Bilden av Katitzi: om Björn Hedlund och hans ... - Tensta konsthall

More documents

Recommendations

Info

familjens möte med nya förutsättningar återges. Det senare exemplet framhäver, i likhet med Björn Hedlunds teckningar, realismen genom att boken illustreras med fotografier av Elin Clason. 4 Det allra första tillfället då Björn Hedlund och Katarina Taikon träffades var i mitten av 1950talet. Björn Hedlund var tillsammans med vännen och kollegan Lasse Hallberg ute på en av deras talrika strapatser och på Väddö i norra Roslagen fick de syn på ett tivoli. Stora vagnar stod uppställda på en höjd och de två unga männen frågade dem som drev tivolit om de fick dekorera vagnarna. Det fick de och tillsammans målade de stora blomsterdekorationer på vagnarnas sidor. Tivolit drevs av bland andra familjen Taikon. 5 Björn Hedlund föddes i Stockholm år 1932 och var årsbarn med Katarina Taikon. Under 1950-talets första år studerade Björn Hedlund på Otte Skölds målarskola i Stockholm och på Académie Lhote i Paris. Men han var huvudsakligen självlärd och menade att: ”…lära sig själv är det enda riktiga”. Tiden på Otte Skölds målarskola inskränkte sig därför till att bara omfatta ett par månader. Dessförinnan, under det sena 1940-talet, hade han även studerat vid Berghs reklamskola. 6 1952 äger Björn Hedlunds debututställning rum i Eskilstuna. Ett par år senare ställer han ut på Studio Pegasus i Stockholm tillsammans med Lasse Hallberg. Samma år som debuten deltog han även i ”Expressens Parisersalong” och Sörmländska konstnärers vandringsutställning. 7 Under den här tiden bestod hans konst i ett tidstypiskt måleri upptaget med former och volymer. Under 1950-talet gjorde Björn Hedlund även en del experiment med textilkonst. Han ställde bland annat ut några ryor på Galerie Modern år 1955 i en hantverkstradition som i mycket påminner om till exempel Märta Måås-Fjetterström. 8 Det är oklart när Björn Hedlund och Katarina Taikon återupptog kontakten efter det första mötet på Väddö. Under 1950-talet bodde Björn i konstnärskollektivet Lilla Kuckelbo i Djursholm. Även om Katarina Taikon aldrig besökte konstnärskollektivet så umgicks de i liknande, och ibland överlappande, kretsar. De gick på samma ställen och umgicks med konstnärer, poeter och andra kulturarbetare. 9 Som ett förspel till Katitziserien kom år 1963 Katarina Taikon ut med boken Zigenerska. Den blev ett startskott för 1960-talets ”zigenardebatt” som engagerade både deras kretsar och en rad kulturpersonligheter. År 1967 utkom Zigenare är vi med bilder av Katarinas make, fotografen Björn Langhammer. Även denna titel kom att bli viktig för arbetet med Katitziböckerna. I en intervju i Försäkringsanställd beskrev Björn Hedlund sitt arbete och metod: ”Vad jag vill är att betraktaren snabbt ska kunna få en uppfattning om vad det handlar om… Det ska vara 4 Furuland och Ørvig, s. 279. 5 Samtal med Rosa Taikon, 2012-08-09 6 Björn Hedlunds ingång och bakgrund till yrkeslivet som illustratör fanns i en mer renodlat konstnärlig bildproduktion och kanske även längre tillbaka i tiden genom släkt och familj. Både i den närmaste familjen och från delar av släkten fanns impulser till att välja en konstnärlig bana. Björns Hedlunds far, Folke Hedlund, arbetade som fotograf och hans mor, Britt Seth, målade själv och under en period i Norrtälje undervisade hon i teckning och måleri. Hon var även en mycket skicklig dekorationsmålare och försåg många möbler med kurbitsmönster. I släkten fanns också konstnären Inga-Britt Nordwall som var Björn Hedlunds mormors systerdotter. Andersson 2012-07-10. 7 Svenskt konstnärslexikon III, Alhems förlag, Malmö 1957. 8 Parallellt med att Björn Hedlund börjar ställa ut sin konst och lever i konstnärskollektivet i Djursholm så uppmärksammas hans arbeten för pressen av Linköpings kommun. Omkring 1953-54 får han en beställning på ett fyrtiotal teckningar till en bok om staden. Hans senare uttalande: ”Jag är tecknare och har alltid varit det”, visar sig redan då, under 50-talet, under den mest intensiva förankringen i den tidstypiska konstnärsmiljön, att Björn Hedlund huvudsakligen var illustratör och att måleriet var en bisyssla. 9 Intervju med Maria Hedlund et al, 2012-06-26.
en gest och man ska fatta direkt”. 10 Denna enkelhet som var Björn Hedlunds ledstjärna tillåter ändå ett stort utrymme för detaljerade karaktärsskildringar, miljöbilder och stämningar. Den grafiska enkelheten där stora, kontrasterande fält i svart och vitt ramar in bildens händelsecentrum ställs emot mer måleriska illustrationer. Här finns fler dagrar och skiftningar i gestaltningen av de olika karaktärerna och miljöerna. Möjligen är det avsiktligt, en anpassning till den unga läsekretsen, eller en effekt av bokillustrationens uppgift. I Katitziillustrationerna lyckas Björn Hedlund förena den enkla gesten med en stor detaljrikedom. Risken att Björn Hedlund aldrig skulle komma att teckna Katitziböckerna var under en period överhängande trots det gemensamma förberedande arbetet som redan gjorts. Förlaget som först skulle ge ut böckerna hade en annan illustratör i åtanke. Katarina Taikon vägrade - ingen annan än Björn Hedlund kom på fråga. För henne var det självklart att just han skulle göra illustrationerna. Viktiga förlagor för Björn Hedlund i arbetet med illustrationerna var Björn Langhammers fotografier från olika boplatser och tältläger med miljöer och människor, fotografier som bland annat synts i Zigenare är vi. Kläddetaljer - en skärmmössa eller kanske en sjal - anletsdrag eller specifika miljöer som syns i fotografierna kan senare identifieras i teckningarna. 11 Under den fjorton böcker långa serien växte en ömsesidig arbetsprocess fram som var lika spontan och öppen som den var fokuserad och präglad av organisation. Många somrar under den tid som Katitziböckerna utkommer spenderade trion på Katarina Taikons och Björn Langhammers sommarställe på Gotland där de tre arbetade koncentrerat med böckerna. 12 Björn Langhammers bilder fanns alltid tillgängliga och Björn Hedlund följer Katarina Taikons arbete med texterna, kapitel för kapitel, och skissar samtidigt på utkast, med inspiration och detaljer hämtade från Langhammers fotografier. 13 Arbetet kan beskrivas som tredelat och insatserna består av lika delar självständigt och gemensamt arbete. Resultatet blir till ett myller av människor och miljöer som uttrycks med en, åtminstone skenbar, enkelhet. Den som hör Björn Hedlunds namn tänker kanske i första hand på honom som illustratör, som illustratören till just Katitziböckerna. Men Björn Hedlunds repertoar var stor. 14 Han var en 10 Beyron Karlsson: ”Det ska bara vara en gest och betraktaren ska veta vad det handlar om”, Försäkringsanställd, Nr 12, red. Beyron Karlson, Stockholm 1985. 11 Samtal med Angelica Ström, Katarina Taikons dotter, 2012-08-10. 12 Katarina Taikon hade ett arbetsrum i huset och Björn Hedlund hade inrett en ateljé på övervåningen i en intilliggande lada. 13 Ström, 2012-08-10. 14 Den person i släkten som kanske var allra mest betydelsefull för Björn Hedlunds livsbana, vid sidan av mamman, var hans mormor Constance Seth. Detta får dock inte förminska hans pappas betydelse då Folke Hedlund utöver sitt konstnärliga yrke även var starkt politiskt engagerad. Något som också mycket tydligt präglade Björn Hedlund som person och som var betydande för honom i hans yrkesliv. Det var mormodern, Constance Seth, som såg hans begåvning och som även gjorde det möjligt för honom att utveckla denna begåvning. Det var hon som såg till att Björn Hedlund fick åka på studieresor, först till Frankrike år 1950 och därefter till Spanien år 1951. Frankrike var sedan tidigare en bekant miljö för Björn Hedlund. Han blev rikskänd sedan han den tionde maj 1949 blev internationellt efterlyst av Utrikesdepartementet. Bakgrunden till detta var att han år 1947 hade mönstrat på det svenska fartyget Naboland där han snart avancerade till stewardsbiträde. Fartyget gick mellan Sverige och Finland. Men så småningom blev det längre seglatser och ingen inom vare sig familj eller släkt visste var Björn Hedlund befann sig. Än mindre att han tjänstgjorde som besättningsman på ett fartyg med kurs mot USA varifrån det första livstecknet kom i form av ett brev till hans syster. Fartyget blev senare akterseglat i Malta och Björn Hedlund hamnade därefter i Frankrike. Väl i Frankrike tar sig Björn Hedlund till Paris. Det är oklart om det är då han träffar Lisa Larsson eller om det är senare under hans studieperiod som han bekantar sig med den namnkunniga keramikern. Vad som dock är klarlagt är att han i den franska huvudstadens nattliv träffar på en grupp Främlingslegionärer för vilka han uttrycker sin fascination för legionen. Papper skrivs på och på den vägen hamnar han hos Främlingslegionen i Marseille. Genom Utrikesdepartementets efterlysning uppstår ett intresse för den sjuttonårige Björn Hedlund och genom ett hugskott – någon hade ett minne av att Björn Hedlund hade uttryckt ett intresse för Marseille – befann sig en svensk fotograf i hamnstaden på den franska sydostkusten, på jakt efter den försvunne svensken. Fotografen lär planlöst ha vandrat runt där i hamnstaden då han får syn på en legionär som sitter på trappan till en kasern och röker. Han frågar om soldaten råkar känna till en pojke i trakten som heter Björn. ”Det är jag”, svarar legionären. Den efterlyste sjuttonåringen är återfunnen! Senare samma sommar
Page 1: BILDEN AV KATITZI: OM BJÖRN HEDLUN

Bilden av Katitzi: om Björn Hedlund och hans ... - Tensta konsthall

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?