Svarta Solen Forts

krigshjarta.com

Svarta Solen Forts

Svarta Solens

Brodraskap ..

..

Fordjupning


Illustratör omslag:

Matilda Bjurström

Illustratör i boken:

Peter Edgar

Text:

Kalle Burbeck

Peter Edgar

Anders Edgar

Tommie Augustsson

Robin Berglund

Emma Husberg

Dan Grönlund

Emma Ström

Kalle Grill

Grafisk bearbetning:

Therése Berglund

2010-05-17


Innehall o

Inledning 4

Historia 5

Livet ombord 5

Att ansluta sig till brödraskapet 5

Indoktrineringsprocessen 6

Namnet 8

Att lämna Brödraskapet 8

Klanerna 8

Tamir Mu‘mmar 9

Hilal Walid 9

Taslim Tammam 9

Al Safi Almadhi 10

Jasim Ammar 10

Tahir Wadi 10

Zuhair Yusef 10

Sajid Hanif 11

Al-Dabeyoun 11

Skeppen 11

Krigarna 12

Hajadit 13

Lamait 13

Suwar 13

Suwar ‘din 14

Quabtan 14

Quabtan’din 15

Raiwat 15

Wurtam 15

Tariq ibn Abariss 16

Religionen som kultur 16

Myten 17

Dyrkan 18

Hajad-dyrkare 18

Lama-dyrkare 19

Bönen och dess moment 19

Bönen 19

Offret 20

Prövningen 21

Prästerskapet 21

Traditionalister 23

Målningar och tatueringar 23

Ekonomi 25

Familjerelationer 26

Rykten 26

Konflikter och Dueller 27

Spel och lekar 28


D

Inledning

etta dokument är en samling texter som mer ingående beskriver olika aspekter av

brödraskapets kultur. Det är upp till spelaren att avgöra vilka delar man bör läsa på.

Börja lämpligtvis med att läsa Svarta Solens kortare grund-dokument för att få en

helhetsbild av kulturen. Texterna här överlappar grunddokumentet men ger mer djup.

4


Livet ombord

Att inleda ett liv inom Brödraskapet är oftast det sista

riktigt fria valet man gör, för även om vissa berättelser

romantiserar livet till havs är sanningen långt ifrån vacker.

Att leva under Brödraskapets blodröda fana är början

till slutet och det är en tillvaro som medför att vara en

del av den mest hatade grupperingen i hela den kända

världen. Alla medlemmar av Brödraskapet lever under ett

konstant hot av att bli nedseglade av piratjägare sugna

på de stora belöningar som bland annat Gillet lägger på

Svarta Solen-skepp. Handelsmän och fraktskepp seglar

dessutom oftare och oftare med beväpnad eskort och på

grund av Brödraskapets illasinnade och makabra rykte är

det få som inte försöker sälja sina liv dyrt när de beslöjade

mördarna anfaller. Trots skicklighet och duktiga krigare så

tillhör förluster efter strid vardagen på ett skepp tillhörande

Svarta Solens Brödraskap.

Att överleva strider är å andra sidan ingen garanti för att

få leva; skeppen har ingen nytta av invalidiserade bröder

och systrar. De som inte kan tillföra något till besättningen

lämnas för att dö eller offras av de övriga i en konstant

strävan att glädja de mörka gudarna. Det är heller inte

ovanligt att duka under för en av de många sjukdomar

som härjar bland skeppen. Även om Brödraskapet har

lärt sig hur man lever ombord efter århundraden på havet

så är det omöjligt att helt värja sig. Besättningarna lever

trångt under långa perioder i en smutsig miljö där skador

och brist på större mängder rent vatten ofta är ett faktum.

Börjar en sjukdom sprida sig så kan effekten vara dödlig

för stora delar av besättningen. På grund av den livsstil

som Brödraskapet för så är spridningen av könssjukdomar

inom besättningen inte på något sätt ovanlig och är ett

verkligt hot.

Konfl ikter inom Brödraskapet är inte heller dessa utan

risker för besättningsmedlemmarna. I Svarta Solens led

hittar man de mest mordiska och psykotiska män och

kvinnor som går att fi nna, personlighetsdrag som inte på

något sätt minskas av kulturen inom Brödraskapet. Trots

en oftast stark familjekänsla och sammansvetsning inom

skeppsbesättningarna så tillhör det inte ovanligheterna att

konfl ikter inom eller mellan skepp blossar upp och skördar

liv. Det fi nns trots allt ingen inom Brödraskapet som inte är

beredd att döda för sin sak. Att hålla sin besättning i styr

är därför en av de största uppgifterna som en Quabtan

(motsv. Kapten) har, och det är ett tecken på svaghet hos

denne att upprepade gånger låta konfl ikter inom sin egen

5

grupp gå så långt att dödsfall inträffar. Svarta Solen har

alltför många fi ender för att förlora många krigare till sina

egna knivar.

Generellt är dock livet ombord på skeppen relativt

informellt och som nämnts ovan ses besättningen som en

familj, även om det fi nns skepp med en mer disciplinär eller

fanatisk kultur.

Att ansluta sig

till brodraskapet .

Att ansluta sig till Svarta Solens Brödraskap är en

komplicerad procedur och det är mycket sällan som

en besättning aktivt rekryterar nya medlemmar. Det

är först när stora förluster erhållits som skepp lägger

till vid de få hamnar som tolererar piraternas närvaro

och där inspekterar eventuella rekryter. Den vanligaste

anledningen till att någon ansluter sig till Brödraskapet

är för att denna är på fl ykt undan säker en död. Många

av Brödraskapets medlemmar är således redan härdade

brottslingar och livsstilen är i grunden inget främmande.

Den andra varianten av rekrytering sker i samband

med att en utomstående motståndare dräpt en

besättningsmedlem och sedan infångats av den resterande

besättningen. Om dråparen bedöms skicklig nog kan

denne erbjudas sitt liv mot att denne tar den dräpte

krigarens plats i besättningen. Detta slår sällan väl ut från

början, då det inte är ovanligt att den man dräpte hade

många vänner ombord.

Den tredje anledningen till rekrytering är genom att

helt enkelt shanghaja eller kidnappa personer (oftast

unga sådana) som sedan indoktrineras till ett liv inom

Brödraskapet.

Skulle rekryten fi nnas lämplig nog för Brödraskapet så

inleds en omfattande indoktrineringsprocess som slutligen

mer eller mindre raderar den tidigare personligheten.

Har man vunnit sin plats på skeppet genom att dräpa en

besättningsmedlem ärvs den dödes namn av rekryten. Under

de första åren i besättningen tillåts inte den nyrekryterade att

visa sitt ansikte eller ens tala om inte först tilltalad. Brott mot

dessa lagar resulterar i ofta tortyr till den grad att döden vore

att föredra. Detta varierar självklart mellan skeppen.


Den fjärde och ovanligaste anledningen är att man föds

inom Brödraskapet och växer upp till detta liv med allt

vad det innebär. Uppväxten spenderas på ett klanskepp

fram tills man är gammal nog att ge sig ut till havs. En

person som redan tillhör Brödraskapet genomgår inte

indoktrineringsprocessen utan värvas medelst hot, våld,

mutor, smicker eller liknande.

Alla besättningsmedlemmar oavsett rekryteringsmetod

erhåller ett nytt namn och en ny identitet vid påmönstring.

Alla personer som invigs i Brödraskapet genomgår en

indoktrineringsprocess som i princip fokuserar på att plåga

en person tills förmågan att känna empati inte existerar

längre. Denna process bistås av samtliga i besättningen

och det är väldigt ofta som en icke fullvärdig medlem

lider av olika typer av skador till följd av detta. För att inte

indoktrineringsprocessen skall urarta brukar den ledas

av Brödraskapets prästerskap eller av en Suwar’din som

skall se till att rekryten inte dör under omvandlingen till

Brödraskapsmedlem.

Att indoktrinera någon tar väldigt mycket tid och resurser

varför man vill hålla denna process så effektiv som möjligt.

Detta har lett till att Brödraskapet har mycket kunskap om

smärta och smärtlindring. Brödraskapets läkekunniga,

Wurtam, är personer som ofta konsulteras för att man

på bästa sätt skall kunna tillfoga smärta som inte dödar

personen i fråga. Det är dock inte ofta som en Wurtam

själv leder en indoktrinering, utan fungerar snarare som

rådgivare åt den av Quabtan utsedda indoktringeringsans

varige.

6

Indoktrineringsprocessen

När man i Brödraskapet skall ”övertala” någon att gå

med så använder man en mycket sofi stikerad teknik, som

går ut på att man bryter ner sitt offer och sedan lär upp

personen på nytt. Det eleganta med metoden är att de

färdigheter som personen hade tidigare oftast består även

efteråt.

Första delen: Trohetsdelen

Själva processen är indelad i fl era steg varav den första

delen brukar kallas trohetsdelen. Denna del gör att offret

känner en tillhörighet och förtrolighet till Brödraskapet

och därmed inte blir så fl yktbenägen. Som person är

den utsatta dock mycket instabil och detta tillstånd kan

närmast liknas vid en slags psykos. Rent praktiskt så

tillfogar man sitt offer stora mängder av smärta (under

infl uens av droger), så mycket smärta att den medvetna

delen behöver ”fl y” eller ”stängas av” för man inte skall

bli galen eller dö. Det är när personen befi nner sig i detta

läge (detta tillstånd brukar man inom Brödraskapet relatera

till som gränslandet) som man sedan börjar bearbeta det

undermedvetna, berättar att Brödraskapet är den enda

plats där de kan känna sig säkra, ty om de någonsin fl yr så

kommer de att straffas igen.

När sedan smärtan upphör kommer den medvetna

delen tillbaka och informationen från den undermedvetna

delen om att man är säker i Brödraskapet och bara där

assimileras. Då det är väldigt individuellt hur mycket smärta

en person tål innan gränslandet nås, så är läketiden mellan

smärttillfällen något som måste beaktas. Det är dock inte

den fysiska läketiden man studerar utan hur stabilt offret

är. Om en person skulle vara instabil så märker man

detta genom att denne brister i sina vardagsbestyr (dvs

man klarar inte av att äta, klä sig helt korrekt, etc). När

en person är tillräckligt stabil för att gå vidare i processen

så syns detta tydligast genom att personen skrattar och

har roligt tillsammans med Brödraskapet. Det händer att

personer måste gå igenom trohetsdelen fl era gånger innan

kan gå vidare till nästa del.


Insiktsdelen – andra delen.

Den andra delen i indoktrineringsprocessen kallas

insiktsdelen och är den delen som är tuffast att ta sig

tillbaka till ett stabilt mentalt läge från. Denna del brukar

man oftast påbörja i solljus, fortsätter ända till skymningen

och slutar i månljus. Testet av huruvida steget varit

framgångsrikt kan först skönjas morgonen efter. Man gör

på liknande sätt som i del ett, dvs man tar sitt offer till

gränslandet dock denna gång med mindre smärta och

mer droger. Sedan tvingar man den drogade personen att

delta i ett blodsoffer till Lama ́Hajad, där personen måste

äta blodigt kött samtidigt som en del av dennes eget blod

offras. Ofta ligger personen ned eller är fastbunden så att

man kan stävja alla fl yktinstinkter hos offret.

När personen har fått blod i munnen och varit en del i

ett blodsoffer så bearbetar man sedan det undermedvetna

genom att lära offret historien om Lama ́Hajad (eller vissa

väl valda delar). Det är jobbigt och svårt att hålla personen

i gränslandet (de delar av medvetandet som inte är i

gränslandet kan inte bearbetas in i det undermedvetna)

så ofta är det många Brödraskapspersoner som hjälps

åt under denna del. Om det fi nns någon präst i närheten

så brukar denne i många fall deltaga i det här steget. När

man sedan vill få tillbaka den medvetna delen hos offret,

så görs detta gradvis. Man behåller sitt offer delvis drogat

och sedan ber man offret upprepa allt som sagts eller vissa

utvalda delar. Det viktiga i denna del är inte att offret minns

berättelsen ordagrant utan att innebörden har fastnat.

När upprepningen är klar så minskar man drogerna

ytterligare. Man ger offret en stunds vila medan man

väntar på att drogerna i blodomloppet skall minska. Sedan

ställer man frågorna igen och ber offret upprepa på nytt.

Därefter minskar man drogerna ännu mer, och upprepar

förfarandet. När offret sedan är drogfritt och denne har fått

sova ut bör man studera personen och hur stabil denne

verkar. Om personen är stabil och dessutom kan visa

glädje så anses insiktsdelen vara klar. Denna del har som

syfte att lära upp och visa personen Lama ́Hajads styrka

och glädje, dvs personen blir religiös. Hur stark tron blir

beror mycket på tiden i gränslandet. Om personen dock

visar sig vara instabil så görs hela processen om på nytt.

7

Alim-tredje delen

Notera dock att en person som blivit indoktrinerad

måste lära sig vilka traditioner som gäller precis som man

måste lära sig allting annat, och det är tidigast efter att

insiktsdelen är avklarad som en person är mottaglig för att

lära sig Brödraskapets rutiner och seder. En lärare som

allmänt kallas ”Alim” (den vise) brukar utses för att den nya

skall kunna lära sig det som krävs. Det gäller allting från

hur man dyrkar Lama ́Hajad till hur man skall respektera

sin Quabtan. Alim lär även sin elev vad det innebär att

tillhöra en klan och det normala är att eleven skolas till att

tillhöra samma klan som Alim själv. Beslutet att godkänna

någons inträde i en klan kan endast fattas ombord på ett

klanskepp men detta är att anses som ren formalia om

man har en Alim som tillhör den klan man ämnar ingå i.

Alim brukar normalt sett vara ansvarig för sin elev och

för det som denne gör. När ett fel begås så är det upp till

Alim att bestraffa den nya så att resten av besättningen är

nöjd. Om det är så att den nya begår för många misstag så

kommer istället Alim att straffas, efter som denna har svikit

sin plikt som lärare. Exakt hur Alim skall gå tillväga under

upplärningen är helt upp till Quabtan och Alim att enas om.

Eleven har ingen talan. När Quabtan och Alim är nöjda

med sin elev och denne anses redo att bli en fullvärdig

medlem av Brödraskapet, kommer den fjärde delen

påbörjas. Det fi nns ingen tidsbegränsning på hur länge

man kan vara i tredje delen; elev under en Alim.

Prövningen – fjärde delen

Den fjärde delen i indoktrineringsprocessen kallas

prövningsdelen och kan tidigast göra efter personen har

sovit en fullgod sömn. Den utförs med hjälp av präster

och innebär att personen går igenom en prövning enligt

de religiösa riktlinjer som fi nns från Lama ́Hajad. Det

är genom denna prövning man når den storhet man

fötts till, det vill säga identiteten som en i Svarta Solens

Brödraskap.


Namnet

Tillhörighet är viktigt inom Brödraskapet. Alla

grupperingar, vare sig det är skepp, klaner eller ranger,

står för någon egenskap eller ett tankesätt som kan

förklara vilken typ av person man är, varför man vill spegla

sin identitet så exakt som möjligt i namnet. Generellt är

namnet uppbyggt på följande sätt:

[Klan][Titel] [Namn] ibn [Skepp]

Ett exempel kan vara Tahir Wadi Suwar Re’qesha

ibn Sa’adah Sa’d, där Tahir Wadi är klanen, Suwar är

krigarrangen, Re’qesha är tilltalsnamnet och Sa’adah Sa’d

är skeppet hon tillhör.

Den här typen av tilltal är naturligtvis inget man

använder i vardagen, utan vid mer formella tillfällen eller

för att imponera på fi ender. Ombord på ett skepp är det

vanligen smeknamn baserade på tilltalsnamnet som

används. För exempelnamnet ovan skulle smeknamnet

kunna vara Qesh, vilket uppenbart är lättare att skrika

tvärsöver däcket än det formella namnet.

Att lamna .

Brodraskapet .

För att en person skall kunna lämna Brödraskapet krävs

hjälp av utomstående. Denna hjälp innebär i princip en

omvänd indoktrineringsprocess, om personen skall bli helt

fri från Brödraskapets tankesätt och traditioner.

Det som måste göras är att först se till att personen inte

kan få någon fysiskt kontakt med individer ur Brödraskapet.

Därefter behöver man omge personen med normal kärlek,

få denne att känna av empatin från de som bryr sig. Man

måste även återknyta banden med sitt land och sin religion

eller annat som är viktigt på det troende planet. Till sist

måste man få personen att våga ta initiativ när det gäller

hantverk och skapande samt att träffa nya vänner (vilka

förmodligen också kan räknas som ”gamla”) som gör

att personen kan få nytt självförtroende. Man måste helt

enkelt återskapa sitt gamla liv i den utsträckning det går.

Omvändet kan ta många månader och är inget som sker

med framgång i varje fall. Det är svårt och långt ifrån alla

lyckas återvända till ett normalt liv utanför Brödraskapet.

8

Klanerna

Alla i Brödraskapet tillhör en klan. De få som föds

ombord på ett klanskepp blir automatiskt upptagna i

skeppets klan. Alla andra personer som går med i eller

värvas till Brödraskapet adopteras in i någon av de

olika klaner som fi nns. Ofta är det personen som håller

i indoktrineringsprocessen som bestämmer vilken klan

den nya skall tillhöra, vilket vanligtvis blir samma som den

ansvarige själv.

Enda sättet att byta klan är att göra detta ombord på

ett klanskepp, dvs man adopteras på nytt av en annan

klan. Då behöver man på något sätt bevisa för den nya

klanen att man verkligen menar allvar, och i Brödraskapet

är det genom handling som man visar var hjärtat är

(vilket innebär att det fi nns många som agerar för att

gynna sig själv eller för att man skall uppfattas på ett visst

sätt). Det vanligaste förfarandet är att man går med i en

besättning med en Quabtan av den klan som man önskar

bli upptagen i, så att denne sedan kan gå i god för en när

man vill försöka bli adopterad. Kan man inte få plats på

ett sådant skepp måste man istället bevisa för en vanlig

klanmedlem, någon man litar på, att man är värdig deras

rekommendationer. Detta är dock något som måste göras

utan att ens nuvarande Quabtan får veta något, då man då

kan riskera att bli offer för dennes vrede.

Ombord på ett vanligt skepp brukar många olika

klaner vara representerade. Quabtan bestämmer hur

många av varje, då det är denne som godkänner varje

ny besättningsmedlem. Vanligt är dock att den klan som

Quabtan tillhör ofta är i majoritet, detta för att förhindra att

skeppet byter klantillhörighet. Det är fortfarande väldigt

ovanligt att ett skepp består av endast en klan. Orsaken

till detta är att det anses som en hövlighet och skyldighet

inom Brödraskapet att andra klaner skall få en inblick i

vad som sker på andra Brödraskapsskepp och -klaner.

Utan denna möjlighet hade aldrig Brödraskapet kunnat

bestå utan hade fallit sönder i misstänksamhet mot de

egna. Om två främmande Brödraskapsskepp skulle träffas

så underlättas kommunikationen dem emellan om man

fi nner delegater från samma klan från respektive skepp.

Spänningen mellan skeppen minskar alltid avsevärt efter

att sådana personer av samma klan utbytt hälsningar och

information.

Klanpolitik är något som för en utomstående och även

för vissa inom Brödraskapet verkar helt oförståeligt. Ofta


är klanerna att ses som samlingsnamn på båtar eller som

grupper som arbetar på olika sätt. Man kan tänka sig dem

som olika politiska partier med verklig makt. Att klanerna

skulle vara i konfl ikt med varandra eller att klanerna på

något sätt kan äventyra någon i besättningarna är något

som offi ciellt förnekas av alla klaner.

Alla klaner har ett mandat att lägga om en träff för

samtliga klaner. Om ett sådant mandat används måste alla

klaner inom ett halvår anlända med en representant till det

klanskepp som begärt samlingen. Varje klanrepresentant

som färdas till ett klanmöte är ”helig” enligt påbud från

Lama’Hajad och enligt ett dekret som samtliga klaner

har skrivit under . En kopia av dekretet fi nns på varje

klanskepp. Om någon i Brödraskapet skulle anfalla en

sådan representant så är detta detsamma som att direkt

bli blodsfi ende med hela Brödraskapet, dvs fi ende med

alla klaner. Denna tradition upprätthålls för att ge möjlighet

för klanerna att kunna kommunicera med varandra utan

blodsspillan.

Om en klan bestämmer något är alla dess Quabtans

skyldiga att följa beslutet. Man skulle därför kunna

tro att klanpolitiken bara påverkar Quabtans, vilket

oftast stämmer. Dock påverkar klanbeslut indirekt

även skeppsbesättningarna genom Quabtan, alltså

i praktiken även Brödraskapsmedlemmar av andra

klaner. Notera dock att det inte är krav på att en vanlig

besättningsmedlem skall följa klanbeslut, då besättningar

lyder under en Quabtan som istället har detta ansvar.

Att en Quabtan skulle låta bli att följa ett klanbeslut är

detsamma som att göra myteri. Hittar Quabtan då ingen

annan klan som vill adoptera denne, så är det bara en

tidsfråga tills Quabtan i fråga omkommer. Det fi nns ingen

klan som accepterar att en av sina Quabtans vägrar följa

ett klanbeslut, utan man kommer jaga denne till döden eller

tills beskydd av annan klan inträder.

Nedan följer lite exempel på olika klaner och det är

dessa som är de dominerande inom Brödraskapet. Det

fi nns dock många fl er klaner än de som nämns här.

Tamir Mu mmar

Tamir Mu ́mmar är förändringsbenägen när de anar

rikedom eller belöning, men det tar ofta lite tid innan

förändring faktiskt sker. Detta är en av orsakerna till att

Tamir Mu’mmar är en av de två klaner som har gått med på

att kriga på Gillessidan. Ofta anses klanen av utomstående

vara en slags legostyrka, vilket är felaktigt. Tamir Mu ́mmar

9

har nämligen ingen heder överhuvudtaget och skulle de

tjäna på att förråda Gillet skulle de göra det (att bryta ett

pågående avtal är dock ovanligt men sker om tillräcklig

vinst fi nns att hämta). Det fi nns traditionalister inom klanen

men dessa får alltid vika sig för relevanta behov som

rikedom. Tamir Mu ́mmar är en klan med stora tillgångar

och som ofta sysslar med vanlig handel för att öka på de

redan befi ntliga rikedomarna. De är väldigt vaksamma över

de geografi ska områden de har i sin ”ägo”. Denna klan är

utan tvekan en av de starkaste klanerna som fi nns inom

Brödraskapet.

Hilal Walid

Hilal Walid är den andra klanen som har anslutit sig till

Gillet i kriget. Det som symboliserar denna klan är dess i

sammanhanget mycket moderna värderingar. Allt som är

nytt gällande vapen, rustningar eller stridstaktik, provar

Hilal Walid så fort de får tillfälle. Detta var till exempel den

första klanen som tog ombord krutvapen, eller byggde

ödleskepp. Många tycker och tror att Brödraskapet

hade gått under utan Hilal Walid. Det är en sanning med

modifi kation då klanen varit riktigt illa ute emellanåt efter

några felaktiga klanbeslut. Idag är Hilal Walid dock en stark

klan med stora resurser tack vare Gillet och kriget.

Taslim Tammam

Taslim Tammam är en klan där man förespråkar att

besluten måste gynna besättningen. Det har gjort att i goda

tider så är stämningen inom denna klan oftast väldigt bra

och alla talar bra om klanen. I sämre tider vill medlemmar

av Taslim Tammam inte prata klanpolitik överhuvudtaget.

Klanen har ett väldigt svajig humör på grund av detta.

Klanens fi nanser bygger på att alla dess medlemmar betalar

en slags bot eller hyra för att bo ombord på skeppen inom

klanen. I gengäld får man klanens beskydd. Ofta sköts

detta genom Quabtan, men om man byter skepp eller

vistas på Taslim Tammams klanskepp märker man påtagligt

hur systemet fungerar. Skulle man vara oförmögen att

betala noteras detta, så undan slipper man aldrig. Saker

som Taslim Tammam har drivit igenom är att man som

besättningsmedlem skall ha rätt duellera, och dessutom

att få göra det enligt Lama ́Hajads vilja, samt att man skall

kunna byta klan om den nya klanen godkänner adoptionen.


Al Safi Almadhi

Al Safi Almadhi är en av de minsta klanerna, men

kanske den som föregås av fl est rykten. Orsaken är att de

vägrar adoptera någon född utanför Brödraskapet, vilket av

naturliga själ begränsat Al Safi Almadhis antal. De hävdar

att de vill behålla Lama’Hajads blod rent genom att undvika

att ovärdiga personer får tillträde till klanen, och därigenom

till Brödraskapet. Ett annat moment inom klanen som ingen

annan kräver av sina medlemmar, är påbudet att träna

med vapen i minst två glas tid varje dag för att bevara sin

styrka. Man kan lätt tro att klanen består av Lama’Hajadfanatiker,

men detta är inte fallet utan de har helt enkelt

en tradition som grundas på rent blod och styrka. Många

Quabtans inom Al Safi Almadhi brukar kraftigt begränsa

andra klaners närvaro ombord på sina skepp för att de

skall kunna agera utan insyn utifrån. Åsikterna om varför

den seden vuxit fram går isär, men förmodligen vill de helt

enkelt vara med likasinnade, och rena, individer.

Jasim Ammar

Jasim Ammar är en klan som väljer ut personer de vill

indoktrinera på ett mycket udda sätt. Att lära sig slåss är

något alla kan förr eller senare, men mycket få personer

har ett riktigt hantverk som de kan komplettera sin klan

och besättning med. De hantverk som väljs ut är ofta av

den typ som kan nyttjas för handel eller som är lämpliga

ombord på ett skepp. Detta har gjort att Jasim Ammar

dras med ett rykte om att vara mesiga och att de inte

alltid främjar Brödraskapets traditioner rörande plundring.

Då Jasim Ammar fl ertalet gånger försett andra klaner

med vapen, utrustning, mat och andra nödvändiga ting i

kristider, så brukar de riktigt traditionella i Brödraskapet

dock se mellan fi ngrarna med den okaraktäristiska

förkärleken för hantverkande. Det speciella tankesättet

kring att välja hantverkskunskap före stridsdugliga

krigare har dessutom gjort att rykten ofta fl orerar om

klanmedlemmarnas undermåliga stridskapacitet. I själva

verket har de vid otaliga tillfällen visat att de utan problem

håller sin fl ank vid stora strider. En kraftig fördel klanen har

är som en följd av tillvägagångssättet för rekrytering att

deras skepp och utrustning alltid är i perfekt skick.

10

Tahir Wadi

Tahir Wadi är defi nitivt den klan som Brödraskapet har

minst kunskap om. Detta trots att klanen är de skickligaste

i hela Svarta Solens Brödraskap på att segla och läsa

väder och vind. Ingen har någonsin hört talas om att

något av Tahir Wadis skepp gått under på grund av svåra

havsförhållanden. Det faktum att klanen har de i särklass

bästa Wurtamerna är en annan sak som särskiljer Tahir

Wadi från övriga. I princip alla nya kunskaper som andra

Wurtam lär sig kommer från denna klan. Varifrån eller hur

de skaffar sig dessa kunskaper vägrar de ståndfast att

prata om, men rykten går kring att de på något sätt har

kommit över kunskap från Dangil eller bedriver handel

med dem och därigenom har tillgång till information.

Man ska dock inte missta bristen på insyn i Tahir Wadi

för hemlighetsmakeri för något sådant är det inte tal om.

Deras båtar bär ofta många från andra klaner som vill lära

sig mer om segling och sjökunskap. Är det någon som

frågar så delar de gärna med sig om de kunskaper de

besitter, och de anses vara av mycket öppen natur. Det är

endast varifrån deras kunskaper kommer som inte nämns.

Zuhair Yusef

Zuhair Yusef är en de minsta klanerna som fi nns. Det

unika med dem är att de förespråkar att alla i en besättning

ska få vara med och fatta besluten. De önskar en form

av demokrati som skulle göra Quabtan till en slags

representant utan reell makt. I praktiken innebär detta att

man har sjöråd där alla större beslut fattas. De dagliga

beslut som måste tas fattar Quabtan själv, och så länge

som Quabtan går i linje med sjörådets vilja så kommer

denne att få sitta kvar som styrande representant. Den som

blir Quabtan är därför ofta en person som besättningen

känner representerar övriga skeppsmedlemmar på ett

korrekt sätt. Zuhair Yusef är ofta ansedd som en väldigt

märklig företeelse och nästan alla traditionalister anser att

hela klanen borde sänkas till botten.


Sajid Hanif

Sajid Hanif är klanen som anser att Quabtan-positionen

borde avskaffas och att dess mandat bör läggas i händerna

på prästerskapet. Sajid Hanif har dock ett stort problem,

och det är Lama’Hajads tvillingnatur. Då prästerna ibland

bara är hängiva ena aspekten, Lama eller Hajad, kan det

vara svårt för dessa att dra jämt. Detta brukar resultera i

att prästerskapet ofta har stora interna problem gällande

hur klanen skall styras. Trots de förekommande interna

”diskussionerna” har Sajid Hanif stor inoffi ciell makt utåt,

då religiösa medlemmar i Brödraskapet, vilka återfi nns i

alla klaner, helst vill undvika att hamna på kollisionskurs

med dem.

Al-Dabeyoun

Al-Dabeyoun, hyenans klan, kommer från den

fl ytande staden al-Dabeyoun. En affärsidé i klanen är att

kombinera plundring med att hyra ut sina svärd till olika

fraktioner i konfl ikthärdar. Al Dabeyoun är en av få klaner

som långsamt börjar bygga upp ett förtroende hos vissa

pragmatiskt lagda fraktioner utanför brödraskapet. De

börjar betraktas som en motpart som faktiskt ofta håller

överenskommelser. Svarta solens brödraskap generellt

har av naturliga skäl annars ofta ett rykte om sig att vara

mycket opålitliga. Al-Dabeyoun är om man generaliserar

ganska sekulära och pragmatiska, vilket gör de mest

religiösa i brödraskapet negativt inställda till den här

klanen.

11

Skeppen

Skorpionskeppen är Brödraskapets lätta attackskepp

som primärt används i större antal. Skeppen är långa

och smala och är manöverdugliga i strid, även i höga

hastigheter. Skeppstypens akter består av en lätt krökt

tornliknande byggnad som påminner om en skorpionsvans,

och därav skeppets kallelsenamn.

Tornet är ofta bestyckat med vapen som stora armborst

eller andra kastmaskiner. Det fi nns även plats för krigare

som kan avlossa salvor av pilar och spjut från plattformar

längst konstruktionen.

Fören på skeppet förstärks ibland med metallplattor som

formas och vässas till sylvassa blad som kan användas för

att ramma fi entliga farkoster.

Skorpionskeppen må vara snabba och smidiga men kan

vara svåra att framföra vid hårt väder då de lätt kantrar.

Därför fäller besättningen ofta ned pontoner som extra stöd

när man inte befi nner sig i strid. Skorpionskeppen kan bära

upp till ett trettiotal krigare och farkosterna brukar ingå i

större fl ottor.

Ödleskeppen är Brödraskapets tunga attackskepp som

normalt används när man skall anfalla konvojer vaktade av

krigsskepp. Ödleskeppen är byggda med lång smal kropp

som kan stöttas med 4 st pontoner på varje sida om det blir

storm. Fören på skeppstypen är upphöjd och kraftigt befäst

vilket gör den till en utmärkt plats för bågskyttar. Från fören

och främre mastkorgar reducerar man enkelt sin fi endes

antal utan att riskera sitt eget skepp. Skeppen har trots sin

märkliga design väldigt hög manövreringsduglighet då man

utnyttjar pontonerna för att kunna ha extra segel uppe och

därmed få extra fart. Skeppets för har dessutom en ram

som brukar användas för att kroka fast offerskeppet på

innan bordning sker. Om fl ottan som angrips har många

skepp brukar krigarna istället för att borda sikta på att

ramma sönder rodret på offerskeppet för att neutralisera

fi enden. Ödleskeppen är fruktade för sin förmåga att kunna

göra just detta och de går ofta i bräschen för större fl ottor.

Sköldpaddsskeppen är efter klanskeppen de största

av Brödraskapets egentillverkade farkoster. Skeppens

huvudsyfte är att frakta och skydda människor och

varor över långa avstånd. Skeppen är stora, breda och

fl atbottnade och kan ta sig nära kuststräckor för att

underlätta av- och pålastningen av varor. Skeppen täcks

av ett ”skal” byggt av trä, hudar och tyger som hålls uppe

av en valvliknande konstruktion, ofta tillverkad av ben från


valar och andra stora havsvidunder. Skeppen är kapabla

att försvara sig själva under kortare perioder då luckor i

skalet tillåter krigare att avfyra pilar och andra projektiler,

men skeppens konstruktion gör dem långsamma och

klumpiga och således lämpar de sig inte för direkta

attacker i sjöslag. När Brödraskapet drar ut i krig är det

vanligt att man har några sköldpaddskepp med sig för att

ha en trygg mat- och vattenförsörjning under tiden, samt

bra möjligheter att få med sig allt plundringsgods tillbaka.

Klanskeppen är de absolut största skeppen i

Brödraskapets fl ottor och antagligen de största skeppen i

den kända världen. Endast Dangils transportskepp, som

bland annat användes vid kolonisationen av Cordovien, lär

ha varit större. Klanskeppen konstrueras genom att man

fäster en mängd mindre farkoster till varandra för att bilda

en bred bas, och sedan fortsätter byggnationen på höjden

till en pyramidliknande struktur. I takt med att skeppet

växter uppåt så gör man basen bredare för att stabilisera

konstruktionen. Skeppen är därför mer likt fl ytande öar

än mobila farkoster och ofta agerar de förtöjningsplats åt

mindre båtar. Ibland har även fl era klanskepp fästs vid

varandra för att bilda enorma fl ytande fort. Klanskeppen

fyller många syften och de hyser bland annat smedjor,

verkstäder och fi skeläger.

Klanskeppen är väldigt långsamma och det seglas

i princip bara med dem om man utarmat de lokala

resurserna eller om man befi nner sig i väpnad konfl ikt.

Klanskeppen är i sig inga krigsskepp men deras storlek

gör att hundratals krigare kan stationeras på dem, och att

borda ett klanskepp kan närmast liknas vid en belägring.

Klanskeppen är också bestyckade med fl era sorters

kastmaskiner och följs alltid av dussintals mindre och

lättare farkoster, exempelvis skorpionskepp. Klanskeppen

var länge en plåga för den gamla världens fl ottor men

Gillets största slagskepp har idag inga större problem

med att möta dessa vidunder, då deras eldkraft och

manövrerbarhet vida överglänser de fl ytande kolosserna.

Det fi nns dock historier om klanskepp som hållit ut i veckor

mot fi endefl ottor trots dessas markant numerära överläge.

Ett vanligt missförstånd rörande klanskepp är att tro

att det bara fi nns ett sådant för respektive klan. Faktum

är att det fi nns ett fl ertal sådana skepp inom varje klan,

antalet varierar beroende på vilken klan det gäller. Från

början var det förmodligen tänkt att det bara skulle

fi nnas ett klanskepp per klan, men då haven är stora

och klanskeppen svårstyrda råkade någon klan skaffa

sig ett eller fl era extra när man felaktigt trott att det

ursprungliga gått förlorat. Sedan dess fi nns det ingen

12

inom Brödraskapet som med säkerhet kan säga hur

många klanskepp de övriga klanerna har. Däremot håller

varje klan inbördes reda på hur många klanskepp man

besitter. Om något klanskepp går under i strid, i brand

eller av annan orsak, är det inte säkert att detta skulle

offentliggöras då man inte vill visa sig svag inför de andra

klanerna.

Krigarna

Grundstommen i Brödraskapets styrka är dess krigare.

Skicklighet i strid är någonting som respekteras högt

inom Brödraskapets brutala och blodtörstiga kultur,

och när striden sker på krigarens villkor är han eller

hon en fruktansvärd motståndare. Skeppsstrider och

Brödraskapets fallenhet för snabba reträtter har lett till att

vanliga krigare sällan bär rustning tyngre än läder. Istället

för ståndaktigt skydd utnyttjar de till fullo den snabbhet och

smidighet detta ger dem.

Krigarnas vanligaste taktik fokuserar på att omringa

fi enden. Det är genom nyttjandet av avståndsvapen och

hajaditer (se nedan) som Brödraskapet försöker bryta upp

fi endeformationer och möta soldater i den sorts strider de

själva föredrar; dödliga dueller mitt i stridens kaos. När

det går att använda olika typer av fördelar (bakhåll, högre

höjder, osv) i strid, tvekar inte Brödraskapet att utnyttja

detta fullt ut..

Trots att det är ovanligt med tungt rustade krigare

brukar Brödraskapet ofta vara mycket välbeväpnade och

det är inte alls konstigt att de bär med sig både avstånds-

och närstridsvapen ut i strid. Svarta Solens krigare är de

mest anpassningsbara bland Quabtanernas resurser och

används fl itigt för både fl ankeringar, spaningsuppdrag och

större anfall.

När det gäller utrustning för en krigare så kan man

generellt se hela spektrat mellan de tunga Hajaditerna och

de smygande Lamaiterna i Brödraskapets led. Många bär

sin dolk för att ära Lama’Hajad och de fl esta har någon

typ av lättare rustning. Rustningar är ofta gjorda i läder

och ben för att kunna användas till sjöss utan problem. Då

Brödraskapet helst anfaller på sina egna villkor är det inte

överdrivet vanligt med sköldar, men det förekommer och

i synnerhet bland Hajaditerna. Den normala beväpningen

är enhandsvapen och pilbågar eller andra avståndsvapen.

Rörlighet är en viktig gemensam nämnare för krigarna.


Hajadit

I efterskalvet av Brödraskapets anammande av

krigsprofi tering har nya trupptyper utvecklats med

skiftande vinklingar mot dess blodstörstiga gudom. Den

ena extremen för dessa trupper är Hajaditer, krigare som

fullkomligt hängett sig åt Hajads brinnande ursinne. Innan

striderna eggar de upp sig till ett stadie av religiös frenesi.

Ofta görs detta i grupp men det hindrar inte en enskild

variant om det lämpar sig bättre för stunden. När striden

väl börjar kastar de sig huvudstupa och vrålande in bland

fi endemassorna, fyllda av religiöst betingat dödsförakt. Få

saker är så skrämmande som det myllrande ursinniga kaos

som ett Hajaditanfall innebär. Hajaditerna är dock i behov

av sina bröder och systrar bland krigarna, då de måste

ta hand om de många (och förhoppningsvis separerade)

fi endestyrkorna efter att anfallet väl är inlett. Förutom

rollen som Brödraskapets murbräcka axlar Hajaditer ofta

uppgiften som vakter åt prominenta kaptener och präster.

Då Hajad är solen personifi erad, gör hans trogna sitt

bästa för att liksom sin gud blända sina fi ender. De pryder

sig med så mycket glänsande troféer och halsband de kan

och litar till dessa för att visa Hajads prakt. Det är också

vanligt med skrämmande masker i både läder och metall,

allt för att lamslå fi enden. Även fanor och fl aggor nyttjas för

att representera skeppens Hajaditer för att imponera och

väcka fruktan. Hajaditernas värv är ytterst farligt, och på

grund av detta är det brukligt för dem att rusta sig tyngre

än sina bröder och systrar. Ringbrynja och läderrustning

är vanligast men även plåtdetaljer förekommer. När det

kommer till beväpning föredrar Hajaditerna oftast två

enhandsvapen att strida med sköld. De mer erfarna

krigarna väljer ibland någon form av tvåhandsvapen och

då ofta i form av en yxa eller ett huggspjut. Avståndsvapen

undviks av Hajaditerna då de vill komma fi enden så nära

som möjligt för att visa sin guds brinnande ursinne.

Lamait

Som fanatiska dyrkare av Lama, nattens aspekt av

den uråldriga gudomen, skiljer sig Lamaiterna tydligt från

Hajaditerna. Där Hajaditerna hedrar sin gud genom att i

krig släppa loss hennes vrede över Brödraskapets fi ender

är Lamaiter i krig, de som slår till där skadan blir som värst.

och att kunna nedgöra sin fi ende helt utan egna förluster

ses som den främsta av segrar. Lama önskar utvalda offer

13

av sina trosföljare. Lamaiter under krig brukar ofta planera

och begrunda vart de kan åsamka fi enden mest skada.

Många Hajaditer som saknar insikt angående Lamaiter

brukar därför kalla dem fega.

Lamaiter låter heller aldrig en gammal oförrätt eller

förlust glömmas bort. Om de någon gång skulle få

möjligheten att återupprätta äran så kommer de tveklöst ta

tillfället i akt. Som en följd av att Lamaiter gärna undviker

risker så har talesättet ”slår man ihjäl en av dem kommer

ett dussin tillbaka när man vänt ryggen åt”, vuxit fram

bland utomstående. Även om man alltså skulle lyckas se

Lamaiterna när de kommer för att hämnas så är utsikterna

att kunna försvara sig mycket små.

I strid använder Lamaiter helst avståndsvapen eftersom

det ger en möjlighet att dräpa fi enden utan att riskera

egen förlust. Kläderna brukar dras åt det mörkare hållet.

Förutom detta är det också brukligt att Lamaiten avhåller

sig från smycken som inte är av ben då detta ses som ett

sätt att hedra Lama. Av samma anledning väljer också

många Lamaiter att måla sina ansikten som dödskallar

eller bära mask för att visa sina fi ender vilket öde som

väntar dem.

Suwar

Majoriteten av alla inom Brödraskapet har titeln Suwar,

krigare. Det är en titel man besitter oavsett religiös

övertygelse eller egentligen erfarenhet, ögonblicket man är

färdig med initieringen till Brödraskapet blir man upptagen

i Suwar-leden. På skeppen är Suwars uppgifter väldigt

skiftande. Repslagare, fältskär, navigatör eller handelsman;

rollen man uppfyller varierar och är i mångt och mycket

oviktig eftersom de fl esta har samma rang. Att vara ombord

på ett Brödraskapsskepp och inte vara Suwar eller högre,

innebär att man är fritt byte såvida inte Quabtan har sagt

något annat. Man blir alltså ansedd som slav, slagpåse

eller utnyttjad på de värsta tänkbara sätt. Så fort en sådan

person inte har fyller någon funktion längre kommer den att

dödas (eller värre) innan kroppen kastas överbord.

En Suwar är en del av Brödraskapets kultur och

därmed någon som bör synas och höras. Det innebär

att det är först när en person blivit Suwar som denne

får ljuga och skrävla om resten av besättningen. Den

som är en bra historieberättare är oftast uppskattad av

skeppsmedlemmarna oavsett om berättelserna är sanna


eller inte, men tricket är att inte ljuga för mycket och för illa

så att man råkar provocera fram en duell. Skulle en person

utanför Brödraskapet försöka berätta något om en annan

Suwar så är det en väldig oförrätt om det är något mindre

smickrande som sägs. Det är bara Suwar som får berätta

dåliga saker om andra Suwar. En sådan oförrätt innebär

att en Suwar om möjligt ska försöka återupprätta äran utan

att riskera sin egen nacke, och går det inte så tar man

med sig förolämpningen tillbaka för att ta fram en plan för

hämnd. Hämnden måste dock inte innebära att man spiller

blod utan det går lika bra att man skrämmer skiten ur den

utomstående, eller andra liknande förnedringar.

Utrustningen hos en vanlig Suwar är i mångt och

mycket en blandning av Hajaditernas och Lamaiternas,

där personligt tycke och vad som är praktiskt styr valet av

klädsel. Dekorationer, smycken och detaljer kan påvisa hur

troende man är samt åt vilken av Lama’Hajads aspekter

man helst vänder sig.

Suwar din

Trots synen på Suwars friheter inser också Brödraskapet

behovet av uppdelning inom leden, så för att leda och

lotsa rätt fi nns de så kallade Suwar’din, enklast att jämföra

med gruppledare. Suwar ́din är ofta erfarna krigare som

fungerar som en länk mellan Quabtan och Suwars. En av

Suwar ́dins viktigaste sysslor är bland annat att se till att

beslutade planer följs och verkställs. Att överse och leda de

nyaste rekryterna under uppdragen är också en betydande

uppgift, då det är ovana krigare som oftast är det största

interna riskmomentet. Användandet av Suwar’dins varierar

dock från skepp till skepp. På vissa skepp fyller de starka

och ledande roller inom skeppskulturen (första styrman,

handelsman, osv) medan det på mer stridsinriktade

skepp är Suwar’dins som leder trupperna i strid och

ser till att Quabtans planer åtlyds. Som i allt annat inom

Brödraskapet är det upp till skeppen eller Quabtanen att ta

fram den struktur som fungerar, allt för att binda samman

de av tradition kaotiska Brödraskapsmedlemmarna.

Quabtan

Kaptenen för ett av Brödraskapets fruktade skepp kallas

Quabtan. Det är hos dem makten över de individuella

skeppen ligger och det är via dem Brödraskapets kultur

bevaras. Varje Quabtan är mer eller mindre unik i sitt

14

ledarskap och det fi nns inga skrivna eller givna normer

eller regelverk för hur de får eller bör leda sitt skepp,

annat än vissa klandirektiv. Att bli Quabtan är en lång

och farofylld väg som kräver åratals erfarenhet inom

Brödraskapets farliga kultur. Konkurrenterna är män och

kvinnor redo att göra i princip vad som helst för att få det

de vill ha och där det enda skyddet är den familjekänsla

som fi nns. Det är dock inget som avskräcker den som

verkligen vill bli Quabtan. Det är därför inte ovanligt att

rivaler försvinner under den kaotiska tid som kännetecknar

maktövertagandet. Det är extremt ovanligt att en Quabtan

frivilligt avsätter sig själv (även om det händer), i de fl esta

fall blir positionen ledig på grund av dödsfall.

Regelrätt myteri är sällsynt, mycket tack vare

den gemenskap som uppstår på Brödraskapens

skepp, men även den har gränser. I praktiken är det

skeppsbesättningarnas godkännande som gäller för

den nya Quabtanen, och saknas detta är det bara en

tidsfråga innan ledarskapet kastas överbord. En annan

faktor som motverkar eventuella myterier är att den som

blir ny Quabtan behöver få stöd från sin klan. En Quabtan

utan klanstöd kommer ha svårt att få sin besättning att

stanna kvar. Om någon skulle ha blivit Quabtan utan

klanens godkännande och vill söka det stödet, bör denne

ha besättningen bakom sig samt inte ha brutit mot alltför

många traditioner.

En Quabtan som blir utmanad på duell om sitt ledarskap

har möjligheten att fördröja detta tills nästa fullmåne

infaller. Den seden fi nns för att inte riskera besättningen

bara för att ledarskapet är under ”diskussion”. Det har

hänt att olyckor har skett med utmanare under denna

vänteperiod. En Quabtan har dock inte rätt att skjuta på en

duell om alla i besättningen ställer sig bakom utmanaren.

Detta händer dock nästan aldrig, för om alla i skeppet vill

ha en ny Quabtan så kommer det ske oavsett väntetid.

Quabtan fungerar som domare och bödel på skeppet

och ska se till att eventuellt agg som fi nns inte går över

gränsen för vad som är direkt farligt. Hur detta sköts är

däremot olika från skepp till skepp. Vissa väljer att leda sin

besättning med diplomati, att vandra en tunn linje mellan

förhandlingar och genom diskussioner lösa konfl ikter. Detta

är dock ingen vanlig teknik. Andra väljer att styra sina

skepp med mer aggressiva metoder, som att med hjälp av

förtrogna besättningsmedlemmar slå hårt mot alla tecken

på interna stridigheter.

En Quabtan blir därför ofta en av de allra äldsta

på skeppet, och en av de som varit längst tid inom

Brödraskapet. Rollen som Quabtan växer då naturligt fram


dels på grund av erfarenhet av livet till havs men också av

skicklighet i strid. Det fi nns trots alla olikheter något som

alla Quabtans har gemensamt: de har makten att leda en

grupp av havens mest blodstörstiga pirater, oavsett metod.

Quabtan din

En Quabtan’din är en person som lyckas bli Quabtan

över mer än ett skepp, och åtnjuter större respekt än en

vanlig Quabtan.

Raiwat

Den ovanligaste av Brödraskapets titlar är Raiwat, en

titel som närmast kan jämföras med amiral. Dessa män

och kvinnor styr oftast ifrån klanskeppen och representerar

det slutliga steget i Brödraskapets hierarki. De gånger en

Raiwat faktiskt behöver lägga sig den interna politiken är

dock sällsynta. Likaså är det sällan Raiwaten lägger sig

i andra klaners affärer. De få tillfällen det sker gäller det

militära kampanjer där en Raiwat kan föra befäl över en

större samling bröder och systrar även utanför den egna

klanen. Detta sker vanligtvis efter godkännande från de

individuella skeppen.

Det ryktas om att det fi nns de som i sin tur styr över

Raiwaterna, men om så är fallet är detta någonting de håller

sig otroligt förtegna om och vedertaget är att en Raiwat

endast lyder under gudarna själva. Den mest kända Raiwaten

är Tariq ibn Abariss (se avsnittet om Tariq längre ned).

Wurtam

Om man kan säga att det fi nns någon form av empati

hos Brödraskapet så fi nns dessa hos Wurtam, läkarna.

Det är endast Wurtamer som får en teoretisk utbildning,

och är också de enda som inte ens Quabtan vågar döda

eller skada. Om Wurtam begår ett allvarligt fel så riskerar

de att pryglas eller gå hungriga för att veta sin plats, men

aldrig några hot mot sina liv. Då en Wurtam skall kunna

förstå och bota skador så indoktrineras de inte med

smärta. Det innebär att de som fått gå denna utbildning

redan i tidig ålder haft Brödraskapets fulla förtroende, med

andra ord fötts inom Brödraskapet.

Anledningen till att Wurtam är ”heliga” är för att många

skepp har bidragit till deras utbildning, som skett ombord

15

på något klanskepp, och för att kunskaperna en Wurtam

besitter är ovärdeliga i en kultur färgad av våld och död.

Det är inte alla skepp som har en Wurtam ombord, vilket

gjort att de ses som en slags statussymbol och ett bevis

för att man har sin klans förtroende. Det är nämligen

klanen som utser vilken Quabtan som skall få en Wurtam

när denne är färdigutbildad. Ingen Quabtan vill riskera sin

klans vrede genom att mista en Wurtam. Om en Quabtan

skulle få sin Wurtam dödad eller på annat sätt låta denne

gå förlorad så jämställs detta med att Quabtan har dödat

personen i fråga. Klanen kommer då straffa Quabtan för att

Wurtam förolyckats.

Wurtam har tack vare sin status blivit en bricka i

spelet mellan rivaliserande klaner. Om någon skulle

döda en annan klans Wurtam kommer ju dess Quabtan

förmodligen dräpas. Det innebär att Wurtam ofta skyddas

på ett överdrivet sätt när andra klaner är i närheten. Vid

de få tillfällen man måste fl y och lämna sårade bakom

sig, brukar Quabtan utse vissa ur besättningen som är

ansvariga för att Wurtam kommer med tillbaka då denne

ofta vägrar att lämna sårade utan vård.

Wurtamer är de enda i Brödraskapet som aldrig skulle

kunna döda eller skada någon inom de egna leden. Inte

ens en nådastöt utdelas av dem för att göra slut på en

sårads lidande. En Wurtam kan dock bruka våld mot

utomstående även om de försöker undvika det. Wurtam

tar hand om alla skador och då de är medvetna om sin

fredade status är de ofta är de helt orädda för hot eller

vapenmakt. En Wurtam har dock inget mandat eller

möjlighet att kunna påverka vad som skall göras utan

deras trygghet ligger just i att de inte kan skadas av några

inom Brödraskapet utan att förövaren riskerar en hel klans

vrede.

Wurtamer är mycket skickliga på att läka skador

åsamkade av vapen, samt smärtlindring och gifter. Det

fi nns de som påstår att en Wurtam överglänser till och

med Gillets välutbildade läkare på dessa områden. De

är å andra sidan mycket sämre utbildade inom områden

som har med exempelvis ålderskrämpor, förlossningar

eller inre sjukdomar at göra, då detta inte är prioriterade

kunskaper. Wurtam har även en speciell egenskap som

gör deras läkekonst unik, och det är att de med hjälp av

nålar (som sätts på kroppen) och klubbor (som slås lätt på

kroppen) kan påverka en person så att denne inte känner

någon smärta under kommande behandling. Utöver det

uppenbara kan det också vara väldigt användbart om

Quabtan har en skada som denne vill hålla dold för en

motståndare under viktigt möte, eller liknande.


Tariq ibn

Abariss

Det fi nns få personer i den kända världen som är så

mytomspunna och fruktade som Tariq ibn Abariss.

I Cordovien är han en gestalt man skrämmer barn

med, medan han inom Brödraskapet av många anses

vara en halvgud. Bara att nämna honom räcker för att få

rysningar att krypa längs ryggraden på varje medlem av

Brödraskapet, och oavsett vilken legend man väljer att tro

på har man en åsikt om denne mytiske man. En del hävdar

att han är resultatet av föreningen mellan Hajad och en

kvinna av Brödraskapet medan andra påstår att han är

Lamas utvalda på jorden. Åter andra menar att han inte

ens föddes av en kvinna utan att han i vuxen ålder steg

upp ur en fontän av blod mitt ute på havet och där skapade

skeppet Abariss.

Han har alltid sett likadan ut och verkar inte åldras. Han

har också rykte om sig att vara osårbar och fl era som

mött honom i strid har svurit på att de sett pilar menade

för honom vika av från sin bana. Oavsett om han är direkt

utvald av Hajad eller Lama eller ej, så är det tydligt att

Tvillingguden håller sina händer över honom och det är

allmänt känt att Tariq alltid betalar tillbaka i offer och blod.

Han lär vägrar röra vanlig mat och sägs leva på enbart

blod och rått kött. Det ryktas om att det egentligen är det

som håller honom ung och inte Lama’Hajads nåd, och det

viskas att de spädbarn han offrar till Gudomen är hans

egna barn.

Frågan om huruvida Tariq är en halvgud eller ej är en

fråga som hela Brödraskapet engagerat sig i, präster såväl

som krigare. De som förespråkar hans helighet åberopar

ovanstående ”faktum” som bevis, medan tvivlare hävdar

att Tariq är en galning som hädiskt nog vill efterlikna

Lama’Hajad. Känt är att han åt upp sin dräpta tvillingbrors

hjärta, en handling som tydligt markerar likheten med

tvillingguden. Kanske var det då han förändrades och

mottogs av Lama’Hajad, kanske var det broderns död

som utlöste galenskapen, rösterna är många i frågan. Ett

som är säkert är att kulten kring Tariq ibn Abariss är en av

de största någonsin inom Brödraskapet, vilket både har

splittrat och enat dem.

16

Religionen

som kultur

Religionen har alltid varit ett viktigt sätt för Brödraskapet

att indoktrinera nya medlemmar på. Med hjälp av böner

och en gemensam trosuppfattning bygger man upp

de familjeband som håller ihop skeppen. Man försöker

ersätta de nya “syskonens” gamla moraliska värderingar

med nya, formade efter en uråldrig, mörk religion. Själva

indoktrineringsprocessen tilldelar de nya syskonen en

avsevärd mängd smärta. Det hör också till god tradition att

en skälig mängd blod offras under denna process.

Lama’Hajad är en gudom som dyrkats inom Svarta

Solens Brödraskap sedan organisationen bildades och

sägs härstamma från en urgammal, blodsbefl äckad

dyrkan. Kulten lär härstamma från en ögrupp i de östra

haven utanför Akarid, kallad Huandakka-öarna. Platsen

är idag ödelagd efter en serie våldsamma vulkanutbrott

och jordbävningar som förintat allt levande. En gång i

tiden, långt innan Brödraskapet bildades, så hyste öarna

en civilisation som lyckades erövra närliggande öar och

upprätta ett mäktigt rike. Vad Huandakkafolkets framgång

berodde på vet ingen och de tog hemligheten med sig

i graven, men de som överlevde Huandakka-rikets fall

bevarade bland annat skrifter som beskriver dyrkandet av

en fasansfull gud kallad ”Lama’Hajad”.

Huandakka-rikets fall är nu historia, och endast ett fåtal

av Brödraskapets besättningsmedlemmar kan idag påstå

sig stamma från öarna utanför Akarid. Däremot har dyrkan

av den mörka gudomen överlevt, och utövandet av de

uråldriga ritualerna har i stark grad färgat Brödraskapets

redan blodiga rykte. Detta är någonting som även de

mindre religiösa skeppen inom armadan vet att utnyttja,

då det fi nns mycket att vinna på den fruktan sagor och

skrock kan inspirera. Bland de mer religiösa skeppen

kan utövandet och ritualerna variera, till och med från

person till person. Detta då traditioner och riter har förts

vidare muntligt, oftast med den berättandes egna tillägg

och vinklingar. Variationen som uppstått ur detta har fl era

gånger lett till interna stridigheter, både inom skepp och

mellan klaner.

Tvillingguden själv har två ansikten; det ena kvinnligt,

det andra manligt. Där Lama, den kvinnliga sidan, som

även kallas Svekets Moder, representerar natten, månen,

listen och skapandet.


Den manliga sidan, Hajad, står för solen, vreden, eld,

styrka och förstörelse . Symbolen för Lama’Hajad är en

svart sol där solstrukturen står för Hajad och mörkret för

Lama. Ofta avbildas solstrålarna böjda likt vågor och inte

som räta linjer ut från cirkeln.

Den fasansfulla tvillingguden är enligt de troende den

som skapade världen och som också ska förstöra den

när domedagen kommer. De människor som underkastar

sig guden kommer själva att återfödas som gudar då

Lama’Hajad återskapar världen. Så är nämligen gudomens

natur, en skapare och en förstörare. Även om det fi nns de

inom Brödraskapet som endast utåt sett dyrkar gudarna,

är religionen någonting som starkt har präglat dem, ned

till själva strukturen. Ett tydligt exempel på detta är de

olika sätten att strida, taktiker som i mångt och mycket

bestämmer hur Brödraskapet används i strid.

Myten

För länge sedan var världen en torr och hård plats.

Öknar och berg täckte jordens yta. Insekter och gräs

kämpade för att hitta fukt och skugga men torkade ofta ut

och dog. Några större djur eller växter fanns inte. Världen

dominerades istället av demoner – stora, dödliga varelser

i olika former som stred med varandra om rätten till det

torftiga landet. Vissa demoner hade formen av enorma

spindlar, skalbaggar och andra insekter, andra hade

humanoid form med många armar och ben. Starkast

bland de humanoida demonerna var Lama och Hajad,

två högresta och fruktansvärda krigare. Lama stred med

ett svärd av mörker, hämtat från jordens innersta. Hajad

stred med ett klot av eld som förtärde allt. De två var bittra

fi ender och möttes fl era gånger i öppen strid. Varje gång

de kämpade darrade själva marken, sprack upp och bytte

form.

Efter en särskilt hätsk strid låg de båda demonerna

utslagna på marken intill varandra och återhämtade sig.

Då uppenbarade sig den gigantiska spindeldemonen

Shirah, störst och vidrigast av alla, och föll över dem i tron

att de skulle bli ett lätt byte i sitt utmattade tillstånd. Men

Lama och Hajad sprang upp och undvek attacken. Genom

att än den ena, än den andra lockade jättespindeln till

sig blev den förvirrad och så undkom de Shirahs giftiga

käftar. De insåg då att de aldrig skulle kunna besegra

varandra men att om de förenades till en gemensam kraft

17

fanns det ingen som kunde stå dem emot. De färdades till

det avlägsna berget Huandakka och genomförde där en

månadslång ritual där deras kroppar smälte samman till

en. Deras olika drag renodlades och Lama blev nu kvinnlig

och Hajad manlig, de första könsliga varelserna i världen.

Den dubbelansiktade demonguden Lama’Hajad kom

ned från berget Huandakka med mörkrets svärd i en hand

och eldens klot i den andra. Det var som en mörk eld

som svepte fram och allt som kom i dess väg förtärdes

tills bara kol och aska fanns kvar. Lama’Hajad tog nu

upp jakten på jättespindeln Shirah och förföljde den över

hela världen. Trettio år tog jakten men till slut stod Shirah

fångad mot en bergsvägg i norr och tvingades strida. Det

var en fruktansvärd kamp. Shirah slet upp stora bitar av

marken och kastade mot Lama’Hajad, som hela tiden vek

åt sidan. De försökte komma inpå spindelkroppen men

Shirahs käftar höll dem hela tiden på avstånd. Hajad blev

då ursinnig och kastade sig rakt in i gapet och skar med ett

långt snitt upp den enorma kroppen.

Under Shirahs dödsskrik vällde dess blod ut över

världen och fuktade den torra marken. Men Hajad var

svårt skadad. Lama matade honom med Shirahs blod

och kött men han vaknade inte. Då åt hon själv också och

kraften i jättespindeln genomsyrade dem och förvandlade

dem. I just det ögonblicket svepte en stor skugga in över

världen och solen blev svart mitt på dagen. Det var himlen

själv som hälsade sin nya härskare. Från den dagen har

Lama’Hajad sin gemensamma, sammansvetsade form.

Lama vände sedan sin uppmärksamhet mot världen

runt omkring dem som nu hade börjat fyllas av växter

födda ur Shirahs blod och djur födda ur Shirahs kött. För

att glädja sin älskade Hajad formade hon världen som en

gåva till honom med de berg och dalar vi känner idag. De

återstående demonerna samlade hon ihop och fängslade

i underjorden. Sedan vilade hon

vid det vidsträckta havet. När solen

lyste som starkast och speglade sig

i vattnet vaknade slutligen Hajad

och såg sin gåva. Han gladde sig

men kände samtidigt avund och

bestämde sig i tysthet för att en

dag låta sin eld förstöra allt

som Lama byggt upp så att

de tillsammans kunde bygga

en ny och bättre värld.


Dyrkan

Traditionellt dyrkades Lama’Hajad som en och samma

gud. De två ansiktena sågs som två oundgängliga

aspekter av livet som både måste fi nnas för att upprätthålla

balansen. Den som i alltför stor grad hängav sig åt

antingen känsloutlevelse eller kontrollerat beräknande

uppmanades att återfi nna balansen. Det var också tradition

att alltid se varje problem eller utmanande situation från

minst två olika håll, vilket uppmuntrade till förståelse

för andra perspektiv och därmed minskade konfl ikter

och gjorde Brödraskapet mer strategiskt framgångsrikt.

Traditionalister kan fortfarande odla den vanan och begära

att man i Lama’Hajads namn betänker situationen ur en

annan synvinkel.

En särskild hälsning brukas ibland i högtidliga

sammanhang för att hedra Lama’Hajad och visa trohet.

Två präster som möts brukar alltid denna hälsning. Man

hälsar genom att de hälsandes båda ansiktshalvor möts,

vilket symboliserar att båda aspekter av guden i den ena

personen hälsar på båda aspekter av guden i den andra

personen. Först snuddar man med sin högerkind vid den

andres högra kind som vid en kindkyss (men man kysser

inte), och sedan växlar man sida så att vänsterkinderna

möts. Därefter vänder den som tog initiativet till hälsningen

sitt huvud åt vänster och den andra personen sitt åt

höger, så att första personens högra och andra personens

vänstra ansiktshalva möts. Slutligen vänder båda huvudet

åt motsatta hållet så att första personens höger- och andra

personens vänsterkinder möts. Hela hälsningen sker

relativt långsamt.

Dyrkan av gudens två aspekter har dock under de

senare åren fått en mer och mer skiljd struktur. Det fi nns de

inom Brödraskapet som helt väljer att hänge sig åt endast

den ena aspekten av den mörka tvillingguden. Vanligt är

då att man mer hängivet följer Lama eller Hajad men i viss

mån fortfarande bedyrar sin respekt för den andra sidan av

guden. De mer fanatiska av dessa väljer att i alla skeden

av sina liv försöka efterleva och personifi era sin guds

styrkor, så också i stridssituationer. Det har gått så långt att

den här typen av dyrkan kristalliserats i nya sorters krigare

hos Brödraskapet. Många som dyrkar en gudom tenderar

att bli mer homogena som grupp men då Lama ́Hajad är

en tvillinggud kan man inte säga att så är fallet.

Den normala Brödraskapsmedlemmen är dock inte

fanatisk utan ser ofta religionen som en slags tradition som

18

bör upprätthållas för att inte komma på kant med andra

inom Brödraskapet. I en “normal” besättning kan det fi nnas

ett par personer som är riktigt fanatiska men fl er än så är

ovanligt. Hur troende besättningen är kommer med andra

ord Quabtan att påverka direkt, genom att utse prästerna

och därigenom sätta den religiösa nivån för skeppet.

Hajad-dyrkare

Hajad-dyrkare uppmuntras till passion i sitt handlande.

Det skall uppvisas i alla handlingar, från att laga mat med

inlevelse eller sjunga sånger som berör, till vrålande anfall

mot en fi ende. Med passion anses alltså att man skall

vandra längst ut på hela skalan av munterhet till dysterhet.

När man t ex sörjer en fallen vän så gör man detta med

hela sitt hjärta för att i nästa stund framföra en glad sång

till dennes minne.

När en Hajad-dyrkare ser sin fi ende så tvekar inte

de att anfalla rakt på, även om det ibland kunde varit

slugare att vänta eller anfalla från annan position. Det

som en del ser som Hajad-dyrkarnas svaghet i strid ser

de själv som en styrka inför guden. Dessutom är det

många fi ender som fruktar Hajad-dyrkarna eftersom de är

kända för sitt brinnande vansinne i strid. När man möter

en Hajad-dyrkare kan man vara säker på att man har en

motståndare som inte kommer retirera.

Om många Hajad-dyrkare vistas på samma plats

kommer det förr eller senare uppstå konfl ikter just på grund

av den omnämnda passionen. Ett exempel kan vara om

någon går upp tidigt och lagar god mat som alla skall få

njuta av, medan det fi nns någon annan som låter sin själ

gå in för att sova ordentligt och länge. När den sovande blir

väckt av personen som lagat mat är konfl ikten ett faktum.

Dessutom kommer kocken insistera på att alla skall upp

och äta på samma sätt som den sovande kommer insistera

på sovandets vikt och sanning. Denna typ av banal konfl ikt

kan ibland få större konsekvenser än de kanske borde, om

fl er dras in i problemet eller om åtgärderna stegras.

En extremt fanatisk-Hajad dyrkare skulle kunna riskera

både sitt eget och andras liv genom sitt agerande. Att

gå upp i stunden och sysslan man gör så fullkomligt att

man ger föremålet eller handlingen allt fokus är att ära

Hajad, och glömmer man till exempel bort att man står

på vakt samtidigt som man följer en fjärils fl ykt kan det få

förödande följder... En Lama-dyrkare säger ofta om Hajaddyrkarna

att de är klagande drömmare som drivs av sin

impulsivitet.


Lama-dyrkare

Lama-dyrkare agerar inte brådstörtat, utan planerar sina

handlingar med list. De har också en vision om att vara

så effektiva som möjligt, dvs man gör inget såvida det inte

behövs och man påbörjar inget såvida man inte måste.

En Lama-dyrkare har strategi och list som sina främsta

mål, och kan därför felaktigt anses fega av utomstående

som inte förstår kulturen. Att Lama- dyrkare ofta retirerar i

strid om de inte är säkra på att vinna, är naturligt eftersom

onödiga offer inte är av något intresse. Allting man gör

som Lama-dyrkare gör skall ha ett syfte, dvs logik är den

faktor som styr. En Lama-dyrkare festar inte för att det är

roligt, äter inte god mat för att det är gott utan för att det

är olika sätt för musklerna att slappna av på, alternativt

för att sinnet skall få vila lite innan man fortsätter planera

nya strategier. En fanatisk Lama-dyrkare har nästan alltid

ett bakomliggande motiv när något ska utföras. En Hajaddyrkare

säger ofta att Lama-dyrkare är långsamma till

beslut och paranoida.

När det gäller rutinsaker som måste göras i lägret, är det

något som en Lama-dyrkare ser som ett nödvändigt ont

man gör utan att klaga. Om man behöver hjälp med något

ber man om det då det anses effektivare och listigare att

hjälpas åt. Ibland kan detta beteende leda till att ett läger

tar längre tid att resa, då man är för många med åsikter

och händer till uppgiften i fråga.

En Lama-dyrkares högsta önskan är att förbli osedd när

denne dödar, vilket har gjort att duktiga krigare av Lama

ofta uppfattas som lönnmördare. Om man skaffat sig en

Lama-dyrkare till fi ende har man skaffat sig en fi ende

på livstid, ty de har aldrig bråttom och de glömmer eller

förlåter aldrig en oförrätt. Ombord på skeppen är detta

inget problem eftersom alla följer Brödraskapets traditioner,

vilket gör att Quabtan kan hindra eller fördröja eventuella

oönskade stridigheter och mord.

En extremt fanatisk Lama-dyrkare skulle kunna bosätta

sig långt från skeppen och endast träffa personer denne

känner väl till. Alla eventuella beslut som fattas måste

kunna passas in i en större helhet, vilket innebär att

informationsbehovet skulle kunna bli väldigt stort. Praktiska

saker såsom mat består av tråkiga men nödvändiga delar

som ger kroppen energi.

19

Bonen . och

dess moment

Dyrkandet utav Lama’Hajad varierar mellan skeppen,

även bland präster. Någonting som är gemensamt för

alla är ett fokus på offrande till sin gud och på enskild

och kollektiv bön. När Brödraskapets skepp samlas på

en plats så samlas ofta skeppens präster och prästinnor

och leder större rituella massböner. Saknas präst ombord

kan Quabtan utse någon besättningsmedlem som för

stunden får det hedersamma uppdraget att leda en bön

till tvillingguden. Ärandet av Lama ́Hajad grundar sig på

tre moment, där det första är ”bönen”, det andra är ”offret”

och det tredje är ”prövningen”. Det som beskrivs nedan

är den lägsta nivån som man kan förvänta sig av en

besättningsman.

.

Bonen

Den mest grundläggande bönen, som i princip alla

deltar i, utförs dagligen vid gryning, skymning eller vid

båda tillfällena. I det sistnämnda fallet har man ju möjlighet

att skåda båda delar av Lama ́Hajad. Under normala

omständigheter till havs följer varje skepp sin egen rutin,

som vanligen varierar under året beroende på solens

upp- och nedgång. Under pågående stridigheter eller i

land kan bönetiden variera från dag till dag. Hur bönerna

utförs skiftar från person till person, och om det rör sig

om prästledda böner så varierar de beroende på vilken

präst som är närvarande. De mer troende skeppen med

tillgång till egna präster brukar ofta ha kollektiva böner.

Grundformen är dock densamma:

Den som ber ställer sig på knä inför antingen solen eller

månen, yttrar sin bön högt, upprepar Lama’Hajads namn

tre gånger och bugar. Sedan reser den bedjande sig upp

och tar ett djupt andetag, för att sedan upprepa proceduren

inför den andra himlakroppen på samma sätt. De få

personer som är riktigt troende brukar ofta se till att visa

detta för gudarna genom att tydligt visa ansiktet för Hajad

(solen) men dölja det när bönen riktas mot Lama. Om

bönen leds av en präst så reser sig alla i gruppen samtidigt

på dennes signal. Hajaditerna ber ofta i grupp oavsett om

den är prästledd eller ej.


Exakt vad som sägs i själv bönen är mycket individuellt.

De besättningsmän som främst ber av tradition brukar

ofta passa på att be om saker som kan vara till nytta i det

dagliga livet, allt ifrån att byten skall vara rika till att kocken

som lagade den vidriga maten ska dö en smärtsam död.

De mer troende ber också om praktiska saker, men även

om olika typer av styrka för att lyckas vara Lama’Hajad

värdig.

Utöver den dagliga bönen till Lama’Hajad förekommer

enskilda böner till gudens båda aspekter. Hajad tillbes

när solen står som högst. Bönen sker på samma sätt

som den till Lama’Hajad, men istället för att resa sig upp

efteråt lägger man sig på rygg för att låta Hajads värme

stråla över sin person. Bland de icke-troende brukar denna

del variera kraftigt beroende på väder medan de riktigt

Hajadtrogna har för vana att ligga lika lång tid varje dag

oavsett väder. Bönen avslutas genom att man reser sig

upp och tar ett djupt andetag. Hajadtrogna ber ofta om

mod och styrka i strid.

Bönen till Lama sker vid en tidpunkt då man endast kan

skymta månens ljus. Bönen sker på samma sätt som den

till Lama’Hajad men under tystnad. Man står på knä, tänker

sin bön istället för att säga den högt, uttalar Lamas namn

genom en låg men tydlig viskning, reser sig upp och tar

ett djupt (men tyst) andetag. De icke-troende uppsöker en

lättillgänglig, lite avskild plats för sin bön. De mer fanatiska

Lamadyrkarna inleder bönen med att osedd smyga sig till

den plats där man skall be, oavsett om den bestämts av

präst eller inte. När bönen är klar gäller det att osedd ta

sig tillbaka. Eftersom själva bönen är tyst är det vanligt att

använda ett kraftigt men ljudlöst kroppsspråk. Fanatikerna

ärar också ofta Lama genom en långsam rytmiskt dans i

månens ljus, som repeteras tre gånger. En Lamafanatiker

kan även under den dagliga bönen till Lama’Hajad be tyst,

vilket kan förarga vissa präster. Lamatroende ber oftast om

visdom och vägledning och uttalar också förbannelser över

fi ender under bönestunden.

Offret

Offret genomförs inte dagligen men man skall offra

något åtminstone var tredje dag om man har möjlighet. Vad

man offrar beror lite på vad man har tillgång till men oftast

rör det sig om mat eller råvaror. Även dyrbara föremål

offras.

Den högsta formen av offer är dock ett blodsoffer och

lyckas man offra en levande varelse så kan man vara

20

säker på att man tillfredställt sin gudom. Den högsta

formen av offer gör man endast vid speciella tillfällen eller

om det är någon eller något man måste hämnas. Att man

gör ett blodsoffer behöver inte innebära att man dräper

någon, det är upp till den som håller i kniven. Man kan offra

sitt eget blod eller någon annans. Vid stora offerritualer

innebär ceremonin dock ofta att någon eller några dör.

Offer till Lama’Hajad sker i gryning eller skymning och

kan lämnas intill någon Lama’Hajad-symbol. På skeppen

fi nns en sådan symbol vanligen vid masten. Inom ett dygn

ska offer kastas över bord för att inte gåvan ska ruttna eller

på annat sätt bli befl äckad. På land gräver man ned sitt

offer inom ett dygn.

Offergåvor till Hajad bränns alltid i en eld man tänt

enkom för offret. Att använda en existerande eldstad

eller liknande anses vanärande och något som kan leda

till att man drabbas av gudomens vrede. Många Hajaddyrkare

har ett särskilt fyrfat eller ett liknande kärl som de

använder till att tända offerelden i. Om man offrar mat eller

föremål så slänger man helt enkelt det man offrar i lågorna,

samtidigt som man påvisar Hajads storhet genom en bön

eller sång. Vid större offerceremonier så dansar man ofta

kring offerelden och denna dans ackompanjeras då av

rytmisk sång och musik.

Offer till Lama sker oftast i ensamhet eller i mindre

grupper under natten och under betydligt stillsammare

omständigheter. Offergåvan sänks ned i ett vattendrag

under en stilla bön. Finns inget vatten att tillgå så går det

även bra att begrava offergåvan i sand eller jord, gärna

i anslutning till ett träd eller annan växtlighet, då dessa

kräver vatten för att leva. Blodsoffer till Lama sker genom

att den troende smyger sig på ett icke ont anande offer

som skadas eller dödas till Lamas ära. Att skada en viktig

person som är svår att komma åt anses fi nare än att döda

vem som helst. Den troende kan också dra blod ifrån sig

själv. Tack vare att många offer överlever så har ryktet om

Lamatroendes förmåga att döda och smyga om natten

vuxit och när ett lönnmord sker antar man att i många fall

att en Lamait legat bakom.

Utöver dessa vanliga offer förekommer ibland voodooliknande

ritualer där ett personligt föremål som tillhör

någon önskvärd används för att fånga denne i en

Lama’Hajad-docka som sedan tillfogas någon skada och

antingen grävs ned, eldas upp eller kastas i vatten.


.

Provningen

Prövningen är det högsta beviset på religiös

hängivenhet och genomförs endast ett par gånger i livet.

Under prövningen står en troende sin gudom allra närmast.

Själva förfarandet bestäms av den präst man sökt upp

för att få göra sin prövning, och skiljer därför från gång till

gång. Styrka eller list, ära och mod ingår som koncept för

formandet av prövningen. När prövningen väl är utförd

försätts krigaren i en djup trans med hjälp av kraftiga

droger. Det sägs att Lama’Hajad då visar sig och talar till

krigaren i dennes inre. De kan berätta för krigaren hur

dennes liv kommer att te sig och hur denne skall göra

för att vinna makt och rikedom, men också hur straffen

kommer att se ut om krigaren upphör att vara sin gudom

hängiven. På grund av detta kan krigaren ibland bli en

aning personlighetsförändrad efter en prövning och det

kan leda till att denne vänder forna vänner ryggen. Det

fi nns vissa som säger att prästerna påverkar hur en person

förändras vid en prövning men det är ingen som vet säkert.

21

Prasterskapet .

Brödraskapets prästerskap, och dess maktbas, är

svårplacerad. I en kultur sammanbunden av muntligt

nedärvda traditioner, med stora skillnader till och

med mellan medlemmarna på samma skepp, är det

förvånande hur stor respekt prästerna har hos de troende.

Prästerskapets roll och infl ytande ombord på ett skepp

varierar beroende på hur religiöst skeppet är. De skepp

som tillber Brödraskapets mörka gudom huvudsakligen

av försiktighetsskäl, för att inte stöta sig med mer religiösa

skepp, har ofta inte ens en präst ombord utan sköter

sina böner själva. De mer fanatiska, fundamentalistiska

skeppens präster hörsammas i livets alla frågor.

Vanligtvis så ställer sig prästerskapet lite vid sidan av

den generella statusen ombord. Detta då den kunskap om

gudarnas önskemål de innehar höjer dem över sina bröder

och systrar, i alla fall i frågor om tro. Trots detta är det få

präster som önskar gå emot sin Quabtan, då vedergällning

för olydnad inom Brödraskapet ofta är snabb och dödlig

även om man är en av dem som har gudarnas öra. Det

är inte ovanligt att präster som trotsat sin Quabtan snart

funnit sig själva som offer till sin gud. Vanligast är dock att

prästerskapet och Quabtanen fi nner ett sätt att samarbeta,

där de låter den andra sköta sina respektive plikter ifred.

Få präster har utbildats till sitt värv från tidig ålder. Bland

skepp som inte tidigare haft präster ombord händer det

att en av skeppets krigare i sin religiösa iver hörsammas

av sina bröder och systrar och därmed fungerar som

självutnämnd präst. På skepp som har präster är det

vanligt att dessa tar “lärjungar” från skeppets krigar. Dessa

tas till hjälp i ritualer och utbildas i skeppets och prästens

tolkningar av religionens utövande och traditioner. När

sedan denna nya individ är färdigutbildad sällar den sig

antingen till skeppets präst eller prästinna, eller söker

sig vidare till Klanskeppen eller ett annat skepp inom

Brödraskapets armada. Det sistnämnda är dock inte

alltid en säker väg att välja, då det skepp man kommer till

kanske inte delar den exakta trosuppfattningen som man

tidigare predikat. Religiösa debatter inom Svarta Solens

Brödraskap är inte alltid utan risk.

Prästerna fi nns i alla former av dyrkan. Det fi nns vissa

präster som står närmare Hajad än Lama och tvärtom.

Det fi nns de gammeldags troende som ogillar att prata

om Lama och Hajad var för sig utan hela tiden pratar om

balansen, dvs. Lama’Hajad. Man kan med andra ord inte


lita på att den ena prästen är den andra lik utan åsikterna

om tvillingguden kan skilja sig mycket från präst till präst.

En präst som fanatiskt dyrkar Hajad är en person som

lever ut sin gud på alla sätt man kan, t ex visa styrka och

möta sina fi ender öppet. Hajaditen agerar ofta direkt på

saker som hotar denne eller närstående utan att egentligen

refl ektera över konsekvenserna. Dessa präster är lika

snabba i handling som de är snabba att påpeka om de

ser något ogudaktigt, vilket har lett till att de även påpekar

saker som inte är av religiös natur och kan därigenom gå

omgivningen på nerverna. Om de ser grövre fel så kan

de utan förvarning brotta eller slå ned någon i

besättningen för att förhindra förvärrande av

”skadan”. Hajadprästen är alltså en verbal

person som hörs mycket i lägret. Talet

använder prästen också för att hjälpa

“sina” Hajaditer till den religiösa frenesi

de uppnår inför strid.

Präster som dyrkar Hajad gör sitt

bästa för att liksom sin gud blända

sina fi ender. Detta innebär att en

präst som skall försöka förkunna

Hajads budskap ofta klär sig i

gult eller andra starka, ljusa

färger. Det är också vanligt

med något eller några

glänsande metallföremål eller

andra solsymboler samt

skrämmande masker i läder

och metall, allt för att lamslå

fi enden. När det gäller

strid liknar Hajaditprästerna

vanliga Hajaditer i tankesätt och

agerande, samt utrustning.

Det fi nns även präster som fanatiskt dyrkar Lama. De

kan ses som personer som konstant spelar ett spel, och

de utnyttjar vanligen sina troende för att uppnå Lamas

mål (självfallet tolkade av prästen i fråga). Om en Lamait

misslyckas grovt i sitt värv så kommer prästen att begära

bot, vanligen i form av självprygling eller offer. Om det är

en stor bot som skall utföras kanske man blir utsedd till att

lämna blod i nästkommande ritual. När Lamaiterna ligger i

krig utser prästen skeppets blodsoffer som kan skadas eller

dräpas för att ge Lama ära, t ex ett fi endebefäl. Sådana

blodsoffer behöver inte nödvändigtvis dö. En rädd fi ende är

en bra fi ende, varför man gärna försöker skada personer

i ledande befattning för att de skall bli sämre ledare och

22

därigenom underlätta för Brödraskapet i nästkommande

strid. Så fort någon lyckas med dådet att offra en fi endes

blod till Lama, utses oftast ett nytt blodsoffer för att hålla

skräcken levande hos fi enden och dyrkan stark hos de

egna.

En Lamapräst som vill kriga i direkt mening brukar ta

med sig sina Lamaiter på nattliga räder för att terrorisera

Lamas fi ender. Under denna typ av aktivitet kommer alla

som fälls ses som offer åt Lama då det sker under gudens

anlete månen. Lamapräster klär sig alltid i mörka kläder

där mörkgrått helt klart är den vanligaste färgen. Det

enda ljus en sådan präst tillåts avge är benvitt, varför

skelettdelar är vanliga. Dekorationer är oftast

sådana som ger någon form av association

till döden och ben är vanliga också av den

anledningen. Det gör att alla typer av

blänkande metall är förbjudet.

Lamaprästen gör också sitt yttersta

för att utrustningen skall vara helt tyst,

och om man skulle bära metall är det

oftast skenor eller bröstplåt då dessa

inte låter. Dessutom bärs de i många

fall under ytterligare ett klädlager för

att inte avge ljud om någon eller

något träffar rustningsdelarna. De

eventuella smycken som bärs

är ofta fastsydda på kläderna

eftersom de annars riskera att låta.

Av samma anledning väljer också

prästerna att måla sina ansikten

som dödskallar eller bär någon form

av mask som associerar till döden

för att visa sina fi ender vilket öde som

väntar dem, precis som hos Lamaiterna. När

det gäller vapen bär prästerna nästan uteslutande dolkar

eftersom att döda någon till sin guds ära är något man

bara gör när man vet att det kommer lyckas. Dessutom

är dolken det mest ärofyllda vapnet att använda enligt en

Lama-dyrkare.

Det är dock ovanligt med renodlade Lama- eller

Hajadpräster. De präster som förespråkar båda sidorna av

Lama’Hajad uppträder som en blandning av ovanstående,

både när det gäller utrustning och beteende. Det kan visa

sig genom att de framstår som “olika” personer på dagen

och natten eller att de är en konstant blandning av två

extremer. Det som är viktigt att veta är att det offi ciellt bara

fi nns en sorts präst inom Brödraskapet.


Traditionalister

Inom Brödraskapet fi nns det de som lägger stor vikt vid

gamla traditioner, vilket har utkristalliserat sig tydligt nog

för att ge dem en egen benämning; traditionalister. De

är individer som anser att för att bevara Brödraskapets

kultur krävs vissa saker av dess medlemmar. Många

kallar dem bakåtsträvare medan de själva anser att de är

stommen och styrkan som får Brödraskapet att bestå. En

traditionalist följer religionen med stor inlevelse men detta

innebär inte nödvändigtvis att de är mer troende än någon

annan. De delar av religionen som anses mest traditionellt

korrekta förespråkas naturligtvis av de här individerna.

Om en traditionalist exempelvis anser att ett visst stycke

inom trosläran är viktigt att följa eftersom det bygger upp

Brödraskapets traditionsgrund, kan denne måla sig, offra,

äta eller slåss som en Lamait eller Hajadit trots att denne

inte är fanatiskt religiös.

Ett vanligt drag hos traditionalisterna är att de ofta

berättar historier om hur det var bättre förr, eller hur något

aldrig skulle hänt under en tidigare Quabtan, och så vidare.

En sak som är säker är att en traditionalist alltid har minst

en åsikt om det som sker, även om de inte alltid yppar det

högt.

Exakt vad som defi nerar en traditionalist varierar

från skepp till skepp, då det beror på respektive grupps

erfarenhet och de ingående individernas historia. Det fi nns

dock vissa saker som alla traditionalister gör, nämligen

följande:

* Tvättar händerna i saltvatten före en måltid

Man vill undvika ofrivillig förtäring av blod då detta

endast får ske vid religöst offer

* Tillber Lama’Hajad före och efter en strid

Man visar tillbörlig vördnad

* Inkluderar Svarta Solens symbol i ansiktsmålningarna

Man visar tillhörighet och ärar kulturen och folket

inom Brödraskapet

Det fi nns också saker som några gör, men inte alla.

Välsignelsen är ett exmpel på en sådan företeelse. Den

går till så att en delvis knuten hand, med rakt pekfi nger och

långfi nger ihophållna, förs från pannan i en nedåtgående

utåtriktad rörelse mot marken, sedan tillbaka mot pannan

och därefter upp mot himlen.

23

Malningar

o

och tatueringar

Svarta Solens Brödraskap har i alla tider varit lätta att

känna igen, inte bara genom sin annorlunda utstyrsel men

också genom sina ansiktsmålningar. Det är sällsynt med

en medlem av Brödraskapet som inte smyckar sitt ansikte

med målningar, men hur dessa målningar ser ut är dock

oerhört varierande, både mellan individer och tillfällen.

För en utomstående kan det verka som om målningarna

helt saknar logik utöver den skrämmande effekt de

ger, men sanningen är att en Brödraskapsmedlem kan

utläsa mängder av dolda meningar i en målning då olika

symboler representerar olika händelser eller begrepp.

Man kan till och med visa vilken del av tvillingguden som

står bäraren närmast eller skymfa ett annat skepp genom

smyckningarna. Hur målningarna är gjorda skiljer sig

mycket från skepp till skepp och varje klan har dessutom

sina egna traditioner gällande ansiktsmålningarna. Det

fi nns dock några gemensamma nämnare för alla inom

Brödraskapet:

1. Alla har rätt att smycka halva ansiktet med målningar.

Vilken halva det gäller skiljer sig från skepp till skepp men

inom en besättning har man målningarna på samma sida.

Halva ansiktet räknas vertikalt, dvs från mitten av pannan,

nedför näsan och vidare ner genom mitten av hakan. Man

kan alltså inte välja att måla övre eller nedre ansiktshalvan

utan det är vänster eller höger sida som gäller.

2. Quabtan och personer med rang däröver har rätt att

smycka hela ansiktet med målningar.

Beskrivningarna av symbolerna nedan är den vanligaste

tolkningen av dem:

- Prickar = Antalet symboliserar hur gammal man är inom

Brödraskapet (eller så gammal man vill utge sig för att vara).

- Månskära, trekant = Lama

- Sol, cirkel = Hajad

- Verktyg eller vapen = Beroende på vad symbolen

föreställer påvisar den skicklighet inom något område.

Exempelvis ett svärd står för skicklighet i strid, en hammare för

smeder eller snickare eller en repstump för en kunnig repmakare.


- Blod = Prästerskapet målar alltid blod över sin

smyckade ansiktshalva. Ibland täcker blodet hela

målningen, i andra fall är blodet pålagt som ett

handavtryck eller som en månskära eller cirkel.

Vissa bär symbolen för sitt skepp och till och med

symbolen för sin klan i målningen, och det fi nns de

som vill berätta hela sin historia med sin målning. En

tillräckligt detaljrik smyckning innebär att vem som helst

inom Brödraskapet kan utläsa allt om bärarens bakgrund,

åsikter och bedrifter. Det är också möjligt att skymfa andra

individer eller skepp med sin målning, men det är väldigt

komplext att utföra. En mindre kraftig skymf är att nyttja

det utsatta skeppets symbol i sin egen målning. Har dock

en hel besättning det andra skeppets symbol målad i

ansiktet anses det vara en stor förolämpning. Än större är

skymfen om besättningen lyckats gestalta symbolen på ett

förlöjligande vis.

När det kommer till att skymfa individer genom sin

målning brukar man börja med att kalla personen

i fråga något nedsättande, och göra detta vid

upprepade tillfällen så att personen i fråga och

andra i närheten uppfattar det. När man sedan

24

känner sig redo infogar man symbolen för skällsordet i sin

målning. Det är inte ovanligt att fl ertalet närstående infogar

symbolen i sina målningar även de, för att ställa sig bakom

sin bror eller syster och ge mer kraft åt skymfen. Denna

metod är något som ibland används mot ett helt skepp

istället för att använda deras egen skeppssymbol enligt

ovan.

Något annat som är gemensamt för alla som tillhör

Brödraskapet är klantatueringen. Den dagen man upptas i en

klan, blir man märkt för livet med en tatuering föreställande

klanens tecken på insidan av underarmen. Tatueringen

behöver Quabtans ibland visa varandra för att först och

främst markera sig fullvärdiga medlemmar av Brödraskapet

men också för att bekräfta klantillhörighet. Det har nämligen

hänt att Brödraskapsskepp stött på besättningar som utgett

sig för att vara av Svarta Solen, men som inte kunnat bevisa

sin tillhörighet och därmed blivit dödade (eller i vissa fall förda

till ett klanskepp för indoktrinering om de ansetts värdiga).

Det är alltid riskfyllt att utge sig för att vara av Svarta Solens

Brödraskap men med tanke på ryktet som

medföljer kan det också ge många fördelar,

vilket har fått en del mindre nogräknade

sjöfarare att utnyttje detta.


Ekonomi

Grunden i Brödraskapets ekonomi är plundring. Saknar

man något, stjäl man det från någon annan, normalt någon

utanför Brödraskapet. Ofta är det ensamma skepp, eller

mindre grupper av skepp, från Brödraskapet som ger sig

på andra fartyg på havet. Efter kriget i Cordovien har det

också blivit vanligare att man färdas utefter kuster och upp

längs fl oder för att plundra bebyggelse på land, eftersom

man kunnat använda Gillet som utökat skydd.

Quabtan bestämmer hur bytet fördelas. För att undvika

myteri sker detta normalt på ett i besättningens ögon

någorlunda rättvist sätt. Andelarna ökar ju högre upp i

hierarkin på skeppet man kommer. Skepp som erövrats

seglas med minimal besättning tillbaka till ett klanskepp

där det antingen delvis demonteras och byggs om till ett

nytt Brödraskapsskepp eller används som bränsle och

byggnadsmaterial på själva klanskeppet.

De allra fl esta skepp seglar under klanfl agg och då ger

man också andelar av bytet till klanen. Plundringsbytet

till den egna klanen ger en skeppssbesättning, speciellt

Quabtan, anseende inom klanen. Det är dock även en

slags avgift för att utnyttja klanskeppet som rörlig frihamn.

Brödraskapetss skepp är normalt välkomna att ankra även

vid andra klaners klanskepp, men då är betalning i form

av plundringsbyte förväntad och inte frivillig. Vid den egna

klanens skepp är man dock alltid välkommen, även om

man haft dålig jaktlycka.

Svarta Solens Brödraskap är avskytt över hela den

kända världen och det är ytterst ovanligt att deras skepp

välkomnas i andra kulturers hamnar. Det fi nns ett fåtal

kända hamnar som tillåter Brödraskapet att ankra där,

men de fl esta hamnstäder skulle öppna eld så snart

ett Brödraskapsskepp kom inom skotthåll. Det gör att

handel med andra kulturer endast sker i begränsad

omfattning. Det händer dock att mindre nogräknade

handelsmän går med på byteshandel med representanter

från Brödraskapet. Eventuella möten sker i hemliga

vikar eller dolt i natten, och är främst aktuellt när ett

Brödraskapsskepp befi nner sig långt från sina klanskepp.

Klanskeppen har normalt stora rikedomar ombord, då

många besättningsmedlemmar och klanen i sig förvarar

sin förmögenhet där. Det fi nns Brödraskapsmedlemmar

som drömmer om ett liv i rikedom och bekvämlighet.

Andra drömmer om ett eget skepp, kanske som ett sätt

25

att få större del av bytet. De fl esta lever dock för dagen;

guldet läggs på spel, drycker, droger och utrustning att

imponera på andra med. De fl esta i Brödraskapet har inte

stora mängder guld undanstoppat, utan det spenderas.

Inkomsten är osäker och ibland kan man råka ut för många

misslyckade jakter innan man hittar ett välbärgat byte.


Familjerelationer

Den ”familj” som en medlem av Brödraskapet räknar sig

till är enligt skeppsindelningen ens besättning. De som bor

och lever ihop blir naturligt familjen. När det gäller vänner

är det betydligt diffusare; familjen går ju alltid först och

vänner kommer i andra hand. Grunden för vänskap kan

dock hittas till exempel under strid och plundring, om man

fi nner personer som delar ens smak eller böjelser. Andra

händelser som bjuder in till vänskap är om man brukar

spela eller kämpa emot varandra för skojs skull.

Det händer ganska ofta att personer bildar par inom

Brödraskapet, vilka inte nödvändigtvis är indelade enligt

modellen man och kvinna. Banden som knyts mellan par

behöver inte heller vara av sexuell natur, en platonisk

lojalitet mellan individer värderas minst lika högt och

behandlas av den närmaste omvärlden på samma sätt.

Ett vanligt sätt att uppvakta sin nuvarande eller blivande

partner är i regel genom materiella gåvor. Saker som

antingen är dyrbara eller är av praktisk natur (vapen,

kläder, ljus, lyktor, etc) uppskattas. Det kan hända att

någon ger bort ett billigt smycke eller en vacker blomma,

men detta ses som fattiglappsgåvor och gör man detta

är det på gränsen till en förolämpning då gåvan anses

symbolisera hur mycket partnern är värd för den som

uppvaktar.

Om ett par skulle bli med barn så kontaktar man

sin Suwar’din, som sedan följer med till Quabtan för

att överlägga om de praktiska konsekvenser ett barn

skulle innebära. Är man på väg att plundra eller kriga,

räcker maten till om man har ”dödkött” ombord, dvs

personer som inte kan utföra sina sysslor, klarar man sina

vaktåtaganden, och så vidare. I de fall där man räknar med

att besöka ett klanskepp i rimlig tid kring den beräknade

födseln och man inte riskerar resten av sin besättning, så

händer det att man väljer att låta barnet födas.

Då barnet är fött stannar modern på klanskeppet tills

amningen är avslutad. Barnet kommer sedan att förbli på

klanskeppet och uppfostras tills den nya individen kan

tjäna Brödraskapet på bästa sätt, men modern återgår så

fort som möjligt till valfri besättning som vill ha henne. Om

inget skepp vill ha henne så kommer hon bli tvungen att

duellera mot en utsedd person i någon besättning för att

visa sin duglighet, eller på annat förutbestämt sätt bevisa

sin duglighet för Quabtan. Hon kommer inte att ingå i

någon besättning förrän hon har gjort detta och det fi nns

26

alltså inga garantier för att hon kommer tillbaka till samma

skepp som hon lämnat.

Om det skulle vara så att det inte passar med

barnafödande brukar man lösa detta med medicinsk abort,

dvs användandet av örter och droger som framkallar

missfall. Om detta är inte möjligt så löser man aborten

med mer handfasta medel. Man föredrar dock det förra

alternativet, då detta inte äventyrar en bra krigare.

Rykten

Att sprida rykten om varandra är en öppen sak och

det är inget som hymlar med utan detta är ett vedertaget

sätt att upprätta upp och justera sin heder på. En

besättningsmedlem är inte bättre än sitt rykte och därmed

ses det som en skyldighet att man ser till att rykten som

cirkulerar om en själv är mer bra än dåliga.

Ur detta har traditionen om att styra sitt rykte sprungit.

Det innebär att man på ett aktivt sätt försöker se till att

ens dåliga rykten är sådana man kan leva med och att de

positiva ryktena är sådana som man planerar att leva upp

till. Rent praktiskt går det till så att man tänker ut ett rykte

som vill skall spridas, för att sedan söker man upp någon

eller några av sina vänner och säger att man ”vill ha ut

ett rykte”. Ofta byter man rykten och gengäldar på så sätt

spridningen. Om det är något verkligt tungt rykte eller om

man vill baktala någon kanske man kan behöva utföra en

gentjänst senare, eller så sätter man sig i ”ryktesskuld”

hos den andre. Ryktesskuld innebär, precis om det låter,

att man är skyldig den andre en tjänst i form av att sprida

rykten på begäran.

Fenomenet att sprida rykten om varandra är på gott

och ont, eftersom det har inneburit att lika ofta som man

ärar någon för dennes skicklighet så hackar på någon

sämre sida hos densamme. Till exempel kan en medlem

i Brödraskapet som är duktig på dolk äras för det, men

förlöjligas för sin oförmåga att smyga. Det är ofta ett

ständigt givande och tagande när det gäller rykten som

kommer och går kring en person. Det anses dock att en

fullgod medlem i Brödraskapet skall kunna ta sin beskärda

del av pikar och förlöjliganden innan denne förlorar humör


och tvingas upprätthålla sin heder via duell istället.

Man kan också använda negativa rykten för att förstärka

något annat hos sin person. En Hajaditpräst kanske vill

få ett rykte om sig att inte lyda Quabtan, vilket kan ses

som negativt, men så länge det samtidigt säger att han är

en fanatiskt Hajad-präst som trotsar allt för att döda sina

fi ender, ”inte ens Quabtan kan stoppa honom”, är det i

slutänden något bra.

Konflikter och

Dueller

Brödraskapet skulle aldrig ha överlevt genom

århundradena utan vissa sätt att hantera situationer där

den vanligaste utvägen är blodsspillan. Detta innebär att

man duellerar istället, och att äran är uppfylld när någon

har dragit första blod (även om det givetvis förekommer

dueller till döden). Vad som kan ligga till grund för en

duell kan i princip vara vad som helst. Då personerna

inom Brödraskapet är påverkade av sin livsstil och den

förändring de genomgått vid indoktrineringsprocessen är

det inte ovanligt att psykiska besvär eller andra sviter av

detta manifesterar sig i beteendet. Därför kan många vara

instabila och se förolämpningar där andra inte gjort det.

När en person beslutar sig för att meningsskiljaktigheter

med någon annan nått en nivå nog för duell, går denne till

sin Quabtan och säger:

”Min ära vid Lama’Hajads, jag vill utmana [namnet på

motståndaren] till blod.”

Den första delen av utmaningen informerar Quabtan

om att du inte kommer låta detta bero då du sätter din ära

mot Lama ́Hajads. Att avsluta med ”till blod” innebär att det

kommer räcka för att tillfredställa din ära om motståndaren

blir sårad. Om man hade velat ha en duell till döden så

skulle man ersatt ordet blod med ”döden” istället. Det

vanligaste vapnet vid dueller är en eller fl era dolkar, då

detta är det mest hedervärda vapnet att använda. Quabtan

kan givetvis besluta att annat vapen skall användas. Den

som förlorar en duell skall erkänna vinnaren rätt i frågan

och denna ”sanning” gäller tills en ny duell kan hållas eller

tills Quabtan säger annorlunda.

27

Anledningen till att Quabtan måste ha godkänt en

duell innan den sker är för att skeppet inte skall kollapsa,

eftersom en duell vid fel tidpunkt kan riskera livet på

samtliga i besättningen. Det fi nns tillfällen då en Quabtan

inte fi nns till hands eller då Quabtan inte godkänner en

duell överhuvudtaget. Då är det tradition att de inblandade

gör upp på annat sätt, något sett som lämpligt av övriga

besättningen. Denna typ av duell får dock inte leda till

blodsutgjutelse eller innebära ens strid med vapen. Det

kan istället vara brottning, löpning, bågskytte, armbrytning

eller annat som besättningen föreslår. Det är upp till

duellanterna att godkänna besättningens förslag på vad

den oblodiga duellen skall bestå i. Det fi nns dock ett antal

tillfällen där man inte kan tillåta att konfl ikter löses genom

duell, till exempel om man är under anfall eller om det är

fullmåne (då detta anses vara en helig tidpunkt).

Quabtan kan dock ändra på typen av duell om så

anses lämpligt. Om duellanterna exempelvis skulle vara

Quabtans fi ender kanske det blir en duell till döden istället

för till först dragna blod. Quabtan har även makt att ge

beslutsrätten till annan part, t ex prästerskapet eller den

förorättade, angående vilken typ av duell som skall hållas.

Det är dock sällan som en Quabtan helt förbjuder en duell

om den har framlagts ”till döden”, då Quabtan riskerar

utmanarens vrede om personen i fråga inte får en chans

att återupprätta sin heder.

Förutom att besluta om duellen skall pågå till döden

eller till först dragna blod, så skall Quabtan besluta om

den skall hållas i Lamas eller i Hajads namn. Duell i Lamas

namn, i nattens tecken, inleds med att besättningen

informeras om att en sådan duell pågår och sedan skiljs

duellanterna åt. Duellen går ut på att man skall försöka

dra första blod eller döda sin motståndare utan att denne

hinner upptäcka utmanaren. Det anses dessutom vara

oerhört ärofyllt om inte heller någon i besättningen

uppfattar det hela. Om båda duellanterna ser varandra

kommer inget våld att användas, utan båda kommer

försöka utmanövrera den andre tills en lucka uppstår.

En duell i Lamas namn får dock inte avslutas genom att

man attackerar den andre medan denne sover eller är så

sårad att inget motstånd kan uppbådas, då anses det inte

hedervärt.

Om det är en duell som sker i Hajads namn, i solens

tecken, så märks en yta upp där duellen skall hållas. Det

kan vara däcket på en båt, en äng eller helt enkelt att

besättningen ställer sig i ring med duellanterna i mitten.

Om en duellant lämnar ytan som är bestämd av Quabtan,

brukar detta innebära att denne måste duellera mot


alla vittnen som fi nns på platsen, vilket alltså inte är att

rekommendera. Ibland bestäms ingen begränsningsyta

och då kan duellanterna röra sig fritt medan de gör upp.

Om man duellerar i Hajads namn så skall man ropa och

höras eftersom detta är tecken på styrka och behagar

guden. Denna typ av duell avbryts aldrig när den väl har

påbörjats.

Sedan fi nns det även specialfall av dueller som kan

ske i både Lamas och Hajads namn. Det sker oftast om

duellanterna vägrar godkänna det Quabtan beslutar

som duellform, men innebär också att man nästan alltid

hamnar i onåd hos Quabtan. Själva duellen medför att de

två duellanterna kommer att följa olika kodex, Lamas eller

Hajads beroende på vad man åberopar. Den som strider i

Hajads namn kommer att ropa när han ser sin motståndare

och genast anfalla, och när denne väl har påbörjat sitt

anfall anses det som väldigt vanhedrande att misslyckas

med att skada sin motståndare. Undkommer motståndaren

men ändå blivit sårad ska Hajad-duellanten fortfarande

ha heder. Den som strider i Lamas namn gör det enligt

grundmodellen för en Lama-duell, och skulle duellanten

upptäckas eller ännu värre; bli skadad, drabbas man av

stor skam. Skärmytslingar kommer sedan att pågå på detta

sätt tills duellen är avgjord.

Både den som utmanar och den som blivit utmanad

kan, precis innan duellen skall börja, begära hos Quabtan

att striden skall utföras av någon annan, om det fi nns en

frivillig. I ljuset av den regeln händer det att stora summor

byter händer för att påverka utgången av duellen. Quabtan

kan även i sista stund förbjuda någon att duellera och

då får denne begära en ersättare som måste strida eller

riskera Quabtan vrede. Det kan ibland fi nnas personer

ombord som Quabtan inte vill riskera och då kan detta

användas som argument i de fall duellen ändå måste få

äga rum.

Om någon vill försöka sig på att bli Quabtan genom

duell, skall denne först samla ihop ett antal vittnen innan

utmaningen sker. Denna typ av duell, som oftast sker till

döden, kan Quabtan inte vägra att acceptera. Istället kan

Quabtan enligt traditionen skjuta fram tillfället till natten

efter nästa fullmåne, detta för att ingen skall kunna utmana

Quabtan när denne är skadad eller välja ett tillfälle när

besättningens styrka kan påverkas av Quabtanskiftet, eller

liknande.

Dueller kan även hållas mellan olika skepp, och då

beslutar respektive Quabtan under vilka former den egna

besättningen skall duellera. Om det blir en duell i Lamas

namn kan det hända att en duell pågår i många år innan

28

den avslutas. I vissa extremfall har det hänt att så många

i besättningen har dött eller blivit ersatta att orsaken till

duellen har fallit i glömska hos alla inblandade.

Spel och lekar

Brödraskapets medlemmar har en förkärlek för olika

sorters kamplekar. De är i de fl esta fall enbart till för

nöjes skull, men det kan fi nnas lägen då de används

som fasad för att skada varandra utan att Quabtan får

veta det (om denne t ex har nekat en duell eller om det

inte är läge att be om en sådan). Kamplekarna kan vara

allt ifrån vanlig brottning eller armbrytning till den mer

avancerade skrävelleken. Ombord på de fl esta skepp

försöker besättningsmedlemmarna samla på mästartitlar

då skicklighet är något som innebär ära i alla lägen. Det

kanske kan verka mesigt eller konstigt för en utomstående

att de hårdföra krigarna inom Brödraskapet kan hålla på

med lekar och skrävel på det sättet, men då skall man ha

i åtanke att det är ett avslappnat sätt för besättningen att

umgås och fördriva tiden ombord på ett skepp där väldigt

många kan anses vara labila.

De fl esta tävlingar som hålls är populära en kort period

för att sedan bytas ut mot något annat, så det fi nns

egentligen ingen lek som kan anses som unik eller speciell

för Brödraskapet. Något som dock är vanligt är att den

som precis vunnit eller är påväg att vinna en tävling lägger

till detta till sin namnpresentation, alltså namnet följt av

”mästare av yxkastning”, eller liknande. Dessa titeltillägg

gör man mest för att driva med de personer som förlorat i

samma tävling.

Nedan kommer några beskrivningar av olika lekar,

men listan kan i princip göras hur lång som helst och

kreativiteten inom Brödraskapet är det enda som sätter

gränsen för vilka spel som blir populära.

. .

Skraveltavlingen

Detta är en vanlig lek ombord på skeppen eftersom den

är så enkel att göra medan man jobbar. Den inleds helt

enkelt med att någon ropar ” jag utmanar i skrävel.... fi nns

det motstånd?”. Om någon svarar ja så är leken igång för

alla som är inom höravstånd. Personen ut som begärde

tävlingen ropar ut ett påstående, t ex ”jag är snabbare än


en sjöorm” och sedan är ordet fritt för andra att försöka

komma med något som kan bräcka detta oavsett om det är

sant eller inte. Då leken är till för att roa alla så är en duktig

skrävlare en person som på ett påhittigt och roligt sätt

trissar upp leken istället för att försöka knäcka den andre

direkt. När ingen kommer på något ytterligare som kan

bräcka den andre leken antingen avgjord eller så slänger

man ut ett nytt påstående och börjar om igen. För att

någon skall kunna bli mästare i skrävel behöver de som

deltar enas om vem som vunnit.

. .

Jarnnave

Järnnäve är en vanlig lek bland besättningar från olika

skepp som möts, och ett sätt att belysa Lama’Hajads

storhet. Det är en enkel utmaning där man både tävlar i

styrka och i att skryta. Leken är dynamisk i det att även en

förlorare kan vinna, om denne gör det på ett snyggt sätt.

Tävlingen inleds med att att man ropar ut ” jag utmanar

i järnnäve” och sedan fattar man ett föremål, vilket som

helst, och väntar in en eller fl era rivaler. De nya deltagarna

fattar ett annat föremål, helst tyngre än det förstvalda om

man vill skryta. Det är tillåtet att byta föremål om syftet är

att hitta ett tyngre sådant. När alla är nöjda med sitt valda

föremål så börjar själva tävlingen, vilken går ut på att hålla

föremålet i fråga med rak arm framåt och ut från kroppen.

Den som orkar längst tid vinner för grenen.

Andra grenen går ut på att hålla samma föremål ut från

kroppen åt sidan.

Tredje grenen går ut på att hålla samma föremål ut från

kroppen, framåt, men med andra handen

Fjärde grenen går ut på att hålla samma föremål ut från

kroppen åt sidan men med andra handen.

Bäst av alla fyra grenar vinner. Om någon har haft ett

mycket tyngre föremål men precis förlorat så kan dock

denne ”vinna” respekten hos andra ändå; Hajad visar

styrka mot hårda odds. Det är fortfarande den som vunnit

som förtjänar äran; Lama planerar och lyckas. För att

vinnaren i första tävlingsomgången skall vinna total respekt

hos alla som ser, är det vanligt att vinnaren ställer upp om

det skulle bli en ny omgång (en andra tävling). Det grundar

sig i traditionen –en sann person av Brödraskapet kan

uthärda smärta.

29

Brottning

Brottning är alltid en rolig gren då den uppskattas av

åskådarna runtomkring. Det fi nns fl era sorters brottning

där både former mellan två individer eller mellan stora

grupper av deltagare förekommer. Oavsett vilken typ av

brottning det är behövs en eller fl era domare.

”En mot en” är den enkla och den vanligaste formen.

När man anser att man har ett grepp på motståndaren som

borde vara nog för att vinna, begär man vinst av domaren

som får avgöra om så är fallet. Vilken typ av grepp är inte

relevant, bara att man har överläge.

Gruppbrottning är en mera komplicerad variant eftersom

alla brottas med alla. Leken utförs på en begränsad yta

som bestäms innan spelet blåses igång. Så fort en person

är nedplockad och hålls på plats med någon form av grepp

som domarna godkänner så är denne ute, och så kommer

det att fortsätta tills en enskild deltagare har vunnit. Man

kan alltså gå ihop fl era mot en för att taktiskt reducera

antalet deltagare, vilket innebär att man ibland kan fi nna

sig brottandes med tre eller fl er motståndare.

o

Tusen tarar

Denna mycket udda lek används ofta sent på

kvällarna eller när någon har råkat förolämpa en annan

ur Brödraskapet. Leken utförs genom att två små smala

pinnar ordnas fram, med vilka den ene får ”nypa” den

andra på armen så hårt det går. En nypning pågår så länge

som den som blir nypt klarar av att andas normalt. Man

turas om att nypa och att bli nypt. Av ren tradition så brukar

man inte rotera pinnarna de första gångerna men detta är

garanterat något som sker efter ett tag när man försöker få

den andre att ge upp. Denna tävling pågår tills någon ger

sig eller att pinnarna går av.

More magazines by this user
Similar magazines