Våldsutsatta kvinnor berättar En utvärdering av projekt Karin

Våldsutsatta kvinnor berättar 

En utvärdering av projekt Karin 

… man blir lite omhållen här 

och det behöver man när man är trasig 

Annika Rejmer, Anna Sonander, Charlotte Agevall 

Rapport 2010:2 

Rikspolisstyrelsen 

April 2010

Utgivare: Rikspolisstyrelsen, Box 12256, 102 26 Stockholm 

D nr: PoA-428-7260/07 

ISBN-13 978-91-89475-83-0 

Foto: Anders Lindell 

Grafisk design: Alenäs Grafisk Form 

Upplaga: 500 ex 

Tryck: RPS Tryckeri, Stockholm juni 2010

Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 

Bilageförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 

Kapitel 1. inledning 

Från kvinnofridsprogram till projekt Karin 

genom samverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 

Syfte och frågeställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 

Våld i nära relationer – brottsbeskrivningar . . . . . . . . 11 

Grov kvinnofridskränkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 

Misshandel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 

Disposition och läsanvisningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 

Kapitel 2. teori 

Våld i nära relationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 

Barns upplevelser av våld i hemmet . . . . . . . . . . . . . . . 14 

Begreppet offer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 

Att kvalificera sig som offer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 

Det ideala offret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 

Aktörerna – Polis, åklagare och socialtjänst . . . . . . . . 19 

Polisen – en del av en rättskedja . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 

Polisens ansvar gentemot brottsoffer . . . . . . . . . . . . . 20 

Vilket skydd ska polisen och andra rättsvårdande 

myndigheter erbjuda våldsutsatta kvinnor och barn? . 21 

Polisrollen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 

Samverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 

Projekt Karins teoretiska förankring i den 

social-ekologiska modellen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 

Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt 

Enkät . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 

Bearbetning av enkäterna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 

Intervju . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 

Bearbetning av intervjuerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 

Urval . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 

Begränsningar i urvalsförfarandet . . . . . . . . . . . . . . . 31 

Svarsfrekvens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 

Enkäter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 

Intervjuer genomförda med kvinnor . . . . . . . . . . . . . . 32 

Reflektioner kring svarsfrekvenserna . . . . . . . . . . . . . 32 

Bortfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 

Att använda det statistiska materialet . . . . . . . . . . . . 33 

Hinder i genomförandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 

Etiska överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 

innehåll 

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning 

och analys 

Vem är kvinnan? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 

Relationen & våldet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 

Svårigheterna med att förstå 

och begripliggöra våldet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 

Att skapa motbilder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 

Varför går han inte? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 

Sociala nätverk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 

När våldet har uppdagats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 

Mönster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 

Bemötande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 

Vikten av ett gott bemötande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 

Förväntningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 

Hur nöjd är kvinnan? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 

Förhör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 

Förhörsledarens bemötande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 

Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 

Kontakt med andra myndigheter . . . . . . . . . . . . . . . . 49 

Samverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 

Lokaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 

Förväntningar på den fysiska miljön . . . . . . . . . . . . . . 57 

Den fysiska miljöns betydelse för skapandet av 

”det goda samtalet” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 

En genomlysning av Kvinnofridsprogrammet 

utifrån den social-ekologiska modellen . . . . . . . . . . . . 59 

Individnivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 

Relationell nivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 

Lokala samhällsnivån . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 

Samhällsnivån . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 

Kapitel 5. saMManfattning och 

avslutande disKussion 

Positivt med projekt Karin utifrån kvinnornas 

perspektiv: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 

Projekt Karins utvecklingsmöjligheter utifrån 

kvinnornas perspektiv: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 

Att gå vidare med… . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 

Källförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 

Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 

Hemsidor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 

Offentligt tryck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 

bilagor 

Underlag för bedömning av risk 

för framtida partnervåld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 

Informationsbrev enkät . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 

Enkät . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 

Intervjumall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 

Informationsbrev intervju . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 

Samtycke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92

förord 

Förord 

Vi vill tacka alla kvinnor som har medverkat i denna studie 

genom att generöst dela med sig av sina erfarenheter 

av våld i nära relationer . Ni har gjort denna utvärdering 

möjlig . Vår förhoppning är att era röster ska bidra till att 

arbetet med våldsutsatta kvinnor kan vidareutvecklas . Ert 

deltagande i utvärderingen kan göra skillnad! Vi vill också 

tacka personalen på polismyndighet i Malmö, Kriscentrum 

för kvinnor och kvinnojourer som har haft vänligheten 

att hjälpa oss med att distribuera enkäter . De flesta av 

4 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 

intervjuerna har genomförts i projekt Karins lokaler . Vi 

har mötts av en vänlig receptionist, som har bokat rum, 

öppnat låsta dörrar och försett oss med gott kaffe . Tack 

för all omtanke! Sist men inte minst vill vi också tacka 

Anna Gustafsson, Margot Olsson och Ulf Malmqvist för 

ett gott och kreativt samarbete . 

Lund 2010-01-28 

Annika, Anna & Charlotte

ilageförteckning 

Bilaga 1 . Spousal, Assault Risk Assesment, 

Bilaga 2 . Informationsbrev enkät 

Bilaga 3 . Enkät 

Bilaga 4 . Intervjumall 

Bilaga 5 . Informationsbrev intervju 

Bilaga 6 . Samtyckesblankett 

figurförteckning 

Figur 1 . Den social-ekologiska modellen 

Figur 2 . Kvinnans behov av myndighetskontakter 

Figur 3 . Projektledningens syn på myndighetssamverkan 

Figur 4 . Arbetsprocessen på projekt Karin 

tabellförteckning 

Tabell 1 . Ålder 

Tabell 2 . Antal år boende i Sverige 

Tabell 3 . Är kvinnan nöjd med polisens sätt att hantera 

hennes fall? 

bilageförtecKning 

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 5



Ett sätt att göra våld i nära relationer begripligt är att sätta 

in det i en historisk kontext 1 . Historiska tillbakablickar 

gör det väldigt tydligt att vår förståelse av vår omgivning, 

av oss själva och av olika sociala skeenden är formad av 

normer och föreställningar i vår nutid . 

För att kunna förstå våld mot kvinnor i nära relationer, 

är det viktigt att beakta det faktum att män i västvärlden 

har haft både en laglig och socialt accepterad rätt att 

fysiskt bestraffa sina hustrur ända fram till 1800-talet . 2 I 

Sverige avskaffades en makes rätt att aga sin maka så sent 

som 1861 3 och fram till 1965 fanns det ingen lag som gav 

stöd för att en man inte får våldta sin hustru . Våldtäkt 

inom äktenskapet ansågs per definition inte kunna äga 

rum . Genom att våldtäktshandlingar inom äktenskapet 

inte ansågs vara kriminella, blev det sexualiserade våldet 

1 Österberg & Lindstedt Cronberg (red), 2004 . 

2 Det var först 1944 som det blev möjligt för åklagare att väcka åtal mot en 

man som slog sin hustru, innan dess var detta bara möjligt om misshandeln 

haft dödlig utgång och det var inte förrän 1982 som denna handling kom att 

falla under allmänt åtal, det vill säga att åklagare är skyldig att väcka åtal . 

För en överblick av hur kvinnans rättsliga ställning har sett ut i Sverige se, 

Åkerblom 2009 . 

3 Lindstedt Cronberg 2009 . 


osynliggjort och därigenom tillhandahöll samhället en 

ritual för bemötande som osynliggjorde denna aspekt av 

våldet, det var inget man frågade efter eller rannsakade . 4 

Mäns våld mot närstående kvinnor har således förts 

upp på den politiska agendan relativt sent . Våld i nära 

relationer betraktades trots en kriminalisering som en 

familjeangelägenhet och ett individuellt problem fram 

till 1970-talet då det omformulerades till ett samhällsproblem 

som vi alla har ett ansvar för att hantera och lösa . 

Arbetet mot kvinnovåld har bedrivits på såväl global som 

nationell nivå . Det är drygt 50 år sedan som FN aktivt 

engagerade sig i kvinnors rättigheter . Initialt rörde arbetet 

allmänna frågor såsom kvinnors livssituation och roll i 

samhället men har över tid kommit att riktas mot mer 

specifika frågor såsom våld mot kvinnor . Idag definierar 

FN våld mot kvinnor som ett allvarligt samhällsproblem 

som har sin grund i en könsmaktsordning där våldet 

ses som en kränkning av de mänskliga rättigheterna 5 . I 

Sverige har arbetet för kvinnors rättigheter och mot kvinnovåld 

skett i samklang med FN:s arbete . 

4 Lindstedt Cronberg 2005, s . 24 . 

5 http://www .manskligarattigheter .gov .se .

Hur vanligt förekommande är våld mot närstående 

kvinnor? Omfattningen av det våld som män utsätter närstående 

kvinnor för är svår att fastställa . Det beror främst 

på att det saknas samordnade insamlingar av data . Det 

gäller såväl över tid som mellan olika länder och beror 

företrädesvis på att definitionen och redovisningen av 

våld mot kvinnor skiftar och har skiftat 6 . Omfattningen 

är också svår att fastställa på grund av att mörkertalen är 

höga . Det är svårare att anmäla en närstående än en obekant 

gärningsman . Hur grovt brottet är har också betydelse 

för anmälningsbenägenheten . BRÅ uppskattar att 

endast 25 % av det våld som kvinnor utsätts för av närstående 

män anmäls . 7 Olika underlag kan dock tillsammans 

ge oss en uppfattning av våldets omfattning . Ett underlag 

som kan ge en indikation om omfattningen är antalet 

anmälda misshandelsbrott mot kvinnor som är 15 år eller 

äldre och där gärningsmannen är bekant med kvinnan . 

Av SCB:s statistik framgår att antalet anmälningar av 

kvinnor, avseende misshandel av gärningsmän som de 

känner har ökat stadigt sedan 1990-talet . Ökningen kan 

dels förklaras av en ökad anmälningsbenägenhet, dels 

av att det faktiska våldet mot kvinnor har ökat . År 2008 

uppgick antalet anmälningar om misshandel mot kvinnor 

över 15 år som är bekant med misstänkt gärningsman till 

21 000 8 . Med hänsyn tagen till ett uppskattat mörkertal 

på 25 % kan det faktiska antalet fall där män misshandlar 

en kvinna de känner under 2008 uppgå till drygt 80 000 . 

Ett annat sätt att få en bild av våldets omfattning är att 

fråga kvinnor . 2001 gjordes, på uppdrag av regeringen 

och brottsoffermyndigheten, en omfångsundersökning, 

”Slagen dam”, med syftet att kartlägga kvinnors våldserfarenheter 

. Svaren vittnade om att många kvinnor någon 

gång under sitt liv har utsatts för våld . Nästan varannan 

kvinna (46 %) hade utsatts för våld av en man efter sin 

15 års dag . 56 % av kvinnorna hade utsatts för sexuella 

trakasserier och nästan var fjärde kvinna mellan 18 och 

24 år (22 %) hade utsatts för våld under det senaste året . 9 

Resultaten får stöd av den danska delstudien i ”International 

Violence Against Women Survey” från 2003 som 

visar motsvarande omfattning av övergrepp mot kvinnor . 

Ett resultat som kan jämföras med utfallet från de årliga 

nationella Trygghetsundersökningarna där endast 1–2 % 

av de kvinnliga respondenterna uppger att de har varit 

utsatta för brott under det senaste året 10 . Förklaringen till 

den låga andelen kan vara att undersökningens definition 

av våld ligger nära kriminalstatistiken och kan därför vara 

snäv i förhållande till kvinnans upplevelse av vad som är 

våld . Antalet anmälningar om sexualbrott har dubblerats 

6 Walby 2005 . 

7 BRÅ rapport 2009:12 . 

8 http://www .bra .se . 2009-12-20 . 

9 Lundgren (red .) 2001 . 

10 Nationella Trygghetsundersökningar om allmänhetens utsatthet för brott 

genomförs årligen sedan 2006 . 


sedan 1990-talet, varav antalet anmälda våldtäkter har 

ökat mest . Ökningen kan dels förklaras av en omdefiniering 

av brottet våldtäkt men den kan också förklaras av en 

högre anmälningsbenägenhet och en faktisk ökning . 2008 

anmäldes 3924 våldtäkter mot kvinnor över 15 år 11 . Brottet 

grov kvinnofridskränkning som infördes 1998 ingår 

också i begreppet våld mot kvinnor . Det är sammansatt 

av upprepade gärningar såsom misshandel, olaga hot och 

vissa sexualbrott där offret och gärningsmannen är eller 

har varit gifta eller sammanboende . 12 År 2008 anmäldes 

2733 fall av grov kvinnofridskränkning 13 . 

Det finns således en stor spännvidd i uppskattningarna 

av förekomsten av våld mot kvinnor i nära relationer, och 

även om det finns svårigheter med att fastställa omfattningen, 

vittnar genomförda studier om att våld mot kvinnor 

är ett utbrett samhällsproblem . 

Våldet utövas oftast av en man och riktar sig företrädesvis 

mot en närstående kvinna, främst på privata 

platser där vittnen saknas . Vanligast är att våldet utövas 

i hemmet . Misshandeln sker ofta i köket medan våldtäkterna 

genomförs i sovrummet eller vardagsrummet 14 . 

Gärningsmannen är ofta alkoholpåverkad 15 . Våldet ger 

vanligtvis upphov till synliga skador och har allvarliga 

konsekvenser för den enskilda kvinnan . Det påverkar hela 

hennes livssituation . Våldsutsatta kvinnor har exempelvis 

sämre hälsa än kvinnor som inte utsatts för våld . Hon 

uppsöker därför sjukvården oftare och konsumerar läkemedel 

samt funderar på eller har försökt ta sitt liv i högre 

utsträckning än kvinnor som inte utsatts för våld 16 . 

Varför kan inte problemet med våld mot kvinnor lösas 

och elimineras? En förklaring är att våld mot kvinnor är ett 

komplext problem som inte har någon enkel lösning . För 

att kunna identifiera interventioner som kan bidra till att 

stoppa eller reducera våld mot kvinnor måste våldets orsaker 

fastställas . Tidigare forskning visar att det företrädesvis 

är fyra omständigheter som bidrar till att försvåra arbetet 

med att stoppa eller reducera våld mot kvinnor 17 . Det är: 

Rättssystemets tolerans av mäns våld mot kvinnor . 

Kvinnans underordnade ekonomiska ställning . 

Svårigheten med att definiera en diskurs kring våld 

mot kvinnor . 

Bristen på psykosocialt stöd . 

Tidigare forskning har visat att det är viktigt att reformera 

rättssystemet så att våld i nära relationer är kriminaliserat 

på ett adekvat sätt så att anmälningar, utredningar 

och domstolsprövning leder till åtgärder som förbättrar 

11 http://www .bra .se, 2009-12-20 . 

12 Lindstedt Cronberg 2009 . 

13 http://www .bra .se . 2009-12-20 . 

14 Lövkrona 2009 . 

15 BRÅ Rapport 2009:12 . 

16 Lundgren (red .) 2001 . 

17 Walby (red .) 2001 . 



situationen för brottsoffret 18 . Amerikansk och brittisk 

forskning har visat att det dessutom finns en korrelation 

mellan våld och en ekonomisk ojämställdhet i relationen . 

Ju större kvinnans ekonomiska beroende av mannen är 

desto högre är risken att hon kommer att utsättas för 

våld . 19 Ett annat korrelerande samband är att social inkludering 

genom förvärvsarbete minskar risken medan social 

exkludering, exempelvis genom arbetslöshet och hemarbete, 

ökar risken för att utsättas för våld av närstående . 

Ekonomiska resurser är emellertid inte den enda resurs 

som en våldsutsatt kvinna behöver . Hon behöver också 

praktiskt, fysiskt och emotionellt stöd . Det psykosociala 

stödet kan utgöras av hjälptelefoner, skyddat boende men 

också av samtalsstöd för att få styrka att bryta upp . 

Tidigare forskning visar också att avsaknaden av en 

gemensam diskurs, ett gemensamt synsätt på och en 

gemensam definition av våld mot kvinnor försvårar 

möjligheterna till att motverka våld mot kvinnor på ett 

effektivt sätt . Ett skäl till att det saknas en diskurs är att 

det inte finns en enhetlig överstatlig kulturell förståelse för 

kvinnovåld . I de flesta länder definieras våld mot kvinnor 

utifrån den nationella straffrättsliga definitionen av våld 

i allmänhet, som sällan fångar det specifika med våldshandlingar 

som äger rum mellan närstående i en hemmiljö 

. Det finns dessutom länder där våld mot kvinnor 

fortfarande accepteras av staten . Det finns också länder 

där våldet visserligen är kriminaliserat men där det sällan 

leder till några rättsliga påföljder . FN:s deklaration ”Om 

avskaffande av våld mot kvinnor”, från 1993 kan ses som 

ett försök till att skapa ett gemensamt förhållningssätt 

och en definition av kvinnovåld . Deklarationen inleds 

med att generalförsamlingen uttalar att den erkänner: 

…the urgent need for the universal application to 

women of the rights and principles with regard to 

equality, security, liberty, integrity and dignity of all 

human beings . 

I deklarationens inledande artikel definieras våld mot 

kvinnor som; 

…any act of gender-based violence that results in, or 

is likely to result in, physical, sexual or psychological 

harm or suffering to women, including threats of 

such acts, coercion or arbitrary deprivation of liberty, 

whether occurring in public or in private life . 20 

Det innebär att definitionen av våld mot kvinnor över tid 

har utvidgats och omfattar inte längre bara fysiskt våld 

utan också psykiskt och sexuellt våld . I Sverige kan den 

politiska diskursen kring våld i nära relationer utläsas av 

18 A .a . 

19 Walby (red .) 2001 . 

20 General Assembly res . 48/104 


”Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, 

hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade 

relationer”, från 2007 21 . Av handlingsplanen framgår 

att mäns våld mot kvinnor ses som ett oacceptabelt men 

omfattande problem som berör hela samhället . I förhållande 

till FN:s definition av våld mot kvinnor har den 

svenska regeringen utvidgat definitionen genom att också 

inkludera hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer 

. Målsättningen med den svenska handlingsplanen 

är att den ska fungera som en sammanhållande strategi 

för att få våldet att upphöra . För att nå målet satsar 

regeringen 900 miljoner kronor under mandatperioden 

2006-2010 för att genomföra åtgärder som syftar till att: 

öka skyddet för och stödet till våldsutsatta kvinnor, 

förstärka det förebyggande arbetet, 

förbättra kvaliteten och effektiviteten i rättsväsendet, 

utveckla insatser för våldsutövare, 

öka samverkan kring och kunskap om våld i nära 

relationer . 

Av handlingsplanen framgår också att samhällets insatser 

ska utgå från de utsatta kvinnornas behov och att det är 

statens och kommunernas ansvar att tillgodose dessa . 

Denna slutrapport innehåller en redogörelse för 

utvärderingen av åtgärd 50 i handlingsplanen i vilken 

Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag att utveckla en 

särskilt anpassad fysisk miljö för att utreda våld mot 

kvinnor, med målsättningen att ge våldsutsatta kvinnor 

bästa möjliga förutsättningar att bidra till att samhället 

kan vidta effektiva och hjälpande åtgärder . Den fysiska 

miljöns lokalisering, utformning, inredning och tekniska 

utrustning ska enligt direktivet utgå från och anpassas 

till de krav som följer av den utsatta kvinnans situation 

och de arbetsmetoder som myndigheterna tillämpar . 

För att uppnå ett gott resultat förutsätts en långtgående 

samverkan mellan berörda myndigheter och organisationer 

. I uppdraget finns också ett formulerat krav på 

att Rikspolisstyrelsen ska genomföra utvecklingsarbetet 

tillsammans med Polismyndigheten i Skåne och att det 

ska ha sin verksamhetsmässiga grund i det samarbete som 

Polismyndigheten i Skåne och Malmö Stad bedriver inom 

Kvinnofridsprogrammet 22 . 

från kvinnofridsprogram till projekt Karin 

genom samverkan 

Malmö Stads Kvinnofridsprogram har sin bakgrund i 

tidigt 1990-tal, då flera professionella aktörer uppmärksammade 

att det fanns en bristande förmåga att se och 

bemöta våldsutsatta kvinnor och deras barn . Ett kommunalt 

kvinnofridsprogram arbetades fram i samverkan med 

21 Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat 

våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (2008) . 

22 A .a .

andra myndigheter och organisationer . Arbetet bedrevs i 

tvärsektoriella grupper för att fånga ett helhetsperspektiv 

på våldsproblematiken och för att förankra programmet 

23 . Malmös Kvinnofridsprogram utgår från att det är 

samhället som är ytterst ansvarigt för att bekämpa alla 

former av våld och att brottsoffren har rätt till; 

vård 

stöd och rådgivning 

skydd 

rättssystemet 

För att underlätta samverkan har de medverkande 

myndigheterna specialiserat sina verksamheter . Polisen i 

Skåne har organiserat sitt arbete med våld i nära relationer 

i en särskild familjevåldsrotel medan Åklagarmyndigheten 

har valt att specialisera vissa åklagare på brott 

som rör våld i nära relationer . Därutöver har hälso- och 

sjukvården utvecklat ett särskilt program för medicinsk 

behandling av våldsrelaterade skador . Malmö Stads 

socialtjänst specialiserade sin verksamhet genom att 

starta Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och barn som 

invigdes år 2000 och som erbjuder professionellt skydd, 

psykosocial krisbehandling och stödjande samtal . 

Malmös kvinnofridsprogram utgår från ett holistiskt 

perspektiv, dvs . ett familjeperspektiv, och har därför även 

etablerat ett Kriscentrum för män och ett Kriscentrum för 

barn och ungdom . På Kriscentrum för män, som startades 

år 2002, erbjuds männen information och stöd för att 

kunna ta ansvar för sitt beteende . Det innebär att mannen 

ges möjlighet att bearbeta den problematik som kan ligga 

bakom våldet och erbjuds hjälp för att förändra sin attityd 

till våld, förbättra sin självkännedom och empati och 

därigenom utveckla möjligheter till att hitta alternativa 

lösningar till våld 24 . 

Våldsutsatta kvinnor kan initialt komma i kontakt med 

olika myndigheter . Det är exempelvis inte ovanligt att hon 

ringer polisen för att få hjälp . Ibland är den första kontakten 

sjukvården då hon söker vård för sina skador . Oavsett 

vilken myndighet hon kommer i kontakt med ska de 

myndigheter som samverkar inom Kvinnofridsprogram- 

23 Kvinnofridsprogrammet och dess insatser är utformade efter våldsutsatta 

kvinnors behov . I arbetet med att utveckla programmet har ett flertal 

kartläggningar och enkätundersökningar riktade till olika myndigheter 

som kommer i kontakt med kvinnorna, deras barn och de våldsutövande 

männen genomförts . Därutöver har ett flertal intervjustudier genomförts där 

såväl utsatta kvinnor som representanter för olika frivilliga organisationer 

– kvinnojourer, invandrarföreningar, kvinnoorganisationer och barnrättsorganisationer 

deltagit . Materialet har dessutom kompletterats med de senaste 

forskningsrönen och officiell statistik . Programmet har byggts ut successivt . 

Vid varje ny insats som genomförts har samma metodik för kartläggning och 

behovsanalys använts . Förslaget att bygga upp ett Reko (Resurs- och kompetenscentrum) 

vilket är den idé som projekt Karin utgår ifrån, har grundats sig 

på de erfarenheter och kunskaper som erhållits av det kontinuerliga utvecklingsarbetet 

inom Kvinnofridsprogrammet och målgruppens synpunkter . 

24 Yrkesgemensam Handbok 2007, s . 49–52 . 


met fråga våldsutsatta kvinnor om de har barn som har 

bevittnat eller blivit utsatta för våld . Om så är fallet ska 

det anmälas till socialtjänsten . Socialtjänsten kan också få 

kännedom om att barn bevittnat eller är utsatta för våld 

i hemmet från allmänheten, förskole- och skolpersonal . 

Om information som socialtjänsten får kan föranleda 

åtgärder ska en utredning inledas . Barn som bevittnat 

våld mellan närstående eller själva utsatts för övergrepp 

erbjuds krisstöd på Kriscentrum för barn och ungdomar . 

Detta centrum startades 2004 för att samla resurser från 

socialtjänst, polis, åklagare och rättsmedicin under ett 

tak, för att förstärka barnperspektivet . Även Kriscentrum 

för barn och ungdomar arbetar utifrån ett holistiskt 

perspektiv och erbjuder därför även krisstöd till föräldrar . 

År 2006 startades Embla, ett skyddat boende med stöd 

för flickor utsatta för hedersrelaterat våld och år 2007 

öppnades Fribo, ett skyddat akutboende för våldsutsatta 

hemlösa kvinnor med missbruksproblem . 

Därutöver har Kvinnofridsprogrammet bidragit till 

att samverkan mellan berörda myndigheter och frivilliga 

organisationer har institutionaliserats genom att en samverkansgrupp 

har bildats . Gruppen består av ett fyrtiotal 

representanter från olika myndigheter och verksamheter 

som möter våldsutsatta kvinnor . Samverkansgruppens 

uppgift är att fungera som en referensgrupp i Kvinnofridsprogrammet 

. Den bidrar i gemensamma aktiviteter, 

exempelvis i arbetet med att ta fram en yrkesgemensam 

handbok för professionella aktörer och information till allmänheten 

. Samverkansgruppen anordnar också utbildningsdagar 

där aktörerna utbildar varandra eller samarbetar kring 

metodutveckling . Samverkansgruppen möts under minst tre 

halvdagar per termin . Därutöver har Kvinnofridsprogrammet 

en styrgrupp med företrädare från socialtjänst, polis, kriminalvård 

samt hälso- och sjukvården och en arbetsgrupp där 

programmets samordnare träffar företrädare för de särskilda 

verksamheterna för att främja deras utvecklingsarbete . 

I handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot 

kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i 

samkönade relationer har Malmös Kvinnofridsprogram 

fått ett politiskt stöd på riksnivå för att vidareutvecklas 

till ett resurs- och kompetenscentrum . I handlingsplanens 

åtgärd 50 har rikspolisstyrelsen fått i uppdrag att utveckla 

en fysisk miljö där myndighetssamverkan kan utvecklas 

ytterligare genom att finnas och verka under ett gemensamt 

tak . Projektet har döpts till Karin eftersom den 

gemensamma lokalen finns i kvarteret Karin i Malmö . 

Lokalen är designad utifrån den våldsutsatta kvinnans 

behov så att hon får bättre förutsättningar att bidra till 

brottsutredningen . Arkitekten har arbetat med människans 

sinnen som utgångspunkt, dvs . syn, hörsel, lukt, 

smak och känsel med målsättningen att skapa en trygg 

och välkomnande miljö . Det har resulterat i att bakom 

kameraövervakade dörrar möts kvinnan och hennes 

barn av en receptionist som tar emot och visar dem runt 

i lokalen och erbjuder dem något att äta och dricka . Kök 

och vardagsrum med lekhörna finns i lokalens centrum . 



Möblemanget och textilierna har valts för att ge komfort . 

Ur högtalarna strömmar avslappnande musik . Förhörs-, 

samtals- och undersökningsrummen är belägna runt kök 

och vardagsrum och är utrustade med den senaste tekniska 

förhörsutrustningen (exempelvis diskreta kameror) . 25 

I projekt Karins lokal samverkar flera myndigheter . 

Polismyndigheten i Skåne och socialtjänsten bedriver 

permanent verksamhet i lokalen . Rättsmedicinska avdelningen 

och hälso- och sjukvården finns temporärt på plats 

medan åklagarmyndigheten kommer dit på dagliga möten . 

Polisen och åklagarmyndigheten har dagliga möten för att 

planera och följa upp brottsutredningar . Polisen och socialtjänsten 

har också dagliga planeringsmöten om hur de på 

bästa sätt ska samverka kring aktuella våldsutsatta kvinnors 

behov av skydd och stöd . Hälso- och sjukvården samt 

rättsmedicin har ett undersökningsrum till sitt förfogande 

som brukas vid behov . Därutöver sker en samverkan med 

andra myndigheter kring specifika frågor exempelvis skattemyndigheten, 

kronofogdemyndigheten, migrationsverket 

och kriminalvården . 

syfte och frågeställningar 

Det övergripande syftet med åtgärd 50 i ”Handlingsplan 

för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat 

våld och förtryck samt våld i samkönade relationer” är 

att utveckla en nationell modell för en fysisk miljö som är 

särskilt anpassad för brottsutredning av våld och andra 

övergrepp mot kvinnor . Det specifika syftet är att bygga 

upp en fysisk miljö särskilt anpassad för brottsutredning 

av våld och andra övergrepp mot kvinnor 26 . Målsättningen 

med åtgärd 50 uppges vara ”att ge våldsutsatta kvinnor 

bästa möjliga förutsättningar att bidra till att samhället 

kan vidta effektiva och hjälpande åtgärder . Det kräver 

utöver en effektiv lagstiftning, tillräckliga personella 

resurser och enskild kompetens och tillgång till en fysisk 

miljö där lokaler, teknisk utrustning för förhör m .m . är 

anpassade till kvinnans situation och de arbetsmetoder 

som tillämpas” 27 . 

Syftet med vårt uppdrag är att utvärdera Karin, utifrån 

den våldsutsatta kvinnans perspektiv . Mer specifikt ska vi 

klarlägga polisens uppdrag och undersöka hur kvinnorna 

upplever brottutredningen och det psykosociala stöd 

som de erbjuds . I ett möte med ansvariga för projektet, 

Anna Gustafsson vid polismyndigheten i Skåne och 

Margot Olsson från Malmö Stad, 2008-05-07, gjordes 

en överenskommelse med oss som forskare avseende 

utvärderingens struktur och innehåll . Utvärderingen har 

skett i två etapper i syfte att göra en jämförande studie . 

Delstudie ett genomfördes under 2008, det vill säga innan 

projekt Karin startades, och riktade fokus mot dåvarande 

25 Se http://www .projektkarin .se 2009-12-25 . 



27 A .a 


förutsättningar för att bedriva brottsutredning och ge 

psykosocialt stöd i syfte att skapa ett underlag för jämförelse 

. Delstudie två genomfördes 2009 och har riktat fokus 

mot förutsättningarna för att bedriva brottsutredning och 

att ge psykosocialt stöd, samt att utvärdera den fysiska 

miljön . 

För att kartlägga den fysiska miljön för brottsutredning 

innan projektstaten och för att utvärdera projektet, har vi 

kommit fram till att det är helt avgörande att ”fånga” de 

våldsutsatta kvinnornas upplevelse av att ha medverkat 

som målsägande i en brottsutredning . 28 Det är således 

kvinnornas upplevelse av brottsutredningen som ska 

ligga till grund för utvärderingsarbetets första och andra 

delstudie . Det innebär att vi i vår utvärdering av projekt 

Karins verksamhet, enbart använder oss av kvinnornas 

upplevelser av mötet med polisen och fokus vilar på vilka 

behov som kvinnorna ger uttryck för . Vad som har beskrivits 

som bra respektive mindre bra, utifrån praktikernas 

perspektiv har inte ingått i vårt uppdrag . Hur projektet 

har förankrats och tagits emot av tjänstemän på olika 

nivåer inom de olika samverkande myndigheterna kommer 

därför inte redovisas i denna utvärderingsrapport . 

De faktorer som kommer att kartläggas och ligga till 

grund för utvärderingen är kvinnans; 

Bakgrund och nuvarande livssituation . 

Relation till gärningsmannen . 

Beskrivning av våldet och omständigheterna kring 

polisanmälan . 

Förväntningar på och upplevelse av polisanmälan . 

Förväntningar på och upplevelse av brottsutredningen . 

Förväntningar på och upplevelse av polisens 

bemötande . 

Behov av och upplevelse av erhållet psykosocialt stöd . 

Uppfattning om och upplevelse av myndighetssamverkan . 

Upplevelse av lokaler och syn på samlokalisering . 

I regeringsuppdraget talar man om en rad olika faktorer 

som är avgörande för ”ett gott resultat” i arbetet med 

våldsutsatta kvinnor . Vad som är ett gott resultat, kommer 

i denna utvärderingsrapport att vägledas av vad de våldsutsatta 

kvinnorna upplever som ett gott resultat . Det behöver 

inte nödvändigtvis finnas en diskrepans mellan vad de i 

studien berörda myndigheterna anser vara ett gott resultat 

och vad de våldsutsatta kvinnorna anser vara ett gott resultat, 

men det kan heller inte uteslutas, varför det kan finnas 

en analytisk poäng med att inte a priori förutsätta att ”det 

goda resultatet” sammanfaller för alla medverkande parter 

i en brottsutredning . För att kunna utvärdera projektet 

är det därför viktigt att få en tydlig bild av både de våldsutsatta 

kvinnornas upplevelser och projektets syfte och 

28 De brott som kommer vara aktuella i denna utvärderingsrapport avser 

misshandel och fridskränkning .

mål, liksom de förväntningar och visioner som de inom 

projektet medverkande myndigheterna har av vad som är 

att betrakta som ”ett gott resultat” . Av betydelse för utvärderingen 

är också vad lagstiftning och polismyndighetens 

interna normer definierar som ett ”gott resultat” . 

När man talar om våld i nära relationer åsyftas vanligtvis 

mäns våld mot kvinnor som de har eller har haft 

en nära relation med . Att vi väljer att tala om våldsutsatta 

kvinnor, betyder inte att det endast är kvinnor som kan 

falla inom ramen för en ”brottsofferkategori” inte heller 

vill vi med vårt val av terminologi, förmedla en känsla av 

exkludering för människor som inte faller inom ramen för 

vår definition av våld i nära relationer . Att vi ändå väljer 

att använda oss av begreppet ”våldsutsatta” kvinnor och 

begreppet ”mäns våld mot kvinnor”, hör dels samman 

med att våldet i ett historiskt och juridiskt perspektiv 

länge talats om i könsneutrala termer, och därmed har 

man också osynliggjort de patriarkala strukturer som är 

verksamma i relationer där män slår kvinnor, att inte bryta 

med den könsneutrala terminologin, skulle riskera att 

bagatellisera och medverka till ett osynliggörande av det 

våld som riktas av män mot kvinnor . Valet av terminologi 

har också varit avhängigt det faktum att vi i vårt urval 

inte kunde finna andra parkonstellationer (t .ex . relationer 

där kvinnan har utövat våld mot en närstående man eller 

då parterna i den nära relationen varit av samma kön) . 

våld i nära relationer – brottsbeskrivningar 

I Sverige är våld olagligt . Det spelar ingen roll om det 

begås av någon i familjen eller av en främling, om offret 

är en vuxen eller ett barn, en man eller en kvinna . Straffen 

hänvisar till omständigheterna kring brottet och gärningsmannen 

. Heder eller svartsjuka är exempelvis inte ett skäl 

att få nedsatt straff . Våld i nära relationer är ett allvarligt 

hot mot många människor, särskilt kvinnor och barn 

och kan omfatta allt från kontroll till brutalt våld . Våldet 

kan vara fysiskt, psykiskt eller sexuellt, men även utgöras 

av upprepade kränkningar . De kvinnor som medverkar 

i denna studie har anmält våld som har rubricerats som 

grov kvinnofridskränkning och misshandel . Nedan följer 

en beskrivning av dessa brott 

grov kvinnofridskränkning 

Brottet grov kvinnofridskränkning tar främst sikte 

på upprepade straffbara kränkningar som riktas mot 

kvinnor . De upprepade och systematiska handlingarna, 

som i och för sig kan vara bagatellartade, men genom 

upprepningen har ansetts ha ett straffvärde eftersom de 

anses leda till en kränkning eller till trakasserier . 

Bestämmelserna om grov kvinnofridskränkning finns i 

Brottsbalken 4:4a:1 st . och där föreskrivs att: 

Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4 eller 6 

kap . BrB mot en närstående eller tidigare närstående 

person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led 

i en upprepad kränkning av personens integritet och 


gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens 

självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst 

sex månader och högst sex år . 

Har gärningarna som avses i första stycket begåtts 

av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift 

med eller som han bor eller har bott tillsammans med 

under äktenskapsliknande förhållanden, skall i stället 

dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff 

(4:4a BrB) . 

Den brottsliga handlingen utgörs således av flera brottsliga 

gärningar som samtidigt tas upp till domstolsbedömning . 

Mellan dessa gärningar måste det finnas ett visst samband . 

Dels måste gärningarna rymmas under någon av brottsbeskrivningarna 

i BrB 3, 4 eller 6 kap, det vill säga vara 

handlingar som riktas mot kvinnans liv och hälsa, hennes 

frihet och frid eller betraktas som ett sexualbrott . Gärningarna 

behöver emellertid inte vara av samma typ utan 

kan variera mellan de olika brotten som definieras i BrB 

kap . 3, 4 och 6 . 29 Däremot måste de rikta sig mot samma 

offer . Offret måste vara en person som är en närstående 

eller en tidigare närstående person . Om gärningsmannen 

är en man och offret är en kvinna som denne är eller varit 

gift med, eller som han bor eller har bott tillsammans 

med under äktenskapsliknande förhållanden, ska stycke 

två tillämpas, varvid brottet bedöms som grov kvinnofridskränkning 

. 30 Vid bedömningen av om offret är en 

närstående eller en tidigare närstående person är kravet 

enligt proposition 1997/98:55 ”att gärningsmannen och 

den kränkta bor eller har bott tillsammans” . 

Utöver detta krävs att det är fråga om en upprepad 

kränkning . De enskilda gärningarna bedöms alltså som 

en helhet och sammanhålls av att var och en av de åtalade 

gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av 

brottsoffrets integritet . 31 Hur många kränkande gärningar 

som krävs för att kränkningen ska anses vara upprepad bör 

enligt proposition 1997/98:55 bedömas med utgångspunkt i 

gärningarnas karaktär . Ju allvarligare de enskilda gärningarna 

är, desto färre gärningar krävs för att kränkningen 

ska anses som upprepad . 32 En gärning som redan tidigare 

har blivit lagförd kan inte lagföras på nytt som en del av 

fridskränkningen . En sådan tidigare gärning kan emellertid 

åberopas som belägg för att gärningsmannens handlande 

har utgjort ett led i en upprepad kränkning av brottsoffrets 

integritet . 33 Dessutom krävs att alla brottsliga gärningar ska 

ha skett under en viss begränsad tid . Den yttersta gränsen 

för denna tid är preskriptionstiden för grov fridskränkning 

som är tio år 34 . Ett långt tidsrum mellan de enskilda kränk- 

29 Holmqvist m .fl .2005, s . 4:16f . 

30 A .a 

31 A .a, s . 4:18 . 

32 A .a, s . 4:19 . 

33 A .a, s . 4:19b . 

34 BrB 35:1 



ningarna kan dock medföra att rekvisitet ”gärningarna 

utgjort led i en upprepad kränkning” inte uppfylls . 35 

Misshandel 

Brottet misshandel tar sikte på handlingar där någon med 

uppsåt tillfogar en annan person antingen kroppsskada, 

sjukdom eller smärta . Med kroppsskada menas utöver 

sår, svullnader, benbrott och ledskador också funktionsnedsättningar 

exempelvis förlamningar eller skador på 

syn och hörsel . Men även annat kan omfattas av begreppet 

kroppsskada exempelvis att någon mot sin vilja får 

håret avrakat . Begreppet sjukdom inbegriper både fysisk 

och psykisk sjukdom och psykisk chock . Det förutsätts 

således inte att smärta har tillfogats den andra personen 

för att kroppsskada och sjukdom ska anses föreligga . 

Med begreppet smärta avses inte alltför obetydligt fysiskt 

lidande på grund av en kroppslig störning . Misshandel 

föreligger också om någon har försatts i vanmakt . Den 

kan röra sig om en fullständig eller partiell förlamning 

eller bedövning av en persons kropp . Handlingar som 

anses utgöra misshandel kan ske på olika sätt, med eller 

utan vapen och tillhyggen eller annat yttre våld men 

också genom förgiftning eller skrämsel . Svårare former 

av psykisk påverkan ska med andra ord också falla under 

rubriceringen misshandel . Misshandelsbrottet har i BrB 

uppdelats i tre svårighetsgrader . Ringa, normalgrad och 

grov misshandel . 

Normalgraden och de ringa fallen av misshandel regleras 

i BrB 3:5 . Där föreskrivs att: 

Den som tillfogar en annan person kroppsskada, 

sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne 

i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för 

misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet 

är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader 

(BrB 3:5) . 

Skillnaden mellan ringa misshandel och misshandel är 

inte statisk eftersom hänsyn ska tas till samtliga omständigheter 

i målet 36 . 

De grova fallen av misshandel regleras i BrB 3:6 . Där 

föreskrivs att: 

Är brott som i 5 § att anse som grovt, skall för grov 

misshandel dömas till fängelse, lägst ett och högst tio år . 

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall 

särskilt beaktas, om gärningen var livsfarlig eller om 

gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig 

sjukdom eller eljest visat särskild hänsynslöshet 

eller råhet . 

35 Holmqvist m .fl . 2005, s . 4:16f . 

36 I NJA 1967 s . 237 förklarades ett knytnävsslag mot munnen vara ”icke ringa 

misshandel” . I detta fall omfattade skadan ett sår på insidan av underläppen 

som måste sys ihop med tre stygn . Dessutom var misshandeln oprovocerad . 


Om misshandeln är att betrakta som grov (till skillnad 

från ringa misshandel eller misshandel av normalgrad) 

bedöms genom att hänsyn tas till samtliga omständigheter 

vid brottet, exempelvis om gärningen var livsfarlig, om 

offret tillfogats svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, 

om gärningsmannen har visat särskild hänsynslöshet eller 

råhet . Det kan exempelvis röra sig om situationer där 

vapen har använts eller då flera tillsammans har misshandlat 

en person eller att någon har fortsatt att sparka 

eller slå trots att offret är försvarslöst . 37 Att misshandeln 

riktas mot en havande kvinna eller nära anhörig ses i regel 

som försvårande omständigheter . När sådan misshandel 

förekommer vid upprepade tillfällen och under brutala 

former finns ofta skäl att anse att gärningsmannen har 

visat särskild hänsynslöshet eller råhet . Vid kvinnomisshandel 

består våldet ofta av örfilar, knytnävsslag och 

sparkar . De synliga skadorna är vanligtvis begränsade 

till blåmärken, svullnader, frakturer och mindre tandskador 

. Pågår misshandeln under en längre tid eller om den 

utgör ett led i upprepade och allvarliga övergrepp anses 

den vara brutal men det försvårande momentet ligger i 

integritetskränkningen och i att våldet ofta är psykiskt 

nedbrytande . Av vikt är också om våldet är oprovocerat 

och långvarigt och att det riktar sig mot personer som i 

regel är fysiskt svagare eller skyddslösa 38 . 

disposition och läsanvisningar 

Den fortsatta framställningen av utvärderingen ser ut på 

följande sätt . I nästkommande kapitel (2) redogör vi för 

teori . Utvärderingen berör olika delar och nivåer av vårt 

samhälle, varför flera olika teoretiska utgångspunkter 

används för att belysa detta förhållande . I kapitel (3) redogör 

vi för metod, tillvägagångssätt samt etiska överväganden 

. Därefter i kapitel (4) går vi över till att framställa 

det empiriska materialet . I detta kapitel, som kan sägas 

utgöra utvärderingens ”hjärta” presenteras det empiriska 

materialet utifrån olika teman . Parallellt med redogörelsen 

av materialet sker en analys . I kapitel fem (5) gör vi en 

sammanfattning av materialet som knyter an till de frågor 

som utvärderingen avser besvara . Detta kapitel avslutas 

med en lista över överväganden där vi utifrån kvinnornas 

berättelser resonerar kring utvecklings- och förbättringsmöjligheter 

. 

37 Holmqvist m .fl . 2005, s . 3:27f . 

38 A .a .

Kapitel 2. teori 

våld i nära relationer 

Att närma sig en förståelse av våld i nära relationer, 

kräver en öppenhet och en ödmjukhet inför människors 

erfarenheter av våld . Vidare måste en förståelse av våld, 

för att inte riskera att bli begränsande och komplexitetsreducerande, 

beakta såväl kön som klass och etnicitet såsom 

viktiga analyskategorier . 

För att förstå våld i nära relationer, måste vi också 

problematisera och synliggöra den kontext där våldet äger 

rum – i en intim relation . Svårigheterna att tala om våld i 

nära relationer hör bland annat ihop med det svåra med 

att förena det oförenliga . I vår föreställning om kärleken 

finns inte våldet med, och de kan till och med anses vara 

varandra uteslutande . I Stina Jeffners studie, Liksom 

våldtäkt typ, berättar en tjej: han tog nästan till våld…det 

var inte direkt att han försökte utföra en våldtäkt eller nåt 

sånt, utan det var mer att han blev sur . 39 Men efter det som 

hade hänt, berättar hon om hur mycket hon ändå tycker 

om honom, det var ju det som var det krångliga . Det blir 

väldigt svårt att förstå och tolka det som har skett i termer 

av våld, eftersom det skedde inom en relation och av en 

person som hon hyste känslor för . 

Så vad händer då någon erfar övergrepp, våld och 

kränkningar av en person som förväntas vara någon 

Kaptitel 2. teori 

som skall visa en omtanke och kärlek? I en kärleksrelation 

bekräftar vi varandra, och vi ser oss själva genom 

den andres blick . Om denna bekräftelse successivt börjar 

ta sig negativa uttryck, blir det problematiskt att förena 

bilden av kärlek och det psykiska och fysiska våldet, för 

hur ska jag tolka det som sker och hur ska jag se på mig 

själv och den sociala relationen i denna kontext? Vilka 

alternativa förklaringar har jag att tillgå för att begripliggöra 

det? Om vi dessutom lägger till den omständigheten 

att andra sociala relationer förvägras mig och att jag 

därmed får en begränsad uppsättning av relationer där 

mitt jag kan speglas i andra människors ögon, har vi en 

situation där mannen får oerhört stor makt i skapandet av 

min självbild . 

Eva Lundgren talar om våldets normaliseringsprocess, 

en process där båda parter i relationen successivt normaliserar 

våldet . Våldet förminskas och värdet av positiva 

handlingar tillmäts ett allt större värde, dessa handlingar 

blir för henne särskilt positiva eftersom de saknar våld . 40 

Samma sak kan gälla även för barn i relationer där det 

39 Jeffner 1998, s . 191 . 

40 Lundgren 2004 . 



förekommer våld . I Åsa Källström Caters studie om, 

barns beskrivningar och tolkningar av pappas våld, beskriver 

ett barn sin pappas goda sidor, men kriterierna för att 

vara en bra pappa är lågt ställda och barnets beskrivning 

av pappan visar på hur frånvaron av våld, blir ett tillräckligt 

kriterium för att han ska betraktas som snäll . 

Min pappa är snäll, som fäder generellt är, eftersom 

han, som de köper godis och saker och tittar på tv . Våld 

är att vara dum . Man är snäll om man inte är dum . 41 

Normaliseringsprocessen är enligt Eva Lundgren en 

nedbrytningsprocess . För att förstå varför en våldsam 

relation kan leva vidare, varför kvinnan inte går vid 

första slaget är det viktigt att synliggöra att det är en process, 

nedbrytningen sker gradvis och det finns oftast ett 

växelspel mellan våld och värme . Vidare innebär våldets 

normaliseringsprocess att kvinnan internaliserar våldet 

och att kvinnan successivt tar över mannens värderingar 

av henne liksom av våldets orsak . Hennes självkänsla 

krymper och vanliga inslag är att mannen kontrollerar 

och isolerar kvinnan . Genom att begränsa kvinnans 

sociala kontakter, försvinner också den omvärld som 

skulle kunna ge henne alternativa bilder och tolkningar 

av situationen, relationen och mannens våld, vilket ytterligare 

stärker mannens position och tolkningsföreträde . 

Mannens tolkning av situationen utmärks av att våldet 

minimeras och avdramatiseras, men också av att kvinnans 

agerande på olika sätt framställs som orsaken till 

mannens agerande . Kvinnans agerande kan av mannen 

beskrivas i termer av provokationer, missbruk, sexuell 

vidlyftighet, otrohet och så vidare, vilket gör att ansvaret 

för våldet inte blir hans utan hennes . Eftersom ansvaret 

läggs på kvinnan, skapas också tron om att det finns 

utrymme för kvinnan att finna alternativa beteenden och 

strategier i syfte att undvika ytterligare våld . Genom att 

inte slå så hårt i dörren, genom att åka direkt hem från 

jobbet, genom att inte prata med andra män på fester och 

så vidare, utarbetar kvinnan olika strategier för att undkomma 

våld, med följden att hennes handlingsutrymme 

successivt minskar . 

Våldet kan ta sig väldigt olika uttryck och kan vara 

såväl direkt som indirekt, psykiskt som fysiskt . Fysiskt 

våld och hot om våld kan riktas mot henne, mot barnen, 

mot möbler, mot hennes djur eller mot anhöriga . Våldet 

behöver inte heller alltid vara uttalat, utan kan ”ligga i 

luften” och mannen kan upplevas som en tickande bomb 

som hon aldrig vet om eller när den skall utlösas . Det är 

vanligt att mannen utövar en kombination av olika former 

av våld och kontroll, som i sin tur förstärker varandra . 42 

Det finns t .ex . forskning som visar att, ju mer våld pappan 

använt desto mindre sannolikhet att han betalar extra 

41 Källström 2008, s 63 . 

42 Lundgren 2004 . 


kostnader och underhåll i tid, olika våldsformer samverkar 

således med varandra . 43 

Ekonomiskt våld, då mannen med ekonomiska 

styrmedel på olika sätt begränsar och kontrollerar kvinnans 

handlingsutrymme, är en form av våld som inte har 

givits särskilt stor uppmärksamhet . Det är inte självklart 

att sammanlänka ekonomiskt våld med andra former 

av våld, men synliggör vi inte dess samband kan vi inte 

heller få kunskap om vilka konsekvenser det kan få för 

kvinnor och barn som till följd av våld, lever under starkt 

begränsade och kontrollerade materiella och ekonomiska 

resurser . Fernqvist & Näsman skriver att ekonomiskt 

våld, liksom mäns övriga våld mot kvinnor måste förstås 

mot bakgrund av en generell könad maktstruktur, som 

bland annat ger upphov till ekonomisk ojämlikhet mellan 

kvinnor och män . 44 Att påverka ekonomin är en av flera 

strategier som män kan använda sig av i syfte att kontrollera 

kvinnan de lever med . Det kan handla om att rent 

fysiskt ta pengar, bankkonton och andra tillgångar, att 

hindra kvinnan från att arbeta, förstöra kvinnans eller 

barnens egendom m .m . men det kan också röra sig om 

mer subtila former av kontroll såsom att inte betala ut 

underhåll, övervaka inköp, neka henne information om 

hushållets ekonomi och ekonomiska beslut osv . 45 Fernqvist 

& Näsman skiljer mellan direkt och indirekt våld, 

där indirekt våld t .ex . kan vara de ekonomiska konsekvenser 

som uppstår till följd av annat våld, såsom kostnader 

för läkarvård eller förlust av arbete och arbetsinkomst . 

barns upplevelser av våld i hemmet 

De senaste tio åren har barns utsatthet i familjer där det 

förekommer våld synliggjorts och lyfts fram . Forskningen 

om våldsutsatta kvinnor och barn visar att barnen i 

familjer där det finns våld, på olika sätt erfar våldet och är 

medvetna om det våld som äger rum . 46 Barn kan uppleva 

direkt fysiskt våld genom att de själva blir slagna och 

hotade, men de kan också uppleva fysiskt våld indirekt, 

genom att se eller höra när mamma blir slagen eller 

genom att möta konsekvenserna av våldet såsom sönderslagna 

möbler eller blåmärken som modern fått till följd av 

misshandeln . Termen att bevittna våld, har kritiserats, då 

det lätt kan leda tankarna till att det endast handlar om 

att bevittna våldet såsom en utomstående betraktare . En 

sådan association är djupt olycklig då den osynliggör det 

faktum att barnet lever med våldet i dess omedelbara närhet 

. Det finns många olika aspekter av denna komplexitet 

som förtjänar att lyftas fram, för att visa på vikten av att 

inta ett holistiskt perspektiv på våld i nära relationer, där 

man inkluderar och synliggör alla i familjen, såväl vuxna 

som barn . 

43 Fernqvist & Näsman 2008, s . 163 . 

44 A .a . s . 160 . 

45 A .a . s .162 . 

46 se t .ex . antologin Barns röster om våld, av Maria Eriksson mfl . 2008 .

Barns upplevelser av våld kan inte likt ett brottsrekvisit, 

skildras såsom en i tid och rum avgränsad fysisk handling 

. 47 Att ges möjlighet att kommunicera våldet, är viktigt 

för att barn ska kunna tolka och förstå sina erfarenheter . 48 

Våld i nära relationer är ofta tabubelagt, något man inte 

talar högt om, vilket gör att barnet inte får sina erfarenheter 

beaktade och tagna på allvar . 49 De kulturella tabun 

som omgärdar våld i nära relationer hör samman med 

de heteronormativa ideal som kärnfamiljen vilar på . De 

normer och förväntningar som är knutna till kärnfamiljen, 

blir en ”karta” att förhålla sig till och det kan därmed 

uppstå svårigheter med att förena den generella normen 

med den egna erfarenheten . Egna erfarenheter av våld i 

familjen kan också komma att normaliseras . Barnen som 

upplever våld i familjen, kan skapa sig en bild av att relationer 

kan fortgå trots våldet . Föräldrarnas sätt att hantera 

våldssituationer och relationerna inom familjen blir 

en manual för barnen . Barnen behöver inte nödvändigtvis 

acceptera eller samtycka till, men föräldrarnas relation är 

än dock något som de alltid kommer att förhålla sig till, 

som barn och så småningom som vuxna . 

För att undvika traumatisering, framtida viktimisering 

och normalisering av våld i nära relationer, är det viktigt 

att inta ett holistiskt perspektiv, där man alltid synliggör 

barnen och barnens rätt att leva i en familj utan våld . 50 

begreppet offer 

Kvinnor som utsatts för våld i en nära relation, har mycket 

tack vare kvinnorörelsen, kommit att synliggöras som 

offer . Kampen om synliggörandet av mäns våld mot 

kvinnor som ett samhällsproblem och inte som en familjeangelägenhet 

51 , började redan under 1950-talet, men det 

var först under 1970-talet som debatten tog fart på allvar 

47 Barns upplevelser av våld kan vara något helt annat än den vuxnes . 

I Katarina Weinehalls studie: Att växa upp i våldets närhet, berättar en flicka 

”Det är inget bråk hemma hos mig . (…) Det var bara den gången .” Samtidigt 

berättar flickan att ” Mamma och jag ser ju i hans ögon när han blir så där 

och då vågar vi inte göra nåt fel, så det blir som han vill .” (Weinehall 1997:40- 

41 i antologin Barns röster om våld . Red Eriksson mfl . 2008:67) Flickans 

berättelse visar hur en våldsincident kan prägla den fortsatta vardagen i flera 

år efteråt . För denna flicka finns en medvetenhet om vad pappan är kapabel 

till och rädslan för vad som kan hända lever kvar, vilket styr såväl hennes som 

mammans handlingsutrymme . 

48 Källström Cater 2008, s . 65 . 

49 Eriksson 2008, s 14 . 

50 Vi har i vår studie kommit fram till att ett ensidigt fokus på kvinnans situation 

skulle kunna innebära ett osynliggörande av att våldet också drabbar 

barnen, därför har vi i mötet med de våldsutsatta kvinnorna t .ex . frågat om 

de har barn, om barnen har sett eller hört något, hur barnens relation till 

mannen ser ut m .m . Även tonårsbarn och vuxna barns reaktioner har varit en 

viktig del av våra diskussioner . 

51 När våld mot kvinnor betraktades som en familjeangelägenhet, var polisens 

roll snarare att medla och man talade i termer av lägenhetsbråk, snarare 

än om mäns våld mot kvinnor . På 1970- talet såg statistiken i Stockholms 

polisdistrikt under 2 månader ut som så att av 351 utryckningar på så kallade 

lägenhetsbråk, blev 5 % klassificerade som misshandel eller olaga hot medan 

närmare 70 % aldrig blev dokumenterade . Snare 1993, s . 137 . 


och även om debatten har gått i vågor sedan dess, så är 

den fortfarande aktuell . 52 Ett första steg var att kvinnor 

utsatta för våld skulle erkännas offerstatus . Efter hand har 

man emellertid kommit att uppfatta brottsofferbegreppet 

som alltmer problematiskt, då det förknippats med passivitet, 

svaghet, maktlöshet etc . Försök har gjorts att bryta 

med den stigmatisering som offerbegreppet medfört, dels 

genom att skapa nya innebörder och dels genom att introducera 

nya begrepp, såsom överlevare . Överlevare fick stå 

som bärare av andra värden och förknippades med styrka, 

kontroll, makt ilska, motstånd, frihet från skuldkänslor . 

Problemet var bara att offerdiskursen levde kvar parallellt 

med idén om överlevaren, och som en oavsedd konsekvens 

kom de två begreppen att ställas emot varandra såsom ett 

motsatspar . Verkligheten är kanske många gånger snarare 

att betrakta som en process över tid, där en och samma 

person kan vara såväl offer som överlevare . 53 

Inom den rättsliga diskursen har begreppet offer givits 

olika innebörd i olika kontexter och är inte närmare 

definierat i lagstiftningen . Offerbegreppet omnämns i lagen 

om Brottsofferfond (1994:419) och i instruktionen för Brottsoffermyndigheten 

(1994:572) men den juridiska termen som 

används för personer som utsatts för brott är ’målsägande’ 

och regleras i rättegångsbalken ( RB 20 kap . 8 §) . 54 

Vi kommer att använda termen brottsoffer, i en något 

mer utvidgad betydelse än vad som vanligtvis åsyftas . 

Dels kommer vi att utgå från den mer gängse definitionen 

att ett brottsoffer är en person har blivit utsatt för en 

brottslig handling, men vi kommer även att inkludera en 

brottsofferdefinition som inrymmer en persons upplevelse 

av att vara utsatt för ett brott, vilket innebär att vi inte 

förutsätter en i lag föreskriven brottsbeskrivning för den 

handling som har ägt rum . Att vi använder den enskilda 

individens upplevelse som grund för vår definition, beror 

på att den enskilda aktören inte kan förväntas besitta 

kunskap om gällande lagstiftning, såsom ett visst brotts 

rekvisit . 

Vi menar också att det är viktigt att medvetandegöra 

åtskillnaden mellan law in books och law in action, det 

vill säga, det faktum att det alltid sker en tolkning av 

lagtexten och att tolkningar aldrig är fria från normer 

och värden . Offerbegreppet blir emellertid i vår diskussion 

också en analytisk kategori . Offerbegreppet är en 

social konstruktion och som sådan öppen för tolkning . 

Det är inget objektivt givet, utan beroende av en kollektiv 

definitionsprocess . Det är således själva processen som 

leder fram till definitionen som är det intressanta . 55 Att 

inkludera även en i juridiska termer, mer strikt definition 

av vem som är att betrakta som ett brottsoffer, är viktigt 

eftersom det speglar ”dagens” offerdiskurs, men också 

52 Se t .ex . Nilsson (2009) . 

53 Kelly mfl . 1996, s . 92 . 

54 Rikspolisstyrelsen 2001:1, s . 5 . 

55 Andersson & Lundberg 2001, s . 64 . 



dess förutsättning, en kriminalitetsdiskurs . Annorlunda 

uttryckt, för att vara ett brottsoffer, måste man ha utsatts 

för ett brott, och därmed aktualiseras frågan om vad som 

är ett brott . Nils Christie skriver: 

Kriminalitet finns inte som en stabil enhet . Men därför, 

precis därför, är kriminalitetsbegreppet sällsynt väl skickat 

för kontrollsyften . Begreppet är som en svamp . Det kan 

absorbera en hel rad handlingar – och människor – när 

förhållandena läggs till rätta för ändamålet . Men svampen 

kan också göras mindre innehållsrik, när detta är gynnsamt 

för dem som håller i svampen… Kriminalitet är ett 

begrepp som står fritt för var och en att begagna . Utmaningen 

består i att förstå användningen av begreppet innanför 

olika typer av samhällssystem, för att man därefter ska 

kunna värdera både användningen och användarna . 56 

Samma resonemang kan appliceras på begreppet offer . 

Vem som betraktas som ett brottsoffer är inte givet, varken 

över tid eller rum, utan det styrs av omgärdande normer, 

normer som skapas genom mänsklig interaktion . Fram 

till 1965 var t .ex . våldtäkt inom äktenskapet inget brott, 

eftersom det saknades lagstöd . Att våldta sin hustru, var i 

juridisk mening ingen kriminell handling, och frågan blir 

då, var inte de kvinnor som blev våldtagna av sin man att 

betrakta som brottsoffer? Idag svarar vi alla givetvis ja 

på den frågan . För att inte riskera att osynliggöra olika 

former av våld, och olika kvinnors erfarenheter, vill vi 

därför öppna upp för en bredare definition och tolkning 

av offerbegreppet . Att vara ett offer kan vara relaterat till 

en brottslig gärning, men behöver inte vara det . 

att kvalificera sig som offer 

När vi försöker konstruera ett problem, strävar vi efter 

en förståelse av vad som har ägt rum, vem som har gjort 

vad, mot vem och varför? I denna strävan efter att förstå, 

utgår vi ofta från oss själva, på gott och ont . Att bemöta 

andra såsom jag själv skulle ha velat bli bemött, är många 

gånger en god vägledning i mötet med människor och 

central för vår förmåga att känna empati med andra, men 

detta förhållningssätt förutsätter samtidigt att vi försöker 

föreställa oss hur den andre känner och tänker mot 

bakgrund av dennes erfarenhetsbakgrund, något som kan 

vara svårt om den andres erfarenheter skiljer sig mycket åt 

från våra egna . 57 Enligt McShane & Williams präglas bilden 

av vem som är ett offer av en medelklass symbolism: 

Removed from the reality of crime as an endemic 

feature of American life, most middle-class citizens 

can only understand crime, and their own victimization, 

as irrational, senseless phenomena…They cannot 

56 Christie, 2005, s . 10 . 

57 Knutsson & Granér 2001, s . 34 . 


appreciate crime as a major contributor to underground 

economy, a relief from the frustrations of living 

without means in a property-oriented society, or even 

as a form of excitement . For the middleclass, the victim 

and offender are part of a strict dichotomy, a mutually 

exclusive set of categories . The offender cannot 

be viewed as victim, nor can the victim be viewed as 

offender . 58 

Av regeringsformens andra paragraf framgår att ”Den 

offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors 

lika värde och för den enskilda människans frihet 

och värdighet” (RF 1 kap 2 §) . Detta innebär att det är 

det faktum att vi är människor som avgör vårt värde, inte 

våra handlingar . Våldsverkaren, missbrukaren och den 

prostituerade skall ha samma värde och rätt att få sin 

värdighet respekterad som flerbarnsmamman, nobelpristagaren 

eller den enskilde polisen 59 . 

Den i grundlagen stadgade rätten till lika värde, är 

tyvärr många gånger svår att efterleva, då människan har 

en tendens att kategorisera och värdera andra människor . 

I en av statens offentliga utredningar från 1992 för man en 

diskussion om bedömningen av kränkningsersättning till 

offer för sexualbrott, man konstaterar då att: När det gäller 

prostituerade kvinnor är situationen oftast annorlunda . 

De är vana vid att ha samlag med olika män och att befinna 

sig i situationer som för icke prostituerade kvinnor skulle 

kännas mycket främmande och förnedrande . De värnar inte 

om sin personliga integritet i samma mån som kvinnor i 

allmänhet 60 . 

Hur författaren tänker sig att detta bedömningsförfarande 

är förenligt med alla människors lika värde, ter sig 

något besynnerligt, och tyvärr finns det också exempel på 

hur myndigheter tycks ha vägletts av denna bedömningsgrund 

. I rapporten, respektera mig! handbok för yrkesverksamma 

om våldsutsatta kvinnor i missbruk, 61 skriver 

man t .ex . om hur brottsoffermyndigheten har minskat 

eller dragit tillbaka skadestånd till kvinnor som utsatts för 

våld, med hänvisning till att de själva, genom sitt missbruk, 

har försatt sig i situationen . 62 

det ideala offret 

Nils Christie talar om ”det ideala offret” och ”den 

ideala gärningsmannen”, ett motsatspar som är intimt 

sammanlänkade genom att de förutsätter den andres 

existens och de förstärker också varandra . Det idealiska 

offret karakteriseras av (1) svaghet, sjuka, gamla, barn 

58 Mc Shane & Williams 1992 . 


60 SOU 1992:84, s 293f . 

61 Handboken gavs ut 2008 av Malmö stad och är en del i projektet Bättre boende 

för hemlösa missbrukande kvinnor i Malmö . Projektet arbetar bland annat med 

att synliggöra och förbättra stödet för våldsutsatta kvinnor med ett pågående 

missbruk . Handboken har författats av Helmersson & Mulabdi (2008) . 

62 Sveriges Radio (2006) .

passar således väldigt bra som idealiska offer (2) respektabilitet, 

offret är upptaget av ett respektabelt projekt, 

t .ex . tar hand om någon (3) befinner sig på en plats som 

hon inte kan klandras för, t .ex . på en gata under dagtid 

(4) gärningsmannen är stor och ond samt (5) gärningsmannen 

är okänd och har ingen personlig relation till 

offret . 63 Vi skulle vilja addera ytterligare några karakteristika 

för bilden av det ideala offret, såsom offrets 

agerande i situationen, om hon handlade rationellt, 

t .ex . uppvisade rationella strategier på att undkomma 

den brottsliga handlingen hon blir utsatt för 64 , men 

även agerandet efter det att hon varit utsatt för brottet, 

kan komma att vägas in i bedömningen av om hon kan 

kvalificera sig som ett idealiskt offer . 65 Offret bör ha synliga 

skador, uppvisa rädsla 66 och ha en uttrycklig vilja 

att undkomma upprepad viktimisering . Vidare bör det 

ideala offret uttrycka tacksamhet gentemot de myndighetsrepresentanter 

hon möter . 

Jag menar, man kommer in där (i kvinnans bostad) 

och hon är bara så där (håller upp handen framför sig 

som ett stopptecken) och vill inte ha med oss och göra, 

jag menar varför ringde hon oss, varför ska vi komma 

dit när hon ändå inte vill snacka . Vill hon inte ha vår 

hjälp så, så får hon skylla sig själv . 67 

Man kan ju säga som så, att det är ju inte det roligaste 

som finns om de bara är otrevliga . Det finns ju andra då 

man hellre hjälper, som kanske är lite mer tacksamma 

när man kommer… . 68 

Konstruktionen av det idealiska offret är på många 

sätt problematisk, eftersom de flesta som utsättas för 

brott inte passar in på de kriterier som associeras med 

det idealiska offret . Denna offerkonstruktion skapar en 

exkludering som kan få långtgående konsekvenser för 

den som blivit utsatt för brott, genom att inte bli trodd, ej 

betraktad som trovärdig, ej berättigad till socialt och ekonomiskt 

stöd, och inte erhålla moralisk upprättelse . Det 

kan vara svårt att verbalisera sin rädsla och det man har 

upplevt, varför det är viktigt att bemöta människor som 

utsatts för brott på ett bra sätt . Vad som upplevs som ett 

bra sätt kan givetvis variera från person till person, men 

enligt Lindgren och Lagerbäck är det viktigt att man inte 

avpersonifierar brottsoffret eller förhåller sig avvisande 

eller nonchalant, eftersom man därmed riskerar att tysta 

brottsoffret . 69 Vidare har forskning visat på att reaktio- 

63 Christie 2001, s . 48 . 

64 Se t .ex . rättens argumentation i det så kallade Södertäljemålet NJA 1997 s 538 . 

65 Se t .ex . Lundberg (2001) om polisers inställning till kvinnor som tar tillbaka 

sin anmälan, eller som väljer att fortsätta sin relation med gärningsmannen . 

66 Christie 2001:57 . 

67 Lundberg 2001, s . 66 . 

68 A .a . s . 59 . 

69 Lindgren och Lagerbäck 1996, refererad till i BRÅ rapport 2008:25 s . 58 . 


ner på rädsla kan ta sig olika uttryck, bland annat kan 

rädsla göra så att man ”fryser” sina känslor”, vilket kan 

ge intrycket av att kvinnan är lugn och oberörd . Det är 

heller inte ovanligt att olika försvarsmekanismer aktiveras 

i samband med den ångest som våldet och kränkningarna 

medför, såsom förträngning av de jobbigaste händelserna, 

vilket kan påverka kvinnans förmåga att återge vad som 

har hänt . 70 Hon kanske lever med eller har en känslomässig 

bindning till gärningsmannen, hon kanske inte 

vill beskriva sig själv som förtryckt eller som en passiv 

mottagare av våld, ej heller bli betraktad som så . Vidare 

har hon kanske själv brukat våld, i självförsvar eller i ilska 

eller både och, eller också kanske hon har ett missbruk, 

de kanske har gemensamma barn, hennes gärningsman är 

kanske i andras ögon inte stor och ond, osv . 

Det ideala offret är bara en konstruktion, en abstraktion, 

som inte ger utrymme för den komplexitet som verkligheten 

inrymmer, den blir således bara en chimär, mot 

vilken den enskilde individens erfarenheter ska mätas . 

Med en offerkonstruktion, där individen för att kvalificera 

sig som det ideala offret, måste underkasta sig vissa 

givna karakteristika, riskerar de verkliga offrens erfarenheter 

att döljas, bagatelliseras eller stigmatiseras . 

Det ideala offret förutsätter en ”idealisk gärningsman”, 

en främmande person på avstånd, en slags icke-person, 

någon som vi själva aldrig behöver vara rädda för att 

identifiera oss själva med . Därför måste den idealiske gärningsmannen 

konstrueras som ond, oberäknelig, med oförklarliga 

och oförlåtliga motiv till sina gärningar . Christie 

exemplifierar med bilden av knarklangaren, som en cynisk 

man som bara för profitens skull handlar med farliga droger 

och utnyttjar alla som kommer i dess väg . Problemet 

är att verkligheten är en annan, där knarklangaren ofta 

själv är offer för missbruk och där den sociala bakgrunden 

många gånger kantats av social utsatthet, men för att vinna 

politiska poänger i syfte att driva igenom straffskärpning 

är det dock mera tacksamt att använda sig av den idealiske 

gärningsmannen 71 . Våra lagar är utformade på ett sätt som 

ska garantera alla människor lika värde, men den juridiska 

tillämpningen äger rum i ett institutionellt sammanhang, 

där normer, värderingar, praxis och oskrivna regler 

präglar människors möten . 72 Christian Diesen beskriver 

till exempel hur invandrare i gemen i högre utsträckning 

än svensken i gemen utsätts för misstänksamhet och det 

är även större sannolikhet att en invandrare blir oskyldigt 

70 SOU 1995:60 refererad till i BRÅ rapport 2008:25 s . 58 . 

71 Christie 2001, s . 55ff . 

72 Sarnecki 2006, s . 5 . 



misstänkt . En viss folkgrupp kan t .ex . förknippas med en 

viss brottslighet . I de fall då dessa fördomar bekräftas av 

de erfarenheter man gör, förstärks fördomarna, vilket i sin 

tur leder till en kollektiv misstro, där en hel folkgrupp kan 

betraktas som en potentiell misstänkt . 73 

Bilden av förövaren härleder således snarare tankarna 

till ”de andra”; missbrukare, ungdomar på glid, invandrare 

och kriminellt belastade personer . Frågan om vem som 

blir förövare är emellertid alldeles för komplex för att låta 

sig inrymmas i kategoriseringar som finner sin näring i 

stereotyper och fördomar . Alison Phipps betonar vikten av 

att utmana föreställningar om förövaren som en man med 

arbetarklassbakgrund . Phipps menar att även om det finns 

studier som visar hur våld ingår som en central komponent 

i ett manligt identitetsskapande för den unga, vita arbetarklassen 

i England 74 så innebär ett alltför ensidigt fokus 

på arbetarklassens män såsom mer benägna att utöva 

våld och sexualiserat våld, att stereotyper och fördomar 

förstärks och döljer också det faktum att våld utövas av 

män med varierande klassbakgrund . Studier har t .ex . visat 

på en förekomst av sexualiserat våld bland studenter med 

medelklassbakgrund i USA . Förövaren ifråga om våld 

och sexualiserat våld mot kvinnor återfinns i alla sociala 

klasser, men däremot är det mer sannolikt att män med 

arbetarklass bakgrund blir arresterade, åtalade, dömda och 

att de tilldöms i högre utsträckning hårdare straff . 75 

Enligt Malin Åkerström sker det i tolkningen av vad 

som är att betrakta som våld, ett gränssättningsarbete 

som involverar kategoriseringar av människor, snarare 

än själva händelsen . Åkerström beskriver i artikeln ”Det 

gicks bärsärkagång, nedtoning av våld på sjukhem” hur 

våld som begås av en äldre och handikappad person, gör 

att personalen har svårt för att beskriva det som sker i 

termer av våld . En av informanterna i studien svarar på 

frågan om huruvida det är våld när det är åldringar som 

slåss: Nej om en 80-årig gammal gubbe skulle klippa till 

mig eller så hade jag nog inte, ja jag hade ju sagt till honom, 

’vad gör du?’ Men jag hade ju inte blivit så som jag kan bli 

om en 40-årig berusad man klipper till mig . Det är en annan 

sak . Eller en ung kille eller nåt sånt, eller en full tjej . Men 

inte en gammal, nej, det kallar jag inte för våld . 76 

73 Diesen 2006, s . 18 . Diesen menar att det finns en negativ särbehandling av 

invandrare (här definierade som personer med utomeuropeisk bakgrund), 

över hela rättskedjan och alla skeden av processen, men den är mest tydlig hos 

polisen . I denna konklusion har Diesen uteslutit brott som begås inom samma 

folkgrupp, d .v .s . då både förövare och brottsoffer är invandrare (Diesen 2006, 

s . 211) . 

74 Johnson 2001, Messerschmidt, 1999 . 

75 Phipps, 2009, s . 2 

76 Åkerström 2000, s . 301 . 


Genom att undvika ordet våld och ersätta det med 

andra ord såsom örfilar, nyp, slag, förmildras handlingarna 

77 . Avdramatiseringen av våld sker också genom att 

man berättar i passiv form om det inträffade . Ett annat 

sätta att avdramatisera handlingen är genom att beskriva 

det i allmänna termer samt genom att beskriva händelsen 

i humoristiska termer, till exempel Männen är ofta sådär 

burdusa, slår ut och knuffar till, och boxas . Men kvinnorna 

dom rivs och knips och drar i håret (skratt) 78 . 

De tolkningar och förståelseramar som omger de 

äldres aggressivitet utgörs av att de är äldre, inte förstår 

vad de gör, sjukdom och att de saknar sina anhöriga . 

När man konstruerar det ideala offret och den ideala 

gärningsmannen, så dramatiseras såväl det våld som 

offret utsatts för som förövarens agerande och förövarens 

inneboende ondska . I Åkerströms studie finner vi istället 

att såväl våldet som förövaren avdramatiseras . Informanterna 

i Åkerströms studie valde ord som farbror eller 

gubbe när de beskrev de äldre och skilde därmed ut dem 

som avvikande från gängse uppfattning om vem som 

är gärningsmannen eller förövaren . Det var således inte 

den ideala gärningsmannen, den unge busen, fyllot eller 

missbrukaren . Åkerström menar att personalen tolkar 

motiven och handlingen på ett sätt som både begripliggör 

och normaliserar våldet men som samtidigt ger våldet ett 

moraliskt berättigande . 79 

Malin Åkerströms studie är ett exempel på hur våld, 

eller snarare vad vi betraktar som våld, är beroende av 

den sociala, historiska och kulturella kontexten . Dess 

kontext gör att vi ger våldet en mening, i betydelsen en 

handling laddad med innehåll och avsikter, en handling 

som inte enbart blir ett uttryck för en fysisk manifestation, 

utan en handling som också ger uttryck för en 

kultur, ett sammanhang som sträcker sig längre en den 

enskilda handlingen . 80 

Vad som betraktas som våld är inte givet, varken över 

tid eller i rum . Relationen inom vilken en viss våldshandling 

äger rum, är beroende av normer, vilka i sin tur är 

avhängiga de sociala och kulturella föreställningar som 

vi omges av . 

77 A .a . s . 302 . 

78 A .a . s . 304 . 

79 A .a . s . 307 . 

80 Österberg & Lindstedt Cronberg (red), 2004 .

aktörerna – polis, åklagare och socialtjänst 

polisen – en del av en rättskedja 

Bland de grundläggande tankarna om mänskliga rättigheter, 

finner vi att våra rättsvårdande myndigheter 

ska arbeta på ett sätt som inte medför en andra viktimisering, 

dvs . agerar på ett sätt som förvärrar situationen 

för brottsoffret, såsom att till exempel dröja med beslut 

eller vara byråkratiska, ha dåligt samarbete sinsemellan . 81 

Rättsväsendets olika aktörer ska enligt medborgarperspektivet 

82 arbeta utifrån ett rättskedjeperspektiv . Detta 

betyder att även om olika rättsvårdande instanser har 

en inbördes rollfördelning, så är alla beroende av varandras 

verksamhet för att kunna möta och tillgodose den 

enskilde medborgarens krav på trygghet och minskad 

brottslighet i samhället . Rättskedjeperspektivet skall 

genomsyra hela den rättsliga processen, från brottsanmälan 

till lagföring . Tanken som ligger till grund för rättskedjeperspektivet 

är att en kedja aldrig är starkare än dess 

svagaste länk . 83 Vikten av att myndigheter samverkar för 

att skapa kvinnofrid har betonats ända sedan 1970 talet . 

Man startade olika samordningsprojekt och utvecklade 

nya arbetsformer för interaktion mellan myndigheter i 

syfte att finna nya och bättre vägar att stödja individen på . 

Under 1980-talet började man även med att i lag reglera 

olika myndigheters skyldighet att interagera med varandra 

och det omgivande samhället, exempelvis infördes 

en generell bestämmelse om myndigheters skyldighet att 

samverka i förvaltningslagen (FL) § 6 84 som syftade till 

att underlätta såväl enskilda kontakter med myndigheter 

som kontakter mellan myndigheter . 85 Det infördes också 

bestämmelser om samverkan i socialtjänstlagen (SoL) 86 

där man bland annat föreskriver att socialtjänsten ska 

samverka med det omgivande samhället . Därefter har 

skyldigheten att samverka preciserats till att särskilt 

gälla brottsoffer och i synnerhet då det är kvinnor och 

barn som utsatts för brott . I SoL kap 5 § 11 föreskrivs 

att det är socialnämndens uppgift att verka för att den 

som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och 

hjälp . Socialtjänstens insatser kan exempelvis utgöras av 

att ordna tillfällig bostad för att undgå fortsatt misshandel 

i hemmet eller att lämna hjälp i form av rådgivning 

eller stödperson under tiden som polisutredning eller 

rättegång pågår . I förarbetena har man betonat att våld 

81 Lindgren m .fl . 2001 . 

82 Enligt regeringen ska all myndighetsutövning genomsyras av ett medborgarperspektiv, 

vilket innebär att medborgarnas behov och intressen skall 

vara styrande, något som gäller för såväl det brottsförebyggande arbetet som 

arbetet med att utreda brott, lagföra brott, verkställa straff och ge stöd till 

brottsoffer . (Prop .1999/2000:1, utgiftsområde 4, s 31 . ) Lindgren m .fl . 2001 . 

83 Lindgren m .fl . 2001 . 

84 Se prop . 1985/86:80, Om en ny förvaltningslag . 

85 Bestämmelserna i förvaltningslagen reglerar dock inte myndigheters 

skyldighet att lämna ut uppgifter till varandra . Myndigheters skyldighet 

att lämna uppgifter till varandra regleras i Offentlighets- och sekretesslagen 

(SFS 2009:400) . 

86 Se prop . 1979/80:1 A, Om socialtjänsten . 


mot kvinnor är ett komplext problem och vikten av att 

socialtjänsten samverkar med andra aktörer såsom frivilligorganisationer 

samt myndigheter som polis, åklagare, 

domstolar, hälso- och sjukvård . 87 Motsvarande skyldighet 

har däremot inte ålagts dessa myndigheter . I förarbetena 

till hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 88 anges exempelvis 

att landstingen har en generell skyldighet att samverka 

med olika aktörer i syfte att säkerställa folkhälsan och en 

god sjukvård . Sedermera har kravet på samverkan utökats 

och specificerats . Av § 8 HSL framgår att landstinget 

i planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården 

har en skyldighet att samverka med andra samhällsorgan, 

organisationer och privata vårdgivare . Kommunerna har 

också ansvar för viss sjukvård och har därför ålagts en 

motsvarande skyldighet 89 . I § 3 HSL föreskrivs därutöver 

att landstingen kan ingå överenskommelser med kommun, 

försäkringskassa och arbetsförmedling i syfte att 

uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser 90 

Av polislagen § 3 framgår att polisen inte ska samverka 

utan samarbeta med åklagarmyndigheten och andra 

myndigheter . 

3 § Polisen skall samarbeta med åklagarmyndigheterna 

. Samarbete skall också äga rum med andra myndigheter 

och organisationer vilkas verksamhet berör 

polisverksamheten . Särskilt åligger det därvid polisen 

att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom 

socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden 

som bör föranleda någon åtgärd av dem . 

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden 

att ett barn kan behöva nämndens skydd 

finns i 14 kap . 1 § socialtjänstlagen (2001:453) . Andra 

myndigheter skall ge polisen stöd i dess arbete . Lag 

(2003:413) . 

Av paragrafens sista stycke framgår också att andra myndigheter 

ska ge polisen stöd 91 . Skrivningen ska tolkas som 

att polisen anses ha ett behov av och ett ansvar för att ett 

väl fungerande kontaktnät med andra myndigheter och 

organ utanför den egna organisationen utvecklas 92 . 

Åklagarväsendet har däremot varken föreskrivits 

någon särskild skyldighet att samverka eller samarbeta . 

Åklagarmyndigheten kan genomföra en förundersökning 

på egen hand men har också en rätt att begära biträde 

av polismyndigheten, samtidigt har polisen inte någon 

87 Av prop .2006/07:38 s 13 framgår att en samverkan på både en övergipande 

och individuell nivå anses vara en förutsättning för att socialtjänsten ska 

kunna uppfylla de skyldigheter som lagstiftningen föreskriver för såväl socialtjänsten 

som andra berörda aktörer . Se vidare http://www .westlaw .se . och 

kommentarer av Lars Clevesköld, 2010-01-20 . 

88 Se prop . 1981/82:97 Om hälso- och sjukvårdslag m .m . 

89 Se § 21 HSL, SoL 2:6 . 

90 Se Hälso- och sjukvårdslagen § 3 . 

91 Se prop . 1983/84:111, Med förslag till polislag m .m . 

92 Se vidare http://www .westlaw .se . och kommentar av Ulf Berg, 2010-01-20 . 



ovillkorlig skyldighet att ställa utredningsresurser till åklagarens 

förfogande 93 . Vanligtvis utförs brottsutredningen 

av polisväsendet eftersom åklagarväsendet inte har några 

särskilda utredningsresurser och saknar polisens befogenhet 

att utöva våld för att genomföra tjänsteåtgärder 94 . Ett 

annat skäl till att polisen utför brottsutredningen är att de 

är först på brottsplatsen och är i samband med detta enligt 

förundersökningskungörelsen (FUK) § 3a ålagd att vidta 

vissa brottsutredande åtgärder även om någon förundersökning 

inte inletts 95 . De åtgärder som ska vidtas är förhör 

men även andra utredningsåtgärder kan vidtas exempelvis 

en undersökning av brottsplatsen . I FUK § 3a föreskrivs 

också att brottsutredningen om möjligt ska färdigställas på 

brottsplatsen 96 . Vidtagna åtgärder ska dock så snart som 

möjligt anmälas till den som ska leda förundersökningen . 97 

Om det är åklagar- eller polismyndigheten som ska leda 

förundersökningen är inte givet . Av rättegångsbalken 

(RB) och FUK framgår att såväl polis som åklagare kan 

leda förundersökningar . Ansvarsfördelningen mellan dem 

framgår av åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna 

råd (ÅFS) om ledning av förundersökning av brottmål, 

exempelvis leder polismyndigheten förundersökningar av 

enkel beskaffenhet . (§ 4 ÅFS) . Det finns dock undantag 

angivna som anger att exempelvis brott som innefattar våld 

eller hot om våld mot närstående eller tidigare närstående 

personer alltid ska ledas av åklagare (ÅFS §§ 5–6) . Även 

förundersökningar om fridskränkningsbrott, sexualbrott 

(med undantag av sexuellt ofredande och köp av sexuella 

tjänster) och våldsbrott (med undantag av misshandel 

och vållande till kroppsskada, sjukdom eller annans död i 

samband med trafikolycka) ska ledas av åklagare . Ansvaret 

för att leda en förundersökning kan dessutom växla mellan 

myndigheterna . Åklagarmyndigheten ska exempelvis gå 

in och ta över förundersökningen när det krävs en åtgärd 

av domstol såsom förordnande av målsägandebiträde 

eller ansökan om besöksförbud men ska därefter återföra 

ledningen av förundersökningen till polismyndigheten (§§ 

7–8 ÅFS 2005:9) . Polismyndigheten har dessutom ålagts 

ytterligare skyldigheter i förhållande till åklagarmyndigheten, 

exempelvis ska polismyndigheten underrätta 

åklagarmyndigheten om hur utredningen fortskrider och 

om föreliggande omständigheter i vissa fall (§§ 9–11 ÅFS 

2005:9) . Sammanfattningsvis kan vi konstatera att terminologin 

avseende myndigheternas skyldighet att interagera 

skiljer sig åt . Socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska 

samverka men socialtjänstens ansvar för samverkan är 

93 SOU 1987:72 s . 112, och SOU 1992:61 s . 285 f . 

94 Se SOU 1987:72 s . 300 och SOU 1992:61 s . 285 . 

95 De allmänna bestämmelserna om förundersökning bör ändå 

beaktas i tillämpliga delar se prop . 1969:114 . 34 . 

96 Enligt Åklagarmyndighetens Handbok, Handläggning av fridskränkningsbrotten, 

s 18 ska kompletterande förhör hållas då misstanke 

om fridskränkningsbrott föreligger . 

97 Se vidare http://www .westlaw .se och kommentarer av Gunnel Lindberg, 

2010-01-20 . 


mera långtgående och omfattande . Polismyndigheten ska 

däremot samarbeta med andra myndigheter och samhällsorgan 

och om möjligt bistå åklagarmyndigheten . Åklagarmyndigheten 

har emellertid inte några särskilda skyldigheter 

att samverka eller samarbeta . Vi kan således se att det 

finns en hierarkisk struktur i rättskedjan, där vissa parter 

är ålagda att interagera med andra aktörer som i sin tur 

inte är skyldiga att interagera, trots att deras faktiska yrkesutövning 

förutsätter en interaktion . 

polisens ansvar gentemot brottsoffer 

Polisen är en av flera viktiga aktörer i arbetet med brottsoffer 

. Polisens brottsofferstödjande arbete ska också ses 

som en del i hela rättskedjan, där åklagare, domare och 

kriminalvården samt brottsoffermyndigheten är viktiga 

länkar . Verksamheten måste numera präglas av ett medborgarperspektiv 

och ett rättskedjeperspektiv 98 . 

Polisen har emellertid en alldeles unik roll i detta arbete, 

då det oftast är polisen som är den första myndighetskontakten 

. Vidare är polisen skyldig att förse såväl misstänkt 

som brottsoffer med information om brottsutredningen . 

Beträffande polisens skyldigheter gentemot brottsoffer, 

finns ifråga om information inte några generella 

bestämmelser om att polisen till exempel fortlöpande skall 

bistå brottsoffer med information om viktiga händelser i 

brottsutredningen . Det finns dock föreskrivet i Polisförordningen 

1 kap . 6 § att polisen ska ”sträva efter” att ge dem 

som utsatts för brott sådan information som brottsoffret 

kan behöva på grund av det inträffade . I FUK preciseras 

sedan vilken information brottsoffret har rätt att erhålla . 

För det första har brottsoffret rätt att underrättas om 

enskilt anspråk, brottsskadeersättning, målsägandebiträde, 

besöksförbud, stödperson och vilka myndigheter och 

andra som kan lämna stöd och hjälp (FUK 13a §) 99 . När 

det gäller information till målsägande lämnas den ofta i 

samband med anmälningstillfället, vilket många gånger 

är en turbulent situation . Att lämna informationen vid 

detta tillfälle är inte alltid optimalt eftersom målsägande 

kan ha svårt att tillgodogöra sig den . 100 För det andra ska 

brottsoffer tillfrågas om han eller hon önskar bli underrättad 

om beslut om att förundersökning inte ska inledas, 

eller att en inledd förundersökning ska läggas ned, beslut 

om att åtal inte ska väckas, tidpunkt för huvudförhandling 

98Rikspolisstyrelsen 2001:1 . 

99 När det gäller information om enskilt anspråk, brottskadeersättning, stödperson, 

rättshjälp och rådgivning samt vilka myndigheter, organisation och 

andra som kan lämna stöd och hjälp behöver denna information inte ge som 

det är uppenbart att den inte behövs eller om det är förenat med betydande 

svårigheter att vidta åtgärden (FuK 13 a, 4 st .) . 

100 Av åklagarmyndighetens handbok framgår att åklagaren i sitt första 

direktiv till polisen uppmanar denne att ”i samband med första målsägandeförhöret 

muntligt informera om möjligheten till målsägandebiträde” . I de fall 

målsägande önskar målsägandebiträde är det förundersökningsledaren som 

rapporterar detta till rätten som sedan avgör huruvida behovet finns Åklagarmyndighetens 

handbok, 2006, s . 19 .

i målet samt dom i målet (FUK 13b §) 101 . Brottsoffret kan 

dessutom kräva att bli underrättad om en gripen, anhållen 

eller häktad person avviker (FUK 13c §) . Enligt FUK § 13d 

framgår vidare att brottsoffret ska underrättas så snart ett 

beslut om åtal är fattat . 

I åklagarmyndighetens handbok, Handläggning av 

fridskränkningsbrotten, skriver man att beslut om att 

lägga ned förundersökning regelmässigt ska lämnas 

skriftligt till målsäganden . På grund av den stora ärendemängden 

är besluten standardiserade enligt datarutiner, 

något annat, menar man är inte realistiskt genomförbart . 

Av handboken framgår dock att det utifrån ett medborgarperspektiv, 

vore önskvärt om besluten innehöll en mer 

utförlig beslutsmotivering . Därför förordas att åklagaren 

inför varje beslut gör en bedömning av behovet av en individualiserad 

beslutsmotivering som kan förstås av såväl 

målsägande som misstänkt och som på ett lättfattligt sätt 

förklarar bevisläget, till exempel ”ord stod mot ord” eller 

att ”omständigheter till stöd för målsägandeuppgifterna 

saknas” . Vidare menar man, att åklagaren i omfattande 

och svårbedömda beslut bör överväga att via kontakt eller 

personligt möte muntligt meddela sitt nedläggningsbeslut 

direkt till målsägande . Uppgiften att muntligen meddela 

beslut kan även delegeras till polisens utredare . 102 

För att möjliggöra en adekvat informationsgivning och 

ett bra omhändertagande av brottsoffer fick rikspolisstyrelsen 

2007 i uppdrag att se till att det finns korrekt kompetens 

tillgänglig vid varje polismyndighet . 103 Rikspolisstyrelsen 

betonar i uppdragsredovisningen, vikten av adekvat 

utbildning för att kunna förse brottsoffer med relevant 

information och vissa förordningsändringar har genomförts 

för att på olika sätt förbättra informationsgivningen 

till våldsutsatta kvinnor i samband med brottsutredning . 104 

Lynn Westbrook menar att det finns flera olika faktorer 

som har betydelse för vilken information kvinnan behöver 

och hur mottaglig hon är för en viss information i en viss 

situation . Utmärkande för våld i nära relationer, är att det 

många gånger pågår under en längre period, med upprepade 

erfarenheter av psykiskt och fysiskt våld . Beroende 

på var i relationens våldcykel som kvinnan befinner sig, är 

hon också mer eller mindre mottaglig för viss information 

och behoven kan därmed variera . 105 Enligt Westbrook är 

informationsbehovet nära kopplat till anledningen bakom 

att behovet uppstod och betonar vikten av att möta individen 

i situationen . Hon refererar till en analytisk modell, 

person in – situation, där fokus vilar på den situation som 

101 Precis som i FUK 13 a finns undantag – i de fall beslut tas av polismyndighet 

att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning, om utredningen inte 

lett till att någon varit skäligen misstänkt för brottet behöver man inte underrätta 

målsägande – om det inte är så att målsägande har begärt det . 

102 Åklagarmyndighetens handbok 2006, s . 24 . 



104 Se vidare förordningen [2007:102] om ändring i förordningen [1976:376] . 

105 Westbrook 2009, s . 99 . 


utlöste behovet av information, (exempelvis att bli slagen 

av en man som hon fortfarande har en relation med) och 

vilka konsekvenser det får . Exempelvis känsla av skam 

över att bli utsatt för våld av sin man, vilket i sin tur påverkar 

hennes vilja att berätta om det inträffade för någon 

annan) 106 . Informationsbehovet hos kvinnor som utsatts 

för våld i nära relationer och som kommer i kontakt med 

polis, bottnar i en många gånger svår balansgång mellan 

behov i deras omedelbara situation och behov som rör 

deras framtida mål . 107 Omedelbara behov kan till exempel 

vara ett tryggt boende för sig själv och sina barn, vilket 

för många kan innebära ett tillfälligt boende . Behov 

som rör mer framtida mål kan utgöras av möjligheter till 

försörjning, permanent boende eller hjälp med att finna 

umgängesformer för gemensamma barn . 

Polisen kan möta den våldsutsatta kvinnan under olika 

skeden, exempelvis i uppföljande förhör några dagar eller 

veckor efter den inträffade händelsen, men många gånger 

kommer polisen bara in i ett tidigt skede, i en ofta ganska 

kaotisk och för parterna krisartad situation . I detta skede 

ligger det kanske närmast till hands att kartlägga vilka de 

omedelbara behoven är, såsom skyddsbehov, men även 

andra former av information kan vara av stor betydelse i 

det inledande skedet . Det kan handla om information om 

vilka rättigheter hon som brottsoffer har, men också om 

vad som är polisens uppgift, vilka befogenheter polisen 

har eller vad polisen kan bistå med för hjälp och service, 

i syfte att skapa realistiska förväntningar . 

Vidare förutsätter polisens arbete med att bedöma 

kvinnans skyddsbehov, att kvinnan delger polisen så 

detaljerad information som möjligt . Att kvinnans upplevelse 

av polisen blir positiv är därför många gånger, 

helt avgörande för att polisen ska kunna utföra hot- och 

riskbedömning . 108 

Människor som utsatts för brott har behov av att få 

information om händelseutvecklingen i det egna ärendet, 

men också om förfarandet i en polisutredning . Informationen 

hjälper brottsoffret att återfå kontrollen över situationen, 

vilket har en positiv effekt på offrets återhämtning, 

något som i sin tur har betydelse för offrets förmåga 

och vilja till att medverka i en rättslig process . 109 

vilket skydd ska polisen och andra rättsvårdande 

myndigheter erbjuda våldsutsatta 

kvinnor och barn? 

Polismyndigheten har ett stort ansvar för att skydda 

brottsoffer . Detta ansvar är inte beroende av förundersökningen 

eller den fortsatta rättsprocessen, även om 

det oftast sammanfaller . Vid anmälningsupptagning ska 

106 A .a s . 101 . 

107 A .a . s . 109 . 

108 Hur man ska gå tillväga beskrivs t .ex . i den så kallade SARA modellen, 

som är förkortning av Spousal, Assault Risk Assesment ( se bilaga 1) . 

109 Rosenbaum 1987 . 



polisen alltid göra hot och riskbedömning för att skapa 

sig en bild av kvinnans skyddsbehov . Bedömningen ska 

både ta hänsyn till det omedelbara skyddsbehovet och till 

behov längre fram i tiden 111 . I de fall man bedömer att det 

finns ett akut skyddsbehov och det föreligger lagstöd för 

ett frihetsberövande av den misstänkte, kan ett gripande 

vara ett sätt att ge kvinnan skydd i den akuta situationen . 

Ett beslut om gripande kan fattas av den enskilde polistjänstemannen 

på plats, men ett eventuellt anhållandebeslut 

fattas alltid av åklagaren . Åklagaren kan anhålla den 

misstänkte i avvaktan på rättens beslut om häktning 112 

eller om det behövs för brottsutredningen . 113 

I åklagarmyndighetens handbok Handläggning av 

fridskränkningsbrotten, skriver man att åklagare bör ha 

goda möjligheter att använda de dagar som anhållningsfristen 

medger, i syfte att säkerställa bevis av vikt för den 

fortsatta handläggningen i ärendet . I fridskränkningsbrott 

är risken för kollusion (risk för att den misstänkte förstör 

bevisning eller påverkar vittnen) samt recidiv (risken för 

att den misstänkte fortsätter begå brott) många gånger 

överhängande: Särskilt gäller detta i förundersökningens 

inledningsskede då ett anhållande, i vart fall då brottsanmälan 

görs i en akutsituation, ofta bör vara aktuellt . 114 

Utöver tillämpning av frihetsberövande åtgärder, kan 

åklagaren för att säkerställa kvinnans behov av skydd, 

besluta om besöksförbud . 115 Ansökan om besöksförbud 

görs av kvinnan själv . Information till våldsutsatta kvinnor, 

om möjligheten att ansöka om besöksförbud, åvilar 

polismyndigheten . Besöksförbud kan användas i syfte 

att förebygga att en person begår brott, förföljer eller 

trakasserar den som förbudet avser skydda . Det krävs inte 

att den som förbudet avses gälla, tidigare har begått brott 

mot den person det berör, (det kan röra sig om omstän- 

110 Nylén 2008, s . 214 . 

111 Lagstöd för häktning finns, om det föreligger sannolika skäl att tro att 

(1) den misstänkte är gärningsmannen (2) straffet för brottet kan bli ett års 

fängelse och (3) om några av följande häktningsgrunder finns: A) flyktfara B) 

kollusionsfara, det vill säga risk för att den misstänkte förstör bevisning eller 

påverkar vittnen, eller C) recidivfara, risk för att den misstänkte fortsätter att 

begå brott . Rättegångsbalken (1942:740)24:1 

112 Nylén 2008s, s . 214 . Reglerna för gripande, anhållande och häktning regleras 

i Rättegångsbalken 24 kap . 

113 Åklagarmyndighetens handbok vid handläggning av fridskränkningsbrotten . 

2006:11f . 

114 Besöksförbud, regleras i lag (1988:688) om besöksförbud . 


digheter som att brott inte går att styrka eller att brott 

inte har hunnit utredas) denna möjlighet bör emellertid 

användas restriktivt 115 . 

Besöksförbudet kan avse den skyddades bostad och vid 

utvidgat besöksförbud kan det även avse ett visst område 

där den skyddade personen brukar vistas 116 . Om besöksförbudet 

har överträtts, kan besöksförbudet utvidgas 

ytterligare och kan omfatta ett eller flera områden i 

anslutning till de platser där den skyddade brukat vistas, 

så kallat särskilt utvidgat besöksförbud . Besöksförbud 

kan också avse en gemensam bostad, om det på grund av 

särskilda omständigheter finns en påtaglig risk för att den 

mot vilken förbudet avser gälla kommer att begå brott 

mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid 117 . Ett 

av skälen till att man införde besöksförbud även ifråga om 

den gemensamma bostaden, var att man ville skydda de 

barn som växer upp i familjer där det förekommer våld . 118 

Beslut om besöksförbud gällande gemensam bostad, ska 

alltid vägas mot det intrång som det innebär för den som 

förbudet avses gälla . Reglerna om besöksförbud gäller 

generellt och kan förses med begränsningar och undantag 

som är påkallade med hänsyn till förhållanden i det 

enskilda fallet . Ett exempel på en sådan omständighet 

är just att det finns gemensamma barn . Oavsett hur ett 

besöksförbud formuleras blir det ofta problematiskt när 

det finns gemensamma barn, åklagaren måste i dessa fall 

alltid underrätta socialnämnden om besöksförbudet . 119 I 

ett rättsfall från 2007 finner vi till exempel att tillräckliga 

förutsättningar för besöksförbud inte ansågs föreligga 

där ansökan om besöksförbud grundats på påståenden 

om brott och där hänsyn togs till att parterna befann sig i 

en pågående vårdnadstvist . I högsta domstolens skäl för 

att besöksförbud ej ska gälla i detta fall, gör man gällande 

att personen ifråga inte är dömd för något brott 

(han blev friad i ett mål gällande grov kvinnofridskränkning) 

. Mannen har ej heller begått något brott mot någon 

annan 120,121 . Vidare tar man i domskälen upp att de två 

polisanmälningar om olaga hot som låg till grund för 

ansökan om besöksförbud, har uttalats i samband med 

parternas separation och i anslutning till att de vittnat på 

motstående sidor i ett mål om grov kvinnofridskränkning 

samt att förundersökningarna rörande olaga hot har lagts 

ner . I beslutsmotiveringen skriver man: Med beaktande av 

att xx inte dömts för något brott mot TT, eller någon annan 

115 Prop .1987/88:137 s 17 ff . 

116 2 § lag (1988:688) om besöksförbud . 

117 1a § (1988:688) om besöksförbud . 

118 SOU 2005:43 s 181 . 

119 I de fall umgängesfrågan är föremål för rättslig prövning, kan domstolen 

om det föreligger ett besöksförbud, förorda umgängesstöd, om det anses 

vara till barnets bästa . Socialtjänsten är den myndighet som skall svara för 

detta umgängesstöd, vilket t .ex . kan vara en stödperson, bistå med hjälp vid 

hämtning och lämning eller bistå med en lägenhet där barnet kan träffa den 

förälder som är belagd med besöksförbud . 

120 NJA2007 s 272 .

och att anklagelser som riktas mot den ena parten under 

en pågående vårdnadsprocess måste bedömas med särskild 

försiktighet, föreligger inte tillräckliga förutsättningar för 

ett beslut om besöksförbud . Detta gäller i synnerhet då 

förundersökningarna numera har lagts ner . Besöksförbudet 

skall därför hävas . 122 Ser vi till högsta domstolens resonemang 

blir tillämpningen av lagen om besöksförbud problematisk 

i de fall det finns en pågående vårdnadsprocess, 

eftersom det tycks förutsätta att det finns en dom som 

stödjer kvinnans uppgifter . Resonemanget skapar samma 

problematik i en vårdnadstvist som har sin grund i våld 

mot närstående . Det gäller att först anmäla våldsbrottet, 

avvakta rättsprocessen och att först efter avkunnad dom 

i brottmålet inleda en vårdnadstvist . I annat fall kommer 

inte våldet att beaktas i handläggningen av vårdnadsmålet 

och därmed saknas förutsättningarna för enskild 

vårdnad 123 . 

Rikspolisstyrelsen har arbetat fram ett skyddsprogram 

för våldsutsatta kvinnor, där besöksförbudet utgör en del 

i arbetet med att säkerställa kvinnors skyddsbehov . Andra 

metoder som man redogör för i skyddsprogrammet är; 

Brottsförebyggande och trygghetsskapande samtal, 

kontaktperson hos polisen, skydd av personuppgifter 

(spärrmarkering, kvarskrivning, fingerade personuppgifter 

trygghetspaket, här kan till exempel ingå mobiltelefon 

med larmfunktion, akustiskt överfallslarm, pepparspray, 

hund, förbättrat skalskydd, vapen och tårgas, livvaktsskydd) 

larmtelefon samt förbättrat skalskydd (inklusive 

skyddat boende och byte av bostad) 124, 125 . 

121 Varför man i högsta domstolen finner det relevant att som domskäl ange 

att mannen inte är dömd för brott mot någon annan, kan te sig ganska besynnerligt, 

med tanke på att det är hans före detta fru som ansökt om besöksförbud, 

men troligtvis menar man att det inte förekommer uppgifter om att mannen 

har gjort sig skyldig till liknande brott mot annan, som skulle kunna tyda 

på att personen är benägen att ta till våld . Det stycke som högsta domstolen 

delvis baserar sin argumentation på återfinns i Prop . 1987/88:137 s18 . 

122 NJA2007 s 272 . 

123 Rejmer 2003 . 

124 Nylén 2008, s . 230 . 

125 Se t .ex . skyddsprogram för hedersrelaterat våld . http://www .staffanstorp . 

se, 2010-01-20 . 


polisrollen 

I den polisrättsliga litteraturen är det vanligt att man talar 

om tre huvudformer för polisens verksamhet: den preventiva, 

den repressiva och den hjälpande verksamheten . 126 

Ett annat sätt att beskriva polisens olika verksamhetsområden 

är att utgå från funktionerna . I Polislagen beskrivs 

polisens ändamål, uppgifter och vägledande principer . 

Polislagen 2 § . Till polisens uppgifter hör att: 

1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna 

ordningen eller säkerheten, 

2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra 

störningar därav samt ingripa när sådana inträffat, 

3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör 

under allmänt åtal, 

4. lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, 

när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen, 

5. fullgöra den verksamhet som ankommer på polisen enligt 

särskilda bestämmelser . 127 

I förarbetena till polislagen (1984:387) skriver man att 

polisens huvuduppgift även fortsättningsvis är att upprätthålla 

allmän ordning och säkerhet i landet . Vad som 

är nytt och som man vill förändra med den nya lagen är 

att polisen också ska arbeta för social trygghet och samhällsgemenskap, 

såsom ett led i samhällets verksamhet för 

att främja rättvisa, trygghet och välfärd . 

I dag beskrivs den hjälpande funktionen endast som 

ett led i polisens uppgift att upprätthålla allmän ordning 

och säkerhet . Detta stämmer inte överens med en 

modern syn på polisens arbete . Det utgör inte heller 

en riktig beskrivning av polisens arbete på fältet, där 

polisen mycket ofta bistår allmänheten utan att hjälpen 

har någon direkt anknytning till uppgiften att upprätthålla 

den allmänna ordningen och säkerheten . De 

hjälpande funktionerna bör i en ny central författning 

på polisväsendets område beskrivas som en självständig 

polisuppgift . 128 

126 Prop . 1983/84:111 s 50 . 

127 I allt polisarbete ska polisen; vara opartisk och objektiv (objektivitetsprincipen), 

arbeta skyndsamt (snabbhetsprincipen) samt inte utsätta någon för 

misstanke i onödan (hänsynsprincipen) . 

128 Prop . 1983/84:111 s 51 . 



I den av rikspolisstyrelsen utgivna, rapporten ”En handledning 

för polisens del i lokalsamhällets brottsofferstödjande 

arbete, skriver man att: För polisen är det särskilt 

viktigt att verksamheten har sin grund i lokalsamhället, 

att polisrollen utvecklas till att på ett naturligt sätt även 

omfatta brottsofferproblematiken samt att verksamheten 

präglas av systemtänkande och helhetsperspektiv . 129 

För att kunna genomföra en bra utredning är polisen 

många gånger beroende av brottsoffrets vittnesmål och 

vilja till samarbete . Tidigare forskning visar exempelvis att 

brottsoffrets medverkan i brottsutredning är en (av flera) 

faktorer som påverkar om brott klaras upp eller inte . Av 

Brottsförebyggande rådets rapport från 2008, framkom 

att en tredjedel av de kvinnor som har gjort en polisanmälan 

rörande våld i nära relation ”tar tillbaka sin anmälan”, 

det vill säga vill inte medverka i en brottsutredning, 

vilket kan bero på flera saker, t .ex . att deras avsikt med 

kontakten med polis inte var att göra en anmälan, att det 

inte var de själva som kontaktade polisen, eller så ångrar 

kvinnan sig senare . 130 

I brottsförebyggande rådets rapport, ”Polisens utredningar 

av våld mot kvinnor i nära relationer” BRÅ rapport 

2008:25 har man funnit fyra faktorer som påverkar 

sannolikheten för personuppklaring . 1) Det finns ett 

vittne som styrker kvinnans berättelse 2) målsägande 

medverkar i brottsutredningen 3) det finns dokumenterade 

skador och 4) den misstänkte har gjort vissa 

medgivande . Enligt rapporten skulle personuppklaring av 

brott i nära relationer kunna klaras upp i mycket högre 

utsträckning om man förhörde fler vittnen . Enligt rapporten 

är det relativt vanligt att polisen aldrig håller förhör 

med misstänkt, vilket innebär att eventuella medgivanden 

som då kan framkomma, aldrig kommer till utredarens 

eller åklagarens kännedom . Målsägandes medverkan i 

brottsutredningen är av avgörande betydelse för personuppklaring 

i brottmål rörande våld i nära relationer och 

en viktig bidragande faktor till kvinnans medverkan är 

hur hon upplever situationen och kontakten med polisen . 

Av BRÅ:s rapport framkommer att de flesta kvinnorna 

var positiva till hur polisens hade bemött dem (76 %), men 

det var något färre som var nöjda med själv utgången och 

det resultat som utredningen renderade i . Kvinnor med 

utländsk bakgrund var överlag mer missnöjda med bemötandet 

och deras ärende hade också en lägre andel personuppklaring 

. Man understryker i rapporten vikten av att 

man utreder vad dessa skillnader beror på . Avgörande för 

kvinnornas förtroende för polisen var, enligt rapporten 

129 Rikspolisstyrelsen 2001:1 . 

130 BRÅ rapport 2008:25 s . 24 


huruvida kvinnans förväntningar stämde överens med 

polisens insatser, oavsett om motivet bakom anmälan var 

att en akut våldssituation skulle avvärjas eller om motivet 

med anmälan var att mannen skulle bli straffad . 131 

Polisen är i sitt arbete beroende av och har ett ansvar 

för att kontakten med brottsoffret blir tillfredsställande . 132 

Att brottsoffret initialt får ett gott bemötande 133 , att 

brottsoffret får information och stöd samt att polisens 

vidtagna åtgärder motsvarar brottsoffrens förväntningar 

är således viktiga faktorer för att få kvinnan att medverka 

i en brottsutredning och i förlängningen för att en rättslig 

prövning ska kunna göras . 134 

En annan faktor som är utmärkande för polisens 

arbete med att utreda brott, är att det ofta finns en i lagen 

föreskriven tidsrymd då utredningen måste vara slutförd . 

Tidsdimensionen har betydelse så till vida att den styr prioriteringsordningen 

i ärendehanteringen . Om exempelvis 

en misstänkt sitter häktad, måste detta ärende hanteras 

skyndsamt . Vidare finns det reglerat hur lång tid en utredning 

får ta . Våld i nära relationer, ungdomsbrott och brott 

mot barn får inte ta längre tid än 3 månader att utreda 

(förutsatt att det finns en misstänkt) . Här får självfallet 

den enskilde tjänstemannens ärendemängd betydelse . Det 

polisiära arbetet är till stor del dokumentstyrt, men innebär 

också krav på att polisen ska dokumentera det arbete 

som utförs inom ramen för det polisiära utredningsarbetet 

. Ärendegången ska på olika sätt dokumenteras, först i 

ett så kallat HR, en händelserapport, om aktuell händelse 

renderar i en anmälan av brott, ska det dokumenteras i 

polisens interna datasystem RAR och vid utredning av 

brott ska en brottsutredning författas som underlag för 

åklagares beslut om åtal ska väckas eller inte . 

Polisens uppgift definieras inte enbart av lagstiftning 

och måldokument utan också av hur den enskilde 

polistjänstemannen tolkar sitt uppdrag . Enligt Knutsson 

& Granér har polisens uppgift många gånger tolkats i 

termer av att ”bekämpa buset” . Risken med ett sådant 

synsätt är att arbetet med att förebygga brott, öka tryggheten 

och ge social service prioriteras bort och ges en 

underordnad roll, något som Knutsson & Granér finner 

problematiskt på många plan . 

131 A .a s . s . 10 . 

132 Se exempelvis Polismyndigheten i Skåne 2009 . 

133 Vad ett gott bemötande är kan inte sägas en gång för alla . Brottsoffer 

reagerar på olika sätt och har olika behov . Faktorer som kan påverka hur ett 

brottsoffer klarar av tiden efter brottet kan vara social status, socialt nätverk 

samt tidigare utsatthet för brott . Se exempelvis Se Cohen & Willis, 1985, 

Friedman m .fl . 1982 . 

134 Hickman & Simpson 2003 .

Dels för att detta synsätt går i fel riktning, då man i 

flera direktiv betonat polisens trygghetsskapande funktion 

snarare än brottsbekämpande funktion, dels för att 

denna bild inte överensstämmer med hur det verkliga 

polisarbetet ser ut, som den mesta tiden faktiskt ägnas åt 

mer servicebetonade aktiviteter 135 . 

Dock kan gränsdragningen mellan det polisiära mer 

serviceinriktade arbetet med brottsoffer och socialtjänstens 

ansvar för att möta och tillgodose brottsoffers behov, 

ibland vara svår . En polis som Magnus Lundberg intervjuade 

i sin avhandling, ”Vilja med förhinder”, beskriver 

svårigheten med att veta vad som är hans ansvar som 

polis: 

Men om jag skulle komma in på det viset och bara säga 

att ’ja, du ska med (till polisstationen)’, det är ju inte 

säkert att det är det bästa för just dom här, bara för att 

hon fått sig en smäll . Det kanske är bättre att sociala 

får ta det, de är ju bättre på det . Jag menar, de kanske 

kan lösa det med en stödkontakt eller så . 136 

Lundberg menar, att polismannens beskrivning av 

svårigheten med att veta hur man ska agera, är färgad av 

en ansvarsbefriande retorik, där våldet avdramatiseras 

och beskrivs i termer av en smäll . Vidare så beskrivs det 

sociala stödet i mötet med människor som något som ligger 

utanför det polisiära arbetet . 137 Knutsson och Granér 

anser att polisen ofta uppfattar att syftet med brottsbekämpning 

är bestraffning . Polisens arbete fokuserar 

därmed mer på att finna en misstänkt som kan hållas 

ansvarig för en brottslig gärning och arbeta fram underlag 

för en juridisk prövning, än att möta brottsoffret i den 

situation som denne befinner sig i . Knutsson & Granér 

menar att en alltför ensidig betoning på brottsbekämpning 

kan leda till att problemlösande och förebyggande 

arbetsinsatser kommer i skymundan och exemplifierar 

med just arbetet med våld mot kvinnor, där de tycker att 

det funnits en slagsida mot reaktiva åtgärder, då huvuduppgiften 

uppfattats som att binda en gärningsman vid 

brottet . 138 

Ett vanligt scenario vid våld i nära relationer, är att en 

polispatrull kallas till plats, antingen av kvinnan själv eller 

av någon annan . Vid detta första möte sker den första 

problembildskonstruktionen och därmed också den 

första rättsliga selektionen . Om polismannen i en sådan 

situation agerar utifrån ett ensidigt fokus på brottsbekämpning, 

kan man tänka sig att de för arbetet vägledande 

frågorna som aktualiseras blir; har en brottslig 

gärning begåtts, finns det en misstänkt gärningsman, har 

vi lagstöd för ett eventuellt gripande, hur ska jag säkerställa 

bevis, finns det stödbevisning, finns det några syn- 


136 Lundberg 2001, s . 65 . 

137 A .a . s, 66 . 



liga skador, kommer kvinnans berättelse att hålla för en 

rättslig prövning och kanske även, hur ska jag få kvinnan 

att medverka i en brottsutredning . Om vi istället anlägger 

ett brottsförebyggande perspektiv med fokus på problemlösning, 

kanske scenariot hade sett annorlunda ut genom 

att helt andra frågor aktualiseras, såsom; vad har ägt rum, 

behöver kvinnan komma under läkarvård, finns det några 

barn i familjen, hur ska jag få parterna att ge mig sin 

berättelse och sitt perspektiv, hur ska jag agera för att de 

ska känna sig trygga i situationen, hur ser kvinnans behov 

ut, finns det något skyddsbehov, vilka åtgärder måste vidtas 

för att säkerställa hennes trygghet, vilken information 

behöver jag ge de båda parterna och hur ska jag förmedla 

den? Båda perspektiven behövs och kompletterar varandra, 

de kan således inte ses som varandra uteslutande, inte 

heller kan ett av perspektiven ges överordnad prioritet 

(med undantag för att lagstöd alltid måste finnas som 

grund för polisens beslut och agerande) . 

Enligt Knutsson & Granér finns det idag en tendens att 

underskatta behovet av kunskap om polisyrkets kanske 

svåraste delar, nämligen kommunikation, problemlösning 

och förmåga att göra komplicerade bedömningar, något 

som avspeglas redan under utbildningen till polis, där 

större vikt läggs vid olika tekniska färdigheterna istället 

för utbildning som syftar till en djupare förståelse . För 

den komplexa problematik som ligger bakom situationen 

och partens agerande . Det komplicerade arbetet, blir 

istället något som nedvärderas till en enkel och mekanisk 

uppgift . 139 

Polisarbetet är i hög grad händelsestyrt och komplext . 

Det finns sällan några enkla eller givna svar och lösningar 

på de problem man möter, och resultaten är svåra att 

mäta på ett entydigt sätt, det ligger i den komplicerade 

uppgiftens natur . Hur man väljer att agera i en viss situation 

med ett visst problem, är en process, där olika faktorer 

vägs samman, till exempel kunskap och förståelse för 

konsekvenserna av olika handlingsalternativ . 140 

samverkan 

Den sociala ingenjörskonstens och välfärdsstatens etablering 

i början av 1900-talet medförde att samhället tog på 

sig det yttersta ansvaret för människors välfärd . Sedan 

dess har synen på samhällets roll och förhållande till medborgarna 

förändrats från att på rationella och vetenskapligt 

beprövade grunder lägga medborgarnas liv till rätta, 141 

till att erbjuda målgruppanpassad service för att stödja 

individen att själv lösa sina problem . En annan förändring 

är att välfärdsstaten har professionaliserats och specialiserats 

och utvecklats mot en heterogenitet . Samtidigt har en 

insikt om att människors problem är komplexa och att en 

enda myndighet vanligtvis varken har kompetensen eller 


140 A .a s . 27 . 

141 Hirdman 1989 . 



de resurser som krävs för att ge individen de verktyg som 

behövs för att lösa dem 142 . För att kunna stödja individen 

på ett bättre sätt, startades redan under 1970-talet, olika 

samordningsprojekt i syfte att utveckla nya arbetsformer 

för interaktion mellan myndigheter . I samverkansprojekt 

går flera huvudmän temporärt samman för att öka sin 

operativa handlingskapacitet för att lösa specifika problem . 

Samverkansprojekt karaktäriseras av att de är avskiljda 

från den reguljära operativa verksamheten samtidigt som 

den strategiska och ekonomiska styrningen är fortsatt central 

. De är ofta organiserade i mindre, tidsbegränsade flexibla 

enheter som kan fungera målinriktat och effektivt 143 . 

Under 1980-talet togs ytterligare ett steg till att stärka samverkan 

som arbetsform i offentlig verksamhet genom att 

myndigheters skyldighet att samverka med varandra och 

det omgivande samhället reglerades i lag . Under 1990-talet 

vidareutvecklades samverkan 144 till att fokusera specifikt 

utsatta grupper, såsom hemlösa 145 , psykiskt funktionshindrade 

146 samt barn och deras familjer 147 . Fokuseringen har 

bland annat bidragit till att de samverkande myndigheterna 

har samlokaliserats i exempelvis familjecentraler och 

Barnahus . Syftet med samlokaliseringen är att anlägga ett 

holistiskt perspektiv på individens liv för att bättre tillgodose 

målgruppens behov 148 . 

Begreppet samverkan har i olika sammanhang tillskrivits 

olika betydelser vilket har skapat en begreppsförvirring 

149 . För att reda ut betydelsen av begreppet samverkan 

har fyra teoretiska kategorier specificerats . Myndighetssamverkan 

som sker i vissa former kring specifika frågor 

har exempelvis kallats kollaboration eller samverkan . 

Vilket ska särskiljas från en situation då myndigheters 

insatser adderas till varandra i syfte att uppnå bästa möjliga 

resultat som har kategoriserats som koordination eller 

samordning . En annan kategori av samverkan föreligger 

då en yrkesgrupp från en myndighet utför tillfälliga insatser 

inom en annan myndighet . Ett sådant upplägg har 

kallats konsultation . Ytterligare en kategori är då två eller 

flera myndigheter slås samman och arbetsuppgifterna blir 

gemensamma för personalen som har kategoriserats som 

integration eller sammansmältning . 

Försöksverksamheten med Barnahus (2006–2007) har 

varit en förebild för uppbyggnaden och utformningen 

av projekt Karin . Målsättningen med såväl Barnahus 

som projekt Karin är att utveckla en samlokaliserad 

målgruppsanpassad miljö för att ge brottsoffer bättre 

förutsättningar till att bidra till brottsutredningen och 

142 Se exempelvis Westley 2008 och Glad 2006 . 

143 Grape m . fl . 2006 . 

144 Se exempelvis SOU 1995:142, SOU 1996:113 . 

145 Sahlin 1996 . 

146 Danermark & Kullberg 1999 . 

147 Se exempelvis Hjortsjö 2005 & Johansson 2008 . 

148 Se exempelvis Myndigheten för Skolutveckling, Rikspolisstyrelsen och 

Socialstyrelsen 2007 samt Johansson 2009 . 



därigenom höja kvaliteten på genomförda utredningar 

vilket förväntas leda till ett bättre underlag för att i domstol 

fria eller fälla misstänkta gärningsmän . Av resultatet 

från utvärderingen av Barnahus framkom att de två 

målen; målgruppsanpassning och högre utredningskvalitet, 

skapade spänningar och olika fokus i verksamheten 

som har påverkat hur respektive Barnahusen har strukturerat 

och organiserat sin verksamhet . Alla Barnahus 

utom ett samlokaliserade sin verksamhet . Utvärderingsresultaten 

indikerade att samlokaliseringen bidrog till 

att myndigheternas verksamhet samplanerades i högre 

utsträckning . I praktiken innebar det att polisens och 

åklagarens insatser prioriterades för att säkra bevisning 

och att socialtjänstens skyldigheter i förhållande till barnets 

föräldrar åsidosattes och att socialtjänstens insatser 

senarelades 150 Samlokaliseringen hade också bidragit till 

ett kunskapsutbyte och en förståelse för respektive myndighets 

förutsättningar och begränsningar och detta hade 

i sin tur bidragit till förändrade arbetssätt . Socialtjänsten 

ansåg sig ha förändrat sitt arbetssätt mest medan polis, 

åklagare och rättsmedicin hade förändrat sitt minst . Ett 

annat resultat var att den formella samverkan i Barnahus i 

form av regelbundna samrådsmöten bidrog till en utökad 

informell samverkan . De professionella aktörerna lärde 

känna varandra och tog vid behov kontakt . Arbetsdelningen 

mellan myndigheterna var tämligen klart definierad . 

Däremot varierade projektets förankring inom de samverkande 

myndigheterna vilket bidrog till att de hade olika 

stora förutsättningar att delta i samverkansarbetet, vilket 

påverkade maktförhållandet mellan myndigheterna . Det 

berodde på att myndigheterna hade olika stora resurser för 

att delta i samverkan och därmed inte hade samma tillgång 

till information och kunskap om respektive myndighets roll 

och funktion . Den ojämna maktbalansen gav ett övertag 

för åklagare, polis och socialtjänst i förhållande till rättsmedicinalverkets 

och hälso- och sjukvårdens representanter 151 . 

Maktbalansen påverkades också av den fasta bemanningen 

på Barnahusen . 

Arbetssätten inom Barnahusen påverkades också av 

att de samverkande myndigheternas verksamhet styrs av 

olika regelverk . Regelverken hade dessutom tolkats på 

olika sätt varför samverkan tillskrevs olika betydelser . 

Utvärderingen visade också att den målgruppsanpassade 

lokalen bidrog till att barnperspektivet kom i fokus . Det 

samhälleliga barnperspektivet materialiserades genom 

lokalerna . De vuxnas barnperspektiv återspeglades i 

barnens eget perspektiv om hur de hade blivit bemötta 

i kontakten med Barnahusens personal . Barnens upplevelse 

av personalens bemötande och arbetsmetoder var 

genomgående positiv 152 . 

150 Johansson 2008 . 

151 Johansson 2009 . 

152 Rasmusson 2008 .

projekt Karins teoretiska förankring i den 

socialekologiska modellen 

Malmös Kvinnofridsprogram vilar på en social-ekologisk 

modell som har rekommenderats av WHO för våldspreventivt 

arbete . Rekommendationen har gjorts utifrån 

en sammanställning av kunskap och erfarenheter från 

forskning och praktik som 160 experter från 70 länder har 

bidragit med 153 . Modellen utgår från ett antagande om 

att en tvärsektoriell flernivåansats krävs för att undersöka 

effekten av interrelaterade sociala faktorer i människor 

liv . Nivåerna fångar individen, individens familj 

och umgänge, lokalsamhället och samhället i stort och 

visar att nivåerna är relaterade till varandra . Av modellen 

kan man också utläsa att individen är en del av ett större 

sammanhang och att individen endast delvis kan påverka 

de sociala faktorer som påverkar hennes liv . Det finns en 

koppling mellan individens beteende och hennes miljö . 

Modellen kan fungera som ett verktyg för att förstå och 

identifiera faktorer som försätter människor i situationer 

som ökar risken för att utsättas för våld eller för att bli en 

förövare . Modellen kan också användas för att få kunskap 

om vilka insatser som bör vidtas för att eliminera 

eller reducera riskerna samt för att analysera effekterna 

av gjorda insatser 154 . Se figuren nedan . 

Individ I 

Familj och 

umgänge 

Lokalsamhälle 

Samhälle 

Figur 1 Den social-ekologiska modellen 

Enligt modellen, finns det faktorer som kan bidra till 

att öka risken för att bli utsatt för våld eller för att bli en 

förövare . 

På individnivå är exempelvis faktorer som ålder, kön, 

utbildning, inkomst, personliga förutsättningar såsom 

mognad, intelligens, temperament, beteendestörningar, 

funktionshinder och missbruk av betydelse . 

På den relationella nivån kan individens umgängeskrets, 

kollegor, partner och övriga familjemedlemmar 

153 Dahlberg & Krug 2002, s . 1f . 

154 http://www .cdc .gov/ncipc/dvp/social-ecological-model_DVP .htm 2010-01-26 


utgöra en riskfaktor genom att de påverkar individens 

beteende, värderingar och normer . 

Faktorer som kan öka risken i lokalsamhället kan vara 

individens sociala nätverk exempelvis skola, arbetsplats 

och grannar eller avsaknaden av ett socialt nätverk . Av 

betydelse är också den socioekonomiska standarden i 

lokalsamhället . Exempelvis är förekomsten av kriminalitet, 

tillgången till socialt stöd, bostads- och arbetsmarknad 

samt tillgång till hälso- och sjukvård av betydelse . 

Faktorer på samhällsnivå som kan bidra till en riskreducering 

eller en ökad riskexponering för våld kan vara 

rättsregler och rättsordningens rättstillämpning samt 

sociala och kulturella normer . Är exempelvis rättsreglerna 

vaga eller ofullständiga kan de vara svåra att tillämpa och 

därmed bidra till en tillåtande attityd till våld . Av betydelse 

är också om våld i nära relationer är ett politiskt prioriterat 

område eller inte, det vill säga om problemet med våld synliggörs 

eller osynliggörs i det offentliga samtalet . Ett annat 

exempel på faktorer som kan vara av betydelse är den 

offentliga bilden av våld i nära relationer, de professionella 

aktörernas föreställningar om brottsoffer och förövare 155 . 

En sådan föreställning kan exempelvis vara att kvinnor 

generellt sett inte är motiverade till att bidra till utredningen 

av våld i nära relationer eftersom de inte vill anmäla 

sin make, sambo eller sina barns far . Ett annat exempel 

är de professionellas föreställningar om att kvinnor ofta 

anmäler våld som en strategi för att ”vinna” en vårdnadstvist 

. Ytterligare faktorer som kan påverka risken för att 

individer ska utsätts för våld eller kommer att utsätta andra 

för våld är hur stora resurser som myndigheter tilldelas för 

att bekämpa våld i nära relationer, vilka insatser som kan 

erbjudas brottsoffer och förövare samt hur stora insatser 

som görs för att utreda och lagföra våld i nära relationer 156 . 

Modellens relevans, problematikens komplexitet och de 

olika nivåernas betydelse kan illustreras genom följande 

reflektion; en kvinna som har blivit slagen av sin man ställs 

inför ett val mellan den nuvarande familjesituationen 

och en okänd framtid . Hon vet inte var hon ska bo, hur 

hon ska klara att försörja sig själv och barnen eller hur 

hon ensam ska klara att ta hand om och uppfostra dem . 

Även om hon upplever våld och rädsla för våld, så kan 

hon känna rädsla för att bli ensam, hemlös med barn och 

utan reella möjligheter att som ensamförsörjare upprätthålla 

deras levnadsstandard . Vidare så kan hon känna en 

osäkerhet och en rädsla inför vad mannen kan komma att 

göra, om hon lämnar honom . Kan samhället bistå henne 

med skydd? I en sådan valsituation kan hennes individuella 

resurser och familjens resurser, lokalsamhällets 

möjligheter till att ge henne psykosocialt stöd och skydd 

samt samhällets förmåga att skipa rättvisa och skydda 

henne från fortsatt våld vara avgörande för om hon väljer 

att anmäla våldet eller inte, om hon väljer att stanna kvar i 

relationen eller att gå vidare till ett liv utan våld . 

155 A .a ., se även Little & Kaufman Kantor 2002 . 

156 Dahlberg & Krug 2002, s . 1f . 




Vi har fått i uppdrag att genomföra en utvärdering av 

projekt Karin . De bakomliggande skälen till att utvärdera 

ett projekt kan vara många, exempelvis att bedöma 

nyttan av projektet eller för att ge projektets uppdragsgivare 

information om uppsatta mål har nåtts eller inte . 

Utvärderingsresultaten kan användas som underlag för 

att bland annat besluta om det utvärderade projektets 

vidareutveckling, expansion eller avveckling . 157 

I detta projekt har vi gett begreppet utvärdering följande 

övergripande betydelse; samhällsvetenskaplig forskning 

som syftar till att samla in, analysera och kommunicera 

data om projekt Karin utifrån ett brukarperspektiv . 

Resultaten kan därför också ses som ett bidrag till den 

samhällsvetenskapliga kunskapen om våld i nära relationer 

och samhällsvetenskaplig utvärderingsforskning . 

Vi har genomfört en aktörsfokuserad utvärdering, dvs . 

en utvärdering som bedömer projekt Karin utifrån aktörernas 

perspektiv . Aktörerna i vår utvärdering är brukarna, de 

våldsutsatta kvinnorna . I en aktörsutvärdering tydliggörs 

hur en insats upplevs av aktörerna . Upplevelsen kan ge vägledning 

om hur insatsen kan vidareutvecklas och anpassas 

till brukarnas förutsättningar . En aktörsutvärdering kan 

också bidra med förklaringar till omständigheter som är av 

betydelse för att förstå vilka effekter som kan förväntas av 


åtgärden 158 . Brukarna och deras förväntningar och behov 

används vanligtvis för att strukturera upp utvärderingen . 

Vad behöver, önskar och förväntar sig våldsutsatta kvinnor 

från projekt Karin? Alla tillvägagångssätt har sina 

för- och nackdelar . Fördelen med brukarutvärderingar 

är att den inte bara mäter det som tjänstemän, ledningen 

och politiker anser vara viktigt . Brukarutvärderingen ger 

också möjlighet att komma till rätta med den maktställning 

och det tolkningsföreträde som olika aktörer har i förhållande 

till brukarna . Nackdelar med brukarutvärderingar 

kan vara att brukarna inte har kunskap om projektets 

innehåll, mål, metoder, resurser och kan därför ställa 

orealistiska förväntningar på att erbjudas förbättrad och 

utökad samhällsservice . Det kan också vara svårt för dem 

att bedöma kvaliteten på insatserna . En annan begränsning 

är att brukare kan befinna sig i en svag ställning och att de 

därför har svårt att uttrycka sina preferenser eftersom de 

är beroende av myndigheterna . Det är inte heller ovanligt 

att de saknar kunskap om vilken service de kan förvänta 

sig från myndigheterna . Det kan också vara en service som 

157 Rossi m .fl . 2004 . 

158 Sandberg & Faugert 2007 .

ukaren endast nyttjar en gång och är därför inte är särskilt 

intresserad av att medverka i utvärderingen 159 . 

Utvärderare kan i huvudsak inta två förhållningssätt 

till den verksamhet som utvärderas . Antingen kan utvärderaren 

smälta in i organisationen som en deltagare eller 

inta en distanserad roll i egenskap av observatör och granskare 

. Båda sätten har sina för- och nackdelar, exempelvis 

kan utvärderingsforskare som smälter in i organisationen 

få tillgång till deltagarnas subjektiva upplevelser, men 

det kan samtidigt medföra att forskaren kan bli uppbunden 

av verksamhetens förväntningar, tankemönster och 

förklaringsmodeller . Ett distanserat förhållningssätt har 

fördelen att det är lättare för utvärderingsforskaren att 

anlägga ett vetenskapligt kritiskt förhållningssätt men då 

kan kunskapen om deltagarnas subjektiva upplevelser 

gå förlorade 160 . Forskarens roll och förhållningssätt i en 

utvärdering är således en balansakt och oavsett vilket 

arbetssätt forskaren väljer finns det risk för kritik . 

Under utvärderingen av projekt Karin har vi haft 

regelbundna möten med projekt- och styrgruppen för 

att avrapportera både hur arbetet fortlöper men också 

rådata . Därigenom kan utvärderingen också anses ha 

haft ett formativt syfte . En formativ utvärdering kan vara 

värdefull då en ny verksamhet etableras eftersom delresultat 

kan ligga till grund för ett förbättrings- och utvecklingsarbete 

161 men den kan också skapa frågetecken kring 

utvärderarens roll . Vi som utvärderare har inte lämnat 

några synpunkter på hur avrapporterade resultat ska 

tolkas eller nyttjas . Vi har inte heller deltagit i eventuella 

beslut om och hur avrapporterade rådata ska användas . 

Vår roll i projekt Karin bör i förhållande till den löpande 

verksamheten ses som den distanserade observatörens roll 

medan vi i förhållande till projekt- och styrgruppen har 

fungerat som språkrör mellan utvärderingens respondenter, 

brukarna och projektets ledning . 

I vår design av utvärderingen av projekt Karin har 

vi utgått från att en utvärdering av en fysisk miljö för 

målgruppsanpassade brottsutredningar och psykosociala 

insatser måste bygga på en flerdimensionell syn på 

utvärderingsforskning . Vi kommer därför att arbeta med 

följande utvärderingsfrågor: 

Vilka insatser gjordes för att förverkliga de uppsatta 

målen med försöksverksamheten? (Insatsanalys) 

Vad blev resultaten av dessa insatser? (Effektanalys) 

Genom vilka serier av händelser är insatserna relaterade 

till resultaten? (Processanalys) 

Vilka faktorer samverkade med insatser och händelser 

vad gäller resultaten (Orsaksanalys) 

På vilket sätt förhåller sig resultaten till försöksverk- 

159 A .a . 


161 Se Wholey m .fl . 2004 . 


samhetens mål, lagar, förordningar, och myndighetens 

interna regler och rutiner . (Måluppfyllelse) 

Var medlen effektiva för att nå resultaten? 

(Effektivitets analys) 

För att kunna besvara dessa frågeställningar krävs olika 

metoder (metodtriangulering) och undersökningsmaterial . 

Studien inleddes med en textanalys av hur anmälningar 

om våld i nära relationer ska hanteras och hur våldsutsatta 

kvinnor ska bemötas enligt lagar, förordningar och 

myndighetsinterna regler, normer och rutiner i syfte att 

förstå handläggningsprocessen . För att ytterligare fördjupa 

kunskapen och förståelsen för brottsutredningen har fyra 

nyckelpersoner inom Polismyndigheten i Skåne intervjuats . 

För att kunna besvara frågor om projektets effekter, 

orsakerna till dessa och om de var effektiva samt om de 

uppsatta målen uppfyllts har metoderna enkätundersökning 

samt intervjuer använts som verktyg . Enkätundersökningarna 

och intervjuerna har riktats till kvinnor som 

anmält att de utsatts för våld i nära relationer . 

I utvärderingen har både kvantitativ och kvalitativ 

metod använts . Kvantitativ metod representeras i denna 

studie av en enkätundersökning . Kvantitativ metod 

karaktäriseras av att den är formaliserad, strukturerad 

och distanserad . Kvantitativa data kan ligga till grund 

för formaliserade analyser och jämförelser mellan olika 

undersökningsenheter exempelvis mellan olika tidpunkter 

men också mellan teori och praktik bland aktörer . 

De kvalitativa metoder som har använts är intervju 

samt textanalys . Kvalitativa metoder karaktäriseras av att 

de har närhet till källan och att de har ett tolkande inslag . 

Kvalitativa metoder används som verktyg för att skapa 

en djupare förståelse för undersökningsobjektet, och kan 

på så vis också användas som ett verktyg för att testa validiteten 

i de genomförda kvantitativa undersökningarna . 

För att belysa aktörernas skyldigheter i brottsutredningen 

har vi genomfört en rättsdogmatisk analys . Den juridiska 

metoden tar sin utgångspunkt i befintliga rättskällor och 

syftar till att kartlägga gällande rätt . 

enkät 

Två skäl har varit avgörande vid valet av metoden enkät för 

att studera kvinnor som utsatts för våld; för det första ger 

en enkätundersökning en möjlighet för oss att kartlägga 

kvinnornas erfarenheter och upplevelser 162 av mötet med den 

juridiska processen där fokus vilar på just mötet mellan 

den våldsutsatta kvinnan och olika rättsliga och sociala 

institutioner . Det andra skälet är att kvinnornas svar också 

kan visa på; vilken information myndigheterna ger om den 

162 Det är kvinnans berättelse vi fått ta del av . Vi har i studien utgått från att 

kvinnans (och aktörernas) berättelse motsvarar individernas upplevelser, men 

det är inget som vi med säkerhet kan uttala oss om, och vi kan inte utesluta 

att det kan finnas bakomliggande orsaker till att individerna vill förmedla en 

viss bild till oss . Se exempelvis BRÅ rapport 2009:12 s . 20 . 



egna verksamheten, dess skyldigheter och möjligheter att 

ge service till den som utsatts för brott samt vilken information 

som ges om de andra institutionerna som brottsoffren 

kan komma att möta, hur de upplever mötet samt vad 

kvinnorna upplevde som bra och mindre bra i mötet med 

de olika rättsliga institutionerna . Kvinnornas erfarenheter 

och upplevelser av dessa möten kan därmed fungera som 

en kontrast med vilken man kan ”röntga” de olika rättsliga 

instanserna . Syftet med enkäterna har således varit att 

fånga de våldsutsatta kvinnornas erfarenheter, upplevelser 

och preferenser, så att vi har kunnat skapa oss en bild av 

hur polisens arbete med våldsutsatta kvinnor ser ut, och för 

att möjliggöra en utvärdering av vilken betydelse projektets 

olika satsningar har inneburit . 

Enkätstudien har genomförts under två perioder, med 

sinsemellan olika syften . Den första delstudien (2008-01- 

01 – 2008-08-31) syftar till att dels kartlägga hur polisens 

arbete med våldsutsatta kvinnor upplevts/beskrivits av 

de våldsutsatta kvinnor som anmält/kommit i kontakt 

med polisen före starten av projekt Karin, dels hur miljön 

upplevts av kvinnorna . Enkäterna har delats ut av poliser 

verksamma vid kriminaljouren eller familjevåldsroteln 

i samband med att en brottsutredning inleds (vanligtvis 

sker detta i samband med anmälan) . Även Kvinnokriscentrum 

och Kvinnojourer har delat ut enkäten . Därutöver 

har samtliga kvinnor som anmält att de utsatts för 

misshandel eller grov kvinnofridskränkning tillskickats 

en enkät per post . Enkäterna har delats och skickats ut i 

förslutna neutrala kuvert . Varje kuvert har, utöver informationsbrev 

(se bilaga 2) och enkät (se bilaga 3), innehållit 

ett frankerat svarskuvert som respondenten själv har 

postat . Informerat samtycke har inhämtats genom att 

kvinnorna har fått ett informationsbrev där de efter att ha 

läst information om utvärderingen samtycker genom att 

skicka in enkäten . 

Materialet från delstudie ett, är ett jämförelsematerial 

för enkätstudie nummer två, där kvinnor som varit i 

kontakt med polisen efter att projekt Karin startat har 

medverkat . Den andra delstudien (2009-01-01 – 2009-09- 

31) har sålunda kartlagt kvinnors upplevelser och erfarenheter 

av att ha blivit utredda på projekt Karin, men har 

även undersökt om målen med projekt Karin uppnåtts . 

Samma enkät och insamlingsförfarande har använts i 

båda delstudierna . 

Inkomna enkätsvar har förvarats inlåsta i ett dokumentskåp 

av plåt vid Rättssociologiska enheten vid Lunds 

universitet . Endast den operativt ansvarige forskaren och 

huvudansvarig forskare har tillgång till skåpet . 

bearbetning av enkäterna 

Enkäten består av frågor med olika typer av svarsalternativ 

. De frågor som har fasta svarsalternativ har 

analyserats kvantitativt . Svaren på de fasta frågorna 

har kodats och matats in i SPSS, ett datorprogram för 

statistisk analys . Körningar har gjorts dels för respektive 

enkätundersökning, dels har undersökningarna samkörts 


så att förekomsten av eventuella förändringar har kunnat 

kartläggas . Körningarna har gjorts utifrån olika bakgrundsvariabler 

såsom kön, ålder och etnicitet, men även 

utifrån vilka brott respondenterna utsatts för och vilka 

förväntningar de har på sin polisanmälan . 

Resultaten från enkätundersökningarna har jämförts 

och relaterats till varandra . Resultaten har analyserats 

i relation till aktuell lagstiftning, interna rutiner, hand- 

och metodböcker m .m . Resultaten från körningarna har 

sedan relaterats till målsättningarna med projekt Karin 

och till hur verksamheten bedrevs före projekt Karin . 

Resultaten från analysen visar de våldsutsatta kvinnornas 

syn på handläggningsprocessen, de insatser som gjorts, 

skälen till och effekterna av polisanmälan och förundersökning 

samt vad kvinnorna har för förväntningar på och 

uppfattningar om ”ett gott resultat” . 

Frågorna med öppna svarsalternativ har i flertalet fall 

varit följdfrågor på frågor med fasta svarsalternativ, och 

har därmed fungerat som en fördjupning av enkätsvaren . 

Svaren på de öppna frågorna har analyserats kvalitativt . 

intervju 

Precis som enkäterna riktar sig intervjustudien till kvinnor 

som polisanmält att de utsatts för våld i nära relation 

. Metoden intervju ger oss bland annat en möjlighet 

att lyssna på kvinnans olika erfarenheter av sitt möte 

med den juridiska processen . Därutöver ger intervjuer 

en fördjupad bild av och förståelse för brukaren, kvinnan 

. Vi har utgått från en intervjumall (se bilaga 4) som 

konstruerats utifrån enkäten . Det innebär att det är 

samma kunskapsintresse och intresseområden som är i 

fokus i båda undersökningar . Eftersom intervjuerna ger 

följdfrågor har vi emellertid haft möjlighet till nyansering 

och fördjupning av svaren under intervjuerna . Syftet 

med intervjuerna är således att erhålla en fördjupad 

bild och förståelse av de våldsutsatta kvinnornas erfarenheter, 

upplevelser och preferenser . Intervjustudien 

har genomförts under två perioder . Delstudie ett pågick 

under perioden 2008-07-01 – 2008-12-31 . Samtliga kvinnor 

163 som anmält misshandel och fridskränkning under 

undersökningsperioden och där brottsutredningen var 

avslutad tillfrågades om att medverka i studien . 164 Det 

har således inte varit pågående ärenden, varför möjligheten 

att utesluta att det fanns någon form av beroenderelation 

mellan de kvinnor som erbjöds medverka i utvärderingen 

och polismyndigheten ökade . 165 

Därutöver har samtliga kvinnor som anmält att de 

utsatts för misshandel eller grov kvinnofridskränkning 

tillskickats en förfrågan om deltagande i intervju per post . 

Varje kuvert har innehållt informationsbrev (se bilaga 5), 

samtyckesblankett (se bilaga 6) samt ett frankerat svarskuvert 

som respondenten själv postat . Kvinnorna har gett 

163 Inledningsvis gjordes ett strategiskt urval, men på grund av den låga svarsfrekvensen 

fick samtliga aktuella kvinnor en förfrågan .

sitt aktiva samtycke till att delta i en intervju genom att 

de antingen kunnat kontakta oss forskare via telefon och 

mejl eller genom att de har returnerat samtyckesblanketten 

i bifogat svarskuvert . 

Platsen för intervjuerna har diskuterats med var och en 

av de kvinnor som önskat delta i en intervju . Huvuddelen 

av intervjuerna har genomförts i projekt Karins lokaler, 

men en del intervjuer har genomförts via telefon . Intervjuerna 

har tagit olika lång tid, emedan en del varit mer 

omfattande och fått delas upp på två tillfällen, har andra, 

och då framförallt telefonintervjuerna, har inte varat 

längre än 45 minuter . Vidare har kvinnorna valt att i olika 

utsträckning lägga fokus på att berätta om förhållanden 

som vi inte direkt frågat om, men som de ansett vara av 

betydelse för att vi ska få en förståelse för den enskilda 

kvinnans situation, och det hon varit med om . 

bearbetning av intervjuerna 

Samtliga genomförda intervjuer har transkriberats . Detta 

är ett tidskrävande arbete som vi emellertid ansett vara 

betydelsefullt för att kunna analysera materialet . I genomläsningen 

av de transkriberade intervjuerna har vi med 

inspiration från Marilyn Fryes diskussion i ”Den feministiska 

teorins möjligheter 166 sökt efter mönster och utifrån 

dessa konstruerat ett antal analysteman, t .ex . kvinnornas 

förväntningar på polisen, anledningen till att de gjorde en 

polisanmälan och hur de upplevde polisens bemötande . 

Varje kvinnas berättelse är hennes egen och varje kvinnas 

erfarenhet är unik, men tillsammans kan kvinnornas 

erfarenheter kollektivt spinna ett nytt nät av innebörder 

. Att söka efter mönster, handlar således inte om att 

homogenisera kvinnornas erfarenheter, inte heller om att 

vara reducerande eller totalitär . Att exempelvis visa på att 

164 För att få tillgång till informanter har vi valt att använda oss av polisens 

förundersökningsmaterial . Sekretesslagen (1980:100) 5 kap 1 § föreskriver att 

sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål . 

Utöver adressuppgifterna som vi behöver för att distribuera enkäter samt 

förfrågan om deltagande i intervju, kommer vi som forskare inte att ta del av vad 

som står i förundersökningsmaterialet och materialet kommer ej heller att lämna 

polismyndigheten . Beträffande de sekretessbelagda uppgifterna om kvinnornas 

adressuppgifter, som vi som forskare får ta del av, gäller samma sekretess för oss 

som forskare, som för polismyndigheten . Enligt 13 kap 3 § sekretesslagen, regleras 

överföring av sekretess: ”Erhåller myndighet i sin forskningsverksamhet från 

annan myndighet uppgift som är sekretessbelagd där, gäller sekretessen också 

hos den mottagande myndigheten .” Det är också viktigt att vi i informationsbrevet 

är tydliga med att vi som forskare inte har fått ta del av andra uppgifter om 

de tillfrågade kvinnorna än deras adressuppgifter . För en mer utförlig diskussion 

om sekretess, hänvisar vi till vår diskussion i etikansökan, D nr 299/2008 . 

165 Enligt brottsförebyggande rådets statistik över antalet anmälda misshandelsbrott 

2007 uppgick dessa i antal till 1141 . Sökningen gjordes utifrån följande 

kategorier som återfanns i brottsstatistiken: misshandel inkl grov . Mot 

kvinna 15 år eller, mot kvinna, 18 år eller äldre, inomhus såväl som utomhus, 

bekant med offret . Anmälan gällande grov kvinnofridskränkning i Malmö 

kommun 2007, uppgick till 39 st . Antalet anmälda våldtäktsbrott i Malmö 

kommun under 2007 uppgick till 128 . De statistiska uppgifterna är beräknade 

utifrån följande sökkriterier: Våldtäkt inkl grov . Mot person 15 år eller äldre, 

mot kvinna 18 år eller äldre, inomhus fullbordat, inomhus försök . 

166 Frye 1994 . 


män oftare utövar våld mot kvinnor, än tvärtom, innebär 

inte att alla män, alltid är våldsamma . Enligt Marilyn 

Frye handlar denna process om att upptäcka, erkänna 

och skapa mönster, mönster där erfarenheter får ett nytt 

slags mening . Denna mönsterupptäckt och mönsterkonstruktion 

lämnar meningsfälten öppna och skapar nya 

tolkningsmöjligheter . Sökandet efter mönster innebär 

snarare att man försöker skissera ett schema som uppbär 

vissa innebörder . Att mönster tecknas och ger mening åt 

våra upplevelser, innebär inte heller att det är en enda, 

likformig mening, det vill säga ett beteckningsmönster 

betyder inte att alla individer påverkas likadant . Tvärtom 

menar Frye, så är de erfarenhetsmässiga och historiska 

skillnaderna i själva verket nödvändiga för att man skall 

kunna varsebli mönstren, eftersom det är just i isoleringens 

enslighet som man inte kan se mönstren och som var 

och en för sig förblir obegripliga . Mönsters generalitet är 

inte generalitet som besegras av eller besegrar mångfald, 

snarare fodras möten med olikheter och mångfald för att 

man skall kunna finna mönster . 167 

urval 

Undersökningens urvalskriterier har ändrats under 

utvärderingsperioden . Inledningsvis var tanken att ett 

urval av de kvinnor som kom i kontakt med polisen med 

anledning av en polisanmälan om våld i en nära relation 

och som hade rubricerats som misshandel eller grov kvinnofridskränkning 

under aktuella perioder skulle få en förfrågan 

om att delta i enkät- och intervjuundersökningen . 

Då svarsfrekvensen visade sig vara låg, valde vi att ändra 

detta urvalskriterium till att samtliga kvinnor som kom 

i kontakt med polisen med anledning av en polisanmälan 

om våld i en nära relation och som hade rubricerats 

som misshandel eller grov kvinnofridskränkning under 

aktuella perioder skulle tillfrågas . Urvalet gäller för både 

enkät- och intervjustudien . De empiriska undersökningarna 

kan sålunda betraktas som en totalundersökning 

under nämnda perioder rörande ovan nämnda brott . 

begränsningar i urvalsförfarandet 

Vårt kunskapsintresse har varit att utvärdera kvinnors 

upplevelser av att medverka i en brottsutredning . Studien 

kan inte sägas ha några generaliserande ambitioner . Vi 

använder emellertid oss av vad som kallas för analytisk 

(teoretisk) generalisering som innebär att vi lyfter 

resultaten till en teoretisk nivå och kan därigenom få fram 

generella aspekter 168 . Även om inte studiens resultat är 

generaliserbara kan de komma till praktisk nytta . Studien 

kan exempelvis bidra med sådan kunskap som kan vara 

av vikt för aktörernas arbete med våld i nära relation, och 

i förlängningen därmed även för kvinnorna själva genom 

att förutsättningarna för kvinnans möte med polisens och 

samhällets företrädare kan förbättras . 

167 A .a . s . 8 . 

168 Se bland annat Esaiasson m . fl . (2007) s . 189f . 



svarsfrekvens 

enkäter 

Samtliga kvinnor under respektive undersökningsperiod 

(2008-07-01 – 2008-12-31, 2009-01-01 – 2009-09-31) som 

anmält aktuella brott har erbjudits delta i enkätundersökningen 

. Under delstudie ett var 213 kvinnor aktuella, 

motsvarande siffra för delstudie två var 92 stycken . En 

förfrågan om att delta i enkätundersökning har skickats 

ut till samtliga kvinnor . 34 kuvert har kommit i retur 

från posten då adressaten varit okänd . Om dessa returer 

räknas bort, har totalt 58 enkätsvar inkommit (39 innan 

Karin och 19 efter) . Med utgångspunkt från båda undersökningsperioderna 

har utvärderingen en svarsfrekvens 

på 21,4% . Skiljer man på undersökningsperioderna så har 

den första delstudien en svarsfrekvens på 20,2 %, medan 

den andra perioden har en svarsfrekvens på 24,3 % . 

intervjuer genomförda med kvinnor 

Tillvägagångssättet vid intervjustudiens urval är samma 

som använts vid enkätstudien, vilket innebär att samtliga 

kvinnor under respektive delstudier (2008-07-01 – 2008- 

12-31, 2009-01-01 – 2009-09-31) som anmält aktuella 

brott har tillfrågats om deltagande i intervjustudien, 

samt att det under delstudie ett var 213 kvinnor som var 

aktuella, och att motsvarande siffra för delstudie två 

var 92 personer . Antalet intervjuer som genomförts är 7 

innan Karin, och 11 efter, och svarsfrekvensen är därmed 

låg . Syftet med intervjuerna har emellertid inte varit att 

generalisera några resultat, utan att erhålla en fördjupad 

bild och förståelse för kvinnans möte med den juridiska 

processen, samt att nyansera de mönster som erhållits 

från enkäterna . 

reflektioner kring svarsfrekvenserna 

Malmö är en stad där många olika nationaliteter finns 

representerade; 75 156 eller 27 % av Malmöborna är 

födda i utlandet, och 171 länder finns representerade . De 

största grupperna kommer från Jugoslavien, Danmark, 

Irak, Polen och Bosnien-Hercegovina 169 . För att öka 

alla kvinnors möjligheter till att medverka i enkätundersökningen 

har enkäten översatts till arabiska, persiska, 

serbokroatiska och engelska . 

Svarsfrekvensen kan belysas och analyseras utifrån 

olika perspektiv . Det som skiljer denna studie från många 

andra är att det rör ett känsligt, och många gånger 

tabubelagt, område . Kvinnor som utsätts för våld i nära 

relationer som inte ”går direkt” kan ifrågasättas både av 

allmänhet och myndigheter, vidare är kvinnan inte sällan 

rädd . 170 När en undersökning rör traumatiska upplevelser, 

kan det vara svårt att få frivilliga deltagare som orkar 

gräva i sina personliga erfarenheter i ämnet som antingen 

hör till det förflutna eller kanske fortfarande pågår . 171 

169 www .malmo .se, 2010-01-20 . 


Att barn ofta är berörda av våldet är något som ytterligare 

kan försvåra problematiken eftersom kvinnan många 

gånger, exempelvis på grund av en gemensam vårdnad 

eller skyldigheten att tillgodose barnens behov av kontakt 

med sin pappa, tvingas ha en relation med mannen även 

efter en anmälan . Detta är några faktorer som kan bidra 

till att våld i nära relation är ett känsligt område, och som 

kan påverka svarsfrekvensen . Om man jämför denna 

studie med studier av likande slag är svarsfrekvensen dock 

inte anmärkningsvärd . 

Vi har på olika sätt försökt öka svarsfrekvensen och det 

faktiska antalet inkomna enkäter genom att förlänga undersökningsperioden, 

och genom att använda flera olika kanaler 

för att distribuera enkäterna till de berörda kvinnorna . 

bortfall 

Det finns två typer av bortfall, externt och internt . Det 

externa bortfallet avser frånvaron av svar från individer 

som ingått i undersökningens urval, medan det interna 

bortfallet syftar på de fall då inte alla variabler kunnat 

mätas . 172 Det externa bortfallet kan uppstå dels på grund 

av att man inte når respondenterna, dels då en person 

väljer att inte medverka i undersökningen 173 . 

Det interna bortfallet i undersökningen är försumbart 

i båda enkäten och intervjun som genomförts med kvinnorna 

. De kvinnor som valt att medverka i enkät- och 

intervjustudien har besvarat flertalet av enkätens frågor . 

Det externa bortfallet är däremot större . Ett sätt att 

analysera bortfall är att genomföra kvalitativa bortfallsanalyser 

. Det innebär att man kontaktar de personer som 

studien riktar sig till, och som inte svarat, för att undersöka 

varför de valt att inte medverka . 174 Att genomföra 

en kvalitativ bortfallsanalys för kvinnorna som valt att 

inte medverka i enkät- eller intervjustudien är inte möjligt 

på grund av de restriktioner som den regionala etikprövningsnämnden 

givit oss . Efter den första inledande 

kontakten där vi skickat ut brev om förfrågan om deltagande 

i enkät- eller intervjustudie har vi inte fått ta några 

kontakter med kvinnorna, och därmed inte på sedvanligt 

sätt kunnat skicka ut några påminnelser, eller förfrågan 

om varför hon valt att inte delta . 

Ett ytterligare sätt att försöka få en bild av de som valt 

170 BRÅ Rapport 2008:25 . I denna framgår att ”Studier har visat att vanliga 

skäl till att misshandlade kvinnor inte tar kontakt med polisen är: att de 

önskar att hålla händelserna privata, polisen inte behövdes eller ansågs 

behjälplig, för att skydda gärningspersonen och förhållandet samt av rädsla 

för repressalier från gärningspersonen (se t .ex . Davies m . fl . 2007 & Felson m . 

fl . 2002) . 

171 Se exempelvis BRÅ rapport 2009:12 . 

172 Rosengren & Arvidsson 2002, s . 133 . 

173 Det externa bortfallet är enligt Rosengren och Arvidsson idag större än 

vad det var ”för något eller några decennier sedan” . Anledningen kan enligt 

nämnda författare härledas till människors tidsbrist samt till att människor 

inte längre ser det som sin plikt att medverka . Rosengren och Arvidsson 2002, 

s . 135 . 

174 Lindgren 2004, s . 215 .

att inte medverka är att undersöka huruvida det finns 

någon gemensam nämnare bland dem som tackat nej till att 

medverka i förhållande till dem som medverkat . Detta kan 

undersökas med hjälp av en strukturjämförelse mellan olika 

variabler . Detta skulle exempelvis kunna genomföras med 

hjälp av etnicitet och ålder för dem som inte medverkat . 175 På 

grund av ovan nämnda restriktioner har detta heller inte varit 

möjligt . 

att använda det statistiska materialet 

Antalet enkätsvar som inkommit från enkätinsamlingen 

skiljer sig åt mellan de olika perioderna, 39 svar har 

inkommit innan Karin, medan enbart 19 har inkommit 

efter . Det hade ur ett utvärderingsperspektiv varit 

önskvärt att denna skillnad inte varit så markant . Som vi 

tidigare tagit upp, är detta inte ett förhållande som vi har 

kunnat påverka eftersom den regionala etikprövningsnämnden 

inte har gett oss tillstånd att kontakta respondenterna 

på annat sätt än via brev samt att vi inte har fått 

tillåtelse att skicka påminnelser till kvinnorna . 

En fråga som uppkommer när det gäller att undersöka 

de förändringar som skett genom projekt Karin är hur 

material av olika storlek överhuvudtaget kan jämföras . 

Ett problem är att alla kvinnor inte utreds på Karin . Så 

är fallet exempelvis när det gäller kvinnor som gjort sin 

anmälan genom att tillkalla radiobil, och sedan inte kalllats 

till ytterligare förhör . I dessa fall har kvinnan ingen 

erfarenhet av att utredas på projekt Karin, däremot kan 

de givetvis ha varit på projekt Karin med anledning av 

besök på Kvinnokriscentrum . 

Vårt uppdrag handlar ytterst om att utvärdera den 

fysiska miljön . Den fysiska miljön är av betydelse då den 

antas bidra till bättre utredningsmöjligheter på grund av 

att kvinnans olika behov bättre kan tillgodoses i och med 

en miljö anpassad utifrån kvinnans behov . Vi anser att 

vårt material, även det som inhämtats innan Karin, är av 

stor vikt för att ytterligare utveckla och förbättra Karin, 

och därmed mottagandet och omhändertagandet av kvinnor 

som anmäler brott i nära relationer . Av den anledningen 

har vi valt att hantera ovannämnda problematik 

genom att analysera materialet i sin helhet, och endast när 

vi funnit resultat av specifik betydelse för projekt Karin, 

gjort jämförande körningar . En viktig del för att ge en bild 

av förhållanden och förändringar innan och efter projekt 

Karin blir därmed de intervjuer som genomförts, vilka 

samtliga (förutom de tre telefonintervjuerna) genomförts 

på projekt Karin, och där kvinnan således kan ha en 

uppfattning om själva miljön och lokalerna . 

175 Se vidare Lindgren 2004, s . 213, som gjort en strukturjämförelse på brottsoffer 

som inte medverkat i enkätstudier . 176 Vetenskapsrådet 2002, s . 6 . 


hinder i genomförandet 

Vi har stött på flera olika hinder när det gäller genomförandet 

av utvärderingen . Ett sådant hinder utgör de svårigheter 

vi mött när vi försökt få kontakt med kvinnor för 

medverkan i studien . Eftersom vi har varit förhindrade att 

kontakta kvinnorna utöver den första förfrågan har detta 

varit problematiskt . Vi hade önskat att det gått att kontakta 

kvinnorna för att mer ingående beskriva betydelsen 

av hennes medverkan, och på så sätt motivera henne att 

medverka . Ett annat hinder är de fall där kvinnan har 

givit sitt samtycke och ändå avstått från att medverka 

när vi kontaktat henne . I dessa fall har kvinnorna således 

skickat in en samtyckeblankett samt angivit hur vi kan 

kontakta henne . Därefter har kvinnorna vid flera tillfällen 

varit svåra att få tag på, telefonabonnemang har upphört 

och tider har bokats om gång på gång . 

etiska överväganden 

Att skicka ut enkäter och intervjua kvinnor som är eller 

har varit utsatta för brott i nära relationer kan vara 

väldigt känsligt av flera skäl, dels på grund av att det för 

kvinnan kan vara smärtsamt att berätta för utomstående 

om det som hänt, men också på grund av att det kan 

vara förenat med fara för kvinnans liv och hälsa, om hon 

exempelvis fortfarande har en relation med den man som 

brukat våld mot henne . Det har av den anledningen varit 

av stor vikt att göra noggranna metodologiska och etiska 

övervägande beträffande individskyddskravet, samt att 

kvinnor som tillfrågats om att delta har garanterats konfidentiell 

behandling . 

I den av Vetenskapsrådet utgivna skriften, forskningsetiska 

principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig 

forskning kan man finna vägledning i hur man på ett 

insiktsfullt och ansvarstagande sätt kan bedriva forskning, 

allra helst där forskningsområdet är av känslig 

karaktär . De principer som finns återgivna har till syfte 

att tillhandahålla normer för förhållandet mellan forskare 

och undersökningsdeltagare/uppgiftslämnare . Vid 

konflikt ska de principer som utarbetats utgöra underlag 

för att en god avvägning kan ske mellan forskningskravet 

och individskyddskravet . 176 Det grundläggande individskyddskravet 

konkretiseras i fyra allmänna huvudkrav 

på forskningen; informationskravet, samtyckeskravet, 

konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet . 

Informationskravet innebär att forskaren ska informera 

de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens 

syfte . Uppgiftslämnaren ska informeras om 

deras uppgift i projektet, vilka villkor som gäller för deras 

deltagande, att deltagandet är frivilligt och att de har rätt 

att bryta sin medverkan . Samtyckeskravet innebär att 

deltagare i en undersökning har rätt att själv bestämma 

över sin medverkan . Konfidentialitetskravet föreskriver att 

”Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer 



skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna 

ska förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte 

kan ta del av dem” 177 . Slutligen har vi nyttjandekravet som 

föreskriver att uppgifter insamlade om enskilda personer 

endast får användas för forskningsändamål . Inte heller 

får personuppgifter insamlade för forskningsändamål 

användas för beslut eller åtgärder som direkt påverkar den 

enskilde, utom efter särskilt medgivande av den berörda . 

I det informationsbrev som bifogats enkäten har vi 

varit tydliga med att det är forskare vid Lunds universitet 

som är ansvariga för utvärderingen och att konfidentiell 

behandling gäller för alla uppgifter som de lämnar 

i enkäten . Eftersom de kvinnor som fått en enkät kan 

befinna sig i ett pågående ärende och därmed kan sägas 

befinna sig i en form av beroenderelation till polisen, är 

det oerhört viktigt att det för kvinnorna är tydligt att vi 

som forskare är helt fristående från polisen och att de 

uppgifter som lämnas i forskningsändamål ej kan komma 

polisen tillhanda . Det har också tydligt framgått att ett 

beslut om att inte medverka i utvärderingen, inte kan 

komma att inverka på själva brottsutredningen . Pågående 

brottsutredning, insatser, beslut, åtgärder m .m . som 

sker inom ramen för brottsutredningen kan och får inte 

påverkas av det arbete som vi som forskare utför . Utvärderingsarbetet 

och brottsutredningen är två helt separata 

processer, skilda från varandra, vilket tydligt framgår av 

informationsbrevet . I presentationen av de svar som enkäter 

och intervjuer renderat, ska man inte kunna identifiera 

en enskild person och privata data som kan identifiera 

undersökningspersonerna redovisas inte . Framställningen 

av materialet, har därför i första hand att anpassas efter 

kravet på konfidentialitet för de medverkande i studien . 

Kuverten med förfrågan om deltagande i intervju och 

informationsbrev, som skickas ut har varit neutrala och 

väl förslutna, för att minimera risken att de tillfrågade 

kvinnorna kan komma att utsättas för fara, genom att 

någon annan än hon själv kan ta del av informationen . 

Vi kan givetvis inte garantera att någon annan, t .ex . en 

sammanboende, inte öppnar kuvertet, men genom att 

använda ett neutralt kuvert hoppas vi att denna risk minskar 

. De polismän som tillfrågas om att delta i studien, har 

omfattats av samma identitetsskyddskrav som de våldsutsatta 

kvinnorna . 

Kvinnorna som medverkat i enkätundersökningen, 

har utlovats konfidentiell behandling, dvs . att privata 

data som kan avslöja undersökningspersonernas identitet 

inte kommer att redovisas . I en studie av detta slag, där 

det empiriska urvalet är mindre kan det vara svårare att 

garantera konfidentialitet . Av den anledningen hade det 

givetvis varit önskvärt att anonymisera undersökningskommunen 

. Detta har emellertid inte varit ett alternativ, 

eftersom föreliggande studie är uppdragsforskning från 

polismyndigheten i Skåne och projektverksamheten är 

177 A .a, s 12 . 


förlagd till Malmö stad . Med tanke på att Malmö är en 

storstad, finner vi det dock inte troligt att konfidentialiteten 

skulle kunna äventyras även om vi inte kan anonymisera 

undersökningskommunen . (Malmös befolkning 

uppgick 1 januari 2008 till 280 801) . 178 

I vårt utvärderingsarbete har vi sålunda följt de principer 

som getts ut av vetenskapsrådet, emellertid har vi 

under resans gång stött på vissa problem av etisk karaktär 

som bör redogöras för . Ovan nämndes att de kuvert som 

skickats ut till kvinnorna varit neutrala . Det har alltså 

inte gått att utläsa försändelsens innehåll av kuvertet . Vi 

har dock fått erfara att det inte alltid är kvinnorna själva 

som öppnar kuverten . Det har förekommit att vi forskare 

fått telefonsamtal från män som öppnat kuverten, och 

även om vi vid dessa tillfällen tydligt försökt förklara 

vårt syfte, samt bett om att få prata med kvinnan, har vi 

inte fått göra det . En sådan situation väcker naturligtvis 

frågor såsom om kvinnan inte bor kvar, om hon bor kvar 

med mannen och nu råkar illa ut, kan det behövas någon 

insats för att undersöka hur kvinnan har det? Frågor om 

vårt eget etiska ansvar väcks också, vilket ansvar har vi 

för kvinnorna i undersökningen då det är vi som på olika 

sätt kan bidra till att hon utsätts för fara, vilket ansvar har 

vi för de kvinnor som intervjuas och vilket ansvar har vi 

för kvinnans eventuella barn? 

Ett annat förhållande som vi mött är en kvinna vars 

telefonabonnemang upphörde . Denna kontakt inleddes 

med ett väldigt upprört telefonsamtal från kvinnan, som 

var mitt uppe i processen och skulle samma dag göra 

ytterligare en anmälan . Vi bestämde tid för intervju med 

kvinnan, men hon dök inte upp . När vi ringde upp det 

mobilnummer vi fått av henne, och som vi nått henne på 

tidigare, hade abonnenten upphört . Varför då, undrar 

vi, kan det ha att göra med hennes kontakt med oss, och 

vilket ansvar har vi för att kontrollera detta? 

Ytterligare frågor vi ställt oss vid ett flertal tillfällen är 

hur många gånger vi ska kontakta kvinnor som i och för 

sig sagt sig vara villiga att delta i intervjutiden, men som 

sedan gång på gång avbokar tider? 

Förutom förhållandet till kvinnan har vi även på olika 

sätt mött de aktörer som berörs av och har ett intresse av, 

utvärderingens resultat . Genom att utvärderingen har ett 

formativt inslag så har avrapporterade rådata medfört 

en vidareutveckling av verksamheten under pågående 

utvärdering . Ett resultat vi förmedlade vid ett möte 

med berörda aktörer var att kvinnorna efterfrågat en 

anmälningsmöjlighet på projekt Karin, något som sedan 

infördes en kort tid därefter . 

178 Avdelningen för samhällsplanering, Malmö stad .

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys 

Kapitel 4. Empirisk framställning 

och analys 



Tabell 1 Ålder 

vem är kvinnan? 

Vår bild av de kvinnor som medverkat i enkätstudien är 

att de representerar ett tvärsnitt av den svenska kvinnan . 

Hon har haft en ordinär uppväxt . Hon är yngre än 45 år 

och är född i Sverige eller har bott här mer än tio år179 . 


Tabell 2 Antal år boende i Sverige 




179 Andelen kvinnor under 45 år har ökat efter projekt Karin . Det innebär att 

medelåldern på de svarande kvinnorna har sjunkit efter Karin . Av kvinnorna 

som medverkat i enkätstudien har 61 .8 % angett att de är födda i Sverige . 

Motsvarande siffror för Malmös befolkning är 71 .6 %, vilket alltså innebär 

att svarsfrekvensen rörande etnicitet förhållandevis väl motsvarar Malmös 

Kvinnan bor i regel ensam eller med sina barn 180 . Hon 

är välutbildad, exempelvis har drygt 40 % av kvinnorna 

som medverkat i enkätundersökningen en universitets- 

eller högskoleutbildning och ytterligare 15 % studerar . 

Närmare 40 % av kvinnorna arbetar men i intervjuerna 

har det framkommit att många kvinnor har förlorat sina 

arbeten på grund av våldets effekter och att de har, för 

att klara ekonomin, tagit arbeten som de är överkvalificerade 

för . 

På min nya arbetsplats vet de om det och jag försöker 

hålla mig kvar där för det är svårt att söka nytt jobb 

när allt är upp och ner . Jag tycker det är för jäkligt… 

Vid en närmare analys av empirin visar sig emellertid 

variationer avseende kvinnornas uppväxtförhållanden, 

familjekonstellationer och utbildning . 181 De flesta har haft 

en ordinär uppväxt i en kärnfamilj . 

Jag har vuxit upp med min mamma och pappa 

och dom är fortfarande gifta . Jag har haft en 

väldigt bra uppväxt överlag . Min pappa har hjälpt 

till med allt i hemmet . Jag har inte vuxit upp med 

någon mansdominans – tvärtom . Vi var fyra tjejer 

hemma . Skratt… . . så han var i lite underläge min 

pappa . 

180 17 % av kvinnorna har angett flera av svarsalternativen, medan 10 % har 

angett att de bor med make eller sambo . Det kan vara den man hon anmält, 

men behöver inte vara det, då det inte framgår av enkätsvaren . 

181 Begreppet klass är enligt Max Weber en grupp av individer som till följd 

av ekonomiska förhållanden har vad man kan beskriva som likartade 

chanser i livet (Engdahl & Larsson 2006, s . 217) . Klass är sålunda enligt 

denna definition en ekonomisk kategori . Med utgångspunkt i Webers 

klassbegrepp är det den aktuella marknaden som bestämmer klassindelning, 

exempelvis blir yrkesklasser centralt om man utgår från arbetsmarknaden, 

medan sociala klasser blir aktuellt om man avser både ägande och yrkets 

ekonomiska ställning samt gruppens sociala ställning . (Engdahl & Larsson 

218), (Weber1982:210-212) . Begreppet social klass syftar på bakomliggande 

faktorers betydelse, såsom arbetsuppgifter, utbildning, inkomst, social 

samhörighet och ibland även social härkomst, för individers möjligeter i livet . 

I detta sammanhang kan även nämnas begreppet ”klasshabitus” (Bourdieu) 

där bland annat kön, klass och etnicitet ingår . Habitus kan beskrivas som 

”en förkroppsligad praxis” som påverkar hur en individ tänker, handlar och 

förstår världen . (Engdahl & Larsson 39, 232, 233) . Det rör sig mer tydligt om 

en sorts ”tyst kunskap” och en praktisk känsla för hur man ska agera inom 

olika områden . En individs klasstillhörighet kan sålunda bestämmas utifrån 

Kvinnan bor i regel ensam eller med sina barn 


183 Kvinnan bor i regel ensam eller med sina barn 

. Hon är välutbildad, 

exempelvis har drygt 40 % av kvinnorna som medverkat i 

enkätundersökningen en universitets-/högskoleutbildning och ytterligare 15 

% studerar. Närmare 40 % av kvinnorna arbetar men i intervjuerna har det 

183 befolkning vid tiden för utvärderingen . Kvinnorna som angett att de inte är 

yttre synliga faktorer såsom . yrkesklass, Hon men är kan även välutbildad, 

bestämmas utifrån en 

födda i Sverige har bott i Sverige i varierad utsträckning . Den klart största 

förkroppsligad praktisk känsla som gör att en individ lättare kan identifiera 

exempelvis andelen av dessa kvinnor har (25,5 % av samliga drygt svarande) 40 har dock angett % att de av kvinnorna som medverkat i 

sig med en klass(fält) eller inte, ha kunskap om hur man agerar i olika situa- 

har bott i Sverige i mer än tio år och endast 4 % av de svarande kvinnorna har 

enkätundersökningen en universitets-/högskoleutbildning tioner och vilka möjligheter man har och i livet . 

angett att de har bott i Sverige i mindre än ett år . 

ytterligare 15 

% studerar. Närmare 40 % av kvinnorna arbetar men i intervjuerna har det 

framkommit att många av kvinnor har förlorat sina arbeten på grund av 

våldets effekter och att de har för att klara ekonomin tagit arbeten som de är 

överkvalificerade för.

Även om flertalet kvinnor ger en positiv bild av sin uppväxt, 

förekommer även motsatsen . En del av kvinnorna 

beskriver en otrygg uppväxt där förekomsten av våld inte 

var ovanlig . 

… När jag var liten så kunde jag få en omgång av min 

mamma en dask men när hon träffade min styvfar så 

eskalerade det något fruktansvärt i hemmet då… och 

min storasyster gick emellan många gånger och dom 

slog oss blodiga och när hon flyttade… min storasyster 

har aldrig pratat om det och det har varit jobbigt för 

när dom säger det har aldrig hänt och då när min syster 

inte pratar om det får jag det inte bekräftat fast att jag 

vet att det har hänt . När min storasyster flyttade fick 

jag stryk av båda två . Vid något tillfälle bytade de av 

varandra . Det var fruktansvärt . Jag gick med blåtiror 

till skolan . När jag var sjuk skulle jag till skolan . Allt 

i mitt liv har varit väldigt dubbelt . När de hade bankat 

på mig då behövde jag inte gå till skolan . 

Bland de kvinnor som angett att de inte är födda i Sverige 

är det flera som har sina föräldrar och syskon kvar i 

ursprungslandet . Det är emellertid inte bara kvinnor som 

är födda i utlandet som inte har en nära relation med 

sin familj, det förekommer även bland kvinnor födda i 

Sverige . Avsaknaden av kontakt med nära anhöriga kan 

innebära att följderna av de brott som hon utsatts för kan 

bli värre eftersom möjligheter till samtal med och stöd 

från närstående minskar . 182 

Kvinnornas nuvarande livssituation skiftar mycket . 

Vissa av kvinnorna har kommit i ordning, i alla fall 

praktiskt, efter våldet, medan andra ännu för en nästintill 

odräglig tillvaro . 

Min nuvarande livssituation är en katastrof . Jag är 

hemlös, bor på ett rum på xxx . Min 18-åriga dotter 

är försvunnen sedan 2 veckor . Y försöker kontakta 

dottern . Han är mest intresserad av henne . Jag flyttade 

från Y den 17 juli och har fortfarande nyckel . Jag går 

dit och kollar om dottern är där då och då . Blir slagen 

och kränkt vid varje tillfälle . Men Y är både arg och 

känslosam 183 . 

De kvinnor som har deltagit i denna studie representerar, 

enligt vår uppfattning, ett tvärsnitt av den svenska befolkningen 

. De kommer från olika bakgrunder, har olika 

utbildning och sysselsättning och hade olika livsvillkor 

vid tiden för utvärderingen . 

Den socialt integrerade kvinnan, utgör dock en ny 

målgrupp för Kvinnokriscentrum . Innan projekt Karin 

182 Se Cohen & Willis, 1985, Friedman, Bischoff, Davis & Person 1982 . 

183 Denna text är från en intervju med en kvinna som inte accepterade att 

intervjun bandades Vi fick istället anteckna för hand under intervjun . Kvinnan 

har i efterhand läst och godkänt texten . 


startade fick kvinnor som behövde stöd och hjälp själva 

söka sig till Kvinnokriscentrum, men genom samverkan 

på projekt Karin har en ny metodik införts som innebär 

att personalen från Kriscentrum ringer upp kvinnor som 

gjort en polisanmälan om våld i nära relationer och erbjuder 

psykosocialt stöd . Utifrån kvinnornas berättelser kan 

man sluta sig till att en aktiv handling från Kriscentrum 

är ett positivt steg för att ge kvinnorna erforderligt stöd 

och hjälp, eftersom det inte är ovanligt att de inte orkar 

ta några kontakter själva i det akuta skedet . Det är inte 

heller ovanligt att de tackar nej till hjälp eftersom de just 

då inte anser sig behöva stöd . Efter en tid inser kvinnorna 

emellertid att de hade haft behov av hjälpen . En aktiv 

stödfunktion från exempelvis Kriscentrum kan därmed 

vara en bra metod för att stödja dessa kvinnor . 

relationen & våldet 

svårigheterna med att förstå och 

begripliggöra våldet 

När det som bara drabbar andra, drabbar mig: 

Jag har inte blivit utsatt för våld tidigare på det här sättet 

(av andra menar hon) . Jag har nästan skrattat… 

man tror inte att nån som tycker om en kan slå en, det 

är väldigt svårt att förklara . 

Jag kan bara säga att det är så sörens synd att det 

skulle bli så här . Men det tog sig mer och mer uttryck 

i fysiskt våld och mycket kränkningar . Alltså ord och 

saker som jag tänkte, det finns inte att han säger det till 

mig . Jag vet ju att han älskar mig, jag vet det . Men han 

säger detta till mig men han kan vara så trevlig mot alla 

andra . Det måste vara något fel i hjärnan . Men jag lät 

det bero och så lät jag det bero . 

I intervjuerna som vi har gjort med de våldsutsatta kvinnorna 

har vissa mönster ifråga om våldet och våldets 

kontext utkristalliserats, men samtidigt är det viktigt att 

komma ihåg att varje enskild kvinnas erfarenhet är unik . 

Hennes berättelse, är hennes beskrivning av situationen, 

såsom hon vill framställa den i samtal med oss . 

De kvinnor vi har talat med har befunnit sig i olika 

faser, en del har nyligen lämnat mannen, en del har 

fortfarande en relation med mannen eller vill återuppta 

relationen igen och vissa har helt brutit upp och lämnat 

mannen för gott . 

Det finns även en variation avseende den psykiska misshandelns 

omfattning, men gemensamt för samtliga är de 

verbala kränkningarna som ofta har sexualiserade inslag, 

som hora, fitta och slyna . 

Jag trodde aktivt att det var mitt fel . En känsla … jag 

gör något fel … han kallade mig fitta, hora och slampa . 

Men jag sa, jag är ju här hela tiden med dig . Om jag 

skulle hälsa på mina barn, han började ringa … var är 

du? Hos mina barn . Det tror jag inte på … han fick tala 



med min dotter, hon är tolv år för att höra hennes röst . 

Jag tänkte i sådana situationer det är lika bra att jag 

håller mig hemma . Om han skulle gå ut så ringde han 

hela tiden . Jag sa att jag var hemma och tittade på TV . 

Det är sant… du kan komma kolla . . . du har nycklar . 

Jag bodde i ett helvete… fick magsår och började 

känna mig deprimerad och fick fraktur jag tyckte att 

allt var mitt fel . Jag trodde att allt var mitt fel . Jag 

tyckte synd om honom . Det är mitt problem . 

En annan kvinna berättade: 

Han har sagt att jag är ful och jag är fet och jag är 

misslyckad och har försökt trycka ner mig istället och 

när jag började ta tag i mitt liv, så tror jag inte att han 

riktigt pallade det . Då började det liksom ännu mer… 

tro inte att du är någonting för att du pluggar nu, sånt 

hela tiden, tro inte att du är bättre än någon annan . 

Det här var när jag gick på anorexicentrum och hade 

ätstörningar … du är ju egentligen bara tjock hur fan 

kan du vara ätstörd alltså sånt hela tiden att han hela 

tiden har försökt trycka ner mig på något sätt . Och det 

har fortsatt och i och med att mitt liv har gått i en helt 

annan riktning än hans så har han fått mer och mer 

panik och liksom när jag fick jobb … han riktigt pallar 

inte det . 

Citaten ovan är från två kvinnor som har lämnat relationen 

med mannen som varit våldsam mot dem och 

försöker nu att begripliggöra vad de egentligen har blivit 

utsatta för och varför . Att psykiskt bryta ner kvinnan 

är något som Eva Lundgren menar är en del av våldets 

normaliseringsprocess . För att kvinnan ska stanna kvar 

i relationen måste mannen bryta ner hennes självkänsla, 

därefter utlova bättring och inge hopp om deras relation, 

innan våldet ånyo trappas upp . 

Beroende på vilken livsfas kvinnan befinner sig i, kan 

vi urskilja en variation i hur hon förmår beskriva och 

begripliggöra för sig själv och sin omgivning, det våld 

som hon har utsatts för . För många handlar det om att 

förena det oförenliga, kärlek och våld . En kvinna vi 

pratade med, som ville fortsätta relationen med mannen, 

berättade att det var oerhört vikigt för henne att mannen 

bekräftade hennes upplevelser, att han inte förnekade 

våldet utan medgav att han hade gjort fel . 

Jag hävdar att man kan ha hur mycket familj och vänner 

som helst som säger till att man inte har gjort fel, 

men så länge den som har gjort det anklagar… det kan 

man aldrig, man tror inte på det förrän den personen 

har talat om det för en . Så känner jag det, man blir 

liksom bekräftad av den personen . 

På ett intellektuellt plan kan hon förstå att det inte är 

hon som bär ansvaret för det våld som hon har utsatts 

för . Samtidigt är det svårt att frigöra sig från behovet av 

att få hans bekräftelse på att våldet var hans ansvar och 


inte hennes . Om man fortfarande hyser starka känslor 

för någon, finns det också ett känslomässigt beroende, ett 

behov av att bli bekräftad och speglad i dennes ögon . Det 

komplexa i våld i nära relationer blir här väldigt tydligt . 

I enkätsvaren var det många av kvinnorna som svarade 

att anledningen till att de kontaktade polisen, och gjorde 

en polisanmälan, var att de ville att mannen skulle förstå 

att han hade gjort fel . Några beskriver syftet med anmälan 

i termer av: 

– Att han förstår att han inte får slå någon . 

– Att han ska förstå att han inte kan behandla 

kvinnor på detta viset . 

– Att min man skall lyssna på mig . 

För att kvinnan ska känna att våldet är mannens ansvar 

blir det också viktigt att denna känsla bekräftas av omgivningen, 

t .ex . av anhöriga och av myndighetsrepresentanter 

. Även den rättsliga processen och den rättsliga processens 

utfall har en stor betydelse . I enkäten har några av 

kvinnorna skrivit att de vill att anmälan ska leda till: 

– Att min dåvarande sambo blir dömd för vad han 

gjort mig . 

– Ett rättvist straff, samt eventuell terapi för mitt 

ex så han kan bli frisk, mest för vår gemensamma 

dotters skull . 

– Att jag ska få upprättelse, och att mannen som 

utsatt mig ska få det straff som han förtjänar . 

En kvinna som vi intervjuat beskriver hur viktig en 

rättslig process och en fällande dom är för att hon ska 

känna att hon och hennes barn ska få upprättelse, av såväl 

mannen och omgivningen som av de involverade myndighetsrepresentanterna 

. 

… sen är jag rädd för att det inte ska leda till någonting, 

för det skulle kännas som ett stort jävla hån . Och blir 

han inte dömd till någonting eller besöksförbud då kommer 

den jäveln att fortsätta ringa mig och då kommer 

han säga, att där ser du att jag inte har gjort någonting . 

På ett sätt vill jag ha upprättelse men det viktigaste är 

att de tar mig på allvar för det är ingenting som jag har 

hittat på eller som har hänt en eller två gånger . Och jag 

vill att han ska se allvaret i det här och vad han gör mot 

sin son också . Jag känner att han kan inte se, att detta 

också påverkar x (deras son) och det tycker jag är synd, 

men det kanske är enkelt för han lever ju inte med vår 

son varje dag . Jag vill att det ska betonas att han har 

utsatt vår son för någonting som man inte gör . Att slå 

den ena föräldern inför barnet är ju otroligt kränkande 

för ett barn och det påverkar . Jag vill att det ska han 

fatta . Så det har påverkat mig jättemycket . När (mannen) 

försvann ur vårt liv kollapsade hela min kropp . Jag 

var så trött . Jag bara kräktes och bajsade . 

En viktig del i bekräftelsen av hennes situation, är att visa

på hur mannens våld mot henne, inte bara har skadat 

henne utan även deras lilla barn . Vidare så är det viktigt 

för henne att anmälan också leder någon vart, för att hon 

ska känna att hon blir tagen på allvar och för att hon ska 

kunna vara trygg och slippa vara rädd för fortsatt våld . 

En annan kvinna beskriver hur hon önskar att hon 

kunde ta tillbaka sin anmälan, eftersom hon inte känner 

att hon har blivit tagen på allvar och upplever en stor 

frustration över att ingenting händer . 

Hade jag haft möjligheten att dra tillbaka anmälan 

så hade jag gjort det . Men den möjligheten finns inte 

längre . Hade den funnits hade jag gjort det för längesedan 

för jag känner att det här är bara Kalle Anka . 

Jag skiter i det här, för det tar för lång tid, jag får ingen 

information . Det känns bara som om att de utreder men 

att de inte tar det på allvar… Ja men killen blev ju inte 

häktad… på något sätt känns det då som att då skiter 

jag i detta . jag tycker inte att detta är kul utan skitjobbigt 

och då vill man ha någon slags respons … vi tar din 

anmälan på allvar, den är här, vi kommer att utreda . 

att skapa motbilder 

Mannen utövar oftast såväl fysisk som psykisk misshandel 

. Hur mycket, hur ofta och hur svåra skador som 

uppstått till följd av den fysiska misshandeln varierar, 

men alla beskriver att de utsatts för våld vid upprepade 

tillfällen . Våldet behöver inte alltid vara uttalat, det kan 

”ligga i luften” . En kvinna berättar hur hon under en fest 

hos gemensamma vänner, ser sin man dricka mer och mer 

alkohol . Hon ber honom att sluta, men vännerna, som inte 

har en aning om att han kan vara våldsam mot sin flickvän, 

bjuder honom på mer öl . Hon vet vad det kommer 

innebära och hon vet vad som kan hända när de kommer 

hem från festen . Så här fortsätter kvinna sin berättelse: 

Jag hade hyrt en film, nu efteråt kan jag tänka var hade 

jag den sinnesnärvaron att hyra en film? Ja sa att jag 

har hyrt en film . Han svarade inte . Jag orkade inte reta 

honom mer . Jag sa att jag skulle ta ett glas vin, och 

frågade om han ville ha . Han svarade inte . Jag hällde upp 

ett glas vin och gick in och la mig . Direkt när jag kommit 

in hörde jag hur han tog ett glas vin . Jag minns inte om 

jag stänger dörren, men jag lägger mig och läser . Jag är 

nervös . Det är precis som om jag känner stämningen 

I – du känner stämningen fastän du inte sett honom 

i ögonen . 

Ja, jag känner det . Sedan kommer han in i rummet och 

blir så arg . Han börjar skrika, var fan har du varit din 

jävla hora, alltså det var det vidrigaste man kan tänka 

sig från en sjuk människa . Vad jag hade gjort, var jag 

hade varit . Det värsta du kan höra … har du varit ute och 

knullat runt, det var bara sådant . Jag blev räddare och 

räddare och kröp undan . Ju mer jag kröp undan, ju argare 

blev han . Och han slog . Riktigt ordentligt (…) Och då 

tänkte jag att nu är det slut, jag accepterar inte mer .” 


Kvinnan beskriver stämningen i luften trots att hon inte sett 

mannen i ögonen . Hon vet vad som kommer att hända och 

hon försöker finna strategier för att undvika att kvällen ska 

sluta i våld . Hon hyr en film, bjuder på ett glas vin, och går 

till slut och lägger sig, men för att återknyta till Eva Lundgrens 

normaliseringsteori, så är hennes chanser att undkomma 

våldet, avhängigt mannens agerande i situationen . 

Det handlar inte om hennes agerande, våldet är inte hennes 

ansvar, det är hans . Att tala om den som bär ansvaret för 

våldet handlar om att synliggöra maktobalansen och de 

vitt skilda handlingsmöjligheter som kvinnan och mannen 

har . Det är viktigt att framhäva att kvinnorna väldigt sällan 

är passiva, utan agerar och gör allt det, som hon upplever, 

står i hennes makt att göra, för att förhindra mannen från 

att utöva våld . Att kvinnan i citatet väljer de strategier hon 

gör, kan tolkas mot bakgrund av det som Eva Lundgren 

betecknar som våldets normaliseringsprocess . I nästan 

samtliga fall är det enligt mannen, kvinnans agerande som 

utlöser hans våldsamma beteende, genom att vara provocerande, 

berusad, otrogen eller för sexuellt vidlyftig . 184 Då 

fokus härmed flyttas mot kvinnans agerande, blir våldets 

ansvar hennes, därigenom skapas också tro och hopp, om 

att det finns ett utrymme för kvinnan att finna alternativa 

beteenden och strategier i syfte att undvika ytterligare våld . 

Strategierna som kvinnorna använder sig av visar att de inte 

är viljelösa, passiva offer för situationen, utan tänkande, 

kännande aktörer, en viktig motbild till ”det ideala offret” . 

varför går han inte? 

Varför en kvinna lever tillsammans med en man som är 

våldsam mot henne, är många gånger svårt att förstå 

och begripliggöra, både för henne själv, för personer i 

hennes omgivning och för de professionella aktörerna 

som möter henne . När vi försöker förstå våld söker vi 

ofta felaktigt efter svaret i kvinnans agerande, genom att 

fråga oss varför kvinnan inte lämnar mannen, varför hon 

går tillbaka till honom, varför hon inte har sökt hjälp 

tidigare . Med tanke på kvinnans och mannens vitt skilda 

handlingsutrymmen, hade det dock varit mer adekvat att 

ställa frågan, varför stannar mannen kvar i en relation 

med någon som han misshandlar fysiskt och psykiskt 

och vars självkänsla han försöker utplåna? Samtidigt 

som det är viktigt att synliggöra kvinnans aktörskap och 

hennes strategier för att undkomma våld, måste man 

sätta in dessa strategier i våldets kontext, där handlingsutrymmet 

för kvinnan och mannen skiljer sig åt och där 

relationen bärs upp av en maktasymmetri . 

Enligt Eva Lundgren, är mannens försök att isolera kvinna 

från omvärlden, en del i våldets normaliseringsprocess . 

Jag började jobba, två månader, jag vill jobba, mer 

pengar och men efter två månader han börja, du måste 

sluta jobb eller vi skiljas . Jag var trött på honom därför 

184 Kvinnans berättelse bekräftas av tidigare forskning om mäns förklaringar 

till varför de använder våld mot kvinnan de lever med . Se t .ex . Hearn 1998 . 



att jag gjorde allt med mina barn och jobbade och ville 

att allt blir bra men han hela tiden hade problem till 

mig . Jag tänker det bli bra till slut, men jag vet, det blir 

inte bra . En gång, första gången, jag var blå och mina 

barn titta och blev rädda… sa… vi vill inte bo här . Första 

gång han bad om ursäkt… det OK . Andra gång jag 

tillbaka från jobb och han . . . jag vet du har andra man 

… jag nej, nej … Tredje gången ringde jag polisen . 

En annan kvinna berättade att: 

Det började när jag hade varit sjukskriven i 2 år, så fick 

jag arbeta lite grand (…)och då hade han flyttat hem 

till mig och då började han bli irriterad, för då hade 

han vant sig vid att jag var hemma dagligen, och han 

tyckte jag kunde försöka bli förtidspensionerad istället 

(…)och sen så stängde han av väckarklockan och sånt 

så jag inte kom upp i tid och så fick jag skäll när jag 

kom till jobbet, ja du måste ju hålla tiderna och så, och 

så skäller jag ju ut xx när jag kom hem, du får ju låta 

väckarklockan vara, jag måste ju gå och arbeta (varpå 

han svarar) – nej det måste du inte, kan du inte hålla 

tiderna så blir du förtidspensionerad . 

Ytterligare en kvinna beskriver isoleringen: 

Nu vet alla . Jag har ju inga föräldrar, de lever inte 

längre så att det var ju en väninna … det som är … är 

ju att jag har förlorat mina vänner under den här tiden . 

För att jag fick ju inte gå någonstans själv . Jag hade 

en väninna och hon visste om det . Sen hade jag några 

bekanta och de vet ju nu och jag gör inte något hysch av 

det men jag kanske inte heller berättar att han har slagit 

mig men att han har alkoholproblem det berättar jag . 

I (intervjuaren) Har det haft någon betydelse att du 

hade någon att prata med? 

Jag pratade inte med någon under dessa år . 

Genom att isolera kvinnan och begränsa hennes sociala 

kontakter, reduceras också alternativa motbilder . Isoleringen 

av kvinnan är för mannen ett effektivt redskap för 

att upprätthålla den asymmetriska maktrelationen . Mannens 

tolkning av våldet och dess orsaker, kanske inte alls 

delas av hennes omgivning, det är till och med troligt att 

de till skillnad från mannen, inte ser kvinnans agerande 

som orsak till våldet, utan istället lägger ansvaret för 

våldet hos mannen . Att förse våldsutsatta kvinnor med 

motbilder, är oerhört viktig . Om kvinnan har tagit steget 

att anmäla mannen till polisen, är det viktigt att mannen 

inte får sin bild bekräftad, genom att till exempel ifrågasätta 

hennes agerande, döma eller skuldbelägga henne . 

Jag hör ju med andra i den här kvinnogruppen som jag 

försöker hinna med att gå på ibland, de anklagar ju 

sig själva . De har inte tagit steget och anmält, de har 

antingen bara lämnat, eller lever de kvar . Och då har 

man ju fortfarande de här: Om jag låter bli att smälla i 

dörren så blir han kanske inte arg, precis så som jag sa i 


slutet . Om jag låter bli att smälla i dörren så kanske han 

inte blir arg . 

I Men så känner du inte nu? 

Nej, det var på ett ganska tidigt stadium det försvann . 

En kvinna som har brutit med mannen, och fått distans till 

honom och relationen, beskriver hur hon har börjat se på 

allt med nya ögon och att bilden av mannen har förändrats 

. 

Jag satt ju sista dagen i rättegången nu i hovrätten 

så satt jag faktiskt kvar i rättsalen när jag inte själv 

behövde bli utfrågad längre . Så satt jag tillsammans 

med honom så att jag såg honom och då frågade jag mig 

själv; vad har jag sett i honom? Men det var väldigt nyttigt 

för mig… extremt nyttigt så det är något jag skulle 

kunna råda alla kvinnor som har varit i den situationen 

för man byggs … helt plötsligt får du se en ynklig människa 

framför dig… han är inte så stor och stark som du 

trodde han var . 

sociala nätverk 

Att kvinnans kontakter med nära och kära begränsas och 

kontrolleras av mannen är ett sätt för mannen att stärka 

sin egen maktposition . Genom att alternativa motbilder 

begränsas kan mannen successivt skapa ett allt större 

tolkningsföreträde över situationen och relationen . Hans 

förklaringar till vad som ger upphov till våldet, blir den 

dominerande bilden, förklaringen handlar då alltid om 

hennes beteende, inte hans . 

Även efter det att relationen har brutits och kvinnan 

har lämnat mannen, kan det vara svårt att frigöra sig från 

mannens tolkningar och förklaringar till våldet, allra helst 

om kvinnan fortfarande hyser känslor för mannen och 

hoppas på att kunna återuppta relationen i framtiden . 

För kvinnan själv kan det också vara svårt att förklara 

och sätta ord på varför hon har agerat på ett visst sätt och 

i mötet med (oförstående) andra aktualiseras inte sällan 

behovet av att förklara och ursäkta sina handlingar . 

Att inte berätta för sin omgivning om våldet, kan också 

vara ett sätt att skydda sina nära och kära från att känna 

skuld . Hon är rädd för att föräldrar och i vissa fall även barnen, 

ska ta på sig ansvaret för det våld som hon utsatts för, 

hon vill inte att de ska känna att de borde ha förstått, eller 

borde ha gjort något annorlunda . En av kvinnorna berättar: 

Nej, dom hade väl upptäckt vissa grejer… att det stod 

inte rätt till . De hade sett blåmärken men jag bara förklarade 

bort dom … ehh det var han som råkade sparka 

mig i sömnen eller så här typ någon av barnen och sen 

så försökte jag alltid sätta upp en jätteglad min så de 

blev ju lurade… riktigt lurade . Dom trodde ju att allting 

var Ok så för dom har det varit en jättestor chock . Det 

svåraste, den som har tagit det allra hårdast, är nog min 

pappa för jag och min pappa har alltid varit väldigt nära 

och han kände att han inte har skyddat mig tillräckligt .

En annan kvinna berättar: 

Det kunde vara så att han hade slagit mig under kvällen 

och natten så jag hade blåmärken till och med i 

ansiktet, och jag var svullen över näsan . Då kunde det 

vara så att min yngste son som är 18 år, han frågade, 

vad har du gjort? Och (mannen) stod i köket och 

hörde . Då sa jag, jag har ju blivit väldigt skicklig på att 

(ljuga) det är mina glasögon som spänner här och så 

snabbt på med dem . Sen började jag prata om något 

annat(…) Sonen anklagar sig för att han inte fattade 

det . Men han kunde ju inte . Han tyckte jättemycket 

om (mannen) de hade jättebra kontakt . Så att han 

(sonen) är så besviken så besviken . 

Alla kvinnorna har såsom beskrivits tidigare, olika bakgrund 

och olika relationer till sin familj . För de kvinnor 

som inte har en nära relation till sin familj, begränsas 

tillgången till motbilder, andra som kan bekräfta hennes 

person, men det innebär också att hon saknar andra att ty 

sig till när livet vänds upp och ner . En kvinna berättar att 

hennes föräldrar skäms över henne . På frågan, vilka har 

du berättat för? Svarar hon: 

Mina barn . H var ju involverad i den första rättegången, 

och sen så var R och F involverade i den andra . Sen så ja, 

jag fick ju berätta för mina föräldrar och de tyckte det 

var pinsamt, och det är löjligt med föräldrar egentligen, 

för de tycker saker är pinsamt, istället för att liksom(…) 

Ja, alltihop, på nåt sätt, för de tyckte det var 

pinsamt att jag hade blivit slagen och det var liksom det 

också, det hade också med detta att göra att jag hade 

varit psykiskt sjuk och gått in i väggen, det fick man inte 

heller prata om, för det var också pinsamt . 

Polisen har en viktig roll i det att de många gånger är 

den första person som kvinnan berättar för . Det är inte 

ovanligt att kvinnans omgivning är ovetandes om vad 

kvinnan utsätts för, eller så anar de, men våldet har inte 

kommunicerats . För de kvinnor vars sociala nätverk är 

begränsat, spelar myndigheternas agerande en ännu större 

roll och vikten av att de finns där då kvinnan söker deras 

kontakt . Vad som framkommit i samtal med flera av kvinnorna 

är att mannens egen mor ofta vet om våldet, trots 

att personer i hennes omgivning varit ovetandes . 

Men däremot hans mamma har jag talat om det för vid 

tre tillfällen . Och varje gång har hon sagt att det är bättre 

du är tyst, säg ingenting Hon har inte hjälpt mig alls . 

Vilken roll svärmodern har kan säkerligen variera, men 

i intervjuerna med de våldsutsatta kvinnorna, tar man i 

olika sammanhang upp svärmodern, antingen i termer 

av att svärmodern lägger skulden på kvinnan, eller såsom 

ansvarig för mannens beteende, genom att ha brustit i sitt 

omsorgsansvar under mannens uppväxt . 


Ja även om alla sa till mig men herregud, så var det ändå 

någonstans . Men det är ju ingen, ingen, ingen, som sa 

något, men du är ju så eller du har ju sådant humör – mer 

än hans mamma . Hon vill ju lägga skulden på mig . Men 

det har hon ingenting för . Det är hon som behöver hjälp 

faktiskt . 


Jag fick ju ringa till hans barn och hans bror, han fick ringa 

till deras mamma . Jag ville inte ringa till henne för hon är 

en av orsakerna till det, så hon kunde ha hjälpt till . 

Ytterligare en kvinna berättar: 

I (intervjuaren) Och hans mamma? 

Nej men hon har visst om det . Hon har sagt till mig 

hela tiden att han var alkoholist . Vi måste låta honom gå 

ner sig innan det kan vända . Sedan var det synd att det 

var tvunget att gå ut på mig . Hon jobbar med missbrukare… 

En kvinna beskriver sin relation till mannens familj så 

här: 

För han har sin mamma som tycker att jag är dum i huvudet 

. Hans syster som tycker att jag är dum i huvudet och 

han har sin flickvän som antagligen tycker att jag är jävligt 

dum i huvudet så de skulle inte uppmana honom till en 

kontakt med (deras gemensamma barn) för det är ju en 

kontakt med mig . Dom ser ju bara mig som en dum jävla 

fitta och då liksom(…) Jag försöker inte att bry mig, vill 

dom sitta och snacka skit om mig får dom väl göra det… 

när våldet har uppdagats 

I de fall våldet har uppdagats, och familjen har fått vetskap 

om vad som har hänt, kan kvinnan i de fall hon vill fortsätta 

relationen, välja att ljuga och hemlighålla kontakten med 

mannen . En av kvinnorna förklarar hemlighållandet av relationen, 

i termer av att hon vill skydda barnen, hon vill inte att 

de ska bli oroliga för henne och hon vill heller inte att de ska 

bli besvikna på henne . En annan kvinna känner att barnen 

har en dömande attityd gentemot hennes val att leva sitt liv 

och där har ett av barnen valt att inte träffa henne, så länge 

hon väljer att ha en relation med mannen . 

I början alla (vänner o familj) ringer och då orkar man 

egentligen inte . Ibland lät jag bli att svara . Då kunde jag 

känna det nästa lite så, sensations – kräktes ur sig om 

hur illa de tyckte om x (mannen) . Jag var ju inte, precis i 

början var jag ju mottaglig för det . Men jag vet inte, när 

du säger stöd . Man kan säga att i sådana här situationer 

har det utkristalliserats vem som är ens riktiga vänner, och 

vem som känner sig lite så där, för att de inte har upptäckt 

att det var så här, som inte kan säga vad var det jag sa . 

När vi pratar med kvinnan i citatet ovan, så har det gått 

en ganska lång tid sedan händelsen . Mannen är dömd och 

har fått vård (för sitt missbruk) . Kvinnan hyser fortfa- 



rande starka känslor för mannen och hoppas på att de 

ska återförenas efter att han har avslutat sin behandling . 

Omgivningens bilder av mannen, är inte bilder som kvinnan 

är beredd att dela, eftersom mannen, i kvinnans ögon 

är något annat än de våldsamma handlingarna . Genom 

att söka svaret till mannens aggressivitet i hans missbruk, 

kan de våldsamma handlingarna skiljas från hans person . 

Våldet är inte problemet, problemet är missbruket . Missbruk 

har här en central betydelse i den kontext som omger 

våldet, och gör det enklare för kvinnan att förstå varför 

mannen har agerat våldsamt och i förlängningen också 

varför hon stannar kvar hos honom . I de fall då kvinnan 

vill fortsätta relationen med mannen, är det svårt att dela 

omgivningens fördömande inställning till mannen, det är 

svårt att förena det oförenliga, våld och kärlek . Antingen 

måste våldet avdramatiseras eller också måste våldets 

orsaker förläggas till något som ligger utanför mannens 

person . Genom att finna externa orsaker bakom mannens 

våld, faktorer som kan skiljas från mannens person, kan 

man fästa tilltro till en förändring i mannens beteende och 

därmed begripliggöra sitt eget agerande och beslut om att 

fortsätta relationen . 

Mönster 

Våldet har oftast pågått under en längre tid och har 

bestått i såväl fysiskt som psykiskt våld . Vi har också 

funnit att många av kvinnorna till följd av att de har eller 

har haft en relation med en våldsam man, lever i en ekonomiskt 

och socialt utsatt situation . Alkohol och droger 

är vanligt förekommande, framförallt är det mannen 

som konsumerar/missbrukar droger, men det förekommer 

även att kvinnan gör det . Alkohol och drogmissbruk 

används ofta som en förklaring till mannens agerande, 

allra helst i de fall kvinnan vill kunna återuppta relationen 

och hoppas och tror på att mannen ska underkasta sig 

behandling för sitt missbruk . 

När han är drogfri… han är jättefin och kärleksfull 

men börjar han med amfetamin… Åhhhh då är det 

katastrof och jag tar inte den risken mer . Nästa gång 

han kommer slå ihjäl mig . Till och med polisen har sagt 

till mig; han kommer att slå ihjäl dig . Det är bara så . 


Jag tror det berodde dels på att spritintaget ökade . 

Det har varit en väldigt . Det säger han nu också att 

han har inte druckit en droppe sprit på 6 månader och 

han har aldrig mått så bra . Och hade jag inte gjort som 

du sa och varit lite måttligare så hade det kanske inte 

hänt . Och då hade han dessutom inte haft den här förnekelsen, 

vadå jag har inte gjort något, det är du som är 

sjuk . Hela den processen har jag gått igenom, och jag 

har förstått att det är väldigt vanligt . 

Ett annat mönster vi funnit är att i de fall det finns barn 

gemensamma eller barn från tidigare förhållanden, så är 


barnen en del av våldet, direkt eller indirekt . Barnen tvingas 

se eller höra när mannen (i vissa fall pappan) slår mamma, 

de tvingas gå emellan, eller om barnen är i övre tonåren eller 

vuxna så går de in och räddar sin mamma på olika sätt . 

I Men dina barn märkte de inte någonting? 

Jo det gjorde de . Om man ska säga så här… att om 

jag inte hade haft min 16 årige son hemma vid ett par av 

tillfällena så tror jag inte att jag hade levt idag . Det tror 

jag inte . 

Vad det han som gick in och bröt? 

– Ja det var det . 

Fick han också slag? 

Ja den sista gången, den 19 februari, men polisen la 

ner det . Eftersom han inte hade något märke gick det 

inte att anmäla . Det är för jävligt för han tog honom 

i halsen och tryckte upp honom mot väggen och hade 

stryptag, men det är polisen som avgör det . Det kunde 

man inte göra något åt . 


I Har barnet sett när han har slagit dig? 

Oh ja många gånger . Alltså det var ofta och om det 

inte var det så hörde de åtminstone, men den äldste har 

nog sett allra mest . Han har ju sett ett flertal gånger hur 

hans pappa har gett hans mamma stryk . Han har fruktansvärda 

minnen i sin hjärna och han är väldigt aggressiv 

idag på många sätt när vi pratar om hans pappa blir han 

väldigt aggressiv . Han har inga känslor som helst för sin 

pappa utan han önskar bara att han kunde dö för han vill 

inte ha med honom att göra längre . 

Våld i nära relationer inrymmer en komplexitet som det 

är viktigt att vara medveten om i arbetet med våldsutsatta 

kvinnor . Genom kunskap om de mekanismer som är 

verksamma i våldets normaliseringsprocess, kan man också 

agera på ett sätt som minimerar risken för att kvinnan känner 

sig skuldbelagd eller ifrågasatt . Det är också viktigt att 

synliggöra vem som bär ansvaret för våldet, att aktivt arbeta 

för att skapa motbilder samt att aktivt våga lyssna . Vidare 

är det viktigt att våga utmana föreställningar om det ”ideala 

offret” och den ”ideala gärningsmannen”, då den inte speglar 

den komplexitet som verkligheten inrymmer . 

bemötande 

Att kvinnan upplever sitt möte med polisen på ett positivt 

sätt är av stor betydelse, både för hennes fortsatta återhämtning 

185 men även för hennes medverkan i en eventuell 

rättsprocess 186 . Polisen har ansvar för att mötet och kontakten 

med kvinnan blir bra 187 . 

185 Hickman & Simpson 2003 . 

186 Se Brå rapport 2008:25 . 

187 Se exempelvis Polismyndigheten i Skåne, 2009 s . 9 . 

188 Över hälften av kvinnorna har kommit i kontakt med polisen genom att polis 

tillkallats till brottsplatsen . I dessa fall (53 %) är det vanligtvis kvinnan själv 

som tillkallat polis (63 %) . Vanligtvis är anmälningsupptagaren en man (60%) .

De kvinnor som har medverkat i utvärderingen har 

kommit i kontakt med polisen på olika sätt . Det vanligaste 

sättet är att en polisbil kallats till brottsplatsen 188 och att 

det är en manlig polistjänsteman som tar upp anmälan . 

Kontakten med polisen vid anmälningstillfället 189 upplevs 

i stort på ett positivt sätt . En majoritet av kvinnorna har i 

enkäten svarat att polisen som tog emot anmälan lyssnade 

och trodde på henne, att han ställde passande frågor . 

Hon uppger också att hon i målsägandeförhöret fritt fick 

berätta vad hon varit med om 190 . I intervjuerna har bilden 

av anmälningstillfället nyanserats . 

Många av kvinnorna upplevde att polisen lyssnade på 

dem och satte tilltro till deras berättelser . 

I Kände du att de blev lyssnad till att dem trodde på 

dig och att dem lyssnade på dig . 

– Ja, polisen som kommit den här kvällen, jag trodde 

på dem, han lyssnade . En lyssnade, den andre bara 

promenerade och pratade på telefon, jag vet inte med vem 

han pratade, men den som förhörde mig och skrivit ut allt 

som jag berättat till honom, jag tror att han tror på mig . 


I Kände du att dom lyssnade och trodde på dig? 

Ja . Jag tror att de lyssnade på mig och trodde på mig 

för dom såg mig . De vet att jag… att jag inte har ljugit 

och han var till och med känd av polisen för narkotikabrott 

och kvinnomisshandel . Jag var inte den första 

som han misshandlade . Han hade suttit inne i fängelse 

för kvinnomisshandel också . Det visste jag inte om . 

Det tog jag reda på första rättegången då de läste allt 

straffet han hade innan . Så han var känd . 

I vilken utsträckning kvinnorna upplevt att polisen lyssnat 

och trott på dem, ställt passande frågor samt låtit dem 

fritt berätta om vad de varit med om, varierar med antalet 

anmälningar . Kvinnor som vid upprepade tillfällen utsatts 

för våld och som därigenom på olika sätt har kontaktat 

polisen, upplever i lägre utsträckning att polisen lyssnade 

och trodde på dem jämfört med kvinnor som endast 

kontaktat polisen vid ett tillfälle . Denna skillnad är svår 

att uttolka och analysera, men en tes skulle kunna vara 

att kvinnor som vid upprepade tillfällen gör polisanmälningar 

mot mannen, faller utanför bilden av ”det ideala 

offret” . Kvinnan har därmed ånyo utsatt sig för en risk, 

189 Eftersom kvinnorna som har medverkat i enkätundersökningen inte har 

haft möjlighet att göra anmälan på Karin presenteras en allmän generell bild 

av samtliga svarande kvinnor där vi inte skiljer på de kvinnor som besvarat 

enkäten innan och efter Karins start . Även i de fall kvinnorna besökt polisen 

för att göra en anmälan har de alltså inte kommit till Karin för anmälan, detta 

möte har skett först vid ett eventuellt andra förhör eller genom kontakt med 

Kvinnokriscentrum . 

190 Ungefär 80 % av kvinnorna har upplevt att polisen som tog upp hennes 

anmälan lyssnade på henne, trodde på henne samt ställde passande frågor . En 

något större procentandel (knappt 90%) av kvinnorna ansåg att hon fritt fick 

berätta vad hon varit med om . 


genom att inte lämna relationen/mannen där hon blir 

utsatt för våld . Hennes agerande skulle kunna tolkas i 

termer av att hon inte kvalificerar sig som ett offer, och 

förlorar därmed rätten till den ”service/hjälp” som ”det 

ideala offret” skulle ha åtnjutit . 

Vidare upplevde de kvinnor som endast kontaktat polisen 

vid ett tillfälle, i högre utsträckning än de kvinnor som 

upplevt upprepad viktimisering, att polisen ställde passande 

frågor och att de fick fritt berätta om händelsen . Kvinnor 

som har lämnat sin anmälan till yttre polispersonal är mera 

nöjd med de frågor som ställts än kvinnor som har lämnat 

sin anmälan på polisstation . Det kan förklaras av att kvinnor 

som får hjälp på brottsplatsen i den akuta situationen har 

andra och för polisen enklare förväntningar att tillgodose, 

exempelvis att avlägsna mannen från platsen . De kvinnor 

som inte kontaktar polisen i en akut situation, har inte sällan 

en annan avsikt med sin kontakt med polisen, och har 

många gånger efter ett moget övervägande kommit fram till 

att anmäla mannen . Genom att göra denna form av anmälan 

kan man också tänka sig att det finns förväntningar om att 

anmälan ska resultera i ett rättsligt efterspel, till exempel att 

en förundersökning ska inledas, att det blir en rättsprocess 

eller ett beslut om besöksförbud . Detta i kombination med 

att polisen har olika förutsättningar att leva upp till kvinnornas 

förväntningar, skulle kunna vara en förklaring till att 

kvinnornas förväntningar på polisen skiljer sig åt mellan de 

olika anmälningssätten . 

60 % av de kvinnor som deltagit i enkätundersökningen 

uppger att de har upplevt anmälningsupptagaren som 

stressad och känslokall . Att polisen ger ett stressigt intryck 

behöver dock inte innebära att bemötandet också upplevdes 

som känslokallt . En av kvinnorna berättar: 

Alltså man märker att de är stressade samtidigt så märker 

man också att de har varit med om mycket och är erfarna . 

I alla fall de jag varit i kontakt med . De var väldigt uppmuntrande 

– fasen det här klarar du, och så där va . 

vikten av ett gott bemötande 

Kvinnor som utsätts för brott har olika behov, och bemötandet 

måsta anpassas efter den enskilda kvinnans behov . 

Mötet mellan kvinnan och polisen vid anmälningsupptagningen 

är ofta av stor betydelse för den fortsatta utredningen 

. Om kvinnan upplever polisen som avvisande eller 

nonchalant, kan offret tystna 191 . Det gäller dock inte alla . 

Vissa kvinnor blir i stället arga och kräver att en annan 

polis tar över anmälningsupptagningen . 

Det var då jag bytte för han ställde så dumma frågor, vad 

jag hade gjort då för att förtjäna detta ungefär, nånting 

sånt va, läser ni någon psykologi överhuvudtaget på polishögskolan, 

annars tycker jag faktiskt du skulle ha blivit, 

jag vet inte vad man ska säga, diskvalificerad eller fått 

utgå ur utbildningen, så kan du väl inte resonera, sa jag . 

191 Brå:s rapport 2008:25 s . 58 . 



Vid en jämförelse mellan kvinnors upplevelse av brottsutredningen 

innan och efter projekt Karin visar det sig att 

det har skett en förändring . De kvinnor som har utretts 

på projekt Karin är i jämförelse med de kvinnor som 

utreds på polisstationen, mer nöjda med polisens sätt att 

hantera utredningen . 

I denna studie har en tredje del av kvinnorna anmält att 

de har utsatts för våld tidigare . Att anmälningsbenägenheten 

är låg tyder på att det finns en norm som förskriver 

att man inte anmäler nära anhöriga . En kvinna berättade 

under intervjun att hon inte vågade berätta att hon hade 

gjort en polisanmälan och att hon passade på posten för 

att kunna parera en eventuell reaktion från sin sambo . En 

annan kvinna berättade att hon hade polisanmält sin man 

och fick klart för sig att så gör man inte . 

Du har inte polisanmält mig? Jo det har jag, sa jag . 

Du är inte klok, det gör man inte . Nä, sa jag, men man 

slår inte nån heller, så det får du ta . Ja det kommer jag 

att förneka . Ja det spelar ingen roll sa jag . Det finns 

bildbevis . 

I enkätundersökningen uppger kvinnorna olika anledningar 

till att de inte har anmält tidigare våld . Vanligtvis 

uppger de en kombination av olika skäl såsom att kvinnan 

var rädd för hämnd, att hon skämdes och att hon ville 

inte blanda in polisen . Den enskilt mest frekvent förekommande 

anledningen är att kvinnan är rädd för hämnd . 

Själva bemötandet från poliserna har upplevts på olika 

sätt av de medverkande kvinnorna . I de empiriska undersökningarna 

uppger de flesta kvinnorna att bemötandet 

från polisen har varit bra, men några av kvinnorna vittnar 

också om negativa erfarenheter . 

Och sen ringde jag polisen för jag ville kolla hur lång 

tid det skulle ta (angående besöksförbud) och då fick 

jag prata med en väldigt otrevlig man som gav mig världens 

minsta hopp och tro på samhället… besöksförbud 

du vet att det är en falsk trygghet … bryter han det så 

finns det ju ändå inga repressalier… så det är en falsk 

trygghet… och då hade jag gått på kriscentrum en gång 

och pratat… han säger … Jaa dom på kriscentrum 

tycks ju tro att bara man får besöksförbud så går rättegången 

snabbare . Han var bara såå … så jag sa, det 

är lugnt . Han var bara så jävla negativ… 


Jag ringde till polisen då och då var dom trevliga . 

Då ville jag inte anmäla . Så dom sa att om jag ville 

anmälan så skulle jag ringa igen och det gjorde jag typ 

efter tre veckor . Och då frågade hon mig; Åh varför 

ringer du nu och vill göra en anmälan? Och var allmänt 

otrevlig och då sket jag i det . När polisen ifrågasätter 

varför… så sa jag … det vet jag faktiskt inte… men du 

jag skiter i det… om man egentligen inte vill någonting… 

för jag vill ju egentligen inte anmälan för jag 


tycker det är skit jobbigt om någon då säger; varför vill 

du anmäla nu, då känner jag att det vet jag inte men då 

skiter jag i det… 

Att kvinnornas möte med polisen och andra myndighetsaktörer 

blir en positiv upplevelse, i betydelsen att de får ett 

bra bemötande, blir trodda, lyssnade till och så vidare, är 

oerhört viktigt, av flera skäl, exempelvis är det av vikt att 

bygga upp ett förtroende för den verksamhet man representerar, 

att få kvinnan att medverka i utredningen, men 

det kan också ha betydelse för att förhindra upprepad 

viktimisering . En kvinna berättar om hur hon antagligen 

hade tagit tillbaka anmälan, om det inte varit för åklagarens 

agerande . 

Det kändes fruktansvärt och jag ville liksom, om jag 

hade, ja det var ju inte jag som gjorde anmälan, men 

hade jag kunnat hade jag definitivt tagit tillbaka 

anmälan då, för att få ett slut på det hela . Men det gick 

ju inte . Nu i efterhand tyckte jag det var bra att vi var 

åtskilda då och jag har förstått att i många fall släpps 

man ganska snart och då hade det nog blivit en väldigt 

besvärlig situation, och det hade säkert lett till våld 

igen och vi hade inte kunnat prata med varandra om vi 

setts så snart . Så jag är väldigt glad över att det togs 

på allvar, situationen . Även om jag blev väldigt ensam i 

den situationen är jag ändå glad att åklagaren tog det 

på allvar . 

Vad som är ett gott bemötande kan inte fastställs i en 

mall, då människor är olika och har olika behov och 

förväntningar . Hur kvinnorna reagerar, och vilket bemötande 

som är korrekt för den enskilda kvinnan, samt 

vilket hjälp- och stödbehov hon har skiftar 192 beroende 

på ett antal olika faktorer såsom exempelvis relationen 

mellan offer och gärningsman 193 . Andra förhållanden som 

kan påverka reaktionernas omfattning och därmed vilket 

stöd- och hjälpbehov kvinnan har, är kvinnans livssituation 

såsom familjeförhållanden och ekonomi . Ytterligare 

en faktor som kan påverka reaktionerna negativt, utgör 

individens sociala nätverk . Att ha ett socialt stöd kan vara 

viktigt 194 och har i undersökningar visat sig vara positivt 

för möjligheterna att återhämta sig . 195 

192 Lindgren 2004, s . s .73 . 

193 Att utsättas för brott av någon man känner, kan ge allvarligare följder än att 

utsättas för brott av någon okänd . Everstine & Everstine 1986, s . 178 . 

194 Cohen & Willis, 1985 . 

195 Friedman m .fl . 1982 .

förväntningar 

Genom de empiriska undersökningarna har vi försökt 

skapa oss en bild av de våldsutsatta kvinnornas förväntningar 

på vad polisanmälan ska leda till . Kvinnornas 

förväntningar varierar . 

Vissa kvinnor hade förväntningar på ett rättsligt efterspel 

. 

Jag vill att bara han, jag vet inte på svenska hur ska 

man säga, har ansvar, på det som han gjorde, inte bara 

släppa . Om polis släpper nu, han ska göra igen, kanske 

nästa gång, inte bara han, det är många män som misshandlar 

kvinnor och dem läggs ner och nästa gång han 

ska göra igen och igen . 

Andra kvinnor har inte förstått att våld i nära relationer 

faller under allmänt åtal och att polisen tar upp en anmälan 

då de kallas till brottsplatsen . En kvinna besvarar 

frågan om varför hon anmälde så här; 

Polisanmälde jag honom?… Det tror jag inte… Jag 

ringde efter polisen . 

Att få hjälp i den akuta situationen genom att få bort 

mannen, var för vissa kvinnor det enda motivet bakom 

kontakten med polisen . 

Men är man verkligen ute efter att åtala varandra i 

sådana… jag menar det tar 7 månader som polisen 

sa innan det kommer till åklagaren och så tar det 3 år 

innan det kommer till domstol sa poliserna … . Vad 

händer under tiden? Så kändes det . 

För några kvinnor var polisanmälan en markering mot 

mannen med budskapet att hon menar allvar . En strategi 

för att få honom att upphöra med våldet . Anmälan kunde 

också vara en strategi för att skydda sig själv i framtiden, 

om det skulle hända igen . 

Jag kunde inte gå ut och träffa mina vänner så han 

började slå mig och låste in mig och gjorde inte polisanmälan 

från början utan efter ett halvår tog jag mig 

till polisen och bad dem ta bild på blåmärket för om 

det händer igen så hade jag bild på det . Men jag ville 

inte säga vem det var . Om det hände en gång till… Han 

började misshandla mig hela tiden . 

Vad det gäller kvinnornas uppfattning om polisens roll 

fick vi också väldigt varierande svar . En kvinna berättar . 

… jag tror att polis, måste ta hand om kvinnorna 

på grund av att många män dricker så mycket… det 

behövs inte bara gripa dem eller häkta dem, att ha 

samtal till dem och säga t .ex . om du gör det en gång du 

ska gå till fängelse, inte hota dem, men läxa till dem 

att de får inte göra så . Vi kvinnor, vi är inte starka som 


en man, till exempel om han slår dig, deras hand är så 

tung, men vi kvinnor vi har inte den styrkan, vi är inte 

så starka, att vi kan lyfta upp dem mot väggen och slå 

dem . 

Här handlar det om polisens roll som beskyddare, men 

det finns i kvinnans beskrivning också en tilltro till att 

polisen kan tala männen till rätta, att med en auktoritativ 

röst tala om för dem att deras agerande är felaktigt . I 

enkäten har några av kvinnorna, på vår fråga om varför 

de kontaktade polisen, svarat att de ville: 

Skrämma upp honom och att han skulle få hjälp och 

kunna inse att det är fel att använda våld . Att han kan 

få prata ur sig om det som han bär med sig . 

I vissa fall ringer våldsutsatta kvinnor till polisen för att 

hon vill visa mannen att hon inte accepterar mera våld . 

I andra fall ringer de polisen för att få mannen avlägsnad . 

I dessa fall blir polisen en strategi för kvinnan att få våldet 

att upphöra . En strategi som polisen har svårt att uppfylla 

eftersom våld mot kvinnor faller under allmänt åtal . 

hur nöjd är kvinnan? 

Vid en närmare analys av enkätsvaren framkommer att 

viktigast för kvinnan är att anmälan leder till att mannen 

förstår att han har handlat fel och att han accepterar att 

hon vill bli lämnad i fred . 

Jag vill bara att han gå ut från lägenheten . 

Vilka förväntningar kvinnan har med sin anmälan 

kan påverka hur hon sedan upplever anmälningsupptagningen 

och sin kontakt med polisen, och därmed i 

förlängningen hur hon upplever aktörernas bemötande . 

Med utgångspunkt i enkäterna har det visat sig att i 

samtliga fall där kvinnan ”enbart” har en förväntning 

om ett rättsligt efterspel, att mannen ska dömas, har hon 

upplevt att polisen lyssnade och trodde på henne, ställde 

passande frågor samt att hon fritt fick berätta vad hon 

varit med om . Annorlunda är det i de fall kvinnan har 

andra förväntningar såsom att bli lämnad ifred, eller i de 

fall hon har flera olika förväntningar . I dessa fall upplever 

kvinnorna i förhållandevis mindre utsträckning ovan 

nämnda förhållanden . 

Utifrån att förväntningarna kan se väldigt olika ut, kan 

vi konstatera att det är viktigt att polisen är tydlig med sitt 

uppdrag och med vad polisen kan hjälpa kvinnan med . 

För att öka möjligheterna för kvinnan att åter söka hjälp 

vid behov, samt för att upprätthålla ett gott förtroende för 

samhällets företrädare är det av vikt att kvinnan känner 

sig nöjd . Huruvida kvinnorna är nöjda med polisens sätt 

att utreda deras fall skiftar . Flertalet av kvinnorna, 



Tabell 3 Är kvinnan nöjd med polisens sätt att hantera hennes 

fall? 

närmare 70 %, är mycket nöjda eller ganska nöjda med 

polisens sätt att utreda deras fall . 196 

Tabell 3 Är kvinnan nöjd med polisens sätt 

att hantera hennes fall? 

Ett flertal faktorer påverkar om kvinnan anser sig vara 

nöjd eller inte . De kvinnor som har tillkallat polisbil är 

exempelvis i högre utsträckning mycket nöjda eller ganska 

nöjda med polisens sätt att hantera hennes fall än de som 

gjort polisanmälan på polisstationen Ytterligare en faktor 

som kan vara av betydelse är om kvinnan har varit utsatt 

för en tidigare viktimisering, I samtliga fall där kvinnan 

angett att hon inte varit nöjd alls har hon varit utsatt för 

brott av den misstänkte gärningsmannen tidigare197 . En 

ytterligare tänkbar faktor som kan påverka en kvinnas 

upplevelse av att vara nöjd är om polisen som tog upp 

anmälan lyssnade och trodde på henne . Detta samband 

kan tyda på att det är viktigt för kvinnorna att de upplever 

att polisen lyssnar och tror på dem, annars är de mindre 

nöjda . 198 kombination av förväntningar på att mannen ska dömas, 

upphöra med sina handlingar, lämna kvinnan ifred samt 

att han ska förstå att handlingarna han utsatt kvinnan 

och eventuella barn för var fel är vanligast . Det finns även 

kvinnor som enbart har en förväntning på ett rättsligt 

efterspel och att mannen ska dömas i domstol . 

förhör 

Förhör med den brottsutsatta kvinnan kan vara av stor 

betydelse i två avseenden, dels att de genomförs dels att 

de genomförs på ett korrekt sätt . Vidare är det av vikt att 

polisen beaktar, med tanke på hur kvinnan kan uppleva 

det första mötet med polisen (se ovan), att kvinnan kan ha 

olika behov vid olika tillfällen i en pågående utredning 

Andra förhållanden som kan vara av betydelse 

för att kvinnan ska känna sig nöjd med polisens sätt att 

hantera hennes utredning är att hon känner att polisen 

anstränger sig tillräckligt och inte bagatelliserar händelsen . 

Detsamma gäller om polisen skuldbelägger kvinnan . 

En faktor som utifrån enkäterna inte verkar ha någon 

201 . 

Hon kan också vara mer eller mindre mottaglig för information 

vid olika tillfällen under en utredning202 . Det har 

också betydelse om hon har kallats till ett andra förhör . 

Det hålls ett första förhör med kvinnan på brottsplatsen 

eller i samband med att hon gör sin anmälan på polisstationen 

. 80 % av kvinnorna som har besvarat enkäterna 

har dessutom kallats till ytterligare förhör . 203 

Ett flertal faktorer påverkar om kvinnan beskriver sig som nöjd eller inte. De 

kvinnor som har tillkallat polisbil är exempelvis i förhållandevis större 

utsträckning mycket nöjda eller ganska nöjda med polisens sätt att hantera 

hennes fall än de som gjort polisanmälan på polisstationen Ytterligare en 

faktor som kan vara av betydelse är om kvinnan har varit utsatt för en 

tidigare viktimisering, I samtliga fall där kvinnan angett att hon inte varit 

nöjd alls har hon varit utsatta för brott av den misstänkte gärningsmannen 

199 

Förhållandet mellan de två grupperna, nöjda och inte är nöjda, varierar inte mycket mellan 

innan och efter Karin, däremot förekommer variationer inom grupperna. Efter Karin är det 

förhållandevis fler som är mycket nöjda eller inte särskilt nöjd, medan ganska nöjd och inte 

196 Förhållandet mellan de två grupperna, nöjda och inte är nöjda, varierar inte 

nöjda alls minskar. 

mycket mellan innan och efter Karin, däremot förekommer variationer inom 

grupperna . Efter Karin är det förhållandevis fler som är mycket nöjda eller inte 

särskilt nöjd, medan ganska nöjd och inte nöjda alls minskar . 

197 Motsvarande siffra för de som svarat inte särskilt nöjd är 71 % . De kvinnor 

som varit ganska nöjda har varit utsatta av mannen tidigare i 60 % av fallen, 

medan de som är mycket nöjda har varit utsatta av mannen i 57 % av fallen . 

198 De kvinnor som angett att de är mycket nöjda har i stor utsträckning angett 

att de upplevde att polisen som tog upp anmälan lyssnade på dem och trodde 

på dem, medan de som angett att de inte är särskilt nöjda eller inte nöjda alls i 

större utsträckning har angett att de inte blivit lyssnade på eller trodda på, eller 

enbart i vissa avseende blivit det . 


betydelse för hur nöjd kvinnan anser sig vara med 

polisens sätt att utreda hennes fall är om hon har kallats 

till förhör . En annan faktor som inte heller visat sig ha 

någon signifikant betydelse för kvinnorna som medverkat 

i undersökningen är om de upplevt att de fått tillräckligt 

med information om andra möjligeter till stöd, denna faktor 

ter sig inte ha någon avgörande betydelse för hur nöjd 

kvinnan upplever sig vara . Bland de som angett att de är 

ganska nöjda har nästa 60 % angett att sådana problem 

förekom . Resultaten indikerar att det istället är bemötandet 

av kvinnan och hennes förväntningar på polisen som 

har en avgörande betydelse för hur nöjd hon känner sig . 

Sammanfattningsvis har kvinnorna uppfattat sitt initiala 

möte med polisen på olika sätt, och har haft olika 

förväntningar på polisen och på vad anmälan ska leda 

till . 199 Att kvinnans förväntningar på polisen motsvaras av 

polisens faktiska agerande är viktigt för att kvinnan ska 

känna sig väl bemött, och för att en god kontakt mellan 

kvinnan och polisen ska kunna upprättas . 200 Det har 

också betydelse för hur nöjd hon känner sig med polisens 

utredning . Kvinnorna som medverkat i utvärderingen har 

vanligtvis flera olika förväntningar på vad som ska hända 

genom hennes kontakt med polisen . Det rör sig om en 

123 

199 Se även BRÅ Rapport 2008:25 . 

200 Hickman & Simpson 2003 . 

201 Westbrook 2009, s . 109 

202 A .a . s . 99 

203 Bland de som kallats till förhör (46 st) är det vanligast att man håller ytterligare 

1 förhör (40 %) medan man i 21 % kallat till 2 förhör . I 12 % av fallen har 

man hållit 4 förhör med kvinnan .

Kvinnorna har upplevt förhöret på ett förhållandevis 

likartat sätt avseende om förhörsledaren har lyssnat på 

henne, trott på henne, ställt passande frågor samt låtit 

henne fritt berätta vad hon har varit med om . Om man ser 

på förhållandet mellan hur nöjd kvinnan är med polisens 

sätt att hantera hennes fall och om polisen som förhörde 

henne lyssnade på henne, trodde på henne, ställde passande 

frågor och gav henne möjlighet att fritt berätta vad hon 

har varit med om är de som genomgående svaret jakande 

på frågorna också mest nöjda . Det kan alltså vara så att 

kvinnans upplevelse av förhöret kan ha ett samband med 

hur nöjd hon är med polisens sätt att hantera hennes fall . 

förhörsledarens bemötande 

Hur kvinnorna har upplevt förhörsledarens bemötande 

skiftar . En övervägande majoritet (drygt 80 %) av kvinnorna 

uppger att de upplevde att poliserna som förhörde 

dem var seriösa och neutrala i sitt agerande . De upplevde 

också att polisen som förhörde dem agerade korrekt och 

respektfullt . Två tredjedelar av kvinnorna uppger att de 

upplevde förhörsledaren som engagerad, trygg, förtroendeingivande, 

medkännande och hjälpsam . 70 % av kvinnorna 

uppger också att de upplevde förhörsledaren som 

känslokall och hälften av kvinnorna upplevde förhörsledaren 

som stressad . 

information 

Informationsbehovet hos kvinnor som utsatts för våld i 

nära relationer bottnar många gånger i en svår balansgång 

mellan behov i den akuta situation och behov som 

rör framtiden . Vid anmälningstillfället och eventuella 

efterföljande förhör har brottsoffer rätt att få information 

om vilket stöd andra myndigheter och organisationer 

erbjuder, och att få hjälp med att komma i kontakt 

med dessa myndigheter . 70 % av de kvinnorna som har 

deltagit i enkätundersökningen uppger att polisen som 

tog emot deras anmälan erbjöd sig att hjälpa dem med 

att få kontakt med andra myndigheter . 60 % av förhörsledarna 

har erbjudit kvinnorna motsvarande hjälp . Nästan 

hälften av de kvinnor som har besvarat enkäten har av 

polisen hänvisats till flera olika myndigheter . Vanligast är 

att hon informeras om Kriscentrum för kvinnor följt av 

kvinnojourer . Det finns flera olika faktorer som påverkar 

hur mottaglig kvinnan är för information i en viss situation, 

exempelvis relationens våldscykel men också i vilken 

situation som informationen lämnas . 

Sen frågade de (polis på platsen) mig om jag klarade 

mig själv, och då svarade jag ja . Jag kan än i dag tänka 

hur dum jag var . Det gjorde jag egentligen inte . 

Betydelsen av att lämna rätt information vid rätt tillfälle 

och kvinnornas förmåga att tillgodogöra sig den, framkommer 

på olika sätt i intervjuerna . Vissa kvinnor menar 

att de inte har fått någon information . 


Jag fick inte någon information om var jag kunde få 

hjälp . Det var tolken som tipsade om kriscentrum . 

Andra kvinnor säger att de har fått information, men 

menar att den inte har varit adekvat eller otillräcklig . 

Jo de sa att jag kunde ringa och prata med kvinnojouren, 

men då var jag så inne på… Då hade jag bara 

det i huvudet att… de menar på att jag skulle flytta in 

och bo på kvinnojouren, det var ju det som var liksom 

så här för mig, fullständigt… jag tänkte inte alls på att 

jag kunde ringa dit och prata med dem… nej jag vill 

inte bo på kvinnojouren, det här är min lägenhet . 


Jag kände inte att jag fick tillräcklig information 

från dem . Jag har ingen om helst respekt för de poliserna 

som åker runt i sina bilar . 

Brottsoffer har rätt till information om; brottsskadeersättning, 

rätten till målsägandebiträde och rätten att begära 

besöksförbud och en stödperson . Alla kvinnor har inte 

uppfattat att de har fått denna information . 

Nej jag fick inte någon information . Utan det hände 

inte mycket . Detta hände i oktober och rättegången 

var i slutet i november . Jag fick en rättegångstid och på 

tisdagen en vecka innan fick jag reda på vilken advokat 

jag fick och dagen efter fick jag veta att hon hade 

avsagt sig mitt fall och då skulle jag få en ny advokat . 

Informationen har också delats ut skriftligen i form av 

broschyrer, men alla kvinnor har inte kunnat läsa och ta 

till sig av dess innehåll, på grund av att de inte behärskar 

det svenska språket ännu: 

Jag har fått … Lämnat papper och skickat papper… 

på svenska… inte kunnat läsa . 

Brottsoffer ska också tillfrågas om de önskar bli underrättade 

om beslut om att förundersökning inte ska inledas, 

eller att en inledd förundersökning ska läggas ned . Brottsoffer 

kan även bli underrättade om beslut om att åtal inte 

ska väckas, tidpunkt för huvudförhandling i målet samt 

när dom meddelas . Av intervjuerna framgår att män som 

har fått besöksförbud har underrättats om att åtal kommer 

att väckas, men kvinnan som blivit utsatt för brottet 

har inte fått motsvarande information . Den har hon istället 

fått av mannen . 

När han ringer mig och säger att det blir rättegång… 

jag visste ingenting . Det borde jag fått veta… och inte 

av honom . Man vill veta hur det går . Kommer han att 

stå utanför min port och vara lack för besöksförbudet?… 

i förhöret tog de upp tre överträdelser… 



I åklagarmyndighetens handbok om handläggning av 

fridskränkningsbrotten, finns riktlinjer för hur information 

ska lämnas till målsägande . Där framgår att beslut 

om att lägga ned förundersökning ska lämnas skriftligen 

till målsäganden . Att åklagarens beslut så gott som alltid 

är standardiserade enligt datarutiner, är något som upplevs 

som otillfredsställande av kvinnorna . 

Många kvinnor uttrycker en önskan om att få en 

förklaring till varför brottsutredningen har lagts ner . 

En standardiserad fras såsom, ”brott kan ej styrkas”, är 

otillräcklig, och kvinnorna lämnas med en ovisshet kring 

varför det aldrig blev något åtal, en ovisshet som också 

skapar känslan av att inte bli betrodd . 

Det känns som att de tror inte på mig och de bryr inte sig . 

Enligt åklagarhandboken ska åklagaren inför varje beslut 

göra en bedömning av behovet av en individualiserad 

beslutsmotivering som kan förstås av såväl målsägande 

som misstänkt och som på ett lättfattligt sätt förklarar 

bevisläget . Kvinnorna efterfrågar en individualiserad 

förklaring men får inte alltid en sådan . 

Jag vet inte . Ja, kanske om de säger till mig, vet du M . 

Vi har lagt ner den på grund av att vi tror inte på dig, 

du har varit hos honom, det var inte hos dig, okej, men 

att bara lägga ner det, och det utan förklaring och… 

Man måste förklara… och de måste också förklara 

till mig varför det lagts ned . Det är jag som tror att det 

behövs . 

I omfattande och svårbedömda beslut föreskrivs att åklagare 

bör överväga att ta kontakt och muntligen meddela 

sitt nedläggningsbeslut direkt till målsägande . Uppgiften 

att muntligen meddela beslut kan även delegeras till polisens 

utredare . Detta görs ändå inte alltid men efterfrågas 

av kvinnorna . 

Jag får ett brunt kuvert i brevlådan med besked om att 

åklagaren lägger ner . Jag slänger mig på telefonen och 

får inte tag i målsägandebiträdet och fattar det inte . 

. .att de bara sänder ut det . Så här kan det inte få gå till . 

Jag bara stod där . . jag vet inte vad jag gjorde … men 

föll bara ihop i alla fall . 

Brottsoffer har dessutom rätt att bli underrättad om en 

gripen, anhållen eller häktad person avviker . Det finns 

kvinnor som i intervjuerna har uppgett att de inte har fått 

sådan information . De har inte heller fått information 

om att mannen har släppts i avvaktan på att avtjäna sitt 

straff . Bristen på information gör att kvinnorna känner 

sig otrygga och rädda . 

Just att jag inte fick veta det (att han skulle släppas) 

och att jag inte hade rätt att slänga ut honom hur som 

helst, det gjorde mig alltså, fullständigt panikslagen, 


för det var ju ungefär som att, då när han väntar på 

sitt straff, då kunde han ju ta livet av mig under de tre 

veckorna ju, jag menar han bodde där hemma ju och det 

var fullständigt vansinnigt alltså . 

Kvinnorna uttrycker också ett behov av ytterligare information 

som myndigheterna inte har någon uttrycklig skyldighet 

att lämna . Exempelvis om hur brottsutredningen 

fortskrider . 

… på något sätt tycker jag att man borde få information 

för jag vill gärna veta . Det känns ju skitjobbigt för mig 

och veta att om mitt bara ligger på hög i väntan på att 

läggas ner eller om det ligger i väntan på att bli utrett, 

vilket det tydligen blir nu . 

Kvinnan fortsätter att berätta: 

… det ligger på hög nu … det kan ta hur lång tid som 

helst . Alltså bara skit otrevlig . En sådan handläggare 

här på familjevåldsrotel… det känns bra . Han ska 

hjälpa mig liksom . Jag kände bara … kul . Jag har 

aldrig mer pratat med honom . En sån person lär man ju 

aldrig ringa igen … fan . 

Vidare beskriver flera av kvinnorna en lång väntan, då 

de inte får någon information alls om vad som händer i 

brottsutredningen, och när de väl kontaktas igen, så händer 

allting på en gång . 

Nej jag fick inte någon information . Utan det hände inte 

mycket . Detta hände i oktober och rättegången var i slutet 

i november . Jag fick en rättegångstid och på tisdagen 

en vecka innan fick jag reda på vilken advokat jag fick 

och dagen efter fick jag veta att hon hade avsagt sig mitt 

fall och då skulle jag få en ny advokat… så på fredagen 

innan rättegången på tisdagen, ringde en advokat och sa 

att han hade fått fallet och undrade om jag kunde komma 

med en gång . Och han behövde papper på min sjukskrivning… 

för skadestånd allt skulle gå jättefort med det gick 

bra ändå men jag tyckte att det var lite dåligt . 


Man var nervös för rättegången . Jag hade aldrig 

tidigare haft med polisen att göra . Att två dagar innan 

är liksom inte rätt, att liksom få en advokat och få förklarat 

för sig . Nu var det på tisdag klockan ett kom fem 

minuter innan… då var ju inte polisen inkopplad, efter 

utredningen hörde jag ju inte mer från dom . 

I Var det inget avslutande samtal? 

Nej, det skulle varit bra om de hade förklarat vad 

som kan hända sedan . 

Att vara tydlig med varför man gör (eller inte gör) vissa 

saker, och förklara på ett sätt som gör att kvinnan förstår 

är också en form av informationsgivning som är betydelsefull 

. En kvinna berättar:

Sen var det en annan sak till som jag tyckte var konstigt, 

de frågade om jag hade tänkt uppsöka läkare, 

och jag sa nej, för det hade jag inte tänkt, för jag går 

aldrig till läkare, och det krävs rätt mycket för jag ska 

gå till läkaren . Inte för att jag har ont någonstans och 

jag vet att jag blivit slagen på käften . Och nu förstår 

jag att det hade varit jättefina bevis om jag hade gått 

till läkarna . 

För att kvinnan ska få en bättre förståelse för brottsutredningen 

krävs information om utredningsprocessen, 

information om vilka rättigheter hon har och information 

om vad olika myndigheter kan vara behjälpliga med . Att 

ge information om varför polisen arbetar på ett visst sätt 

och varför de måste ställa vissa frågor till målsägande 

samt varför det ibland kan ta tid innan något besked om 

ärendet kan lämnas, gör att kvinnan får en bättre förståelse 

av brottsutredningen och polisens arbete . 

Kontakt med andra myndigheter 

Av intervjuerna framgår att livet påverkas på många olika 

plan när en kvinna utsätts för våld . Detta leder till att de 

behöver information för att komma i kontakt med ytterligare 

professioner och myndigheter för att kunna ordna 

upp sitt liv . 

Målsägandebiträde 

Kvinnan har rätt till ett målsägandebiträde som fungerar 

som ett juridiskt stöd under förundersökningen och i 

rättsprocessen . Av intervjuerna framgår att målsägandebiträdets 

funktion och roll skiftar . Biträdet kan ha en tät 

och stödjande kontakt med klienten . 

Jag älskar min advokat . Hon är den bästa som finns . 

Hon är nästan som en vän . Hon är en otroligt stark 

kvinna som gett mig styrka . En kanonadvokat . 

Det finns också kvinnor som har upplevt kontakten med 

målsägandebiträdet som distanserad och ifrågasättande . 

Så det var väldigt väldigt jobbigt . Och speciellt med 

den förbaskade advokaten (målsägandebiträdet) . 

Det var så fräcka frågor . Jag hade inte träffat någon 

advokat innan . 

Andra har upplevt att de har haft svårt att få kontakt 

med målsägandebiträdet och att rollen och funktionen är 

oklar . 

Hon har för mycket att göra, jag har bara träffat henne 

ett par gånger, samtidigt säger alla att det får du fråga 

ditt målsägandebiträde om . Jag vet inte vad man kan 

förvänta sig . . . jag får aldrig tag i henne hon är alltid 

upptagen . Det är väldigt oreglerat om hur de ska jobba . 

Vad man kan förvänta sig … jag ville veta… jag vill 

inte störa henne i onödan … vad jag kan förvänta mig? 


Sjukvården 

Kvinnor som är utsatta för våld kommer ofta i kontakt 

med sjukvården på olika sätt och i olika faser . Ibland är 

skadorna så allvarliga att det krävs akutsjukvård . Vid 

andra tillfällen är behovet av vård mindre akut varför de 

vänder sig till sin vårdcentral . Det kan också finnas andra 

skäl till att ta kontakt med vårdcentralen, exempelvis för 

att få ett sjukintyg . 

Jag var tvungen att få ett sjukintyg för jag mådde inte 

bra psykiskt . Där har jag haft lite problem med den 

ena manliga läkaren som jag pratade med, först så 

sjukskrev han mig och det var inga problem, när jag 

kommer tillbaka för att fortsätta att sjukskriva mig, 

för att detta har tagit lång tid … det gör en sån här 

grej… då tyckte han att jag lika väl kunde börja jobba, 

varför kände jag så här och jag fick… jag börja smått 

bråka där . Jag försöker boka tid hos en annan läkare . 

Sjukvården kan också stödja kvinnor i att anmäla 

Min doktor där, han sa, du gör som du vill, jag har 

gjort vad jag kan för dig, men jag tycker du ska ringa 

polisen, sen kan jag inte bestämma över dina känslor, 

sa han, nä tänkte jag, det är ju att göra bort sig att inte 

ringa, klart man ska polisanmäla, så tänkte jag ju då, 

faktiskt, så jag ringde och polisanmälde honom . 

Arbetsförmedling och försäkringskassa 

En majoritet av de kvinnor som har besvarat enkäten är 

aktiva i arbetslivet eller utbildar sig . Av intervjuerna har 

det framkommit att åtskilliga av de som arbetar ändå 

har tvingats byta arbete och till ett mindre kvalificerat 

eftersom de i den rådande situationen inte har klarat av 

att utföra sina arbetsuppgifter . De har känt att våldet 

har traumatiserat dem, att beslutet att anmäla, brottsutredningen 

och det rättsliga efterspelet upptar hela 

deras tillvaro . Bland de intervjuade kvinnorna finns det 

chefer som inte har orkat axla sina ledande roller, och har 

därför blivit utbytta . Vissa har fått besked om att de inte 

längre är önskvärda och arbetsgivaren har erbjudit sig att 

köpa ut dem . Andra har blivit uppsagda i samband med 

omorganisationer eller blivit uppsagda på olika grunder 

med varierande motiveringar . Åtskilliga av kvinnorna har 

arbetat med människor som de har gett omsorg, utbildat 

eller väglett på olika sätt varför relationen till kunden/klienten/patienten/eleven 

är viktig . Det relationella inslaget i 

deras arbete kan göra det både svårt att bibehålla arbetet 

men också att få ett motsvarande arbete . 

Jag har inte fått behålla jobbet för de var så oroliga 

att om han skulle släppas så att han skulle börja om 

från början . Nu när jag sökte jobb så ringde jag och 

pratade med dom och då sa min verksamhetschef rakt 

ut, tyvärr andra klienter har fått höra vad som har hänt 

och hör dom ditt namn så då kommer de nog att backa . 

Det var lite svårt sen mycket… det här jag var på en 



anställningsintervju och de frågade varför jag har varit 

sjukskriven i så många månader så jag måste ju säga 

sanningen så jag sa att jag blev grovt misshandlad av 

min före detta sambo så jag var tvungen att sjukskriva 

mig av både fysiska och psykiska skäl och skador och 

plötsligt så ville de inte ha mig där så det blev mycket… 

I dag ligger ansvaret för att hålla kontakt med arbetsförmedling 

och framtida potentiella arbetsgivare på kvinnan . 

Kravet på att aktivt söka arbete är inte synkroniserat med 

rättsväsendets handläggning varför situationen kan upplevas 

som kravfylld och otillfredsställande av vissa kvinnor . 

Jag hade precis börjat jobba i Danmark, och trodde 

inte jag skulle behöva säga något om mitt före detta liv 

där om vad som hade skett, då fick jag ju berätta för 

min nye chef, för jag var tvungen att gå på rättegång . 

Bland de intervjuade kvinnorna finns det dock enstaka 

personer som har mött förståelse för situationen och har 

därigenom fått individanpassade krav på att söka arbete . 

Nej, men sen så jag gick på A-kassa men det var ju inte 

tillräckligt för jag hade bara en deltids A-kassa så jag 

gick till socialen för att täcka upp och den handläggaren 

på ekonomienheten hon var kanon för hon sa det att 

jag tänker inte sätta dig till och vara tvungen att söka 

jobb nu utan du tar den tid du behöver när du vill så 

säger du till mig och nu har jag sagt till nu känner jag 

mig helt OK för att fortsätta men då har hon… ändå 

har informerat alla där nere och dom vet om min situation 

och det ska inte finnas press på henne så jag kan 

ta det lilla lugn jag behöver … jag behöver inte söka 

typ 20 per månad utan det räcker med ett par stycken . 

Dom vet om det . Det känns jätteskönt . 

Flera kvinnor efterfrågar en samverkan med arbetsförmedlingen 

och försäkringskassan inom ramen för projekt 

Karin så att hänsyn kan tas till deras faktiska arbetsförmåga 

. 

Att inte arbetsförmedlingen och försäkringskassan 

är inkopplade i kvinnofridsprojektet är fruktansvärt 

tycker jag . Jag blev uppringd av en handläggare som 

är en kartläggare (en person som hade till uppgift att 

kartlägga hennes liv) när jag hade vart sjukskriven i tre 

dagar på halvtid och jag bara vrålade i telefonen . 

Behovet av en samverkan mellan försäkringskassa och 

arbetsförmedling föreligger också av andra skäl . Exempelvis 

har vi mött kvinnor som är deprimerade men inte 

sjukskrivna och därför står till arbetsmarknadens förfogande 

men deras arbetsförmåga kan diskuteras . 

… just nu tänker jag mycket på att jag måste försöka 

sluta tänka på honom så mycket för att klara… för att 


inte ha det så jobbigt ekonomiskt måste jag se till att 

hitta ett jobb… men det är inte lätt . Jag försöker… har 

svårt att titta för långt . Jag försöker liksom… Jag har 

varit lite deprimerad men det känns bättre nu än för 

en månads sedan faktiskt… men jag kan inte titta för 

långt fram . 

Kontakter med kriminalvård 

Kvinnan kan också komma i kontakt med kriminalvården 

och företag som ger behandling mot aggressioner och 

missbruk om mannen har döms till vård . 

Ett program heter IDAP, Integrated Domestic Abuse 

Programme . Det är ett program som Kriminalvården ger 

för att behandla män som utövar våld i nära relationer . 

Anhöriga deltar också i programmet . Flera kvinnor 

uttrycker en besvikelse över IDAP eftersom de som anhöriga 

inte har känt sig inkluderade i programmet . 

Det står i IDAP att det även finns anhörigvård . Jag har 

blivit uppringd en gång av en kvinna som intervjuade 

mig några minuter . Hon sa att hon ska bli min kontaktperson 

. Det är 4 månader sedan, sen har jag inte hört 

något . Så jag har inte fått någon hjälp överhuvudtaget . 

Jag vet att det ska finnas någon hjälp här i Malmö på 

frivården, men det är ingen som har, det är väl klart 

man får söka hjälpen, men jag tycker ändå att det 

borde komma lite per automatik . Man vet ju inte vad 

det är man ska söka, eller var man ska söka . 

Kvinnorna kan också komma i kontakt med olika 

behandlingshem . Behandlingen innefattar även anhöriga . 

Jag har anmält mig och ska faktiskt gå nu i december . 

Jag ringde och pratade med (behandlingshemmet) . 

Det var någon som sa till mig att jag ska lära mig att 

se och höra andra människor berätta så att jag inte går 

in i ett sådant förhållande igen . För att dom kan dölja 

det väl . Jag sa att det är på ett villkor och det är att jag 

inte behöver göra det tillsammans med honom . Dom 

(männen) har sån makt över en och jag är hellre tyst 

då . Dom formulerar om det så att det blir… och sen 

ska man ju gå på ett års efterbehandling efter det . 

Familjerätt och tingsrätt 

I samband med våld i nära relationer är det inte ovanligt 

att frågor om gemensamma barns vårdnad, boende och 

umgänge aktualiseras . Om parterna kommer överens om 

hur de ska ordna det för barnen efter en separation eller 

skilsmässa kan de kontakta familjerätten för att skriva ett 

samarbetsavtal . Om parterna inte är överens kan parterna 

vända sig till domstol för att få frågan prövad . 

Vårdnaden, vi håller på att gå igenom det just nu . Men 

han har redan medgett att jag ska få ensam vårdnad om 

barnen . Skilsmässa och allting går igenom nu . Så fort 

som möjligt för han har precis blivit dömd till xx år .

Ytterligare en kontakt kan aktualiseras i samband med 

en skilsmässa . För att genomföra bodelningen kan en 

bodelningsförrättare anlitas . 

Det är helt otroligt . Jag ville ha hjälp med att göra en 

bodelning . Hade jag fått det hade jag sluppit många 

bekymmer . Det har medfört många kostnader . Vi bor i 

hus, det går inte att sälja, det är jättesvårt att sälja hus 

nu . Istället läggs ränta på ränta på ränta för att man 

inte kan betala . En soppa . 

Hyresvärdar 

Kvinnorna behöver vanligtvis också ha kontakt med olika 

hyresvärdar . Separationen från mannen gör att paret 

behöver ytterligare en bostad vilket kan vara svårt att 

hitta i städer med bostadsbrist . 

… jag var igång och pratade med dom för att få en 

lägenhet för jag bodde hos min mamma och pappa . 

För jag ville inte sätta min fot i den lägenheten som vi 

hade bott i … eftersom man har gått igenom en sån här 

Figur 2 Kvinnans behov av myndighetskontakter. 

Figur 2 Kvinnans behov av myndighetskontakter 

Analys 


grej är det en sån känslomässig situation… allt spelas 

upp igen . Du kan inte leva i den miljön igen . Och vi fick 

ingen hjälp de sa bara att de hade inga lägenheter och 

kriscentrum sa att de hade vissa kontakter men det var 

inget som hjälpte där . 

Kontakterna med hyresvärdar kan upplevas både som 

energi- och tidskrävande . 

Jag har bott först hos min storasyster sen hos min 

mamma och pappa en bra tid tills jag fick en lägenhet 

och då var det min allra äldsta syrra som satt och 

ringde dagligen från sitt jobb för att hitta en lägenhet 

till mig för det var ingen annan som hjälpte mig . Det 

kan jag säga … det är inte mycket stöd för dom kvinnorna 

som går igenom en sån här sak . 

Våldsutsatta kvinnors behov av kontakter med olika 

myndigheter och aktörer är omfattande och har på ett 

förtjänstfullt sätt illustrerats av nedanstående bild som 

har ritats av Helen Elmqvist, socialtjänsten i Hässleholm . 

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 51 

Sammantaget visar resultaten från våra undersökningar där vikten av att 

lämna rätt information, vid rätt tillfälle och på ett sätt som är


sig däremot endast till en generell skyldighet att samverka kring strategiska 

Sammantaget visar resultaten från våra undersökningar 

vikten av att lämna rätt information, vid rätt tillfälle och 

på ett sätt som är målgruppsanpassat . Den lagstadgade 

informationsöverföringen till brottsoffer fungerar ibland 

men inte alltid . Skälen till att den brister är flera . Ett skäl 

är att kvinnan inte har förmåga att tillgodogöra sig informationen 

i de situationer och på det sätt som den lämnas . 

Ett annat skäl är att informationsöverföringen brister 

både inom myndigheten, men också mellan myndigheterna 

. Ytterligare ett skäl är att det saknas en skyldighet 

att lämna information om sådant som kvinnan anser 

vara viktigt, exempelvis hur brottsutredningen fortlöper . 

Bristen på information kan i vissa fall skapa situationer 

som bidrar till att kvinnan upplever att hon inte kan 

tillgodose sitt skyddsbehov . Ett annat resultat är att våld i 

nära relationer utlöser ett behov av kontakt med ett stort 

antal myndigheter och aktörer och att det är svårt för 

kvinnorna att hantera alla dessa kontakter . Sammantaget 

indikerar resultaten att en målgruppsanpassad informationsstrategi 

behöver utvecklas . 

samverkan 

En kvinna som utsätts för våld i sitt hem av en person 

som säger sig älska eller har älskat henne befinner sig i en 

utsatt och sårbar situation . För att samhället ska kunna 

hjälpa och stödja henne krävs utöver effektiv lagstiftning 

och tillräckligt med komptent personal också en fysisk 

miljö med lokaler och teknisk utrustning som skapar 

goda förutsättningar för kvinnan att själv bidra till 

brottsutredningen . Det viktigaste bidraget hon kan ge är 

en fri berättelse om det våld hon utsatts för . Lokalen bör 

därför vara utformad så att den främjar hennes behov för 

att kunna medverka och kommunicera . Både de enskilda 

kvinnornas behov och förutsättningar för att kunna 

medverka skiljer sig åt . En arbetsmetod som används 

av myndigheter i arbetet med brottsoffer är samverkan . 

Vanligtvis samverkar myndigheter kring ett uppdrag eller 

en uppgift men i projekt Karin har fokus för samverkan 

ändrats och riktas istället mot individen och hennes 

förutsättningar och behov för att kunna delta i brottsutredningen 

. 

Samverkan är inte lätt . Tidigare utvärderingar av samverkansprojekt 

har visat att det finns vissa faktorer som 

kan bidra till att de blir framgångsrika . En sådan faktor 

är att de samverkande myndigheterna har en skyldighet 

eller ett uppdrag att samverka . Åliggandet att samverka 

kan dock vara olika långtgående . De myndigheter som 

medverkar i projekt Karin har olika långtgående skyldigheter 

att samverka . Socialtjänsten och polisen har en 

lagstadgad skyldighet att samverka eller samarbeta med 

varandra i arbetet med brottsoffer . Hälso- och sjukvårdens 

skyldighet till att samverka sträcker sig däremot 

endast till en generell skyldighet att samverka kring strategiska 

frågor . Åklagarmyndigheten har till skillnad från 


frågor. Åklagarmyndigheten har tillskillnad från de övriga myndigheterna inte 

någon specifik skyldighet att samverka eller samarbeta alls. I projekt Karins 

verksamhet är polisens och socialtjänstens roller centrala, vilket kan förklaras 

de övriga myndigheterna inte någon specifik skyldighet 

att samverka eller samarbeta . I projekt Karins verksamhet 

är polisens och socialtjänstens roller centrala, vilket 

kan förklaras av att deras skyldighet att samverka sträcker 

sig längst och att de har en snarlik skyldighet att samverka 

. De har exempelvis, till uppgift att verka för social 

trygghet, samhällsgemenskap samt att främja välfärd . 

Deras verksamheter ska också ha sin grund i lokalsamhället 

. I deras uppdrag ingår dessutom att arbeta med 

brottsofferproblematiken . Därutöver ska deras respektive 

verksamhet bedrivas utifrån och präglas av ett helhetsperspektiv 

på individen204 . Respektive myndighets skyldighet 

att samverka påverkar rollfördelningen i projekt Karin . 

Samverkan i projekt Karin kan illustreras genom nedanstående 

modell . 

av att deras skyldighet att samverka sträcker sig längst och att de har en 

snarlik skyldighet att samverka. De har exempelvis, till uppgift att verka för 

social trygghet, samhällsgemenskap samt att främja välfärd. Deras 

verksamheter ska också ha sin grund i lokalsamhället. I deras uppdrag ingår 

också att arbeta med brottsofferproblematiken. Därutöver ska deras 

respektive verksamhet bedrivas utifrån och präglas av ett helhetsperspektiv 

på individen 207 . Respektive myndighets skyldighet till att samverka påverkar 

rollfördelningen i projekt Karin. Polisens och socialtjänstens roller är centrala. 

Samverkan i projekt Karin kan illustreras genomnedanstående modell. 

207 

Se Rikspolisstyrelsen 2001:1. 

Figur 3 Projektledningens syn på myndighetssamverkan 

Skyldigheten att samverka påverkar också hur samverkan 

gestaltar sig i praktiken . Det innebär att den styrs av i vilken 

omfattning respektive myndighet har en skyldighet att 

arbeta för att nå det gemensamt uppsatta målet . Det finns 

skäl till att diskutera vilka förutsättningar och i vilken 

omfattning de samverkande myndigheterna är verksamma 

på projekt Karin . Exempelvis genomför rättsmedicinska 

avdelningen och hälso- och sjukvården inte regelmässigt 

sina undersökningar i projekt Karins lokaler . Detta medför 

att kvinnorna måste transporteras till sjukvårdsinrättningar 

för undersökning och behandling . 

Jag blev ju … i samband med förhören fick jag komma 

till rättsmedicinen i Lund . Jag har ju som sagt en hel 

del ärr på min kropp dessutom hade jag fått mycket 

slag i mitt underliv så dom skickade mig via förhören 

… så jag har varit hos gynekologen också . 

204 Se Rikspolisstyrelsen 2001:1 . 

142

Utifrån kvinnans perspektiv innebär det att projekt 

Karins målsättning, att samla samtliga resurser och kompetenser 

under ett tak, inte uppfylls . 

Tidigare forskning visar att samlokalisering är en 

faktor som främjar samverkan . Ett resultat som även 

får stöd i denna utvärdering . Samlokaliseringen av polis 

och socialtjänst har bidragit till att deras samverkan har 

fördjupats . Den dagliga samverkan mellan polis och 

socialtjänst har resulterat i att kvinnor som anmält våld i 

nära relationer, alltid blir kontaktade av Kriscentrum för 

kvinnor och erbjuds skydd och psykosocialt stöd . Stödet 

är friviligt och är ett erbjudande som kvarstår även om 

kvinnan initialt tackar nej . Även polis och åklagare har 

dagliga planeringsmöten i projekt Karins lokaler . 

Samlokaliseringen har bidragit till att myndigheternas 

arbetsmetoder har förändrats och förstärkt samverkan 

kring den våldsutsatta kvinnan . Den kan sägas ha bidragit 

till att skapa ett, för vissa myndigheter dagligt och för 

Figur 4 Arbetsprocessen på projekt Karin 


andra mindre frekvent men regelbundet, forum för faceto-face 

interaktion mellan myndigheternas personal . Det 

kan ta sig olika uttryck . Interaktionen kan vara formell 

genom planeringsmöten, men också informell, i lunchrummet 

över en kopp kaffe . 

Samverkan förutsätter att respektive myndighets 

regelverk är kompatibla . Den ursprungliga organiseringen 

av verksamheten på projekt Karin innebar att ett dagligt 

gemensamt planeringsmöte hölls mellan åklagare, polis 

och socialtjänst . Detta har ändrats till två separata 

dagliga planeringsmöten . Ett mellan åklagare och polis 

och ett mellan polis och socialtjänst . Enligt uppgift är 

skälet till förändringen att myndigheterna lyder under 

oförenliga sekretessbestämmelser och en insikt om att 

samverkan kan bidra till etiska problem avseende den 

misstänkte gärningsmannens integritet . I praktiken ser 

arbets processen på projekt Karin ut enligt nedanstående 

modell . 



Tolkningen av sekretessbestämmelserna har också aktualiserats 

i fråga om möjligheten för myndigheterna att 

utbyta handlingar . Numera får socialtjänsten kopior på 

alla anmälningar om våld i nära relationer som upprättas 

av polisen . De fungerar som ett underlag för socialtjänsten 

när de kontaktar de våldsutsatta kvinnorna och erbjuder 

dem psykosocialt stöd . Vid en jämförelse med den ordinarie 

verksamheten på Kriscentrum för kvinnor är detta ett nytt 

arbetssätt som kräver en annan metodik . Därigenom kan 

samverkan på projekt Karin säga ha bidragit till en utveckling 

av Kvinnokriscentrums arbetsmetod . Betydelsen av och 

mervärdet av samverkan mellan myndigheterna och den nya 

arbetsmetoden har lyfts fram av kvinnorna i intervjuerna . 

Det har varit jättebra . Jag har fått väldigt mycket 

stöttning och backning hela tiden . Det har inte varit en 

lucka någonstans . 

Betydelsen av samverkan påvisas också av att åtskilliga kvinnor 

vittnar om att de inte orkar ta några kontakter själva . 

Dom (Polisen) frågade om jag ville ha kontakt med 

kriscentrum och då sa jag Ja och blev uppringd . Jag 

blev uppringd jävligt snabbt… jag tror att det var dagen 

efter eller två dagar efter och då hade hon ett återbud 

så jag fick komma samma dag . Man kan ringa kriscentrum 

och det tycker jag är jättebra . Jag hade inte ringt 

själv så det var skönt att hon ringde och frågade om jag 

ville prata… Att bara få prata lite om det . I och med 

att jag tycker att var jättejobbigt att anmäla och att 

jag tyckte att det var jättejobbigt att det inte har hänt 

någonting . Bara att kunna få svar på alla frågor . Vi sa 

hejdå innan sommaren men nu när det blir rättegång 

vill jag ha kontakt igen . Det har varit jättebra och det 

var bra att hon ringde upp . Jag fick ett kort om någon 

brottsoffer grej… vad skulle jag ringa upp och säga? 

Jag har blivit slagen av min f .d . sambo . Det var jätteskönt 

att de ringde upp från kriscentrum . 

En arbetsmetod som innebär att samhälleliga stödfunktioner 

som exempelvis Kvinnokriscentrum, tar initiativet 

och inleder kontakten, torde därför vara en bra metod för 

att ge psykosocialt stöd inte bara till våldsutsatta kvinnor 

utan alla brottsoffer . En kvinna som inte har utretts 

på projekt Karin beskriver att hon kände sig ensam och 

utelämnad efter polisens akuta insats . 

Det var ju så klart väldigt jobbigt att bli lämnad ensam 

utan att få någon som helst sorts hjälp, det var upp till 

mig i fall jag skulle ringa till någon kriscentrum för 

kvinnor eller nåt sånt . 

Samverkan är emellertid inte enkelt och tar tid att 

implementera . Det är inte ovanligt att konflikter av olika 

slag uppstår även om myndigheterna har ambitionen att 

samarbeta . Dessa konflikter kan ta sig olika uttryck och 


ha olika bakomliggande orsaker . Ibland får även de våldsutsatta 

kvinnorna ta del av dem . 

Det verkar ju inte vara så bra eftersom de snackar skit om 

varandra . Polisen snackar skit om kriscentrum och när 

jag sa det sa hon att det är lite svårt med kontakten . Att 

de skulle jobba mer på det . Kontakten mellan dom verkar 

ju inte vara helt hundra . De verkar inte vara så positivt 

inställda till varandra heller eller några är inte det . 

Citatet ger anledning att diskutera målet med projekt Karin . 

Så som de beskrivs är målsättningen ”att ge våldsutsatta 

kvinnor bästa möjliga förutsättningar att bidra till att samhället 

kan vidta effektiva och hjälpande åtgärder” . Formuleringen 

kan tolkas som om att målsättningen dels är att skapa 

bättre förutsättningar för rättsprocessen, dels att hjälpa 

kvinnan att komma vidare i livet eller en kombination av 

dem . Ovanstående citat indikerar att de båda målen skapar 

en spänning mellan olika myndighetsföreträdare på samma 

sätt som de gjorde i försöksverksamheten med Barnahus 205 , 

och ger upphov till konflikter om verksamhetens mål och 

syfte . Är det att utreda brott eller att ge psykosocialt stöd? 

Den otydliga rollfördelningen mellan polis och åklagare är 

också en potentiell grogrund för konflikter . Åklagarmyndigheten 

kan genomföra en förundersökning på egen hand men 

har också en rätt att begära biträde av polismyndigheten, 

samtidigt har polisen inte någon ovillkorlig skyldighet att 

ställa utredningsresurser till åklagarens förfogande . Polisen 

kan också fungera som förundersökningsledare då undersökningen 

är av enkel beskaffenhet . Åklagare ska emellertid 

leda förundersökningar som rör brott som innefattar våld 

eller hot om våld mot närstående eller tidigare närstående 

personer . Otydligheten förstärks av att ansvaret för att 

leda en förundersökning kan växla mellan myndigheterna . 

Åklagarmyndigheten ska exempelvis gå in och ta över förundersökningen 

när det krävs en åtgärd av domstol såsom 

förordnande av målsägandebiträde eller ansökan om besöksförbud 

men ska därefter återföra ledningen av förundersökningen 

till polismyndigheten . Den oklara rollfördelningen 

kan också leda till att samplaneringen mellan myndigheterna 

inte fungerar optimalt . 

Kvinnorna är emellertid positivt inställda till myndighetssamverkan 

. I intervjuerna har det framkommit att 

kvinnorna anser att samverkan bör utvidgas och inkludera 

ytterligare myndigheter såsom arbetsförmedling 206 och 

försäkringskassa . 

Att inte arbetsförmedlingen och försäkringskassan är 

inkopplade i kvinnofridsprojektet är fruktansvärt tycker 

jag . 

205 Åström, Karsten & Rejmer, Annika (2008) . ”Det blir nog bättre för barnen-”: 

slutrapport i utvärderingen av nationell försöksverksamhet med barnahus 

2006–2007 . 

206 Försäkringskassan har ett krav på sig att samverkan i förordning (2000:628) 

om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten .

Det innebär således att kvinnornas tolkning sträcker sig 

längre än till utredning och handläggning av brott och det 

psykosociala stöd som erbjuds idag . Resultatet indikerar 

med andra ord att samverkan med utgångspunkt i 

individen och hennes behov inte ännu är i det fokus som 

ambitionen med projektet förespeglar . 

En samlokaliserad samverkan på projekt Karin har således 

bidragit till både en formell och informell face-to-face 

interaktion mellan olika myndigheters personal, vilket 

har bidragit till en verksamhetsutveckling . 

Samverkan mellan polis och socialtjänst på projekt 

Karin har uppskattats av de våldsutsatta kvinnor som 

intervjuats eftersom den medför att socialtjänsten aktivt 

söker upp kvinnor som anmält våld i nära relationer och 

erbjuder krisstöd . 

Myndighetssamverkan på projekt Karin kan med 

fördel vidareutvecklas . Grundläggande är att de samverkande 

myndigheterna jobbar mot ett gemensamt 

mål . Samverkan förutsätter dessutom en tydlig struktur 

och organisation varför ett klarläggande av respektive 

myndighets skyldighet att samverka och medverka i projekt 

Karin bör göras . Dessutom bör eventuella frivilliga 

åtagande som faller utanför myndigheternas skyldigheter 

att samverka i projekt Karin klargöras . Detta för att reda 

ut vad de samverkande myndigheterna kan förvänta sig 

av varandra i det praktiska arbetet med våldsutsatta kvinnor 

. Ett klargörande av funktions- och rollfördelningen 

mellan polis och åklagare skulle därutöver kunna bidra 

till ett förtydligande av arbetsprocessen . 

lokaler 

Majoriteten av de kvinnor som har medverkat i studiens 

empiriska undersökningar, har sagt att miljön är viktig 

och har exempelvis beskrivit den nya lokalen på projekt 

Karin i termer av; fin, avslappnande, familjär, inte så polisiär, 

trygg och välkomnande, men det fanns även kvinnor, 

särskilt nya svenskar, som tittade oförstående på oss och 

ställde sig frågande till vad lokalerna skulle ha för betydelse 

i sammanhanget . 

På projekt Karins hemsida, skriver man att: På Karin 

ska kvinnorna efter att ha gjort en polisanmälan mötas av 

en trygg, hemlik miljö som utformats kring deras behov, 

men vilka är då kvinnornas behov? Vad är det kvinnorna 

behöver? I vår utvärdering, har vi genom intervjuer och 

enkäter uppmanat kvinnorna att berätta om sina behov, 

förväntningar och vad de upplever sig sakna i samband 

med att de blivit utsatta för våld . För att få en bild av hur 

kvinnorna upplever lokalerna och vilken betydelse de tillmäter 

den fysiska miljön, har vi bett kvinnorna beskriva 

den miljö där kontakten med polisen ägde rum, vilket för 

majoriteten av kvinnorna i vår studie, skedde i de gamla 

lokalerna i den ordinarie verksamheten och således inte 

på projekt Karin . Däremot har ett flertal kvinnor gått på 

projekt Karin för krissamtal . Våra intervjuer har skett i 

de nya lokalerna varför kvinnor som varken utretts eller 


fått psykosocialt stöd på projekt Karin ändå har kunnat 

referera till lokalen . Om vi ser till det mer övergripande 

syftet att kartlägga kvinnornas behov, så kan frågor om 

miljö och lokalers utformning och funktion, i en första 

anblick te sig något perifera . I vår diskussion om den 

fysiska miljöns betydelse utifrån kvinnornas perspektiv, 

har vi med utgångspunkt i deras berättelser, valt att sätta 

in miljön och lokalerna i en större kontext . Vi diskuterade 

inte design, utan den fysiska miljön har snarast 

refererats till som en plats, en kuliss där en väldigt specifik 

dramaturgi ska utspela sig, såsom förhör i samband med 

brottsutredning, (gynekologisk) läkarundersökning och 

psykosocialt stöd i en för kvinnan väldigt turbulent och 

sårbar situation . 

För arkitekten, har givetvis färger, textilier, material 

och inredning haft betydelse . Hon har haft en tanke 

bakom varje penseldrag i sitt skapande . På projekt Karins 

hemsida finner vi en redogörelse för arkitektens tankar 

om arbetet med lokalerna på projekt Karin . 

Det lila rummet står för andlighet, beskydd och medial 

kommunikation . Färgen ger ett inre lugn, healar och 

driver bort missunnsamhet och svartsjuka . Det gröna 

rummet är beskrivet tidigare . Som bas finns det vita 

som är renhetens, glädjens och oskuldens färg . Den får 

oss att känna oss avsvalkade och friska . 

Om vi låter miljön stanna vid ett reportage i en inredningstidning, 

mister vi dock stringensen i de berättelser 

som kvinnorna har återberättat, där fokus till stor del 

vilar på vikten av ett gott bemötande . Vi skulle även förlora 

den kontext varifrån projekt Karin vuxit fram . 

Det är viktigt att se projekt Karin och skapandet av en 

fysisk miljö, särskilt anpassad för brottsutredning av våld 

och andra övergrepp mot kvinnor, som en vidareutveckling 

av kvinnofridsprogrammet i Malmö . Det arbetades 

fram i början av 1990-talet, som ett svar på samhällets 

bristande förmåga att se och bemöta våldsutsatta kvinnor 

och barn . Genom att rikta fokus mot samhällets ansvar 

att bekämpa alla former av våld mot kvinnor och barn, 

inledde man ett arbete med att samverka med andra myndigheter 

och organisationer som arbetar med våld i nära 

relationer . Idag, nästan 20 år senare är samverkan med 

andra aktörer för att förbättra situationen för våldsutsatta 

kvinnor och barn, en självklarhet och olika samverkansformer 

har institutionaliserats . 

Genom de erfarenheter som har gjorts och de kunskaper 

som erhållits under dessa år, har man formulerat nya 

frågor om hur man ska gå vidare för att ytterligare kunna 

förbättra situationen för våldsutsatta kvinnor och barn, 

vilket nu har resulterat i att man vill utöka och förbättra 

samverkan, genom samlokalisering . Det är mot denna 

bakgrund som vi ska förstå satsningen på projekt Karin 

och den nya fysiska miljön som har skapats . Den fysiska 

miljön har utformats utifrån idén om samlokalisering som 

ett sätt att underlätta de kontakter med andra myndig- 



heter som kvinnan kan behöva ta . Vidare har man riktat 

fokus på inredningen av lokalerna och målbilden har 

varit att skapa något annat, något nytt, med ledorden, 

trygghet, värme och hemmakänsla . Vidare har ny teknisk 

utrustning och andra hjälpmedel, särskilt anpassad för 

brottsutredning av våld och andra övergrepp mot kvinnor, 

varit en viktig del i utformandet av den fysiska miljön . 

Miljöns betydelse 

Såsom inledningsvis nämndes, har majoriteten av kvinnorna 

sagt att miljön har betydelse för hur man upplever 

situationen och mötet . Miljön är den fysiska kontext som 

ramar in ett sammanhang och påverkar våra sinnen och 

våra känslor . En rättssal är exempelvis alltid konstruerad 

på samma sätt, med viss rekvisita till hands . Åklagarsidan 

och försvaret sitter alltid på var sin sida om domarens 

och nämndemännens upphöjda plats i mitten av salen . 

En inte alltför avancerad tolkning av denna fysiska miljös 

uppbyggnad, är att den upphöjda positionen i mitten, 

symboliserar att de som åtnjuter dessa platser också 

innehar makt . Samma fenomen finner vi för övrigt i 

äldre tiders skolor, där katedern vanligtvis var upphöjd 

liksom kyrkornas predikstol . På samma sätt som man kan 

skapa en fysisk miljö där det tydligt framgår vem som har 

tolkningsföreträdet (domaren, magistern, prästen) kan 

man också skapa fysiska miljöer där man vill uppnå det 

omvända, en plattform för samtal, mellan två jämbördiga 

parter, där aktörers eventuella tolkningsföreträde 

istället tonas ner . På projekt Karin har man eftersträvat 

det sistnämnda, en miljö som ska kännas familjär och 

avslappnad . I diskussionen som följer ska vi redogöra för 

hur kvinnorna har beskrivit miljön och vilken betydelse 

de har tillmätt den fysiska miljön . 

Kvinnornas erfarenheter och tankar om de gamla 

lokalerna 

De kvinnor som har lämnat sin anmälan på de gamla 

lokalerna, har skiftande upplevelser av receptionen . Drygt 

hälften av kvinnorna upplever receptionen som trygg, 

funktionell, stor och ljus, medan den andra hälften menar 

att lokalen känns mörk och dyster . En reflektion är om 

det kan vara så att kvinnans känslostämning avspeglas 

i hennes upplevelse av lokalen . I intervjuerna nyanseras 

och utvecklas uppfattningarna . En kvinna beskriver sin 

upplevelse av receptionen på Porslinsgatan så här; 

Men det är inte direkt ovälkomnande, själva entrén 

är väl, trevlig är väl att ta i, men ljus och luftig . Men 

ganska neutral, man känner sig inte direkt utpekad när 

man sitter där, man kan ju vänta på något annat . Det 

kändes inget speciellt direkt 

En annan kvinna som fick vänta länge på att få göra 

anmälan upplevde reception som negativ på grund av 

att det varken fanns någon möjligt att köpa mat eller 

dryck (dryckesautomaten var trasig) . Åtskilliga kvin- 


nor har upplevt att de inte har kunnat bibehålla sin 

integritet eftersom andra personer, som väntar på att får 

göra anmälan, kan lyssna när de framför sitt ärende vid 

receptionsdisk . 

Den är ju bara stor och ekar och den känns inte alls 

privat . När man väl ska prata liksom… 

Men den allmänna receptionen kan också göra kvinnan 

anonym, som en i mängden . Om hon ska ansöka om pass 

eller om ska göra en polisanmälan om våld, kan ingen 

annan än hon själv veta . 

Vidare beskrev kvinnorna att de kunde uppleva kontakten 

med polisen som stressande . 

Alltså allt som handlar om polisen är stressande… 

Ungefär var femte kvinna som har deltagit i enkätundersökningen 

har endast förhörts i samband med anmälningsupptagningen 

. Kvinnor som har lämnat sin anmälan 

på polisstation har fått lämna sin berättelse i särskilda 

rum avsedda för målsägandeförhör som ligger i anslutning 

till receptionen . Deras upplevelse av rummet har i 

intervjuerna beskrivits som litet och klaustrofobiskt . 

Det var hemskt . Inga fönster . Jag sa INGA FÖNSTER 

HÄR! Hur andas du här? Det var för litet rummet . 

En annan kvinna tyckte att: 

Förhörsrummet var litet och inrett som i en deckare . 

Rummet upplevs också som kalt, stelt och väldigt strikt . 

Rummen för målsägandeförhör har inte upplevts som ett 

utrymme som inte bjuder in till samtal . 

Förhöret var så formellt… var bara ord efter en mall… 

egentligen är det ju inte… det är bara en rutin som ska 

gås igenom . 

Om ytterligare förhör har behövts har dessa hållits på 

polisstationen på Porslinsgatan i Malmö men i familjevåldsrotelns 

lokaler . I enkätundersökningen uppfattade 

hälften av de kvinnor som utretts i lokalerna som 

välkomnande, trygga, funktionella, små men ändå ljusa 

och familjära . I intervjuerna har upplevelsen och bilden 

av förhörsrummet nyanserats . Det finns kvinnor som har 

upplevt förhörsrummen som små och obekväma . 

De kunde väl vara lite komfortablare kan jag tycka, jag 

minns bara att det var väldigt pyttigt, och andra gången 

när jag hade blivit slagen i huvudet hade jag med mig 

mitt biträde, och då tyckte jag vi knappt fick plats i 

rummet när det var hon och kommissarien och jag . 

Kvinnan beskriver ett utrymme som varken kan anses 

vara utformat eller anpassat för ett längre samtal om

traumatiska upplevelser . Att förhörssituationen inte är en 

angenäm upplevelse framgår av flera kvinnors berättelser . 

En kvinna beskrev sin upplevelse så här; 

Men jag blev kallad till förhör till polishuset och det var 

en väldigt kall miljö, förhörsrum och så . Och det var 

väldigt läskigt att bli förhörd . 

En annan kvinna upplevde förhörsrummet som ett kontorsrum 

anpassat för en rättslig utredning men gav också 

uttryck för att hon förväntade sig något mer . 

Det var som ett vanligt kontor men man vet att man 

kommer dit för en rättslig process … man förväntar sig 

att de ska ge mig något mer . 

Av kvinnans uttalande framgår att hon har fler förväntningar 

än att brottsutredningen ska utmynna i en rättslig 

process . 

förväntningar på den fysiska miljön 

I den genomförda enkätundersökningen har kvinnorna 

fått uppge hur de vill uppleva en lokal avsedd för att utreda 

brott . Av resultaten framgår att det är av stor betydelse 

för våldsutsatta kvinnor att lokalen upplevs som trygg (90 

%) . De vill också känna sig välkomna (80 %) . Lokalerna 

bör också vara rena och trivsamma . Många kvinnor som 

utsätts för våld har barn varför det också är viktigt att 

lokalen är barnanpassad (75 – 80 %) . Hälften av kvinnorna 

tycker dessutom att det är viktigt att det finns möjlighet 

att köpa drycker och att det finns tidsfördriv både för 

vuxna och barn eftersom väntetiden kan bli lång . 

Projekt Karins lokaler upplever kvinnorna på olika sätt . 

En kvinna berättade att; 

Man känner sig mera bekväm att det känns bättre att 

prata . 

Att man har satsat på att skapa en fysisk miljö skickar 

också signaler om hur prioriterat våld i nära relationer är 

och i vilken utsträckning kvinnans behov beaktas . 

En annan kvinna tyckte att; 

Ja, miljön är av stor betydelse och det är väldigt trevligt 

att någon bryr sig om kvinnor som är i liknande situation 

som jag . 

Ett flertal kvinnor som har deltagit i utvärderingen har 

anmält våld i nära relationer vid flera tillfällen och har 

därför både erfarenhet av brottsutredningar i polishusets 

lokaler och i projekt Karins lokaler 

Bland de kvinnor som har kunnat göra en jämförelse 

mellan de båda lokalerna, beskrivs lokalerna som väldigt 

olika . Lokalerna på projekt Karin upplevs som betydligt 

bättre, tryggare och vackrare . 


Att sitta i ett förhörsrum som polisstationen med kala 

väggar det är ju helt annorlunda än att sitta här och här 

känner man sig också trygg . 

I intervjuerna har också betydelsen av att det polisiära 

tonas ned i projekt Karin lyfts fram som betydelsefullt för 

upplevelsen av bemötandet . 

Ingen uniformerad polis utan civilklädd polis och 

jämföra det med Porslinsgatan och David Hall det är 

milsvid skillnad . Porslinsgatan är kal, eländig och när 

man sitter i den här jättestora foajén där är ju alla möjliga 

sorters människor och sitta där som ensam nyligen 

misshandlad kvinna är ju inte det lättaste . Men att sitta 

här uppe här känner man sig trygg . 

En annan omständighet som har lyfts fram är att lokalen 

är målgruppsanpassad, vilket i samband med våld i nära 

relationer många gånger innebär att den också är barnapassad 

. 

En annan kvinna berättade; 

Här är det finare och mera avslappnat än deras stela 

kontorsrum och när det gäller barn och så . 

En kvinna som inte har utretts på Karin berättar att: 

… det hade varit en enorm skillnad att komma hit och 

inte till polishuset för jag hade ju en liten bebis med 

mig då och det var ju faktiskt väldigt jobbigt att sitta i 

ett sådant förhörsrum på polishuset med en liten bebis 

som håller på och krånglar hela tiden, och sitter och 

ammar medan man blir förhörd samtidigt . En mer 

mänsklig miljö hade gjort stor skillnad eftersom jag var 

så chockad då . När man mår så dåligt, och samtidigt är 

det väldigt viktigt att få fram relevant information . 

Av citatet framgår vikten av att lokalen är anpassad för att 

ta emot och möta kvinnor som mår psykiskt dåligt . Behovet 

av psykosocialt stöd är stort bland kvinnor som har utsatts 

för våld och att myndigheterna bekräftar och hjälper till 

med stöd är en viktig aspekt av ett gott bemötande . 

Här får jag en känsla av att de lyssnar på mig . Där var 

det mera att bocka av det på pappret . Protokollet och 

här är det mer som om att man blir lite inlindad och det 

känns … man blir lite omhållen här och det behöver 

man när man är trasig . 

Av enkätundersökningen framgår att lokalerna på projekt 

Karin uppfattas som mera välkomnande och funktionella, 

därutöver upplevs förhörsrummen i högre utsträckning 

som stora, ljusa och glada . Bemötandet på projekt Karin 

har i stort upplevts som mera positivt . 

Jag har bara positivt att säga om lokaler och att de var 

tillmötesgående och om förhören allt allt bara positivt . 



Jag har upplevt detta med misshandel ganska många 

gånger och det var skillnad en fruktansvärd skillnad till 

det positiva . Helt enormt fantastiskt . 

Ett positivt bemötande skapar också goda förutsättningar 

för att genomföra svåra samtal . 

Just att det känns mera som ett hem när man sitter i ett 

förhör och det gör att man slappnar av lite bättre . Man 

kopplar av helt enkelt . Man ser att det inte är så farligt 

som man kanske från början … inbillar sig att det är 

så läskigt och hemskt… så det är jobbigt att ta sig igenom 

. Här slappnar av man börjar tala fritt och öppet 

för att man är avslappnad . Miljön har betydelse . 

I intervjuerna har vi också mött kvinnor som inte har 

upplevt sig väl bemötta på projekt Karin . Det beror på 

flera omständigheter såsom en allmän misstro mot myndigheter 

och var kvinnan befinner sig i våldscykeln och i 

uppbrottsprocessen . 

Ja alltså Karin är ju anmärkningsvärt, det är ju ett 

fantastiskt ställe . Ehh, ja sen vet jag inte, det med 

kvinnojouren (menar Kvinnokriscentrum) tror jag gick 

fram att det både är positivt och negativt . Jag hade inte 

klarat mig utan kvinnojouren, men jag hade gärna sett 

att de inte spädde på eller, för mig var det ännu värre, 

att det bara späddes på och förstorades upp men att jag 

tycker jättemycket om XXX och hade inte klarat mig 

utan dem heller . Och att det ju måste finnas så klart en 

kvinnojour . Sen är jag ganska, jag har alltid velat klara 

mig själv jag är inte mycket för myndigeter, jag vill 

inte ha med dem att göra . Det är därför det har blivit 

så stort nu och hårt nu, det har varit så himla mycket 

. Och därför har jag väl kanske, min grundtanke om 

myndigheterna är ju inte så positiv . 

Att kvinnan inte upplever sig väl bemött kan också bero 

på att hennes förväntningar på brottsutredningen inte kan 

uppfyllas i praktiken . 

Att det på något sätt… om man har varit utsatt för våld 

många gånger och när man väl anmäler så är det jävligt 

jobbigt… man har tänkt tanken innan och när man väl 

gör det liksom oftast är det ju inte första gången och 

tycker jag att man borde ta till vara lite mer… nu har 

den här kvinnan valt att anmäla och att man då försöker 

göra det lite snabbare, att man ringer och säger att nu 

har det kommit så här och så här långt det här och det 

här . För jag förstår verkligen… hade jag haft möjligheten 

att dra tillbaka anmälan så hade jag gjort det . Men 

den möjligheten finns inte längre . Hade den funnit hade 

jag gjort det för längesedan för jag känner att det här är 

bara Kalle Anka . Jag skiter i det här för det tar för lång 

tid, jag får ingen information . Det känns bara som om 

att de utreder men att de inte tar det på allvar . 


den fysiska miljöns betydelse för skapandet 

av ”det goda samtalet” 

För att kommunicera sina erfarenheter av att vara utsatt 

för våld av en närstående, har miljön betydelse genom 

att den utgör den kontext som ramar in sammanhanget, 

den kan i symboliska termer sägas ange tonfallet för 

samtalet . En miljö som är skapad på ett sätt som känns 

avslappnande, trygg och omhändertagande, såsom många 

av kvinnorna har beskrivit den, torde därför skapa goda 

förutsättningar för ” det goda samtalet” . 

Vad är då det goda samtalet? Svaret på den frågan 

kan endast den enskilda kvinnan leverera . Det är hennes 

unika erfarenhet, behov och förväntningar som ligger till 

grund för ”det goda samtalet”, men några mönster har 

utkristalliserats, såsom att hon vill bli lyssnad till, känna 

att hon blir tagen på allvar, känna att de tror på henne, 

inte känna sig ifrågasatt samt att hon får adekvat information 

och stöd . 

Hela rättskedjan, domstol, åklagare och polis, är beroende 

av brottsoffrets medverkan . För att kunna genomföra 

en högkvalitativ och effektiv brottsutredning måste 

således den våldsutsatta kvinnan förse de olika instanserna 

med den information som den rättsliga processen 

förutsätter, till exempel uppgifter som ramar in subjektiva 

och objektiva rekvisit . Hur vi förklarar, beskriver och förstår 

våld är inte på förhand givet, utan öppet för tolkning . 

I mötet med den enskildes berättelse och upplevelse av 

våld och den polisiära och rättsliga definitionen av våld, 

kan det därför uppstå kommunikationsförbistringar . En 

tydligt avgränsad handling, till exempel ”ett slag med 

knuten näve mot höger kindben” blir för åklagaren och 

polisen, ett instrument att arbeta efter, men säger troligtvis 

ganska lite om det våld och de livsvillkor som kvinnan 

och hennes barn lever under . Hur vi konstruerar ett 

problem och hur vi väljer att förstå våld, styrs av kontexten 

. Juristen, polisen och socialsekreteraren har alla 

sin organisatoriska kontext, som påverkar och styr dem i 

uttolkningen av vad som är våld, dels genom att de har en 

varierande kunskap och utbildningsbakgrund samt olika 

värderingar och erfarenheter, men tolkningen styrs också 

av att varje verksamhet har ett specifikt uppdrag i relation 

till brottsoffret (se tidigare diskussion om olika aktörers 

roll och ansvarsuppgifter i relation till brottsoffer) 

Vilken information om kvinnan som blir relevant styrs av 

respektive verksamhets uppdrag . Mötet med kvinnan, blir 

därmed, för att återknyta till den teoretiska diskussionen, 

ett fall, ett ärende där hon som individ omvandlas till en 

klient, patient eller målsägande . För att vara berättigad att 

ta del av den service som de olika myndigheterna erbjuder, 

måste hon kvalificera sig som offer, där vissa specifika 

faktorer värderas högre än andra, vad man kan kalla för 

en komplexitetsreducering . 

Denna komplexitetsreducering av verkligheten kan 

ibland te sig främmande för den enskilda kvinnan och 

hon kan ha svårt för att känna igen sig själv, då det sker 

en tolkning av händelsen som kvinnan inte alls delar . En

kvinna berätta om hur hon upplevde hennes beskrivning 

och mannens beskrivning av händelsen, som väsensskilda, 

och blev förvånad över att de kunde ses som samstämmiga . 

När vi satt i rättegång, det är intressant också, jag har 

en kompis som är domare, när vi satt i rättegången, 

så sa de ja, er berättelse är samma, frågan är om han 

gav dig en knytnäve eller om han bara puttade till dig . 

Men jag tyckte våra berättelser var jätteolika . Men så i 

själva verket har vi samma historia men han säger fortfarande 

att jag spelar teater, att jag inte hade behövt 

trilla, av den handen som han gav mig . 

För kvinnan, är det viktigt att visa på skillnaden i hennes 

berättelse och mannens berättelse, eftersom mannen 

fortfarande förnekar våldet och friskriver sig från ansvar . 

Från juristens perspektiv handlar det kanske snarare om 

att visa på att mannen har gjort ett visst medgivande, 

genom att ha uppgett att han puttat kvinnan, något som 

i juristens ögon kan vara att betrakta som stödbevis, det 

vill säga en utsaga som stödjer kvinnans beskrivning av 

händelsen . 

Kvinnans berättelse, erfarenheter och behov ryms inte 

alltid inom det som är väsentligt för verksamheten och 

dess uppdrag, vilket kan leda till att det i mötet mellan 

kvinnan och polisen uppstår kommunikationsförbistringar, 

missförstånd och att man får felaktiga förväntningar 

och bilder av varandra . För att undvika kommunikationsförbistringar, 

och för att skapa goda förutsättningar för 

ett möte där erfarenheter av våld ska kommuniceras och 

inordnas i en juridisk kontext, är det viktigt att man är 

tydlig med att redovisa sitt uppdrag och de begränsningar 

som följer därav, men det har också framkommit att det 

är viktigt för kvinnorna att de känner att de blir lyssnade, 

till, att de får känslan av att man tror på dem, att man ser 

hela kvinnan och hennes behov . En kvinna som vi intervjuade 

samtalade vi med i nästan 4 timmar . Det första 

intervjutillfället var inte tillräckligt för att kvinnan skulle 

känna att hon har fått ge oss sin berättelse . Det var viktigt 

för oss att inte styra intervjuerna alltför mycket utan låta 

kvinnan fritt berätta om det som varit viktigt för henne . 

Att vi fick hitta ännu en tid för att fortsätta intervjun, 

visar att det kan ta tid att kommunicera sina erfarenheter 

av att ha varit utsatt för våld, och att det är viktigt att 

sätta in erfarenheter av våld i en större kontext . 

Att endast fästa vikt vid de för verksamheten relevanta 

uppgifterna i kvinnans berättelse, är ett arbetssätt som 

blir problematiskt att förena med de behov som kvinnorna 

har givit uttryck för . Mötet och samtalet med kvinnorna, 

oavsett var detta möte äger rum, är det centrala, 

men genom att kunna erbjuda våldsutsatta kvinnor en 

miljö, där de kan känna sig avslappnade, trygga och 

omhändertagna har man skapat goda förutsättningar för 

denna form av samtal . En miljö där deras erfarenheter 

och behov kan kommuniceras, utan att riskera att reduceras 

till ett fall, en målsägande part, ett objekt . En miljö 


som inbjuder till att se bilden av hela kvinnan såsom hon 

vill presentera den . 

en genomlysning av Kvinnofridsprogrammet 

utifrån den socialekologiska modellen 

Malmös Kvinnofridsprogram och projekt Karin vilar 

teoretiskt sett på en social-ekologisk modell . Modellen 

innehåller fyra nivåer; en individnivå, en relationell nivå, 

en lokal nivå och slutligen en mer övergripande samhällsnivå 

. Vid en genomlysning av kvinnofridsprogrammet 

utifrån den social-ekologiska modellen framkommer att 

ett samspel mellan lokalsamhället och samhällsnivån var 

en förutsättning för Kvinnofridsprogrammets tillkomst . 

Exempelvis antog FN:s Generalförsamling 1993 en 

deklaration om att avskaffa våld mot kvinnor . I deklarationens 

artikel 4 fastslås att staterna bör med alla lämpliga 

medel och utan dröjsmål bedriva en politik som syftar 

till att avskaffa våld mot kvinnor 207 . Samma år tillsattes 

Kvinnovåldskommissionen för att kartlägga kvinnovåld i 

Sverige och föreslå åtgärder . I prop . 1997/98:55, Kvinnofrid, 

föreslog regeringen ett omfattande åtgärdsprogram 

för att bekämpa mäns våld mot kvinnor som i korthet 

innebar en vidareutveckling av lagstiftningen, en satsning 

på förebyggande insatser och att införa ett bättre bemötande 

av våldsutsatta kvinnor . Ett konkret resultat var 

att det infördes en kvinnofridslagstiftning 1999 . Vidare 

fick socialtjänsten ett uttryckligt ansvar för att ge stöd till 

brottsoffer, särskilt till våldsutsatta kvinnor . Det bidrog 

till att kommunerna utvecklade handlingsplaner för att 

motverka våld i nära relationer . I Malmös lokalsamhälle 

utvecklades Kvinnofridsprogrammet . Programmet har 

ett politiskt stöd sedan 1999 och drivs av Malmö Stad 

i samverkan med polis, åklagare, sjukvård, kriminalvård 

och frivillig organisationer . Programmet har på en 

individuell nivå fokuserat på att ge kvinnan skydd och 

vård . Programmet har också fokuserat på bemötandet 

av kvinnan . Exempelvis har myndigheterna utarbetat en 

yrkesgemensam handbok som beskriver hur de professionella 

aktörerna bör bemöta våldsutsatta kvinnor . De ska 

exempelvis möta kvinnan med respekt och förståelse samt 

ge henne tid och omtanke genom att fråga och lyssna 

istället för att ifrågasätta hennes berättelse . De professionella 

aktörerna ska också göra en riskbedömning baserad 

på kvinnans berättelse, informera henne om de rättigheter 

hon har och vilka möjligheter som finns till skydd och 

hjälp samt hänvisa henne vidare till dessa . 208 Utifrån individnivå 

erbjuds kvinnan ett trygghetspaket som är direkt 

kopplat till polisens ledningscentral om det föreligger risk 

för fortsatt våld . Dessutom utses ett målsägandebiträde 

som ska ge kvinnan information, stöd och hjälp för att 

tillvarata hennes intressen under förundersökning och 

rättegång . Hälso- och sjukvården erbjuder henne en hel 

207 FN General Assembly res . 48/104 . 

208 Yrkesgemensam Handbok s 1-19 . 



kroppsundersökning och återbesök för att minska våldets 

hälsorisker . Kontakt med kuratorer kan också förmedlas 

vid läkarbesök . På den relationella nivån har arbetet 

inriktats på att starta specialenheter för att möta såväl 

kvinnans som förövarens behov av stöd . Malmös kvinnofridsprogram 

har varit framgångsrikt i så motto att antalet 

polisanmälda övergrepp mot kvinnor har ökat med 50 

% under de senaste 10 åren och att antalet anmälningar 

som leder till åtal har ökat med närmare 100 % . 

Projekt Karin 

Utifrån den social-ekologiska modellen kan handlingsplanen 

för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, 

hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade 

relationer och åtgärd 50 ses som ett försök att utifrån 

samhällsnivån reducera våld i nära relationer, genom att 

lyfta fram problematiken som en politiskt prioriterad 

fråga . Samlokaliseringen av myndigheter kan betraktas 

som en förstärkning och vidareutveckling av lokalsamhällets 

myndighetssamverkan . Utifrån individnivå kan 

projekt Karin med ett i direktivet uttryckligt krav på 

målgruppsanpassning ses som ett försök till att reducera 

riskfaktorer på individnivån . Lokalerna och dess design 

och tekniska utrustning förutsätts underlätta för kvinnan 

och motivera henne till att bidra till brottsutredningen . 

Genom samlokaliseringen och en utökad samverkan får 

exempelvis Kriscentrum för kvinnor information om 

inkomna anmälningar genom sina dagliga möten med 

polisen och kan därigenom aktivt kontakta kvinnan och 

erbjuda stöd . De erbjuder också stöd i anslutning till 

förhör . Däremot har hälso- och sjukvården och Rättsmedicin 

inte regelmässigt utfört undersökningar i projekt 

Karins lokaler . 

Insatser som saknas av de våldsutsatta kvinnorna 

Det kan emellertid diskuteras i vilken utsträckning den 

social-ekologiska modellen har använts som ett verktyg i 

arbete med att utveckla Kvinnofridsprogrammet till projekt 

Karin . Det är exempelvis först genom utvärderingen 

av projekt Karin som individnivån systematiskt har kartlagts 

. Det kan också diskuteras i vilken utsträckning som 

ambitionen att samverka kring kvinnan har uppfyllts . 

I utvärderingen har det framkommit att de intervjuade 

kvinnorna saknar insatser på modellens samtliga nivåer . 

individnivå 

På invidvidnivå har de intervjuade kvinnorna framfört att 

de har behov av ytterligare stöd avseende: 

Bostad 

Kvinnorna önskar ett bättre stöd för att skaffa en ny bostad . 

Snabbare hjälp med boendet . Lägenhet är jätteviktigt . 


Skälen till att kvinnorna behöver en ny bostad är flera . Ett 

skäl är att brottsoffret inte orkar bo kvar på brottsplatsen . 

… jag var igång och pratade med dom för att få en lägenhet 

för jag bodde hos min mamma och pappa . För jag ville inte 

sätta min fot i den lägenheten som vi hade bott i … eftersom 

man har gått igenom en sån här grej är det en sån känslomässig 

situation… allt speglas upp igen . Du kan inte leva 

i den miljön igen . Och vi fick ingen hjälp de sa bara att de 

hade inga lägenheter och kriscentrum sa att de hade vissa 

kontakter men det var inget som hjälpte där . 

Ytterligare ett skäl är den personliga säkerheten . Det 

finns kvinnor som inte har gett upp hoppet om relationen 

men vill vara särbo med mannen för att minimera 

riskerna för våld . 

Men jag kan inte ha kvar den människan i mitt hem om 

han fortsätter att slå mig . Så han måste han ha en egen 

bostad och skulle det inte bli så att han slår mig så får 

vi fundera på det i framtiden om vi ska flytta ihop men 

jag kan ju inte säga att han aldrig kommer att göra det 

och därför får det vara på det viset . 

Ett annat skäl är att bostadsbristen i Malmö försvårar ett 

uppbrott från den våldsamma relationen . 

Det kommer en kvinna när jag vart hos socialen… 

kommer en kvinna från kriscentrum, men de ville 

hämta mig där med min dotter för att skydda min dotter 

. Men jag behöver inte dessa saker sa jag till dem . 

Jag behöver en lägenhet, dottern behöver skolan . Jag 

har sagt till dem det . Jag behöver en lägenhet, min dotter 

går i skolan . Jag har jobb, allt sådant bra . 

Det finns också kvinnor som har svårt att bryta upp för 

att de känner skuld för att mannen därigenom hamnar i 

hemlöshet . 

…sen tog jag honom till nåder igen, för då bodde han 

på Xhemmet ett tag . Där bor såna som är hemlösa… 

om man har lite tur som kan få ett eget rum, va . Och 

blev sen lurad, på så vis att han ville stanna kvar hos 

mig över en natt, då sa jag, men det får du inte sa jag, 

du har själv sagt att då blir du utslängd (från Xhemmet) 

. 

– Jo en natt när det är helg kan man . 

Ja, ja säger jag, då får vi se hur du uppför dig sa jag, 

men sen så, var det till julen, då hade det gått 2 månader 

sedan den här incidenten . 

Stöd för att medverka till umgänge med gemensamma 

barn . 

Intervjuerna visar att flera kvinnor med barn saknar eller 

har en ofullständig kunskap om föräldrabalkens bestämmelser 

om vårdnad, boende och umgänge . De verkar

också sakna kunskap om lagstiftarens syn på barnets 

bästa och våld mellan föräldrar . 

Han får träffa honom precis när han vill det har gått 

så kort tid . Han är fortfarande i riskzonen . Han har 

precis gått på KRAMI och han har aldrig haft ett jobb 

från7 till 4 så att… han hotade med advokater och 

umgängen varannan vecka . Jag sa, gör du det så får 

dom bestämma men då ville han inte det . Jag vet inte 

hur det hade gått . 

De verkar också sakna kunskap om möjligheterna till 

kontaktperson vid umgänge och om socialtjänstens 

bemannade lokal ”Umgåsen” där pappor kan utöva 

umgänge med sina barn . I brist på kunskap och information 

finns det kvinnor som släpper in barnens pappa i sin 

bostad för att han ska utöva umgänge med de gemensamma 

barnen trots att han är dömd för vålds- och sexualbrott 

mot henne . Detta gör kvinnorna eftersom pappan 

saknar en bostad som är lämplig för umgänge med barn 

och för att hon hyser en oro för barnen då de är lämnade 

ensamma med honom . 

… och hade hand om O när jag är i skolan och på 

jobb… för att han hade ingen annanstans att vara men 

det var ju inte ens trevligt för han satt bara hemma 

i vardagsrummet hos mig och bara förpestade hela 

vardagsrummet… och allt styrdes av hans humör och 

han var ett jävla as . Han var inte trevlig . Han var inte 

snäll mot mig och ibland… Och han var inte bra med O 

heller eftersom han hade så mycket skit… han orkade 

typ leka med honom i 10 minuter sedan klarade han det 

inte mer . Han kunde komma hem till oss och springa 

runt i lägenheten storgråtande fram och tillbaka, fram 

och tillbaka . Det var inte bra någonstans och de här 

gångerna började vi bråka flera gånger och då blev han 

arg och aggressiv ett antal gånger och någon gång kastade 

han barnvagnen på mig och jag blev helt jävla blå . 

Umgänget kan också användas som ett medel för fortsatt 

kontroll av kvinnan, vilket kanske inte alltid är en önskvärd, 

avsedd eller ens lämplig effekt . 

Ja, ja alltså just det här jag känner att han vill ha koll 

på mig nu och sen är det väl det för att vi har umgåtts 

lite för hans (sonens) skull men jag försöker att 

inte göra det nu . Jag har förklarat det för honom att 

jag inte klarar av den psykiska nedtryckningen från 

honom . (Mannen säger) Att jag måste ändra mig för 

att det ska fungera igen . Jag ska göra det för att det 

ska fungera och jag ska inte vara föräldraledig för han 

har pratat med kompisar och de säger att barn har det 

bättre på dagis från ett år men jag tänker vara hemma 

i 1 och ½ år . 

Psykologisk eftervård 


Ytterligare en insats som kvinnorna saknar är psykologisk 

eftervård . Det krisstöd som kvinnokriscentrum ger 

är mycket uppskattat men de erbjuder inte psykologisk 

eftervård . Flera av kvinnorna anser sig behöva stöd av en 

psykolog eftersom de mår psykiskt dåligt . 

Jag har också för andra berättat dessa saker . Jag hade 

en lista på Kriscentrum och sådana saker . Men jag 

hade inte varit psykolog, ingenstans . 

Det verkar vara svårt för våldsutsatta kvinnor att få 

tillgång till psykolog genom den offentliga sjukvården . En 

kvinna försökte få hjälp via barnavårdscentralen 

… man fick chansen att ha en psykologkontakt via 

barnavårdscentralen . Och då tänkte jag att när jag ändå 

fick chansen så kan jag, jag tänkte för min egen skull, det 

var innan det här hände . Men medans min man var på 

sjukhus (missbruksproblem) och jag var själv med våran 

bebis någon månad . Och då tänkte jag att då kan jag 

prata med psykologen om min situation, om mig . Men det 

blev faktiskt väldigt fel . Så fort hon hörde talas om varför 

min man var på sjukhus . Då blev hon väldigt väldigt 

konstig . Så fort hon hörde talas om missbruk . Och hon 

blev väldigt, så här hård och liksom (paus), då handlade 

det inte om mig längre utan om något annat . Det kändes 

faktiskt som om hon hade ett ”scoop” på gång . Nej men 

hon brydde sig inte ett skit om mig längre när hon hörde 

att han var på sjukhus . Då var det slut på den diskussionen 

. Då gick jag därifrån, rädd igen . Nej det var ingenting 

för mig helt enkelt . För även om hon kunde se att jag tog 

hand om min bebis på bästa sätt och jag var väldigt tydlig 

med att jag ville prata med någon för att lätta på trycket, 

för min egen skull . Men det gick liksom inte . 

Andra har försökt via vårdcentralen . 

Jag känner mig deprimerad men har inte fått någon 

medicin eller möjlighet till samtal med psykiater eller 

psykolog trots uttryckliga önskemål . 

Och via psykiatrin . 

… jag skulle gärna vilja tala med en psykolog och jag 

fick aldrig det… två månader på psykiatri och fick inte 

någon remiss till en psykolog… Ingenting det tyckte jag 

var dåligt och det tyckte min soc också . Det borde dom 

ge mig . 

Men även på Kvinnokriscentrum . 

Kriscentrum gav mig bara råd om att skaffa mig en 

lägenhet och att gå till en privat psykolog . Men det 

kostar och då väntar man med det . Det borde finnas . 

Det vore nyttigt att inleda med Kriscentrum och sedan 

låta en psykolog ta över . 



Det finns också kvinnor som efterlyser stöd av en psykolog 

för att kunna avsluta relationen: 

Nej men just det här att man kan bli erbjuden hjälp 

att prata… Nu ska man själv söka sig . Att få prata att 

någon lyssnar på en och inte fördömer en… att man 

stannar kvar… jag trodde att detta aldrig skulle hända 

mig… man blir hotad om du lämnar mig tar jag livet av 

mig eller då slår jag dig sönder och samman . Han lovar 

att han aldrig mer ska göra så… En människa kan 

förändras… men skulle det hända igen så hoppas jag 

att man går in stoppar . 

relationell nivå 

Avseende den relationella nivån har de intervjuade kvinnorna 

framfört att de har behov av stöd i sin relation till 

mannen och andra anhöriga . De behöver: 

Stöd för att kunna fortsätta relationen 

På familjenivå eller den relationella nivån saknar flera 

kvinnor stöd för att kunna fortsätta sin relation med 

mannen . Skälen till att de vill arbeta med att normalisera 

relationen är företrädesvis känslomässiga men också 

ekonomiska exempelvis då kvinnan och mannen driver 

företag tillsammans . 

Samtidig som det är sorgligt sorgligt sorgligt känner 

jag ändå att jag skulle kunna, jag skulle vilja stå upp 

för att det finns hopp om man tar tag i det i tid . Och om 

man tar mer hand om offret också . Jag vet att jag har 

jättemycket känslor för honom fortfarande, och han för 

mig, men vad ska barnen säga . Så tänker jag . 

Stödinsatser för mannen ger också vissa kvinnor hopp 

om en gemensam framtid . Det rör sig om kvinnor som 

inte har avslutat relationen känslomässigt . 

Du stannar ju kvar i det men man får ta det i proportion 

till vad det är . Det är ju skillnad på en man som gör något 

åt sin situation . Till skillnad vad han gör . Han har felat… 

han kämpar ju… han går på IDAP bara för han inte 

ville skada mig igen . För han har problem med sin ilska 

liksom och det fruktansvärda när han slog mig var ju att 

det var ingen kontroll ju på han . Han ser ju inte mig . 

Stöd för gärningsmän 

Flera kvinnor saknar också adekvata stödinsatser för de 

våldsutövande männen . 

Sedan tycker jag att det hade varit bra, just att gå ut och 

berätta om att det finns behandlingsformer för män som 

gör detta . Så att kvinnor vågar anmäla och så . Att man 

pratar lite mer öppet om att det finns . Att man pratar 

om att återfallsbenägenhet inte är så stor om man verkligen 

går igenom den här behandlingen . Men det hänger 


mycket på, har jag förstått på hur mycket medicin man 

ger . Det är många på fängelset har jag förstått, som äter 

medicin, antidepressiva, och det kan man ju diskutera . 

Behandlingsprogram som erbjuds anses inte alltid som 

effektiva av kvinnan . 

Han blev ju då dömd till vård på Provita . Och han 

flyttade ju åter hem till oss i våras men han hade ju inte 

förändrats så mycket . Hans humör och så, han hade ju 

bara slutat att dricka . Vi separerade den 1 oktober i år . 

Vissa män förstår varken allvaret i situationen eller att de 

kan bli anmälda för våld mot närstående om polis kallas 

till platsen . De har inte heller kunskap om att våld i nära 

relationer faller under allmänt åtal . 

Jag har alltid hört att kvinnan är skyddad här i Sverige… 

jag hade förväntat mig några tips . . . dom kan 

ju det här med våld… ska jag stålsätta mig? … för att 

inte ge efter . . . ju mer jag gav efter desto våldsammare 

blev han . Lite så… Killarna (poliserna) var ganska bra 

när de hjälpte att packa … då stod dom på sig när han 

beklagade sig… då sa en av killarna att om jag hade 

levt med dig så hade jag inte stått ut i 24 timmar… 

bevisa för honom att det är så… då är man på rätt 

spår . Vad gör man sen? Jag hade velat de tog honom i 

örat och lyfte honom när han låg där på soffan som en 

pascha och sa till honom att du får nog bo i barackerna 

i fjorton dagar någonstans . 

Vissa män får inte ens information om att deras närstående 

har vänt sig till en polisstation och gjort en anmälan . 

Det rör sig om fall som åklagaren beslutar att lägga ner 

på tidigt stadium . Att männen inte får någon information 

medför också att de varken får stöd i att söka hjälp för sin 

aggressivitet eller stöd för att reda ut situationen eller i att 

lämna den destruktiva relationen . 

Jag har inte hjärta att skilja mig från honom, men om 

han hade fått hjälp från början kanske det inte hade 

blivit så här . Det är sådana kulturkrockar, jag är ett 

levande bevis . 

Stöd till anhöriga 

Flera kvinnor efterlyser stöd till anhöriga . Det är inte 

ovanligt att barn, syskon och föräldrar inte orkar stödja 

sin våldsutsatta mamma, syster eller dotter under en 

många gånger långvarig uppbrottsprocess från mannen . 

När de inte orkar längre blir våldet tabubelagt . 

Nä pappa vet ju inte… han vet bara att han har slagit 

mig och att det är slut och att jag var ledsen sen har vi 

inte pratat mer om det .

Vissa anhöriga går ytterligare ett steg och tar avstånd från 

eller bryter kontakten med den våldsutsatta kvinnan . 

Det var som mina barn sa, det var ju inte ditt ansvar, 

men då kommer ju det, ja att, ja okej då får du väl flytta 

in här då, så får du bära dig ordentligt åt . Och det gjorde 

han tills vidare, men då tyckte, då var det faktiskt bara 

min ene son som umgicks med mig, så det var ett väldigt 

svårt val och i den vevan hade min dotter faktiskt flyttat 

till utomlands, för hon hade läst språk i fyra, fem år, så 

henne har jag fortfarande inte mycket kontakt med . 

lokala samhällsnivån 

Avseende den lokala samhällsnivån har de intervjuade 

kvinnorna framfört att de har behov av ytterligare stöd 

genom en; 

Informationsstrategi 

På den lokala samhällsnivån saknar kvinnorna en myndighetsövergripande 

informationsstrategi . Kvinnorna 

efterlyser en informationsstrategi som belyser handläggningsprocessen 

och tar hänsyn till att kvinnorna har 

individuella förutsättningar och behov . Av de empirirska 

undersökningarna framkommer att alla kvinnor inte har 

uppfattat att de har fått information, andra menar att 

de endast har fått fragmentarisk information om vilka 

hjälp- och stödinsatser som erbjuds . Det finns också 

kvinnor som anser att de har fått en otillräcklig information 

. Viss information som är central för kvinnorna och 

deras säkerhet lämnas inte idag till kvinnorna . Det rör sig 

om myndighetsbeslut som påverkar mannen, exempelvis 

beslut om besöksförbud, som kan leda till att mannen blir 

aggressiv . Kvinnorna vill också ha information om hur 

brottsutredningen fortskrider . 

Informationen har förmedlats både muntligen och 

skriftligen . Alla kvinnor har inte haft förmåga att läsa 

och ta till sig information på grund av språkliga hinder 

och en varierande läsförmåga . Hennes förmåga att ta till 

sig information, gör att hon exempelvis är beroende av ett 

muntligt beslut i åtalsfrågan . I vilken situation informationen 

lämnas och var kvinnan befinner sig i våldscykeln 

har också visat sig ha betydelse för kvinnans förmåga 

att ta till sig information . Sammanfattningsvis bör en 

myndighetsövergripande informationsstrategi beakta 

vilken information som ska lämnas samt när och hur den 

ska lämnas . 

Specialiserad vårdcentral 

Därutöver efterfrågar flera kvinnor en vårdcentral som är 

specialiserad på att dokumentera och behandla våldsskador 

. Kvinnor som är utsatta för våld kommer i kontakt 

med sjukvården på olika sätt och i olika skeenden . Ibland 

är skadorna så allvarliga att det krävs akutsjukvård . Vid 

andra tillfällen är behovet av vård mindre akut varför de 

vänder sig till sin vårdcentral . Flera kvinnor har berättat 


om dåliga erfarenheter från vårdcentraler . Exempelvis har 

de mött läkare som inte vill dokumentera och behandla 

deras skador . De har också berättat om läkare som inte 

förstår våldets psykologiska effekter och därför endast 

sjukskriver för fysiska skador . 

Jag var tvungen att få ett sjukintyg för jag mådde inte 

bra psykiskt där har jag haft lite problem den ena manliga 

läkaren som jag pratade med först så sjukskrev han 

mig och det var inga problem när jag kommer tillbaka 

för att fortsätta att sjukskriva mig för att detta har 

tagit lång tid … det gör en sån här grej… och då tyckte 

han att jag lika väl kunde börja jobba varför kände 

jag så här och jag fick… jag börja smått bråka där jag 

försöker boka tid hos en annan läkare 

Samverkan med arbetsförmedling och försäkringskassa 

Åtskilliga kvinnor har förlorat sitt arbete i anslutning 

till brottsutredningen och är angelägna om att komma 

tillbaka till förvärvslivet eller studier men det kan kräva 

en anpassning till den enskilda kvinnans förutsättningar, 

varför de efterfrågar en samverkan mellan försäkringskassa 

och arbetsförmedling . 

Ett annat problem som kvinnorna har lyft fram i 

intervjuerna är att det finns läkare som är restriktiva med 

att sjukskriva kvinnor som inte längre har något fysiskt 

vårdbehov och som inte kan diagnostiseras som deprimerad, 

men som ändå mår psykiskt dåligt och är helt fokuserade 

på förundersökning och kommande rättegång . 

Dessa kvinnor har fått anmäla sig som arbetssökande hos 

arbetsförmedlingen . Genom att arbetslöshetsersättningen 

ibland har varit väsentligt lägre än sjukpenningen försätts 

dessa kvinnor i en socioekonomisk utsatthet som har 

tvingat dem att vända sig till socialtjänsten och begära 

ekonomiskt bistånd . 

Kontinuitet 

Kvinnorna efterfrågar en ordning som minimerar risken 

för att utredare och åklagare byts ut under förundersökningen 

. Kvinnorna upplever det som påfrestande att 

behöva byta utredare och åklagare, ibland vid upprepade 

tillfällen, och menar att varje byte av personal bidrar till 

bristande effektivitet och en försämring av utredningens 

kvalitet . En kvinna berättar om hur hon ringer till sin 

utredare för att höra hur det går med utredningen . En 

annan person svarar och meddelar att han har tagit över 

utredningen . 

Jag ringer igen under sommaren för att jag inte hör 

något . Jag ringer och det är inte X (utredaren) utan en 

kollega till X . Jag blev inte förvånad över att det inte är 

samma för det är lite väl mycket människor inblandade 

i den här röran . Jag frågar vad som händer och om de 



inte kan snabba på lite för det har dragit ut på tiden . 

Ja det ska han och jag frågar om vi ska träffas men det 

behövs inte . 

Ett byte av åklagare kan få än mera långtgående konsekvenser 

än ett byte av utredare . Varje åklagare gör sin 

egen bevisvärdering och vid ett byte av åklagare kan det 

innebära att två helt olika bedömningar av bevisläget 

görs, något som är obegripligt för kvinnan . 

Under polisförhöret får jag veta att jag har fått en ny 

åklagare . Jag undrar om han kan lägga ner det här 

då? Och det tyckte jag var fruktansvärt . Det här var 

den 14 februari mitt i veckan och den 20 har åklagaren 

beslutat och den 23 får jag ett brunt kuvert i brevlådan 

med besked om att han lägger ner . 

samhällsnivån 

Avseende samhällsnivån har de intervjuade kvinnorna 

framfört att de önskar att övervägande görs angående; 

Tillämpningen av bestämmelsen om besöksförbud 

På samhällsnivån efterfrågas en reformering av eller en 

mera generös tillämpning av bestämmelsen om besöksförbud 

som medför att mannen får lämna bostaden i det 

akuta skedet . Flera kvinnor klagar över att de inte förstår 

logiken i att hon ska lämna bostaden och placeras på 

härbärge eller hotell när det är mannen som är våldsam . 

De uppfattar tillämpningen av besöksförbud som ett 

uttryck för mannens överordning och att det är kvinnan 

som betraktas som problemet, inte mannens aggressiva 

beteende . 

Jag kom bara in och hämtade hundarna och då stod 

han där och kastade saker på mig . Jag ringde polisen 

som körde hem honom till en kompis . Polisen sa att de 

hade inte rätt att ta med honom men han följde med frivilligt 

och efter det sa jag till honom att han fick flytta 

för nu ska jag ha barn så han flyttade i maj . 

De efterlyser också möjligheter att säkerställa att besöksförbudet 

respekteras 

Han fortsätter alltså att det som hände senast var att 

han gick in i min lägenhet trots besöksförbud . Jag gick 

ner för att kasta sopor dörren var olåst och då tog han 

tillfället och gick in i lägenheten . Han går runt hela 

tiden, gömmer sig i buskarna och tittar nu har han hittat 

ett nytt system jag kan inte hela tiden titta genom 

fönstret . Jag har varit tvungen att ta bort dörrklockan 

på grund av honom . Han tittar in genom brevinkastet 

och sedan sticker han . 


Fler förhörstillfällen 

20 % av de kvinnor som har deltagit i enkätstudien har 

bara förhörts vid ett tillfälle, i samband med anmälningsupptagningen 

. Flera av kvinnorna har i intervjuerna 

beskrivit hur upprörda och rädda de har varit i samband 

anmälningstillfället . De menar att det vore en fördel om 

det även hölls ett kompletterande förhör några dagar efter 

misshandeln i en lugnare miljö . Ett sådant förfarande 

skulle kunna bidra till att höja kvaliteten på brottsutredningen 

. Kvinnor som kallas till flera förhör får möjlighet 

att, i lugn och ro, fritt berätta om sitt liv med den 

misstänkte mannen . Under sådana förhållanden kan det 

exempelvis komma fram att hon har utsatts för ytterligare 

handlingar som är straffbara men som i våldets normaliseringsprocess 

inte uppfattas som felaktiga eller kränkande 

av kvinnan . 

Det var till och med dom (polisen) som förklarade för 

mig att jag hade blivit … att det var våldtäkt jag hade 

gått igenom… för att ja… när man är i en sån här 

situation så tänker man att det är så det ska gå till . Så 

han sa NEJ lilla vännen … typ… så här ska det inte gå 

till . Det är en våldtäkt . 

Sammanfattningsvis har de empiriska undersökningarna 

visat att kvinnornas syn på sitt liv är mera vidsträckt än 

myndigheternas så kallade helhetsperspektiv . Kvinnorna 

lämnar många tankvärda förslag till förbättringar . De har 

också berättat om hur deras personliga förutsättningar 

och den sociala miljön samspelar och sätter gränser för 

deras livsvillkor . Exempelvis har de berättat om svårigheterna 

med att få samtalsstöd av en psykolog och om 

problemen med att få stöd av arbetsförmedling och försäkringskassa 

för att kunna delta på arbetsmarknaden på 

sina egna villkor . Få samverkansprojekt har en teoretisk 

värdegrund . Projekt Karin har en teoretisk föankring 

i den social-ekologiska modellen som kan användas i 

högre utsträckning för att identifiera risker, insatser och 

utvärdera deras effekter . Den kan också utgöra grunden 

för en systematisk vidareutveckling av samverkan kring 

individen och hennes behov .

Utvärderingens övergripande syfte har varit att utvärdera 

den fysiska miljön på projekt Karin . Utvärderingen har 

haft ett brukarperspektiv, i detta fall innebärande att det 

är kvinnans berättelse som är grunden för våra resultat . 

Det är de våldsutsatta kvinnornas upplevelser av att ha 

medverkat som målsägande i en brottsutredning som 

vi har försökt kartlägga . De faktorer som varit i fokus 

för enkät och intervjustudien med kvinnorna, har varit 

kvinnans bakgrund och nuvarande livssituation, kvinnans 

relation till gärningsmannen samt kvinnans beskrivning 

av våldet och omständigheterna kring polisanmälan . 

Vidare har vi kartlagt de medverkande kvinnornas förväntningar 

på och upplevelse av polisanmälan och brottsutredning 

. Därutöver har kvinnans behov och upplevelse 

av erhållet psykosocialt stöd kartlagts, detsamma gäller 

hennes uppfattning om och upplevelse av myndighetssamverkan 

samt hennes upplevelser av lokaler och syn på 

samlokalisering . Dessa faktorer har alla redogjorts för 

i kapitel 4, under den empiriska framställningen . Nu är 

det dags att dra ihop trådarna och på basis av de resultat 

vi erhållit i relation till projekt Karin, resonera kring de 

insatser som de berörda kvinnorna givit uttryck för att de 

Kapitel 5. saMManfattning och avslutande disKussion 

innehåll 

Kapitel 5. Sammanfattning 

och avslutande diskussion 

saknar, men dessförinnan en kort sammanfattning av våra 

resultat . 

Vårt uppdrag har varit att utreda våldsutsatta kvinnors 

behov och ta del av deras erfarenheter av projekt Karin . 

Att göra en jämförande studie med de kvinnor som var 

aktuella innan projekt Karin respektive efter, visade sig 

innebära vissa problem eftersom inte alla kvinnor som var 

aktuella efter projekt Karins start hade varit i lokalerna, 

men såsom nämnts tidigare så har merdelen av de kvinnor 

vi har intervjuat i ett personligt möte samtliga befunnit 

sig på projekt Karin, varför vi trots allt har kunnat få en 

bild av hur kvinnorna värderar lokalerna och den fysiska 

miljön . 

Vi har med hjälp av kvinnornas röster, från såväl enkäterna 

som intervjuerna, försökt skapa oss en bild av vilka 

förväntningar de har på de aktörer som de haft kontakt 

med, med anledning av att de har utsatts för våld, vidare 

har vi försökt kartlägga hur deras behov ser ut, och vilka 

positiva respektive negativa erfarenheter de har av att ha 

medverkat i en brottsutredning . 

För att kunna möta våldsutsatta kvinnor och tillgodose 

deras behov är det också viktigt att få en bild av vilka 


innehåll 


förväntningar kvinnorna har på polis och rättsprocess och 

vilka tänkbara motiv kvinnan har till att kontakta polisen . 

Anledningen till att kvinnan tagit kontakt med polisen 

varierade och kunde handla om att få slut på våldet i den 

akuta situationen, eller kunde det vara en strategi för att få 

våldet inom relationen att upphöra, genom att markera för 

mannen att hon menar allvar . Några kvinnor var inte medvetna 

om att en anmälan hade gjorts, de trodde bara att de 

hade ringt polisen och haft kontakt med dem . De kvinnor 

som fortfarande sammanlever med mannen och vill fortsätta 

relationen har sällan förväntningar på att en anmälan 

ska resultera i att mannen blir dömd, i de fall kvinna önskar 

en rättslig process är fokus riktat mot att mannen ska 

få hjälp i form av vård och behandling . De kvinnor som har 

valt att fortsätta relationen med mannen efterfrågar ett mer 

holistiskt perspektiv där mannen kan få hjälp . 

Andra kvinnor betonade vikten av att deras anmälan 

resulterade i ett rättsligt efterspel, som en bekräftelse på 

hennes erfarenhet av att vara utsatt för misshandel och 

kränkningar . En kvinna beskrev att det skulle kännas som 

ett hån, om brottutredningen inte ledde någon vart . Dessa 

kvinnor har lämnat relationen och för henne fyller den 

rättsliga processen ett behov av bekräftelse, där hon ropar 

efter motbilder från samhällets sida, motbilder som vittnar 

om att våldet aldrig var hennes ansvar, utan mannens . 

För vissa kvinnor har polisanmälan också en stor 

betydelse i form av att kvinnan därmed kan erhålla skydd . 

Polisiära och psykosociala insatser i form av gripande, 

häktning, besöksförbud, skyddat boende och krissamtal 

blir för dessa kvinnor det mest elementära . 

Kunskap och medvetenhet om kvinnors skilda förväntningar 

är viktiga förutsättningar i skapandet av ”det 

goda samtalet”, där kvinnan kan bemötas med respekt, 

bli lyssnad till och tagen på allvar . Att inte förutsätta att 

kvinnan ”tar tillbaka” anmälan är oerhört viktigt . 

Ett holistiskt perspektiv där också mannen inkluderas 

på ett tidigt stadium och som ett förebyggande arbete 

hade kanske kunnat förhindra att kvinnor väntar med att 

vända sig till polisen . Det är sällan kvinnor vänder sig till 

polisen vid första eller andra slaget, utan våldet har oftast 

pågått en tid . Ju längre tid som går, ju större är risken för 

att destruktiva mönster skapas i relationen och att våldet 

successivt börjat normaliseras . 

Behoven som kvinnorna har givit uttryck för är bland 

annat betydelsen av att få information om brottsutredningen, 

hur den går till, vem som gör vad och vad 

som händer i hennes ärende . Vidare behöver kvinnorna 

information om andra myndigheters ansvar och vad de 

kan hjälpa henne med . Här har myndighetssamverkan en 

viktig funktion och samlokaliseringen kan vara ett sätt 

att skapa goda förutsättningar för ett sådant samarbete . 

Med tanke på att kvinnan befinner sig i en utsatt situation 

kan hon ha svårt att tillgodogöra sig information och 

behovet av information kan också skifta över tid, bland 

annat beroende av om kvinnan fortfarande har en relation 

till mannen och därmed kan befinna sig i olika faser i den 


så kallade våldscykeln . Det handlar således inte bara om, 

att ge kvinnorna information utan också om, hur och 

när . Att utveckla en informationsstrategi utgör därför en 

viktig del i arbetet med våldsutsatta kvinnor . 

Andra behov som kvinnorna har givit uttryck för är 

psykosocialt stöd och eftervård . Utifrån bilden på s 51 

kan en kvinna som utsatts för våld vara tvungen att ta 

ett stort antal kontakter med olika myndigheter . Av skäl 

som visat sig vara uppenbara är det inte alltid kvinnan 

befinner sig i ett sådant tillstånd att hon själv klarar av att 

ta dessa kontakter, och här kommer aktörernas samverkan 

in som en betydelsefull del för att hjälpa kvinnan . 

Den arbetsmetod som arbetats fram i projekt Karin, där 

kvinnokriscentrum får ta del av de polisanmälningar som 

har gjorts, för att aktivt kunna ta kontakt med kvinnorna, 

har beskrivits som något positivt . Många kvinnor känner 

att de behöver stöd, men orkar inte ta kontakten själva . 

Det kan också vara så att kvinnan först i ett senare skede, 

några dagar senare då det akuta skedet är över, känner att 

hon har behov av en samtalskontakt . Flera av kvinnorna 

har i intervjuerna beskrivit hur upprörda och rädda de 

har varit i samband anmälningstillfället, varför det vore 

en fördel om det även hölls ett kompletterande förhör 

några dagar efter misshandeln i en lugnare miljö . 

Vidare har kvinnan talat om behovet av att erhålla 

ekonomiskt stöd, eftersom våldet också har ekonomiska 

konsekvenser, direkt eller indirekt . Inte sällan förekommer 

ekonomiskt våld som ett av flera sätt att utöva våld 

mot kvinnor, det kan handla om att mannen rent fysiskt 

tar kvinnas pengar, bankkonton och andra tillgångar, hindrar 

kvinnan från att arbeta, förstör kvinnans eller barnens 

egendom eller mer subtila former av kontroll såsom 

att inte betala ut underhåll, övervaka inköp, neka henne 

information om hushållets ekonomi och ekonomiska 

beslut . Att leva under ekonomiskt våld, får ekonomiska 

konsekvenser för kvinnan och hon kan därför behöva 

samhällets hjälp att ta sig ur ett ekonomiskt beroende till 

mannen . I det här sammanhanget kan också påpekas att 

det är angeläget att se över lagstiftningen på flera olika 

områden . En kvinna som vi intervjuade berättade att 

hon drev ett företag tillsammans med mannen . Mannen 

dömdes till fängelse och skulle dessutom, betala ut en stor 

summa i skadestånd till kvinnan . Kvinnan kunde dock 

inte begära ut dessa pengar eftersom det skulle innebära 

att det företag som de äger gemensamt går i konkurs och 

att hon därmed förlorar både arbete och inkomst . 

En vanlig indirekt ekonomisk konsekvens av våldet, 

med efterföljande psykosocial utsatthet är att kvinnan 

många gånger har förlorat sitt arbete eller inte längre 

förmår att arbeta, varför samverkan och kontakt med 

arbetsförmedlingen och försäkringskassan skulle vara ett 

sätt att ytterligare hjälpa våldsutsatta kvinnor . 

Vi har funnit att ett gott bemötande är oerhört viktigt, 

där faktorer som att bli lyssnad till, känna sig betrodd, 

känna att man blir tagen på allvar är centrala . Kvinnorna 

i enkätstudien ger inte sällan uttryck för en svår situation

vid tiden för mötet med polisen . Förutom det faktum att 

de utsatts för misshandel av en person de älskat/älskar, 

försöker de på olika sätt begripliggöra våldet och finna 

förklaringar till det som hänt . En del av kvinnorna har 

drabbats av ekonomiska problem på grund av våldet, i 

vissa fall finns barn inblandade vilket gör situationen än 

mer komplicerad, och i en del fall förkommer missbruk av 

olika slag . Att möta dessa kvinnor på ett korrekt sätt är av 

stor vikt av flera ovan angivna anledningar, så sker dock 

inte alltid, och det finns kvinnor som gett uttryck för att 

de ifrågasatts vid anmälan, eller att de i en kaotisk anmälningsupptagning 

i hemmet, när radiobil tillkallats, blivit 

bemötta på ett sätt som de upplevt som ”kränkande” . För 

att kvinnan ska ha förtroende för polisen, och samhället, 

och för att hon ska kunna få hjälp i ett långsiktigt 

perspektiv, måste denna inledande kontakt vara anpassad 

efter den enskilda kvinnans behov . Detta är en del av det 

polisiära arbetet som är oerhört svårt, då kvinnorna har 

olika erfarenheter, olika behov och olika förväntningar 

och har varit utsatta för olika former av våld . 

Ett bra bemötande är viktigt också i ett längre perspektiv, 

för att kvinnan ska känna sig trygg med polisens 

insatser . En av de vanligaste anledningarna till att kvinnor 

som medverkat i utvärderingen inte anmält upprepad viktimisering 

har varit rädsla för hämnd . Känner kvinnan att 

polisen tar hand om henne, torde chanserna öka för att 

hon vid eventuell upprepad viktimisering vågar anmäla 

igen . Polisens brottsbekämpande funktion, får inte ta över 

handen eller ske på bekostnad av polisens trygghetsskapande 

funktion, dessa båda funktioner måste kombineras 

då de kompletterar och är beroende av varandra . 

För många kvinnor är polisen den första kontakten de 

har med samhället, och kan därmed utgöra en viktig barriär 

för fortsatt kontakt om kvinnan inte upplever polisen 

positivt . Detta kan vara av särskild betydelse då kvinnan 

har ett mindre socialt nätverk, samt har barn . 

Vad det gäller den fysiska miljön och den betydelse 

som miljön har tillskrivits, så uppger majoriteten av 

kvinnorna att miljön har betydelse för hur man upplever 

situationen och mötet . Miljön är den fysiska kontext som 

ramar in ett sammanhang och påverkar såväl sinnen som 

känslor . Lokalerna är viktiga för att brottsutredningen 

på olika sätt ska kunna optimeras, och för att kvinnorna 

ska erhålla bästa möjliga hjälp och stöd . Lokalerna ser 

vi dock som en del i ett betydligt större sammanhang där 

alla pusselbitar måsta vara på plats för att kvinnan ska få 

bästa möjliga bemötande och omhändertagande, och därmed 

för att polisens utredning ska bli den bästa möjliga . 

Genom att befinna sig i en miljö som upplevs avslappnande 

och omhändertagande, har man skapat goda 

förutsättningar för ”det goda samtalet” . Ett samtal där 

kvinnan upplever att hon har blivit väl bemött, lyssnad 

till, betrodd, tagen på allvar där hon inte blir ifrågasatt 

och där hon känner att hennes förväntningar och behov 

blir tillgodosedda . 

Att den fysiska miljön på projekt Karin innefattar en 


innehåll 

samlokalisering av aktörer som kan vara kvinnan behjälplig 

på olika sätt, har av kvinnorna uppfattas som något 

positivt . Samverkan mellan aktörerna sker på olika sätt, 

och har fungerat i olika utsträckning . Den samverkan som 

inletts i och med projekt Karin, som innebär att Kriscentrum 

för kvinnor aktivt tar kontakt med de kvinnor som 

anmäler aktuella brott har visat sig vara en lyckad insats 

utifrån kvinnornas perspektiv . Att själv slippa ta kontakt 

i ett utsatt läge, eller att få en andra chans även om man 

initialt vid anmälan tackat nej till stöd, har tagits emot väl, 

och kan därmed vara en bra metod för att stödja kvinnorna 

. Denna aktiva inats från samhällets sida kan därmed 

ses som ytterligare ett positivt steg i rätt riktning för att på 

bästa sätt möta kvinnor som utsatts för våld . 

Vi vill också nämna betydelsen av att anlägga ett 

helhetsperspektiv, där barnens situation också synliggörs 

. Barnen är i stort sett alltid en del av våldet, direkt 

eller indirekt och deras utsatthet måste synliggöras för att 

man ska kunna kartlägga deras behov och erbjuda dem 

relevant stöd . 

Projekt Karin har stora utvecklingsmöjligheter . Verksamheten 

bedrivs inte i samverkan, enligt den gängse 

definitionen, utan bör snarare definieras som en samplanering 

. Samlokaliseringen öppnar upp för en verksamhetsutveckling 

som syftar till att sätta kvinnan och hennes 

behov i centrum för verksamheten . Projekt Karin har sin 

värdegrund i den social-ekologiska modellen som används 

internationellt för våldspreventivt arbete . Modellen kan 

användas mera systematiskt för att uppnå de mål som 

satts upp för projekt Karin . 

Nedan följer en sammanställning över utvecklingsmöjligheter 

utifrån kvinnornas perspektiv . 

positivt med projekt Karin utifrån kvinnornas 

perspektiv: 

Myndigheternas samverkan har bidragit till en metodutveckling 

som innebär att Kvinnokriscentrum aktivt 

tar kontakt med samtliga kvinnor som har anmält att 

de har utsatts för våld i nära relation . 

Lokalen på projekt Karin upplevs som trygg och familjär 

vilket kvinnorna anser underlätta deras medverkan 

i brottsutredningen . Exempelvis upplevs lokalen som 

utformad för att genomföra svåra samtal . 

projekt Karins utvecklingsmöjligheter utifrån 

kvinnornas perspektiv: 

Utveckla Karins verksamhet så att berörda barn och 

män också kan erbjudas psykosocialt stöd . 

Utveckla stöd för att lösa bostadssituationen både för 

kvinnan och mannen, i såväl den akuta fasen som i 

sökandet efter två nya permanenta boenden . 


innehåll Kapitel 5. saMManfattning och avslutande disKussion 

KällförtecKning 

Utveckla möjligheten till stöd från psykolog så att 

kvinnan får hjälp att hantera sin egen stress, aggressivitet 

och rädsla . Det finns också kvinnor som önskar 

stöd av en psykolog för att kunna fortsätta relationen 

till mannen som ett par, som särlevande föräldrar samt 

som kompanjoner och arbetskamrater . 

Utveckla stöd för att förhindra att våldsutsatta kvinnor 

hamnar i en socioekonomisk utsatthet på grund 

av våldet, exempelvis genom en samverkan mellan 

arbetsförmedling och försäkringskassa . 

Utveckla en målgruppsanpassad myndighetsövergripande 

informationsstrategi . 

Utöka Karins öppettider . 

Utveckla en metod som säkerställer att alla vådsutsatta 

kvinnor förhörs minst två gånger . 

Utveckla en bemanningspolicy som säkerställer 

kontinuiteten så att antalet byten av förhörsledare och 

åklagare minimeras under pågående brottsutredning . 


Utveckla en metod för kontinuerlig uppföljning och 

utvärdering av verksamheten på Karin . 

Arbeta aktivt för en översyn av bestämmelserna om 

besöksförbud och en vidareutveckling och precisering 

av bestämmelserna om målsägandebiträdets roll och 

funktion . 

Etablera en vårdcentral i Malmö som är specialiserad 

på våld . 

att gå vidare med … 

För att vidareutveckla projekt Karin till en nationell 

modell anser vi att det krävs en processutvärdering av 

verksamheten utifrån de professionella aktörernas och 

respektive samverkande myndighets perspektiv .

Källförteckning 

litteratur 

Andersson Berit & Lundberg Magnus (2001) Kvinnomisshandel 

som kunskapsfält – att definiera, förklara och 

hantera ett socialt problem . I Det motspänstiga offret, 

Åkerström Malin & Sahlin Ingrid (red) . 

Bangura Arvidsson, Maria & Åkerström, Malin (2000) . 

När anhöriga involveras: personalens beskrivning av anhöriga 

på särskilda ungdomshem . Stockholm: Statens institutionsstyrelse 

Eriksson, Maria . (2008) Barns beskrivningar och tolkningar 

av pappas våld . I Eriksson, Maria (2008) . Barns röster 

om våld: att tolka och förstå . 1 . uppl . Malmö: Gleerups . 

BRÅ Rapport 2008:25 Polisens utredningar av våld mot 

kvinnor i nära relationer . Marklund, Fredrik & Nilsson, 

Anna . Tillgänglig på Internet: http://www .bra .se/extra/ 

measurepoint/?module_instance=4&name=2008_25_Polisens_utredningar_av_v_ld_i_n_ra_relationer_webb 

. 

pdf&url=/dynamaster/file_archive/081215/d75ed3634299fa9 

e99c1ab7c10f63cb8/2008%255f25%255fPolisens%255futredn 

ingar%255fav%255fv%255fld%255fi%255fn%255fra%255fre 

lationer%255fwebb .pdf . 

BRÅ Rapport 2009:12 Våld mot kvinnor och män i nära 

relationer : våldets karaktär och offrens erfarenheter av kontakter 

med rättsväsendet . Hradilova Selin, Klara . Tillgänglig 

på Internet: http://www .bra .se/extra/measurepoint/?module_ 

instance=4&name=V_ld_mot_kvinnor_i_n_ra_relationer_ 

webb .pdf&url=/dynamaster/file_archive/090528/6e024e8bbb 

1ac22fa441d47fcc3bec1a/V%255fld%255fmot%255fkvinnor 

%255fi%255fn%255fra%255frelationer%255fwebb .pdf . 

Christie Nils (2001) Det idealiska offret . I Åkerström, 

Malin & Sahlin, Ingrid (red .) (2001) . Det motspänstiga offret 

. Lund: Studentlitteratur . 

Christie, Nils (2005) . Lagom mycket kriminalitet . Stockholm: 

Natur och kultur . 

Cohen, Sheldon & Wills, Thomas . A . (1985) . Stress, Social 

Support, and the Buffering Hypothesis . Psychological Bulletin 

. Nr . 98 (s . 310–357) . 

Dahlberg LL & Krug EG . (2002) Violence – a global public 

health problem . In: Krug, Etienne G . (red .) (2002) . World 

report on violence and health [Elektronisk resurs] . Geneva: 

World Health Organization; 2002:1–56 . 

Danermark, Berth & Kullberg, Christian (1999) . Samverkan: 

välfärdsstatens nya arbetsform . Lund: Studentlitteratur 

Davies, Kim, Block, Carolyn Rebecca & Campbell Jacquelyn 

(2008) Seeking help from the Police: Battered Women’s 

decisions and experiences . I Criminal Justice Studies . Vol 20 

No . 1 . 2007 . 

Diesen, Christian (2006) i Är rättvisan rättvis? tio perspektiv 

på diskriminering av etniska och religiösa minoriteter 

inom rättssystemet : rapport / av Utredningen om makt, integration 

och strukturell diskriminering ; (red .)Jerzy Sarnecki 

SOU 2006:30 .Engdahl, Oskar & Larsson, Bengt (2006) . 

Sociologiska perspektiv: grundläggande begrepp och teorier . 

Lund: Studentlitteratur . 

Esaiasson, Peter (2007) . Metodpraktikan: konsten att 


innehåll 

studera samhälle, individ och marknad . 3 ., [rev .] uppl . Stockholm: 

Norstedts juridik . 

Everstine, Diana Sullivan & Everstine, Louis (1986) . Akutpsykologi: 

hjälp åt offer för våldsbrott . Stockholm: Natur 

och kultur 

Felson, Richard B ., Messner, Steven F & Hoskin, Anthony 

W . (2002) . Reasons for Reporting and not Reporting Domestic 

Violence to the Police . I: Criminology . Vol 40 No . 3 . 2002 . 

Friedman, Kenneth, Bischoff, H ., Davies, R . & Person A . 

(1982)Victims and helpers: Reactions to crime . Washington 

DC: Government Printing Office . 

Fernqvist Stina & Näsman Elisabeth (2008) Ekonomiskt 

våld och barns utsatthet . I Barns röster om våld: att tolka och 

förstå . Eriksson, Maria (2008) . 1 . uppl . Malmö: Gleerups 

Frye, Marilyn (1994) . Den feministiska teorins möjligheter 

. Feministisk filosofi . S . 1–13 . 

General Assembly res . 48/104 . Declaration on the Elimination 

of Violence against Women . . (1994) . [New York]: 

United Nations . 

Glad (2006) Cooperation in a child welfare case: a comparative 

cross-national vignette study . I European Journal of 

Social work, Vol 9, No 2, 2006 . 

Grape, Ove, Blom, Björn & Johansson, Roine (red .) (2006) . 

Organisation och omvärld: nyinstitutionell analys av människobehandlande 

organisationer . Lund: Studentlitteratur . 

Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, 

hedersrelatierat våld och förtryck samt våld i samkönade 

relationer (2008) . Stockholm: Riksdagen . 

Hearn, Jeff (1998) . The violences of men: how men talk 

about and how agencies respond to men's violence to women 

. London: SAGE . 

Helmersson, Sara & Mulabdic, Azra (2008) . Respektera 

mig!: handbok för yrkesverksamma om våldsutsatta kvinnor 

i missbruk . Malmö: Malmö stad . 

Hickman, Laura J . & Simpson, Sally S . (2003) ”Fair Treatment 

or Preferred Outcome? The Impact of Police Behaviour 

on Victim Reports of Domestic Violence Incidents .” I Law 

and Society Review, Vol 37 nr 3 September 2003 . 

Hirdman, Yvonne (2000) . Att lägga livet tillrätta: studier i 

svensk folkhemspolitik . [2 . uppl .] Stockholm: Carlsson . 

Hjortsjö, Maria (2005) . Med samarbete i sikte: om samordnade 

insatser och samlokaliserade familjecentraler . Diss . 

Lund : Lunds universitet, 2006 . 

Holmqvist , Lena, Leijonhufuvd, Madeleine, Träskman, 

Per Ole och Wennberg, Suzanne (2005), Brottsbalken: en 

kommentar . D . 1, (1–12 kap .) : brotten mot person och förmögenhetsbrotten 

m .m . . 4 ., [omarb .] studentutg . Stockholm: 

Norstedts juridik . 

Integrationsverket (2005) Integrationsverkets rapport 

2005:02 . Rasism och främlingsfientlighet och delstudier om 

rasism och främlingsfientlighet i Sverige 2004 . 

Jeffner, Stina (1998) . Liksom våldtäkt, typ-: om ungdomars 

förståelse av våldtäkt . [Ny utg .] Stockholm: Brevskolan . 

Johansson, Susanna . (2009) ”Does Collaboration Include 

or Exclude? Participatory Aspects of Collaboration between 

Welfare Agencies when Investigating Suspected Child Abuse” 


innehåll 


I Participative aspects of law a socio-legal perspective 2009 . 

red . Matthias Baier . 

Johansson, Susanna (2008) . Myndighetssamverkan i 

barnahus: organisering, innehåll och process : delrapport 4 i 

utvärderingen av nationell försöksverksamhet med barnahus 

2006–2007 . Lund: Sociology of Law, Lund University . 

Johnson, Holly (2001) Contrasting Views of the Role of 

Alcohol in Cases of Wife Assault . I Journal of Interpersonal 

Violence . Vol 16, s . 54–73 . 

Kelly, Liz, Radford, Jill & Hester, Marianne (red .) (1996) . 

Women, violence and male power: feminist activism, research 

and practice . Philadelphia: Open University Press . 

Knutsson, Maria & Granér, Rolf (2001) . Perspektiv på 

polisetik . Lund: Studentlitteratur . 

Källström Cater Åsa (2008) Barns beskrivningar och tolkningar 

av pappas våld i ) . Barns röster om våld: att tolka och 

förstå . Eriksson, Maria & Eriksson, Maria (2008) . 1 . uppl . 

Malmö: Gleerups . 

Lindgren, Magnus (2004) . Brottsoffer i rättsprocessen: 

om ideala brottsoffer och goda myndigheter . 1 . uppl . Diss . 

Stockholm : Stockholms universitet ., 2004 . 

Lindgren, Magnus, Pettersson, Karl-Åke & Hägglund, Bo 

(2001) . Brottsoffer: från teori till praktik . Stockholm: Jure CLN 

Lindgren, Magnus & Lagerbäck, Björn (1996) . Att 

drabbas av brott: om brottsoffers reaktioner och behov 

i Rättspsykolog . I Christianson, Sven-Åke (red .) (1996) . 

Rättspsykologi: den forensiska psykologin i Sverige : en kunskapsöversikt 

. Stockholm: Natur och kultur . 

Lindstedt Cronberg, Marie (2009) . Med våldsam hand: 

hustrumisshandel i 1800-talets Sverige: en studie av rättsliga, 

kyrkliga och politiska sammanhang . Lund: Lunds universitet . 

Little, Liza & Kaufman Kantor, Glenda (2002) . Using 

Ecological Theory to Understand Intimate Partner Violence 

and Child Maltreatment, I Journal of Community Health, 

2002, 19 (3), s133–145 . 

Lundberg, Magnus (2001) . Vilja med förhinder: 

polisers samtal om kvinnomisshandel . Diss . Lund: 

Univ ., 2001 . 

Lundgren, Eva (2004) . Våldets normaliseringsprocess . 

Stockholm: Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer 

i Sverige (ROKS) . 

Lundgren, Eva (red .) (2001) . Slagen dam [Elektronisk 

resurs] : mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige : en 

omfångsundersökning . Umeå: Brottsoffermyndigheten 

Tillgänglig på Internet: http://www .brottsoffermyndigheten 

.se/Sidor/EPT/Bestallningar/PDF/Slagen%20dam .pdf . 

Lövkrona, Inger (2009) . Den misshandlade kvinnokroppen 

. I Kvinnors hälsa: fakta och myter . Jarlbro, Gunilla & 

Erlanson-Albertsson, Charlotte (red .) (2009) . 1 . uppl . Lund: 

Studentlitteratur . 

Mc Shane & Williams 1992, Radical Victimology: A Critique 

of the Concept of Victim In Traditional Victimology . I 

Crime and Delinquency, Vol 38 . No .2 . 258–271 . 

Messerschmidt James W . (1999) ” Making bodies Matter: 

Adolescent Masculinites: Adolescent masculinities, the body, 

and varieties of violence . I Theoretical Criminology . Vol . 3, 


s . 197–220 . 

Myndigheten för skolutveckling (2007) Strategi för 

samverkan: kring barn och unga som far illa eller riskerar 

att fara illa . Stockholm . Tillgänglig på Internet: http:// 

www .socialstyrelsen .se/Lists/Artikelkatalog/Attachmen 

ts/9205/2007-123-31_200712331 .pdf 

Nilsson, Gabriella (2009) . Könsmakt eller häxjakt? [Elektronisk 

resurs] : antagonistiska föreställningar om mäns våld 

mot kvinnor . Diss . Lund : Univ ., 2009 

Tillgänglig på Internet: http://www .lu .se/o .o .i .s?id=12588 

&postid=1468591 . 

Nyhlén Lars (2008) Rättsväsendet – polisens och åklagarens 

roll i Heimer, Gun M . & Sandberg, David (red .) (2008) . 

Våldsutsatta kvinnor: samhällets ansvar . 2 ., [rev .] uppl . Lund: 

Studentlitteratur . 

Phipps Alison (2009) Rape and respectability:Ideas 

about sexual Violence and Social Class I Sociology Volume 

43(4):667 .683 . Sage publications London . 

Polismyndigheten i Skåne (2009) Verksamhetsplan 2009 . 

Rosenbaum Dennis (1987) . ” Coping with Victimization: 

The Effects of Police Intervention on Victims Psychological 

Readjustment” I Crime and Delinquency 1987 Vol 33, 

s . 502–520 . 

Rasmusson, Bodil (2008) . ”Det är ju inget dagis precis-”: 

barns och föräldrars upplevelser av kontakter med barnahus 

: delrapport 6 i utvärderingen av nationell försöksverksamhet 

med barnahus 2006–2007 . Lund: Sociology of Law, Lund 

University . 

Rejmer, Annika (2003) . Vårdnadstvister: en rättssociologisk 

studie av tingsrätts funktion vid handläggning av 

vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa . 

Diss . Lund : Univ ., 2003 . 

Rikspolisstyrelsen 2001:1 Brottsoffer . En modell för polisens 

del i lokalsamhällets brottsofferstödjande arbete . 

Rosengren, Karl Erik & Arvidson, Peter (2002) . Sociologisk 

metodik . 5 ., [omarb . och utgåva .] uppl . Malmö: Liber . 

Rossi, Peter H ., Freeman, Howard E . & Lipsey, Mark W . 

(2004) . Evaluation: a systematic approach . 7 . ed . Thousand 

Oaks, CA: Sage . 

Sahlin, Ingrid (1996) . På gränsen till bostad: avvisning, 

utvisning, specialkontrakt . Diss . Lund : Univ . 

Sandberg, Bo & Faugert, Sven (2007) . Perspektiv på utvärdering 

. 1 . uppl . Lund: Studentlitteratur . 

Sarnecki Jerzy (2006) Utredningen om makt, integration 

och strukturell diskriminering (2006) . Är rättvisan rättvis?: 

tio perspektiv på diskriminering av etniska och religiösa 

minoriteter inom rättssystemet : rapport . Stockholm: Fritzes 

offentliga publikationer 

Snare, Annika (1993) i Snare, Annika & Høigård, Cecilie 

(red .) (1993) . Kvinners skyld: en nordisk antologi i kriminologi 

. Oslo: Pax . 

Sonander, Anna (2008) . Att arbeta med barn som 

brottsoffer: en rättssociologisk studie . Diss . Lund : Lunds 

universitet, 2008 

Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer inom 

humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning . Stockholm:

Tillgänglig på Internet: http://www .cm .se/webbshop_vr/ 

pdfer/etikreglerhs .pdf . 

Walby, Sylvia, (2005) ”Improving the statistics on violence 

against women” . I Statistical Journal of the United Nations 

ECE Vol . 22, s . 193–217 . IOS Press . 

Walby, Sylvia (red .) (2001) . Offerskapande – victimisation . 

I Kön och våld i Norden . S . 13–26 . 

Westbrook Lynn (2009) Crisis information concerns: 

Information needs of domestic violence survivors . I Processing 

and management Vol . 45, s . 98–114 . 

Wholey, Joseph S ., Hatry, Harry P . & Newcomer, Kathryn 

E . (red .) (2004) . Handbook of practical program evaluation . 

2nd ed . San Francisco: Jossey-Bass . 

Yrkesgemensam handbok: för personal som möter personer 

utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck . (2007) . 

Malmö: Malmö stad . 

Åkerblom, Annika (2009) . När kvinnor fick rättigheter: 

Sverige 1700 till 2010 . 1 . uppl . Lund: Studentlitteratur . 

Åkerström, Malin & Sahlin, Ingrid (red .) (2001) . Det 

motspänstiga offret . Lund: Studentlitteratur . 

ÅFS 2005:9 . Åklagarmyndighetens föreskrifter och 

allmänna råd (ÅFS) om ledning av förundersökning av 

brottmål .(2005) 

Åklagarmyndighetens Handbok, Handläggning av 

fridskränkningsbrotten 2006 . 

Österberg, Eva & Lindstedt Cronberg, Marie (red .) (2004) . 

Våldets mening: makt, minne, myt . Lund: Nordic Academic 

Press 

hemsidor 

Avdelningen för samhällsplanering, Malmö stad 

http://www .malmo .se/Kommun--politik/Statistik .html 

2010-01-15 

Malmö kommuns hemsida . www .malmo .se 

Sveriges Radio (2006) Missbrukare får mindre skadestånd 

http://www .sr .se/Ekot/artikelasp?artikel=768567 

http://www .manskligarattigheter .gov .se, 2009-12-26 

http://www .bra .se/extra/pod/?action=pod_show&module_ 

instance=21&id=486&statsType=100&statsCounty=La&Ye 

ar=2008&type=1, 2009-12-20 

http://www .staffanstorp .se/download/18 .6c80c0b711b110d 

59b8800011291/Hedersrelaterat+v%C3%A5ld .pdf . Skyddsprogram 

för hedersrelaterat våld . 

http://www .projektkarin .se/miljo .4 .39ce2a5011d2 

0b4901680003296 .html, 2009-12-25 

http://www .cdc .gov/ncipc/dvp/social-ecological-model_ 

DVP .htm 2010-01-26 

http://www .westlaw .se . 2010-01-20 

offentligt tryck 

Utredningar 

SOU 1987:72 Juristkommissionen med anledning av 

mordet på statsminister Olof Palme (1987) . Juristkommissionens 

rapport om händelserna efter mordet på statsminister 

Olof Palme . D . 2, Brottsutredningen 1 mars 1986 – 4 februari 

1987 . Stockholm: Allmänna förl . 


innehåll 

SOU 1992:61 Åklagarutredningen -90 (1992) . Ett reformerat 

åklagarväsende: betänkande . Stockholm: Allmänna förl . 

SOU 1992:84 Ersättning för kränkning genom brott . 

Delbetänkande av Kommittén om ideell skada . 

SOU 1995:60 Kvinnovåldskommissionen (1995) . Kvinnofrid: 

slutbetänkande : [huvudbetänkande] . Stockholm: Fritze 

SOU 1995:142 Att röja hinder för samverkan, egenmakt, 

arbetslinjen . Delbetänkande / av Storstadskommittén . 

SOU 1996:113 En allmän och aktiv försäkring vid 

sjukdom och rehabilitering . Slutbetänkande av Sjuk- och 

arbetsskadekommittén . 

SOU 2005:43 Vårdnad – Boende – Umgänge . Barnets 

bästa, föräldrars ansvar . Betänkande av 2002 års vårdnadskommitté 

Propositioner 

Prop . om socialtjänsten . (1980) Del A . Stockholm . 

Prop . 1981/82:97 Hälso- och sjukvårdslag m .m . (1982) . 

Stockholm . 

Prop . 1983/84:111 Med förslag till polislag m .m . 

Prop . 1985/86:80 Om ny förvaltningslag . Stockholm . 

Prop . 1987/88:137 Om besöksförbud . 

Prop . 1997/98:55 Kvinnofrid: (1998) . Stockholm: Fritze . 

Prop . (1999) Budgetpropositionen för 2000, Budgetpropositionen 

. Stockholm: Riksdagens tryckeriexp . 

Prop . 2006/07:38 Socialtjänstens stöd till våldsutsatta 

kvinnor . 

Rättsfall 

NJA 2007 s . 272 

NJA 1991 s . 83 

NJA 1967 s . 237 

NJA1997 s . 538 . 

Lagtext och förordningar 

Brottsbalk (1962:700) 

Förordning (1994:572) med instruktion för Brottsoffermyndigheten 

(upphävd) 

Förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska 

verksamheten 

Förordningen [2007:102] om ändring i förordningen 

Förordning (1976:376) om behandlingen av häktade och 

anhållna m .fl . [1976:376] . 

Förundersökningskungörelse (1947:948) 

Förvaltningslag (1986:223) 

Hälso- och sjukvårdslag (1982:763) 

Lag (1988:688) om besöksförbud 

Lag (1994:419) om brottsofferfond 

Lag (2003:413) om ändring i polislagen (1984:387) 

Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) 

Polisförordning (1998:1558) 

Polislag (1984:387) 

Rättegångsbalk (1942:740) 

Regeringsformen 1974:152 

Sekretesslag (1980:100) (upphävd) 

Socialtjänstlag (2001:453) 


ilagor 

Underlag för bedömning av risk för framtida partnervåld (SARA:SV) 


P. R. Kropp, S. D. Hart, C. D. Webster, D. Eaves, & H. Belfrage 

Informationskällor: 

Intervju med den misstänkte/gärningsmannen 

Intervju med offret/offren 

Övrigt__________________________________ 

Kriminell bakgrund 

1. Tidigare intrafamiljärt våld 

Personen har tidigare använt, eller försökt att använda, våld inom familjen (“hot bedöms som “D”) 

• “Familjen” inkluderar föräldrar, svärföräldrar, syskon, barn, etc. 

• Våld mot tidigare eller nuvarande relationspartners bedöms under punkt 11 

2. Tidigare extrafamiljärt våld 

Personen har tidigare använt, eller försökt att använda, våld utanför familjen (hot bedöms som “D”) 

• Här inkluderas allt våld som inte är riktat mot familj (punkt 1) eller relationspartners (punkt 11) 

3. Tidigare misskötsamhet vid permission eller liknande 

Bedömningsprocedur: 

N = Riskfaktorn föreligger ej; 

D = Riskfaktorn föreligger möjligen eller delvis; 

J = Riskfaktorn föreligger 

Kritiska riskfaktorer: Sådana som är tillräckliga i sig själva 

att utgöra en hög risk. 

Personen har tidigare gripits av polis för att ha missbrukat permission eller annan friförmån från institution 

(misskötsamhet utan polisingripande bedöms som “D”) 

• Överträdelse av besöksförbud skall bedömas såväl här som under punkt 15 

Psykosocial anpassning 

4. Problem i förhållanden under senare tid 

Personen har separerat från sin partner, eller har haft ett mycket konfliktfyllt förhållande, det senaste året 

• Bedömning skall här göras av omständigheter även oberoende av det nu begångna brottet 

5. Problem på arbetsmarknaden under senare tid 

Personen är arbetslös, och har haft en instabil situation på arbetsmarknaden det senaste året 

• Om personen f n är arbetslös, men har haft en stabil situation under året, eller om personen f n har en 

anställning men har haft en instabil situation under året, görs bedömningen “D” 

6. Som ung offer för, eller vittne till, våld inom familjen 

Personen har som ung (under 18) varit offer för, eller vittne till, våld inom familjen 

• Häri ingår även sexuella övergrepp 

• Såväl faktiskt våld, som försök till våld, eller hot om våld, skall bedömas här 

7. Missbruk av alkohol eller droger under senare tid 

”Missbruk” avser att personens missbruk väsentligt har försämrat dennes hälsotillstånd eller sociala förmåga (ex.vis 

överdos, anhållen för brott eller uppsagd från sitt arbete) 

8. Suicidalt eller homicidalt tankeinnehåll, eller avsikt, under senare tid 

Allvarlighetsgraden bör bedömas utifrån om tankeinnehållet kan uppfattas som persistent och påträngande, eller om 

en eventuell avsikt bedöms som hög 

Definitiv: Bedömningen konfirmerad/utförd av psykiatrisk/psykologisk expertis 

Presumerad: Bedömningen behöver konfirmeras/utföras av psykiatrisk/psykologisk expertis 

9. Psykotiska och/eller maniska symptom under senare tid 

Personen har, eller har haft, psykotiska eller maniska symptom under det senaste året 

Psykotiska symptom omfattar osammanhängande tal, vanföreställningar, hallucinationer och ett mycket 

bisarrt uppträdande 

• Maniska symptom omfattar extrem eufori, irritabilitet, grandiositet, tankeflykt och pratsamhet, och 

hyperaktivitet 



Förekomst 

(N, D, J) 

Kritisk 

( ✓ )

10. Personlighetsstörning karakteriserad av aggressivitet, impulsivitet eller instabilitet 

Hög poäng enligt PCL-R eller PCL:SV, eller uppvisar något av följande karakteristika: (a) arrogant, lögnaktig och 

manipulativ; (b) bristande förmåga till empati, ånger och skuld; (c) impulsiv och oansvarig, eller 

Belägg för en explosiv aggressivitet, särskilt om personen blir avvisad eller övergiven, eller 

Erhållen diagnos av antisocial, borderline, narcissistisk eller histrionisk personlighetsstörning 



Tidigare partnervåld 

11. Tidigare bruk av fysiskt våld 

Personen har brukat fysiskt våld mot tidigare eller nuvarande relationspartner 

• Sexuellt betingat våld, och hot om våld, bedöms längre fram (punkterna 12 och 13) 

• Försök att bruka våld bedöms som “D” 

12. Tidigare bruk av sexuellt våld/sexuell svartsjuka 

Personen har brukat sexuellt betingat våld, eller våld betingat av sexuell svartsjuka, mot tidigare eller nuvarande 

relationspartner 

• Försök till sexuellt betingat våld bedöms som “D” 

13. Tidigare bruk av vapen och/eller allvarliga dödshot 

Personen har tidigare använt sig av vapen eller allvarliga dödshot som uppfattats som allvarliga av offret 

• “Vapen” inkluderar skjutvapen, knivar och olika slags tillhyggen 

• Hot om användning av vapen eller om att tillfoga kroppsskada bedöms som ”D” 

14. Upptrappning 

Personen har trappat upp sitt våldsamma beteende under det senaste året 

15. Tidigare överträdelse av besöksförbud 

Personen har gjort sig skyldig till överträdelse av besöksförbud och gripits av polis i samband med det 

• Överträdelse som inte resulterat i polisingripande bedöms som “D” 

16. Bagatelliserande eller förnekande av tidigare partnervåld 

Personen bagatelliserar eller förnekar mycket eller allt av sitt tidigare partnervåld (ex.vis förnekar helt, skyller på 

andra eller på offret, eller tonar ner eller förnekar konsekvenserna av våldet) 

17. Attityd som stöder eller ursäktar partnervåld 

Personen ger uttryck för socio-politiska, religiösa, (sub)kulturella eller personliga attityder som stöder eller ursäktar 

partnervåld 

Aktuellt brott 

18. Allvarligt sexuellt- eller annat våld 

Personens aktuella brott innefattar allvarligt sexuellt våld eller annat våld som medfört medicinsk behandling eller 

kontroll 

• Mindre allvarligt våld bedöms som “D” 

19. Användning av vapen och/eller allvarligt dödshot 

Personen har i samband med det aktuella brottet använt vapen eller dödshot som uppfattats som allvarliga av offret 

• Hot om användning av vapen eller om att tillfoga kroppsskada bedöms som ”D” 

20. Överträdelse av besöksförbud 

Personen har i samband med det aktuella brottet överträtt besöksförbud och gripits av polis i samband med det 

• Överträdelse som inte resulterat i polisingripande bedöms som “D” 

Övriga överväganden 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Summering av riskbedömningen 

Låg Medel Hög 

Överhängande risk för partnervåld 

bilagor 


ilagor 

Lund 

Rättssociologiska enheten 2008-06-24 

Hej! 

Vi är tre forskare från Lunds universitet som arbetar med att 

utvärdera polismyndighetens bemötande av kvinnor som utsatts 

för våld. 

Tanken med utvärderingsarbetet är att vi ska bistå 

polismyndigheten med underlag kring hur de kan förbättra och 

utveckla sitt arbete med våldsutsatta kvinnor. 

Genom att du besvarar bifogad enkät kan vi ta del av din 

upplevelse av hur polisen har bemött dig. Vi tror att vi med 

utgångspunkt i Dina erfarenheter kan hitta nya vägar för att 

förändra, förbättra och utveckla polisen och andra myndigheters 

arbete för kvinnor som utsatts för våld. 

Det är naturligtvis frivilligt att delta. All information, som Du 

lämnar i enkäten, kommer att behandlas konfidentiellt, vilket 

innebär att ingen skall kunna identifiera dig som person. 

Vårt arbete är helt fristående från polisen. 

Polismyndigheten kommer inte att få ta del av den information 

som du lämnar till oss som forskare och polisen får inte heller 

kännedom om din medverkan alternativt ditt beslut om att inte 

medverka. 

Om Du samtycker till att dela med dig av dina erfarenheter och 

åsikter i vår enkätundersökning, vänligen fyll i enkäten och lägg 

den i bifogat svarskuvert. 

Bästa hälsningar 

Charlotte Agevall Annika Rejmer Anna 

Sonander 

74 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

Om du har frågor eller om du vill kontakta forskare så finner du alla 

kontaktuppgifter till berörda personer här nedan: 

Kontaktpersoner: 

Annika Rejmer 

Fil. dr. Rättssociologiska enheten 

e-post: annika.rejmer@soclaw.lu.se 

tel. 046-222 36 55 

Charlotte Agevall 

Doktorand i rättssociologi 

e-post: charlotte.agevall@soclaw.lu.se 

mobil. 0702 91 04 13 

Anna Sonander 

Fil.dr. i rättssociologi 

e-post: anna.sonander@soclaw.lu.se 

tel.046 – 222 37 83 

mobil: 0708 75 60 93 

bilagor 


2

ilagor 

Sam hällsvetensk apliga fakulteten 

Enh eten f ör rättssoci ologi 

Enkätundersökning om hur våldsutsatta kvinnor bemöts av 

polisen. 

Bakgrund - nedan följer frågor om din bakgrund. 

1. Hur gammal är du? Kryssa för korrekt alternativ. 

18-24 år O 

26-35 år O 

36-45 år O 

46-55 år O 

56-65 år O 

66 år eller äldre O 

2. I vilket land är du född? _________________________________________ 

3. Om du inte är född i Sverige, hur länge har du bott här? ______________ år 

4. Vilken utbildning har du? Kryssa för den högsta. 

Grundskola/motsvarande O 

Gymnasium/motsvarande O 

Universitet/högskola O 

Saknar utbildning O 


2008-06-25 

1

5. Vilken utbildning har din pappa? Kryssa för den högsta. 





6. Vilken utbildningsbakgrund har din mamma? Kryssa för den högsta. 





7. Vilken är din sysselsättning för närvarande? 

Yrkesarbetar O 

Studerar O 

Arbetssökande O 

Föräldraledig O 

Pensionerad O 

Hemarbetande O 

Annat O 

8. Vem/vilka personer bor tillsammans med dig? 

Min make eller sambo O 

Våra gemensamma barn O 

Mina egna barn O 

Min partners egna barn O 

Mina föräldrar eller min partners föräldrar O 

Mina syskon eller min partners syskon O 

Andra personer O 

Jag bor ensam O 

9. Vad är anledningen till att du har kommit i kontakt med polisen idag? 

bilagor 


2

ilagor 

________________________________________________________________________ 

________________________________________________________________________ 

________________________________________________________________________ 

________________________________________________________________________ 

10. Vad har personen som du har polisanmält utsatt dig för? Kryssa för samtliga alternativ 

som stämmer. 

En sexuell aktivitet mot min vilja O 

Fysiskt våld, ex slag, sparkar, knuffar, bett, fasthållning, luggning O 

Hot, ex. via brev, telefon eller ansikte mot ansikte O 

Förföljelse O 

Inlåsning O 

Utelåsning O 

Annat O 

11. Hur kom du i kontakt med polisen? 

Jag gick till polismyndigheten för att anmäla brottet O 

En polisbil tillkallades O 

Annat O 

12. Vad vill du att polisanmälan ska leda till? 

________________________________________________________________________ 

________________________________________________________________________ 

________________________________________________________________________ 

________________________________________________________________________ 

13. Vad förväntar du dig att det ska ske med den person som du har polisanmält? Om flera 

alternativ stämmer kryssa för samtliga. Att han eller hon; 


3

Döms i domstol O 

Upphör med sina brott riktade mot mig O 

Lämnar mig ifred O 

Förstår att handlingen var fel O 

Annat O 

14. Vilken relation har du till personen som du har polisanmält? 

Make/maka O 

Sambo O 

Pojkvän/flickvän O 

Son/dotter O 

Förälder O 

Styvförälder O 

15. Har denna person utsatt dig för brott tidigare? 

Ja O Nej O 

16. Om du har svarat ja på fråga 15, har du kontaktat polisen vid dessa tillfällen? 

Ja O 

Vid något tillfälle O 

Nej O 

17. Om du har svarat nej på fråga 16, varför har du inte anmält brotten till polisen? Om flera 

alternativ stämmer, kryssa för samtliga. 

Jag trodde inte att polisen skulle tro mig. O 

Jag trodde inte att polisen kunde göra något O 

bilagor 


4

ilagor 

Det var obetydliga händelser O 

Jag skämdes O 

Jag hade skuldkänslor O 

Jag var rädd för hämnd O 

Jag ville inte blanda in polisen O 

Jag ville inte blanda in polisen O 

Det var mitt fel också O 

Annat O 

Anmälan – nedan följer frågor om polisens bemötande av dig i samband med 

polisanmälan. 

18. Vilket kön hade polisen som tog upp din anmälan? 

Man O 

Kvinna O 

19. Upplevde du att polisen som tog upp din anmälan lyssnade på dig? 

Ja O 

Nej O 

I vissa avseende O 

20. Upplevde du att polisen som tog upp din anmälan trodde på dig? 

Ja O 

Nej O 

I vissa avseenden O 

21. Fick du möjlighet att fritt berätta om vad du utsatts för? 

Ja O 

Nej O 


22. Upplevde du att polisen som tog upp din anmälan ställde för situationen passande frågor? 

Ja O 

Nej O 



5

23. Erbjöd sig polisen att hjälpa dig med att få kontakt med andra myndigheter? 

Ja O 

Nej O 

24. Om ja, vilka myndigheter erbjöd sig polisen att kontakta? (Kryssa för alla myndigheter 

som polisen erbjöd sig att kontakta). 

Socialtjänst O 

Sjukvård O 

Målsägandebiträde/advokat O 

Kvinnojour O 

Brottsofferjouren O 

Kriscentrum för kvinnor O 

Annan, O 

Frågorna 25-28 besvaras endast av personer som har gjort anmälan genom att besöka 

polismyndigheten. 

25. Hur lång tid tog ditt besök på polisstationen för att göra anmälan? __________ timmar. 

26. Fick du stå i kö för att göra anmälan? 

Ja O Nej O 

27. Om ja på fråga 26, hur länge fick du köa? ____________minuter 

28. Kunde andra personer höra när du berättade om ditt ärende vid receptionsdisken? 

Ja O Nej O 

Frågorna 29 – 31 besvaras endast av personer som har gjort anmälan genom att en polisbil 

har tillkallats. 

29. Vem tillkallade polisen? 

Jag själv O 

bilagor 


6

ilagor 

Make/maka O 

Sambo O 

Pojkvän/flickvän O 

Son/dotter O 

Förälder O 

Styvförälder O 

Granne O 

Annan O 

30. Hur lång tid tog polisens besök på platsen? __________ timmar. 

31. Kunde du lämna din redogörelse över händelseförloppet till polisen utan att 

gärningsmannen hörde vad du sa? 

Ja O Nej O 

Förhör – nedan följer frågor om polisens bemötande av dig i samband med 

förhör. 

32. Har du kallats till förhör? 

Ja O 

Nej O 

33. Hur många förhör har du kallts till i samband med denna anmälan? 

1 förhör O 

2 förhör O 

3 förhör O 

4 eller flera förhör O 

34. Hur lång tid tog ett förhör på polismyndigheten i genomsnitt? __________ timmar 

35. Vilket kön hade polisen som förhörde dig? 

Man O 


7

Kvinna O 

36. Upplevde du att polisen som förhörde dig, lyssnade på dig? 

Ja O 

Nej O 


37. Upplevde du att polisen som förhörde dig trodde på dig? 

Ja O 

Nej O 


38. Upplevde du att polisen som förhörde dig ställde passande frågor? 

Ja O 

Nej O 


39. Fick du möjlighet att fritt berätta om vad du utsatts för? 

Ja O 

Nej O 


40. Erbjöd sig polisen som förhörde dig att hjälpa dig med att få kontakt med andra 

myndigheter? 

Ja O 

Nej O 

41. Vilka myndigheter erbjöd sig polisen att kontakta? (Kryssa i samtliga myndigheter som 

polisen erbjöd sig att kontakta). 

Socialtjänst O 

Sjukvård O 

Målsägandebiträde/advokat O 

Kvinnojour O 

Brottsofferjouren O 

bilagor 


8

ilagor 

Kriscentrum för kvinnor O 

Annan, O 

Bemötande – nedan följer frågor om polisens bemötande av dig. 

42. Hur upplevde du polisens bemötande? Ringa in det alternativ som du tycker stämmer bäst. 

(Med anmälningsupptagare avses den person som tog emot och skrev din anmälan, med förhörsledare 

avses den person som höll i de förhör som du eventuellt har kallats till efter anmälningstillfället.) 


Skala 1-4, där 1= mycket bra, 2= ganska bra, 3 =ganska dålig, 4= mycket dålig 

Anmälningsupptagare Förhörsledare 

Känslokallt 1 2 3 4 1 2 3 4 

Seriöst 1 2 3 4 1 2 3 4 

Engagerat 1 2 3 4 1 2 3 4 

Neutralt 1 2 3 4 1 2 3 4 

Tryggt 1 2 3 4 1 2 3 4 

Förtroendeingivande 1 2 3 4 1 2 3 4 

Korrekt 1 2 3 4 1 2 3 4 

Respektfullt 1 2 3 4 1 2 3 4 

Medkännande 1 2 3 4 1 2 3 4 

Hjälpsamt 1 2 3 4 1 2 3 4 

Stressat 1 2 3 4 1 2 3 4 

43. Hur viktigt är bemötandet i samband med anmälan och utredning om brott? 

Mycket viktigt O 

Ganska viktigt O 

Inte särskilt viktigt O 

Inte viktigt alls O 

44. Hur nöjd är du med polisens sätt att hantera ditt fall? 

Mycket nöjd O 

Ganska nöjd O 

Inte särskilt nöjd O 

Inte nöjd alls O 

9

45. Förekom följande problem i din kontakt med polisen idag? 

Polisen ansträngde sig för lite för att reda ut brottet. Ja O Nej O 

Polisen bagatelliserade händelsen som du anmälde. Ja O Nej O 

Du fick inte tillräcklig information om andra möjligheter till stöd. Ja O Nej O 

Polisen lade skulden på dig. Ja O Nej O 

Annat Ja O Nej O 

Lokaler 

46. Vad tycker du är viktigt i fråga om polismyndighetens lokaler? Ringa in de alternativ som 

du anser stämmer bäst. 

alls 

Att lokalerna är; 

Skala 1-4, där 1= mycket viktigt, 2=ganska viktigt, 3=inte särskilt viktigt, 4=inte viktigt 

Välkomnande 1 2 3 4 

Trivsamma 1 2 3 4 

Trygga 1 2 3 4 

Rena 1 2 3 4 

Inredda som ett hem 1 2 3 4 

Inredda som en myndighetslokal 1 2 3 4 

Att det finns ; 

Möjlighet att köpa drycker 1 2 3 4 

Möjlighet att köpa mat 

Möjlighet till tidsfördriv 

1 2 3 4 

exempelvis TV och tidningar 

4 

1 2 3 

Tidsfördriv för barn 1 2 3 4 

47. Hur upplevde du polismyndighetens lokaler? Ringa in de alternativ som du tycker 

stämmer bäst. 

Skala 1-4, där 1= mycket bra, 2= ganska bra, 3=ganska dålig, 4= mycket dålig 

Reception/vänthall Förhörsrum 

Välkomnande 1 2 3 4 1 2 3 4 

Trygg 1 2 3 4 1 2 3 4 

bilagor 

10 


ilagor 

Funktionellt inredd 1 2 3 4 1 2 3 4 

Familjär 1 2 3 4 1 2 3 4 

Stel 1 2 3 4 1 2 3 4 

Bekväm 1 2 3 4 1 2 3 4 

Stort 1 2 3 4 1 2 3 4 

Litet 1 2 3 4 1 2 3 4 

Mörkt 1 2 3 4 1 2 3 4 

Ljust 1 2 3 4 1 2 3 4 

Glatt 1 2 3 4 1 2 3 4 

Dystert 1 2 3 4 1 2 3 4 

48. Hur viktiga är lokalerna i samband med anmälan och utredning om brott? 

Mycket viktiga O 

Ganska viktiga O 

Inte särskilt viktiga O 

Inte viktiga alls O 

49. Övriga synpunkter 

________________________________________________________________________ 

________________________________________________________________________ 

________________________________________________________________________ 

________________________________________________________________________ 

Tack för din medverkan! 


11

Intervjumall – intervjuer med kvinnor som utsatts för våld 

Bakgrund – familjeförhållanden 

Hur ser din familjebild ut idag? 

Lever du med någon? 

Barn? ( finns det ngn beroenderelation) 

Ekonomiska förutsättningar/ Sysselsättning: (Finns det ett ekonomiskt 

beroende?) 

Finns det ett från mannen ”fristående rum” / sammanhang, för kvinnan att träda 

in i ? 

Sociala relationer/nätverk 

Socialt nätverk? ( vilket stöd har hon) 

Familj/släkt? ( Hur ser andra på deras relation? Är mannen omtyckt i familjen 

och bland vänner? 

Vilka vet om det? Vem har hon berättat för? I vilken situation berättade hon? 

Varför valde hon att berätta just då? 

Vad har hänt/ fri berättelse om händelsen som föranledde en polisanmälan 

Kan du beskriva/berätta vad som har hänt? 

Varför tror du att det hände? 

Hade någon kunnat göra någonting annorlunda? ( kanske en dum fråga, men är 

ute efer om hon ändrar sitt eget eller mannens beteende i situationen) 

Kompletterande frågor 

Har det hänt tidigare? Har du varit i någon liknande situation tidigare? Har 

någon annan slagit dig tidigare? Hur ser du på det inträffade? Känner du dig 

trygg idag? Är du rädd för att det skall hända igen? Är du rädd för att han skall 

slå/ vara dum mot någon annan, barn, husdjur, övrig familj? 

Relationen/ Beskrivning av mannen – berättelser och orsaksangivelser 

Hur träffades ni? 

Hur skulle du beskriva honom som person? 

bilagor 


ilagor 

Hur är han mot dig ? Hur är han mot barnen, mot andra? 

Hur förklarar han vad som har hänt? 

Hur tror du att han skulle beskriva dig som person? 

Hur skulle han beskriva er relation? 

Kontakt med polis 

Hur har din kontakt med polisen sett ut? 

Hur upplevde du denna kontakt? 

Vad hade du för förväntningar på polisen i detta möte(-n)? 

Levde polisen upp till dina förväntningar? 

Hur blev du bemött? 

Hade du velat att något skulle varit annorlunda? Om ja, på vilket sätt? 

Plocka in frågor från enkäten här………Den fysiska miljön….etc 

Kanske kunde analysera de enkätsvar vi har fått in och försöka fånga in frågor 

som känns obesvarade eller sammanhang där vi känner att vi vill fördjupa oss 

ytterligare. 

Kontakt med andra myndigheter 

Socialtjänst? ( ek bistånd, barn, vuxen?) 

Hälso-sjukvård? 

Advokat/åklagare? 

Psykiatri? 

Kriminalvård? 

Skola - barnomsorg 

Hur har kontakten med andra myndigheter sett ut? 

Hur har den fungerat? 


Vilken var den första kontakten? 

Vilken hjälp har man fått? 

Vilken hjälp har man önskat? 

Hur har man blivit bemött? 

Hur har samarbetet mellan olika myndigheter sett ut? Har den fungerat väl? 

bilagor 


ilagor 

Informationsbrev - intervju 

Brevet kommer att översättas till ett flertal språk, exempelvis albanska, 

arabiska, dari, engelska, pashto. 

Till kvinnor som kommit i kontakt med polismyndigheten i Malmö 

Vi är tre kollegor som tillsammans arbetar med att utvärdera 

polismyndighetens arbete med att hjälpa kvinnor som utsatts för våld. 

Det är polismyndigheten i Skåne som har givit oss detta 

utvärderingsuppdrag, men vårt arbete är helt fristående från polisen. 

Tanken med utvärderingsarbetet är att vi som forskare skall bistå 

polismyndigheten med råd kring hur de kan förbättra och utveckla sitt 

arbete med kvinnor som utsatts för våld. 

För att möjliggöra en sådan utvärderingsstudie och för att kunna bistå 

polismyndigheten med råd om hur de kan vidareutveckla sitt arbete är 

det helt avgörande att vi får ta del av berättelser från kvinnor som blivit 

utsatta för våld och som med anledning av detta kommit i kontakt med 

polisen. Genom att ta del av Din berättelse, erfarenheter och 

upplevelser kan vi få en bild av polisens bemötande och polisens arbete 

med våldsutsatta kvinnor. Vi tror att vi med utgångspunkt i Din berättelse 

kan hitta nya vägar för att förändra, förbättra och utveckla polisens 

arbete med kvinnor som utsatts för våld. Det är därför väldigt viktigt att vi 

får just Din berättelse. 

I intervjun vill vi fråga Dig om vad Du tycker om polisens bemötande och 

om hur det har varit att göra en polisanmälan och medverka i en 

brottsutredning. 


Det är naturligtvis frivilligt att delta. I själva intervjun kan Du avstå från att 

svara på vissa frågor eller avbryta intervjun om Du så önskar. All 

information, som Du lämnar i intervjun, är konfidentiell, vilket innebär att 

ingen skall kunna identifiera dig som person. Polismyndigheten kommer 

inte att få ta del av information som lämnas till oss som forskare. Din 

medverkan eller beslut att inte medverka kommer ej heller att kunna 

inverka på polisens arbete, då det endast är vi som forskare som har 

kännedom om ditt beslut att medverka, alternativ inte medverka. 

Om Du samtycker till att bli intervjuad vänligen fyll i Din namnteckning på 

bifogad talong. 

Bästa hälsningar 

Charlotte Agevall Annika Rejmer Anna 

Sonander 

bilagor 


ilagor 


Samtycke 

Jag samtycker härmed till att delta i intervju i samband med utvärderingen av 

projektet 

Ort och 

datum………………………………………………………………………………….. 

Namn…………………………………………………………………………………………… 

………………………….. 

Adress………………………………………………………………………………………… 

……………………………. 

Telefonnummer……………………………………………………………………………… 

……………………….. 

E- 

postadress……………………………………………………………………………………. 

Vänligen ringa in det alternativ som passar dig bäst! 

Jag önskar bli kontaktad via: 

brev hemtelefon Mobiltelefon Mejl 

Om du önskar bli kontaktad vid en speciell tidpunkt, eller om det finns en viss 

tidpunkt du absolut inte vill bli kontaktad, vänligen skriv det 

här:____________________________________________

Om du har frågor eller om du vill kontakta forskare som är ansvarig för utvärderingen 

finner du alla kontaktuppgifter till berörda personer här nedan: 

Kontaktpersoner: 

Annika Rejmer 

Fil. dr. Rättssociologiska enheten 

e-post: annika.rejmer@soclaw.lu.se 

tel. 046-222 36 55 

Charlotte Agevall 

Doktorand i rättssociologi 

e-post: charlotte.agevall@soclaw.lu.se 

mobil. 0702 91 04 13 

Anna Sonander 

Fil.dr. i rättssociologi 

e-post: anna.sonander@soclaw.lu.se 

tel.046 – 222 37 83 

mobil: 0708 75 60 93 

bilagor 


www.polisen.se 

Ring 114 14 till Polisen

Våldsutsatta kvinnor berättar En utvärdering av projekt Karin

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles