Gotlandsinfanteristen

MöBLER l" 

Vet Ni 

Adelsg.15 Tet 917 

a t t stadens största och modernaste atelje 

ligger inom fritidsområdet för I 18 

a t t vi tu såväl ATLJE- som MULTIFOTO 

a t t Ni kan anlita oss vid större GRUPP- 

och andra Ul~EFOTOGRAFERINGt\..R 

a t t vi FRAMKALLAR, KOPIERAR och 

FöRSTORAR 

a t t vi försälja KAMEOR, RAMAR, ALBUM m. m. 

a t t vi alltid gör ett FöRSTKLASSIGT 

ARBETE. 

DÄRFÖR bör Ni alltid anlita 

Tyrsen -Foto 

Stenkumlaväg. Tel. 562. 

Filial: V~allers plats. Tel. 1062. 

I folkförsörjningens 

tjänst 

under farofylld eller (redlig tid 

arbetar enskild handel 

till gagn för land och folk 

Gotlands Folkblad

i 

f, I 

! I 

~ 

SLÅ SNABBT! - SLÅ HÅRT! 

G O~r l).\ 1'1J)S Ii'I F).\ i'rr ERI S~rEl'I 

N:r 4 I REDAKTÖR och ANSVARIG UTGIVARE MAJOR NILS WlADNER I 1945 

REGEMENTSCHEFEN ONSKAR ALLA GOTlANDSINFANTERISTER EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR 

En efterlängtad fredens jul är 

snart inne och ännu ett år inom 

kort till ända. 

Freden har icke hittills skänkt 

mänskligheten, vad den önskat. 

Ovisshet inför framtiden sätter sin 

prägel på förhållandena inom skilda 

verksamhetsområden, ej, minst 

det militära. 

Sedan beredskapen upphört har 

en för övrigt ganska naturlig avspänning 

i verksamheten inträtt. 

Beredskapens mången gång rastlösa 

jäkt har följts aven återhämtningsperiod- 

Man spårar hos många 

tron på att krig i framtiden är uteslutet. 

Även om alla hoppas på en 

sådan utveckling, är det för tidigt 

att hänge sig åt slikt önsketänkande. 

Alla goda krafter må samverka 

till motsättningarnas fredliga lösning, 

men dessförinnan är det skäl 

att sätta sig in i möjligheten av krigiska 

förvecklingar och vara beredd 

på dess allvarliga följder. 

Hos inneliggande värnpliktiga har 

jag funnit en allmän strävan att söka 

tillgodogöra sig utbildningen. 

Många goda resultat ha nåtts och' 

uttrycken för en stark vilja - en 

av de viktigaste betingelserna för 

framgång i fält - ha med glädje 

.kunnat iakttagas. Detta är en god 

tillgång att bygga vidare på. 

Överste Herman Levin. 

Befälets insatser ha lett till betydelsefulla 

resultat och böra skänka 

känsla av tillfredsställelse. 

Målet för verksamheten' är det 

väsentliga och medlen för att nå detta 

kunna växla. De senare böra helst 

vara avpassade efter vars och ens 

kynne. En personlig naturlig stil vid 

handhavandet av' utbildningen och 

ledandet av verksamheten i övrigt 

är ett önskemål. Likaså är det av 

stor 'betydelse att befälet tager hän- 

syn till de olika individernas förutsättningar 

och anlag inom en trupp, 

varigenom de underlydandes förtroende 

lättare vinnes. I exempel 

och anvisningar har man andras erfarenhet 

på vederbörligt område, 

vilket kan ge den oerfarne ett gott 

stöd, men får icke kritiklöst följas 

utan bör anpassas efter rådande förhållanden. 

Regementets verksamhet har i år 

liksom tidigare omfattats med stort 

intresse av Gotlandsinfanteristernas 

kamratförening. Uttrycken härför, 

som både äro många och övertygande, 

ha uppskattats mycket av 

den i tjänst varande personalen och 

bidragit till att stärka samhörigheten, 

vilken är -en betingelse för ett 

effektivt försvar. 

En allmän anslutning l1lill kamratföreningen 

skapar ökade möjligheter 

att förverkliga dess betydels 

sefulla mål. I tjänst varande värnpliktiga-kunna 

redan nu gå in i föreningen. 

Alla Gotlandsinfanterister, förutvarande 

liksom nuvarande, liksom 

regementets Givila personal önskas 

. en göd jul och ett gott nytt år, 

vartill fogas ett varmt tack för insatserna 

under det år, som snart är 

till ända, 

Herman Levin.

FREDSJUL - FRJDSJUl 

Denna jul faller inga bomber. 

Inga krevader lyser upp julens himmel. 

Inga. strålkastarknippen trevar 

med sina likfingrar över den. Stjärnorna 

lysa i obestritt majestät. Vi 

har fred på jorden. 

Men har vi frid? Vågar vi lita 

på freden? Vågar vi lita på framtiden? 

Vi kan ju fråga de milliontals 

hemlösa därute bland de ruinhögar, 

som en gång var människors hem. 

Vi kan ju fråga de svältande i Mellaneuropas 

städer. Vi kan ju fråga - 

statsmännen, som förtvivlat leta efter 

formeln för världsfredens bevarande. 

Och svaren som vi få bli nog 

.tveksamma. Och ändå vet vi, som 

lever i atomåldern, att kan inte freden 

bevaras, så är framtiden förlorad. 

J ulbudskapet är budskapet om 

frid på jorden. Så borde väl detta 

budskap vara aktuellt som aldrig 

förr denna jul. Inför julen kommer 

frågan: Hur skall vi människor få 

frid? Har julen något svar att ge - 

eller är den med alla sina arrangemang 

bara en flykt undan verkligheten? 

Opium för folken? 

Kristi Kyrka svarar denna jul - 

som alla andra jular, sedan Betlehemsstjärnan 

tändes: Vi få frid genom 

att ta emot Jesus. 

Det var ingen, som tog emot 

Fridsfursten, då han kom till vår 

värld. Han var sällsamt hemlös. Han 

föddes i ett stall - det fanns ingen 

plats för hans havande moder i 

värdshus och härbärgen. Hemlösheten 

blev hans lott som vuxen man. 

Han har en gång talat några bittra 

ord om, att rävarna hava kulor och 

himmelens fåglar sina nästen, medan 

Människosonen inte hade någon 

plats, där han kunde luta sitt 

huvud till vila. Utstött ur de aktade 

människornas välordnade samhälle 

dog han en brottslings död på 

Jerusalems galgbacke. Det var få, 

som tog emot honom. Och därför 

var det så få, som fick del av den 

gåva han ville ge. Den gåvan heter 

frid. Min frid giver jag eder - säger 

han till sina trogna. 

Och den gåvan vill han ännu ge 

dem som ta emot honom. Vad är 

frid? Det är den oövervinneliga 

trygghet den har, som vet sig innesluten 

i Guds fadershand och som 

vet, att han var dag får ty sig till 

Guds förlåtelse för Kristi skull. Det 

2 

~ 

Regementspastor Erik Beijer. 

är den fasthet i beslut och livsväg, 

som den får,. vilken som kompass 

har viljan, att Guds vilja må ske. 

Vår ofrid kommer därav, att vi är 

rädda för livet, att vi ständigt vill 

skapa garantier för vår trygghet. 

Vår ofrid kommer därav, att vi alltid 

v.ill, att vår vilja må ske. Av den- 

na dubbla ofrid kommer i mitt personliga 

liv jakten efter skyddade positioner, 

strävan efter inflytande 

och makt. Av denna dubbla ofrid 

kommer i historiens väldiga skeende 

maktkamp och kapprustningar. 

J ag såg efter förra kriget en ironisk 

teckning. Det var bilden av 

fredskongressen. Alla satt och bevakade 

sina intressen. En hölls noga 

utestängd. Det var Herren Kristus. 

Under stod: »Han som inte fick vara 

med». Det var därför det blev så 

föga bevänt med både friden och 

freden. Nu upplever vi den första 

fredsjulen igen. Nu ljuder åter friasbudskapet 

från den första julnatten . 

Förstå vi inte, att det är nödvändigare 

än någonsin att Kristus får vara 

med. Vi stå inför alternativet 

Kristus eller kaos. Han vill ge oss 

den frid, på vilken vi kan bygga 

vårt personliga liv, på vilken vi kan 

bygga en ny värld. 

Vi firar jul, var på sitt håll. Det 

berättas om den första julen, att det 

inte fanns plats för Jesus i härbärget. 

Finns -det plats för honom vid 

våra julbord? Det är den viktigaste 

frågan nu till jul. För då blir fredsjulen 

fridsjul. Det är ingen dålig 

insats för byggandet aven ny värld. 

Alltså - när vi önskar varandra 

»God Jul» - då önskar vi, att Jesus 

verkligen får vara med! Så önska 

vi varandra alla vid vårt regemente 

en god jul - fredsjul - 

Kristusjul - fridsjul! 

~~~ {?,~ ~~~~~ 

C- Vet) att kungsörn i nord lyfter fritt mot det blå) g 

d, bor i krona av rakväxta träd. ~ 

veuae Om än vindarna blåser och himlen är grå) ~ 

(J växer blåklint i solförgylld säd. 

~ 

~ 

Det är arvet av fädernas brukade jord. 

Det är ansvar mot nedärvd kultur. 

Det är sonen av vinterns och sommarens nord. 

~ 

\2 

Gotländska allmogeuppbåd 

Gotlands Nationalbeväring 

Kungl. Gotlands 

infanteriregemente 

genom tiderna 

En sammanställning för soldatundervisningenav Nils Wadner 

Fortsättning fl'ån hästnU1n1·et. 

Kriget mot Ryssland 1788-1790. 

Planerna på att utbygga Gotland till en 

stödjepunkt för flottan övergåves. I 

stället för ett starkt försvar blev det ingenting. 

Strax före krigsutbrottet förstördes 

Carlsvärds fästning på Enholmen 

såsom "onödig, onyttig och kostsam att 

underhålla samt lätt kunde falla i fiendens 

händer, då ön icke var med erforderlig 

krigsstyrka försedd". Den gotländska 

artilleribataljonen lämnade på 

hösten 1788 för alltid Gotland och överfördes 

till Finland, där den deltog i kriget. 

Då fingo gotlänningarna ordna försvaret 

på egen hand. Från länsstyrelsen 

utgavs 12/8 1788 en kungörelse, som anbefallde 

invånarna, att "i jemlikhet med 

Hvad ifrån långa tider öfligt varit, antaga 

Wapen för att till landets försvar från 

fientliga anfall kunna ställa sig i försvars 

tillstånd samt med bewäpnad arm vid 

slika händelser gå fienden till mötes". 

Tolv man skulle bilda en rote och väLja 

en rotemästare, som hade att avhämta vapen 

och ammunition. För uppsättande 

av vårdkasar, vakthållning vid dessa och 

uppbådets samling vid fientligt anfall utfärdades 

noggranna föreskrifter. Så höll 

man vakt och övade sig i vapnens bruk så 

gott man kunde. Lyckligtvis kom under 

detta krig icke något landstigningsförsök. 

Sverige under Napoleon-krigen fram 

till 1808. Lantvärnet. 

Efter Gustaf III:s ärorika seger över 

ryssarna vid Svensksund 1790 slöts fred 

med Ryssland utan vinst eller förlust å 

någondera sidan. Det ryska kriget hade 

medfört stora förluster i folk och penningar 

men på samma gång hade det höjt 

Sveriges anseende och stärkt vår självkänsla. 

Gotland fick under åren fram till 1808 

en fredsperiod, varunder förmyndarregeringen 

för Gustaf IV Adolf och konungen 

själv sökte upprätthålla en väpnad neutralitet 

i de krig, som det revolutionära 

Frankrike under Napoleon från 1792 för-. 

de med de flesta av Europas stater. Sveriges 

karta hade 'då ett helt annat utseende 

än nu. Då ägde Sverige som bekant 

ännu östersjöprovinserna och Finland, 

under det att Danmark innehade Norge. 

Ryssland var, alltsedan Peter den stores 

tid, arvfienden och innebar ett ständigt 

hot för Sverige. Inför detta hot och inför 

det pågående stora europeiska kriget 

skulle man kunna tro att försvarsberedskapen 

i Sverige hölls på en hög nivå, 

l Cloi\ •...•.•. cl 

I -,.",~ 

II 1c.'P~ 

~S(&"l(w"'l4. 

.4•.• Io:&. 

~Syc.l'Cl 

Vårdkasar och strandvakter 

å Gotland 1788. 

A = vårdkas~ e a strandvakt 

men så var icke fallet. Rikets ekonomiska 

ställning var bekymmersam och de 

inrikespolitiska intrigerna fångade det 

mesta intresset. Med den franska revolutionen 

hade den allmänna värnpliktens 

ide återupptagits av alla i det europeiska 

kriget deltagande länderna. Sverige följde 

till en början icke exemplet. Men i 

längden kunde vi icke undvika att taga 

ställning till de stora europeiska motsättningarna. 

Sedan vi år 1805 ingått i den 

tredje koalitionen mot Napoleon, föränd- 

rades det yttre läget på ett för landet 

ödesdigert sätt. Ryssland slöt 1807 fred 

med Napoleon i Tilsit och dar bestämdes 

i hemlighet, att Ryssland skulle tvinga 

Sverige att antaga det s k kontinentalsystemet, 

d v s blockaden av nmgland, 

det enda land Napoleon icke kunnat besegra. 

Om Sverige vägrade, tilläts Ryssland 

att bemäktiga sig Finland. Då Gustaf 

IV Adolf vägrade att förklara England 

krig, användes detta såsom "casus beui" 

och i februari 1808 inbröt o ryska trupper 

i Finland. I mars följde Danmarks krigs- 

förklaring och på våren 1808 se vi således 

Sverige helt oförberett invecklat i krig 

med kontinentalmakterna, endast ägande 

England såsom bundsförvant. Med storsta 

skyndsamhet vidtogos nu krafiiga åtgärder 

för skapande av ett starkt forsvar 

och bl a befallde konungen, genom en 

kungörelse i mars 1808, uppsåt anae av 

ett lantvärn, som skulle utskrivas av alla 

vapenföra män i åldern 18-25 år. 

Aven på Go land, vilket som förut 

nämnts, vid denna tid var blottat på allt 

försvar, skulle en lantvärnsbataljon om 

600 man uppsättas. Man var emellertid 

för sent ute, ty då ryssarna i mars lö()~ 

tagit Hangöudd och Svartholmen och l 

april även Sveaberg och Åland, ansågo de 

tiden mogen för att söka bemäktiga sig 

även Gotland, som de lämnat ifred nära 

ett helt århundrade. Landshövding på 

Gotland var denna tid baron von Rajalin. 

Han befann sig emellertid icke på ön man 

förde befälet på svenska flottan utanfor 

F'inland. Tf landshövding på Gotland var 

amiralitetsoversten Erik af Klint. Då 

denne den 22. april var sysselsatt med utskrivningen 

till lantvärnet vid södra 

tingsstället Skogs iLevide, varseblevo 

några fiskare utanför Grötlingbo, att 9 

kofferdifartyg nalkades Gotlands kust. De 

saknade konvoj, förde svensk flagg på 

masttopparna och ankrade i Sleesviken 

utanför Grötlingbo. Snart fann man, att 

det var en rysk invasionsarmada, som anlänt 

till ön. Vårdkasarna tändes och snart 

kallade larmklockorna över hela ön allmogen 

till vapen. Under loppet av den 

22. april landsattes de fientliga trupperna. 

Gutarna samlades dels vid Fardhem, dels 

förskansade de sig bakom Sudertingsån 

vid Ejmundsbro i Mästerby och bakom 

Gothemsån, fast beslutna att bjuda fienden 

. motstånd. Utrustningen var som 

3

vanHgt mycket bristfäilig, endast omkring 

300 skjutvapen hade man lyckats hopbringa 

och med krutet var klent beställt. 

De riesta hade beväpnat sig med vad de 

i hast kunnat finna, yxor, liar och påkar. 

Men det kom icke till någon strid. Då 

överste af Klint tidigt nästa morgon kom 

till Visby, dit han begivit sig för att organisera 

försvaret, påyrkade han hos Magrstraten 

och stadens Äldste snabba åtgarder 

för stadens och öns försvar. Då 

emellertid på ön endast furmos 900 omoderna 

gevär och intet krut och då Magistraten 

icke ville vara med om någon 

broasutgjutelse beslöts att uppgiva motslandet 

utan strid och att försoka åstadkomma 

en dräglig uppgörelse med den 

ryske invasionscneten, amiral Bodisco. 

Den uppbådade allmogen hemförlovades 

trots sina protester ocn Boensee m.ågade 

i Visby med en styrka på omkring 

icke av ålder och sjuklighet är därtill 

obienlig, för att indelas uthi fyra Corpser 

av Jägare, Infanteri, Pikförare och 

Artilleri. Om Exercitietiden och det öfvriga 

av Allmänna bewäringsanstalterna 

skall särskilt öfverenskommas med Allmogen 

och Församlingarna". Värnpliktstiden 

bestämdes från 15 till 50 års ålder. 

Intill fyllda 30 år skulle de värnpliktiga 

tjänstgöra såsom jägare, "vilka vid fiendens 

ankomst genast skulle samlas till 

öns försvar och fiendens mottagande. 

Intill 45 år tjänstgjorde de såsom linjeinfanterister 

och därefter såsom pikförare. 

Mellan 50 och 60 år skulle de dessutom 

i krigstid biträda med fältarbeten 

m m. Pikarna - en märklig kvarleva 

från 1700-talet - avlades först år 1867. 

Övningstiden bestämdes till 6 dagar om 

året. Varje man förvarade och ansvarade 

för sitt gevär. 

Det är möjligt att man från början icke 

tänkt sig annat än att Nationalbeväringen 

skulle vara en försvarsåtgärd för det pågående 

kriget. 1812antog emellertid riksdagen 

den första lagen om allmän värnplikt, 

innebärande en tjänstetid av 5 år 

och 12 dagars fredsövningar. För Gotlands 

del innehöll riksdagsbeslutet en 

särskild §, som föreskrev: "Den på Gotland 

antagna och upprättade Allmänna 

Bewäringen kommer i dess nuvarande 

skick att fortfara, utan anledning 1ill förändring 

däri af hvad denna stadga för 

Riket i öfvrigt innehåller." Konventionen 

blev sålunda lagfäst såsom värnpliktslag 

för Gotland och kom såsom sadan 

att gälla i 75 år. 

Vid generalmönstringarna under januari 

och februari 1811, vilka amiral Cederström 

själv förrättade vid tingsplatserna, 

inskrevos de beväringssky ldiga 

jämlikt konventionen till jägare, infanterister, 

pikförare eller artillerister. Jägarna 

indelades i 16 kompanier om 150 

man i åldern 15-30 år, infanteristerna i 

19 infanterikompanier om 150 man i åldern 

31-45 år. Pikförarna indelades i 

1 pikenerarekår om 3 avdelningar om 150 

man i åldern över 45 år. Nationalbeväringen, 

vilken omfattade landsbygdens 

beväring indelades, enligt en militärbefälhavareorder 

den 10/3 1811, i 5 bataljoner 

med 4 infanterikompanier i varje. 

I. (norra) bataljonen fick dock endast 3 

kompanier och Fårö beväring. Av jägarkompanierna 

tilldelades varje bataljon 

två, medan de återstående ställdes direkt 

under cheferna för de 2 brigader, vari 

lantbeväringens bataljoner voro sammanförda. 

Till artillerister uttogos lämpliga 

värnpliktiga från Visby stad. Artilleriet 

organiserades pii två kompanier, ett 

6-pundigt och ett 12-pundigt fältartillerikompani, 

vartill kom ett 6-pundigt depåkompani 

från Svea artilleriregemente, 

som alltså utgör kärnan till den nuvarande 

artillerikåren. Visby stads beväring 

utgjordes av ett [ågar--, ett infanterikompani 

och en avdelning pikförare 

samt artilleriet. 

Underbefälet tillsattes genom val bland 

manskapet, som utsåg 1 korpral för var 

25. och 1 underofficer för var 50. man. 

Officerarna utnämndes av konungen efter 

avlagd examen. Visby stad hade dock 

betingat sig privilegiet att även välja sina 

officerare, en rättighet som dock upphörde 

att gälla år 1861. 

Genom den ständiga indelningen i bataljoner 

och kompanier, med inom vederbörligt 

område bosatt befäl! vann orga- 

AmimL O. R. Cederström, 

bef1'iade GotLand 1808. OTganisemde 

GotLands nationaLbeväTing 1810-1811. 

GotLändsk pikeneTaTe 

ÖveTsten L. A. ReuteTskiöLd 

MiHtäTbefäLhavare och chef fÖT 

90tLands nationaLbeväTing 

UJ1l-181Z. 

nisationen en ganska stor fasthet. Varje 

man hade sitt nwnmer och skulle personligen 

inställa sig 1ill de årliga generalmönstringarna 

och vapensynerna. 

Permissionsbestämmelserna voro ganska 

stränga. Ingen fick lämna Gotland utan 

att först hava avlämnat sin utrustning 

till kompanibefälet och efter uppvisande 

av intyg härom erhållit pass från landskansliet. 

Genom att varje man hade sin 

utrustning hemma hos sig gick mobiliseringen 

anmärkningsvärt snabbt. Omedelbart 

efter samlingen kunde manskapet 

ingå i ledet. Det beräknades att bataljonerna 

kunde samlas på tre dygn och 

om färdighållningsorder utfärdats på halva 

denna tid. 

Den förste militärbefälhavaren hade hos 

sig samlat en ansenlig stab. Såsom stabschef 

tjänstgjorde majoren friherre Jacob 

Cederström och såsom adjutanter officerare 

ur artilleriet, fältmätningskåren och 

kavalleriet. Till staben hörde även ingenjörofficer, 

artilleribefälhavare, tygmästare 

med tygpersonal, fältpostmästare, 

läkare, överkommissarie, fältkamrer 

samt juridiskt och diplomatiskt biträde. 

På sommaren 1811 fick amiralen även 

krigsfartyg till sitt förfogande. 

Den 2/7 1812 utfärdades den första avlöningsstaten 

för Gotlands nationalbeväring. 

Av denna framgår att en bataljonschef 

åtnjöt ett arvode av 250 riksdaler, 

en kompanichef 150, en subalternofficer 

100, en pikförarchef 66 o s v. Även i betraktande 

av det dåtida höga penningvärdet 

kan ifrågasättas om denna avlöning 

var tillräcklig för livsuppehället särskilt 

som befälet hade tjänstgöring året runt. 

Visserligen voro de inkvarterade hos bönderna 

var och en inom sitt område för en 

billig penning, men de blygsamt tilltagna 

arvodena, räckte icke ens till de nödvändigaste 

utgifterna. Det visade sig också 

förenat med stora svårigheter att fylla 

officerskadern. De värnpliktiga bekostade 

själva sitt underhåll under övningarna 

mot en kontant ersättning av 37 öre om 

dagen. 

Någon uniform förekom till en början 

icke utan klädedräkten var valfri. Ar 

1812 utfärdades emellertid en förordning 

om uniform för befälet. Den utgjordes av 

grå långrock med vida benkläder, rund 

hatt med kordong, plym, plåt och kokard 

samt sabel i gehäng. Det grå uniformstyget 

utbyttes senare mot blått, vilket användes 

vid armen i övrigt. 

En bestämmelse av stor vikt, var den 

att manskapet själva förvarade sina gevär. 

Detta grundlade på Gotland en frivillig 

skytterörelse av stor omfattning. 

Den skjututbildning, som kunde medhinnas 

på den korta övningstiden, omfattade 

vanligen endast de första grunderna i gevärets 

handhavande och förutsatte fortsatta 

frivilliga övningar. Inom så gott som 

varje kompani bildades därför frivilliga 

skarpskytteföreningar, i vilka det ivrigt 

arbetades på skjutskicklighetens höjande. 

Sedan amiral Cederström utfört sitt 

uppdrag med Nationalbeväringens organisation, 

lämnade han i november 1811 sin 

befattning såsom v landshövding och militärbefälhavare 

och återgick till sin befattning 

såsom högste befälhavare för 

flottan, 

Han efterträddes av översten i armen, 

överstelöjtnanten vid Södermanlands regemente, 

L. A. Reuterskiöld, vilken under 

tiden 3/11 1811-31/8 1812var v landshövding 

och militärbefälhavare. Han hade 

5

tidigare tjänstgjort här såsom brigadchef 

och birrätt amiral Cederström med Na- 

tionalbeväringens organisation. 

Reu.erskiöld fullföljde med 

skicklighet organisationen och 

6 

nit och 

skapade 

Amiralen C. F. Aschling 

Militärbefälhavare och chef för Gotlands 

nationalbeväring 1812-1817 

Kompani 

N:r I Namn 

I 

ordning och disciplin. Han var en skicklig. 

och mycket omtyckt officer, som efterlämnade 

omdömet att "såväl högre som 

lägre av Nationalbeväringen skola med 

glädje och tacksamhet minnas den tid de 

stått under hans befäl". 

Reuterskiöld efterträddes 31/8 1812 av 

konteramiralen C. F. Aschling. Den cederströmska 

organisationen var en lämplig 

krigs- och beredskaps organisation med 

olika slag av infanteri i skilda kompanier. 

När ofredstiden var slut befanns den 

mindre lämplig. Det rillgängliga antalet 

officerare var för litet för de många 

kompanierna, personal ur samma socknar 

hänfördes till olika kompanier och kompaniområdena 

blevo för stora, vilket var 

olämpligt ur övnings- och redovisningssynpunkt. 

Amiral Aschling uppgjorde 

för-den-skull en ny organisation, vilken 

fastställdes i en generalorder 29/1 1813. 

Organisationen hade nedanstående utseende: 

I. (Norra) batallionen. 

Chef: Överstelöjtnanten, friherre Palmstierna. 

Kompanichef 

I 

Rekryteringsområde 

(socken) 

Nationalbeväringens övningsplatser 

1813 

I 

Övningsplats 

1 

2 

Fårö 

Rute & Forssa 

Kapten Drake 

Kapten Drysen I Fårö 

Ruthe, Fleringe, 

Hellvigs 

Bunge, Lärbro och 

Fårö kyrka 

Lekarehed i Lärbro 

3 Lummelunda Kapten v Brömsen Hangvar, 

Martebo 

Hall, Stenkyrka, 

och Lummelunda 

Tingstäde, Austers hed i 'I'ingstäde 

,1 Bähl Kapten v Köhler Othem, Boge, Fohle, Lokrume, 

och Bähl 

Heinum Bings hed i Heinum 

5 Endre & Bro Kapten Ridderhierta Vestkinde, 

Lokrume 

Bro, Endre, Hejdeby, del av Tibbles hed i Hejdeby 

6 Lina Major Carlquist Källunge, Vallstena. Hörsne, Bara, Got- Vallstena rum i Vall- 

7 

I 

hem och Norrlanda stena 

Halla 

Major Georgii 

I 

Dalhem, Ganthem, Valla, 

Vänge, Buttle och Guldrupe 

II. (Medel-) batallionen. 

Sjonhem, Burgs rum i Dalhem och 

Nickarfve i Vänge 

Chef: vakant. Tjensten uppehålles av major Georgii. 

8 Dede Kapten Stenberg Roma, Björke, Follingbo, Akebeck, Vall Becks rum i Akebeck 

9 Stenkumla Kapten Lindeberg 

och Hogrän 

Stenkumla, Vesterheide, Träkumla, Es- Ansarfve i Stenkumla 

I 

10 Banda Kapten Nisbeth 

kelhem och Tofta 

Sanda, Mästerby och Vestergarn Sanda kyrka 

I 

11 

12 

Klinte 

Heide 

Kapten 

Kapten 

v Böhnen 

Ehrenström 

Klinte och Fröjel 

Heide, Väte och Atlingbo 

Sandåker i Fröjei 

Gräne i Väte 

~ 

13 Kräcklinge Kapten Malmborg Kräcklingbo, Ahla, Anga, Nygarn, Gam- Ekeskogs rum i Kräckmelgarn, 

Ardre lingbo 

14 Garde Kapten Calonius Alskog, Lye, Garde, Etelhem Guffride i Garde. 

15 Nährs 

16 Buhrs 

17 Hemse 

18 Fardhems 

19 Habblinge 

20 Gröttlinge 

21 Hoburgs 

III. (Södra) batallionen. 

Chef: Major Stael von Holstein. 

Kapten Wennerström Nähr och Lau 

Kapten Broberg Buhr och Stånga 

Kapten Ludhe Alfva, Hemse, Rohne och Eke 

Kapten Reimers Fardhem, Linde, Lojsta, Levede och 

Kapten Rudebeck 

Major Berencreutz 

Gerum 

Habblingbo, Silte, Eksta och Sproge 

Hafdhem, Näs, Gröttlingbo och Fide 

Vacant Öja, Hamra, Vamblingbo och Sundre 

Häggdarfve i Nähr 

Allmunde i Buhr 

Rohne kyrka 

Fardhem kyrka 

Butvier i Sproge 

Sandes backe i Gröttlingbo 

Vamblingbo kyrka 

I ~ 

I·

) 

Visby stadsbevii'ring 'bibehölfs av 

Aschling i oförändrat skick. Chefen för 

Visby jägarkompani fick såsom "stadsmajor" 

bataljonschefs befäl över stadens infanteri- 

och positionsartilleriförband. 

Stadens beväring bedrev sina övningar 

på södra byrumrnet utanför södra stadsmuren. 

Då bataljonsövningar i början på '1850talet 

kommo i bruk användes Vallslima 

rum för Norra och Medelbatallionerna 

och Stånga malm för Södra. 1814 fick 

Medelbaiallionen ny exercisplats på Petsarfverum 

i Sjonhem. I" 

Gång efter annan vidtogos sedermera 

ändringar och tidsenliga förbättringar i 

organisationen, vilken så småningom fick 

allt: större likhet med regementena på 

fastlandet. 

Amiral Aschling satt kvar såsom militärbefälhavare 

till i mars 1817. Han ivrade 

på många sätt för national beväringens 

utveckling. Förutom ovannämnda omorganisation 

ingav han redan 1812 ett för-. 

slag t.lll stat för beväringen, vari han påyrkade 

en snar förbättring av befälets 

löneförmåner. 

I armens rulla av den 1/3 1813 finnes 

Nationalbeväringen för första gången 

upptagen bland armens övriga regementen 

under namn av "Nationalbeväringen 

å Gottland". Staten'omfattade förutom 

militärbefälhavaren såsom chef: 2 Batallions-Chefer, 

3 Piquener-Chefer, 21 Capitainer 

och 1 Lieutenant. I 1816 års rulla 

har staten ökats till 3 Batallions-Chefer, 

1 Piquener-Chef, 23 Capitainer, 25 Lieuterianter 

och 26 Under-Lieutenanter och 

Fändrickar, varjämte Visby stads beväring, 

omfattande 1 Stadsmajor och Batallions-Chef, 

2 Capitainer, 3 Lieutenanter 

och 3 Fändrickar även medtagits. 

Amiral Aschling efterträddes i mars 

1817 av generaladjutanten, friherre Jacob 

Cederström, vilken under åren 1810-1811 

tjänstgjort såsom stabschef vid militärbefälet 

och därvid medverkat vid Nationalbeväringens 

organisation. Cederström, 

som under sin tidigare militära bana 

gjort sig känd såsom en oförskräckt, 

dugande och sträng men rättvis officer, 

var invalid efter en skottskada i högra 

G.eneralmajor J. Cederströ~ 

'Militärbefälhavare och chef för 

:Gotlands nationalbeväring 

1817-1831 

Gömn Fåhraeus 

»Stadsmajo1'» och chef för Visby stads 

beväring 

benet, som han ådragit sig i Gustaf IV 

Adolfs sorgligt ryktbara pommerska fälttåg 

1808. Trots sitt träben deltog han 

med berömmelse i flera fälttåg och tog 

även verksam del i Gustaf IV Adolfs avsättning. 

Såsom militärbefälhavare på 

Gotland utvecklade "Baronen med träbenet" 

en stor aktivitet, särskilt vad be- 

1829 års manskapsuniform 

träNar Nationalbevärfngens 5vnfngaf. 

Han sökte därvid icke göra denna till ett 

paradregemente, utan lade största vikten 

vid manövern, vari regementet vann sådan 

färdighet att det väckte främmande 

officerares förvåning. Nationalbeväringen 

var under hans tid av många ansedd och 

åberopad "såsom ett mönster för ett väl 

ordnat National-Förswar". Bland de av 

Cederström anordnade övningarna märkas 

de första gemensamma övningarna för 

alla kompanierna i Kräklingbo 1826 och 

en övning i Slite 1829, då HKH Kronprins 

Oscar inspekterade. Cederström verkade 

också för förbättring av truppens utrustning 

och den 10/6 anbefalldes, att Nationalbeväringen 

skulle hava samma uniform, 

som infanteriregementena på fastlandet.' 

Han genomdrev även ökade kunskapsfordringar 

vid officerskårens rekrytering. 

Många minnesvärda bevis på 

Cederströms sällsynta oegennytta äro 

ännu i tacksam hågkomst här på ön. Sålunda 

anslog han en honom tilldelad gra;:; 

tifikation på 2000 kr. till pensioner åt tre 

i fält sårade underofficerare. Sitt eget 

arvode såsom militärbefälhavare om 800 

Rdr b:o avsade han sig till förmån för 

truppens och befälets avlöning. Därjämte 

anslog han medel till inköp av ett militär 

bibliotek, premier åt manskapet vid 

målskjutning, inköp av instrument och 

till ett gymnastikhus i Visby. 

Cederström efterträddes i juni 1831 av 

översten i armen M. S. von Hohenhausen. 

Även denne hade under sin tidigare militära 

bana medverkat vid Nationalbeväringens 

organisation och övningar och 

därvid tilldragit sig särskild uppmärksamhet 

för sitt väl utbildade kompani. 

Med berömmelse hade han även deltagit 

i kronprins Carl Johans fälttåg mot Napoleon 

och därvid tilldelats guldmedaljen 

för tapperhet i fält. Såsom efterträdare 

till generalmajor Cederström hade han 

fördelen att endast behöva fullfölja och 

utvidga de inrättningar denne hade 

grundlagt. Han utverkade sålunda årligt 

statsbidrag till det militära centralbiblioteket, 

utbyggde befälsutbildningen med 

föreläsningar och examina i reglementen 

och instruktioner. På hans förslag anordnades 

även militära skolor, kallade 

Informationsverk, .dels för linjeofficerar- 

Kaptenen, sedermera majoren 

Fredrik Adolf Nisbeth chef för 

Banda .komp. ' 

7

na och dels för arfilleriet. Artilleriets 

organisation ändrades i 'så måtto att även 

landsbygdens beväring uttogos till artillerister. 

Von Hohenhausen arbetade även 

för förbättrad avlöning för befälet och 

lyckades 1832 genomdriva höjda dagtraktamenten 

till underbefälet och 33 1/3 % 

löneförhöjning åt officerarna. Han utverkade 

även billiga inträdesavgifter i 

armens pensionskassa, varigenom det blev 

möjligt för officerskåren att ansluta sig 

till densamma. För att höja sina officerares 

duglighet förmedlade han kommenderingar 

till Instruktionsbataljonen å 

Drottningholm, Gcr och vapenfaktoriet. 

Ar 1832 hade han glädjen att till Visby 

stads beväring överlämna en av HKH 

Kronprinsen skänkt fana, vilken ännu 

finnes i behåll i Armemuseum. 

Bataljonsfana från 1814 (förvaras vid 

I 18) 

Garde kompanifana från 1814 (förvaras 

vid I 18) 

8 

Generalmajol' G. .r. af Dalström 

Militärbefälhavare och chef för 

Gotlands nationalb!?väring 1849 

-1858 

Trumsl(lgare 1860 

2. komp fana. Sannolikt av senare 

uatum. Funnen i Vallstena kyrka. 

(t GotlG,nds fornsal) 

Bland von Hohenhausens många insatser 

såsom landshövding märkes hans initiativ 

till bildande av Gotlands Skarpskytte-o 

och Jägargille, vilket finns kvar 

ännu i dag. 

Von Hohenhausen efterträddes i november 

1849 av generalmajoren G. J. af 

Dalström. vilken stannade såsom militärbefälhavare 

till i juli 1858. Denne hade 

tidigare tjänstgjort såsom adjutant i ge- -, 

neral J. Cederströms stab och var väl för-' 

trogen med de militära förhållandena på 

Gotland. Han deltog med tapperhet dels i 

finska kriget 'och dels i kriget mot Napoleon, 

där han erhöll guldmedaljen för 

tapperhet i fält. Även i fredens dagar 

ådagalade af Dalström framstående egenskaper 

dels såsom regernents- och brigadchef, 

dels såsom lärare vid Krigsakade- 

Klinte kompanifana från 1814 (förvaras 

vid I 18) 

Visby stads bevärings fana skänkt 

av HKH Kronprins Oscar 1832 (i 

ArmemuBeum) 

~ 

-t '

mien och dels såsom läroboksförfattare, 

Under hans tid på Gotland utbröt det s k 

Krimkriget mellan Ryssland och västmakterna. 

Då kriget berörde även Östersjön 

måste Sverige 1854vidtaga omfaitan-, 

de åtgärder för att trygga neutraliteten. 

Fördenskull överfördes till Gotland en 

del trupper från fastlandet, vilka tillsammans 

med de gotländska bildade den s k 

,"Gotländska fordelningen", vilken ställ- 

'des, under general af Dalströms befäl. 

, Omfattande åtgärder vidtogos fö~ försvaret 

av ön, bl a uppfördes två nya batterier 

å Enholmen, som fick både infanteri- 

och artillerfbesättning. Genom en 

överenskommelse med Gotlands befolkning 

ökades övningstiden för Nationalbeväringen 

till 10 dagar och det bestämdes , 

att hela' styrkan skulle sammandragas på 

en plats och förläggas i tält. Då Konung 

Oscar X' tillkännagivit, att han önskade 

inspektera trupperna och utdela fanor, 

ordnade man Nationalbeväringens ordinarie 

'övningar så, att de inföllo under 

Konungens besök.. Då arrendatorn på 

Visborgs kungsladugård välvilligt upplät 

Visborgs. slätt tillövningsplats, förlade 

man såväl Nationalbeväringen som fastlandstrupperna 

dit. Den' 14. juni skulle 

famndelningen äga rum. .Det blev en 

imponerande högtidlighet. Nationalbeväringens 

,jägareuppbåd,forme~at på fem 

övningsbataljoner avlämnades tillsammans 

med Smålands' grenadjärbataljon. 

L bat Jonköpings regemente, en skvadron 

ur Kronprinsens husarregemente, ett batteri 

ur Göta artilleriregemente jämte Nationalbcväringens 

egna tre batterier, till- 

0ammansnära 5000 man, till Konungen, 

som till truppen riktade följande tal: 

"Vid ovanliga verldshändelser, vid en 

stor möjligen överhängande fara erhåller 

hvarje förbindelse en förnyad styrka, 

\ 

hvarje pligt en förökad helgd. Då krigets 

åskuigra moln, .eft~.r en långvarig ..fred, 

sammandraga SIg over" Norden, kanner 

såväl Gotlands som Fasta Landets innevånare 

hela vidden av denna' sanning. 

Deras svenska hjärtan klappa varmare 

och deras härider sträckas till trofast nordiskt 

handslag..pet är under denna högtidliga 

sinnesstämning; "som Gotlands 

Na.ional-Beväring av sin Konungs hand 

emotfager .. nya ' Fahnor, Omkring dem 

skolen, i samlas om en fiende ville rycka 

ur Moderlandets famn denna herrliga ö, 

en dyrbar p,erla i 'Sveriges krona'; I skolen 

då kämpa med det mod och den fosterlaridskärlek, 

hvilka lifvavarje Gotlänning. 

'M'~ttesegern blifva Eder belöning 

och des~a Fahnors skönaste prydnad. 

- Men innan jag i Eder vård anförtror 

dessa fälttecken, frågar Jag Eder; ;Befäl, 

Under-Befäl och Manskap vid Gotlands 

Nationalbeväring lofven I alt med lif och 

blod försvara dessa Fähnor, så sant Eder 

Gud hjelpa skall.!'·.:.:.... Vid Konungens ord 

"frågar jag Eder" kommenderade brigadchefen 

:'Till ed gevär!" och eden besvarades 

med ett samfällt, rungande "Ja", 

varefter Konungen, medan truppen skyldrade, 

artilleriet sköt salut och musiken 

slog paradmarsch, överlämnade fanorna 

till bataljonscheferna. Därefter hölls 

korum och förbimarsch för konungen och 

avtackning av truppen, varefter högtidligheten 

var till ända. - Till minne av 

fanutdelningen och kungabesöket lät Nationalbeväringens 

officerskår resa den 

s k Oscarsslenen vid Kungsladugård. - 

Den 17. juli 1858 utnämndes översten i 

artilleriet G. Bildt till militärbefälhavare 

och landshövding på Gotland: Aret därpå 

Oscarsstenen 

på 

Visborgsslätt 

Nationalbeväri'ngens 

officerskår reste 

stenen till minne av 

fan,överlämningen 

den 14. juni 1854. 

Fanorna äro ännu i bruk vid regementet. Mottagna i allvarliga 

tider äro de för oss ett dyrbart arv, som manar till målmedvetet 

.arbete och pliktuppfyllelse! 

9

Genemlrnajor D. A. G. Bildt 

Militärbefälhavare och chef fÖl' 

Gotlands nationalbeväring 1858 

-1862 

utnämndes han till generalmajor .. "Bildt 

var en av sin tids mest bemärkte svenske 

män och har genom en synnerligen gagnande 

verksamhet på olika områden inskrivit 

sitt namn i Fäderneslandets hävder. 

Han har verkat såsom militär, vetenskapligt 

bildad och varmt intresserad, 

därunder även såsom lärare; han har 

verkat såsom öfverståthåIIare och därvid 

haft sin andel i Stockholms stads utveckling, 

såsom riksdagsman både under den 

gamla och den nya ordningen, såsom diplomat 

på den kanske för oss viktigaste 

platsen i Europa, såsom riksmarskalk och 

två konungars förtrogne, såsom statsminister 

vid det nya tuIIsystemets införande", 

har det skrivits i en minnesruna över 

honom. - Han kvarstod såsom militärbe- 

JO 

Gruppbild av officerm'e vid Gotlands 

Nationalbeväring 1877 

fälhavare till år 1862. På hans förslag 

omorganiserades Nationalbeväringen år 

1861 på fyra bataljoner om tillsammans 

30 kompanier, därav i Visby ett jägareoch 

ett infanterikompani. Bataljonerna 

kallades Södra-, Medel-, Visby- och 

Norra bataljonen. Artilleriet. sammanfördes 

under artilleribefälhavaren till Gottlands 

Nationalbevärings Artillericorps. 

Löjtnant vid Nationalbeväringen 

1860 

Genemlmajor H. G. W. Gyllenmrn 

Militärbefälhavare och chef fÖl' 

Gotlands nationalbeväring 1862- 

1873, 

Översten, sedermera generalmajoren H. 

G. W. GylIenram efterträdde i maj 1862 

general Bildt såsom militärbefälhavare och 

landshövding. Genorh tjänstgöring såsom 

regementskvartermästare vid Andra livgrenadjärregementet 

under neutralitetsvakten 

på Gotland 1854 var han väl förtrogen 

med gotländska förhållanden. 

Han genomförde den 1861 beslutade omorganisationen 

och lyckades anskaffa gevär 

till pikförarna, vilka avlade sina pikar 

år 1867. De hade då varit i bruk vid gotländsk 

trupp i mer än 200 år. Ar 1862 

tilldelades även den fjärde bataljonen en 

ny fana. Även den användes fortfarande 

vid regementet. Då Gyllenram 1873 avgick, 

skildes miIitärbefälhavare- och 

Iandshövdingebefattningarna åt. 

.• r

Generalmajoren E. M. P. von Vegesack 

var den siste chefen för Gotlands nationalbeväring. 

Han hade gjort det svenska 

namnet stor heder genom sitt tappra deltagande 

i det nordamerikanska frihetskriget 

1861-1865, vari han förvärvat ära 

och berömmelse och vid sin hemkomst 

även belönats med guldmedaljen för tapperhet 

i fält av Carl XV. Under hans 

chefstid arrenderades Visborgs slät t med 

ladugårdshällar och bergavsatsen nedan- 

. för som övningsplats för trupperna på 

Gotland. Ar 1885 kom en ny påminnelse 

om Gotland utsatta läge vid krigiska händelser 

i Östersjön. Man väntade ett krig 

mellan Ryssland och England och förden- 

C. G. Meukow Off. vid 

nationalbev 1836-1872. 

Föreståndare för informationsläroverket 

på 

Gotland 1839-1844. 

Framstående pedagog o. 

tecknare. Överstes avsked. 

generalmajor E. M. P. von Vegesac 

k Militärbefälhavare och chef 

för Gotlands nationalbeväring 

1873-1884 

NAGRA BATALJONS- OCH KOMPANICHEFER FÖR NATIONALBEVÄRINGEN 

Major G. Ridderhjerta 

(Efter pennteckning av Meukou; 

1945) 

C. O. A. af Klint 

Off. vid Nationalbev. 1839-1879. Major o. batch 1858-1877. Överstelöjtn. i 

O. L. Gustafson Off. vid 

Nationalbev 1846-1884. 

Major o. batch 1872- 

1882. Överstelöjtn. i armen. 

Ad. von Post Off. vid 

Nat',onalbev 1854----1872. 

Major o, batch 1862- 

1872. 

skull krigrustades Carlsvärds fästning på 

Enholmen ännu en gång och färdighållningsorder 

utfärdades för fyra fältkompanier, 

avsedda dels för Slite och dels för 

Fårösund. Det blev visserligen intet krig, 

men förvecklingarna förde det goda med 

sig, att befästningar började att anläggas 

vid Fårösund och att Nationalbeväringens 

organisation ändrades till större effektivitet. 

Enligt den nya organisationen, som 

fastställdes 1886 ombildades nationalbeväringen 

till två skilda förband, Gotlands 

infanteriregemente och Gotlands artillerikår. 

Forts. i vårnumret. 

P. A. L. Gahne Off. vid 

Nationalbev 1840-1881. 

Major och batch 1862- 

1880. Överstelöjtnant i 

armen. 

Överstelöjtnant L. Stenberg 

(Efter pennteckning av Meukou; 

1845) 

11

RIKSFÖRENINGEN AV GIKF: 

ordf. överste A. W. Linde, vice ordf. 

major E. Råberg, sekr. ombudsman 

N. G. Olsson, . Brunkebergsgatan 9, 

Stockholm. kassaförvaltare fanjunkare 

K. Krafft. 

STOCKHOLMSKRETSEN: ordf. major 

E. Råberg, vice ordf. kapten B. 

Runeberg, sekr. prokurist C. Wirström, 

kassaförv. direktör E. V. Höök, 

klubbmåst. optiker O. Ahlström. 

Postadress: Stockholm 6. Postigiro 

2718. 

SKANEKRETSEN: ordf. direktör A. 

Hellqvist, Malmö, vice ordf. handlande 

H. Håkansson, Kristianstr d, sekreterare 

tillskärare S. Stenmarck. 

Malmö, kassaförv. direktör K. A. 

Lu-:dbladh, Malmö. Exp.-adress Stenrnarek. 

Sigtunagatan 4, Malmö. Postgiro 

39895. 

GÖTEBORGSKRETSEN: ordförande 

brandchef N. Grönwall, vice ordf. 

revisor 1. Dahlström, sekr. herr A. 

Friberg, kassaförv. G. Bergenhem. 

Exp.-adress: Friberg, Danska vägen 

97, Göteborg. Postgiro 42718. 

ÖSTGÖT AKRETSEN: ordf. ingenjör 

G. Platin, vice ordf. disponent H. 

Gehlin, sekr. kamrer G. Pharmanson, 

kassaförvalt. försäljni:-:tgschefJ. Werngren. 

Exp.-adress: Pharmanson, Södra 

Nygatan 5, Norrköping. 

KALMAR-ÖLANDSKRETSEN: ordförande 

lantbrukare O. Tornegård, 

rekr. och kr ssaförvalt, posttjänsteman 

M. Larsson, Unionsgatan 10, Kalmar. 

Postgiro 160312. 

GOTLANDSKRETSEN: ordf. överstelöjtnant 

N. Söderberg, Visby, v. 

ordf. nämndeman J. Edmark, Ala, 

sekr. fanjunkare N. Fohlström, I 18, 

kassör kontorist A. Altheimer, Visby, 

Exp.-adress: I 18: Visborgsslätt. 

(Fohlström). Postgiro 163001. 

G otla n dsi nfanteri sten 

Tidning för Kungl Gotlands infanteriregemente 

och Gotlandsinfanteristernas 

Kamratförening 

Redaktör och ansvarig utgivare: major 

Nils Wadner. 

Medarbetare: regementspastor Erik 

Beijer. 

Redaktionens adress: III. utbbat. exp, 

I 18, Visborgsslätt. 

Telefone?': Visby, namnanrop "I 18", 

linje 2. Postgiro 189897. 

Prenumerationspris: helår kr. 3:-, 

halvår 1: 50, kvartal 75 öre. 

Annonspriser: 1/1 sida kr. 100:-, 

1/2 sida kr. 50:-, 1/4 sida kr. 25, 

1/8 sida kr. 12: 50, 1/10 sida kr. 

10:-, 1/20 sida kr. 5: -. l 

12 

G otl'e na Srnfan te riste rn as 

Kam ratfören ing 

StockhoImskretsen 

Vem är vad i Stockholmskretsen av G. I. K. F. 

När vi under exercis tiden stod i ledet, 

så vor o vi mestadels endast unga män, 

som ännu ej funnit sin plats ute i livet. 

Nu när vi åter har samlats kring gemensamma 

minnen och gemensamt. intresse 

för vårt regemente i vår kamratförening, 

så har av de forna pojkarna blivit, som 

man brukar säga "män i staten". 

Om vi nu skulle taga oss en titt i 

stockholmskretsens matrikel, så finna vi, 

att. av vårt forna befäl hava vi som medlemmar 

2 generalmajorer, 2 överstar, 1 

överstelöjtnant, 7 majorer, 14 kaptener, 

9 löjtnanter och 1 fanjunkare. 

Affärsvärlden omfattar 8 affärs- och 6 

försäljningschefer, 25 direktörer, 9 disponenter, 

11 grosshandlare, 25 köpmän, 13, 

kamrerare, 8 kontorister och 3 järnhandlare 

samt 2 bokhandlare. Det finns 1 advokat, 

1 arkitekt, 1 aktuarie och 2 apotekare. 

Bankvärlden ligger nära affärsvärlden 

och representeras av 1 bankdirektör 

i spetsen samt ytterligare 19 bankrevisorer 

och banktjänstemän samt bank-, 

Redaktionellt 

1) Gotlandsinfanteristen avser att under 

år 1946 utkomma med fyra nummer 

- ett vår-, ett höst-, ett midsommar- 

och ett jul- och nyårsnummer. 

2) Prenumeration sker enklast genom 

insättande av kr. 3: - å medföljande 

inbetalningskort. För planläggningen 

av redigeringen är det av vikt, att 

så snart som möjligt få kännedom om 

antalet prenumeranter. Sänd därför 

in avgiften omedelbart! Angiv tydligt 

namn och adress samt titel. . 

3) Intressera vänner och bekanta för 

Gotlandsinfanteristen och Gotlandsinfanteristernas 

kamratförening, Ju 

flera prenumeranter och medlemmar 

i kamratföreningen desto större möjligheter 

hava vi att förverkliga våra 

syftemål. 

4) Skriv i Gotlandsinfanteristen be- 

rätta hur du haft det under din 

tjänstetid, vad du uplevt och hört 

andra berätta! 

vaktmästare. Hantverk och fastighetsmarknad 

med 1 fastighetsmäklare och 1 

fastighetsförvaltare, 1 optiker, 2 urmakare, 

5 fabrikörer utan särskilt yrke 

nämnt samt 1 representant från vardera: 

entreprenörer, snickare, målare, plåtslagare, 

skräddare. 

Från modernäringen hava vi 1 trädgårdsmästare 

samt 9 agronomer och lantbrukare. 

De grafiska yrkena representeras 

av 1 boktryckare, 3 faktorer, 1 kemigraf 

och i typograf. 

Vi hava 8 poliser, överkonstaplar och 

landsfiskaler, 19 järnvägstjänstemän, kontorsskrivare 

och stationsinspektorer, 1 

tulltjänsteman och 1 telegraftjänsteman, 

3 posttjänstemän och 3 spårvägsmän samt 

17 tjänstemän utan angiven specialgren. 

Enstaka yrkesrepresentanter kunna vi 

uppräkna med 1 generalkonsul i teten och 

finna vidare ombudsmän, speditör, intendent, 

inspektör, konstnär, redaktör, 

riksdagsman, dispachör, omnibussförare, 

skådespelare och styckmästare. 

C. Wirström. 

Sänd trevliga bilder från gammal och 

ny tid! Medverka till att tidningen blir 

den trevliga kamrattidning och rege- 

mentskrönika, som den vill vara! 

Och så till sist: Ett varmt tack til1 

Gotlandsinfanteristens gynnare och 

vänner, till trogna annonsörer och 

medarbetare för visat intresse och 

bistånd under 1945! 

En God Jul och Ett Gott Nytt Ar 

önskar 

Vi gratulera: 

70 år 

Redaktören. 

18/1 1946 Fanjunkare J. A. T. Norrby, 

Tingstäde 

50 år 

17/2 1946 Kapten E. L. Andråen, Kalmar

FINLANDIA 

Hans namn stod med fetstil i svart på 

de gula affischerna. Han var en kassamagnet, 

en av konstens stora, en hypnotisör 

på dirigentpallen, en konstnär som 

svingade ett trollspö. 

En ensam människa med ljust hår och 

klargråa ögon. En spenslig gestalt med 

buteljaxlar och platt bröst, en krumelur 

som man inte såg upp till när han stod 

framför sin stora orkester. 

Han hade alltid varit ensam. På konservatoriet 

hade han gått för sig själv 

och professorerna hade kanske haft sina 

aningar. Men de hade inte fört dem till 

torgs. 

Han hade musiken i blodet och svaga 

lungor, båda sakerna i arv efter modern 

som varit rumänska. Han hade spelat i 

Steckholrn en gång och där mött sitt öde, 

en kallsinnig affärsman som en enda gång 

i sitt liv visat. intresse för något annat än 

kalkyler. Han hade gift sig med henne 

efter endast två månaders bekantskap 

och som så ofta händer med äktenskap 

där allt pekar på att det måste sluta med 

skilsmässa, blev deras samliv sällsynt 

.z->: --- .-- 

lyckligt. Han förstod, att hennes värld 

var inte endast hemmet, den rymde i sig 

även fiolen som fört dem samman.· 

Hon hade dött när pojken var endast 

fem år: Maken hade sörjt henne uppriktigt 

och överraskat sina vänner och bekanta 

med att hela livet förbli ogift. Ingen 

kunde säga om orsaken härtill var bristande 

initiativ eller fortsatt kärlek till 

den döda. Själv gav han ingen förklaring. 

Han levde för sina affärer och för sin 

son, han tycktes- nöjd med den tillvaro 

som blivit hans,-· det minskade livsrummet 

efter hustruns frånfälle. 

Nu var även han borta. Han hade dött 

några timmar efter det sonen dirigerat 

sin första konsert. 

Boni Malmstedt var ensam, han hade 

aldrig upplevat kärleken och visste att 

det var bäst så. Han skulle ha sprängts 

inifrån om han konfronterats med den. 

Den tunna kroppen. var för spenslig att 

bära upp både :kärleken till musik och 

kärleken till en kvinna. 

Han v~r rik, förmögen redan i och med 

faderns död. Hans förmögenhet hade 

Ma.nskapet såg på honom som om han varit ett högre väsen. 

vuxit oavbrutet. Hans pretentioner vara 

små; i likhet med de flesta människor, 

som ha råd att köpa vad de önska sig, 

önskade han sig mycket litet. 

Han satt i sin loge efter konsertens 

slut och betraktade den stora lagerkrans 

som med en chevaleresk bugning överlämnats 

till honom av den stora konstnärinnan. 

Han gnolade några takter ur Finlandia, 

Sibelius stora tonskapelse, som är 

den varmaste .av bekännelser till fosterlandet, 

tondrömmen som för många år 

sedan skrevs i förhoppning, att de tusen 

sjöarnas land skulle kasta av sig förtryckaroket 

och träda in i de fria nationernas 

krets. 

Musiken ville inte släppa honom denna 

kväll. Takterna återkomma oemotståndligt, 

de trängde sig på honom, de skapade 

en stämning som han inte kunde 

frigöra sig från, en längtan till en liten 

stuga med vita knutar någonstans vid 

en sjö i sommardagar. 

Hundra gånger så visst som en hade 

han dirigerat Finlandia. Men aldrig inför 

en så entusiastisk publik. Finlandia var 

den nya trollformeln, den nya stjärnan 

över Europas Betlehem, där senfödda 

ättlingar till den romerske barbarkejsaren 

snetsade de små barnen nå sina svärd 

och bajonetter. - 

Han hade upprörts av underrättelsen 

om det första bombardemanget av Helsingfors. 

Det hade kommit honom vid på 

ett otäckt sätt, som om han sett en 

drucken slå ett barn vilket inte vågar 

försvara sig. Men den första upprördheten 

hade avlösts aven känsla av hjälplöshet. 

Av den frågan: Vad kan du göra? 

Han var inte krigare, bara en ensam 

människa, som älskade musik ... 

Och ändå var det i denna kväll som 

om han förnummit det finska kriget på 

ett nytt sätt, som om han genom de ständigt 

återkommande takterna förts de bloddränkta 

slagfälten in på livet, som om 

han med själens ögon sett dusterna på 

nära håll. De finska krigarnas obrutna 

vilja till seger, deras nedslående av den 

misstro till den egna förmågan som smög 

sig på dem. 

Han steg upp, misslynt med sig själv, 

med den stämning som tagit honom i 

besittning, han gick av och an i rummet 

men takterna släppte honom inte d~ 

ställde fram för hans inre öga små 'stugor 

med röda väggar och vita knutar och 

stilla sjöar, drickande det klaraste solljus. 

Inte heller nästa dag kunde han frigöra 

sig från Finlandia. Han spelade den 

på sin fiol i hopp att driva ut de takter 

som oavbrutet sjöngo i hans öron och filade 

med sin osynliga stråke på hans 

n;rver. Ha~ spelade Finlandia gång på 

gang och till slut lade han ner fiolen. 

Han hade upptäckt att det inte var takterna 

som pinade honom, det var ropet 

från människa i nöd till människa, som 

kunde hjälpa, vilket upprörde. 

I dagar kämpade han sin ensamma 

kamp, försökte undertrycka den röst som 

sade honom att sälla sig till de fåtaliga 

försvararna. Han låg vaken om nätterna 

han ansträngde sig att se sig själv Irrva- 

Iidiserad av granater, han försökte med 

all makt avskräcka sig själv. Men ur de 

konstlade mardrömmarna steg en bild en 

sång, en musik - Finlandia l ' 

. På frivilligbyrån skakade man på huvudet 

. 

. »Nej, vi tar bara emot friskt folk». 

Han såg på sina långa och smala hän- 

.13

der, han ömkade sig själv för sin spenslighet, 

för sin dåliga fysik: Han jämförde 

sig med de andra i rummet, de stora 

tunga gestalterna med välvda bröst och 

grova handleder; stadiga, säkra lår på 

smäckra. muskelfyllda ben. 

Mannen bakom skrivbordet skakade på 

huvudet. Och tillade: »Jag är mycket 

. ledsen, jag .förstår hur ni känner det. Men 

vi kap. inte hur gärna vi än vill sända er 

till fronten».· 

Dirigenten strök sig på kinden med 

handflatan, han hade fått en ide. 

»Jag förstår, att jag inte är tillräckligt 

stark», sade han stilla. Men kan det 

inte tänkas att jag kan göra något? Att 

jag på något sätt kan få komma dit över 

och lindra någon smärta, kanske spela för 

någon som är sjuk och vill lyssna.» 

Han svalde ·och återtog med varmare 

röst: »8äg, är det inte så att en människa 

som jag, som vill hjälpa, kan få 

stilla den oro som är i mig och som kanske, 

när den är stillad, kan hjälpa andra? 

Jag kan spela för dem, spela, på min fiol. 

Ni förstår, säg att ni förstår, att musik 

lindrar när själen är sjuk. Ja, jag ser 

på er att ni förstår. Säg,å, jag ber, säg 

nu att .jag. får resa. Jag betalar allting 

själv, biljett, utrustning, pass, tull, skatt, 

ja, allting som kan tänkas». 

Det blev stilla i rummet, de storvuxna 

männen såga undrande på denna muskelfattiga 

musikkrumelur, mannen bakom 

skrivbordet drog djupt efter andan 

och satt med nedböjt huvud. 

»Ni får resa. Jag ska se till att ni får 

resa genast». 

Dirigenten bugade sig, djupare än han 

någonsin bugat sig för applåder. Han gick 

ut från byrån och den barske kaptenen 

gnuggade sig i ögat. 

I Salijärvi var ett evakueringsläger. 

'I.:rötta, olyckliga människor, skrämda, 

stumma barn utan fäder, utan mödrar, 

kanske några av dem levde, deras föräldrar, 

kanske inte. Man fick ingenting veta. 

Det var så tyst allting, så avskuret från 

yttervärlden. Det enda som var liv var 

de hemska mordfåglarna och de pipande 

bomberna som exploderade och spred död 

och förskräckelse åt alla håll. 

Ett par småflickor hade ritat upp en hage 

i det lilla rummet där de bodde, åta 

och sova. Deras ansikten var uttryckslösa, 

krigets hemskhet hade stelnat i deras själar 

och lämnat ingenting kvar utom den 

eviga skräcken. 

Han såg på dem, såg på deras tröstlösa, 

fattiga lek som var utan den minsta 

skymt av skratt och skämt. De tittade litet 

nyfiket på honom, bara en halv minut, 

sedan tycktes de ha glömt att han 

befann sig i rummet. Han öppnade sin 

låda, stämde fiolen och spelade en gammal 

vals som han upptecknat en gång vid 

ett besök i Hogdal. Flickorna stannade i 

sin hoppning, de lyssnade, deras ögon 

irrade, de tycktes undra om det inte snart 

skulle komma en bomb, eller kanske det 

var så, att det inte skulle komma några 

bomber mer. Det kanske var slut, det 

otäcka kriget med sina hemska plågor. 

Han som spelade kanske visste att det var 

slut, för hur skulle han annars ha kunnat 

spela så glatt? Han fortsatte att spela, 

hans ögon började bli glada, han kände 

att hans musik ägde trollkraft, att den 

för dessa flickor var något som vände tankr 

rna bort från vardagens avskyvärda 

enahanda. Han slutade inte spela fast 

armen kändes trött, han spelade nya låtar, 

en gammal schlager, en bit ur Csar- 

14 

dasfurstinnan, ur Ungersk rapsodi, ur Peterson-Bergers 

solljusa sommarsång. 

En darrning gick genom hans kropp, 

han hade upptäckt skymten av ett leende 

i den minsta flickans ansikte, hon som 

sett mest skrämd ut. Hon trutade med 

läpparna, snorade till och började skratta, 

mjukt, ovant och med huvudet litet på 

sned. De andra. flickorna smittades av 

hennes leende, skrattet bubblade fram 

som vattnet ur ett djupt just dagligt källsprång. 

Det gled in i rummet, tog dem i 

famn och tvang dem att dansa. Och efter 

en stund var det fullt med folk därinne 

sam häpet betraktade violinisten och barnen, 

kanske betraktade de deras ansikten 

mest. 

Den kvällen gick han till sängs tröttare 

än någonsin förr. Men också lyckligare. 

Skrattet följde honom som skuggan den 

i solljuset vandrande, det åt sig in i hans 

själ, det ställde fram nya aspekter, nya 

symboler. Det var som om allt, som förut 

varit, endast varit ett förspel till detta 

nya och härligt stora, detta outsägliga 

som var lycka. 

Han spelade sig fram genom Finland 

han sådde glädje och skratt i .skräckens 

åker och han hade lyckan att se de små 

fröna spira, växa upp' till undersköna 

blomster. Ingen visste hans namn, ingen 

frågade efter hans namn. Han var bara 

en människa, en svensk som rest över 

och tagit sin fiol med sig. 

Han spelade sig fram till Helsingfors 

och människorna nickade åt honom på 

gata:n, hen blev en känd figur. Han satt 

i bombrummen med fiolen under sin haka 

och spelade bort skräcken, petade på den 

med sin stråke och föste den ur bombrummen, 

drev den ur åhörarnas sinnen. 

Tio gånger nära döden lärde han sig att 

inte frukta den. Den -bultade för ofta på 

hans' dörr för att dess bultningar skulle 

skrämma honom. Han accepterade sin nya 

tillvaro som något naturligt och upptäckte, 

att hans liv fått rikare innehåll, att det 

var så märkligt lätt att le, att bekanta sig 

med människorna, att ta del av deras bekymmer 

och förjaga dem med sin musik. 

Efter ett par veckor blev Helsingfors 

honom för lugnt. Han hade spelat skräcken 

ur bombrummen, han hade trubbat 

av .de trista långa vaktimmarna deras 

mörker. Han drogs till Karelska Näset till 

männen som var sekund bjöd ,den ryska 

björnen' sitt famntag. Där var tristessen 

större än på något annat ställe i Finland. 

Han kom pulsande genom snön till en 

korsu vilken just låg under granateld. 

Han såg varken till höger eller vänster, 

han nickade åt vakten, pekade på sin 

fiollåda och gick ned till de väntande soldaterna, 

de på anfallet väntande. Han såg 

orakade ansikten och hårda kalla ögon, 

som hade en underton av .en .värme han 

inte kunde tyda, Deras hopbitna ansikten 

utstrålade likgiltighet för det egna välet. 

Och ingen tog notis om honom. 

Han satte sig på en omvänd sockerlåda, 

granatelden fortsatte och han tog upp en 

stämgaffel och knäppte på strängarna. Så 

satte han fiolen under hakan och spelade 

en schottis. En svepande gladlynt schottis, 

vars första toner komma soldaterna att 

spetsa öronen, En av dem rynkade på 

näsan, en annan grimaserade hånfullt, en 

tredje blåste ut ett cigarettrökmoln liksom 

för att bilda en rökbarriär mellan 

sig och och violinisten. De andra ryckte 

på axlarna som om de ville säga, att hans 

musik inte angick dem. Han log, han 

hade så många gånger sett samma likgiltiga, 

nästan fientlighet, lian fortsatte 

spela, han vände till vals och det buttra 

i soldaternas ansikten liksom smektes 

bort. Det kom liv i trötta ögon, det kom 

glans i glanslösa blickar. Det kom sprittningar 

i domnande leder och han spelade 

i halvtimmar. Han var trött för länge sedan 

men tvang sig att spela. Och efter 

oändliga minuter steg en av soldaterna 

upp, puttade lätt på hans axel och frågade: 

»Viljasången ur Glada Änkan, kan 

du den?»' . 

Han svarade inte men spelade Viljasången 

och soldaten, som bett om den, 

satte sig ned, dolde huvudet i händerna 

och grät. Men det var ingen övergiven 

gråt, ingen hopplös gråt. Det var ett 

tungt hjärta, avbördande sig den plåga 

som legat likt en mara över honom i veckor. 

»Någon som vill höra något annat?» 

frågade han när Viljasången var slut. 

Soldaten som bett om den, såg mot honom 

med tårade ögon och nickade tacksamt. 

Och violinisten kände att den applåden 

var den varmaste han fått. 

Det blev liv i korsun, man bestormade 

honom med böner om mer musik, man 

lyssnade inte längre till granatelden, man 

hade glömt den. Man bad om Suomis 

sång, man tiggde om Finlandia. Han spelade 

den sistnämnda och när hans fiol 

tystnat, sade en av soldaterna med gripen 

röst: »Se här, kamrat, tag vår sista 

cigarett». 

Han tog emot den. Vad betydde alla 

lagerkransar, alla blomsterkvastar, som 

räckts honom! Vad betydde de mot detta 

»vår sista cigarett». 

Han lade ner fiolen i lådan, han stängde 

den och fingrade på sin rockficka, där 

han hade ett stort paket med cigaretter. 

Ett ögonblick föresvävade det honom att 

ge dem till soldaterna. Men detta skulle 

ha varit helgerån. I så fall skulle deras 

gåva ha mist sin storhet... . 

Han gick till nästa korsu och upplevde 

samma händelse. Han spelade sig fram 

kilometer efter kilometer och manskapet 

såg på honom, som om han varit ett 

högre väsen. Man gav honom namn. 

Sorgfördrivaren! Det fanns radio i många 

av dessa korsun men hans musik, den 

återgavs inte i radio och hade en annan 

klang. Den bröt sig in med kraft i själarna, 

den var liv och eld, den var den 

nyckel, som öppnade de starkast tillstängda 

vrår. 

På nyårsdagen hade han kommit till 

den sextionde korsun och det var en dag 

med hög luft. Han såg den finska flaggan 

som bredde ut sina blå vita färger bredvid 

korsun liksom ett rop till den mäktiga 

fienden att här gick Finlands gräns. 

Ryktet hade gått före honom, soldaterna 

såga inte misstroget på violinisten. 

Man trodde visserligen inte att han kunde 

fördriva sorgerna, få soldaterna att 

glömma sina bekymmer i några korta och 

likväl så saliga timmar. Men man fann 

snart att ryktet talat sanning. Man satt 

tyd medan han spelade, men visste inte 

av någon anna värld än musikens. 

Den dagen spelade han som om han 

känt att han aldrig skulle spela mer. 

Han spelade i timmar, tills hans tunna 

kropp skälvde av trötthet och det brände 

i musklerna. 'Och plötsligt, när han 

skulle sätta fiolen till hakan för att spela 

Finlandia lossades ett skott från det 

ryska batteriet. En granatskarva kasta- 

.des in i korsyn och splittrade hans fiol. 

Strängarna sprungo av, deras klang låg 

länge kvar i luften och violinisten slöt 

sina ö~OI,l.Han öppnade dem, såg på sin

* Med a Ije rad e trotj än a re * 

Högtidlig medalj. 

och prisutdelning 

vid regementet 

30/11 

I samband med en högtidlig prisutdelning 

i exercishuset 30/11 medaljerades 

tre trotjänare vid regementet, 

nämligen fanjunkare Carl 

Ahlgren, som fick medaljen »För nit 

och redlighet i rikets tjänst» i guld, 

femte storleken, samt sömmerskorna, 

systrarna fröken Irma Sundberg 

och fru Ruth Hardingz, vilka erhöll 

motsvarande medalj i silver, åttonde 

storleken. 

Fanjunkare Ahlgren, som är född 

1882, anställdes vid regementet 1901. 

1915 utnämndes han till. sergeant 

trasiga fiol och skrek hjärtskärande: 

»Inte ens detta fattiga instrument var heligt 

för dem! De våldför sig, å ... 

Han stönade, soldaterna sågo frågande 

på varandra och det var som om livet 

ebbat ur hans ådror, som om allt det nya 

han lärt känna och fått kärt, med ens, i 

ett hugg, berövats honom. Han steg upp, 

lyfte sina händer mot korsuns tak och 

skrek: »Men jag skall!» 

Ingen fick höra vad det var han skulle. 

Men med två långa kliv var han ur rummet 

och uppe på krönet, bredvid den 

finska flaggan på stången, som var nedstucken 

i en jordvall. Han ryckte loss 

den, ett skrik steg över hans läppar och 

man hörde det enda ordet, en flamma 

som steg mot himlen förtärande: 

»Framåt!» 

Han rusade fram med den finska flaggan 

i sina händer, soldaterna sågo på 

galningen som oskyddad och med den 

finska flaggan. vajande över sitt huvud 

rusade mot de välbefästa ryska linjerna. 

Hundra skott föllo, violinisten stannade i 

sitt lopp, hävde sig högt på tå och föll 

framstupa. 

De finska soldaterna stodo stilla någon 

minut och därefter var det som om Finlandias 

smattrande fanfar drivit sin tonborr 

genom deras själar. De visste inte 

längre vad död och fasa var, de visste 

endast ett - att därute i Ingen Mans 

land låg den som givit dem deras skönaste 

ögonblick. 

Tre timmar senare var den ryska skyttegraven 

erövrad och de trötta soldaterna 

gingo till den plats där violinisten 

låg. Han låg på rygg, såg upp mot valvet 

och i hans blick var ett stort lugn. Flaggan 

låg utbredd över hans kropp och 

bredvid honom låg den trasiga fiolen. En 

sträng var hel, de andra hade lockat sig 

kring stämskruven. 

Soldaterna lyfte upp honom och buro 

honom till den erövrade skyttegraven. 

Han hade nått sitt mål: han hade givit 

sitt liv. Och levat rikare än de flesta 

andra !llänniskor... C.-T. Lötst(Ld: 

Fröken 

Irma Sundberg 

och placerades samtidigt i reserven, 

men kvarstod i. tjänst. 1924 blev 

han föreståndare för regementets 

tvättinrättning, en befattning som 

han fortfarande innehar. Hans sammanlagda 

tjänstetid hittills är 44 

1/2 år, varav nära 15 år på aktiv 

stat. 

Fröken Sundberg anställdes vid 

regementet. 1902 som sömmerska vid 

skrädderiverkstaden, där hon arbetat 

under perioderna 1902-04 och 

1910-4l. Sistnämnda år slutade 

hon på grund av uppnådd åldersgräns. 

Hennes tjänstetid vid regementet 

är drygt 33 år. 

Fru Hardingz är, liksom systern, 

tidigare, sömmerska i skrädderiet, 

där hon anställdes 1910 och fortfarande 

har sin dagliga gärning förlagd. 

Fru Hardingz tjänstetid hittills 

uppgår alltså till. över 35 år. 

Högtidligheten inleddes med att 

fanorna. marscherade in hälsade av 

»E'anmarsch» av musikkåren, varefter 

regementschefen överste Herman 

Levin framträdde och yttrade: 

I krigsmans erinran, som de flesta 

av oss känner, står det att soldaten 

»med nit och trohet skall uppfylla 

alla de plikter honom i tjänsten 

åläggas, samvetsgrant och efter 

bästa förmåga verkställa mottagna 

befallningar och föreskrifter». Detta 

är emellertid icke enbart en 

krigsmanna dygd utan en allmänt 

medborgerlig förtjänst av stor betydelse. 

Fanjun~are 

Cari Ah~gren 

Fru 

Ruth Hardingz 

Vi. har här på regementet fördelen 

av att äga personal, som under 

många år på ett förtjänstfullt sätt 

omsatt dessa ord i krigsmans erinran 

i praktiken. De som jag i dag 

närmast tänker på äro: fanjunkare 

Carl Ahlgren med en tjänstetid av 

44 år och 6 mån., vilken tilldelats 

medalj i guld av femte storleken, 

fröken Irma Sundberg, S9m tjänat 

regementet i 33 år och 1 mån., och 

fru Ruth Hardingz, som varit anställd 

vid regementet i 35 år och 1 

mån., vilka tilldelats medalj av åttonde 

storleken i silver. 

Då jag nu till dessa överlämnar 

belöningsmedaljer »för nit och redlighet 

i rikets tjänst» tackar jag Er 

alla för alla Edra insatser för och 

vid regementet, lyckönskar Er till 

utmärkelsen och fogar därtill önskningar 

om allt gott under kommande 

år. 

Därefter överräckte översten medaljerna 

till de tre trotjänarna, varefter 

prisutdelningen för idrottsoch 

skytte pre stationerna vid regementet 

under sista halvåret vidtog. 

Allt som allt fick över 300 man 

hämta belöningar ur regementschefens 

hand, det största antal som nå; 

gonsin förekommit vid en prisutdelning 

vid regementet. Efter prisutdelningen 

spelade musikkåren 

Marcia Carolus Rex, varpå regementspastor 

Beijer förrättade l crum. 

15

Hubertusdagen 3.11. 

firades traditionsenligt av Visborgs 

fältrittklubb med hubertusjakt, på 

Visborgs slätt. 

Här ett bildreportage från 

den lyckade jakten. 

Bland deltagarna märktes fältrittklubbens ordförande Överste T.', Berggren, 

A 7, Chefen för I 18, Överste H. Levin och fältrittklubbens v. ordf. 

Major N. Wadner 

Efter slutad jakt utdelades järnekskvistarna av Överstinnan 

Ingeborg Levin. 

Överste Levins »Junker» fål· sin sockerbit. 

Överste Berggren och dagens master, Kapten Sjögren jämte 

sköna damer njuta av rykande glögg i Donners hage. 

16 

Ett tjugotal ryttare från MB-staben, I 18 

och A 7 samt tre civila deltogo. 

Jakten gick i en 8 runt Visborgs slätt 

över ett 20-tal medelsvåra hinder, som 

khrades flott av alla.

ID~~ROTTS-och-SKVTTEFACIT 1945 

A;_,}~~RÖVRADE MÄ~TERSKAP: 

1. ARMEMÄSTERSKAP i skjutning med 

kikargevär. 

2. MILITÄRA. !)lSTRIKTSMlÄSTER- 

.SKAP: 

.i handboll; 

.r slddlöpning, individuellt, oldboys och 

',Jag samt seniorer samt Generaiskan 

< Törngrens .vandringspris i skidstafett; 

iterriin.glöpning, individuellt i seniorklassen 

och i lag; 

i fälttävlans officersklass; . 

i or-ientering, senior- och oldboysklasserna; 

i skolskjutning med gevär klass Gl, 

G4, mästerskaps- och lagtävling;; 

i skolskjutning med pistol klass PI, 

P2, P 3 och lagtävling samt lagmästerskap 

i fältskjutning med gevär. 

Furir F. Magnusson 

miltär distriktsmästare i orientering 

3. CIVILA DISTRIKTSMÄS11ERSKAP: 

i gymnastik; 

i simning, 100 m. ryggsim; 

i brottning, lättvikt; 

i terränglöpning, klass I och lagtävlan 

klass II; 

i fri idrott, tiokamp, löpning 400 m. 

och spjutkastning; 

i budkavle orientering, oldboysklassen 

i värjfäktning, seniorklassen. . 

4. SERIESEGER I HANDBOLL: 

Gotlandsserien, div. I och J samt seger 

i blixtturneringen 1945. 

5. FöRBUNDS- OCH KRETSMÄSTER- . 

SKAP I SKJUTNING: 

Förbundsmästerskap i fältskjutning; 

kretsmästerskap på pistol. 

Regementets handbollag 

Stående fr. v.: Borg (lagledare), Larsson, Lindqvist, Sporre; Birgersson, 

Kolmodin, Nordlund, Fernström (mtrförv), Wenell (ordf i bollsekt). Knästående 

fr. v.: Fredborg, Sasse, Lindberg, Almqvist och Kåhre. 

B. FÖRNÄMLIGA RESULTAT 

I öVRIGT: 

2. lagpris Stockholms- Tidningens 

riksskyttetävling, krets A; 

2. pris i förbundsmästerskapet i skolskjutning 

med gevär; 

seger i Visborgs fältrittklubbs seriehoppning 

och 

seger i samtliga klasser vid prishoppningarna 

2-3 juni samt 

seger i klass IX vid prishoppning på 

Strömsholm. . 

Seger över A 7 och KA 3 vid tävling 

om A 7:s vandringspris i fäktning. 

Fanjunkarna Gustren och Billten jämte Kapten Runeborg - påliJlig(t oldboys 

såväl civil som militä1' orientering. 

C. ARMENS SKYTTEMEDAL. 

JER OCH -MÄRKEN: 

Medaljer: 1945 78 Märken: 1945 210 

1944 35 1944 90 

ökning 43 ökning 120 

SVENSKA GYMNASTIK- OCH 

IROTTSFöRENINGARNAS 

IDROTTSMÄRKE 

1945 

1944 

ökning 

32,9 % 

28,1 % 

4,8 % 

e~övrade märken 

» » 

SIMBORGARMÄRKET: 

1945 685 avlagda prov 

1944 546 » » 

ökning 139

LAGERLOFS.KA SK0UTPRISET 

J8 

742 Johansson nä,t bäste skytt. 

7. komp seqraåe överlägset i årets tävling 

Mannen bakom verket 

Kompchefen, kapten S. Runeborg. 

242 Johansson, bäste skytt. 

7. komp segmnde lag: stående fr v: 133 

Hultgren, 1037 Valfridsson, 147 Olofsson, 

2390 Jansson, 262 Karlsson, 351 Larsson, 

sittande fr v: 1876 Forslund, 1658 Andersson, 

742 Johansson, 242 Johansson, 

425 Ragnefors och 1732. Eriksson. 

291 Söderberg (nedan t h): och 1591 

Karlsson (nedan t v) 101. komp blevo 

bäste resp näst bäste sky,tt i näst bästa 

'konvp, S6derberg erÖvrade även Kel1~ 

grens~a skjutprislJt • 

• ,...•,J

. :q: 

s , 

, j,< ' 

19Eee~~ell !besegrade olllare 

,f. ):~.~ 

-~ __ o~tidligt ~ustOlf-Siidollsmiuuaeil dom'!f/JU"ifJJ01l med bis'opstal 

• 'C t 

--:l!, . 

Infbr~:e,nfullsatt S.ta Maria talade 6/11biskop Vsander om Lutz eris 

hjält~:toch Nordens store konung _Gustaf II Adolf - Minnestalet 

fick ~y~rdig inramning av andakt och traditionell festglans - I 18 

OChA~~7 fyllde större delen av templet men 400 stolar hade reser- 

Under paradmarsch infördes truppförbandens 

fanor och placerades i koret 

och minnesstunden inleddes med Stridsbön, 

spelad av I 18:s musikkår. Den ursvenskt 

kärva men vackra melodin klingade 

klart och mäktigt under valven och 

stämde till högtid och efter ps. »Vår Gud 

är oss en väldig borg» tog biskop Ysander 

till orda och sade bl. a. följande: 

Som ett eko från förra söndagen. Allhelgonadagens 

kväll, ljuder ännu för oss 

den apostoliska kämpens maning i Hebreibrevet: 

»Mina bröder, då vi ha omkring 

oss en så stor hop av vittnen, må ock vi 

lägga av allt som är oss till hinder, och 

särskilt synden, som så hårt omsnärjer 

oss, och med uthållighet löpa framåt i 

den tävlingskamp, som är oss förelagd». 

Som gäst i ett annat land, vars frihetshistoria 

blott är 130 år och vars befolkning 

svetsats samman av 30 olika 

nationer, gjorde jag i somras en upptäckt, 

som överraskade. Man höll sin 

historias minnen i synnerligen helgd och 

ära. Hjältarna i. raden från frihetskampens 

San Martin., var verkligen en hop 

av vittnen, som omgav varje skolbarn. 

De voro deras ideal och föredömen. 

Vi ha ingen frihetsdag att fira. 

Här går vi svenskar och ha ingen frihetsdag 

att minnas eller fira, eftersom 

vi bortom all historia städse varit fria. 

Inte underligt, om vår historias hjältegestalter 

bli stela skuggor utan liv och 

must. Den 6 november är en av årets 

besinningsdagar för oss. Gustaf Adolf 

den stores liv och bragd bör i dag vara 

känt för varje svensk. Så mycket hellre 

tar jag i kväll ut allenast tre ting och gör 

dem till hjärtats blickpunkt. 

1. Han var en frihetens vakne vakthållare. 

Ordet 'frihet' har fått ett påtagligt 

innehåll för oss de senaste åren. Vi 

ha lättare att förstå och beundra dem, 

som vågade »liv och ära, gods och allt» 

för svenska hem och svenska tegar. Men 

denna sommar har jag också lärt mig 

mer än förr, vad andlig frihet innebär 

och hur det kan kännas att inför vapenmakt, 

regeringsmakt och pressens makt 

dagligen vara i betryck för sin tro. I världens 

mest katolska land i dag förnimmer 

verats för allmänheten och utnyttlats till sista plats. 

man starkare än annorstädes, vad det vill 

säga att ha ett evangeliskt folks frihet 

för tanke och tro för tvivlets frågor och 

tillbedjans ödmjukhet. De våra i det 

främmande landet nändes inte kalla sin 

kyrka Gustaf-Adolfskyrkan av fruktan 

att blotta namnet skulle bereda svårigheter. 

Men för mitt hjärta lyste hjältekonungens 

bild desto varmare där. 

2. Min andra blickpunkt inför dagens 

minne är den svenska konungen som de 

vida perspektives hövding. Har vi inte 

ibland i våra tankar kommit in i en 

återvändsgränd, då vi tänkt på det nationella. 

Det tycks mig stundom så förvirrande, 

att det som är högsta dygd och 

rätt på ena floden, är förbrytelse mot 

mänskligheten på den andra - på denna 

lilla jord, där alla tal lika stort om broderskap. 

- Mitt hjärta blir uppbyggt och 

värmt, då jag läser Gustaf Adolfs syftemål. 

Det är hans medvetna vilja, att ock- 

Biskop Torsten Ysander 

så vårt folk skulle taga ansvar för andras 

bördor och andras frihetsrätt. Det är hans 

utsago, att humanitet och rättfärdighet 

skulle hävdas var än på jorden kristna 

bröder möttes. - Arvet förpliktar! Gustaf 

Adolfs folk är värdigt sin historia, först 

om det idag redoboget vill beträda samma 

väg. 

Vi lockas ständigt skjuta honom in 

i de ouppnåeligas sky. 

3. Den tredje blickpunkten i vår minnesmönstring 

är den självförglömda frimodigheten. 

- Med en ynglings aptit 

på arbete och mödor och en diktators 

intresse för enskildheten och detaljer, 

var han samtidigt en glädjebärare och 

glädjespridare som få. Han vann flera 

segrar med sitt hastiga leende än med 

sitt hastiga svärd. Inte minst i detta 

karaktärsdrag står han som ett föredöme, 

som jag önskar mig ·kunna efterlikna. 

Hans dag är så nära granne till alla 

helgons dag, att vi ständigt lockas skjuta 

honom in i de fullkomligas och ouppnåeligas 

sky. Näppeligen hör de svenskes 

Gustaf-Adolf hemma där. Det är oss nog' 

och kanske bättre att veta, att han var en 

övertygande representant för ödmjuk 

gudsförtröstan och för manlig vilja att gå 

Guds vägar och Herrens ärenden. Men 

därför hör han ock till den hop av vittnen, 

som angår oss. Och, därför begå vi 

minnet under tempelvalv och bedja om 

kraft att ock vi må Iägga av allt som är 

oss till hinder i fast och, ärlig föresats 

att vi må styrkas till uthållighet i den 

tävlingskamp, som är oss förelagd som 

trohetsprov och trohetsdåd. 

Högtidstalet avslutades med psalmsång 

och biskopen förrättade, altartjänst medan 

domkyrkokomminister N. Öberg fungerade 

som liturg. Efter ytterligare psalmsång 

följde ett konsertprogram i fosterländsk 

anda av I 18:s musikkår, Biskop 

Thomas F'rihetssång av. Liholm och Sverige 

av Stenhammar och 'till Peterson- 

Bergers Festmarsch avtågade de militära 

förbanden. 

(Ur Gotlands Allehanda 7/11 -45). 

19

Värd g och 

Luciadagen 1945 firades traditionsenligt 

vid regementet med Lussekaffe 

i matsalen i arla morgonstund 

och Luciatåg, konsert och revy-cabaret 

i exercishuset. 

Då redaktionen i viss mån är part 

i målet överlåta vi med benäget 

medgivande åt signaturen »Mr En» 

i Gotlands Allehanda att stå för reportaget: 

Infanteriregementets bildningsråd 

hos est major Nils Wadner - har under 

senare år ådagalagt stora förberedelser 

för att kunna bjuda personalen vid I 18 

med anhöriga och vänner ett värdigt arrangemang 

i anslutning till Luciafirandet. 

Så blev även fallet i år då tillslutningen 

på nedre sidan om rampen förmodligen 

utgjorde publikrekord för exercishuset, 

ty 1,300 personer har nog aldrig 

tidigare på en gång varit inne i den livligt 

utnyttjade lokalen. På parkett satt 

bl. a. översteparet Levin, och stämningen 

var i hela salongen hör- och synbarligen 

på toppen, ty det bjöds verkligen på angenäm 

underhållning -. 

Regementets frivilliga musiker och 

sångare konserterade inledningsvis, de 

förra under musiksergeant Kurt Lund- 

20 

• i 

m I n n eS,r I k Lucia9ag 

vid r o o e rn e ri t e t 

Söta Aina Wallin, 

regementets 

Lucia 1945 

grens, de senare under löjtnant Tore 

Dahlgren ledning. Den senare sjöng också 

en julsång solo under Luciatablån, som 

med de frivilligas konsert fick en måttfull 

inramning. Innan I 18:s egen Lucia, fröken 

Aina Wallin, bland, med resning och 

sångröst, en sextett tärnor och övrigt följe 

i släptåget trätt in hade emellertid major 

Wadner hållit sitt Luciaanförande. 

'I'al hälsade välkommen på bildningsrådets 

vägnar och höll sig i inledningen 

till ungdomsideaL - I ungdomen ska vi 

försöka ta ställning till de aktuella frågorna 

och bidra till skapandet aven ny. 

och bättre värld, sade tal, och presenterade 

de kamrater som valt glädjespridandet 

till ideal, alla besjälade. av viljan att 

ge en glad och trevlig kvälL TaL var sedan 

inne vid kärnan berörande LuciaIegenden, 

varvid bl. a. framhölls att Luci~seden 

befästs och fördjupats hos oss under 

de sista åren. 

- I Luciagestalten ser vi löftet' om 

den nya och den bättre världen. - Många 

står utanför hjälpverksamheten, må 

det vara som vår plikt att sprida Lucias 

ljus och värme omkring oss. I det medvetandet 

ska vi fira Lucia här l kvälL 

Millioner arma människor i de krigshärjade 

länderna frågar på alla språk: 

kommer hjälp från Sverige? Uppmanad 

att -vädia om bidrag till Rädda Barnens 

verksamhet ber jag Er alla ge vad Ni 

förmår. 

Så följde Luciasången och -tåget. 

Sedan Lucia fått smycket av regementschefen 

var den högtidligare delen 

avslutad och efter en kort paus tog revycabareten 

»1 eterns radionarkos», en televisionistisk 

radiorevy i 14 eterdroppar, 

vid. Dropparna hade ordinerats av Kar 

de Mumma, Lansgard, Jahn m. fl., den 

senare skådespelare och f. ö. fungerande 

regissör, conferencier, pjatt m. m. 

Allt med odiskutabel framgång,. enda 

kruxet var bara att han var en aning 

indisponerad i röstorganen. vilka sannolikt 

ansträngts väl hårt under de säkerligen 

många och långa repetitionerna. 

(Och det hör nog inte till det mera avundsvärda 

att stå och rya i en så stor 

lokal med dålig akustik.) För de omsorgsfullt 

utförda dekorationerna på scenen 

med trovärdiga kulisser hade duon Erik 

Miiller-Karl Erik Fors svarat. 

För att nämna de starkare dropparna 

var »Arthur, min förra man», en Kar 

de Mumma-sketch strax i början, säkert 

iramförd med ypperliga aktörer på den 

manliga sidan. I synnerhet Fritz Brant 

som en aristokratisk Viktor med »rabatt» 

imponerande. Särdeles rolig var också 

sketchen »Kontakt med krigsmakten». med 

rekrytaspiranten Pettersson, utrustad med 

ett lustigt nordsmåländskt idiom, som 

glädjespridare av rang. Duettsången »Vi 

möts och vi skiljs» av Lucia själv och 

furir Holmgren fick ett rörande känsligt 

framförande. Kronan på verket var 

bandupptagningen av ett reportage från 

gotländska landsbygden, en parodi, som 

Karl Erik Fors var primus motor i och 

dokumenterade sig som en representativ 

storsnackare i mikrofonen. BL a. fick 

jazzmusiken här en präktig släng av sleven. 

Till sist qom så det festliga »Äntligen 

folkpark i Visby» och det »som kom 

bägaren att rinna över», finalen alltså. 

Helhetsintrycket blev att det stundvis 

dråpliga spexet förvisso kan göra succå 

på fler platser. 

Överste Levin framförde publikens tack 

till ensemblen och så klappade man. i 

händerna, men taket lyftes ändå inte 

Efter en paus, varunder seldaterna med 

damer bjöds på kaffe i manskapsmässen, 

tråddes dansen fram till 12-slaget... 

Lucia hade haft en .ansträngande dag, 

ty redan kl. 6 besökte hon sjukhuset och 

därefter matsalen, som var dekorerad och 

där musikkåren spelade vid första frukost. 

Ingen kan påstå annat än att I 18:5 

bildningsråd gjort sitt ytters a för att göra 

den första Freds-Luciadagen värdig och 

minnesrik; .,. Mr En•. ~.

.. 

I 

P, 

f 

r 

På Steinsviks förlag har utkommit en 

diktsamling av .mindre vanligt slag. Den 

berömda 8:e armen har genom sin bildningsdetalj 

låtit oss få del av intryck från 

fälttåget i de afrikanska öknarna. Genom 

en pristävling har bildningsdetaljen 

fått material till sitt förfogande. De sålunda 

hopbragta dikterna har på svenska 

fått namnet: "8:e Armens Ökensånger" 

(originalets titel är "Poems from the Deser 

z.) 

Dåvarande generalen numera fältmarskalken 

Montgomery inleder diktsamlingen 

med ett förord. Han skriver bl. a.: 

"Måhända är det inte bara inbillning om 

man i dikterna tror sig skönja något av 

den sinnets och andens storhet, som eldat 

denna tappra arme och vari många av 

dess vackraste bragder haft sitt upphov." 

Som i all krigslitteratur märker man 

här stämningsväxlingarna mellan ångestkänslorna 

på slagfältet och flykten undan 

verklighetens brutalitet till drömmarna 

om den lugna lyckan därhemma. 

Inledningsdikten för oss in i stridens 

medelpunkt; artillerieldens skakande upplevesle: 

"Ett oväsen som växer och aldrig avtar 

och täpper till öron och hjärna." 

"Likt en galen, hypnotisk tyrann 

denna vansinneskör av ljud 

pressar som ett brutalt ok, 

" 

men mitt i skräcken hör diktaren det 

svaga suset aven snäcka plockad vid en 

fjärran sandstrand en solig sommarmorgon. 

Tanken härpå lugnar honom, larmet 

sjunker tillbaka, men i själva de lugnande 

minnena ligger fröet till ny ångest, 

ty minnen binder honom vid livet. Dikten 

mynnar ut i en sammanställning av 

det närvarande och det förflutna och 

nödvändigheten av att kämpa för att få 

behålla det, som gör livet värt att leva: 

Landet, hemmet, kärleken. 

Utom dikter av detta slag med militära 

motiv, såsom den nämnda inledningsdikten 

"lVjellanspel" (Battle Interlude) 

och "På morgonen efter spärrelden 

vid El Alamein" finns lyrik med formanslutning 

till det bästa inom engelsk 

poesi. Motivet för dessa är Västöknen 

och medelhavet". 

"Se hur solen 

töckenslöjad upp ur natten stiger 

och lockar kala berg att sträcka 

sig högre ren ur ~örkrets sjuka famn." 

Ett annat motiv som ofta återkommer 

är hemlandet, England, vare sig nu betoningen 

lagts på hemöns leende natur 

i motsats till öknens sterila förhållanden 

eller det brittiska folkets utveckling till 

ledare av världens öden. Den senare genren 

får ett gripande uttryck i "Vita klippor" 

(White Clifje) där hemöns kalkklippor 

vid Dover manas' fram som förebilden 

för engelsk orubblighet och trots 

mot ödet: 

"Mitt land, mitt fag:ra land! Ur havets 

sköte 

sig höjer dina vita klippors prakt 

djärvt över Doversundet skyn till möte 

Lugnt stod du mot envar som övermodig 

sig trodde kunna b7'inga dig på fall. 

" 

Det förra motivet, öknen kontra hemlandet 

finns i "Jul i Tobruk" (Christmas 

in Tobruk) där författaren, en signalist 

vid namn Knight, kallar fram: 

"Utanför en vred vind, 

sandmättad, 

piskade salviabuskarna 

till en sjö av vilda virvlar natten lång." 

I motsats till: 

"Inne råder 

en hemtrevlig atmosfär med värme och 

ljus 

och mogna, bruna hasselnötte7' som minde 

o mhasselhäckars höstliga ymnighet därhemma." 

Denna senare dikt ansluter också till 

de intimare stämningsvärdena; saknaden 

av hemmet, avskedets smärta, den gnagande 

oron förorsakad av personliga bekymmer. 

Bland dikter med dessa motiv 

är t. ex. "Till ett brev" (To a letter) som 

stundom höjer sig till stor poesi. För den 

unge artillerikonstapeln Watkin framkallar 

ett brev hemifrån bilden av ett kärt 

ansikte, vilket: 

»- minner mig om sommardar 

bland Cotswolds berg - där doftar gott 

lavendel, timjan, mynta som 

nyss skuren, än ej torka fått 

om vårens äppelblom 

och doft av hö i skördetid 

och svalt, grönt gdäs, och stugor små 

där ljusen tänds i kvällens frid.» 

En annan dikt kallas »Avfärd» (Voyage) 

och skildrar liksom »Vid avskedet» 

(On Parting) smärtan och saknaden i 

skilsmässan från de kära därhemma: 

Så iir det då att skiljas: torrögd saknad, 

tvivel ,oro; 

hopp mot ängslan står. 

Dock ingen sorg, 

ej bitterhet, men endast 

otålig väntan på ej födda år.) 

skriver Korpralen (signaturen) S. Abel 

och menige W E Jones tillägger: 

»Sant nog att ensamheten där ska kräla 

'så sakta som om sanden runnit ut 

ur tidens timglas - - -» 

Men minnet av 

»- dessa ögon, skapta att om kärlek 

ta.la, - - -» 

skall 

»- göra ensamheten lättare att bära.» 

På ett annat plan står några dikter med 

religiöst innehåll. Här framskymtar en 

kristlig grund tro parad med förtröstan på 

den egna förmågan. Associationerna ger 

sig nästan själv: Andan bland Cromwells 

Järnsidor. Man tar inte mycket fel om 

man i »En soldats bön» (A Soldier - 

His Prayer) igenkänner både Rundhuvudenas 

puritanska anda och fältmarskalken 

Montgomerys egen livssyn. De är' 

bägge av samma art: 

»Bliv hos mig Gud! Kring mig är natt 

så mörk och kall. Då flämtar matt 

mitt mod och dör. Lång natten är. 

Bliv hos mig,. Gud! Mig kraft beskär!» 

Denna dikt inledes med en förklaring 

att den under ett våldsamt bombardemang 

vid El Agheila av vinden förts ned 

i en skyttegrav, där den tillvaratagits. 

Dess författåre är anonym. Denna anonymitet 

är en symbol; symbolismen i Den 

okända soldaten, som i sig representerar 

miljonerna, okända stupade. En påminnelse 

om deras lidande, om deras förödda 

liv. »En soldats bön» ger oss andan 

i en segerrik' arme. Och kan dess anda' 

.vara annat än segerrik, då den innersta 

tanken lyder: 

»Och ska jag stupa, hjälp att då 

jag modigt döden möta må, 

så att min själ ur stoftets skrud 

må stiga segerkrönt, o Gud!» 

Men även om segern själv och segerns 

frukter är berusande för armen som helhet 

och även om en djup förtröstan skänker 

lugn för det egna ödet, kvarstår för 

individen på djupet en ängslan för dem, 

som därhemma lämnats att utkämpa sin 

strid. Här framskymtar också oron för 

framtiden, tiden efter segerparaderna. I 

»Rikt var vårt liv» (There Was a Richness) 

finner vi denna slutliga aspekt av 

den intressanta diktboken: 

»Finns mer för oss en väg till livets 

glädje? 

Kan än vi knyta samman slitna band? 

Eller är vägen stängd för oss? Förblir vi 

glömda soldater i ett öde land?» 

Tore Wallin. 

21

22 

({)åga, oinn.I 

Lotta-Lo teriet 

som. biuder 

• 

L 

o 

Ila 

Svenska Statens premieobligationer av år 1945. 

Sportstuga med tomt och grund Kr. 11,000. 

Campingbåt med Archimedes utombordsmotor Kr. 2,815. 

Möbel. 1 st. soffa, 2 st. fåtöljer, 1 st. bord, Kr. 1,499. 

Bland övriga vinster märkas mattor i hemslöjd, radioapparater, 

matsilver, nyttiga hushållsvaror i konstsilke, rostfritt stål, aluminium, 

glas, porslin och nysilver. Alla vinster äro av prima kvalite och om- 

sorgsfullt utvaldå bland förstklassiga, uteslutande svenska fabrikat och 

hemslöj dsar beten. 

Sammanlagt 6078 vinster värda 

tillhopa 105,000 kronor. 

Lottpris Kr. 2: 10. 

Obs. Om 10 lotter rekv. på samma gång, erhållas dessa för Kr. 1: 90 pr st. 

Lottsedlarna samt dragningslistan säljas av lottor, cigarrhandlare, 

bokhandlare m. fl. samt å Lotta-Lotteriets exp., Birger Jarlsgatan 13, 

2 tro Stockholm 7. 

An~änd för Eder rekvisition vidfogade rekvisitionskort.

• 

Den populära 

och trivsamma 

BOKHANDELN 

Wessman & Pettersson 

VISBY 

Adelsgatan 5 Telefon 111 

Vi rekommendera 

RESEFFEKTER 

PARAPLYER 

LEKSAKER 

BRIESBERGS 

St. torget 6 Reseffekt- och Leksaksaffär 

ALL-REKLAM 

Atelje och Försäljning, S:t Hansgatan 38 

VISBY 

Telefon 2590 

VälJ l~dra pjäser, revyer 

etc. or vår repertoar, då är 

suecen säkrad! Hä. nedan 

några trevliga förslag. 

Glada kilkcll. Revybyggnad l

24. 

SOLDATHEMM,ET 

har alltid gott kaffe, goda kakor, 

mjölk och saft m. m. 

Snabb servering 

Läs- och skrivrum . 

Föredrag med sång och musik, 

tisdagar och fredagar 

Visborgs slätt 

Tel. 573 

Alla militärer 

dricka med god smak 

läskedrycker 

från 

A,-B, 

Visby Bryggeri 

Telefon 39 

'AL,L-PBESS 

KEM. TVÄTT 

STENKUMLA VÄG 15 

Kem. tvätt. Pressning. Benovering. 

- RING 603 - 

Vi hämta - och hemsända 

~äf lell#el t/"I#I#"'c1 

Platsens största sortering av årstidens 

BLOMMOR 

FRUKT och 

GRöNSAKER 

hos 

D'ci"la/" If)/"I#J le'ckaule/ 

Hästgatan 19, Visby 

Tel. Affären 85, Bost. 916, Filial: Slite 111 

Gotlan~sinlante rister l 

Gör Edra inköp i 

118:s Handelsbod 

Intag Edra förfriskningar på 

I 18:s Marketenteri 

ANVÄND 

VÅRT 

HÖNSFODER! 

Behållningen tillfaller lägerkassan 

som är till för att öka Eder trivsel 

Gotländska 

Lantmännens 

Centralförening

• 

Hrr Militärer! Intag Edra måltider på 

RtSTAURANO ÖSTtRPORT 

Där får Ni alltid 

god, vällagad husmanskost och väl 

tempererade drycker till billiga priser 

HASTGATAN 20 TELEFON 911 

Hansson & Holms Glasmästeri 

Adelsgatan 30 - Telefon 1309 

REKOMMENDERAS 

BESÖK 

Kaffestugan, Södertorg 

Tel. 494 

GOTT KAFFE, TE, MJöLK 

A. w. S T E N M A N 

FRÖHANDEL TEL. 909 

Lantbruks- och Trädgårdsfröer, 

Fiskredskap m. m. 

allt i tillförlitliga kvaliteter 

Stengårds 

Färg- och 

Tapetavdelning 

öSTERPORT 

II 

TELEFONER 401 

Allt i branschen hos 

Sjukvårds- och 

Parfymavdelning 

VISBY 

1446 

A.-B. Gotlands Järnhandel 

Hästgatan 8 Tel. 19 och 273 

Största sortering av 

Spoetpelscr - l1

= 

26 

Frifz Lölqvisf 

Östragård Telefon Visby 1883 

LANTBRUKSMASKINER 

OLIVER TRAKTORER 

MANUS MJöLKMASKINER 

Fullständig service 

RESERVDELAR 

() lO-,ft.!onJ 

@ate om @bnditO-li 

J.lile 

TREVLIG LOKAL KAFFE och BRöD 

Beställningar mottagas tacksamt 

Telefon Slite 16 

I(lippt 

Banskr-apad 

Renhårig 

Permanentad 

blir TVi båsi. h08 

Carl Haases 

Rak- och Frisersalong 


(Jolland3infanleri3lerna 

intaga sina måltider bäst och billigast å 

Hotellet, Tingstäde 

Tel. 6 

UOTT KÖK TREVLIGA GÄSTRUM 

För Byggnadsverksamheten 

-Vid behov av Träfiberplattor, Plywood, 

Eternit, Reveteringsmattor, 

Papp, Byggnadsvirke samt Byggnadssnickerier, 

vänd Eder med förtroende 

till 

R.nut Holmberg, Visby 

Södervärnsgatan 19 och 21 

Tel. 1049 och 250 

Rak- och Frisersalong 

STIG OLOFSSON 

. VISBORGS SLATT 

Rekommenderas 

På Rflstaurant 

Gut~källarel) 

Stora Torget 

äter Gotlandsinfanteristen bäst och billigast. 

·Sara 

Granlun~s ~iuarrallär 

Södflrtorg 

Visby - Tel. 196 

REKOMMENDERAS 

A.~8.Gotlan~sMjölk~ar 

Stora Torget Tel. 81 

GOD MAT 

- Låga priser - 

Öppet: Vardagar 9-20, sön, och helgdagar 13-18 

Sommartid: Vardagar 8-20, sön, o. helgdagar 9-11, 13-18 

~ 

Tapeter 

• °0 LINOLJA - OLJEFÄRG - KITT 

~ LACKFÄRG - SPACKELFÄRG 

•• ~ FERNISSOR, PE~SLAR i stor 

- sortenng 

Knu:t Falcks Eftr. 

'"~ 

Wallers plats Telefon 90

.~ 

••• 

ANLITA CENTRUM 

för högtalaranläggningar vid Edra fester 

Låt en Centrum radio bliva Eder radio 

Centrum ~adio filial 


Vid behov av 

SKRIVMATERIEL, FOTOGRAFISK FILM, 

RESERVOIRPENNOR 

m.m. 

vänd Eder till oss och Ni blir alltid 

belåten 

A.-B. 

Sylve Norrbys Bokhandel, Visby 

Gör Edra inköp 

av Manufaktur, Specerier och Tobaksvaror, 

Tidningar och Tidskrifter m. m. 

hos 

F:a E. 0ACOBSSON 

VISBORGS SLATT 

TOBAK 

PIPOR 

av de förnämsta 

rökaren. 

märken och allt för 

Böcker, tidningar, tidskrifter. 

Rakdon, tandcreme, hårvatten etc. 

PRESENTARTIK.I;AR. 

Herrar MILITÄRER gör Edra inköp hos 

A.-B. Visby Tobaksaffärer 

Visby S:a Kyrkogatan 5 .Tel. 186 

(Portikhuset) 

VISBY 

I{EMISKA 

Mellangatan 25 

TVÄTT Visby 

Elegant kem. tvätt, pressning och 

renovering - snabbt och billigt 

HÄMTAS OCH HEMSÄNDES 

RING telefon 904 

Förlovningsringar! ~ 

Guld-, Silver- och 

Tennarbeten 

Juvelerare 

~. Wi~slröms Ellr. 

- STIG SWENSON - 

Tel. 246 

Bröderna Eklund 

VISBY 

Koppar-, Bleck- och Plåtslageri 

Smedjegatan 3 Telefon 1434 

Specialverkstad för 

ROSTFRIA ARBETEN 

STANDARDBÄNKAR ständigt i lager 

Rosens Bageri 

Söderväg Telefon 129 

REKOM MENDERAS 

Kameran och Filmen 

köper Ni bäst hos 

Holnterts 


Specialaffär i den fotografiska branschen 

Köp Eder RADIO hos oss! 

Vi föra de bästa märkesapparater 

som finnas i marknaden 

Motorcentralen 

Visby Hemse 

27

· . . 

J ako b s son & E ngströ Dl A.-B., S k o a ff ä r 

Adelsgatan 14 v I S B Y TelefOlli68 

Ensamförsäljare för "JIlalK-J I_~" det svenska kvalitetsmärket 

Skrivmaskiner - Räknemaskiner - Kontorsmöbler 

G. B O D I N 

Adelsgatan 12 - VISBY - Tel. 636, 2406 

Edv~Olssons B R OD rekommenderas ' 

Adelsgatan 38 VISBY Telefon 177 , 

~--------------------------------------------------------------------------~ 

DET ÄR GOD 

huJ.hållninlj 

att köpa 

Om Ni skall sätta bo eller komplettera 

Edert husgeråd ha vi just det Ni önskar 

Eder - praktiska och moderna kvali- '!@~!!~$ 

tetsvaror till låga priser 

S:a Kyrkogatan 4 Tel. 728 I 

koa lileisoa uu.! 

1--------------------------------------------------------------------------1' 

Hj. Carlssons El. Byrå 

Adelsgatan 37 V i s b y 

ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR AV ALLA SLAG 

Telefon 1400Kontor 

888 Affär 

ARMELEVERANTöR I 

I--_·~··~-_·~·~--------------~~~··~-~·~-----------------------------------------I 

28 

VISITKORT 

l 

TACKKORT 

FÖRLOVNINGSKORT 

tryckas fort och br,a 

Elegant sortering i brevpapper - vid 

Nils GutenW"ik & C:o 

S:t Hansgatan 30 

köp präglas Edra initialer kostnadsfritt 

Cedergrens Bokförings- ocH Skrivbyrå 

Stora torget 7 VISBY Telefon 1184 

Bokföringsuppdrag - Bokslut - Deklarationer - Duplicering - Maskinskrivning 

Kurser i maskinskrivning 

W'AHLGRENS 

~ ' , 

S KOAFFAR Tel~fon 9 

, 

S:t Hansgatan 26, VISBY 

!I 

j 

\ 

Gollan~s 

Fisklörsäljnin~slörenin~ u. ~. B. 

Vis~y 

Strömming 

Lax och fjällfis~ 

Tors~ och flundra 

Saltstsömming 

Telefoner: Telegr.-adr.: 

151, 1501 Gottandsfisk 

Full 

beredskap 

vinner Ni genom att göra 

Edra inköp hos 

Visby Telefon 722 

ALLTID 

BÄST OCH 

BILIGAST 

Aktuellt: 

Mösskapell för skärmmössor 

0171 TVi dricker 

en 

uerkligl god 

läskedryck 

se då på eti kelten - och där står 

A-B Ostra Bryggeriet 

Ordertelefon 456 - 544 

Slite-Linien 

Reguljär godstrafik 

Stockh o I m -Få rös u n d-SI ife 

Godsanmälan: 

i SIite 

och retur 

SIite-Linien, tel. Slitecement 

i Stockholm 

Ancher o. Nordström A-B, tel. 600821 

iFårösund 

Slite-Linien, tel. 3

Prima 

velerinärt(onlrollerade 

kött-, fläst(- och 

char-kuter-lvar-or 

till militär i fält och depå 

levereras från 

An~elsslakteriet, Vis~y 

Tel.: Namnanrop 

På Stadshotellet 

trios {j6tland!inlante.ri!ten bäJ.t 

BRA MArI 

GOD MUSIKI 

Trevlig milj ö l 

; l God betjäning l 

Visby 1945 Visby Tryckeri-A .•B. 

- Kvalitet till varje pris - 

i alla prislägen 

- Egna tapetserare-, sruc . k en- . och måleriverkstäder - 

Möbleringsaffärer 

Hemse VISBY Slite 

LorOUIST-JII(~ 

Tag det RÄTTA 

- tag

Gotlandsinfanteristen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template ?