Våldsutsatta kvinnor berättar En utvärdering av projekt Karin

projektkarin.se

Våldsutsatta kvinnor berättar En utvärdering av projekt Karin

Våldsutsatta kvinnor berättar

En utvärdering av projekt Karin

… man blir lite omhållen här

och det behöver man när man är trasig

Annika Rejmer, Anna Sonander, Charlotte Agevall

Rapport 2010:2

Rikspolisstyrelsen

April 2010


Utgivare: Rikspolisstyrelsen, Box 12256, 102 26 Stockholm

D nr: PoA-428-7260/07

ISBN-13 978-91-89475-83-0

Foto: Anders Lindell

Grafisk design: Alenäs Grafisk Form

Upplaga: 500 ex

Tryck: RPS Tryckeri, Stockholm juni 2010


Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4

Bilageförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

Kapitel 1. inledning

Från kvinnofridsprogram till projekt Karin

genom samverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

Syfte och frågeställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Våld i nära relationer – brottsbeskrivningar . . . . . . . . 11

Grov kvinnofridskränkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Misshandel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Disposition och läsanvisningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Kapitel 2. teori

Våld i nära relationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Barns upplevelser av våld i hemmet . . . . . . . . . . . . . . . 14

Begreppet offer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Att kvalificera sig som offer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

Det ideala offret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

Aktörerna – Polis, åklagare och socialtjänst . . . . . . . . 19

Polisen – en del av en rättskedja . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

Polisens ansvar gentemot brottsoffer . . . . . . . . . . . . . 20

Vilket skydd ska polisen och andra rättsvårdande

myndigheter erbjuda våldsutsatta kvinnor och barn? . 21

Polisrollen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23

Samverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25

Projekt Karins teoretiska förankring i den

social-ekologiska modellen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27

Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt

Enkät . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

Bearbetning av enkäterna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30

Intervju . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30

Bearbetning av intervjuerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

Urval . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

Begränsningar i urvalsförfarandet . . . . . . . . . . . . . . . 31

Svarsfrekvens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

Enkäter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

Intervjuer genomförda med kvinnor . . . . . . . . . . . . . . 32

Reflektioner kring svarsfrekvenserna . . . . . . . . . . . . . 32

Bortfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

Att använda det statistiska materialet . . . . . . . . . . . . 33

Hinder i genomförandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

Etiska överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

innehåll

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning

och analys

Vem är kvinnan? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

Relationen & våldet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37

Svårigheterna med att förstå

och begripliggöra våldet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37

Att skapa motbilder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

Varför går han inte? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

Sociala nätverk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40

När våldet har uppdagats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41

Mönster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42

Bemötande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42

Vikten av ett gott bemötande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43

Förväntningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45

Hur nöjd är kvinnan? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45

Förhör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46

Förhörsledarens bemötande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47

Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47

Kontakt med andra myndigheter . . . . . . . . . . . . . . . . 49

Samverkan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52

Lokaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55

Förväntningar på den fysiska miljön . . . . . . . . . . . . . . 57

Den fysiska miljöns betydelse för skapandet av

”det goda samtalet” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58

En genomlysning av Kvinnofridsprogrammet

utifrån den social-ekologiska modellen . . . . . . . . . . . . 59

Individnivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60

Relationell nivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62

Lokala samhällsnivån . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63

Samhällsnivån . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64

Kapitel 5. saMManfattning och

avslutande disKussion

Positivt med projekt Karin utifrån kvinnornas

perspektiv: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67

Projekt Karins utvecklingsmöjligheter utifrån

kvinnornas perspektiv: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67

Att gå vidare med… . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68

Källförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69

Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69

Hemsidor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71

Offentligt tryck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71

bilagor

Underlag för bedömning av risk

för framtida partnervåld . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72

Informationsbrev enkät . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74

Enkät . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76

Intervjumall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87

Informationsbrev intervju . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90

Samtycke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92


förord

Förord

Vi vill tacka alla kvinnor som har medverkat i denna studie

genom att generöst dela med sig av sina erfarenheter

av våld i nära relationer . Ni har gjort denna utvärdering

möjlig . Vår förhoppning är att era röster ska bidra till att

arbetet med våldsutsatta kvinnor kan vidareutvecklas . Ert

deltagande i utvärderingen kan göra skillnad! Vi vill också

tacka personalen på polismyndighet i Malmö, Kriscentrum

för kvinnor och kvinnojourer som har haft vänligheten

att hjälpa oss med att distribuera enkäter . De flesta av

4 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

intervjuerna har genomförts i projekt Karins lokaler . Vi

har mötts av en vänlig receptionist, som har bokat rum,

öppnat låsta dörrar och försett oss med gott kaffe . Tack

för all omtanke! Sist men inte minst vill vi också tacka

Anna Gustafsson, Margot Olsson och Ulf Malmqvist för

ett gott och kreativt samarbete .

Lund 2010-01-28

Annika, Anna & Charlotte


ilageförteckning

Bilaga 1 . Spousal, Assault Risk Assesment,

Bilaga 2 . Informationsbrev enkät

Bilaga 3 . Enkät

Bilaga 4 . Intervjumall

Bilaga 5 . Informationsbrev intervju

Bilaga 6 . Samtyckesblankett

figurförteckning

Figur 1 . Den social-ekologiska modellen

Figur 2 . Kvinnans behov av myndighetskontakter

Figur 3 . Projektledningens syn på myndighetssamverkan

Figur 4 . Arbetsprocessen på projekt Karin

tabellförteckning

Tabell 1 . Ålder

Tabell 2 . Antal år boende i Sverige

Tabell 3 . Är kvinnan nöjd med polisens sätt att hantera

hennes fall?

bilageförtecKning

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 5


Kapitel 1. inledning

Kapitel 1. inledning

Ett sätt att göra våld i nära relationer begripligt är att sätta

in det i en historisk kontext 1 . Historiska tillbakablickar

gör det väldigt tydligt att vår förståelse av vår omgivning,

av oss själva och av olika sociala skeenden är formad av

normer och föreställningar i vår nutid .

För att kunna förstå våld mot kvinnor i nära relationer,

är det viktigt att beakta det faktum att män i västvärlden

har haft både en laglig och socialt accepterad rätt att

fysiskt bestraffa sina hustrur ända fram till 1800-talet . 2 I

Sverige avskaffades en makes rätt att aga sin maka så sent

som 1861 3 och fram till 1965 fanns det ingen lag som gav

stöd för att en man inte får våldta sin hustru . Våldtäkt

inom äktenskapet ansågs per definition inte kunna äga

rum . Genom att våldtäktshandlingar inom äktenskapet

inte ansågs vara kriminella, blev det sexualiserade våldet

1 Österberg & Lindstedt Cronberg (red), 2004 .

2 Det var först 1944 som det blev möjligt för åklagare att väcka åtal mot en

man som slog sin hustru, innan dess var detta bara möjligt om misshandeln

haft dödlig utgång och det var inte förrän 1982 som denna handling kom att

falla under allmänt åtal, det vill säga att åklagare är skyldig att väcka åtal .

För en överblick av hur kvinnans rättsliga ställning har sett ut i Sverige se,

Åkerblom 2009 .

3 Lindstedt Cronberg 2009 .

6 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

osynliggjort och därigenom tillhandahöll samhället en

ritual för bemötande som osynliggjorde denna aspekt av

våldet, det var inget man frågade efter eller rannsakade . 4

Mäns våld mot närstående kvinnor har således förts

upp på den politiska agendan relativt sent . Våld i nära

relationer betraktades trots en kriminalisering som en

familjeangelägenhet och ett individuellt problem fram

till 1970-talet då det omformulerades till ett samhällsproblem

som vi alla har ett ansvar för att hantera och lösa .

Arbetet mot kvinnovåld har bedrivits på såväl global som

nationell nivå . Det är drygt 50 år sedan som FN aktivt

engagerade sig i kvinnors rättigheter . Initialt rörde arbetet

allmänna frågor såsom kvinnors livssituation och roll i

samhället men har över tid kommit att riktas mot mer

specifika frågor såsom våld mot kvinnor . Idag definierar

FN våld mot kvinnor som ett allvarligt samhällsproblem

som har sin grund i en könsmaktsordning där våldet

ses som en kränkning av de mänskliga rättigheterna 5 . I

Sverige har arbetet för kvinnors rättigheter och mot kvinnovåld

skett i samklang med FN:s arbete .

4 Lindstedt Cronberg 2005, s . 24 .

5 http://www .manskligarattigheter .gov .se .


Hur vanligt förekommande är våld mot närstående

kvinnor? Omfattningen av det våld som män utsätter närstående

kvinnor för är svår att fastställa . Det beror främst

på att det saknas samordnade insamlingar av data . Det

gäller såväl över tid som mellan olika länder och beror

företrädesvis på att definitionen och redovisningen av

våld mot kvinnor skiftar och har skiftat 6 . Omfattningen

är också svår att fastställa på grund av att mörkertalen är

höga . Det är svårare att anmäla en närstående än en obekant

gärningsman . Hur grovt brottet är har också betydelse

för anmälningsbenägenheten . BRÅ uppskattar att

endast 25 % av det våld som kvinnor utsätts för av närstående

män anmäls . 7 Olika underlag kan dock tillsammans

ge oss en uppfattning av våldets omfattning . Ett underlag

som kan ge en indikation om omfattningen är antalet

anmälda misshandelsbrott mot kvinnor som är 15 år eller

äldre och där gärningsmannen är bekant med kvinnan .

Av SCB:s statistik framgår att antalet anmälningar av

kvinnor, avseende misshandel av gärningsmän som de

känner har ökat stadigt sedan 1990-talet . Ökningen kan

dels förklaras av en ökad anmälningsbenägenhet, dels

av att det faktiska våldet mot kvinnor har ökat . År 2008

uppgick antalet anmälningar om misshandel mot kvinnor

över 15 år som är bekant med misstänkt gärningsman till

21 000 8 . Med hänsyn tagen till ett uppskattat mörkertal

på 25 % kan det faktiska antalet fall där män misshandlar

en kvinna de känner under 2008 uppgå till drygt 80 000 .

Ett annat sätt att få en bild av våldets omfattning är att

fråga kvinnor . 2001 gjordes, på uppdrag av regeringen

och brottsoffermyndigheten, en omfångsundersökning,

”Slagen dam”, med syftet att kartlägga kvinnors våldserfarenheter

. Svaren vittnade om att många kvinnor någon

gång under sitt liv har utsatts för våld . Nästan varannan

kvinna (46 %) hade utsatts för våld av en man efter sin

15 års dag . 56 % av kvinnorna hade utsatts för sexuella

trakasserier och nästan var fjärde kvinna mellan 18 och

24 år (22 %) hade utsatts för våld under det senaste året . 9

Resultaten får stöd av den danska delstudien i ”International

Violence Against Women Survey” från 2003 som

visar motsvarande omfattning av övergrepp mot kvinnor .

Ett resultat som kan jämföras med utfallet från de årliga

nationella Trygghetsundersökningarna där endast 1–2 %

av de kvinnliga respondenterna uppger att de har varit

utsatta för brott under det senaste året 10 . Förklaringen till

den låga andelen kan vara att undersökningens definition

av våld ligger nära kriminalstatistiken och kan därför vara

snäv i förhållande till kvinnans upplevelse av vad som är

våld . Antalet anmälningar om sexualbrott har dubblerats

6 Walby 2005 .

7 BRÅ rapport 2009:12 .

8 http://www .bra .se . 2009-12-20 .

9 Lundgren (red .) 2001 .

10 Nationella Trygghetsundersökningar om allmänhetens utsatthet för brott

genomförs årligen sedan 2006 .

Kapitel 1. inledning

sedan 1990-talet, varav antalet anmälda våldtäkter har

ökat mest . Ökningen kan dels förklaras av en omdefiniering

av brottet våldtäkt men den kan också förklaras av en

högre anmälningsbenägenhet och en faktisk ökning . 2008

anmäldes 3924 våldtäkter mot kvinnor över 15 år 11 . Brottet

grov kvinnofridskränkning som infördes 1998 ingår

också i begreppet våld mot kvinnor . Det är sammansatt

av upprepade gärningar såsom misshandel, olaga hot och

vissa sexualbrott där offret och gärningsmannen är eller

har varit gifta eller sammanboende . 12 År 2008 anmäldes

2733 fall av grov kvinnofridskränkning 13 .

Det finns således en stor spännvidd i uppskattningarna

av förekomsten av våld mot kvinnor i nära relationer, och

även om det finns svårigheter med att fastställa omfattningen,

vittnar genomförda studier om att våld mot kvinnor

är ett utbrett samhällsproblem .

Våldet utövas oftast av en man och riktar sig företrädesvis

mot en närstående kvinna, främst på privata

platser där vittnen saknas . Vanligast är att våldet utövas

i hemmet . Misshandeln sker ofta i köket medan våldtäkterna

genomförs i sovrummet eller vardagsrummet 14 .

Gärningsmannen är ofta alkoholpåverkad 15 . Våldet ger

vanligtvis upphov till synliga skador och har allvarliga

konsekvenser för den enskilda kvinnan . Det påverkar hela

hennes livssituation . Våldsutsatta kvinnor har exempelvis

sämre hälsa än kvinnor som inte utsatts för våld . Hon

uppsöker därför sjukvården oftare och konsumerar läkemedel

samt funderar på eller har försökt ta sitt liv i högre

utsträckning än kvinnor som inte utsatts för våld 16 .

Varför kan inte problemet med våld mot kvinnor lösas

och elimineras? En förklaring är att våld mot kvinnor är ett

komplext problem som inte har någon enkel lösning . För

att kunna identifiera interventioner som kan bidra till att

stoppa eller reducera våld mot kvinnor måste våldets orsaker

fastställas . Tidigare forskning visar att det företrädesvis

är fyra omständigheter som bidrar till att försvåra arbetet

med att stoppa eller reducera våld mot kvinnor 17 . Det är:

Rättssystemets tolerans av mäns våld mot kvinnor .

Kvinnans underordnade ekonomiska ställning .

Svårigheten med att definiera en diskurs kring våld

mot kvinnor .

Bristen på psykosocialt stöd .

Tidigare forskning har visat att det är viktigt att reformera

rättssystemet så att våld i nära relationer är kriminaliserat

på ett adekvat sätt så att anmälningar, utredningar

och domstolsprövning leder till åtgärder som förbättrar

11 http://www .bra .se, 2009-12-20 .

12 Lindstedt Cronberg 2009 .

13 http://www .bra .se . 2009-12-20 .

14 Lövkrona 2009 .

15 BRÅ Rapport 2009:12 .

16 Lundgren (red .) 2001 .

17 Walby (red .) 2001 .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 7


Kapitel 1. inledning

situationen för brottsoffret 18 . Amerikansk och brittisk

forskning har visat att det dessutom finns en korrelation

mellan våld och en ekonomisk ojämställdhet i relationen .

Ju större kvinnans ekonomiska beroende av mannen är

desto högre är risken att hon kommer att utsättas för

våld . 19 Ett annat korrelerande samband är att social inkludering

genom förvärvsarbete minskar risken medan social

exkludering, exempelvis genom arbetslöshet och hemarbete,

ökar risken för att utsättas för våld av närstående .

Ekonomiska resurser är emellertid inte den enda resurs

som en våldsutsatt kvinna behöver . Hon behöver också

praktiskt, fysiskt och emotionellt stöd . Det psykosociala

stödet kan utgöras av hjälptelefoner, skyddat boende men

också av samtalsstöd för att få styrka att bryta upp .

Tidigare forskning visar också att avsaknaden av en

gemensam diskurs, ett gemensamt synsätt på och en

gemensam definition av våld mot kvinnor försvårar

möjligheterna till att motverka våld mot kvinnor på ett

effektivt sätt . Ett skäl till att det saknas en diskurs är att

det inte finns en enhetlig överstatlig kulturell förståelse för

kvinnovåld . I de flesta länder definieras våld mot kvinnor

utifrån den nationella straffrättsliga definitionen av våld

i allmänhet, som sällan fångar det specifika med våldshandlingar

som äger rum mellan närstående i en hemmiljö

. Det finns dessutom länder där våld mot kvinnor

fortfarande accepteras av staten . Det finns också länder

där våldet visserligen är kriminaliserat men där det sällan

leder till några rättsliga påföljder . FN:s deklaration ”Om

avskaffande av våld mot kvinnor”, från 1993 kan ses som

ett försök till att skapa ett gemensamt förhållningssätt

och en definition av kvinnovåld . Deklarationen inleds

med att generalförsamlingen uttalar att den erkänner:

…the urgent need for the universal application to

women of the rights and principles with regard to

equality, security, liberty, integrity and dignity of all

human beings .

I deklarationens inledande artikel definieras våld mot

kvinnor som;

…any act of gender-based violence that results in, or

is likely to result in, physical, sexual or psychological

harm or suffering to women, including threats of

such acts, coercion or arbitrary deprivation of liberty,

whether occurring in public or in private life . 20

Det innebär att definitionen av våld mot kvinnor över tid

har utvidgats och omfattar inte längre bara fysiskt våld

utan också psykiskt och sexuellt våld . I Sverige kan den

politiska diskursen kring våld i nära relationer utläsas av

18 A .a .

19 Walby (red .) 2001 .

20 General Assembly res . 48/104

8 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

”Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor,

hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade

relationer”, från 2007 21 . Av handlingsplanen framgår

att mäns våld mot kvinnor ses som ett oacceptabelt men

omfattande problem som berör hela samhället . I förhållande

till FN:s definition av våld mot kvinnor har den

svenska regeringen utvidgat definitionen genom att också

inkludera hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer

. Målsättningen med den svenska handlingsplanen

är att den ska fungera som en sammanhållande strategi

för att få våldet att upphöra . För att nå målet satsar

regeringen 900 miljoner kronor under mandatperioden

2006-2010 för att genomföra åtgärder som syftar till att:

öka skyddet för och stödet till våldsutsatta kvinnor,

förstärka det förebyggande arbetet,

förbättra kvaliteten och effektiviteten i rättsväsendet,

utveckla insatser för våldsutövare,

öka samverkan kring och kunskap om våld i nära

relationer .

Av handlingsplanen framgår också att samhällets insatser

ska utgå från de utsatta kvinnornas behov och att det är

statens och kommunernas ansvar att tillgodose dessa .

Denna slutrapport innehåller en redogörelse för

utvärderingen av åtgärd 50 i handlingsplanen i vilken

Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag att utveckla en

särskilt anpassad fysisk miljö för att utreda våld mot

kvinnor, med målsättningen att ge våldsutsatta kvinnor

bästa möjliga förutsättningar att bidra till att samhället

kan vidta effektiva och hjälpande åtgärder . Den fysiska

miljöns lokalisering, utformning, inredning och tekniska

utrustning ska enligt direktivet utgå från och anpassas

till de krav som följer av den utsatta kvinnans situation

och de arbetsmetoder som myndigheterna tillämpar .

För att uppnå ett gott resultat förutsätts en långtgående

samverkan mellan berörda myndigheter och organisationer

. I uppdraget finns också ett formulerat krav

att Rikspolisstyrelsen ska genomföra utvecklingsarbetet

tillsammans med Polismyndigheten i Skåne och att det

ska ha sin verksamhetsmässiga grund i det samarbete som

Polismyndigheten i Skåne och Malmö Stad bedriver inom

Kvinnofridsprogrammet 22 .

från kvinnofridsprogram till projekt Karin

genom samverkan

Malmö Stads Kvinnofridsprogram har sin bakgrund i

tidigt 1990-tal, då flera professionella aktörer uppmärksammade

att det fanns en bristande förmåga att se och

bemöta våldsutsatta kvinnor och deras barn . Ett kommunalt

kvinnofridsprogram arbetades fram i samverkan med

21 Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat

våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (2008) .

22 A .a .


andra myndigheter och organisationer . Arbetet bedrevs i

tvärsektoriella grupper för att fånga ett helhetsperspektiv

på våldsproblematiken och för att förankra programmet

23 . Malmös Kvinnofridsprogram utgår från att det är

samhället som är ytterst ansvarigt för att bekämpa alla

former av våld och att brottsoffren har rätt till;

vård

stöd och rådgivning

skydd

rättssystemet

För att underlätta samverkan har de medverkande

myndigheterna specialiserat sina verksamheter . Polisen i

Skåne har organiserat sitt arbete med våld i nära relationer

i en särskild familjevåldsrotel medan Åklagarmyndigheten

har valt att specialisera vissa åklagare på brott

som rör våld i nära relationer . Därutöver har hälso- och

sjukvården utvecklat ett särskilt program för medicinsk

behandling av våldsrelaterade skador . Malmö Stads

socialtjänst specialiserade sin verksamhet genom att

starta Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och barn som

invigdes år 2000 och som erbjuder professionellt skydd,

psykosocial krisbehandling och stödjande samtal .

Malmös kvinnofridsprogram utgår från ett holistiskt

perspektiv, dvs . ett familjeperspektiv, och har därför även

etablerat ett Kriscentrum för män och ett Kriscentrum för

barn och ungdom . På Kriscentrum för män, som startades

år 2002, erbjuds männen information och stöd för att

kunna ta ansvar för sitt beteende . Det innebär att mannen

ges möjlighet att bearbeta den problematik som kan ligga

bakom våldet och erbjuds hjälp för att förändra sin attityd

till våld, förbättra sin självkännedom och empati och

därigenom utveckla möjligheter till att hitta alternativa

lösningar till våld 24 .

Våldsutsatta kvinnor kan initialt komma i kontakt med

olika myndigheter . Det är exempelvis inte ovanligt att hon

ringer polisen för att få hjälp . Ibland är den första kontakten

sjukvården då hon söker vård för sina skador . Oavsett

vilken myndighet hon kommer i kontakt med ska de

myndigheter som samverkar inom Kvinnofridsprogram-

23 Kvinnofridsprogrammet och dess insatser är utformade efter våldsutsatta

kvinnors behov . I arbetet med att utveckla programmet har ett flertal

kartläggningar och enkätundersökningar riktade till olika myndigheter

som kommer i kontakt med kvinnorna, deras barn och de våldsutövande

männen genomförts . Därutöver har ett flertal intervjustudier genomförts där

såväl utsatta kvinnor som representanter för olika frivilliga organisationer

– kvinnojourer, invandrarföreningar, kvinnoorganisationer och barnrättsorganisationer

deltagit . Materialet har dessutom kompletterats med de senaste

forskningsrönen och officiell statistik . Programmet har byggts ut successivt .

Vid varje ny insats som genomförts har samma metodik för kartläggning och

behovsanalys använts . Förslaget att bygga upp ett Reko (Resurs- och kompetenscentrum)

vilket är den idé som projekt Karin utgår ifrån, har grundats sig

på de erfarenheter och kunskaper som erhållits av det kontinuerliga utvecklingsarbetet

inom Kvinnofridsprogrammet och målgruppens synpunkter .

24 Yrkesgemensam Handbok 2007, s . 49–52 .

Kapitel 1. inledning

met fråga våldsutsatta kvinnor om de har barn som har

bevittnat eller blivit utsatta för våld . Om så är fallet ska

det anmälas till socialtjänsten . Socialtjänsten kan också få

kännedom om att barn bevittnat eller är utsatta för våld

i hemmet från allmänheten, förskole- och skolpersonal .

Om information som socialtjänsten får kan föranleda

åtgärder ska en utredning inledas . Barn som bevittnat

våld mellan närstående eller själva utsatts för övergrepp

erbjuds krisstöd på Kriscentrum för barn och ungdomar .

Detta centrum startades 2004 för att samla resurser från

socialtjänst, polis, åklagare och rättsmedicin under ett

tak, för att förstärka barnperspektivet . Även Kriscentrum

för barn och ungdomar arbetar utifrån ett holistiskt

perspektiv och erbjuder därför även krisstöd till föräldrar .

År 2006 startades Embla, ett skyddat boende med stöd

för flickor utsatta för hedersrelaterat våld och år 2007

öppnades Fribo, ett skyddat akutboende för våldsutsatta

hemlösa kvinnor med missbruksproblem .

Därutöver har Kvinnofridsprogrammet bidragit till

att samverkan mellan berörda myndigheter och frivilliga

organisationer har institutionaliserats genom att en samverkansgrupp

har bildats . Gruppen består av ett fyrtiotal

representanter från olika myndigheter och verksamheter

som möter våldsutsatta kvinnor . Samverkansgruppens

uppgift är att fungera som en referensgrupp i Kvinnofridsprogrammet

. Den bidrar i gemensamma aktiviteter,

exempelvis i arbetet med att ta fram en yrkesgemensam

handbok för professionella aktörer och information till allmänheten

. Samverkansgruppen anordnar också utbildningsdagar

där aktörerna utbildar varandra eller samarbetar kring

metodutveckling . Samverkansgruppen möts under minst tre

halvdagar per termin . Därutöver har Kvinnofridsprogrammet

en styrgrupp med företrädare från socialtjänst, polis, kriminalvård

samt hälso- och sjukvården och en arbetsgrupp där

programmets samordnare träffar företrädare för de särskilda

verksamheterna för att främja deras utvecklingsarbete .

I handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot

kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i

samkönade relationer har Malmös Kvinnofridsprogram

fått ett politiskt stöd på riksnivå för att vidareutvecklas

till ett resurs- och kompetenscentrum . I handlingsplanens

åtgärd 50 har rikspolisstyrelsen fått i uppdrag att utveckla

en fysisk miljö där myndighetssamverkan kan utvecklas

ytterligare genom att finnas och verka under ett gemensamt

tak . Projektet har döpts till Karin eftersom den

gemensamma lokalen finns i kvarteret Karin i Malmö .

Lokalen är designad utifrån den våldsutsatta kvinnans

behov så att hon får bättre förutsättningar att bidra till

brottsutredningen . Arkitekten har arbetat med människans

sinnen som utgångspunkt, dvs . syn, hörsel, lukt,

smak och känsel med målsättningen att skapa en trygg

och välkomnande miljö . Det har resulterat i att bakom

kameraövervakade dörrar möts kvinnan och hennes

barn av en receptionist som tar emot och visar dem runt

i lokalen och erbjuder dem något att äta och dricka . Kök

och vardagsrum med lekhörna finns i lokalens centrum .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 9


Kapitel 1. inledning

Möblemanget och textilierna har valts för att ge komfort .

Ur högtalarna strömmar avslappnande musik . Förhörs-,

samtals- och undersökningsrummen är belägna runt kök

och vardagsrum och är utrustade med den senaste tekniska

förhörsutrustningen (exempelvis diskreta kameror) . 25

I projekt Karins lokal samverkar flera myndigheter .

Polismyndigheten i Skåne och socialtjänsten bedriver

permanent verksamhet i lokalen . Rättsmedicinska avdelningen

och hälso- och sjukvården finns temporärt på plats

medan åklagarmyndigheten kommer dit på dagliga möten .

Polisen och åklagarmyndigheten har dagliga möten för att

planera och följa upp brottsutredningar . Polisen och socialtjänsten

har också dagliga planeringsmöten om hur de på

bästa sätt ska samverka kring aktuella våldsutsatta kvinnors

behov av skydd och stöd . Hälso- och sjukvården samt

rättsmedicin har ett undersökningsrum till sitt förfogande

som brukas vid behov . Därutöver sker en samverkan med

andra myndigheter kring specifika frågor exempelvis skattemyndigheten,

kronofogdemyndigheten, migrationsverket

och kriminalvården .

syfte och frågeställningar

Det övergripande syftet med åtgärd 50 i ”Handlingsplan

för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat

våld och förtryck samt våld i samkönade relationer” är

att utveckla en nationell modell för en fysisk miljö som är

särskilt anpassad för brottsutredning av våld och andra

övergrepp mot kvinnor . Det specifika syftet är att bygga

upp en fysisk miljö särskilt anpassad för brottsutredning

av våld och andra övergrepp mot kvinnor 26 . Målsättningen

med åtgärd 50 uppges vara ”att ge våldsutsatta kvinnor

bästa möjliga förutsättningar att bidra till att samhället

kan vidta effektiva och hjälpande åtgärder . Det kräver

utöver en effektiv lagstiftning, tillräckliga personella

resurser och enskild kompetens och tillgång till en fysisk

miljö där lokaler, teknisk utrustning för förhör m .m . är

anpassade till kvinnans situation och de arbetsmetoder

som tillämpas” 27 .

Syftet med vårt uppdrag är att utvärdera Karin, utifrån

den våldsutsatta kvinnans perspektiv . Mer specifikt ska vi

klarlägga polisens uppdrag och undersöka hur kvinnorna

upplever brottutredningen och det psykosociala stöd

som de erbjuds . I ett möte med ansvariga för projektet,

Anna Gustafsson vid polismyndigheten i Skåne och

Margot Olsson från Malmö Stad, 2008-05-07, gjordes

en överenskommelse med oss som forskare avseende

utvärderingens struktur och innehåll . Utvärderingen har

skett i två etapper i syfte att göra en jämförande studie .

Delstudie ett genomfördes under 2008, det vill säga innan

projekt Karin startades, och riktade fokus mot dåvarande

25 Se http://www .projektkarin .se 2009-12-25 .

26 Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat

våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (2008) .

27 A .a

10 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

förutsättningar för att bedriva brottsutredning och ge

psykosocialt stöd i syfte att skapa ett underlag för jämförelse

. Delstudie två genomfördes 2009 och har riktat fokus

mot förutsättningarna för att bedriva brottsutredning och

att ge psykosocialt stöd, samt att utvärdera den fysiska

miljön .

För att kartlägga den fysiska miljön för brottsutredning

innan projektstaten och för att utvärdera projektet, har vi

kommit fram till att det är helt avgörande att ”fånga” de

våldsutsatta kvinnornas upplevelse av att ha medverkat

som målsägande i en brottsutredning . 28 Det är således

kvinnornas upplevelse av brottsutredningen som ska

ligga till grund för utvärderingsarbetets första och andra

delstudie . Det innebär att vi i vår utvärdering av projekt

Karins verksamhet, enbart använder oss av kvinnornas

upplevelser av mötet med polisen och fokus vilar på vilka

behov som kvinnorna ger uttryck för . Vad som har beskrivits

som bra respektive mindre bra, utifrån praktikernas

perspektiv har inte ingått i vårt uppdrag . Hur projektet

har förankrats och tagits emot av tjänstemän på olika

nivåer inom de olika samverkande myndigheterna kommer

därför inte redovisas i denna utvärderingsrapport .

De faktorer som kommer att kartläggas och ligga till

grund för utvärderingen är kvinnans;

Bakgrund och nuvarande livssituation .

Relation till gärningsmannen .

Beskrivning av våldet och omständigheterna kring

polisanmälan .

Förväntningar på och upplevelse av polisanmälan .

Förväntningar på och upplevelse av brottsutredningen .

Förväntningar på och upplevelse av polisens

bemötande .

Behov av och upplevelse av erhållet psykosocialt stöd .

Uppfattning om och upplevelse av myndighetssamverkan .

Upplevelse av lokaler och syn på samlokalisering .

I regeringsuppdraget talar man om en rad olika faktorer

som är avgörande för ”ett gott resultat” i arbetet med

våldsutsatta kvinnor . Vad som är ett gott resultat, kommer

i denna utvärderingsrapport att vägledas av vad de våldsutsatta

kvinnorna upplever som ett gott resultat . Det behöver

inte nödvändigtvis finnas en diskrepans mellan vad de i

studien berörda myndigheterna anser vara ett gott resultat

och vad de våldsutsatta kvinnorna anser vara ett gott resultat,

men det kan heller inte uteslutas, varför det kan finnas

en analytisk poäng med att inte a priori förutsätta att ”det

goda resultatet” sammanfaller för alla medverkande parter

i en brottsutredning . För att kunna utvärdera projektet

är det därför viktigt att få en tydlig bild av både de våldsutsatta

kvinnornas upplevelser och projektets syfte och

28 De brott som kommer vara aktuella i denna utvärderingsrapport avser

misshandel och fridskränkning .


mål, liksom de förväntningar och visioner som de inom

projektet medverkande myndigheterna har av vad som är

att betrakta som ”ett gott resultat” . Av betydelse för utvärderingen

är också vad lagstiftning och polismyndighetens

interna normer definierar som ett ”gott resultat” .

När man talar om våld i nära relationer åsyftas vanligtvis

mäns våld mot kvinnor som de har eller har haft

en nära relation med . Att vi väljer att tala om våldsutsatta

kvinnor, betyder inte att det endast är kvinnor som kan

falla inom ramen för en ”brottsofferkategori” inte heller

vill vi med vårt val av terminologi, förmedla en känsla av

exkludering för människor som inte faller inom ramen för

vår definition av våld i nära relationer . Att vi ändå väljer

att använda oss av begreppet ”våldsutsatta” kvinnor och

begreppet ”mäns våld mot kvinnor”, hör dels samman

med att våldet i ett historiskt och juridiskt perspektiv

länge talats om i könsneutrala termer, och därmed har

man också osynliggjort de patriarkala strukturer som är

verksamma i relationer där män slår kvinnor, att inte bryta

med den könsneutrala terminologin, skulle riskera att

bagatellisera och medverka till ett osynliggörande av det

våld som riktas av män mot kvinnor . Valet av terminologi

har också varit avhängigt det faktum att vi i vårt urval

inte kunde finna andra parkonstellationer (t .ex . relationer

där kvinnan har utövat våld mot en närstående man eller

då parterna i den nära relationen varit av samma kön) .

våld i nära relationer – brottsbeskrivningar

I Sverige är våld olagligt . Det spelar ingen roll om det

begås av någon i familjen eller av en främling, om offret

är en vuxen eller ett barn, en man eller en kvinna . Straffen

hänvisar till omständigheterna kring brottet och gärningsmannen

. Heder eller svartsjuka är exempelvis inte ett skäl

att få nedsatt straff . Våld i nära relationer är ett allvarligt

hot mot många människor, särskilt kvinnor och barn

och kan omfatta allt från kontroll till brutalt våld . Våldet

kan vara fysiskt, psykiskt eller sexuellt, men även utgöras

av upprepade kränkningar . De kvinnor som medverkar

i denna studie har anmält våld som har rubricerats som

grov kvinnofridskränkning och misshandel . Nedan följer

en beskrivning av dessa brott

grov kvinnofridskränkning

Brottet grov kvinnofridskränkning tar främst sikte

på upprepade straffbara kränkningar som riktas mot

kvinnor . De upprepade och systematiska handlingarna,

som i och för sig kan vara bagatellartade, men genom

upprepningen har ansetts ha ett straffvärde eftersom de

anses leda till en kränkning eller till trakasserier .

Bestämmelserna om grov kvinnofridskränkning finns i

Brottsbalken 4:4a:1 st . och där föreskrivs att:

Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4 eller 6

kap . BrB mot en närstående eller tidigare närstående

person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led

i en upprepad kränkning av personens integritet och

Kapitel 1. inledning

gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens

självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst

sex månader och högst sex år .

Har gärningarna som avses i första stycket begåtts

av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift

med eller som han bor eller har bott tillsammans med

under äktenskapsliknande förhållanden, skall i stället

dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff

(4:4a BrB) .

Den brottsliga handlingen utgörs således av flera brottsliga

gärningar som samtidigt tas upp till domstolsbedömning .

Mellan dessa gärningar måste det finnas ett visst samband .

Dels måste gärningarna rymmas under någon av brottsbeskrivningarna

i BrB 3, 4 eller 6 kap, det vill säga vara

handlingar som riktas mot kvinnans liv och hälsa, hennes

frihet och frid eller betraktas som ett sexualbrott . Gärningarna

behöver emellertid inte vara av samma typ utan

kan variera mellan de olika brotten som definieras i BrB

kap . 3, 4 och 6 . 29 Däremot måste de rikta sig mot samma

offer . Offret måste vara en person som är en närstående

eller en tidigare närstående person . Om gärningsmannen

är en man och offret är en kvinna som denne är eller varit

gift med, eller som han bor eller har bott tillsammans

med under äktenskapsliknande förhållanden, ska stycke

två tillämpas, varvid brottet bedöms som grov kvinnofridskränkning

. 30 Vid bedömningen av om offret är en

närstående eller en tidigare närstående person är kravet

enligt proposition 1997/98:55 ”att gärningsmannen och

den kränkta bor eller har bott tillsammans” .

Utöver detta krävs att det är fråga om en upprepad

kränkning . De enskilda gärningarna bedöms alltså som

en helhet och sammanhålls av att var och en av de åtalade

gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av

brottsoffrets integritet . 31 Hur många kränkande gärningar

som krävs för att kränkningen ska anses vara upprepad bör

enligt proposition 1997/98:55 bedömas med utgångspunkt i

gärningarnas karaktär . Ju allvarligare de enskilda gärningarna

är, desto färre gärningar krävs för att kränkningen

ska anses som upprepad . 32 En gärning som redan tidigare

har blivit lagförd kan inte lagföras på nytt som en del av

fridskränkningen . En sådan tidigare gärning kan emellertid

åberopas som belägg för att gärningsmannens handlande

har utgjort ett led i en upprepad kränkning av brottsoffrets

integritet . 33 Dessutom krävs att alla brottsliga gärningar ska

ha skett under en viss begränsad tid . Den yttersta gränsen

för denna tid är preskriptionstiden för grov fridskränkning

som är tio år 34 . Ett långt tidsrum mellan de enskilda kränk-

29 Holmqvist m .fl .2005, s . 4:16f .

30 A .a

31 A .a, s . 4:18 .

32 A .a, s . 4:19 .

33 A .a, s . 4:19b .

34 BrB 35:1

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 11


Kapitel 1. inledning

ningarna kan dock medföra att rekvisitet ”gärningarna

utgjort led i en upprepad kränkning” inte uppfylls . 35

Misshandel

Brottet misshandel tar sikte på handlingar där någon med

uppsåt tillfogar en annan person antingen kroppsskada,

sjukdom eller smärta . Med kroppsskada menas utöver

sår, svullnader, benbrott och ledskador också funktionsnedsättningar

exempelvis förlamningar eller skador på

syn och hörsel . Men även annat kan omfattas av begreppet

kroppsskada exempelvis att någon mot sin vilja får

håret avrakat . Begreppet sjukdom inbegriper både fysisk

och psykisk sjukdom och psykisk chock . Det förutsätts

således inte att smärta har tillfogats den andra personen

för att kroppsskada och sjukdom ska anses föreligga .

Med begreppet smärta avses inte alltför obetydligt fysiskt

lidande på grund av en kroppslig störning . Misshandel

föreligger också om någon har försatts i vanmakt . Den

kan röra sig om en fullständig eller partiell förlamning

eller bedövning av en persons kropp . Handlingar som

anses utgöra misshandel kan ske på olika sätt, med eller

utan vapen och tillhyggen eller annat yttre våld men

också genom förgiftning eller skrämsel . Svårare former

av psykisk påverkan ska med andra ord också falla under

rubriceringen misshandel . Misshandelsbrottet har i BrB

uppdelats i tre svårighetsgrader . Ringa, normalgrad och

grov misshandel .

Normalgraden och de ringa fallen av misshandel regleras

i BrB 3:5 . Där föreskrivs att:

Den som tillfogar en annan person kroppsskada,

sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne

i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för

misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet

är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader

(BrB 3:5) .

Skillnaden mellan ringa misshandel och misshandel är

inte statisk eftersom hänsyn ska tas till samtliga omständigheter

i målet 36 .

De grova fallen av misshandel regleras i BrB 3:6 . Där

föreskrivs att:

Är brott som i 5 § att anse som grovt, skall för grov

misshandel dömas till fängelse, lägst ett och högst tio år .

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall

särskilt beaktas, om gärningen var livsfarlig eller om

gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig

sjukdom eller eljest visat särskild hänsynslöshet

eller råhet .

35 Holmqvist m .fl . 2005, s . 4:16f .

36 I NJA 1967 s . 237 förklarades ett knytnävsslag mot munnen vara ”icke ringa

misshandel” . I detta fall omfattade skadan ett sår på insidan av underläppen

som måste sys ihop med tre stygn . Dessutom var misshandeln oprovocerad .

12 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

Om misshandeln är att betrakta som grov (till skillnad

från ringa misshandel eller misshandel av normalgrad)

bedöms genom att hänsyn tas till samtliga omständigheter

vid brottet, exempelvis om gärningen var livsfarlig, om

offret tillfogats svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom,

om gärningsmannen har visat särskild hänsynslöshet eller

råhet . Det kan exempelvis röra sig om situationer där

vapen har använts eller då flera tillsammans har misshandlat

en person eller att någon har fortsatt att sparka

eller slå trots att offret är försvarslöst . 37 Att misshandeln

riktas mot en havande kvinna eller nära anhörig ses i regel

som försvårande omständigheter . När sådan misshandel

förekommer vid upprepade tillfällen och under brutala

former finns ofta skäl att anse att gärningsmannen har

visat särskild hänsynslöshet eller råhet . Vid kvinnomisshandel

består våldet ofta av örfilar, knytnävsslag och

sparkar . De synliga skadorna är vanligtvis begränsade

till blåmärken, svullnader, frakturer och mindre tandskador

. Pågår misshandeln under en längre tid eller om den

utgör ett led i upprepade och allvarliga övergrepp anses

den vara brutal men det försvårande momentet ligger i

integritetskränkningen och i att våldet ofta är psykiskt

nedbrytande . Av vikt är också om våldet är oprovocerat

och långvarigt och att det riktar sig mot personer som i

regel är fysiskt svagare eller skyddslösa 38 .

disposition och läsanvisningar

Den fortsatta framställningen av utvärderingen ser ut på

följande sätt . I nästkommande kapitel (2) redogör vi för

teori . Utvärderingen berör olika delar och nivåer av vårt

samhälle, varför flera olika teoretiska utgångspunkter

används för att belysa detta förhållande . I kapitel (3) redogör

vi för metod, tillvägagångssätt samt etiska överväganden

. Därefter i kapitel (4) går vi över till att framställa

det empiriska materialet . I detta kapitel, som kan sägas

utgöra utvärderingens ”hjärta” presenteras det empiriska

materialet utifrån olika teman . Parallellt med redogörelsen

av materialet sker en analys . I kapitel fem (5) gör vi en

sammanfattning av materialet som knyter an till de frågor

som utvärderingen avser besvara . Detta kapitel avslutas

med en lista över överväganden där vi utifrån kvinnornas

berättelser resonerar kring utvecklings- och förbättringsmöjligheter

.

37 Holmqvist m .fl . 2005, s . 3:27f .

38 A .a .


Kapitel 2. teori

våld i nära relationer

Att närma sig en förståelse av våld i nära relationer,

kräver en öppenhet och en ödmjukhet inför människors

erfarenheter av våld . Vidare måste en förståelse av våld,

för att inte riskera att bli begränsande och komplexitetsreducerande,

beakta såväl kön som klass och etnicitet såsom

viktiga analyskategorier .

För att förstå våld i nära relationer, måste vi också

problematisera och synliggöra den kontext där våldet äger

rum – i en intim relation . Svårigheterna att tala om våld i

nära relationer hör bland annat ihop med det svåra med

att förena det oförenliga . I vår föreställning om kärleken

finns inte våldet med, och de kan till och med anses vara

varandra uteslutande . I Stina Jeffners studie, Liksom

våldtäkt typ, berättar en tjej: han tog nästan till våld…det

var inte direkt att han försökte utföra en våldtäkt eller nåt

sånt, utan det var mer att han blev sur . 39 Men efter det som

hade hänt, berättar hon om hur mycket hon ändå tycker

om honom, det var ju det som var det krångliga . Det blir

väldigt svårt att förstå och tolka det som har skett i termer

av våld, eftersom det skedde inom en relation och av en

person som hon hyste känslor för .

Så vad händer då någon erfar övergrepp, våld och

kränkningar av en person som förväntas vara någon

Kaptitel 2. teori

som skall visa en omtanke och kärlek? I en kärleksrelation

bekräftar vi varandra, och vi ser oss själva genom

den andres blick . Om denna bekräftelse successivt börjar

ta sig negativa uttryck, blir det problematiskt att förena

bilden av kärlek och det psykiska och fysiska våldet, för

hur ska jag tolka det som sker och hur ska jag se på mig

själv och den sociala relationen i denna kontext? Vilka

alternativa förklaringar har jag att tillgå för att begripliggöra

det? Om vi dessutom lägger till den omständigheten

att andra sociala relationer förvägras mig och att jag

därmed får en begränsad uppsättning av relationer där

mitt jag kan speglas i andra människors ögon, har vi en

situation där mannen får oerhört stor makt i skapandet av

min självbild .

Eva Lundgren talar om våldets normaliseringsprocess,

en process där båda parter i relationen successivt normaliserar

våldet . Våldet förminskas och värdet av positiva

handlingar tillmäts ett allt större värde, dessa handlingar

blir för henne särskilt positiva eftersom de saknar våld . 40

Samma sak kan gälla även för barn i relationer där det

39 Jeffner 1998, s . 191 .

40 Lundgren 2004 .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 13


Kaptitel 2. teori

förekommer våld . I Åsa Källström Caters studie om,

barns beskrivningar och tolkningar av pappas våld, beskriver

ett barn sin pappas goda sidor, men kriterierna för att

vara en bra pappa är lågt ställda och barnets beskrivning

av pappan visar på hur frånvaron av våld, blir ett tillräckligt

kriterium för att han ska betraktas som snäll .

Min pappa är snäll, som fäder generellt är, eftersom

han, som de köper godis och saker och tittar på tv . Våld

är att vara dum . Man är snäll om man inte är dum . 41

Normaliseringsprocessen är enligt Eva Lundgren en

nedbrytningsprocess . För att förstå varför en våldsam

relation kan leva vidare, varför kvinnan inte går vid

första slaget är det viktigt att synliggöra att det är en process,

nedbrytningen sker gradvis och det finns oftast ett

växelspel mellan våld och värme . Vidare innebär våldets

normaliseringsprocess att kvinnan internaliserar våldet

och att kvinnan successivt tar över mannens värderingar

av henne liksom av våldets orsak . Hennes självkänsla

krymper och vanliga inslag är att mannen kontrollerar

och isolerar kvinnan . Genom att begränsa kvinnans

sociala kontakter, försvinner också den omvärld som

skulle kunna ge henne alternativa bilder och tolkningar

av situationen, relationen och mannens våld, vilket ytterligare

stärker mannens position och tolkningsföreträde .

Mannens tolkning av situationen utmärks av att våldet

minimeras och avdramatiseras, men också av att kvinnans

agerande på olika sätt framställs som orsaken till

mannens agerande . Kvinnans agerande kan av mannen

beskrivas i termer av provokationer, missbruk, sexuell

vidlyftighet, otrohet och så vidare, vilket gör att ansvaret

för våldet inte blir hans utan hennes . Eftersom ansvaret

läggs på kvinnan, skapas också tron om att det finns

utrymme för kvinnan att finna alternativa beteenden och

strategier i syfte att undvika ytterligare våld . Genom att

inte slå så hårt i dörren, genom att åka direkt hem från

jobbet, genom att inte prata med andra män på fester och

så vidare, utarbetar kvinnan olika strategier för att undkomma

våld, med följden att hennes handlingsutrymme

successivt minskar .

Våldet kan ta sig väldigt olika uttryck och kan vara

såväl direkt som indirekt, psykiskt som fysiskt . Fysiskt

våld och hot om våld kan riktas mot henne, mot barnen,

mot möbler, mot hennes djur eller mot anhöriga . Våldet

behöver inte heller alltid vara uttalat, utan kan ”ligga i

luften” och mannen kan upplevas som en tickande bomb

som hon aldrig vet om eller när den skall utlösas . Det är

vanligt att mannen utövar en kombination av olika former

av våld och kontroll, som i sin tur förstärker varandra . 42

Det finns t .ex . forskning som visar att, ju mer våld pappan

använt desto mindre sannolikhet att han betalar extra

41 Källström 2008, s 63 .

42 Lundgren 2004 .

14 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

kostnader och underhåll i tid, olika våldsformer samverkar

således med varandra . 43

Ekonomiskt våld, då mannen med ekonomiska

styrmedel på olika sätt begränsar och kontrollerar kvinnans

handlingsutrymme, är en form av våld som inte har

givits särskilt stor uppmärksamhet . Det är inte självklart

att sammanlänka ekonomiskt våld med andra former

av våld, men synliggör vi inte dess samband kan vi inte

heller få kunskap om vilka konsekvenser det kan få för

kvinnor och barn som till följd av våld, lever under starkt

begränsade och kontrollerade materiella och ekonomiska

resurser . Fernqvist & Näsman skriver att ekonomiskt

våld, liksom mäns övriga våld mot kvinnor måste förstås

mot bakgrund av en generell könad maktstruktur, som

bland annat ger upphov till ekonomisk ojämlikhet mellan

kvinnor och män . 44 Att påverka ekonomin är en av flera

strategier som män kan använda sig av i syfte att kontrollera

kvinnan de lever med . Det kan handla om att rent

fysiskt ta pengar, bankkonton och andra tillgångar, att

hindra kvinnan från att arbeta, förstöra kvinnans eller

barnens egendom m .m . men det kan också röra sig om

mer subtila former av kontroll såsom att inte betala ut

underhåll, övervaka inköp, neka henne information om

hushållets ekonomi och ekonomiska beslut osv . 45 Fernqvist

& Näsman skiljer mellan direkt och indirekt våld,

där indirekt våld t .ex . kan vara de ekonomiska konsekvenser

som uppstår till följd av annat våld, såsom kostnader

för läkarvård eller förlust av arbete och arbetsinkomst .

barns upplevelser av våld i hemmet

De senaste tio åren har barns utsatthet i familjer där det

förekommer våld synliggjorts och lyfts fram . Forskningen

om våldsutsatta kvinnor och barn visar att barnen i

familjer där det finns våld, på olika sätt erfar våldet och är

medvetna om det våld som äger rum . 46 Barn kan uppleva

direkt fysiskt våld genom att de själva blir slagna och

hotade, men de kan också uppleva fysiskt våld indirekt,

genom att se eller höra när mamma blir slagen eller

genom att möta konsekvenserna av våldet såsom sönderslagna

möbler eller blåmärken som modern fått till följd av

misshandeln . Termen att bevittna våld, har kritiserats, då

det lätt kan leda tankarna till att det endast handlar om

att bevittna våldet såsom en utomstående betraktare . En

sådan association är djupt olycklig då den osynliggör det

faktum att barnet lever med våldet i dess omedelbara närhet

. Det finns många olika aspekter av denna komplexitet

som förtjänar att lyftas fram, för att visa på vikten av att

inta ett holistiskt perspektiv på våld i nära relationer, där

man inkluderar och synliggör alla i familjen, såväl vuxna

som barn .

43 Fernqvist & Näsman 2008, s . 163 .

44 A .a . s . 160 .

45 A .a . s .162 .

46 se t .ex . antologin Barns röster om våld, av Maria Eriksson mfl . 2008 .


Barns upplevelser av våld kan inte likt ett brottsrekvisit,

skildras såsom en i tid och rum avgränsad fysisk handling

. 47 Att ges möjlighet att kommunicera våldet, är viktigt

för att barn ska kunna tolka och förstå sina erfarenheter . 48

Våld i nära relationer är ofta tabubelagt, något man inte

talar högt om, vilket gör att barnet inte får sina erfarenheter

beaktade och tagna på allvar . 49 De kulturella tabun

som omgärdar våld i nära relationer hör samman med

de heteronormativa ideal som kärnfamiljen vilar på . De

normer och förväntningar som är knutna till kärnfamiljen,

blir en ”karta” att förhålla sig till och det kan därmed

uppstå svårigheter med att förena den generella normen

med den egna erfarenheten . Egna erfarenheter av våld i

familjen kan också komma att normaliseras . Barnen som

upplever våld i familjen, kan skapa sig en bild av att relationer

kan fortgå trots våldet . Föräldrarnas sätt att hantera

våldssituationer och relationerna inom familjen blir

en manual för barnen . Barnen behöver inte nödvändigtvis

acceptera eller samtycka till, men föräldrarnas relation är

än dock något som de alltid kommer att förhålla sig till,

som barn och så småningom som vuxna .

För att undvika traumatisering, framtida viktimisering

och normalisering av våld i nära relationer, är det viktigt

att inta ett holistiskt perspektiv, där man alltid synliggör

barnen och barnens rätt att leva i en familj utan våld . 50

begreppet offer

Kvinnor som utsatts för våld i en nära relation, har mycket

tack vare kvinnorörelsen, kommit att synliggöras som

offer . Kampen om synliggörandet av mäns våld mot

kvinnor som ett samhällsproblem och inte som en familjeangelägenhet

51 , började redan under 1950-talet, men det

var först under 1970-talet som debatten tog fart på allvar

47 Barns upplevelser av våld kan vara något helt annat än den vuxnes .

I Katarina Weinehalls studie: Att växa upp i våldets närhet, berättar en flicka

”Det är inget bråk hemma hos mig . (…) Det var bara den gången .” Samtidigt

berättar flickan att ” Mamma och jag ser ju i hans ögon när han blir så där

och då vågar vi inte göra nåt fel, så det blir som han vill .” (Weinehall 1997:40-

41 i antologin Barns röster om våld . Red Eriksson mfl . 2008:67) Flickans

berättelse visar hur en våldsincident kan prägla den fortsatta vardagen i flera

år efteråt . För denna flicka finns en medvetenhet om vad pappan är kapabel

till och rädslan för vad som kan hända lever kvar, vilket styr såväl hennes som

mammans handlingsutrymme .

48 Källström Cater 2008, s . 65 .

49 Eriksson 2008, s 14 .

50 Vi har i vår studie kommit fram till att ett ensidigt fokus på kvinnans situation

skulle kunna innebära ett osynliggörande av att våldet också drabbar

barnen, därför har vi i mötet med de våldsutsatta kvinnorna t .ex . frågat om

de har barn, om barnen har sett eller hört något, hur barnens relation till

mannen ser ut m .m . Även tonårsbarn och vuxna barns reaktioner har varit en

viktig del av våra diskussioner .

51 När våld mot kvinnor betraktades som en familjeangelägenhet, var polisens

roll snarare att medla och man talade i termer av lägenhetsbråk, snarare

än om mäns våld mot kvinnor . På 1970- talet såg statistiken i Stockholms

polisdistrikt under 2 månader ut som så att av 351 utryckningar på så kallade

lägenhetsbråk, blev 5 % klassificerade som misshandel eller olaga hot medan

närmare 70 % aldrig blev dokumenterade . Snare 1993, s . 137 .

Kaptitel 2. teori

och även om debatten har gått i vågor sedan dess, så är

den fortfarande aktuell . 52 Ett första steg var att kvinnor

utsatta för våld skulle erkännas offerstatus . Efter hand har

man emellertid kommit att uppfatta brottsofferbegreppet

som alltmer problematiskt, då det förknippats med passivitet,

svaghet, maktlöshet etc . Försök har gjorts att bryta

med den stigmatisering som offerbegreppet medfört, dels

genom att skapa nya innebörder och dels genom att introducera

nya begrepp, såsom överlevare . Överlevare fick stå

som bärare av andra värden och förknippades med styrka,

kontroll, makt ilska, motstånd, frihet från skuldkänslor .

Problemet var bara att offerdiskursen levde kvar parallellt

med idén om överlevaren, och som en oavsedd konsekvens

kom de två begreppen att ställas emot varandra såsom ett

motsatspar . Verkligheten är kanske många gånger snarare

att betrakta som en process över tid, där en och samma

person kan vara såväl offer som överlevare . 53

Inom den rättsliga diskursen har begreppet offer givits

olika innebörd i olika kontexter och är inte närmare

definierat i lagstiftningen . Offerbegreppet omnämns i lagen

om Brottsofferfond (1994:419) och i instruktionen för Brottsoffermyndigheten

(1994:572) men den juridiska termen som

används för personer som utsatts för brott är ’målsägande’

och regleras i rättegångsbalken ( RB 20 kap . 8 §) . 54

Vi kommer att använda termen brottsoffer, i en något

mer utvidgad betydelse än vad som vanligtvis åsyftas .

Dels kommer vi att utgå från den mer gängse definitionen

att ett brottsoffer är en person har blivit utsatt för en

brottslig handling, men vi kommer även att inkludera en

brottsofferdefinition som inrymmer en persons upplevelse

av att vara utsatt för ett brott, vilket innebär att vi inte

förutsätter en i lag föreskriven brottsbeskrivning för den

handling som har ägt rum . Att vi använder den enskilda

individens upplevelse som grund för vår definition, beror

på att den enskilda aktören inte kan förväntas besitta

kunskap om gällande lagstiftning, såsom ett visst brotts

rekvisit .

Vi menar också att det är viktigt att medvetandegöra

åtskillnaden mellan law in books och law in action, det

vill säga, det faktum att det alltid sker en tolkning av

lagtexten och att tolkningar aldrig är fria från normer

och värden . Offerbegreppet blir emellertid i vår diskussion

också en analytisk kategori . Offerbegreppet är en

social konstruktion och som sådan öppen för tolkning .

Det är inget objektivt givet, utan beroende av en kollektiv

definitionsprocess . Det är således själva processen som

leder fram till definitionen som är det intressanta . 55 Att

inkludera även en i juridiska termer, mer strikt definition

av vem som är att betrakta som ett brottsoffer, är viktigt

eftersom det speglar ”dagens” offerdiskurs, men också

52 Se t .ex . Nilsson (2009) .

53 Kelly mfl . 1996, s . 92 .

54 Rikspolisstyrelsen 2001:1, s . 5 .

55 Andersson & Lundberg 2001, s . 64 .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 15


Kaptitel 2. teori

dess förutsättning, en kriminalitetsdiskurs . Annorlunda

uttryckt, för att vara ett brottsoffer, måste man ha utsatts

för ett brott, och därmed aktualiseras frågan om vad som

är ett brott . Nils Christie skriver:

Kriminalitet finns inte som en stabil enhet . Men därför,

precis därför, är kriminalitetsbegreppet sällsynt väl skickat

för kontrollsyften . Begreppet är som en svamp . Det kan

absorbera en hel rad handlingar – och människor – när

förhållandena läggs till rätta för ändamålet . Men svampen

kan också göras mindre innehållsrik, när detta är gynnsamt

för dem som håller i svampen… Kriminalitet är ett

begrepp som står fritt för var och en att begagna . Utmaningen

består i att förstå användningen av begreppet innanför

olika typer av samhällssystem, för att man därefter ska

kunna värdera både användningen och användarna . 56

Samma resonemang kan appliceras på begreppet offer .

Vem som betraktas som ett brottsoffer är inte givet, varken

över tid eller rum, utan det styrs av omgärdande normer,

normer som skapas genom mänsklig interaktion . Fram

till 1965 var t .ex . våldtäkt inom äktenskapet inget brott,

eftersom det saknades lagstöd . Att våldta sin hustru, var i

juridisk mening ingen kriminell handling, och frågan blir

då, var inte de kvinnor som blev våldtagna av sin man att

betrakta som brottsoffer? Idag svarar vi alla givetvis ja

på den frågan . För att inte riskera att osynliggöra olika

former av våld, och olika kvinnors erfarenheter, vill vi

därför öppna upp för en bredare definition och tolkning

av offerbegreppet . Att vara ett offer kan vara relaterat till

en brottslig gärning, men behöver inte vara det .

att kvalificera sig som offer

När vi försöker konstruera ett problem, strävar vi efter

en förståelse av vad som har ägt rum, vem som har gjort

vad, mot vem och varför? I denna strävan efter att förstå,

utgår vi ofta från oss själva, på gott och ont . Att bemöta

andra såsom jag själv skulle ha velat bli bemött, är många

gånger en god vägledning i mötet med människor och

central för vår förmåga att känna empati med andra, men

detta förhållningssätt förutsätter samtidigt att vi försöker

föreställa oss hur den andre känner och tänker mot

bakgrund av dennes erfarenhetsbakgrund, något som kan

vara svårt om den andres erfarenheter skiljer sig mycket åt

från våra egna . 57 Enligt McShane & Williams präglas bilden

av vem som är ett offer av en medelklass symbolism:

Removed from the reality of crime as an endemic

feature of American life, most middle-class citizens

can only understand crime, and their own victimization,

as irrational, senseless phenomena…They cannot

56 Christie, 2005, s . 10 .

57 Knutsson & Granér 2001, s . 34 .

16 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

appreciate crime as a major contributor to underground

economy, a relief from the frustrations of living

without means in a property-oriented society, or even

as a form of excitement . For the middleclass, the victim

and offender are part of a strict dichotomy, a mutually

exclusive set of categories . The offender cannot

be viewed as victim, nor can the victim be viewed as

offender . 58

Av regeringsformens andra paragraf framgår att ”Den

offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors

lika värde och för den enskilda människans frihet

och värdighet” (RF 1 kap 2 §) . Detta innebär att det är

det faktum att vi är människor som avgör vårt värde, inte

våra handlingar . Våldsverkaren, missbrukaren och den

prostituerade skall ha samma värde och rätt att få sin

värdighet respekterad som flerbarnsmamman, nobelpristagaren

eller den enskilde polisen 59 .

Den i grundlagen stadgade rätten till lika värde, är

tyvärr många gånger svår att efterleva, då människan har

en tendens att kategorisera och värdera andra människor .

I en av statens offentliga utredningar från 1992 för man en

diskussion om bedömningen av kränkningsersättning till

offer för sexualbrott, man konstaterar då att: När det gäller

prostituerade kvinnor är situationen oftast annorlunda .

De är vana vid att ha samlag med olika män och att befinna

sig i situationer som för icke prostituerade kvinnor skulle

kännas mycket främmande och förnedrande . De värnar inte

om sin personliga integritet i samma mån som kvinnor i

allmänhet 60 .

Hur författaren tänker sig att detta bedömningsförfarande

är förenligt med alla människors lika värde, ter sig

något besynnerligt, och tyvärr finns det också exempel på

hur myndigheter tycks ha vägletts av denna bedömningsgrund

. I rapporten, respektera mig! handbok för yrkesverksamma

om våldsutsatta kvinnor i missbruk, 61 skriver

man t .ex . om hur brottsoffermyndigheten har minskat

eller dragit tillbaka skadestånd till kvinnor som utsatts för

våld, med hänvisning till att de själva, genom sitt missbruk,

har försatt sig i situationen . 62

det ideala offret

Nils Christie talar om ”det ideala offret” och ”den

ideala gärningsmannen”, ett motsatspar som är intimt

sammanlänkade genom att de förutsätter den andres

existens och de förstärker också varandra . Det idealiska

offret karakteriseras av (1) svaghet, sjuka, gamla, barn

58 Mc Shane & Williams 1992 .

59 Knutsson & Granér 2001, s . 22 .

60 SOU 1992:84, s 293f .

61 Handboken gavs ut 2008 av Malmö stad och är en del i projektet Bättre boende

för hemlösa missbrukande kvinnor i Malmö . Projektet arbetar bland annat med

att synliggöra och förbättra stödet för våldsutsatta kvinnor med ett pågående

missbruk . Handboken har författats av Helmersson & Mulabdi (2008) .

62 Sveriges Radio (2006) .


passar således väldigt bra som idealiska offer (2) respektabilitet,

offret är upptaget av ett respektabelt projekt,

t .ex . tar hand om någon (3) befinner sig på en plats som

hon inte kan klandras för, t .ex . på en gata under dagtid

(4) gärningsmannen är stor och ond samt (5) gärningsmannen

är okänd och har ingen personlig relation till

offret . 63 Vi skulle vilja addera ytterligare några karakteristika

för bilden av det ideala offret, såsom offrets

agerande i situationen, om hon handlade rationellt,

t .ex . uppvisade rationella strategier på att undkomma

den brottsliga handlingen hon blir utsatt för 64 , men

även agerandet efter det att hon varit utsatt för brottet,

kan komma att vägas in i bedömningen av om hon kan

kvalificera sig som ett idealiskt offer . 65 Offret bör ha synliga

skador, uppvisa rädsla 66 och ha en uttrycklig vilja

att undkomma upprepad viktimisering . Vidare bör det

ideala offret uttrycka tacksamhet gentemot de myndighetsrepresentanter

hon möter .

Jag menar, man kommer in där (i kvinnans bostad)

och hon är bara så där (håller upp handen framför sig

som ett stopptecken) och vill inte ha med oss och göra,

jag menar varför ringde hon oss, varför ska vi komma

dit när hon ändå inte vill snacka . Vill hon inte ha vår

hjälp så, så får hon skylla sig själv . 67

Man kan ju säga som så, att det är ju inte det roligaste

som finns om de bara är otrevliga . Det finns ju andra då

man hellre hjälper, som kanske är lite mer tacksamma

när man kommer… . 68

Konstruktionen av det idealiska offret är på många

sätt problematisk, eftersom de flesta som utsättas för

brott inte passar in på de kriterier som associeras med

det idealiska offret . Denna offerkonstruktion skapar en

exkludering som kan få långtgående konsekvenser för

den som blivit utsatt för brott, genom att inte bli trodd, ej

betraktad som trovärdig, ej berättigad till socialt och ekonomiskt

stöd, och inte erhålla moralisk upprättelse . Det

kan vara svårt att verbalisera sin rädsla och det man har

upplevt, varför det är viktigt att bemöta människor som

utsatts för brott på ett bra sätt . Vad som upplevs som ett

bra sätt kan givetvis variera från person till person, men

enligt Lindgren och Lagerbäck är det viktigt att man inte

avpersonifierar brottsoffret eller förhåller sig avvisande

eller nonchalant, eftersom man därmed riskerar att tysta

brottsoffret . 69 Vidare har forskning visat på att reaktio-

63 Christie 2001, s . 48 .

64 Se t .ex . rättens argumentation i det så kallade Södertäljemålet NJA 1997 s 538 .

65 Se t .ex . Lundberg (2001) om polisers inställning till kvinnor som tar tillbaka

sin anmälan, eller som väljer att fortsätta sin relation med gärningsmannen .

66 Christie 2001:57 .

67 Lundberg 2001, s . 66 .

68 A .a . s . 59 .

69 Lindgren och Lagerbäck 1996, refererad till i BRÅ rapport 2008:25 s . 58 .

Kaptitel 2. teori

ner på rädsla kan ta sig olika uttryck, bland annat kan

rädsla göra så att man ”fryser” sina känslor”, vilket kan

ge intrycket av att kvinnan är lugn och oberörd . Det är

heller inte ovanligt att olika försvarsmekanismer aktiveras

i samband med den ångest som våldet och kränkningarna

medför, såsom förträngning av de jobbigaste händelserna,

vilket kan påverka kvinnans förmåga att återge vad som

har hänt . 70 Hon kanske lever med eller har en känslomässig

bindning till gärningsmannen, hon kanske inte

vill beskriva sig själv som förtryckt eller som en passiv

mottagare av våld, ej heller bli betraktad som så . Vidare

har hon kanske själv brukat våld, i självförsvar eller i ilska

eller både och, eller också kanske hon har ett missbruk,

de kanske har gemensamma barn, hennes gärningsman är

kanske i andras ögon inte stor och ond, osv .

Det ideala offret är bara en konstruktion, en abstraktion,

som inte ger utrymme för den komplexitet som verkligheten

inrymmer, den blir således bara en chimär, mot

vilken den enskilde individens erfarenheter ska mätas .

Med en offerkonstruktion, där individen för att kvalificera

sig som det ideala offret, måste underkasta sig vissa

givna karakteristika, riskerar de verkliga offrens erfarenheter

att döljas, bagatelliseras eller stigmatiseras .

Det ideala offret förutsätter en ”idealisk gärningsman”,

en främmande person på avstånd, en slags icke-person,

någon som vi själva aldrig behöver vara rädda för att

identifiera oss själva med . Därför måste den idealiske gärningsmannen

konstrueras som ond, oberäknelig, med oförklarliga

och oförlåtliga motiv till sina gärningar . Christie

exemplifierar med bilden av knarklangaren, som en cynisk

man som bara för profitens skull handlar med farliga droger

och utnyttjar alla som kommer i dess väg . Problemet

är att verkligheten är en annan, där knarklangaren ofta

själv är offer för missbruk och där den sociala bakgrunden

många gånger kantats av social utsatthet, men för att vinna

politiska poänger i syfte att driva igenom straffskärpning

är det dock mera tacksamt att använda sig av den idealiske

gärningsmannen 71 . Våra lagar är utformade på ett sätt som

ska garantera alla människor lika värde, men den juridiska

tillämpningen äger rum i ett institutionellt sammanhang,

där normer, värderingar, praxis och oskrivna regler

präglar människors möten . 72 Christian Diesen beskriver

till exempel hur invandrare i gemen i högre utsträckning

än svensken i gemen utsätts för misstänksamhet och det

är även större sannolikhet att en invandrare blir oskyldigt

70 SOU 1995:60 refererad till i BRÅ rapport 2008:25 s . 58 .

71 Christie 2001, s . 55ff .

72 Sarnecki 2006, s . 5 .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 17


Kaptitel 2. teori

misstänkt . En viss folkgrupp kan t .ex . förknippas med en

viss brottslighet . I de fall då dessa fördomar bekräftas av

de erfarenheter man gör, förstärks fördomarna, vilket i sin

tur leder till en kollektiv misstro, där en hel folkgrupp kan

betraktas som en potentiell misstänkt . 73

Bilden av förövaren härleder således snarare tankarna

till ”de andra”; missbrukare, ungdomar på glid, invandrare

och kriminellt belastade personer . Frågan om vem som

blir förövare är emellertid alldeles för komplex för att låta

sig inrymmas i kategoriseringar som finner sin näring i

stereotyper och fördomar . Alison Phipps betonar vikten av

att utmana föreställningar om förövaren som en man med

arbetarklassbakgrund . Phipps menar att även om det finns

studier som visar hur våld ingår som en central komponent

i ett manligt identitetsskapande för den unga, vita arbetarklassen

i England 74 så innebär ett alltför ensidigt fokus

på arbetarklassens män såsom mer benägna att utöva

våld och sexualiserat våld, att stereotyper och fördomar

förstärks och döljer också det faktum att våld utövas av

män med varierande klassbakgrund . Studier har t .ex . visat

på en förekomst av sexualiserat våld bland studenter med

medelklassbakgrund i USA . Förövaren ifråga om våld

och sexualiserat våld mot kvinnor återfinns i alla sociala

klasser, men däremot är det mer sannolikt att män med

arbetarklass bakgrund blir arresterade, åtalade, dömda och

att de tilldöms i högre utsträckning hårdare straff . 75

Enligt Malin Åkerström sker det i tolkningen av vad

som är att betrakta som våld, ett gränssättningsarbete

som involverar kategoriseringar av människor, snarare

än själva händelsen . Åkerström beskriver i artikeln ”Det

gicks bärsärkagång, nedtoning av våld på sjukhem” hur

våld som begås av en äldre och handikappad person, gör

att personalen har svårt för att beskriva det som sker i

termer av våld . En av informanterna i studien svarar på

frågan om huruvida det är våld när det är åldringar som

slåss: Nej om en 80-årig gammal gubbe skulle klippa till

mig eller så hade jag nog inte, ja jag hade ju sagt till honom,

’vad gör du?’ Men jag hade ju inte blivit så som jag kan bli

om en 40-årig berusad man klipper till mig . Det är en annan

sak . Eller en ung kille eller nåt sånt, eller en full tjej . Men

inte en gammal, nej, det kallar jag inte för våld . 76

73 Diesen 2006, s . 18 . Diesen menar att det finns en negativ särbehandling av

invandrare (här definierade som personer med utomeuropeisk bakgrund),

över hela rättskedjan och alla skeden av processen, men den är mest tydlig hos

polisen . I denna konklusion har Diesen uteslutit brott som begås inom samma

folkgrupp, d .v .s . då både förövare och brottsoffer är invandrare (Diesen 2006,

s . 211) .

74 Johnson 2001, Messerschmidt, 1999 .

75 Phipps, 2009, s . 2

76 Åkerström 2000, s . 301 .

18 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

Genom att undvika ordet våld och ersätta det med

andra ord såsom örfilar, nyp, slag, förmildras handlingarna

77 . Avdramatiseringen av våld sker också genom att

man berättar i passiv form om det inträffade . Ett annat

sätta att avdramatisera handlingen är genom att beskriva

det i allmänna termer samt genom att beskriva händelsen

i humoristiska termer, till exempel Männen är ofta sådär

burdusa, slår ut och knuffar till, och boxas . Men kvinnorna

dom rivs och knips och drar i håret (skratt) 78 .

De tolkningar och förståelseramar som omger de

äldres aggressivitet utgörs av att de är äldre, inte förstår

vad de gör, sjukdom och att de saknar sina anhöriga .

När man konstruerar det ideala offret och den ideala

gärningsmannen, så dramatiseras såväl det våld som

offret utsatts för som förövarens agerande och förövarens

inneboende ondska . I Åkerströms studie finner vi istället

att såväl våldet som förövaren avdramatiseras . Informanterna

i Åkerströms studie valde ord som farbror eller

gubbe när de beskrev de äldre och skilde därmed ut dem

som avvikande från gängse uppfattning om vem som

är gärningsmannen eller förövaren . Det var således inte

den ideala gärningsmannen, den unge busen, fyllot eller

missbrukaren . Åkerström menar att personalen tolkar

motiven och handlingen på ett sätt som både begripliggör

och normaliserar våldet men som samtidigt ger våldet ett

moraliskt berättigande . 79

Malin Åkerströms studie är ett exempel på hur våld,

eller snarare vad vi betraktar som våld, är beroende av

den sociala, historiska och kulturella kontexten . Dess

kontext gör att vi ger våldet en mening, i betydelsen en

handling laddad med innehåll och avsikter, en handling

som inte enbart blir ett uttryck för en fysisk manifestation,

utan en handling som också ger uttryck för en

kultur, ett sammanhang som sträcker sig längre en den

enskilda handlingen . 80

Vad som betraktas som våld är inte givet, varken över

tid eller i rum . Relationen inom vilken en viss våldshandling

äger rum, är beroende av normer, vilka i sin tur är

avhängiga de sociala och kulturella föreställningar som

vi omges av .

77 A .a . s . 302 .

78 A .a . s . 304 .

79 A .a . s . 307 .

80 Österberg & Lindstedt Cronberg (red), 2004 .


aktörerna – polis, åklagare och socialtjänst

polisen – en del av en rättskedja

Bland de grundläggande tankarna om mänskliga rättigheter,

finner vi att våra rättsvårdande myndigheter

ska arbeta på ett sätt som inte medför en andra viktimisering,

dvs . agerar på ett sätt som förvärrar situationen

för brottsoffret, såsom att till exempel dröja med beslut

eller vara byråkratiska, ha dåligt samarbete sinsemellan . 81

Rättsväsendets olika aktörer ska enligt medborgarperspektivet

82 arbeta utifrån ett rättskedjeperspektiv . Detta

betyder att även om olika rättsvårdande instanser har

en inbördes rollfördelning, så är alla beroende av varandras

verksamhet för att kunna möta och tillgodose den

enskilde medborgarens krav på trygghet och minskad

brottslighet i samhället . Rättskedjeperspektivet skall

genomsyra hela den rättsliga processen, från brottsanmälan

till lagföring . Tanken som ligger till grund för rättskedjeperspektivet

är att en kedja aldrig är starkare än dess

svagaste länk . 83 Vikten av att myndigheter samverkar för

att skapa kvinnofrid har betonats ända sedan 1970 talet .

Man startade olika samordningsprojekt och utvecklade

nya arbetsformer för interaktion mellan myndigheter i

syfte att finna nya och bättre vägar att stödja individen på .

Under 1980-talet började man även med att i lag reglera

olika myndigheters skyldighet att interagera med varandra

och det omgivande samhället, exempelvis infördes

en generell bestämmelse om myndigheters skyldighet att

samverka i förvaltningslagen (FL) § 6 84 som syftade till

att underlätta såväl enskilda kontakter med myndigheter

som kontakter mellan myndigheter . 85 Det infördes också

bestämmelser om samverkan i socialtjänstlagen (SoL) 86

där man bland annat föreskriver att socialtjänsten ska

samverka med det omgivande samhället . Därefter har

skyldigheten att samverka preciserats till att särskilt

gälla brottsoffer och i synnerhet då det är kvinnor och

barn som utsatts för brott . I SoL kap 5 § 11 föreskrivs

att det är socialnämndens uppgift att verka för att den

som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och

hjälp . Socialtjänstens insatser kan exempelvis utgöras av

att ordna tillfällig bostad för att undgå fortsatt misshandel

i hemmet eller att lämna hjälp i form av rådgivning

eller stödperson under tiden som polisutredning eller

rättegång pågår . I förarbetena har man betonat att våld

81 Lindgren m .fl . 2001 .

82 Enligt regeringen ska all myndighetsutövning genomsyras av ett medborgarperspektiv,

vilket innebär att medborgarnas behov och intressen skall

vara styrande, något som gäller för såväl det brottsförebyggande arbetet som

arbetet med att utreda brott, lagföra brott, verkställa straff och ge stöd till

brottsoffer . (Prop .1999/2000:1, utgiftsområde 4, s 31 . ) Lindgren m .fl . 2001 .

83 Lindgren m .fl . 2001 .

84 Se prop . 1985/86:80, Om en ny förvaltningslag .

85 Bestämmelserna i förvaltningslagen reglerar dock inte myndigheters

skyldighet att lämna ut uppgifter till varandra . Myndigheters skyldighet

att lämna uppgifter till varandra regleras i Offentlighets- och sekretesslagen

(SFS 2009:400) .

86 Se prop . 1979/80:1 A, Om socialtjänsten .

Kaptitel 2. teori

mot kvinnor är ett komplext problem och vikten av att

socialtjänsten samverkar med andra aktörer såsom frivilligorganisationer

samt myndigheter som polis, åklagare,

domstolar, hälso- och sjukvård . 87 Motsvarande skyldighet

har däremot inte ålagts dessa myndigheter . I förarbetena

till hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 88 anges exempelvis

att landstingen har en generell skyldighet att samverka

med olika aktörer i syfte att säkerställa folkhälsan och en

god sjukvård . Sedermera har kravet på samverkan utökats

och specificerats . Av § 8 HSL framgår att landstinget

i planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården

har en skyldighet att samverka med andra samhällsorgan,

organisationer och privata vårdgivare . Kommunerna har

också ansvar för viss sjukvård och har därför ålagts en

motsvarande skyldighet 89 . I § 3 HSL föreskrivs därutöver

att landstingen kan ingå överenskommelser med kommun,

försäkringskassa och arbetsförmedling i syfte att

uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser 90

Av polislagen § 3 framgår att polisen inte ska samverka

utan samarbeta med åklagarmyndigheten och andra

myndigheter .

3 § Polisen skall samarbeta med åklagarmyndigheterna

. Samarbete skall också äga rum med andra myndigheter

och organisationer vilkas verksamhet berör

polisverksamheten . Särskilt åligger det därvid polisen

att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom

socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden

som bör föranleda någon åtgärd av dem .

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden

att ett barn kan behöva nämndens skydd

finns i 14 kap . 1 § socialtjänstlagen (2001:453) . Andra

myndigheter skall ge polisen stöd i dess arbete . Lag

(2003:413) .

Av paragrafens sista stycke framgår också att andra myndigheter

ska ge polisen stöd 91 . Skrivningen ska tolkas som

att polisen anses ha ett behov av och ett ansvar för att ett

väl fungerande kontaktnät med andra myndigheter och

organ utanför den egna organisationen utvecklas 92 .

Åklagarväsendet har däremot varken föreskrivits

någon särskild skyldighet att samverka eller samarbeta .

Åklagarmyndigheten kan genomföra en förundersökning

på egen hand men har också en rätt att begära biträde

av polismyndigheten, samtidigt har polisen inte någon

87 Av prop .2006/07:38 s 13 framgår att en samverkan på både en övergipande

och individuell nivå anses vara en förutsättning för att socialtjänsten ska

kunna uppfylla de skyldigheter som lagstiftningen föreskriver för såväl socialtjänsten

som andra berörda aktörer . Se vidare http://www .westlaw .se . och

kommentarer av Lars Clevesköld, 2010-01-20 .

88 Se prop . 1981/82:97 Om hälso- och sjukvårdslag m .m .

89 Se § 21 HSL, SoL 2:6 .

90 Se Hälso- och sjukvårdslagen § 3 .

91 Se prop . 1983/84:111, Med förslag till polislag m .m .

92 Se vidare http://www .westlaw .se . och kommentar av Ulf Berg, 2010-01-20 .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 19


Kaptitel 2. teori

ovillkorlig skyldighet att ställa utredningsresurser till åklagarens

förfogande 93 . Vanligtvis utförs brottsutredningen

av polisväsendet eftersom åklagarväsendet inte har några

särskilda utredningsresurser och saknar polisens befogenhet

att utöva våld för att genomföra tjänsteåtgärder 94 . Ett

annat skäl till att polisen utför brottsutredningen är att de

är först på brottsplatsen och är i samband med detta enligt

förundersökningskungörelsen (FUK) § 3a ålagd att vidta

vissa brottsutredande åtgärder även om någon förundersökning

inte inletts 95 . De åtgärder som ska vidtas är förhör

men även andra utredningsåtgärder kan vidtas exempelvis

en undersökning av brottsplatsen . I FUK § 3a föreskrivs

också att brottsutredningen om möjligt ska färdigställas på

brottsplatsen 96 . Vidtagna åtgärder ska dock så snart som

möjligt anmälas till den som ska leda förundersökningen . 97

Om det är åklagar- eller polismyndigheten som ska leda

förundersökningen är inte givet . Av rättegångsbalken

(RB) och FUK framgår att såväl polis som åklagare kan

leda förundersökningar . Ansvarsfördelningen mellan dem

framgår av åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna

råd (ÅFS) om ledning av förundersökning av brottmål,

exempelvis leder polismyndigheten förundersökningar av

enkel beskaffenhet . (§ 4 ÅFS) . Det finns dock undantag

angivna som anger att exempelvis brott som innefattar våld

eller hot om våld mot närstående eller tidigare närstående

personer alltid ska ledas av åklagare (ÅFS §§ 5–6) . Även

förundersökningar om fridskränkningsbrott, sexualbrott

(med undantag av sexuellt ofredande och köp av sexuella

tjänster) och våldsbrott (med undantag av misshandel

och vållande till kroppsskada, sjukdom eller annans död i

samband med trafikolycka) ska ledas av åklagare . Ansvaret

för att leda en förundersökning kan dessutom växla mellan

myndigheterna . Åklagarmyndigheten ska exempelvis gå

in och ta över förundersökningen när det krävs en åtgärd

av domstol såsom förordnande av målsägandebiträde

eller ansökan om besöksförbud men ska därefter återföra

ledningen av förundersökningen till polismyndigheten (§§

7–8 ÅFS 2005:9) . Polismyndigheten har dessutom ålagts

ytterligare skyldigheter i förhållande till åklagarmyndigheten,

exempelvis ska polismyndigheten underrätta

åklagarmyndigheten om hur utredningen fortskrider och

om föreliggande omständigheter i vissa fall (§§ 9–11 ÅFS

2005:9) . Sammanfattningsvis kan vi konstatera att terminologin

avseende myndigheternas skyldighet att interagera

skiljer sig åt . Socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska

samverka men socialtjänstens ansvar för samverkan är

93 SOU 1987:72 s . 112, och SOU 1992:61 s . 285 f .

94 Se SOU 1987:72 s . 300 och SOU 1992:61 s . 285 .

95 De allmänna bestämmelserna om förundersökning bör ändå

beaktas i tillämpliga delar se prop . 1969:114 . 34 .

96 Enligt Åklagarmyndighetens Handbok, Handläggning av fridskränkningsbrotten,

s 18 ska kompletterande förhör hållas då misstanke

om fridskränkningsbrott föreligger .

97 Se vidare http://www .westlaw .se och kommentarer av Gunnel Lindberg,

2010-01-20 .

20 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

mera långtgående och omfattande . Polismyndigheten ska

däremot samarbeta med andra myndigheter och samhällsorgan

och om möjligt bistå åklagarmyndigheten . Åklagarmyndigheten

har emellertid inte några särskilda skyldigheter

att samverka eller samarbeta . Vi kan således se att det

finns en hierarkisk struktur i rättskedjan, där vissa parter

är ålagda att interagera med andra aktörer som i sin tur

inte är skyldiga att interagera, trots att deras faktiska yrkesutövning

förutsätter en interaktion .

polisens ansvar gentemot brottsoffer

Polisen är en av flera viktiga aktörer i arbetet med brottsoffer

. Polisens brottsofferstödjande arbete ska också ses

som en del i hela rättskedjan, där åklagare, domare och

kriminalvården samt brottsoffermyndigheten är viktiga

länkar . Verksamheten måste numera präglas av ett medborgarperspektiv

och ett rättskedjeperspektiv 98 .

Polisen har emellertid en alldeles unik roll i detta arbete,

då det oftast är polisen som är den första myndighetskontakten

. Vidare är polisen skyldig att förse såväl misstänkt

som brottsoffer med information om brottsutredningen .

Beträffande polisens skyldigheter gentemot brottsoffer,

finns ifråga om information inte några generella

bestämmelser om att polisen till exempel fortlöpande skall

bistå brottsoffer med information om viktiga händelser i

brottsutredningen . Det finns dock föreskrivet i Polisförordningen

1 kap . 6 § att polisen ska ”sträva efter” att ge dem

som utsatts för brott sådan information som brottsoffret

kan behöva på grund av det inträffade . I FUK preciseras

sedan vilken information brottsoffret har rätt att erhålla .

För det första har brottsoffret rätt att underrättas om

enskilt anspråk, brottsskadeersättning, målsägandebiträde,

besöksförbud, stödperson och vilka myndigheter och

andra som kan lämna stöd och hjälp (FUK 13a §) 99 . När

det gäller information till målsägande lämnas den ofta i

samband med anmälningstillfället, vilket många gånger

är en turbulent situation . Att lämna informationen vid

detta tillfälle är inte alltid optimalt eftersom målsägande

kan ha svårt att tillgodogöra sig den . 100 För det andra ska

brottsoffer tillfrågas om han eller hon önskar bli underrättad

om beslut om att förundersökning inte ska inledas,

eller att en inledd förundersökning ska läggas ned, beslut

om att åtal inte ska väckas, tidpunkt för huvudförhandling

98Rikspolisstyrelsen 2001:1 .

99 När det gäller information om enskilt anspråk, brottskadeersättning, stödperson,

rättshjälp och rådgivning samt vilka myndigheter, organisation och

andra som kan lämna stöd och hjälp behöver denna information inte ge som

det är uppenbart att den inte behövs eller om det är förenat med betydande

svårigheter att vidta åtgärden (FuK 13 a, 4 st .) .

100 Av åklagarmyndighetens handbok framgår att åklagaren i sitt första

direktiv till polisen uppmanar denne att ”i samband med första målsägandeförhöret

muntligt informera om möjligheten till målsägandebiträde” . I de fall

målsägande önskar målsägandebiträde är det förundersökningsledaren som

rapporterar detta till rätten som sedan avgör huruvida behovet finns Åklagarmyndighetens

handbok, 2006, s . 19 .


i målet samt dom i målet (FUK 13b §) 101 . Brottsoffret kan

dessutom kräva att bli underrättad om en gripen, anhållen

eller häktad person avviker (FUK 13c §) . Enligt FUK § 13d

framgår vidare att brottsoffret ska underrättas så snart ett

beslut om åtal är fattat .

I åklagarmyndighetens handbok, Handläggning av

fridskränkningsbrotten, skriver man att beslut om att

lägga ned förundersökning regelmässigt ska lämnas

skriftligt till målsäganden . På grund av den stora ärendemängden

är besluten standardiserade enligt datarutiner,

något annat, menar man är inte realistiskt genomförbart .

Av handboken framgår dock att det utifrån ett medborgarperspektiv,

vore önskvärt om besluten innehöll en mer

utförlig beslutsmotivering . Därför förordas att åklagaren

inför varje beslut gör en bedömning av behovet av en individualiserad

beslutsmotivering som kan förstås av såväl

målsägande som misstänkt och som på ett lättfattligt sätt

förklarar bevisläget, till exempel ”ord stod mot ord” eller

att ”omständigheter till stöd för målsägandeuppgifterna

saknas” . Vidare menar man, att åklagaren i omfattande

och svårbedömda beslut bör överväga att via kontakt eller

personligt möte muntligt meddela sitt nedläggningsbeslut

direkt till målsägande . Uppgiften att muntligen meddela

beslut kan även delegeras till polisens utredare . 102

För att möjliggöra en adekvat informationsgivning och

ett bra omhändertagande av brottsoffer fick rikspolisstyrelsen

2007 i uppdrag att se till att det finns korrekt kompetens

tillgänglig vid varje polismyndighet . 103 Rikspolisstyrelsen

betonar i uppdragsredovisningen, vikten av adekvat

utbildning för att kunna förse brottsoffer med relevant

information och vissa förordningsändringar har genomförts

för att på olika sätt förbättra informationsgivningen

till våldsutsatta kvinnor i samband med brottsutredning . 104

Lynn Westbrook menar att det finns flera olika faktorer

som har betydelse för vilken information kvinnan behöver

och hur mottaglig hon är för en viss information i en viss

situation . Utmärkande för våld i nära relationer, är att det

många gånger pågår under en längre period, med upprepade

erfarenheter av psykiskt och fysiskt våld . Beroende

på var i relationens våldcykel som kvinnan befinner sig, är

hon också mer eller mindre mottaglig för viss information

och behoven kan därmed variera . 105 Enligt Westbrook är

informationsbehovet nära kopplat till anledningen bakom

att behovet uppstod och betonar vikten av att möta individen

i situationen . Hon refererar till en analytisk modell,

person in – situation, där fokus vilar på den situation som

101 Precis som i FUK 13 a finns undantag – i de fall beslut tas av polismyndighet

att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning, om utredningen inte

lett till att någon varit skäligen misstänkt för brottet behöver man inte underrätta

målsägande – om det inte är så att målsägande har begärt det .

102 Åklagarmyndighetens handbok 2006, s . 24 .

103 Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat

våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (2008) .

104 Se vidare förordningen [2007:102] om ändring i förordningen [1976:376] .

105 Westbrook 2009, s . 99 .

Kaptitel 2. teori

utlöste behovet av information, (exempelvis att bli slagen

av en man som hon fortfarande har en relation med) och

vilka konsekvenser det får . Exempelvis känsla av skam

över att bli utsatt för våld av sin man, vilket i sin tur påverkar

hennes vilja att berätta om det inträffade för någon

annan) 106 . Informationsbehovet hos kvinnor som utsatts

för våld i nära relationer och som kommer i kontakt med

polis, bottnar i en många gånger svår balansgång mellan

behov i deras omedelbara situation och behov som rör

deras framtida mål . 107 Omedelbara behov kan till exempel

vara ett tryggt boende för sig själv och sina barn, vilket

för många kan innebära ett tillfälligt boende . Behov

som rör mer framtida mål kan utgöras av möjligheter till

försörjning, permanent boende eller hjälp med att finna

umgängesformer för gemensamma barn .

Polisen kan möta den våldsutsatta kvinnan under olika

skeden, exempelvis i uppföljande förhör några dagar eller

veckor efter den inträffade händelsen, men många gånger

kommer polisen bara in i ett tidigt skede, i en ofta ganska

kaotisk och för parterna krisartad situation . I detta skede

ligger det kanske närmast till hands att kartlägga vilka de

omedelbara behoven är, såsom skyddsbehov, men även

andra former av information kan vara av stor betydelse i

det inledande skedet . Det kan handla om information om

vilka rättigheter hon som brottsoffer har, men också om

vad som är polisens uppgift, vilka befogenheter polisen

har eller vad polisen kan bistå med för hjälp och service,

i syfte att skapa realistiska förväntningar .

Vidare förutsätter polisens arbete med att bedöma

kvinnans skyddsbehov, att kvinnan delger polisen så

detaljerad information som möjligt . Att kvinnans upplevelse

av polisen blir positiv är därför många gånger,

helt avgörande för att polisen ska kunna utföra hot- och

riskbedömning . 108

Människor som utsatts för brott har behov av att få

information om händelseutvecklingen i det egna ärendet,

men också om förfarandet i en polisutredning . Informationen

hjälper brottsoffret att återfå kontrollen över situationen,

vilket har en positiv effekt på offrets återhämtning,

något som i sin tur har betydelse för offrets förmåga

och vilja till att medverka i en rättslig process . 109

vilket skydd ska polisen och andra rättsvårdande

myndigheter erbjuda våldsutsatta

kvinnor och barn?

Polismyndigheten har ett stort ansvar för att skydda

brottsoffer . Detta ansvar är inte beroende av förundersökningen

eller den fortsatta rättsprocessen, även om

det oftast sammanfaller . Vid anmälningsupptagning ska

106 A .a s . 101 .

107 A .a . s . 109 .

108 Hur man ska gå tillväga beskrivs t .ex . i den så kallade SARA modellen,

som är förkortning av Spousal, Assault Risk Assesment ( se bilaga 1) .

109 Rosenbaum 1987 .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 21


Kaptitel 2. teori

polisen alltid göra hot och riskbedömning för att skapa

sig en bild av kvinnans skyddsbehov . Bedömningen ska

både ta hänsyn till det omedelbara skyddsbehovet och till

behov längre fram i tiden 111 . I de fall man bedömer att det

finns ett akut skyddsbehov och det föreligger lagstöd för

ett frihetsberövande av den misstänkte, kan ett gripande

vara ett sätt att ge kvinnan skydd i den akuta situationen .

Ett beslut om gripande kan fattas av den enskilde polistjänstemannen

på plats, men ett eventuellt anhållandebeslut

fattas alltid av åklagaren . Åklagaren kan anhålla den

misstänkte i avvaktan på rättens beslut om häktning 112

eller om det behövs för brottsutredningen . 113

I åklagarmyndighetens handbok Handläggning av

fridskränkningsbrotten, skriver man att åklagare bör ha

goda möjligheter att använda de dagar som anhållningsfristen

medger, i syfte att säkerställa bevis av vikt för den

fortsatta handläggningen i ärendet . I fridskränkningsbrott

är risken för kollusion (risk för att den misstänkte förstör

bevisning eller påverkar vittnen) samt recidiv (risken för

att den misstänkte fortsätter begå brott) många gånger

överhängande: Särskilt gäller detta i förundersökningens

inledningsskede då ett anhållande, i vart fall då brottsanmälan

görs i en akutsituation, ofta bör vara aktuellt . 114

Utöver tillämpning av frihetsberövande åtgärder, kan

åklagaren för att säkerställa kvinnans behov av skydd,

besluta om besöksförbud . 115 Ansökan om besöksförbud

görs av kvinnan själv . Information till våldsutsatta kvinnor,

om möjligheten att ansöka om besöksförbud, åvilar

polismyndigheten . Besöksförbud kan användas i syfte

att förebygga att en person begår brott, förföljer eller

trakasserar den som förbudet avser skydda . Det krävs inte

att den som förbudet avses gälla, tidigare har begått brott

mot den person det berör, (det kan röra sig om omstän-

110 Nylén 2008, s . 214 .

111 Lagstöd för häktning finns, om det föreligger sannolika skäl att tro att

(1) den misstänkte är gärningsmannen (2) straffet för brottet kan bli ett års

fängelse och (3) om några av följande häktningsgrunder finns: A) flyktfara B)

kollusionsfara, det vill säga risk för att den misstänkte förstör bevisning eller

påverkar vittnen, eller C) recidivfara, risk för att den misstänkte fortsätter att

begå brott . Rättegångsbalken (1942:740)24:1

112 Nylén 2008s, s . 214 . Reglerna för gripande, anhållande och häktning regleras

i Rättegångsbalken 24 kap .

113 Åklagarmyndighetens handbok vid handläggning av fridskränkningsbrotten .

2006:11f .

114 Besöksförbud, regleras i lag (1988:688) om besöksförbud .

22 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

digheter som att brott inte går att styrka eller att brott

inte har hunnit utredas) denna möjlighet bör emellertid

användas restriktivt 115 .

Besöksförbudet kan avse den skyddades bostad och vid

utvidgat besöksförbud kan det även avse ett visst område

där den skyddade personen brukar vistas 116 . Om besöksförbudet

har överträtts, kan besöksförbudet utvidgas

ytterligare och kan omfatta ett eller flera områden i

anslutning till de platser där den skyddade brukat vistas,

så kallat särskilt utvidgat besöksförbud . Besöksförbud

kan också avse en gemensam bostad, om det på grund av

särskilda omständigheter finns en påtaglig risk för att den

mot vilken förbudet avser gälla kommer att begå brott

mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid 117 . Ett

av skälen till att man införde besöksförbud även ifråga om

den gemensamma bostaden, var att man ville skydda de

barn som växer upp i familjer där det förekommer våld . 118

Beslut om besöksförbud gällande gemensam bostad, ska

alltid vägas mot det intrång som det innebär för den som

förbudet avses gälla . Reglerna om besöksförbud gäller

generellt och kan förses med begränsningar och undantag

som är påkallade med hänsyn till förhållanden i det

enskilda fallet . Ett exempel på en sådan omständighet

är just att det finns gemensamma barn . Oavsett hur ett

besöksförbud formuleras blir det ofta problematiskt när

det finns gemensamma barn, åklagaren måste i dessa fall

alltid underrätta socialnämnden om besöksförbudet . 119 I

ett rättsfall från 2007 finner vi till exempel att tillräckliga

förutsättningar för besöksförbud inte ansågs föreligga

där ansökan om besöksförbud grundats på påståenden

om brott och där hänsyn togs till att parterna befann sig i

en pågående vårdnadstvist . I högsta domstolens skäl för

att besöksförbud ej ska gälla i detta fall, gör man gällande

att personen ifråga inte är dömd för något brott

(han blev friad i ett mål gällande grov kvinnofridskränkning)

. Mannen har ej heller begått något brott mot någon

annan 120,121 . Vidare tar man i domskälen upp att de två

polisanmälningar om olaga hot som låg till grund för

ansökan om besöksförbud, har uttalats i samband med

parternas separation och i anslutning till att de vittnat på

motstående sidor i ett mål om grov kvinnofridskränkning

samt att förundersökningarna rörande olaga hot har lagts

ner . I beslutsmotiveringen skriver man: Med beaktande av

att xx inte dömts för något brott mot TT, eller någon annan

115 Prop .1987/88:137 s 17 ff .

116 2 § lag (1988:688) om besöksförbud .

117 1a § (1988:688) om besöksförbud .

118 SOU 2005:43 s 181 .

119 I de fall umgängesfrågan är föremål för rättslig prövning, kan domstolen

om det föreligger ett besöksförbud, förorda umgängesstöd, om det anses

vara till barnets bästa . Socialtjänsten är den myndighet som skall svara för

detta umgängesstöd, vilket t .ex . kan vara en stödperson, bistå med hjälp vid

hämtning och lämning eller bistå med en lägenhet där barnet kan träffa den

förälder som är belagd med besöksförbud .

120 NJA2007 s 272 .


och att anklagelser som riktas mot den ena parten under

en pågående vårdnadsprocess måste bedömas med särskild

försiktighet, föreligger inte tillräckliga förutsättningar för

ett beslut om besöksförbud . Detta gäller i synnerhet då

förundersökningarna numera har lagts ner . Besöksförbudet

skall därför hävas . 122 Ser vi till högsta domstolens resonemang

blir tillämpningen av lagen om besöksförbud problematisk

i de fall det finns en pågående vårdnadsprocess,

eftersom det tycks förutsätta att det finns en dom som

stödjer kvinnans uppgifter . Resonemanget skapar samma

problematik i en vårdnadstvist som har sin grund i våld

mot närstående . Det gäller att först anmäla våldsbrottet,

avvakta rättsprocessen och att först efter avkunnad dom

i brottmålet inleda en vårdnadstvist . I annat fall kommer

inte våldet att beaktas i handläggningen av vårdnadsmålet

och därmed saknas förutsättningarna för enskild

vårdnad 123 .

Rikspolisstyrelsen har arbetat fram ett skyddsprogram

för våldsutsatta kvinnor, där besöksförbudet utgör en del

i arbetet med att säkerställa kvinnors skyddsbehov . Andra

metoder som man redogör för i skyddsprogrammet är;

Brottsförebyggande och trygghetsskapande samtal,

kontaktperson hos polisen, skydd av personuppgifter

(spärrmarkering, kvarskrivning, fingerade personuppgifter

trygghetspaket, här kan till exempel ingå mobiltelefon

med larmfunktion, akustiskt överfallslarm, pepparspray,

hund, förbättrat skalskydd, vapen och tårgas, livvaktsskydd)

larmtelefon samt förbättrat skalskydd (inklusive

skyddat boende och byte av bostad) 124, 125 .

121 Varför man i högsta domstolen finner det relevant att som domskäl ange

att mannen inte är dömd för brott mot någon annan, kan te sig ganska besynnerligt,

med tanke på att det är hans före detta fru som ansökt om besöksförbud,

men troligtvis menar man att det inte förekommer uppgifter om att mannen

har gjort sig skyldig till liknande brott mot annan, som skulle kunna tyda

på att personen är benägen att ta till våld . Det stycke som högsta domstolen

delvis baserar sin argumentation på återfinns i Prop . 1987/88:137 s18 .

122 NJA2007 s 272 .

123 Rejmer 2003 .

124 Nylén 2008, s . 230 .

125 Se t .ex . skyddsprogram för hedersrelaterat våld . http://www .staffanstorp .

se, 2010-01-20 .

Kaptitel 2. teori

polisrollen

I den polisrättsliga litteraturen är det vanligt att man talar

om tre huvudformer för polisens verksamhet: den preventiva,

den repressiva och den hjälpande verksamheten . 126

Ett annat sätt att beskriva polisens olika verksamhetsområden

är att utgå från funktionerna . I Polislagen beskrivs

polisens ändamål, uppgifter och vägledande principer .

Polislagen 2 § . Till polisens uppgifter hör att:

1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna

ordningen eller säkerheten,

2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra

störningar därav samt ingripa när sådana inträffat,

3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör

under allmänt åtal,

4. lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp,

när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen,

5. fullgöra den verksamhet som ankommer på polisen enligt

särskilda bestämmelser . 127

I förarbetena till polislagen (1984:387) skriver man att

polisens huvuduppgift även fortsättningsvis är att upprätthålla

allmän ordning och säkerhet i landet . Vad som

är nytt och som man vill förändra med den nya lagen är

att polisen också ska arbeta för social trygghet och samhällsgemenskap,

såsom ett led i samhällets verksamhet för

att främja rättvisa, trygghet och välfärd .

I dag beskrivs den hjälpande funktionen endast som

ett led i polisens uppgift att upprätthålla allmän ordning

och säkerhet . Detta stämmer inte överens med en

modern syn på polisens arbete . Det utgör inte heller

en riktig beskrivning av polisens arbete på fältet, där

polisen mycket ofta bistår allmänheten utan att hjälpen

har någon direkt anknytning till uppgiften att upprätthålla

den allmänna ordningen och säkerheten . De

hjälpande funktionerna bör i en ny central författning

på polisväsendets område beskrivas som en självständig

polisuppgift . 128

126 Prop . 1983/84:111 s 50 .

127 I allt polisarbete ska polisen; vara opartisk och objektiv (objektivitetsprincipen),

arbeta skyndsamt (snabbhetsprincipen) samt inte utsätta någon för

misstanke i onödan (hänsynsprincipen) .

128 Prop . 1983/84:111 s 51 .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 23


Kaptitel 2. teori

I den av rikspolisstyrelsen utgivna, rapporten ”En handledning

för polisens del i lokalsamhällets brottsofferstödjande

arbete, skriver man att: För polisen är det särskilt

viktigt att verksamheten har sin grund i lokalsamhället,

att polisrollen utvecklas till att på ett naturligt sätt även

omfatta brottsofferproblematiken samt att verksamheten

präglas av systemtänkande och helhetsperspektiv . 129

För att kunna genomföra en bra utredning är polisen

många gånger beroende av brottsoffrets vittnesmål och

vilja till samarbete . Tidigare forskning visar exempelvis att

brottsoffrets medverkan i brottsutredning är en (av flera)

faktorer som påverkar om brott klaras upp eller inte . Av

Brottsförebyggande rådets rapport från 2008, framkom

att en tredjedel av de kvinnor som har gjort en polisanmälan

rörande våld i nära relation ”tar tillbaka sin anmälan”,

det vill säga vill inte medverka i en brottsutredning,

vilket kan bero på flera saker, t .ex . att deras avsikt med

kontakten med polis inte var att göra en anmälan, att det

inte var de själva som kontaktade polisen, eller så ångrar

kvinnan sig senare . 130

I brottsförebyggande rådets rapport, ”Polisens utredningar

av våld mot kvinnor i nära relationer” BRÅ rapport

2008:25 har man funnit fyra faktorer som påverkar

sannolikheten för personuppklaring . 1) Det finns ett

vittne som styrker kvinnans berättelse 2) målsägande

medverkar i brottsutredningen 3) det finns dokumenterade

skador och 4) den misstänkte har gjort vissa

medgivande . Enligt rapporten skulle personuppklaring av

brott i nära relationer kunna klaras upp i mycket högre

utsträckning om man förhörde fler vittnen . Enligt rapporten

är det relativt vanligt att polisen aldrig håller förhör

med misstänkt, vilket innebär att eventuella medgivanden

som då kan framkomma, aldrig kommer till utredarens

eller åklagarens kännedom . Målsägandes medverkan i

brottsutredningen är av avgörande betydelse för personuppklaring

i brottmål rörande våld i nära relationer och

en viktig bidragande faktor till kvinnans medverkan är

hur hon upplever situationen och kontakten med polisen .

Av BRÅ:s rapport framkommer att de flesta kvinnorna

var positiva till hur polisens hade bemött dem (76 %), men

det var något färre som var nöjda med själv utgången och

det resultat som utredningen renderade i . Kvinnor med

utländsk bakgrund var överlag mer missnöjda med bemötandet

och deras ärende hade också en lägre andel personuppklaring

. Man understryker i rapporten vikten av att

man utreder vad dessa skillnader beror på . Avgörande för

kvinnornas förtroende för polisen var, enligt rapporten

129 Rikspolisstyrelsen 2001:1 .

130 BRÅ rapport 2008:25 s . 24

24 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

huruvida kvinnans förväntningar stämde överens med

polisens insatser, oavsett om motivet bakom anmälan var

att en akut våldssituation skulle avvärjas eller om motivet

med anmälan var att mannen skulle bli straffad . 131

Polisen är i sitt arbete beroende av och har ett ansvar

för att kontakten med brottsoffret blir tillfredsställande . 132

Att brottsoffret initialt får ett gott bemötande 133 , att

brottsoffret får information och stöd samt att polisens

vidtagna åtgärder motsvarar brottsoffrens förväntningar

är således viktiga faktorer för att få kvinnan att medverka

i en brottsutredning och i förlängningen för att en rättslig

prövning ska kunna göras . 134

En annan faktor som är utmärkande för polisens

arbete med att utreda brott, är att det ofta finns en i lagen

föreskriven tidsrymd då utredningen måste vara slutförd .

Tidsdimensionen har betydelse så till vida att den styr prioriteringsordningen

i ärendehanteringen . Om exempelvis

en misstänkt sitter häktad, måste detta ärende hanteras

skyndsamt . Vidare finns det reglerat hur lång tid en utredning

får ta . Våld i nära relationer, ungdomsbrott och brott

mot barn får inte ta längre tid än 3 månader att utreda

(förutsatt att det finns en misstänkt) . Här får självfallet

den enskilde tjänstemannens ärendemängd betydelse . Det

polisiära arbetet är till stor del dokumentstyrt, men innebär

också krav på att polisen ska dokumentera det arbete

som utförs inom ramen för det polisiära utredningsarbetet

. Ärendegången ska på olika sätt dokumenteras, först i

ett så kallat HR, en händelserapport, om aktuell händelse

renderar i en anmälan av brott, ska det dokumenteras i

polisens interna datasystem RAR och vid utredning av

brott ska en brottsutredning författas som underlag för

åklagares beslut om åtal ska väckas eller inte .

Polisens uppgift definieras inte enbart av lagstiftning

och måldokument utan också av hur den enskilde

polistjänstemannen tolkar sitt uppdrag . Enligt Knutsson

& Granér har polisens uppgift många gånger tolkats i

termer av att ”bekämpa buset” . Risken med ett sådant

synsätt är att arbetet med att förebygga brott, öka tryggheten

och ge social service prioriteras bort och ges en

underordnad roll, något som Knutsson & Granér finner

problematiskt på många plan .

131 A .a s . s . 10 .

132 Se exempelvis Polismyndigheten i Skåne 2009 .

133 Vad ett gott bemötande är kan inte sägas en gång för alla . Brottsoffer

reagerar på olika sätt och har olika behov . Faktorer som kan påverka hur ett

brottsoffer klarar av tiden efter brottet kan vara social status, socialt nätverk

samt tidigare utsatthet för brott . Se exempelvis Se Cohen & Willis, 1985,

Friedman m .fl . 1982 .

134 Hickman & Simpson 2003 .


Dels för att detta synsätt går i fel riktning, då man i

flera direktiv betonat polisens trygghetsskapande funktion

snarare än brottsbekämpande funktion, dels för att

denna bild inte överensstämmer med hur det verkliga

polisarbetet ser ut, som den mesta tiden faktiskt ägnas åt

mer servicebetonade aktiviteter 135 .

Dock kan gränsdragningen mellan det polisiära mer

serviceinriktade arbetet med brottsoffer och socialtjänstens

ansvar för att möta och tillgodose brottsoffers behov,

ibland vara svår . En polis som Magnus Lundberg intervjuade

i sin avhandling, ”Vilja med förhinder”, beskriver

svårigheten med att veta vad som är hans ansvar som

polis:

Men om jag skulle komma in på det viset och bara säga

att ’ja, du ska med (till polisstationen)’, det är ju inte

säkert att det är det bästa för just dom här, bara för att

hon fått sig en smäll . Det kanske är bättre att sociala

får ta det, de är ju bättre på det . Jag menar, de kanske

kan lösa det med en stödkontakt eller så . 136

Lundberg menar, att polismannens beskrivning av

svårigheten med att veta hur man ska agera, är färgad av

en ansvarsbefriande retorik, där våldet avdramatiseras

och beskrivs i termer av en smäll . Vidare så beskrivs det

sociala stödet i mötet med människor som något som ligger

utanför det polisiära arbetet . 137 Knutsson och Granér

anser att polisen ofta uppfattar att syftet med brottsbekämpning

är bestraffning . Polisens arbete fokuserar

därmed mer på att finna en misstänkt som kan hållas

ansvarig för en brottslig gärning och arbeta fram underlag

för en juridisk prövning, än att möta brottsoffret i den

situation som denne befinner sig i . Knutsson & Granér

menar att en alltför ensidig betoning på brottsbekämpning

kan leda till att problemlösande och förebyggande

arbetsinsatser kommer i skymundan och exemplifierar

med just arbetet med våld mot kvinnor, där de tycker att

det funnits en slagsida mot reaktiva åtgärder, då huvuduppgiften

uppfattats som att binda en gärningsman vid

brottet . 138

Ett vanligt scenario vid våld i nära relationer, är att en

polispatrull kallas till plats, antingen av kvinnan själv eller

av någon annan . Vid detta första möte sker den första

problembildskonstruktionen och därmed också den

första rättsliga selektionen . Om polismannen i en sådan

situation agerar utifrån ett ensidigt fokus på brottsbekämpning,

kan man tänka sig att de för arbetet vägledande

frågorna som aktualiseras blir; har en brottslig

gärning begåtts, finns det en misstänkt gärningsman, har

vi lagstöd för ett eventuellt gripande, hur ska jag säkerställa

bevis, finns det stödbevisning, finns det några syn-

135 Knutsson & Granér 2001, s . 23 .

136 Lundberg 2001, s . 65 .

137 A .a . s, 66 .

138 Knutsson & Granér 2001, s . 24 .

Kaptitel 2. teori

liga skador, kommer kvinnans berättelse att hålla för en

rättslig prövning och kanske även, hur ska jag få kvinnan

att medverka i en brottsutredning . Om vi istället anlägger

ett brottsförebyggande perspektiv med fokus på problemlösning,

kanske scenariot hade sett annorlunda ut genom

att helt andra frågor aktualiseras, såsom; vad har ägt rum,

behöver kvinnan komma under läkarvård, finns det några

barn i familjen, hur ska jag få parterna att ge mig sin

berättelse och sitt perspektiv, hur ska jag agera för att de

ska känna sig trygga i situationen, hur ser kvinnans behov

ut, finns det något skyddsbehov, vilka åtgärder måste vidtas

för att säkerställa hennes trygghet, vilken information

behöver jag ge de båda parterna och hur ska jag förmedla

den? Båda perspektiven behövs och kompletterar varandra,

de kan således inte ses som varandra uteslutande, inte

heller kan ett av perspektiven ges överordnad prioritet

(med undantag för att lagstöd alltid måste finnas som

grund för polisens beslut och agerande) .

Enligt Knutsson & Granér finns det idag en tendens att

underskatta behovet av kunskap om polisyrkets kanske

svåraste delar, nämligen kommunikation, problemlösning

och förmåga att göra komplicerade bedömningar, något

som avspeglas redan under utbildningen till polis, där

större vikt läggs vid olika tekniska färdigheterna istället

för utbildning som syftar till en djupare förståelse . För

den komplexa problematik som ligger bakom situationen

och partens agerande . Det komplicerade arbetet, blir

istället något som nedvärderas till en enkel och mekanisk

uppgift . 139

Polisarbetet är i hög grad händelsestyrt och komplext .

Det finns sällan några enkla eller givna svar och lösningar

på de problem man möter, och resultaten är svåra att

mäta på ett entydigt sätt, det ligger i den komplicerade

uppgiftens natur . Hur man väljer att agera i en viss situation

med ett visst problem, är en process, där olika faktorer

vägs samman, till exempel kunskap och förståelse för

konsekvenserna av olika handlingsalternativ . 140

samverkan

Den sociala ingenjörskonstens och välfärdsstatens etablering

i början av 1900-talet medförde att samhället tog på

sig det yttersta ansvaret för människors välfärd . Sedan

dess har synen på samhällets roll och förhållande till medborgarna

förändrats från att på rationella och vetenskapligt

beprövade grunder lägga medborgarnas liv till rätta, 141

till att erbjuda målgruppanpassad service för att stödja

individen att själv lösa sina problem . En annan förändring

är att välfärdsstaten har professionaliserats och specialiserats

och utvecklats mot en heterogenitet . Samtidigt har en

insikt om att människors problem är komplexa och att en

enda myndighet vanligtvis varken har kompetensen eller

139 Knutsson & Granér 2001, s . 28 .

140 A .a s . 27 .

141 Hirdman 1989 .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 25


Kaptitel 2. teori

de resurser som krävs för att ge individen de verktyg som

behövs för att lösa dem 142 . För att kunna stödja individen

på ett bättre sätt, startades redan under 1970-talet, olika

samordningsprojekt i syfte att utveckla nya arbetsformer

för interaktion mellan myndigheter . I samverkansprojekt

går flera huvudmän temporärt samman för att öka sin

operativa handlingskapacitet för att lösa specifika problem .

Samverkansprojekt karaktäriseras av att de är avskiljda

från den reguljära operativa verksamheten samtidigt som

den strategiska och ekonomiska styrningen är fortsatt central

. De är ofta organiserade i mindre, tidsbegränsade flexibla

enheter som kan fungera målinriktat och effektivt 143 .

Under 1980-talet togs ytterligare ett steg till att stärka samverkan

som arbetsform i offentlig verksamhet genom att

myndigheters skyldighet att samverka med varandra och

det omgivande samhället reglerades i lag . Under 1990-talet

vidareutvecklades samverkan 144 till att fokusera specifikt

utsatta grupper, såsom hemlösa 145 , psykiskt funktionshindrade

146 samt barn och deras familjer 147 . Fokuseringen har

bland annat bidragit till att de samverkande myndigheterna

har samlokaliserats i exempelvis familjecentraler och

Barnahus . Syftet med samlokaliseringen är att anlägga ett

holistiskt perspektiv på individens liv för att bättre tillgodose

målgruppens behov 148 .

Begreppet samverkan har i olika sammanhang tillskrivits

olika betydelser vilket har skapat en begreppsförvirring

149 . För att reda ut betydelsen av begreppet samverkan

har fyra teoretiska kategorier specificerats . Myndighetssamverkan

som sker i vissa former kring specifika frågor

har exempelvis kallats kollaboration eller samverkan .

Vilket ska särskiljas från en situation då myndigheters

insatser adderas till varandra i syfte att uppnå bästa möjliga

resultat som har kategoriserats som koordination eller

samordning . En annan kategori av samverkan föreligger

då en yrkesgrupp från en myndighet utför tillfälliga insatser

inom en annan myndighet . Ett sådant upplägg har

kallats konsultation . Ytterligare en kategori är då två eller

flera myndigheter slås samman och arbetsuppgifterna blir

gemensamma för personalen som har kategoriserats som

integration eller sammansmältning .

Försöksverksamheten med Barnahus (2006–2007) har

varit en förebild för uppbyggnaden och utformningen

av projekt Karin . Målsättningen med såväl Barnahus

som projekt Karin är att utveckla en samlokaliserad

målgruppsanpassad miljö för att ge brottsoffer bättre

förutsättningar till att bidra till brottsutredningen och

142 Se exempelvis Westley 2008 och Glad 2006 .

143 Grape m . fl . 2006 .

144 Se exempelvis SOU 1995:142, SOU 1996:113 .

145 Sahlin 1996 .

146 Danermark & Kullberg 1999 .

147 Se exempelvis Hjortsjö 2005 & Johansson 2008 .

148 Se exempelvis Myndigheten för Skolutveckling, Rikspolisstyrelsen och

Socialstyrelsen 2007 samt Johansson 2009 .

149 Danermark & Kullberg 1999 .

26 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

därigenom höja kvaliteten på genomförda utredningar

vilket förväntas leda till ett bättre underlag för att i domstol

fria eller fälla misstänkta gärningsmän . Av resultatet

från utvärderingen av Barnahus framkom att de två

målen; målgruppsanpassning och högre utredningskvalitet,

skapade spänningar och olika fokus i verksamheten

som har påverkat hur respektive Barnahusen har strukturerat

och organiserat sin verksamhet . Alla Barnahus

utom ett samlokaliserade sin verksamhet . Utvärderingsresultaten

indikerade att samlokaliseringen bidrog till

att myndigheternas verksamhet samplanerades i högre

utsträckning . I praktiken innebar det att polisens och

åklagarens insatser prioriterades för att säkra bevisning

och att socialtjänstens skyldigheter i förhållande till barnets

föräldrar åsidosattes och att socialtjänstens insatser

senarelades 150 Samlokaliseringen hade också bidragit till

ett kunskapsutbyte och en förståelse för respektive myndighets

förutsättningar och begränsningar och detta hade

i sin tur bidragit till förändrade arbetssätt . Socialtjänsten

ansåg sig ha förändrat sitt arbetssätt mest medan polis,

åklagare och rättsmedicin hade förändrat sitt minst . Ett

annat resultat var att den formella samverkan i Barnahus i

form av regelbundna samrådsmöten bidrog till en utökad

informell samverkan . De professionella aktörerna lärde

känna varandra och tog vid behov kontakt . Arbetsdelningen

mellan myndigheterna var tämligen klart definierad .

Däremot varierade projektets förankring inom de samverkande

myndigheterna vilket bidrog till att de hade olika

stora förutsättningar att delta i samverkansarbetet, vilket

påverkade maktförhållandet mellan myndigheterna . Det

berodde på att myndigheterna hade olika stora resurser för

att delta i samverkan och därmed inte hade samma tillgång

till information och kunskap om respektive myndighets roll

och funktion . Den ojämna maktbalansen gav ett övertag

för åklagare, polis och socialtjänst i förhållande till rättsmedicinalverkets

och hälso- och sjukvårdens representanter 151 .

Maktbalansen påverkades också av den fasta bemanningen

på Barnahusen .

Arbetssätten inom Barnahusen påverkades också av

att de samverkande myndigheternas verksamhet styrs av

olika regelverk . Regelverken hade dessutom tolkats på

olika sätt varför samverkan tillskrevs olika betydelser .

Utvärderingen visade också att den målgruppsanpassade

lokalen bidrog till att barnperspektivet kom i fokus . Det

samhälleliga barnperspektivet materialiserades genom

lokalerna . De vuxnas barnperspektiv återspeglades i

barnens eget perspektiv om hur de hade blivit bemötta

i kontakten med Barnahusens personal . Barnens upplevelse

av personalens bemötande och arbetsmetoder var

genomgående positiv 152 .

150 Johansson 2008 .

151 Johansson 2009 .

152 Rasmusson 2008 .


projekt Karins teoretiska förankring i den

social­ekologiska modellen

Malmös Kvinnofridsprogram vilar på en social-ekologisk

modell som har rekommenderats av WHO för våldspreventivt

arbete . Rekommendationen har gjorts utifrån

en sammanställning av kunskap och erfarenheter från

forskning och praktik som 160 experter från 70 länder har

bidragit med 153 . Modellen utgår från ett antagande om

att en tvärsektoriell flernivåansats krävs för att undersöka

effekten av interrelaterade sociala faktorer i människor

liv . Nivåerna fångar individen, individens familj

och umgänge, lokalsamhället och samhället i stort och

visar att nivåerna är relaterade till varandra . Av modellen

kan man också utläsa att individen är en del av ett större

sammanhang och att individen endast delvis kan påverka

de sociala faktorer som påverkar hennes liv . Det finns en

koppling mellan individens beteende och hennes miljö .

Modellen kan fungera som ett verktyg för att förstå och

identifiera faktorer som försätter människor i situationer

som ökar risken för att utsättas för våld eller för att bli en

förövare . Modellen kan också användas för att få kunskap

om vilka insatser som bör vidtas för att eliminera

eller reducera riskerna samt för att analysera effekterna

av gjorda insatser 154 . Se figuren nedan .

Individ I

Familj och

umgänge

Lokalsamhälle

Samhälle

Figur 1 Den social-ekologiska modellen

Enligt modellen, finns det faktorer som kan bidra till

att öka risken för att bli utsatt för våld eller för att bli en

förövare .

På individnivå är exempelvis faktorer som ålder, kön,

utbildning, inkomst, personliga förutsättningar såsom

mognad, intelligens, temperament, beteendestörningar,

funktionshinder och missbruk av betydelse .

På den relationella nivån kan individens umgängeskrets,

kollegor, partner och övriga familjemedlemmar

153 Dahlberg & Krug 2002, s . 1f .

154 http://www .cdc .gov/ncipc/dvp/social-ecological-model_DVP .htm 2010-01-26

Kaptitel 2. teori

utgöra en riskfaktor genom att de påverkar individens

beteende, värderingar och normer .

Faktorer som kan öka risken i lokalsamhället kan vara

individens sociala nätverk exempelvis skola, arbetsplats

och grannar eller avsaknaden av ett socialt nätverk . Av

betydelse är också den socioekonomiska standarden i

lokalsamhället . Exempelvis är förekomsten av kriminalitet,

tillgången till socialt stöd, bostads- och arbetsmarknad

samt tillgång till hälso- och sjukvård av betydelse .

Faktorer på samhällsnivå som kan bidra till en riskreducering

eller en ökad riskexponering för våld kan vara

rättsregler och rättsordningens rättstillämpning samt

sociala och kulturella normer . Är exempelvis rättsreglerna

vaga eller ofullständiga kan de vara svåra att tillämpa och

därmed bidra till en tillåtande attityd till våld . Av betydelse

är också om våld i nära relationer är ett politiskt prioriterat

område eller inte, det vill säga om problemet med våld synliggörs

eller osynliggörs i det offentliga samtalet . Ett annat

exempel på faktorer som kan vara av betydelse är den

offentliga bilden av våld i nära relationer, de professionella

aktörernas föreställningar om brottsoffer och förövare 155 .

En sådan föreställning kan exempelvis vara att kvinnor

generellt sett inte är motiverade till att bidra till utredningen

av våld i nära relationer eftersom de inte vill anmäla

sin make, sambo eller sina barns far . Ett annat exempel

är de professionellas föreställningar om att kvinnor ofta

anmäler våld som en strategi för att ”vinna” en vårdnadstvist

. Ytterligare faktorer som kan påverka risken för att

individer ska utsätts för våld eller kommer att utsätta andra

för våld är hur stora resurser som myndigheter tilldelas för

att bekämpa våld i nära relationer, vilka insatser som kan

erbjudas brottsoffer och förövare samt hur stora insatser

som görs för att utreda och lagföra våld i nära relationer 156 .

Modellens relevans, problematikens komplexitet och de

olika nivåernas betydelse kan illustreras genom följande

reflektion; en kvinna som har blivit slagen av sin man ställs

inför ett val mellan den nuvarande familjesituationen

och en okänd framtid . Hon vet inte var hon ska bo, hur

hon ska klara att försörja sig själv och barnen eller hur

hon ensam ska klara att ta hand om och uppfostra dem .

Även om hon upplever våld och rädsla för våld, så kan

hon känna rädsla för att bli ensam, hemlös med barn och

utan reella möjligheter att som ensamförsörjare upprätthålla

deras levnadsstandard . Vidare så kan hon känna en

osäkerhet och en rädsla inför vad mannen kan komma att

göra, om hon lämnar honom . Kan samhället bistå henne

med skydd? I en sådan valsituation kan hennes individuella

resurser och familjens resurser, lokalsamhällets

möjligheter till att ge henne psykosocialt stöd och skydd

samt samhällets förmåga att skipa rättvisa och skydda

henne från fortsatt våld vara avgörande för om hon väljer

att anmäla våldet eller inte, om hon väljer att stanna kvar i

relationen eller att gå vidare till ett liv utan våld .

155 A .a ., se även Little & Kaufman Kantor 2002 .

156 Dahlberg & Krug 2002, s . 1f .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 27


Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt

Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt

Vi har fått i uppdrag att genomföra en utvärdering av

projekt Karin . De bakomliggande skälen till att utvärdera

ett projekt kan vara många, exempelvis att bedöma

nyttan av projektet eller för att ge projektets uppdragsgivare

information om uppsatta mål har nåtts eller inte .

Utvärderingsresultaten kan användas som underlag för

att bland annat besluta om det utvärderade projektets

vidareutveckling, expansion eller avveckling . 157

I detta projekt har vi gett begreppet utvärdering följande

övergripande betydelse; samhällsvetenskaplig forskning

som syftar till att samla in, analysera och kommunicera

data om projekt Karin utifrån ett brukarperspektiv .

Resultaten kan därför också ses som ett bidrag till den

samhällsvetenskapliga kunskapen om våld i nära relationer

och samhällsvetenskaplig utvärderingsforskning .

Vi har genomfört en aktörsfokuserad utvärdering, dvs .

en utvärdering som bedömer projekt Karin utifrån aktörernas

perspektiv . Aktörerna i vår utvärdering är brukarna, de

våldsutsatta kvinnorna . I en aktörsutvärdering tydliggörs

hur en insats upplevs av aktörerna . Upplevelsen kan ge vägledning

om hur insatsen kan vidareutvecklas och anpassas

till brukarnas förutsättningar . En aktörsutvärdering kan

också bidra med förklaringar till omständigheter som är av

betydelse för att förstå vilka effekter som kan förväntas av

28 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

åtgärden 158 . Brukarna och deras förväntningar och behov

används vanligtvis för att strukturera upp utvärderingen .

Vad behöver, önskar och förväntar sig våldsutsatta kvinnor

från projekt Karin? Alla tillvägagångssätt har sina

för- och nackdelar . Fördelen med brukarutvärderingar

är att den inte bara mäter det som tjänstemän, ledningen

och politiker anser vara viktigt . Brukarutvärderingen ger

också möjlighet att komma till rätta med den maktställning

och det tolkningsföreträde som olika aktörer har i förhållande

till brukarna . Nackdelar med brukarutvärderingar

kan vara att brukarna inte har kunskap om projektets

innehåll, mål, metoder, resurser och kan därför ställa

orealistiska förväntningar på att erbjudas förbättrad och

utökad samhällsservice . Det kan också vara svårt för dem

att bedöma kvaliteten på insatserna . En annan begränsning

är att brukare kan befinna sig i en svag ställning och att de

därför har svårt att uttrycka sina preferenser eftersom de

är beroende av myndigheterna . Det är inte heller ovanligt

att de saknar kunskap om vilken service de kan förvänta

sig från myndigheterna . Det kan också vara en service som

157 Rossi m .fl . 2004 .

158 Sandberg & Faugert 2007 .


ukaren endast nyttjar en gång och är därför inte är särskilt

intresserad av att medverka i utvärderingen 159 .

Utvärderare kan i huvudsak inta två förhållningssätt

till den verksamhet som utvärderas . Antingen kan utvärderaren

smälta in i organisationen som en deltagare eller

inta en distanserad roll i egenskap av observatör och granskare

. Båda sätten har sina för- och nackdelar, exempelvis

kan utvärderingsforskare som smälter in i organisationen

få tillgång till deltagarnas subjektiva upplevelser, men

det kan samtidigt medföra att forskaren kan bli uppbunden

av verksamhetens förväntningar, tankemönster och

förklaringsmodeller . Ett distanserat förhållningssätt har

fördelen att det är lättare för utvärderingsforskaren att

anlägga ett vetenskapligt kritiskt förhållningssätt men då

kan kunskapen om deltagarnas subjektiva upplevelser

gå förlorade 160 . Forskarens roll och förhållningssätt i en

utvärdering är således en balansakt och oavsett vilket

arbetssätt forskaren väljer finns det risk för kritik .

Under utvärderingen av projekt Karin har vi haft

regelbundna möten med projekt- och styrgruppen för

att avrapportera både hur arbetet fortlöper men också

rådata . Därigenom kan utvärderingen också anses ha

haft ett formativt syfte . En formativ utvärdering kan vara

värdefull då en ny verksamhet etableras eftersom delresultat

kan ligga till grund för ett förbättrings- och utvecklingsarbete

161 men den kan också skapa frågetecken kring

utvärderarens roll . Vi som utvärderare har inte lämnat

några synpunkter på hur avrapporterade resultat ska

tolkas eller nyttjas . Vi har inte heller deltagit i eventuella

beslut om och hur avrapporterade rådata ska användas .

Vår roll i projekt Karin bör i förhållande till den löpande

verksamheten ses som den distanserade observatörens roll

medan vi i förhållande till projekt- och styrgruppen har

fungerat som språkrör mellan utvärderingens respondenter,

brukarna och projektets ledning .

I vår design av utvärderingen av projekt Karin har

vi utgått från att en utvärdering av en fysisk miljö för

målgruppsanpassade brottsutredningar och psykosociala

insatser måste bygga på en flerdimensionell syn på

utvärderingsforskning . Vi kommer därför att arbeta med

följande utvärderingsfrågor:

Vilka insatser gjordes för att förverkliga de uppsatta

målen med försöksverksamheten? (Insatsanalys)

Vad blev resultaten av dessa insatser? (Effektanalys)

Genom vilka serier av händelser är insatserna relaterade

till resultaten? (Processanalys)

Vilka faktorer samverkade med insatser och händelser

vad gäller resultaten (Orsaksanalys)

På vilket sätt förhåller sig resultaten till försöksverk-

159 A .a .

160 Danermark & Kullberg 1999 .

161 Se Wholey m .fl . 2004 .

Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt

samhetens mål, lagar, förordningar, och myndighetens

interna regler och rutiner . (Måluppfyllelse)

Var medlen effektiva för att nå resultaten?

(Effektivitets analys)

För att kunna besvara dessa frågeställningar krävs olika

metoder (metodtriangulering) och undersökningsmaterial .

Studien inleddes med en textanalys av hur anmälningar

om våld i nära relationer ska hanteras och hur våldsutsatta

kvinnor ska bemötas enligt lagar, förordningar och

myndighetsinterna regler, normer och rutiner i syfte att

förstå handläggningsprocessen . För att ytterligare fördjupa

kunskapen och förståelsen för brottsutredningen har fyra

nyckelpersoner inom Polismyndigheten i Skåne intervjuats .

För att kunna besvara frågor om projektets effekter,

orsakerna till dessa och om de var effektiva samt om de

uppsatta målen uppfyllts har metoderna enkätundersökning

samt intervjuer använts som verktyg . Enkätundersökningarna

och intervjuerna har riktats till kvinnor som

anmält att de utsatts för våld i nära relationer .

I utvärderingen har både kvantitativ och kvalitativ

metod använts . Kvantitativ metod representeras i denna

studie av en enkätundersökning . Kvantitativ metod

karaktäriseras av att den är formaliserad, strukturerad

och distanserad . Kvantitativa data kan ligga till grund

för formaliserade analyser och jämförelser mellan olika

undersökningsenheter exempelvis mellan olika tidpunkter

men också mellan teori och praktik bland aktörer .

De kvalitativa metoder som har använts är intervju

samt textanalys . Kvalitativa metoder karaktäriseras av att

de har närhet till källan och att de har ett tolkande inslag .

Kvalitativa metoder används som verktyg för att skapa

en djupare förståelse för undersökningsobjektet, och kan

på så vis också användas som ett verktyg för att testa validiteten

i de genomförda kvantitativa undersökningarna .

För att belysa aktörernas skyldigheter i brottsutredningen

har vi genomfört en rättsdogmatisk analys . Den juridiska

metoden tar sin utgångspunkt i befintliga rättskällor och

syftar till att kartlägga gällande rätt .

enkät

Två skäl har varit avgörande vid valet av metoden enkät för

att studera kvinnor som utsatts för våld; för det första ger

en enkätundersökning en möjlighet för oss att kartlägga

kvinnornas erfarenheter och upplevelser 162 av mötet med den

juridiska processen där fokus vilar på just mötet mellan

den våldsutsatta kvinnan och olika rättsliga och sociala

institutioner . Det andra skälet är att kvinnornas svar också

kan visa på; vilken information myndigheterna ger om den

162 Det är kvinnans berättelse vi fått ta del av . Vi har i studien utgått från att

kvinnans (och aktörernas) berättelse motsvarar individernas upplevelser, men

det är inget som vi med säkerhet kan uttala oss om, och vi kan inte utesluta

att det kan finnas bakomliggande orsaker till att individerna vill förmedla en

viss bild till oss . Se exempelvis BRÅ rapport 2009:12 s . 20 .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 29


Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt

egna verksamheten, dess skyldigheter och möjligheter att

ge service till den som utsatts för brott samt vilken information

som ges om de andra institutionerna som brottsoffren

kan komma att möta, hur de upplever mötet samt vad

kvinnorna upplevde som bra och mindre bra i mötet med

de olika rättsliga institutionerna . Kvinnornas erfarenheter

och upplevelser av dessa möten kan därmed fungera som

en kontrast med vilken man kan ”röntga” de olika rättsliga

instanserna . Syftet med enkäterna har således varit att

fånga de våldsutsatta kvinnornas erfarenheter, upplevelser

och preferenser, så att vi har kunnat skapa oss en bild av

hur polisens arbete med våldsutsatta kvinnor ser ut, och för

att möjliggöra en utvärdering av vilken betydelse projektets

olika satsningar har inneburit .

Enkätstudien har genomförts under två perioder, med

sinsemellan olika syften . Den första delstudien (2008-01-

01 – 2008-08-31) syftar till att dels kartlägga hur polisens

arbete med våldsutsatta kvinnor upplevts/beskrivits av

de våldsutsatta kvinnor som anmält/kommit i kontakt

med polisen före starten av projekt Karin, dels hur miljön

upplevts av kvinnorna . Enkäterna har delats ut av poliser

verksamma vid kriminaljouren eller familjevåldsroteln

i samband med att en brottsutredning inleds (vanligtvis

sker detta i samband med anmälan) . Även Kvinnokriscentrum

och Kvinnojourer har delat ut enkäten . Därutöver

har samtliga kvinnor som anmält att de utsatts för

misshandel eller grov kvinnofridskränkning tillskickats

en enkät per post . Enkäterna har delats och skickats ut i

förslutna neutrala kuvert . Varje kuvert har, utöver informationsbrev

(se bilaga 2) och enkät (se bilaga 3), innehållit

ett frankerat svarskuvert som respondenten själv har

postat . Informerat samtycke har inhämtats genom att

kvinnorna har fått ett informationsbrev där de efter att ha

läst information om utvärderingen samtycker genom att

skicka in enkäten .

Materialet från delstudie ett, är ett jämförelsematerial

för enkätstudie nummer två, där kvinnor som varit i

kontakt med polisen efter att projekt Karin startat har

medverkat . Den andra delstudien (2009-01-01 – 2009-09-

31) har sålunda kartlagt kvinnors upplevelser och erfarenheter

av att ha blivit utredda på projekt Karin, men har

även undersökt om målen med projekt Karin uppnåtts .

Samma enkät och insamlingsförfarande har använts i

båda delstudierna .

Inkomna enkätsvar har förvarats inlåsta i ett dokumentskåp

av plåt vid Rättssociologiska enheten vid Lunds

universitet . Endast den operativt ansvarige forskaren och

huvudansvarig forskare har tillgång till skåpet .

bearbetning av enkäterna

Enkäten består av frågor med olika typer av svarsalternativ

. De frågor som har fasta svarsalternativ har

analyserats kvantitativt . Svaren på de fasta frågorna

har kodats och matats in i SPSS, ett datorprogram för

statistisk analys . Körningar har gjorts dels för respektive

enkätundersökning, dels har undersökningarna samkörts

30 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

så att förekomsten av eventuella förändringar har kunnat

kartläggas . Körningarna har gjorts utifrån olika bakgrundsvariabler

såsom kön, ålder och etnicitet, men även

utifrån vilka brott respondenterna utsatts för och vilka

förväntningar de har på sin polisanmälan .

Resultaten från enkätundersökningarna har jämförts

och relaterats till varandra . Resultaten har analyserats

i relation till aktuell lagstiftning, interna rutiner, hand-

och metodböcker m .m . Resultaten från körningarna har

sedan relaterats till målsättningarna med projekt Karin

och till hur verksamheten bedrevs före projekt Karin .

Resultaten från analysen visar de våldsutsatta kvinnornas

syn på handläggningsprocessen, de insatser som gjorts,

skälen till och effekterna av polisanmälan och förundersökning

samt vad kvinnorna har för förväntningar på och

uppfattningar om ”ett gott resultat” .

Frågorna med öppna svarsalternativ har i flertalet fall

varit följdfrågor på frågor med fasta svarsalternativ, och

har därmed fungerat som en fördjupning av enkätsvaren .

Svaren på de öppna frågorna har analyserats kvalitativt .

intervju

Precis som enkäterna riktar sig intervjustudien till kvinnor

som polisanmält att de utsatts för våld i nära relation

. Metoden intervju ger oss bland annat en möjlighet

att lyssna på kvinnans olika erfarenheter av sitt möte

med den juridiska processen . Därutöver ger intervjuer

en fördjupad bild av och förståelse för brukaren, kvinnan

. Vi har utgått från en intervjumall (se bilaga 4) som

konstruerats utifrån enkäten . Det innebär att det är

samma kunskapsintresse och intresseområden som är i

fokus i båda undersökningar . Eftersom intervjuerna ger

följdfrågor har vi emellertid haft möjlighet till nyansering

och fördjupning av svaren under intervjuerna . Syftet

med intervjuerna är således att erhålla en fördjupad

bild och förståelse av de våldsutsatta kvinnornas erfarenheter,

upplevelser och preferenser . Intervjustudien

har genomförts under två perioder . Delstudie ett pågick

under perioden 2008-07-01 – 2008-12-31 . Samtliga kvinnor

163 som anmält misshandel och fridskränkning under

undersökningsperioden och där brottsutredningen var

avslutad tillfrågades om att medverka i studien . 164 Det

har således inte varit pågående ärenden, varför möjligheten

att utesluta att det fanns någon form av beroenderelation

mellan de kvinnor som erbjöds medverka i utvärderingen

och polismyndigheten ökade . 165

Därutöver har samtliga kvinnor som anmält att de

utsatts för misshandel eller grov kvinnofridskränkning

tillskickats en förfrågan om deltagande i intervju per post .

Varje kuvert har innehållt informationsbrev (se bilaga 5),

samtyckesblankett (se bilaga 6) samt ett frankerat svarskuvert

som respondenten själv postat . Kvinnorna har gett

163 Inledningsvis gjordes ett strategiskt urval, men på grund av den låga svarsfrekvensen

fick samtliga aktuella kvinnor en förfrågan .


sitt aktiva samtycke till att delta i en intervju genom att

de antingen kunnat kontakta oss forskare via telefon och

mejl eller genom att de har returnerat samtyckesblanketten

i bifogat svarskuvert .

Platsen för intervjuerna har diskuterats med var och en

av de kvinnor som önskat delta i en intervju . Huvuddelen

av intervjuerna har genomförts i projekt Karins lokaler,

men en del intervjuer har genomförts via telefon . Intervjuerna

har tagit olika lång tid, emedan en del varit mer

omfattande och fått delas upp på två tillfällen, har andra,

och då framförallt telefonintervjuerna, har inte varat

längre än 45 minuter . Vidare har kvinnorna valt att i olika

utsträckning lägga fokus på att berätta om förhållanden

som vi inte direkt frågat om, men som de ansett vara av

betydelse för att vi ska få en förståelse för den enskilda

kvinnans situation, och det hon varit med om .

bearbetning av intervjuerna

Samtliga genomförda intervjuer har transkriberats . Detta

är ett tidskrävande arbete som vi emellertid ansett vara

betydelsefullt för att kunna analysera materialet . I genomläsningen

av de transkriberade intervjuerna har vi med

inspiration från Marilyn Fryes diskussion i ”Den feministiska

teorins möjligheter 166 sökt efter mönster och utifrån

dessa konstruerat ett antal analysteman, t .ex . kvinnornas

förväntningar på polisen, anledningen till att de gjorde en

polisanmälan och hur de upplevde polisens bemötande .

Varje kvinnas berättelse är hennes egen och varje kvinnas

erfarenhet är unik, men tillsammans kan kvinnornas

erfarenheter kollektivt spinna ett nytt nät av innebörder

. Att söka efter mönster, handlar således inte om att

homogenisera kvinnornas erfarenheter, inte heller om att

vara reducerande eller totalitär . Att exempelvis visa på att

164 För att få tillgång till informanter har vi valt att använda oss av polisens

förundersökningsmaterial . Sekretesslagen (1980:100) 5 kap 1 § föreskriver att

sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål .

Utöver adressuppgifterna som vi behöver för att distribuera enkäter samt

förfrågan om deltagande i intervju, kommer vi som forskare inte att ta del av vad

som står i förundersökningsmaterialet och materialet kommer ej heller att lämna

polismyndigheten . Beträffande de sekretessbelagda uppgifterna om kvinnornas

adressuppgifter, som vi som forskare får ta del av, gäller samma sekretess för oss

som forskare, som för polismyndigheten . Enligt 13 kap 3 § sekretesslagen, regleras

överföring av sekretess: ”Erhåller myndighet i sin forskningsverksamhet från

annan myndighet uppgift som är sekretessbelagd där, gäller sekretessen också

hos den mottagande myndigheten .” Det är också viktigt att vi i informationsbrevet

är tydliga med att vi som forskare inte har fått ta del av andra uppgifter om

de tillfrågade kvinnorna än deras adressuppgifter . För en mer utförlig diskussion

om sekretess, hänvisar vi till vår diskussion i etikansökan, D nr 299/2008 .

165 Enligt brottsförebyggande rådets statistik över antalet anmälda misshandelsbrott

2007 uppgick dessa i antal till 1141 . Sökningen gjordes utifrån följande

kategorier som återfanns i brottsstatistiken: misshandel inkl grov . Mot

kvinna 15 år eller, mot kvinna, 18 år eller äldre, inomhus såväl som utomhus,

bekant med offret . Anmälan gällande grov kvinnofridskränkning i Malmö

kommun 2007, uppgick till 39 st . Antalet anmälda våldtäktsbrott i Malmö

kommun under 2007 uppgick till 128 . De statistiska uppgifterna är beräknade

utifrån följande sökkriterier: Våldtäkt inkl grov . Mot person 15 år eller äldre,

mot kvinna 18 år eller äldre, inomhus fullbordat, inomhus försök .

166 Frye 1994 .

Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt

män oftare utövar våld mot kvinnor, än tvärtom, innebär

inte att alla män, alltid är våldsamma . Enligt Marilyn

Frye handlar denna process om att upptäcka, erkänna

och skapa mönster, mönster där erfarenheter får ett nytt

slags mening . Denna mönsterupptäckt och mönsterkonstruktion

lämnar meningsfälten öppna och skapar nya

tolkningsmöjligheter . Sökandet efter mönster innebär

snarare att man försöker skissera ett schema som uppbär

vissa innebörder . Att mönster tecknas och ger mening åt

våra upplevelser, innebär inte heller att det är en enda,

likformig mening, det vill säga ett beteckningsmönster

betyder inte att alla individer påverkas likadant . Tvärtom

menar Frye, så är de erfarenhetsmässiga och historiska

skillnaderna i själva verket nödvändiga för att man skall

kunna varsebli mönstren, eftersom det är just i isoleringens

enslighet som man inte kan se mönstren och som var

och en för sig förblir obegripliga . Mönsters generalitet är

inte generalitet som besegras av eller besegrar mångfald,

snarare fodras möten med olikheter och mångfald för att

man skall kunna finna mönster . 167

urval

Undersökningens urvalskriterier har ändrats under

utvärderingsperioden . Inledningsvis var tanken att ett

urval av de kvinnor som kom i kontakt med polisen med

anledning av en polisanmälan om våld i en nära relation

och som hade rubricerats som misshandel eller grov kvinnofridskränkning

under aktuella perioder skulle få en förfrågan

om att delta i enkät- och intervjuundersökningen .

Då svarsfrekvensen visade sig vara låg, valde vi att ändra

detta urvalskriterium till att samtliga kvinnor som kom

i kontakt med polisen med anledning av en polisanmälan

om våld i en nära relation och som hade rubricerats

som misshandel eller grov kvinnofridskränkning under

aktuella perioder skulle tillfrågas . Urvalet gäller för både

enkät- och intervjustudien . De empiriska undersökningarna

kan sålunda betraktas som en totalundersökning

under nämnda perioder rörande ovan nämnda brott .

begränsningar i urvalsförfarandet

Vårt kunskapsintresse har varit att utvärdera kvinnors

upplevelser av att medverka i en brottsutredning . Studien

kan inte sägas ha några generaliserande ambitioner . Vi

använder emellertid oss av vad som kallas för analytisk

(teoretisk) generalisering som innebär att vi lyfter

resultaten till en teoretisk nivå och kan därigenom få fram

generella aspekter 168 . Även om inte studiens resultat är

generaliserbara kan de komma till praktisk nytta . Studien

kan exempelvis bidra med sådan kunskap som kan vara

av vikt för aktörernas arbete med våld i nära relation, och

i förlängningen därmed även för kvinnorna själva genom

att förutsättningarna för kvinnans möte med polisens och

samhällets företrädare kan förbättras .

167 A .a . s . 8 .

168 Se bland annat Esaiasson m . fl . (2007) s . 189f .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 31


Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt

svarsfrekvens

enkäter

Samtliga kvinnor under respektive undersökningsperiod

(2008-07-01 – 2008-12-31, 2009-01-01 – 2009-09-31) som

anmält aktuella brott har erbjudits delta i enkätundersökningen

. Under delstudie ett var 213 kvinnor aktuella,

motsvarande siffra för delstudie två var 92 stycken . En

förfrågan om att delta i enkätundersökning har skickats

ut till samtliga kvinnor . 34 kuvert har kommit i retur

från posten då adressaten varit okänd . Om dessa returer

räknas bort, har totalt 58 enkätsvar inkommit (39 innan

Karin och 19 efter) . Med utgångspunkt från båda undersökningsperioderna

har utvärderingen en svarsfrekvens

på 21,4% . Skiljer man på undersökningsperioderna så har

den första delstudien en svarsfrekvens på 20,2 %, medan

den andra perioden har en svarsfrekvens på 24,3 % .

intervjuer genomförda med kvinnor

Tillvägagångssättet vid intervjustudiens urval är samma

som använts vid enkätstudien, vilket innebär att samtliga

kvinnor under respektive delstudier (2008-07-01 – 2008-

12-31, 2009-01-01 – 2009-09-31) som anmält aktuella

brott har tillfrågats om deltagande i intervjustudien,

samt att det under delstudie ett var 213 kvinnor som var

aktuella, och att motsvarande siffra för delstudie två

var 92 personer . Antalet intervjuer som genomförts är 7

innan Karin, och 11 efter, och svarsfrekvensen är därmed

låg . Syftet med intervjuerna har emellertid inte varit att

generalisera några resultat, utan att erhålla en fördjupad

bild och förståelse för kvinnans möte med den juridiska

processen, samt att nyansera de mönster som erhållits

från enkäterna .

reflektioner kring svarsfrekvenserna

Malmö är en stad där många olika nationaliteter finns

representerade; 75 156 eller 27 % av Malmöborna är

födda i utlandet, och 171 länder finns representerade . De

största grupperna kommer från Jugoslavien, Danmark,

Irak, Polen och Bosnien-Hercegovina 169 . För att öka

alla kvinnors möjligheter till att medverka i enkätundersökningen

har enkäten översatts till arabiska, persiska,

serbokroatiska och engelska .

Svarsfrekvensen kan belysas och analyseras utifrån

olika perspektiv . Det som skiljer denna studie från många

andra är att det rör ett känsligt, och många gånger

tabubelagt, område . Kvinnor som utsätts för våld i nära

relationer som inte ”går direkt” kan ifrågasättas både av

allmänhet och myndigheter, vidare är kvinnan inte sällan

rädd . 170 När en undersökning rör traumatiska upplevelser,

kan det vara svårt att få frivilliga deltagare som orkar

gräva i sina personliga erfarenheter i ämnet som antingen

hör till det förflutna eller kanske fortfarande pågår . 171

169 www .malmo .se, 2010-01-20 .

32 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

Att barn ofta är berörda av våldet är något som ytterligare

kan försvåra problematiken eftersom kvinnan många

gånger, exempelvis på grund av en gemensam vårdnad

eller skyldigheten att tillgodose barnens behov av kontakt

med sin pappa, tvingas ha en relation med mannen även

efter en anmälan . Detta är några faktorer som kan bidra

till att våld i nära relation är ett känsligt område, och som

kan påverka svarsfrekvensen . Om man jämför denna

studie med studier av likande slag är svarsfrekvensen dock

inte anmärkningsvärd .

Vi har på olika sätt försökt öka svarsfrekvensen och det

faktiska antalet inkomna enkäter genom att förlänga undersökningsperioden,

och genom att använda flera olika kanaler

för att distribuera enkäterna till de berörda kvinnorna .

bortfall

Det finns två typer av bortfall, externt och internt . Det

externa bortfallet avser frånvaron av svar från individer

som ingått i undersökningens urval, medan det interna

bortfallet syftar på de fall då inte alla variabler kunnat

mätas . 172 Det externa bortfallet kan uppstå dels på grund

av att man inte når respondenterna, dels då en person

väljer att inte medverka i undersökningen 173 .

Det interna bortfallet i undersökningen är försumbart

i båda enkäten och intervjun som genomförts med kvinnorna

. De kvinnor som valt att medverka i enkät- och

intervjustudien har besvarat flertalet av enkätens frågor .

Det externa bortfallet är däremot större . Ett sätt att

analysera bortfall är att genomföra kvalitativa bortfallsanalyser

. Det innebär att man kontaktar de personer som

studien riktar sig till, och som inte svarat, för att undersöka

varför de valt att inte medverka . 174 Att genomföra

en kvalitativ bortfallsanalys för kvinnorna som valt att

inte medverka i enkät- eller intervjustudien är inte möjligt

på grund av de restriktioner som den regionala etikprövningsnämnden

givit oss . Efter den första inledande

kontakten där vi skickat ut brev om förfrågan om deltagande

i enkät- eller intervjustudie har vi inte fått ta några

kontakter med kvinnorna, och därmed inte på sedvanligt

sätt kunnat skicka ut några påminnelser, eller förfrågan

om varför hon valt att inte delta .

Ett ytterligare sätt att försöka få en bild av de som valt

170 BRÅ Rapport 2008:25 . I denna framgår att ”Studier har visat att vanliga

skäl till att misshandlade kvinnor inte tar kontakt med polisen är: att de

önskar att hålla händelserna privata, polisen inte behövdes eller ansågs

behjälplig, för att skydda gärningspersonen och förhållandet samt av rädsla

för repressalier från gärningspersonen (se t .ex . Davies m . fl . 2007 & Felson m .

fl . 2002) .

171 Se exempelvis BRÅ rapport 2009:12 .

172 Rosengren & Arvidsson 2002, s . 133 .

173 Det externa bortfallet är enligt Rosengren och Arvidsson idag större än

vad det var ”för något eller några decennier sedan” . Anledningen kan enligt

nämnda författare härledas till människors tidsbrist samt till att människor

inte längre ser det som sin plikt att medverka . Rosengren och Arvidsson 2002,

s . 135 .

174 Lindgren 2004, s . 215 .


att inte medverka är att undersöka huruvida det finns

någon gemensam nämnare bland dem som tackat nej till att

medverka i förhållande till dem som medverkat . Detta kan

undersökas med hjälp av en strukturjämförelse mellan olika

variabler . Detta skulle exempelvis kunna genomföras med

hjälp av etnicitet och ålder för dem som inte medverkat . 175 På

grund av ovan nämnda restriktioner har detta heller inte varit

möjligt .

att använda det statistiska materialet

Antalet enkätsvar som inkommit från enkätinsamlingen

skiljer sig åt mellan de olika perioderna, 39 svar har

inkommit innan Karin, medan enbart 19 har inkommit

efter . Det hade ur ett utvärderingsperspektiv varit

önskvärt att denna skillnad inte varit så markant . Som vi

tidigare tagit upp, är detta inte ett förhållande som vi har

kunnat påverka eftersom den regionala etikprövningsnämnden

inte har gett oss tillstånd att kontakta respondenterna

på annat sätt än via brev samt att vi inte har fått

tillåtelse att skicka påminnelser till kvinnorna .

En fråga som uppkommer när det gäller att undersöka

de förändringar som skett genom projekt Karin är hur

material av olika storlek överhuvudtaget kan jämföras .

Ett problem är att alla kvinnor inte utreds på Karin . Så

är fallet exempelvis när det gäller kvinnor som gjort sin

anmälan genom att tillkalla radiobil, och sedan inte kalllats

till ytterligare förhör . I dessa fall har kvinnan ingen

erfarenhet av att utredas på projekt Karin, däremot kan

de givetvis ha varit på projekt Karin med anledning av

besök på Kvinnokriscentrum .

Vårt uppdrag handlar ytterst om att utvärdera den

fysiska miljön . Den fysiska miljön är av betydelse då den

antas bidra till bättre utredningsmöjligheter på grund av

att kvinnans olika behov bättre kan tillgodoses i och med

en miljö anpassad utifrån kvinnans behov . Vi anser att

vårt material, även det som inhämtats innan Karin, är av

stor vikt för att ytterligare utveckla och förbättra Karin,

och därmed mottagandet och omhändertagandet av kvinnor

som anmäler brott i nära relationer . Av den anledningen

har vi valt att hantera ovannämnda problematik

genom att analysera materialet i sin helhet, och endast när

vi funnit resultat av specifik betydelse för projekt Karin,

gjort jämförande körningar . En viktig del för att ge en bild

av förhållanden och förändringar innan och efter projekt

Karin blir därmed de intervjuer som genomförts, vilka

samtliga (förutom de tre telefonintervjuerna) genomförts

projekt Karin, och där kvinnan således kan ha en

uppfattning om själva miljön och lokalerna .

175 Se vidare Lindgren 2004, s . 213, som gjort en strukturjämförelse på brottsoffer

som inte medverkat i enkätstudier . 176 Vetenskapsrådet 2002, s . 6 .

Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt

hinder i genomförandet

Vi har stött på flera olika hinder när det gäller genomförandet

av utvärderingen . Ett sådant hinder utgör de svårigheter

vi mött när vi försökt få kontakt med kvinnor för

medverkan i studien . Eftersom vi har varit förhindrade att

kontakta kvinnorna utöver den första förfrågan har detta

varit problematiskt . Vi hade önskat att det gått att kontakta

kvinnorna för att mer ingående beskriva betydelsen

av hennes medverkan, och på så sätt motivera henne att

medverka . Ett annat hinder är de fall där kvinnan har

givit sitt samtycke och ändå avstått från att medverka

när vi kontaktat henne . I dessa fall har kvinnorna således

skickat in en samtyckeblankett samt angivit hur vi kan

kontakta henne . Därefter har kvinnorna vid flera tillfällen

varit svåra att få tag på, telefonabonnemang har upphört

och tider har bokats om gång på gång .

etiska överväganden

Att skicka ut enkäter och intervjua kvinnor som är eller

har varit utsatta för brott i nära relationer kan vara

väldigt känsligt av flera skäl, dels på grund av att det för

kvinnan kan vara smärtsamt att berätta för utomstående

om det som hänt, men också på grund av att det kan

vara förenat med fara för kvinnans liv och hälsa, om hon

exempelvis fortfarande har en relation med den man som

brukat våld mot henne . Det har av den anledningen varit

av stor vikt att göra noggranna metodologiska och etiska

övervägande beträffande individskyddskravet, samt att

kvinnor som tillfrågats om att delta har garanterats konfidentiell

behandling .

I den av Vetenskapsrådet utgivna skriften, forskningsetiska

principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning kan man finna vägledning i hur man på ett

insiktsfullt och ansvarstagande sätt kan bedriva forskning,

allra helst där forskningsområdet är av känslig

karaktär . De principer som finns återgivna har till syfte

att tillhandahålla normer för förhållandet mellan forskare

och undersökningsdeltagare/uppgiftslämnare . Vid

konflikt ska de principer som utarbetats utgöra underlag

för att en god avvägning kan ske mellan forskningskravet

och individskyddskravet . 176 Det grundläggande individskyddskravet

konkretiseras i fyra allmänna huvudkrav

på forskningen; informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet .

Informationskravet innebär att forskaren ska informera

de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens

syfte . Uppgiftslämnaren ska informeras om

deras uppgift i projektet, vilka villkor som gäller för deras

deltagande, att deltagandet är frivilligt och att de har rätt

att bryta sin medverkan . Samtyckeskravet innebär att

deltagare i en undersökning har rätt att själv bestämma

över sin medverkan . Konfidentialitetskravet föreskriver att

”Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 33


Kapitel 3. Metod och tillvägagångssätt

skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna

ska förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte

kan ta del av dem” 177 . Slutligen har vi nyttjandekravet som

föreskriver att uppgifter insamlade om enskilda personer

endast får användas för forskningsändamål . Inte heller

får personuppgifter insamlade för forskningsändamål

användas för beslut eller åtgärder som direkt påverkar den

enskilde, utom efter särskilt medgivande av den berörda .

I det informationsbrev som bifogats enkäten har vi

varit tydliga med att det är forskare vid Lunds universitet

som är ansvariga för utvärderingen och att konfidentiell

behandling gäller för alla uppgifter som de lämnar

i enkäten . Eftersom de kvinnor som fått en enkät kan

befinna sig i ett pågående ärende och därmed kan sägas

befinna sig i en form av beroenderelation till polisen, är

det oerhört viktigt att det för kvinnorna är tydligt att vi

som forskare är helt fristående från polisen och att de

uppgifter som lämnas i forskningsändamål ej kan komma

polisen tillhanda . Det har också tydligt framgått att ett

beslut om att inte medverka i utvärderingen, inte kan

komma att inverka på själva brottsutredningen . Pågående

brottsutredning, insatser, beslut, åtgärder m .m . som

sker inom ramen för brottsutredningen kan och får inte

påverkas av det arbete som vi som forskare utför . Utvärderingsarbetet

och brottsutredningen är två helt separata

processer, skilda från varandra, vilket tydligt framgår av

informationsbrevet . I presentationen av de svar som enkäter

och intervjuer renderat, ska man inte kunna identifiera

en enskild person och privata data som kan identifiera

undersökningspersonerna redovisas inte . Framställningen

av materialet, har därför i första hand att anpassas efter

kravet på konfidentialitet för de medverkande i studien .

Kuverten med förfrågan om deltagande i intervju och

informationsbrev, som skickas ut har varit neutrala och

väl förslutna, för att minimera risken att de tillfrågade

kvinnorna kan komma att utsättas för fara, genom att

någon annan än hon själv kan ta del av informationen .

Vi kan givetvis inte garantera att någon annan, t .ex . en

sammanboende, inte öppnar kuvertet, men genom att

använda ett neutralt kuvert hoppas vi att denna risk minskar

. De polismän som tillfrågas om att delta i studien, har

omfattats av samma identitetsskyddskrav som de våldsutsatta

kvinnorna .

Kvinnorna som medverkat i enkätundersökningen,

har utlovats konfidentiell behandling, dvs . att privata

data som kan avslöja undersökningspersonernas identitet

inte kommer att redovisas . I en studie av detta slag, där

det empiriska urvalet är mindre kan det vara svårare att

garantera konfidentialitet . Av den anledningen hade det

givetvis varit önskvärt att anonymisera undersökningskommunen

. Detta har emellertid inte varit ett alternativ,

eftersom föreliggande studie är uppdragsforskning från

polismyndigheten i Skåne och projektverksamheten är

177 A .a, s 12 .

34 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

förlagd till Malmö stad . Med tanke på att Malmö är en

storstad, finner vi det dock inte troligt att konfidentialiteten

skulle kunna äventyras även om vi inte kan anonymisera

undersökningskommunen . (Malmös befolkning

uppgick 1 januari 2008 till 280 801) . 178

I vårt utvärderingsarbete har vi sålunda följt de principer

som getts ut av vetenskapsrådet, emellertid har vi

under resans gång stött på vissa problem av etisk karaktär

som bör redogöras för . Ovan nämndes att de kuvert som

skickats ut till kvinnorna varit neutrala . Det har alltså

inte gått att utläsa försändelsens innehåll av kuvertet . Vi

har dock fått erfara att det inte alltid är kvinnorna själva

som öppnar kuverten . Det har förekommit att vi forskare

fått telefonsamtal från män som öppnat kuverten, och

även om vi vid dessa tillfällen tydligt försökt förklara

vårt syfte, samt bett om att få prata med kvinnan, har vi

inte fått göra det . En sådan situation väcker naturligtvis

frågor såsom om kvinnan inte bor kvar, om hon bor kvar

med mannen och nu råkar illa ut, kan det behövas någon

insats för att undersöka hur kvinnan har det? Frågor om

vårt eget etiska ansvar väcks också, vilket ansvar har vi

för kvinnorna i undersökningen då det är vi som på olika

sätt kan bidra till att hon utsätts för fara, vilket ansvar har

vi för de kvinnor som intervjuas och vilket ansvar har vi

för kvinnans eventuella barn?

Ett annat förhållande som vi mött är en kvinna vars

telefonabonnemang upphörde . Denna kontakt inleddes

med ett väldigt upprört telefonsamtal från kvinnan, som

var mitt uppe i processen och skulle samma dag göra

ytterligare en anmälan . Vi bestämde tid för intervju med

kvinnan, men hon dök inte upp . När vi ringde upp det

mobilnummer vi fått av henne, och som vi nått henne på

tidigare, hade abonnenten upphört . Varför då, undrar

vi, kan det ha att göra med hennes kontakt med oss, och

vilket ansvar har vi för att kontrollera detta?

Ytterligare frågor vi ställt oss vid ett flertal tillfällen är

hur många gånger vi ska kontakta kvinnor som i och för

sig sagt sig vara villiga att delta i intervjutiden, men som

sedan gång på gång avbokar tider?

Förutom förhållandet till kvinnan har vi även på olika

sätt mött de aktörer som berörs av och har ett intresse av,

utvärderingens resultat . Genom att utvärderingen har ett

formativt inslag så har avrapporterade rådata medfört

en vidareutveckling av verksamheten under pågående

utvärdering . Ett resultat vi förmedlade vid ett möte

med berörda aktörer var att kvinnorna efterfrågat en

anmälningsmöjlighet på projekt Karin, något som sedan

infördes en kort tid därefter .

178 Avdelningen för samhällsplanering, Malmö stad .


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

Kapitel 4. Empirisk framställning

och analys

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 35


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

Tabell 1 Ålder

vem är kvinnan?

Vår bild av de kvinnor som medverkat i enkätstudien är

att de representerar ett tvärsnitt av den svenska kvinnan .

Hon har haft en ordinär uppväxt . Hon är yngre än 45 år

och är född i Sverige eller har bott här mer än tio år179 .

Tabell 1 Ålder

Tabell 2 Antal år boende i Sverige

Tabell 1 Ålder

Tabell 2 Antal år boende i Sverige

Tabell 2 Antal år boende i Sverige

179 Andelen kvinnor under 45 år har ökat efter projekt Karin . Det innebär att

medelåldern på de svarande kvinnorna har sjunkit efter Karin . Av kvinnorna

som medverkat i enkätstudien har 61 .8 % angett att de är födda i Sverige .

Motsvarande siffror för Malmös befolkning är 71 .6 %, vilket alltså innebär

att svarsfrekvensen rörande etnicitet förhållandevis väl motsvarar Malmös

Kvinnan bor i regel ensam eller med sina barn 180 . Hon

är välutbildad, exempelvis har drygt 40 % av kvinnorna

som medverkat i enkätundersökningen en universitets-

eller högskoleutbildning och ytterligare 15 % studerar .

Närmare 40 % av kvinnorna arbetar men i intervjuerna

har det framkommit att många kvinnor har förlorat sina

arbeten på grund av våldets effekter och att de har, för

att klara ekonomin, tagit arbeten som de är överkvalificerade

för .

På min nya arbetsplats vet de om det och jag försöker

hålla mig kvar där för det är svårt att söka nytt jobb

när allt är upp och ner . Jag tycker det är för jäkligt…

Vid en närmare analys av empirin visar sig emellertid

variationer avseende kvinnornas uppväxtförhållanden,

familjekonstellationer och utbildning . 181 De flesta har haft

en ordinär uppväxt i en kärnfamilj .

Jag har vuxit upp med min mamma och pappa

och dom är fortfarande gifta . Jag har haft en

väldigt bra uppväxt överlag . Min pappa har hjälpt

till med allt i hemmet . Jag har inte vuxit upp med

någon mansdominans – tvärtom . Vi var fyra tjejer

hemma . Skratt… . . så han var i lite underläge min

pappa .

180 17 % av kvinnorna har angett flera av svarsalternativen, medan 10 % har

angett att de bor med make eller sambo . Det kan vara den man hon anmält,

men behöver inte vara det, då det inte framgår av enkätsvaren .

181 Begreppet klass är enligt Max Weber en grupp av individer som till följd

av ekonomiska förhållanden har vad man kan beskriva som likartade

chanser i livet (Engdahl & Larsson 2006, s . 217) . Klass är sålunda enligt

denna definition en ekonomisk kategori . Med utgångspunkt i Webers

klassbegrepp är det den aktuella marknaden som bestämmer klassindelning,

exempelvis blir yrkesklasser centralt om man utgår från arbetsmarknaden,

medan sociala klasser blir aktuellt om man avser både ägande och yrkets

ekonomiska ställning samt gruppens sociala ställning . (Engdahl & Larsson

218), (Weber1982:210-212) . Begreppet social klass syftar på bakomliggande

faktorers betydelse, såsom arbetsuppgifter, utbildning, inkomst, social

samhörighet och ibland även social härkomst, för individers möjligeter i livet .

I detta sammanhang kan även nämnas begreppet ”klasshabitus” (Bourdieu)

där bland annat kön, klass och etnicitet ingår . Habitus kan beskrivas som

”en förkroppsligad praxis” som påverkar hur en individ tänker, handlar och

förstår världen . (Engdahl & Larsson 39, 232, 233) . Det rör sig mer tydligt om

en sorts ”tyst kunskap” och en praktisk känsla för hur man ska agera inom

olika områden . En individs klasstillhörighet kan sålunda bestämmas utifrån

Kvinnan bor i regel ensam eller med sina barn

36 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

183 Kvinnan bor i regel ensam eller med sina barn

. Hon är välutbildad,

exempelvis har drygt 40 % av kvinnorna som medverkat i

enkätundersökningen en universitets-/högskoleutbildning och ytterligare 15

% studerar. Närmare 40 % av kvinnorna arbetar men i intervjuerna har det

183 befolkning vid tiden för utvärderingen . Kvinnorna som angett att de inte är

yttre synliga faktorer såsom . yrkesklass, Hon men är kan även välutbildad,

bestämmas utifrån en

födda i Sverige har bott i Sverige i varierad utsträckning . Den klart största

förkroppsligad praktisk känsla som gör att en individ lättare kan identifiera

exempelvis andelen av dessa kvinnor har (25,5 % av samliga drygt svarande) 40 har dock angett % att de av kvinnorna som medverkat i

sig med en klass(fält) eller inte, ha kunskap om hur man agerar i olika situa-

har bott i Sverige i mer än tio år och endast 4 % av de svarande kvinnorna har

enkätundersökningen en universitets-/högskoleutbildning tioner och vilka möjligheter man har och i livet .

angett att de har bott i Sverige i mindre än ett år .

ytterligare 15

% studerar. Närmare 40 % av kvinnorna arbetar men i intervjuerna har det

framkommit att många av kvinnor har förlorat sina arbeten på grund av

våldets effekter och att de har för att klara ekonomin tagit arbeten som de är

överkvalificerade för.


Även om flertalet kvinnor ger en positiv bild av sin uppväxt,

förekommer även motsatsen . En del av kvinnorna

beskriver en otrygg uppväxt där förekomsten av våld inte

var ovanlig .

… När jag var liten så kunde jag få en omgång av min

mamma en dask men när hon träffade min styvfar så

eskalerade det något fruktansvärt i hemmet då… och

min storasyster gick emellan många gånger och dom

slog oss blodiga och när hon flyttade… min storasyster

har aldrig pratat om det och det har varit jobbigt för

när dom säger det har aldrig hänt och då när min syster

inte pratar om det får jag det inte bekräftat fast att jag

vet att det har hänt . När min storasyster flyttade fick

jag stryk av båda två . Vid något tillfälle bytade de av

varandra . Det var fruktansvärt . Jag gick med blåtiror

till skolan . När jag var sjuk skulle jag till skolan . Allt

i mitt liv har varit väldigt dubbelt . När de hade bankat

på mig då behövde jag inte gå till skolan .

Bland de kvinnor som angett att de inte är födda i Sverige

är det flera som har sina föräldrar och syskon kvar i

ursprungslandet . Det är emellertid inte bara kvinnor som

är födda i utlandet som inte har en nära relation med

sin familj, det förekommer även bland kvinnor födda i

Sverige . Avsaknaden av kontakt med nära anhöriga kan

innebära att följderna av de brott som hon utsatts för kan

bli värre eftersom möjligheter till samtal med och stöd

från närstående minskar . 182

Kvinnornas nuvarande livssituation skiftar mycket .

Vissa av kvinnorna har kommit i ordning, i alla fall

praktiskt, efter våldet, medan andra ännu för en nästintill

odräglig tillvaro .

Min nuvarande livssituation är en katastrof . Jag är

hemlös, bor på ett rum på xxx . Min 18-åriga dotter

är försvunnen sedan 2 veckor . Y försöker kontakta

dottern . Han är mest intresserad av henne . Jag flyttade

från Y den 17 juli och har fortfarande nyckel . Jag går

dit och kollar om dottern är där då och då . Blir slagen

och kränkt vid varje tillfälle . Men Y är både arg och

känslosam 183 .

De kvinnor som har deltagit i denna studie representerar,

enligt vår uppfattning, ett tvärsnitt av den svenska befolkningen

. De kommer från olika bakgrunder, har olika

utbildning och sysselsättning och hade olika livsvillkor

vid tiden för utvärderingen .

Den socialt integrerade kvinnan, utgör dock en ny

målgrupp för Kvinnokriscentrum . Innan projekt Karin

182 Se Cohen & Willis, 1985, Friedman, Bischoff, Davis & Person 1982 .

183 Denna text är från en intervju med en kvinna som inte accepterade att

intervjun bandades Vi fick istället anteckna för hand under intervjun . Kvinnan

har i efterhand läst och godkänt texten .

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

startade fick kvinnor som behövde stöd och hjälp själva

söka sig till Kvinnokriscentrum, men genom samverkan

projekt Karin har en ny metodik införts som innebär

att personalen från Kriscentrum ringer upp kvinnor som

gjort en polisanmälan om våld i nära relationer och erbjuder

psykosocialt stöd . Utifrån kvinnornas berättelser kan

man sluta sig till att en aktiv handling från Kriscentrum

är ett positivt steg för att ge kvinnorna erforderligt stöd

och hjälp, eftersom det inte är ovanligt att de inte orkar

ta några kontakter själva i det akuta skedet . Det är inte

heller ovanligt att de tackar nej till hjälp eftersom de just

då inte anser sig behöva stöd . Efter en tid inser kvinnorna

emellertid att de hade haft behov av hjälpen . En aktiv

stödfunktion från exempelvis Kriscentrum kan därmed

vara en bra metod för att stödja dessa kvinnor .

relationen & våldet

svårigheterna med att förstå och

begripliggöra våldet

När det som bara drabbar andra, drabbar mig:

Jag har inte blivit utsatt för våld tidigare på det här sättet

(av andra menar hon) . Jag har nästan skrattat…

man tror inte att nån som tycker om en kan slå en, det

är väldigt svårt att förklara .

Jag kan bara säga att det är så sörens synd att det

skulle bli så här . Men det tog sig mer och mer uttryck

i fysiskt våld och mycket kränkningar . Alltså ord och

saker som jag tänkte, det finns inte att han säger det till

mig . Jag vet ju att han älskar mig, jag vet det . Men han

säger detta till mig men han kan vara så trevlig mot alla

andra . Det måste vara något fel i hjärnan . Men jag lät

det bero och så lät jag det bero .

I intervjuerna som vi har gjort med de våldsutsatta kvinnorna

har vissa mönster ifråga om våldet och våldets

kontext utkristalliserats, men samtidigt är det viktigt att

komma ihåg att varje enskild kvinnas erfarenhet är unik .

Hennes berättelse, är hennes beskrivning av situationen,

såsom hon vill framställa den i samtal med oss .

De kvinnor vi har talat med har befunnit sig i olika

faser, en del har nyligen lämnat mannen, en del har

fortfarande en relation med mannen eller vill återuppta

relationen igen och vissa har helt brutit upp och lämnat

mannen för gott .

Det finns även en variation avseende den psykiska misshandelns

omfattning, men gemensamt för samtliga är de

verbala kränkningarna som ofta har sexualiserade inslag,

som hora, fitta och slyna .

Jag trodde aktivt att det var mitt fel . En känsla … jag

gör något fel … han kallade mig fitta, hora och slampa .

Men jag sa, jag är ju här hela tiden med dig . Om jag

skulle hälsa på mina barn, han började ringa … var är

du? Hos mina barn . Det tror jag inte på … han fick tala

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 37


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

med min dotter, hon är tolv år för att höra hennes röst .

Jag tänkte i sådana situationer det är lika bra att jag

håller mig hemma . Om han skulle gå ut så ringde han

hela tiden . Jag sa att jag var hemma och tittade på TV .

Det är sant… du kan komma kolla . . . du har nycklar .

Jag bodde i ett helvete… fick magsår och började

känna mig deprimerad och fick fraktur jag tyckte att

allt var mitt fel . Jag trodde att allt var mitt fel . Jag

tyckte synd om honom . Det är mitt problem .

En annan kvinna berättade:

Han har sagt att jag är ful och jag är fet och jag är

misslyckad och har försökt trycka ner mig istället och

när jag började ta tag i mitt liv, så tror jag inte att han

riktigt pallade det . Då började det liksom ännu mer…

tro inte att du är någonting för att du pluggar nu, sånt

hela tiden, tro inte att du är bättre än någon annan .

Det här var när jag gick på anorexicentrum och hade

ätstörningar … du är ju egentligen bara tjock hur fan

kan du vara ätstörd alltså sånt hela tiden att han hela

tiden har försökt trycka ner mig på något sätt . Och det

har fortsatt och i och med att mitt liv har gått i en helt

annan riktning än hans så har han fått mer och mer

panik och liksom när jag fick jobb … han riktigt pallar

inte det .

Citaten ovan är från två kvinnor som har lämnat relationen

med mannen som varit våldsam mot dem och

försöker nu att begripliggöra vad de egentligen har blivit

utsatta för och varför . Att psykiskt bryta ner kvinnan

är något som Eva Lundgren menar är en del av våldets

normaliseringsprocess . För att kvinnan ska stanna kvar

i relationen måste mannen bryta ner hennes självkänsla,

därefter utlova bättring och inge hopp om deras relation,

innan våldet ånyo trappas upp .

Beroende på vilken livsfas kvinnan befinner sig i, kan

vi urskilja en variation i hur hon förmår beskriva och

begripliggöra för sig själv och sin omgivning, det våld

som hon har utsatts för . För många handlar det om att

förena det oförenliga, kärlek och våld . En kvinna vi

pratade med, som ville fortsätta relationen med mannen,

berättade att det var oerhört vikigt för henne att mannen

bekräftade hennes upplevelser, att han inte förnekade

våldet utan medgav att han hade gjort fel .

Jag hävdar att man kan ha hur mycket familj och vänner

som helst som säger till att man inte har gjort fel,

men så länge den som har gjort det anklagar… det kan

man aldrig, man tror inte på det förrän den personen

har talat om det för en . Så känner jag det, man blir

liksom bekräftad av den personen .

På ett intellektuellt plan kan hon förstå att det inte är

hon som bär ansvaret för det våld som hon har utsatts

för . Samtidigt är det svårt att frigöra sig från behovet av

att få hans bekräftelse på att våldet var hans ansvar och

38 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

inte hennes . Om man fortfarande hyser starka känslor

för någon, finns det också ett känslomässigt beroende, ett

behov av att bli bekräftad och speglad i dennes ögon . Det

komplexa i våld i nära relationer blir här väldigt tydligt .

I enkätsvaren var det många av kvinnorna som svarade

att anledningen till att de kontaktade polisen, och gjorde

en polisanmälan, var att de ville att mannen skulle förstå

att han hade gjort fel . Några beskriver syftet med anmälan

i termer av:

– Att han förstår att han inte får slå någon .

– Att han ska förstå att han inte kan behandla

kvinnor på detta viset .

– Att min man skall lyssna på mig .

För att kvinnan ska känna att våldet är mannens ansvar

blir det också viktigt att denna känsla bekräftas av omgivningen,

t .ex . av anhöriga och av myndighetsrepresentanter

. Även den rättsliga processen och den rättsliga processens

utfall har en stor betydelse . I enkäten har några av

kvinnorna skrivit att de vill att anmälan ska leda till:

– Att min dåvarande sambo blir dömd för vad han

gjort mig .

– Ett rättvist straff, samt eventuell terapi för mitt

ex så han kan bli frisk, mest för vår gemensamma

dotters skull .

– Att jag ska få upprättelse, och att mannen som

utsatt mig ska få det straff som han förtjänar .

En kvinna som vi intervjuat beskriver hur viktig en

rättslig process och en fällande dom är för att hon ska

känna att hon och hennes barn ska få upprättelse, av såväl

mannen och omgivningen som av de involverade myndighetsrepresentanterna

.

… sen är jag rädd för att det inte ska leda till någonting,

för det skulle kännas som ett stort jävla hån . Och blir

han inte dömd till någonting eller besöksförbud då kommer

den jäveln att fortsätta ringa mig och då kommer

han säga, att där ser du att jag inte har gjort någonting .

På ett sätt vill jag ha upprättelse men det viktigaste är

att de tar mig på allvar för det är ingenting som jag har

hittat på eller som har hänt en eller två gånger . Och jag

vill att han ska se allvaret i det här och vad han gör mot

sin son också . Jag känner att han kan inte se, att detta

också påverkar x (deras son) och det tycker jag är synd,

men det kanske är enkelt för han lever ju inte med vår

son varje dag . Jag vill att det ska betonas att han har

utsatt vår son för någonting som man inte gör . Att slå

den ena föräldern inför barnet är ju otroligt kränkande

för ett barn och det påverkar . Jag vill att det ska han

fatta . Så det har påverkat mig jättemycket . När (mannen)

försvann ur vårt liv kollapsade hela min kropp . Jag

var så trött . Jag bara kräktes och bajsade .

En viktig del i bekräftelsen av hennes situation, är att visa


på hur mannens våld mot henne, inte bara har skadat

henne utan även deras lilla barn . Vidare så är det viktigt

för henne att anmälan också leder någon vart, för att hon

ska känna att hon blir tagen på allvar och för att hon ska

kunna vara trygg och slippa vara rädd för fortsatt våld .

En annan kvinna beskriver hur hon önskar att hon

kunde ta tillbaka sin anmälan, eftersom hon inte känner

att hon har blivit tagen på allvar och upplever en stor

frustration över att ingenting händer .

Hade jag haft möjligheten att dra tillbaka anmälan

så hade jag gjort det . Men den möjligheten finns inte

längre . Hade den funnits hade jag gjort det för längesedan

för jag känner att det här är bara Kalle Anka .

Jag skiter i det här, för det tar för lång tid, jag får ingen

information . Det känns bara som om att de utreder men

att de inte tar det på allvar… Ja men killen blev ju inte

häktad… på något sätt känns det då som att då skiter

jag i detta . jag tycker inte att detta är kul utan skitjobbigt

och då vill man ha någon slags respons … vi tar din

anmälan på allvar, den är här, vi kommer att utreda .

att skapa motbilder

Mannen utövar oftast såväl fysisk som psykisk misshandel

. Hur mycket, hur ofta och hur svåra skador som

uppstått till följd av den fysiska misshandeln varierar,

men alla beskriver att de utsatts för våld vid upprepade

tillfällen . Våldet behöver inte alltid vara uttalat, det kan

”ligga i luften” . En kvinna berättar hur hon under en fest

hos gemensamma vänner, ser sin man dricka mer och mer

alkohol . Hon ber honom att sluta, men vännerna, som inte

har en aning om att han kan vara våldsam mot sin flickvän,

bjuder honom på mer öl . Hon vet vad det kommer

innebära och hon vet vad som kan hända när de kommer

hem från festen . Så här fortsätter kvinna sin berättelse:

Jag hade hyrt en film, nu efteråt kan jag tänka var hade

jag den sinnesnärvaron att hyra en film? Ja sa att jag

har hyrt en film . Han svarade inte . Jag orkade inte reta

honom mer . Jag sa att jag skulle ta ett glas vin, och

frågade om han ville ha . Han svarade inte . Jag hällde upp

ett glas vin och gick in och la mig . Direkt när jag kommit

in hörde jag hur han tog ett glas vin . Jag minns inte om

jag stänger dörren, men jag lägger mig och läser . Jag är

nervös . Det är precis som om jag känner stämningen

I – du känner stämningen fastän du inte sett honom

i ögonen .

Ja, jag känner det . Sedan kommer han in i rummet och

blir så arg . Han börjar skrika, var fan har du varit din

jävla hora, alltså det var det vidrigaste man kan tänka

sig från en sjuk människa . Vad jag hade gjort, var jag

hade varit . Det värsta du kan höra … har du varit ute och

knullat runt, det var bara sådant . Jag blev räddare och

räddare och kröp undan . Ju mer jag kröp undan, ju argare

blev han . Och han slog . Riktigt ordentligt (…) Och då

tänkte jag att nu är det slut, jag accepterar inte mer .”

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

Kvinnan beskriver stämningen i luften trots att hon inte sett

mannen i ögonen . Hon vet vad som kommer att hända och

hon försöker finna strategier för att undvika att kvällen ska

sluta i våld . Hon hyr en film, bjuder på ett glas vin, och går

till slut och lägger sig, men för att återknyta till Eva Lundgrens

normaliseringsteori, så är hennes chanser att undkomma

våldet, avhängigt mannens agerande i situationen .

Det handlar inte om hennes agerande, våldet är inte hennes

ansvar, det är hans . Att tala om den som bär ansvaret för

våldet handlar om att synliggöra maktobalansen och de

vitt skilda handlingsmöjligheter som kvinnan och mannen

har . Det är viktigt att framhäva att kvinnorna väldigt sällan

är passiva, utan agerar och gör allt det, som hon upplever,

står i hennes makt att göra, för att förhindra mannen från

att utöva våld . Att kvinnan i citatet väljer de strategier hon

gör, kan tolkas mot bakgrund av det som Eva Lundgren

betecknar som våldets normaliseringsprocess . I nästan

samtliga fall är det enligt mannen, kvinnans agerande som

utlöser hans våldsamma beteende, genom att vara provocerande,

berusad, otrogen eller för sexuellt vidlyftig . 184 Då

fokus härmed flyttas mot kvinnans agerande, blir våldets

ansvar hennes, därigenom skapas också tro och hopp, om

att det finns ett utrymme för kvinnan att finna alternativa

beteenden och strategier i syfte att undvika ytterligare våld .

Strategierna som kvinnorna använder sig av visar att de inte

är viljelösa, passiva offer för situationen, utan tänkande,

kännande aktörer, en viktig motbild till ”det ideala offret” .

varför går han inte?

Varför en kvinna lever tillsammans med en man som är

våldsam mot henne, är många gånger svårt att förstå

och begripliggöra, både för henne själv, för personer i

hennes omgivning och för de professionella aktörerna

som möter henne . När vi försöker förstå våld söker vi

ofta felaktigt efter svaret i kvinnans agerande, genom att

fråga oss varför kvinnan inte lämnar mannen, varför hon

går tillbaka till honom, varför hon inte har sökt hjälp

tidigare . Med tanke på kvinnans och mannens vitt skilda

handlingsutrymmen, hade det dock varit mer adekvat att

ställa frågan, varför stannar mannen kvar i en relation

med någon som han misshandlar fysiskt och psykiskt

och vars självkänsla han försöker utplåna? Samtidigt

som det är viktigt att synliggöra kvinnans aktörskap och

hennes strategier för att undkomma våld, måste man

sätta in dessa strategier i våldets kontext, där handlingsutrymmet

för kvinnan och mannen skiljer sig åt och där

relationen bärs upp av en maktasymmetri .

Enligt Eva Lundgren, är mannens försök att isolera kvinna

från omvärlden, en del i våldets normaliseringsprocess .

Jag började jobba, två månader, jag vill jobba, mer

pengar och men efter två månader han börja, du måste

sluta jobb eller vi skiljas . Jag var trött på honom därför

184 Kvinnans berättelse bekräftas av tidigare forskning om mäns förklaringar

till varför de använder våld mot kvinnan de lever med . Se t .ex . Hearn 1998 .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 39


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

att jag gjorde allt med mina barn och jobbade och ville

att allt blir bra men han hela tiden hade problem till

mig . Jag tänker det bli bra till slut, men jag vet, det blir

inte bra . En gång, första gången, jag var blå och mina

barn titta och blev rädda… sa… vi vill inte bo här . Första

gång han bad om ursäkt… det OK . Andra gång jag

tillbaka från jobb och han . . . jag vet du har andra man

… jag nej, nej … Tredje gången ringde jag polisen .

En annan kvinna berättade att:

Det började när jag hade varit sjukskriven i 2 år, så fick

jag arbeta lite grand (…)och då hade han flyttat hem

till mig och då började han bli irriterad, för då hade

han vant sig vid att jag var hemma dagligen, och han

tyckte jag kunde försöka bli förtidspensionerad istället

(…)och sen så stängde han av väckarklockan och sånt

så jag inte kom upp i tid och så fick jag skäll när jag

kom till jobbet, ja du måste ju hålla tiderna och så, och

så skäller jag ju ut xx när jag kom hem, du får ju låta

väckarklockan vara, jag måste ju gå och arbeta (varpå

han svarar) – nej det måste du inte, kan du inte hålla

tiderna så blir du förtidspensionerad .

Ytterligare en kvinna beskriver isoleringen:

Nu vet alla . Jag har ju inga föräldrar, de lever inte

längre så att det var ju en väninna … det som är … är

ju att jag har förlorat mina vänner under den här tiden .

För att jag fick ju inte gå någonstans själv . Jag hade

en väninna och hon visste om det . Sen hade jag några

bekanta och de vet ju nu och jag gör inte något hysch av

det men jag kanske inte heller berättar att han har slagit

mig men att han har alkoholproblem det berättar jag .

I (intervjuaren) Har det haft någon betydelse att du

hade någon att prata med?

Jag pratade inte med någon under dessa år .

Genom att isolera kvinnan och begränsa hennes sociala

kontakter, reduceras också alternativa motbilder . Isoleringen

av kvinnan är för mannen ett effektivt redskap för

att upprätthålla den asymmetriska maktrelationen . Mannens

tolkning av våldet och dess orsaker, kanske inte alls

delas av hennes omgivning, det är till och med troligt att

de till skillnad från mannen, inte ser kvinnans agerande

som orsak till våldet, utan istället lägger ansvaret för

våldet hos mannen . Att förse våldsutsatta kvinnor med

motbilder, är oerhört viktig . Om kvinnan har tagit steget

att anmäla mannen till polisen, är det viktigt att mannen

inte får sin bild bekräftad, genom att till exempel ifrågasätta

hennes agerande, döma eller skuldbelägga henne .

Jag hör ju med andra i den här kvinnogruppen som jag

försöker hinna med att gå på ibland, de anklagar ju

sig själva . De har inte tagit steget och anmält, de har

antingen bara lämnat, eller lever de kvar . Och då har

man ju fortfarande de här: Om jag låter bli att smälla i

dörren så blir han kanske inte arg, precis så som jag sa i

40 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

slutet . Om jag låter bli att smälla i dörren så kanske han

inte blir arg .

I Men så känner du inte nu?

Nej, det var på ett ganska tidigt stadium det försvann .

En kvinna som har brutit med mannen, och fått distans till

honom och relationen, beskriver hur hon har börjat se på

allt med nya ögon och att bilden av mannen har förändrats

.

Jag satt ju sista dagen i rättegången nu i hovrätten

så satt jag faktiskt kvar i rättsalen när jag inte själv

behövde bli utfrågad längre . Så satt jag tillsammans

med honom så att jag såg honom och då frågade jag mig

själv; vad har jag sett i honom? Men det var väldigt nyttigt

för mig… extremt nyttigt så det är något jag skulle

kunna råda alla kvinnor som har varit i den situationen

för man byggs … helt plötsligt får du se en ynklig människa

framför dig… han är inte så stor och stark som du

trodde han var .

sociala nätverk

Att kvinnans kontakter med nära och kära begränsas och

kontrolleras av mannen är ett sätt för mannen att stärka

sin egen maktposition . Genom att alternativa motbilder

begränsas kan mannen successivt skapa ett allt större

tolkningsföreträde över situationen och relationen . Hans

förklaringar till vad som ger upphov till våldet, blir den

dominerande bilden, förklaringen handlar då alltid om

hennes beteende, inte hans .

Även efter det att relationen har brutits och kvinnan

har lämnat mannen, kan det vara svårt att frigöra sig från

mannens tolkningar och förklaringar till våldet, allra helst

om kvinnan fortfarande hyser känslor för mannen och

hoppas på att kunna återuppta relationen i framtiden .

För kvinnan själv kan det också vara svårt att förklara

och sätta ord på varför hon har agerat på ett visst sätt och

i mötet med (oförstående) andra aktualiseras inte sällan

behovet av att förklara och ursäkta sina handlingar .

Att inte berätta för sin omgivning om våldet, kan också

vara ett sätt att skydda sina nära och kära från att känna

skuld . Hon är rädd för att föräldrar och i vissa fall även barnen,

ska ta på sig ansvaret för det våld som hon utsatts för,

hon vill inte att de ska känna att de borde ha förstått, eller

borde ha gjort något annorlunda . En av kvinnorna berättar:

Nej, dom hade väl upptäckt vissa grejer… att det stod

inte rätt till . De hade sett blåmärken men jag bara förklarade

bort dom … ehh det var han som råkade sparka

mig i sömnen eller så här typ någon av barnen och sen

så försökte jag alltid sätta upp en jätteglad min så de

blev ju lurade… riktigt lurade . Dom trodde ju att allting

var Ok så för dom har det varit en jättestor chock . Det

svåraste, den som har tagit det allra hårdast, är nog min

pappa för jag och min pappa har alltid varit väldigt nära

och han kände att han inte har skyddat mig tillräckligt .


En annan kvinna berättar:

Det kunde vara så att han hade slagit mig under kvällen

och natten så jag hade blåmärken till och med i

ansiktet, och jag var svullen över näsan . Då kunde det

vara så att min yngste son som är 18 år, han frågade,

vad har du gjort? Och (mannen) stod i köket och

hörde . Då sa jag, jag har ju blivit väldigt skicklig på att

(ljuga) det är mina glasögon som spänner här och så

snabbt på med dem . Sen började jag prata om något

annat(…) Sonen anklagar sig för att han inte fattade

det . Men han kunde ju inte . Han tyckte jättemycket

om (mannen) de hade jättebra kontakt . Så att han

(sonen) är så besviken så besviken .

Alla kvinnorna har såsom beskrivits tidigare, olika bakgrund

och olika relationer till sin familj . För de kvinnor

som inte har en nära relation till sin familj, begränsas

tillgången till motbilder, andra som kan bekräfta hennes

person, men det innebär också att hon saknar andra att ty

sig till när livet vänds upp och ner . En kvinna berättar att

hennes föräldrar skäms över henne . På frågan, vilka har

du berättat för? Svarar hon:

Mina barn . H var ju involverad i den första rättegången,

och sen så var R och F involverade i den andra . Sen så ja,

jag fick ju berätta för mina föräldrar och de tyckte det

var pinsamt, och det är löjligt med föräldrar egentligen,

för de tycker saker är pinsamt, istället för att liksom(…)

Ja, alltihop, på nåt sätt, för de tyckte det var

pinsamt att jag hade blivit slagen och det var liksom det

också, det hade också med detta att göra att jag hade

varit psykiskt sjuk och gått in i väggen, det fick man inte

heller prata om, för det var också pinsamt .

Polisen har en viktig roll i det att de många gånger är

den första person som kvinnan berättar för . Det är inte

ovanligt att kvinnans omgivning är ovetandes om vad

kvinnan utsätts för, eller så anar de, men våldet har inte

kommunicerats . För de kvinnor vars sociala nätverk är

begränsat, spelar myndigheternas agerande en ännu större

roll och vikten av att de finns där då kvinnan söker deras

kontakt . Vad som framkommit i samtal med flera av kvinnorna

är att mannens egen mor ofta vet om våldet, trots

att personer i hennes omgivning varit ovetandes .

Men däremot hans mamma har jag talat om det för vid

tre tillfällen . Och varje gång har hon sagt att det är bättre

du är tyst, säg ingenting Hon har inte hjälpt mig alls .

Vilken roll svärmodern har kan säkerligen variera, men

i intervjuerna med de våldsutsatta kvinnorna, tar man i

olika sammanhang upp svärmodern, antingen i termer

av att svärmodern lägger skulden på kvinnan, eller såsom

ansvarig för mannens beteende, genom att ha brustit i sitt

omsorgsansvar under mannens uppväxt .

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

Ja även om alla sa till mig men herregud, så var det ändå

någonstans . Men det är ju ingen, ingen, ingen, som sa

något, men du är ju så eller du har ju sådant humör – mer

än hans mamma . Hon vill ju lägga skulden på mig . Men

det har hon ingenting för . Det är hon som behöver hjälp

faktiskt .

En annan kvinna berättar:

Jag fick ju ringa till hans barn och hans bror, han fick ringa

till deras mamma . Jag ville inte ringa till henne för hon är

en av orsakerna till det, så hon kunde ha hjälpt till .

Ytterligare en kvinna berättar:

I (intervjuaren) Och hans mamma?

Nej men hon har visst om det . Hon har sagt till mig

hela tiden att han var alkoholist . Vi måste låta honom gå

ner sig innan det kan vända . Sedan var det synd att det

var tvunget att gå ut på mig . Hon jobbar med missbrukare…

En kvinna beskriver sin relation till mannens familj så

här:

För han har sin mamma som tycker att jag är dum i huvudet

. Hans syster som tycker att jag är dum i huvudet och

han har sin flickvän som antagligen tycker att jag är jävligt

dum i huvudet så de skulle inte uppmana honom till en

kontakt med (deras gemensamma barn) för det är ju en

kontakt med mig . Dom ser ju bara mig som en dum jävla

fitta och då liksom(…) Jag försöker inte att bry mig, vill

dom sitta och snacka skit om mig får dom väl göra det…

när våldet har uppdagats

I de fall våldet har uppdagats, och familjen har fått vetskap

om vad som har hänt, kan kvinnan i de fall hon vill fortsätta

relationen, välja att ljuga och hemlighålla kontakten med

mannen . En av kvinnorna förklarar hemlighållandet av relationen,

i termer av att hon vill skydda barnen, hon vill inte att

de ska bli oroliga för henne och hon vill heller inte att de ska

bli besvikna på henne . En annan kvinna känner att barnen

har en dömande attityd gentemot hennes val att leva sitt liv

och där har ett av barnen valt att inte träffa henne, så länge

hon väljer att ha en relation med mannen .

I början alla (vänner o familj) ringer och då orkar man

egentligen inte . Ibland lät jag bli att svara . Då kunde jag

känna det nästa lite så, sensations – kräktes ur sig om

hur illa de tyckte om x (mannen) . Jag var ju inte, precis i

början var jag ju mottaglig för det . Men jag vet inte, när

du säger stöd . Man kan säga att i sådana här situationer

har det utkristalliserats vem som är ens riktiga vänner, och

vem som känner sig lite så där, för att de inte har upptäckt

att det var så här, som inte kan säga vad var det jag sa .

När vi pratar med kvinnan i citatet ovan, så har det gått

en ganska lång tid sedan händelsen . Mannen är dömd och

har fått vård (för sitt missbruk) . Kvinnan hyser fortfa-

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 41


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

rande starka känslor för mannen och hoppas på att de

ska återförenas efter att han har avslutat sin behandling .

Omgivningens bilder av mannen, är inte bilder som kvinnan

är beredd att dela, eftersom mannen, i kvinnans ögon

är något annat än de våldsamma handlingarna . Genom

att söka svaret till mannens aggressivitet i hans missbruk,

kan de våldsamma handlingarna skiljas från hans person .

Våldet är inte problemet, problemet är missbruket . Missbruk

har här en central betydelse i den kontext som omger

våldet, och gör det enklare för kvinnan att förstå varför

mannen har agerat våldsamt och i förlängningen också

varför hon stannar kvar hos honom . I de fall då kvinnan

vill fortsätta relationen med mannen, är det svårt att dela

omgivningens fördömande inställning till mannen, det är

svårt att förena det oförenliga, våld och kärlek . Antingen

måste våldet avdramatiseras eller också måste våldets

orsaker förläggas till något som ligger utanför mannens

person . Genom att finna externa orsaker bakom mannens

våld, faktorer som kan skiljas från mannens person, kan

man fästa tilltro till en förändring i mannens beteende och

därmed begripliggöra sitt eget agerande och beslut om att

fortsätta relationen .

Mönster

Våldet har oftast pågått under en längre tid och har

bestått i såväl fysiskt som psykiskt våld . Vi har också

funnit att många av kvinnorna till följd av att de har eller

har haft en relation med en våldsam man, lever i en ekonomiskt

och socialt utsatt situation . Alkohol och droger

är vanligt förekommande, framförallt är det mannen

som konsumerar/missbrukar droger, men det förekommer

även att kvinnan gör det . Alkohol och drogmissbruk

används ofta som en förklaring till mannens agerande,

allra helst i de fall kvinnan vill kunna återuppta relationen

och hoppas och tror på att mannen ska underkasta sig

behandling för sitt missbruk .

När han är drogfri… han är jättefin och kärleksfull

men börjar han med amfetamin… Åhhhh då är det

katastrof och jag tar inte den risken mer . Nästa gång

han kommer slå ihjäl mig . Till och med polisen har sagt

till mig; han kommer att slå ihjäl dig . Det är bara så .

En annan kvinna berättar:

Jag tror det berodde dels på att spritintaget ökade .

Det har varit en väldigt . Det säger han nu också att

han har inte druckit en droppe sprit på 6 månader och

han har aldrig mått så bra . Och hade jag inte gjort som

du sa och varit lite måttligare så hade det kanske inte

hänt . Och då hade han dessutom inte haft den här förnekelsen,

vadå jag har inte gjort något, det är du som är

sjuk . Hela den processen har jag gått igenom, och jag

har förstått att det är väldigt vanligt .

Ett annat mönster vi funnit är att i de fall det finns barn

gemensamma eller barn från tidigare förhållanden, så är

42 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

barnen en del av våldet, direkt eller indirekt . Barnen tvingas

se eller höra när mannen (i vissa fall pappan) slår mamma,

de tvingas gå emellan, eller om barnen är i övre tonåren eller

vuxna så går de in och räddar sin mamma på olika sätt .

I Men dina barn märkte de inte någonting?

Jo det gjorde de . Om man ska säga så här… att om

jag inte hade haft min 16 årige son hemma vid ett par av

tillfällena så tror jag inte att jag hade levt idag . Det tror

jag inte .

Vad det han som gick in och bröt?

– Ja det var det .

Fick han också slag?

Ja den sista gången, den 19 februari, men polisen la

ner det . Eftersom han inte hade något märke gick det

inte att anmäla . Det är för jävligt för han tog honom

i halsen och tryckte upp honom mot väggen och hade

stryptag, men det är polisen som avgör det . Det kunde

man inte göra något åt .

En annan kvinna berättar:

I Har barnet sett när han har slagit dig?

Oh ja många gånger . Alltså det var ofta och om det

inte var det så hörde de åtminstone, men den äldste har

nog sett allra mest . Han har ju sett ett flertal gånger hur

hans pappa har gett hans mamma stryk . Han har fruktansvärda

minnen i sin hjärna och han är väldigt aggressiv

idag på många sätt när vi pratar om hans pappa blir han

väldigt aggressiv . Han har inga känslor som helst för sin

pappa utan han önskar bara att han kunde dö för han vill

inte ha med honom att göra längre .

Våld i nära relationer inrymmer en komplexitet som det

är viktigt att vara medveten om i arbetet med våldsutsatta

kvinnor . Genom kunskap om de mekanismer som är

verksamma i våldets normaliseringsprocess, kan man också

agera på ett sätt som minimerar risken för att kvinnan känner

sig skuldbelagd eller ifrågasatt . Det är också viktigt att

synliggöra vem som bär ansvaret för våldet, att aktivt arbeta

för att skapa motbilder samt att aktivt våga lyssna . Vidare

är det viktigt att våga utmana föreställningar om det ”ideala

offret” och den ”ideala gärningsmannen”, då den inte speglar

den komplexitet som verkligheten inrymmer .

bemötande

Att kvinnan upplever sitt möte med polisen på ett positivt

sätt är av stor betydelse, både för hennes fortsatta återhämtning

185 men även för hennes medverkan i en eventuell

rättsprocess 186 . Polisen har ansvar för att mötet och kontakten

med kvinnan blir bra 187 .

185 Hickman & Simpson 2003 .

186 Se Brå rapport 2008:25 .

187 Se exempelvis Polismyndigheten i Skåne, 2009 s . 9 .

188 Över hälften av kvinnorna har kommit i kontakt med polisen genom att polis

tillkallats till brottsplatsen . I dessa fall (53 %) är det vanligtvis kvinnan själv

som tillkallat polis (63 %) . Vanligtvis är anmälningsupptagaren en man (60%) .


De kvinnor som har medverkat i utvärderingen har

kommit i kontakt med polisen på olika sätt . Det vanligaste

sättet är att en polisbil kallats till brottsplatsen 188 och att

det är en manlig polistjänsteman som tar upp anmälan .

Kontakten med polisen vid anmälningstillfället 189 upplevs

i stort på ett positivt sätt . En majoritet av kvinnorna har i

enkäten svarat att polisen som tog emot anmälan lyssnade

och trodde på henne, att han ställde passande frågor .

Hon uppger också att hon i målsägandeförhöret fritt fick

berätta vad hon varit med om 190 . I intervjuerna har bilden

av anmälningstillfället nyanserats .

Många av kvinnorna upplevde att polisen lyssnade på

dem och satte tilltro till deras berättelser .

I Kände du att de blev lyssnad till att dem trodde på

dig och att dem lyssnade på dig .

– Ja, polisen som kommit den här kvällen, jag trodde

på dem, han lyssnade . En lyssnade, den andre bara

promenerade och pratade på telefon, jag vet inte med vem

han pratade, men den som förhörde mig och skrivit ut allt

som jag berättat till honom, jag tror att han tror på mig .

En annan kvinna berättar:

I Kände du att dom lyssnade och trodde på dig?

Ja . Jag tror att de lyssnade på mig och trodde på mig

för dom såg mig . De vet att jag… att jag inte har ljugit

och han var till och med känd av polisen för narkotikabrott

och kvinnomisshandel . Jag var inte den första

som han misshandlade . Han hade suttit inne i fängelse

för kvinnomisshandel också . Det visste jag inte om .

Det tog jag reda på första rättegången då de läste allt

straffet han hade innan . Så han var känd .

I vilken utsträckning kvinnorna upplevt att polisen lyssnat

och trott på dem, ställt passande frågor samt låtit dem

fritt berätta om vad de varit med om, varierar med antalet

anmälningar . Kvinnor som vid upprepade tillfällen utsatts

för våld och som därigenom på olika sätt har kontaktat

polisen, upplever i lägre utsträckning att polisen lyssnade

och trodde på dem jämfört med kvinnor som endast

kontaktat polisen vid ett tillfälle . Denna skillnad är svår

att uttolka och analysera, men en tes skulle kunna vara

att kvinnor som vid upprepade tillfällen gör polisanmälningar

mot mannen, faller utanför bilden av ”det ideala

offret” . Kvinnan har därmed ånyo utsatt sig för en risk,

189 Eftersom kvinnorna som har medverkat i enkätundersökningen inte har

haft möjlighet att göra anmälan på Karin presenteras en allmän generell bild

av samtliga svarande kvinnor där vi inte skiljer på de kvinnor som besvarat

enkäten innan och efter Karins start . Även i de fall kvinnorna besökt polisen

för att göra en anmälan har de alltså inte kommit till Karin för anmälan, detta

möte har skett först vid ett eventuellt andra förhör eller genom kontakt med

Kvinnokriscentrum .

190 Ungefär 80 % av kvinnorna har upplevt att polisen som tog upp hennes

anmälan lyssnade på henne, trodde på henne samt ställde passande frågor . En

något större procentandel (knappt 90%) av kvinnorna ansåg att hon fritt fick

berätta vad hon varit med om .

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

genom att inte lämna relationen/mannen där hon blir

utsatt för våld . Hennes agerande skulle kunna tolkas i

termer av att hon inte kvalificerar sig som ett offer, och

förlorar därmed rätten till den ”service/hjälp” som ”det

ideala offret” skulle ha åtnjutit .

Vidare upplevde de kvinnor som endast kontaktat polisen

vid ett tillfälle, i högre utsträckning än de kvinnor som

upplevt upprepad viktimisering, att polisen ställde passande

frågor och att de fick fritt berätta om händelsen . Kvinnor

som har lämnat sin anmälan till yttre polispersonal är mera

nöjd med de frågor som ställts än kvinnor som har lämnat

sin anmälan på polisstation . Det kan förklaras av att kvinnor

som får hjälp på brottsplatsen i den akuta situationen har

andra och för polisen enklare förväntningar att tillgodose,

exempelvis att avlägsna mannen från platsen . De kvinnor

som inte kontaktar polisen i en akut situation, har inte sällan

en annan avsikt med sin kontakt med polisen, och har

många gånger efter ett moget övervägande kommit fram till

att anmäla mannen . Genom att göra denna form av anmälan

kan man också tänka sig att det finns förväntningar om att

anmälan ska resultera i ett rättsligt efterspel, till exempel att

en förundersökning ska inledas, att det blir en rättsprocess

eller ett beslut om besöksförbud . Detta i kombination med

att polisen har olika förutsättningar att leva upp till kvinnornas

förväntningar, skulle kunna vara en förklaring till att

kvinnornas förväntningar på polisen skiljer sig åt mellan de

olika anmälningssätten .

60 % av de kvinnor som deltagit i enkätundersökningen

uppger att de har upplevt anmälningsupptagaren som

stressad och känslokall . Att polisen ger ett stressigt intryck

behöver dock inte innebära att bemötandet också upplevdes

som känslokallt . En av kvinnorna berättar:

Alltså man märker att de är stressade samtidigt så märker

man också att de har varit med om mycket och är erfarna .

I alla fall de jag varit i kontakt med . De var väldigt uppmuntrande

– fasen det här klarar du, och så där va .

vikten av ett gott bemötande

Kvinnor som utsätts för brott har olika behov, och bemötandet

måsta anpassas efter den enskilda kvinnans behov .

Mötet mellan kvinnan och polisen vid anmälningsupptagningen

är ofta av stor betydelse för den fortsatta utredningen

. Om kvinnan upplever polisen som avvisande eller

nonchalant, kan offret tystna 191 . Det gäller dock inte alla .

Vissa kvinnor blir i stället arga och kräver att en annan

polis tar över anmälningsupptagningen .

Det var då jag bytte för han ställde så dumma frågor, vad

jag hade gjort då för att förtjäna detta ungefär, nånting

sånt va, läser ni någon psykologi överhuvudtaget på polishögskolan,

annars tycker jag faktiskt du skulle ha blivit,

jag vet inte vad man ska säga, diskvalificerad eller fått

utgå ur utbildningen, så kan du väl inte resonera, sa jag .

191 Brå:s rapport 2008:25 s . 58 .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 43


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

Vid en jämförelse mellan kvinnors upplevelse av brottsutredningen

innan och efter projekt Karin visar det sig att

det har skett en förändring . De kvinnor som har utretts

projekt Karin är i jämförelse med de kvinnor som

utreds på polisstationen, mer nöjda med polisens sätt att

hantera utredningen .

I denna studie har en tredje del av kvinnorna anmält att

de har utsatts för våld tidigare . Att anmälningsbenägenheten

är låg tyder på att det finns en norm som förskriver

att man inte anmäler nära anhöriga . En kvinna berättade

under intervjun att hon inte vågade berätta att hon hade

gjort en polisanmälan och att hon passade på posten för

att kunna parera en eventuell reaktion från sin sambo . En

annan kvinna berättade att hon hade polisanmält sin man

och fick klart för sig att så gör man inte .

Du har inte polisanmält mig? Jo det har jag, sa jag .

Du är inte klok, det gör man inte . Nä, sa jag, men man

slår inte nån heller, så det får du ta . Ja det kommer jag

att förneka . Ja det spelar ingen roll sa jag . Det finns

bildbevis .

I enkätundersökningen uppger kvinnorna olika anledningar

till att de inte har anmält tidigare våld . Vanligtvis

uppger de en kombination av olika skäl såsom att kvinnan

var rädd för hämnd, att hon skämdes och att hon ville

inte blanda in polisen . Den enskilt mest frekvent förekommande

anledningen är att kvinnan är rädd för hämnd .

Själva bemötandet från poliserna har upplevts på olika

sätt av de medverkande kvinnorna . I de empiriska undersökningarna

uppger de flesta kvinnorna att bemötandet

från polisen har varit bra, men några av kvinnorna vittnar

också om negativa erfarenheter .

Och sen ringde jag polisen för jag ville kolla hur lång

tid det skulle ta (angående besöksförbud) och då fick

jag prata med en väldigt otrevlig man som gav mig världens

minsta hopp och tro på samhället… besöksförbud

du vet att det är en falsk trygghet … bryter han det så

finns det ju ändå inga repressalier… så det är en falsk

trygghet… och då hade jag gått på kriscentrum en gång

och pratat… han säger … Jaa dom på kriscentrum

tycks ju tro att bara man får besöksförbud så går rättegången

snabbare . Han var bara såå … så jag sa, det

är lugnt . Han var bara så jävla negativ…

En annan kvinna berättar:

Jag ringde till polisen då och då var dom trevliga .

Då ville jag inte anmäla . Så dom sa att om jag ville

anmälan så skulle jag ringa igen och det gjorde jag typ

efter tre veckor . Och då frågade hon mig; Åh varför

ringer du nu och vill göra en anmälan? Och var allmänt

otrevlig och då sket jag i det . När polisen ifrågasätter

varför… så sa jag … det vet jag faktiskt inte… men du

jag skiter i det… om man egentligen inte vill någonting…

för jag vill ju egentligen inte anmälan för jag

44 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

tycker det är skit jobbigt om någon då säger; varför vill

du anmäla nu, då känner jag att det vet jag inte men då

skiter jag i det…

Att kvinnornas möte med polisen och andra myndighetsaktörer

blir en positiv upplevelse, i betydelsen att de får ett

bra bemötande, blir trodda, lyssnade till och så vidare, är

oerhört viktigt, av flera skäl, exempelvis är det av vikt att

bygga upp ett förtroende för den verksamhet man representerar,

att få kvinnan att medverka i utredningen, men

det kan också ha betydelse för att förhindra upprepad

viktimisering . En kvinna berättar om hur hon antagligen

hade tagit tillbaka anmälan, om det inte varit för åklagarens

agerande .

Det kändes fruktansvärt och jag ville liksom, om jag

hade, ja det var ju inte jag som gjorde anmälan, men

hade jag kunnat hade jag definitivt tagit tillbaka

anmälan då, för att få ett slut på det hela . Men det gick

ju inte . Nu i efterhand tyckte jag det var bra att vi var

åtskilda då och jag har förstått att i många fall släpps

man ganska snart och då hade det nog blivit en väldigt

besvärlig situation, och det hade säkert lett till våld

igen och vi hade inte kunnat prata med varandra om vi

setts så snart . Så jag är väldigt glad över att det togs

på allvar, situationen . Även om jag blev väldigt ensam i

den situationen är jag ändå glad att åklagaren tog det

på allvar .

Vad som är ett gott bemötande kan inte fastställs i en

mall, då människor är olika och har olika behov och

förväntningar . Hur kvinnorna reagerar, och vilket bemötande

som är korrekt för den enskilda kvinnan, samt

vilket hjälp- och stödbehov hon har skiftar 192 beroende

på ett antal olika faktorer såsom exempelvis relationen

mellan offer och gärningsman 193 . Andra förhållanden som

kan påverka reaktionernas omfattning och därmed vilket

stöd- och hjälpbehov kvinnan har, är kvinnans livssituation

såsom familjeförhållanden och ekonomi . Ytterligare

en faktor som kan påverka reaktionerna negativt, utgör

individens sociala nätverk . Att ha ett socialt stöd kan vara

viktigt 194 och har i undersökningar visat sig vara positivt

för möjligheterna att återhämta sig . 195

192 Lindgren 2004, s . s .73 .

193 Att utsättas för brott av någon man känner, kan ge allvarligare följder än att

utsättas för brott av någon okänd . Everstine & Everstine 1986, s . 178 .

194 Cohen & Willis, 1985 .

195 Friedman m .fl . 1982 .


förväntningar

Genom de empiriska undersökningarna har vi försökt

skapa oss en bild av de våldsutsatta kvinnornas förväntningar

på vad polisanmälan ska leda till . Kvinnornas

förväntningar varierar .

Vissa kvinnor hade förväntningar på ett rättsligt efterspel

.

Jag vill att bara han, jag vet inte på svenska hur ska

man säga, har ansvar, på det som han gjorde, inte bara

släppa . Om polis släpper nu, han ska göra igen, kanske

nästa gång, inte bara han, det är många män som misshandlar

kvinnor och dem läggs ner och nästa gång han

ska göra igen och igen .

Andra kvinnor har inte förstått att våld i nära relationer

faller under allmänt åtal och att polisen tar upp en anmälan

då de kallas till brottsplatsen . En kvinna besvarar

frågan om varför hon anmälde så här;

Polisanmälde jag honom?… Det tror jag inte… Jag

ringde efter polisen .

Att få hjälp i den akuta situationen genom att få bort

mannen, var för vissa kvinnor det enda motivet bakom

kontakten med polisen .

Men är man verkligen ute efter att åtala varandra i

sådana… jag menar det tar 7 månader som polisen

sa innan det kommer till åklagaren och så tar det 3 år

innan det kommer till domstol sa poliserna … . Vad

händer under tiden? Så kändes det .

För några kvinnor var polisanmälan en markering mot

mannen med budskapet att hon menar allvar . En strategi

för att få honom att upphöra med våldet . Anmälan kunde

också vara en strategi för att skydda sig själv i framtiden,

om det skulle hända igen .

Jag kunde inte gå ut och träffa mina vänner så han

började slå mig och låste in mig och gjorde inte polisanmälan

från början utan efter ett halvår tog jag mig

till polisen och bad dem ta bild på blåmärket för om

det händer igen så hade jag bild på det . Men jag ville

inte säga vem det var . Om det hände en gång till… Han

började misshandla mig hela tiden .

Vad det gäller kvinnornas uppfattning om polisens roll

fick vi också väldigt varierande svar . En kvinna berättar .

… jag tror att polis, måste ta hand om kvinnorna

på grund av att många män dricker så mycket… det

behövs inte bara gripa dem eller häkta dem, att ha

samtal till dem och säga t .ex . om du gör det en gång du

ska gå till fängelse, inte hota dem, men läxa till dem

att de får inte göra så . Vi kvinnor, vi är inte starka som

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

en man, till exempel om han slår dig, deras hand är så

tung, men vi kvinnor vi har inte den styrkan, vi är inte

så starka, att vi kan lyfta upp dem mot väggen och slå

dem .

Här handlar det om polisens roll som beskyddare, men

det finns i kvinnans beskrivning också en tilltro till att

polisen kan tala männen till rätta, att med en auktoritativ

röst tala om för dem att deras agerande är felaktigt . I

enkäten har några av kvinnorna, på vår fråga om varför

de kontaktade polisen, svarat att de ville:

Skrämma upp honom och att han skulle få hjälp och

kunna inse att det är fel att använda våld . Att han kan

få prata ur sig om det som han bär med sig .

I vissa fall ringer våldsutsatta kvinnor till polisen för att

hon vill visa mannen att hon inte accepterar mera våld .

I andra fall ringer de polisen för att få mannen avlägsnad .

I dessa fall blir polisen en strategi för kvinnan att få våldet

att upphöra . En strategi som polisen har svårt att uppfylla

eftersom våld mot kvinnor faller under allmänt åtal .

hur nöjd är kvinnan?

Vid en närmare analys av enkätsvaren framkommer att

viktigast för kvinnan är att anmälan leder till att mannen

förstår att han har handlat fel och att han accepterar att

hon vill bli lämnad i fred .

Jag vill bara att han gå ut från lägenheten .

Vilka förväntningar kvinnan har med sin anmälan

kan påverka hur hon sedan upplever anmälningsupptagningen

och sin kontakt med polisen, och därmed i

förlängningen hur hon upplever aktörernas bemötande .

Med utgångspunkt i enkäterna har det visat sig att i

samtliga fall där kvinnan ”enbart” har en förväntning

om ett rättsligt efterspel, att mannen ska dömas, har hon

upplevt att polisen lyssnade och trodde på henne, ställde

passande frågor samt att hon fritt fick berätta vad hon

varit med om . Annorlunda är det i de fall kvinnan har

andra förväntningar såsom att bli lämnad ifred, eller i de

fall hon har flera olika förväntningar . I dessa fall upplever

kvinnorna i förhållandevis mindre utsträckning ovan

nämnda förhållanden .

Utifrån att förväntningarna kan se väldigt olika ut, kan

vi konstatera att det är viktigt att polisen är tydlig med sitt

uppdrag och med vad polisen kan hjälpa kvinnan med .

För att öka möjligheterna för kvinnan att åter söka hjälp

vid behov, samt för att upprätthålla ett gott förtroende för

samhällets företrädare är det av vikt att kvinnan känner

sig nöjd . Huruvida kvinnorna är nöjda med polisens sätt

att utreda deras fall skiftar . Flertalet av kvinnorna,

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 45


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

Tabell 3 Är kvinnan nöjd med polisens sätt att hantera hennes

fall?

närmare 70 %, är mycket nöjda eller ganska nöjda med

polisens sätt att utreda deras fall . 196

Tabell 3 Är kvinnan nöjd med polisens sätt

att hantera hennes fall?

Ett flertal faktorer påverkar om kvinnan anser sig vara

nöjd eller inte . De kvinnor som har tillkallat polisbil är

exempelvis i högre utsträckning mycket nöjda eller ganska

nöjda med polisens sätt att hantera hennes fall än de som

gjort polisanmälan på polisstationen Ytterligare en faktor

som kan vara av betydelse är om kvinnan har varit utsatt

för en tidigare viktimisering, I samtliga fall där kvinnan

angett att hon inte varit nöjd alls har hon varit utsatt för

brott av den misstänkte gärningsmannen tidigare197 . En

ytterligare tänkbar faktor som kan påverka en kvinnas

upplevelse av att vara nöjd är om polisen som tog upp

anmälan lyssnade och trodde på henne . Detta samband

kan tyda på att det är viktigt för kvinnorna att de upplever

att polisen lyssnar och tror på dem, annars är de mindre

nöjda . 198 kombination av förväntningar på att mannen ska dömas,

upphöra med sina handlingar, lämna kvinnan ifred samt

att han ska förstå att handlingarna han utsatt kvinnan

och eventuella barn för var fel är vanligast . Det finns även

kvinnor som enbart har en förväntning på ett rättsligt

efterspel och att mannen ska dömas i domstol .

förhör

Förhör med den brottsutsatta kvinnan kan vara av stor

betydelse i två avseenden, dels att de genomförs dels att

de genomförs på ett korrekt sätt . Vidare är det av vikt att

polisen beaktar, med tanke på hur kvinnan kan uppleva

det första mötet med polisen (se ovan), att kvinnan kan ha

olika behov vid olika tillfällen i en pågående utredning

Andra förhållanden som kan vara av betydelse

för att kvinnan ska känna sig nöjd med polisens sätt att

hantera hennes utredning är att hon känner att polisen

anstränger sig tillräckligt och inte bagatelliserar händelsen .

Detsamma gäller om polisen skuldbelägger kvinnan .

En faktor som utifrån enkäterna inte verkar ha någon

201 .

Hon kan också vara mer eller mindre mottaglig för information

vid olika tillfällen under en utredning202 . Det har

också betydelse om hon har kallats till ett andra förhör .

Det hålls ett första förhör med kvinnan på brottsplatsen

eller i samband med att hon gör sin anmälan på polisstationen

. 80 % av kvinnorna som har besvarat enkäterna

har dessutom kallats till ytterligare förhör . 203

Ett flertal faktorer påverkar om kvinnan beskriver sig som nöjd eller inte. De

kvinnor som har tillkallat polisbil är exempelvis i förhållandevis större

utsträckning mycket nöjda eller ganska nöjda med polisens sätt att hantera

hennes fall än de som gjort polisanmälan på polisstationen Ytterligare en

faktor som kan vara av betydelse är om kvinnan har varit utsatt för en

tidigare viktimisering, I samtliga fall där kvinnan angett att hon inte varit

nöjd alls har hon varit utsatta för brott av den misstänkte gärningsmannen

199

Förhållandet mellan de två grupperna, nöjda och inte är nöjda, varierar inte mycket mellan

innan och efter Karin, däremot förekommer variationer inom grupperna. Efter Karin är det

förhållandevis fler som är mycket nöjda eller inte särskilt nöjd, medan ganska nöjd och inte

196 Förhållandet mellan de två grupperna, nöjda och inte är nöjda, varierar inte

nöjda alls minskar.

mycket mellan innan och efter Karin, däremot förekommer variationer inom

grupperna . Efter Karin är det förhållandevis fler som är mycket nöjda eller inte

särskilt nöjd, medan ganska nöjd och inte nöjda alls minskar .

197 Motsvarande siffra för de som svarat inte särskilt nöjd är 71 % . De kvinnor

som varit ganska nöjda har varit utsatta av mannen tidigare i 60 % av fallen,

medan de som är mycket nöjda har varit utsatta av mannen i 57 % av fallen .

198 De kvinnor som angett att de är mycket nöjda har i stor utsträckning angett

att de upplevde att polisen som tog upp anmälan lyssnade på dem och trodde

på dem, medan de som angett att de inte är särskilt nöjda eller inte nöjda alls i

större utsträckning har angett att de inte blivit lyssnade på eller trodda på, eller

enbart i vissa avseende blivit det .

46 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

betydelse för hur nöjd kvinnan anser sig vara med

polisens sätt att utreda hennes fall är om hon har kallats

till förhör . En annan faktor som inte heller visat sig ha

någon signifikant betydelse för kvinnorna som medverkat

i undersökningen är om de upplevt att de fått tillräckligt

med information om andra möjligeter till stöd, denna faktor

ter sig inte ha någon avgörande betydelse för hur nöjd

kvinnan upplever sig vara . Bland de som angett att de är

ganska nöjda har nästa 60 % angett att sådana problem

förekom . Resultaten indikerar att det istället är bemötandet

av kvinnan och hennes förväntningar på polisen som

har en avgörande betydelse för hur nöjd hon känner sig .

Sammanfattningsvis har kvinnorna uppfattat sitt initiala

möte med polisen på olika sätt, och har haft olika

förväntningar på polisen och på vad anmälan ska leda

till . 199 Att kvinnans förväntningar på polisen motsvaras av

polisens faktiska agerande är viktigt för att kvinnan ska

känna sig väl bemött, och för att en god kontakt mellan

kvinnan och polisen ska kunna upprättas . 200 Det har

också betydelse för hur nöjd hon känner sig med polisens

utredning . Kvinnorna som medverkat i utvärderingen har

vanligtvis flera olika förväntningar på vad som ska hända

genom hennes kontakt med polisen . Det rör sig om en

123

199 Se även BRÅ Rapport 2008:25 .

200 Hickman & Simpson 2003 .

201 Westbrook 2009, s . 109

202 A .a . s . 99

203 Bland de som kallats till förhör (46 st) är det vanligast att man håller ytterligare

1 förhör (40 %) medan man i 21 % kallat till 2 förhör . I 12 % av fallen har

man hållit 4 förhör med kvinnan .


Kvinnorna har upplevt förhöret på ett förhållandevis

likartat sätt avseende om förhörsledaren har lyssnat på

henne, trott på henne, ställt passande frågor samt låtit

henne fritt berätta vad hon har varit med om . Om man ser

på förhållandet mellan hur nöjd kvinnan är med polisens

sätt att hantera hennes fall och om polisen som förhörde

henne lyssnade på henne, trodde på henne, ställde passande

frågor och gav henne möjlighet att fritt berätta vad hon

har varit med om är de som genomgående svaret jakande

på frågorna också mest nöjda . Det kan alltså vara så att

kvinnans upplevelse av förhöret kan ha ett samband med

hur nöjd hon är med polisens sätt att hantera hennes fall .

förhörsledarens bemötande

Hur kvinnorna har upplevt förhörsledarens bemötande

skiftar . En övervägande majoritet (drygt 80 %) av kvinnorna

uppger att de upplevde att poliserna som förhörde

dem var seriösa och neutrala i sitt agerande . De upplevde

också att polisen som förhörde dem agerade korrekt och

respektfullt . Två tredjedelar av kvinnorna uppger att de

upplevde förhörsledaren som engagerad, trygg, förtroendeingivande,

medkännande och hjälpsam . 70 % av kvinnorna

uppger också att de upplevde förhörsledaren som

känslokall och hälften av kvinnorna upplevde förhörsledaren

som stressad .

information

Informationsbehovet hos kvinnor som utsatts för våld i

nära relationer bottnar många gånger i en svår balansgång

mellan behov i den akuta situation och behov som

rör framtiden . Vid anmälningstillfället och eventuella

efterföljande förhör har brottsoffer rätt att få information

om vilket stöd andra myndigheter och organisationer

erbjuder, och att få hjälp med att komma i kontakt

med dessa myndigheter . 70 % av de kvinnorna som har

deltagit i enkätundersökningen uppger att polisen som

tog emot deras anmälan erbjöd sig att hjälpa dem med

att få kontakt med andra myndigheter . 60 % av förhörsledarna

har erbjudit kvinnorna motsvarande hjälp . Nästan

hälften av de kvinnor som har besvarat enkäten har av

polisen hänvisats till flera olika myndigheter . Vanligast är

att hon informeras om Kriscentrum för kvinnor följt av

kvinnojourer . Det finns flera olika faktorer som påverkar

hur mottaglig kvinnan är för information i en viss situation,

exempelvis relationens våldscykel men också i vilken

situation som informationen lämnas .

Sen frågade de (polis på platsen) mig om jag klarade

mig själv, och då svarade jag ja . Jag kan än i dag tänka

hur dum jag var . Det gjorde jag egentligen inte .

Betydelsen av att lämna rätt information vid rätt tillfälle

och kvinnornas förmåga att tillgodogöra sig den, framkommer

på olika sätt i intervjuerna . Vissa kvinnor menar

att de inte har fått någon information .

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

Jag fick inte någon information om var jag kunde få

hjälp . Det var tolken som tipsade om kriscentrum .

Andra kvinnor säger att de har fått information, men

menar att den inte har varit adekvat eller otillräcklig .

Jo de sa att jag kunde ringa och prata med kvinnojouren,

men då var jag så inne på… Då hade jag bara

det i huvudet att… de menar på att jag skulle flytta in

och bo på kvinnojouren, det var ju det som var liksom

så här för mig, fullständigt… jag tänkte inte alls på att

jag kunde ringa dit och prata med dem… nej jag vill

inte bo på kvinnojouren, det här är min lägenhet .

En annan kvinna berättar:

Jag kände inte att jag fick tillräcklig information

från dem . Jag har ingen om helst respekt för de poliserna

som åker runt i sina bilar .

Brottsoffer har rätt till information om; brottsskadeersättning,

rätten till målsägandebiträde och rätten att begära

besöksförbud och en stödperson . Alla kvinnor har inte

uppfattat att de har fått denna information .

Nej jag fick inte någon information . Utan det hände

inte mycket . Detta hände i oktober och rättegången

var i slutet i november . Jag fick en rättegångstid och på

tisdagen en vecka innan fick jag reda på vilken advokat

jag fick och dagen efter fick jag veta att hon hade

avsagt sig mitt fall och då skulle jag få en ny advokat .

Informationen har också delats ut skriftligen i form av

broschyrer, men alla kvinnor har inte kunnat läsa och ta

till sig av dess innehåll, på grund av att de inte behärskar

det svenska språket ännu:

Jag har fått … Lämnat papper och skickat papper…

på svenska… inte kunnat läsa .

Brottsoffer ska också tillfrågas om de önskar bli underrättade

om beslut om att förundersökning inte ska inledas,

eller att en inledd förundersökning ska läggas ned . Brottsoffer

kan även bli underrättade om beslut om att åtal inte

ska väckas, tidpunkt för huvudförhandling i målet samt

när dom meddelas . Av intervjuerna framgår att män som

har fått besöksförbud har underrättats om att åtal kommer

att väckas, men kvinnan som blivit utsatt för brottet

har inte fått motsvarande information . Den har hon istället

fått av mannen .

När han ringer mig och säger att det blir rättegång…

jag visste ingenting . Det borde jag fått veta… och inte

av honom . Man vill veta hur det går . Kommer han att

stå utanför min port och vara lack för besöksförbudet?…

i förhöret tog de upp tre överträdelser…

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 47


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

I åklagarmyndighetens handbok om handläggning av

fridskränkningsbrotten, finns riktlinjer för hur information

ska lämnas till målsägande . Där framgår att beslut

om att lägga ned förundersökning ska lämnas skriftligen

till målsäganden . Att åklagarens beslut så gott som alltid

är standardiserade enligt datarutiner, är något som upplevs

som otillfredsställande av kvinnorna .

Många kvinnor uttrycker en önskan om att få en

förklaring till varför brottsutredningen har lagts ner .

En standardiserad fras såsom, ”brott kan ej styrkas”, är

otillräcklig, och kvinnorna lämnas med en ovisshet kring

varför det aldrig blev något åtal, en ovisshet som också

skapar känslan av att inte bli betrodd .

Det känns som att de tror inte på mig och de bryr inte sig .

Enligt åklagarhandboken ska åklagaren inför varje beslut

göra en bedömning av behovet av en individualiserad

beslutsmotivering som kan förstås av såväl målsägande

som misstänkt och som på ett lättfattligt sätt förklarar

bevisläget . Kvinnorna efterfrågar en individualiserad

förklaring men får inte alltid en sådan .

Jag vet inte . Ja, kanske om de säger till mig, vet du M .

Vi har lagt ner den på grund av att vi tror inte på dig,

du har varit hos honom, det var inte hos dig, okej, men

att bara lägga ner det, och det utan förklaring och…

Man måste förklara… och de måste också förklara

till mig varför det lagts ned . Det är jag som tror att det

behövs .

I omfattande och svårbedömda beslut föreskrivs att åklagare

bör överväga att ta kontakt och muntligen meddela

sitt nedläggningsbeslut direkt till målsägande . Uppgiften

att muntligen meddela beslut kan även delegeras till polisens

utredare . Detta görs ändå inte alltid men efterfrågas

av kvinnorna .

Jag får ett brunt kuvert i brevlådan med besked om att

åklagaren lägger ner . Jag slänger mig på telefonen och

får inte tag i målsägandebiträdet och fattar det inte .

. .att de bara sänder ut det . Så här kan det inte få gå till .

Jag bara stod där . . jag vet inte vad jag gjorde … men

föll bara ihop i alla fall .

Brottsoffer har dessutom rätt att bli underrättad om en

gripen, anhållen eller häktad person avviker . Det finns

kvinnor som i intervjuerna har uppgett att de inte har fått

sådan information . De har inte heller fått information

om att mannen har släppts i avvaktan på att avtjäna sitt

straff . Bristen på information gör att kvinnorna känner

sig otrygga och rädda .

Just att jag inte fick veta det (att han skulle släppas)

och att jag inte hade rätt att slänga ut honom hur som

helst, det gjorde mig alltså, fullständigt panikslagen,

48 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

för det var ju ungefär som att, då när han väntar på

sitt straff, då kunde han ju ta livet av mig under de tre

veckorna ju, jag menar han bodde där hemma ju och det

var fullständigt vansinnigt alltså .

Kvinnorna uttrycker också ett behov av ytterligare information

som myndigheterna inte har någon uttrycklig skyldighet

att lämna . Exempelvis om hur brottsutredningen

fortskrider .

… på något sätt tycker jag att man borde få information

för jag vill gärna veta . Det känns ju skitjobbigt för mig

och veta att om mitt bara ligger på hög i väntan på att

läggas ner eller om det ligger i väntan på att bli utrett,

vilket det tydligen blir nu .

Kvinnan fortsätter att berätta:

… det ligger på hög nu … det kan ta hur lång tid som

helst . Alltså bara skit otrevlig . En sådan handläggare

här på familjevåldsrotel… det känns bra . Han ska

hjälpa mig liksom . Jag kände bara … kul . Jag har

aldrig mer pratat med honom . En sån person lär man ju

aldrig ringa igen … fan .

Vidare beskriver flera av kvinnorna en lång väntan, då

de inte får någon information alls om vad som händer i

brottsutredningen, och när de väl kontaktas igen, så händer

allting på en gång .

Nej jag fick inte någon information . Utan det hände inte

mycket . Detta hände i oktober och rättegången var i slutet

i november . Jag fick en rättegångstid och på tisdagen

en vecka innan fick jag reda på vilken advokat jag fick

och dagen efter fick jag veta att hon hade avsagt sig mitt

fall och då skulle jag få en ny advokat… så på fredagen

innan rättegången på tisdagen, ringde en advokat och sa

att han hade fått fallet och undrade om jag kunde komma

med en gång . Och han behövde papper på min sjukskrivning…

för skadestånd allt skulle gå jättefort med det gick

bra ändå men jag tyckte att det var lite dåligt .

En annan kvinna berättar:

Man var nervös för rättegången . Jag hade aldrig

tidigare haft med polisen att göra . Att två dagar innan

är liksom inte rätt, att liksom få en advokat och få förklarat

för sig . Nu var det på tisdag klockan ett kom fem

minuter innan… då var ju inte polisen inkopplad, efter

utredningen hörde jag ju inte mer från dom .

I Var det inget avslutande samtal?

Nej, det skulle varit bra om de hade förklarat vad

som kan hända sedan .

Att vara tydlig med varför man gör (eller inte gör) vissa

saker, och förklara på ett sätt som gör att kvinnan förstår

är också en form av informationsgivning som är betydelsefull

. En kvinna berättar:


Sen var det en annan sak till som jag tyckte var konstigt,

de frågade om jag hade tänkt uppsöka läkare,

och jag sa nej, för det hade jag inte tänkt, för jag går

aldrig till läkare, och det krävs rätt mycket för jag ska

gå till läkaren . Inte för att jag har ont någonstans och

jag vet att jag blivit slagen på käften . Och nu förstår

jag att det hade varit jättefina bevis om jag hade gått

till läkarna .

För att kvinnan ska få en bättre förståelse för brottsutredningen

krävs information om utredningsprocessen,

information om vilka rättigheter hon har och information

om vad olika myndigheter kan vara behjälpliga med . Att

ge information om varför polisen arbetar på ett visst sätt

och varför de måste ställa vissa frågor till målsägande

samt varför det ibland kan ta tid innan något besked om

ärendet kan lämnas, gör att kvinnan får en bättre förståelse

av brottsutredningen och polisens arbete .

Kontakt med andra myndigheter

Av intervjuerna framgår att livet påverkas på många olika

plan när en kvinna utsätts för våld . Detta leder till att de

behöver information för att komma i kontakt med ytterligare

professioner och myndigheter för att kunna ordna

upp sitt liv .

Målsägandebiträde

Kvinnan har rätt till ett målsägandebiträde som fungerar

som ett juridiskt stöd under förundersökningen och i

rättsprocessen . Av intervjuerna framgår att målsägandebiträdets

funktion och roll skiftar . Biträdet kan ha en tät

och stödjande kontakt med klienten .

Jag älskar min advokat . Hon är den bästa som finns .

Hon är nästan som en vän . Hon är en otroligt stark

kvinna som gett mig styrka . En kanonadvokat .

Det finns också kvinnor som har upplevt kontakten med

målsägandebiträdet som distanserad och ifrågasättande .

Så det var väldigt väldigt jobbigt . Och speciellt med

den förbaskade advokaten (målsägandebiträdet) .

Det var så fräcka frågor . Jag hade inte träffat någon

advokat innan .

Andra har upplevt att de har haft svårt att få kontakt

med målsägandebiträdet och att rollen och funktionen är

oklar .

Hon har för mycket att göra, jag har bara träffat henne

ett par gånger, samtidigt säger alla att det får du fråga

ditt målsägandebiträde om . Jag vet inte vad man kan

förvänta sig . . . jag får aldrig tag i henne hon är alltid

upptagen . Det är väldigt oreglerat om hur de ska jobba .

Vad man kan förvänta sig … jag ville veta… jag vill

inte störa henne i onödan … vad jag kan förvänta mig?

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

Sjukvården

Kvinnor som är utsatta för våld kommer ofta i kontakt

med sjukvården på olika sätt och i olika faser . Ibland är

skadorna så allvarliga att det krävs akutsjukvård . Vid

andra tillfällen är behovet av vård mindre akut varför de

vänder sig till sin vårdcentral . Det kan också finnas andra

skäl till att ta kontakt med vårdcentralen, exempelvis för

att få ett sjukintyg .

Jag var tvungen att få ett sjukintyg för jag mådde inte

bra psykiskt . Där har jag haft lite problem med den

ena manliga läkaren som jag pratade med, först så

sjukskrev han mig och det var inga problem, när jag

kommer tillbaka för att fortsätta att sjukskriva mig,

för att detta har tagit lång tid … det gör en sån här

grej… då tyckte han att jag lika väl kunde börja jobba,

varför kände jag så här och jag fick… jag börja smått

bråka där . Jag försöker boka tid hos en annan läkare .

Sjukvården kan också stödja kvinnor i att anmäla

Min doktor där, han sa, du gör som du vill, jag har

gjort vad jag kan för dig, men jag tycker du ska ringa

polisen, sen kan jag inte bestämma över dina känslor,

sa han, nä tänkte jag, det är ju att göra bort sig att inte

ringa, klart man ska polisanmäla, så tänkte jag ju då,

faktiskt, så jag ringde och polisanmälde honom .

Arbetsförmedling och försäkringskassa

En majoritet av de kvinnor som har besvarat enkäten är

aktiva i arbetslivet eller utbildar sig . Av intervjuerna har

det framkommit att åtskilliga av de som arbetar ändå

har tvingats byta arbete och till ett mindre kvalificerat

eftersom de i den rådande situationen inte har klarat av

att utföra sina arbetsuppgifter . De har känt att våldet

har traumatiserat dem, att beslutet att anmäla, brottsutredningen

och det rättsliga efterspelet upptar hela

deras tillvaro . Bland de intervjuade kvinnorna finns det

chefer som inte har orkat axla sina ledande roller, och har

därför blivit utbytta . Vissa har fått besked om att de inte

längre är önskvärda och arbetsgivaren har erbjudit sig att

köpa ut dem . Andra har blivit uppsagda i samband med

omorganisationer eller blivit uppsagda på olika grunder

med varierande motiveringar . Åtskilliga av kvinnorna har

arbetat med människor som de har gett omsorg, utbildat

eller väglett på olika sätt varför relationen till kunden/klienten/patienten/eleven

är viktig . Det relationella inslaget i

deras arbete kan göra det både svårt att bibehålla arbetet

men också att få ett motsvarande arbete .

Jag har inte fått behålla jobbet för de var så oroliga

att om han skulle släppas så att han skulle börja om

från början . Nu när jag sökte jobb så ringde jag och

pratade med dom och då sa min verksamhetschef rakt

ut, tyvärr andra klienter har fått höra vad som har hänt

och hör dom ditt namn så då kommer de nog att backa .

Det var lite svårt sen mycket… det här jag var på en

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 49


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

anställningsintervju och de frågade varför jag har varit

sjukskriven i så många månader så jag måste ju säga

sanningen så jag sa att jag blev grovt misshandlad av

min före detta sambo så jag var tvungen att sjukskriva

mig av både fysiska och psykiska skäl och skador och

plötsligt så ville de inte ha mig där så det blev mycket…

I dag ligger ansvaret för att hålla kontakt med arbetsförmedling

och framtida potentiella arbetsgivare på kvinnan .

Kravet på att aktivt söka arbete är inte synkroniserat med

rättsväsendets handläggning varför situationen kan upplevas

som kravfylld och otillfredsställande av vissa kvinnor .

Jag hade precis börjat jobba i Danmark, och trodde

inte jag skulle behöva säga något om mitt före detta liv

där om vad som hade skett, då fick jag ju berätta för

min nye chef, för jag var tvungen att gå på rättegång .

Bland de intervjuade kvinnorna finns det dock enstaka

personer som har mött förståelse för situationen och har

därigenom fått individanpassade krav på att söka arbete .

Nej, men sen så jag gick på A-kassa men det var ju inte

tillräckligt för jag hade bara en deltids A-kassa så jag

gick till socialen för att täcka upp och den handläggaren

på ekonomienheten hon var kanon för hon sa det att

jag tänker inte sätta dig till och vara tvungen att söka

jobb nu utan du tar den tid du behöver när du vill så

säger du till mig och nu har jag sagt till nu känner jag

mig helt OK för att fortsätta men då har hon… ändå

har informerat alla där nere och dom vet om min situation

och det ska inte finnas press på henne så jag kan

ta det lilla lugn jag behöver … jag behöver inte söka

typ 20 per månad utan det räcker med ett par stycken .

Dom vet om det . Det känns jätteskönt .

Flera kvinnor efterfrågar en samverkan med arbetsförmedlingen

och försäkringskassan inom ramen för projekt

Karin så att hänsyn kan tas till deras faktiska arbetsförmåga

.

Att inte arbetsförmedlingen och försäkringskassan

är inkopplade i kvinnofridsprojektet är fruktansvärt

tycker jag . Jag blev uppringd av en handläggare som

är en kartläggare (en person som hade till uppgift att

kartlägga hennes liv) när jag hade vart sjukskriven i tre

dagar på halvtid och jag bara vrålade i telefonen .

Behovet av en samverkan mellan försäkringskassa och

arbetsförmedling föreligger också av andra skäl . Exempelvis

har vi mött kvinnor som är deprimerade men inte

sjukskrivna och därför står till arbetsmarknadens förfogande

men deras arbetsförmåga kan diskuteras .

… just nu tänker jag mycket på att jag måste försöka

sluta tänka på honom så mycket för att klara… för att

50 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

inte ha det så jobbigt ekonomiskt måste jag se till att

hitta ett jobb… men det är inte lätt . Jag försöker… har

svårt att titta för långt . Jag försöker liksom… Jag har

varit lite deprimerad men det känns bättre nu än för

en månads sedan faktiskt… men jag kan inte titta för

långt fram .

Kontakter med kriminalvård

Kvinnan kan också komma i kontakt med kriminalvården

och företag som ger behandling mot aggressioner och

missbruk om mannen har döms till vård .

Ett program heter IDAP, Integrated Domestic Abuse

Programme . Det är ett program som Kriminalvården ger

för att behandla män som utövar våld i nära relationer .

Anhöriga deltar också i programmet . Flera kvinnor

uttrycker en besvikelse över IDAP eftersom de som anhöriga

inte har känt sig inkluderade i programmet .

Det står i IDAP att det även finns anhörigvård . Jag har

blivit uppringd en gång av en kvinna som intervjuade

mig några minuter . Hon sa att hon ska bli min kontaktperson

. Det är 4 månader sedan, sen har jag inte hört

något . Så jag har inte fått någon hjälp överhuvudtaget .

Jag vet att det ska finnas någon hjälp här i Malmö på

frivården, men det är ingen som har, det är väl klart

man får söka hjälpen, men jag tycker ändå att det

borde komma lite per automatik . Man vet ju inte vad

det är man ska söka, eller var man ska söka .

Kvinnorna kan också komma i kontakt med olika

behandlingshem . Behandlingen innefattar även anhöriga .

Jag har anmält mig och ska faktiskt gå nu i december .

Jag ringde och pratade med (behandlingshemmet) .

Det var någon som sa till mig att jag ska lära mig att

se och höra andra människor berätta så att jag inte går

in i ett sådant förhållande igen . För att dom kan dölja

det väl . Jag sa att det är på ett villkor och det är att jag

inte behöver göra det tillsammans med honom . Dom

(männen) har sån makt över en och jag är hellre tyst

då . Dom formulerar om det så att det blir… och sen

ska man ju gå på ett års efterbehandling efter det .

Familjerätt och tingsrätt

I samband med våld i nära relationer är det inte ovanligt

att frågor om gemensamma barns vårdnad, boende och

umgänge aktualiseras . Om parterna kommer överens om

hur de ska ordna det för barnen efter en separation eller

skilsmässa kan de kontakta familjerätten för att skriva ett

samarbetsavtal . Om parterna inte är överens kan parterna

vända sig till domstol för att få frågan prövad .

Vårdnaden, vi håller på att gå igenom det just nu . Men

han har redan medgett att jag ska få ensam vårdnad om

barnen . Skilsmässa och allting går igenom nu . Så fort

som möjligt för han har precis blivit dömd till xx år .


Ytterligare en kontakt kan aktualiseras i samband med

en skilsmässa . För att genomföra bodelningen kan en

bodelningsförrättare anlitas .

Det är helt otroligt . Jag ville ha hjälp med att göra en

bodelning . Hade jag fått det hade jag sluppit många

bekymmer . Det har medfört många kostnader . Vi bor i

hus, det går inte att sälja, det är jättesvårt att sälja hus

nu . Istället läggs ränta på ränta på ränta för att man

inte kan betala . En soppa .

Hyresvärdar

Kvinnorna behöver vanligtvis också ha kontakt med olika

hyresvärdar . Separationen från mannen gör att paret

behöver ytterligare en bostad vilket kan vara svårt att

hitta i städer med bostadsbrist .

… jag var igång och pratade med dom för att få en

lägenhet för jag bodde hos min mamma och pappa .

För jag ville inte sätta min fot i den lägenheten som vi

hade bott i … eftersom man har gått igenom en sån här

Figur 2 Kvinnans behov av myndighetskontakter.

Figur 2 Kvinnans behov av myndighetskontakter

Analys

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

grej är det en sån känslomässig situation… allt spelas

upp igen . Du kan inte leva i den miljön igen . Och vi fick

ingen hjälp de sa bara att de hade inga lägenheter och

kriscentrum sa att de hade vissa kontakter men det var

inget som hjälpte där .

Kontakterna med hyresvärdar kan upplevas både som

energi- och tidskrävande .

Jag har bott först hos min storasyster sen hos min

mamma och pappa en bra tid tills jag fick en lägenhet

och då var det min allra äldsta syrra som satt och

ringde dagligen från sitt jobb för att hitta en lägenhet

till mig för det var ingen annan som hjälpte mig . Det

kan jag säga … det är inte mycket stöd för dom kvinnorna

som går igenom en sån här sak .

Våldsutsatta kvinnors behov av kontakter med olika

myndigheter och aktörer är omfattande och har på ett

förtjänstfullt sätt illustrerats av nedanstående bild som

har ritats av Helen Elmqvist, socialtjänsten i Hässleholm .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 51

Sammantaget visar resultaten från våra undersökningar där vikten av att

lämna rätt information, vid rätt tillfälle och på ett sätt som är


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

sig däremot endast till en generell skyldighet att samverka kring strategiska

Sammantaget visar resultaten från våra undersökningar

vikten av att lämna rätt information, vid rätt tillfälle och

på ett sätt som är målgruppsanpassat . Den lagstadgade

informationsöverföringen till brottsoffer fungerar ibland

men inte alltid . Skälen till att den brister är flera . Ett skäl

är att kvinnan inte har förmåga att tillgodogöra sig informationen

i de situationer och på det sätt som den lämnas .

Ett annat skäl är att informationsöverföringen brister

både inom myndigheten, men också mellan myndigheterna

. Ytterligare ett skäl är att det saknas en skyldighet

att lämna information om sådant som kvinnan anser

vara viktigt, exempelvis hur brottsutredningen fortlöper .

Bristen på information kan i vissa fall skapa situationer

som bidrar till att kvinnan upplever att hon inte kan

tillgodose sitt skyddsbehov . Ett annat resultat är att våld i

nära relationer utlöser ett behov av kontakt med ett stort

antal myndigheter och aktörer och att det är svårt för

kvinnorna att hantera alla dessa kontakter . Sammantaget

indikerar resultaten att en målgruppsanpassad informationsstrategi

behöver utvecklas .

samverkan

En kvinna som utsätts för våld i sitt hem av en person

som säger sig älska eller har älskat henne befinner sig i en

utsatt och sårbar situation . För att samhället ska kunna

hjälpa och stödja henne krävs utöver effektiv lagstiftning

och tillräckligt med komptent personal också en fysisk

miljö med lokaler och teknisk utrustning som skapar

goda förutsättningar för kvinnan att själv bidra till

brottsutredningen . Det viktigaste bidraget hon kan ge är

en fri berättelse om det våld hon utsatts för . Lokalen bör

därför vara utformad så att den främjar hennes behov för

att kunna medverka och kommunicera . Både de enskilda

kvinnornas behov och förutsättningar för att kunna

medverka skiljer sig åt . En arbetsmetod som används

av myndigheter i arbetet med brottsoffer är samverkan .

Vanligtvis samverkar myndigheter kring ett uppdrag eller

en uppgift men i projekt Karin har fokus för samverkan

ändrats och riktas istället mot individen och hennes

förutsättningar och behov för att kunna delta i brottsutredningen

.

Samverkan är inte lätt . Tidigare utvärderingar av samverkansprojekt

har visat att det finns vissa faktorer som

kan bidra till att de blir framgångsrika . En sådan faktor

är att de samverkande myndigheterna har en skyldighet

eller ett uppdrag att samverka . Åliggandet att samverka

kan dock vara olika långtgående . De myndigheter som

medverkar i projekt Karin har olika långtgående skyldigheter

att samverka . Socialtjänsten och polisen har en

lagstadgad skyldighet att samverka eller samarbeta med

varandra i arbetet med brottsoffer . Hälso- och sjukvårdens

skyldighet till att samverka sträcker sig däremot

endast till en generell skyldighet att samverka kring strategiska

frågor . Åklagarmyndigheten har till skillnad från

52 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

frågor. Åklagarmyndigheten har tillskillnad från de övriga myndigheterna inte

någon specifik skyldighet att samverka eller samarbeta alls. I projekt Karins

verksamhet är polisens och socialtjänstens roller centrala, vilket kan förklaras

de övriga myndigheterna inte någon specifik skyldighet

att samverka eller samarbeta . I projekt Karins verksamhet

är polisens och socialtjänstens roller centrala, vilket

kan förklaras av att deras skyldighet att samverka sträcker

sig längst och att de har en snarlik skyldighet att samverka

. De har exempelvis, till uppgift att verka för social

trygghet, samhällsgemenskap samt att främja välfärd .

Deras verksamheter ska också ha sin grund i lokalsamhället

. I deras uppdrag ingår dessutom att arbeta med

brottsofferproblematiken . Därutöver ska deras respektive

verksamhet bedrivas utifrån och präglas av ett helhetsperspektiv

på individen204 . Respektive myndighets skyldighet

att samverka påverkar rollfördelningen i projekt Karin .

Samverkan i projekt Karin kan illustreras genom nedanstående

modell .

av att deras skyldighet att samverka sträcker sig längst och att de har en

snarlik skyldighet att samverka. De har exempelvis, till uppgift att verka för

social trygghet, samhällsgemenskap samt att främja välfärd. Deras

verksamheter ska också ha sin grund i lokalsamhället. I deras uppdrag ingår

också att arbeta med brottsofferproblematiken. Därutöver ska deras

respektive verksamhet bedrivas utifrån och präglas av ett helhetsperspektiv

på individen 207 . Respektive myndighets skyldighet till att samverka påverkar

rollfördelningen i projekt Karin. Polisens och socialtjänstens roller är centrala.

Samverkan i projekt Karin kan illustreras genomnedanstående modell.

207

Se Rikspolisstyrelsen 2001:1.

Figur 3 Projektledningens syn på myndighetssamverkan

Skyldigheten att samverka påverkar också hur samverkan

gestaltar sig i praktiken . Det innebär att den styrs av i vilken

omfattning respektive myndighet har en skyldighet att

arbeta för att nå det gemensamt uppsatta målet . Det finns

skäl till att diskutera vilka förutsättningar och i vilken

omfattning de samverkande myndigheterna är verksamma

projekt Karin . Exempelvis genomför rättsmedicinska

avdelningen och hälso- och sjukvården inte regelmässigt

sina undersökningar i projekt Karins lokaler . Detta medför

att kvinnorna måste transporteras till sjukvårdsinrättningar

för undersökning och behandling .

Jag blev ju … i samband med förhören fick jag komma

till rättsmedicinen i Lund . Jag har ju som sagt en hel

del ärr på min kropp dessutom hade jag fått mycket

slag i mitt underliv så dom skickade mig via förhören

… så jag har varit hos gynekologen också .

204 Se Rikspolisstyrelsen 2001:1 .

142


Utifrån kvinnans perspektiv innebär det att projekt

Karins målsättning, att samla samtliga resurser och kompetenser

under ett tak, inte uppfylls .

Tidigare forskning visar att samlokalisering är en

faktor som främjar samverkan . Ett resultat som även

får stöd i denna utvärdering . Samlokaliseringen av polis

och socialtjänst har bidragit till att deras samverkan har

fördjupats . Den dagliga samverkan mellan polis och

socialtjänst har resulterat i att kvinnor som anmält våld i

nära relationer, alltid blir kontaktade av Kriscentrum för

kvinnor och erbjuds skydd och psykosocialt stöd . Stödet

är friviligt och är ett erbjudande som kvarstår även om

kvinnan initialt tackar nej . Även polis och åklagare har

dagliga planeringsmöten i projekt Karins lokaler .

Samlokaliseringen har bidragit till att myndigheternas

arbetsmetoder har förändrats och förstärkt samverkan

kring den våldsutsatta kvinnan . Den kan sägas ha bidragit

till att skapa ett, för vissa myndigheter dagligt och för

Figur 4 Arbetsprocessen på projekt Karin

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

andra mindre frekvent men regelbundet, forum för faceto-face

interaktion mellan myndigheternas personal . Det

kan ta sig olika uttryck . Interaktionen kan vara formell

genom planeringsmöten, men också informell, i lunchrummet

över en kopp kaffe .

Samverkan förutsätter att respektive myndighets

regelverk är kompatibla . Den ursprungliga organiseringen

av verksamheten på projekt Karin innebar att ett dagligt

gemensamt planeringsmöte hölls mellan åklagare, polis

och socialtjänst . Detta har ändrats till två separata

dagliga planeringsmöten . Ett mellan åklagare och polis

och ett mellan polis och socialtjänst . Enligt uppgift är

skälet till förändringen att myndigheterna lyder under

oförenliga sekretessbestämmelser och en insikt om att

samverkan kan bidra till etiska problem avseende den

misstänkte gärningsmannens integritet . I praktiken ser

arbets processen på projekt Karin ut enligt nedanstående

modell .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 53


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

Tolkningen av sekretessbestämmelserna har också aktualiserats

i fråga om möjligheten för myndigheterna att

utbyta handlingar . Numera får socialtjänsten kopior på

alla anmälningar om våld i nära relationer som upprättas

av polisen . De fungerar som ett underlag för socialtjänsten

när de kontaktar de våldsutsatta kvinnorna och erbjuder

dem psykosocialt stöd . Vid en jämförelse med den ordinarie

verksamheten på Kriscentrum för kvinnor är detta ett nytt

arbetssätt som kräver en annan metodik . Därigenom kan

samverkan på projekt Karin säga ha bidragit till en utveckling

av Kvinnokriscentrums arbetsmetod . Betydelsen av och

mervärdet av samverkan mellan myndigheterna och den nya

arbetsmetoden har lyfts fram av kvinnorna i intervjuerna .

Det har varit jättebra . Jag har fått väldigt mycket

stöttning och backning hela tiden . Det har inte varit en

lucka någonstans .

Betydelsen av samverkan påvisas också av att åtskilliga kvinnor

vittnar om att de inte orkar ta några kontakter själva .

Dom (Polisen) frågade om jag ville ha kontakt med

kriscentrum och då sa jag Ja och blev uppringd . Jag

blev uppringd jävligt snabbt… jag tror att det var dagen

efter eller två dagar efter och då hade hon ett återbud

så jag fick komma samma dag . Man kan ringa kriscentrum

och det tycker jag är jättebra . Jag hade inte ringt

själv så det var skönt att hon ringde och frågade om jag

ville prata… Att bara få prata lite om det . I och med

att jag tycker att var jättejobbigt att anmäla och att

jag tyckte att det var jättejobbigt att det inte har hänt

någonting . Bara att kunna få svar på alla frågor . Vi sa

hejdå innan sommaren men nu när det blir rättegång

vill jag ha kontakt igen . Det har varit jättebra och det

var bra att hon ringde upp . Jag fick ett kort om någon

brottsoffer grej… vad skulle jag ringa upp och säga?

Jag har blivit slagen av min f .d . sambo . Det var jätteskönt

att de ringde upp från kriscentrum .

En arbetsmetod som innebär att samhälleliga stödfunktioner

som exempelvis Kvinnokriscentrum, tar initiativet

och inleder kontakten, torde därför vara en bra metod för

att ge psykosocialt stöd inte bara till våldsutsatta kvinnor

utan alla brottsoffer . En kvinna som inte har utretts

projekt Karin beskriver att hon kände sig ensam och

utelämnad efter polisens akuta insats .

Det var ju så klart väldigt jobbigt att bli lämnad ensam

utan att få någon som helst sorts hjälp, det var upp till

mig i fall jag skulle ringa till någon kriscentrum för

kvinnor eller nåt sånt .

Samverkan är emellertid inte enkelt och tar tid att

implementera . Det är inte ovanligt att konflikter av olika

slag uppstår även om myndigheterna har ambitionen att

samarbeta . Dessa konflikter kan ta sig olika uttryck och

54 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

ha olika bakomliggande orsaker . Ibland får även de våldsutsatta

kvinnorna ta del av dem .

Det verkar ju inte vara så bra eftersom de snackar skit om

varandra . Polisen snackar skit om kriscentrum och när

jag sa det sa hon att det är lite svårt med kontakten . Att

de skulle jobba mer på det . Kontakten mellan dom verkar

ju inte vara helt hundra . De verkar inte vara så positivt

inställda till varandra heller eller några är inte det .

Citatet ger anledning att diskutera målet med projekt Karin .

Så som de beskrivs är målsättningen ”att ge våldsutsatta

kvinnor bästa möjliga förutsättningar att bidra till att samhället

kan vidta effektiva och hjälpande åtgärder” . Formuleringen

kan tolkas som om att målsättningen dels är att skapa

bättre förutsättningar för rättsprocessen, dels att hjälpa

kvinnan att komma vidare i livet eller en kombination av

dem . Ovanstående citat indikerar att de båda målen skapar

en spänning mellan olika myndighetsföreträdare på samma

sätt som de gjorde i försöksverksamheten med Barnahus 205 ,

och ger upphov till konflikter om verksamhetens mål och

syfte . Är det att utreda brott eller att ge psykosocialt stöd?

Den otydliga rollfördelningen mellan polis och åklagare är

också en potentiell grogrund för konflikter . Åklagarmyndigheten

kan genomföra en förundersökning på egen hand men

har också en rätt att begära biträde av polismyndigheten,

samtidigt har polisen inte någon ovillkorlig skyldighet att

ställa utredningsresurser till åklagarens förfogande . Polisen

kan också fungera som förundersökningsledare då undersökningen

är av enkel beskaffenhet . Åklagare ska emellertid

leda förundersökningar som rör brott som innefattar våld

eller hot om våld mot närstående eller tidigare närstående

personer . Otydligheten förstärks av att ansvaret för att

leda en förundersökning kan växla mellan myndigheterna .

Åklagarmyndigheten ska exempelvis gå in och ta över förundersökningen

när det krävs en åtgärd av domstol såsom

förordnande av målsägandebiträde eller ansökan om besöksförbud

men ska därefter återföra ledningen av förundersökningen

till polismyndigheten . Den oklara rollfördelningen

kan också leda till att samplaneringen mellan myndigheterna

inte fungerar optimalt .

Kvinnorna är emellertid positivt inställda till myndighetssamverkan

. I intervjuerna har det framkommit att

kvinnorna anser att samverkan bör utvidgas och inkludera

ytterligare myndigheter såsom arbetsförmedling 206 och

försäkringskassa .

Att inte arbetsförmedlingen och försäkringskassan är

inkopplade i kvinnofridsprojektet är fruktansvärt tycker

jag .

205 Åström, Karsten & Rejmer, Annika (2008) . ”Det blir nog bättre för barnen-”:

slutrapport i utvärderingen av nationell försöksverksamhet med barnahus

2006–2007 .

206 Försäkringskassan har ett krav på sig att samverkan i förordning (2000:628)

om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten .


Det innebär således att kvinnornas tolkning sträcker sig

längre än till utredning och handläggning av brott och det

psykosociala stöd som erbjuds idag . Resultatet indikerar

med andra ord att samverkan med utgångspunkt i

individen och hennes behov inte ännu är i det fokus som

ambitionen med projektet förespeglar .

En samlokaliserad samverkan på projekt Karin har således

bidragit till både en formell och informell face-to-face

interaktion mellan olika myndigheters personal, vilket

har bidragit till en verksamhetsutveckling .

Samverkan mellan polis och socialtjänst på projekt

Karin har uppskattats av de våldsutsatta kvinnor som

intervjuats eftersom den medför att socialtjänsten aktivt

söker upp kvinnor som anmält våld i nära relationer och

erbjuder krisstöd .

Myndighetssamverkan på projekt Karin kan med

fördel vidareutvecklas . Grundläggande är att de samverkande

myndigheterna jobbar mot ett gemensamt

mål . Samverkan förutsätter dessutom en tydlig struktur

och organisation varför ett klarläggande av respektive

myndighets skyldighet att samverka och medverka i projekt

Karin bör göras . Dessutom bör eventuella frivilliga

åtagande som faller utanför myndigheternas skyldigheter

att samverka i projekt Karin klargöras . Detta för att reda

ut vad de samverkande myndigheterna kan förvänta sig

av varandra i det praktiska arbetet med våldsutsatta kvinnor

. Ett klargörande av funktions- och rollfördelningen

mellan polis och åklagare skulle därutöver kunna bidra

till ett förtydligande av arbetsprocessen .

lokaler

Majoriteten av de kvinnor som har medverkat i studiens

empiriska undersökningar, har sagt att miljön är viktig

och har exempelvis beskrivit den nya lokalen på projekt

Karin i termer av; fin, avslappnande, familjär, inte så polisiär,

trygg och välkomnande, men det fanns även kvinnor,

särskilt nya svenskar, som tittade oförstående på oss och

ställde sig frågande till vad lokalerna skulle ha för betydelse

i sammanhanget .

projekt Karins hemsida, skriver man att: På Karin

ska kvinnorna efter att ha gjort en polisanmälan mötas av

en trygg, hemlik miljö som utformats kring deras behov,

men vilka är då kvinnornas behov? Vad är det kvinnorna

behöver? I vår utvärdering, har vi genom intervjuer och

enkäter uppmanat kvinnorna att berätta om sina behov,

förväntningar och vad de upplever sig sakna i samband

med att de blivit utsatta för våld . För att få en bild av hur

kvinnorna upplever lokalerna och vilken betydelse de tillmäter

den fysiska miljön, har vi bett kvinnorna beskriva

den miljö där kontakten med polisen ägde rum, vilket för

majoriteten av kvinnorna i vår studie, skedde i de gamla

lokalerna i den ordinarie verksamheten och således inte

projekt Karin . Däremot har ett flertal kvinnor gått på

projekt Karin för krissamtal . Våra intervjuer har skett i

de nya lokalerna varför kvinnor som varken utretts eller

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

fått psykosocialt stöd på projekt Karin ändå har kunnat

referera till lokalen . Om vi ser till det mer övergripande

syftet att kartlägga kvinnornas behov, så kan frågor om

miljö och lokalers utformning och funktion, i en första

anblick te sig något perifera . I vår diskussion om den

fysiska miljöns betydelse utifrån kvinnornas perspektiv,

har vi med utgångspunkt i deras berättelser, valt att sätta

in miljön och lokalerna i en större kontext . Vi diskuterade

inte design, utan den fysiska miljön har snarast

refererats till som en plats, en kuliss där en väldigt specifik

dramaturgi ska utspela sig, såsom förhör i samband med

brottsutredning, (gynekologisk) läkarundersökning och

psykosocialt stöd i en för kvinnan väldigt turbulent och

sårbar situation .

För arkitekten, har givetvis färger, textilier, material

och inredning haft betydelse . Hon har haft en tanke

bakom varje penseldrag i sitt skapande . På projekt Karins

hemsida finner vi en redogörelse för arkitektens tankar

om arbetet med lokalerna på projekt Karin .

Det lila rummet står för andlighet, beskydd och medial

kommunikation . Färgen ger ett inre lugn, healar och

driver bort missunnsamhet och svartsjuka . Det gröna

rummet är beskrivet tidigare . Som bas finns det vita

som är renhetens, glädjens och oskuldens färg . Den får

oss att känna oss avsvalkade och friska .

Om vi låter miljön stanna vid ett reportage i en inredningstidning,

mister vi dock stringensen i de berättelser

som kvinnorna har återberättat, där fokus till stor del

vilar på vikten av ett gott bemötande . Vi skulle även förlora

den kontext varifrån projekt Karin vuxit fram .

Det är viktigt att se projekt Karin och skapandet av en

fysisk miljö, särskilt anpassad för brottsutredning av våld

och andra övergrepp mot kvinnor, som en vidareutveckling

av kvinnofridsprogrammet i Malmö . Det arbetades

fram i början av 1990-talet, som ett svar på samhällets

bristande förmåga att se och bemöta våldsutsatta kvinnor

och barn . Genom att rikta fokus mot samhällets ansvar

att bekämpa alla former av våld mot kvinnor och barn,

inledde man ett arbete med att samverka med andra myndigheter

och organisationer som arbetar med våld i nära

relationer . Idag, nästan 20 år senare är samverkan med

andra aktörer för att förbättra situationen för våldsutsatta

kvinnor och barn, en självklarhet och olika samverkansformer

har institutionaliserats .

Genom de erfarenheter som har gjorts och de kunskaper

som erhållits under dessa år, har man formulerat nya

frågor om hur man ska gå vidare för att ytterligare kunna

förbättra situationen för våldsutsatta kvinnor och barn,

vilket nu har resulterat i att man vill utöka och förbättra

samverkan, genom samlokalisering . Det är mot denna

bakgrund som vi ska förstå satsningen på projekt Karin

och den nya fysiska miljön som har skapats . Den fysiska

miljön har utformats utifrån idén om samlokalisering som

ett sätt att underlätta de kontakter med andra myndig-

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 55


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

heter som kvinnan kan behöva ta . Vidare har man riktat

fokus på inredningen av lokalerna och målbilden har

varit att skapa något annat, något nytt, med ledorden,

trygghet, värme och hemmakänsla . Vidare har ny teknisk

utrustning och andra hjälpmedel, särskilt anpassad för

brottsutredning av våld och andra övergrepp mot kvinnor,

varit en viktig del i utformandet av den fysiska miljön .

Miljöns betydelse

Såsom inledningsvis nämndes, har majoriteten av kvinnorna

sagt att miljön har betydelse för hur man upplever

situationen och mötet . Miljön är den fysiska kontext som

ramar in ett sammanhang och påverkar våra sinnen och

våra känslor . En rättssal är exempelvis alltid konstruerad

på samma sätt, med viss rekvisita till hands . Åklagarsidan

och försvaret sitter alltid på var sin sida om domarens

och nämndemännens upphöjda plats i mitten av salen .

En inte alltför avancerad tolkning av denna fysiska miljös

uppbyggnad, är att den upphöjda positionen i mitten,

symboliserar att de som åtnjuter dessa platser också

innehar makt . Samma fenomen finner vi för övrigt i

äldre tiders skolor, där katedern vanligtvis var upphöjd

liksom kyrkornas predikstol . På samma sätt som man kan

skapa en fysisk miljö där det tydligt framgår vem som har

tolkningsföreträdet (domaren, magistern, prästen) kan

man också skapa fysiska miljöer där man vill uppnå det

omvända, en plattform för samtal, mellan två jämbördiga

parter, där aktörers eventuella tolkningsföreträde

istället tonas ner . På projekt Karin har man eftersträvat

det sistnämnda, en miljö som ska kännas familjär och

avslappnad . I diskussionen som följer ska vi redogöra för

hur kvinnorna har beskrivit miljön och vilken betydelse

de har tillmätt den fysiska miljön .

Kvinnornas erfarenheter och tankar om de gamla

lokalerna

De kvinnor som har lämnat sin anmälan på de gamla

lokalerna, har skiftande upplevelser av receptionen . Drygt

hälften av kvinnorna upplever receptionen som trygg,

funktionell, stor och ljus, medan den andra hälften menar

att lokalen känns mörk och dyster . En reflektion är om

det kan vara så att kvinnans känslostämning avspeglas

i hennes upplevelse av lokalen . I intervjuerna nyanseras

och utvecklas uppfattningarna . En kvinna beskriver sin

upplevelse av receptionen på Porslinsgatan så här;

Men det är inte direkt ovälkomnande, själva entrén

är väl, trevlig är väl att ta i, men ljus och luftig . Men

ganska neutral, man känner sig inte direkt utpekad när

man sitter där, man kan ju vänta på något annat . Det

kändes inget speciellt direkt

En annan kvinna som fick vänta länge på att få göra

anmälan upplevde reception som negativ på grund av

att det varken fanns någon möjligt att köpa mat eller

dryck (dryckesautomaten var trasig) . Åtskilliga kvin-

56 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

nor har upplevt att de inte har kunnat bibehålla sin

integritet eftersom andra personer, som väntar på att får

göra anmälan, kan lyssna när de framför sitt ärende vid

receptionsdisk .

Den är ju bara stor och ekar och den känns inte alls

privat . När man väl ska prata liksom…

Men den allmänna receptionen kan också göra kvinnan

anonym, som en i mängden . Om hon ska ansöka om pass

eller om ska göra en polisanmälan om våld, kan ingen

annan än hon själv veta .

Vidare beskrev kvinnorna att de kunde uppleva kontakten

med polisen som stressande .

Alltså allt som handlar om polisen är stressande…

Ungefär var femte kvinna som har deltagit i enkätundersökningen

har endast förhörts i samband med anmälningsupptagningen

. Kvinnor som har lämnat sin anmälan

på polisstation har fått lämna sin berättelse i särskilda

rum avsedda för målsägandeförhör som ligger i anslutning

till receptionen . Deras upplevelse av rummet har i

intervjuerna beskrivits som litet och klaustrofobiskt .

Det var hemskt . Inga fönster . Jag sa INGA FÖNSTER

HÄR! Hur andas du här? Det var för litet rummet .

En annan kvinna tyckte att:

Förhörsrummet var litet och inrett som i en deckare .

Rummet upplevs också som kalt, stelt och väldigt strikt .

Rummen för målsägandeförhör har inte upplevts som ett

utrymme som inte bjuder in till samtal .

Förhöret var så formellt… var bara ord efter en mall…

egentligen är det ju inte… det är bara en rutin som ska

gås igenom .

Om ytterligare förhör har behövts har dessa hållits på

polisstationen på Porslinsgatan i Malmö men i familjevåldsrotelns

lokaler . I enkätundersökningen uppfattade

hälften av de kvinnor som utretts i lokalerna som

välkomnande, trygga, funktionella, små men ändå ljusa

och familjära . I intervjuerna har upplevelsen och bilden

av förhörsrummet nyanserats . Det finns kvinnor som har

upplevt förhörsrummen som små och obekväma .

De kunde väl vara lite komfortablare kan jag tycka, jag

minns bara att det var väldigt pyttigt, och andra gången

när jag hade blivit slagen i huvudet hade jag med mig

mitt biträde, och då tyckte jag vi knappt fick plats i

rummet när det var hon och kommissarien och jag .

Kvinnan beskriver ett utrymme som varken kan anses

vara utformat eller anpassat för ett längre samtal om


traumatiska upplevelser . Att förhörssituationen inte är en

angenäm upplevelse framgår av flera kvinnors berättelser .

En kvinna beskrev sin upplevelse så här;

Men jag blev kallad till förhör till polishuset och det var

en väldigt kall miljö, förhörsrum och så . Och det var

väldigt läskigt att bli förhörd .

En annan kvinna upplevde förhörsrummet som ett kontorsrum

anpassat för en rättslig utredning men gav också

uttryck för att hon förväntade sig något mer .

Det var som ett vanligt kontor men man vet att man

kommer dit för en rättslig process … man förväntar sig

att de ska ge mig något mer .

Av kvinnans uttalande framgår att hon har fler förväntningar

än att brottsutredningen ska utmynna i en rättslig

process .

förväntningar på den fysiska miljön

I den genomförda enkätundersökningen har kvinnorna

fått uppge hur de vill uppleva en lokal avsedd för att utreda

brott . Av resultaten framgår att det är av stor betydelse

för våldsutsatta kvinnor att lokalen upplevs som trygg (90

%) . De vill också känna sig välkomna (80 %) . Lokalerna

bör också vara rena och trivsamma . Många kvinnor som

utsätts för våld har barn varför det också är viktigt att

lokalen är barnanpassad (75 – 80 %) . Hälften av kvinnorna

tycker dessutom att det är viktigt att det finns möjlighet

att köpa drycker och att det finns tidsfördriv både för

vuxna och barn eftersom väntetiden kan bli lång .

Projekt Karins lokaler upplever kvinnorna på olika sätt .

En kvinna berättade att;

Man känner sig mera bekväm att det känns bättre att

prata .

Att man har satsat på att skapa en fysisk miljö skickar

också signaler om hur prioriterat våld i nära relationer är

och i vilken utsträckning kvinnans behov beaktas .

En annan kvinna tyckte att;

Ja, miljön är av stor betydelse och det är väldigt trevligt

att någon bryr sig om kvinnor som är i liknande situation

som jag .

Ett flertal kvinnor som har deltagit i utvärderingen har

anmält våld i nära relationer vid flera tillfällen och har

därför både erfarenhet av brottsutredningar i polishusets

lokaler och i projekt Karins lokaler

Bland de kvinnor som har kunnat göra en jämförelse

mellan de båda lokalerna, beskrivs lokalerna som väldigt

olika . Lokalerna på projekt Karin upplevs som betydligt

bättre, tryggare och vackrare .

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

Att sitta i ett förhörsrum som polisstationen med kala

väggar det är ju helt annorlunda än att sitta här och här

känner man sig också trygg .

I intervjuerna har också betydelsen av att det polisiära

tonas ned i projekt Karin lyfts fram som betydelsefullt för

upplevelsen av bemötandet .

Ingen uniformerad polis utan civilklädd polis och

jämföra det med Porslinsgatan och David Hall det är

milsvid skillnad . Porslinsgatan är kal, eländig och när

man sitter i den här jättestora foajén där är ju alla möjliga

sorters människor och sitta där som ensam nyligen

misshandlad kvinna är ju inte det lättaste . Men att sitta

här uppe här känner man sig trygg .

En annan omständighet som har lyfts fram är att lokalen

är målgruppsanpassad, vilket i samband med våld i nära

relationer många gånger innebär att den också är barnapassad

.

En annan kvinna berättade;

Här är det finare och mera avslappnat än deras stela

kontorsrum och när det gäller barn och så .

En kvinna som inte har utretts på Karin berättar att:

… det hade varit en enorm skillnad att komma hit och

inte till polishuset för jag hade ju en liten bebis med

mig då och det var ju faktiskt väldigt jobbigt att sitta i

ett sådant förhörsrum på polishuset med en liten bebis

som håller på och krånglar hela tiden, och sitter och

ammar medan man blir förhörd samtidigt . En mer

mänsklig miljö hade gjort stor skillnad eftersom jag var

så chockad då . När man mår så dåligt, och samtidigt är

det väldigt viktigt att få fram relevant information .

Av citatet framgår vikten av att lokalen är anpassad för att

ta emot och möta kvinnor som mår psykiskt dåligt . Behovet

av psykosocialt stöd är stort bland kvinnor som har utsatts

för våld och att myndigheterna bekräftar och hjälper till

med stöd är en viktig aspekt av ett gott bemötande .

Här får jag en känsla av att de lyssnar på mig . Där var

det mera att bocka av det på pappret . Protokollet och

här är det mer som om att man blir lite inlindad och det

känns … man blir lite omhållen här och det behöver

man när man är trasig .

Av enkätundersökningen framgår att lokalerna på projekt

Karin uppfattas som mera välkomnande och funktionella,

därutöver upplevs förhörsrummen i högre utsträckning

som stora, ljusa och glada . Bemötandet på projekt Karin

har i stort upplevts som mera positivt .

Jag har bara positivt att säga om lokaler och att de var

tillmötesgående och om förhören allt allt bara positivt .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 57


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

Jag har upplevt detta med misshandel ganska många

gånger och det var skillnad en fruktansvärd skillnad till

det positiva . Helt enormt fantastiskt .

Ett positivt bemötande skapar också goda förutsättningar

för att genomföra svåra samtal .

Just att det känns mera som ett hem när man sitter i ett

förhör och det gör att man slappnar av lite bättre . Man

kopplar av helt enkelt . Man ser att det inte är så farligt

som man kanske från början … inbillar sig att det är

så läskigt och hemskt… så det är jobbigt att ta sig igenom

. Här slappnar av man börjar tala fritt och öppet

för att man är avslappnad . Miljön har betydelse .

I intervjuerna har vi också mött kvinnor som inte har

upplevt sig väl bemötta på projekt Karin . Det beror på

flera omständigheter såsom en allmän misstro mot myndigheter

och var kvinnan befinner sig i våldscykeln och i

uppbrottsprocessen .

Ja alltså Karin är ju anmärkningsvärt, det är ju ett

fantastiskt ställe . Ehh, ja sen vet jag inte, det med

kvinnojouren (menar Kvinnokriscentrum) tror jag gick

fram att det både är positivt och negativt . Jag hade inte

klarat mig utan kvinnojouren, men jag hade gärna sett

att de inte spädde på eller, för mig var det ännu värre,

att det bara späddes på och förstorades upp men att jag

tycker jättemycket om XXX och hade inte klarat mig

utan dem heller . Och att det ju måste finnas så klart en

kvinnojour . Sen är jag ganska, jag har alltid velat klara

mig själv jag är inte mycket för myndigeter, jag vill

inte ha med dem att göra . Det är därför det har blivit

så stort nu och hårt nu, det har varit så himla mycket

. Och därför har jag väl kanske, min grundtanke om

myndigheterna är ju inte så positiv .

Att kvinnan inte upplever sig väl bemött kan också bero

på att hennes förväntningar på brottsutredningen inte kan

uppfyllas i praktiken .

Att det på något sätt… om man har varit utsatt för våld

många gånger och när man väl anmäler så är det jävligt

jobbigt… man har tänkt tanken innan och när man väl

gör det liksom oftast är det ju inte första gången och

tycker jag att man borde ta till vara lite mer… nu har

den här kvinnan valt att anmäla och att man då försöker

göra det lite snabbare, att man ringer och säger att nu

har det kommit så här och så här långt det här och det

här . För jag förstår verkligen… hade jag haft möjligheten

att dra tillbaka anmälan så hade jag gjort det . Men

den möjligheten finns inte längre . Hade den funnit hade

jag gjort det för längesedan för jag känner att det här är

bara Kalle Anka . Jag skiter i det här för det tar för lång

tid, jag får ingen information . Det känns bara som om

att de utreder men att de inte tar det på allvar .

58 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

den fysiska miljöns betydelse för skapandet

av ”det goda samtalet”

För att kommunicera sina erfarenheter av att vara utsatt

för våld av en närstående, har miljön betydelse genom

att den utgör den kontext som ramar in sammanhanget,

den kan i symboliska termer sägas ange tonfallet för

samtalet . En miljö som är skapad på ett sätt som känns

avslappnande, trygg och omhändertagande, såsom många

av kvinnorna har beskrivit den, torde därför skapa goda

förutsättningar för ” det goda samtalet” .

Vad är då det goda samtalet? Svaret på den frågan

kan endast den enskilda kvinnan leverera . Det är hennes

unika erfarenhet, behov och förväntningar som ligger till

grund för ”det goda samtalet”, men några mönster har

utkristalliserats, såsom att hon vill bli lyssnad till, känna

att hon blir tagen på allvar, känna att de tror på henne,

inte känna sig ifrågasatt samt att hon får adekvat information

och stöd .

Hela rättskedjan, domstol, åklagare och polis, är beroende

av brottsoffrets medverkan . För att kunna genomföra

en högkvalitativ och effektiv brottsutredning måste

således den våldsutsatta kvinnan förse de olika instanserna

med den information som den rättsliga processen

förutsätter, till exempel uppgifter som ramar in subjektiva

och objektiva rekvisit . Hur vi förklarar, beskriver och förstår

våld är inte på förhand givet, utan öppet för tolkning .

I mötet med den enskildes berättelse och upplevelse av

våld och den polisiära och rättsliga definitionen av våld,

kan det därför uppstå kommunikationsförbistringar . En

tydligt avgränsad handling, till exempel ”ett slag med

knuten näve mot höger kindben” blir för åklagaren och

polisen, ett instrument att arbeta efter, men säger troligtvis

ganska lite om det våld och de livsvillkor som kvinnan

och hennes barn lever under . Hur vi konstruerar ett

problem och hur vi väljer att förstå våld, styrs av kontexten

. Juristen, polisen och socialsekreteraren har alla

sin organisatoriska kontext, som påverkar och styr dem i

uttolkningen av vad som är våld, dels genom att de har en

varierande kunskap och utbildningsbakgrund samt olika

värderingar och erfarenheter, men tolkningen styrs också

av att varje verksamhet har ett specifikt uppdrag i relation

till brottsoffret (se tidigare diskussion om olika aktörers

roll och ansvarsuppgifter i relation till brottsoffer)

Vilken information om kvinnan som blir relevant styrs av

respektive verksamhets uppdrag . Mötet med kvinnan, blir

därmed, för att återknyta till den teoretiska diskussionen,

ett fall, ett ärende där hon som individ omvandlas till en

klient, patient eller målsägande . För att vara berättigad att

ta del av den service som de olika myndigheterna erbjuder,

måste hon kvalificera sig som offer, där vissa specifika

faktorer värderas högre än andra, vad man kan kalla för

en komplexitetsreducering .

Denna komplexitetsreducering av verkligheten kan

ibland te sig främmande för den enskilda kvinnan och

hon kan ha svårt för att känna igen sig själv, då det sker

en tolkning av händelsen som kvinnan inte alls delar . En


kvinna berätta om hur hon upplevde hennes beskrivning

och mannens beskrivning av händelsen, som väsensskilda,

och blev förvånad över att de kunde ses som samstämmiga .

När vi satt i rättegång, det är intressant också, jag har

en kompis som är domare, när vi satt i rättegången,

så sa de ja, er berättelse är samma, frågan är om han

gav dig en knytnäve eller om han bara puttade till dig .

Men jag tyckte våra berättelser var jätteolika . Men så i

själva verket har vi samma historia men han säger fortfarande

att jag spelar teater, att jag inte hade behövt

trilla, av den handen som han gav mig .

För kvinnan, är det viktigt att visa på skillnaden i hennes

berättelse och mannens berättelse, eftersom mannen

fortfarande förnekar våldet och friskriver sig från ansvar .

Från juristens perspektiv handlar det kanske snarare om

att visa på att mannen har gjort ett visst medgivande,

genom att ha uppgett att han puttat kvinnan, något som

i juristens ögon kan vara att betrakta som stödbevis, det

vill säga en utsaga som stödjer kvinnans beskrivning av

händelsen .

Kvinnans berättelse, erfarenheter och behov ryms inte

alltid inom det som är väsentligt för verksamheten och

dess uppdrag, vilket kan leda till att det i mötet mellan

kvinnan och polisen uppstår kommunikationsförbistringar,

missförstånd och att man får felaktiga förväntningar

och bilder av varandra . För att undvika kommunikationsförbistringar,

och för att skapa goda förutsättningar för

ett möte där erfarenheter av våld ska kommuniceras och

inordnas i en juridisk kontext, är det viktigt att man är

tydlig med att redovisa sitt uppdrag och de begränsningar

som följer därav, men det har också framkommit att det

är viktigt för kvinnorna att de känner att de blir lyssnade,

till, att de får känslan av att man tror på dem, att man ser

hela kvinnan och hennes behov . En kvinna som vi intervjuade

samtalade vi med i nästan 4 timmar . Det första

intervjutillfället var inte tillräckligt för att kvinnan skulle

känna att hon har fått ge oss sin berättelse . Det var viktigt

för oss att inte styra intervjuerna alltför mycket utan låta

kvinnan fritt berätta om det som varit viktigt för henne .

Att vi fick hitta ännu en tid för att fortsätta intervjun,

visar att det kan ta tid att kommunicera sina erfarenheter

av att ha varit utsatt för våld, och att det är viktigt att

sätta in erfarenheter av våld i en större kontext .

Att endast fästa vikt vid de för verksamheten relevanta

uppgifterna i kvinnans berättelse, är ett arbetssätt som

blir problematiskt att förena med de behov som kvinnorna

har givit uttryck för . Mötet och samtalet med kvinnorna,

oavsett var detta möte äger rum, är det centrala,

men genom att kunna erbjuda våldsutsatta kvinnor en

miljö, där de kan känna sig avslappnade, trygga och

omhändertagna har man skapat goda förutsättningar för

denna form av samtal . En miljö där deras erfarenheter

och behov kan kommuniceras, utan att riskera att reduceras

till ett fall, en målsägande part, ett objekt . En miljö

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

som inbjuder till att se bilden av hela kvinnan såsom hon

vill presentera den .

en genomlysning av Kvinnofridsprogrammet

utifrån den social­ekologiska modellen

Malmös Kvinnofridsprogram och projekt Karin vilar

teoretiskt sett på en social-ekologisk modell . Modellen

innehåller fyra nivåer; en individnivå, en relationell nivå,

en lokal nivå och slutligen en mer övergripande samhällsnivå

. Vid en genomlysning av kvinnofridsprogrammet

utifrån den social-ekologiska modellen framkommer att

ett samspel mellan lokalsamhället och samhällsnivån var

en förutsättning för Kvinnofridsprogrammets tillkomst .

Exempelvis antog FN:s Generalförsamling 1993 en

deklaration om att avskaffa våld mot kvinnor . I deklarationens

artikel 4 fastslås att staterna bör med alla lämpliga

medel och utan dröjsmål bedriva en politik som syftar

till att avskaffa våld mot kvinnor 207 . Samma år tillsattes

Kvinnovåldskommissionen för att kartlägga kvinnovåld i

Sverige och föreslå åtgärder . I prop . 1997/98:55, Kvinnofrid,

föreslog regeringen ett omfattande åtgärdsprogram

för att bekämpa mäns våld mot kvinnor som i korthet

innebar en vidareutveckling av lagstiftningen, en satsning

på förebyggande insatser och att införa ett bättre bemötande

av våldsutsatta kvinnor . Ett konkret resultat var

att det infördes en kvinnofridslagstiftning 1999 . Vidare

fick socialtjänsten ett uttryckligt ansvar för att ge stöd till

brottsoffer, särskilt till våldsutsatta kvinnor . Det bidrog

till att kommunerna utvecklade handlingsplaner för att

motverka våld i nära relationer . I Malmös lokalsamhälle

utvecklades Kvinnofridsprogrammet . Programmet har

ett politiskt stöd sedan 1999 och drivs av Malmö Stad

i samverkan med polis, åklagare, sjukvård, kriminalvård

och frivillig organisationer . Programmet har på en

individuell nivå fokuserat på att ge kvinnan skydd och

vård . Programmet har också fokuserat på bemötandet

av kvinnan . Exempelvis har myndigheterna utarbetat en

yrkesgemensam handbok som beskriver hur de professionella

aktörerna bör bemöta våldsutsatta kvinnor . De ska

exempelvis möta kvinnan med respekt och förståelse samt

ge henne tid och omtanke genom att fråga och lyssna

istället för att ifrågasätta hennes berättelse . De professionella

aktörerna ska också göra en riskbedömning baserad

på kvinnans berättelse, informera henne om de rättigheter

hon har och vilka möjligheter som finns till skydd och

hjälp samt hänvisa henne vidare till dessa . 208 Utifrån individnivå

erbjuds kvinnan ett trygghetspaket som är direkt

kopplat till polisens ledningscentral om det föreligger risk

för fortsatt våld . Dessutom utses ett målsägandebiträde

som ska ge kvinnan information, stöd och hjälp för att

tillvarata hennes intressen under förundersökning och

rättegång . Hälso- och sjukvården erbjuder henne en hel

207 FN General Assembly res . 48/104 .

208 Yrkesgemensam Handbok s 1-19 .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 59


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

kroppsundersökning och återbesök för att minska våldets

hälsorisker . Kontakt med kuratorer kan också förmedlas

vid läkarbesök . På den relationella nivån har arbetet

inriktats på att starta specialenheter för att möta såväl

kvinnans som förövarens behov av stöd . Malmös kvinnofridsprogram

har varit framgångsrikt i så motto att antalet

polisanmälda övergrepp mot kvinnor har ökat med 50

% under de senaste 10 åren och att antalet anmälningar

som leder till åtal har ökat med närmare 100 % .

Projekt Karin

Utifrån den social-ekologiska modellen kan handlingsplanen

för att bekämpa mäns våld mot kvinnor,

hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade

relationer och åtgärd 50 ses som ett försök att utifrån

samhällsnivån reducera våld i nära relationer, genom att

lyfta fram problematiken som en politiskt prioriterad

fråga . Samlokaliseringen av myndigheter kan betraktas

som en förstärkning och vidareutveckling av lokalsamhällets

myndighetssamverkan . Utifrån individnivå kan

projekt Karin med ett i direktivet uttryckligt krav

målgruppsanpassning ses som ett försök till att reducera

riskfaktorer på individnivån . Lokalerna och dess design

och tekniska utrustning förutsätts underlätta för kvinnan

och motivera henne till att bidra till brottsutredningen .

Genom samlokaliseringen och en utökad samverkan får

exempelvis Kriscentrum för kvinnor information om

inkomna anmälningar genom sina dagliga möten med

polisen och kan därigenom aktivt kontakta kvinnan och

erbjuda stöd . De erbjuder också stöd i anslutning till

förhör . Däremot har hälso- och sjukvården och Rättsmedicin

inte regelmässigt utfört undersökningar i projekt

Karins lokaler .

Insatser som saknas av de våldsutsatta kvinnorna

Det kan emellertid diskuteras i vilken utsträckning den

social-ekologiska modellen har använts som ett verktyg i

arbete med att utveckla Kvinnofridsprogrammet till projekt

Karin . Det är exempelvis först genom utvärderingen

av projekt Karin som individnivån systematiskt har kartlagts

. Det kan också diskuteras i vilken utsträckning som

ambitionen att samverka kring kvinnan har uppfyllts .

I utvärderingen har det framkommit att de intervjuade

kvinnorna saknar insatser på modellens samtliga nivåer .

individnivå

På invidvidnivå har de intervjuade kvinnorna framfört att

de har behov av ytterligare stöd avseende:

Bostad

Kvinnorna önskar ett bättre stöd för att skaffa en ny bostad .

Snabbare hjälp med boendet . Lägenhet är jätteviktigt .

60 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

Skälen till att kvinnorna behöver en ny bostad är flera . Ett

skäl är att brottsoffret inte orkar bo kvar på brottsplatsen .

… jag var igång och pratade med dom för att få en lägenhet

för jag bodde hos min mamma och pappa . För jag ville inte

sätta min fot i den lägenheten som vi hade bott i … eftersom

man har gått igenom en sån här grej är det en sån känslomässig

situation… allt speglas upp igen . Du kan inte leva

i den miljön igen . Och vi fick ingen hjälp de sa bara att de

hade inga lägenheter och kriscentrum sa att de hade vissa

kontakter men det var inget som hjälpte där .

Ytterligare ett skäl är den personliga säkerheten . Det

finns kvinnor som inte har gett upp hoppet om relationen

men vill vara särbo med mannen för att minimera

riskerna för våld .

Men jag kan inte ha kvar den människan i mitt hem om

han fortsätter att slå mig . Så han måste han ha en egen

bostad och skulle det inte bli så att han slår mig så får

vi fundera på det i framtiden om vi ska flytta ihop men

jag kan ju inte säga att han aldrig kommer att göra det

och därför får det vara på det viset .

Ett annat skäl är att bostadsbristen i Malmö försvårar ett

uppbrott från den våldsamma relationen .

Det kommer en kvinna när jag vart hos socialen…

kommer en kvinna från kriscentrum, men de ville

hämta mig där med min dotter för att skydda min dotter

. Men jag behöver inte dessa saker sa jag till dem .

Jag behöver en lägenhet, dottern behöver skolan . Jag

har sagt till dem det . Jag behöver en lägenhet, min dotter

går i skolan . Jag har jobb, allt sådant bra .

Det finns också kvinnor som har svårt att bryta upp för

att de känner skuld för att mannen därigenom hamnar i

hemlöshet .

…sen tog jag honom till nåder igen, för då bodde han

på Xhemmet ett tag . Där bor såna som är hemlösa…

om man har lite tur som kan få ett eget rum, va . Och

blev sen lurad, på så vis att han ville stanna kvar hos

mig över en natt, då sa jag, men det får du inte sa jag,

du har själv sagt att då blir du utslängd (från Xhemmet)

.

– Jo en natt när det är helg kan man .

Ja, ja säger jag, då får vi se hur du uppför dig sa jag,

men sen så, var det till julen, då hade det gått 2 månader

sedan den här incidenten .

Stöd för att medverka till umgänge med gemensamma

barn .

Intervjuerna visar att flera kvinnor med barn saknar eller

har en ofullständig kunskap om föräldrabalkens bestämmelser

om vårdnad, boende och umgänge . De verkar


också sakna kunskap om lagstiftarens syn på barnets

bästa och våld mellan föräldrar .

Han får träffa honom precis när han vill det har gått

så kort tid . Han är fortfarande i riskzonen . Han har

precis gått på KRAMI och han har aldrig haft ett jobb

från7 till 4 så att… han hotade med advokater och

umgängen varannan vecka . Jag sa, gör du det så får

dom bestämma men då ville han inte det . Jag vet inte

hur det hade gått .

De verkar också sakna kunskap om möjligheterna till

kontaktperson vid umgänge och om socialtjänstens

bemannade lokal ”Umgåsen” där pappor kan utöva

umgänge med sina barn . I brist på kunskap och information

finns det kvinnor som släpper in barnens pappa i sin

bostad för att han ska utöva umgänge med de gemensamma

barnen trots att han är dömd för vålds- och sexualbrott

mot henne . Detta gör kvinnorna eftersom pappan

saknar en bostad som är lämplig för umgänge med barn

och för att hon hyser en oro för barnen då de är lämnade

ensamma med honom .

… och hade hand om O när jag är i skolan och på

jobb… för att han hade ingen annanstans att vara men

det var ju inte ens trevligt för han satt bara hemma

i vardagsrummet hos mig och bara förpestade hela

vardagsrummet… och allt styrdes av hans humör och

han var ett jävla as . Han var inte trevlig . Han var inte

snäll mot mig och ibland… Och han var inte bra med O

heller eftersom han hade så mycket skit… han orkade

typ leka med honom i 10 minuter sedan klarade han det

inte mer . Han kunde komma hem till oss och springa

runt i lägenheten storgråtande fram och tillbaka, fram

och tillbaka . Det var inte bra någonstans och de här

gångerna började vi bråka flera gånger och då blev han

arg och aggressiv ett antal gånger och någon gång kastade

han barnvagnen på mig och jag blev helt jävla blå .

Umgänget kan också användas som ett medel för fortsatt

kontroll av kvinnan, vilket kanske inte alltid är en önskvärd,

avsedd eller ens lämplig effekt .

Ja, ja alltså just det här jag känner att han vill ha koll

på mig nu och sen är det väl det för att vi har umgåtts

lite för hans (sonens) skull men jag försöker att

inte göra det nu . Jag har förklarat det för honom att

jag inte klarar av den psykiska nedtryckningen från

honom . (Mannen säger) Att jag måste ändra mig för

att det ska fungera igen . Jag ska göra det för att det

ska fungera och jag ska inte vara föräldraledig för han

har pratat med kompisar och de säger att barn har det

bättre på dagis från ett år men jag tänker vara hemma

i 1 och ½ år .

Psykologisk eftervård

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

Ytterligare en insats som kvinnorna saknar är psykologisk

eftervård . Det krisstöd som kvinnokriscentrum ger

är mycket uppskattat men de erbjuder inte psykologisk

eftervård . Flera av kvinnorna anser sig behöva stöd av en

psykolog eftersom de mår psykiskt dåligt .

Jag har också för andra berättat dessa saker . Jag hade

en lista på Kriscentrum och sådana saker . Men jag

hade inte varit psykolog, ingenstans .

Det verkar vara svårt för våldsutsatta kvinnor att få

tillgång till psykolog genom den offentliga sjukvården . En

kvinna försökte få hjälp via barnavårdscentralen

… man fick chansen att ha en psykologkontakt via

barnavårdscentralen . Och då tänkte jag att när jag ändå

fick chansen så kan jag, jag tänkte för min egen skull, det

var innan det här hände . Men medans min man var på

sjukhus (missbruksproblem) och jag var själv med våran

bebis någon månad . Och då tänkte jag att då kan jag

prata med psykologen om min situation, om mig . Men det

blev faktiskt väldigt fel . Så fort hon hörde talas om varför

min man var på sjukhus . Då blev hon väldigt väldigt

konstig . Så fort hon hörde talas om missbruk . Och hon

blev väldigt, så här hård och liksom (paus), då handlade

det inte om mig längre utan om något annat . Det kändes

faktiskt som om hon hade ett ”scoop” på gång . Nej men

hon brydde sig inte ett skit om mig längre när hon hörde

att han var på sjukhus . Då var det slut på den diskussionen

. Då gick jag därifrån, rädd igen . Nej det var ingenting

för mig helt enkelt . För även om hon kunde se att jag tog

hand om min bebis på bästa sätt och jag var väldigt tydlig

med att jag ville prata med någon för att lätta på trycket,

för min egen skull . Men det gick liksom inte .

Andra har försökt via vårdcentralen .

Jag känner mig deprimerad men har inte fått någon

medicin eller möjlighet till samtal med psykiater eller

psykolog trots uttryckliga önskemål .

Och via psykiatrin .

… jag skulle gärna vilja tala med en psykolog och jag

fick aldrig det… två månader på psykiatri och fick inte

någon remiss till en psykolog… Ingenting det tyckte jag

var dåligt och det tyckte min soc också . Det borde dom

ge mig .

Men även på Kvinnokriscentrum .

Kriscentrum gav mig bara råd om att skaffa mig en

lägenhet och att gå till en privat psykolog . Men det

kostar och då väntar man med det . Det borde finnas .

Det vore nyttigt att inleda med Kriscentrum och sedan

låta en psykolog ta över .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 61


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

Det finns också kvinnor som efterlyser stöd av en psykolog

för att kunna avsluta relationen:

Nej men just det här att man kan bli erbjuden hjälp

att prata… Nu ska man själv söka sig . Att få prata att

någon lyssnar på en och inte fördömer en… att man

stannar kvar… jag trodde att detta aldrig skulle hända

mig… man blir hotad om du lämnar mig tar jag livet av

mig eller då slår jag dig sönder och samman . Han lovar

att han aldrig mer ska göra så… En människa kan

förändras… men skulle det hända igen så hoppas jag

att man går in stoppar .

relationell nivå

Avseende den relationella nivån har de intervjuade kvinnorna

framfört att de har behov av stöd i sin relation till

mannen och andra anhöriga . De behöver:

Stöd för att kunna fortsätta relationen

På familjenivå eller den relationella nivån saknar flera

kvinnor stöd för att kunna fortsätta sin relation med

mannen . Skälen till att de vill arbeta med att normalisera

relationen är företrädesvis känslomässiga men också

ekonomiska exempelvis då kvinnan och mannen driver

företag tillsammans .

Samtidig som det är sorgligt sorgligt sorgligt känner

jag ändå att jag skulle kunna, jag skulle vilja stå upp

för att det finns hopp om man tar tag i det i tid . Och om

man tar mer hand om offret också . Jag vet att jag har

jättemycket känslor för honom fortfarande, och han för

mig, men vad ska barnen säga . Så tänker jag .

Stödinsatser för mannen ger också vissa kvinnor hopp

om en gemensam framtid . Det rör sig om kvinnor som

inte har avslutat relationen känslomässigt .

Du stannar ju kvar i det men man får ta det i proportion

till vad det är . Det är ju skillnad på en man som gör något

åt sin situation . Till skillnad vad han gör . Han har felat…

han kämpar ju… han går på IDAP bara för han inte

ville skada mig igen . För han har problem med sin ilska

liksom och det fruktansvärda när han slog mig var ju att

det var ingen kontroll ju på han . Han ser ju inte mig .

Stöd för gärningsmän

Flera kvinnor saknar också adekvata stödinsatser för de

våldsutövande männen .

Sedan tycker jag att det hade varit bra, just att gå ut och

berätta om att det finns behandlingsformer för män som

gör detta . Så att kvinnor vågar anmäla och så . Att man

pratar lite mer öppet om att det finns . Att man pratar

om att återfallsbenägenhet inte är så stor om man verkligen

går igenom den här behandlingen . Men det hänger

62 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

mycket på, har jag förstått på hur mycket medicin man

ger . Det är många på fängelset har jag förstått, som äter

medicin, antidepressiva, och det kan man ju diskutera .

Behandlingsprogram som erbjuds anses inte alltid som

effektiva av kvinnan .

Han blev ju då dömd till vård på Provita . Och han

flyttade ju åter hem till oss i våras men han hade ju inte

förändrats så mycket . Hans humör och så, han hade ju

bara slutat att dricka . Vi separerade den 1 oktober i år .

Vissa män förstår varken allvaret i situationen eller att de

kan bli anmälda för våld mot närstående om polis kallas

till platsen . De har inte heller kunskap om att våld i nära

relationer faller under allmänt åtal .

Jag har alltid hört att kvinnan är skyddad här i Sverige…

jag hade förväntat mig några tips . . . dom kan

ju det här med våld… ska jag stålsätta mig? … för att

inte ge efter . . . ju mer jag gav efter desto våldsammare

blev han . Lite så… Killarna (poliserna) var ganska bra

när de hjälpte att packa … då stod dom på sig när han

beklagade sig… då sa en av killarna att om jag hade

levt med dig så hade jag inte stått ut i 24 timmar…

bevisa för honom att det är så… då är man på rätt

spår . Vad gör man sen? Jag hade velat de tog honom i

örat och lyfte honom när han låg där på soffan som en

pascha och sa till honom att du får nog bo i barackerna

i fjorton dagar någonstans .

Vissa män får inte ens information om att deras närstående

har vänt sig till en polisstation och gjort en anmälan .

Det rör sig om fall som åklagaren beslutar att lägga ner

på tidigt stadium . Att männen inte får någon information

medför också att de varken får stöd i att söka hjälp för sin

aggressivitet eller stöd för att reda ut situationen eller i att

lämna den destruktiva relationen .

Jag har inte hjärta att skilja mig från honom, men om

han hade fått hjälp från början kanske det inte hade

blivit så här . Det är sådana kulturkrockar, jag är ett

levande bevis .

Stöd till anhöriga

Flera kvinnor efterlyser stöd till anhöriga . Det är inte

ovanligt att barn, syskon och föräldrar inte orkar stödja

sin våldsutsatta mamma, syster eller dotter under en

många gånger långvarig uppbrottsprocess från mannen .

När de inte orkar längre blir våldet tabubelagt .

Nä pappa vet ju inte… han vet bara att han har slagit

mig och att det är slut och att jag var ledsen sen har vi

inte pratat mer om det .


Vissa anhöriga går ytterligare ett steg och tar avstånd från

eller bryter kontakten med den våldsutsatta kvinnan .

Det var som mina barn sa, det var ju inte ditt ansvar,

men då kommer ju det, ja att, ja okej då får du väl flytta

in här då, så får du bära dig ordentligt åt . Och det gjorde

han tills vidare, men då tyckte, då var det faktiskt bara

min ene son som umgicks med mig, så det var ett väldigt

svårt val och i den vevan hade min dotter faktiskt flyttat

till utomlands, för hon hade läst språk i fyra, fem år, så

henne har jag fortfarande inte mycket kontakt med .

lokala samhällsnivån

Avseende den lokala samhällsnivån har de intervjuade

kvinnorna framfört att de har behov av ytterligare stöd

genom en;

Informationsstrategi

På den lokala samhällsnivån saknar kvinnorna en myndighetsövergripande

informationsstrategi . Kvinnorna

efterlyser en informationsstrategi som belyser handläggningsprocessen

och tar hänsyn till att kvinnorna har

individuella förutsättningar och behov . Av de empirirska

undersökningarna framkommer att alla kvinnor inte har

uppfattat att de har fått information, andra menar att

de endast har fått fragmentarisk information om vilka

hjälp- och stödinsatser som erbjuds . Det finns också

kvinnor som anser att de har fått en otillräcklig information

. Viss information som är central för kvinnorna och

deras säkerhet lämnas inte idag till kvinnorna . Det rör sig

om myndighetsbeslut som påverkar mannen, exempelvis

beslut om besöksförbud, som kan leda till att mannen blir

aggressiv . Kvinnorna vill också ha information om hur

brottsutredningen fortskrider .

Informationen har förmedlats både muntligen och

skriftligen . Alla kvinnor har inte haft förmåga att läsa

och ta till sig information på grund av språkliga hinder

och en varierande läsförmåga . Hennes förmåga att ta till

sig information, gör att hon exempelvis är beroende av ett

muntligt beslut i åtalsfrågan . I vilken situation informationen

lämnas och var kvinnan befinner sig i våldscykeln

har också visat sig ha betydelse för kvinnans förmåga

att ta till sig information . Sammanfattningsvis bör en

myndighetsövergripande informationsstrategi beakta

vilken information som ska lämnas samt när och hur den

ska lämnas .

Specialiserad vårdcentral

Därutöver efterfrågar flera kvinnor en vårdcentral som är

specialiserad på att dokumentera och behandla våldsskador

. Kvinnor som är utsatta för våld kommer i kontakt

med sjukvården på olika sätt och i olika skeenden . Ibland

är skadorna så allvarliga att det krävs akutsjukvård . Vid

andra tillfällen är behovet av vård mindre akut varför de

vänder sig till sin vårdcentral . Flera kvinnor har berättat

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

om dåliga erfarenheter från vårdcentraler . Exempelvis har

de mött läkare som inte vill dokumentera och behandla

deras skador . De har också berättat om läkare som inte

förstår våldets psykologiska effekter och därför endast

sjukskriver för fysiska skador .

Jag var tvungen att få ett sjukintyg för jag mådde inte

bra psykiskt där har jag haft lite problem den ena manliga

läkaren som jag pratade med först så sjukskrev han

mig och det var inga problem när jag kommer tillbaka

för att fortsätta att sjukskriva mig för att detta har

tagit lång tid … det gör en sån här grej… och då tyckte

han att jag lika väl kunde börja jobba varför kände

jag så här och jag fick… jag börja smått bråka där jag

försöker boka tid hos en annan läkare

Samverkan med arbetsförmedling och försäkringskassa

Åtskilliga kvinnor har förlorat sitt arbete i anslutning

till brottsutredningen och är angelägna om att komma

tillbaka till förvärvslivet eller studier men det kan kräva

en anpassning till den enskilda kvinnans förutsättningar,

varför de efterfrågar en samverkan mellan försäkringskassa

och arbetsförmedling .

Ett annat problem som kvinnorna har lyft fram i

intervjuerna är att det finns läkare som är restriktiva med

att sjukskriva kvinnor som inte längre har något fysiskt

vårdbehov och som inte kan diagnostiseras som deprimerad,

men som ändå mår psykiskt dåligt och är helt fokuserade

på förundersökning och kommande rättegång .

Dessa kvinnor har fått anmäla sig som arbetssökande hos

arbetsförmedlingen . Genom att arbetslöshetsersättningen

ibland har varit väsentligt lägre än sjukpenningen försätts

dessa kvinnor i en socioekonomisk utsatthet som har

tvingat dem att vända sig till socialtjänsten och begära

ekonomiskt bistånd .

Kontinuitet

Kvinnorna efterfrågar en ordning som minimerar risken

för att utredare och åklagare byts ut under förundersökningen

. Kvinnorna upplever det som påfrestande att

behöva byta utredare och åklagare, ibland vid upprepade

tillfällen, och menar att varje byte av personal bidrar till

bristande effektivitet och en försämring av utredningens

kvalitet . En kvinna berättar om hur hon ringer till sin

utredare för att höra hur det går med utredningen . En

annan person svarar och meddelar att han har tagit över

utredningen .

Jag ringer igen under sommaren för att jag inte hör

något . Jag ringer och det är inte X (utredaren) utan en

kollega till X . Jag blev inte förvånad över att det inte är

samma för det är lite väl mycket människor inblandade

i den här röran . Jag frågar vad som händer och om de

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 63


Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys

inte kan snabba på lite för det har dragit ut på tiden .

Ja det ska han och jag frågar om vi ska träffas men det

behövs inte .

Ett byte av åklagare kan få än mera långtgående konsekvenser

än ett byte av utredare . Varje åklagare gör sin

egen bevisvärdering och vid ett byte av åklagare kan det

innebära att två helt olika bedömningar av bevisläget

görs, något som är obegripligt för kvinnan .

Under polisförhöret får jag veta att jag har fått en ny

åklagare . Jag undrar om han kan lägga ner det här

då? Och det tyckte jag var fruktansvärt . Det här var

den 14 februari mitt i veckan och den 20 har åklagaren

beslutat och den 23 får jag ett brunt kuvert i brevlådan

med besked om att han lägger ner .

samhällsnivån

Avseende samhällsnivån har de intervjuade kvinnorna

framfört att de önskar att övervägande görs angående;

Tillämpningen av bestämmelsen om besöksförbud

På samhällsnivån efterfrågas en reformering av eller en

mera generös tillämpning av bestämmelsen om besöksförbud

som medför att mannen får lämna bostaden i det

akuta skedet . Flera kvinnor klagar över att de inte förstår

logiken i att hon ska lämna bostaden och placeras på

härbärge eller hotell när det är mannen som är våldsam .

De uppfattar tillämpningen av besöksförbud som ett

uttryck för mannens överordning och att det är kvinnan

som betraktas som problemet, inte mannens aggressiva

beteende .

Jag kom bara in och hämtade hundarna och då stod

han där och kastade saker på mig . Jag ringde polisen

som körde hem honom till en kompis . Polisen sa att de

hade inte rätt att ta med honom men han följde med frivilligt

och efter det sa jag till honom att han fick flytta

för nu ska jag ha barn så han flyttade i maj .

De efterlyser också möjligheter att säkerställa att besöksförbudet

respekteras

Han fortsätter alltså att det som hände senast var att

han gick in i min lägenhet trots besöksförbud . Jag gick

ner för att kasta sopor dörren var olåst och då tog han

tillfället och gick in i lägenheten . Han går runt hela

tiden, gömmer sig i buskarna och tittar nu har han hittat

ett nytt system jag kan inte hela tiden titta genom

fönstret . Jag har varit tvungen att ta bort dörrklockan

på grund av honom . Han tittar in genom brevinkastet

och sedan sticker han .

64 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

Fler förhörstillfällen

20 % av de kvinnor som har deltagit i enkätstudien har

bara förhörts vid ett tillfälle, i samband med anmälningsupptagningen

. Flera av kvinnorna har i intervjuerna

beskrivit hur upprörda och rädda de har varit i samband

anmälningstillfället . De menar att det vore en fördel om

det även hölls ett kompletterande förhör några dagar efter

misshandeln i en lugnare miljö . Ett sådant förfarande

skulle kunna bidra till att höja kvaliteten på brottsutredningen

. Kvinnor som kallas till flera förhör får möjlighet

att, i lugn och ro, fritt berätta om sitt liv med den

misstänkte mannen . Under sådana förhållanden kan det

exempelvis komma fram att hon har utsatts för ytterligare

handlingar som är straffbara men som i våldets normaliseringsprocess

inte uppfattas som felaktiga eller kränkande

av kvinnan .

Det var till och med dom (polisen) som förklarade för

mig att jag hade blivit … att det var våldtäkt jag hade

gått igenom… för att ja… när man är i en sån här

situation så tänker man att det är så det ska gå till . Så

han sa NEJ lilla vännen … typ… så här ska det inte gå

till . Det är en våldtäkt .

Sammanfattningsvis har de empiriska undersökningarna

visat att kvinnornas syn på sitt liv är mera vidsträckt än

myndigheternas så kallade helhetsperspektiv . Kvinnorna

lämnar många tankvärda förslag till förbättringar . De har

också berättat om hur deras personliga förutsättningar

och den sociala miljön samspelar och sätter gränser för

deras livsvillkor . Exempelvis har de berättat om svårigheterna

med att få samtalsstöd av en psykolog och om

problemen med att få stöd av arbetsförmedling och försäkringskassa

för att kunna delta på arbetsmarknaden på

sina egna villkor . Få samverkansprojekt har en teoretisk

värdegrund . Projekt Karin har en teoretisk föankring

i den social-ekologiska modellen som kan användas i

högre utsträckning för att identifiera risker, insatser och

utvärdera deras effekter . Den kan också utgöra grunden

för en systematisk vidareutveckling av samverkan kring

individen och hennes behov .


Utvärderingens övergripande syfte har varit att utvärdera

den fysiska miljön på projekt Karin . Utvärderingen har

haft ett brukarperspektiv, i detta fall innebärande att det

är kvinnans berättelse som är grunden för våra resultat .

Det är de våldsutsatta kvinnornas upplevelser av att ha

medverkat som målsägande i en brottsutredning som

vi har försökt kartlägga . De faktorer som varit i fokus

för enkät och intervjustudien med kvinnorna, har varit

kvinnans bakgrund och nuvarande livssituation, kvinnans

relation till gärningsmannen samt kvinnans beskrivning

av våldet och omständigheterna kring polisanmälan .

Vidare har vi kartlagt de medverkande kvinnornas förväntningar

på och upplevelse av polisanmälan och brottsutredning

. Därutöver har kvinnans behov och upplevelse

av erhållet psykosocialt stöd kartlagts, detsamma gäller

hennes uppfattning om och upplevelse av myndighetssamverkan

samt hennes upplevelser av lokaler och syn på

samlokalisering . Dessa faktorer har alla redogjorts för

i kapitel 4, under den empiriska framställningen . Nu är

det dags att dra ihop trådarna och på basis av de resultat

vi erhållit i relation till projekt Karin, resonera kring de

insatser som de berörda kvinnorna givit uttryck för att de

Kapitel 5. saMManfattning och avslutande disKussion

innehåll

Kapitel 5. Sammanfattning

och avslutande diskussion

saknar, men dessförinnan en kort sammanfattning av våra

resultat .

Vårt uppdrag har varit att utreda våldsutsatta kvinnors

behov och ta del av deras erfarenheter av projekt Karin .

Att göra en jämförande studie med de kvinnor som var

aktuella innan projekt Karin respektive efter, visade sig

innebära vissa problem eftersom inte alla kvinnor som var

aktuella efter projekt Karins start hade varit i lokalerna,

men såsom nämnts tidigare så har merdelen av de kvinnor

vi har intervjuat i ett personligt möte samtliga befunnit

sig på projekt Karin, varför vi trots allt har kunnat få en

bild av hur kvinnorna värderar lokalerna och den fysiska

miljön .

Vi har med hjälp av kvinnornas röster, från såväl enkäterna

som intervjuerna, försökt skapa oss en bild av vilka

förväntningar de har på de aktörer som de haft kontakt

med, med anledning av att de har utsatts för våld, vidare

har vi försökt kartlägga hur deras behov ser ut, och vilka

positiva respektive negativa erfarenheter de har av att ha

medverkat i en brottsutredning .

För att kunna möta våldsutsatta kvinnor och tillgodose

deras behov är det också viktigt att få en bild av vilka

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 65


innehåll

Kapitel 5. saMManfattning och avslutande disKussion

förväntningar kvinnorna har på polis och rättsprocess och

vilka tänkbara motiv kvinnan har till att kontakta polisen .

Anledningen till att kvinnan tagit kontakt med polisen

varierade och kunde handla om att få slut på våldet i den

akuta situationen, eller kunde det vara en strategi för att få

våldet inom relationen att upphöra, genom att markera för

mannen att hon menar allvar . Några kvinnor var inte medvetna

om att en anmälan hade gjorts, de trodde bara att de

hade ringt polisen och haft kontakt med dem . De kvinnor

som fortfarande sammanlever med mannen och vill fortsätta

relationen har sällan förväntningar på att en anmälan

ska resultera i att mannen blir dömd, i de fall kvinna önskar

en rättslig process är fokus riktat mot att mannen ska

få hjälp i form av vård och behandling . De kvinnor som har

valt att fortsätta relationen med mannen efterfrågar ett mer

holistiskt perspektiv där mannen kan få hjälp .

Andra kvinnor betonade vikten av att deras anmälan

resulterade i ett rättsligt efterspel, som en bekräftelse på

hennes erfarenhet av att vara utsatt för misshandel och

kränkningar . En kvinna beskrev att det skulle kännas som

ett hån, om brottutredningen inte ledde någon vart . Dessa

kvinnor har lämnat relationen och för henne fyller den

rättsliga processen ett behov av bekräftelse, där hon ropar

efter motbilder från samhällets sida, motbilder som vittnar

om att våldet aldrig var hennes ansvar, utan mannens .

För vissa kvinnor har polisanmälan också en stor

betydelse i form av att kvinnan därmed kan erhålla skydd .

Polisiära och psykosociala insatser i form av gripande,

häktning, besöksförbud, skyddat boende och krissamtal

blir för dessa kvinnor det mest elementära .

Kunskap och medvetenhet om kvinnors skilda förväntningar

är viktiga förutsättningar i skapandet av ”det

goda samtalet”, där kvinnan kan bemötas med respekt,

bli lyssnad till och tagen på allvar . Att inte förutsätta att

kvinnan ”tar tillbaka” anmälan är oerhört viktigt .

Ett holistiskt perspektiv där också mannen inkluderas

på ett tidigt stadium och som ett förebyggande arbete

hade kanske kunnat förhindra att kvinnor väntar med att

vända sig till polisen . Det är sällan kvinnor vänder sig till

polisen vid första eller andra slaget, utan våldet har oftast

pågått en tid . Ju längre tid som går, ju större är risken för

att destruktiva mönster skapas i relationen och att våldet

successivt börjat normaliseras .

Behoven som kvinnorna har givit uttryck för är bland

annat betydelsen av att få information om brottsutredningen,

hur den går till, vem som gör vad och vad

som händer i hennes ärende . Vidare behöver kvinnorna

information om andra myndigheters ansvar och vad de

kan hjälpa henne med . Här har myndighetssamverkan en

viktig funktion och samlokaliseringen kan vara ett sätt

att skapa goda förutsättningar för ett sådant samarbete .

Med tanke på att kvinnan befinner sig i en utsatt situation

kan hon ha svårt att tillgodogöra sig information och

behovet av information kan också skifta över tid, bland

annat beroende av om kvinnan fortfarande har en relation

till mannen och därmed kan befinna sig i olika faser i den

66 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

så kallade våldscykeln . Det handlar således inte bara om,

att ge kvinnorna information utan också om, hur och

när . Att utveckla en informationsstrategi utgör därför en

viktig del i arbetet med våldsutsatta kvinnor .

Andra behov som kvinnorna har givit uttryck för är

psykosocialt stöd och eftervård . Utifrån bilden på s 51

kan en kvinna som utsatts för våld vara tvungen att ta

ett stort antal kontakter med olika myndigheter . Av skäl

som visat sig vara uppenbara är det inte alltid kvinnan

befinner sig i ett sådant tillstånd att hon själv klarar av att

ta dessa kontakter, och här kommer aktörernas samverkan

in som en betydelsefull del för att hjälpa kvinnan .

Den arbetsmetod som arbetats fram i projekt Karin, där

kvinnokriscentrum får ta del av de polisanmälningar som

har gjorts, för att aktivt kunna ta kontakt med kvinnorna,

har beskrivits som något positivt . Många kvinnor känner

att de behöver stöd, men orkar inte ta kontakten själva .

Det kan också vara så att kvinnan först i ett senare skede,

några dagar senare då det akuta skedet är över, känner att

hon har behov av en samtalskontakt . Flera av kvinnorna

har i intervjuerna beskrivit hur upprörda och rädda de

har varit i samband anmälningstillfället, varför det vore

en fördel om det även hölls ett kompletterande förhör

några dagar efter misshandeln i en lugnare miljö .

Vidare har kvinnan talat om behovet av att erhålla

ekonomiskt stöd, eftersom våldet också har ekonomiska

konsekvenser, direkt eller indirekt . Inte sällan förekommer

ekonomiskt våld som ett av flera sätt att utöva våld

mot kvinnor, det kan handla om att mannen rent fysiskt

tar kvinnas pengar, bankkonton och andra tillgångar, hindrar

kvinnan från att arbeta, förstör kvinnans eller barnens

egendom eller mer subtila former av kontroll såsom

att inte betala ut underhåll, övervaka inköp, neka henne

information om hushållets ekonomi och ekonomiska

beslut . Att leva under ekonomiskt våld, får ekonomiska

konsekvenser för kvinnan och hon kan därför behöva

samhällets hjälp att ta sig ur ett ekonomiskt beroende till

mannen . I det här sammanhanget kan också påpekas att

det är angeläget att se över lagstiftningen på flera olika

områden . En kvinna som vi intervjuade berättade att

hon drev ett företag tillsammans med mannen . Mannen

dömdes till fängelse och skulle dessutom, betala ut en stor

summa i skadestånd till kvinnan . Kvinnan kunde dock

inte begära ut dessa pengar eftersom det skulle innebära

att det företag som de äger gemensamt går i konkurs och

att hon därmed förlorar både arbete och inkomst .

En vanlig indirekt ekonomisk konsekvens av våldet,

med efterföljande psykosocial utsatthet är att kvinnan

många gånger har förlorat sitt arbete eller inte längre

förmår att arbeta, varför samverkan och kontakt med

arbetsförmedlingen och försäkringskassan skulle vara ett

sätt att ytterligare hjälpa våldsutsatta kvinnor .

Vi har funnit att ett gott bemötande är oerhört viktigt,

där faktorer som att bli lyssnad till, känna sig betrodd,

känna att man blir tagen på allvar är centrala . Kvinnorna

i enkätstudien ger inte sällan uttryck för en svår situation


vid tiden för mötet med polisen . Förutom det faktum att

de utsatts för misshandel av en person de älskat/älskar,

försöker de på olika sätt begripliggöra våldet och finna

förklaringar till det som hänt . En del av kvinnorna har

drabbats av ekonomiska problem på grund av våldet, i

vissa fall finns barn inblandade vilket gör situationen än

mer komplicerad, och i en del fall förkommer missbruk av

olika slag . Att möta dessa kvinnor på ett korrekt sätt är av

stor vikt av flera ovan angivna anledningar, så sker dock

inte alltid, och det finns kvinnor som gett uttryck för att

de ifrågasatts vid anmälan, eller att de i en kaotisk anmälningsupptagning

i hemmet, när radiobil tillkallats, blivit

bemötta på ett sätt som de upplevt som ”kränkande” . För

att kvinnan ska ha förtroende för polisen, och samhället,

och för att hon ska kunna få hjälp i ett långsiktigt

perspektiv, måste denna inledande kontakt vara anpassad

efter den enskilda kvinnans behov . Detta är en del av det

polisiära arbetet som är oerhört svårt, då kvinnorna har

olika erfarenheter, olika behov och olika förväntningar

och har varit utsatta för olika former av våld .

Ett bra bemötande är viktigt också i ett längre perspektiv,

för att kvinnan ska känna sig trygg med polisens

insatser . En av de vanligaste anledningarna till att kvinnor

som medverkat i utvärderingen inte anmält upprepad viktimisering

har varit rädsla för hämnd . Känner kvinnan att

polisen tar hand om henne, torde chanserna öka för att

hon vid eventuell upprepad viktimisering vågar anmäla

igen . Polisens brottsbekämpande funktion, får inte ta över

handen eller ske på bekostnad av polisens trygghetsskapande

funktion, dessa båda funktioner måste kombineras

då de kompletterar och är beroende av varandra .

För många kvinnor är polisen den första kontakten de

har med samhället, och kan därmed utgöra en viktig barriär

för fortsatt kontakt om kvinnan inte upplever polisen

positivt . Detta kan vara av särskild betydelse då kvinnan

har ett mindre socialt nätverk, samt har barn .

Vad det gäller den fysiska miljön och den betydelse

som miljön har tillskrivits, så uppger majoriteten av

kvinnorna att miljön har betydelse för hur man upplever

situationen och mötet . Miljön är den fysiska kontext som

ramar in ett sammanhang och påverkar såväl sinnen som

känslor . Lokalerna är viktiga för att brottsutredningen

på olika sätt ska kunna optimeras, och för att kvinnorna

ska erhålla bästa möjliga hjälp och stöd . Lokalerna ser

vi dock som en del i ett betydligt större sammanhang där

alla pusselbitar måsta vara på plats för att kvinnan ska få

bästa möjliga bemötande och omhändertagande, och därmed

för att polisens utredning ska bli den bästa möjliga .

Genom att befinna sig i en miljö som upplevs avslappnande

och omhändertagande, har man skapat goda

förutsättningar för ”det goda samtalet” . Ett samtal där

kvinnan upplever att hon har blivit väl bemött, lyssnad

till, betrodd, tagen på allvar där hon inte blir ifrågasatt

och där hon känner att hennes förväntningar och behov

blir tillgodosedda .

Att den fysiska miljön på projekt Karin innefattar en

Kapitel 5. saMManfattning och avslutande disKussion

innehåll

samlokalisering av aktörer som kan vara kvinnan behjälplig

på olika sätt, har av kvinnorna uppfattas som något

positivt . Samverkan mellan aktörerna sker på olika sätt,

och har fungerat i olika utsträckning . Den samverkan som

inletts i och med projekt Karin, som innebär att Kriscentrum

för kvinnor aktivt tar kontakt med de kvinnor som

anmäler aktuella brott har visat sig vara en lyckad insats

utifrån kvinnornas perspektiv . Att själv slippa ta kontakt

i ett utsatt läge, eller att få en andra chans även om man

initialt vid anmälan tackat nej till stöd, har tagits emot väl,

och kan därmed vara en bra metod för att stödja kvinnorna

. Denna aktiva inats från samhällets sida kan därmed

ses som ytterligare ett positivt steg i rätt riktning för att på

bästa sätt möta kvinnor som utsatts för våld .

Vi vill också nämna betydelsen av att anlägga ett

helhetsperspektiv, där barnens situation också synliggörs

. Barnen är i stort sett alltid en del av våldet, direkt

eller indirekt och deras utsatthet måste synliggöras för att

man ska kunna kartlägga deras behov och erbjuda dem

relevant stöd .

Projekt Karin har stora utvecklingsmöjligheter . Verksamheten

bedrivs inte i samverkan, enligt den gängse

definitionen, utan bör snarare definieras som en samplanering

. Samlokaliseringen öppnar upp för en verksamhetsutveckling

som syftar till att sätta kvinnan och hennes

behov i centrum för verksamheten . Projekt Karin har sin

värdegrund i den social-ekologiska modellen som används

internationellt för våldspreventivt arbete . Modellen kan

användas mera systematiskt för att uppnå de mål som

satts upp för projekt Karin .

Nedan följer en sammanställning över utvecklingsmöjligheter

utifrån kvinnornas perspektiv .

positivt med projekt Karin utifrån kvinnornas

perspektiv:

Myndigheternas samverkan har bidragit till en metodutveckling

som innebär att Kvinnokriscentrum aktivt

tar kontakt med samtliga kvinnor som har anmält att

de har utsatts för våld i nära relation .

Lokalen på projekt Karin upplevs som trygg och familjär

vilket kvinnorna anser underlätta deras medverkan

i brottsutredningen . Exempelvis upplevs lokalen som

utformad för att genomföra svåra samtal .

projekt Karins utvecklingsmöjligheter utifrån

kvinnornas perspektiv:

Utveckla Karins verksamhet så att berörda barn och

män också kan erbjudas psykosocialt stöd .

Utveckla stöd för att lösa bostadssituationen både för

kvinnan och mannen, i såväl den akuta fasen som i

sökandet efter två nya permanenta boenden .

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 67


innehåll Kapitel 5. saMManfattning och avslutande disKussion

KällförtecKning

Utveckla möjligheten till stöd från psykolog så att

kvinnan får hjälp att hantera sin egen stress, aggressivitet

och rädsla . Det finns också kvinnor som önskar

stöd av en psykolog för att kunna fortsätta relationen

till mannen som ett par, som särlevande föräldrar samt

som kompanjoner och arbetskamrater .

Utveckla stöd för att förhindra att våldsutsatta kvinnor

hamnar i en socioekonomisk utsatthet på grund

av våldet, exempelvis genom en samverkan mellan

arbetsförmedling och försäkringskassa .

Utveckla en målgruppsanpassad myndighetsövergripande

informationsstrategi .

Utöka Karins öppettider .

Utveckla en metod som säkerställer att alla vådsutsatta

kvinnor förhörs minst två gånger .

Utveckla en bemanningspolicy som säkerställer

kontinuiteten så att antalet byten av förhörsledare och

åklagare minimeras under pågående brottsutredning .

68 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

Utveckla en metod för kontinuerlig uppföljning och

utvärdering av verksamheten på Karin .

Arbeta aktivt för en översyn av bestämmelserna om

besöksförbud och en vidareutveckling och precisering

av bestämmelserna om målsägandebiträdets roll och

funktion .

Etablera en vårdcentral i Malmö som är specialiserad

på våld .

att gå vidare med …

För att vidareutveckla projekt Karin till en nationell

modell anser vi att det krävs en processutvärdering av

verksamheten utifrån de professionella aktörernas och

respektive samverkande myndighets perspektiv .


Källförteckning

litteratur

Andersson Berit & Lundberg Magnus (2001) Kvinnomisshandel

som kunskapsfält – att definiera, förklara och

hantera ett socialt problem . I Det motspänstiga offret,

Åkerström Malin & Sahlin Ingrid (red) .

Bangura Arvidsson, Maria & Åkerström, Malin (2000) .

När anhöriga involveras: personalens beskrivning av anhöriga

på särskilda ungdomshem . Stockholm: Statens institutionsstyrelse

Eriksson, Maria . (2008) Barns beskrivningar och tolkningar

av pappas våld . I Eriksson, Maria (2008) . Barns röster

om våld: att tolka och förstå . 1 . uppl . Malmö: Gleerups .

BRÅ Rapport 2008:25 Polisens utredningar av våld mot

kvinnor i nära relationer . Marklund, Fredrik & Nilsson,

Anna . Tillgänglig på Internet: http://www .bra .se/extra/

measurepoint/?module_instance=4&name=2008_25_Polisens_utredningar_av_v_ld_i_n_ra_relationer_webb

.

pdf&url=/dynamaster/file_archive/081215/d75ed3634299fa9

e99c1ab7c10f63cb8/2008%255f25%255fPolisens%255futredn

ingar%255fav%255fv%255fld%255fi%255fn%255fra%255fre

lationer%255fwebb .pdf .

BRÅ Rapport 2009:12 Våld mot kvinnor och män i nära

relationer : våldets karaktär och offrens erfarenheter av kontakter

med rättsväsendet . Hradilova Selin, Klara . Tillgänglig

på Internet: http://www .bra .se/extra/measurepoint/?module_

instance=4&name=V_ld_mot_kvinnor_i_n_ra_relationer_

webb .pdf&url=/dynamaster/file_archive/090528/6e024e8bbb

1ac22fa441d47fcc3bec1a/V%255fld%255fmot%255fkvinnor

%255fi%255fn%255fra%255frelationer%255fwebb .pdf .

Christie Nils (2001) Det idealiska offret . I Åkerström,

Malin & Sahlin, Ingrid (red .) (2001) . Det motspänstiga offret

. Lund: Studentlitteratur .

Christie, Nils (2005) . Lagom mycket kriminalitet . Stockholm:

Natur och kultur .

Cohen, Sheldon & Wills, Thomas . A . (1985) . Stress, Social

Support, and the Buffering Hypothesis . Psychological Bulletin

. Nr . 98 (s . 310–357) .

Dahlberg LL & Krug EG . (2002) Violence – a global public

health problem . In: Krug, Etienne G . (red .) (2002) . World

report on violence and health [Elektronisk resurs] . Geneva:

World Health Organization; 2002:1–56 .

Danermark, Berth & Kullberg, Christian (1999) . Samverkan:

välfärdsstatens nya arbetsform . Lund: Studentlitteratur

Davies, Kim, Block, Carolyn Rebecca & Campbell Jacquelyn

(2008) Seeking help from the Police: Battered Women’s

decisions and experiences . I Criminal Justice Studies . Vol 20

No . 1 . 2007 .

Diesen, Christian (2006) i Är rättvisan rättvis? tio perspektiv

på diskriminering av etniska och religiösa minoriteter

inom rättssystemet : rapport / av Utredningen om makt, integration

och strukturell diskriminering ; (red .)Jerzy Sarnecki

SOU 2006:30 .Engdahl, Oskar & Larsson, Bengt (2006) .

Sociologiska perspektiv: grundläggande begrepp och teorier .

Lund: Studentlitteratur .

Esaiasson, Peter (2007) . Metodpraktikan: konsten att

KällförtecKning

innehåll

studera samhälle, individ och marknad . 3 ., [rev .] uppl . Stockholm:

Norstedts juridik .

Everstine, Diana Sullivan & Everstine, Louis (1986) . Akutpsykologi:

hjälp åt offer för våldsbrott . Stockholm: Natur

och kultur

Felson, Richard B ., Messner, Steven F & Hoskin, Anthony

W . (2002) . Reasons for Reporting and not Reporting Domestic

Violence to the Police . I: Criminology . Vol 40 No . 3 . 2002 .

Friedman, Kenneth, Bischoff, H ., Davies, R . & Person A .

(1982)Victims and helpers: Reactions to crime . Washington

DC: Government Printing Office .

Fernqvist Stina & Näsman Elisabeth (2008) Ekonomiskt

våld och barns utsatthet . I Barns röster om våld: att tolka och

förstå . Eriksson, Maria (2008) . 1 . uppl . Malmö: Gleerups

Frye, Marilyn (1994) . Den feministiska teorins möjligheter

. Feministisk filosofi . S . 1–13 .

General Assembly res . 48/104 . Declaration on the Elimination

of Violence against Women . . (1994) . [New York]:

United Nations .

Glad (2006) Cooperation in a child welfare case: a comparative

cross-national vignette study . I European Journal of

Social work, Vol 9, No 2, 2006 .

Grape, Ove, Blom, Björn & Johansson, Roine (red .) (2006) .

Organisation och omvärld: nyinstitutionell analys av människobehandlande

organisationer . Lund: Studentlitteratur .

Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor,

hedersrelatierat våld och förtryck samt våld i samkönade

relationer (2008) . Stockholm: Riksdagen .

Hearn, Jeff (1998) . The violences of men: how men talk

about and how agencies respond to men's violence to women

. London: SAGE .

Helmersson, Sara & Mulabdic, Azra (2008) . Respektera

mig!: handbok för yrkesverksamma om våldsutsatta kvinnor

i missbruk . Malmö: Malmö stad .

Hickman, Laura J . & Simpson, Sally S . (2003) ”Fair Treatment

or Preferred Outcome? The Impact of Police Behaviour

on Victim Reports of Domestic Violence Incidents .” I Law

and Society Review, Vol 37 nr 3 September 2003 .

Hirdman, Yvonne (2000) . Att lägga livet tillrätta: studier i

svensk folkhemspolitik . [2 . uppl .] Stockholm: Carlsson .

Hjortsjö, Maria (2005) . Med samarbete i sikte: om samordnade

insatser och samlokaliserade familjecentraler . Diss .

Lund : Lunds universitet, 2006 .

Holmqvist , Lena, Leijonhufuvd, Madeleine, Träskman,

Per Ole och Wennberg, Suzanne (2005), Brottsbalken: en

kommentar . D . 1, (1–12 kap .) : brotten mot person och förmögenhetsbrotten

m .m . . 4 ., [omarb .] studentutg . Stockholm:

Norstedts juridik .

Integrationsverket (2005) Integrationsverkets rapport

2005:02 . Rasism och främlingsfientlighet och delstudier om

rasism och främlingsfientlighet i Sverige 2004 .

Jeffner, Stina (1998) . Liksom våldtäkt, typ-: om ungdomars

förståelse av våldtäkt . [Ny utg .] Stockholm: Brevskolan .

Johansson, Susanna . (2009) ”Does Collaboration Include

or Exclude? Participatory Aspects of Collaboration between

Welfare Agencies when Investigating Suspected Child Abuse”

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 69


innehåll

KällförtecKning

I Participative aspects of law a socio-legal perspective 2009 .

red . Matthias Baier .

Johansson, Susanna (2008) . Myndighetssamverkan i

barnahus: organisering, innehåll och process : delrapport 4 i

utvärderingen av nationell försöksverksamhet med barnahus

2006–2007 . Lund: Sociology of Law, Lund University .

Johnson, Holly (2001) Contrasting Views of the Role of

Alcohol in Cases of Wife Assault . I Journal of Interpersonal

Violence . Vol 16, s . 54–73 .

Kelly, Liz, Radford, Jill & Hester, Marianne (red .) (1996) .

Women, violence and male power: feminist activism, research

and practice . Philadelphia: Open University Press .

Knutsson, Maria & Granér, Rolf (2001) . Perspektiv på

polisetik . Lund: Studentlitteratur .

Källström Cater Åsa (2008) Barns beskrivningar och tolkningar

av pappas våld i ) . Barns röster om våld: att tolka och

förstå . Eriksson, Maria & Eriksson, Maria (2008) . 1 . uppl .

Malmö: Gleerups .

Lindgren, Magnus (2004) . Brottsoffer i rättsprocessen:

om ideala brottsoffer och goda myndigheter . 1 . uppl . Diss .

Stockholm : Stockholms universitet ., 2004 .

Lindgren, Magnus, Pettersson, Karl-Åke & Hägglund, Bo

(2001) . Brottsoffer: från teori till praktik . Stockholm: Jure CLN

Lindgren, Magnus & Lagerbäck, Björn (1996) . Att

drabbas av brott: om brottsoffers reaktioner och behov

i Rättspsykolog . I Christianson, Sven-Åke (red .) (1996) .

Rättspsykologi: den forensiska psykologin i Sverige : en kunskapsöversikt

. Stockholm: Natur och kultur .

Lindstedt Cronberg, Marie (2009) . Med våldsam hand:

hustrumisshandel i 1800-talets Sverige: en studie av rättsliga,

kyrkliga och politiska sammanhang . Lund: Lunds universitet .

Little, Liza & Kaufman Kantor, Glenda (2002) . Using

Ecological Theory to Understand Intimate Partner Violence

and Child Maltreatment, I Journal of Community Health,

2002, 19 (3), s133–145 .

Lundberg, Magnus (2001) . Vilja med förhinder:

polisers samtal om kvinnomisshandel . Diss . Lund:

Univ ., 2001 .

Lundgren, Eva (2004) . Våldets normaliseringsprocess .

Stockholm: Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer

i Sverige (ROKS) .

Lundgren, Eva (red .) (2001) . Slagen dam [Elektronisk

resurs] : mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige : en

omfångsundersökning . Umeå: Brottsoffermyndigheten

Tillgänglig på Internet: http://www .brottsoffermyndigheten

.se/Sidor/EPT/Bestallningar/PDF/Slagen%20dam .pdf .

Lövkrona, Inger (2009) . Den misshandlade kvinnokroppen

. I Kvinnors hälsa: fakta och myter . Jarlbro, Gunilla &

Erlanson-Albertsson, Charlotte (red .) (2009) . 1 . uppl . Lund:

Studentlitteratur .

Mc Shane & Williams 1992, Radical Victimology: A Critique

of the Concept of Victim In Traditional Victimology . I

Crime and Delinquency, Vol 38 . No .2 . 258–271 .

Messerschmidt James W . (1999) ” Making bodies Matter:

Adolescent Masculinites: Adolescent masculinities, the body,

and varieties of violence . I Theoretical Criminology . Vol . 3,

70 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

s . 197–220 .

Myndigheten för skolutveckling (2007) Strategi för

samverkan: kring barn och unga som far illa eller riskerar

att fara illa . Stockholm . Tillgänglig på Internet: http://

www .socialstyrelsen .se/Lists/Artikelkatalog/Attachmen

ts/9205/2007-123-31_200712331 .pdf

Nilsson, Gabriella (2009) . Könsmakt eller häxjakt? [Elektronisk

resurs] : antagonistiska föreställningar om mäns våld

mot kvinnor . Diss . Lund : Univ ., 2009

Tillgänglig på Internet: http://www .lu .se/o .o .i .s?id=12588

&postid=1468591 .

Nyhlén Lars (2008) Rättsväsendet – polisens och åklagarens

roll i Heimer, Gun M . & Sandberg, David (red .) (2008) .

Våldsutsatta kvinnor: samhällets ansvar . 2 ., [rev .] uppl . Lund:

Studentlitteratur .

Phipps Alison (2009) Rape and respectability:Ideas

about sexual Violence and Social Class I Sociology Volume

43(4):667 .683 . Sage publications London .

Polismyndigheten i Skåne (2009) Verksamhetsplan 2009 .

Rosenbaum Dennis (1987) . ” Coping with Victimization:

The Effects of Police Intervention on Victims Psychological

Readjustment” I Crime and Delinquency 1987 Vol 33,

s . 502–520 .

Rasmusson, Bodil (2008) . ”Det är ju inget dagis precis-”:

barns och föräldrars upplevelser av kontakter med barnahus

: delrapport 6 i utvärderingen av nationell försöksverksamhet

med barnahus 2006–2007 . Lund: Sociology of Law, Lund

University .

Rejmer, Annika (2003) . Vårdnadstvister: en rättssociologisk

studie av tingsrätts funktion vid handläggning av

vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa .

Diss . Lund : Univ ., 2003 .

Rikspolisstyrelsen 2001:1 Brottsoffer . En modell för polisens

del i lokalsamhällets brottsofferstödjande arbete .

Rosengren, Karl Erik & Arvidson, Peter (2002) . Sociologisk

metodik . 5 ., [omarb . och utgåva .] uppl . Malmö: Liber .

Rossi, Peter H ., Freeman, Howard E . & Lipsey, Mark W .

(2004) . Evaluation: a systematic approach . 7 . ed . Thousand

Oaks, CA: Sage .

Sahlin, Ingrid (1996) . På gränsen till bostad: avvisning,

utvisning, specialkontrakt . Diss . Lund : Univ .

Sandberg, Bo & Faugert, Sven (2007) . Perspektiv på utvärdering

. 1 . uppl . Lund: Studentlitteratur .

Sarnecki Jerzy (2006) Utredningen om makt, integration

och strukturell diskriminering (2006) . Är rättvisan rättvis?:

tio perspektiv på diskriminering av etniska och religiösa

minoriteter inom rättssystemet : rapport . Stockholm: Fritzes

offentliga publikationer

Snare, Annika (1993) i Snare, Annika & Høigård, Cecilie

(red .) (1993) . Kvinners skyld: en nordisk antologi i kriminologi

. Oslo: Pax .

Sonander, Anna (2008) . Att arbeta med barn som

brottsoffer: en rättssociologisk studie . Diss . Lund : Lunds

universitet, 2008

Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer inom

humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning . Stockholm:


Tillgänglig på Internet: http://www .cm .se/webbshop_vr/

pdfer/etikreglerhs .pdf .

Walby, Sylvia, (2005) ”Improving the statistics on violence

against women” . I Statistical Journal of the United Nations

ECE Vol . 22, s . 193–217 . IOS Press .

Walby, Sylvia (red .) (2001) . Offerskapande – victimisation .

I Kön och våld i Norden . S . 13–26 .

Westbrook Lynn (2009) Crisis information concerns:

Information needs of domestic violence survivors . I Processing

and management Vol . 45, s . 98–114 .

Wholey, Joseph S ., Hatry, Harry P . & Newcomer, Kathryn

E . (red .) (2004) . Handbook of practical program evaluation .

2nd ed . San Francisco: Jossey-Bass .

Yrkesgemensam handbok: för personal som möter personer

utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck . (2007) .

Malmö: Malmö stad .

Åkerblom, Annika (2009) . När kvinnor fick rättigheter:

Sverige 1700 till 2010 . 1 . uppl . Lund: Studentlitteratur .

Åkerström, Malin & Sahlin, Ingrid (red .) (2001) . Det

motspänstiga offret . Lund: Studentlitteratur .

ÅFS 2005:9 . Åklagarmyndighetens föreskrifter och

allmänna råd (ÅFS) om ledning av förundersökning av

brottmål .(2005)

Åklagarmyndighetens Handbok, Handläggning av

fridskränkningsbrotten 2006 .

Österberg, Eva & Lindstedt Cronberg, Marie (red .) (2004) .

Våldets mening: makt, minne, myt . Lund: Nordic Academic

Press

hemsidor

Avdelningen för samhällsplanering, Malmö stad

http://www .malmo .se/Kommun--politik/Statistik .html

2010-01-15

Malmö kommuns hemsida . www .malmo .se

Sveriges Radio (2006) Missbrukare får mindre skadestånd

http://www .sr .se/Ekot/artikelasp?artikel=768567

http://www .manskligarattigheter .gov .se, 2009-12-26

http://www .bra .se/extra/pod/?action=pod_show&module_

instance=21&id=486&statsType=100&statsCounty=La&Ye

ar=2008&type=1, 2009-12-20

http://www .staffanstorp .se/download/18 .6c80c0b711b110d

59b8800011291/Hedersrelaterat+v%C3%A5ld .pdf . Skyddsprogram

för hedersrelaterat våld .

http://www .projektkarin .se/miljo .4 .39ce2a5011d2

0b4901680003296 .html, 2009-12-25

http://www .cdc .gov/ncipc/dvp/social-ecological-model_

DVP .htm 2010-01-26

http://www .westlaw .se . 2010-01-20

offentligt tryck

Utredningar

SOU 1987:72 Juristkommissionen med anledning av

mordet på statsminister Olof Palme (1987) . Juristkommissionens

rapport om händelserna efter mordet på statsminister

Olof Palme . D . 2, Brottsutredningen 1 mars 1986 – 4 februari

1987 . Stockholm: Allmänna förl .

KällförtecKning

innehåll

SOU 1992:61 Åklagarutredningen -90 (1992) . Ett reformerat

åklagarväsende: betänkande . Stockholm: Allmänna förl .

SOU 1992:84 Ersättning för kränkning genom brott .

Delbetänkande av Kommittén om ideell skada .

SOU 1995:60 Kvinnovåldskommissionen (1995) . Kvinnofrid:

slutbetänkande : [huvudbetänkande] . Stockholm: Fritze

SOU 1995:142 Att röja hinder för samverkan, egenmakt,

arbetslinjen . Delbetänkande / av Storstadskommittén .

SOU 1996:113 En allmän och aktiv försäkring vid

sjukdom och rehabilitering . Slutbetänkande av Sjuk- och

arbetsskadekommittén .

SOU 2005:43 Vårdnad – Boende – Umgänge . Barnets

bästa, föräldrars ansvar . Betänkande av 2002 års vårdnadskommitté

Propositioner

Prop . om socialtjänsten . (1980) Del A . Stockholm .

Prop . 1981/82:97 Hälso- och sjukvårdslag m .m . (1982) .

Stockholm .

Prop . 1983/84:111 Med förslag till polislag m .m .

Prop . 1985/86:80 Om ny förvaltningslag . Stockholm .

Prop . 1987/88:137 Om besöksförbud .

Prop . 1997/98:55 Kvinnofrid: (1998) . Stockholm: Fritze .

Prop . (1999) Budgetpropositionen för 2000, Budgetpropositionen

. Stockholm: Riksdagens tryckeriexp .

Prop . 2006/07:38 Socialtjänstens stöd till våldsutsatta

kvinnor .

Rättsfall

NJA 2007 s . 272

NJA 1991 s . 83

NJA 1967 s . 237

NJA1997 s . 538 .

Lagtext och förordningar

Brottsbalk (1962:700)

Förordning (1994:572) med instruktion för Brottsoffermyndigheten

(upphävd)

Förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten

Förordningen [2007:102] om ändring i förordningen

Förordning (1976:376) om behandlingen av häktade och

anhållna m .fl . [1976:376] .

Förundersökningskungörelse (1947:948)

Förvaltningslag (1986:223)

Hälso- och sjukvårdslag (1982:763)

Lag (1988:688) om besöksförbud

Lag (1994:419) om brottsofferfond

Lag (2003:413) om ändring i polislagen (1984:387)

Offentlighets- och sekretesslag (2009:400)

Polisförordning (1998:1558)

Polislag (1984:387)

Rättegångsbalk (1942:740)

Regeringsformen 1974:152

Sekretesslag (1980:100) (upphävd)

Socialtjänstlag (2001:453)

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 71


ilagor

Underlag för bedömning av risk för framtida partnervåld (SARA:SV)

72 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

P. R. Kropp, S. D. Hart, C. D. Webster, D. Eaves, & H. Belfrage

Informationskällor:

Intervju med den misstänkte/gärningsmannen

Intervju med offret/offren

Övrigt__________________________________

Kriminell bakgrund

1. Tidigare intrafamiljärt våld

Personen har tidigare använt, eller försökt att använda, våld inom familjen (“hot bedöms som “D”)

• “Familjen” inkluderar föräldrar, svärföräldrar, syskon, barn, etc.

• Våld mot tidigare eller nuvarande relationspartners bedöms under punkt 11

2. Tidigare extrafamiljärt våld

Personen har tidigare använt, eller försökt att använda, våld utanför familjen (hot bedöms som “D”)

• Här inkluderas allt våld som inte är riktat mot familj (punkt 1) eller relationspartners (punkt 11)

3. Tidigare misskötsamhet vid permission eller liknande

Bedömningsprocedur:

N = Riskfaktorn föreligger ej;

D = Riskfaktorn föreligger möjligen eller delvis;

J = Riskfaktorn föreligger

Kritiska riskfaktorer: Sådana som är tillräckliga i sig själva

att utgöra en hög risk.

Personen har tidigare gripits av polis för att ha missbrukat permission eller annan friförmån från institution

(misskötsamhet utan polisingripande bedöms som “D”)

• Överträdelse av besöksförbud skall bedömas såväl här som under punkt 15

Psykosocial anpassning

4. Problem i förhållanden under senare tid

Personen har separerat från sin partner, eller har haft ett mycket konfliktfyllt förhållande, det senaste året

• Bedömning skall här göras av omständigheter även oberoende av det nu begångna brottet

5. Problem på arbetsmarknaden under senare tid

Personen är arbetslös, och har haft en instabil situation på arbetsmarknaden det senaste året

• Om personen f n är arbetslös, men har haft en stabil situation under året, eller om personen f n har en

anställning men har haft en instabil situation under året, görs bedömningen “D”

6. Som ung offer för, eller vittne till, våld inom familjen

Personen har som ung (under 18) varit offer för, eller vittne till, våld inom familjen

• Häri ingår även sexuella övergrepp

• Såväl faktiskt våld, som försök till våld, eller hot om våld, skall bedömas här

7. Missbruk av alkohol eller droger under senare tid

”Missbruk” avser att personens missbruk väsentligt har försämrat dennes hälsotillstånd eller sociala förmåga (ex.vis

överdos, anhållen för brott eller uppsagd från sitt arbete)

8. Suicidalt eller homicidalt tankeinnehåll, eller avsikt, under senare tid

Allvarlighetsgraden bör bedömas utifrån om tankeinnehållet kan uppfattas som persistent och påträngande, eller om

en eventuell avsikt bedöms som hög

Definitiv: Bedömningen konfirmerad/utförd av psykiatrisk/psykologisk expertis

Presumerad: Bedömningen behöver konfirmeras/utföras av psykiatrisk/psykologisk expertis

9. Psykotiska och/eller maniska symptom under senare tid

Personen har, eller har haft, psykotiska eller maniska symptom under det senaste året

Psykotiska symptom omfattar osammanhängande tal, vanföreställningar, hallucinationer och ett mycket

bisarrt uppträdande

• Maniska symptom omfattar extrem eufori, irritabilitet, grandiositet, tankeflykt och pratsamhet, och

hyperaktivitet

Definitiv: Bedömningen konfirmerad/utförd av psykiatrisk/psykologisk expertis

Presumerad: Bedömningen behöver konfirmeras/utföras av psykiatrisk/psykologisk expertis

Förekomst

(N, D, J)

Kritisk

( ✓ )


10. Personlighetsstörning karakteriserad av aggressivitet, impulsivitet eller instabilitet

Hög poäng enligt PCL-R eller PCL:SV, eller uppvisar något av följande karakteristika: (a) arrogant, lögnaktig och

manipulativ; (b) bristande förmåga till empati, ånger och skuld; (c) impulsiv och oansvarig, eller

Belägg för en explosiv aggressivitet, särskilt om personen blir avvisad eller övergiven, eller

Erhållen diagnos av antisocial, borderline, narcissistisk eller histrionisk personlighetsstörning

Definitiv: Bedömningen konfirmerad/utförd av psykiatrisk/psykologisk expertis

Presumerad: Bedömningen behöver konfirmeras/utföras av psykiatrisk/psykologisk expertis

Tidigare partnervåld

11. Tidigare bruk av fysiskt våld

Personen har brukat fysiskt våld mot tidigare eller nuvarande relationspartner

• Sexuellt betingat våld, och hot om våld, bedöms längre fram (punkterna 12 och 13)

• Försök att bruka våld bedöms som “D”

12. Tidigare bruk av sexuellt våld/sexuell svartsjuka

Personen har brukat sexuellt betingat våld, eller våld betingat av sexuell svartsjuka, mot tidigare eller nuvarande

relationspartner

• Försök till sexuellt betingat våld bedöms som “D”

13. Tidigare bruk av vapen och/eller allvarliga dödshot

Personen har tidigare använt sig av vapen eller allvarliga dödshot som uppfattats som allvarliga av offret

• “Vapen” inkluderar skjutvapen, knivar och olika slags tillhyggen

• Hot om användning av vapen eller om att tillfoga kroppsskada bedöms som ”D”

14. Upptrappning

Personen har trappat upp sitt våldsamma beteende under det senaste året

15. Tidigare överträdelse av besöksförbud

Personen har gjort sig skyldig till överträdelse av besöksförbud och gripits av polis i samband med det

• Överträdelse som inte resulterat i polisingripande bedöms som “D”

16. Bagatelliserande eller förnekande av tidigare partnervåld

Personen bagatelliserar eller förnekar mycket eller allt av sitt tidigare partnervåld (ex.vis förnekar helt, skyller på

andra eller på offret, eller tonar ner eller förnekar konsekvenserna av våldet)

17. Attityd som stöder eller ursäktar partnervåld

Personen ger uttryck för socio-politiska, religiösa, (sub)kulturella eller personliga attityder som stöder eller ursäktar

partnervåld

Aktuellt brott

18. Allvarligt sexuellt- eller annat våld

Personens aktuella brott innefattar allvarligt sexuellt våld eller annat våld som medfört medicinsk behandling eller

kontroll

• Mindre allvarligt våld bedöms som “D”

19. Användning av vapen och/eller allvarligt dödshot

Personen har i samband med det aktuella brottet använt vapen eller dödshot som uppfattats som allvarliga av offret

• Hot om användning av vapen eller om att tillfoga kroppsskada bedöms som ”D”

20. Överträdelse av besöksförbud

Personen har i samband med det aktuella brottet överträtt besöksförbud och gripits av polis i samband med det

• Överträdelse som inte resulterat i polisingripande bedöms som “D”

Övriga överväganden














Summering av riskbedömningen

Låg Medel Hög

Överhängande risk för partnervåld

bilagor

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 73


ilagor

Lund

Rättssociologiska enheten 2008-06-24

Hej!

Vi är tre forskare från Lunds universitet som arbetar med att

utvärdera polismyndighetens bemötande av kvinnor som utsatts

för våld.

Tanken med utvärderingsarbetet är att vi ska bistå

polismyndigheten med underlag kring hur de kan förbättra och

utveckla sitt arbete med våldsutsatta kvinnor.

Genom att du besvarar bifogad enkät kan vi ta del av din

upplevelse av hur polisen har bemött dig. Vi tror att vi med

utgångspunkt i Dina erfarenheter kan hitta nya vägar för att

förändra, förbättra och utveckla polisen och andra myndigheters

arbete för kvinnor som utsatts för våld.

Det är naturligtvis frivilligt att delta. All information, som Du

lämnar i enkäten, kommer att behandlas konfidentiellt, vilket

innebär att ingen skall kunna identifiera dig som person.

Vårt arbete är helt fristående från polisen.

Polismyndigheten kommer inte att få ta del av den information

som du lämnar till oss som forskare och polisen får inte heller

kännedom om din medverkan alternativt ditt beslut om att inte

medverka.

Om Du samtycker till att dela med dig av dina erfarenheter och

åsikter i vår enkätundersökning, vänligen fyll i enkäten och lägg

den i bifogat svarskuvert.

Bästa hälsningar

Charlotte Agevall Annika Rejmer Anna

Sonander

74 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR


Om du har frågor eller om du vill kontakta forskare så finner du alla

kontaktuppgifter till berörda personer här nedan:

Kontaktpersoner:

Annika Rejmer

Fil. dr. Rättssociologiska enheten

e-post: annika.rejmer@soclaw.lu.se

tel. 046-222 36 55

Charlotte Agevall

Doktorand i rättssociologi

e-post: charlotte.agevall@soclaw.lu.se

mobil. 0702 91 04 13

Anna Sonander

Fil.dr. i rättssociologi

e-post: anna.sonander@soclaw.lu.se

tel.046 – 222 37 83

mobil: 0708 75 60 93

bilagor

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 75

2


ilagor

Sam hällsvetensk apliga fakulteten

Enh eten f ör rättssoci ologi

Enkätundersökning om hur våldsutsatta kvinnor bemöts av

polisen.

Bakgrund - nedan följer frågor om din bakgrund.

1. Hur gammal är du? Kryssa för korrekt alternativ.

18-24 år O

26-35 år O

36-45 år O

46-55 år O

56-65 år O

66 år eller äldre O

2. I vilket land är du född? _________________________________________

3. Om du inte är född i Sverige, hur länge har du bott här? ______________ år

4. Vilken utbildning har du? Kryssa för den högsta.

Grundskola/motsvarande O

Gymnasium/motsvarande O

Universitet/högskola O

Saknar utbildning O

76 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

2008-06-25

1


5. Vilken utbildning har din pappa? Kryssa för den högsta.

Grundskola/motsvarande O

Gymnasium/motsvarande O

Universitet/högskola O

Saknar utbildning O

6. Vilken utbildningsbakgrund har din mamma? Kryssa för den högsta.

Grundskola/motsvarande O

Gymnasium/motsvarande O

Universitet/högskola O

Saknar utbildning O

7. Vilken är din sysselsättning för närvarande?

Yrkesarbetar O

Studerar O

Arbetssökande O

Föräldraledig O

Pensionerad O

Hemarbetande O

Annat O

8. Vem/vilka personer bor tillsammans med dig?

Min make eller sambo O

Våra gemensamma barn O

Mina egna barn O

Min partners egna barn O

Mina föräldrar eller min partners föräldrar O

Mina syskon eller min partners syskon O

Andra personer O

Jag bor ensam O

9. Vad är anledningen till att du har kommit i kontakt med polisen idag?

bilagor

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 77

2


ilagor

________________________________________________________________________

________________________________________________________________________

________________________________________________________________________

________________________________________________________________________

10. Vad har personen som du har polisanmält utsatt dig för? Kryssa för samtliga alternativ

som stämmer.

En sexuell aktivitet mot min vilja O

Fysiskt våld, ex slag, sparkar, knuffar, bett, fasthållning, luggning O

Hot, ex. via brev, telefon eller ansikte mot ansikte O

Förföljelse O

Inlåsning O

Utelåsning O

Annat O

11. Hur kom du i kontakt med polisen?

Jag gick till polismyndigheten för att anmäla brottet O

En polisbil tillkallades O

Annat O

12. Vad vill du att polisanmälan ska leda till?

________________________________________________________________________

________________________________________________________________________

________________________________________________________________________

________________________________________________________________________

13. Vad förväntar du dig att det ska ske med den person som du har polisanmält? Om flera

alternativ stämmer kryssa för samtliga. Att han eller hon;

78 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

3


Döms i domstol O

Upphör med sina brott riktade mot mig O

Lämnar mig ifred O

Förstår att handlingen var fel O

Annat O

14. Vilken relation har du till personen som du har polisanmält?

Make/maka O

Sambo O

Pojkvän/flickvän O

Son/dotter O

Förälder O

Styvförälder O

15. Har denna person utsatt dig för brott tidigare?

Ja O Nej O

16. Om du har svarat ja på fråga 15, har du kontaktat polisen vid dessa tillfällen?

Ja O

Vid något tillfälle O

Nej O

17. Om du har svarat nej på fråga 16, varför har du inte anmält brotten till polisen? Om flera

alternativ stämmer, kryssa för samtliga.

Jag trodde inte att polisen skulle tro mig. O

Jag trodde inte att polisen kunde göra något O

bilagor

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 79

4


ilagor

Det var obetydliga händelser O

Jag skämdes O

Jag hade skuldkänslor O

Jag var rädd för hämnd O

Jag ville inte blanda in polisen O

Jag ville inte blanda in polisen O

Det var mitt fel också O

Annat O

Anmälan – nedan följer frågor om polisens bemötande av dig i samband med

polisanmälan.

18. Vilket kön hade polisen som tog upp din anmälan?

Man O

Kvinna O

19. Upplevde du att polisen som tog upp din anmälan lyssnade på dig?

Ja O

Nej O

I vissa avseende O

20. Upplevde du att polisen som tog upp din anmälan trodde på dig?

Ja O

Nej O

I vissa avseenden O

21. Fick du möjlighet att fritt berätta om vad du utsatts för?

Ja O

Nej O

I vissa avseenden O

22. Upplevde du att polisen som tog upp din anmälan ställde för situationen passande frågor?

Ja O

Nej O

I vissa avseenden O

80 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

5


23. Erbjöd sig polisen att hjälpa dig med att få kontakt med andra myndigheter?

Ja O

Nej O

24. Om ja, vilka myndigheter erbjöd sig polisen att kontakta? (Kryssa för alla myndigheter

som polisen erbjöd sig att kontakta).

Socialtjänst O

Sjukvård O

Målsägandebiträde/advokat O

Kvinnojour O

Brottsofferjouren O

Kriscentrum för kvinnor O

Annan, O

Frågorna 25-28 besvaras endast av personer som har gjort anmälan genom att besöka

polismyndigheten.

25. Hur lång tid tog ditt besök på polisstationen för att göra anmälan? __________ timmar.

26. Fick du stå i kö för att göra anmälan?

Ja O Nej O

27. Om ja på fråga 26, hur länge fick du köa? ____________minuter

28. Kunde andra personer höra när du berättade om ditt ärende vid receptionsdisken?

Ja O Nej O

Frågorna 29 – 31 besvaras endast av personer som har gjort anmälan genom att en polisbil

har tillkallats.

29. Vem tillkallade polisen?

Jag själv O

bilagor

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 81

6


ilagor

Make/maka O

Sambo O

Pojkvän/flickvän O

Son/dotter O

Förälder O

Styvförälder O

Granne O

Annan O

30. Hur lång tid tog polisens besök på platsen? __________ timmar.

31. Kunde du lämna din redogörelse över händelseförloppet till polisen utan att

gärningsmannen hörde vad du sa?

Ja O Nej O

Förhör – nedan följer frågor om polisens bemötande av dig i samband med

förhör.

32. Har du kallats till förhör?

Ja O

Nej O

33. Hur många förhör har du kallts till i samband med denna anmälan?

1 förhör O

2 förhör O

3 förhör O

4 eller flera förhör O

34. Hur lång tid tog ett förhör på polismyndigheten i genomsnitt? __________ timmar

35. Vilket kön hade polisen som förhörde dig?

Man O

82 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

7


Kvinna O

36. Upplevde du att polisen som förhörde dig, lyssnade på dig?

Ja O

Nej O

I vissa avseenden O

37. Upplevde du att polisen som förhörde dig trodde på dig?

Ja O

Nej O

I vissa avseenden O

38. Upplevde du att polisen som förhörde dig ställde passande frågor?

Ja O

Nej O

I vissa avseenden O

39. Fick du möjlighet att fritt berätta om vad du utsatts för?

Ja O

Nej O

I vissa avseenden O

40. Erbjöd sig polisen som förhörde dig att hjälpa dig med att få kontakt med andra

myndigheter?

Ja O

Nej O

41. Vilka myndigheter erbjöd sig polisen att kontakta? (Kryssa i samtliga myndigheter som

polisen erbjöd sig att kontakta).

Socialtjänst O

Sjukvård O

Målsägandebiträde/advokat O

Kvinnojour O

Brottsofferjouren O

bilagor

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 83

8


ilagor

Kriscentrum för kvinnor O

Annan, O

Bemötande – nedan följer frågor om polisens bemötande av dig.

42. Hur upplevde du polisens bemötande? Ringa in det alternativ som du tycker stämmer bäst.

(Med anmälningsupptagare avses den person som tog emot och skrev din anmälan, med förhörsledare

avses den person som höll i de förhör som du eventuellt har kallats till efter anmälningstillfället.)

84 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

Skala 1-4, där 1= mycket bra, 2= ganska bra, 3 =ganska dålig, 4= mycket dålig

Anmälningsupptagare Förhörsledare

Känslokallt 1 2 3 4 1 2 3 4

Seriöst 1 2 3 4 1 2 3 4

Engagerat 1 2 3 4 1 2 3 4

Neutralt 1 2 3 4 1 2 3 4

Tryggt 1 2 3 4 1 2 3 4

Förtroendeingivande 1 2 3 4 1 2 3 4

Korrekt 1 2 3 4 1 2 3 4

Respektfullt 1 2 3 4 1 2 3 4

Medkännande 1 2 3 4 1 2 3 4

Hjälpsamt 1 2 3 4 1 2 3 4

Stressat 1 2 3 4 1 2 3 4

43. Hur viktigt är bemötandet i samband med anmälan och utredning om brott?

Mycket viktigt O

Ganska viktigt O

Inte särskilt viktigt O

Inte viktigt alls O

44. Hur nöjd är du med polisens sätt att hantera ditt fall?

Mycket nöjd O

Ganska nöjd O

Inte särskilt nöjd O

Inte nöjd alls O

9


45. Förekom följande problem i din kontakt med polisen idag?

Polisen ansträngde sig för lite för att reda ut brottet. Ja O Nej O

Polisen bagatelliserade händelsen som du anmälde. Ja O Nej O

Du fick inte tillräcklig information om andra möjligheter till stöd. Ja O Nej O

Polisen lade skulden på dig. Ja O Nej O

Annat Ja O Nej O

Lokaler

46. Vad tycker du är viktigt i fråga om polismyndighetens lokaler? Ringa in de alternativ som

du anser stämmer bäst.

alls

Att lokalerna är;

Skala 1-4, där 1= mycket viktigt, 2=ganska viktigt, 3=inte särskilt viktigt, 4=inte viktigt

Välkomnande 1 2 3 4

Trivsamma 1 2 3 4

Trygga 1 2 3 4

Rena 1 2 3 4

Inredda som ett hem 1 2 3 4

Inredda som en myndighetslokal 1 2 3 4

Att det finns ;

Möjlighet att köpa drycker 1 2 3 4

Möjlighet att köpa mat

Möjlighet till tidsfördriv

1 2 3 4

exempelvis TV och tidningar

4

1 2 3

Tidsfördriv för barn 1 2 3 4

47. Hur upplevde du polismyndighetens lokaler? Ringa in de alternativ som du tycker

stämmer bäst.

Skala 1-4, där 1= mycket bra, 2= ganska bra, 3=ganska dålig, 4= mycket dålig

Reception/vänthall Förhörsrum

Välkomnande 1 2 3 4 1 2 3 4

Trygg 1 2 3 4 1 2 3 4

bilagor

10

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 85


ilagor

Funktionellt inredd 1 2 3 4 1 2 3 4

Familjär 1 2 3 4 1 2 3 4

Stel 1 2 3 4 1 2 3 4

Bekväm 1 2 3 4 1 2 3 4

Stort 1 2 3 4 1 2 3 4

Litet 1 2 3 4 1 2 3 4

Mörkt 1 2 3 4 1 2 3 4

Ljust 1 2 3 4 1 2 3 4

Glatt 1 2 3 4 1 2 3 4

Dystert 1 2 3 4 1 2 3 4

48. Hur viktiga är lokalerna i samband med anmälan och utredning om brott?

Mycket viktiga O

Ganska viktiga O

Inte särskilt viktiga O

Inte viktiga alls O

49. Övriga synpunkter

________________________________________________________________________

________________________________________________________________________

________________________________________________________________________

________________________________________________________________________

Tack för din medverkan!

86 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

11


Intervjumall – intervjuer med kvinnor som utsatts för våld

Bakgrund – familjeförhållanden

Hur ser din familjebild ut idag?

Lever du med någon?

Barn? ( finns det ngn beroenderelation)

Ekonomiska förutsättningar/ Sysselsättning: (Finns det ett ekonomiskt

beroende?)

Finns det ett från mannen ”fristående rum” / sammanhang, för kvinnan att träda

in i ?

Sociala relationer/nätverk

Socialt nätverk? ( vilket stöd har hon)

Familj/släkt? ( Hur ser andra på deras relation? Är mannen omtyckt i familjen

och bland vänner?

Vilka vet om det? Vem har hon berättat för? I vilken situation berättade hon?

Varför valde hon att berätta just då?

Vad har hänt/ fri berättelse om händelsen som föranledde en polisanmälan

Kan du beskriva/berätta vad som har hänt?

Varför tror du att det hände?

Hade någon kunnat göra någonting annorlunda? ( kanske en dum fråga, men är

ute efer om hon ändrar sitt eget eller mannens beteende i situationen)

Kompletterande frågor

Har det hänt tidigare? Har du varit i någon liknande situation tidigare? Har

någon annan slagit dig tidigare? Hur ser du på det inträffade? Känner du dig

trygg idag? Är du rädd för att det skall hända igen? Är du rädd för att han skall

slå/ vara dum mot någon annan, barn, husdjur, övrig familj?

Relationen/ Beskrivning av mannen – berättelser och orsaksangivelser

Hur träffades ni?

Hur skulle du beskriva honom som person?

bilagor

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 87


ilagor

Hur är han mot dig ? Hur är han mot barnen, mot andra?

Hur förklarar han vad som har hänt?

Hur tror du att han skulle beskriva dig som person?

Hur skulle han beskriva er relation?

Kontakt med polis

Hur har din kontakt med polisen sett ut?

Hur upplevde du denna kontakt?

Vad hade du för förväntningar på polisen i detta möte(-n)?

Levde polisen upp till dina förväntningar?

Hur blev du bemött?

Hade du velat att något skulle varit annorlunda? Om ja, på vilket sätt?

Plocka in frågor från enkäten här………Den fysiska miljön….etc

Kanske kunde analysera de enkätsvar vi har fått in och försöka fånga in frågor

som känns obesvarade eller sammanhang där vi känner att vi vill fördjupa oss

ytterligare.

Kontakt med andra myndigheter

Socialtjänst? ( ek bistånd, barn, vuxen?)

Hälso-sjukvård?

Advokat/åklagare?

Psykiatri?

Kriminalvård?

Skola - barnomsorg

Hur har kontakten med andra myndigheter sett ut?

Hur har den fungerat?

88 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR


Vilken var den första kontakten?

Vilken hjälp har man fått?

Vilken hjälp har man önskat?

Hur har man blivit bemött?

Hur har samarbetet mellan olika myndigheter sett ut? Har den fungerat väl?

bilagor

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 89


ilagor

Informationsbrev - intervju

Brevet kommer att översättas till ett flertal språk, exempelvis albanska,

arabiska, dari, engelska, pashto.

Till kvinnor som kommit i kontakt med polismyndigheten i Malmö

Vi är tre kollegor som tillsammans arbetar med att utvärdera

polismyndighetens arbete med att hjälpa kvinnor som utsatts för våld.

Det är polismyndigheten i Skåne som har givit oss detta

utvärderingsuppdrag, men vårt arbete är helt fristående från polisen.

Tanken med utvärderingsarbetet är att vi som forskare skall bistå

polismyndigheten med råd kring hur de kan förbättra och utveckla sitt

arbete med kvinnor som utsatts för våld.

För att möjliggöra en sådan utvärderingsstudie och för att kunna bistå

polismyndigheten med råd om hur de kan vidareutveckla sitt arbete är

det helt avgörande att vi får ta del av berättelser från kvinnor som blivit

utsatta för våld och som med anledning av detta kommit i kontakt med

polisen. Genom att ta del av Din berättelse, erfarenheter och

upplevelser kan vi få en bild av polisens bemötande och polisens arbete

med våldsutsatta kvinnor. Vi tror att vi med utgångspunkt i Din berättelse

kan hitta nya vägar för att förändra, förbättra och utveckla polisens

arbete med kvinnor som utsatts för våld. Det är därför väldigt viktigt att vi

får just Din berättelse.

I intervjun vill vi fråga Dig om vad Du tycker om polisens bemötande och

om hur det har varit att göra en polisanmälan och medverka i en

brottsutredning.

90 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR


Det är naturligtvis frivilligt att delta. I själva intervjun kan Du avstå från att

svara på vissa frågor eller avbryta intervjun om Du så önskar. All

information, som Du lämnar i intervjun, är konfidentiell, vilket innebär att

ingen skall kunna identifiera dig som person. Polismyndigheten kommer

inte att få ta del av information som lämnas till oss som forskare. Din

medverkan eller beslut att inte medverka kommer ej heller att kunna

inverka på polisens arbete, då det endast är vi som forskare som har

kännedom om ditt beslut att medverka, alternativ inte medverka.

Om Du samtycker till att bli intervjuad vänligen fyll i Din namnteckning på

bifogad talong.

Bästa hälsningar

Charlotte Agevall Annika Rejmer Anna

Sonander

bilagor

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 91


ilagor

92 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR

Samtycke

Jag samtycker härmed till att delta i intervju i samband med utvärderingen av

projektet

Ort och

datum…………………………………………………………………………………..

Namn……………………………………………………………………………………………

…………………………..

Adress…………………………………………………………………………………………

…………………………….

Telefonnummer………………………………………………………………………………

………………………..

E-

postadress…………………………………………………………………………………….

Vänligen ringa in det alternativ som passar dig bäst!

Jag önskar bli kontaktad via:

brev hemtelefon Mobiltelefon Mejl

Om du önskar bli kontaktad vid en speciell tidpunkt, eller om det finns en viss

tidpunkt du absolut inte vill bli kontaktad, vänligen skriv det

här:____________________________________________


Om du har frågor eller om du vill kontakta forskare som är ansvarig för utvärderingen

finner du alla kontaktuppgifter till berörda personer här nedan:

Kontaktpersoner:

Annika Rejmer

Fil. dr. Rättssociologiska enheten

e-post: annika.rejmer@soclaw.lu.se

tel. 046-222 36 55

Charlotte Agevall

Doktorand i rättssociologi

e-post: charlotte.agevall@soclaw.lu.se

mobil. 0702 91 04 13

Anna Sonander

Fil.dr. i rättssociologi

e-post: anna.sonander@soclaw.lu.se

tel.046 – 222 37 83

mobil: 0708 75 60 93

bilagor

VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 93


www.polisen.se

Ring 114 14 till Polisen

More magazines by this user
Similar magazines