstyrelsen fått i uppdrag att utveckla<br />
en fysisk miljö där myndighetssamverkan kan utvecklas<br />
ytterligare genom att finnas och verka under ett gemensamt<br />
tak . Projektet har döpts till <strong>Karin</strong> eftersom den<br />
gemensamma lokalen finns i kvarteret <strong>Karin</strong> i Malmö .<br />
Lokalen är designad utifrån den våldsutsatta kvinnans<br />
behov så att hon får bättre förutsättningar att bidra till<br />
brottsutredningen . Arkitekten har arbetat med människans<br />
sinnen som utgångspunkt, dvs . syn, hörsel, lukt,<br />
smak och känsel med målsättningen att skapa en trygg<br />
och välkomnande miljö . Det har resulterat i att bakom<br />
kameraövervakade dörrar möts kvinnan och hennes<br />
barn <strong>av</strong> en receptionist som tar emot och visar dem runt<br />
i lokalen och erbjuder dem något att äta och dricka . Kök<br />
och vardagsrum med lekhörna finns i lokalens centrum .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 9
Kapitel 1. inledning<br />
Möblemanget och textilierna har valts för att ge komfort .<br />
Ur högtalarna strömmar <strong>av</strong>slappnande musik . Förhörs-,<br />
samtals- och undersökningsrummen är belägna runt kök<br />
och vardagsrum och är utrustade med den senaste tekniska<br />
förhörsutrustningen (exempelvis diskreta kameror) . 25<br />
I <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>s lokal samverkar flera myndigheter .<br />
Polismyndigheten i Skåne och socialtjänsten bedriver<br />
permanent verksamhet i lokalen . Rättsmedicinska <strong>av</strong>delningen<br />
och hälso- och sjukvården finns temporärt på plats<br />
medan åklagarmyndigheten kommer dit på dagliga möten .<br />
Polisen och åklagarmyndigheten har dagliga möten för att<br />
planera och följa upp brottsutredningar . Polisen och socialtjänsten<br />
har också dagliga planeringsmöten om hur de på<br />
bästa sätt ska samverka kring aktuella våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>s<br />
behov <strong>av</strong> skydd och stöd . Hälso- och sjukvården samt<br />
rättsmedicin har ett undersökningsrum till sitt förfogande<br />
som brukas vid behov . Därutöver sker en samverkan med<br />
andra myndigheter kring specifika frågor exempelvis skattemyndigheten,<br />
kronofogdemyndigheten, migrationsverket<br />
och kriminalvården .<br />
syfte och frågeställningar<br />
Det övergripande syftet med åtgärd 50 i ”Handlingsplan<br />
för att bekämpa mäns våld mot <strong>kvinnor</strong>, hedersrelaterat<br />
våld och förtryck samt våld i samkönade relationer” är<br />
att utveckla en nationell modell för en fysisk miljö som är<br />
särskilt anpassad för brottsutredning <strong>av</strong> våld och andra<br />
övergrepp mot <strong>kvinnor</strong> . Det specifika syftet är att bygga<br />
upp en fysisk miljö särskilt anpassad för brottsutredning<br />
<strong>av</strong> våld och andra övergrepp mot <strong>kvinnor</strong> 26 . Målsättningen<br />
med åtgärd 50 uppges vara ”att ge våldsutsatta <strong>kvinnor</strong><br />
bästa möjliga förutsättningar att bidra till att samhället<br />
kan vidta effektiva och hjälpande åtgärder . Det kräver<br />
utöver en effektiv lagstiftning, tillräckliga personella<br />
resurser och enskild kompetens och tillgång till en fysisk<br />
miljö där lokaler, teknisk utrustning för förhör m .m . är<br />
anpassade till kvinnans situation och de arbetsmetoder<br />
som tillämpas” 27 .<br />
Syftet med vårt uppdrag är att utvärdera <strong>Karin</strong>, utifrån<br />
den våldsutsatta kvinnans perspektiv . Mer specifikt ska vi<br />
klarlägga polisens uppdrag och undersöka hur <strong>kvinnor</strong>na<br />
upplever brottutredningen och det psykosociala stöd<br />
som de erbjuds . I ett möte med ansvariga för <strong>projekt</strong>et,<br />
Anna Gustafsson vid polismyndigheten i Skåne och<br />
Margot Olsson från Malmö Stad, 2008-05-07, gjordes<br />
en överenskommelse med oss som forskare <strong>av</strong>seende<br />
<strong>utvärdering</strong>ens struktur och innehåll . Utvärderingen har<br />
skett i två etapper i syfte att göra en jämförande studie .<br />
Delstudie ett genomfördes under 2008, det vill säga innan<br />
<strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> startades, och riktade fokus mot dåvarande<br />
25 Se http://www .<strong>projekt</strong>karin .se 2009-12-25 .<br />
26 Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot <strong>kvinnor</strong>, hedersrelaterat<br />
våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (2008) .<br />
27 A .a<br />
10 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
förutsättningar för att bedriva brottsutredning och ge<br />
psykosocialt stöd i syfte att skapa ett underlag för jämförelse<br />
. Delstudie två genomfördes 2009 och har riktat fokus<br />
mot förutsättningarna för att bedriva brottsutredning och<br />
att ge psykosocialt stöd, samt att utvärdera den fysiska<br />
miljön .<br />
För att kartlägga den fysiska miljön för brottsutredning<br />
innan <strong>projekt</strong>staten och för att utvärdera <strong>projekt</strong>et, har vi<br />
kommit fram till att det är helt <strong>av</strong>görande att ”fånga” de<br />
våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>nas upplevelse <strong>av</strong> att ha medverkat<br />
som målsägande i en brottsutredning . 28 Det är således<br />
<strong>kvinnor</strong>nas upplevelse <strong>av</strong> brottsutredningen som ska<br />
ligga till grund för <strong>utvärdering</strong>sarbetets första och andra<br />
delstudie . Det innebär att vi i vår <strong>utvärdering</strong> <strong>av</strong> <strong>projekt</strong><br />
<strong>Karin</strong>s verksamhet, enbart använder oss <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>nas<br />
upplevelser <strong>av</strong> mötet med polisen och fokus vilar på vilka<br />
behov som <strong>kvinnor</strong>na ger uttryck för . Vad som har beskrivits<br />
som bra respektive mindre bra, utifrån praktikernas<br />
perspektiv har inte ingått i vårt uppdrag . Hur <strong>projekt</strong>et<br />
har förankrats och tagits emot <strong>av</strong> tjänstemän på olika<br />
nivåer inom de olika samverkande myndigheterna kommer<br />
därför inte redovisas i denna <strong>utvärdering</strong>srapport .<br />
De faktorer som kommer att kartläggas och ligga till<br />
grund för <strong>utvärdering</strong>en är kvinnans;<br />
Bakgrund och nuvarande livssituation .<br />
Relation till gärningsmannen .<br />
Beskrivning <strong>av</strong> våldet och omständigheterna kring<br />
polisanmälan .<br />
Förväntningar på och upplevelse <strong>av</strong> polisanmälan .<br />
Förväntningar på och upplevelse <strong>av</strong> brottsutredningen .<br />
Förväntningar på och upplevelse <strong>av</strong> polisens<br />
bemötande .<br />
Behov <strong>av</strong> och upplevelse <strong>av</strong> erhållet psykosocialt stöd .<br />
Uppfattning om och upplevelse <strong>av</strong> myndighetssamverkan .<br />
Upplevelse <strong>av</strong> lokaler och syn på samlokalisering .<br />
I regeringsuppdraget talar man om en rad olika faktorer<br />
som är <strong>av</strong>görande för ”ett gott resultat” i arbetet med<br />
våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> . Vad som är ett gott resultat, kommer<br />
i denna <strong>utvärdering</strong>srapport att vägledas <strong>av</strong> vad de våldsutsatta<br />
<strong>kvinnor</strong>na upplever som ett gott resultat . Det behöver<br />
inte nödvändigtvis finnas en diskrepans mellan vad de i<br />
studien berörda myndigheterna anser vara ett gott resultat<br />
och vad de våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>na anser vara ett gott resultat,<br />
men det kan heller inte uteslutas, varför det kan finnas<br />
en analytisk poäng med att inte a priori förutsätta att ”det<br />
goda resultatet” sammanfaller för alla medverkande parter<br />
i en brottsutredning . För att kunna utvärdera <strong>projekt</strong>et<br />
är det därför viktigt att få en tydlig bild <strong>av</strong> både de våldsutsatta<br />
<strong>kvinnor</strong>nas upplevelser och <strong>projekt</strong>ets syfte och<br />
28 De brott som kommer vara aktuella i denna <strong>utvärdering</strong>srapport <strong>av</strong>ser<br />
misshandel och fridskränkning .
mål, liksom de förväntningar och visioner som de inom<br />
<strong>projekt</strong>et medverkande myndigheterna har <strong>av</strong> vad som är<br />
att betrakta som ”ett gott resultat” . Av betydelse för <strong>utvärdering</strong>en<br />
är också vad lagstiftning och polismyndighetens<br />
interna normer definierar som ett ”gott resultat” .<br />
När man talar om våld i nära relationer åsyftas vanligtvis<br />
mäns våld mot <strong>kvinnor</strong> som de har eller har haft<br />
en nära relation med . Att vi väljer att tala om våldsutsatta<br />
<strong>kvinnor</strong>, betyder inte att det endast är <strong>kvinnor</strong> som kan<br />
falla inom ramen för en ”brottsofferkategori” inte heller<br />
vill vi med vårt val <strong>av</strong> terminologi, förmedla en känsla <strong>av</strong><br />
exkludering för människor som inte faller inom ramen för<br />
vår definition <strong>av</strong> våld i nära relationer . Att vi ändå väljer<br />
att använda oss <strong>av</strong> begreppet ”våldsutsatta” <strong>kvinnor</strong> och<br />
begreppet ”mäns våld mot <strong>kvinnor</strong>”, hör dels samman<br />
med att våldet i ett historiskt och juridiskt perspektiv<br />
länge talats om i könsneutrala termer, och därmed har<br />
man också osynliggjort de patriarkala strukturer som är<br />
verksamma i relationer där män slår <strong>kvinnor</strong>, att inte bryta<br />
med den könsneutrala terminologin, skulle riskera att<br />
bagatellisera och medverka till ett osynliggörande <strong>av</strong> det<br />
våld som riktas <strong>av</strong> män mot <strong>kvinnor</strong> . Valet <strong>av</strong> terminologi<br />
har också varit <strong>av</strong>hängigt det faktum att vi i vårt urval<br />
inte kunde finna andra parkonstellationer (t .ex . relationer<br />
där kvinnan har utövat våld mot en närstående man eller<br />
då parterna i den nära relationen varit <strong>av</strong> samma kön) .<br />
våld i nära relationer – brottsbeskrivningar<br />
I Sverige är våld olagligt . Det spelar ingen roll om det<br />
begås <strong>av</strong> någon i familjen eller <strong>av</strong> en främling, om offret<br />
är en vuxen eller ett barn, en man eller en kvinna . Straffen<br />
hänvisar till omständigheterna kring brottet och gärningsmannen<br />
. Heder eller svartsjuka är exempelvis inte ett skäl<br />
att få nedsatt straff . Våld i nära relationer är ett allvarligt<br />
hot mot många människor, särskilt <strong>kvinnor</strong> och barn<br />
och kan omfatta allt från kontroll till brutalt våld . Våldet<br />
kan vara fysiskt, psykiskt eller sexuellt, men även utgöras<br />
<strong>av</strong> upprepade kränkningar . De <strong>kvinnor</strong> som medverkar<br />
i denna studie har anmält våld som har rubricerats som<br />
grov kvinnofridskränkning och misshandel . Nedan följer<br />
en beskrivning <strong>av</strong> dessa brott<br />
grov kvinnofridskränkning<br />
Brottet grov kvinnofridskränkning tar främst sikte<br />
på upprepade straffbara kränkningar som riktas mot<br />
<strong>kvinnor</strong> . De upprepade och systematiska handlingarna,<br />
som i och för sig kan vara bagatellartade, men genom<br />
upprepningen har ansetts ha ett straffvärde eftersom de<br />
anses leda till en kränkning eller till trakasserier .<br />
Bestämmelserna om grov kvinnofridskränkning finns i<br />
Brottsbalken 4:4a:1 st . och där föreskrivs att:<br />
Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4 eller 6<br />
kap . BrB mot en närstående eller tidigare närstående<br />
person, döms, om var och en <strong>av</strong> gärningarna utgjort led<br />
i en upprepad kränkning <strong>av</strong> personens integritet och<br />
Kapitel 1. inledning<br />
gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens<br />
självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst<br />
sex månader och högst sex år .<br />
Har gärningarna som <strong>av</strong>ses i första stycket begåtts<br />
<strong>av</strong> en man mot en kvinna som han är eller har varit gift<br />
med eller som han bor eller har bott tillsammans med<br />
under äktenskapsliknande förhållanden, skall i stället<br />
dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff<br />
(4:4a BrB) .<br />
Den brottsliga handlingen utgörs således <strong>av</strong> flera brottsliga<br />
gärningar som samtidigt tas upp till domstolsbedömning .<br />
Mellan dessa gärningar måste det finnas ett visst samband .<br />
Dels måste gärningarna rymmas under någon <strong>av</strong> brottsbeskrivningarna<br />
i BrB 3, 4 eller 6 kap, det vill säga vara<br />
handlingar som riktas mot kvinnans liv och hälsa, hennes<br />
frihet och frid eller betraktas som ett sexualbrott . Gärningarna<br />
behöver emellertid inte vara <strong>av</strong> samma typ utan<br />
kan variera mellan de olika brotten som definieras i BrB<br />
kap . 3, 4 och 6 . 29 Däremot måste de rikta sig mot samma<br />
offer . Offret måste vara en person som är en närstående<br />
eller en tidigare närstående person . Om gärningsmannen<br />
är en man och offret är en kvinna som denne är eller varit<br />
gift med, eller som han bor eller har bott tillsammans<br />
med under äktenskapsliknande förhållanden, ska stycke<br />
två tillämpas, varvid brottet bedöms som grov kvinnofridskränkning<br />
. 30 Vid bedömningen <strong>av</strong> om offret är en<br />
närstående eller en tidigare närstående person är kr<strong>av</strong>et<br />
enligt proposition 1997/98:55 ”att gärningsmannen och<br />
den kränkta bor eller har bott tillsammans” .<br />
Utöver detta krävs att det är fråga om en upprepad<br />
kränkning . De enskilda gärningarna bedöms alltså som<br />
en helhet och sammanhålls <strong>av</strong> att var och en <strong>av</strong> de åtalade<br />
gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning <strong>av</strong><br />
brottsoffrets integritet . 31 Hur många kränkande gärningar<br />
som krävs för att kränkningen ska anses vara upprepad bör<br />
enligt proposition 1997/98:55 bedömas med utgångspunkt i<br />
gärningarnas karaktär . Ju allvarligare de enskilda gärningarna<br />
är, desto färre gärningar krävs för att kränkningen<br />
ska anses som upprepad . 32 <strong>En</strong> gärning som redan tidigare<br />
har blivit lagförd kan inte lagföras på nytt som en del <strong>av</strong><br />
fridskränkningen . <strong>En</strong> sådan tidigare gärning kan emellertid<br />
åberopas som belägg för att gärningsmannens handlande<br />
har utgjort ett led i en upprepad kränkning <strong>av</strong> brottsoffrets<br />
integritet . 33 Dessutom krävs att alla brottsliga gärningar ska<br />
ha skett under en viss begränsad tid . Den yttersta gränsen<br />
för denna tid är preskriptionstiden för grov fridskränkning<br />
som är tio år 34 . Ett långt tidsrum mellan de enskilda kränk-<br />
29 Holmqvist m .fl .2005, s . 4:16f .<br />
30 A .a<br />
31 A .a, s . 4:18 .<br />
32 A .a, s . 4:19 .<br />
33 A .a, s . 4:19b .<br />
34 BrB 35:1<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 11
Kapitel 1. inledning<br />
ningarna kan dock medföra att rekvisitet ”gärningarna<br />
utgjort led i en upprepad kränkning” inte uppfylls . 35<br />
Misshandel<br />
Brottet misshandel tar sikte på handlingar där någon med<br />
uppsåt tillfogar en annan person antingen kroppsskada,<br />
sjukdom eller smärta . Med kroppsskada menas utöver<br />
sår, svullnader, benbrott och ledskador också funktionsnedsättningar<br />
exempelvis förlamningar eller skador på<br />
syn och hörsel . Men även annat kan omfattas <strong>av</strong> begreppet<br />
kroppsskada exempelvis att någon mot sin vilja får<br />
håret <strong>av</strong>rakat . Begreppet sjukdom inbegriper både fysisk<br />
och psykisk sjukdom och psykisk chock . Det förutsätts<br />
således inte att smärta har tillfogats den andra personen<br />
för att kroppsskada och sjukdom ska anses föreligga .<br />
Med begreppet smärta <strong>av</strong>ses inte alltför obetydligt fysiskt<br />
lidande på grund <strong>av</strong> en kroppslig störning . Misshandel<br />
föreligger också om någon har försatts i vanmakt . Den<br />
kan röra sig om en fullständig eller partiell förlamning<br />
eller bedövning <strong>av</strong> en persons kropp . Handlingar som<br />
anses utgöra misshandel kan ske på olika sätt, med eller<br />
utan vapen och tillhyggen eller annat yttre våld men<br />
också genom förgiftning eller skrämsel . Svårare former<br />
<strong>av</strong> psykisk påverkan ska med andra ord också falla under<br />
rubriceringen misshandel . Misshandelsbrottet har i BrB<br />
uppdelats i tre svårighetsgrader . Ringa, normalgrad och<br />
grov misshandel .<br />
Normalgraden och de ringa fallen <strong>av</strong> misshandel regleras<br />
i BrB 3:5 . Där föreskrivs att:<br />
Den som tillfogar en annan person kroppsskada,<br />
sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne<br />
i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för<br />
misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet<br />
är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader<br />
(BrB 3:5) .<br />
Skillnaden mellan ringa misshandel och misshandel är<br />
inte statisk eftersom hänsyn ska tas till samtliga omständigheter<br />
i målet 36 .<br />
De grova fallen <strong>av</strong> misshandel regleras i BrB 3:6 . Där<br />
föreskrivs att:<br />
Är brott som i 5 § att anse som grovt, skall för grov<br />
misshandel dömas till fängelse, lägst ett och högst tio år .<br />
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall<br />
särskilt beaktas, om gärningen var livsfarlig eller om<br />
gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig<br />
sjukdom eller eljest visat särskild hänsynslöshet<br />
eller råhet .<br />
35 Holmqvist m .fl . 2005, s . 4:16f .<br />
36 I NJA 1967 s . 237 förklarades ett knytnävsslag mot munnen vara ”icke ringa<br />
misshandel” . I detta fall omfattade skadan ett sår på insidan <strong>av</strong> underläppen<br />
som måste sys ihop med tre stygn . Dessutom var misshandeln oprovocerad .<br />
12 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
Om misshandeln är att betrakta som grov (till skillnad<br />
från ringa misshandel eller misshandel <strong>av</strong> normalgrad)<br />
bedöms genom att hänsyn tas till samtliga omständigheter<br />
vid brottet, exempelvis om gärningen var livsfarlig, om<br />
offret tillfogats svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom,<br />
om gärningsmannen har visat särskild hänsynslöshet eller<br />
råhet . Det kan exempelvis röra sig om situationer där<br />
vapen har använts eller då flera tillsammans har misshandlat<br />
en person eller att någon har fortsatt att sparka<br />
eller slå trots att offret är försvarslöst . 37 Att misshandeln<br />
riktas mot en h<strong>av</strong>ande kvinna eller nära anhörig ses i regel<br />
som försvårande omständigheter . När sådan misshandel<br />
förekommer vid upprepade tillfällen och under brutala<br />
former finns ofta skäl att anse att gärningsmannen har<br />
visat särskild hänsynslöshet eller råhet . Vid kvinnomisshandel<br />
består våldet ofta <strong>av</strong> örfilar, knytnävsslag och<br />
sparkar . De synliga skadorna är vanligtvis begränsade<br />
till blåmärken, svullnader, frakturer och mindre tandskador<br />
. Pågår misshandeln under en längre tid eller om den<br />
utgör ett led i upprepade och allvarliga övergrepp anses<br />
den vara brutal men det försvårande momentet ligger i<br />
integritetskränkningen och i att våldet ofta är psykiskt<br />
nedbrytande . Av vikt är också om våldet är oprovocerat<br />
och långvarigt och att det riktar sig mot personer som i<br />
regel är fysiskt svagare eller skyddslösa 38 .<br />
disposition och läsanvisningar<br />
Den fortsatta framställningen <strong>av</strong> <strong>utvärdering</strong>en ser ut på<br />
följande sätt . I nästkommande kapitel (2) redogör vi för<br />
teori . Utvärderingen berör olika delar och nivåer <strong>av</strong> vårt<br />
samhälle, varför flera olika teoretiska utgångspunkter<br />
används för att belysa detta förhållande . I kapitel (3) redogör<br />
vi för metod, tillvägagångssätt samt etiska överväganden<br />
. Därefter i kapitel (4) går vi över till att framställa<br />
det empiriska materialet . I detta kapitel, som kan sägas<br />
utgöra <strong>utvärdering</strong>ens ”hjärta” presenteras det empiriska<br />
materialet utifrån olika teman . Parallellt med redogörelsen<br />
<strong>av</strong> materialet sker en analys . I kapitel fem (5) gör vi en<br />
sammanfattning <strong>av</strong> materialet som knyter an till de frågor<br />
som <strong>utvärdering</strong>en <strong>av</strong>ser besvara . Detta kapitel <strong>av</strong>slutas<br />
med en lista över överväganden där vi utifrån <strong>kvinnor</strong>nas<br />
berättelser resonerar kring utvecklings- och förbättringsmöjligheter<br />
.<br />
37 Holmqvist m .fl . 2005, s . 3:27f .<br />
38 A .a .
Kapitel 2. teori<br />
våld i nära relationer<br />
Att närma sig en förståelse <strong>av</strong> våld i nära relationer,<br />
kräver en öppenhet och en ödmjukhet inför människors<br />
erfarenheter <strong>av</strong> våld . Vidare måste en förståelse <strong>av</strong> våld,<br />
för att inte riskera att bli begränsande och komplexitetsreducerande,<br />
beakta såväl kön som klass och etnicitet såsom<br />
viktiga analyskategorier .<br />
För att förstå våld i nära relationer, måste vi också<br />
problematisera och synliggöra den kontext där våldet äger<br />
rum – i en intim relation . Svårigheterna att tala om våld i<br />
nära relationer hör bland annat ihop med det svåra med<br />
att förena det oförenliga . I vår föreställning om kärleken<br />
finns inte våldet med, och de kan till och med anses vara<br />
varandra uteslutande . I Stina Jeffners studie, Liksom<br />
våldtäkt typ, <strong>berättar</strong> en tjej: han tog nästan till våld…det<br />
var inte direkt att han försökte utföra en våldtäkt eller nåt<br />
sånt, utan det var mer att han blev sur . 39 Men efter det som<br />
hade hänt, <strong>berättar</strong> hon om hur mycket hon ändå tycker<br />
om honom, det var ju det som var det krångliga . Det blir<br />
väldigt svårt att förstå och tolka det som har skett i termer<br />
<strong>av</strong> våld, eftersom det skedde inom en relation och <strong>av</strong> en<br />
person som hon hyste känslor för .<br />
Så vad händer då någon erfar övergrepp, våld och<br />
kränkningar <strong>av</strong> en person som förväntas vara någon<br />
Kaptitel 2. teori<br />
som skall visa en omtanke och kärlek? I en kärleksrelation<br />
bekräftar vi varandra, och vi ser oss själva genom<br />
den andres blick . Om denna bekräftelse successivt börjar<br />
ta sig negativa uttryck, blir det problematiskt att förena<br />
bilden <strong>av</strong> kärlek och det psykiska och fysiska våldet, för<br />
hur ska jag tolka det som sker och hur ska jag se på mig<br />
själv och den sociala relationen i denna kontext? Vilka<br />
alternativa förklaringar har jag att tillgå för att begripliggöra<br />
det? Om vi dessutom lägger till den omständigheten<br />
att andra sociala relationer förvägras mig och att jag<br />
därmed får en begränsad uppsättning <strong>av</strong> relationer där<br />
mitt jag kan speglas i andra människors ögon, har vi en<br />
situation där mannen får oerhört stor makt i skapandet <strong>av</strong><br />
min självbild .<br />
Eva Lundgren talar om våldets normaliseringsprocess,<br />
en process där båda parter i relationen successivt normaliserar<br />
våldet . Våldet förminskas och värdet <strong>av</strong> positiva<br />
handlingar tillmäts ett allt större värde, dessa handlingar<br />
blir för henne särskilt positiva eftersom de saknar våld . 40<br />
Samma sak kan gälla även för barn i relationer där det<br />
39 Jeffner 1998, s . 191 .<br />
40 Lundgren 2004 .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 13
Kaptitel 2. teori<br />
förekommer våld . I Åsa Källström Caters studie om,<br />
barns beskrivningar och tolkningar <strong>av</strong> pappas våld, beskriver<br />
ett barn sin pappas goda sidor, men kriterierna för att<br />
vara en bra pappa är lågt ställda och barnets beskrivning<br />
<strong>av</strong> pappan visar på hur frånvaron <strong>av</strong> våld, blir ett tillräckligt<br />
kriterium för att han ska betraktas som snäll .<br />
Min pappa är snäll, som fäder generellt är, eftersom<br />
han, som de köper godis och saker och tittar på tv . Våld<br />
är att vara dum . Man är snäll om man inte är dum . 41<br />
Normaliseringsprocessen är enligt Eva Lundgren en<br />
nedbrytningsprocess . För att förstå varför en våldsam<br />
relation kan leva vidare, varför kvinnan inte går vid<br />
första slaget är det viktigt att synliggöra att det är en process,<br />
nedbrytningen sker gradvis och det finns oftast ett<br />
växelspel mellan våld och värme . Vidare innebär våldets<br />
normaliseringsprocess att kvinnan internaliserar våldet<br />
och att kvinnan successivt tar över mannens värderingar<br />
<strong>av</strong> henne liksom <strong>av</strong> våldets orsak . Hennes självkänsla<br />
krymper och vanliga inslag är att mannen kontrollerar<br />
och isolerar kvinnan . Genom att begränsa kvinnans<br />
sociala kontakter, försvinner också den omvärld som<br />
skulle kunna ge henne alternativa bilder och tolkningar<br />
<strong>av</strong> situationen, relationen och mannens våld, vilket ytterligare<br />
stärker mannens position och tolkningsföreträde .<br />
Mannens tolkning <strong>av</strong> situationen utmärks <strong>av</strong> att våldet<br />
minimeras och <strong>av</strong>dramatiseras, men också <strong>av</strong> att kvinnans<br />
agerande på olika sätt framställs som orsaken till<br />
mannens agerande . Kvinnans agerande kan <strong>av</strong> mannen<br />
beskrivas i termer <strong>av</strong> provokationer, missbruk, sexuell<br />
vidlyftighet, otrohet och så vidare, vilket gör att ansvaret<br />
för våldet inte blir hans utan hennes . Eftersom ansvaret<br />
läggs på kvinnan, skapas också tron om att det finns<br />
utrymme för kvinnan att finna alternativa beteenden och<br />
strategier i syfte att undvika ytterligare våld . Genom att<br />
inte slå så hårt i dörren, genom att åka direkt hem från<br />
jobbet, genom att inte prata med andra män på fester och<br />
så vidare, utarbetar kvinnan olika strategier för att undkomma<br />
våld, med följden att hennes handlingsutrymme<br />
successivt minskar .<br />
Våldet kan ta sig väldigt olika uttryck och kan vara<br />
såväl direkt som indirekt, psykiskt som fysiskt . Fysiskt<br />
våld och hot om våld kan riktas mot henne, mot barnen,<br />
mot möbler, mot hennes djur eller mot anhöriga . Våldet<br />
behöver inte heller alltid vara uttalat, utan kan ”ligga i<br />
luften” och mannen kan upplevas som en tickande bomb<br />
som hon aldrig vet om eller när den skall utlösas . Det är<br />
vanligt att mannen utövar en kombination <strong>av</strong> olika former<br />
<strong>av</strong> våld och kontroll, som i sin tur förstärker varandra . 42<br />
Det finns t .ex . forskning som visar att, ju mer våld pappan<br />
använt desto mindre sannolikhet att han betalar extra<br />
41 Källström 2008, s 63 .<br />
42 Lundgren 2004 .<br />
14 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
kostnader och underhåll i tid, olika våldsformer samverkar<br />
således med varandra . 43<br />
Ekonomiskt våld, då mannen med ekonomiska<br />
styrmedel på olika sätt begränsar och kontrollerar kvinnans<br />
handlingsutrymme, är en form <strong>av</strong> våld som inte har<br />
givits särskilt stor uppmärksamhet . Det är inte självklart<br />
att sammanlänka ekonomiskt våld med andra former<br />
<strong>av</strong> våld, men synliggör vi inte dess samband kan vi inte<br />
heller få kunskap om vilka konsekvenser det kan få för<br />
<strong>kvinnor</strong> och barn som till följd <strong>av</strong> våld, lever under starkt<br />
begränsade och kontrollerade materiella och ekonomiska<br />
resurser . Fernqvist & Näsman skriver att ekonomiskt<br />
våld, liksom mäns övriga våld mot <strong>kvinnor</strong> måste förstås<br />
mot bakgrund <strong>av</strong> en generell könad maktstruktur, som<br />
bland annat ger upphov till ekonomisk ojämlikhet mellan<br />
<strong>kvinnor</strong> och män . 44 Att påverka ekonomin är en <strong>av</strong> flera<br />
strategier som män kan använda sig <strong>av</strong> i syfte att kontrollera<br />
kvinnan de lever med . Det kan handla om att rent<br />
fysiskt ta pengar, bankkonton och andra tillgångar, att<br />
hindra kvinnan från att arbeta, förstöra kvinnans eller<br />
barnens egendom m .m . men det kan också röra sig om<br />
mer subtila former <strong>av</strong> kontroll såsom att inte betala ut<br />
underhåll, övervaka inköp, neka henne information om<br />
hushållets ekonomi och ekonomiska beslut osv . 45 Fernqvist<br />
& Näsman skiljer mellan direkt och indirekt våld,<br />
där indirekt våld t .ex . kan vara de ekonomiska konsekvenser<br />
som uppstår till följd <strong>av</strong> annat våld, såsom kostnader<br />
för läkarvård eller förlust <strong>av</strong> arbete och arbetsinkomst .<br />
barns upplevelser <strong>av</strong> våld i hemmet<br />
De senaste tio åren har barns utsatthet i familjer där det<br />
förekommer våld synliggjorts och lyfts fram . Forskningen<br />
om våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> och barn visar att barnen i<br />
familjer där det finns våld, på olika sätt erfar våldet och är<br />
medvetna om det våld som äger rum . 46 Barn kan uppleva<br />
direkt fysiskt våld genom att de själva blir slagna och<br />
hotade, men de kan också uppleva fysiskt våld indirekt,<br />
genom att se eller höra när mamma blir slagen eller<br />
genom att möta konsekvenserna <strong>av</strong> våldet såsom sönderslagna<br />
möbler eller blåmärken som modern fått till följd <strong>av</strong><br />
misshandeln . Termen att bevittna våld, har kritiserats, då<br />
det lätt kan leda tankarna till att det endast handlar om<br />
att bevittna våldet såsom en utomstående betraktare . <strong>En</strong><br />
sådan association är djupt olycklig då den osynliggör det<br />
faktum att barnet lever med våldet i dess omedelbara närhet<br />
. Det finns många olika aspekter <strong>av</strong> denna komplexitet<br />
som förtjänar att lyftas fram, för att visa på vikten <strong>av</strong> att<br />
inta ett holistiskt perspektiv på våld i nära relationer, där<br />
man inkluderar och synliggör alla i familjen, såväl vuxna<br />
som barn .<br />
43 Fernqvist & Näsman 2008, s . 163 .<br />
44 A .a . s . 160 .<br />
45 A .a . s .162 .<br />
46 se t .ex . antologin Barns röster om våld, <strong>av</strong> Maria Eriksson mfl . 2008 .
Barns upplevelser <strong>av</strong> våld kan inte likt ett brottsrekvisit,<br />
skildras såsom en i tid och rum <strong>av</strong>gränsad fysisk handling<br />
. 47 Att ges möjlighet att kommunicera våldet, är viktigt<br />
för att barn ska kunna tolka och förstå sina erfarenheter . 48<br />
Våld i nära relationer är ofta tabubelagt, något man inte<br />
talar högt om, vilket gör att barnet inte får sina erfarenheter<br />
beaktade och tagna på allvar . 49 De kulturella tabun<br />
som omgärdar våld i nära relationer hör samman med<br />
de heteronormativa ideal som kärnfamiljen vilar på . De<br />
normer och förväntningar som är knutna till kärnfamiljen,<br />
blir en ”karta” att förhålla sig till och det kan därmed<br />
uppstå svårigheter med att förena den generella normen<br />
med den egna erfarenheten . Egna erfarenheter <strong>av</strong> våld i<br />
familjen kan också komma att normaliseras . Barnen som<br />
upplever våld i familjen, kan skapa sig en bild <strong>av</strong> att relationer<br />
kan fortgå trots våldet . Föräldrarnas sätt att hantera<br />
våldssituationer och relationerna inom familjen blir<br />
en manual för barnen . Barnen behöver inte nödvändigtvis<br />
acceptera eller samtycka till, men föräldrarnas relation är<br />
än dock något som de alltid kommer att förhålla sig till,<br />
som barn och så småningom som vuxna .<br />
För att undvika traumatisering, framtida viktimisering<br />
och normalisering <strong>av</strong> våld i nära relationer, är det viktigt<br />
att inta ett holistiskt perspektiv, där man alltid synliggör<br />
barnen och barnens rätt att leva i en familj utan våld . 50<br />
begreppet offer<br />
Kvinnor som utsatts för våld i en nära relation, har mycket<br />
tack vare <strong>kvinnor</strong>örelsen, kommit att synliggöras som<br />
offer . Kampen om synliggörandet <strong>av</strong> mäns våld mot<br />
<strong>kvinnor</strong> som ett samhällsproblem och inte som en familjeangelägenhet<br />
51 , började redan under 1950-talet, men det<br />
var först under 1970-talet som debatten tog fart på allvar<br />
47 Barns upplevelser <strong>av</strong> våld kan vara något helt annat än den vuxnes .<br />
I Katarina Weinehalls studie: Att växa upp i våldets närhet, <strong>berättar</strong> en flicka<br />
”Det är inget bråk hemma hos mig . (…) Det var bara den gången .” Samtidigt<br />
<strong>berättar</strong> flickan att ” Mamma och jag ser ju i hans ögon när han blir så där<br />
och då vågar vi inte göra nåt fel, så det blir som han vill .” (Weinehall 1997:40-<br />
41 i antologin Barns röster om våld . Red Eriksson mfl . 2008:67) Flickans<br />
berättelse visar hur en våldsincident kan prägla den fortsatta vardagen i flera<br />
år efteråt . För denna flicka finns en medvetenhet om vad pappan är kapabel<br />
till och rädslan för vad som kan hända lever kvar, vilket styr såväl hennes som<br />
mammans handlingsutrymme .<br />
48 Källström Cater 2008, s . 65 .<br />
49 Eriksson 2008, s 14 .<br />
50 Vi har i vår studie kommit fram till att ett ensidigt fokus på kvinnans situation<br />
skulle kunna innebära ett osynliggörande <strong>av</strong> att våldet också drabbar<br />
barnen, därför har vi i mötet med de våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>na t .ex . frågat om<br />
de har barn, om barnen har sett eller hört något, hur barnens relation till<br />
mannen ser ut m .m . Även tonårsbarn och vuxna barns reaktioner har varit en<br />
viktig del <strong>av</strong> våra diskussioner .<br />
51 När våld mot <strong>kvinnor</strong> betraktades som en familjeangelägenhet, var polisens<br />
roll snarare att medla och man talade i termer <strong>av</strong> lägenhetsbråk, snarare<br />
än om mäns våld mot <strong>kvinnor</strong> . På 1970- talet såg statistiken i Stockholms<br />
polisdistrikt under 2 månader ut som så att <strong>av</strong> 351 utryckningar på så kallade<br />
lägenhetsbråk, blev 5 % klassificerade som misshandel eller olaga hot medan<br />
närmare 70 % aldrig blev dokumenterade . Snare 1993, s . 137 .<br />
Kaptitel 2. teori<br />
och även om debatten har gått i vågor sedan dess, så är<br />
den fortfarande aktuell . 52 Ett första steg var att <strong>kvinnor</strong><br />
utsatta för våld skulle erkännas offerstatus . Efter hand har<br />
man emellertid kommit att uppfatta brottsofferbegreppet<br />
som alltmer problematiskt, då det förknippats med passivitet,<br />
svaghet, maktlöshet etc . Försök har gjorts att bryta<br />
med den stigmatisering som offerbegreppet medfört, dels<br />
genom att skapa nya innebörder och dels genom att introducera<br />
nya begrepp, såsom överlevare . Överlevare fick stå<br />
som bärare <strong>av</strong> andra värden och förknippades med styrka,<br />
kontroll, makt ilska, motstånd, frihet från skuldkänslor .<br />
Problemet var bara att offerdiskursen levde kvar parallellt<br />
med idén om överlevaren, och som en o<strong>av</strong>sedd konsekvens<br />
kom de två begreppen att ställas emot varandra såsom ett<br />
motsatspar . Verkligheten är kanske många gånger snarare<br />
att betrakta som en process över tid, där en och samma<br />
person kan vara såväl offer som överlevare . 53<br />
Inom den rättsliga diskursen har begreppet offer givits<br />
olika innebörd i olika kontexter och är inte närmare<br />
definierat i lagstiftningen . Offerbegreppet omnämns i lagen<br />
om Brottsofferfond (1994:419) och i instruktionen för Brottsoffermyndigheten<br />
(1994:572) men den juridiska termen som<br />
används för personer som utsatts för brott är ’målsägande’<br />
och regleras i rättegångsbalken ( RB 20 kap . 8 §) . 54<br />
Vi kommer att använda termen brottsoffer, i en något<br />
mer utvidgad betydelse än vad som vanligtvis åsyftas .<br />
Dels kommer vi att utgå från den mer gängse definitionen<br />
att ett brottsoffer är en person har blivit utsatt för en<br />
brottslig handling, men vi kommer även att inkludera en<br />
brottsofferdefinition som inrymmer en persons upplevelse<br />
<strong>av</strong> att vara utsatt för ett brott, vilket innebär att vi inte<br />
förutsätter en i lag föreskriven brottsbeskrivning för den<br />
handling som har ägt rum . Att vi använder den enskilda<br />
individens upplevelse som grund för vår definition, beror<br />
på att den enskilda aktören inte kan förväntas besitta<br />
kunskap om gällande lagstiftning, såsom ett visst brotts<br />
rekvisit .<br />
Vi menar också att det är viktigt att medvetandegöra<br />
åtskillnaden mellan law in books och law in action, det<br />
vill säga, det faktum att det alltid sker en tolkning <strong>av</strong><br />
lagtexten och att tolkningar aldrig är fria från normer<br />
och värden . Offerbegreppet blir emellertid i vår diskussion<br />
också en analytisk kategori . Offerbegreppet är en<br />
social konstruktion och som sådan öppen för tolkning .<br />
Det är inget objektivt givet, utan beroende <strong>av</strong> en kollektiv<br />
definitionsprocess . Det är således själva processen som<br />
leder fram till definitionen som är det intressanta . 55 Att<br />
inkludera även en i juridiska termer, mer strikt definition<br />
<strong>av</strong> vem som är att betrakta som ett brottsoffer, är viktigt<br />
eftersom det speglar ”dagens” offerdiskurs, men också<br />
52 Se t .ex . Nilsson (2009) .<br />
53 Kelly mfl . 1996, s . 92 .<br />
54 Rikspolisstyrelsen 2001:1, s . 5 .<br />
55 Andersson & Lundberg 2001, s . 64 .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 15
Kaptitel 2. teori<br />
dess förutsättning, en kriminalitetsdiskurs . Annorlunda<br />
uttryckt, för att vara ett brottsoffer, måste man ha utsatts<br />
för ett brott, och därmed aktualiseras frågan om vad som<br />
är ett brott . Nils Christie skriver:<br />
Kriminalitet finns inte som en stabil enhet . Men därför,<br />
precis därför, är kriminalitetsbegreppet sällsynt väl skickat<br />
för kontrollsyften . Begreppet är som en svamp . Det kan<br />
absorbera en hel rad handlingar – och människor – när<br />
förhållandena läggs till rätta för ändamålet . Men svampen<br />
kan också göras mindre innehållsrik, när detta är gynnsamt<br />
för dem som håller i svampen… Kriminalitet är ett<br />
begrepp som står fritt för var och en att begagna . Utmaningen<br />
består i att förstå användningen <strong>av</strong> begreppet innanför<br />
olika typer <strong>av</strong> samhällssystem, för att man därefter ska<br />
kunna värdera både användningen och användarna . 56<br />
Samma resonemang kan appliceras på begreppet offer .<br />
Vem som betraktas som ett brottsoffer är inte givet, varken<br />
över tid eller rum, utan det styrs <strong>av</strong> omgärdande normer,<br />
normer som skapas genom mänsklig interaktion . Fram<br />
till 1965 var t .ex . våldtäkt inom äktenskapet inget brott,<br />
eftersom det saknades lagstöd . Att våldta sin hustru, var i<br />
juridisk mening ingen kriminell handling, och frågan blir<br />
då, var inte de <strong>kvinnor</strong> som blev våldtagna <strong>av</strong> sin man att<br />
betrakta som brottsoffer? Idag svarar vi alla givetvis ja<br />
på den frågan . För att inte riskera att osynliggöra olika<br />
former <strong>av</strong> våld, och olika <strong>kvinnor</strong>s erfarenheter, vill vi<br />
därför öppna upp för en bredare definition och tolkning<br />
<strong>av</strong> offerbegreppet . Att vara ett offer kan vara relaterat till<br />
en brottslig gärning, men behöver inte vara det .<br />
att kvalificera sig som offer<br />
När vi försöker konstruera ett problem, strävar vi efter<br />
en förståelse <strong>av</strong> vad som har ägt rum, vem som har gjort<br />
vad, mot vem och varför? I denna strävan efter att förstå,<br />
utgår vi ofta från oss själva, på gott och ont . Att bemöta<br />
andra såsom jag själv skulle ha velat bli bemött, är många<br />
gånger en god vägledning i mötet med människor och<br />
central för vår förmåga att känna empati med andra, men<br />
detta förhållningssätt förutsätter samtidigt att vi försöker<br />
föreställa oss hur den andre känner och tänker mot<br />
bakgrund <strong>av</strong> dennes erfarenhetsbakgrund, något som kan<br />
vara svårt om den andres erfarenheter skiljer sig mycket åt<br />
från våra egna . 57 <strong>En</strong>ligt McShane & Williams präglas bilden<br />
<strong>av</strong> vem som är ett offer <strong>av</strong> en medelklass symbolism:<br />
Removed from the reality of crime as an endemic<br />
feature of American life, most middle-class citizens<br />
can only understand crime, and their own victimization,<br />
as irrational, senseless phenomena…They cannot<br />
56 Christie, 2005, s . 10 .<br />
57 Knutsson & Granér 2001, s . 34 .<br />
16 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
appreciate crime as a major contributor to underground<br />
economy, a relief from the frustrations of living<br />
without means in a property-oriented society, or even<br />
as a form of excitement . For the middleclass, the victim<br />
and offender are part of a strict dichotomy, a mutually<br />
exclusive set of categories . The offender cannot<br />
be viewed as victim, nor can the victim be viewed as<br />
offender . 58<br />
Av regeringsformens andra paragraf framgår att ”Den<br />
offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors<br />
lika värde och för den enskilda människans frihet<br />
och värdighet” (RF 1 kap 2 §) . Detta innebär att det är<br />
det faktum att vi är människor som <strong>av</strong>gör vårt värde, inte<br />
våra handlingar . Våldsverkaren, missbrukaren och den<br />
prostituerade skall ha samma värde och rätt att få sin<br />
värdighet respekterad som flerbarnsmamman, nobelpristagaren<br />
eller den enskilde polisen 59 .<br />
Den i grundlagen stadgade rätten till lika värde, är<br />
tyvärr många gånger svår att efterleva, då människan har<br />
en tendens att kategorisera och värdera andra människor .<br />
I en <strong>av</strong> statens offentliga utredningar från 1992 för man en<br />
diskussion om bedömningen <strong>av</strong> kränkningsersättning till<br />
offer för sexualbrott, man konstaterar då att: När det gäller<br />
prostituerade <strong>kvinnor</strong> är situationen oftast annorlunda .<br />
De är vana vid att ha samlag med olika män och att befinna<br />
sig i situationer som för icke prostituerade <strong>kvinnor</strong> skulle<br />
kännas mycket främmande och förnedrande . De värnar inte<br />
om sin personliga integritet i samma mån som <strong>kvinnor</strong> i<br />
allmänhet 60 .<br />
Hur författaren tänker sig att detta bedömningsförfarande<br />
är förenligt med alla människors lika värde, ter sig<br />
något besynnerligt, och tyvärr finns det också exempel på<br />
hur myndigheter tycks ha vägletts <strong>av</strong> denna bedömningsgrund<br />
. I rapporten, respektera mig! handbok för yrkesverksamma<br />
om våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> i missbruk, 61 skriver<br />
man t .ex . om hur brottsoffermyndigheten har minskat<br />
eller dragit tillbaka skadestånd till <strong>kvinnor</strong> som utsatts för<br />
våld, med hänvisning till att de själva, genom sitt missbruk,<br />
har försatt sig i situationen . 62<br />
det ideala offret<br />
Nils Christie talar om ”det ideala offret” och ”den<br />
ideala gärningsmannen”, ett motsatspar som är intimt<br />
sammanlänkade genom att de förutsätter den andres<br />
existens och de förstärker också varandra . Det idealiska<br />
offret karakteriseras <strong>av</strong> (1) svaghet, sjuka, gamla, barn<br />
58 Mc Shane & Williams 1992 .<br />
59 Knutsson & Granér 2001, s . 22 .<br />
60 SOU 1992:84, s 293f .<br />
61 Handboken g<strong>av</strong>s ut 2008 <strong>av</strong> Malmö stad och är en del i <strong>projekt</strong>et Bättre boende<br />
för hemlösa missbrukande <strong>kvinnor</strong> i Malmö . Projektet arbetar bland annat med<br />
att synliggöra och förbättra stödet för våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> med ett pågående<br />
missbruk . Handboken har författats <strong>av</strong> Helmersson & Mulabdi (2008) .<br />
62 Sveriges Radio (2006) .
passar således väldigt bra som idealiska offer (2) respektabilitet,<br />
offret är upptaget <strong>av</strong> ett respektabelt <strong>projekt</strong>,<br />
t .ex . tar hand om någon (3) befinner sig på en plats som<br />
hon inte kan klandras för, t .ex . på en gata under dagtid<br />
(4) gärningsmannen är stor och ond samt (5) gärningsmannen<br />
är okänd och har ingen personlig relation till<br />
offret . 63 Vi skulle vilja addera ytterligare några karakteristika<br />
för bilden <strong>av</strong> det ideala offret, såsom offrets<br />
agerande i situationen, om hon handlade rationellt,<br />
t .ex . uppvisade rationella strategier på att undkomma<br />
den brottsliga handlingen hon blir utsatt för 64 , men<br />
även agerandet efter det att hon varit utsatt för brottet,<br />
kan komma att vägas in i bedömningen <strong>av</strong> om hon kan<br />
kvalificera sig som ett idealiskt offer . 65 Offret bör ha synliga<br />
skador, uppvisa rädsla 66 och ha en uttrycklig vilja<br />
att undkomma upprepad viktimisering . Vidare bör det<br />
ideala offret uttrycka tacksamhet gentemot de myndighetsrepresentanter<br />
hon möter .<br />
Jag menar, man kommer in där (i kvinnans bostad)<br />
och hon är bara så där (håller upp handen framför sig<br />
som ett stopptecken) och vill inte ha med oss och göra,<br />
jag menar varför ringde hon oss, varför ska vi komma<br />
dit när hon ändå inte vill snacka . Vill hon inte ha vår<br />
hjälp så, så får hon skylla sig själv . 67<br />
Man kan ju säga som så, att det är ju inte det roligaste<br />
som finns om de bara är otrevliga . Det finns ju andra då<br />
man hellre hjälper, som kanske är lite mer tacksamma<br />
när man kommer… . 68<br />
Konstruktionen <strong>av</strong> det idealiska offret är på många<br />
sätt problematisk, eftersom de flesta som utsättas för<br />
brott inte passar in på de kriterier som associeras med<br />
det idealiska offret . Denna offerkonstruktion skapar en<br />
exkludering som kan få långtgående konsekvenser för<br />
den som blivit utsatt för brott, genom att inte bli trodd, ej<br />
betraktad som trovärdig, ej berättigad till socialt och ekonomiskt<br />
stöd, och inte erhålla moralisk upprättelse . Det<br />
kan vara svårt att verbalisera sin rädsla och det man har<br />
upplevt, varför det är viktigt att bemöta människor som<br />
utsatts för brott på ett bra sätt . Vad som upplevs som ett<br />
bra sätt kan givetvis variera från person till person, men<br />
enligt Lindgren och Lagerbäck är det viktigt att man inte<br />
<strong>av</strong>personifierar brottsoffret eller förhåller sig <strong>av</strong>visande<br />
eller nonchalant, eftersom man därmed riskerar att tysta<br />
brottsoffret . 69 Vidare har forskning visat på att reaktio-<br />
63 Christie 2001, s . 48 .<br />
64 Se t .ex . rättens argumentation i det så kallade Södertäljemålet NJA 1997 s 538 .<br />
65 Se t .ex . Lundberg (2001) om polisers inställning till <strong>kvinnor</strong> som tar tillbaka<br />
sin anmälan, eller som väljer att fortsätta sin relation med gärningsmannen .<br />
66 Christie 2001:57 .<br />
67 Lundberg 2001, s . 66 .<br />
68 A .a . s . 59 .<br />
69 Lindgren och Lagerbäck 1996, refererad till i BRÅ rapport 2008:25 s . 58 .<br />
Kaptitel 2. teori<br />
ner på rädsla kan ta sig olika uttryck, bland annat kan<br />
rädsla göra så att man ”fryser” sina känslor”, vilket kan<br />
ge intrycket <strong>av</strong> att kvinnan är lugn och oberörd . Det är<br />
heller inte ovanligt att olika försvarsmekanismer aktiveras<br />
i samband med den ångest som våldet och kränkningarna<br />
medför, såsom förträngning <strong>av</strong> de jobbigaste händelserna,<br />
vilket kan påverka kvinnans förmåga att återge vad som<br />
har hänt . 70 Hon kanske lever med eller har en känslomässig<br />
bindning till gärningsmannen, hon kanske inte<br />
vill beskriva sig själv som förtryckt eller som en passiv<br />
mottagare <strong>av</strong> våld, ej heller bli betraktad som så . Vidare<br />
har hon kanske själv brukat våld, i självförsvar eller i ilska<br />
eller både och, eller också kanske hon har ett missbruk,<br />
de kanske har gemensamma barn, hennes gärningsman är<br />
kanske i andras ögon inte stor och ond, osv .<br />
Det ideala offret är bara en konstruktion, en abstraktion,<br />
som inte ger utrymme för den komplexitet som verkligheten<br />
inrymmer, den blir således bara en chimär, mot<br />
vilken den enskilde individens erfarenheter ska mätas .<br />
Med en offerkonstruktion, där individen för att kvalificera<br />
sig som det ideala offret, måste underkasta sig vissa<br />
givna karakteristika, riskerar de verkliga offrens erfarenheter<br />
att döljas, bagatelliseras eller stigmatiseras .<br />
Det ideala offret förutsätter en ”idealisk gärningsman”,<br />
en främmande person på <strong>av</strong>stånd, en slags icke-person,<br />
någon som vi själva aldrig behöver vara rädda för att<br />
identifiera oss själva med . Därför måste den idealiske gärningsmannen<br />
konstrueras som ond, oberäknelig, med oförklarliga<br />
och oförlåtliga motiv till sina gärningar . Christie<br />
exemplifierar med bilden <strong>av</strong> knarklangaren, som en cynisk<br />
man som bara för profitens skull handlar med farliga droger<br />
och utnyttjar alla som kommer i dess väg . Problemet<br />
är att verkligheten är en annan, där knarklangaren ofta<br />
själv är offer för missbruk och där den sociala bakgrunden<br />
många gånger kantats <strong>av</strong> social utsatthet, men för att vinna<br />
politiska poänger i syfte att driva igenom straffskärpning<br />
är det dock mera tacksamt att använda sig <strong>av</strong> den idealiske<br />
gärningsmannen 71 . Våra lagar är utformade på ett sätt som<br />
ska garantera alla människor lika värde, men den juridiska<br />
tillämpningen äger rum i ett institutionellt sammanhang,<br />
där normer, värderingar, praxis och oskrivna regler<br />
präglar människors möten . 72 Christian Diesen beskriver<br />
till exempel hur invandrare i gemen i högre utsträckning<br />
än svensken i gemen utsätts för misstänksamhet och det<br />
är även större sannolikhet att en invandrare blir oskyldigt<br />
70 SOU 1995:60 refererad till i BRÅ rapport 2008:25 s . 58 .<br />
71 Christie 2001, s . 55ff .<br />
72 Sarnecki 2006, s . 5 .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 17
Kaptitel 2. teori<br />
misstänkt . <strong>En</strong> viss folkgrupp kan t .ex . förknippas med en<br />
viss brottslighet . I de fall då dessa fördomar bekräftas <strong>av</strong><br />
de erfarenheter man gör, förstärks fördomarna, vilket i sin<br />
tur leder till en kollektiv misstro, där en hel folkgrupp kan<br />
betraktas som en potentiell misstänkt . 73<br />
Bilden <strong>av</strong> förövaren härleder således snarare tankarna<br />
till ”de andra”; missbrukare, ungdomar på glid, invandrare<br />
och kriminellt belastade personer . Frågan om vem som<br />
blir förövare är emellertid alldeles för komplex för att låta<br />
sig inrymmas i kategoriseringar som finner sin näring i<br />
stereotyper och fördomar . Alison Phipps betonar vikten <strong>av</strong><br />
att utmana föreställningar om förövaren som en man med<br />
arbetarklassbakgrund . Phipps menar att även om det finns<br />
studier som visar hur våld ingår som en central komponent<br />
i ett manligt identitetsskapande för den unga, vita arbetarklassen<br />
i <strong>En</strong>gland 74 så innebär ett alltför ensidigt fokus<br />
på arbetarklassens män såsom mer benägna att utöva<br />
våld och sexualiserat våld, att stereotyper och fördomar<br />
förstärks och döljer också det faktum att våld utövas <strong>av</strong><br />
män med varierande klassbakgrund . Studier har t .ex . visat<br />
på en förekomst <strong>av</strong> sexualiserat våld bland studenter med<br />
medelklassbakgrund i USA . Förövaren ifråga om våld<br />
och sexualiserat våld mot <strong>kvinnor</strong> återfinns i alla sociala<br />
klasser, men däremot är det mer sannolikt att män med<br />
arbetarklass bakgrund blir arresterade, åtalade, dömda och<br />
att de tilldöms i högre utsträckning hårdare straff . 75<br />
<strong>En</strong>ligt Malin Åkerström sker det i tolkningen <strong>av</strong> vad<br />
som är att betrakta som våld, ett gränssättningsarbete<br />
som involverar kategoriseringar <strong>av</strong> människor, snarare<br />
än själva händelsen . Åkerström beskriver i artikeln ”Det<br />
gicks bärsärkagång, nedtoning <strong>av</strong> våld på sjukhem” hur<br />
våld som begås <strong>av</strong> en äldre och handikappad person, gör<br />
att personalen har svårt för att beskriva det som sker i<br />
termer <strong>av</strong> våld . <strong>En</strong> <strong>av</strong> informanterna i studien svarar på<br />
frågan om huruvida det är våld när det är åldringar som<br />
slåss: Nej om en 80-årig gammal gubbe skulle klippa till<br />
mig eller så hade jag nog inte, ja jag hade ju sagt till honom,<br />
’vad gör du?’ Men jag hade ju inte blivit så som jag kan bli<br />
om en 40-årig berusad man klipper till mig . Det är en annan<br />
sak . Eller en ung kille eller nåt sånt, eller en full tjej . Men<br />
inte en gammal, nej, det kallar jag inte för våld . 76<br />
73 Diesen 2006, s . 18 . Diesen menar att det finns en negativ särbehandling <strong>av</strong><br />
invandrare (här definierade som personer med utomeuropeisk bakgrund),<br />
över hela rättskedjan och alla skeden <strong>av</strong> processen, men den är mest tydlig hos<br />
polisen . I denna konklusion har Diesen uteslutit brott som begås inom samma<br />
folkgrupp, d .v .s . då både förövare och brottsoffer är invandrare (Diesen 2006,<br />
s . 211) .<br />
74 Johnson 2001, Messerschmidt, 1999 .<br />
75 Phipps, 2009, s . 2<br />
76 Åkerström 2000, s . 301 .<br />
18 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
Genom att undvika ordet våld och ersätta det med<br />
andra ord såsom örfilar, nyp, slag, förmildras handlingarna<br />
77 . Avdramatiseringen <strong>av</strong> våld sker också genom att<br />
man <strong>berättar</strong> i passiv form om det inträffade . Ett annat<br />
sätta att <strong>av</strong>dramatisera handlingen är genom att beskriva<br />
det i allmänna termer samt genom att beskriva händelsen<br />
i humoristiska termer, till exempel Männen är ofta sådär<br />
burdusa, slår ut och knuffar till, och boxas . Men <strong>kvinnor</strong>na<br />
dom rivs och knips och drar i håret (skratt) 78 .<br />
De tolkningar och förståelseramar som omger de<br />
äldres aggressivitet utgörs <strong>av</strong> att de är äldre, inte förstår<br />
vad de gör, sjukdom och att de saknar sina anhöriga .<br />
När man konstruerar det ideala offret och den ideala<br />
gärningsmannen, så dramatiseras såväl det våld som<br />
offret utsatts för som förövarens agerande och förövarens<br />
inneboende ondska . I Åkerströms studie finner vi istället<br />
att såväl våldet som förövaren <strong>av</strong>dramatiseras . Informanterna<br />
i Åkerströms studie valde ord som farbror eller<br />
gubbe när de beskrev de äldre och skilde därmed ut dem<br />
som <strong>av</strong>vikande från gängse uppfattning om vem som<br />
är gärningsmannen eller förövaren . Det var således inte<br />
den ideala gärningsmannen, den unge busen, fyllot eller<br />
missbrukaren . Åkerström menar att personalen tolkar<br />
motiven och handlingen på ett sätt som både begripliggör<br />
och normaliserar våldet men som samtidigt ger våldet ett<br />
moraliskt berättigande . 79<br />
Malin Åkerströms studie är ett exempel på hur våld,<br />
eller snarare vad vi betraktar som våld, är beroende <strong>av</strong><br />
den sociala, historiska och kulturella kontexten . Dess<br />
kontext gör att vi ger våldet en mening, i betydelsen en<br />
handling laddad med innehåll och <strong>av</strong>sikter, en handling<br />
som inte enbart blir ett uttryck för en fysisk manifestation,<br />
utan en handling som också ger uttryck för en<br />
kultur, ett sammanhang som sträcker sig längre en den<br />
enskilda handlingen . 80<br />
Vad som betraktas som våld är inte givet, varken över<br />
tid eller i rum . Relationen inom vilken en viss våldshandling<br />
äger rum, är beroende <strong>av</strong> normer, vilka i sin tur är<br />
<strong>av</strong>hängiga de sociala och kulturella föreställningar som<br />
vi omges <strong>av</strong> .<br />
77 A .a . s . 302 .<br />
78 A .a . s . 304 .<br />
79 A .a . s . 307 .<br />
80 Österberg & Lindstedt Cronberg (red), 2004 .
aktörerna – polis, åklagare och socialtjänst<br />
polisen – en del <strong>av</strong> en rättskedja<br />
Bland de grundläggande tankarna om mänskliga rättigheter,<br />
finner vi att våra rättsvårdande myndigheter<br />
ska arbeta på ett sätt som inte medför en andra viktimisering,<br />
dvs . agerar på ett sätt som förvärrar situationen<br />
för brottsoffret, såsom att till exempel dröja med beslut<br />
eller vara byråkratiska, ha dåligt samarbete sinsemellan . 81<br />
Rättsväsendets olika aktörer ska enligt medborgarperspektivet<br />
82 arbeta utifrån ett rättskedjeperspektiv . Detta<br />
betyder att även om olika rättsvårdande instanser har<br />
en inbördes rollfördelning, så är alla beroende <strong>av</strong> varandras<br />
verksamhet för att kunna möta och tillgodose den<br />
enskilde medborgarens kr<strong>av</strong> på trygghet och minskad<br />
brottslighet i samhället . Rättskedjeperspektivet skall<br />
genomsyra hela den rättsliga processen, från brottsanmälan<br />
till lagföring . Tanken som ligger till grund för rättskedjeperspektivet<br />
är att en kedja aldrig är starkare än dess<br />
svagaste länk . 83 Vikten <strong>av</strong> att myndigheter samverkar för<br />
att skapa kvinnofrid har betonats ända sedan 1970 talet .<br />
Man startade olika samordnings<strong>projekt</strong> och utvecklade<br />
nya arbetsformer för interaktion mellan myndigheter i<br />
syfte att finna nya och bättre vägar att stödja individen på .<br />
Under 1980-talet började man även med att i lag reglera<br />
olika myndigheters skyldighet att interagera med varandra<br />
och det omgivande samhället, exempelvis infördes<br />
en generell bestämmelse om myndigheters skyldighet att<br />
samverka i förvaltningslagen (FL) § 6 84 som syftade till<br />
att underlätta såväl enskilda kontakter med myndigheter<br />
som kontakter mellan myndigheter . 85 Det infördes också<br />
bestämmelser om samverkan i socialtjänstlagen (SoL) 86<br />
där man bland annat föreskriver att socialtjänsten ska<br />
samverka med det omgivande samhället . Därefter har<br />
skyldigheten att samverka preciserats till att särskilt<br />
gälla brottsoffer och i synnerhet då det är <strong>kvinnor</strong> och<br />
barn som utsatts för brott . I SoL kap 5 § 11 föreskrivs<br />
att det är socialnämndens uppgift att verka för att den<br />
som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och<br />
hjälp . Socialtjänstens insatser kan exempelvis utgöras <strong>av</strong><br />
att ordna tillfällig bostad för att undgå fortsatt misshandel<br />
i hemmet eller att lämna hjälp i form <strong>av</strong> rådgivning<br />
eller stödperson under tiden som polisutredning eller<br />
rättegång pågår . I förarbetena har man betonat att våld<br />
81 Lindgren m .fl . 2001 .<br />
82 <strong>En</strong>ligt regeringen ska all myndighetsutövning genomsyras <strong>av</strong> ett medborgarperspektiv,<br />
vilket innebär att medborgarnas behov och intressen skall<br />
vara styrande, något som gäller för såväl det brottsförebyggande arbetet som<br />
arbetet med att utreda brott, lagföra brott, verkställa straff och ge stöd till<br />
brottsoffer . (Prop .1999/2000:1, utgiftsområde 4, s 31 . ) Lindgren m .fl . 2001 .<br />
83 Lindgren m .fl . 2001 .<br />
84 Se prop . 1985/86:80, Om en ny förvaltningslag .<br />
85 Bestämmelserna i förvaltningslagen reglerar dock inte myndigheters<br />
skyldighet att lämna ut uppgifter till varandra . Myndigheters skyldighet<br />
att lämna uppgifter till varandra regleras i Offentlighets- och sekretesslagen<br />
(SFS 2009:400) .<br />
86 Se prop . 1979/80:1 A, Om socialtjänsten .<br />
Kaptitel 2. teori<br />
mot <strong>kvinnor</strong> är ett komplext problem och vikten <strong>av</strong> att<br />
socialtjänsten samverkar med andra aktörer såsom frivilligorganisationer<br />
samt myndigheter som polis, åklagare,<br />
domstolar, hälso- och sjukvård . 87 Motsvarande skyldighet<br />
har däremot inte ålagts dessa myndigheter . I förarbetena<br />
till hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 88 anges exempelvis<br />
att landstingen har en generell skyldighet att samverka<br />
med olika aktörer i syfte att säkerställa folkhälsan och en<br />
god sjukvård . Sedermera har kr<strong>av</strong>et på samverkan utökats<br />
och specificerats . Av § 8 HSL framgår att landstinget<br />
i planeringen och utvecklingen <strong>av</strong> hälso- och sjukvården<br />
har en skyldighet att samverka med andra samhällsorgan,<br />
organisationer och privata vårdgivare . Kommunerna har<br />
också ansvar för viss sjukvård och har därför ålagts en<br />
motsvarande skyldighet 89 . I § 3 HSL föreskrivs därutöver<br />
att landstingen kan ingå överenskommelser med kommun,<br />
försäkringskassa och arbetsförmedling i syfte att<br />
uppnå en effektivare användning <strong>av</strong> tillgängliga resurser 90<br />
Av polislagen § 3 framgår att polisen inte ska samverka<br />
utan samarbeta med åklagarmyndigheten och andra<br />
myndigheter .<br />
3 § Polisen skall samarbeta med åklagarmyndigheterna<br />
. Samarbete skall också äga rum med andra myndigheter<br />
och organisationer vilkas verksamhet berör<br />
polisverksamheten . Särskilt åligger det därvid polisen<br />
att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom<br />
socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden<br />
som bör föranleda någon åtgärd <strong>av</strong> dem .<br />
Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden<br />
att ett barn kan behöva nämndens skydd<br />
finns i 14 kap . 1 § socialtjänstlagen (2001:453) . Andra<br />
myndigheter skall ge polisen stöd i dess arbete . Lag<br />
(2003:413) .<br />
Av paragrafens sista stycke framgår också att andra myndigheter<br />
ska ge polisen stöd 91 . Skrivningen ska tolkas som<br />
att polisen anses ha ett behov <strong>av</strong> och ett ansvar för att ett<br />
väl fungerande kontaktnät med andra myndigheter och<br />
organ utanför den egna organisationen utvecklas 92 .<br />
Åklagarväsendet har däremot varken föreskrivits<br />
någon särskild skyldighet att samverka eller samarbeta .<br />
Åklagarmyndigheten kan genomföra en förundersökning<br />
på egen hand men har också en rätt att begära biträde<br />
<strong>av</strong> polismyndigheten, samtidigt har polisen inte någon<br />
87 Av prop .2006/07:38 s 13 framgår att en samverkan på både en övergipande<br />
och individuell nivå anses vara en förutsättning för att socialtjänsten ska<br />
kunna uppfylla de skyldigheter som lagstiftningen föreskriver för såväl socialtjänsten<br />
som andra berörda aktörer . Se vidare http://www .westlaw .se . och<br />
kommentarer <strong>av</strong> Lars Clevesköld, 2010-01-20 .<br />
88 Se prop . 1981/82:97 Om hälso- och sjukvårdslag m .m .<br />
89 Se § 21 HSL, SoL 2:6 .<br />
90 Se Hälso- och sjukvårdslagen § 3 .<br />
91 Se prop . 1983/84:111, Med förslag till polislag m .m .<br />
92 Se vidare http://www .westlaw .se . och kommentar <strong>av</strong> Ulf Berg, 2010-01-20 .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 19
Kaptitel 2. teori<br />
ovillkorlig skyldighet att ställa utredningsresurser till åklagarens<br />
förfogande 93 . Vanligtvis utförs brottsutredningen<br />
<strong>av</strong> polisväsendet eftersom åklagarväsendet inte har några<br />
särskilda utredningsresurser och saknar polisens befogenhet<br />
att utöva våld för att genomföra tjänsteåtgärder 94 . Ett<br />
annat skäl till att polisen utför brottsutredningen är att de<br />
är först på brottsplatsen och är i samband med detta enligt<br />
förundersökningskungörelsen (FUK) § 3a ålagd att vidta<br />
vissa brottsutredande åtgärder även om någon förundersökning<br />
inte inletts 95 . De åtgärder som ska vidtas är förhör<br />
men även andra utredningsåtgärder kan vidtas exempelvis<br />
en undersökning <strong>av</strong> brottsplatsen . I FUK § 3a föreskrivs<br />
också att brottsutredningen om möjligt ska färdigställas på<br />
brottsplatsen 96 . Vidtagna åtgärder ska dock så snart som<br />
möjligt anmälas till den som ska leda förundersökningen . 97<br />
Om det är åklagar- eller polismyndigheten som ska leda<br />
förundersökningen är inte givet . Av rättegångsbalken<br />
(RB) och FUK framgår att såväl polis som åklagare kan<br />
leda förundersökningar . Ansvarsfördelningen mellan dem<br />
framgår <strong>av</strong> åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna<br />
råd (ÅFS) om ledning <strong>av</strong> förundersökning <strong>av</strong> brottmål,<br />
exempelvis leder polismyndigheten förundersökningar <strong>av</strong><br />
enkel beskaffenhet . (§ 4 ÅFS) . Det finns dock undantag<br />
angivna som anger att exempelvis brott som innefattar våld<br />
eller hot om våld mot närstående eller tidigare närstående<br />
personer alltid ska ledas <strong>av</strong> åklagare (ÅFS §§ 5–6) . Även<br />
förundersökningar om fridskränkningsbrott, sexualbrott<br />
(med undantag <strong>av</strong> sexuellt ofredande och köp <strong>av</strong> sexuella<br />
tjänster) och våldsbrott (med undantag <strong>av</strong> misshandel<br />
och vållande till kroppsskada, sjukdom eller annans död i<br />
samband med trafikolycka) ska ledas <strong>av</strong> åklagare . Ansvaret<br />
för att leda en förundersökning kan dessutom växla mellan<br />
myndigheterna . Åklagarmyndigheten ska exempelvis gå<br />
in och ta över förundersökningen när det krävs en åtgärd<br />
<strong>av</strong> domstol såsom förordnande <strong>av</strong> målsägandebiträde<br />
eller ansökan om besöksförbud men ska därefter återföra<br />
ledningen <strong>av</strong> förundersökningen till polismyndigheten (§§<br />
7–8 ÅFS 2005:9) . Polismyndigheten har dessutom ålagts<br />
ytterligare skyldigheter i förhållande till åklagarmyndigheten,<br />
exempelvis ska polismyndigheten underrätta<br />
åklagarmyndigheten om hur utredningen fortskrider och<br />
om föreliggande omständigheter i vissa fall (§§ 9–11 ÅFS<br />
2005:9) . Sammanfattningsvis kan vi konstatera att terminologin<br />
<strong>av</strong>seende myndigheternas skyldighet att interagera<br />
skiljer sig åt . Socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska<br />
samverka men socialtjänstens ansvar för samverkan är<br />
93 SOU 1987:72 s . 112, och SOU 1992:61 s . 285 f .<br />
94 Se SOU 1987:72 s . 300 och SOU 1992:61 s . 285 .<br />
95 De allmänna bestämmelserna om förundersökning bör ändå<br />
beaktas i tillämpliga delar se prop . 1969:114 . 34 .<br />
96 <strong>En</strong>ligt Åklagarmyndighetens Handbok, Handläggning <strong>av</strong> fridskränkningsbrotten,<br />
s 18 ska kompletterande förhör hållas då misstanke<br />
om fridskränkningsbrott föreligger .<br />
97 Se vidare http://www .westlaw .se och kommentarer <strong>av</strong> Gunnel Lindberg,<br />
2010-01-20 .<br />
20 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
mera långtgående och omfattande . Polismyndigheten ska<br />
däremot samarbeta med andra myndigheter och samhällsorgan<br />
och om möjligt bistå åklagarmyndigheten . Åklagarmyndigheten<br />
har emellertid inte några särskilda skyldigheter<br />
att samverka eller samarbeta . Vi kan således se att det<br />
finns en hierarkisk struktur i rättskedjan, där vissa parter<br />
är ålagda att interagera med andra aktörer som i sin tur<br />
inte är skyldiga att interagera, trots att deras faktiska yrkesutövning<br />
förutsätter en interaktion .<br />
polisens ansvar gentemot brottsoffer<br />
Polisen är en <strong>av</strong> flera viktiga aktörer i arbetet med brottsoffer<br />
. Polisens brottsofferstödjande arbete ska också ses<br />
som en del i hela rättskedjan, där åklagare, domare och<br />
kriminalvården samt brottsoffermyndigheten är viktiga<br />
länkar . Verksamheten måste numera präglas <strong>av</strong> ett medborgarperspektiv<br />
och ett rättskedjeperspektiv 98 .<br />
Polisen har emellertid en alldeles unik roll i detta arbete,<br />
då det oftast är polisen som är den första myndighetskontakten<br />
. Vidare är polisen skyldig att förse såväl misstänkt<br />
som brottsoffer med information om brottsutredningen .<br />
Beträffande polisens skyldigheter gentemot brottsoffer,<br />
finns ifråga om information inte några generella<br />
bestämmelser om att polisen till exempel fortlöpande skall<br />
bistå brottsoffer med information om viktiga händelser i<br />
brottsutredningen . Det finns dock föreskrivet i Polisförordningen<br />
1 kap . 6 § att polisen ska ”sträva efter” att ge dem<br />
som utsatts för brott sådan information som brottsoffret<br />
kan behöva på grund <strong>av</strong> det inträffade . I FUK preciseras<br />
sedan vilken information brottsoffret har rätt att erhålla .<br />
För det första har brottsoffret rätt att underrättas om<br />
enskilt anspråk, brottsskadeersättning, målsägandebiträde,<br />
besöksförbud, stödperson och vilka myndigheter och<br />
andra som kan lämna stöd och hjälp (FUK 13a §) 99 . När<br />
det gäller information till målsägande lämnas den ofta i<br />
samband med anmälningstillfället, vilket många gånger<br />
är en turbulent situation . Att lämna informationen vid<br />
detta tillfälle är inte alltid optimalt eftersom målsägande<br />
kan ha svårt att tillgodogöra sig den . 100 För det andra ska<br />
brottsoffer tillfrågas om han eller hon önskar bli underrättad<br />
om beslut om att förundersökning inte ska inledas,<br />
eller att en inledd förundersökning ska läggas ned, beslut<br />
om att åtal inte ska väckas, tidpunkt för huvudförhandling<br />
98Rikspolisstyrelsen 2001:1 .<br />
99 När det gäller information om enskilt anspråk, brottskadeersättning, stödperson,<br />
rättshjälp och rådgivning samt vilka myndigheter, organisation och<br />
andra som kan lämna stöd och hjälp behöver denna information inte ge som<br />
det är uppenbart att den inte behövs eller om det är förenat med betydande<br />
svårigheter att vidta åtgärden (FuK 13 a, 4 st .) .<br />
100 Av åklagarmyndighetens handbok framgår att åklagaren i sitt första<br />
direktiv till polisen uppmanar denne att ”i samband med första målsägandeförhöret<br />
muntligt informera om möjligheten till målsägandebiträde” . I de fall<br />
målsägande önskar målsägandebiträde är det förundersökningsledaren som<br />
rapporterar detta till rätten som sedan <strong>av</strong>gör huruvida behovet finns Åklagarmyndighetens<br />
handbok, 2006, s . 19 .
i målet samt dom i målet (FUK 13b §) 101 . Brottsoffret kan<br />
dessutom kräva att bli underrättad om en gripen, anhållen<br />
eller häktad person <strong>av</strong>viker (FUK 13c §) . <strong>En</strong>ligt FUK § 13d<br />
framgår vidare att brottsoffret ska underrättas så snart ett<br />
beslut om åtal är fattat .<br />
I åklagarmyndighetens handbok, Handläggning <strong>av</strong><br />
fridskränkningsbrotten, skriver man att beslut om att<br />
lägga ned förundersökning regelmässigt ska lämnas<br />
skriftligt till målsäganden . På grund <strong>av</strong> den stora ärendemängden<br />
är besluten standardiserade enligt datarutiner,<br />
något annat, menar man är inte realistiskt genomförbart .<br />
Av handboken framgår dock att det utifrån ett medborgarperspektiv,<br />
vore önskvärt om besluten innehöll en mer<br />
utförlig beslutsmotivering . Därför förordas att åklagaren<br />
inför varje beslut gör en bedömning <strong>av</strong> behovet <strong>av</strong> en individualiserad<br />
beslutsmotivering som kan förstås <strong>av</strong> såväl<br />
målsägande som misstänkt och som på ett lättfattligt sätt<br />
förklarar bevisläget, till exempel ”ord stod mot ord” eller<br />
att ”omständigheter till stöd för målsägandeuppgifterna<br />
saknas” . Vidare menar man, att åklagaren i omfattande<br />
och svårbedömda beslut bör överväga att via kontakt eller<br />
personligt möte muntligt meddela sitt nedläggningsbeslut<br />
direkt till målsägande . Uppgiften att muntligen meddela<br />
beslut kan även delegeras till polisens utredare . 102<br />
För att möjliggöra en adekvat informationsgivning och<br />
ett bra omhändertagande <strong>av</strong> brottsoffer fick rikspolisstyrelsen<br />
2007 i uppdrag att se till att det finns korrekt kompetens<br />
tillgänglig vid varje polismyndighet . 103 Rikspolisstyrelsen<br />
betonar i uppdragsredovisningen, vikten <strong>av</strong> adekvat<br />
utbildning för att kunna förse brottsoffer med relevant<br />
information och vissa förordningsändringar har genomförts<br />
för att på olika sätt förbättra informationsgivningen<br />
till våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> i samband med brottsutredning . 104<br />
Lynn Westbrook menar att det finns flera olika faktorer<br />
som har betydelse för vilken information kvinnan behöver<br />
och hur mottaglig hon är för en viss information i en viss<br />
situation . Utmärkande för våld i nära relationer, är att det<br />
många gånger pågår under en längre period, med upprepade<br />
erfarenheter <strong>av</strong> psykiskt och fysiskt våld . Beroende<br />
på var i relationens våldcykel som kvinnan befinner sig, är<br />
hon också mer eller mindre mottaglig för viss information<br />
och behoven kan därmed variera . 105 <strong>En</strong>ligt Westbrook är<br />
informationsbehovet nära kopplat till anledningen bakom<br />
att behovet uppstod och betonar vikten <strong>av</strong> att möta individen<br />
i situationen . Hon refererar till en analytisk modell,<br />
person in – situation, där fokus vilar på den situation som<br />
101 Precis som i FUK 13 a finns undantag – i de fall beslut tas <strong>av</strong> polismyndighet<br />
att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning, om utredningen inte<br />
lett till att någon varit skäligen misstänkt för brottet behöver man inte underrätta<br />
målsägande – om det inte är så att målsägande har begärt det .<br />
102 Åklagarmyndighetens handbok 2006, s . 24 .<br />
103 Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot <strong>kvinnor</strong>, hedersrelaterat<br />
våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (2008) .<br />
104 Se vidare förordningen [2007:102] om ändring i förordningen [1976:376] .<br />
105 Westbrook 2009, s . 99 .<br />
Kaptitel 2. teori<br />
utlöste behovet <strong>av</strong> information, (exempelvis att bli slagen<br />
<strong>av</strong> en man som hon fortfarande har en relation med) och<br />
vilka konsekvenser det får . Exempelvis känsla <strong>av</strong> skam<br />
över att bli utsatt för våld <strong>av</strong> sin man, vilket i sin tur påverkar<br />
hennes vilja att berätta om det inträffade för någon<br />
annan) 106 . Informationsbehovet hos <strong>kvinnor</strong> som utsatts<br />
för våld i nära relationer och som kommer i kontakt med<br />
polis, bottnar i en många gånger svår balansgång mellan<br />
behov i deras omedelbara situation och behov som rör<br />
deras framtida mål . 107 Omedelbara behov kan till exempel<br />
vara ett tryggt boende för sig själv och sina barn, vilket<br />
för många kan innebära ett tillfälligt boende . Behov<br />
som rör mer framtida mål kan utgöras <strong>av</strong> möjligheter till<br />
försörjning, permanent boende eller hjälp med att finna<br />
umgängesformer för gemensamma barn .<br />
Polisen kan möta den våldsutsatta kvinnan under olika<br />
skeden, exempelvis i uppföljande förhör några dagar eller<br />
veckor efter den inträffade händelsen, men många gånger<br />
kommer polisen bara in i ett tidigt skede, i en ofta ganska<br />
kaotisk och för parterna krisartad situation . I detta skede<br />
ligger det kanske närmast till hands att kartlägga vilka de<br />
omedelbara behoven är, såsom skyddsbehov, men även<br />
andra former <strong>av</strong> information kan vara <strong>av</strong> stor betydelse i<br />
det inledande skedet . Det kan handla om information om<br />
vilka rättigheter hon som brottsoffer har, men också om<br />
vad som är polisens uppgift, vilka befogenheter polisen<br />
har eller vad polisen kan bistå med för hjälp och service,<br />
i syfte att skapa realistiska förväntningar .<br />
Vidare förutsätter polisens arbete med att bedöma<br />
kvinnans skyddsbehov, att kvinnan delger polisen så<br />
detaljerad information som möjligt . Att kvinnans upplevelse<br />
<strong>av</strong> polisen blir positiv är därför många gånger,<br />
helt <strong>av</strong>görande för att polisen ska kunna utföra hot- och<br />
riskbedömning . 108<br />
Människor som utsatts för brott har behov <strong>av</strong> att få<br />
information om händelseutvecklingen i det egna ärendet,<br />
men också om förfarandet i en polisutredning . Informationen<br />
hjälper brottsoffret att återfå kontrollen över situationen,<br />
vilket har en positiv effekt på offrets återhämtning,<br />
något som i sin tur har betydelse för offrets förmåga<br />
och vilja till att medverka i en rättslig process . 109<br />
vilket skydd ska polisen och andra rättsvårdande<br />
myndigheter erbjuda våldsutsatta<br />
<strong>kvinnor</strong> och barn?<br />
Polismyndigheten har ett stort ansvar för att skydda<br />
brottsoffer . Detta ansvar är inte beroende <strong>av</strong> förundersökningen<br />
eller den fortsatta rättsprocessen, även om<br />
det oftast sammanfaller . Vid anmälningsupptagning ska<br />
106 A .a s . 101 .<br />
107 A .a . s . 109 .<br />
108 Hur man ska gå tillväga beskrivs t .ex . i den så kallade SARA modellen,<br />
som är förkortning <strong>av</strong> Spousal, Assault Risk Assesment ( se bilaga 1) .<br />
109 Rosenbaum 1987 .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 21
Kaptitel 2. teori<br />
polisen alltid göra hot och riskbedömning för att skapa<br />
sig en bild <strong>av</strong> kvinnans skyddsbehov . Bedömningen ska<br />
både ta hänsyn till det omedelbara skyddsbehovet och till<br />
behov längre fram i tiden 111 . I de fall man bedömer att det<br />
finns ett akut skyddsbehov och det föreligger lagstöd för<br />
ett frihetsberövande <strong>av</strong> den misstänkte, kan ett gripande<br />
vara ett sätt att ge kvinnan skydd i den akuta situationen .<br />
Ett beslut om gripande kan fattas <strong>av</strong> den enskilde polistjänstemannen<br />
på plats, men ett eventuellt anhållandebeslut<br />
fattas alltid <strong>av</strong> åklagaren . Åklagaren kan anhålla den<br />
misstänkte i <strong>av</strong>vaktan på rättens beslut om häktning 112<br />
eller om det behövs för brottsutredningen . 113<br />
I åklagarmyndighetens handbok Handläggning <strong>av</strong><br />
fridskränkningsbrotten, skriver man att åklagare bör ha<br />
goda möjligheter att använda de dagar som anhållningsfristen<br />
medger, i syfte att säkerställa bevis <strong>av</strong> vikt för den<br />
fortsatta handläggningen i ärendet . I fridskränkningsbrott<br />
är risken för kollusion (risk för att den misstänkte förstör<br />
bevisning eller påverkar vittnen) samt recidiv (risken för<br />
att den misstänkte fortsätter begå brott) många gånger<br />
överhängande: Särskilt gäller detta i förundersökningens<br />
inledningsskede då ett anhållande, i vart fall då brottsanmälan<br />
görs i en akutsituation, ofta bör vara aktuellt . 114<br />
Utöver tillämpning <strong>av</strong> frihetsberövande åtgärder, kan<br />
åklagaren för att säkerställa kvinnans behov <strong>av</strong> skydd,<br />
besluta om besöksförbud . 115 Ansökan om besöksförbud<br />
görs <strong>av</strong> kvinnan själv . Information till våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>,<br />
om möjligheten att ansöka om besöksförbud, åvilar<br />
polismyndigheten . Besöksförbud kan användas i syfte<br />
att förebygga att en person begår brott, förföljer eller<br />
trakasserar den som förbudet <strong>av</strong>ser skydda . Det krävs inte<br />
att den som förbudet <strong>av</strong>ses gälla, tidigare har begått brott<br />
mot den person det berör, (det kan röra sig om omstän-<br />
110 Nylén 2008, s . 214 .<br />
111 Lagstöd för häktning finns, om det föreligger sannolika skäl att tro att<br />
(1) den misstänkte är gärningsmannen (2) straffet för brottet kan bli ett års<br />
fängelse och (3) om några <strong>av</strong> följande häktningsgrunder finns: A) flyktfara B)<br />
kollusionsfara, det vill säga risk för att den misstänkte förstör bevisning eller<br />
påverkar vittnen, eller C) recidivfara, risk för att den misstänkte fortsätter att<br />
begå brott . Rättegångsbalken (1942:740)24:1<br />
112 Nylén 2008s, s . 214 . Reglerna för gripande, anhållande och häktning regleras<br />
i Rättegångsbalken 24 kap .<br />
113 Åklagarmyndighetens handbok vid handläggning <strong>av</strong> fridskränkningsbrotten .<br />
2006:11f .<br />
114 Besöksförbud, regleras i lag (1988:688) om besöksförbud .<br />
22 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
digheter som att brott inte går att styrka eller att brott<br />
inte har hunnit utredas) denna möjlighet bör emellertid<br />
användas restriktivt 115 .<br />
Besöksförbudet kan <strong>av</strong>se den skyddades bostad och vid<br />
utvidgat besöksförbud kan det även <strong>av</strong>se ett visst område<br />
där den skyddade personen brukar vistas 116 . Om besöksförbudet<br />
har överträtts, kan besöksförbudet utvidgas<br />
ytterligare och kan omfatta ett eller flera områden i<br />
anslutning till de platser där den skyddade brukat vistas,<br />
så kallat särskilt utvidgat besöksförbud . Besöksförbud<br />
kan också <strong>av</strong>se en gemensam bostad, om det på grund <strong>av</strong><br />
särskilda omständigheter finns en påtaglig risk för att den<br />
mot vilken förbudet <strong>av</strong>ser gälla kommer att begå brott<br />
mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid 117 . Ett<br />
<strong>av</strong> skälen till att man införde besöksförbud även ifråga om<br />
den gemensamma bostaden, var att man ville skydda de<br />
barn som växer upp i familjer där det förekommer våld . 118<br />
Beslut om besöksförbud gällande gemensam bostad, ska<br />
alltid vägas mot det intrång som det innebär för den som<br />
förbudet <strong>av</strong>ses gälla . Reglerna om besöksförbud gäller<br />
generellt och kan förses med begränsningar och undantag<br />
som är påkallade med hänsyn till förhållanden i det<br />
enskilda fallet . Ett exempel på en sådan omständighet<br />
är just att det finns gemensamma barn . O<strong>av</strong>sett hur ett<br />
besöksförbud formuleras blir det ofta problematiskt när<br />
det finns gemensamma barn, åklagaren måste i dessa fall<br />
alltid underrätta socialnämnden om besöksförbudet . 119 I<br />
ett rättsfall från 2007 finner vi till exempel att tillräckliga<br />
förutsättningar för besöksförbud inte ansågs föreligga<br />
där ansökan om besöksförbud grundats på påståenden<br />
om brott och där hänsyn togs till att parterna befann sig i<br />
en pågående vårdnadstvist . I högsta domstolens skäl för<br />
att besöksförbud ej ska gälla i detta fall, gör man gällande<br />
att personen ifråga inte är dömd för något brott<br />
(han blev friad i ett mål gällande grov kvinnofridskränkning)<br />
. Mannen har ej heller begått något brott mot någon<br />
annan 120,121 . Vidare tar man i domskälen upp att de två<br />
polisanmälningar om olaga hot som låg till grund för<br />
ansökan om besöksförbud, har uttalats i samband med<br />
parternas separation och i anslutning till att de vittnat på<br />
motstående sidor i ett mål om grov kvinnofridskränkning<br />
samt att förundersökningarna rörande olaga hot har lagts<br />
ner . I beslutsmotiveringen skriver man: Med beaktande <strong>av</strong><br />
att xx inte dömts för något brott mot TT, eller någon annan<br />
115 Prop .1987/88:137 s 17 ff .<br />
116 2 § lag (1988:688) om besöksförbud .<br />
117 1a § (1988:688) om besöksförbud .<br />
118 SOU 2005:43 s 181 .<br />
119 I de fall umgängesfrågan är föremål för rättslig prövning, kan domstolen<br />
om det föreligger ett besöksförbud, förorda umgängesstöd, om det anses<br />
vara till barnets bästa . Socialtjänsten är den myndighet som skall svara för<br />
detta umgängesstöd, vilket t .ex . kan vara en stödperson, bistå med hjälp vid<br />
hämtning och lämning eller bistå med en lägenhet där barnet kan träffa den<br />
förälder som är belagd med besöksförbud .<br />
120 NJA2007 s 272 .
och att anklagelser som riktas mot den ena parten under<br />
en pågående vårdnadsprocess måste bedömas med särskild<br />
försiktighet, föreligger inte tillräckliga förutsättningar för<br />
ett beslut om besöksförbud . Detta gäller i synnerhet då<br />
förundersökningarna numera har lagts ner . Besöksförbudet<br />
skall därför hävas . 122 Ser vi till högsta domstolens resonemang<br />
blir tillämpningen <strong>av</strong> lagen om besöksförbud problematisk<br />
i de fall det finns en pågående vårdnadsprocess,<br />
eftersom det tycks förutsätta att det finns en dom som<br />
stödjer kvinnans uppgifter . Resonemanget skapar samma<br />
problematik i en vårdnadstvist som har sin grund i våld<br />
mot närstående . Det gäller att först anmäla våldsbrottet,<br />
<strong>av</strong>vakta rättsprocessen och att först efter <strong>av</strong>kunnad dom<br />
i brottmålet inleda en vårdnadstvist . I annat fall kommer<br />
inte våldet att beaktas i handläggningen <strong>av</strong> vårdnadsmålet<br />
och därmed saknas förutsättningarna för enskild<br />
vårdnad 123 .<br />
Rikspolisstyrelsen har arbetat fram ett skyddsprogram<br />
för våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>, där besöksförbudet utgör en del<br />
i arbetet med att säkerställa <strong>kvinnor</strong>s skyddsbehov . Andra<br />
metoder som man redogör för i skyddsprogrammet är;<br />
Brottsförebyggande och trygghetsskapande samtal,<br />
kontaktperson hos polisen, skydd <strong>av</strong> personuppgifter<br />
(spärrmarkering, kvarskrivning, fingerade personuppgifter<br />
trygghetspaket, här kan till exempel ingå mobiltelefon<br />
med larmfunktion, akustiskt överfallslarm, pepparspray,<br />
hund, förbättrat skalskydd, vapen och tårgas, livvaktsskydd)<br />
larmtelefon samt förbättrat skalskydd (inklusive<br />
skyddat boende och byte <strong>av</strong> bostad) 124, 125 .<br />
121 Varför man i högsta domstolen finner det relevant att som domskäl ange<br />
att mannen inte är dömd för brott mot någon annan, kan te sig ganska besynnerligt,<br />
med tanke på att det är hans före detta fru som ansökt om besöksförbud,<br />
men troligtvis menar man att det inte förekommer uppgifter om att mannen<br />
har gjort sig skyldig till liknande brott mot annan, som skulle kunna tyda<br />
på att personen är benägen att ta till våld . Det stycke som högsta domstolen<br />
delvis baserar sin argumentation på återfinns i Prop . 1987/88:137 s18 .<br />
122 NJA2007 s 272 .<br />
123 Rejmer 2003 .<br />
124 Nylén 2008, s . 230 .<br />
125 Se t .ex . skyddsprogram för hedersrelaterat våld . http://www .staffanstorp .<br />
se, 2010-01-20 .<br />
Kaptitel 2. teori<br />
polisrollen<br />
I den polisrättsliga litteraturen är det vanligt att man talar<br />
om tre huvudformer för polisens verksamhet: den preventiva,<br />
den repressiva och den hjälpande verksamheten . 126<br />
Ett annat sätt att beskriva polisens olika verksamhetsområden<br />
är att utgå från funktionerna . I Polislagen beskrivs<br />
polisens ändamål, uppgifter och vägledande principer .<br />
Polislagen 2 § . Till polisens uppgifter hör att:<br />
1. förebygga brott och andra störningar <strong>av</strong> den allmänna<br />
ordningen eller säkerheten,<br />
2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra<br />
störningar där<strong>av</strong> samt ingripa när sådana inträffat,<br />
3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör<br />
under allmänt åtal,<br />
4. lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp,<br />
när sådant bistånd lämpligen kan ges <strong>av</strong> polisen,<br />
5. fullgöra den verksamhet som ankommer på polisen enligt<br />
särskilda bestämmelser . 127<br />
I förarbetena till polislagen (1984:387) skriver man att<br />
polisens huvuduppgift även fortsättningsvis är att upprätthålla<br />
allmän ordning och säkerhet i landet . Vad som<br />
är nytt och som man vill förändra med den nya lagen är<br />
att polisen också ska arbeta för social trygghet och samhällsgemenskap,<br />
såsom ett led i samhällets verksamhet för<br />
att främja rättvisa, trygghet och välfärd .<br />
I dag beskrivs den hjälpande funktionen endast som<br />
ett led i polisens uppgift att upprätthålla allmän ordning<br />
och säkerhet . Detta stämmer inte överens med en<br />
modern syn på polisens arbete . Det utgör inte heller<br />
en riktig beskrivning <strong>av</strong> polisens arbete på fältet, där<br />
polisen mycket ofta bistår allmänheten utan att hjälpen<br />
har någon direkt anknytning till uppgiften att upprätthålla<br />
den allmänna ordningen och säkerheten . De<br />
hjälpande funktionerna bör i en ny central författning<br />
på polisväsendets område beskrivas som en självständig<br />
polisuppgift . 128<br />
126 Prop . 1983/84:111 s 50 .<br />
127 I allt polisarbete ska polisen; vara opartisk och objektiv (objektivitetsprincipen),<br />
arbeta skyndsamt (snabbhetsprincipen) samt inte utsätta någon för<br />
misstanke i onödan (hänsynsprincipen) .<br />
128 Prop . 1983/84:111 s 51 .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 23
Kaptitel 2. teori<br />
I den <strong>av</strong> rikspolisstyrelsen utgivna, rapporten ”<strong>En</strong> handledning<br />
för polisens del i lokalsamhällets brottsofferstödjande<br />
arbete, skriver man att: För polisen är det särskilt<br />
viktigt att verksamheten har sin grund i lokalsamhället,<br />
att polisrollen utvecklas till att på ett naturligt sätt även<br />
omfatta brottsofferproblematiken samt att verksamheten<br />
präglas <strong>av</strong> systemtänkande och helhetsperspektiv . 129<br />
För att kunna genomföra en bra utredning är polisen<br />
många gånger beroende <strong>av</strong> brottsoffrets vittnesmål och<br />
vilja till samarbete . Tidigare forskning visar exempelvis att<br />
brottsoffrets medverkan i brottsutredning är en (<strong>av</strong> flera)<br />
faktorer som påverkar om brott klaras upp eller inte . Av<br />
Brottsförebyggande rådets rapport från 2008, framkom<br />
att en tredjedel <strong>av</strong> de <strong>kvinnor</strong> som har gjort en polisanmälan<br />
rörande våld i nära relation ”tar tillbaka sin anmälan”,<br />
det vill säga vill inte medverka i en brottsutredning,<br />
vilket kan bero på flera saker, t .ex . att deras <strong>av</strong>sikt med<br />
kontakten med polis inte var att göra en anmälan, att det<br />
inte var de själva som kontaktade polisen, eller så ångrar<br />
kvinnan sig senare . 130<br />
I brottsförebyggande rådets rapport, ”Polisens utredningar<br />
<strong>av</strong> våld mot <strong>kvinnor</strong> i nära relationer” BRÅ rapport<br />
2008:25 har man funnit fyra faktorer som påverkar<br />
sannolikheten för personuppklaring . 1) Det finns ett<br />
vittne som styrker kvinnans berättelse 2) målsägande<br />
medverkar i brottsutredningen 3) det finns dokumenterade<br />
skador och 4) den misstänkte har gjort vissa<br />
medgivande . <strong>En</strong>ligt rapporten skulle personuppklaring <strong>av</strong><br />
brott i nära relationer kunna klaras upp i mycket högre<br />
utsträckning om man förhörde fler vittnen . <strong>En</strong>ligt rapporten<br />
är det relativt vanligt att polisen aldrig håller förhör<br />
med misstänkt, vilket innebär att eventuella medgivanden<br />
som då kan framkomma, aldrig kommer till utredarens<br />
eller åklagarens kännedom . Målsägandes medverkan i<br />
brottsutredningen är <strong>av</strong> <strong>av</strong>görande betydelse för personuppklaring<br />
i brottmål rörande våld i nära relationer och<br />
en viktig bidragande faktor till kvinnans medverkan är<br />
hur hon upplever situationen och kontakten med polisen .<br />
Av BRÅ:s rapport framkommer att de flesta <strong>kvinnor</strong>na<br />
var positiva till hur polisens hade bemött dem (76 %), men<br />
det var något färre som var nöjda med själv utgången och<br />
det resultat som utredningen renderade i . Kvinnor med<br />
utländsk bakgrund var överlag mer missnöjda med bemötandet<br />
och deras ärende hade också en lägre andel personuppklaring<br />
. Man understryker i rapporten vikten <strong>av</strong> att<br />
man utreder vad dessa skillnader beror på . Avgörande för<br />
<strong>kvinnor</strong>nas förtroende för polisen var, enligt rapporten<br />
129 Rikspolisstyrelsen 2001:1 .<br />
130 BRÅ rapport 2008:25 s . 24<br />
24 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
huruvida kvinnans förväntningar stämde överens med<br />
polisens insatser, o<strong>av</strong>sett om motivet bakom anmälan var<br />
att en akut våldssituation skulle <strong>av</strong>värjas eller om motivet<br />
med anmälan var att mannen skulle bli straffad . 131<br />
Polisen är i sitt arbete beroende <strong>av</strong> och har ett ansvar<br />
för att kontakten med brottsoffret blir tillfredsställande . 132<br />
Att brottsoffret initialt får ett gott bemötande 133 , att<br />
brottsoffret får information och stöd samt att polisens<br />
vidtagna åtgärder motsvarar brottsoffrens förväntningar<br />
är således viktiga faktorer för att få kvinnan att medverka<br />
i en brottsutredning och i förlängningen för att en rättslig<br />
prövning ska kunna göras . 134<br />
<strong>En</strong> annan faktor som är utmärkande för polisens<br />
arbete med att utreda brott, är att det ofta finns en i lagen<br />
föreskriven tidsrymd då utredningen måste vara slutförd .<br />
Tidsdimensionen har betydelse så till vida att den styr prioriteringsordningen<br />
i ärendehanteringen . Om exempelvis<br />
en misstänkt sitter häktad, måste detta ärende hanteras<br />
skyndsamt . Vidare finns det reglerat hur lång tid en utredning<br />
får ta . Våld i nära relationer, ungdomsbrott och brott<br />
mot barn får inte ta längre tid än 3 månader att utreda<br />
(förutsatt att det finns en misstänkt) . Här får självfallet<br />
den enskilde tjänstemannens ärendemängd betydelse . Det<br />
polisiära arbetet är till stor del dokumentstyrt, men innebär<br />
också kr<strong>av</strong> på att polisen ska dokumentera det arbete<br />
som utförs inom ramen för det polisiära utredningsarbetet<br />
. Ärendegången ska på olika sätt dokumenteras, först i<br />
ett så kallat HR, en händelserapport, om aktuell händelse<br />
renderar i en anmälan <strong>av</strong> brott, ska det dokumenteras i<br />
polisens interna datasystem RAR och vid utredning <strong>av</strong><br />
brott ska en brottsutredning författas som underlag för<br />
åklagares beslut om åtal ska väckas eller inte .<br />
Polisens uppgift definieras inte enbart <strong>av</strong> lagstiftning<br />
och måldokument utan också <strong>av</strong> hur den enskilde<br />
polistjänstemannen tolkar sitt uppdrag . <strong>En</strong>ligt Knutsson<br />
& Granér har polisens uppgift många gånger tolkats i<br />
termer <strong>av</strong> att ”bekämpa buset” . Risken med ett sådant<br />
synsätt är att arbetet med att förebygga brott, öka tryggheten<br />
och ge social service prioriteras bort och ges en<br />
underordnad roll, något som Knutsson & Granér finner<br />
problematiskt på många plan .<br />
131 A .a s . s . 10 .<br />
132 Se exempelvis Polismyndigheten i Skåne 2009 .<br />
133 Vad ett gott bemötande är kan inte sägas en gång för alla . Brottsoffer<br />
reagerar på olika sätt och har olika behov . Faktorer som kan påverka hur ett<br />
brottsoffer klarar <strong>av</strong> tiden efter brottet kan vara social status, socialt nätverk<br />
samt tidigare utsatthet för brott . Se exempelvis Se Cohen & Willis, 1985,<br />
Friedman m .fl . 1982 .<br />
134 Hickman & Simpson 2003 .
Dels för att detta synsätt går i fel riktning, då man i<br />
flera direktiv betonat polisens trygghetsskapande funktion<br />
snarare än brottsbekämpande funktion, dels för att<br />
denna bild inte överensstämmer med hur det verkliga<br />
polisarbetet ser ut, som den mesta tiden faktiskt ägnas åt<br />
mer servicebetonade aktiviteter 135 .<br />
Dock kan gränsdragningen mellan det polisiära mer<br />
serviceinriktade arbetet med brottsoffer och socialtjänstens<br />
ansvar för att möta och tillgodose brottsoffers behov,<br />
ibland vara svår . <strong>En</strong> polis som Magnus Lundberg intervjuade<br />
i sin <strong>av</strong>handling, ”Vilja med förhinder”, beskriver<br />
svårigheten med att veta vad som är hans ansvar som<br />
polis:<br />
Men om jag skulle komma in på det viset och bara säga<br />
att ’ja, du ska med (till polisstationen)’, det är ju inte<br />
säkert att det är det bästa för just dom här, bara för att<br />
hon fått sig en smäll . Det kanske är bättre att sociala<br />
får ta det, de är ju bättre på det . Jag menar, de kanske<br />
kan lösa det med en stödkontakt eller så . 136<br />
Lundberg menar, att polismannens beskrivning <strong>av</strong><br />
svårigheten med att veta hur man ska agera, är färgad <strong>av</strong><br />
en ansvarsbefriande retorik, där våldet <strong>av</strong>dramatiseras<br />
och beskrivs i termer <strong>av</strong> en smäll . Vidare så beskrivs det<br />
sociala stödet i mötet med människor som något som ligger<br />
utanför det polisiära arbetet . 137 Knutsson och Granér<br />
anser att polisen ofta uppfattar att syftet med brottsbekämpning<br />
är bestraffning . Polisens arbete fokuserar<br />
därmed mer på att finna en misstänkt som kan hållas<br />
ansvarig för en brottslig gärning och arbeta fram underlag<br />
för en juridisk prövning, än att möta brottsoffret i den<br />
situation som denne befinner sig i . Knutsson & Granér<br />
menar att en alltför ensidig betoning på brottsbekämpning<br />
kan leda till att problemlösande och förebyggande<br />
arbetsinsatser kommer i skymundan och exemplifierar<br />
med just arbetet med våld mot <strong>kvinnor</strong>, där de tycker att<br />
det funnits en slagsida mot reaktiva åtgärder, då huvuduppgiften<br />
uppfattats som att binda en gärningsman vid<br />
brottet . 138<br />
Ett vanligt scenario vid våld i nära relationer, är att en<br />
polispatrull kallas till plats, antingen <strong>av</strong> kvinnan själv eller<br />
<strong>av</strong> någon annan . Vid detta första möte sker den första<br />
problembildskonstruktionen och därmed också den<br />
första rättsliga selektionen . Om polismannen i en sådan<br />
situation agerar utifrån ett ensidigt fokus på brottsbekämpning,<br />
kan man tänka sig att de för arbetet vägledande<br />
frågorna som aktualiseras blir; har en brottslig<br />
gärning begåtts, finns det en misstänkt gärningsman, har<br />
vi lagstöd för ett eventuellt gripande, hur ska jag säkerställa<br />
bevis, finns det stödbevisning, finns det några syn-<br />
135 Knutsson & Granér 2001, s . 23 .<br />
136 Lundberg 2001, s . 65 .<br />
137 A .a . s, 66 .<br />
138 Knutsson & Granér 2001, s . 24 .<br />
Kaptitel 2. teori<br />
liga skador, kommer kvinnans berättelse att hålla för en<br />
rättslig prövning och kanske även, hur ska jag få kvinnan<br />
att medverka i en brottsutredning . Om vi istället anlägger<br />
ett brottsförebyggande perspektiv med fokus på problemlösning,<br />
kanske scenariot hade sett annorlunda ut genom<br />
att helt andra frågor aktualiseras, såsom; vad har ägt rum,<br />
behöver kvinnan komma under läkarvård, finns det några<br />
barn i familjen, hur ska jag få parterna att ge mig sin<br />
berättelse och sitt perspektiv, hur ska jag agera för att de<br />
ska känna sig trygga i situationen, hur ser kvinnans behov<br />
ut, finns det något skyddsbehov, vilka åtgärder måste vidtas<br />
för att säkerställa hennes trygghet, vilken information<br />
behöver jag ge de båda parterna och hur ska jag förmedla<br />
den? Båda perspektiven behövs och kompletterar varandra,<br />
de kan således inte ses som varandra uteslutande, inte<br />
heller kan ett <strong>av</strong> perspektiven ges överordnad prioritet<br />
(med undantag för att lagstöd alltid måste finnas som<br />
grund för polisens beslut och agerande) .<br />
<strong>En</strong>ligt Knutsson & Granér finns det idag en tendens att<br />
underskatta behovet <strong>av</strong> kunskap om polisyrkets kanske<br />
svåraste delar, nämligen kommunikation, problemlösning<br />
och förmåga att göra komplicerade bedömningar, något<br />
som <strong>av</strong>speglas redan under utbildningen till polis, där<br />
större vikt läggs vid olika tekniska färdigheterna istället<br />
för utbildning som syftar till en djupare förståelse . För<br />
den komplexa problematik som ligger bakom situationen<br />
och partens agerande . Det komplicerade arbetet, blir<br />
istället något som nedvärderas till en enkel och mekanisk<br />
uppgift . 139<br />
Polisarbetet är i hög grad händelsestyrt och komplext .<br />
Det finns sällan några enkla eller givna svar och lösningar<br />
på de problem man möter, och resultaten är svåra att<br />
mäta på ett entydigt sätt, det ligger i den komplicerade<br />
uppgiftens natur . Hur man väljer att agera i en viss situation<br />
med ett visst problem, är en process, där olika faktorer<br />
vägs samman, till exempel kunskap och förståelse för<br />
konsekvenserna <strong>av</strong> olika handlingsalternativ . 140<br />
samverkan<br />
Den sociala ingenjörskonstens och välfärdsstatens etablering<br />
i början <strong>av</strong> 1900-talet medförde att samhället tog på<br />
sig det yttersta ansvaret för människors välfärd . Sedan<br />
dess har synen på samhällets roll och förhållande till medborgarna<br />
förändrats från att på rationella och vetenskapligt<br />
beprövade grunder lägga medborgarnas liv till rätta, 141<br />
till att erbjuda målgruppanpassad service för att stödja<br />
individen att själv lösa sina problem . <strong>En</strong> annan förändring<br />
är att välfärdsstaten har professionaliserats och specialiserats<br />
och utvecklats mot en heterogenitet . Samtidigt har en<br />
insikt om att människors problem är komplexa och att en<br />
enda myndighet vanligtvis varken har kompetensen eller<br />
139 Knutsson & Granér 2001, s . 28 .<br />
140 A .a s . 27 .<br />
141 Hirdman 1989 .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 25
Kaptitel 2. teori<br />
de resurser som krävs för att ge individen de verktyg som<br />
behövs för att lösa dem 142 . För att kunna stödja individen<br />
på ett bättre sätt, startades redan under 1970-talet, olika<br />
samordnings<strong>projekt</strong> i syfte att utveckla nya arbetsformer<br />
för interaktion mellan myndigheter . I samverkans<strong>projekt</strong><br />
går flera huvudmän temporärt samman för att öka sin<br />
operativa handlingskapacitet för att lösa specifika problem .<br />
Samverkans<strong>projekt</strong> karaktäriseras <strong>av</strong> att de är <strong>av</strong>skiljda<br />
från den reguljära operativa verksamheten samtidigt som<br />
den strategiska och ekonomiska styrningen är fortsatt central<br />
. De är ofta organiserade i mindre, tidsbegränsade flexibla<br />
enheter som kan fungera målinriktat och effektivt 143 .<br />
Under 1980-talet togs ytterligare ett steg till att stärka samverkan<br />
som arbetsform i offentlig verksamhet genom att<br />
myndigheters skyldighet att samverka med varandra och<br />
det omgivande samhället reglerades i lag . Under 1990-talet<br />
vidareutvecklades samverkan 144 till att fokusera specifikt<br />
utsatta grupper, såsom hemlösa 145 , psykiskt funktionshindrade<br />
146 samt barn och deras familjer 147 . Fokuseringen har<br />
bland annat bidragit till att de samverkande myndigheterna<br />
har samlokaliserats i exempelvis familjecentraler och<br />
Barnahus . Syftet med samlokaliseringen är att anlägga ett<br />
holistiskt perspektiv på individens liv för att bättre tillgodose<br />
målgruppens behov 148 .<br />
Begreppet samverkan har i olika sammanhang tillskrivits<br />
olika betydelser vilket har skapat en begreppsförvirring<br />
149 . För att reda ut betydelsen <strong>av</strong> begreppet samverkan<br />
har fyra teoretiska kategorier specificerats . Myndighetssamverkan<br />
som sker i vissa former kring specifika frågor<br />
har exempelvis kallats kollaboration eller samverkan .<br />
Vilket ska särskiljas från en situation då myndigheters<br />
insatser adderas till varandra i syfte att uppnå bästa möjliga<br />
resultat som har kategoriserats som koordination eller<br />
samordning . <strong>En</strong> annan kategori <strong>av</strong> samverkan föreligger<br />
då en yrkesgrupp från en myndighet utför tillfälliga insatser<br />
inom en annan myndighet . Ett sådant upplägg har<br />
kallats konsultation . Ytterligare en kategori är då två eller<br />
flera myndigheter slås samman och arbetsuppgifterna blir<br />
gemensamma för personalen som har kategoriserats som<br />
integration eller sammansmältning .<br />
Försöksverksamheten med Barnahus (2006–2007) har<br />
varit en förebild för uppbyggnaden och utformningen<br />
<strong>av</strong> <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> . Målsättningen med såväl Barnahus<br />
som <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> är att utveckla en samlokaliserad<br />
målgruppsanpassad miljö för att ge brottsoffer bättre<br />
förutsättningar till att bidra till brottsutredningen och<br />
142 Se exempelvis Westley 2008 och Glad 2006 .<br />
143 Grape m . fl . 2006 .<br />
144 Se exempelvis SOU 1995:142, SOU 1996:113 .<br />
145 Sahlin 1996 .<br />
146 Danermark & Kullberg 1999 .<br />
147 Se exempelvis Hjortsjö 2005 & Johansson 2008 .<br />
148 Se exempelvis Myndigheten för Skolutveckling, Rikspolisstyrelsen och<br />
Socialstyrelsen 2007 samt Johansson 2009 .<br />
149 Danermark & Kullberg 1999 .<br />
26 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
därigenom höja kvaliteten på genomförda utredningar<br />
vilket förväntas leda till ett bättre underlag för att i domstol<br />
fria eller fälla misstänkta gärningsmän . Av resultatet<br />
från <strong>utvärdering</strong>en <strong>av</strong> Barnahus framkom att de två<br />
målen; målgruppsanpassning och högre utredningskvalitet,<br />
skapade spänningar och olika fokus i verksamheten<br />
som har påverkat hur respektive Barnahusen har strukturerat<br />
och organiserat sin verksamhet . Alla Barnahus<br />
utom ett samlokaliserade sin verksamhet . Utvärderingsresultaten<br />
indikerade att samlokaliseringen bidrog till<br />
att myndigheternas verksamhet samplanerades i högre<br />
utsträckning . I praktiken innebar det att polisens och<br />
åklagarens insatser prioriterades för att säkra bevisning<br />
och att socialtjänstens skyldigheter i förhållande till barnets<br />
föräldrar åsidosattes och att socialtjänstens insatser<br />
senarelades 150 Samlokaliseringen hade också bidragit till<br />
ett kunskapsutbyte och en förståelse för respektive myndighets<br />
förutsättningar och begränsningar och detta hade<br />
i sin tur bidragit till förändrade arbetssätt . Socialtjänsten<br />
ansåg sig ha förändrat sitt arbetssätt mest medan polis,<br />
åklagare och rättsmedicin hade förändrat sitt minst . Ett<br />
annat resultat var att den formella samverkan i Barnahus i<br />
form <strong>av</strong> regelbundna samrådsmöten bidrog till en utökad<br />
informell samverkan . De professionella aktörerna lärde<br />
känna varandra och tog vid behov kontakt . Arbetsdelningen<br />
mellan myndigheterna var tämligen klart definierad .<br />
Däremot varierade <strong>projekt</strong>ets förankring inom de samverkande<br />
myndigheterna vilket bidrog till att de hade olika<br />
stora förutsättningar att delta i samverkansarbetet, vilket<br />
påverkade maktförhållandet mellan myndigheterna . Det<br />
berodde på att myndigheterna hade olika stora resurser för<br />
att delta i samverkan och därmed inte hade samma tillgång<br />
till information och kunskap om respektive myndighets roll<br />
och funktion . Den ojämna maktbalansen g<strong>av</strong> ett övertag<br />
för åklagare, polis och socialtjänst i förhållande till rättsmedicinalverkets<br />
och hälso- och sjukvårdens representanter 151 .<br />
Maktbalansen påverkades också <strong>av</strong> den fasta bemanningen<br />
på Barnahusen .<br />
Arbetssätten inom Barnahusen påverkades också <strong>av</strong><br />
att de samverkande myndigheternas verksamhet styrs <strong>av</strong><br />
olika regelverk . Regelverken hade dessutom tolkats på<br />
olika sätt varför samverkan tillskrevs olika betydelser .<br />
Utvärderingen visade också att den målgruppsanpassade<br />
lokalen bidrog till att barnperspektivet kom i fokus . Det<br />
samhälleliga barnperspektivet materialiserades genom<br />
lokalerna . De vuxnas barnperspektiv återspeglades i<br />
barnens eget perspektiv om hur de hade blivit bemötta<br />
i kontakten med Barnahusens personal . Barnens upplevelse<br />
<strong>av</strong> personalens bemötande och arbetsmetoder var<br />
genomgående positiv 152 .<br />
150 Johansson 2008 .<br />
151 Johansson 2009 .<br />
152 Rasmusson 2008 .
<strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>s teoretiska förankring i den<br />
socialekologiska modellen<br />
Malmös Kvinnofridsprogram vilar på en social-ekologisk<br />
modell som har rekommenderats <strong>av</strong> WHO för våldspreventivt<br />
arbete . Rekommendationen har gjorts utifrån<br />
en sammanställning <strong>av</strong> kunskap och erfarenheter från<br />
forskning och praktik som 160 experter från 70 länder har<br />
bidragit med 153 . Modellen utgår från ett antagande om<br />
att en tvärsektoriell flernivåansats krävs för att undersöka<br />
effekten <strong>av</strong> interrelaterade sociala faktorer i människor<br />
liv . Nivåerna fångar individen, individens familj<br />
och umgänge, lokalsamhället och samhället i stort och<br />
visar att nivåerna är relaterade till varandra . Av modellen<br />
kan man också utläsa att individen är en del <strong>av</strong> ett större<br />
sammanhang och att individen endast delvis kan påverka<br />
de sociala faktorer som påverkar hennes liv . Det finns en<br />
koppling mellan individens beteende och hennes miljö .<br />
Modellen kan fungera som ett verktyg för att förstå och<br />
identifiera faktorer som försätter människor i situationer<br />
som ökar risken för att utsättas för våld eller för att bli en<br />
förövare . Modellen kan också användas för att få kunskap<br />
om vilka insatser som bör vidtas för att eliminera<br />
eller reducera riskerna samt för att analysera effekterna<br />
<strong>av</strong> gjorda insatser 154 . Se figuren nedan .<br />
Individ I<br />
Familj och<br />
umgänge<br />
Lokalsamhälle<br />
Samhälle<br />
Figur 1 Den social-ekologiska modellen<br />
<strong>En</strong>ligt modellen, finns det faktorer som kan bidra till<br />
att öka risken för att bli utsatt för våld eller för att bli en<br />
förövare .<br />
På individnivå är exempelvis faktorer som ålder, kön,<br />
utbildning, inkomst, personliga förutsättningar såsom<br />
mognad, intelligens, temperament, beteendestörningar,<br />
funktionshinder och missbruk <strong>av</strong> betydelse .<br />
På den relationella nivån kan individens umgängeskrets,<br />
kollegor, partner och övriga familjemedlemmar<br />
153 Dahlberg & Krug 2002, s . 1f .<br />
154 http://www .cdc .gov/ncipc/dvp/social-ecological-model_DVP .htm 2010-01-26<br />
Kaptitel 2. teori<br />
utgöra en riskfaktor genom att de påverkar individens<br />
beteende, värderingar och normer .<br />
Faktorer som kan öka risken i lokalsamhället kan vara<br />
individens sociala nätverk exempelvis skola, arbetsplats<br />
och grannar eller <strong>av</strong>saknaden <strong>av</strong> ett socialt nätverk . Av<br />
betydelse är också den socioekonomiska standarden i<br />
lokalsamhället . Exempelvis är förekomsten <strong>av</strong> kriminalitet,<br />
tillgången till socialt stöd, bostads- och arbetsmarknad<br />
samt tillgång till hälso- och sjukvård <strong>av</strong> betydelse .<br />
Faktorer på samhällsnivå som kan bidra till en riskreducering<br />
eller en ökad riskexponering för våld kan vara<br />
rättsregler och rättsordningens rättstillämpning samt<br />
sociala och kulturella normer . Är exempelvis rättsreglerna<br />
vaga eller ofullständiga kan de vara svåra att tillämpa och<br />
därmed bidra till en tillåtande attityd till våld . Av betydelse<br />
är också om våld i nära relationer är ett politiskt prioriterat<br />
område eller inte, det vill säga om problemet med våld synliggörs<br />
eller osynliggörs i det offentliga samtalet . Ett annat<br />
exempel på faktorer som kan vara <strong>av</strong> betydelse är den<br />
offentliga bilden <strong>av</strong> våld i nära relationer, de professionella<br />
aktörernas föreställningar om brottsoffer och förövare 155 .<br />
<strong>En</strong> sådan föreställning kan exempelvis vara att <strong>kvinnor</strong><br />
generellt sett inte är motiverade till att bidra till utredningen<br />
<strong>av</strong> våld i nära relationer eftersom de inte vill anmäla<br />
sin make, sambo eller sina barns far . Ett annat exempel<br />
är de professionellas föreställningar om att <strong>kvinnor</strong> ofta<br />
anmäler våld som en strategi för att ”vinna” en vårdnadstvist<br />
. Ytterligare faktorer som kan påverka risken för att<br />
individer ska utsätts för våld eller kommer att utsätta andra<br />
för våld är hur stora resurser som myndigheter tilldelas för<br />
att bekämpa våld i nära relationer, vilka insatser som kan<br />
erbjudas brottsoffer och förövare samt hur stora insatser<br />
som görs för att utreda och lagföra våld i nära relationer 156 .<br />
Modellens relevans, problematikens komplexitet och de<br />
olika nivåernas betydelse kan illustreras genom följande<br />
reflektion; en kvinna som har blivit slagen <strong>av</strong> sin man ställs<br />
inför ett val mellan den nuvarande familjesituationen<br />
och en okänd framtid . Hon vet inte var hon ska bo, hur<br />
hon ska klara att försörja sig själv och barnen eller hur<br />
hon ensam ska klara att ta hand om och uppfostra dem .<br />
Även om hon upplever våld och rädsla för våld, så kan<br />
hon känna rädsla för att bli ensam, hemlös med barn och<br />
utan reella möjligheter att som ensamförsörjare upprätthålla<br />
deras levnadsstandard . Vidare så kan hon känna en<br />
osäkerhet och en rädsla inför vad mannen kan komma att<br />
göra, om hon lämnar honom . Kan samhället bistå henne<br />
med skydd? I en sådan valsituation kan hennes individuella<br />
resurser och familjens resurser, lokalsamhällets<br />
möjligheter till att ge henne psykosocialt stöd och skydd<br />
samt samhällets förmåga att skipa rättvisa och skydda<br />
henne från fortsatt våld vara <strong>av</strong>görande för om hon väljer<br />
att anmäla våldet eller inte, om hon väljer att stanna kvar i<br />
relationen eller att gå vidare till ett liv utan våld .<br />
155 A .a ., se även Little & Kaufman Kantor 2002 .<br />
156 Dahlberg & Krug 2002, s . 1f .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 27
Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt<br />
Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt<br />
Vi har fått i uppdrag att genomföra en <strong>utvärdering</strong> <strong>av</strong><br />
<strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> . De bakomliggande skälen till att utvärdera<br />
ett <strong>projekt</strong> kan vara många, exempelvis att bedöma<br />
nyttan <strong>av</strong> <strong>projekt</strong>et eller för att ge <strong>projekt</strong>ets uppdragsgivare<br />
information om uppsatta mål har nåtts eller inte .<br />
Utvärderingsresultaten kan användas som underlag för<br />
att bland annat besluta om det utvärderade <strong>projekt</strong>ets<br />
vidareutveckling, expansion eller <strong>av</strong>veckling . 157<br />
I detta <strong>projekt</strong> har vi gett begreppet <strong>utvärdering</strong> följande<br />
övergripande betydelse; samhällsvetenskaplig forskning<br />
som syftar till att samla in, analysera och kommunicera<br />
data om <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> utifrån ett brukarperspektiv .<br />
Resultaten kan därför också ses som ett bidrag till den<br />
samhällsvetenskapliga kunskapen om våld i nära relationer<br />
och samhällsvetenskaplig <strong>utvärdering</strong>sforskning .<br />
Vi har genomfört en aktörsfokuserad <strong>utvärdering</strong>, dvs .<br />
en <strong>utvärdering</strong> som bedömer <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> utifrån aktörernas<br />
perspektiv . Aktörerna i vår <strong>utvärdering</strong> är brukarna, de<br />
våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>na . I en aktörs<strong>utvärdering</strong> tydliggörs<br />
hur en insats upplevs <strong>av</strong> aktörerna . Upplevelsen kan ge vägledning<br />
om hur insatsen kan vidareutvecklas och anpassas<br />
till brukarnas förutsättningar . <strong>En</strong> aktörs<strong>utvärdering</strong> kan<br />
också bidra med förklaringar till omständigheter som är <strong>av</strong><br />
betydelse för att förstå vilka effekter som kan förväntas <strong>av</strong><br />
28 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
åtgärden 158 . Brukarna och deras förväntningar och behov<br />
används vanligtvis för att strukturera upp <strong>utvärdering</strong>en .<br />
Vad behöver, önskar och förväntar sig våldsutsatta <strong>kvinnor</strong><br />
från <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>? Alla tillvägagångssätt har sina<br />
för- och nackdelar . Fördelen med brukar<strong>utvärdering</strong>ar<br />
är att den inte bara mäter det som tjänstemän, ledningen<br />
och politiker anser vara viktigt . Brukar<strong>utvärdering</strong>en ger<br />
också möjlighet att komma till rätta med den maktställning<br />
och det tolkningsföreträde som olika aktörer har i förhållande<br />
till brukarna . Nackdelar med brukar<strong>utvärdering</strong>ar<br />
kan vara att brukarna inte har kunskap om <strong>projekt</strong>ets<br />
innehåll, mål, metoder, resurser och kan därför ställa<br />
orealistiska förväntningar på att erbjudas förbättrad och<br />
utökad samhällsservice . Det kan också vara svårt för dem<br />
att bedöma kvaliteten på insatserna . <strong>En</strong> annan begränsning<br />
är att brukare kan befinna sig i en svag ställning och att de<br />
därför har svårt att uttrycka sina preferenser eftersom de<br />
är beroende <strong>av</strong> myndigheterna . Det är inte heller ovanligt<br />
att de saknar kunskap om vilken service de kan förvänta<br />
sig från myndigheterna . Det kan också vara en service som<br />
157 Rossi m .fl . 2004 .<br />
158 Sandberg & Faugert 2007 .
ukaren endast nyttjar en gång och är därför inte är särskilt<br />
intresserad <strong>av</strong> att medverka i <strong>utvärdering</strong>en 159 .<br />
Utvärderare kan i huvudsak inta två förhållningssätt<br />
till den verksamhet som utvärderas . Antingen kan utvärderaren<br />
smälta in i organisationen som en deltagare eller<br />
inta en distanserad roll i egenskap <strong>av</strong> observatör och granskare<br />
. Båda sätten har sina för- och nackdelar, exempelvis<br />
kan <strong>utvärdering</strong>sforskare som smälter in i organisationen<br />
få tillgång till deltagarnas subjektiva upplevelser, men<br />
det kan samtidigt medföra att forskaren kan bli uppbunden<br />
<strong>av</strong> verksamhetens förväntningar, tankemönster och<br />
förklaringsmodeller . Ett distanserat förhållningssätt har<br />
fördelen att det är lättare för <strong>utvärdering</strong>sforskaren att<br />
anlägga ett vetenskapligt kritiskt förhållningssätt men då<br />
kan kunskapen om deltagarnas subjektiva upplevelser<br />
gå förlorade 160 . Forskarens roll och förhållningssätt i en<br />
<strong>utvärdering</strong> är således en balansakt och o<strong>av</strong>sett vilket<br />
arbetssätt forskaren väljer finns det risk för kritik .<br />
Under <strong>utvärdering</strong>en <strong>av</strong> <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> har vi haft<br />
regelbundna möten med <strong>projekt</strong>- och styrgruppen för<br />
att <strong>av</strong>rapportera både hur arbetet fortlöper men också<br />
rådata . Därigenom kan <strong>utvärdering</strong>en också anses ha<br />
haft ett formativt syfte . <strong>En</strong> formativ <strong>utvärdering</strong> kan vara<br />
värdefull då en ny verksamhet etableras eftersom delresultat<br />
kan ligga till grund för ett förbättrings- och utvecklingsarbete<br />
161 men den kan också skapa frågetecken kring<br />
utvärderarens roll . Vi som utvärderare har inte lämnat<br />
några synpunkter på hur <strong>av</strong>rapporterade resultat ska<br />
tolkas eller nyttjas . Vi har inte heller deltagit i eventuella<br />
beslut om och hur <strong>av</strong>rapporterade rådata ska användas .<br />
Vår roll i <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> bör i förhållande till den löpande<br />
verksamheten ses som den distanserade observatörens roll<br />
medan vi i förhållande till <strong>projekt</strong>- och styrgruppen har<br />
fungerat som språkrör mellan <strong>utvärdering</strong>ens respondenter,<br />
brukarna och <strong>projekt</strong>ets ledning .<br />
I vår design <strong>av</strong> <strong>utvärdering</strong>en <strong>av</strong> <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> har<br />
vi utgått från att en <strong>utvärdering</strong> <strong>av</strong> en fysisk miljö för<br />
målgruppsanpassade brottsutredningar och psykosociala<br />
insatser måste bygga på en flerdimensionell syn på<br />
<strong>utvärdering</strong>sforskning . Vi kommer därför att arbeta med<br />
följande <strong>utvärdering</strong>sfrågor:<br />
Vilka insatser gjordes för att förverkliga de uppsatta<br />
målen med försöksverksamheten? (Insatsanalys)<br />
Vad blev resultaten <strong>av</strong> dessa insatser? (Effektanalys)<br />
Genom vilka serier <strong>av</strong> händelser är insatserna relaterade<br />
till resultaten? (Processanalys)<br />
Vilka faktorer samverkade med insatser och händelser<br />
vad gäller resultaten (Orsaksanalys)<br />
På vilket sätt förhåller sig resultaten till försöksverk-<br />
159 A .a .<br />
160 Danermark & Kullberg 1999 .<br />
161 Se Wholey m .fl . 2004 .<br />
Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt<br />
samhetens mål, lagar, förordningar, och myndighetens<br />
interna regler och rutiner . (Måluppfyllelse)<br />
Var medlen effektiva för att nå resultaten?<br />
(Effektivitets analys)<br />
För att kunna besvara dessa frågeställningar krävs olika<br />
metoder (metodtriangulering) och undersökningsmaterial .<br />
Studien inleddes med en textanalys <strong>av</strong> hur anmälningar<br />
om våld i nära relationer ska hanteras och hur våldsutsatta<br />
<strong>kvinnor</strong> ska bemötas enligt lagar, förordningar och<br />
myndighetsinterna regler, normer och rutiner i syfte att<br />
förstå handläggningsprocessen . För att ytterligare fördjupa<br />
kunskapen och förståelsen för brottsutredningen har fyra<br />
nyckelpersoner inom Polismyndigheten i Skåne intervjuats .<br />
För att kunna besvara frågor om <strong>projekt</strong>ets effekter,<br />
orsakerna till dessa och om de var effektiva samt om de<br />
uppsatta målen uppfyllts har metoderna enkätundersökning<br />
samt intervjuer använts som verktyg . <strong>En</strong>kätundersökningarna<br />
och intervjuerna har riktats till <strong>kvinnor</strong> som<br />
anmält att de utsatts för våld i nära relationer .<br />
I <strong>utvärdering</strong>en har både kvantitativ och kvalitativ<br />
metod använts . Kvantitativ metod representeras i denna<br />
studie <strong>av</strong> en enkätundersökning . Kvantitativ metod<br />
karaktäriseras <strong>av</strong> att den är formaliserad, strukturerad<br />
och distanserad . Kvantitativa data kan ligga till grund<br />
för formaliserade analyser och jämförelser mellan olika<br />
undersökningsenheter exempelvis mellan olika tidpunkter<br />
men också mellan teori och praktik bland aktörer .<br />
De kvalitativa metoder som har använts är intervju<br />
samt textanalys . Kvalitativa metoder karaktäriseras <strong>av</strong> att<br />
de har närhet till källan och att de har ett tolkande inslag .<br />
Kvalitativa metoder används som verktyg för att skapa<br />
en djupare förståelse för undersökningsobjektet, och kan<br />
på så vis också användas som ett verktyg för att testa validiteten<br />
i de genomförda kvantitativa undersökningarna .<br />
För att belysa aktörernas skyldigheter i brottsutredningen<br />
har vi genomfört en rättsdogmatisk analys . Den juridiska<br />
metoden tar sin utgångspunkt i befintliga rättskällor och<br />
syftar till att kartlägga gällande rätt .<br />
enkät<br />
Två skäl har varit <strong>av</strong>görande vid valet <strong>av</strong> metoden enkät för<br />
att studera <strong>kvinnor</strong> som utsatts för våld; för det första ger<br />
en enkätundersökning en möjlighet för oss att kartlägga<br />
<strong>kvinnor</strong>nas erfarenheter och upplevelser 162 <strong>av</strong> mötet med den<br />
juridiska processen där fokus vilar på just mötet mellan<br />
den våldsutsatta kvinnan och olika rättsliga och sociala<br />
institutioner . Det andra skälet är att <strong>kvinnor</strong>nas svar också<br />
kan visa på; vilken information myndigheterna ger om den<br />
162 Det är kvinnans berättelse vi fått ta del <strong>av</strong> . Vi har i studien utgått från att<br />
kvinnans (och aktörernas) berättelse motsvarar individernas upplevelser, men<br />
det är inget som vi med säkerhet kan uttala oss om, och vi kan inte utesluta<br />
att det kan finnas bakomliggande orsaker till att individerna vill förmedla en<br />
viss bild till oss . Se exempelvis BRÅ rapport 2009:12 s . 20 .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 29
Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt<br />
egna verksamheten, dess skyldigheter och möjligheter att<br />
ge service till den som utsatts för brott samt vilken information<br />
som ges om de andra institutionerna som brottsoffren<br />
kan komma att möta, hur de upplever mötet samt vad<br />
<strong>kvinnor</strong>na upplevde som bra och mindre bra i mötet med<br />
de olika rättsliga institutionerna . Kvinnornas erfarenheter<br />
och upplevelser <strong>av</strong> dessa möten kan därmed fungera som<br />
en kontrast med vilken man kan ”röntga” de olika rättsliga<br />
instanserna . Syftet med enkäterna har således varit att<br />
fånga de våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>nas erfarenheter, upplevelser<br />
och preferenser, så att vi har kunnat skapa oss en bild <strong>av</strong><br />
hur polisens arbete med våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> ser ut, och för<br />
att möjliggöra en <strong>utvärdering</strong> <strong>av</strong> vilken betydelse <strong>projekt</strong>ets<br />
olika satsningar har inneburit .<br />
<strong>En</strong>kätstudien har genomförts under två perioder, med<br />
sinsemellan olika syften . Den första delstudien (2008-01-<br />
01 – 2008-08-31) syftar till att dels kartlägga hur polisens<br />
arbete med våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> upplevts/beskrivits <strong>av</strong><br />
de våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> som anmält/kommit i kontakt<br />
med polisen före starten <strong>av</strong> <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>, dels hur miljön<br />
upplevts <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na . <strong>En</strong>käterna har delats ut <strong>av</strong> poliser<br />
verksamma vid kriminaljouren eller familjevåldsroteln<br />
i samband med att en brottsutredning inleds (vanligtvis<br />
sker detta i samband med anmälan) . Även Kvinnokriscentrum<br />
och Kvinnojourer har delat ut enkäten . Därutöver<br />
har samtliga <strong>kvinnor</strong> som anmält att de utsatts för<br />
misshandel eller grov kvinnofridskränkning tillskickats<br />
en enkät per post . <strong>En</strong>käterna har delats och skickats ut i<br />
förslutna neutrala kuvert . Varje kuvert har, utöver informationsbrev<br />
(se bilaga 2) och enkät (se bilaga 3), innehållit<br />
ett frankerat svarskuvert som respondenten själv har<br />
postat . Informerat samtycke har inhämtats genom att<br />
<strong>kvinnor</strong>na har fått ett informationsbrev där de efter att ha<br />
läst information om <strong>utvärdering</strong>en samtycker genom att<br />
skicka in enkäten .<br />
Materialet från delstudie ett, är ett jämförelsematerial<br />
för enkätstudie nummer två, där <strong>kvinnor</strong> som varit i<br />
kontakt med polisen efter att <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> startat har<br />
medverkat . Den andra delstudien (2009-01-01 – 2009-09-<br />
31) har sålunda kartlagt <strong>kvinnor</strong>s upplevelser och erfarenheter<br />
<strong>av</strong> att ha blivit utredda på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>, men har<br />
även undersökt om målen med <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> uppnåtts .<br />
Samma enkät och insamlingsförfarande har använts i<br />
båda delstudierna .<br />
Inkomna enkätsvar har förvarats inlåsta i ett dokumentskåp<br />
<strong>av</strong> plåt vid Rättssociologiska enheten vid Lunds<br />
universitet . <strong>En</strong>dast den operativt ansvarige forskaren och<br />
huvudansvarig forskare har tillgång till skåpet .<br />
bearbetning <strong>av</strong> enkäterna<br />
<strong>En</strong>käten består <strong>av</strong> frågor med olika typer <strong>av</strong> svarsalternativ<br />
. De frågor som har fasta svarsalternativ har<br />
analyserats kvantitativt . Svaren på de fasta frågorna<br />
har kodats och matats in i SPSS, ett datorprogram för<br />
statistisk analys . Körningar har gjorts dels för respektive<br />
enkätundersökning, dels har undersökningarna samkörts<br />
30 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
så att förekomsten <strong>av</strong> eventuella förändringar har kunnat<br />
kartläggas . Körningarna har gjorts utifrån olika bakgrundsvariabler<br />
såsom kön, ålder och etnicitet, men även<br />
utifrån vilka brott respondenterna utsatts för och vilka<br />
förväntningar de har på sin polisanmälan .<br />
Resultaten från enkätundersökningarna har jämförts<br />
och relaterats till varandra . Resultaten har analyserats<br />
i relation till aktuell lagstiftning, interna rutiner, hand-<br />
och metodböcker m .m . Resultaten från körningarna har<br />
sedan relaterats till målsättningarna med <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong><br />
och till hur verksamheten bedrevs före <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> .<br />
Resultaten från analysen visar de våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>nas<br />
syn på handläggningsprocessen, de insatser som gjorts,<br />
skälen till och effekterna <strong>av</strong> polisanmälan och förundersökning<br />
samt vad <strong>kvinnor</strong>na har för förväntningar på och<br />
uppfattningar om ”ett gott resultat” .<br />
Frågorna med öppna svarsalternativ har i flertalet fall<br />
varit följdfrågor på frågor med fasta svarsalternativ, och<br />
har därmed fungerat som en fördjupning <strong>av</strong> enkätsvaren .<br />
Svaren på de öppna frågorna har analyserats kvalitativt .<br />
intervju<br />
Precis som enkäterna riktar sig intervjustudien till <strong>kvinnor</strong><br />
som polisanmält att de utsatts för våld i nära relation<br />
. Metoden intervju ger oss bland annat en möjlighet<br />
att lyssna på kvinnans olika erfarenheter <strong>av</strong> sitt möte<br />
med den juridiska processen . Därutöver ger intervjuer<br />
en fördjupad bild <strong>av</strong> och förståelse för brukaren, kvinnan<br />
. Vi har utgått från en intervjumall (se bilaga 4) som<br />
konstruerats utifrån enkäten . Det innebär att det är<br />
samma kunskapsintresse och intresseområden som är i<br />
fokus i båda undersökningar . Eftersom intervjuerna ger<br />
följdfrågor har vi emellertid haft möjlighet till nyansering<br />
och fördjupning <strong>av</strong> svaren under intervjuerna . Syftet<br />
med intervjuerna är således att erhålla en fördjupad<br />
bild och förståelse <strong>av</strong> de våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>nas erfarenheter,<br />
upplevelser och preferenser . Intervjustudien<br />
har genomförts under två perioder . Delstudie ett pågick<br />
under perioden 2008-07-01 – 2008-12-31 . Samtliga <strong>kvinnor</strong><br />
163 som anmält misshandel och fridskränkning under<br />
undersökningsperioden och där brottsutredningen var<br />
<strong>av</strong>slutad tillfrågades om att medverka i studien . 164 Det<br />
har således inte varit pågående ärenden, varför möjligheten<br />
att utesluta att det fanns någon form <strong>av</strong> beroenderelation<br />
mellan de <strong>kvinnor</strong> som erbjöds medverka i <strong>utvärdering</strong>en<br />
och polismyndigheten ökade . 165<br />
Därutöver har samtliga <strong>kvinnor</strong> som anmält att de<br />
utsatts för misshandel eller grov kvinnofridskränkning<br />
tillskickats en förfrågan om deltagande i intervju per post .<br />
Varje kuvert har innehållt informationsbrev (se bilaga 5),<br />
samtyckesblankett (se bilaga 6) samt ett frankerat svarskuvert<br />
som respondenten själv postat . Kvinnorna har gett<br />
163 Inledningsvis gjordes ett strategiskt urval, men på grund <strong>av</strong> den låga svarsfrekvensen<br />
fick samtliga aktuella <strong>kvinnor</strong> en förfrågan .
sitt aktiva samtycke till att delta i en intervju genom att<br />
de antingen kunnat kontakta oss forskare via telefon och<br />
mejl eller genom att de har returnerat samtyckesblanketten<br />
i bifogat svarskuvert .<br />
Platsen för intervjuerna har diskuterats med var och en<br />
<strong>av</strong> de <strong>kvinnor</strong> som önskat delta i en intervju . Huvuddelen<br />
<strong>av</strong> intervjuerna har genomförts i <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>s lokaler,<br />
men en del intervjuer har genomförts via telefon . Intervjuerna<br />
har tagit olika lång tid, emedan en del varit mer<br />
omfattande och fått delas upp på två tillfällen, har andra,<br />
och då framförallt telefonintervjuerna, har inte varat<br />
längre än 45 minuter . Vidare har <strong>kvinnor</strong>na valt att i olika<br />
utsträckning lägga fokus på att berätta om förhållanden<br />
som vi inte direkt frågat om, men som de ansett vara <strong>av</strong><br />
betydelse för att vi ska få en förståelse för den enskilda<br />
kvinnans situation, och det hon varit med om .<br />
bearbetning <strong>av</strong> intervjuerna<br />
Samtliga genomförda intervjuer har transkriberats . Detta<br />
är ett tidskrävande arbete som vi emellertid ansett vara<br />
betydelsefullt för att kunna analysera materialet . I genomläsningen<br />
<strong>av</strong> de transkriberade intervjuerna har vi med<br />
inspiration från Marilyn Fryes diskussion i ”Den feministiska<br />
teorins möjligheter 166 sökt efter mönster och utifrån<br />
dessa konstruerat ett antal analysteman, t .ex . <strong>kvinnor</strong>nas<br />
förväntningar på polisen, anledningen till att de gjorde en<br />
polisanmälan och hur de upplevde polisens bemötande .<br />
Varje kvinnas berättelse är hennes egen och varje kvinnas<br />
erfarenhet är unik, men tillsammans kan <strong>kvinnor</strong>nas<br />
erfarenheter kollektivt spinna ett nytt nät <strong>av</strong> innebörder<br />
. Att söka efter mönster, handlar således inte om att<br />
homogenisera <strong>kvinnor</strong>nas erfarenheter, inte heller om att<br />
vara reducerande eller totalitär . Att exempelvis visa på att<br />
164 För att få tillgång till informanter har vi valt att använda oss <strong>av</strong> polisens<br />
förundersökningsmaterial . Sekretesslagen (1980:100) 5 kap 1 § föreskriver att<br />
sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål .<br />
Utöver adressuppgifterna som vi behöver för att distribuera enkäter samt<br />
förfrågan om deltagande i intervju, kommer vi som forskare inte att ta del <strong>av</strong> vad<br />
som står i förundersökningsmaterialet och materialet kommer ej heller att lämna<br />
polismyndigheten . Beträffande de sekretessbelagda uppgifterna om <strong>kvinnor</strong>nas<br />
adressuppgifter, som vi som forskare får ta del <strong>av</strong>, gäller samma sekretess för oss<br />
som forskare, som för polismyndigheten . <strong>En</strong>ligt 13 kap 3 § sekretesslagen, regleras<br />
överföring <strong>av</strong> sekretess: ”Erhåller myndighet i sin forskningsverksamhet från<br />
annan myndighet uppgift som är sekretessbelagd där, gäller sekretessen också<br />
hos den mottagande myndigheten .” Det är också viktigt att vi i informationsbrevet<br />
är tydliga med att vi som forskare inte har fått ta del <strong>av</strong> andra uppgifter om<br />
de tillfrågade <strong>kvinnor</strong>na än deras adressuppgifter . För en mer utförlig diskussion<br />
om sekretess, hänvisar vi till vår diskussion i etikansökan, D nr 299/2008 .<br />
165 <strong>En</strong>ligt brottsförebyggande rådets statistik över antalet anmälda misshandelsbrott<br />
2007 uppgick dessa i antal till 1141 . Sökningen gjordes utifrån följande<br />
kategorier som återfanns i brottsstatistiken: misshandel inkl grov . Mot<br />
kvinna 15 år eller, mot kvinna, 18 år eller äldre, inomhus såväl som utomhus,<br />
bekant med offret . Anmälan gällande grov kvinnofridskränkning i Malmö<br />
kommun 2007, uppgick till 39 st . Antalet anmälda våldtäktsbrott i Malmö<br />
kommun under 2007 uppgick till 128 . De statistiska uppgifterna är beräknade<br />
utifrån följande sökkriterier: Våldtäkt inkl grov . Mot person 15 år eller äldre,<br />
mot kvinna 18 år eller äldre, inomhus fullbordat, inomhus försök .<br />
166 Frye 1994 .<br />
Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt<br />
män oftare utövar våld mot <strong>kvinnor</strong>, än tvärtom, innebär<br />
inte att alla män, alltid är våldsamma . <strong>En</strong>ligt Marilyn<br />
Frye handlar denna process om att upptäcka, erkänna<br />
och skapa mönster, mönster där erfarenheter får ett nytt<br />
slags mening . Denna mönsterupptäckt och mönsterkonstruktion<br />
lämnar meningsfälten öppna och skapar nya<br />
tolkningsmöjligheter . Sökandet efter mönster innebär<br />
snarare att man försöker skissera ett schema som uppbär<br />
vissa innebörder . Att mönster tecknas och ger mening åt<br />
våra upplevelser, innebär inte heller att det är en enda,<br />
likformig mening, det vill säga ett beteckningsmönster<br />
betyder inte att alla individer påverkas likadant . Tvärtom<br />
menar Frye, så är de erfarenhetsmässiga och historiska<br />
skillnaderna i själva verket nödvändiga för att man skall<br />
kunna varsebli mönstren, eftersom det är just i isoleringens<br />
enslighet som man inte kan se mönstren och som var<br />
och en för sig förblir obegripliga . Mönsters generalitet är<br />
inte generalitet som besegras <strong>av</strong> eller besegrar mångfald,<br />
snarare fodras möten med olikheter och mångfald för att<br />
man skall kunna finna mönster . 167<br />
urval<br />
Undersökningens urvalskriterier har ändrats under<br />
<strong>utvärdering</strong>sperioden . Inledningsvis var tanken att ett<br />
urval <strong>av</strong> de <strong>kvinnor</strong> som kom i kontakt med polisen med<br />
anledning <strong>av</strong> en polisanmälan om våld i en nära relation<br />
och som hade rubricerats som misshandel eller grov kvinnofridskränkning<br />
under aktuella perioder skulle få en förfrågan<br />
om att delta i enkät- och intervjuundersökningen .<br />
Då svarsfrekvensen visade sig vara låg, valde vi att ändra<br />
detta urvalskriterium till att samtliga <strong>kvinnor</strong> som kom<br />
i kontakt med polisen med anledning <strong>av</strong> en polisanmälan<br />
om våld i en nära relation och som hade rubricerats<br />
som misshandel eller grov kvinnofridskränkning under<br />
aktuella perioder skulle tillfrågas . Urvalet gäller för både<br />
enkät- och intervjustudien . De empiriska undersökningarna<br />
kan sålunda betraktas som en totalundersökning<br />
under nämnda perioder rörande ovan nämnda brott .<br />
begränsningar i urvalsförfarandet<br />
Vårt kunskapsintresse har varit att utvärdera <strong>kvinnor</strong>s<br />
upplevelser <strong>av</strong> att medverka i en brottsutredning . Studien<br />
kan inte sägas ha några generaliserande ambitioner . Vi<br />
använder emellertid oss <strong>av</strong> vad som kallas för analytisk<br />
(teoretisk) generalisering som innebär att vi lyfter<br />
resultaten till en teoretisk nivå och kan därigenom få fram<br />
generella aspekter 168 . Även om inte studiens resultat är<br />
generaliserbara kan de komma till praktisk nytta . Studien<br />
kan exempelvis bidra med sådan kunskap som kan vara<br />
<strong>av</strong> vikt för aktörernas arbete med våld i nära relation, och<br />
i förlängningen därmed även för <strong>kvinnor</strong>na själva genom<br />
att förutsättningarna för kvinnans möte med polisens och<br />
samhällets företrädare kan förbättras .<br />
167 A .a . s . 8 .<br />
168 Se bland annat Esaiasson m . fl . (2007) s . 189f .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 31
Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt<br />
svarsfrekvens<br />
enkäter<br />
Samtliga <strong>kvinnor</strong> under respektive undersökningsperiod<br />
(2008-07-01 – 2008-12-31, 2009-01-01 – 2009-09-31) som<br />
anmält aktuella brott har erbjudits delta i enkätundersökningen<br />
. Under delstudie ett var 213 <strong>kvinnor</strong> aktuella,<br />
motsvarande siffra för delstudie två var 92 stycken . <strong>En</strong><br />
förfrågan om att delta i enkätundersökning har skickats<br />
ut till samtliga <strong>kvinnor</strong> . 34 kuvert har kommit i retur<br />
från posten då adressaten varit okänd . Om dessa returer<br />
räknas bort, har totalt 58 enkätsvar inkommit (39 innan<br />
<strong>Karin</strong> och 19 efter) . Med utgångspunkt från båda undersökningsperioderna<br />
har <strong>utvärdering</strong>en en svarsfrekvens<br />
på 21,4% . Skiljer man på undersökningsperioderna så har<br />
den första delstudien en svarsfrekvens på 20,2 %, medan<br />
den andra perioden har en svarsfrekvens på 24,3 % .<br />
intervjuer genomförda med <strong>kvinnor</strong><br />
Tillvägagångssättet vid intervjustudiens urval är samma<br />
som använts vid enkätstudien, vilket innebär att samtliga<br />
<strong>kvinnor</strong> under respektive delstudier (2008-07-01 – 2008-<br />
12-31, 2009-01-01 – 2009-09-31) som anmält aktuella<br />
brott har tillfrågats om deltagande i intervjustudien,<br />
samt att det under delstudie ett var 213 <strong>kvinnor</strong> som var<br />
aktuella, och att motsvarande siffra för delstudie två<br />
var 92 personer . Antalet intervjuer som genomförts är 7<br />
innan <strong>Karin</strong>, och 11 efter, och svarsfrekvensen är därmed<br />
låg . Syftet med intervjuerna har emellertid inte varit att<br />
generalisera några resultat, utan att erhålla en fördjupad<br />
bild och förståelse för kvinnans möte med den juridiska<br />
processen, samt att nyansera de mönster som erhållits<br />
från enkäterna .<br />
reflektioner kring svarsfrekvenserna<br />
Malmö är en stad där många olika nationaliteter finns<br />
representerade; 75 156 eller 27 % <strong>av</strong> Malmöborna är<br />
födda i utlandet, och 171 länder finns representerade . De<br />
största grupperna kommer från Jugosl<strong>av</strong>ien, Danmark,<br />
Irak, Polen och Bosnien-Hercegovina 169 . För att öka<br />
alla <strong>kvinnor</strong>s möjligheter till att medverka i enkätundersökningen<br />
har enkäten översatts till arabiska, persiska,<br />
serbokroatiska och engelska .<br />
Svarsfrekvensen kan belysas och analyseras utifrån<br />
olika perspektiv . Det som skiljer denna studie från många<br />
andra är att det rör ett känsligt, och många gånger<br />
tabubelagt, område . Kvinnor som utsätts för våld i nära<br />
relationer som inte ”går direkt” kan ifrågasättas både <strong>av</strong><br />
allmänhet och myndigheter, vidare är kvinnan inte sällan<br />
rädd . 170 När en undersökning rör traumatiska upplevelser,<br />
kan det vara svårt att få frivilliga deltagare som orkar<br />
gräva i sina personliga erfarenheter i ämnet som antingen<br />
hör till det förflutna eller kanske fortfarande pågår . 171<br />
169 www .malmo .se, 2010-01-20 .<br />
32 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
Att barn ofta är berörda <strong>av</strong> våldet är något som ytterligare<br />
kan försvåra problematiken eftersom kvinnan många<br />
gånger, exempelvis på grund <strong>av</strong> en gemensam vårdnad<br />
eller skyldigheten att tillgodose barnens behov <strong>av</strong> kontakt<br />
med sin pappa, tvingas ha en relation med mannen även<br />
efter en anmälan . Detta är några faktorer som kan bidra<br />
till att våld i nära relation är ett känsligt område, och som<br />
kan påverka svarsfrekvensen . Om man jämför denna<br />
studie med studier <strong>av</strong> likande slag är svarsfrekvensen dock<br />
inte anmärkningsvärd .<br />
Vi har på olika sätt försökt öka svarsfrekvensen och det<br />
faktiska antalet inkomna enkäter genom att förlänga undersökningsperioden,<br />
och genom att använda flera olika kanaler<br />
för att distribuera enkäterna till de berörda <strong>kvinnor</strong>na .<br />
bortfall<br />
Det finns två typer <strong>av</strong> bortfall, externt och internt . Det<br />
externa bortfallet <strong>av</strong>ser frånvaron <strong>av</strong> svar från individer<br />
som ingått i undersökningens urval, medan det interna<br />
bortfallet syftar på de fall då inte alla variabler kunnat<br />
mätas . 172 Det externa bortfallet kan uppstå dels på grund<br />
<strong>av</strong> att man inte når respondenterna, dels då en person<br />
väljer att inte medverka i undersökningen 173 .<br />
Det interna bortfallet i undersökningen är försumbart<br />
i båda enkäten och intervjun som genomförts med <strong>kvinnor</strong>na<br />
. De <strong>kvinnor</strong> som valt att medverka i enkät- och<br />
intervjustudien har besvarat flertalet <strong>av</strong> enkätens frågor .<br />
Det externa bortfallet är däremot större . Ett sätt att<br />
analysera bortfall är att genomföra kvalitativa bortfallsanalyser<br />
. Det innebär att man kontaktar de personer som<br />
studien riktar sig till, och som inte svarat, för att undersöka<br />
varför de valt att inte medverka . 174 Att genomföra<br />
en kvalitativ bortfallsanalys för <strong>kvinnor</strong>na som valt att<br />
inte medverka i enkät- eller intervjustudien är inte möjligt<br />
på grund <strong>av</strong> de restriktioner som den regionala etikprövningsnämnden<br />
givit oss . Efter den första inledande<br />
kontakten där vi skickat ut brev om förfrågan om deltagande<br />
i enkät- eller intervjustudie har vi inte fått ta några<br />
kontakter med <strong>kvinnor</strong>na, och därmed inte på sedvanligt<br />
sätt kunnat skicka ut några påminnelser, eller förfrågan<br />
om varför hon valt att inte delta .<br />
Ett ytterligare sätt att försöka få en bild <strong>av</strong> de som valt<br />
170 BRÅ Rapport 2008:25 . I denna framgår att ”Studier har visat att vanliga<br />
skäl till att misshandlade <strong>kvinnor</strong> inte tar kontakt med polisen är: att de<br />
önskar att hålla händelserna privata, polisen inte behövdes eller ansågs<br />
behjälplig, för att skydda gärningspersonen och förhållandet samt <strong>av</strong> rädsla<br />
för repressalier från gärningspersonen (se t .ex . D<strong>av</strong>ies m . fl . 2007 & Felson m .<br />
fl . 2002) .<br />
171 Se exempelvis BRÅ rapport 2009:12 .<br />
172 Rosengren & Arvidsson 2002, s . 133 .<br />
173 Det externa bortfallet är enligt Rosengren och Arvidsson idag större än<br />
vad det var ”för något eller några decennier sedan” . Anledningen kan enligt<br />
nämnda författare härledas till människors tidsbrist samt till att människor<br />
inte längre ser det som sin plikt att medverka . Rosengren och Arvidsson 2002,<br />
s . 135 .<br />
174 Lindgren 2004, s . 215 .
att inte medverka är att undersöka huruvida det finns<br />
någon gemensam nämnare bland dem som tackat nej till att<br />
medverka i förhållande till dem som medverkat . Detta kan<br />
undersökas med hjälp <strong>av</strong> en strukturjämförelse mellan olika<br />
variabler . Detta skulle exempelvis kunna genomföras med<br />
hjälp <strong>av</strong> etnicitet och ålder för dem som inte medverkat . 175 På<br />
grund <strong>av</strong> ovan nämnda restriktioner har detta heller inte varit<br />
möjligt .<br />
att använda det statistiska materialet<br />
Antalet enkätsvar som inkommit från enkätinsamlingen<br />
skiljer sig åt mellan de olika perioderna, 39 svar har<br />
inkommit innan <strong>Karin</strong>, medan enbart 19 har inkommit<br />
efter . Det hade ur ett <strong>utvärdering</strong>sperspektiv varit<br />
önskvärt att denna skillnad inte varit så markant . Som vi<br />
tidigare tagit upp, är detta inte ett förhållande som vi har<br />
kunnat påverka eftersom den regionala etikprövningsnämnden<br />
inte har gett oss tillstånd att kontakta respondenterna<br />
på annat sätt än via brev samt att vi inte har fått<br />
tillåtelse att skicka påminnelser till <strong>kvinnor</strong>na .<br />
<strong>En</strong> fråga som uppkommer när det gäller att undersöka<br />
de förändringar som skett genom <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> är hur<br />
material <strong>av</strong> olika storlek överhuvudtaget kan jämföras .<br />
Ett problem är att alla <strong>kvinnor</strong> inte utreds på <strong>Karin</strong> . Så<br />
är fallet exempelvis när det gäller <strong>kvinnor</strong> som gjort sin<br />
anmälan genom att tillkalla radiobil, och sedan inte kalllats<br />
till ytterligare förhör . I dessa fall har kvinnan ingen<br />
erfarenhet <strong>av</strong> att utredas på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>, däremot kan<br />
de givetvis ha varit på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> med anledning <strong>av</strong><br />
besök på Kvinnokriscentrum .<br />
Vårt uppdrag handlar ytterst om att utvärdera den<br />
fysiska miljön . Den fysiska miljön är <strong>av</strong> betydelse då den<br />
antas bidra till bättre utredningsmöjligheter på grund <strong>av</strong><br />
att kvinnans olika behov bättre kan tillgodoses i och med<br />
en miljö anpassad utifrån kvinnans behov . Vi anser att<br />
vårt material, även det som inhämtats innan <strong>Karin</strong>, är <strong>av</strong><br />
stor vikt för att ytterligare utveckla och förbättra <strong>Karin</strong>,<br />
och därmed mottagandet och omhändertagandet <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong><br />
som anmäler brott i nära relationer . Av den anledningen<br />
har vi valt att hantera ovannämnda problematik<br />
genom att analysera materialet i sin helhet, och endast när<br />
vi funnit resultat <strong>av</strong> specifik betydelse för <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>,<br />
gjort jämförande körningar . <strong>En</strong> viktig del för att ge en bild<br />
<strong>av</strong> förhållanden och förändringar innan och efter <strong>projekt</strong><br />
<strong>Karin</strong> blir därmed de intervjuer som genomförts, vilka<br />
samtliga (förutom de tre telefonintervjuerna) genomförts<br />
på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>, och där kvinnan således kan ha en<br />
uppfattning om själva miljön och lokalerna .<br />
175 Se vidare Lindgren 2004, s . 213, som gjort en strukturjämförelse på brottsoffer<br />
som inte medverkat i enkätstudier . 176 Vetenskapsrådet 2002, s . 6 .<br />
Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt<br />
hinder i genomförandet<br />
Vi har stött på flera olika hinder när det gäller genomförandet<br />
<strong>av</strong> <strong>utvärdering</strong>en . Ett sådant hinder utgör de svårigheter<br />
vi mött när vi försökt få kontakt med <strong>kvinnor</strong> för<br />
medverkan i studien . Eftersom vi har varit förhindrade att<br />
kontakta <strong>kvinnor</strong>na utöver den första förfrågan har detta<br />
varit problematiskt . Vi hade önskat att det gått att kontakta<br />
<strong>kvinnor</strong>na för att mer ingående beskriva betydelsen<br />
<strong>av</strong> hennes medverkan, och på så sätt motivera henne att<br />
medverka . Ett annat hinder är de fall där kvinnan har<br />
givit sitt samtycke och ändå <strong>av</strong>stått från att medverka<br />
när vi kontaktat henne . I dessa fall har <strong>kvinnor</strong>na således<br />
skickat in en samtyckeblankett samt angivit hur vi kan<br />
kontakta henne . Därefter har <strong>kvinnor</strong>na vid flera tillfällen<br />
varit svåra att få tag på, telefonabonnemang har upphört<br />
och tider har bokats om gång på gång .<br />
etiska överväganden<br />
Att skicka ut enkäter och intervjua <strong>kvinnor</strong> som är eller<br />
har varit utsatta för brott i nära relationer kan vara<br />
väldigt känsligt <strong>av</strong> flera skäl, dels på grund <strong>av</strong> att det för<br />
kvinnan kan vara smärtsamt att berätta för utomstående<br />
om det som hänt, men också på grund <strong>av</strong> att det kan<br />
vara förenat med fara för kvinnans liv och hälsa, om hon<br />
exempelvis fortfarande har en relation med den man som<br />
brukat våld mot henne . Det har <strong>av</strong> den anledningen varit<br />
<strong>av</strong> stor vikt att göra noggranna metodologiska och etiska<br />
övervägande beträffande individskyddskr<strong>av</strong>et, samt att<br />
<strong>kvinnor</strong> som tillfrågats om att delta har garanterats konfidentiell<br />
behandling .<br />
I den <strong>av</strong> Vetenskapsrådet utgivna skriften, forskningsetiska<br />
principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig<br />
forskning kan man finna vägledning i hur man på ett<br />
insiktsfullt och ansvarstagande sätt kan bedriva forskning,<br />
allra helst där forskningsområdet är <strong>av</strong> känslig<br />
karaktär . De principer som finns återgivna har till syfte<br />
att tillhandahålla normer för förhållandet mellan forskare<br />
och undersökningsdeltagare/uppgiftslämnare . Vid<br />
konflikt ska de principer som utarbetats utgöra underlag<br />
för att en god <strong>av</strong>vägning kan ske mellan forskningskr<strong>av</strong>et<br />
och individskyddskr<strong>av</strong>et . 176 Det grundläggande individskyddskr<strong>av</strong>et<br />
konkretiseras i fyra allmänna huvudkr<strong>av</strong><br />
på forskningen; informationskr<strong>av</strong>et, samtyckeskr<strong>av</strong>et,<br />
konfidentialitetskr<strong>av</strong>et samt nyttjandekr<strong>av</strong>et .<br />
Informationskr<strong>av</strong>et innebär att forskaren ska informera<br />
de <strong>av</strong> forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens<br />
syfte . Uppgiftslämnaren ska informeras om<br />
deras uppgift i <strong>projekt</strong>et, vilka villkor som gäller för deras<br />
deltagande, att deltagandet är frivilligt och att de har rätt<br />
att bryta sin medverkan . Samtyckeskr<strong>av</strong>et innebär att<br />
deltagare i en undersökning har rätt att själv bestämma<br />
över sin medverkan . Konfidentialitetskr<strong>av</strong>et föreskriver att<br />
”Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 33
Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt<br />
skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna<br />
ska förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte<br />
kan ta del <strong>av</strong> dem” 177 . Slutligen har vi nyttjandekr<strong>av</strong>et som<br />
föreskriver att uppgifter insamlade om enskilda personer<br />
endast får användas för forskningsändamål . Inte heller<br />
får personuppgifter insamlade för forskningsändamål<br />
användas för beslut eller åtgärder som direkt påverkar den<br />
enskilde, utom efter särskilt medgivande <strong>av</strong> den berörda .<br />
I det informationsbrev som bifogats enkäten har vi<br />
varit tydliga med att det är forskare vid Lunds universitet<br />
som är ansvariga för <strong>utvärdering</strong>en och att konfidentiell<br />
behandling gäller för alla uppgifter som de lämnar<br />
i enkäten . Eftersom de <strong>kvinnor</strong> som fått en enkät kan<br />
befinna sig i ett pågående ärende och därmed kan sägas<br />
befinna sig i en form <strong>av</strong> beroenderelation till polisen, är<br />
det oerhört viktigt att det för <strong>kvinnor</strong>na är tydligt att vi<br />
som forskare är helt fristående från polisen och att de<br />
uppgifter som lämnas i forskningsändamål ej kan komma<br />
polisen tillhanda . Det har också tydligt framgått att ett<br />
beslut om att inte medverka i <strong>utvärdering</strong>en, inte kan<br />
komma att inverka på själva brottsutredningen . Pågående<br />
brottsutredning, insatser, beslut, åtgärder m .m . som<br />
sker inom ramen för brottsutredningen kan och får inte<br />
påverkas <strong>av</strong> det arbete som vi som forskare utför . Utvärderingsarbetet<br />
och brottsutredningen är två helt separata<br />
processer, skilda från varandra, vilket tydligt framgår <strong>av</strong><br />
informationsbrevet . I presentationen <strong>av</strong> de svar som enkäter<br />
och intervjuer renderat, ska man inte kunna identifiera<br />
en enskild person och privata data som kan identifiera<br />
undersökningspersonerna redovisas inte . Framställningen<br />
<strong>av</strong> materialet, har därför i första hand att anpassas efter<br />
kr<strong>av</strong>et på konfidentialitet för de medverkande i studien .<br />
Kuverten med förfrågan om deltagande i intervju och<br />
informationsbrev, som skickas ut har varit neutrala och<br />
väl förslutna, för att minimera risken att de tillfrågade<br />
<strong>kvinnor</strong>na kan komma att utsättas för fara, genom att<br />
någon annan än hon själv kan ta del <strong>av</strong> informationen .<br />
Vi kan givetvis inte garantera att någon annan, t .ex . en<br />
sammanboende, inte öppnar kuvertet, men genom att<br />
använda ett neutralt kuvert hoppas vi att denna risk minskar<br />
. De polismän som tillfrågas om att delta i studien, har<br />
omfattats <strong>av</strong> samma identitetsskyddskr<strong>av</strong> som de våldsutsatta<br />
<strong>kvinnor</strong>na .<br />
Kvinnorna som medverkat i enkätundersökningen,<br />
har utlovats konfidentiell behandling, dvs . att privata<br />
data som kan <strong>av</strong>slöja undersökningspersonernas identitet<br />
inte kommer att redovisas . I en studie <strong>av</strong> detta slag, där<br />
det empiriska urvalet är mindre kan det vara svårare att<br />
garantera konfidentialitet . Av den anledningen hade det<br />
givetvis varit önskvärt att anonymisera undersökningskommunen<br />
. Detta har emellertid inte varit ett alternativ,<br />
eftersom föreliggande studie är uppdragsforskning från<br />
polismyndigheten i Skåne och <strong>projekt</strong>verksamheten är<br />
177 A .a, s 12 .<br />
34 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
förlagd till Malmö stad . Med tanke på att Malmö är en<br />
storstad, finner vi det dock inte troligt att konfidentialiteten<br />
skulle kunna äventyras även om vi inte kan anonymisera<br />
undersökningskommunen . (Malmös befolkning<br />
uppgick 1 januari 2008 till 280 801) . 178<br />
I vårt <strong>utvärdering</strong>sarbete har vi sålunda följt de principer<br />
som getts ut <strong>av</strong> vetenskapsrådet, emellertid har vi<br />
under resans gång stött på vissa problem <strong>av</strong> etisk karaktär<br />
som bör redogöras för . Ovan nämndes att de kuvert som<br />
skickats ut till <strong>kvinnor</strong>na varit neutrala . Det har alltså<br />
inte gått att utläsa försändelsens innehåll <strong>av</strong> kuvertet . Vi<br />
har dock fått erfara att det inte alltid är <strong>kvinnor</strong>na själva<br />
som öppnar kuverten . Det har förekommit att vi forskare<br />
fått telefonsamtal från män som öppnat kuverten, och<br />
även om vi vid dessa tillfällen tydligt försökt förklara<br />
vårt syfte, samt bett om att få prata med kvinnan, har vi<br />
inte fått göra det . <strong>En</strong> sådan situation väcker naturligtvis<br />
frågor såsom om kvinnan inte bor kvar, om hon bor kvar<br />
med mannen och nu råkar illa ut, kan det behövas någon<br />
insats för att undersöka hur kvinnan har det? Frågor om<br />
vårt eget etiska ansvar väcks också, vilket ansvar har vi<br />
för <strong>kvinnor</strong>na i undersökningen då det är vi som på olika<br />
sätt kan bidra till att hon utsätts för fara, vilket ansvar har<br />
vi för de <strong>kvinnor</strong> som intervjuas och vilket ansvar har vi<br />
för kvinnans eventuella barn?<br />
Ett annat förhållande som vi mött är en kvinna vars<br />
telefonabonnemang upphörde . Denna kontakt inleddes<br />
med ett väldigt upprört telefonsamtal från kvinnan, som<br />
var mitt uppe i processen och skulle samma dag göra<br />
ytterligare en anmälan . Vi bestämde tid för intervju med<br />
kvinnan, men hon dök inte upp . När vi ringde upp det<br />
mobilnummer vi fått <strong>av</strong> henne, och som vi nått henne på<br />
tidigare, hade abonnenten upphört . Varför då, undrar<br />
vi, kan det ha att göra med hennes kontakt med oss, och<br />
vilket ansvar har vi för att kontrollera detta?<br />
Ytterligare frågor vi ställt oss vid ett flertal tillfällen är<br />
hur många gånger vi ska kontakta <strong>kvinnor</strong> som i och för<br />
sig sagt sig vara villiga att delta i intervjutiden, men som<br />
sedan gång på gång <strong>av</strong>bokar tider?<br />
Förutom förhållandet till kvinnan har vi även på olika<br />
sätt mött de aktörer som berörs <strong>av</strong> och har ett intresse <strong>av</strong>,<br />
<strong>utvärdering</strong>ens resultat . Genom att <strong>utvärdering</strong>en har ett<br />
formativt inslag så har <strong>av</strong>rapporterade rådata medfört<br />
en vidareutveckling <strong>av</strong> verksamheten under pågående<br />
<strong>utvärdering</strong> . Ett resultat vi förmedlade vid ett möte<br />
med berörda aktörer var att <strong>kvinnor</strong>na efterfrågat en<br />
anmälningsmöjlighet på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>, något som sedan<br />
infördes en kort tid därefter .<br />
178 Avdelningen för samhällsplanering, Malmö stad .
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
Kapitel 4. Empirisk framställning<br />
och analys<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 35
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
Tabell 1 Ålder<br />
vem är kvinnan?<br />
Vår bild <strong>av</strong> de <strong>kvinnor</strong> som medverkat i enkätstudien är<br />
att de representerar ett tvärsnitt <strong>av</strong> den svenska kvinnan .<br />
Hon har haft en ordinär uppväxt . Hon är yngre än 45 år<br />
och är född i Sverige eller har bott här mer än tio år179 .<br />
Tabell 1 Ålder<br />
Tabell 2 Antal år boende i Sverige<br />
Tabell 1 Ålder<br />
Tabell 2 Antal år boende i Sverige<br />
Tabell 2 Antal år boende i Sverige<br />
179 Andelen <strong>kvinnor</strong> under 45 år har ökat efter <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> . Det innebär att<br />
medelåldern på de svarande <strong>kvinnor</strong>na har sjunkit efter <strong>Karin</strong> . Av <strong>kvinnor</strong>na<br />
som medverkat i enkätstudien har 61 .8 % angett att de är födda i Sverige .<br />
Motsvarande siffror för Malmös befolkning är 71 .6 %, vilket alltså innebär<br />
att svarsfrekvensen rörande etnicitet förhållandevis väl motsvarar Malmös<br />
Kvinnan bor i regel ensam eller med sina barn 180 . Hon<br />
är välutbildad, exempelvis har drygt 40 % <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na<br />
som medverkat i enkätundersökningen en universitets-<br />
eller högskoleutbildning och ytterligare 15 % studerar .<br />
Närmare 40 % <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na arbetar men i intervjuerna<br />
har det framkommit att många <strong>kvinnor</strong> har förlorat sina<br />
arbeten på grund <strong>av</strong> våldets effekter och att de har, för<br />
att klara ekonomin, tagit arbeten som de är överkvalificerade<br />
för .<br />
På min nya arbetsplats vet de om det och jag försöker<br />
hålla mig kvar där för det är svårt att söka nytt jobb<br />
när allt är upp och ner . Jag tycker det är för jäkligt…<br />
Vid en närmare analys <strong>av</strong> empirin visar sig emellertid<br />
variationer <strong>av</strong>seende <strong>kvinnor</strong>nas uppväxtförhållanden,<br />
familjekonstellationer och utbildning . 181 De flesta har haft<br />
en ordinär uppväxt i en kärnfamilj .<br />
Jag har vuxit upp med min mamma och pappa<br />
och dom är fortfarande gifta . Jag har haft en<br />
väldigt bra uppväxt överlag . Min pappa har hjälpt<br />
till med allt i hemmet . Jag har inte vuxit upp med<br />
någon mansdominans – tvärtom . Vi var fyra tjejer<br />
hemma . Skratt… . . så han var i lite underläge min<br />
pappa .<br />
180 17 % <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na har angett flera <strong>av</strong> svarsalternativen, medan 10 % har<br />
angett att de bor med make eller sambo . Det kan vara den man hon anmält,<br />
men behöver inte vara det, då det inte framgår <strong>av</strong> enkätsvaren .<br />
181 Begreppet klass är enligt Max Weber en grupp <strong>av</strong> individer som till följd<br />
<strong>av</strong> ekonomiska förhållanden har vad man kan beskriva som likartade<br />
chanser i livet (<strong>En</strong>gdahl & Larsson 2006, s . 217) . Klass är sålunda enligt<br />
denna definition en ekonomisk kategori . Med utgångspunkt i Webers<br />
klassbegrepp är det den aktuella marknaden som bestämmer klassindelning,<br />
exempelvis blir yrkesklasser centralt om man utgår från arbetsmarknaden,<br />
medan sociala klasser blir aktuellt om man <strong>av</strong>ser både ägande och yrkets<br />
ekonomiska ställning samt gruppens sociala ställning . (<strong>En</strong>gdahl & Larsson<br />
218), (Weber1982:210-212) . Begreppet social klass syftar på bakomliggande<br />
faktorers betydelse, såsom arbetsuppgifter, utbildning, inkomst, social<br />
samhörighet och ibland även social härkomst, för individers möjligeter i livet .<br />
I detta sammanhang kan även nämnas begreppet ”klasshabitus” (Bourdieu)<br />
där bland annat kön, klass och etnicitet ingår . Habitus kan beskrivas som<br />
”en förkroppsligad praxis” som påverkar hur en individ tänker, handlar och<br />
förstår världen . (<strong>En</strong>gdahl & Larsson 39, 232, 233) . Det rör sig mer tydligt om<br />
en sorts ”tyst kunskap” och en praktisk känsla för hur man ska agera inom<br />
olika områden . <strong>En</strong> individs klasstillhörighet kan sålunda bestämmas utifrån<br />
Kvinnan bor i regel ensam eller med sina barn<br />
36 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
183 Kvinnan bor i regel ensam eller med sina barn<br />
. Hon är välutbildad,<br />
exempelvis har drygt 40 % <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na som medverkat i<br />
enkätundersökningen en universitets-/högskoleutbildning och ytterligare 15<br />
% studerar. Närmare 40 % <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na arbetar men i intervjuerna har det<br />
183 befolkning vid tiden för <strong>utvärdering</strong>en . Kvinnorna som angett att de inte är<br />
yttre synliga faktorer såsom . yrkesklass, Hon men är kan även välutbildad,<br />
bestämmas utifrån en<br />
födda i Sverige har bott i Sverige i varierad utsträckning . Den klart största<br />
förkroppsligad praktisk känsla som gör att en individ lättare kan identifiera<br />
exempelvis andelen <strong>av</strong> dessa <strong>kvinnor</strong> har (25,5 % <strong>av</strong> samliga drygt svarande) 40 har dock angett % att de <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na som medverkat i<br />
sig med en klass(fält) eller inte, ha kunskap om hur man agerar i olika situa-<br />
har bott i Sverige i mer än tio år och endast 4 % <strong>av</strong> de svarande <strong>kvinnor</strong>na har<br />
enkätundersökningen en universitets-/högskoleutbildning tioner och vilka möjligheter man har och i livet .<br />
angett att de har bott i Sverige i mindre än ett år .<br />
ytterligare 15<br />
% studerar. Närmare 40 % <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na arbetar men i intervjuerna har det<br />
framkommit att många <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong> har förlorat sina arbeten på grund <strong>av</strong><br />
våldets effekter och att de har för att klara ekonomin tagit arbeten som de är<br />
överkvalificerade för.
Även om flertalet <strong>kvinnor</strong> ger en positiv bild <strong>av</strong> sin uppväxt,<br />
förekommer även motsatsen . <strong>En</strong> del <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na<br />
beskriver en otrygg uppväxt där förekomsten <strong>av</strong> våld inte<br />
var ovanlig .<br />
… När jag var liten så kunde jag få en omgång <strong>av</strong> min<br />
mamma en dask men när hon träffade min styvfar så<br />
eskalerade det något fruktansvärt i hemmet då… och<br />
min storasyster gick emellan många gånger och dom<br />
slog oss blodiga och när hon flyttade… min storasyster<br />
har aldrig pratat om det och det har varit jobbigt för<br />
när dom säger det har aldrig hänt och då när min syster<br />
inte pratar om det får jag det inte bekräftat fast att jag<br />
vet att det har hänt . När min storasyster flyttade fick<br />
jag stryk <strong>av</strong> båda två . Vid något tillfälle bytade de <strong>av</strong><br />
varandra . Det var fruktansvärt . Jag gick med blåtiror<br />
till skolan . När jag var sjuk skulle jag till skolan . Allt<br />
i mitt liv har varit väldigt dubbelt . När de hade bankat<br />
på mig då behövde jag inte gå till skolan .<br />
Bland de <strong>kvinnor</strong> som angett att de inte är födda i Sverige<br />
är det flera som har sina föräldrar och syskon kvar i<br />
ursprungslandet . Det är emellertid inte bara <strong>kvinnor</strong> som<br />
är födda i utlandet som inte har en nära relation med<br />
sin familj, det förekommer även bland <strong>kvinnor</strong> födda i<br />
Sverige . Avsaknaden <strong>av</strong> kontakt med nära anhöriga kan<br />
innebära att följderna <strong>av</strong> de brott som hon utsatts för kan<br />
bli värre eftersom möjligheter till samtal med och stöd<br />
från närstående minskar . 182<br />
Kvinnornas nuvarande livssituation skiftar mycket .<br />
Vissa <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na har kommit i ordning, i alla fall<br />
praktiskt, efter våldet, medan andra ännu för en nästintill<br />
odräglig tillvaro .<br />
Min nuvarande livssituation är en katastrof . Jag är<br />
hemlös, bor på ett rum på xxx . Min 18-åriga dotter<br />
är försvunnen sedan 2 veckor . Y försöker kontakta<br />
dottern . Han är mest intresserad <strong>av</strong> henne . Jag flyttade<br />
från Y den 17 juli och har fortfarande nyckel . Jag går<br />
dit och kollar om dottern är där då och då . Blir slagen<br />
och kränkt vid varje tillfälle . Men Y är både arg och<br />
känslosam 183 .<br />
De <strong>kvinnor</strong> som har deltagit i denna studie representerar,<br />
enligt vår uppfattning, ett tvärsnitt <strong>av</strong> den svenska befolkningen<br />
. De kommer från olika bakgrunder, har olika<br />
utbildning och sysselsättning och hade olika livsvillkor<br />
vid tiden för <strong>utvärdering</strong>en .<br />
Den socialt integrerade kvinnan, utgör dock en ny<br />
målgrupp för Kvinnokriscentrum . Innan <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong><br />
182 Se Cohen & Willis, 1985, Friedman, Bischoff, D<strong>av</strong>is & Person 1982 .<br />
183 Denna text är från en intervju med en kvinna som inte accepterade att<br />
intervjun bandades Vi fick istället anteckna för hand under intervjun . Kvinnan<br />
har i efterhand läst och godkänt texten .<br />
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
startade fick <strong>kvinnor</strong> som behövde stöd och hjälp själva<br />
söka sig till Kvinnokriscentrum, men genom samverkan<br />
på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> har en ny metodik införts som innebär<br />
att personalen från Kriscentrum ringer upp <strong>kvinnor</strong> som<br />
gjort en polisanmälan om våld i nära relationer och erbjuder<br />
psykosocialt stöd . Utifrån <strong>kvinnor</strong>nas berättelser kan<br />
man sluta sig till att en aktiv handling från Kriscentrum<br />
är ett positivt steg för att ge <strong>kvinnor</strong>na erforderligt stöd<br />
och hjälp, eftersom det inte är ovanligt att de inte orkar<br />
ta några kontakter själva i det akuta skedet . Det är inte<br />
heller ovanligt att de tackar nej till hjälp eftersom de just<br />
då inte anser sig behöva stöd . Efter en tid inser <strong>kvinnor</strong>na<br />
emellertid att de hade haft behov <strong>av</strong> hjälpen . <strong>En</strong> aktiv<br />
stödfunktion från exempelvis Kriscentrum kan därmed<br />
vara en bra metod för att stödja dessa <strong>kvinnor</strong> .<br />
relationen & våldet<br />
svårigheterna med att förstå och<br />
begripliggöra våldet<br />
När det som bara drabbar andra, drabbar mig:<br />
Jag har inte blivit utsatt för våld tidigare på det här sättet<br />
(<strong>av</strong> andra menar hon) . Jag har nästan skrattat…<br />
man tror inte att nån som tycker om en kan slå en, det<br />
är väldigt svårt att förklara .<br />
Jag kan bara säga att det är så sörens synd att det<br />
skulle bli så här . Men det tog sig mer och mer uttryck<br />
i fysiskt våld och mycket kränkningar . Alltså ord och<br />
saker som jag tänkte, det finns inte att han säger det till<br />
mig . Jag vet ju att han älskar mig, jag vet det . Men han<br />
säger detta till mig men han kan vara så trevlig mot alla<br />
andra . Det måste vara något fel i hjärnan . Men jag lät<br />
det bero och så lät jag det bero .<br />
I intervjuerna som vi har gjort med de våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>na<br />
har vissa mönster ifråga om våldet och våldets<br />
kontext utkristalliserats, men samtidigt är det viktigt att<br />
komma ihåg att varje enskild kvinnas erfarenhet är unik .<br />
Hennes berättelse, är hennes beskrivning <strong>av</strong> situationen,<br />
såsom hon vill framställa den i samtal med oss .<br />
De <strong>kvinnor</strong> vi har talat med har befunnit sig i olika<br />
faser, en del har nyligen lämnat mannen, en del har<br />
fortfarande en relation med mannen eller vill återuppta<br />
relationen igen och vissa har helt brutit upp och lämnat<br />
mannen för gott .<br />
Det finns även en variation <strong>av</strong>seende den psykiska misshandelns<br />
omfattning, men gemensamt för samtliga är de<br />
verbala kränkningarna som ofta har sexualiserade inslag,<br />
som hora, fitta och slyna .<br />
Jag trodde aktivt att det var mitt fel . <strong>En</strong> känsla … jag<br />
gör något fel … han kallade mig fitta, hora och slampa .<br />
Men jag sa, jag är ju här hela tiden med dig . Om jag<br />
skulle hälsa på mina barn, han började ringa … var är<br />
du? Hos mina barn . Det tror jag inte på … han fick tala<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 37
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
med min dotter, hon är tolv år för att höra hennes röst .<br />
Jag tänkte i sådana situationer det är lika bra att jag<br />
håller mig hemma . Om han skulle gå ut så ringde han<br />
hela tiden . Jag sa att jag var hemma och tittade på TV .<br />
Det är sant… du kan komma kolla . . . du har nycklar .<br />
Jag bodde i ett helvete… fick magsår och började<br />
känna mig deprimerad och fick fraktur jag tyckte att<br />
allt var mitt fel . Jag trodde att allt var mitt fel . Jag<br />
tyckte synd om honom . Det är mitt problem .<br />
<strong>En</strong> annan kvinna berättade:<br />
Han har sagt att jag är ful och jag är fet och jag är<br />
misslyckad och har försökt trycka ner mig istället och<br />
när jag började ta tag i mitt liv, så tror jag inte att han<br />
riktigt pallade det . Då började det liksom ännu mer…<br />
tro inte att du är någonting för att du pluggar nu, sånt<br />
hela tiden, tro inte att du är bättre än någon annan .<br />
Det här var när jag gick på anorexicentrum och hade<br />
ätstörningar … du är ju egentligen bara tjock hur fan<br />
kan du vara ätstörd alltså sånt hela tiden att han hela<br />
tiden har försökt trycka ner mig på något sätt . Och det<br />
har fortsatt och i och med att mitt liv har gått i en helt<br />
annan riktning än hans så har han fått mer och mer<br />
panik och liksom när jag fick jobb … han riktigt pallar<br />
inte det .<br />
Citaten ovan är från två <strong>kvinnor</strong> som har lämnat relationen<br />
med mannen som varit våldsam mot dem och<br />
försöker nu att begripliggöra vad de egentligen har blivit<br />
utsatta för och varför . Att psykiskt bryta ner kvinnan<br />
är något som Eva Lundgren menar är en del <strong>av</strong> våldets<br />
normaliseringsprocess . För att kvinnan ska stanna kvar<br />
i relationen måste mannen bryta ner hennes självkänsla,<br />
därefter utlova bättring och inge hopp om deras relation,<br />
innan våldet ånyo trappas upp .<br />
Beroende på vilken livsfas kvinnan befinner sig i, kan<br />
vi urskilja en variation i hur hon förmår beskriva och<br />
begripliggöra för sig själv och sin omgivning, det våld<br />
som hon har utsatts för . För många handlar det om att<br />
förena det oförenliga, kärlek och våld . <strong>En</strong> kvinna vi<br />
pratade med, som ville fortsätta relationen med mannen,<br />
berättade att det var oerhört vikigt för henne att mannen<br />
bekräftade hennes upplevelser, att han inte förnekade<br />
våldet utan medg<strong>av</strong> att han hade gjort fel .<br />
Jag hävdar att man kan ha hur mycket familj och vänner<br />
som helst som säger till att man inte har gjort fel,<br />
men så länge den som har gjort det anklagar… det kan<br />
man aldrig, man tror inte på det förrän den personen<br />
har talat om det för en . Så känner jag det, man blir<br />
liksom bekräftad <strong>av</strong> den personen .<br />
På ett intellektuellt plan kan hon förstå att det inte är<br />
hon som bär ansvaret för det våld som hon har utsatts<br />
för . Samtidigt är det svårt att frigöra sig från behovet <strong>av</strong><br />
att få hans bekräftelse på att våldet var hans ansvar och<br />
38 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
inte hennes . Om man fortfarande hyser starka känslor<br />
för någon, finns det också ett känslomässigt beroende, ett<br />
behov <strong>av</strong> att bli bekräftad och speglad i dennes ögon . Det<br />
komplexa i våld i nära relationer blir här väldigt tydligt .<br />
I enkätsvaren var det många <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na som svarade<br />
att anledningen till att de kontaktade polisen, och gjorde<br />
en polisanmälan, var att de ville att mannen skulle förstå<br />
att han hade gjort fel . Några beskriver syftet med anmälan<br />
i termer <strong>av</strong>:<br />
– Att han förstår att han inte får slå någon .<br />
– Att han ska förstå att han inte kan behandla<br />
<strong>kvinnor</strong> på detta viset .<br />
– Att min man skall lyssna på mig .<br />
För att kvinnan ska känna att våldet är mannens ansvar<br />
blir det också viktigt att denna känsla bekräftas <strong>av</strong> omgivningen,<br />
t .ex . <strong>av</strong> anhöriga och <strong>av</strong> myndighetsrepresentanter<br />
. Även den rättsliga processen och den rättsliga processens<br />
utfall har en stor betydelse . I enkäten har några <strong>av</strong><br />
<strong>kvinnor</strong>na skrivit att de vill att anmälan ska leda till:<br />
– Att min dåvarande sambo blir dömd för vad han<br />
gjort mig .<br />
– Ett rättvist straff, samt eventuell terapi för mitt<br />
ex så han kan bli frisk, mest för vår gemensamma<br />
dotters skull .<br />
– Att jag ska få upprättelse, och att mannen som<br />
utsatt mig ska få det straff som han förtjänar .<br />
<strong>En</strong> kvinna som vi intervjuat beskriver hur viktig en<br />
rättslig process och en fällande dom är för att hon ska<br />
känna att hon och hennes barn ska få upprättelse, <strong>av</strong> såväl<br />
mannen och omgivningen som <strong>av</strong> de involverade myndighetsrepresentanterna<br />
.<br />
… sen är jag rädd för att det inte ska leda till någonting,<br />
för det skulle kännas som ett stort jävla hån . Och blir<br />
han inte dömd till någonting eller besöksförbud då kommer<br />
den jäveln att fortsätta ringa mig och då kommer<br />
han säga, att där ser du att jag inte har gjort någonting .<br />
På ett sätt vill jag ha upprättelse men det viktigaste är<br />
att de tar mig på allvar för det är ingenting som jag har<br />
hittat på eller som har hänt en eller två gånger . Och jag<br />
vill att han ska se allvaret i det här och vad han gör mot<br />
sin son också . Jag känner att han kan inte se, att detta<br />
också påverkar x (deras son) och det tycker jag är synd,<br />
men det kanske är enkelt för han lever ju inte med vår<br />
son varje dag . Jag vill att det ska betonas att han har<br />
utsatt vår son för någonting som man inte gör . Att slå<br />
den ena föräldern inför barnet är ju otroligt kränkande<br />
för ett barn och det påverkar . Jag vill att det ska han<br />
fatta . Så det har påverkat mig jättemycket . När (mannen)<br />
försvann ur vårt liv kollapsade hela min kropp . Jag<br />
var så trött . Jag bara kräktes och bajsade .<br />
<strong>En</strong> viktig del i bekräftelsen <strong>av</strong> hennes situation, är att visa
på hur mannens våld mot henne, inte bara har skadat<br />
henne utan även deras lilla barn . Vidare så är det viktigt<br />
för henne att anmälan också leder någon vart, för att hon<br />
ska känna att hon blir tagen på allvar och för att hon ska<br />
kunna vara trygg och slippa vara rädd för fortsatt våld .<br />
<strong>En</strong> annan kvinna beskriver hur hon önskar att hon<br />
kunde ta tillbaka sin anmälan, eftersom hon inte känner<br />
att hon har blivit tagen på allvar och upplever en stor<br />
frustration över att ingenting händer .<br />
Hade jag haft möjligheten att dra tillbaka anmälan<br />
så hade jag gjort det . Men den möjligheten finns inte<br />
längre . Hade den funnits hade jag gjort det för längesedan<br />
för jag känner att det här är bara Kalle Anka .<br />
Jag skiter i det här, för det tar för lång tid, jag får ingen<br />
information . Det känns bara som om att de utreder men<br />
att de inte tar det på allvar… Ja men killen blev ju inte<br />
häktad… på något sätt känns det då som att då skiter<br />
jag i detta . jag tycker inte att detta är kul utan skitjobbigt<br />
och då vill man ha någon slags respons … vi tar din<br />
anmälan på allvar, den är här, vi kommer att utreda .<br />
att skapa motbilder<br />
Mannen utövar oftast såväl fysisk som psykisk misshandel<br />
. Hur mycket, hur ofta och hur svåra skador som<br />
uppstått till följd <strong>av</strong> den fysiska misshandeln varierar,<br />
men alla beskriver att de utsatts för våld vid upprepade<br />
tillfällen . Våldet behöver inte alltid vara uttalat, det kan<br />
”ligga i luften” . <strong>En</strong> kvinna <strong>berättar</strong> hur hon under en fest<br />
hos gemensamma vänner, ser sin man dricka mer och mer<br />
alkohol . Hon ber honom att sluta, men vännerna, som inte<br />
har en aning om att han kan vara våldsam mot sin flickvän,<br />
bjuder honom på mer öl . Hon vet vad det kommer<br />
innebära och hon vet vad som kan hända när de kommer<br />
hem från festen . Så här fortsätter kvinna sin berättelse:<br />
Jag hade hyrt en film, nu efteråt kan jag tänka var hade<br />
jag den sinnesnärvaron att hyra en film? Ja sa att jag<br />
har hyrt en film . Han svarade inte . Jag orkade inte reta<br />
honom mer . Jag sa att jag skulle ta ett glas vin, och<br />
frågade om han ville ha . Han svarade inte . Jag hällde upp<br />
ett glas vin och gick in och la mig . Direkt när jag kommit<br />
in hörde jag hur han tog ett glas vin . Jag minns inte om<br />
jag stänger dörren, men jag lägger mig och läser . Jag är<br />
nervös . Det är precis som om jag känner stämningen<br />
I – du känner stämningen fastän du inte sett honom<br />
i ögonen .<br />
Ja, jag känner det . Sedan kommer han in i rummet och<br />
blir så arg . Han börjar skrika, var fan har du varit din<br />
jävla hora, alltså det var det vidrigaste man kan tänka<br />
sig från en sjuk människa . Vad jag hade gjort, var jag<br />
hade varit . Det värsta du kan höra … har du varit ute och<br />
knullat runt, det var bara sådant . Jag blev räddare och<br />
räddare och kröp undan . Ju mer jag kröp undan, ju argare<br />
blev han . Och han slog . Riktigt ordentligt (…) Och då<br />
tänkte jag att nu är det slut, jag accepterar inte mer .”<br />
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
Kvinnan beskriver stämningen i luften trots att hon inte sett<br />
mannen i ögonen . Hon vet vad som kommer att hända och<br />
hon försöker finna strategier för att undvika att kvällen ska<br />
sluta i våld . Hon hyr en film, bjuder på ett glas vin, och går<br />
till slut och lägger sig, men för att återknyta till Eva Lundgrens<br />
normaliseringsteori, så är hennes chanser att undkomma<br />
våldet, <strong>av</strong>hängigt mannens agerande i situationen .<br />
Det handlar inte om hennes agerande, våldet är inte hennes<br />
ansvar, det är hans . Att tala om den som bär ansvaret för<br />
våldet handlar om att synliggöra maktobalansen och de<br />
vitt skilda handlingsmöjligheter som kvinnan och mannen<br />
har . Det är viktigt att framhäva att <strong>kvinnor</strong>na väldigt sällan<br />
är passiva, utan agerar och gör allt det, som hon upplever,<br />
står i hennes makt att göra, för att förhindra mannen från<br />
att utöva våld . Att kvinnan i citatet väljer de strategier hon<br />
gör, kan tolkas mot bakgrund <strong>av</strong> det som Eva Lundgren<br />
betecknar som våldets normaliseringsprocess . I nästan<br />
samtliga fall är det enligt mannen, kvinnans agerande som<br />
utlöser hans våldsamma beteende, genom att vara provocerande,<br />
berusad, otrogen eller för sexuellt vidlyftig . 184 Då<br />
fokus härmed flyttas mot kvinnans agerande, blir våldets<br />
ansvar hennes, därigenom skapas också tro och hopp, om<br />
att det finns ett utrymme för kvinnan att finna alternativa<br />
beteenden och strategier i syfte att undvika ytterligare våld .<br />
Strategierna som <strong>kvinnor</strong>na använder sig <strong>av</strong> visar att de inte<br />
är viljelösa, passiva offer för situationen, utan tänkande,<br />
kännande aktörer, en viktig motbild till ”det ideala offret” .<br />
varför går han inte?<br />
Varför en kvinna lever tillsammans med en man som är<br />
våldsam mot henne, är många gånger svårt att förstå<br />
och begripliggöra, både för henne själv, för personer i<br />
hennes omgivning och för de professionella aktörerna<br />
som möter henne . När vi försöker förstå våld söker vi<br />
ofta felaktigt efter svaret i kvinnans agerande, genom att<br />
fråga oss varför kvinnan inte lämnar mannen, varför hon<br />
går tillbaka till honom, varför hon inte har sökt hjälp<br />
tidigare . Med tanke på kvinnans och mannens vitt skilda<br />
handlingsutrymmen, hade det dock varit mer adekvat att<br />
ställa frågan, varför stannar mannen kvar i en relation<br />
med någon som han misshandlar fysiskt och psykiskt<br />
och vars självkänsla han försöker utplåna? Samtidigt<br />
som det är viktigt att synliggöra kvinnans aktörskap och<br />
hennes strategier för att undkomma våld, måste man<br />
sätta in dessa strategier i våldets kontext, där handlingsutrymmet<br />
för kvinnan och mannen skiljer sig åt och där<br />
relationen bärs upp <strong>av</strong> en maktasymmetri .<br />
<strong>En</strong>ligt Eva Lundgren, är mannens försök att isolera kvinna<br />
från omvärlden, en del i våldets normaliseringsprocess .<br />
Jag började jobba, två månader, jag vill jobba, mer<br />
pengar och men efter två månader han börja, du måste<br />
sluta jobb eller vi skiljas . Jag var trött på honom därför<br />
184 Kvinnans berättelse bekräftas <strong>av</strong> tidigare forskning om mäns förklaringar<br />
till varför de använder våld mot kvinnan de lever med . Se t .ex . Hearn 1998 .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 39
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
att jag gjorde allt med mina barn och jobbade och ville<br />
att allt blir bra men han hela tiden hade problem till<br />
mig . Jag tänker det bli bra till slut, men jag vet, det blir<br />
inte bra . <strong>En</strong> gång, första gången, jag var blå och mina<br />
barn titta och blev rädda… sa… vi vill inte bo här . Första<br />
gång han bad om ursäkt… det OK . Andra gång jag<br />
tillbaka från jobb och han . . . jag vet du har andra man<br />
… jag nej, nej … Tredje gången ringde jag polisen .<br />
<strong>En</strong> annan kvinna berättade att:<br />
Det började när jag hade varit sjukskriven i 2 år, så fick<br />
jag arbeta lite grand (…)och då hade han flyttat hem<br />
till mig och då började han bli irriterad, för då hade<br />
han vant sig vid att jag var hemma dagligen, och han<br />
tyckte jag kunde försöka bli förtidspensionerad istället<br />
(…)och sen så stängde han <strong>av</strong> väckarklockan och sånt<br />
så jag inte kom upp i tid och så fick jag skäll när jag<br />
kom till jobbet, ja du måste ju hålla tiderna och så, och<br />
så skäller jag ju ut xx när jag kom hem, du får ju låta<br />
väckarklockan vara, jag måste ju gå och arbeta (varpå<br />
han svarar) – nej det måste du inte, kan du inte hålla<br />
tiderna så blir du förtidspensionerad .<br />
Ytterligare en kvinna beskriver isoleringen:<br />
Nu vet alla . Jag har ju inga föräldrar, de lever inte<br />
längre så att det var ju en väninna … det som är … är<br />
ju att jag har förlorat mina vänner under den här tiden .<br />
För att jag fick ju inte gå någonstans själv . Jag hade<br />
en väninna och hon visste om det . Sen hade jag några<br />
bekanta och de vet ju nu och jag gör inte något hysch <strong>av</strong><br />
det men jag kanske inte heller <strong>berättar</strong> att han har slagit<br />
mig men att han har alkoholproblem det <strong>berättar</strong> jag .<br />
I (intervjuaren) Har det haft någon betydelse att du<br />
hade någon att prata med?<br />
Jag pratade inte med någon under dessa år .<br />
Genom att isolera kvinnan och begränsa hennes sociala<br />
kontakter, reduceras också alternativa motbilder . Isoleringen<br />
<strong>av</strong> kvinnan är för mannen ett effektivt redskap för<br />
att upprätthålla den asymmetriska maktrelationen . Mannens<br />
tolkning <strong>av</strong> våldet och dess orsaker, kanske inte alls<br />
delas <strong>av</strong> hennes omgivning, det är till och med troligt att<br />
de till skillnad från mannen, inte ser kvinnans agerande<br />
som orsak till våldet, utan istället lägger ansvaret för<br />
våldet hos mannen . Att förse våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> med<br />
motbilder, är oerhört viktig . Om kvinnan har tagit steget<br />
att anmäla mannen till polisen, är det viktigt att mannen<br />
inte får sin bild bekräftad, genom att till exempel ifrågasätta<br />
hennes agerande, döma eller skuldbelägga henne .<br />
Jag hör ju med andra i den här kvinnogruppen som jag<br />
försöker hinna med att gå på ibland, de anklagar ju<br />
sig själva . De har inte tagit steget och anmält, de har<br />
antingen bara lämnat, eller lever de kvar . Och då har<br />
man ju fortfarande de här: Om jag låter bli att smälla i<br />
dörren så blir han kanske inte arg, precis så som jag sa i<br />
40 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
slutet . Om jag låter bli att smälla i dörren så kanske han<br />
inte blir arg .<br />
I Men så känner du inte nu?<br />
Nej, det var på ett ganska tidigt stadium det försvann .<br />
<strong>En</strong> kvinna som har brutit med mannen, och fått distans till<br />
honom och relationen, beskriver hur hon har börjat se på<br />
allt med nya ögon och att bilden <strong>av</strong> mannen har förändrats<br />
.<br />
Jag satt ju sista dagen i rättegången nu i hovrätten<br />
så satt jag faktiskt kvar i rättsalen när jag inte själv<br />
behövde bli utfrågad längre . Så satt jag tillsammans<br />
med honom så att jag såg honom och då frågade jag mig<br />
själv; vad har jag sett i honom? Men det var väldigt nyttigt<br />
för mig… extremt nyttigt så det är något jag skulle<br />
kunna råda alla <strong>kvinnor</strong> som har varit i den situationen<br />
för man byggs … helt plötsligt får du se en ynklig människa<br />
framför dig… han är inte så stor och stark som du<br />
trodde han var .<br />
sociala nätverk<br />
Att kvinnans kontakter med nära och kära begränsas och<br />
kontrolleras <strong>av</strong> mannen är ett sätt för mannen att stärka<br />
sin egen maktposition . Genom att alternativa motbilder<br />
begränsas kan mannen successivt skapa ett allt större<br />
tolkningsföreträde över situationen och relationen . Hans<br />
förklaringar till vad som ger upphov till våldet, blir den<br />
dominerande bilden, förklaringen handlar då alltid om<br />
hennes beteende, inte hans .<br />
Även efter det att relationen har brutits och kvinnan<br />
har lämnat mannen, kan det vara svårt att frigöra sig från<br />
mannens tolkningar och förklaringar till våldet, allra helst<br />
om kvinnan fortfarande hyser känslor för mannen och<br />
hoppas på att kunna återuppta relationen i framtiden .<br />
För kvinnan själv kan det också vara svårt att förklara<br />
och sätta ord på varför hon har agerat på ett visst sätt och<br />
i mötet med (oförstående) andra aktualiseras inte sällan<br />
behovet <strong>av</strong> att förklara och ursäkta sina handlingar .<br />
Att inte berätta för sin omgivning om våldet, kan också<br />
vara ett sätt att skydda sina nära och kära från att känna<br />
skuld . Hon är rädd för att föräldrar och i vissa fall även barnen,<br />
ska ta på sig ansvaret för det våld som hon utsatts för,<br />
hon vill inte att de ska känna att de borde ha förstått, eller<br />
borde ha gjort något annorlunda . <strong>En</strong> <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na <strong>berättar</strong>:<br />
Nej, dom hade väl upptäckt vissa grejer… att det stod<br />
inte rätt till . De hade sett blåmärken men jag bara förklarade<br />
bort dom … ehh det var han som råkade sparka<br />
mig i sömnen eller så här typ någon <strong>av</strong> barnen och sen<br />
så försökte jag alltid sätta upp en jätteglad min så de<br />
blev ju lurade… riktigt lurade . Dom trodde ju att allting<br />
var Ok så för dom har det varit en jättestor chock . Det<br />
svåraste, den som har tagit det allra hårdast, är nog min<br />
pappa för jag och min pappa har alltid varit väldigt nära<br />
och han kände att han inte har skyddat mig tillräckligt .
<strong>En</strong> annan kvinna <strong>berättar</strong>:<br />
Det kunde vara så att han hade slagit mig under kvällen<br />
och natten så jag hade blåmärken till och med i<br />
ansiktet, och jag var svullen över näsan . Då kunde det<br />
vara så att min yngste son som är 18 år, han frågade,<br />
vad har du gjort? Och (mannen) stod i köket och<br />
hörde . Då sa jag, jag har ju blivit väldigt skicklig på att<br />
(ljuga) det är mina glasögon som spänner här och så<br />
snabbt på med dem . Sen började jag prata om något<br />
annat(…) Sonen anklagar sig för att han inte fattade<br />
det . Men han kunde ju inte . Han tyckte jättemycket<br />
om (mannen) de hade jättebra kontakt . Så att han<br />
(sonen) är så besviken så besviken .<br />
Alla <strong>kvinnor</strong>na har såsom beskrivits tidigare, olika bakgrund<br />
och olika relationer till sin familj . För de <strong>kvinnor</strong><br />
som inte har en nära relation till sin familj, begränsas<br />
tillgången till motbilder, andra som kan bekräfta hennes<br />
person, men det innebär också att hon saknar andra att ty<br />
sig till när livet vänds upp och ner . <strong>En</strong> kvinna <strong>berättar</strong> att<br />
hennes föräldrar skäms över henne . På frågan, vilka har<br />
du berättat för? Svarar hon:<br />
Mina barn . H var ju involverad i den första rättegången,<br />
och sen så var R och F involverade i den andra . Sen så ja,<br />
jag fick ju berätta för mina föräldrar och de tyckte det<br />
var pinsamt, och det är löjligt med föräldrar egentligen,<br />
för de tycker saker är pinsamt, istället för att liksom(…)<br />
Ja, alltihop, på nåt sätt, för de tyckte det var<br />
pinsamt att jag hade blivit slagen och det var liksom det<br />
också, det hade också med detta att göra att jag hade<br />
varit psykiskt sjuk och gått in i väggen, det fick man inte<br />
heller prata om, för det var också pinsamt .<br />
Polisen har en viktig roll i det att de många gånger är<br />
den första person som kvinnan <strong>berättar</strong> för . Det är inte<br />
ovanligt att kvinnans omgivning är ovetandes om vad<br />
kvinnan utsätts för, eller så anar de, men våldet har inte<br />
kommunicerats . För de <strong>kvinnor</strong> vars sociala nätverk är<br />
begränsat, spelar myndigheternas agerande en ännu större<br />
roll och vikten <strong>av</strong> att de finns där då kvinnan söker deras<br />
kontakt . Vad som framkommit i samtal med flera <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na<br />
är att mannens egen mor ofta vet om våldet, trots<br />
att personer i hennes omgivning varit ovetandes .<br />
Men däremot hans mamma har jag talat om det för vid<br />
tre tillfällen . Och varje gång har hon sagt att det är bättre<br />
du är tyst, säg ingenting Hon har inte hjälpt mig alls .<br />
Vilken roll svärmodern har kan säkerligen variera, men<br />
i intervjuerna med de våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>na, tar man i<br />
olika sammanhang upp svärmodern, antingen i termer<br />
<strong>av</strong> att svärmodern lägger skulden på kvinnan, eller såsom<br />
ansvarig för mannens beteende, genom att ha brustit i sitt<br />
omsorgsansvar under mannens uppväxt .<br />
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
Ja även om alla sa till mig men herregud, så var det ändå<br />
någonstans . Men det är ju ingen, ingen, ingen, som sa<br />
något, men du är ju så eller du har ju sådant humör – mer<br />
än hans mamma . Hon vill ju lägga skulden på mig . Men<br />
det har hon ingenting för . Det är hon som behöver hjälp<br />
faktiskt .<br />
<strong>En</strong> annan kvinna <strong>berättar</strong>:<br />
Jag fick ju ringa till hans barn och hans bror, han fick ringa<br />
till deras mamma . Jag ville inte ringa till henne för hon är<br />
en <strong>av</strong> orsakerna till det, så hon kunde ha hjälpt till .<br />
Ytterligare en kvinna <strong>berättar</strong>:<br />
I (intervjuaren) Och hans mamma?<br />
Nej men hon har visst om det . Hon har sagt till mig<br />
hela tiden att han var alkoholist . Vi måste låta honom gå<br />
ner sig innan det kan vända . Sedan var det synd att det<br />
var tvunget att gå ut på mig . Hon jobbar med missbrukare…<br />
<strong>En</strong> kvinna beskriver sin relation till mannens familj så<br />
här:<br />
För han har sin mamma som tycker att jag är dum i huvudet<br />
. Hans syster som tycker att jag är dum i huvudet och<br />
han har sin flickvän som antagligen tycker att jag är jävligt<br />
dum i huvudet så de skulle inte uppmana honom till en<br />
kontakt med (deras gemensamma barn) för det är ju en<br />
kontakt med mig . Dom ser ju bara mig som en dum jävla<br />
fitta och då liksom(…) Jag försöker inte att bry mig, vill<br />
dom sitta och snacka skit om mig får dom väl göra det…<br />
när våldet har uppdagats<br />
I de fall våldet har uppdagats, och familjen har fått vetskap<br />
om vad som har hänt, kan kvinnan i de fall hon vill fortsätta<br />
relationen, välja att ljuga och hemlighålla kontakten med<br />
mannen . <strong>En</strong> <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na förklarar hemlighållandet <strong>av</strong> relationen,<br />
i termer <strong>av</strong> att hon vill skydda barnen, hon vill inte att<br />
de ska bli oroliga för henne och hon vill heller inte att de ska<br />
bli besvikna på henne . <strong>En</strong> annan kvinna känner att barnen<br />
har en dömande attityd gentemot hennes val att leva sitt liv<br />
och där har ett <strong>av</strong> barnen valt att inte träffa henne, så länge<br />
hon väljer att ha en relation med mannen .<br />
I början alla (vänner o familj) ringer och då orkar man<br />
egentligen inte . Ibland lät jag bli att svara . Då kunde jag<br />
känna det nästa lite så, sensations – kräktes ur sig om<br />
hur illa de tyckte om x (mannen) . Jag var ju inte, precis i<br />
början var jag ju mottaglig för det . Men jag vet inte, när<br />
du säger stöd . Man kan säga att i sådana här situationer<br />
har det utkristalliserats vem som är ens riktiga vänner, och<br />
vem som känner sig lite så där, för att de inte har upptäckt<br />
att det var så här, som inte kan säga vad var det jag sa .<br />
När vi pratar med kvinnan i citatet ovan, så har det gått<br />
en ganska lång tid sedan händelsen . Mannen är dömd och<br />
har fått vård (för sitt missbruk) . Kvinnan hyser fortfa-<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 41
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
rande starka känslor för mannen och hoppas på att de<br />
ska återförenas efter att han har <strong>av</strong>slutat sin behandling .<br />
Omgivningens bilder <strong>av</strong> mannen, är inte bilder som kvinnan<br />
är beredd att dela, eftersom mannen, i kvinnans ögon<br />
är något annat än de våldsamma handlingarna . Genom<br />
att söka svaret till mannens aggressivitet i hans missbruk,<br />
kan de våldsamma handlingarna skiljas från hans person .<br />
Våldet är inte problemet, problemet är missbruket . Missbruk<br />
har här en central betydelse i den kontext som omger<br />
våldet, och gör det enklare för kvinnan att förstå varför<br />
mannen har agerat våldsamt och i förlängningen också<br />
varför hon stannar kvar hos honom . I de fall då kvinnan<br />
vill fortsätta relationen med mannen, är det svårt att dela<br />
omgivningens fördömande inställning till mannen, det är<br />
svårt att förena det oförenliga, våld och kärlek . Antingen<br />
måste våldet <strong>av</strong>dramatiseras eller också måste våldets<br />
orsaker förläggas till något som ligger utanför mannens<br />
person . Genom att finna externa orsaker bakom mannens<br />
våld, faktorer som kan skiljas från mannens person, kan<br />
man fästa tilltro till en förändring i mannens beteende och<br />
därmed begripliggöra sitt eget agerande och beslut om att<br />
fortsätta relationen .<br />
Mönster<br />
Våldet har oftast pågått under en längre tid och har<br />
bestått i såväl fysiskt som psykiskt våld . Vi har också<br />
funnit att många <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na till följd <strong>av</strong> att de har eller<br />
har haft en relation med en våldsam man, lever i en ekonomiskt<br />
och socialt utsatt situation . Alkohol och droger<br />
är vanligt förekommande, framförallt är det mannen<br />
som konsumerar/missbrukar droger, men det förekommer<br />
även att kvinnan gör det . Alkohol och drogmissbruk<br />
används ofta som en förklaring till mannens agerande,<br />
allra helst i de fall kvinnan vill kunna återuppta relationen<br />
och hoppas och tror på att mannen ska underkasta sig<br />
behandling för sitt missbruk .<br />
När han är drogfri… han är jättefin och kärleksfull<br />
men börjar han med amfetamin… Åhhhh då är det<br />
katastrof och jag tar inte den risken mer . Nästa gång<br />
han kommer slå ihjäl mig . Till och med polisen har sagt<br />
till mig; han kommer att slå ihjäl dig . Det är bara så .<br />
<strong>En</strong> annan kvinna <strong>berättar</strong>:<br />
Jag tror det berodde dels på att spritintaget ökade .<br />
Det har varit en väldigt . Det säger han nu också att<br />
han har inte druckit en droppe sprit på 6 månader och<br />
han har aldrig mått så bra . Och hade jag inte gjort som<br />
du sa och varit lite måttligare så hade det kanske inte<br />
hänt . Och då hade han dessutom inte haft den här förnekelsen,<br />
vadå jag har inte gjort något, det är du som är<br />
sjuk . Hela den processen har jag gått igenom, och jag<br />
har förstått att det är väldigt vanligt .<br />
Ett annat mönster vi funnit är att i de fall det finns barn<br />
gemensamma eller barn från tidigare förhållanden, så är<br />
42 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
barnen en del <strong>av</strong> våldet, direkt eller indirekt . Barnen tvingas<br />
se eller höra när mannen (i vissa fall pappan) slår mamma,<br />
de tvingas gå emellan, eller om barnen är i övre tonåren eller<br />
vuxna så går de in och räddar sin mamma på olika sätt .<br />
I Men dina barn märkte de inte någonting?<br />
Jo det gjorde de . Om man ska säga så här… att om<br />
jag inte hade haft min 16 årige son hemma vid ett par <strong>av</strong><br />
tillfällena så tror jag inte att jag hade levt idag . Det tror<br />
jag inte .<br />
Vad det han som gick in och bröt?<br />
– Ja det var det .<br />
Fick han också slag?<br />
Ja den sista gången, den 19 februari, men polisen la<br />
ner det . Eftersom han inte hade något märke gick det<br />
inte att anmäla . Det är för jävligt för han tog honom<br />
i halsen och tryckte upp honom mot väggen och hade<br />
stryptag, men det är polisen som <strong>av</strong>gör det . Det kunde<br />
man inte göra något åt .<br />
<strong>En</strong> annan kvinna <strong>berättar</strong>:<br />
I Har barnet sett när han har slagit dig?<br />
Oh ja många gånger . Alltså det var ofta och om det<br />
inte var det så hörde de åtminstone, men den äldste har<br />
nog sett allra mest . Han har ju sett ett flertal gånger hur<br />
hans pappa har gett hans mamma stryk . Han har fruktansvärda<br />
minnen i sin hjärna och han är väldigt aggressiv<br />
idag på många sätt när vi pratar om hans pappa blir han<br />
väldigt aggressiv . Han har inga känslor som helst för sin<br />
pappa utan han önskar bara att han kunde dö för han vill<br />
inte ha med honom att göra längre .<br />
Våld i nära relationer inrymmer en komplexitet som det<br />
är viktigt att vara medveten om i arbetet med våldsutsatta<br />
<strong>kvinnor</strong> . Genom kunskap om de mekanismer som är<br />
verksamma i våldets normaliseringsprocess, kan man också<br />
agera på ett sätt som minimerar risken för att kvinnan känner<br />
sig skuldbelagd eller ifrågasatt . Det är också viktigt att<br />
synliggöra vem som bär ansvaret för våldet, att aktivt arbeta<br />
för att skapa motbilder samt att aktivt våga lyssna . Vidare<br />
är det viktigt att våga utmana föreställningar om det ”ideala<br />
offret” och den ”ideala gärningsmannen”, då den inte speglar<br />
den komplexitet som verkligheten inrymmer .<br />
bemötande<br />
Att kvinnan upplever sitt möte med polisen på ett positivt<br />
sätt är <strong>av</strong> stor betydelse, både för hennes fortsatta återhämtning<br />
185 men även för hennes medverkan i en eventuell<br />
rättsprocess 186 . Polisen har ansvar för att mötet och kontakten<br />
med kvinnan blir bra 187 .<br />
185 Hickman & Simpson 2003 .<br />
186 Se Brå rapport 2008:25 .<br />
187 Se exempelvis Polismyndigheten i Skåne, 2009 s . 9 .<br />
188 Över hälften <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na har kommit i kontakt med polisen genom att polis<br />
tillkallats till brottsplatsen . I dessa fall (53 %) är det vanligtvis kvinnan själv<br />
som tillkallat polis (63 %) . Vanligtvis är anmälningsupptagaren en man (60%) .
De <strong>kvinnor</strong> som har medverkat i <strong>utvärdering</strong>en har<br />
kommit i kontakt med polisen på olika sätt . Det vanligaste<br />
sättet är att en polisbil kallats till brottsplatsen 188 och att<br />
det är en manlig polistjänsteman som tar upp anmälan .<br />
Kontakten med polisen vid anmälningstillfället 189 upplevs<br />
i stort på ett positivt sätt . <strong>En</strong> majoritet <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na har i<br />
enkäten svarat att polisen som tog emot anmälan lyssnade<br />
och trodde på henne, att han ställde passande frågor .<br />
Hon uppger också att hon i målsägandeförhöret fritt fick<br />
berätta vad hon varit med om 190 . I intervjuerna har bilden<br />
<strong>av</strong> anmälningstillfället nyanserats .<br />
Många <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na upplevde att polisen lyssnade på<br />
dem och satte tilltro till deras berättelser .<br />
I Kände du att de blev lyssnad till att dem trodde på<br />
dig och att dem lyssnade på dig .<br />
– Ja, polisen som kommit den här kvällen, jag trodde<br />
på dem, han lyssnade . <strong>En</strong> lyssnade, den andre bara<br />
promenerade och pratade på telefon, jag vet inte med vem<br />
han pratade, men den som förhörde mig och skrivit ut allt<br />
som jag berättat till honom, jag tror att han tror på mig .<br />
<strong>En</strong> annan kvinna <strong>berättar</strong>:<br />
I Kände du att dom lyssnade och trodde på dig?<br />
Ja . Jag tror att de lyssnade på mig och trodde på mig<br />
för dom såg mig . De vet att jag… att jag inte har ljugit<br />
och han var till och med känd <strong>av</strong> polisen för narkotikabrott<br />
och kvinnomisshandel . Jag var inte den första<br />
som han misshandlade . Han hade suttit inne i fängelse<br />
för kvinnomisshandel också . Det visste jag inte om .<br />
Det tog jag reda på första rättegången då de läste allt<br />
straffet han hade innan . Så han var känd .<br />
I vilken utsträckning <strong>kvinnor</strong>na upplevt att polisen lyssnat<br />
och trott på dem, ställt passande frågor samt låtit dem<br />
fritt berätta om vad de varit med om, varierar med antalet<br />
anmälningar . Kvinnor som vid upprepade tillfällen utsatts<br />
för våld och som därigenom på olika sätt har kontaktat<br />
polisen, upplever i lägre utsträckning att polisen lyssnade<br />
och trodde på dem jämfört med <strong>kvinnor</strong> som endast<br />
kontaktat polisen vid ett tillfälle . Denna skillnad är svår<br />
att uttolka och analysera, men en tes skulle kunna vara<br />
att <strong>kvinnor</strong> som vid upprepade tillfällen gör polisanmälningar<br />
mot mannen, faller utanför bilden <strong>av</strong> ”det ideala<br />
offret” . Kvinnan har därmed ånyo utsatt sig för en risk,<br />
189 Eftersom <strong>kvinnor</strong>na som har medverkat i enkätundersökningen inte har<br />
haft möjlighet att göra anmälan på <strong>Karin</strong> presenteras en allmän generell bild<br />
<strong>av</strong> samtliga svarande <strong>kvinnor</strong> där vi inte skiljer på de <strong>kvinnor</strong> som besvarat<br />
enkäten innan och efter <strong>Karin</strong>s start . Även i de fall <strong>kvinnor</strong>na besökt polisen<br />
för att göra en anmälan har de alltså inte kommit till <strong>Karin</strong> för anmälan, detta<br />
möte har skett först vid ett eventuellt andra förhör eller genom kontakt med<br />
Kvinnokriscentrum .<br />
190 Ungefär 80 % <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na har upplevt att polisen som tog upp hennes<br />
anmälan lyssnade på henne, trodde på henne samt ställde passande frågor . <strong>En</strong><br />
något större procentandel (knappt 90%) <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na ansåg att hon fritt fick<br />
berätta vad hon varit med om .<br />
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
genom att inte lämna relationen/mannen där hon blir<br />
utsatt för våld . Hennes agerande skulle kunna tolkas i<br />
termer <strong>av</strong> att hon inte kvalificerar sig som ett offer, och<br />
förlorar därmed rätten till den ”service/hjälp” som ”det<br />
ideala offret” skulle ha åtnjutit .<br />
Vidare upplevde de <strong>kvinnor</strong> som endast kontaktat polisen<br />
vid ett tillfälle, i högre utsträckning än de <strong>kvinnor</strong> som<br />
upplevt upprepad viktimisering, att polisen ställde passande<br />
frågor och att de fick fritt berätta om händelsen . Kvinnor<br />
som har lämnat sin anmälan till yttre polispersonal är mera<br />
nöjd med de frågor som ställts än <strong>kvinnor</strong> som har lämnat<br />
sin anmälan på polisstation . Det kan förklaras <strong>av</strong> att <strong>kvinnor</strong><br />
som får hjälp på brottsplatsen i den akuta situationen har<br />
andra och för polisen enklare förväntningar att tillgodose,<br />
exempelvis att <strong>av</strong>lägsna mannen från platsen . De <strong>kvinnor</strong><br />
som inte kontaktar polisen i en akut situation, har inte sällan<br />
en annan <strong>av</strong>sikt med sin kontakt med polisen, och har<br />
många gånger efter ett moget övervägande kommit fram till<br />
att anmäla mannen . Genom att göra denna form <strong>av</strong> anmälan<br />
kan man också tänka sig att det finns förväntningar om att<br />
anmälan ska resultera i ett rättsligt efterspel, till exempel att<br />
en förundersökning ska inledas, att det blir en rättsprocess<br />
eller ett beslut om besöksförbud . Detta i kombination med<br />
att polisen har olika förutsättningar att leva upp till <strong>kvinnor</strong>nas<br />
förväntningar, skulle kunna vara en förklaring till att<br />
<strong>kvinnor</strong>nas förväntningar på polisen skiljer sig åt mellan de<br />
olika anmälningssätten .<br />
60 % <strong>av</strong> de <strong>kvinnor</strong> som deltagit i enkätundersökningen<br />
uppger att de har upplevt anmälningsupptagaren som<br />
stressad och känslokall . Att polisen ger ett stressigt intryck<br />
behöver dock inte innebära att bemötandet också upplevdes<br />
som känslokallt . <strong>En</strong> <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na <strong>berättar</strong>:<br />
Alltså man märker att de är stressade samtidigt så märker<br />
man också att de har varit med om mycket och är erfarna .<br />
I alla fall de jag varit i kontakt med . De var väldigt uppmuntrande<br />
– fasen det här klarar du, och så där va .<br />
vikten <strong>av</strong> ett gott bemötande<br />
Kvinnor som utsätts för brott har olika behov, och bemötandet<br />
måsta anpassas efter den enskilda kvinnans behov .<br />
Mötet mellan kvinnan och polisen vid anmälningsupptagningen<br />
är ofta <strong>av</strong> stor betydelse för den fortsatta utredningen<br />
. Om kvinnan upplever polisen som <strong>av</strong>visande eller<br />
nonchalant, kan offret tystna 191 . Det gäller dock inte alla .<br />
Vissa <strong>kvinnor</strong> blir i stället arga och kräver att en annan<br />
polis tar över anmälningsupptagningen .<br />
Det var då jag bytte för han ställde så dumma frågor, vad<br />
jag hade gjort då för att förtjäna detta ungefär, nånting<br />
sånt va, läser ni någon psykologi överhuvudtaget på polishögskolan,<br />
annars tycker jag faktiskt du skulle ha blivit,<br />
jag vet inte vad man ska säga, diskvalificerad eller fått<br />
utgå ur utbildningen, så kan du väl inte resonera, sa jag .<br />
191 Brå:s rapport 2008:25 s . 58 .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 43
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
Vid en jämförelse mellan <strong>kvinnor</strong>s upplevelse <strong>av</strong> brottsutredningen<br />
innan och efter <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> visar det sig att<br />
det har skett en förändring . De <strong>kvinnor</strong> som har utretts<br />
på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> är i jämförelse med de <strong>kvinnor</strong> som<br />
utreds på polisstationen, mer nöjda med polisens sätt att<br />
hantera utredningen .<br />
I denna studie har en tredje del <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na anmält att<br />
de har utsatts för våld tidigare . Att anmälningsbenägenheten<br />
är låg tyder på att det finns en norm som förskriver<br />
att man inte anmäler nära anhöriga . <strong>En</strong> kvinna berättade<br />
under intervjun att hon inte vågade berätta att hon hade<br />
gjort en polisanmälan och att hon passade på posten för<br />
att kunna parera en eventuell reaktion från sin sambo . <strong>En</strong><br />
annan kvinna berättade att hon hade polisanmält sin man<br />
och fick klart för sig att så gör man inte .<br />
Du har inte polisanmält mig? Jo det har jag, sa jag .<br />
Du är inte klok, det gör man inte . Nä, sa jag, men man<br />
slår inte nån heller, så det får du ta . Ja det kommer jag<br />
att förneka . Ja det spelar ingen roll sa jag . Det finns<br />
bildbevis .<br />
I enkätundersökningen uppger <strong>kvinnor</strong>na olika anledningar<br />
till att de inte har anmält tidigare våld . Vanligtvis<br />
uppger de en kombination <strong>av</strong> olika skäl såsom att kvinnan<br />
var rädd för hämnd, att hon skämdes och att hon ville<br />
inte blanda in polisen . Den enskilt mest frekvent förekommande<br />
anledningen är att kvinnan är rädd för hämnd .<br />
Själva bemötandet från poliserna har upplevts på olika<br />
sätt <strong>av</strong> de medverkande <strong>kvinnor</strong>na . I de empiriska undersökningarna<br />
uppger de flesta <strong>kvinnor</strong>na att bemötandet<br />
från polisen har varit bra, men några <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na vittnar<br />
också om negativa erfarenheter .<br />
Och sen ringde jag polisen för jag ville kolla hur lång<br />
tid det skulle ta (angående besöksförbud) och då fick<br />
jag prata med en väldigt otrevlig man som g<strong>av</strong> mig världens<br />
minsta hopp och tro på samhället… besöksförbud<br />
du vet att det är en falsk trygghet … bryter han det så<br />
finns det ju ändå inga repressalier… så det är en falsk<br />
trygghet… och då hade jag gått på kriscentrum en gång<br />
och pratat… han säger … Jaa dom på kriscentrum<br />
tycks ju tro att bara man får besöksförbud så går rättegången<br />
snabbare . Han var bara såå … så jag sa, det<br />
är lugnt . Han var bara så jävla negativ…<br />
<strong>En</strong> annan kvinna <strong>berättar</strong>:<br />
Jag ringde till polisen då och då var dom trevliga .<br />
Då ville jag inte anmäla . Så dom sa att om jag ville<br />
anmälan så skulle jag ringa igen och det gjorde jag typ<br />
efter tre veckor . Och då frågade hon mig; Åh varför<br />
ringer du nu och vill göra en anmälan? Och var allmänt<br />
otrevlig och då sket jag i det . När polisen ifrågasätter<br />
varför… så sa jag … det vet jag faktiskt inte… men du<br />
jag skiter i det… om man egentligen inte vill någonting…<br />
för jag vill ju egentligen inte anmälan för jag<br />
44 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
tycker det är skit jobbigt om någon då säger; varför vill<br />
du anmäla nu, då känner jag att det vet jag inte men då<br />
skiter jag i det…<br />
Att <strong>kvinnor</strong>nas möte med polisen och andra myndighetsaktörer<br />
blir en positiv upplevelse, i betydelsen att de får ett<br />
bra bemötande, blir trodda, lyssnade till och så vidare, är<br />
oerhört viktigt, <strong>av</strong> flera skäl, exempelvis är det <strong>av</strong> vikt att<br />
bygga upp ett förtroende för den verksamhet man representerar,<br />
att få kvinnan att medverka i utredningen, men<br />
det kan också ha betydelse för att förhindra upprepad<br />
viktimisering . <strong>En</strong> kvinna <strong>berättar</strong> om hur hon antagligen<br />
hade tagit tillbaka anmälan, om det inte varit för åklagarens<br />
agerande .<br />
Det kändes fruktansvärt och jag ville liksom, om jag<br />
hade, ja det var ju inte jag som gjorde anmälan, men<br />
hade jag kunnat hade jag definitivt tagit tillbaka<br />
anmälan då, för att få ett slut på det hela . Men det gick<br />
ju inte . Nu i efterhand tyckte jag det var bra att vi var<br />
åtskilda då och jag har förstått att i många fall släpps<br />
man ganska snart och då hade det nog blivit en väldigt<br />
besvärlig situation, och det hade säkert lett till våld<br />
igen och vi hade inte kunnat prata med varandra om vi<br />
setts så snart . Så jag är väldigt glad över att det togs<br />
på allvar, situationen . Även om jag blev väldigt ensam i<br />
den situationen är jag ändå glad att åklagaren tog det<br />
på allvar .<br />
Vad som är ett gott bemötande kan inte fastställs i en<br />
mall, då människor är olika och har olika behov och<br />
förväntningar . Hur <strong>kvinnor</strong>na reagerar, och vilket bemötande<br />
som är korrekt för den enskilda kvinnan, samt<br />
vilket hjälp- och stödbehov hon har skiftar 192 beroende<br />
på ett antal olika faktorer såsom exempelvis relationen<br />
mellan offer och gärningsman 193 . Andra förhållanden som<br />
kan påverka reaktionernas omfattning och därmed vilket<br />
stöd- och hjälpbehov kvinnan har, är kvinnans livssituation<br />
såsom familjeförhållanden och ekonomi . Ytterligare<br />
en faktor som kan påverka reaktionerna negativt, utgör<br />
individens sociala nätverk . Att ha ett socialt stöd kan vara<br />
viktigt 194 och har i undersökningar visat sig vara positivt<br />
för möjligheterna att återhämta sig . 195<br />
192 Lindgren 2004, s . s .73 .<br />
193 Att utsättas för brott <strong>av</strong> någon man känner, kan ge allvarligare följder än att<br />
utsättas för brott <strong>av</strong> någon okänd . Everstine & Everstine 1986, s . 178 .<br />
194 Cohen & Willis, 1985 .<br />
195 Friedman m .fl . 1982 .
förväntningar<br />
Genom de empiriska undersökningarna har vi försökt<br />
skapa oss en bild <strong>av</strong> de våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>nas förväntningar<br />
på vad polisanmälan ska leda till . Kvinnornas<br />
förväntningar varierar .<br />
Vissa <strong>kvinnor</strong> hade förväntningar på ett rättsligt efterspel<br />
.<br />
Jag vill att bara han, jag vet inte på svenska hur ska<br />
man säga, har ansvar, på det som han gjorde, inte bara<br />
släppa . Om polis släpper nu, han ska göra igen, kanske<br />
nästa gång, inte bara han, det är många män som misshandlar<br />
<strong>kvinnor</strong> och dem läggs ner och nästa gång han<br />
ska göra igen och igen .<br />
Andra <strong>kvinnor</strong> har inte förstått att våld i nära relationer<br />
faller under allmänt åtal och att polisen tar upp en anmälan<br />
då de kallas till brottsplatsen . <strong>En</strong> kvinna besvarar<br />
frågan om varför hon anmälde så här;<br />
Polisanmälde jag honom?… Det tror jag inte… Jag<br />
ringde efter polisen .<br />
Att få hjälp i den akuta situationen genom att få bort<br />
mannen, var för vissa <strong>kvinnor</strong> det enda motivet bakom<br />
kontakten med polisen .<br />
Men är man verkligen ute efter att åtala varandra i<br />
sådana… jag menar det tar 7 månader som polisen<br />
sa innan det kommer till åklagaren och så tar det 3 år<br />
innan det kommer till domstol sa poliserna … . Vad<br />
händer under tiden? Så kändes det .<br />
För några <strong>kvinnor</strong> var polisanmälan en markering mot<br />
mannen med budskapet att hon menar allvar . <strong>En</strong> strategi<br />
för att få honom att upphöra med våldet . Anmälan kunde<br />
också vara en strategi för att skydda sig själv i framtiden,<br />
om det skulle hända igen .<br />
Jag kunde inte gå ut och träffa mina vänner så han<br />
började slå mig och låste in mig och gjorde inte polisanmälan<br />
från början utan efter ett halvår tog jag mig<br />
till polisen och bad dem ta bild på blåmärket för om<br />
det händer igen så hade jag bild på det . Men jag ville<br />
inte säga vem det var . Om det hände en gång till… Han<br />
började misshandla mig hela tiden .<br />
Vad det gäller <strong>kvinnor</strong>nas uppfattning om polisens roll<br />
fick vi också väldigt varierande svar . <strong>En</strong> kvinna <strong>berättar</strong> .<br />
… jag tror att polis, måste ta hand om <strong>kvinnor</strong>na<br />
på grund <strong>av</strong> att många män dricker så mycket… det<br />
behövs inte bara gripa dem eller häkta dem, att ha<br />
samtal till dem och säga t .ex . om du gör det en gång du<br />
ska gå till fängelse, inte hota dem, men läxa till dem<br />
att de får inte göra så . Vi <strong>kvinnor</strong>, vi är inte starka som<br />
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
en man, till exempel om han slår dig, deras hand är så<br />
tung, men vi <strong>kvinnor</strong> vi har inte den styrkan, vi är inte<br />
så starka, att vi kan lyfta upp dem mot väggen och slå<br />
dem .<br />
Här handlar det om polisens roll som beskyddare, men<br />
det finns i kvinnans beskrivning också en tilltro till att<br />
polisen kan tala männen till rätta, att med en auktoritativ<br />
röst tala om för dem att deras agerande är felaktigt . I<br />
enkäten har några <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na, på vår fråga om varför<br />
de kontaktade polisen, svarat att de ville:<br />
Skrämma upp honom och att han skulle få hjälp och<br />
kunna inse att det är fel att använda våld . Att han kan<br />
få prata ur sig om det som han bär med sig .<br />
I vissa fall ringer våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> till polisen för att<br />
hon vill visa mannen att hon inte accepterar mera våld .<br />
I andra fall ringer de polisen för att få mannen <strong>av</strong>lägsnad .<br />
I dessa fall blir polisen en strategi för kvinnan att få våldet<br />
att upphöra . <strong>En</strong> strategi som polisen har svårt att uppfylla<br />
eftersom våld mot <strong>kvinnor</strong> faller under allmänt åtal .<br />
hur nöjd är kvinnan?<br />
Vid en närmare analys <strong>av</strong> enkätsvaren framkommer att<br />
viktigast för kvinnan är att anmälan leder till att mannen<br />
förstår att han har handlat fel och att han accepterar att<br />
hon vill bli lämnad i fred .<br />
Jag vill bara att han gå ut från lägenheten .<br />
Vilka förväntningar kvinnan har med sin anmälan<br />
kan påverka hur hon sedan upplever anmälningsupptagningen<br />
och sin kontakt med polisen, och därmed i<br />
förlängningen hur hon upplever aktörernas bemötande .<br />
Med utgångspunkt i enkäterna har det visat sig att i<br />
samtliga fall där kvinnan ”enbart” har en förväntning<br />
om ett rättsligt efterspel, att mannen ska dömas, har hon<br />
upplevt att polisen lyssnade och trodde på henne, ställde<br />
passande frågor samt att hon fritt fick berätta vad hon<br />
varit med om . Annorlunda är det i de fall kvinnan har<br />
andra förväntningar såsom att bli lämnad ifred, eller i de<br />
fall hon har flera olika förväntningar . I dessa fall upplever<br />
<strong>kvinnor</strong>na i förhållandevis mindre utsträckning ovan<br />
nämnda förhållanden .<br />
Utifrån att förväntningarna kan se väldigt olika ut, kan<br />
vi konstatera att det är viktigt att polisen är tydlig med sitt<br />
uppdrag och med vad polisen kan hjälpa kvinnan med .<br />
För att öka möjligheterna för kvinnan att åter söka hjälp<br />
vid behov, samt för att upprätthålla ett gott förtroende för<br />
samhällets företrädare är det <strong>av</strong> vikt att kvinnan känner<br />
sig nöjd . Huruvida <strong>kvinnor</strong>na är nöjda med polisens sätt<br />
att utreda deras fall skiftar . Flertalet <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na,<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 45
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
Tabell 3 Är kvinnan nöjd med polisens sätt att hantera hennes<br />
fall?<br />
närmare 70 %, är mycket nöjda eller ganska nöjda med<br />
polisens sätt att utreda deras fall . 196<br />
Tabell 3 Är kvinnan nöjd med polisens sätt<br />
att hantera hennes fall?<br />
Ett flertal faktorer påverkar om kvinnan anser sig vara<br />
nöjd eller inte . De <strong>kvinnor</strong> som har tillkallat polisbil är<br />
exempelvis i högre utsträckning mycket nöjda eller ganska<br />
nöjda med polisens sätt att hantera hennes fall än de som<br />
gjort polisanmälan på polisstationen Ytterligare en faktor<br />
som kan vara <strong>av</strong> betydelse är om kvinnan har varit utsatt<br />
för en tidigare viktimisering, I samtliga fall där kvinnan<br />
angett att hon inte varit nöjd alls har hon varit utsatt för<br />
brott <strong>av</strong> den misstänkte gärningsmannen tidigare197 . <strong>En</strong><br />
ytterligare tänkbar faktor som kan påverka en kvinnas<br />
upplevelse <strong>av</strong> att vara nöjd är om polisen som tog upp<br />
anmälan lyssnade och trodde på henne . Detta samband<br />
kan tyda på att det är viktigt för <strong>kvinnor</strong>na att de upplever<br />
att polisen lyssnar och tror på dem, annars är de mindre<br />
nöjda . 198 kombination <strong>av</strong> förväntningar på att mannen ska dömas,<br />
upphöra med sina handlingar, lämna kvinnan ifred samt<br />
att han ska förstå att handlingarna han utsatt kvinnan<br />
och eventuella barn för var fel är vanligast . Det finns även<br />
<strong>kvinnor</strong> som enbart har en förväntning på ett rättsligt<br />
efterspel och att mannen ska dömas i domstol .<br />
förhör<br />
Förhör med den brottsutsatta kvinnan kan vara <strong>av</strong> stor<br />
betydelse i två <strong>av</strong>seenden, dels att de genomförs dels att<br />
de genomförs på ett korrekt sätt . Vidare är det <strong>av</strong> vikt att<br />
polisen beaktar, med tanke på hur kvinnan kan uppleva<br />
det första mötet med polisen (se ovan), att kvinnan kan ha<br />
olika behov vid olika tillfällen i en pågående utredning<br />
Andra förhållanden som kan vara <strong>av</strong> betydelse<br />
för att kvinnan ska känna sig nöjd med polisens sätt att<br />
hantera hennes utredning är att hon känner att polisen<br />
anstränger sig tillräckligt och inte bagatelliserar händelsen .<br />
Detsamma gäller om polisen skuldbelägger kvinnan .<br />
<strong>En</strong> faktor som utifrån enkäterna inte verkar ha någon<br />
201 .<br />
Hon kan också vara mer eller mindre mottaglig för information<br />
vid olika tillfällen under en utredning202 . Det har<br />
också betydelse om hon har kallats till ett andra förhör .<br />
Det hålls ett första förhör med kvinnan på brottsplatsen<br />
eller i samband med att hon gör sin anmälan på polisstationen<br />
. 80 % <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na som har besvarat enkäterna<br />
har dessutom kallats till ytterligare förhör . 203<br />
Ett flertal faktorer påverkar om kvinnan beskriver sig som nöjd eller inte. De<br />
<strong>kvinnor</strong> som har tillkallat polisbil är exempelvis i förhållandevis större<br />
utsträckning mycket nöjda eller ganska nöjda med polisens sätt att hantera<br />
hennes fall än de som gjort polisanmälan på polisstationen Ytterligare en<br />
faktor som kan vara <strong>av</strong> betydelse är om kvinnan har varit utsatt för en<br />
tidigare viktimisering, I samtliga fall där kvinnan angett att hon inte varit<br />
nöjd alls har hon varit utsatta för brott <strong>av</strong> den misstänkte gärningsmannen<br />
199<br />
Förhållandet mellan de två grupperna, nöjda och inte är nöjda, varierar inte mycket mellan<br />
innan och efter <strong>Karin</strong>, däremot förekommer variationer inom grupperna. Efter <strong>Karin</strong> är det<br />
förhållandevis fler som är mycket nöjda eller inte särskilt nöjd, medan ganska nöjd och inte<br />
196 Förhållandet mellan de två grupperna, nöjda och inte är nöjda, varierar inte<br />
nöjda alls minskar.<br />
mycket mellan innan och efter <strong>Karin</strong>, däremot förekommer variationer inom<br />
grupperna . Efter <strong>Karin</strong> är det förhållandevis fler som är mycket nöjda eller inte<br />
särskilt nöjd, medan ganska nöjd och inte nöjda alls minskar .<br />
197 Motsvarande siffra för de som svarat inte särskilt nöjd är 71 % . De <strong>kvinnor</strong><br />
som varit ganska nöjda har varit utsatta <strong>av</strong> mannen tidigare i 60 % <strong>av</strong> fallen,<br />
medan de som är mycket nöjda har varit utsatta <strong>av</strong> mannen i 57 % <strong>av</strong> fallen .<br />
198 De <strong>kvinnor</strong> som angett att de är mycket nöjda har i stor utsträckning angett<br />
att de upplevde att polisen som tog upp anmälan lyssnade på dem och trodde<br />
på dem, medan de som angett att de inte är särskilt nöjda eller inte nöjda alls i<br />
större utsträckning har angett att de inte blivit lyssnade på eller trodda på, eller<br />
enbart i vissa <strong>av</strong>seende blivit det .<br />
46 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
betydelse för hur nöjd kvinnan anser sig vara med<br />
polisens sätt att utreda hennes fall är om hon har kallats<br />
till förhör . <strong>En</strong> annan faktor som inte heller visat sig ha<br />
någon signifikant betydelse för <strong>kvinnor</strong>na som medverkat<br />
i undersökningen är om de upplevt att de fått tillräckligt<br />
med information om andra möjligeter till stöd, denna faktor<br />
ter sig inte ha någon <strong>av</strong>görande betydelse för hur nöjd<br />
kvinnan upplever sig vara . Bland de som angett att de är<br />
ganska nöjda har nästa 60 % angett att sådana problem<br />
förekom . Resultaten indikerar att det istället är bemötandet<br />
<strong>av</strong> kvinnan och hennes förväntningar på polisen som<br />
har en <strong>av</strong>görande betydelse för hur nöjd hon känner sig .<br />
Sammanfattningsvis har <strong>kvinnor</strong>na uppfattat sitt initiala<br />
möte med polisen på olika sätt, och har haft olika<br />
förväntningar på polisen och på vad anmälan ska leda<br />
till . 199 Att kvinnans förväntningar på polisen motsvaras <strong>av</strong><br />
polisens faktiska agerande är viktigt för att kvinnan ska<br />
känna sig väl bemött, och för att en god kontakt mellan<br />
kvinnan och polisen ska kunna upprättas . 200 Det har<br />
också betydelse för hur nöjd hon känner sig med polisens<br />
utredning . Kvinnorna som medverkat i <strong>utvärdering</strong>en har<br />
vanligtvis flera olika förväntningar på vad som ska hända<br />
genom hennes kontakt med polisen . Det rör sig om en<br />
123<br />
199 Se även BRÅ Rapport 2008:25 .<br />
200 Hickman & Simpson 2003 .<br />
201 Westbrook 2009, s . 109<br />
202 A .a . s . 99<br />
203 Bland de som kallats till förhör (46 st) är det vanligast att man håller ytterligare<br />
1 förhör (40 %) medan man i 21 % kallat till 2 förhör . I 12 % <strong>av</strong> fallen har<br />
man hållit 4 förhör med kvinnan .
Kvinnorna har upplevt förhöret på ett förhållandevis<br />
likartat sätt <strong>av</strong>seende om förhörsledaren har lyssnat på<br />
henne, trott på henne, ställt passande frågor samt låtit<br />
henne fritt berätta vad hon har varit med om . Om man ser<br />
på förhållandet mellan hur nöjd kvinnan är med polisens<br />
sätt att hantera hennes fall och om polisen som förhörde<br />
henne lyssnade på henne, trodde på henne, ställde passande<br />
frågor och g<strong>av</strong> henne möjlighet att fritt berätta vad hon<br />
har varit med om är de som genomgående svaret jakande<br />
på frågorna också mest nöjda . Det kan alltså vara så att<br />
kvinnans upplevelse <strong>av</strong> förhöret kan ha ett samband med<br />
hur nöjd hon är med polisens sätt att hantera hennes fall .<br />
förhörsledarens bemötande<br />
Hur <strong>kvinnor</strong>na har upplevt förhörsledarens bemötande<br />
skiftar . <strong>En</strong> övervägande majoritet (drygt 80 %) <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na<br />
uppger att de upplevde att poliserna som förhörde<br />
dem var seriösa och neutrala i sitt agerande . De upplevde<br />
också att polisen som förhörde dem agerade korrekt och<br />
respektfullt . Två tredjedelar <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na uppger att de<br />
upplevde förhörsledaren som engagerad, trygg, förtroendeingivande,<br />
medkännande och hjälpsam . 70 % <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na<br />
uppger också att de upplevde förhörsledaren som<br />
känslokall och hälften <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na upplevde förhörsledaren<br />
som stressad .<br />
information<br />
Informationsbehovet hos <strong>kvinnor</strong> som utsatts för våld i<br />
nära relationer bottnar många gånger i en svår balansgång<br />
mellan behov i den akuta situation och behov som<br />
rör framtiden . Vid anmälningstillfället och eventuella<br />
efterföljande förhör har brottsoffer rätt att få information<br />
om vilket stöd andra myndigheter och organisationer<br />
erbjuder, och att få hjälp med att komma i kontakt<br />
med dessa myndigheter . 70 % <strong>av</strong> de <strong>kvinnor</strong>na som har<br />
deltagit i enkätundersökningen uppger att polisen som<br />
tog emot deras anmälan erbjöd sig att hjälpa dem med<br />
att få kontakt med andra myndigheter . 60 % <strong>av</strong> förhörsledarna<br />
har erbjudit <strong>kvinnor</strong>na motsvarande hjälp . Nästan<br />
hälften <strong>av</strong> de <strong>kvinnor</strong> som har besvarat enkäten har <strong>av</strong><br />
polisen hänvisats till flera olika myndigheter . Vanligast är<br />
att hon informeras om Kriscentrum för <strong>kvinnor</strong> följt <strong>av</strong><br />
kvinnojourer . Det finns flera olika faktorer som påverkar<br />
hur mottaglig kvinnan är för information i en viss situation,<br />
exempelvis relationens våldscykel men också i vilken<br />
situation som informationen lämnas .<br />
Sen frågade de (polis på platsen) mig om jag klarade<br />
mig själv, och då svarade jag ja . Jag kan än i dag tänka<br />
hur dum jag var . Det gjorde jag egentligen inte .<br />
Betydelsen <strong>av</strong> att lämna rätt information vid rätt tillfälle<br />
och <strong>kvinnor</strong>nas förmåga att tillgodogöra sig den, framkommer<br />
på olika sätt i intervjuerna . Vissa <strong>kvinnor</strong> menar<br />
att de inte har fått någon information .<br />
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
Jag fick inte någon information om var jag kunde få<br />
hjälp . Det var tolken som tipsade om kriscentrum .<br />
Andra <strong>kvinnor</strong> säger att de har fått information, men<br />
menar att den inte har varit adekvat eller otillräcklig .<br />
Jo de sa att jag kunde ringa och prata med kvinnojouren,<br />
men då var jag så inne på… Då hade jag bara<br />
det i huvudet att… de menar på att jag skulle flytta in<br />
och bo på kvinnojouren, det var ju det som var liksom<br />
så här för mig, fullständigt… jag tänkte inte alls på att<br />
jag kunde ringa dit och prata med dem… nej jag vill<br />
inte bo på kvinnojouren, det här är min lägenhet .<br />
<strong>En</strong> annan kvinna <strong>berättar</strong>:<br />
Jag kände inte att jag fick tillräcklig information<br />
från dem . Jag har ingen om helst respekt för de poliserna<br />
som åker runt i sina bilar .<br />
Brottsoffer har rätt till information om; brottsskadeersättning,<br />
rätten till målsägandebiträde och rätten att begära<br />
besöksförbud och en stödperson . Alla <strong>kvinnor</strong> har inte<br />
uppfattat att de har fått denna information .<br />
Nej jag fick inte någon information . Utan det hände<br />
inte mycket . Detta hände i oktober och rättegången<br />
var i slutet i november . Jag fick en rättegångstid och på<br />
tisdagen en vecka innan fick jag reda på vilken advokat<br />
jag fick och dagen efter fick jag veta att hon hade<br />
<strong>av</strong>sagt sig mitt fall och då skulle jag få en ny advokat .<br />
Informationen har också delats ut skriftligen i form <strong>av</strong><br />
broschyrer, men alla <strong>kvinnor</strong> har inte kunnat läsa och ta<br />
till sig <strong>av</strong> dess innehåll, på grund <strong>av</strong> att de inte behärskar<br />
det svenska språket ännu:<br />
Jag har fått … Lämnat papper och skickat papper…<br />
på svenska… inte kunnat läsa .<br />
Brottsoffer ska också tillfrågas om de önskar bli underrättade<br />
om beslut om att förundersökning inte ska inledas,<br />
eller att en inledd förundersökning ska läggas ned . Brottsoffer<br />
kan även bli underrättade om beslut om att åtal inte<br />
ska väckas, tidpunkt för huvudförhandling i målet samt<br />
när dom meddelas . Av intervjuerna framgår att män som<br />
har fått besöksförbud har underrättats om att åtal kommer<br />
att väckas, men kvinnan som blivit utsatt för brottet<br />
har inte fått motsvarande information . Den har hon istället<br />
fått <strong>av</strong> mannen .<br />
När han ringer mig och säger att det blir rättegång…<br />
jag visste ingenting . Det borde jag fått veta… och inte<br />
<strong>av</strong> honom . Man vill veta hur det går . Kommer han att<br />
stå utanför min port och vara lack för besöksförbudet?…<br />
i förhöret tog de upp tre överträdelser…<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 47
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
I åklagarmyndighetens handbok om handläggning <strong>av</strong><br />
fridskränkningsbrotten, finns riktlinjer för hur information<br />
ska lämnas till målsägande . Där framgår att beslut<br />
om att lägga ned förundersökning ska lämnas skriftligen<br />
till målsäganden . Att åklagarens beslut så gott som alltid<br />
är standardiserade enligt datarutiner, är något som upplevs<br />
som otillfredsställande <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na .<br />
Många <strong>kvinnor</strong> uttrycker en önskan om att få en<br />
förklaring till varför brottsutredningen har lagts ner .<br />
<strong>En</strong> standardiserad fras såsom, ”brott kan ej styrkas”, är<br />
otillräcklig, och <strong>kvinnor</strong>na lämnas med en ovisshet kring<br />
varför det aldrig blev något åtal, en ovisshet som också<br />
skapar känslan <strong>av</strong> att inte bli betrodd .<br />
Det känns som att de tror inte på mig och de bryr inte sig .<br />
<strong>En</strong>ligt åklagarhandboken ska åklagaren inför varje beslut<br />
göra en bedömning <strong>av</strong> behovet <strong>av</strong> en individualiserad<br />
beslutsmotivering som kan förstås <strong>av</strong> såväl målsägande<br />
som misstänkt och som på ett lättfattligt sätt förklarar<br />
bevisläget . Kvinnorna efterfrågar en individualiserad<br />
förklaring men får inte alltid en sådan .<br />
Jag vet inte . Ja, kanske om de säger till mig, vet du M .<br />
Vi har lagt ner den på grund <strong>av</strong> att vi tror inte på dig,<br />
du har varit hos honom, det var inte hos dig, okej, men<br />
att bara lägga ner det, och det utan förklaring och…<br />
Man måste förklara… och de måste också förklara<br />
till mig varför det lagts ned . Det är jag som tror att det<br />
behövs .<br />
I omfattande och svårbedömda beslut föreskrivs att åklagare<br />
bör överväga att ta kontakt och muntligen meddela<br />
sitt nedläggningsbeslut direkt till målsägande . Uppgiften<br />
att muntligen meddela beslut kan även delegeras till polisens<br />
utredare . Detta görs ändå inte alltid men efterfrågas<br />
<strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na .<br />
Jag får ett brunt kuvert i brevlådan med besked om att<br />
åklagaren lägger ner . Jag slänger mig på telefonen och<br />
får inte tag i målsägandebiträdet och fattar det inte .<br />
. .att de bara sänder ut det . Så här kan det inte få gå till .<br />
Jag bara stod där . . jag vet inte vad jag gjorde … men<br />
föll bara ihop i alla fall .<br />
Brottsoffer har dessutom rätt att bli underrättad om en<br />
gripen, anhållen eller häktad person <strong>av</strong>viker . Det finns<br />
<strong>kvinnor</strong> som i intervjuerna har uppgett att de inte har fått<br />
sådan information . De har inte heller fått information<br />
om att mannen har släppts i <strong>av</strong>vaktan på att <strong>av</strong>tjäna sitt<br />
straff . Bristen på information gör att <strong>kvinnor</strong>na känner<br />
sig otrygga och rädda .<br />
Just att jag inte fick veta det (att han skulle släppas)<br />
och att jag inte hade rätt att slänga ut honom hur som<br />
helst, det gjorde mig alltså, fullständigt panikslagen,<br />
48 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
för det var ju ungefär som att, då när han väntar på<br />
sitt straff, då kunde han ju ta livet <strong>av</strong> mig under de tre<br />
veckorna ju, jag menar han bodde där hemma ju och det<br />
var fullständigt vansinnigt alltså .<br />
Kvinnorna uttrycker också ett behov <strong>av</strong> ytterligare information<br />
som myndigheterna inte har någon uttrycklig skyldighet<br />
att lämna . Exempelvis om hur brottsutredningen<br />
fortskrider .<br />
… på något sätt tycker jag att man borde få information<br />
för jag vill gärna veta . Det känns ju skitjobbigt för mig<br />
och veta att om mitt bara ligger på hög i väntan på att<br />
läggas ner eller om det ligger i väntan på att bli utrett,<br />
vilket det tydligen blir nu .<br />
Kvinnan fortsätter att berätta:<br />
… det ligger på hög nu … det kan ta hur lång tid som<br />
helst . Alltså bara skit otrevlig . <strong>En</strong> sådan handläggare<br />
här på familjevåldsrotel… det känns bra . Han ska<br />
hjälpa mig liksom . Jag kände bara … kul . Jag har<br />
aldrig mer pratat med honom . <strong>En</strong> sån person lär man ju<br />
aldrig ringa igen … fan .<br />
Vidare beskriver flera <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na en lång väntan, då<br />
de inte får någon information alls om vad som händer i<br />
brottsutredningen, och när de väl kontaktas igen, så händer<br />
allting på en gång .<br />
Nej jag fick inte någon information . Utan det hände inte<br />
mycket . Detta hände i oktober och rättegången var i slutet<br />
i november . Jag fick en rättegångstid och på tisdagen<br />
en vecka innan fick jag reda på vilken advokat jag fick<br />
och dagen efter fick jag veta att hon hade <strong>av</strong>sagt sig mitt<br />
fall och då skulle jag få en ny advokat… så på fredagen<br />
innan rättegången på tisdagen, ringde en advokat och sa<br />
att han hade fått fallet och undrade om jag kunde komma<br />
med en gång . Och han behövde papper på min sjukskrivning…<br />
för skadestånd allt skulle gå jättefort med det gick<br />
bra ändå men jag tyckte att det var lite dåligt .<br />
<strong>En</strong> annan kvinna <strong>berättar</strong>:<br />
Man var nervös för rättegången . Jag hade aldrig<br />
tidigare haft med polisen att göra . Att två dagar innan<br />
är liksom inte rätt, att liksom få en advokat och få förklarat<br />
för sig . Nu var det på tisdag klockan ett kom fem<br />
minuter innan… då var ju inte polisen inkopplad, efter<br />
utredningen hörde jag ju inte mer från dom .<br />
I Var det inget <strong>av</strong>slutande samtal?<br />
Nej, det skulle varit bra om de hade förklarat vad<br />
som kan hända sedan .<br />
Att vara tydlig med varför man gör (eller inte gör) vissa<br />
saker, och förklara på ett sätt som gör att kvinnan förstår<br />
är också en form <strong>av</strong> informationsgivning som är betydelsefull<br />
. <strong>En</strong> kvinna <strong>berättar</strong>:
Sen var det en annan sak till som jag tyckte var konstigt,<br />
de frågade om jag hade tänkt uppsöka läkare,<br />
och jag sa nej, för det hade jag inte tänkt, för jag går<br />
aldrig till läkare, och det krävs rätt mycket för jag ska<br />
gå till läkaren . Inte för att jag har ont någonstans och<br />
jag vet att jag blivit slagen på käften . Och nu förstår<br />
jag att det hade varit jättefina bevis om jag hade gått<br />
till läkarna .<br />
För att kvinnan ska få en bättre förståelse för brottsutredningen<br />
krävs information om utredningsprocessen,<br />
information om vilka rättigheter hon har och information<br />
om vad olika myndigheter kan vara behjälpliga med . Att<br />
ge information om varför polisen arbetar på ett visst sätt<br />
och varför de måste ställa vissa frågor till målsägande<br />
samt varför det ibland kan ta tid innan något besked om<br />
ärendet kan lämnas, gör att kvinnan får en bättre förståelse<br />
<strong>av</strong> brottsutredningen och polisens arbete .<br />
Kontakt med andra myndigheter<br />
Av intervjuerna framgår att livet påverkas på många olika<br />
plan när en kvinna utsätts för våld . Detta leder till att de<br />
behöver information för att komma i kontakt med ytterligare<br />
professioner och myndigheter för att kunna ordna<br />
upp sitt liv .<br />
Målsägandebiträde<br />
Kvinnan har rätt till ett målsägandebiträde som fungerar<br />
som ett juridiskt stöd under förundersökningen och i<br />
rättsprocessen . Av intervjuerna framgår att målsägandebiträdets<br />
funktion och roll skiftar . Biträdet kan ha en tät<br />
och stödjande kontakt med klienten .<br />
Jag älskar min advokat . Hon är den bästa som finns .<br />
Hon är nästan som en vän . Hon är en otroligt stark<br />
kvinna som gett mig styrka . <strong>En</strong> kanonadvokat .<br />
Det finns också <strong>kvinnor</strong> som har upplevt kontakten med<br />
målsägandebiträdet som distanserad och ifrågasättande .<br />
Så det var väldigt väldigt jobbigt . Och speciellt med<br />
den förbaskade advokaten (målsägandebiträdet) .<br />
Det var så fräcka frågor . Jag hade inte träffat någon<br />
advokat innan .<br />
Andra har upplevt att de har haft svårt att få kontakt<br />
med målsägandebiträdet och att rollen och funktionen är<br />
oklar .<br />
Hon har för mycket att göra, jag har bara träffat henne<br />
ett par gånger, samtidigt säger alla att det får du fråga<br />
ditt målsägandebiträde om . Jag vet inte vad man kan<br />
förvänta sig . . . jag får aldrig tag i henne hon är alltid<br />
upptagen . Det är väldigt oreglerat om hur de ska jobba .<br />
Vad man kan förvänta sig … jag ville veta… jag vill<br />
inte störa henne i onödan … vad jag kan förvänta mig?<br />
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
Sjukvården<br />
Kvinnor som är utsatta för våld kommer ofta i kontakt<br />
med sjukvården på olika sätt och i olika faser . Ibland är<br />
skadorna så allvarliga att det krävs akutsjukvård . Vid<br />
andra tillfällen är behovet <strong>av</strong> vård mindre akut varför de<br />
vänder sig till sin vårdcentral . Det kan också finnas andra<br />
skäl till att ta kontakt med vårdcentralen, exempelvis för<br />
att få ett sjukintyg .<br />
Jag var tvungen att få ett sjukintyg för jag mådde inte<br />
bra psykiskt . Där har jag haft lite problem med den<br />
ena manliga läkaren som jag pratade med, först så<br />
sjukskrev han mig och det var inga problem, när jag<br />
kommer tillbaka för att fortsätta att sjukskriva mig,<br />
för att detta har tagit lång tid … det gör en sån här<br />
grej… då tyckte han att jag lika väl kunde börja jobba,<br />
varför kände jag så här och jag fick… jag börja smått<br />
bråka där . Jag försöker boka tid hos en annan läkare .<br />
Sjukvården kan också stödja <strong>kvinnor</strong> i att anmäla<br />
Min doktor där, han sa, du gör som du vill, jag har<br />
gjort vad jag kan för dig, men jag tycker du ska ringa<br />
polisen, sen kan jag inte bestämma över dina känslor,<br />
sa han, nä tänkte jag, det är ju att göra bort sig att inte<br />
ringa, klart man ska polisanmäla, så tänkte jag ju då,<br />
faktiskt, så jag ringde och polisanmälde honom .<br />
Arbetsförmedling och försäkringskassa<br />
<strong>En</strong> majoritet <strong>av</strong> de <strong>kvinnor</strong> som har besvarat enkäten är<br />
aktiva i arbetslivet eller utbildar sig . Av intervjuerna har<br />
det framkommit att åtskilliga <strong>av</strong> de som arbetar ändå<br />
har tvingats byta arbete och till ett mindre kvalificerat<br />
eftersom de i den rådande situationen inte har klarat <strong>av</strong><br />
att utföra sina arbetsuppgifter . De har känt att våldet<br />
har traumatiserat dem, att beslutet att anmäla, brottsutredningen<br />
och det rättsliga efterspelet upptar hela<br />
deras tillvaro . Bland de intervjuade <strong>kvinnor</strong>na finns det<br />
chefer som inte har orkat axla sina ledande roller, och har<br />
därför blivit utbytta . Vissa har fått besked om att de inte<br />
längre är önskvärda och arbetsgivaren har erbjudit sig att<br />
köpa ut dem . Andra har blivit uppsagda i samband med<br />
omorganisationer eller blivit uppsagda på olika grunder<br />
med varierande motiveringar . Åtskilliga <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na har<br />
arbetat med människor som de har gett omsorg, utbildat<br />
eller väglett på olika sätt varför relationen till kunden/klienten/patienten/eleven<br />
är viktig . Det relationella inslaget i<br />
deras arbete kan göra det både svårt att bibehålla arbetet<br />
men också att få ett motsvarande arbete .<br />
Jag har inte fått behålla jobbet för de var så oroliga<br />
att om han skulle släppas så att han skulle börja om<br />
från början . Nu när jag sökte jobb så ringde jag och<br />
pratade med dom och då sa min verksamhetschef rakt<br />
ut, tyvärr andra klienter har fått höra vad som har hänt<br />
och hör dom ditt namn så då kommer de nog att backa .<br />
Det var lite svårt sen mycket… det här jag var på en<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 49
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
anställningsintervju och de frågade varför jag har varit<br />
sjukskriven i så många månader så jag måste ju säga<br />
sanningen så jag sa att jag blev grovt misshandlad <strong>av</strong><br />
min före detta sambo så jag var tvungen att sjukskriva<br />
mig <strong>av</strong> både fysiska och psykiska skäl och skador och<br />
plötsligt så ville de inte ha mig där så det blev mycket…<br />
I dag ligger ansvaret för att hålla kontakt med arbetsförmedling<br />
och framtida potentiella arbetsgivare på kvinnan .<br />
Kr<strong>av</strong>et på att aktivt söka arbete är inte synkroniserat med<br />
rättsväsendets handläggning varför situationen kan upplevas<br />
som kr<strong>av</strong>fylld och otillfredsställande <strong>av</strong> vissa <strong>kvinnor</strong> .<br />
Jag hade precis börjat jobba i Danmark, och trodde<br />
inte jag skulle behöva säga något om mitt före detta liv<br />
där om vad som hade skett, då fick jag ju berätta för<br />
min nye chef, för jag var tvungen att gå på rättegång .<br />
Bland de intervjuade <strong>kvinnor</strong>na finns det dock enstaka<br />
personer som har mött förståelse för situationen och har<br />
därigenom fått individanpassade kr<strong>av</strong> på att söka arbete .<br />
Nej, men sen så jag gick på A-kassa men det var ju inte<br />
tillräckligt för jag hade bara en deltids A-kassa så jag<br />
gick till socialen för att täcka upp och den handläggaren<br />
på ekonomienheten hon var kanon för hon sa det att<br />
jag tänker inte sätta dig till och vara tvungen att söka<br />
jobb nu utan du tar den tid du behöver när du vill så<br />
säger du till mig och nu har jag sagt till nu känner jag<br />
mig helt OK för att fortsätta men då har hon… ändå<br />
har informerat alla där nere och dom vet om min situation<br />
och det ska inte finnas press på henne så jag kan<br />
ta det lilla lugn jag behöver … jag behöver inte söka<br />
typ 20 per månad utan det räcker med ett par stycken .<br />
Dom vet om det . Det känns jätteskönt .<br />
Flera <strong>kvinnor</strong> efterfrågar en samverkan med arbetsförmedlingen<br />
och försäkringskassan inom ramen för <strong>projekt</strong><br />
<strong>Karin</strong> så att hänsyn kan tas till deras faktiska arbetsförmåga<br />
.<br />
Att inte arbetsförmedlingen och försäkringskassan<br />
är inkopplade i kvinnofrids<strong>projekt</strong>et är fruktansvärt<br />
tycker jag . Jag blev uppringd <strong>av</strong> en handläggare som<br />
är en kartläggare (en person som hade till uppgift att<br />
kartlägga hennes liv) när jag hade vart sjukskriven i tre<br />
dagar på halvtid och jag bara vrålade i telefonen .<br />
Behovet <strong>av</strong> en samverkan mellan försäkringskassa och<br />
arbetsförmedling föreligger också <strong>av</strong> andra skäl . Exempelvis<br />
har vi mött <strong>kvinnor</strong> som är deprimerade men inte<br />
sjukskrivna och därför står till arbetsmarknadens förfogande<br />
men deras arbetsförmåga kan diskuteras .<br />
… just nu tänker jag mycket på att jag måste försöka<br />
sluta tänka på honom så mycket för att klara… för att<br />
50 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
inte ha det så jobbigt ekonomiskt måste jag se till att<br />
hitta ett jobb… men det är inte lätt . Jag försöker… har<br />
svårt att titta för långt . Jag försöker liksom… Jag har<br />
varit lite deprimerad men det känns bättre nu än för<br />
en månads sedan faktiskt… men jag kan inte titta för<br />
långt fram .<br />
Kontakter med kriminalvård<br />
Kvinnan kan också komma i kontakt med kriminalvården<br />
och företag som ger behandling mot aggressioner och<br />
missbruk om mannen har döms till vård .<br />
Ett program heter IDAP, Integrated Domestic Abuse<br />
Programme . Det är ett program som Kriminalvården ger<br />
för att behandla män som utövar våld i nära relationer .<br />
Anhöriga deltar också i programmet . Flera <strong>kvinnor</strong><br />
uttrycker en besvikelse över IDAP eftersom de som anhöriga<br />
inte har känt sig inkluderade i programmet .<br />
Det står i IDAP att det även finns anhörigvård . Jag har<br />
blivit uppringd en gång <strong>av</strong> en kvinna som intervjuade<br />
mig några minuter . Hon sa att hon ska bli min kontaktperson<br />
. Det är 4 månader sedan, sen har jag inte hört<br />
något . Så jag har inte fått någon hjälp överhuvudtaget .<br />
Jag vet att det ska finnas någon hjälp här i Malmö på<br />
frivården, men det är ingen som har, det är väl klart<br />
man får söka hjälpen, men jag tycker ändå att det<br />
borde komma lite per automatik . Man vet ju inte vad<br />
det är man ska söka, eller var man ska söka .<br />
Kvinnorna kan också komma i kontakt med olika<br />
behandlingshem . Behandlingen innefattar även anhöriga .<br />
Jag har anmält mig och ska faktiskt gå nu i december .<br />
Jag ringde och pratade med (behandlingshemmet) .<br />
Det var någon som sa till mig att jag ska lära mig att<br />
se och höra andra människor berätta så att jag inte går<br />
in i ett sådant förhållande igen . För att dom kan dölja<br />
det väl . Jag sa att det är på ett villkor och det är att jag<br />
inte behöver göra det tillsammans med honom . Dom<br />
(männen) har sån makt över en och jag är hellre tyst<br />
då . Dom formulerar om det så att det blir… och sen<br />
ska man ju gå på ett års efterbehandling efter det .<br />
Familjerätt och tingsrätt<br />
I samband med våld i nära relationer är det inte ovanligt<br />
att frågor om gemensamma barns vårdnad, boende och<br />
umgänge aktualiseras . Om parterna kommer överens om<br />
hur de ska ordna det för barnen efter en separation eller<br />
skilsmässa kan de kontakta familjerätten för att skriva ett<br />
samarbets<strong>av</strong>tal . Om parterna inte är överens kan parterna<br />
vända sig till domstol för att få frågan prövad .<br />
Vårdnaden, vi håller på att gå igenom det just nu . Men<br />
han har redan medgett att jag ska få ensam vårdnad om<br />
barnen . Skilsmässa och allting går igenom nu . Så fort<br />
som möjligt för han har precis blivit dömd till xx år .
Ytterligare en kontakt kan aktualiseras i samband med<br />
en skilsmässa . För att genomföra bodelningen kan en<br />
bodelningsförrättare anlitas .<br />
Det är helt otroligt . Jag ville ha hjälp med att göra en<br />
bodelning . Hade jag fått det hade jag sluppit många<br />
bekymmer . Det har medfört många kostnader . Vi bor i<br />
hus, det går inte att sälja, det är jättesvårt att sälja hus<br />
nu . Istället läggs ränta på ränta på ränta för att man<br />
inte kan betala . <strong>En</strong> soppa .<br />
Hyresvärdar<br />
Kvinnorna behöver vanligtvis också ha kontakt med olika<br />
hyresvärdar . Separationen från mannen gör att paret<br />
behöver ytterligare en bostad vilket kan vara svårt att<br />
hitta i städer med bostadsbrist .<br />
… jag var igång och pratade med dom för att få en<br />
lägenhet för jag bodde hos min mamma och pappa .<br />
För jag ville inte sätta min fot i den lägenheten som vi<br />
hade bott i … eftersom man har gått igenom en sån här<br />
Figur 2 Kvinnans behov <strong>av</strong> myndighetskontakter.<br />
Figur 2 Kvinnans behov <strong>av</strong> myndighetskontakter<br />
Analys<br />
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
grej är det en sån känslomässig situation… allt spelas<br />
upp igen . Du kan inte leva i den miljön igen . Och vi fick<br />
ingen hjälp de sa bara att de hade inga lägenheter och<br />
kriscentrum sa att de hade vissa kontakter men det var<br />
inget som hjälpte där .<br />
Kontakterna med hyresvärdar kan upplevas både som<br />
energi- och tidskrävande .<br />
Jag har bott först hos min storasyster sen hos min<br />
mamma och pappa en bra tid tills jag fick en lägenhet<br />
och då var det min allra äldsta syrra som satt och<br />
ringde dagligen från sitt jobb för att hitta en lägenhet<br />
till mig för det var ingen annan som hjälpte mig . Det<br />
kan jag säga … det är inte mycket stöd för dom <strong>kvinnor</strong>na<br />
som går igenom en sån här sak .<br />
<strong>Våldsutsatta</strong> <strong>kvinnor</strong>s behov <strong>av</strong> kontakter med olika<br />
myndigheter och aktörer är omfattande och har på ett<br />
förtjänstfullt sätt illustrerats <strong>av</strong> nedanstående bild som<br />
har ritats <strong>av</strong> Helen Elmqvist, socialtjänsten i Hässleholm .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 51<br />
Sammantaget visar resultaten från våra undersökningar där vikten <strong>av</strong> att<br />
lämna rätt information, vid rätt tillfälle och på ett sätt som är
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
sig däremot endast till en generell skyldighet att samverka kring strategiska<br />
Sammantaget visar resultaten från våra undersökningar<br />
vikten <strong>av</strong> att lämna rätt information, vid rätt tillfälle och<br />
på ett sätt som är målgruppsanpassat . Den lagstadgade<br />
informationsöverföringen till brottsoffer fungerar ibland<br />
men inte alltid . Skälen till att den brister är flera . Ett skäl<br />
är att kvinnan inte har förmåga att tillgodogöra sig informationen<br />
i de situationer och på det sätt som den lämnas .<br />
Ett annat skäl är att informationsöverföringen brister<br />
både inom myndigheten, men också mellan myndigheterna<br />
. Ytterligare ett skäl är att det saknas en skyldighet<br />
att lämna information om sådant som kvinnan anser<br />
vara viktigt, exempelvis hur brottsutredningen fortlöper .<br />
Bristen på information kan i vissa fall skapa situationer<br />
som bidrar till att kvinnan upplever att hon inte kan<br />
tillgodose sitt skyddsbehov . Ett annat resultat är att våld i<br />
nära relationer utlöser ett behov <strong>av</strong> kontakt med ett stort<br />
antal myndigheter och aktörer och att det är svårt för<br />
<strong>kvinnor</strong>na att hantera alla dessa kontakter . Sammantaget<br />
indikerar resultaten att en målgruppsanpassad informationsstrategi<br />
behöver utvecklas .<br />
samverkan<br />
<strong>En</strong> kvinna som utsätts för våld i sitt hem <strong>av</strong> en person<br />
som säger sig älska eller har älskat henne befinner sig i en<br />
utsatt och sårbar situation . För att samhället ska kunna<br />
hjälpa och stödja henne krävs utöver effektiv lagstiftning<br />
och tillräckligt med komptent personal också en fysisk<br />
miljö med lokaler och teknisk utrustning som skapar<br />
goda förutsättningar för kvinnan att själv bidra till<br />
brottsutredningen . Det viktigaste bidraget hon kan ge är<br />
en fri berättelse om det våld hon utsatts för . Lokalen bör<br />
därför vara utformad så att den främjar hennes behov för<br />
att kunna medverka och kommunicera . Både de enskilda<br />
<strong>kvinnor</strong>nas behov och förutsättningar för att kunna<br />
medverka skiljer sig åt . <strong>En</strong> arbetsmetod som används<br />
<strong>av</strong> myndigheter i arbetet med brottsoffer är samverkan .<br />
Vanligtvis samverkar myndigheter kring ett uppdrag eller<br />
en uppgift men i <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> har fokus för samverkan<br />
ändrats och riktas istället mot individen och hennes<br />
förutsättningar och behov för att kunna delta i brottsutredningen<br />
.<br />
Samverkan är inte lätt . Tidigare <strong>utvärdering</strong>ar <strong>av</strong> samverkans<strong>projekt</strong><br />
har visat att det finns vissa faktorer som<br />
kan bidra till att de blir framgångsrika . <strong>En</strong> sådan faktor<br />
är att de samverkande myndigheterna har en skyldighet<br />
eller ett uppdrag att samverka . Åliggandet att samverka<br />
kan dock vara olika långtgående . De myndigheter som<br />
medverkar i <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> har olika långtgående skyldigheter<br />
att samverka . Socialtjänsten och polisen har en<br />
lagstadgad skyldighet att samverka eller samarbeta med<br />
varandra i arbetet med brottsoffer . Hälso- och sjukvårdens<br />
skyldighet till att samverka sträcker sig däremot<br />
endast till en generell skyldighet att samverka kring strategiska<br />
frågor . Åklagarmyndigheten har till skillnad från<br />
52 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
frågor. Åklagarmyndigheten har tillskillnad från de övriga myndigheterna inte<br />
någon specifik skyldighet att samverka eller samarbeta alls. I <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>s<br />
verksamhet är polisens och socialtjänstens roller centrala, vilket kan förklaras<br />
de övriga myndigheterna inte någon specifik skyldighet<br />
att samverka eller samarbeta . I <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>s verksamhet<br />
är polisens och socialtjänstens roller centrala, vilket<br />
kan förklaras <strong>av</strong> att deras skyldighet att samverka sträcker<br />
sig längst och att de har en snarlik skyldighet att samverka<br />
. De har exempelvis, till uppgift att verka för social<br />
trygghet, samhällsgemenskap samt att främja välfärd .<br />
Deras verksamheter ska också ha sin grund i lokalsamhället<br />
. I deras uppdrag ingår dessutom att arbeta med<br />
brottsofferproblematiken . Därutöver ska deras respektive<br />
verksamhet bedrivas utifrån och präglas <strong>av</strong> ett helhetsperspektiv<br />
på individen204 . Respektive myndighets skyldighet<br />
att samverka påverkar rollfördelningen i <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> .<br />
Samverkan i <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> kan illustreras genom nedanstående<br />
modell .<br />
<strong>av</strong> att deras skyldighet att samverka sträcker sig längst och att de har en<br />
snarlik skyldighet att samverka. De har exempelvis, till uppgift att verka för<br />
social trygghet, samhällsgemenskap samt att främja välfärd. Deras<br />
verksamheter ska också ha sin grund i lokalsamhället. I deras uppdrag ingår<br />
också att arbeta med brottsofferproblematiken. Därutöver ska deras<br />
respektive verksamhet bedrivas utifrån och präglas <strong>av</strong> ett helhetsperspektiv<br />
på individen 207 . Respektive myndighets skyldighet till att samverka påverkar<br />
rollfördelningen i <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>. Polisens och socialtjänstens roller är centrala.<br />
Samverkan i <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> kan illustreras genomnedanstående modell.<br />
207<br />
Se Rikspolisstyrelsen 2001:1.<br />
Figur 3 Projektledningens syn på myndighetssamverkan<br />
Skyldigheten att samverka påverkar också hur samverkan<br />
gestaltar sig i praktiken . Det innebär att den styrs <strong>av</strong> i vilken<br />
omfattning respektive myndighet har en skyldighet att<br />
arbeta för att nå det gemensamt uppsatta målet . Det finns<br />
skäl till att diskutera vilka förutsättningar och i vilken<br />
omfattning de samverkande myndigheterna är verksamma<br />
på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> . Exempelvis genomför rättsmedicinska<br />
<strong>av</strong>delningen och hälso- och sjukvården inte regelmässigt<br />
sina undersökningar i <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>s lokaler . Detta medför<br />
att <strong>kvinnor</strong>na måste transporteras till sjukvårdsinrättningar<br />
för undersökning och behandling .<br />
Jag blev ju … i samband med förhören fick jag komma<br />
till rättsmedicinen i Lund . Jag har ju som sagt en hel<br />
del ärr på min kropp dessutom hade jag fått mycket<br />
slag i mitt underliv så dom skickade mig via förhören<br />
… så jag har varit hos gynekologen också .<br />
204 Se Rikspolisstyrelsen 2001:1 .<br />
142
Utifrån kvinnans perspektiv innebär det att <strong>projekt</strong><br />
<strong>Karin</strong>s målsättning, att samla samtliga resurser och kompetenser<br />
under ett tak, inte uppfylls .<br />
Tidigare forskning visar att samlokalisering är en<br />
faktor som främjar samverkan . Ett resultat som även<br />
får stöd i denna <strong>utvärdering</strong> . Samlokaliseringen <strong>av</strong> polis<br />
och socialtjänst har bidragit till att deras samverkan har<br />
fördjupats . Den dagliga samverkan mellan polis och<br />
socialtjänst har resulterat i att <strong>kvinnor</strong> som anmält våld i<br />
nära relationer, alltid blir kontaktade <strong>av</strong> Kriscentrum för<br />
<strong>kvinnor</strong> och erbjuds skydd och psykosocialt stöd . Stödet<br />
är friviligt och är ett erbjudande som kvarstår även om<br />
kvinnan initialt tackar nej . Även polis och åklagare har<br />
dagliga planeringsmöten i <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>s lokaler .<br />
Samlokaliseringen har bidragit till att myndigheternas<br />
arbetsmetoder har förändrats och förstärkt samverkan<br />
kring den våldsutsatta kvinnan . Den kan sägas ha bidragit<br />
till att skapa ett, för vissa myndigheter dagligt och för<br />
Figur 4 Arbetsprocessen på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong><br />
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
andra mindre frekvent men regelbundet, forum för faceto-face<br />
interaktion mellan myndigheternas personal . Det<br />
kan ta sig olika uttryck . Interaktionen kan vara formell<br />
genom planeringsmöten, men också informell, i lunchrummet<br />
över en kopp kaffe .<br />
Samverkan förutsätter att respektive myndighets<br />
regelverk är kompatibla . Den ursprungliga organiseringen<br />
<strong>av</strong> verksamheten på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> innebar att ett dagligt<br />
gemensamt planeringsmöte hölls mellan åklagare, polis<br />
och socialtjänst . Detta har ändrats till två separata<br />
dagliga planeringsmöten . Ett mellan åklagare och polis<br />
och ett mellan polis och socialtjänst . <strong>En</strong>ligt uppgift är<br />
skälet till förändringen att myndigheterna lyder under<br />
oförenliga sekretessbestämmelser och en insikt om att<br />
samverkan kan bidra till etiska problem <strong>av</strong>seende den<br />
misstänkte gärningsmannens integritet . I praktiken ser<br />
arbets processen på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> ut enligt nedanstående<br />
modell .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 53
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
Tolkningen <strong>av</strong> sekretessbestämmelserna har också aktualiserats<br />
i fråga om möjligheten för myndigheterna att<br />
utbyta handlingar . Numera får socialtjänsten kopior på<br />
alla anmälningar om våld i nära relationer som upprättas<br />
<strong>av</strong> polisen . De fungerar som ett underlag för socialtjänsten<br />
när de kontaktar de våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>na och erbjuder<br />
dem psykosocialt stöd . Vid en jämförelse med den ordinarie<br />
verksamheten på Kriscentrum för <strong>kvinnor</strong> är detta ett nytt<br />
arbetssätt som kräver en annan metodik . Därigenom kan<br />
samverkan på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> säga ha bidragit till en utveckling<br />
<strong>av</strong> Kvinnokriscentrums arbetsmetod . Betydelsen <strong>av</strong> och<br />
mervärdet <strong>av</strong> samverkan mellan myndigheterna och den nya<br />
arbetsmetoden har lyfts fram <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na i intervjuerna .<br />
Det har varit jättebra . Jag har fått väldigt mycket<br />
stöttning och backning hela tiden . Det har inte varit en<br />
lucka någonstans .<br />
Betydelsen <strong>av</strong> samverkan påvisas också <strong>av</strong> att åtskilliga <strong>kvinnor</strong><br />
vittnar om att de inte orkar ta några kontakter själva .<br />
Dom (Polisen) frågade om jag ville ha kontakt med<br />
kriscentrum och då sa jag Ja och blev uppringd . Jag<br />
blev uppringd jävligt snabbt… jag tror att det var dagen<br />
efter eller två dagar efter och då hade hon ett återbud<br />
så jag fick komma samma dag . Man kan ringa kriscentrum<br />
och det tycker jag är jättebra . Jag hade inte ringt<br />
själv så det var skönt att hon ringde och frågade om jag<br />
ville prata… Att bara få prata lite om det . I och med<br />
att jag tycker att var jättejobbigt att anmäla och att<br />
jag tyckte att det var jättejobbigt att det inte har hänt<br />
någonting . Bara att kunna få svar på alla frågor . Vi sa<br />
hejdå innan sommaren men nu när det blir rättegång<br />
vill jag ha kontakt igen . Det har varit jättebra och det<br />
var bra att hon ringde upp . Jag fick ett kort om någon<br />
brottsoffer grej… vad skulle jag ringa upp och säga?<br />
Jag har blivit slagen <strong>av</strong> min f .d . sambo . Det var jätteskönt<br />
att de ringde upp från kriscentrum .<br />
<strong>En</strong> arbetsmetod som innebär att samhälleliga stödfunktioner<br />
som exempelvis Kvinnokriscentrum, tar initiativet<br />
och inleder kontakten, torde därför vara en bra metod för<br />
att ge psykosocialt stöd inte bara till våldsutsatta <strong>kvinnor</strong><br />
utan alla brottsoffer . <strong>En</strong> kvinna som inte har utretts<br />
på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> beskriver att hon kände sig ensam och<br />
utelämnad efter polisens akuta insats .<br />
Det var ju så klart väldigt jobbigt att bli lämnad ensam<br />
utan att få någon som helst sorts hjälp, det var upp till<br />
mig i fall jag skulle ringa till någon kriscentrum för<br />
<strong>kvinnor</strong> eller nåt sånt .<br />
Samverkan är emellertid inte enkelt och tar tid att<br />
implementera . Det är inte ovanligt att konflikter <strong>av</strong> olika<br />
slag uppstår även om myndigheterna har ambitionen att<br />
samarbeta . Dessa konflikter kan ta sig olika uttryck och<br />
54 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
ha olika bakomliggande orsaker . Ibland får även de våldsutsatta<br />
<strong>kvinnor</strong>na ta del <strong>av</strong> dem .<br />
Det verkar ju inte vara så bra eftersom de snackar skit om<br />
varandra . Polisen snackar skit om kriscentrum och när<br />
jag sa det sa hon att det är lite svårt med kontakten . Att<br />
de skulle jobba mer på det . Kontakten mellan dom verkar<br />
ju inte vara helt hundra . De verkar inte vara så positivt<br />
inställda till varandra heller eller några är inte det .<br />
Citatet ger anledning att diskutera målet med <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> .<br />
Så som de beskrivs är målsättningen ”att ge våldsutsatta<br />
<strong>kvinnor</strong> bästa möjliga förutsättningar att bidra till att samhället<br />
kan vidta effektiva och hjälpande åtgärder” . Formuleringen<br />
kan tolkas som om att målsättningen dels är att skapa<br />
bättre förutsättningar för rättsprocessen, dels att hjälpa<br />
kvinnan att komma vidare i livet eller en kombination <strong>av</strong><br />
dem . Ovanstående citat indikerar att de båda målen skapar<br />
en spänning mellan olika myndighetsföreträdare på samma<br />
sätt som de gjorde i försöksverksamheten med Barnahus 205 ,<br />
och ger upphov till konflikter om verksamhetens mål och<br />
syfte . Är det att utreda brott eller att ge psykosocialt stöd?<br />
Den otydliga rollfördelningen mellan polis och åklagare är<br />
också en potentiell grogrund för konflikter . Åklagarmyndigheten<br />
kan genomföra en förundersökning på egen hand men<br />
har också en rätt att begära biträde <strong>av</strong> polismyndigheten,<br />
samtidigt har polisen inte någon ovillkorlig skyldighet att<br />
ställa utredningsresurser till åklagarens förfogande . Polisen<br />
kan också fungera som förundersökningsledare då undersökningen<br />
är <strong>av</strong> enkel beskaffenhet . Åklagare ska emellertid<br />
leda förundersökningar som rör brott som innefattar våld<br />
eller hot om våld mot närstående eller tidigare närstående<br />
personer . Otydligheten förstärks <strong>av</strong> att ansvaret för att<br />
leda en förundersökning kan växla mellan myndigheterna .<br />
Åklagarmyndigheten ska exempelvis gå in och ta över förundersökningen<br />
när det krävs en åtgärd <strong>av</strong> domstol såsom<br />
förordnande <strong>av</strong> målsägandebiträde eller ansökan om besöksförbud<br />
men ska därefter återföra ledningen <strong>av</strong> förundersökningen<br />
till polismyndigheten . Den oklara rollfördelningen<br />
kan också leda till att samplaneringen mellan myndigheterna<br />
inte fungerar optimalt .<br />
Kvinnorna är emellertid positivt inställda till myndighetssamverkan<br />
. I intervjuerna har det framkommit att<br />
<strong>kvinnor</strong>na anser att samverkan bör utvidgas och inkludera<br />
ytterligare myndigheter såsom arbetsförmedling 206 och<br />
försäkringskassa .<br />
Att inte arbetsförmedlingen och försäkringskassan är<br />
inkopplade i kvinnofrids<strong>projekt</strong>et är fruktansvärt tycker<br />
jag .<br />
205 Åström, Karsten & Rejmer, Annika (2008) . ”Det blir nog bättre för barnen-”:<br />
slutrapport i <strong>utvärdering</strong>en <strong>av</strong> nationell försöksverksamhet med barnahus<br />
2006–2007 .<br />
206 Försäkringskassan har ett kr<strong>av</strong> på sig att samverkan i förordning (2000:628)<br />
om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten .
Det innebär således att <strong>kvinnor</strong>nas tolkning sträcker sig<br />
längre än till utredning och handläggning <strong>av</strong> brott och det<br />
psykosociala stöd som erbjuds idag . Resultatet indikerar<br />
med andra ord att samverkan med utgångspunkt i<br />
individen och hennes behov inte ännu är i det fokus som<br />
ambitionen med <strong>projekt</strong>et förespeglar .<br />
<strong>En</strong> samlokaliserad samverkan på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> har således<br />
bidragit till både en formell och informell face-to-face<br />
interaktion mellan olika myndigheters personal, vilket<br />
har bidragit till en verksamhetsutveckling .<br />
Samverkan mellan polis och socialtjänst på <strong>projekt</strong><br />
<strong>Karin</strong> har uppskattats <strong>av</strong> de våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> som<br />
intervjuats eftersom den medför att socialtjänsten aktivt<br />
söker upp <strong>kvinnor</strong> som anmält våld i nära relationer och<br />
erbjuder krisstöd .<br />
Myndighetssamverkan på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> kan med<br />
fördel vidareutvecklas . Grundläggande är att de samverkande<br />
myndigheterna jobbar mot ett gemensamt<br />
mål . Samverkan förutsätter dessutom en tydlig struktur<br />
och organisation varför ett klarläggande <strong>av</strong> respektive<br />
myndighets skyldighet att samverka och medverka i <strong>projekt</strong><br />
<strong>Karin</strong> bör göras . Dessutom bör eventuella frivilliga<br />
åtagande som faller utanför myndigheternas skyldigheter<br />
att samverka i <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> klargöras . Detta för att reda<br />
ut vad de samverkande myndigheterna kan förvänta sig<br />
<strong>av</strong> varandra i det praktiska arbetet med våldsutsatta <strong>kvinnor</strong><br />
. Ett klargörande <strong>av</strong> funktions- och rollfördelningen<br />
mellan polis och åklagare skulle därutöver kunna bidra<br />
till ett förtydligande <strong>av</strong> arbetsprocessen .<br />
lokaler<br />
Majoriteten <strong>av</strong> de <strong>kvinnor</strong> som har medverkat i studiens<br />
empiriska undersökningar, har sagt att miljön är viktig<br />
och har exempelvis beskrivit den nya lokalen på <strong>projekt</strong><br />
<strong>Karin</strong> i termer <strong>av</strong>; fin, <strong>av</strong>slappnande, familjär, inte så polisiär,<br />
trygg och välkomnande, men det fanns även <strong>kvinnor</strong>,<br />
särskilt nya svenskar, som tittade oförstående på oss och<br />
ställde sig frågande till vad lokalerna skulle ha för betydelse<br />
i sammanhanget .<br />
På <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>s hemsida, skriver man att: På <strong>Karin</strong><br />
ska <strong>kvinnor</strong>na efter att ha gjort en polisanmälan mötas <strong>av</strong><br />
en trygg, hemlik miljö som utformats kring deras behov,<br />
men vilka är då <strong>kvinnor</strong>nas behov? Vad är det <strong>kvinnor</strong>na<br />
behöver? I vår <strong>utvärdering</strong>, har vi genom intervjuer och<br />
enkäter uppmanat <strong>kvinnor</strong>na att berätta om sina behov,<br />
förväntningar och vad de upplever sig sakna i samband<br />
med att de blivit utsatta för våld . För att få en bild <strong>av</strong> hur<br />
<strong>kvinnor</strong>na upplever lokalerna och vilken betydelse de tillmäter<br />
den fysiska miljön, har vi bett <strong>kvinnor</strong>na beskriva<br />
den miljö där kontakten med polisen ägde rum, vilket för<br />
majoriteten <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na i vår studie, skedde i de gamla<br />
lokalerna i den ordinarie verksamheten och således inte<br />
på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> . Däremot har ett flertal <strong>kvinnor</strong> gått på<br />
<strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> för krissamtal . Våra intervjuer har skett i<br />
de nya lokalerna varför <strong>kvinnor</strong> som varken utretts eller<br />
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
fått psykosocialt stöd på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> ändå har kunnat<br />
referera till lokalen . Om vi ser till det mer övergripande<br />
syftet att kartlägga <strong>kvinnor</strong>nas behov, så kan frågor om<br />
miljö och lokalers utformning och funktion, i en första<br />
anblick te sig något perifera . I vår diskussion om den<br />
fysiska miljöns betydelse utifrån <strong>kvinnor</strong>nas perspektiv,<br />
har vi med utgångspunkt i deras berättelser, valt att sätta<br />
in miljön och lokalerna i en större kontext . Vi diskuterade<br />
inte design, utan den fysiska miljön har snarast<br />
refererats till som en plats, en kuliss där en väldigt specifik<br />
dramaturgi ska utspela sig, såsom förhör i samband med<br />
brottsutredning, (gynekologisk) läkarundersökning och<br />
psykosocialt stöd i en för kvinnan väldigt turbulent och<br />
sårbar situation .<br />
För arkitekten, har givetvis färger, textilier, material<br />
och inredning haft betydelse . Hon har haft en tanke<br />
bakom varje penseldrag i sitt skapande . På <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>s<br />
hemsida finner vi en redogörelse för arkitektens tankar<br />
om arbetet med lokalerna på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> .<br />
Det lila rummet står för andlighet, beskydd och medial<br />
kommunikation . Färgen ger ett inre lugn, healar och<br />
driver bort missunnsamhet och svartsjuka . Det gröna<br />
rummet är beskrivet tidigare . Som bas finns det vita<br />
som är renhetens, glädjens och oskuldens färg . Den får<br />
oss att känna oss <strong>av</strong>svalkade och friska .<br />
Om vi låter miljön stanna vid ett reportage i en inredningstidning,<br />
mister vi dock stringensen i de berättelser<br />
som <strong>kvinnor</strong>na har återberättat, där fokus till stor del<br />
vilar på vikten <strong>av</strong> ett gott bemötande . Vi skulle även förlora<br />
den kontext varifrån <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> vuxit fram .<br />
Det är viktigt att se <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> och skapandet <strong>av</strong> en<br />
fysisk miljö, särskilt anpassad för brottsutredning <strong>av</strong> våld<br />
och andra övergrepp mot <strong>kvinnor</strong>, som en vidareutveckling<br />
<strong>av</strong> kvinnofridsprogrammet i Malmö . Det arbetades<br />
fram i början <strong>av</strong> 1990-talet, som ett svar på samhällets<br />
bristande förmåga att se och bemöta våldsutsatta <strong>kvinnor</strong><br />
och barn . Genom att rikta fokus mot samhällets ansvar<br />
att bekämpa alla former <strong>av</strong> våld mot <strong>kvinnor</strong> och barn,<br />
inledde man ett arbete med att samverka med andra myndigheter<br />
och organisationer som arbetar med våld i nära<br />
relationer . Idag, nästan 20 år senare är samverkan med<br />
andra aktörer för att förbättra situationen för våldsutsatta<br />
<strong>kvinnor</strong> och barn, en självklarhet och olika samverkansformer<br />
har institutionaliserats .<br />
Genom de erfarenheter som har gjorts och de kunskaper<br />
som erhållits under dessa år, har man formulerat nya<br />
frågor om hur man ska gå vidare för att ytterligare kunna<br />
förbättra situationen för våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> och barn,<br />
vilket nu har resulterat i att man vill utöka och förbättra<br />
samverkan, genom samlokalisering . Det är mot denna<br />
bakgrund som vi ska förstå satsningen på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong><br />
och den nya fysiska miljön som har skapats . Den fysiska<br />
miljön har utformats utifrån idén om samlokalisering som<br />
ett sätt att underlätta de kontakter med andra myndig-<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 55
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
heter som kvinnan kan behöva ta . Vidare har man riktat<br />
fokus på inredningen <strong>av</strong> lokalerna och målbilden har<br />
varit att skapa något annat, något nytt, med ledorden,<br />
trygghet, värme och hemmakänsla . Vidare har ny teknisk<br />
utrustning och andra hjälpmedel, särskilt anpassad för<br />
brottsutredning <strong>av</strong> våld och andra övergrepp mot <strong>kvinnor</strong>,<br />
varit en viktig del i utformandet <strong>av</strong> den fysiska miljön .<br />
Miljöns betydelse<br />
Såsom inledningsvis nämndes, har majoriteten <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na<br />
sagt att miljön har betydelse för hur man upplever<br />
situationen och mötet . Miljön är den fysiska kontext som<br />
ramar in ett sammanhang och påverkar våra sinnen och<br />
våra känslor . <strong>En</strong> rättssal är exempelvis alltid konstruerad<br />
på samma sätt, med viss rekvisita till hands . Åklagarsidan<br />
och försvaret sitter alltid på var sin sida om domarens<br />
och nämndemännens upphöjda plats i mitten <strong>av</strong> salen .<br />
<strong>En</strong> inte alltför <strong>av</strong>ancerad tolkning <strong>av</strong> denna fysiska miljös<br />
uppbyggnad, är att den upphöjda positionen i mitten,<br />
symboliserar att de som åtnjuter dessa platser också<br />
innehar makt . Samma fenomen finner vi för övrigt i<br />
äldre tiders skolor, där katedern vanligtvis var upphöjd<br />
liksom kyrkornas predikstol . På samma sätt som man kan<br />
skapa en fysisk miljö där det tydligt framgår vem som har<br />
tolkningsföreträdet (domaren, magistern, prästen) kan<br />
man också skapa fysiska miljöer där man vill uppnå det<br />
omvända, en plattform för samtal, mellan två jämbördiga<br />
parter, där aktörers eventuella tolkningsföreträde<br />
istället tonas ner . På <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> har man eftersträvat<br />
det sistnämnda, en miljö som ska kännas familjär och<br />
<strong>av</strong>slappnad . I diskussionen som följer ska vi redogöra för<br />
hur <strong>kvinnor</strong>na har beskrivit miljön och vilken betydelse<br />
de har tillmätt den fysiska miljön .<br />
Kvinnornas erfarenheter och tankar om de gamla<br />
lokalerna<br />
De <strong>kvinnor</strong> som har lämnat sin anmälan på de gamla<br />
lokalerna, har skiftande upplevelser <strong>av</strong> receptionen . Drygt<br />
hälften <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na upplever receptionen som trygg,<br />
funktionell, stor och ljus, medan den andra hälften menar<br />
att lokalen känns mörk och dyster . <strong>En</strong> reflektion är om<br />
det kan vara så att kvinnans känslostämning <strong>av</strong>speglas<br />
i hennes upplevelse <strong>av</strong> lokalen . I intervjuerna nyanseras<br />
och utvecklas uppfattningarna . <strong>En</strong> kvinna beskriver sin<br />
upplevelse <strong>av</strong> receptionen på Porslinsgatan så här;<br />
Men det är inte direkt ovälkomnande, själva entrén<br />
är väl, trevlig är väl att ta i, men ljus och luftig . Men<br />
ganska neutral, man känner sig inte direkt utpekad när<br />
man sitter där, man kan ju vänta på något annat . Det<br />
kändes inget speciellt direkt<br />
<strong>En</strong> annan kvinna som fick vänta länge på att få göra<br />
anmälan upplevde reception som negativ på grund <strong>av</strong><br />
att det varken fanns någon möjligt att köpa mat eller<br />
dryck (dryckesautomaten var trasig) . Åtskilliga kvin-<br />
56 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
nor har upplevt att de inte har kunnat bibehålla sin<br />
integritet eftersom andra personer, som väntar på att får<br />
göra anmälan, kan lyssna när de framför sitt ärende vid<br />
receptionsdisk .<br />
Den är ju bara stor och ekar och den känns inte alls<br />
privat . När man väl ska prata liksom…<br />
Men den allmänna receptionen kan också göra kvinnan<br />
anonym, som en i mängden . Om hon ska ansöka om pass<br />
eller om ska göra en polisanmälan om våld, kan ingen<br />
annan än hon själv veta .<br />
Vidare beskrev <strong>kvinnor</strong>na att de kunde uppleva kontakten<br />
med polisen som stressande .<br />
Alltså allt som handlar om polisen är stressande…<br />
Ungefär var femte kvinna som har deltagit i enkätundersökningen<br />
har endast förhörts i samband med anmälningsupptagningen<br />
. Kvinnor som har lämnat sin anmälan<br />
på polisstation har fått lämna sin berättelse i särskilda<br />
rum <strong>av</strong>sedda för målsägandeförhör som ligger i anslutning<br />
till receptionen . Deras upplevelse <strong>av</strong> rummet har i<br />
intervjuerna beskrivits som litet och klaustrofobiskt .<br />
Det var hemskt . Inga fönster . Jag sa INGA FÖNSTER<br />
HÄR! Hur andas du här? Det var för litet rummet .<br />
<strong>En</strong> annan kvinna tyckte att:<br />
Förhörsrummet var litet och inrett som i en deckare .<br />
Rummet upplevs också som kalt, stelt och väldigt strikt .<br />
Rummen för målsägandeförhör har inte upplevts som ett<br />
utrymme som inte bjuder in till samtal .<br />
Förhöret var så formellt… var bara ord efter en mall…<br />
egentligen är det ju inte… det är bara en rutin som ska<br />
gås igenom .<br />
Om ytterligare förhör har behövts har dessa hållits på<br />
polisstationen på Porslinsgatan i Malmö men i familjevåldsrotelns<br />
lokaler . I enkätundersökningen uppfattade<br />
hälften <strong>av</strong> de <strong>kvinnor</strong> som utretts i lokalerna som<br />
välkomnande, trygga, funktionella, små men ändå ljusa<br />
och familjära . I intervjuerna har upplevelsen och bilden<br />
<strong>av</strong> förhörsrummet nyanserats . Det finns <strong>kvinnor</strong> som har<br />
upplevt förhörsrummen som små och obekväma .<br />
De kunde väl vara lite komfortablare kan jag tycka, jag<br />
minns bara att det var väldigt pyttigt, och andra gången<br />
när jag hade blivit slagen i huvudet hade jag med mig<br />
mitt biträde, och då tyckte jag vi knappt fick plats i<br />
rummet när det var hon och kommissarien och jag .<br />
Kvinnan beskriver ett utrymme som varken kan anses<br />
vara utformat eller anpassat för ett längre samtal om
traumatiska upplevelser . Att förhörssituationen inte är en<br />
angenäm upplevelse framgår <strong>av</strong> flera <strong>kvinnor</strong>s berättelser .<br />
<strong>En</strong> kvinna beskrev sin upplevelse så här;<br />
Men jag blev kallad till förhör till polishuset och det var<br />
en väldigt kall miljö, förhörsrum och så . Och det var<br />
väldigt läskigt att bli förhörd .<br />
<strong>En</strong> annan kvinna upplevde förhörsrummet som ett kontorsrum<br />
anpassat för en rättslig utredning men g<strong>av</strong> också<br />
uttryck för att hon förväntade sig något mer .<br />
Det var som ett vanligt kontor men man vet att man<br />
kommer dit för en rättslig process … man förväntar sig<br />
att de ska ge mig något mer .<br />
Av kvinnans uttalande framgår att hon har fler förväntningar<br />
än att brottsutredningen ska utmynna i en rättslig<br />
process .<br />
förväntningar på den fysiska miljön<br />
I den genomförda enkätundersökningen har <strong>kvinnor</strong>na<br />
fått uppge hur de vill uppleva en lokal <strong>av</strong>sedd för att utreda<br />
brott . Av resultaten framgår att det är <strong>av</strong> stor betydelse<br />
för våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> att lokalen upplevs som trygg (90<br />
%) . De vill också känna sig välkomna (80 %) . Lokalerna<br />
bör också vara rena och trivsamma . Många <strong>kvinnor</strong> som<br />
utsätts för våld har barn varför det också är viktigt att<br />
lokalen är barnanpassad (75 – 80 %) . Hälften <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na<br />
tycker dessutom att det är viktigt att det finns möjlighet<br />
att köpa drycker och att det finns tidsfördriv både för<br />
vuxna och barn eftersom väntetiden kan bli lång .<br />
Projekt <strong>Karin</strong>s lokaler upplever <strong>kvinnor</strong>na på olika sätt .<br />
<strong>En</strong> kvinna berättade att;<br />
Man känner sig mera bekväm att det känns bättre att<br />
prata .<br />
Att man har satsat på att skapa en fysisk miljö skickar<br />
också signaler om hur prioriterat våld i nära relationer är<br />
och i vilken utsträckning kvinnans behov beaktas .<br />
<strong>En</strong> annan kvinna tyckte att;<br />
Ja, miljön är <strong>av</strong> stor betydelse och det är väldigt trevligt<br />
att någon bryr sig om <strong>kvinnor</strong> som är i liknande situation<br />
som jag .<br />
Ett flertal <strong>kvinnor</strong> som har deltagit i <strong>utvärdering</strong>en har<br />
anmält våld i nära relationer vid flera tillfällen och har<br />
därför både erfarenhet <strong>av</strong> brottsutredningar i polishusets<br />
lokaler och i <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>s lokaler<br />
Bland de <strong>kvinnor</strong> som har kunnat göra en jämförelse<br />
mellan de båda lokalerna, beskrivs lokalerna som väldigt<br />
olika . Lokalerna på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> upplevs som betydligt<br />
bättre, tryggare och vackrare .<br />
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
Att sitta i ett förhörsrum som polisstationen med kala<br />
väggar det är ju helt annorlunda än att sitta här och här<br />
känner man sig också trygg .<br />
I intervjuerna har också betydelsen <strong>av</strong> att det polisiära<br />
tonas ned i <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> lyfts fram som betydelsefullt för<br />
upplevelsen <strong>av</strong> bemötandet .<br />
Ingen uniformerad polis utan civilklädd polis och<br />
jämföra det med Porslinsgatan och D<strong>av</strong>id Hall det är<br />
milsvid skillnad . Porslinsgatan är kal, eländig och när<br />
man sitter i den här jättestora foajén där är ju alla möjliga<br />
sorters människor och sitta där som ensam nyligen<br />
misshandlad kvinna är ju inte det lättaste . Men att sitta<br />
här uppe här känner man sig trygg .<br />
<strong>En</strong> annan omständighet som har lyfts fram är att lokalen<br />
är målgruppsanpassad, vilket i samband med våld i nära<br />
relationer många gånger innebär att den också är barnapassad<br />
.<br />
<strong>En</strong> annan kvinna berättade;<br />
Här är det finare och mera <strong>av</strong>slappnat än deras stela<br />
kontorsrum och när det gäller barn och så .<br />
<strong>En</strong> kvinna som inte har utretts på <strong>Karin</strong> <strong>berättar</strong> att:<br />
… det hade varit en enorm skillnad att komma hit och<br />
inte till polishuset för jag hade ju en liten bebis med<br />
mig då och det var ju faktiskt väldigt jobbigt att sitta i<br />
ett sådant förhörsrum på polishuset med en liten bebis<br />
som håller på och krånglar hela tiden, och sitter och<br />
ammar medan man blir förhörd samtidigt . <strong>En</strong> mer<br />
mänsklig miljö hade gjort stor skillnad eftersom jag var<br />
så chockad då . När man mår så dåligt, och samtidigt är<br />
det väldigt viktigt att få fram relevant information .<br />
Av citatet framgår vikten <strong>av</strong> att lokalen är anpassad för att<br />
ta emot och möta <strong>kvinnor</strong> som mår psykiskt dåligt . Behovet<br />
<strong>av</strong> psykosocialt stöd är stort bland <strong>kvinnor</strong> som har utsatts<br />
för våld och att myndigheterna bekräftar och hjälper till<br />
med stöd är en viktig aspekt <strong>av</strong> ett gott bemötande .<br />
Här får jag en känsla <strong>av</strong> att de lyssnar på mig . Där var<br />
det mera att bocka <strong>av</strong> det på pappret . Protokollet och<br />
här är det mer som om att man blir lite inlindad och det<br />
känns … man blir lite omhållen här och det behöver<br />
man när man är trasig .<br />
Av enkätundersökningen framgår att lokalerna på <strong>projekt</strong><br />
<strong>Karin</strong> uppfattas som mera välkomnande och funktionella,<br />
därutöver upplevs förhörsrummen i högre utsträckning<br />
som stora, ljusa och glada . Bemötandet på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong><br />
har i stort upplevts som mera positivt .<br />
Jag har bara positivt att säga om lokaler och att de var<br />
tillmötesgående och om förhören allt allt bara positivt .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 57
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
Jag har upplevt detta med misshandel ganska många<br />
gånger och det var skillnad en fruktansvärd skillnad till<br />
det positiva . Helt enormt fantastiskt .<br />
Ett positivt bemötande skapar också goda förutsättningar<br />
för att genomföra svåra samtal .<br />
Just att det känns mera som ett hem när man sitter i ett<br />
förhör och det gör att man slappnar <strong>av</strong> lite bättre . Man<br />
kopplar <strong>av</strong> helt enkelt . Man ser att det inte är så farligt<br />
som man kanske från början … inbillar sig att det är<br />
så läskigt och hemskt… så det är jobbigt att ta sig igenom<br />
. Här slappnar <strong>av</strong> man börjar tala fritt och öppet<br />
för att man är <strong>av</strong>slappnad . Miljön har betydelse .<br />
I intervjuerna har vi också mött <strong>kvinnor</strong> som inte har<br />
upplevt sig väl bemötta på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> . Det beror på<br />
flera omständigheter såsom en allmän misstro mot myndigheter<br />
och var kvinnan befinner sig i våldscykeln och i<br />
uppbrottsprocessen .<br />
Ja alltså <strong>Karin</strong> är ju anmärkningsvärt, det är ju ett<br />
fantastiskt ställe . Ehh, ja sen vet jag inte, det med<br />
kvinnojouren (menar Kvinnokriscentrum) tror jag gick<br />
fram att det både är positivt och negativt . Jag hade inte<br />
klarat mig utan kvinnojouren, men jag hade gärna sett<br />
att de inte spädde på eller, för mig var det ännu värre,<br />
att det bara späddes på och förstorades upp men att jag<br />
tycker jättemycket om XXX och hade inte klarat mig<br />
utan dem heller . Och att det ju måste finnas så klart en<br />
kvinnojour . Sen är jag ganska, jag har alltid velat klara<br />
mig själv jag är inte mycket för myndigeter, jag vill<br />
inte ha med dem att göra . Det är därför det har blivit<br />
så stort nu och hårt nu, det har varit så himla mycket<br />
. Och därför har jag väl kanske, min grundtanke om<br />
myndigheterna är ju inte så positiv .<br />
Att kvinnan inte upplever sig väl bemött kan också bero<br />
på att hennes förväntningar på brottsutredningen inte kan<br />
uppfyllas i praktiken .<br />
Att det på något sätt… om man har varit utsatt för våld<br />
många gånger och när man väl anmäler så är det jävligt<br />
jobbigt… man har tänkt tanken innan och när man väl<br />
gör det liksom oftast är det ju inte första gången och<br />
tycker jag att man borde ta till vara lite mer… nu har<br />
den här kvinnan valt att anmäla och att man då försöker<br />
göra det lite snabbare, att man ringer och säger att nu<br />
har det kommit så här och så här långt det här och det<br />
här . För jag förstår verkligen… hade jag haft möjligheten<br />
att dra tillbaka anmälan så hade jag gjort det . Men<br />
den möjligheten finns inte längre . Hade den funnit hade<br />
jag gjort det för längesedan för jag känner att det här är<br />
bara Kalle Anka . Jag skiter i det här för det tar för lång<br />
tid, jag får ingen information . Det känns bara som om<br />
att de utreder men att de inte tar det på allvar .<br />
58 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
den fysiska miljöns betydelse för skapandet<br />
<strong>av</strong> ”det goda samtalet”<br />
För att kommunicera sina erfarenheter <strong>av</strong> att vara utsatt<br />
för våld <strong>av</strong> en närstående, har miljön betydelse genom<br />
att den utgör den kontext som ramar in sammanhanget,<br />
den kan i symboliska termer sägas ange tonfallet för<br />
samtalet . <strong>En</strong> miljö som är skapad på ett sätt som känns<br />
<strong>av</strong>slappnande, trygg och omhändertagande, såsom många<br />
<strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na har beskrivit den, torde därför skapa goda<br />
förutsättningar för ” det goda samtalet” .<br />
Vad är då det goda samtalet? Svaret på den frågan<br />
kan endast den enskilda kvinnan leverera . Det är hennes<br />
unika erfarenhet, behov och förväntningar som ligger till<br />
grund för ”det goda samtalet”, men några mönster har<br />
utkristalliserats, såsom att hon vill bli lyssnad till, känna<br />
att hon blir tagen på allvar, känna att de tror på henne,<br />
inte känna sig ifrågasatt samt att hon får adekvat information<br />
och stöd .<br />
Hela rättskedjan, domstol, åklagare och polis, är beroende<br />
<strong>av</strong> brottsoffrets medverkan . För att kunna genomföra<br />
en högkvalitativ och effektiv brottsutredning måste<br />
således den våldsutsatta kvinnan förse de olika instanserna<br />
med den information som den rättsliga processen<br />
förutsätter, till exempel uppgifter som ramar in subjektiva<br />
och objektiva rekvisit . Hur vi förklarar, beskriver och förstår<br />
våld är inte på förhand givet, utan öppet för tolkning .<br />
I mötet med den enskildes berättelse och upplevelse <strong>av</strong><br />
våld och den polisiära och rättsliga definitionen <strong>av</strong> våld,<br />
kan det därför uppstå kommunikationsförbistringar . <strong>En</strong><br />
tydligt <strong>av</strong>gränsad handling, till exempel ”ett slag med<br />
knuten näve mot höger kindben” blir för åklagaren och<br />
polisen, ett instrument att arbeta efter, men säger troligtvis<br />
ganska lite om det våld och de livsvillkor som kvinnan<br />
och hennes barn lever under . Hur vi konstruerar ett<br />
problem och hur vi väljer att förstå våld, styrs <strong>av</strong> kontexten<br />
. Juristen, polisen och socialsekreteraren har alla<br />
sin organisatoriska kontext, som påverkar och styr dem i<br />
uttolkningen <strong>av</strong> vad som är våld, dels genom att de har en<br />
varierande kunskap och utbildningsbakgrund samt olika<br />
värderingar och erfarenheter, men tolkningen styrs också<br />
<strong>av</strong> att varje verksamhet har ett specifikt uppdrag i relation<br />
till brottsoffret (se tidigare diskussion om olika aktörers<br />
roll och ansvarsuppgifter i relation till brottsoffer)<br />
Vilken information om kvinnan som blir relevant styrs <strong>av</strong><br />
respektive verksamhets uppdrag . Mötet med kvinnan, blir<br />
därmed, för att återknyta till den teoretiska diskussionen,<br />
ett fall, ett ärende där hon som individ omvandlas till en<br />
klient, patient eller målsägande . För att vara berättigad att<br />
ta del <strong>av</strong> den service som de olika myndigheterna erbjuder,<br />
måste hon kvalificera sig som offer, där vissa specifika<br />
faktorer värderas högre än andra, vad man kan kalla för<br />
en komplexitetsreducering .<br />
Denna komplexitetsreducering <strong>av</strong> verkligheten kan<br />
ibland te sig främmande för den enskilda kvinnan och<br />
hon kan ha svårt för att känna igen sig själv, då det sker<br />
en tolkning <strong>av</strong> händelsen som kvinnan inte alls delar . <strong>En</strong>
kvinna berätta om hur hon upplevde hennes beskrivning<br />
och mannens beskrivning <strong>av</strong> händelsen, som väsensskilda,<br />
och blev förvånad över att de kunde ses som samstämmiga .<br />
När vi satt i rättegång, det är intressant också, jag har<br />
en kompis som är domare, när vi satt i rättegången,<br />
så sa de ja, er berättelse är samma, frågan är om han<br />
g<strong>av</strong> dig en knytnäve eller om han bara puttade till dig .<br />
Men jag tyckte våra berättelser var jätteolika . Men så i<br />
själva verket har vi samma historia men han säger fortfarande<br />
att jag spelar teater, att jag inte hade behövt<br />
trilla, <strong>av</strong> den handen som han g<strong>av</strong> mig .<br />
För kvinnan, är det viktigt att visa på skillnaden i hennes<br />
berättelse och mannens berättelse, eftersom mannen<br />
fortfarande förnekar våldet och friskriver sig från ansvar .<br />
Från juristens perspektiv handlar det kanske snarare om<br />
att visa på att mannen har gjort ett visst medgivande,<br />
genom att ha uppgett att han puttat kvinnan, något som<br />
i juristens ögon kan vara att betrakta som stödbevis, det<br />
vill säga en utsaga som stödjer kvinnans beskrivning <strong>av</strong><br />
händelsen .<br />
Kvinnans berättelse, erfarenheter och behov ryms inte<br />
alltid inom det som är väsentligt för verksamheten och<br />
dess uppdrag, vilket kan leda till att det i mötet mellan<br />
kvinnan och polisen uppstår kommunikationsförbistringar,<br />
missförstånd och att man får felaktiga förväntningar<br />
och bilder <strong>av</strong> varandra . För att undvika kommunikationsförbistringar,<br />
och för att skapa goda förutsättningar för<br />
ett möte där erfarenheter <strong>av</strong> våld ska kommuniceras och<br />
inordnas i en juridisk kontext, är det viktigt att man är<br />
tydlig med att redovisa sitt uppdrag och de begränsningar<br />
som följer där<strong>av</strong>, men det har också framkommit att det<br />
är viktigt för <strong>kvinnor</strong>na att de känner att de blir lyssnade,<br />
till, att de får känslan <strong>av</strong> att man tror på dem, att man ser<br />
hela kvinnan och hennes behov . <strong>En</strong> kvinna som vi intervjuade<br />
samtalade vi med i nästan 4 timmar . Det första<br />
intervjutillfället var inte tillräckligt för att kvinnan skulle<br />
känna att hon har fått ge oss sin berättelse . Det var viktigt<br />
för oss att inte styra intervjuerna alltför mycket utan låta<br />
kvinnan fritt berätta om det som varit viktigt för henne .<br />
Att vi fick hitta ännu en tid för att fortsätta intervjun,<br />
visar att det kan ta tid att kommunicera sina erfarenheter<br />
<strong>av</strong> att ha varit utsatt för våld, och att det är viktigt att<br />
sätta in erfarenheter <strong>av</strong> våld i en större kontext .<br />
Att endast fästa vikt vid de för verksamheten relevanta<br />
uppgifterna i kvinnans berättelse, är ett arbetssätt som<br />
blir problematiskt att förena med de behov som <strong>kvinnor</strong>na<br />
har givit uttryck för . Mötet och samtalet med <strong>kvinnor</strong>na,<br />
o<strong>av</strong>sett var detta möte äger rum, är det centrala,<br />
men genom att kunna erbjuda våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> en<br />
miljö, där de kan känna sig <strong>av</strong>slappnade, trygga och<br />
omhändertagna har man skapat goda förutsättningar för<br />
denna form <strong>av</strong> samtal . <strong>En</strong> miljö där deras erfarenheter<br />
och behov kan kommuniceras, utan att riskera att reduceras<br />
till ett fall, en målsägande part, ett objekt . <strong>En</strong> miljö<br />
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
som inbjuder till att se bilden <strong>av</strong> hela kvinnan såsom hon<br />
vill presentera den .<br />
en genomlysning <strong>av</strong> Kvinnofridsprogrammet<br />
utifrån den socialekologiska modellen<br />
Malmös Kvinnofridsprogram och <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> vilar<br />
teoretiskt sett på en social-ekologisk modell . Modellen<br />
innehåller fyra nivåer; en individnivå, en relationell nivå,<br />
en lokal nivå och slutligen en mer övergripande samhällsnivå<br />
. Vid en genomlysning <strong>av</strong> kvinnofridsprogrammet<br />
utifrån den social-ekologiska modellen framkommer att<br />
ett samspel mellan lokalsamhället och samhällsnivån var<br />
en förutsättning för Kvinnofridsprogrammets tillkomst .<br />
Exempelvis antog FN:s Generalförsamling 1993 en<br />
deklaration om att <strong>av</strong>skaffa våld mot <strong>kvinnor</strong> . I deklarationens<br />
artikel 4 fastslås att staterna bör med alla lämpliga<br />
medel och utan dröjsmål bedriva en politik som syftar<br />
till att <strong>av</strong>skaffa våld mot <strong>kvinnor</strong> 207 . Samma år tillsattes<br />
Kvinnovåldskommissionen för att kartlägga kvinnovåld i<br />
Sverige och föreslå åtgärder . I prop . 1997/98:55, Kvinnofrid,<br />
föreslog regeringen ett omfattande åtgärdsprogram<br />
för att bekämpa mäns våld mot <strong>kvinnor</strong> som i korthet<br />
innebar en vidareutveckling <strong>av</strong> lagstiftningen, en satsning<br />
på förebyggande insatser och att införa ett bättre bemötande<br />
<strong>av</strong> våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> . Ett konkret resultat var<br />
att det infördes en kvinnofridslagstiftning 1999 . Vidare<br />
fick socialtjänsten ett uttryckligt ansvar för att ge stöd till<br />
brottsoffer, särskilt till våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> . Det bidrog<br />
till att kommunerna utvecklade handlingsplaner för att<br />
motverka våld i nära relationer . I Malmös lokalsamhälle<br />
utvecklades Kvinnofridsprogrammet . Programmet har<br />
ett politiskt stöd sedan 1999 och drivs <strong>av</strong> Malmö Stad<br />
i samverkan med polis, åklagare, sjukvård, kriminalvård<br />
och frivillig organisationer . Programmet har på en<br />
individuell nivå fokuserat på att ge kvinnan skydd och<br />
vård . Programmet har också fokuserat på bemötandet<br />
<strong>av</strong> kvinnan . Exempelvis har myndigheterna utarbetat en<br />
yrkesgemensam handbok som beskriver hur de professionella<br />
aktörerna bör bemöta våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> . De ska<br />
exempelvis möta kvinnan med respekt och förståelse samt<br />
ge henne tid och omtanke genom att fråga och lyssna<br />
istället för att ifrågasätta hennes berättelse . De professionella<br />
aktörerna ska också göra en riskbedömning baserad<br />
på kvinnans berättelse, informera henne om de rättigheter<br />
hon har och vilka möjligheter som finns till skydd och<br />
hjälp samt hänvisa henne vidare till dessa . 208 Utifrån individnivå<br />
erbjuds kvinnan ett trygghetspaket som är direkt<br />
kopplat till polisens ledningscentral om det föreligger risk<br />
för fortsatt våld . Dessutom utses ett målsägandebiträde<br />
som ska ge kvinnan information, stöd och hjälp för att<br />
tillvarata hennes intressen under förundersökning och<br />
rättegång . Hälso- och sjukvården erbjuder henne en hel<br />
207 FN General Assembly res . 48/104 .<br />
208 Yrkesgemensam Handbok s 1-19 .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 59
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
kroppsundersökning och återbesök för att minska våldets<br />
hälsorisker . Kontakt med kuratorer kan också förmedlas<br />
vid läkarbesök . På den relationella nivån har arbetet<br />
inriktats på att starta specialenheter för att möta såväl<br />
kvinnans som förövarens behov <strong>av</strong> stöd . Malmös kvinnofridsprogram<br />
har varit framgångsrikt i så motto att antalet<br />
polisanmälda övergrepp mot <strong>kvinnor</strong> har ökat med 50<br />
% under de senaste 10 åren och att antalet anmälningar<br />
som leder till åtal har ökat med närmare 100 % .<br />
Projekt <strong>Karin</strong><br />
Utifrån den social-ekologiska modellen kan handlingsplanen<br />
för att bekämpa mäns våld mot <strong>kvinnor</strong>,<br />
hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade<br />
relationer och åtgärd 50 ses som ett försök att utifrån<br />
samhällsnivån reducera våld i nära relationer, genom att<br />
lyfta fram problematiken som en politiskt prioriterad<br />
fråga . Samlokaliseringen <strong>av</strong> myndigheter kan betraktas<br />
som en förstärkning och vidareutveckling <strong>av</strong> lokalsamhällets<br />
myndighetssamverkan . Utifrån individnivå kan<br />
<strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> med ett i direktivet uttryckligt kr<strong>av</strong> på<br />
målgruppsanpassning ses som ett försök till att reducera<br />
riskfaktorer på individnivån . Lokalerna och dess design<br />
och tekniska utrustning förutsätts underlätta för kvinnan<br />
och motivera henne till att bidra till brottsutredningen .<br />
Genom samlokaliseringen och en utökad samverkan får<br />
exempelvis Kriscentrum för <strong>kvinnor</strong> information om<br />
inkomna anmälningar genom sina dagliga möten med<br />
polisen och kan därigenom aktivt kontakta kvinnan och<br />
erbjuda stöd . De erbjuder också stöd i anslutning till<br />
förhör . Däremot har hälso- och sjukvården och Rättsmedicin<br />
inte regelmässigt utfört undersökningar i <strong>projekt</strong><br />
<strong>Karin</strong>s lokaler .<br />
Insatser som saknas <strong>av</strong> de våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>na<br />
Det kan emellertid diskuteras i vilken utsträckning den<br />
social-ekologiska modellen har använts som ett verktyg i<br />
arbete med att utveckla Kvinnofridsprogrammet till <strong>projekt</strong><br />
<strong>Karin</strong> . Det är exempelvis först genom <strong>utvärdering</strong>en<br />
<strong>av</strong> <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> som individnivån systematiskt har kartlagts<br />
. Det kan också diskuteras i vilken utsträckning som<br />
ambitionen att samverka kring kvinnan har uppfyllts .<br />
I <strong>utvärdering</strong>en har det framkommit att de intervjuade<br />
<strong>kvinnor</strong>na saknar insatser på modellens samtliga nivåer .<br />
individnivå<br />
På invidvidnivå har de intervjuade <strong>kvinnor</strong>na framfört att<br />
de har behov <strong>av</strong> ytterligare stöd <strong>av</strong>seende:<br />
Bostad<br />
Kvinnorna önskar ett bättre stöd för att skaffa en ny bostad .<br />
Snabbare hjälp med boendet . Lägenhet är jätteviktigt .<br />
60 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
Skälen till att <strong>kvinnor</strong>na behöver en ny bostad är flera . Ett<br />
skäl är att brottsoffret inte orkar bo kvar på brottsplatsen .<br />
… jag var igång och pratade med dom för att få en lägenhet<br />
för jag bodde hos min mamma och pappa . För jag ville inte<br />
sätta min fot i den lägenheten som vi hade bott i … eftersom<br />
man har gått igenom en sån här grej är det en sån känslomässig<br />
situation… allt speglas upp igen . Du kan inte leva<br />
i den miljön igen . Och vi fick ingen hjälp de sa bara att de<br />
hade inga lägenheter och kriscentrum sa att de hade vissa<br />
kontakter men det var inget som hjälpte där .<br />
Ytterligare ett skäl är den personliga säkerheten . Det<br />
finns <strong>kvinnor</strong> som inte har gett upp hoppet om relationen<br />
men vill vara särbo med mannen för att minimera<br />
riskerna för våld .<br />
Men jag kan inte ha kvar den människan i mitt hem om<br />
han fortsätter att slå mig . Så han måste han ha en egen<br />
bostad och skulle det inte bli så att han slår mig så får<br />
vi fundera på det i framtiden om vi ska flytta ihop men<br />
jag kan ju inte säga att han aldrig kommer att göra det<br />
och därför får det vara på det viset .<br />
Ett annat skäl är att bostadsbristen i Malmö försvårar ett<br />
uppbrott från den våldsamma relationen .<br />
Det kommer en kvinna när jag vart hos socialen…<br />
kommer en kvinna från kriscentrum, men de ville<br />
hämta mig där med min dotter för att skydda min dotter<br />
. Men jag behöver inte dessa saker sa jag till dem .<br />
Jag behöver en lägenhet, dottern behöver skolan . Jag<br />
har sagt till dem det . Jag behöver en lägenhet, min dotter<br />
går i skolan . Jag har jobb, allt sådant bra .<br />
Det finns också <strong>kvinnor</strong> som har svårt att bryta upp för<br />
att de känner skuld för att mannen därigenom hamnar i<br />
hemlöshet .<br />
…sen tog jag honom till nåder igen, för då bodde han<br />
på Xhemmet ett tag . Där bor såna som är hemlösa…<br />
om man har lite tur som kan få ett eget rum, va . Och<br />
blev sen lurad, på så vis att han ville stanna kvar hos<br />
mig över en natt, då sa jag, men det får du inte sa jag,<br />
du har själv sagt att då blir du utslängd (från Xhemmet)<br />
.<br />
– Jo en natt när det är helg kan man .<br />
Ja, ja säger jag, då får vi se hur du uppför dig sa jag,<br />
men sen så, var det till julen, då hade det gått 2 månader<br />
sedan den här incidenten .<br />
Stöd för att medverka till umgänge med gemensamma<br />
barn .<br />
Intervjuerna visar att flera <strong>kvinnor</strong> med barn saknar eller<br />
har en ofullständig kunskap om föräldrabalkens bestämmelser<br />
om vårdnad, boende och umgänge . De verkar
också sakna kunskap om lagstiftarens syn på barnets<br />
bästa och våld mellan föräldrar .<br />
Han får träffa honom precis när han vill det har gått<br />
så kort tid . Han är fortfarande i riskzonen . Han har<br />
precis gått på KRAMI och han har aldrig haft ett jobb<br />
från7 till 4 så att… han hotade med advokater och<br />
umgängen varannan vecka . Jag sa, gör du det så får<br />
dom bestämma men då ville han inte det . Jag vet inte<br />
hur det hade gått .<br />
De verkar också sakna kunskap om möjligheterna till<br />
kontaktperson vid umgänge och om socialtjänstens<br />
bemannade lokal ”Umgåsen” där pappor kan utöva<br />
umgänge med sina barn . I brist på kunskap och information<br />
finns det <strong>kvinnor</strong> som släpper in barnens pappa i sin<br />
bostad för att han ska utöva umgänge med de gemensamma<br />
barnen trots att han är dömd för vålds- och sexualbrott<br />
mot henne . Detta gör <strong>kvinnor</strong>na eftersom pappan<br />
saknar en bostad som är lämplig för umgänge med barn<br />
och för att hon hyser en oro för barnen då de är lämnade<br />
ensamma med honom .<br />
… och hade hand om O när jag är i skolan och på<br />
jobb… för att han hade ingen annanstans att vara men<br />
det var ju inte ens trevligt för han satt bara hemma<br />
i vardagsrummet hos mig och bara förpestade hela<br />
vardagsrummet… och allt styrdes <strong>av</strong> hans humör och<br />
han var ett jävla as . Han var inte trevlig . Han var inte<br />
snäll mot mig och ibland… Och han var inte bra med O<br />
heller eftersom han hade så mycket skit… han orkade<br />
typ leka med honom i 10 minuter sedan klarade han det<br />
inte mer . Han kunde komma hem till oss och springa<br />
runt i lägenheten storgråtande fram och tillbaka, fram<br />
och tillbaka . Det var inte bra någonstans och de här<br />
gångerna började vi bråka flera gånger och då blev han<br />
arg och aggressiv ett antal gånger och någon gång kastade<br />
han barnvagnen på mig och jag blev helt jävla blå .<br />
Umgänget kan också användas som ett medel för fortsatt<br />
kontroll <strong>av</strong> kvinnan, vilket kanske inte alltid är en önskvärd,<br />
<strong>av</strong>sedd eller ens lämplig effekt .<br />
Ja, ja alltså just det här jag känner att han vill ha koll<br />
på mig nu och sen är det väl det för att vi har umgåtts<br />
lite för hans (sonens) skull men jag försöker att<br />
inte göra det nu . Jag har förklarat det för honom att<br />
jag inte klarar <strong>av</strong> den psykiska nedtryckningen från<br />
honom . (Mannen säger) Att jag måste ändra mig för<br />
att det ska fungera igen . Jag ska göra det för att det<br />
ska fungera och jag ska inte vara föräldraledig för han<br />
har pratat med kompisar och de säger att barn har det<br />
bättre på dagis från ett år men jag tänker vara hemma<br />
i 1 och ½ år .<br />
Psykologisk eftervård<br />
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
Ytterligare en insats som <strong>kvinnor</strong>na saknar är psykologisk<br />
eftervård . Det krisstöd som kvinnokriscentrum ger<br />
är mycket uppskattat men de erbjuder inte psykologisk<br />
eftervård . Flera <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na anser sig behöva stöd <strong>av</strong> en<br />
psykolog eftersom de mår psykiskt dåligt .<br />
Jag har också för andra berättat dessa saker . Jag hade<br />
en lista på Kriscentrum och sådana saker . Men jag<br />
hade inte varit psykolog, ingenstans .<br />
Det verkar vara svårt för våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> att få<br />
tillgång till psykolog genom den offentliga sjukvården . <strong>En</strong><br />
kvinna försökte få hjälp via barn<strong>av</strong>årdscentralen<br />
… man fick chansen att ha en psykologkontakt via<br />
barn<strong>av</strong>årdscentralen . Och då tänkte jag att när jag ändå<br />
fick chansen så kan jag, jag tänkte för min egen skull, det<br />
var innan det här hände . Men medans min man var på<br />
sjukhus (missbruksproblem) och jag var själv med våran<br />
bebis någon månad . Och då tänkte jag att då kan jag<br />
prata med psykologen om min situation, om mig . Men det<br />
blev faktiskt väldigt fel . Så fort hon hörde talas om varför<br />
min man var på sjukhus . Då blev hon väldigt väldigt<br />
konstig . Så fort hon hörde talas om missbruk . Och hon<br />
blev väldigt, så här hård och liksom (paus), då handlade<br />
det inte om mig längre utan om något annat . Det kändes<br />
faktiskt som om hon hade ett ”scoop” på gång . Nej men<br />
hon brydde sig inte ett skit om mig längre när hon hörde<br />
att han var på sjukhus . Då var det slut på den diskussionen<br />
. Då gick jag därifrån, rädd igen . Nej det var ingenting<br />
för mig helt enkelt . För även om hon kunde se att jag tog<br />
hand om min bebis på bästa sätt och jag var väldigt tydlig<br />
med att jag ville prata med någon för att lätta på trycket,<br />
för min egen skull . Men det gick liksom inte .<br />
Andra har försökt via vårdcentralen .<br />
Jag känner mig deprimerad men har inte fått någon<br />
medicin eller möjlighet till samtal med psykiater eller<br />
psykolog trots uttryckliga önskemål .<br />
Och via psykiatrin .<br />
… jag skulle gärna vilja tala med en psykolog och jag<br />
fick aldrig det… två månader på psykiatri och fick inte<br />
någon remiss till en psykolog… Ingenting det tyckte jag<br />
var dåligt och det tyckte min soc också . Det borde dom<br />
ge mig .<br />
Men även på Kvinnokriscentrum .<br />
Kriscentrum g<strong>av</strong> mig bara råd om att skaffa mig en<br />
lägenhet och att gå till en privat psykolog . Men det<br />
kostar och då väntar man med det . Det borde finnas .<br />
Det vore nyttigt att inleda med Kriscentrum och sedan<br />
låta en psykolog ta över .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 61
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
Det finns också <strong>kvinnor</strong> som efterlyser stöd <strong>av</strong> en psykolog<br />
för att kunna <strong>av</strong>sluta relationen:<br />
Nej men just det här att man kan bli erbjuden hjälp<br />
att prata… Nu ska man själv söka sig . Att få prata att<br />
någon lyssnar på en och inte fördömer en… att man<br />
stannar kvar… jag trodde att detta aldrig skulle hända<br />
mig… man blir hotad om du lämnar mig tar jag livet <strong>av</strong><br />
mig eller då slår jag dig sönder och samman . Han lovar<br />
att han aldrig mer ska göra så… <strong>En</strong> människa kan<br />
förändras… men skulle det hända igen så hoppas jag<br />
att man går in stoppar .<br />
relationell nivå<br />
Avseende den relationella nivån har de intervjuade <strong>kvinnor</strong>na<br />
framfört att de har behov <strong>av</strong> stöd i sin relation till<br />
mannen och andra anhöriga . De behöver:<br />
Stöd för att kunna fortsätta relationen<br />
På familjenivå eller den relationella nivån saknar flera<br />
<strong>kvinnor</strong> stöd för att kunna fortsätta sin relation med<br />
mannen . Skälen till att de vill arbeta med att normalisera<br />
relationen är företrädesvis känslomässiga men också<br />
ekonomiska exempelvis då kvinnan och mannen driver<br />
företag tillsammans .<br />
Samtidig som det är sorgligt sorgligt sorgligt känner<br />
jag ändå att jag skulle kunna, jag skulle vilja stå upp<br />
för att det finns hopp om man tar tag i det i tid . Och om<br />
man tar mer hand om offret också . Jag vet att jag har<br />
jättemycket känslor för honom fortfarande, och han för<br />
mig, men vad ska barnen säga . Så tänker jag .<br />
Stödinsatser för mannen ger också vissa <strong>kvinnor</strong> hopp<br />
om en gemensam framtid . Det rör sig om <strong>kvinnor</strong> som<br />
inte har <strong>av</strong>slutat relationen känslomässigt .<br />
Du stannar ju kvar i det men man får ta det i proportion<br />
till vad det är . Det är ju skillnad på en man som gör något<br />
åt sin situation . Till skillnad vad han gör . Han har felat…<br />
han kämpar ju… han går på IDAP bara för han inte<br />
ville skada mig igen . För han har problem med sin ilska<br />
liksom och det fruktansvärda när han slog mig var ju att<br />
det var ingen kontroll ju på han . Han ser ju inte mig .<br />
Stöd för gärningsmän<br />
Flera <strong>kvinnor</strong> saknar också adekvata stödinsatser för de<br />
våldsutövande männen .<br />
Sedan tycker jag att det hade varit bra, just att gå ut och<br />
berätta om att det finns behandlingsformer för män som<br />
gör detta . Så att <strong>kvinnor</strong> vågar anmäla och så . Att man<br />
pratar lite mer öppet om att det finns . Att man pratar<br />
om att återfallsbenägenhet inte är så stor om man verkligen<br />
går igenom den här behandlingen . Men det hänger<br />
62 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
mycket på, har jag förstått på hur mycket medicin man<br />
ger . Det är många på fängelset har jag förstått, som äter<br />
medicin, antidepressiva, och det kan man ju diskutera .<br />
Behandlingsprogram som erbjuds anses inte alltid som<br />
effektiva <strong>av</strong> kvinnan .<br />
Han blev ju då dömd till vård på Provita . Och han<br />
flyttade ju åter hem till oss i våras men han hade ju inte<br />
förändrats så mycket . Hans humör och så, han hade ju<br />
bara slutat att dricka . Vi separerade den 1 oktober i år .<br />
Vissa män förstår varken allvaret i situationen eller att de<br />
kan bli anmälda för våld mot närstående om polis kallas<br />
till platsen . De har inte heller kunskap om att våld i nära<br />
relationer faller under allmänt åtal .<br />
Jag har alltid hört att kvinnan är skyddad här i Sverige…<br />
jag hade förväntat mig några tips . . . dom kan<br />
ju det här med våld… ska jag stålsätta mig? … för att<br />
inte ge efter . . . ju mer jag g<strong>av</strong> efter desto våldsammare<br />
blev han . Lite så… Killarna (poliserna) var ganska bra<br />
när de hjälpte att packa … då stod dom på sig när han<br />
beklagade sig… då sa en <strong>av</strong> killarna att om jag hade<br />
levt med dig så hade jag inte stått ut i 24 timmar…<br />
bevisa för honom att det är så… då är man på rätt<br />
spår . Vad gör man sen? Jag hade velat de tog honom i<br />
örat och lyfte honom när han låg där på soffan som en<br />
pascha och sa till honom att du får nog bo i barackerna<br />
i fjorton dagar någonstans .<br />
Vissa män får inte ens information om att deras närstående<br />
har vänt sig till en polisstation och gjort en anmälan .<br />
Det rör sig om fall som åklagaren beslutar att lägga ner<br />
på tidigt stadium . Att männen inte får någon information<br />
medför också att de varken får stöd i att söka hjälp för sin<br />
aggressivitet eller stöd för att reda ut situationen eller i att<br />
lämna den destruktiva relationen .<br />
Jag har inte hjärta att skilja mig från honom, men om<br />
han hade fått hjälp från början kanske det inte hade<br />
blivit så här . Det är sådana kulturkrockar, jag är ett<br />
levande bevis .<br />
Stöd till anhöriga<br />
Flera <strong>kvinnor</strong> efterlyser stöd till anhöriga . Det är inte<br />
ovanligt att barn, syskon och föräldrar inte orkar stödja<br />
sin våldsutsatta mamma, syster eller dotter under en<br />
många gånger långvarig uppbrottsprocess från mannen .<br />
När de inte orkar längre blir våldet tabubelagt .<br />
Nä pappa vet ju inte… han vet bara att han har slagit<br />
mig och att det är slut och att jag var ledsen sen har vi<br />
inte pratat mer om det .
Vissa anhöriga går ytterligare ett steg och tar <strong>av</strong>stånd från<br />
eller bryter kontakten med den våldsutsatta kvinnan .<br />
Det var som mina barn sa, det var ju inte ditt ansvar,<br />
men då kommer ju det, ja att, ja okej då får du väl flytta<br />
in här då, så får du bära dig ordentligt åt . Och det gjorde<br />
han tills vidare, men då tyckte, då var det faktiskt bara<br />
min ene son som umgicks med mig, så det var ett väldigt<br />
svårt val och i den vevan hade min dotter faktiskt flyttat<br />
till utomlands, för hon hade läst språk i fyra, fem år, så<br />
henne har jag fortfarande inte mycket kontakt med .<br />
lokala samhällsnivån<br />
Avseende den lokala samhällsnivån har de intervjuade<br />
<strong>kvinnor</strong>na framfört att de har behov <strong>av</strong> ytterligare stöd<br />
genom en;<br />
Informationsstrategi<br />
På den lokala samhällsnivån saknar <strong>kvinnor</strong>na en myndighetsövergripande<br />
informationsstrategi . Kvinnorna<br />
efterlyser en informationsstrategi som belyser handläggningsprocessen<br />
och tar hänsyn till att <strong>kvinnor</strong>na har<br />
individuella förutsättningar och behov . Av de empirirska<br />
undersökningarna framkommer att alla <strong>kvinnor</strong> inte har<br />
uppfattat att de har fått information, andra menar att<br />
de endast har fått fragmentarisk information om vilka<br />
hjälp- och stödinsatser som erbjuds . Det finns också<br />
<strong>kvinnor</strong> som anser att de har fått en otillräcklig information<br />
. Viss information som är central för <strong>kvinnor</strong>na och<br />
deras säkerhet lämnas inte idag till <strong>kvinnor</strong>na . Det rör sig<br />
om myndighetsbeslut som påverkar mannen, exempelvis<br />
beslut om besöksförbud, som kan leda till att mannen blir<br />
aggressiv . Kvinnorna vill också ha information om hur<br />
brottsutredningen fortskrider .<br />
Informationen har förmedlats både muntligen och<br />
skriftligen . Alla <strong>kvinnor</strong> har inte haft förmåga att läsa<br />
och ta till sig information på grund <strong>av</strong> språkliga hinder<br />
och en varierande läsförmåga . Hennes förmåga att ta till<br />
sig information, gör att hon exempelvis är beroende <strong>av</strong> ett<br />
muntligt beslut i åtalsfrågan . I vilken situation informationen<br />
lämnas och var kvinnan befinner sig i våldscykeln<br />
har också visat sig ha betydelse för kvinnans förmåga<br />
att ta till sig information . Sammanfattningsvis bör en<br />
myndighetsövergripande informationsstrategi beakta<br />
vilken information som ska lämnas samt när och hur den<br />
ska lämnas .<br />
Specialiserad vårdcentral<br />
Därutöver efterfrågar flera <strong>kvinnor</strong> en vårdcentral som är<br />
specialiserad på att dokumentera och behandla våldsskador<br />
. Kvinnor som är utsatta för våld kommer i kontakt<br />
med sjukvården på olika sätt och i olika skeenden . Ibland<br />
är skadorna så allvarliga att det krävs akutsjukvård . Vid<br />
andra tillfällen är behovet <strong>av</strong> vård mindre akut varför de<br />
vänder sig till sin vårdcentral . Flera <strong>kvinnor</strong> har berättat<br />
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
om dåliga erfarenheter från vårdcentraler . Exempelvis har<br />
de mött läkare som inte vill dokumentera och behandla<br />
deras skador . De har också berättat om läkare som inte<br />
förstår våldets psykologiska effekter och därför endast<br />
sjukskriver för fysiska skador .<br />
Jag var tvungen att få ett sjukintyg för jag mådde inte<br />
bra psykiskt där har jag haft lite problem den ena manliga<br />
läkaren som jag pratade med först så sjukskrev han<br />
mig och det var inga problem när jag kommer tillbaka<br />
för att fortsätta att sjukskriva mig för att detta har<br />
tagit lång tid … det gör en sån här grej… och då tyckte<br />
han att jag lika väl kunde börja jobba varför kände<br />
jag så här och jag fick… jag börja smått bråka där jag<br />
försöker boka tid hos en annan läkare<br />
Samverkan med arbetsförmedling och försäkringskassa<br />
Åtskilliga <strong>kvinnor</strong> har förlorat sitt arbete i anslutning<br />
till brottsutredningen och är angelägna om att komma<br />
tillbaka till förvärvslivet eller studier men det kan kräva<br />
en anpassning till den enskilda kvinnans förutsättningar,<br />
varför de efterfrågar en samverkan mellan försäkringskassa<br />
och arbetsförmedling .<br />
Ett annat problem som <strong>kvinnor</strong>na har lyft fram i<br />
intervjuerna är att det finns läkare som är restriktiva med<br />
att sjukskriva <strong>kvinnor</strong> som inte längre har något fysiskt<br />
vårdbehov och som inte kan diagnostiseras som deprimerad,<br />
men som ändå mår psykiskt dåligt och är helt fokuserade<br />
på förundersökning och kommande rättegång .<br />
Dessa <strong>kvinnor</strong> har fått anmäla sig som arbetssökande hos<br />
arbetsförmedlingen . Genom att arbetslöshetsersättningen<br />
ibland har varit väsentligt lägre än sjukpenningen försätts<br />
dessa <strong>kvinnor</strong> i en socioekonomisk utsatthet som har<br />
tvingat dem att vända sig till socialtjänsten och begära<br />
ekonomiskt bistånd .<br />
Kontinuitet<br />
Kvinnorna efterfrågar en ordning som minimerar risken<br />
för att utredare och åklagare byts ut under förundersökningen<br />
. Kvinnorna upplever det som påfrestande att<br />
behöva byta utredare och åklagare, ibland vid upprepade<br />
tillfällen, och menar att varje byte <strong>av</strong> personal bidrar till<br />
bristande effektivitet och en försämring <strong>av</strong> utredningens<br />
kvalitet . <strong>En</strong> kvinna <strong>berättar</strong> om hur hon ringer till sin<br />
utredare för att höra hur det går med utredningen . <strong>En</strong><br />
annan person svarar och meddelar att han har tagit över<br />
utredningen .<br />
Jag ringer igen under sommaren för att jag inte hör<br />
något . Jag ringer och det är inte X (utredaren) utan en<br />
kollega till X . Jag blev inte förvånad över att det inte är<br />
samma för det är lite väl mycket människor inblandade<br />
i den här röran . Jag frågar vad som händer och om de<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 63
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys<br />
inte kan snabba på lite för det har dragit ut på tiden .<br />
Ja det ska han och jag frågar om vi ska träffas men det<br />
behövs inte .<br />
Ett byte <strong>av</strong> åklagare kan få än mera långtgående konsekvenser<br />
än ett byte <strong>av</strong> utredare . Varje åklagare gör sin<br />
egen bevisvärdering och vid ett byte <strong>av</strong> åklagare kan det<br />
innebära att två helt olika bedömningar <strong>av</strong> bevisläget<br />
görs, något som är obegripligt för kvinnan .<br />
Under polisförhöret får jag veta att jag har fått en ny<br />
åklagare . Jag undrar om han kan lägga ner det här<br />
då? Och det tyckte jag var fruktansvärt . Det här var<br />
den 14 februari mitt i veckan och den 20 har åklagaren<br />
beslutat och den 23 får jag ett brunt kuvert i brevlådan<br />
med besked om att han lägger ner .<br />
samhällsnivån<br />
Avseende samhällsnivån har de intervjuade <strong>kvinnor</strong>na<br />
framfört att de önskar att övervägande görs angående;<br />
Tillämpningen <strong>av</strong> bestämmelsen om besöksförbud<br />
På samhällsnivån efterfrågas en reformering <strong>av</strong> eller en<br />
mera generös tillämpning <strong>av</strong> bestämmelsen om besöksförbud<br />
som medför att mannen får lämna bostaden i det<br />
akuta skedet . Flera <strong>kvinnor</strong> klagar över att de inte förstår<br />
logiken i att hon ska lämna bostaden och placeras på<br />
härbärge eller hotell när det är mannen som är våldsam .<br />
De uppfattar tillämpningen <strong>av</strong> besöksförbud som ett<br />
uttryck för mannens överordning och att det är kvinnan<br />
som betraktas som problemet, inte mannens aggressiva<br />
beteende .<br />
Jag kom bara in och hämtade hundarna och då stod<br />
han där och kastade saker på mig . Jag ringde polisen<br />
som körde hem honom till en kompis . Polisen sa att de<br />
hade inte rätt att ta med honom men han följde med frivilligt<br />
och efter det sa jag till honom att han fick flytta<br />
för nu ska jag ha barn så han flyttade i maj .<br />
De efterlyser också möjligheter att säkerställa att besöksförbudet<br />
respekteras<br />
Han fortsätter alltså att det som hände senast var att<br />
han gick in i min lägenhet trots besöksförbud . Jag gick<br />
ner för att kasta sopor dörren var olåst och då tog han<br />
tillfället och gick in i lägenheten . Han går runt hela<br />
tiden, gömmer sig i buskarna och tittar nu har han hittat<br />
ett nytt system jag kan inte hela tiden titta genom<br />
fönstret . Jag har varit tvungen att ta bort dörrklockan<br />
på grund <strong>av</strong> honom . Han tittar in genom brevinkastet<br />
och sedan sticker han .<br />
64 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
Fler förhörstillfällen<br />
20 % <strong>av</strong> de <strong>kvinnor</strong> som har deltagit i enkätstudien har<br />
bara förhörts vid ett tillfälle, i samband med anmälningsupptagningen<br />
. Flera <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na har i intervjuerna<br />
beskrivit hur upprörda och rädda de har varit i samband<br />
anmälningstillfället . De menar att det vore en fördel om<br />
det även hölls ett kompletterande förhör några dagar efter<br />
misshandeln i en lugnare miljö . Ett sådant förfarande<br />
skulle kunna bidra till att höja kvaliteten på brottsutredningen<br />
. Kvinnor som kallas till flera förhör får möjlighet<br />
att, i lugn och ro, fritt berätta om sitt liv med den<br />
misstänkte mannen . Under sådana förhållanden kan det<br />
exempelvis komma fram att hon har utsatts för ytterligare<br />
handlingar som är straffbara men som i våldets normaliseringsprocess<br />
inte uppfattas som felaktiga eller kränkande<br />
<strong>av</strong> kvinnan .<br />
Det var till och med dom (polisen) som förklarade för<br />
mig att jag hade blivit … att det var våldtäkt jag hade<br />
gått igenom… för att ja… när man är i en sån här<br />
situation så tänker man att det är så det ska gå till . Så<br />
han sa NEJ lilla vännen … typ… så här ska det inte gå<br />
till . Det är en våldtäkt .<br />
Sammanfattningsvis har de empiriska undersökningarna<br />
visat att <strong>kvinnor</strong>nas syn på sitt liv är mera vidsträckt än<br />
myndigheternas så kallade helhetsperspektiv . Kvinnorna<br />
lämnar många tankvärda förslag till förbättringar . De har<br />
också berättat om hur deras personliga förutsättningar<br />
och den sociala miljön samspelar och sätter gränser för<br />
deras livsvillkor . Exempelvis har de berättat om svårigheterna<br />
med att få samtalsstöd <strong>av</strong> en psykolog och om<br />
problemen med att få stöd <strong>av</strong> arbetsförmedling och försäkringskassa<br />
för att kunna delta på arbetsmarknaden på<br />
sina egna villkor . Få samverkans<strong>projekt</strong> har en teoretisk<br />
värdegrund . Projekt <strong>Karin</strong> har en teoretisk föankring<br />
i den social-ekologiska modellen som kan användas i<br />
högre utsträckning för att identifiera risker, insatser och<br />
utvärdera deras effekter . Den kan också utgöra grunden<br />
för en systematisk vidareutveckling <strong>av</strong> samverkan kring<br />
individen och hennes behov .
Utvärderingens övergripande syfte har varit att utvärdera<br />
den fysiska miljön på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> . Utvärderingen har<br />
haft ett brukarperspektiv, i detta fall innebärande att det<br />
är kvinnans berättelse som är grunden för våra resultat .<br />
Det är de våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>nas upplevelser <strong>av</strong> att ha<br />
medverkat som målsägande i en brottsutredning som<br />
vi har försökt kartlägga . De faktorer som varit i fokus<br />
för enkät och intervjustudien med <strong>kvinnor</strong>na, har varit<br />
kvinnans bakgrund och nuvarande livssituation, kvinnans<br />
relation till gärningsmannen samt kvinnans beskrivning<br />
<strong>av</strong> våldet och omständigheterna kring polisanmälan .<br />
Vidare har vi kartlagt de medverkande <strong>kvinnor</strong>nas förväntningar<br />
på och upplevelse <strong>av</strong> polisanmälan och brottsutredning<br />
. Därutöver har kvinnans behov och upplevelse<br />
<strong>av</strong> erhållet psykosocialt stöd kartlagts, detsamma gäller<br />
hennes uppfattning om och upplevelse <strong>av</strong> myndighetssamverkan<br />
samt hennes upplevelser <strong>av</strong> lokaler och syn på<br />
samlokalisering . Dessa faktorer har alla redogjorts för<br />
i kapitel 4, under den empiriska framställningen . Nu är<br />
det dags att dra ihop trådarna och på basis <strong>av</strong> de resultat<br />
vi erhållit i relation till <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>, resonera kring de<br />
insatser som de berörda <strong>kvinnor</strong>na givit uttryck för att de<br />
Kapitel 5. saMManfattning och <strong>av</strong>slutande disKussion<br />
innehåll<br />
Kapitel 5. Sammanfattning<br />
och <strong>av</strong>slutande diskussion<br />
saknar, men dessförinnan en kort sammanfattning <strong>av</strong> våra<br />
resultat .<br />
Vårt uppdrag har varit att utreda våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>s<br />
behov och ta del <strong>av</strong> deras erfarenheter <strong>av</strong> <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> .<br />
Att göra en jämförande studie med de <strong>kvinnor</strong> som var<br />
aktuella innan <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> respektive efter, visade sig<br />
innebära vissa problem eftersom inte alla <strong>kvinnor</strong> som var<br />
aktuella efter <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>s start hade varit i lokalerna,<br />
men såsom nämnts tidigare så har merdelen <strong>av</strong> de <strong>kvinnor</strong><br />
vi har intervjuat i ett personligt möte samtliga befunnit<br />
sig på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>, varför vi trots allt har kunnat få en<br />
bild <strong>av</strong> hur <strong>kvinnor</strong>na värderar lokalerna och den fysiska<br />
miljön .<br />
Vi har med hjälp <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>nas röster, från såväl enkäterna<br />
som intervjuerna, försökt skapa oss en bild <strong>av</strong> vilka<br />
förväntningar de har på de aktörer som de haft kontakt<br />
med, med anledning <strong>av</strong> att de har utsatts för våld, vidare<br />
har vi försökt kartlägga hur deras behov ser ut, och vilka<br />
positiva respektive negativa erfarenheter de har <strong>av</strong> att ha<br />
medverkat i en brottsutredning .<br />
För att kunna möta våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> och tillgodose<br />
deras behov är det också viktigt att få en bild <strong>av</strong> vilka<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 65
innehåll<br />
Kapitel 5. saMManfattning och <strong>av</strong>slutande disKussion<br />
förväntningar <strong>kvinnor</strong>na har på polis och rättsprocess och<br />
vilka tänkbara motiv kvinnan har till att kontakta polisen .<br />
Anledningen till att kvinnan tagit kontakt med polisen<br />
varierade och kunde handla om att få slut på våldet i den<br />
akuta situationen, eller kunde det vara en strategi för att få<br />
våldet inom relationen att upphöra, genom att markera för<br />
mannen att hon menar allvar . Några <strong>kvinnor</strong> var inte medvetna<br />
om att en anmälan hade gjorts, de trodde bara att de<br />
hade ringt polisen och haft kontakt med dem . De <strong>kvinnor</strong><br />
som fortfarande sammanlever med mannen och vill fortsätta<br />
relationen har sällan förväntningar på att en anmälan<br />
ska resultera i att mannen blir dömd, i de fall kvinna önskar<br />
en rättslig process är fokus riktat mot att mannen ska<br />
få hjälp i form <strong>av</strong> vård och behandling . De <strong>kvinnor</strong> som har<br />
valt att fortsätta relationen med mannen efterfrågar ett mer<br />
holistiskt perspektiv där mannen kan få hjälp .<br />
Andra <strong>kvinnor</strong> betonade vikten <strong>av</strong> att deras anmälan<br />
resulterade i ett rättsligt efterspel, som en bekräftelse på<br />
hennes erfarenhet <strong>av</strong> att vara utsatt för misshandel och<br />
kränkningar . <strong>En</strong> kvinna beskrev att det skulle kännas som<br />
ett hån, om brottutredningen inte ledde någon vart . Dessa<br />
<strong>kvinnor</strong> har lämnat relationen och för henne fyller den<br />
rättsliga processen ett behov <strong>av</strong> bekräftelse, där hon ropar<br />
efter motbilder från samhällets sida, motbilder som vittnar<br />
om att våldet aldrig var hennes ansvar, utan mannens .<br />
För vissa <strong>kvinnor</strong> har polisanmälan också en stor<br />
betydelse i form <strong>av</strong> att kvinnan därmed kan erhålla skydd .<br />
Polisiära och psykosociala insatser i form <strong>av</strong> gripande,<br />
häktning, besöksförbud, skyddat boende och krissamtal<br />
blir för dessa <strong>kvinnor</strong> det mest elementära .<br />
Kunskap och medvetenhet om <strong>kvinnor</strong>s skilda förväntningar<br />
är viktiga förutsättningar i skapandet <strong>av</strong> ”det<br />
goda samtalet”, där kvinnan kan bemötas med respekt,<br />
bli lyssnad till och tagen på allvar . Att inte förutsätta att<br />
kvinnan ”tar tillbaka” anmälan är oerhört viktigt .<br />
Ett holistiskt perspektiv där också mannen inkluderas<br />
på ett tidigt stadium och som ett förebyggande arbete<br />
hade kanske kunnat förhindra att <strong>kvinnor</strong> väntar med att<br />
vända sig till polisen . Det är sällan <strong>kvinnor</strong> vänder sig till<br />
polisen vid första eller andra slaget, utan våldet har oftast<br />
pågått en tid . Ju längre tid som går, ju större är risken för<br />
att destruktiva mönster skapas i relationen och att våldet<br />
successivt börjat normaliseras .<br />
Behoven som <strong>kvinnor</strong>na har givit uttryck för är bland<br />
annat betydelsen <strong>av</strong> att få information om brottsutredningen,<br />
hur den går till, vem som gör vad och vad<br />
som händer i hennes ärende . Vidare behöver <strong>kvinnor</strong>na<br />
information om andra myndigheters ansvar och vad de<br />
kan hjälpa henne med . Här har myndighetssamverkan en<br />
viktig funktion och samlokaliseringen kan vara ett sätt<br />
att skapa goda förutsättningar för ett sådant samarbete .<br />
Med tanke på att kvinnan befinner sig i en utsatt situation<br />
kan hon ha svårt att tillgodogöra sig information och<br />
behovet <strong>av</strong> information kan också skifta över tid, bland<br />
annat beroende <strong>av</strong> om kvinnan fortfarande har en relation<br />
till mannen och därmed kan befinna sig i olika faser i den<br />
66 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
så kallade våldscykeln . Det handlar således inte bara om,<br />
att ge <strong>kvinnor</strong>na information utan också om, hur och<br />
när . Att utveckla en informationsstrategi utgör därför en<br />
viktig del i arbetet med våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> .<br />
Andra behov som <strong>kvinnor</strong>na har givit uttryck för är<br />
psykosocialt stöd och eftervård . Utifrån bilden på s 51<br />
kan en kvinna som utsatts för våld vara tvungen att ta<br />
ett stort antal kontakter med olika myndigheter . Av skäl<br />
som visat sig vara uppenbara är det inte alltid kvinnan<br />
befinner sig i ett sådant tillstånd att hon själv klarar <strong>av</strong> att<br />
ta dessa kontakter, och här kommer aktörernas samverkan<br />
in som en betydelsefull del för att hjälpa kvinnan .<br />
Den arbetsmetod som arbetats fram i <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>, där<br />
kvinnokriscentrum får ta del <strong>av</strong> de polisanmälningar som<br />
har gjorts, för att aktivt kunna ta kontakt med <strong>kvinnor</strong>na,<br />
har beskrivits som något positivt . Många <strong>kvinnor</strong> känner<br />
att de behöver stöd, men orkar inte ta kontakten själva .<br />
Det kan också vara så att kvinnan först i ett senare skede,<br />
några dagar senare då det akuta skedet är över, känner att<br />
hon har behov <strong>av</strong> en samtalskontakt . Flera <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na<br />
har i intervjuerna beskrivit hur upprörda och rädda de<br />
har varit i samband anmälningstillfället, varför det vore<br />
en fördel om det även hölls ett kompletterande förhör<br />
några dagar efter misshandeln i en lugnare miljö .<br />
Vidare har kvinnan talat om behovet <strong>av</strong> att erhålla<br />
ekonomiskt stöd, eftersom våldet också har ekonomiska<br />
konsekvenser, direkt eller indirekt . Inte sällan förekommer<br />
ekonomiskt våld som ett <strong>av</strong> flera sätt att utöva våld<br />
mot <strong>kvinnor</strong>, det kan handla om att mannen rent fysiskt<br />
tar kvinnas pengar, bankkonton och andra tillgångar, hindrar<br />
kvinnan från att arbeta, förstör kvinnans eller barnens<br />
egendom eller mer subtila former <strong>av</strong> kontroll såsom<br />
att inte betala ut underhåll, övervaka inköp, neka henne<br />
information om hushållets ekonomi och ekonomiska<br />
beslut . Att leva under ekonomiskt våld, får ekonomiska<br />
konsekvenser för kvinnan och hon kan därför behöva<br />
samhällets hjälp att ta sig ur ett ekonomiskt beroende till<br />
mannen . I det här sammanhanget kan också påpekas att<br />
det är angeläget att se över lagstiftningen på flera olika<br />
områden . <strong>En</strong> kvinna som vi intervjuade berättade att<br />
hon drev ett företag tillsammans med mannen . Mannen<br />
dömdes till fängelse och skulle dessutom, betala ut en stor<br />
summa i skadestånd till kvinnan . Kvinnan kunde dock<br />
inte begära ut dessa pengar eftersom det skulle innebära<br />
att det företag som de äger gemensamt går i konkurs och<br />
att hon därmed förlorar både arbete och inkomst .<br />
<strong>En</strong> vanlig indirekt ekonomisk konsekvens <strong>av</strong> våldet,<br />
med efterföljande psykosocial utsatthet är att kvinnan<br />
många gånger har förlorat sitt arbete eller inte längre<br />
förmår att arbeta, varför samverkan och kontakt med<br />
arbetsförmedlingen och försäkringskassan skulle vara ett<br />
sätt att ytterligare hjälpa våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> .<br />
Vi har funnit att ett gott bemötande är oerhört viktigt,<br />
där faktorer som att bli lyssnad till, känna sig betrodd,<br />
känna att man blir tagen på allvar är centrala . Kvinnorna<br />
i enkätstudien ger inte sällan uttryck för en svår situation
vid tiden för mötet med polisen . Förutom det faktum att<br />
de utsatts för misshandel <strong>av</strong> en person de älskat/älskar,<br />
försöker de på olika sätt begripliggöra våldet och finna<br />
förklaringar till det som hänt . <strong>En</strong> del <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na har<br />
drabbats <strong>av</strong> ekonomiska problem på grund <strong>av</strong> våldet, i<br />
vissa fall finns barn inblandade vilket gör situationen än<br />
mer komplicerad, och i en del fall förkommer missbruk <strong>av</strong><br />
olika slag . Att möta dessa <strong>kvinnor</strong> på ett korrekt sätt är <strong>av</strong><br />
stor vikt <strong>av</strong> flera ovan angivna anledningar, så sker dock<br />
inte alltid, och det finns <strong>kvinnor</strong> som gett uttryck för att<br />
de ifrågasatts vid anmälan, eller att de i en kaotisk anmälningsupptagning<br />
i hemmet, när radiobil tillkallats, blivit<br />
bemötta på ett sätt som de upplevt som ”kränkande” . För<br />
att kvinnan ska ha förtroende för polisen, och samhället,<br />
och för att hon ska kunna få hjälp i ett långsiktigt<br />
perspektiv, måste denna inledande kontakt vara anpassad<br />
efter den enskilda kvinnans behov . Detta är en del <strong>av</strong> det<br />
polisiära arbetet som är oerhört svårt, då <strong>kvinnor</strong>na har<br />
olika erfarenheter, olika behov och olika förväntningar<br />
och har varit utsatta för olika former <strong>av</strong> våld .<br />
Ett bra bemötande är viktigt också i ett längre perspektiv,<br />
för att kvinnan ska känna sig trygg med polisens<br />
insatser . <strong>En</strong> <strong>av</strong> de vanligaste anledningarna till att <strong>kvinnor</strong><br />
som medverkat i <strong>utvärdering</strong>en inte anmält upprepad viktimisering<br />
har varit rädsla för hämnd . Känner kvinnan att<br />
polisen tar hand om henne, torde chanserna öka för att<br />
hon vid eventuell upprepad viktimisering vågar anmäla<br />
igen . Polisens brottsbekämpande funktion, får inte ta över<br />
handen eller ske på bekostnad <strong>av</strong> polisens trygghetsskapande<br />
funktion, dessa båda funktioner måste kombineras<br />
då de kompletterar och är beroende <strong>av</strong> varandra .<br />
För många <strong>kvinnor</strong> är polisen den första kontakten de<br />
har med samhället, och kan därmed utgöra en viktig barriär<br />
för fortsatt kontakt om kvinnan inte upplever polisen<br />
positivt . Detta kan vara <strong>av</strong> särskild betydelse då kvinnan<br />
har ett mindre socialt nätverk, samt har barn .<br />
Vad det gäller den fysiska miljön och den betydelse<br />
som miljön har tillskrivits, så uppger majoriteten <strong>av</strong><br />
<strong>kvinnor</strong>na att miljön har betydelse för hur man upplever<br />
situationen och mötet . Miljön är den fysiska kontext som<br />
ramar in ett sammanhang och påverkar såväl sinnen som<br />
känslor . Lokalerna är viktiga för att brottsutredningen<br />
på olika sätt ska kunna optimeras, och för att <strong>kvinnor</strong>na<br />
ska erhålla bästa möjliga hjälp och stöd . Lokalerna ser<br />
vi dock som en del i ett betydligt större sammanhang där<br />
alla pusselbitar måsta vara på plats för att kvinnan ska få<br />
bästa möjliga bemötande och omhändertagande, och därmed<br />
för att polisens utredning ska bli den bästa möjliga .<br />
Genom att befinna sig i en miljö som upplevs <strong>av</strong>slappnande<br />
och omhändertagande, har man skapat goda<br />
förutsättningar för ”det goda samtalet” . Ett samtal där<br />
kvinnan upplever att hon har blivit väl bemött, lyssnad<br />
till, betrodd, tagen på allvar där hon inte blir ifrågasatt<br />
och där hon känner att hennes förväntningar och behov<br />
blir tillgodosedda .<br />
Att den fysiska miljön på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> innefattar en<br />
Kapitel 5. saMManfattning och <strong>av</strong>slutande disKussion<br />
innehåll<br />
samlokalisering <strong>av</strong> aktörer som kan vara kvinnan behjälplig<br />
på olika sätt, har <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong>na uppfattas som något<br />
positivt . Samverkan mellan aktörerna sker på olika sätt,<br />
och har fungerat i olika utsträckning . Den samverkan som<br />
inletts i och med <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>, som innebär att Kriscentrum<br />
för <strong>kvinnor</strong> aktivt tar kontakt med de <strong>kvinnor</strong> som<br />
anmäler aktuella brott har visat sig vara en lyckad insats<br />
utifrån <strong>kvinnor</strong>nas perspektiv . Att själv slippa ta kontakt<br />
i ett utsatt läge, eller att få en andra chans även om man<br />
initialt vid anmälan tackat nej till stöd, har tagits emot väl,<br />
och kan därmed vara en bra metod för att stödja <strong>kvinnor</strong>na<br />
. Denna aktiva inats från samhällets sida kan därmed<br />
ses som ytterligare ett positivt steg i rätt riktning för att på<br />
bästa sätt möta <strong>kvinnor</strong> som utsatts för våld .<br />
Vi vill också nämna betydelsen <strong>av</strong> att anlägga ett<br />
helhetsperspektiv, där barnens situation också synliggörs<br />
. Barnen är i stort sett alltid en del <strong>av</strong> våldet, direkt<br />
eller indirekt och deras utsatthet måste synliggöras för att<br />
man ska kunna kartlägga deras behov och erbjuda dem<br />
relevant stöd .<br />
Projekt <strong>Karin</strong> har stora utvecklingsmöjligheter . Verksamheten<br />
bedrivs inte i samverkan, enligt den gängse<br />
definitionen, utan bör snarare definieras som en samplanering<br />
. Samlokaliseringen öppnar upp för en verksamhetsutveckling<br />
som syftar till att sätta kvinnan och hennes<br />
behov i centrum för verksamheten . Projekt <strong>Karin</strong> har sin<br />
värdegrund i den social-ekologiska modellen som används<br />
internationellt för våldspreventivt arbete . Modellen kan<br />
användas mera systematiskt för att uppnå de mål som<br />
satts upp för <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> .<br />
Nedan följer en sammanställning över utvecklingsmöjligheter<br />
utifrån <strong>kvinnor</strong>nas perspektiv .<br />
positivt med <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> utifrån <strong>kvinnor</strong>nas<br />
perspektiv:<br />
Myndigheternas samverkan har bidragit till en metodutveckling<br />
som innebär att Kvinnokriscentrum aktivt<br />
tar kontakt med samtliga <strong>kvinnor</strong> som har anmält att<br />
de har utsatts för våld i nära relation .<br />
Lokalen på <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> upplevs som trygg och familjär<br />
vilket <strong>kvinnor</strong>na anser underlätta deras medverkan<br />
i brottsutredningen . Exempelvis upplevs lokalen som<br />
utformad för att genomföra svåra samtal .<br />
<strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong>s utvecklingsmöjligheter utifrån<br />
<strong>kvinnor</strong>nas perspektiv:<br />
Utveckla <strong>Karin</strong>s verksamhet så att berörda barn och<br />
män också kan erbjudas psykosocialt stöd .<br />
Utveckla stöd för att lösa bostadssituationen både för<br />
kvinnan och mannen, i såväl den akuta fasen som i<br />
sökandet efter två nya permanenta boenden .<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 67
innehåll Kapitel 5. saMManfattning och <strong>av</strong>slutande disKussion<br />
KällförtecKning<br />
Utveckla möjligheten till stöd från psykolog så att<br />
kvinnan får hjälp att hantera sin egen stress, aggressivitet<br />
och rädsla . Det finns också <strong>kvinnor</strong> som önskar<br />
stöd <strong>av</strong> en psykolog för att kunna fortsätta relationen<br />
till mannen som ett par, som särlevande föräldrar samt<br />
som kompanjoner och arbetskamrater .<br />
Utveckla stöd för att förhindra att våldsutsatta <strong>kvinnor</strong><br />
hamnar i en socioekonomisk utsatthet på grund<br />
<strong>av</strong> våldet, exempelvis genom en samverkan mellan<br />
arbetsförmedling och försäkringskassa .<br />
Utveckla en målgruppsanpassad myndighetsövergripande<br />
informationsstrategi .<br />
Utöka <strong>Karin</strong>s öppettider .<br />
Utveckla en metod som säkerställer att alla vådsutsatta<br />
<strong>kvinnor</strong> förhörs minst två gånger .<br />
Utveckla en bemanningspolicy som säkerställer<br />
kontinuiteten så att antalet byten <strong>av</strong> förhörsledare och<br />
åklagare minimeras under pågående brottsutredning .<br />
68 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
Utveckla en metod för kontinuerlig uppföljning och<br />
<strong>utvärdering</strong> <strong>av</strong> verksamheten på <strong>Karin</strong> .<br />
Arbeta aktivt för en översyn <strong>av</strong> bestämmelserna om<br />
besöksförbud och en vidareutveckling och precisering<br />
<strong>av</strong> bestämmelserna om målsägandebiträdets roll och<br />
funktion .<br />
Etablera en vårdcentral i Malmö som är specialiserad<br />
på våld .<br />
att gå vidare med …<br />
För att vidareutveckla <strong>projekt</strong> <strong>Karin</strong> till en nationell<br />
modell anser vi att det krävs en process<strong>utvärdering</strong> <strong>av</strong><br />
verksamheten utifrån de professionella aktörernas och<br />
respektive samverkande myndighets perspektiv .
Källförteckning<br />
litteratur<br />
Andersson Berit & Lundberg Magnus (2001) Kvinnomisshandel<br />
som kunskapsfält – att definiera, förklara och<br />
hantera ett socialt problem . I Det motspänstiga offret,<br />
Åkerström Malin & Sahlin Ingrid (red) .<br />
Bangura Arvidsson, Maria & Åkerström, Malin (2000) .<br />
När anhöriga involveras: personalens beskrivning <strong>av</strong> anhöriga<br />
på särskilda ungdomshem . Stockholm: Statens institutionsstyrelse<br />
Eriksson, Maria . (2008) Barns beskrivningar och tolkningar<br />
<strong>av</strong> pappas våld . I Eriksson, Maria (2008) . Barns röster<br />
om våld: att tolka och förstå . 1 . uppl . Malmö: Gleerups .<br />
BRÅ Rapport 2008:25 Polisens utredningar <strong>av</strong> våld mot<br />
<strong>kvinnor</strong> i nära relationer . Marklund, Fredrik & Nilsson,<br />
Anna . Tillgänglig på Internet: http://www .bra .se/extra/<br />
measurepoint/?module_instance=4&name=2008_25_Polisens_utredningar_<strong>av</strong>_v_ld_i_n_ra_relationer_webb<br />
.<br />
pdf&url=/dynamaster/file_archive/081215/d75ed3634299fa9<br />
e99c1ab7c10f63cb8/2008%255f25%255fPolisens%255futredn<br />
ingar%255f<strong>av</strong>%255fv%255fld%255fi%255fn%255fra%255fre<br />
lationer%255fwebb .pdf .<br />
BRÅ Rapport 2009:12 Våld mot <strong>kvinnor</strong> och män i nära<br />
relationer : våldets karaktär och offrens erfarenheter <strong>av</strong> kontakter<br />
med rättsväsendet . Hradilova Selin, Klara . Tillgänglig<br />
på Internet: http://www .bra .se/extra/measurepoint/?module_<br />
instance=4&name=V_ld_mot_<strong>kvinnor</strong>_i_n_ra_relationer_<br />
webb .pdf&url=/dynamaster/file_archive/090528/6e024e8bbb<br />
1ac22fa441d47fcc3bec1a/V%255fld%255fmot%255f<strong>kvinnor</strong><br />
%255fi%255fn%255fra%255frelationer%255fwebb .pdf .<br />
Christie Nils (2001) Det idealiska offret . I Åkerström,<br />
Malin & Sahlin, Ingrid (red .) (2001) . Det motspänstiga offret<br />
. Lund: Studentlitteratur .<br />
Christie, Nils (2005) . Lagom mycket kriminalitet . Stockholm:<br />
Natur och kultur .<br />
Cohen, Sheldon & Wills, Thomas . A . (1985) . Stress, Social<br />
Support, and the Buffering Hypothesis . Psychological Bulletin<br />
. Nr . 98 (s . 310–357) .<br />
Dahlberg LL & Krug EG . (2002) Violence – a global public<br />
health problem . In: Krug, Etienne G . (red .) (2002) . World<br />
report on violence and health [Elektronisk resurs] . Geneva:<br />
World Health Organization; 2002:1–56 .<br />
Danermark, Berth & Kullberg, Christian (1999) . Samverkan:<br />
välfärdsstatens nya arbetsform . Lund: Studentlitteratur<br />
D<strong>av</strong>ies, Kim, Block, Carolyn Rebecca & Campbell Jacquelyn<br />
(2008) Seeking help from the Police: Battered Women’s<br />
decisions and experiences . I Criminal Justice Studies . Vol 20<br />
No . 1 . 2007 .<br />
Diesen, Christian (2006) i Är rättvisan rättvis? tio perspektiv<br />
på diskriminering <strong>av</strong> etniska och religiösa minoriteter<br />
inom rättssystemet : rapport / <strong>av</strong> Utredningen om makt, integration<br />
och strukturell diskriminering ; (red .)Jerzy Sarnecki<br />
SOU 2006:30 .<strong>En</strong>gdahl, Oskar & Larsson, Bengt (2006) .<br />
Sociologiska perspektiv: grundläggande begrepp och teorier .<br />
Lund: Studentlitteratur .<br />
Esaiasson, Peter (2007) . Metodpraktikan: konsten att<br />
KällförtecKning<br />
innehåll<br />
studera samhälle, individ och marknad . 3 ., [rev .] uppl . Stockholm:<br />
Norstedts juridik .<br />
Everstine, Diana Sullivan & Everstine, Louis (1986) . Akutpsykologi:<br />
hjälp åt offer för våldsbrott . Stockholm: Natur<br />
och kultur<br />
Felson, Richard B ., Messner, Steven F & Hoskin, Anthony<br />
W . (2002) . Reasons for Reporting and not Reporting Domestic<br />
Violence to the Police . I: Criminology . Vol 40 No . 3 . 2002 .<br />
Friedman, Kenneth, Bischoff, H ., D<strong>av</strong>ies, R . & Person A .<br />
(1982)Victims and helpers: Reactions to crime . Washington<br />
DC: Government Printing Office .<br />
Fernqvist Stina & Näsman Elisabeth (2008) Ekonomiskt<br />
våld och barns utsatthet . I Barns röster om våld: att tolka och<br />
förstå . Eriksson, Maria (2008) . 1 . uppl . Malmö: Gleerups<br />
Frye, Marilyn (1994) . Den feministiska teorins möjligheter<br />
. Feministisk filosofi . S . 1–13 .<br />
General Assembly res . 48/104 . Declaration on the Elimination<br />
of Violence against Women . . (1994) . [New York]:<br />
United Nations .<br />
Glad (2006) Cooperation in a child welfare case: a comparative<br />
cross-national vignette study . I European Journal of<br />
Social work, Vol 9, No 2, 2006 .<br />
Grape, Ove, Blom, Björn & Johansson, Roine (red .) (2006) .<br />
Organisation och omvärld: nyinstitutionell analys <strong>av</strong> människobehandlande<br />
organisationer . Lund: Studentlitteratur .<br />
Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot <strong>kvinnor</strong>,<br />
hedersrelatierat våld och förtryck samt våld i samkönade<br />
relationer (2008) . Stockholm: Riksdagen .<br />
Hearn, Jeff (1998) . The violences of men: how men talk<br />
about and how agencies respond to men's violence to women<br />
. London: SAGE .<br />
Helmersson, Sara & Mulabdic, Azra (2008) . Respektera<br />
mig!: handbok för yrkesverksamma om våldsutsatta <strong>kvinnor</strong><br />
i missbruk . Malmö: Malmö stad .<br />
Hickman, Laura J . & Simpson, Sally S . (2003) ”Fair Treatment<br />
or Preferred Outcome? The Impact of Police Beh<strong>av</strong>iour<br />
on Victim Reports of Domestic Violence Incidents .” I Law<br />
and Society Review, Vol 37 nr 3 September 2003 .<br />
Hirdman, Yvonne (2000) . Att lägga livet tillrätta: studier i<br />
svensk folkhemspolitik . [2 . uppl .] Stockholm: Carlsson .<br />
Hjortsjö, Maria (2005) . Med samarbete i sikte: om samordnade<br />
insatser och samlokaliserade familjecentraler . Diss .<br />
Lund : Lunds universitet, 2006 .<br />
Holmqvist , Lena, Leijonhufuvd, Madeleine, Träskman,<br />
Per Ole och Wennberg, Suzanne (2005), Brottsbalken: en<br />
kommentar . D . 1, (1–12 kap .) : brotten mot person och förmögenhetsbrotten<br />
m .m . . 4 ., [omarb .] studentutg . Stockholm:<br />
Norstedts juridik .<br />
Integrationsverket (2005) Integrationsverkets rapport<br />
2005:02 . Rasism och främlingsfientlighet och delstudier om<br />
rasism och främlingsfientlighet i Sverige 2004 .<br />
Jeffner, Stina (1998) . Liksom våldtäkt, typ-: om ungdomars<br />
förståelse <strong>av</strong> våldtäkt . [Ny utg .] Stockholm: Brevskolan .<br />
Johansson, Susanna . (2009) ”Does Collaboration Include<br />
or Exclude? Participatory Aspects of Collaboration between<br />
Welfare Agencies when Investigating Suspected Child Abuse”<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 69
innehåll<br />
KällförtecKning<br />
I Participative aspects of law a socio-legal perspective 2009 .<br />
red . Matthias Baier .<br />
Johansson, Susanna (2008) . Myndighetssamverkan i<br />
barnahus: organisering, innehåll och process : delrapport 4 i<br />
<strong>utvärdering</strong>en <strong>av</strong> nationell försöksverksamhet med barnahus<br />
2006–2007 . Lund: Sociology of Law, Lund University .<br />
Johnson, Holly (2001) Contrasting Views of the Role of<br />
Alcohol in Cases of Wife Assault . I Journal of Interpersonal<br />
Violence . Vol 16, s . 54–73 .<br />
Kelly, Liz, Radford, Jill & Hester, Marianne (red .) (1996) .<br />
Women, violence and male power: feminist activism, research<br />
and practice . Philadelphia: Open University Press .<br />
Knutsson, Maria & Granér, Rolf (2001) . Perspektiv på<br />
polisetik . Lund: Studentlitteratur .<br />
Källström Cater Åsa (2008) Barns beskrivningar och tolkningar<br />
<strong>av</strong> pappas våld i ) . Barns röster om våld: att tolka och<br />
förstå . Eriksson, Maria & Eriksson, Maria (2008) . 1 . uppl .<br />
Malmö: Gleerups .<br />
Lindgren, Magnus (2004) . Brottsoffer i rättsprocessen:<br />
om ideala brottsoffer och goda myndigheter . 1 . uppl . Diss .<br />
Stockholm : Stockholms universitet ., 2004 .<br />
Lindgren, Magnus, Pettersson, Karl-Åke & Hägglund, Bo<br />
(2001) . Brottsoffer: från teori till praktik . Stockholm: Jure CLN<br />
Lindgren, Magnus & Lagerbäck, Björn (1996) . Att<br />
drabbas <strong>av</strong> brott: om brottsoffers reaktioner och behov<br />
i Rättspsykolog . I Christianson, Sven-Åke (red .) (1996) .<br />
Rättspsykologi: den forensiska psykologin i Sverige : en kunskapsöversikt<br />
. Stockholm: Natur och kultur .<br />
Lindstedt Cronberg, Marie (2009) . Med våldsam hand:<br />
hustrumisshandel i 1800-talets Sverige: en studie <strong>av</strong> rättsliga,<br />
kyrkliga och politiska sammanhang . Lund: Lunds universitet .<br />
Little, Liza & Kaufman Kantor, Glenda (2002) . Using<br />
Ecological Theory to Understand Intimate Partner Violence<br />
and Child Maltreatment, I Journal of Community Health,<br />
2002, 19 (3), s133–145 .<br />
Lundberg, Magnus (2001) . Vilja med förhinder:<br />
polisers samtal om kvinnomisshandel . Diss . Lund:<br />
Univ ., 2001 .<br />
Lundgren, Eva (2004) . Våldets normaliseringsprocess .<br />
Stockholm: Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer<br />
i Sverige (ROKS) .<br />
Lundgren, Eva (red .) (2001) . Slagen dam [Elektronisk<br />
resurs] : mäns våld mot <strong>kvinnor</strong> i jämställda Sverige : en<br />
omfångsundersökning . Umeå: Brottsoffermyndigheten<br />
Tillgänglig på Internet: http://www .brottsoffermyndigheten<br />
.se/Sidor/EPT/Bestallningar/PDF/Slagen%20dam .pdf .<br />
Lövkrona, Inger (2009) . Den misshandlade kvinnokroppen<br />
. I Kvinnors hälsa: fakta och myter . Jarlbro, Gunilla &<br />
Erlanson-Albertsson, Charlotte (red .) (2009) . 1 . uppl . Lund:<br />
Studentlitteratur .<br />
Mc Shane & Williams 1992, Radical Victimology: A Critique<br />
of the Concept of Victim In Traditional Victimology . I<br />
Crime and Delinquency, Vol 38 . No .2 . 258–271 .<br />
Messerschmidt James W . (1999) ” Making bodies Matter:<br />
Adolescent Masculinites: Adolescent masculinities, the body,<br />
and varieties of violence . I Theoretical Criminology . Vol . 3,<br />
70 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
s . 197–220 .<br />
Myndigheten för skolutveckling (2007) Strategi för<br />
samverkan: kring barn och unga som far illa eller riskerar<br />
att fara illa . Stockholm . Tillgänglig på Internet: http://<br />
www .socialstyrelsen .se/Lists/Artikelkatalog/Attachmen<br />
ts/9205/2007-123-31_200712331 .pdf<br />
Nilsson, Gabriella (2009) . Könsmakt eller häxjakt? [Elektronisk<br />
resurs] : antagonistiska föreställningar om mäns våld<br />
mot <strong>kvinnor</strong> . Diss . Lund : Univ ., 2009<br />
Tillgänglig på Internet: http://www .lu .se/o .o .i .s?id=12588<br />
&postid=1468591 .<br />
Nyhlén Lars (2008) Rättsväsendet – polisens och åklagarens<br />
roll i Heimer, Gun M . & Sandberg, D<strong>av</strong>id (red .) (2008) .<br />
<strong>Våldsutsatta</strong> <strong>kvinnor</strong>: samhällets ansvar . 2 ., [rev .] uppl . Lund:<br />
Studentlitteratur .<br />
Phipps Alison (2009) Rape and respectability:Ideas<br />
about sexual Violence and Social Class I Sociology Volume<br />
43(4):667 .683 . Sage publications London .<br />
Polismyndigheten i Skåne (2009) Verksamhetsplan 2009 .<br />
Rosenbaum Dennis (1987) . ” Coping with Victimization:<br />
The Effects of Police Intervention on Victims Psychological<br />
Readjustment” I Crime and Delinquency 1987 Vol 33,<br />
s . 502–520 .<br />
Rasmusson, Bodil (2008) . ”Det är ju inget dagis precis-”:<br />
barns och föräldrars upplevelser <strong>av</strong> kontakter med barnahus<br />
: delrapport 6 i <strong>utvärdering</strong>en <strong>av</strong> nationell försöksverksamhet<br />
med barnahus 2006–2007 . Lund: Sociology of Law, Lund<br />
University .<br />
Rejmer, Annika (2003) . Vårdnadstvister: en rättssociologisk<br />
studie <strong>av</strong> tingsrätts funktion vid handläggning <strong>av</strong><br />
vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa .<br />
Diss . Lund : Univ ., 2003 .<br />
Rikspolisstyrelsen 2001:1 Brottsoffer . <strong>En</strong> modell för polisens<br />
del i lokalsamhällets brottsofferstödjande arbete .<br />
Rosengren, Karl Erik & Arvidson, Peter (2002) . Sociologisk<br />
metodik . 5 ., [omarb . och utgåva .] uppl . Malmö: Liber .<br />
Rossi, Peter H ., Freeman, Howard E . & Lipsey, Mark W .<br />
(2004) . Evaluation: a systematic approach . 7 . ed . Thousand<br />
Oaks, CA: Sage .<br />
Sahlin, Ingrid (1996) . På gränsen till bostad: <strong>av</strong>visning,<br />
utvisning, specialkontrakt . Diss . Lund : Univ .<br />
Sandberg, Bo & Faugert, Sven (2007) . Perspektiv på <strong>utvärdering</strong><br />
. 1 . uppl . Lund: Studentlitteratur .<br />
Sarnecki Jerzy (2006) Utredningen om makt, integration<br />
och strukturell diskriminering (2006) . Är rättvisan rättvis?:<br />
tio perspektiv på diskriminering <strong>av</strong> etniska och religiösa<br />
minoriteter inom rättssystemet : rapport . Stockholm: Fritzes<br />
offentliga publikationer<br />
Snare, Annika (1993) i Snare, Annika & Høigård, Cecilie<br />
(red .) (1993) . Kvinners skyld: en nordisk antologi i kriminologi<br />
. Oslo: Pax .<br />
Sonander, Anna (2008) . Att arbeta med barn som<br />
brottsoffer: en rättssociologisk studie . Diss . Lund : Lunds<br />
universitet, 2008<br />
Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer inom<br />
humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning . Stockholm:
Tillgänglig på Internet: http://www .cm .se/webbshop_vr/<br />
pdfer/etikreglerhs .pdf .<br />
Walby, Sylvia, (2005) ”Improving the statistics on violence<br />
against women” . I Statistical Journal of the United Nations<br />
ECE Vol . 22, s . 193–217 . IOS Press .<br />
Walby, Sylvia (red .) (2001) . Offerskapande – victimisation .<br />
I Kön och våld i Norden . S . 13–26 .<br />
Westbrook Lynn (2009) Crisis information concerns:<br />
Information needs of domestic violence survivors . I Processing<br />
and management Vol . 45, s . 98–114 .<br />
Wholey, Joseph S ., Hatry, Harry P . & Newcomer, Kathryn<br />
E . (red .) (2004) . Handbook of practical program evaluation .<br />
2nd ed . San Francisco: Jossey-Bass .<br />
Yrkesgemensam handbok: för personal som möter personer<br />
utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck . (2007) .<br />
Malmö: Malmö stad .<br />
Åkerblom, Annika (2009) . När <strong>kvinnor</strong> fick rättigheter:<br />
Sverige 1700 till 2010 . 1 . uppl . Lund: Studentlitteratur .<br />
Åkerström, Malin & Sahlin, Ingrid (red .) (2001) . Det<br />
motspänstiga offret . Lund: Studentlitteratur .<br />
ÅFS 2005:9 . Åklagarmyndighetens föreskrifter och<br />
allmänna råd (ÅFS) om ledning <strong>av</strong> förundersökning <strong>av</strong><br />
brottmål .(2005)<br />
Åklagarmyndighetens Handbok, Handläggning <strong>av</strong><br />
fridskränkningsbrotten 2006 .<br />
Österberg, Eva & Lindstedt Cronberg, Marie (red .) (2004) .<br />
Våldets mening: makt, minne, myt . Lund: Nordic Academic<br />
Press<br />
hemsidor<br />
Avdelningen för samhällsplanering, Malmö stad<br />
http://www .malmo .se/Kommun--politik/Statistik .html<br />
2010-01-15<br />
Malmö kommuns hemsida . www .malmo .se<br />
Sveriges Radio (2006) Missbrukare får mindre skadestånd<br />
http://www .sr .se/Ekot/artikelasp?artikel=768567<br />
http://www .manskligarattigheter .gov .se, 2009-12-26<br />
http://www .bra .se/extra/pod/?action=pod_show&module_<br />
instance=21&id=486&statsType=100&statsCounty=La&Ye<br />
ar=2008&type=1, 2009-12-20<br />
http://www .staffanstorp .se/download/18 .6c80c0b711b110d<br />
59b8800011291/Hedersrelaterat+v%C3%A5ld .pdf . Skyddsprogram<br />
för hedersrelaterat våld .<br />
http://www .<strong>projekt</strong>karin .se/miljo .4 .39ce2a5011d2<br />
0b4901680003296 .html, 2009-12-25<br />
http://www .cdc .gov/ncipc/dvp/social-ecological-model_<br />
DVP .htm 2010-01-26<br />
http://www .westlaw .se . 2010-01-20<br />
offentligt tryck<br />
Utredningar<br />
SOU 1987:72 Juristkommissionen med anledning <strong>av</strong><br />
mordet på statsminister Olof Palme (1987) . Juristkommissionens<br />
rapport om händelserna efter mordet på statsminister<br />
Olof Palme . D . 2, Brottsutredningen 1 mars 1986 – 4 februari<br />
1987 . Stockholm: Allmänna förl .<br />
KällförtecKning<br />
innehåll<br />
SOU 1992:61 Åklagarutredningen -90 (1992) . Ett reformerat<br />
åklagarväsende: betänkande . Stockholm: Allmänna förl .<br />
SOU 1992:84 Ersättning för kränkning genom brott .<br />
Delbetänkande <strong>av</strong> Kommittén om ideell skada .<br />
SOU 1995:60 Kvinnovåldskommissionen (1995) . Kvinnofrid:<br />
slutbetänkande : [huvudbetänkande] . Stockholm: Fritze<br />
SOU 1995:142 Att röja hinder för samverkan, egenmakt,<br />
arbetslinjen . Delbetänkande / <strong>av</strong> Storstadskommittén .<br />
SOU 1996:113 <strong>En</strong> allmän och aktiv försäkring vid<br />
sjukdom och rehabilitering . Slutbetänkande <strong>av</strong> Sjuk- och<br />
arbetsskadekommittén .<br />
SOU 2005:43 Vårdnad – Boende – Umgänge . Barnets<br />
bästa, föräldrars ansvar . Betänkande <strong>av</strong> 2002 års vårdnadskommitté<br />
Propositioner<br />
Prop . om socialtjänsten . (1980) Del A . Stockholm .<br />
Prop . 1981/82:97 Hälso- och sjukvårdslag m .m . (1982) .<br />
Stockholm .<br />
Prop . 1983/84:111 Med förslag till polislag m .m .<br />
Prop . 1985/86:80 Om ny förvaltningslag . Stockholm .<br />
Prop . 1987/88:137 Om besöksförbud .<br />
Prop . 1997/98:55 Kvinnofrid: (1998) . Stockholm: Fritze .<br />
Prop . (1999) Budgetpropositionen för 2000, Budgetpropositionen<br />
. Stockholm: Riksdagens tryckeriexp .<br />
Prop . 2006/07:38 Socialtjänstens stöd till våldsutsatta<br />
<strong>kvinnor</strong> .<br />
Rättsfall<br />
NJA 2007 s . 272<br />
NJA 1991 s . 83<br />
NJA 1967 s . 237<br />
NJA1997 s . 538 .<br />
Lagtext och förordningar<br />
Brottsbalk (1962:700)<br />
Förordning (1994:572) med instruktion för Brottsoffermyndigheten<br />
(upphävd)<br />
Förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska<br />
verksamheten<br />
Förordningen [2007:102] om ändring i förordningen<br />
Förordning (1976:376) om behandlingen <strong>av</strong> häktade och<br />
anhållna m .fl . [1976:376] .<br />
Förundersökningskungörelse (1947:948)<br />
Förvaltningslag (1986:223)<br />
Hälso- och sjukvårdslag (1982:763)<br />
Lag (1988:688) om besöksförbud<br />
Lag (1994:419) om brottsofferfond<br />
Lag (2003:413) om ändring i polislagen (1984:387)<br />
Offentlighets- och sekretesslag (2009:400)<br />
Polisförordning (1998:1558)<br />
Polislag (1984:387)<br />
Rättegångsbalk (1942:740)<br />
Regeringsformen 1974:152<br />
Sekretesslag (1980:100) (upphävd)<br />
Socialtjänstlag (2001:453)<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 71
ilagor<br />
Underlag för bedömning <strong>av</strong> risk för framtida partnervåld (SARA:SV)<br />
72 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
P. R. Kropp, S. D. Hart, C. D. Webster, D. E<strong>av</strong>es, & H. Belfrage<br />
Informationskällor:<br />
Intervju med den misstänkte/gärningsmannen<br />
Intervju med offret/offren<br />
Övrigt__________________________________<br />
Kriminell bakgrund<br />
1. Tidigare intrafamiljärt våld<br />
Personen har tidigare använt, eller försökt att använda, våld inom familjen (“hot bedöms som “D”)<br />
• “Familjen” inkluderar föräldrar, svärföräldrar, syskon, barn, etc.<br />
• Våld mot tidigare eller nuvarande relationspartners bedöms under punkt 11<br />
2. Tidigare extrafamiljärt våld<br />
Personen har tidigare använt, eller försökt att använda, våld utanför familjen (hot bedöms som “D”)<br />
• Här inkluderas allt våld som inte är riktat mot familj (punkt 1) eller relationspartners (punkt 11)<br />
3. Tidigare misskötsamhet vid permission eller liknande<br />
Bedömningsprocedur:<br />
N = Riskfaktorn föreligger ej;<br />
D = Riskfaktorn föreligger möjligen eller delvis;<br />
J = Riskfaktorn föreligger<br />
Kritiska riskfaktorer: Sådana som är tillräckliga i sig själva<br />
att utgöra en hög risk.<br />
Personen har tidigare gripits <strong>av</strong> polis för att ha missbrukat permission eller annan friförmån från institution<br />
(misskötsamhet utan polisingripande bedöms som “D”)<br />
• Överträdelse <strong>av</strong> besöksförbud skall bedömas såväl här som under punkt 15<br />
Psykosocial anpassning<br />
4. Problem i förhållanden under senare tid<br />
Personen har separerat från sin partner, eller har haft ett mycket konfliktfyllt förhållande, det senaste året<br />
• Bedömning skall här göras <strong>av</strong> omständigheter även oberoende <strong>av</strong> det nu begångna brottet<br />
5. Problem på arbetsmarknaden under senare tid<br />
Personen är arbetslös, och har haft en instabil situation på arbetsmarknaden det senaste året<br />
• Om personen f n är arbetslös, men har haft en stabil situation under året, eller om personen f n har en<br />
anställning men har haft en instabil situation under året, görs bedömningen “D”<br />
6. Som ung offer för, eller vittne till, våld inom familjen<br />
Personen har som ung (under 18) varit offer för, eller vittne till, våld inom familjen<br />
• Häri ingår även sexuella övergrepp<br />
• Såväl faktiskt våld, som försök till våld, eller hot om våld, skall bedömas här<br />
7. Missbruk <strong>av</strong> alkohol eller droger under senare tid<br />
”Missbruk” <strong>av</strong>ser att personens missbruk väsentligt har försämrat dennes hälsotillstånd eller sociala förmåga (ex.vis<br />
överdos, anhållen för brott eller uppsagd från sitt arbete)<br />
8. Suicidalt eller homicidalt tankeinnehåll, eller <strong>av</strong>sikt, under senare tid<br />
Allvarlighetsgraden bör bedömas utifrån om tankeinnehållet kan uppfattas som persistent och påträngande, eller om<br />
en eventuell <strong>av</strong>sikt bedöms som hög<br />
Definitiv: Bedömningen konfirmerad/utförd <strong>av</strong> psykiatrisk/psykologisk expertis<br />
Presumerad: Bedömningen behöver konfirmeras/utföras <strong>av</strong> psykiatrisk/psykologisk expertis<br />
9. Psykotiska och/eller maniska symptom under senare tid<br />
Personen har, eller har haft, psykotiska eller maniska symptom under det senaste året<br />
Psykotiska symptom omfattar osammanhängande tal, vanföreställningar, hallucinationer och ett mycket<br />
bisarrt uppträdande<br />
• Maniska symptom omfattar extrem eufori, irritabilitet, grandiositet, tankeflykt och pratsamhet, och<br />
hyperaktivitet<br />
Definitiv: Bedömningen konfirmerad/utförd <strong>av</strong> psykiatrisk/psykologisk expertis<br />
Presumerad: Bedömningen behöver konfirmeras/utföras <strong>av</strong> psykiatrisk/psykologisk expertis<br />
Förekomst<br />
(N, D, J)<br />
Kritisk<br />
( ✓ )
10. Personlighetsstörning karakteriserad <strong>av</strong> aggressivitet, impulsivitet eller instabilitet<br />
Hög poäng enligt PCL-R eller PCL:SV, eller uppvisar något <strong>av</strong> följande karakteristika: (a) arrogant, lögnaktig och<br />
manipulativ; (b) bristande förmåga till empati, ånger och skuld; (c) impulsiv och oansvarig, eller<br />
Belägg för en explosiv aggressivitet, särskilt om personen blir <strong>av</strong>visad eller övergiven, eller<br />
Erhållen diagnos <strong>av</strong> antisocial, borderline, narcissistisk eller histrionisk personlighetsstörning<br />
Definitiv: Bedömningen konfirmerad/utförd <strong>av</strong> psykiatrisk/psykologisk expertis<br />
Presumerad: Bedömningen behöver konfirmeras/utföras <strong>av</strong> psykiatrisk/psykologisk expertis<br />
Tidigare partnervåld<br />
11. Tidigare bruk <strong>av</strong> fysiskt våld<br />
Personen har brukat fysiskt våld mot tidigare eller nuvarande relationspartner<br />
• Sexuellt betingat våld, och hot om våld, bedöms längre fram (punkterna 12 och 13)<br />
• Försök att bruka våld bedöms som “D”<br />
12. Tidigare bruk <strong>av</strong> sexuellt våld/sexuell svartsjuka<br />
Personen har brukat sexuellt betingat våld, eller våld betingat <strong>av</strong> sexuell svartsjuka, mot tidigare eller nuvarande<br />
relationspartner<br />
• Försök till sexuellt betingat våld bedöms som “D”<br />
13. Tidigare bruk <strong>av</strong> vapen och/eller allvarliga dödshot<br />
Personen har tidigare använt sig <strong>av</strong> vapen eller allvarliga dödshot som uppfattats som allvarliga <strong>av</strong> offret<br />
• “Vapen” inkluderar skjutvapen, knivar och olika slags tillhyggen<br />
• Hot om användning <strong>av</strong> vapen eller om att tillfoga kroppsskada bedöms som ”D”<br />
14. Upptrappning<br />
Personen har trappat upp sitt våldsamma beteende under det senaste året<br />
15. Tidigare överträdelse <strong>av</strong> besöksförbud<br />
Personen har gjort sig skyldig till överträdelse <strong>av</strong> besöksförbud och gripits <strong>av</strong> polis i samband med det<br />
• Överträdelse som inte resulterat i polisingripande bedöms som “D”<br />
16. Bagatelliserande eller förnekande <strong>av</strong> tidigare partnervåld<br />
Personen bagatelliserar eller förnekar mycket eller allt <strong>av</strong> sitt tidigare partnervåld (ex.vis förnekar helt, skyller på<br />
andra eller på offret, eller tonar ner eller förnekar konsekvenserna <strong>av</strong> våldet)<br />
17. Attityd som stöder eller ursäktar partnervåld<br />
Personen ger uttryck för socio-politiska, religiösa, (sub)kulturella eller personliga attityder som stöder eller ursäktar<br />
partnervåld<br />
Aktuellt brott<br />
18. Allvarligt sexuellt- eller annat våld<br />
Personens aktuella brott innefattar allvarligt sexuellt våld eller annat våld som medfört medicinsk behandling eller<br />
kontroll<br />
• Mindre allvarligt våld bedöms som “D”<br />
19. Användning <strong>av</strong> vapen och/eller allvarligt dödshot<br />
Personen har i samband med det aktuella brottet använt vapen eller dödshot som uppfattats som allvarliga <strong>av</strong> offret<br />
• Hot om användning <strong>av</strong> vapen eller om att tillfoga kroppsskada bedöms som ”D”<br />
20. Överträdelse <strong>av</strong> besöksförbud<br />
Personen har i samband med det aktuella brottet överträtt besöksförbud och gripits <strong>av</strong> polis i samband med det<br />
• Överträdelse som inte resulterat i polisingripande bedöms som “D”<br />
Övriga överväganden<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Summering <strong>av</strong> riskbedömningen<br />
Låg Medel Hög<br />
Överhängande risk för partnervåld <br />
bilagor<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 73
ilagor<br />
Lund<br />
Rättssociologiska enheten 2008-06-24<br />
Hej!<br />
Vi är tre forskare från Lunds universitet som arbetar med att<br />
utvärdera polismyndighetens bemötande <strong>av</strong> <strong>kvinnor</strong> som utsatts<br />
för våld.<br />
Tanken med <strong>utvärdering</strong>sarbetet är att vi ska bistå<br />
polismyndigheten med underlag kring hur de kan förbättra och<br />
utveckla sitt arbete med våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>.<br />
Genom att du besvarar bifogad enkät kan vi ta del <strong>av</strong> din<br />
upplevelse <strong>av</strong> hur polisen har bemött dig. Vi tror att vi med<br />
utgångspunkt i Dina erfarenheter kan hitta nya vägar för att<br />
förändra, förbättra och utveckla polisen och andra myndigheters<br />
arbete för <strong>kvinnor</strong> som utsatts för våld.<br />
Det är naturligtvis frivilligt att delta. All information, som Du<br />
lämnar i enkäten, kommer att behandlas konfidentiellt, vilket<br />
innebär att ingen skall kunna identifiera dig som person.<br />
Vårt arbete är helt fristående från polisen.<br />
Polismyndigheten kommer inte att få ta del <strong>av</strong> den information<br />
som du lämnar till oss som forskare och polisen får inte heller<br />
kännedom om din medverkan alternativt ditt beslut om att inte<br />
medverka.<br />
Om Du samtycker till att dela med dig <strong>av</strong> dina erfarenheter och<br />
åsikter i vår enkätundersökning, vänligen fyll i enkäten och lägg<br />
den i bifogat svarskuvert.<br />
Bästa hälsningar<br />
Charlotte Agevall Annika Rejmer Anna<br />
Sonander<br />
74 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR
Om du har frågor eller om du vill kontakta forskare så finner du alla<br />
kontaktuppgifter till berörda personer här nedan:<br />
Kontaktpersoner:<br />
Annika Rejmer<br />
Fil. dr. Rättssociologiska enheten<br />
e-post: annika.rejmer@soclaw.lu.se<br />
tel. 046-222 36 55<br />
Charlotte Agevall<br />
Doktorand i rättssociologi<br />
e-post: charlotte.agevall@soclaw.lu.se<br />
mobil. 0702 91 04 13<br />
Anna Sonander<br />
Fil.dr. i rättssociologi<br />
e-post: anna.sonander@soclaw.lu.se<br />
tel.046 – 222 37 83<br />
mobil: 0708 75 60 93<br />
bilagor<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 75<br />
2
ilagor<br />
Sam hällsvetensk apliga fakulteten<br />
<strong>En</strong>h eten f ör rättssoci ologi<br />
<strong>En</strong>kätundersökning om hur våldsutsatta <strong>kvinnor</strong> bemöts <strong>av</strong><br />
polisen.<br />
Bakgrund - nedan följer frågor om din bakgrund.<br />
1. Hur gammal är du? Kryssa för korrekt alternativ.<br />
18-24 år O<br />
26-35 år O<br />
36-45 år O<br />
46-55 år O<br />
56-65 år O<br />
66 år eller äldre O<br />
2. I vilket land är du född? _________________________________________<br />
3. Om du inte är född i Sverige, hur länge har du bott här? ______________ år<br />
4. Vilken utbildning har du? Kryssa för den högsta.<br />
Grundskola/motsvarande O<br />
Gymnasium/motsvarande O<br />
Universitet/högskola O<br />
Saknar utbildning O<br />
76 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
2008-06-25<br />
1
5. Vilken utbildning har din pappa? Kryssa för den högsta.<br />
Grundskola/motsvarande O<br />
Gymnasium/motsvarande O<br />
Universitet/högskola O<br />
Saknar utbildning O<br />
6. Vilken utbildningsbakgrund har din mamma? Kryssa för den högsta.<br />
Grundskola/motsvarande O<br />
Gymnasium/motsvarande O<br />
Universitet/högskola O<br />
Saknar utbildning O<br />
7. Vilken är din sysselsättning för närvarande?<br />
Yrkesarbetar O<br />
Studerar O<br />
Arbetssökande O<br />
Föräldraledig O<br />
Pensionerad O<br />
Hemarbetande O<br />
Annat O<br />
8. Vem/vilka personer bor tillsammans med dig?<br />
Min make eller sambo O<br />
Våra gemensamma barn O<br />
Mina egna barn O<br />
Min partners egna barn O<br />
Mina föräldrar eller min partners föräldrar O<br />
Mina syskon eller min partners syskon O<br />
Andra personer O<br />
Jag bor ensam O<br />
9. Vad är anledningen till att du har kommit i kontakt med polisen idag?<br />
bilagor<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 77<br />
2
ilagor<br />
________________________________________________________________________<br />
________________________________________________________________________<br />
________________________________________________________________________<br />
________________________________________________________________________<br />
10. Vad har personen som du har polisanmält utsatt dig för? Kryssa för samtliga alternativ<br />
som stämmer.<br />
<strong>En</strong> sexuell aktivitet mot min vilja O<br />
Fysiskt våld, ex slag, sparkar, knuffar, bett, fasthållning, luggning O<br />
Hot, ex. via brev, telefon eller ansikte mot ansikte O<br />
Förföljelse O<br />
Inlåsning O<br />
Utelåsning O<br />
Annat O<br />
11. Hur kom du i kontakt med polisen?<br />
Jag gick till polismyndigheten för att anmäla brottet O<br />
<strong>En</strong> polisbil tillkallades O<br />
Annat O<br />
12. Vad vill du att polisanmälan ska leda till?<br />
________________________________________________________________________<br />
________________________________________________________________________<br />
________________________________________________________________________<br />
________________________________________________________________________<br />
13. Vad förväntar du dig att det ska ske med den person som du har polisanmält? Om flera<br />
alternativ stämmer kryssa för samtliga. Att han eller hon;<br />
78 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
3
Döms i domstol O<br />
Upphör med sina brott riktade mot mig O<br />
Lämnar mig ifred O<br />
Förstår att handlingen var fel O<br />
Annat O<br />
14. Vilken relation har du till personen som du har polisanmält?<br />
Make/maka O<br />
Sambo O<br />
Pojkvän/flickvän O<br />
Son/dotter O<br />
Förälder O<br />
Styvförälder O<br />
15. Har denna person utsatt dig för brott tidigare?<br />
Ja O Nej O<br />
16. Om du har svarat ja på fråga 15, har du kontaktat polisen vid dessa tillfällen?<br />
Ja O<br />
Vid något tillfälle O<br />
Nej O<br />
17. Om du har svarat nej på fråga 16, varför har du inte anmält brotten till polisen? Om flera<br />
alternativ stämmer, kryssa för samtliga.<br />
Jag trodde inte att polisen skulle tro mig. O<br />
Jag trodde inte att polisen kunde göra något O<br />
bilagor<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 79<br />
4
ilagor<br />
Det var obetydliga händelser O<br />
Jag skämdes O<br />
Jag hade skuldkänslor O<br />
Jag var rädd för hämnd O<br />
Jag ville inte blanda in polisen O<br />
Jag ville inte blanda in polisen O<br />
Det var mitt fel också O<br />
Annat O<br />
Anmälan – nedan följer frågor om polisens bemötande <strong>av</strong> dig i samband med<br />
polisanmälan.<br />
18. Vilket kön hade polisen som tog upp din anmälan?<br />
Man O<br />
Kvinna O<br />
19. Upplevde du att polisen som tog upp din anmälan lyssnade på dig?<br />
Ja O<br />
Nej O<br />
I vissa <strong>av</strong>seende O<br />
20. Upplevde du att polisen som tog upp din anmälan trodde på dig?<br />
Ja O<br />
Nej O<br />
I vissa <strong>av</strong>seenden O<br />
21. Fick du möjlighet att fritt berätta om vad du utsatts för?<br />
Ja O<br />
Nej O<br />
I vissa <strong>av</strong>seenden O<br />
22. Upplevde du att polisen som tog upp din anmälan ställde för situationen passande frågor?<br />
Ja O<br />
Nej O<br />
I vissa <strong>av</strong>seenden O<br />
80 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
5
23. Erbjöd sig polisen att hjälpa dig med att få kontakt med andra myndigheter?<br />
Ja O<br />
Nej O<br />
24. Om ja, vilka myndigheter erbjöd sig polisen att kontakta? (Kryssa för alla myndigheter<br />
som polisen erbjöd sig att kontakta).<br />
Socialtjänst O<br />
Sjukvård O<br />
Målsägandebiträde/advokat O<br />
Kvinnojour O<br />
Brottsofferjouren O<br />
Kriscentrum för <strong>kvinnor</strong> O<br />
Annan, O<br />
Frågorna 25-28 besvaras endast <strong>av</strong> personer som har gjort anmälan genom att besöka<br />
polismyndigheten.<br />
25. Hur lång tid tog ditt besök på polisstationen för att göra anmälan? __________ timmar.<br />
26. Fick du stå i kö för att göra anmälan?<br />
Ja O Nej O<br />
27. Om ja på fråga 26, hur länge fick du köa? ____________minuter<br />
28. Kunde andra personer höra när du berättade om ditt ärende vid receptionsdisken?<br />
Ja O Nej O<br />
Frågorna 29 – 31 besvaras endast <strong>av</strong> personer som har gjort anmälan genom att en polisbil<br />
har tillkallats.<br />
29. Vem tillkallade polisen?<br />
Jag själv O<br />
bilagor<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 81<br />
6
ilagor<br />
Make/maka O<br />
Sambo O<br />
Pojkvän/flickvän O<br />
Son/dotter O<br />
Förälder O<br />
Styvförälder O<br />
Granne O<br />
Annan O<br />
30. Hur lång tid tog polisens besök på platsen? __________ timmar.<br />
31. Kunde du lämna din redogörelse över händelseförloppet till polisen utan att<br />
gärningsmannen hörde vad du sa?<br />
Ja O Nej O<br />
Förhör – nedan följer frågor om polisens bemötande <strong>av</strong> dig i samband med<br />
förhör.<br />
32. Har du kallats till förhör?<br />
Ja O<br />
Nej O<br />
33. Hur många förhör har du kallts till i samband med denna anmälan?<br />
1 förhör O<br />
2 förhör O<br />
3 förhör O<br />
4 eller flera förhör O<br />
34. Hur lång tid tog ett förhör på polismyndigheten i genomsnitt? __________ timmar<br />
35. Vilket kön hade polisen som förhörde dig?<br />
Man O<br />
82 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
7
Kvinna O<br />
36. Upplevde du att polisen som förhörde dig, lyssnade på dig?<br />
Ja O<br />
Nej O<br />
I vissa <strong>av</strong>seenden O<br />
37. Upplevde du att polisen som förhörde dig trodde på dig?<br />
Ja O<br />
Nej O<br />
I vissa <strong>av</strong>seenden O<br />
38. Upplevde du att polisen som förhörde dig ställde passande frågor?<br />
Ja O<br />
Nej O<br />
I vissa <strong>av</strong>seenden O<br />
39. Fick du möjlighet att fritt berätta om vad du utsatts för?<br />
Ja O<br />
Nej O<br />
I vissa <strong>av</strong>seenden O<br />
40. Erbjöd sig polisen som förhörde dig att hjälpa dig med att få kontakt med andra<br />
myndigheter?<br />
Ja O<br />
Nej O<br />
41. Vilka myndigheter erbjöd sig polisen att kontakta? (Kryssa i samtliga myndigheter som<br />
polisen erbjöd sig att kontakta).<br />
Socialtjänst O<br />
Sjukvård O<br />
Målsägandebiträde/advokat O<br />
Kvinnojour O<br />
Brottsofferjouren O<br />
bilagor<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 83<br />
8
ilagor<br />
Kriscentrum för <strong>kvinnor</strong> O<br />
Annan, O<br />
Bemötande – nedan följer frågor om polisens bemötande <strong>av</strong> dig.<br />
42. Hur upplevde du polisens bemötande? Ringa in det alternativ som du tycker stämmer bäst.<br />
(Med anmälningsupptagare <strong>av</strong>ses den person som tog emot och skrev din anmälan, med förhörsledare<br />
<strong>av</strong>ses den person som höll i de förhör som du eventuellt har kallats till efter anmälningstillfället.)<br />
84 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
Skala 1-4, där 1= mycket bra, 2= ganska bra, 3 =ganska dålig, 4= mycket dålig<br />
Anmälningsupptagare Förhörsledare<br />
Känslokallt 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Seriöst 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
<strong>En</strong>gagerat 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Neutralt 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Tryggt 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Förtroendeingivande 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Korrekt 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Respektfullt 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Medkännande 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Hjälpsamt 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Stressat 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
43. Hur viktigt är bemötandet i samband med anmälan och utredning om brott?<br />
Mycket viktigt O<br />
Ganska viktigt O<br />
Inte särskilt viktigt O<br />
Inte viktigt alls O<br />
44. Hur nöjd är du med polisens sätt att hantera ditt fall?<br />
Mycket nöjd O<br />
Ganska nöjd O<br />
Inte särskilt nöjd O<br />
Inte nöjd alls O<br />
9
45. Förekom följande problem i din kontakt med polisen idag?<br />
Polisen ansträngde sig för lite för att reda ut brottet. Ja O Nej O<br />
Polisen bagatelliserade händelsen som du anmälde. Ja O Nej O<br />
Du fick inte tillräcklig information om andra möjligheter till stöd. Ja O Nej O<br />
Polisen lade skulden på dig. Ja O Nej O<br />
Annat Ja O Nej O<br />
Lokaler<br />
46. Vad tycker du är viktigt i fråga om polismyndighetens lokaler? Ringa in de alternativ som<br />
du anser stämmer bäst.<br />
alls<br />
Att lokalerna är;<br />
Skala 1-4, där 1= mycket viktigt, 2=ganska viktigt, 3=inte särskilt viktigt, 4=inte viktigt<br />
Välkomnande 1 2 3 4<br />
Trivsamma 1 2 3 4<br />
Trygga 1 2 3 4<br />
Rena 1 2 3 4<br />
Inredda som ett hem 1 2 3 4<br />
Inredda som en myndighetslokal 1 2 3 4<br />
Att det finns ;<br />
Möjlighet att köpa drycker 1 2 3 4<br />
Möjlighet att köpa mat<br />
Möjlighet till tidsfördriv<br />
1 2 3 4<br />
exempelvis TV och tidningar<br />
4<br />
1 2 3<br />
Tidsfördriv för barn 1 2 3 4<br />
47. Hur upplevde du polismyndighetens lokaler? Ringa in de alternativ som du tycker<br />
stämmer bäst.<br />
Skala 1-4, där 1= mycket bra, 2= ganska bra, 3=ganska dålig, 4= mycket dålig<br />
Reception/vänthall Förhörsrum<br />
Välkomnande 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Trygg 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
bilagor<br />
10<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 85
ilagor<br />
Funktionellt inredd 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Familjär 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Stel 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Bekväm 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Stort 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Litet 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Mörkt 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Ljust 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Glatt 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
Dystert 1 2 3 4 1 2 3 4<br />
48. Hur viktiga är lokalerna i samband med anmälan och utredning om brott?<br />
Mycket viktiga O<br />
Ganska viktiga O<br />
Inte särskilt viktiga O<br />
Inte viktiga alls O<br />
49. Övriga synpunkter<br />
________________________________________________________________________<br />
________________________________________________________________________<br />
________________________________________________________________________<br />
________________________________________________________________________<br />
Tack för din medverkan!<br />
86 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
11
Intervjumall – intervjuer med <strong>kvinnor</strong> som utsatts för våld<br />
Bakgrund – familjeförhållanden<br />
Hur ser din familjebild ut idag?<br />
Lever du med någon?<br />
Barn? ( finns det ngn beroenderelation)<br />
Ekonomiska förutsättningar/ Sysselsättning: (Finns det ett ekonomiskt<br />
beroende?)<br />
Finns det ett från mannen ”fristående rum” / sammanhang, för kvinnan att träda<br />
in i ?<br />
Sociala relationer/nätverk<br />
Socialt nätverk? ( vilket stöd har hon)<br />
Familj/släkt? ( Hur ser andra på deras relation? Är mannen omtyckt i familjen<br />
och bland vänner?<br />
Vilka vet om det? Vem har hon berättat för? I vilken situation berättade hon?<br />
Varför valde hon att berätta just då?<br />
Vad har hänt/ fri berättelse om händelsen som föranledde en polisanmälan<br />
Kan du beskriva/berätta vad som har hänt?<br />
Varför tror du att det hände?<br />
Hade någon kunnat göra någonting annorlunda? ( kanske en dum fråga, men är<br />
ute efer om hon ändrar sitt eget eller mannens beteende i situationen)<br />
Kompletterande frågor<br />
Har det hänt tidigare? Har du varit i någon liknande situation tidigare? Har<br />
någon annan slagit dig tidigare? Hur ser du på det inträffade? Känner du dig<br />
trygg idag? Är du rädd för att det skall hända igen? Är du rädd för att han skall<br />
slå/ vara dum mot någon annan, barn, husdjur, övrig familj?<br />
Relationen/ Beskrivning <strong>av</strong> mannen – berättelser och orsaksangivelser<br />
Hur träffades ni?<br />
Hur skulle du beskriva honom som person?<br />
bilagor<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 87
ilagor<br />
Hur är han mot dig ? Hur är han mot barnen, mot andra?<br />
Hur förklarar han vad som har hänt?<br />
Hur tror du att han skulle beskriva dig som person?<br />
Hur skulle han beskriva er relation?<br />
Kontakt med polis<br />
Hur har din kontakt med polisen sett ut?<br />
Hur upplevde du denna kontakt?<br />
Vad hade du för förväntningar på polisen i detta möte(-n)?<br />
Levde polisen upp till dina förväntningar?<br />
Hur blev du bemött?<br />
Hade du velat att något skulle varit annorlunda? Om ja, på vilket sätt?<br />
Plocka in frågor från enkäten här………Den fysiska miljön….etc<br />
Kanske kunde analysera de enkätsvar vi har fått in och försöka fånga in frågor<br />
som känns obesvarade eller sammanhang där vi känner att vi vill fördjupa oss<br />
ytterligare.<br />
Kontakt med andra myndigheter<br />
Socialtjänst? ( ek bistånd, barn, vuxen?)<br />
Hälso-sjukvård?<br />
Advokat/åklagare?<br />
Psykiatri?<br />
Kriminalvård?<br />
Skola - barnomsorg<br />
Hur har kontakten med andra myndigheter sett ut?<br />
Hur har den fungerat?<br />
88 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR
Vilken var den första kontakten?<br />
Vilken hjälp har man fått?<br />
Vilken hjälp har man önskat?<br />
Hur har man blivit bemött?<br />
Hur har samarbetet mellan olika myndigheter sett ut? Har den fungerat väl?<br />
bilagor<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 89
ilagor<br />
Informationsbrev - intervju<br />
Brevet kommer att översättas till ett flertal språk, exempelvis albanska,<br />
arabiska, dari, engelska, pashto.<br />
Till <strong>kvinnor</strong> som kommit i kontakt med polismyndigheten i Malmö<br />
Vi är tre kollegor som tillsammans arbetar med att utvärdera<br />
polismyndighetens arbete med att hjälpa <strong>kvinnor</strong> som utsatts för våld.<br />
Det är polismyndigheten i Skåne som har givit oss detta<br />
<strong>utvärdering</strong>suppdrag, men vårt arbete är helt fristående från polisen.<br />
Tanken med <strong>utvärdering</strong>sarbetet är att vi som forskare skall bistå<br />
polismyndigheten med råd kring hur de kan förbättra och utveckla sitt<br />
arbete med <strong>kvinnor</strong> som utsatts för våld.<br />
För att möjliggöra en sådan <strong>utvärdering</strong>sstudie och för att kunna bistå<br />
polismyndigheten med råd om hur de kan vidareutveckla sitt arbete är<br />
det helt <strong>av</strong>görande att vi får ta del <strong>av</strong> berättelser från <strong>kvinnor</strong> som blivit<br />
utsatta för våld och som med anledning <strong>av</strong> detta kommit i kontakt med<br />
polisen. Genom att ta del <strong>av</strong> Din berättelse, erfarenheter och<br />
upplevelser kan vi få en bild <strong>av</strong> polisens bemötande och polisens arbete<br />
med våldsutsatta <strong>kvinnor</strong>. Vi tror att vi med utgångspunkt i Din berättelse<br />
kan hitta nya vägar för att förändra, förbättra och utveckla polisens<br />
arbete med <strong>kvinnor</strong> som utsatts för våld. Det är därför väldigt viktigt att vi<br />
får just Din berättelse.<br />
I intervjun vill vi fråga Dig om vad Du tycker om polisens bemötande och<br />
om hur det har varit att göra en polisanmälan och medverka i en<br />
brottsutredning.<br />
90 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR
Det är naturligtvis frivilligt att delta. I själva intervjun kan Du <strong>av</strong>stå från att<br />
svara på vissa frågor eller <strong>av</strong>bryta intervjun om Du så önskar. All<br />
information, som Du lämnar i intervjun, är konfidentiell, vilket innebär att<br />
ingen skall kunna identifiera dig som person. Polismyndigheten kommer<br />
inte att få ta del <strong>av</strong> information som lämnas till oss som forskare. Din<br />
medverkan eller beslut att inte medverka kommer ej heller att kunna<br />
inverka på polisens arbete, då det endast är vi som forskare som har<br />
kännedom om ditt beslut att medverka, alternativ inte medverka.<br />
Om Du samtycker till att bli intervjuad vänligen fyll i Din namnteckning på<br />
bifogad talong.<br />
Bästa hälsningar<br />
Charlotte Agevall Annika Rejmer Anna<br />
Sonander<br />
bilagor<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 91
ilagor<br />
92 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR<br />
Samtycke<br />
Jag samtycker härmed till att delta i intervju i samband med <strong>utvärdering</strong>en <strong>av</strong><br />
<strong>projekt</strong>et<br />
Ort och<br />
datum…………………………………………………………………………………..<br />
Namn……………………………………………………………………………………………<br />
…………………………..<br />
Adress…………………………………………………………………………………………<br />
…………………………….<br />
Telefonnummer………………………………………………………………………………<br />
………………………..<br />
E-<br />
postadress…………………………………………………………………………………….<br />
Vänligen ringa in det alternativ som passar dig bäst!<br />
Jag önskar bli kontaktad via:<br />
brev hemtelefon Mobiltelefon Mejl<br />
Om du önskar bli kontaktad vid en speciell tidpunkt, eller om det finns en viss<br />
tidpunkt du absolut inte vill bli kontaktad, vänligen skriv det<br />
här:____________________________________________
Om du har frågor eller om du vill kontakta forskare som är ansvarig för <strong>utvärdering</strong>en<br />
finner du alla kontaktuppgifter till berörda personer här nedan:<br />
Kontaktpersoner:<br />
Annika Rejmer<br />
Fil. dr. Rättssociologiska enheten<br />
e-post: annika.rejmer@soclaw.lu.se<br />
tel. 046-222 36 55<br />
Charlotte Agevall<br />
Doktorand i rättssociologi<br />
e-post: charlotte.agevall@soclaw.lu.se<br />
mobil. 0702 91 04 13<br />
Anna Sonander<br />
Fil.dr. i rättssociologi<br />
e-post: anna.sonander@soclaw.lu.se<br />
tel.046 – 222 37 83<br />
mobil: 0708 75 60 93<br />
bilagor<br />
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 93
www.polisen.se<br />
Ring 114 14 till Polisen