Våldsutsatta kvinnor berättar En utvärdering av projekt Karin

Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys
att jag gjorde allt med mina barn och jobbade och ville
att allt blir bra men han hela tiden hade problem till
mig . Jag tänker det bli bra till slut, men jag vet, det blir
inte bra . En gång, första gången, jag var blå och mina
barn titta och blev rädda… sa… vi vill inte bo här . Första
gång han bad om ursäkt… det OK . Andra gång jag
tillbaka från jobb och han . . . jag vet du har andra man
… jag nej, nej … Tredje gången ringde jag polisen .
En annan kvinna berättade att:
Det började när jag hade varit sjukskriven i 2 år, så fick
jag arbeta lite grand (…)och då hade han flyttat hem
till mig och då började han bli irriterad, för då hade
han vant sig vid att jag var hemma dagligen, och han
tyckte jag kunde försöka bli förtidspensionerad istället
(…)och sen så stängde han av väckarklockan och sånt
så jag inte kom upp i tid och så fick jag skäll när jag
kom till jobbet, ja du måste ju hålla tiderna och så, och
så skäller jag ju ut xx när jag kom hem, du får ju låta
väckarklockan vara, jag måste ju gå och arbeta (varpå
han svarar) – nej det måste du inte, kan du inte hålla
tiderna så blir du förtidspensionerad .
Ytterligare en kvinna beskriver isoleringen:
Nu vet alla . Jag har ju inga föräldrar, de lever inte
längre så att det var ju en väninna … det som är … är
ju att jag har förlorat mina vänner under den här tiden .
För att jag fick ju inte gå någonstans själv . Jag hade
en väninna och hon visste om det . Sen hade jag några
bekanta och de vet ju nu och jag gör inte något hysch av
det men jag kanske inte heller berättar att han har slagit
mig men att han har alkoholproblem det berättar jag .
I (intervjuaren) Har det haft någon betydelse att du
hade någon att prata med?
Jag pratade inte med någon under dessa år .
Genom att isolera kvinnan och begränsa hennes sociala
kontakter, reduceras också alternativa motbilder . Isoleringen
av kvinnan är för mannen ett effektivt redskap för
att upprätthålla den asymmetriska maktrelationen . Mannens
tolkning av våldet och dess orsaker, kanske inte alls
delas av hennes omgivning, det är till och med troligt att
de till skillnad från mannen, inte ser kvinnans agerande
som orsak till våldet, utan istället lägger ansvaret för
våldet hos mannen . Att förse våldsutsatta kvinnor med
motbilder, är oerhört viktig . Om kvinnan har tagit steget
att anmäla mannen till polisen, är det viktigt att mannen
inte får sin bild bekräftad, genom att till exempel ifrågasätta
hennes agerande, döma eller skuldbelägga henne .
Jag hör ju med andra i den här kvinnogruppen som jag
försöker hinna med att gå på ibland, de anklagar ju
sig själva . De har inte tagit steget och anmält, de har
antingen bara lämnat, eller lever de kvar . Och då har
man ju fortfarande de här: Om jag låter bli att smälla i
dörren så blir han kanske inte arg, precis så som jag sa i
40 VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR
slutet . Om jag låter bli att smälla i dörren så kanske han
inte blir arg .
I Men så känner du inte nu?
Nej, det var på ett ganska tidigt stadium det försvann .
En kvinna som har brutit med mannen, och fått distans till
honom och relationen, beskriver hur hon har börjat se på
allt med nya ögon och att bilden av mannen har förändrats
.
Jag satt ju sista dagen i rättegången nu i hovrätten
så satt jag faktiskt kvar i rättsalen när jag inte själv
behövde bli utfrågad längre . Så satt jag tillsammans
med honom så att jag såg honom och då frågade jag mig
själv; vad har jag sett i honom? Men det var väldigt nyttigt
för mig… extremt nyttigt så det är något jag skulle
kunna råda alla kvinnor som har varit i den situationen
för man byggs … helt plötsligt får du se en ynklig människa
framför dig… han är inte så stor och stark som du
trodde han var .
sociala nätverk
Att kvinnans kontakter med nära och kära begränsas och
kontrolleras av mannen är ett sätt för mannen att stärka
sin egen maktposition . Genom att alternativa motbilder
begränsas kan mannen successivt skapa ett allt större
tolkningsföreträde över situationen och relationen . Hans
förklaringar till vad som ger upphov till våldet, blir den
dominerande bilden, förklaringen handlar då alltid om
hennes beteende, inte hans .
Även efter det att relationen har brutits och kvinnan
har lämnat mannen, kan det vara svårt att frigöra sig från
mannens tolkningar och förklaringar till våldet, allra helst
om kvinnan fortfarande hyser känslor för mannen och
hoppas på att kunna återuppta relationen i framtiden .
För kvinnan själv kan det också vara svårt att förklara
och sätta ord på varför hon har agerat på ett visst sätt och
i mötet med (oförstående) andra aktualiseras inte sällan
behovet av att förklara och ursäkta sina handlingar .
Att inte berätta för sin omgivning om våldet, kan också
vara ett sätt att skydda sina nära och kära från att känna
skuld . Hon är rädd för att föräldrar och i vissa fall även barnen,
ska ta på sig ansvaret för det våld som hon utsatts för,
hon vill inte att de ska känna att de borde ha förstått, eller
borde ha gjort något annorlunda . En av kvinnorna berättar:
Nej, dom hade väl upptäckt vissa grejer… att det stod
inte rätt till . De hade sett blåmärken men jag bara förklarade
bort dom … ehh det var han som råkade sparka
mig i sömnen eller så här typ någon av barnen och sen
så försökte jag alltid sätta upp en jätteglad min så de
blev ju lurade… riktigt lurade . Dom trodde ju att allting
var Ok så för dom har det varit en jättestor chock . Det
svåraste, den som har tagit det allra hårdast, är nog min
pappa för jag och min pappa har alltid varit väldigt nära
och han kände att han inte har skyddat mig tillräckligt .