Det våras för familjen - Fas

Det våras 

för familjen 

Annette Wallqvist

Det våras 

för familjen 

Annette Wallqvist

En serie populärvetenskapliga kunskapsöversikter från 

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS. 

Nr 1/2010: Det våras för familjen 

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap initierar 

och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning 

för att främja människors arbetsliv, hälsa och välfärd. 

Författare: Annette Wallqvist, vetenskapsjournalist. 

Projektledare och redaktör: Annie Rosell. 

Referensgrupp: Kenneth Abrahamsson, Inger Jonsson, Solweig Rönström. 

Omslag, illustrationer och grafisk form: Lena Eliasson/ 

Prospect Communication AB. 

Omslagsfoto: Maja Suslin/Scanpix. 

Tryck: Åtta45 Tryckeri AB, Solna, 2010. 

Copyright: Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, 

och författaren. Författaren svarar för innehållet i boken. 

ISBN: 978-91-89602-40-3 

ISSN: 1652-3199 

Beställningsinformation: 

Denna kunskapsöversikt kan beställas från FAS: 

www.fas.se/bokhandel 

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, 

Box 2220, 103 15 Stockholm. 

Tel: 08-775 40 70, e-post: fas@fas.se, www.fas.se.

Innehåll 

Förord 6 

Kenneth Abrahamsson 

programchef, FAS. 

Familjen – ett forskningsfält i förändring 9 


Olika familjer 

kap. 1 Regnbågsfamiljerna har ritat om familjekartan 16 

Karin Zetterqvist Nelson, Linköpings universitet. 

kap. 2 Tvåsamheten har fått större status bland 

homosexuella 24 

Jens Rydström, Lunds universitet. 

kap. 3 Familj behöver varken betyda barn eller partner 29 

Kristina Engwall, Institutet för framtidsstudier, 

Stockholm. 

kap. 4 Förhandlingar – ett måste i styvfamiljen 37 

Thomas Johansson, Göteborgs universitet. 

Kristina Larsson Sjöberg, Örebro universitet. 

kap. 5 Turkiska familjer litar mer på familjen än 

välfärdssystemet 47 

Margareta Bäck-Wiklund, Göteborgs universitet.

4 i n n e h å l l 

Det goda föräldraskapet 

kap. 6 Vid adoption blottläggs familjenormen 52 

Cecilia Lindgren, Linköpings universitet. 

kap. 7 Mödrar bemöts snarare utifrån sitt kön än 

sin person 63 

Margareta Bäck-Wiklund, Göteborgs universitet. 

kap. 8 Nu har pappa kommit hem 68 

Philip Hwang, Göteborgs universitet. 

kap. 9 Föräldrar påverkar sina barns framtida inkomster 76 

Anders Björklund, Stockholms universitet. 

kap. 10 Barns rättigheter vid skilsmässa 83 

Elisabet Näsman, Uppsala universitet.

i n n e h å l l 

Vad politiken kan göra för familjerna 

kap. 11 Det föds fler barn i jämställda länder 92 

Livia Oláh, Stockholms universitet. 

kap. 12 Kvinnor i politiken har lyft upp familjen på 

agendan 102 

Christina Bergqvist, Uppsala universitet. 

kap. 13 Jämställdhet – alla vill ha det men få 

klarar av det 111 

Björn Halleröd, Göteborgs universitet. 

Anne Grönlund, Umeå universitet. 

kap. 14 Politiska reformer kan påverka viljan att 

skaffa barn 121 

Elizabeth Thomson, Stockholms universitet. 

kap. 15 Maxtaxan ledde till fler barnafödslar i Sverige 129 

Anna Sjögren, Institutet. för arbetsmarknadspolitisk 

utvärdering, IFAU och vid IFN. 

Helena Svaleryd, Institutet för näringslivsforskning, IFN. 

kap. 16 Det våras för familjen 135 

Gunnar Wetterberg, Saco. 

Länkar 143 

Litteratur 144 

5

Förord 

Var finns familjen i den forskning som FAS finansierar? 

Frågan kan verka lite långsökt men är trots allt berättigad. 

Rådet finansierar forskning om arbete, välfärd och hälsa, men 

har inte tidigare lyft fram familjen som ett särskilt område. 

Om man söker i FAS projektdatabas på ord relaterade till 

familj kommer ett par hundra träffar. Väljs enbart ordet 

familj handlar det om ett sjuttiotal träffar. Det kan gälla 

den nya papparollen och delad föräldraledighet, familj och 

arbetsliv i vid mening, barnafödande och demografi, globala 

familjer och transnationella nätverk, familj och funktionshinder, 

socialtjänstens ingripande när barn far illa, samkönade 

familjebildningar, åldersrevolutionens följder för familjen, om 

barnomsorg och skola. 

Det finns således en rik flora av forskning med anknytning 

till familjens roll i vårt samhälle, men kanske inte så mycket 

forskning om familjen som en institution i sig. Samtidigt går 

det inte att bestämma vad som skulle kunna kallas normal-

familjen eftersom bilden av familjen förändras och utvecklas 

över tid. Familjen är inte bara ett viktigt forskningsfält. Det 

är också, utöver den grundläggande uppgiften att organisera 

barns, ungdomars och vuxnas vardag, ett i allra högsta grad 

aktuellt politikområde. Under senare år har stort intresse i offentlig 

debatt och lagstiftning, ägnats åt samboendets sociala 

och legala status samt åt regnbågsfamiljen med samkönade 

föräldrar, där olika vägar att ”skaffa barn” och barnens rättigheter 

och villkor kommit i förgrunden. 

Synen på familjen – dels i förhållandet mellan barn och 

föräldrar, dels i relationen till arbetslivet – är en vattendelare 

mellan olika politiska idéer och partier. De nordiska välfärdsstaterna 

har i hög grad försökt att främja den jämställda 

tvåförsörjarfamiljen där ansvaret för barnens utveckling och 

för den egna yrkeskarriären delas mellan föräldrarna. I andra 

länder som i exempelvis Tyskland, betonas familjens roll och 

mammans ansvar för barnens utveckling i högre grad. Även 

i Sverige finns skillnader i synen på barn, familj och arbetsliv 

mellan olika partier. En skiljelinje handlar om hur föräldrarna 

ska dela på föräldraledigheten. Vårdnadsbidragets roll och 

betydelse är ett annat hett diskussionsämne. Bokens titel – Det 

våras för familjen – speglar också en välkommen renässans 

för familjeforskningen. 

Syftet med denna populärvetenskapliga skrift är just att lyfta 

fram olika aspekter på familjens stabilitet och förändring. 

Bokens första del handlar om regnbågsfamiljen, om singelfamiljen, 

styvfamiljen och familjen i ljuset av etnisk mångfald. 

Den andra delen riktar ljuset på det goda föräldraskapet och 

kraven på föräldrarna, exempelvis vid adoption eller papparollens 

betydelse för barnens utveckling. 

7

8 f ö r o r d 

Det tredje området gäller politikens och statens roll för familjen. 

Alva Myrdals pionjärarbete för att skapa goda villkor 

för barnens utveckling, exempelvis i barnstugor, har under 

åren mött både positiv och negativ kritik. Staten ska inte, för 

att använda Yvonne Hirdmans ord ”lägga livet tillrätta…”. 

Många anser att det är föräldrarnas ansvar att sörja för att 

barnen utvecklas till goda medborgare och människor, och 

inte statens och kommunens ansvar. Det låter sig sägas, men 

samtidigt finns en socialrätt och socialtjänsten som har skyldighet 

att ingripa om barn far illa. 

I bokens tredje del ges exempel på hur familjepolitik och 

jämställdhetspolitik på strukturell nivå påverkar familjernas 

storlek, vardagsliv och försörjning. Forskningen visar att det 

föds fler barn i jämställda samhällen och ekonomiska villkor 

påverkar viljan att skaffa flera barn. Det är därför en angelägen 

uppgift att främja fortsatt forskning om familjen och dess 

betydelse för barnens uppväxt, föräldrarnas yrkesverksamhet, 

arbetslivets förändring och samhällets utveckling. Det är FAS 

förhoppning att denna skrift ska bidra till fördjupad analys 

och debatt om familjens centrala roll och förändrade villkor i 

den framtid vi går till mötes. 


Programchef 

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS.

Familjen – ett forskningsfält i 

förändring 

Vad är en familj? 

En traditionell syn på familjen är att den i många kulturer 

är basen för organiseringen av samhället. Den bygger oftast 

på en kombination av socialt och genetiskt släktskap, som 

formellt regleras genom äktenskap och i moderna välfärdsstater 

regleras genom familjerättslig lagstiftning. Ett grundläggande 

krav vid bildande av nya familjer är incestförbudet och 

att vuxna barn söker sin partner från andra familjer. Under 

förra seklet var den monogama kärnfamiljen kanske den 

vanligaste familjeformen. Kärnfamiljen var även historiskt sett 

den dominerande samlevnadsformen, enligt Nationalencyklopedin. 

Familjens relation till produktion, arbetsfördelning 

och genusstruktur är intressant. I bondefamiljen skedde en 

integration mellan liv och arbete, medan industrifamiljen kännetecknades 

av en separation både av produktionsförhållanden 

och av könsroller. I det moderna arbetslivet har gränserna 

mellan familjeliv och arbete suddats ut. Man kan med hjälp 

av ny teknik ta arbetet med sig hem och för vissa grupper kan

10 

fa m i l j e n – ett forskningsfä lt i förändring 

hemmet smygkontoriseras. För andra grupper, särskilt inom 

relationsinriktade yrken inom vård, skola och omsorg, finns 

en produktionsmässig åtskillnad men man tar med sig arbetet 

hem mentalt sett. För lärarnas del blir det också en hel del 

hemarbete. 

De två senaste decennierna är siffrorna rätt stabila när 

det gäller hur många som anger att de bor i familj. Drygt två 

tredjedelar av personer i åldern 16–84 år anger att de har en 

”egen familj”, vilket enligt SCB betyder att man har ”make/ 

maka/sambo och/eller barn under 18 år i hushållet”. 

Den traditionella kärnfamiljen med mamma, pappa och 

barn har också visat stor stabilitet. Nära tre fjärdedelar av alla 

barn mellan 0 och 17 år bor med båda sina föräldrar och det 

har skett en liten ökning de senaste åren, även om det finns 

en stark regional variation. I kommuner som Lomma och 

Danderyd bor nära 85 procent av barnen under 18 år med 

båda sina föräldrar. Motsvarande siffra för Norberg och 

Sundbyberg är 65 procent. Familjesammanhållning är också 

som störst under barnens första levnadsår och avtar successivt. 

När barnen är sjutton år är det endast 60 procent som 

lever tillsammans med båda föräldrarna. 

Antalet giftermål har ökat de senaste fem åren och uppgår 

nu till drygt 50 000, en siffra som gällde under femtio- och 

sextiotalet. Samtidigt är andelen ensamboende eller singlar 

hög, särskilt i större städer. Enligt SCB finns omkring två 

miljoner ensamhushåll i Sverige. Möjligheten att registrera 

partnerskap upphörde med utgången av april 2009. Enligt de 

nya reglerna för könsneutrala äktenskap kan de som lever i 

partnerskap omvandla detta till äktenskap. Samkönade former 

för samlevnad har fått stor uppmärksamhet i opinions-

k e n n e t h abrahamsson 

bildning, medier och lagstiftning, men utgör numerärt en 

mycket liten del av familjer i Sverige. 

Det har också skett och sker stora förändringar inom den 

traditionella familjens ram. Femtiotalets ”hemmafrufamilj” 

har i stort sett försvunnit och tvåförsörjarfamiljen har växt 

sig stark. Den har växt fram i ett samspel mellan kvinnors 

ökande arbetskraftsdeltagande och en successivt utbyggd 

barnomsorg. Dessutom har politiken för ökad jämställdhet 

och den lagstadgade och betalda föräldraledigheten spelat en 

viktig roll. Trots stora reforminsatser är den reellt jämställda 

familjen fortfarande en utopi, eller åtminstone mycket sällsynt 

om man ska tolka aktuell forskning och statistik. Både hushållsarbete 

och föräldraskap präglas fortfarande av en stark 

könsarbetsdelning. Den klassiska diskussionen om kvinnans 

två roller finns fortfarande kvar. En del forskning visar också 

att graden av självupplevd trötthet ökar, särskilt för kvinnor 

men även för män. 

Det faktum att vi lever allt längre gör att den utvidgade 

familjen över tre eller fyra generationer blir vanligare. Det för 

med sig ett ökat behov av omsorg och stöd från familjen till 

både barn, barnbarn och äldre familjemedlemmar. Under livsloppet 

har majoriteten av individer minst två familjer. Först 

föds man eller adopteras till en familj och sedan bildar majoriteten 

familj i vuxen ålder. Det betyder inte att varje familj har 

en livslång hållbarhet. Medianen för en familjs varaktighet är 

omkring tio år. Under livet sker en successiv ombildning av 

familjer, vilket lett till begrepp som plastmammor och plastpappor 

eller bonusbarn. Enligt SCB:s statistik lever omkring 

en tredjedel av alla barn i en form av seriell familjebildning 

(Johansson, 2009). Det nya familjespråket är intressant i sig 

11

12 


och visst låter bonusbarn bättre än styvbarn, även om bonusbegreppet 

som sådant blivit skamfilat det senaste decenniet. 

En annan aspekt på familjebegreppets förändringar 

handlar om äktenskapsformer, laglig reglering och hushållets 

förläggning. Som ovan belysts har de som lever i partnerskap 

möjlighet att omvandla detta till äktenskap. Samboende är 

inte jämställda med gifta i lagens mening. Här finns en uppsjö 

av olika varianter som sambo, särbo eller delsbo, d.v.s. bo 

ihop ibland men inte alltid. Är man ensamboende kan man 

numera även kalla sig singel eller självbo. En annan variant 

är fjärrbo, där man bor på olika orter eller i olika länder, men 

fortfarande tillhör samma familj. Transnationella familjer är 

ett sådant exempel. Dessutom kan en familjs struktur och 

vardag i mindre eller högre grad präglas av olika kulturella, 

religiösa och etniska värderingar, vilka också ofta har återverkningar 

på olika familjemedlemmars handlingsutrymme. 

Det kommer kanske som en överraskning för många, men 

för de allra flesta är det fortfarande tvåsamhet och barn som 

gäller. Med ökade krav på jobbet, både på prestation och 

socialt engagemang, i kombination med föräldraskap och arbete 

i hemmet är det en utmaning att få vardagen att gå ihop. 

Stödet från samhället är ofta avgörande. Familjeforskningen 

utgör därför ett viktigt underlag för politiker och olika slags 

beslutsfattare. 

Familjen som mångvetenskapligt forskningsfält 

Forskning om familjen i förändring utgör en spegelbild av det 

svenska samhällets utveckling. I boken Familjeliv, ger Thomas 

Johansson en intressant översikt över forskningen inom om- 

rådet. I likhet med ungdomsforskning finns inom familjeforsk-

k e n n e t h abrahamsson 

ningen olika synsätt. En tolkningslinje företräds av dem som 

i första hand anknyter till klassiska sociologiska variabler 

som klass, kön, lön och arbete och som pekar på stabiliteten i 

familjen som institution i samhället. Ett annat synsätt, som till 

viss del förespråkas av Thomas Johansson, lägger tonvikt vid 

familjens dynamik, intimitet och individualitet, där familjen 

blir en arena för individuella projekt. Behovet av att klarlägga 

synen på stabilitet och förändring i olika familjemönster, är 

enligt Thomas Johansson (2009, sid.19) stort: 

Det verkar som att det är svårt att foga samman och 

integrera modernitetsteorins resonemang och förändring med 

statistiska rapporter om ”bestående strukturer”. Ofta blir det 

antingen-eller, det vill säga antingen för man fram data som 

tyder på att det inte hänt så mycket, utan att vi fortfarande 

lever i ett samhälle som präglas av bristande jämställdhet, 

klasshierarkier och en idealiserad heterosexuell kärnfamilj, 

eller också för man fram en bild av en stark förändring och en 

successivt förändrad maktbalans mellan könen. 

Forskning om familjen är också av relevans för många samhällsområden. 

I den utvärdering som Skolverket förra hösten 

gjorde av svensk skola, visade det sig att familjens sociala och 

ekonomiska villkor har stort inflytande på elevernas skolresultat. 

Familjens ekonomiska resurser och sociala och intellektuella 

kapital har stort inflytande på utbildningens effekter. 

Under sjuttiotalet och åttiotalet fanns också mycket forskning 

om barnomsorgens innehåll och kvalitet och vad som kunde 

vara en optimal tidpunkt för att börja på dagis, något som 

inte är lika vanligt idag. 

Familjens betydelse för födelsetal och demografiska utveckling 

är ett välkänt område. Utvecklingen under senare decen- 

13

14 


nier har gått mot en förskjutning i de reproduktiva cyklerna. 

Medelåldern för förstföderskor ökar successivt och ligger nu 

på 29 år. Samma sak gäller etableringen på arbetsmarknaden, 

vilken inträder vid ca 28 års ålder. Följden är att det sker en 

kompression av den tid som är tillgänglig för barnafödande 

samtidigt som det s.k. livspusslet blir allt svårare att lägga. 

Trygga och goda familjeförhållanden är viktiga för barns 

och ungdomars utveckling, och vad man i Barnkonventionen 

kallar för ”barnens bästa”. Uppväxtvillkoren präglar i hög 

grad livsloppet, utvecklingen av den egna identiteten, yrkesval 

och egen kommande familjebildning. Familjen har en stor 

betydelse för utvecklingen som individ och som medborgare 

men är också betydelsefull för arbetsmarknad, tillväxt och 

den ekonomiska utvecklingen. Gränsen mellan familjens och 

samhällets ansvar för barnens utveckling är en återkommande 

fråga både i forskning och i politik. Diskussionen om vad 

som kännetecknar en familj kommer med stor sannolikhet att 

fortsätta även i framtiden. 

Den traditionella könsdelade kärnfamiljen utsätts för stora 

förändringar och senare tids forskning pekar på ”jämställdhetens 

pris” samtidigt som jämställdheten har positiva effekter 

på barnafödande, mäns och kvinnors arbetsdeltagande och 

gemensamt ansvar för barnens utveckling. Idag skulle man 

kunna utbrista ”leve kärnfamiljen!”. Däremot ser den inte ut 

på ett enda sätt; regnbågsfamiljen, singelfamiljen, bonusfamiljen 

är några av de alternativa familjeformer som utvecklats i 

mångfaldens samhälle. 

Kenneth Abrahamsson

Olika familjer

Kap. 1 

Regnbågsfamiljerna har ritat 

om familjekartan 

Den heterosexuella kärnfamiljen som norm är fortfarande 

stark – men inte självklar. Numera är familjekonstellationerna 

många och regnbågsfamiljen är en av alla de som 

utmanar kärnfamiljen. Regnbågsfamiljerna har visat stor 

uppfinningsrikedom för att skapa den familj de vill ha. 

– Jag kallar dem pionjärer, eftersom det handlar om människor 

som bildat familj utan förebilder och manus, berättar 

Karin Zetterqvist Nelson, docent vid Tema Barn på 

Linköpings universitet. 

Karin Zetterqvist Nelson har länge intresserat sig för 

homosexuellas familjebildning. Hon har bland annat studerat 

samkönade par som skaffade barn under 1990-talet och i början 

av 2000-talet. Det var i en tid innan det fanns ett samhälleligt 

och rättsligt stöd för de homosexuella par som ville bli 

föräldrar. Till skillnad från nu hade de varken möjlighet till 

adoption eller assisterad befruktning.

k a r i n zetterqvist nelson 

Mot alla odds heter hennes bok som bygger på en studie 

där ett 20-tal familjer delat med sig av sina alldeles unika 

erfarenheter av att bilda familj. 

– Familj är något man gör. Detta är synligt bland homofamiljer 

som skapat en rad olika familjekonstellationer, berättar 

hon. 

Både kön och antal föräldrar varierar 

Enligt Karin Zetterqvist Nelsons studie kunde familjebildningen 

se ut på olika sätt, både när det gäller föräldrarnas kön och 

antal. Lesbiska par kunde inseminera utomlands med hjälp av 

en anonym donator. Eller så kunde de göra en insemination 

på egen hand med hjälp av en bög, eller ett bögpar, i bekantskapskretsen. 

Det kunde vara ensamstående homosexuella 

föräldrar eller så kunde det finnas barn från tidigare heterosexuella 

förhållanden. 

En vanlig lösning för de lesbiska paren var att vända sig 

till en man, eller ett manligt par, som de kände och som ville 

erkänna faderskapet och därmed ta på sig det sociala föräldraskapet 

och vara mer eller mindre aktiva i sina föräldraroller. 

– Att inseminera utomlands med en okänd donator var inte 

ett lika vanligt alternativ. Ofta för att de lesbiska kvinnorna 

var måna om att barnet skulle få en manlig förebild och fadersgestalt. 

Det speglar en stark pappa- och jämlikhetspolitik 

som verkar ha fått genomslag också i lesbiska pars funderingar 

kring familjebildning, menar Karin Zetterqvist Nelson. 

Flera av regnbågsfamiljerna lever i konstellationer som 

ställer stora krav på kommunikation, inte minst eftersom föräldrarna 

lever i olika hushåll. Dessutom kan det finnas olika 

förväntningar på vad som är pappa- respektive mammaroll i 

17

18 

r e g n b å g s fa m i l j e r n a har ritat om fa m i l j e k a rta n 

en familj som inte är uppbyggd kring en heterorelation. 

– Men mina intervjupersoner löste det på ett bra sätt. De 

var väl rustade individer med ett stort engagemang och starka 

sociala och kulturella resurser. 

Ingen skillnad i psykologisk utveckling 

Trots att regnbågsfamiljerna försökt planera och förutse hur 

familjelivet skulle se ut var det mycket nytt och oväntat som 

dök upp. Som hur man på bästa sätt delar på omsorgen om 

ett spädbarn som ammar sin biologiska moder. Eller de oväntade 

svårigheter som kunde uppstå när ett föräldrapar skilde 

sig under barnets uppväxt. 

– Men jag uppfattade att mycket löste sig under tiden. Vi 

talar om barn som var hett efterlängtade och älskade. 

Men när det kommer till själva föräldraskapet slutar 

gränsöverskridandet. Då handlar det om en vardag som ska 

lösas, matsäckar som ska skickas med, läxor som ska göras. 

– Och för barnen är det relationen till föräldrarna som 

är avgörande, inte deras sexualitet, säger Karin Zetterqvist 

Nelson som också undersökt uppväxtvillkoren för barn till 

föräldrar som lever i homosexuella relationer. 

För barn faller det sig också naturligt hur de ska förhålla 

sig till sina föräldrar. En del småbarn kunde prata om att de 

hade en mamma och en Lotta. 

– Det fanns olika varianter. Det kunde lika gärna vara 

mamma Eva och mamma Anna. Barnen kan också ha ett 

sofistikerat sätt att säga mamma med olika tonfall, berättar 

Karin Zetterqvist Nelson.


Juridiskt kan familjen vara otrygg 

Men på ett rättsligt och samhälleligt plan var de nya familjeformerna 

problematiska eftersom medföräldrarna inte hade 

någon juridisk rätt till sina barn. När ett lesbiskt par valde att 

inseminera sperma från en man i bekantskapskretsen var det 

bara den biologiska mamman som hade juridiska band till 

barnet. Om hon dog, eller om kvinnorna skilde sig, hamnade 

medmamman i en position där hon saknade rättsligt stöd för 

sitt föräldraskap. Trots att hon både fostrat och levt i en nära 

relation till barnet sedan födseln. 

– Det var en situation som ledde till att den biologiska 

mamman i egenskap av juridisk förälder kunde utveckla en 

stabil relation till barnet medan medmammans position var 

mer utsatt. 

Den biologiska pappan däremot blev visserligen erkänd 

som juridisk förälder, men också hans situation blev i viss mån 

utsatt eftersom han inte levde så nära barnet den första tiden. 

En del föräldrar hade också problem med att få hjälp från 

myndigheterna vid tvister. Särskilt när heteronormen styrde de 

professionellas förhållningssätt och bemötande och regnbågsfamiljernas 

speciella villkor inte uppmärksammades. 

– Det finns ibland en föreställning om att det är de biologiska 

föräldrarna som är primära för barnen, vilket förstås 

ställer till problem med förståelsen för de här familjerna, 

menar Karin Zetterqvist Nelson. 

Lagändringar har gynnat lesbiska par 

Sedan pionjärföräldrarna började bilda familj har lagstiftningen 

ändrats på två viktiga områden, vilket fått stora 

konsekvenser för regnbågsfamiljerna. 

19

20 


2003 blev det möjligt för samkönade par att adoptera, både 

genom så kallad närståendeadoption och utomlands. Två år 

senare, 2005, fick lesbiska par rätt till assisterad befruktning i 

Sverige vilket gjorde det möjligt för båda kvinnorna att erkännas 

som barnets juridiska föräldrar redan från början. 

– Lagändringarna är välkomna eftersom de har lett till att 

regnbågsbarnen fått tryggare och stabilare relationer till sina 

föräldrar, säger Karin Zetterqvist Nelson. 

När närståendeadoption blev möjlig föredrog många lesbiska 

par att inseminera utomlands. Där är spermadonatorn 

anonym och det blir möjligt för båda kvinnorna i familjen att 

tack vare adoptionen dela på det juridiska föräldraskapet. Det 

har underlättat inte minst vid fördelning av föräldraledigheten. 

– De kvinnorna har övervägande positiva erfarenheter av 

det bemötande de fått från myndigheterna. De har inte blivit 

särbehandlade någonstans, vilket visar på en enorm förändring 

i synen på regnbågsfamiljer de senaste åren, konstaterar 

Karin Zetterqvist Nelson. 

Sedan 1980-talet har det varit en viktig princip i Sverige att 

barn som kommit till genom insemination har rätt att känna 

till sitt biologiska ursprung. Därför är det inte tillåtet med 

anonyma spermadonationer. Biologin och vikten av generna 

anses stark, och de anonyma inseminationer som gjordes 

utomlands gick på tvärs emot den svenska rättsliga principen 

om att barnet har rätt att känna till donatorns identitet. Det 

ledde till den lagändring som kom 2005 och som gjorde det 

möjligt för lesbiska par att få inseminera på svenska sjukhus, 

men då med en donator som är känd för barnet.


– Det kan ses både som en gayvänlig liberalisering som 

öppnat för flera familjeformer, och som ett uttryck för ökad 

statlig kontroll, menar Karin Zetterqvist Nelson. 

De kvinnor som valt bort en tydlig fadersgestalt i familjen 

genom att inseminera på sjukhus har blivit stärkta av den nya 

lagstiftningen. Visserligen tonar lagstiftningen ner idén om 

vikten av ett tvåkönat föräldraskap, men antalet föräldrar 

är fortfarande två. De regnbågsbarn som har flera föräldrar 

saknar alltjämt rättsligt stöd i sin relation till dem. 

Svårare för homosexuella män att få ett 

biologiskt barn 

För homosexuella män däremot har familjebildningen inte 

förändrats särskilt mycket sedan lagändringarna kom. De är 

fortfarande beroende av ett utvidgat föräldraskap tillsammans 

med kvinnor om de vill bli biologiska föräldrar. Vill de istället 

göra en internationell adoption, kan de visserligen få det med- 

givande som krävs i Sverige, men det finns fortfarande ett mot- 

stånd mot samkönat föräldraskap från givarländernas sida. 

För de homosexuella männen återstår alternativet att få 

barn med hjälp av en surrogatmamma, men det är inte tillåtet 

i Sverige. 

Det finns heller inga förslag som skulle göra det möjligt för 

fler än två personer att få ett rättsligt föräldraskap i relation 

till ett barn. 

Karin Zetterqvist Nelson, lektor vid Institutionen för 

beteendevetenskap och lärande samt docent vid 

Tema Barn, Linköpings universitet. 

21

22 


FAKTA • Föräldraskap för homosexuella 

– Lagen om registrerat partnerskap ändrades 2003 så att det 

blev möjligt för personer som ingått partnerskap att ansöka 

om adoption. 

– 2005 fick lesbiska par rätt till assisterad befruktning inom 

svensk hälso- och sjukvård. Insemination eller provrörsbefruktning 

får bara genomföras om kvinnan är registrerad 

partner eller sambo. Partnern eller sambon anses vara 

förälder till det barn som föds, under förutsättning att hon 

samtyckt till behandlingen och det är sannolikt att barnet 

har avlats genom den. 

– När homosexuella par fått barn efter en insemination på 

egen hand eller efter assisterad befruktning vid medicinsk 

klinik utomlands kan ett gemensamt föräldraskap utövas 

av de genetiska föräldrarna, eller av två partners efter en 

styvbarnsadoption. Partners kan gemensamt adoptera eller 

dela vårdnad av barn. 

– Kvinnan i ett samkönat par som inte fött barnet ska enligt 

lagen benämnas ”förälder”. Men det gäller inte vid privat 

insemination eller en insemination som gjorts utomlands 

vid en medicinsk klinik. Här gör lagen skillnad mellan 

homosexuella och heterosexuella. När ett barn föds i ett 

heterosexuellt gift par anses maken automatiskt vara pappa. 

I ett homosexuellt par måste kvinnan som inte fött barnet 

adoptera för att bli förälder i juridisk mening. 

– Januari 2007 presenterades utredningen Föräldraskap vid 

assisterad befruktning, som föreslog en ny reglering av föräldraskap. 

Är den kvinna som fött barnet registrerad partner 

föreslås en föräldraskapspresumtion för hennes partner som 

motsvarar en faderskapspresumtion för heterosexuellt gifta. 

Detta innebär att lagen skulle utgå ifrån att det är partnern 

som är förälder. Betänkandet har varit på remiss och bereds 

inom justitiedepartementet.


FAKTA • forts. 

– Ett manligt par kan inte få barn med hjälp av assisterad 

befruktning inom den svenska sjukvården. En man och en 

kvinna som inte lever tillsammans kan inte få hjälp med ett 

delat föräldraskap. Surrogatmammor är inte tillåtna i 

Sverige. 

– Det finns ännu inget konkret förslag som skulle möjliggöra 

rättsligt föräldraskap för fler än två personer. 

Källa: Jämsides, nr 2/2008. Den var JämOs nättidning. JämO 

ingår sedan 2009-01-01 i Diskrimineringsombudsmannen, DO. 

23

Kap. 2 

Tvåsamheten har fått större 

status bland homosexuella 

I takt med att samkönade par fått samma rättigheter som 

heterosexuella har tvåsamhetsnormen och kärnfamiljen 

förstärkts. Samtidigt har de homosexuella disciplinerats som 

grupp och identiteten som sexuellt utlevande grupp håller på 

att suddas ut. 

När Sverige fick en könsneutral lagstiftning 1 maj 2009 

blev det möjligt för två personer av samma kön att gifta sig, 

borgerligt eller kyrkligt. Därmed har samkönade par fått rätt 

att ingå äktenskap utifrån samma äktenskapslagstiftning som 

heterosexuella par. 

– Ur rättvisesynpunkt är det en stor framgång för gayrörelsen. 

Men priset de homosexuella får betala är att de disciplinerats 

som grupp, säger Jens Rydström som är historiker och 

arbetar som lektor och forskare vid Centrum för genusvetenskap 

vid Lunds universitet. 

I projektet Det femte civilståndet har han studerat partner-

j e n s ry d s t r ö m 

skapslagens historia, genus och sociokulturella innebörd. 

Resultatet har han samlat i boken Odd couples, a history of 

registered partnership and gay marriage in Scandinavia. 

Tanken på äktenskap väcktes i Danmark 

Han berättar att tanken om äktenskapsliknande former för 

homosexuella väcktes politiskt för första gången av det danska 

Socialistisk Folkeparti. Det var 1968. Partiet föreslog att 

äktenskapen skulle kompletteras med registrerat partnerskap 

för homosexuella likväl som för heterosexuella, och flerpersonsfamiljer. 

Ett förslag som visserligen inte gick igenom men 

som ändå blev startskottet för den utveckling som lett fram 

till den könsneutrala äktenskapslagstiftning vi har idag, eftersom 

de nordiska ländernas utveckling påverkat varandra. 

Några år senare, 1973, uttalade den svenska riksdagen att 

homosexuell samlevnad är fullt acceptabel och Vänsterpartiet 

kommunisterna föreslog att äktenskapet skulle ersättas av en 

könsneutral partnerregistrering. Partiet ville också att flerpersonsfamiljerna 

skulle erkännas som familjeform, däremot 

behövde det utredas hur den juridiskt skulle regleras. 

– Fram till början av 1980-talet kom det ständigt upp frågor 

i politiken om kollektivt boende och alternativa livsformer. 

Sedan försvann det helt, berättar Jens Rydström. 

Den sexualiserade mytbildningen har tonats ner 

De partnerskapslagar som följde har fokuserat på tvåsamhet 

och monogami. Och mytbildningen där homosexuella förknippas 

med en utlevande sexualitet har gradvis tonats ner. 

Under resans gång har homosexuella blivit både mer synliga 

och accepterade i samhällsgemenskapen. 

25

26 

t vå s a m h e t e n har fåt t större stat u s bland homosexuella 

När Justitiedepartementet 1995 gav ut en broschyr om 

partnerskapslagen är det två rödnästa pajasar med ett stort 

hjärta mellan sig som fick illustrera det homosexuella paret. 

Borta är läderbögen med naken stjärt och piskor. 

– Många homosexuella har också längtat efter att skaffa 

barn. Steg för steg har lagstiftningen underlättat adoption 

och för lesbiska även assisterad befruktning. Gayrörelsen har 

lagt krut på att vi också kan vara goda föräldrar. Det i sig 

är avsexualiserande. Jag menar, att när man tar med barnen 

för att titta på Prideparaden blir den inte riktigt lika sexuell, 

förklarar Jens Rydström. 

Homosexuella blir som alla andra 

Det som drivit många homosexuella i kampen för en neutral 

äktenskapslagstiftning är ett djupt rättvisepatos. Ingen vill bli 

diskriminerad på grund av sexuella preferenser. 

– Många har argumenterat för att även om äktenskapet 

upplevs som småborgerligt, vill de ändå kunna välja själva om 

de vill ingå ett eller inte, säger Jens Rydström. 

Men lagstiftningen har inte bara undanröjt orättvisor. Den 

har också fått effekt på homonormen och priset rörelsen får 

betala är att alltfler samkönade par blir som alla andra ”vanliga” 

människor. 

– Den kulturella subkulturen med en uttalad sexualitet med 

dragshows och spännande fester har tunnats ut. Därmed inte 

sagt att alla saknar den. 

I USA har gayrörelsen splittrats i två delar. En som är för 

registrerat partnerskap och en annan som menar att mycket 

går förlorat när de homosexuella blir majoritetens knähundar. 

Medan det statliga erkännandet kan vara negativt för

j e n s ry d s t r ö m 

rörelsen, kan det ändå spela stor roll för de enskilda paren, 

påpekar Jens Rydström. Inte minst för de som har en partner 

utomlands som vill söka uppehållstillstånd som närstående. 

Men diskussionen om flerpersonsfamiljen har fallit bort under 

årens lopp. Det beror på att hela utvecklingen går mot en 

allmän förstärkning av tvåsamhetsnormen och kärnfamiljen 

och gayrörelsen är en del av den, menar Jens Rydström. 

– Experimenten med storfamiljer har fallit tillbaka till förmån 

för kärnfamiljen. 

Jens Rydström, filosofie doktor, Centrum för 

genusvetenskap, Lunds universitet. 

FAKTA • Enkönade äktenskap 

I Sverige lever 3 024 kvinnor och 2 835 män i partnerskap 

eller enkönat äktenskap. Att antalet kan vara udda beror på 

att statistiken gäller personer folkbokförda i Sverige och att 

det finns personer som gift sig med en person som inte är 

folkbokförd i landet. 

27

28 

t vå s a m h e t e n har fåt t större stat u s bland homosexuella 

Personer som är registrerade partners eller ingår i 

ett enkönat äktenskap 1998–2009 

Antal personer 

3 500 

3 000 

2 500 

2 000 

1 500 

1 000 

500 

Danmark var det första landet som införde lag om registrerat 

partnerskap 1989. Andra länder som har registrerat partnerskap, 

men som inte lagstiftat om enkönade äktenskap, är 

Island, Frankrike, Finland, Schweiz, Storbritannien, Tjeckien, 

Uruguay och Ungern. Norge införde en liknande könsneutral 

äktenskapslag som Sverige under 2009. Även i Belgien, 

Nederländerna, Kanada, Spanien, Sydafrika och vissa 

delstater i USA kan personer av samma kön gifta sig. 

Källa: SCB 

Män 

Kvinnor 

0 

1998 -99 2000 -01 -02 -03 -04 -05 -06 -07 -08 -09 

År

Kap. 3 

Familj behöver varken betyda 

barn eller partner 

Att skaffa barn är inte längre ett självklart val för alla 

unga. Även om de flesta gör det. Men det har också blivit mer 

accepterat att avvika från den utstakade banan med äktenskap 

och barn för att istället leva utan barn eller som singel. 

– Att välja bort barn har blivit mer accepterat, även om det 

fortfarande är ovanligt. Det handlar mer om att synen på 

föräldraskap har förändrats, säger Kristina Engwall, filosofie 

doktor i historia och verksam vid Institutet för framtidsstudier. 

Lika accepterat börjar det bli att leva som singel, även om 

det fortfarande är kärnfamiljen som hägrar för de allra flesta. 

Skillnaden är att de flesta hellre lever singel än har ett halvbra 

förhållande. 

– Singelskapet har blivit en ny, och närmast åtråvärd, livsstil. 

På 1960-talet fanns inte singel ens som begrepp, då hette 

det ensamstående vilket signalerade avsaknad av relationer,

30 

fa m i l j behöver va r k e n betyda barn eller pa rt n e r 

säger Kristina Engwall. 

I populärkulturen är budskapet att det går att vara singel, 

framgångsrik och dejta med läget under kontroll. 

– Titta bara på Ally McBeal, eller tidiga avsnitt av Sex and 

the city. Samtidigt är det dubbelt, för det finns också gott 

om misslyckade singlar som inte klarar av att ha en relation, 

berättar Kristina Engwall. 

Kärnfamiljsidealet lever kvar 

Själv har hon intervjuat tio singelkillar i 30-årsåldern. Och 

även om ingen av dem var särskilt stressad över sitt civilstånd 

var de alla inställda på att så småningom bilda ett par. 

– Kärnfamiljen lever kvar som ideal. Också de som hade 

dåliga förhållanden bakom sig ville skaffa partner och barn. 

Men inte med vem som helst, säger Kristina Engwall. 

Men det är inte bara singlarna som blivit ett vanligare 

inslag i familjebilden. Också de barnlösa, eller barnfria som 

Kristina Engwall kallar det, har blivit fler de senaste decennierna. 

Enligt siffror från SCB har andelen barnfria kvinnor i 

Sverige stabiliserat sig på en nivå på ungefär sexton procent. 

Vad siffrorna inte visar är om barnfriheten är frivillig eller 

inte. Andelen barnlösa män är ännu högre. 

I Tyskland och Storbritannien är andelen kvinnor utan barn 

större ändå. Prognoser visar att av de kvinnor som föddes 

1975 kommer ungefär 20–30 procent leva utan barn. 

– I Sverige har den frivilliga barnlösheten ökat trots alla de 

politiska satsningar som gjorts för att det ska bli möjligt att 

förena yrkesliv och föräldraskap. Det skiljer oss från andra 

länder där forskning om barnfrihet gjorts, säger Kristina 

Engwall.

k r i s t i n a engwa l l 

Barnomsorgen är väl utbyggd sedan länge, föräldraförsäkringen 

en av de mest generösa i världen och småbarnsföräldrar 

har laglig rätt till deltidsarbete. Dessutom finns stora 

möjligheter att få medicinsk hjälp för dem som är ofrivilligt 

barnlösa. 

Man kan konstatera att vi lever i ett samhälle som har en 

ambition att vara barnvänligt. Vi har många lagar som är till 

för att underlätta kombinationen arbetsliv och familjeliv. 

Svenska kvinnor föder många barn 

I Sverige är det också självklart för de allra flesta att skaffa 

barn, svenska kvinnor hör till dem som föder flest barn i 

Europa. 

Bakgrunden till de politiska satsningarna är en strävan 

efter en jämn ström av skattebetalare och arbetskraft som kan 

hjälpa till att försörja våra gamla. 

– I välfärdspolitikens kontext tycker jag att det är intressant 

att undersöka varför en del individer ändå väljer att avstå 

från barn, säger Kristina Engwall. 

Klart är att det inte är lika normbrytande längre att välja 

bort barn ur sitt liv eftersom toleransen för alternativa familjeformer 

till kärnfamiljen har ökat i Sverige. Utvecklingen går 

mot en större individualisering och en större frihet att bestämma 

över både sin kropp och sitt liv. Det gör att barn inte 

längre är en lika självklar del av livet för alla. 

– Men valfriheten får också konsekvenser för hur vi ser på 

barnen, menar Kristina Engwall som ser två parallella spår. 

Barns status har kommit att både minska och öka. 

– Barns status i vårt samhälle går åt två håll. Det ena är att 

barns status ökar, vilket satsningar på barns demokratiska 

31

32 


rättigheter visar. Men samtidigt har barns betydelse för familjen 

minskat. 

Borta är den tid då ett par var tvunget att gifta sig om kvinnan 

blev gravid av misstag. Gemensamma barn är inte heller 

längre ett argument för att leva tillsammans. 

– Eftersom barn inte längre är det kitt som håller familjer 

samman kan man säga att barn har förlorat i symboliskt 

värde. Samtidigt har barn en given och självklar plats eftersom 

de bidrar till att ”göra familj”. Barns betydelse blir också 

tydlig i ljuset av de stora ekonomiska och personliga resurser 

som många ofrivilligt barnlösa satsar för att få ett barn, säger 

Kristina Engwall. 

Synen på föräldraskapet har förändrats 

Samtidigt har också synen på föräldraskapet förändrats. Sinnebilden 

av en god mor är inte längre en självuppoffrande 

kvinna med många barn. Istället kan ett gott föräldraskap 

vara noggrant planerade födslar och precis det antal barn som 

gör att föräldrarna klarar av att sätta barnens behov i centrum 

framför sina egna. Dessutom förväntas dagens föräldrar 

både förse sina barn med en god materiell standard och en 

nära relation. Föräldrarna ska också mer än någonsin tidigare 

ta aktiv del både i sina barns skolliv och fritidsaktiviteter. 

För att kunna ge sina barn allt detta vill många vara färdigutbildade, 

ha en trygg plattform på arbetsmarknaden, en bra 

bostad och ett stabilt förhållande innan de känner sig redo att 

axla föräldraansvaret. 

– Så det planerade och genomtänkta föräldraskapet talar 

för att synen på barn präglas av motstridiga tendenser, säger 

Kristina Engwall.


Kärnfamiljens ställning är fortfarande stark i Sverige och 

ett självklart val för många. De flesta vill också ha två barn, 

ett av varje kön. 

Det kan Kristina Engwall konstatera inte minst efter att ha 

intervjuat unga singelkillar om deras syn på par- och familjebildning. 

– Bilden av kärnfamiljen lever helt klart kvar. 

Barnfriheten påverkar identiteten 

I en kvalitativ studie har hon intervjuat nio kvinnor och sex 

män som alla valt att leva sina liv utan egna barn. Männen är 

mellan 35 och 40 år, medan kvinnorna är i 65–70-årsåldern 

och runt 40 år. Genom att prata med kvinnor ur två olika generationer 

hoppades hon få syn på samhälleliga förändringar 

som gäller värderingar och förutsättningar kring föräldraskap. 

Hon var också intresserad av att se om situationen skiljer sig 

åt för kvinnor och män. 

– För kvinnor har barnfriheten större betydelse för identiteten. 

De blir också mer ifrågasatta än männen för sitt val att 

inte skaffa barn, konstaterar hon. 

Framförallt de yngre kvinnorna berättar att de ibland blir 

fördomsfullt bemötta. Inte sällan möter de professionella – 

läkare, barnmorskor och kuratorer, som inte respekterar deras 

val utan hävdar att de kommer att ångra sitt beslut. Något 

kvinnorna upplever som mycket kränkande. 

Dessutom har de stött på föreställningar om att kvinnor 

som inte vill ha barn är karriärlystna, hårda, oansvariga och 

själviska. 

33

34 


– I själva verket är det ingen av mina intervjupersoner 

som anger karriären som en anledning till barnfriheten, säger 

Kristina Engwall. 

De äldre kvinnorna upplevde barnfriheten som mer oproblematisk 

eftersom de var fertila i en tid då medicinsk hjälp 

för barnlösa inte fanns att få. 

– Dessutom var barnlöshet som samtalsämne tabu, vilket 

gjorde att de äldre kvinnorna inte behövde stå ut med närgångna 

frågor. Kvinnorna i 40-årsåldern upplevde att deras 

livsval ifrågasattes mycket mer av omgivningen. 

– Men för männen är barnfriheten inte lika problematisk. 

Moderskap och kvinnlighet är nära förknippade med varandra. 

Men manlighet kan lättare uttryckas på andra sätt än med 

faderskap, berättar Kristina Engwall. 

Olika skäl till barnfrihet 

Bevekelsegrunderna för barnfriheten kan se olika ut. En del av 

de barnfria har tagit aktiv ställning mot ett föräldraskap efter 

noggrant övervägande, men Kristina Engwall konstaterar 

också att det inte alltid behöver vara så. 

En del väljer bort barn helt enkelt därför att de inte tycker 

om dem, andra för att de vill satsa på annat i livet eller inte 

är intresserade av att ändra på sin livsstil så mycket som de 

skulle behöva göra om de skulle skaffa barn. 

– En del kvinnor känner ingen biologisk längtan, även om 

vissa väntar på att den ska vakna. 

Barnfriheten kan också vara en konsekvens av att ett 

föräldraskap aldrig riktigt passat in eller prioriterats i livssituationen.


– En del kvinnor tog aldrig barnafödandet under allvarligt 

övervägande eftersom de i grunden inte var tillräckligt intresserade. 

Åter andra menar att de varit så säkra på att de inte 

vill ha barn att de inte ens reflekterat över att de kunde välja, 

säger Kristina Engwall. 

Däremot verkar det inte vara föräldraskapets svårigheter 

som avskräcker de barnfria. 

– Nej jag tror inte det. De barnfria är övertygade om att de 

skulle vara bra föräldrar, säger Kristina Engwall. 

Hon berättar också att många barnfria tar till sig beskrivningen 

av hur jobbigt ett föräldraskap är. 

– Fördelarna och nackdelarna de får av sitt beslut relateras 

till mödrar i samma ålder som dem själva. Kvinnor i fyrtioårsåldern 

relaterar till småbarnsföräldrars stressiga vardag, 

medan de äldre kvinnorna är mer upptagna av tankar på 

vuxna barn och ser att andras barnbarn kräver plats i sina 

mor- och farföräldrars liv. 

En del av de intervjuade berör barns plats i samhället i 

negativa termer. Flera är irriterade över att barn får ta så stort 

utrymme och över de juridiska fördelar som småbarnsföräldrar 

har i arbetslivet. 

– Samtidigt är ingen av dem jag har intervjuat främmande 

för vår välfärdspolitik. De är med på att barn är ett viktigt 

inslag i välfärdssamhället, det skiljer dem från barnfria i andra 

länder. 

Kristina Engwall, filosofie doktor i historia vid Institutet 

för framtidsstudier, Stockholm. 

35

36 

FAKTA • Frivilligt barnlösa 


SCB gjorde under våren 2009 en enkätundersökning om 

attityder till barnafödande. Där uppskattas andelen frivilligt 

barnlösa till fem procent. Så många kvinnor under 34 år 

och män under 36 år säger att de inte vill ha barn. När det 

gäller kvinnor i åldrarna 34–40 år uppger en femtedel av 

de barnlösa kvinnorna att de inte vill ha barn, medan en 

fjärdedel av männen i åldrarna 36–44 år säger samma sak. 

Källa: Barnlöshet i siffror (SCB 2010, Lotta Persson), kapitel ur 

Barnfri i ett barnvänligt samhälle av Engwall, Kristina och Peterson, 

Helen (kommande).

Kap. 4 

Förhandlingar – ett måste i 

styvfamiljen 

Svårigheterna med att leva i styvfamilj är överdrivna – 

åtminstone om man frågar barnen. Deras bild av hur det är 

att leva med separerade föräldrar är betydligt ljusare än den 

bild som föräldrarna själva förmedlar. 

Men förhandlingarna, de duggar tätt i styvfamiljerna. Det 

framgår av både sociologen Thomas Johanssons och socionomen 

Kristina Larsson Sjöbergs forskning. 

Båda forskarna har intresserat sig för hur livet i en familj 

gestaltar sig efter en skilsmässa, men ur olika perspektiv. 

Medan Kristina Larsson Sjöberg har undersökt den nya familjesituationen 

ur barnens synvinkel, har Thomas Johansson 

intresserat sig för hur den upplevs av papporna. 

Gemensamt för de båda är att de velat få en bild av hur 

vardagen i familjerna löses, rutiner formas och ser ut. 

Och variationerna är förstås stora, menar forskarna. 

– De länkade familjesystemen fungerar som familjer gör

38 

f ö r h a n d l i n g a r – ett måste i styvfa m i l j e n 

mest. Det finns väl fungerande familjer och det finns dåligt 

fungerande, konstaterar Kristina Larsson Sjöberg. 

Den familj som uppstår kring barnet efter en separation 

kallar hon alltså för en länkad familj, där barnet är länken 

som för individerna samman. 

– Pratar man om styvfamiljen har man ett vuxenperspektiv, 

eftersom det bara är ett hushåll. Ett länkat familjesystem 

består av de hushåll som barnet rör sig mellan, säger hon. 

Det är vanligt att varje familj som finns kring barnet vill 

hänga ihop som en egen kärna, oavsett om den biologiska 

föräldern är ensamstående eller ej. Det kan bero på att man 

inte ser den stora familj som barnet ser som sin. 

Principer styr förhandlingarna 

Det var när Kristina Larsson Sjöberg arbetade med sin avhandling 

Barndom i länkade familjesystem som hon träffade 

och intervjuade sjutton sådana familjer. Det var 27 barn och 

deras mammor, pappor och styvpappor. Hennes syfte var att 

ta reda på hur familjernas rutiner och ritualer formades och 

identifiera de förhandlingar som konstituerade familjerna. 

Förhandlingarna är oundvikliga eftersom föräldrarna måste 

samarbeta kring barnen, oavsett vad de tycker om varandra. 

– Förhandlingarna kan ske både öppet och i det tysta. Principerna 

som styr är lojalitet och rättvisa, förklarar Kristina 

Larsson Sjöberg. 

Föräldrarna är oftast överens om att relationen mellan barn 

och biologiska föräldrar ska behållas. Många betonar också 

vikten av rättvisa. Särskilt barnen tänker mycket på det eftersom 

de är medvetna om sitt värde.

t h o m a s johansson och kristina larsson sjöberg 

– Men det är viktigt för barnen att föräldrarna tar hand om 

konflikterna och löser dem. 

I samtalen med både barnen och de vuxna har Kristina 

Sjöberg Larsson sett att familjerna genomgår flera faser. I 

början när skilsmässan är färsk kan det vara svårare att samarbeta. 

Men med tiden infinner sig en viss ordning och det är 

inte lika mycket som behöver avgöras. 

De lösningar som familjerna väljer för sina rutiner kring 

exempelvis måltider, hämtningar och lämningar signalerar 

vem som är med i familjegemenskapen och vem som inte är 

det. Vem som anses stå nära och vem som anses mer avlägsen. 

Det finns också en stark symbolik i hur de väljer att forma 

sina ritualer kring högtider som födelsedagar och julfirande. 

– Till exempel kunde det finnas en särskild plats för ett 

barn vid matbordet, även när barnet inte var där. Vid jul 

kunde en förälder lämna sin nya partner för att istället fira 

med barnen. Det fanns också familjer som valde att komma 

ihop som en storfamilj och fira högtider tillsammans. 

Förhandlingarna blir färre med tiden 

Medan Kristina Larsson Sjöberg i sin forskning talar om 

länkade familjesystem, talar Thomas Johansson istället om 

seriella familjer. Men så har han också ett vuxenperspektiv i 

sin forskning, nämligen pappornas. 

– Det som händer är att man skaffar partner och barn, 

sedan separerar man och skaffar kanske en ny familj. I vissa 

fall sker detta flera gånger, förklarar han. 

Thomas Johansson pekar på att det ställs stora krav på 

kommunikation och flexibilitet i de nya familjerna eftersom 

många beslut påverkar flera personer. Detta samtidigt som 

39

40 


såren efter en skilsmässa ska läka och föräldrarna ska få en ny 

och fungerande relation till varandra. 

– Jag vet att Björn Halleröds forskning pekar på att förhandlingsbegreppet 

är överskattat. Men det gäller inte de 

seriella familjerna, menar Thomas Johansson. 

Men liksom Kristina Larsson Sjöberg har Thomas Johansson 

sett att förhandlingarna minskar efter hand. 

– Behovet blir mindre vartefter man hittar lösningar och 

rutiner. Samtidigt uppstår ständigt nya situationer som kan ge 

upphov till konflikter. Det kan till exempel handla om ekonomi 

och hur tider ska hållas. 

Vardagen bjuder på många svåra situationer 

De flesta av papporna som Thomas Johansson har intervjuat 

har framförallt träffat sina barn på helger. Papporna berättade 

om vilka svårigheter de hade med att få vardagen och 

relationen till barnen att fungera när de fick mindre kontakt. 

Resultatet av samtalen redovisas i boken Den andre föräldern. 

De pappor som lyckades bäst med att behålla en nära relation 

till sina barn efter skilsmässan var personer med en hög 

social kompetens. 

– Att leva separerad från sitt barn ställer stora krav på 

förmåga att kommunicera och att hantera känslor. Det uppstår 

ständigt situationer i vardagen som kan vara emotionellt 

påfrestande och svåra att hantera. Till exempel vid hämtning 

och lämning där det blir konkret och påtagligt att barnet delar 

sin vardag med någon annan, berättar Thomas Johansson. 

Det tjugotal fäder som ställde upp som informanter i 

Thomas Johanssons studie var framförallt pappor som lyckades 

bra med att hålla kontakten med barnen. Men det fanns


också några fäder som brutit kontakten helt med sina barn. 

– De orkade helt enkelt inte med kraven som den nya situationen 

ställde. 

Thomas Johansson betonar att de flesta pappor som deltog 

i hans studie var hyfsat lyckade medelklassmän. 

– Det är sällan ”förlorarna” som ställer upp på intervjuer. 

Därför fanns en övervikt att pappor som hade en bra kontakt 

med sina barn, säger han. 

I verkligheten består spektrat av fäder som väljer att bosätta 

sig i samma område som sina barn för att kunna ha en 

tät kontakt, pappor som träffar barnen varannan helg och på 

lov, pappor som helt bryter med sina barn och pappor som 

strular och träffar barnen oregelbundet. 

– Familjeforskningen har bara vissa pusselbitar. Det finns 

också en komplexitet som inbegriper termer av bland annat 

klass och etnicitet, påpekar han. 

Det ställs stora krav på barnen 

Oavsett om perspektivet är den länkade familjen eller den 

seriella, ställer livet i styvfamiljerna stora krav på flexibilitet, 

menar de båda forskarna. 

Kristina Larsson Sjöberg pekar på att livet och familjerna 

kan förändras i flera omgångar beroende på hur föräldrarna 

formar sina liv, vilket framförallt ställer stora krav på barnen. 

– De vuxna får ju leva i den familj de valt, medan barnen 

får flytta på sig och stå ut med att inte kunna träffa alla sina 

familjemedlemmar varje dag. En del lever inte ens ihop med 

sina biologiska syskon. 

Därför förvånade det Kristina Larsson Sjöberg att föräldrarnas 

bild av det nya familjelivet var mörkare än barnens. 

41

42 


Deras bild var sällan lika problematisk och de hade en större 

förmåga att se nyktert på både det som de menade var positivt 

och negativt. Många barn tyckte att det var en fördel att 

kunna gå hem till både sin mamma eller sin pappa och att det 

fanns flera vuxna att prata med. Ibland kunde styvsyskon väljas 

bort, ibland kom de istället att bli en bästa vän. Flera barn 

gav uttryck för att de tyckte det var positivt att föräldrarna 

gifte om sig. 

– En tonårstjej berättade att hon var glad för att hon fått 

en stor härlig familj med många människor, minns Kristina 


Något som hon inte väntat sig var att många barn, i motsats 

till sina föräldrar, pekade på betydelsen av blodsband. De 

menade att de viktigaste personerna i barnets liv, var de som 

delade deras blod. 

– Men jag upplevde det mer som en retorik, för i det 

praktiska livet såg jag inga exempel på det. Där verkade det 

sociala släktskapet vara lika viktigt, berättar hon. 

Samtidigt gav barnens kommentarer upphov till funderingar 

kring de olika relationer som barnen har till sina länkade 

familjer. I relationen till styvsyskon och styvföräldrar finns en 

otrygghet eftersom de kan försvinna om det blir en ny skilsmässa, 

utan garanti för en fortsatt kontakt. 

Klart är, menar Kristina Larsson Sjöberg, att det inte är 

självklart att livet i en skilsmässofamilj är dåligt. Precis som 

när det kommer till kärnfamiljer är variationerna stora.


Starkt könsbundna mönster 

Däremot finns det inom familjerna ett utmärkande mönster 

som är starkt könsbundet, konstaterar Kristina Larsson 

Sjöberg. Mödrarnas roll är ovillkorlig. De ska hålla ihop 

familjelivet genom att organisera och styra, medan fäderna 

i större utsträckning själva kan välja vilken plats de vill ha i 

familjesystemet. Om de ska vara aktiva och närvarande eller 

mer tillbakadragna. 

– Därmed inte sagt att det inte finns pappor som träder 

fram efter en skilsmässa. Skillnaden är att han själv kan 

bestämma om han ska finnas där i vardagen och ta på sig 

pannkakssteket, exemplifierar Kristina Larsson Sjöberg. 

Liknande mönster har hon också sett hos barnen. Flickorna 

tar på sig ett stort ansvar för sina familjemedlemmar och vill 

att alla ska må bra medan pojkarna har större möjlighet att 

välja vilken roll de vill ta. 

– Man kan säga att varje individ har ett individuellt projekt 

och ett familjeprojekt. Medan kvinnorna och flickorna har en 

stark lojalitet med familjeprojektet, prioriterar männen och 

pojkarna oftare det individuella projektet, förklarar Kristina 


Samtidigt pekar Thomas Johansson på att många pappor 

kände sig förbigångna av myndigheter och instanser som 

sjukvården och barnomsorgen eftersom de oftast vänder sig 

till mammorna. 

Därmed blev det enklare för mödrarna att ta en naturlig 

plats i barnens vardagsliv. Det var också de som kände barnets 

kompisar och tog de kontakter som krävdes. 

– Det finns exempel på pappor som blev ännu mer ojämställda 

på grund av ett sådant motstånd, men i andra fall tog 

43

44 


papporna större ansvar efter skilsmässan och fick en bättre 

relation till sina barn. 

Thomas Johansson menar också att det går att se ett mönster 

där den första skilsmässan gör att papporna blir bättre på 

barn och jämställdhet när de kommer i ett nytt förhållande. 

Ofta utifrån erfarenheten av att ha en dålig kontakt med barnen 

från den första relationen. 

– Det vill de undvika i nästa vända och satsar mer på att 

vara hemma med barnen. 

Thomas Johansson, professor i pedagogik med inriktning 

barn- och ungdomsvetenskap, Göteborgs universitet. 

Kristina Larsson Sjöberg, universitetslektor vid Akademin 

för juridik, psykologi och socialt arbete, Örebro universitet.


FAKTA • 

De flesta barn lever med sina biologiska föräldrar 

Andel barn 0–17 år som bor med båda sina ursprungliga 

föräldrar, efter ålder, 2008. 

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 

Ålder 

Av alla barn under 18 år bor 74 procent med sina biologiska 

föräldrar (inklusive adoptivföräldrar). Andelen barn som 

bor med båda sina biologiska föräldrar minskade något 

mellan 1998–2004 för att sedan öka igen. 

Cirka 5 procent bor med en förälder och en styvförälder och 

20 procent bor med en ensamstående förälder. 

De flesta barn, 82 procent, som bor med en ursprunglig 

förälder bor med sin biologiska mamma. 

45

46 


Andel barn 0–17 år som bor med sin pappa av de som bor 

med en av sina ursprungliga föräldrar, efter ålder, 2008. 

Procent 

25 

20 

15 

10 

5 

Vem barnet bor hos har också med åldern att göra. Äldre 

barn bor oftare hos pappa än yngre. Av 1–5-åringarna bor 

12 procent hos pappan medan andelen bland barn mellan 

13 och 17 år är 20 procent. Sedan år 1998 har andelen 

barn som bor med sin biologiska pappa men inte mamma 

ökat från 13 procent till 18 procent år 2008. 

Källa: SCB 

Flickor 

Pojkar 

0 

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 

Ålder

Kap. 5 

Turkiska familjer litar mer på 

familjen än välfärdssystemet 

Svenska unga par litar på att välfärdsstaten ska ge dem 

den trygghet de behöver för ett föräldraskap. 

Turkiska par förlitar sig istället på sin släkt och familj. Det 

kan göra dem ekonomiskt sårbara. 

För unga svenskar är det närmast självklart. Innan det blir 

dags att tänka på barn ska man ha en utbildning, ett stabilt 

förhållande och ett bra boende. Eftersom föräldraförsäkringen 

baseras på den lön man har innan barnets födelse vill de flesta 

också hinna yrkesarbeta och få en hyfsad inkomst innan det 

första barnet kommer. 

– Svenska par litar på föräldraförsäkringen. Men turkiska 

par förlitar sig istället till sin familj, konstaterar Margareta 

Bäck-Wiklund som är professor i socialt arbete vid Göteborgs 

universitet. 

Hon har i flera forskningsprojekt intresserat sig för övergången 

till föräldraskapet. Och hon har kunnat konstatera att 

bland svenskar är normen för hur den övergången ska gå till stark.

48 

t u r k i s k a fa m i l j e r lita r mer på fa m i l j e n än vä l fä r d s s y s t e m e t 

Svenskar anpassar sig till tvåförsörjarmodellen 

Svenska par har sedan länge anpassat sig till tvåförsörjarmodellen 

som går ut på ett delat ansvar för familjeförsörjningen. 

Ofta har de också en uttalad ambition att dela på hushållsarbetet 

och de tycker att det är viktigt att tajmingen för det 

första barnet är den rätta. Först en stabil plattform, sedan 

barn. Att skaffa barn ses som ett individuellt projekt som utvecklas 

till ett gemensamt med partnern. De egna föräldrarna 

är knappast involverade alls i planeringen kring när det första 

barnbarnet ska komma. 

– Svenska par är experter på att anpassa sig till systemet. 

Jag tyckte det var intressant att ta reda på om det ser likadant 

ut för utlandsfödda svenskar. Om de har samma inställning 

till föräldraförsäkringen, säger Margareta Bäck-Wiklund som 

undersökt saken närmare tillsammans med forskarkollegerna 

Mona Franséhn, Birgitta Jansson och Torun Österberg. 

Målsättningen var att få en större förståelse för vilken betydelse 

ekonomiska, sociala och kulturella erfarenheter har när 

unga ska bli föräldrar. Att de valde att studera just gruppen med 

turkiskt ursprung beror på att de ville ha en tillräckligt stor grupp 

människor som varit i Sverige tillräckligt länge för att hinna 

komma in på arbetsmarknaden. Under de senaste 20 åren har 

cirka 27 000 personer invandrat till Sverige från Turkiet. 

Turkiska par ser välfärdssystemet som ett 

komplement 

Och enligt Margareta Bäck-Wiklund finns ett tydligt mönster. 

De unga turkiska paren bildar familj utifrån helt andra traditioner 

och normer, där det svenska välfärdssystemet mest ses 

som ett komplement.

m a r g a r e ta bäck-wiklund 

För kvinnorna med turkiskt ursprung är det inte lika viktigt 

att ha allting ordnat innan barnet kommer. Mannen ses som 

huvudförsörjare, också när kvinnan har ett jobb med relativt 

hög lön. En del turkiska kvinnor förhåller sig ambivalenta till 

mannens ansvar som familjeförsörjare, präglade även av ett 

svenskt jämställdhetsperspektiv. Men i slutändan lever de med 

den manliga dominansen, trots att de egentligen inte vill. 

De turkiska paren involverar också sina egna föräldrar i familjeplaneringen 

och förväntar sig ett stort stöd från både föräldrar 

och släkt. Att skaffa barn är en kollektiv angelägenhet 

och det är familjen som står för tryggheten och stabiliteten. 

– I det här fallet är de turkiska familjerna inte särskilt bra 

på att utnyttja välfärdssystemet. De har inte det kulturella 

kapitalet som formats mot bakgrund av den svenska välfärdsstaten, 

för dem är det istället viktigare med stöd från släkten, 

säger Margareta Bäck-Wiklund. 

Föräldrarna är viktiga för båda grupperna 

Gemensamt för svenska och turkiska unga par är en tro på 

kärnfamiljen som ideal och vikten av att även som vuxen 

behålla en god relation till sina egna föräldrar. 

För de svenska familjerna har det ekonomiska beroendet 

över generationsgränserna i princip försvunnit och ersatts av 

välfärdsstaten. I de fall behoven finns är det åtminstone inget 

man talar om. Men banden mellan föräldrar och deras vuxna 

barn är ändå starka. Både föräldrar och barn är måna om att 

ha goda relationer till varandra. 

Men medan omtanken i de svenska familjerna yttrar sig i att 

den unga familjen får klara sig själv, visar den turkiska familjen 

omtanke och engagemang genom att göra precis det motsatta. 

49

50 

t u r k i s k a fa m i l j e r lita r mer på fa m i l j e n än vä l fä r d s s y s t e m e t 

– Den starka familjetraditionen med en uttalad närhet och 

tillit är förstås positiv, påpekar Margareta Bäck-Wiklund. 

Men samtidigt kan den innebära att familjerna förlitar sig till 

ett skyddsnät som inte håller i alla situationer. 

Föräldraskapet kan bli en fattigdomsfälla 

Med familjen i ryggen bildar en del unga turkiska par familj 

trots att de ekonomiska förutsättningarna inte är de bästa. 

En del är dåligt förankrade på arbetsmarknaden och det blir 

problematiskt när den egna släkten inte klarar av att kompensera 

för det. 

– Jag är väldigt intresserad av hur det går för barnen. Det 

finns en risk för att föräldraskapet blir en fattigdomsfälla, 

vilket leder till en ekonomisk utsatthet som spär på en redan 

existerande klyfta, menar Margareta Bäck-Wiklund. 

För de turkfödda familjerna är familjetraditionen så stark 

att också de som levt länge i Sverige fortsätter att upprätthålla 

en ordning där familjebildningen är en angelägenhet för hela 

familjen, alltså även för föräldragenerationen. Också bland de 

turkiska par som har ett svagt nätverk av familj och släkt, eller 

kanske till och med saknar det helt, lever tankesättet kvar. 

Det gör att det kan bli stor skillnad mellan deras förväntningar 

och deras faktiska livssituation. 

– Nackdelen för dem som av olika skäl saknar familjens 

stöd, är att situationen istället kan bli väldigt utlämnande, 

berättar Margareta Bäck-Wiklund. 

Margareta Bäck-Wiklund, professor i socialt arbete, 

Göteborgs universitet.

Det goda 

föräldraskapet

Kap. 6 

Vid adoption blottläggs 

familjenormen 

Att adoptera kan vara en lösning för den som inte kan få 

barn på egen hand. 

Men innan längtan efter en alldeles egen unge kan stillas 

ska en stor byråkratisk apparat tragglas igenom. För att bli 

godkänd som förälder måste socialtjänstens nålsöga passeras. 

I den processen blir samhällets normer kring familj och 

föräldraskap tydlig. 

Familjenormen och synen på adoption i Sverige hänger ihop. 

Med barnets bästa i centrum ska presumtiva föräldrar leva upp 

till den officiella definitionen av ett gott föräldraskap. Detta 

samtidigt som synen på barnets bästa inte på något sätt är statisk. 

Redan när den första adoptionslagstiftningen kom 1917 

slogs det fast att alla adoptioner ska göras med tanke på barnets 

bästa. Den målsättningen finns fortfarande kvar, men vad 

det i praktiken betyder har växlat flera gånger sedan dess. 

– Under de snart hundra år som adoptioner varit reglerade

c e c i l i a lindgren 

i landet har barnets ankomst till en ny familj gått från att 

ses som en praktisk lösning till en problematisk utmaning. 

Samtidigt har synen på familjen pendlat, det berättar Cecilia 

Lindgren som är forskarassistent vid Institutionen för Tema 

Barn vid Linköpings universitet. 

Socialtjänstens handböcker speglar synen på 

familjen 

Hon har följt hur synen på adoption har förändrats sedan 

början på 1900-talet. Till sin hjälp har hon bland annat haft 

de handböcker för socialtjänstens utredningar av adoptivföräldrars 

lämplighet som kommit ut i sju utgåvor under årens 

lopp. Den första kom 1955, den senaste 2008. 

– Alla speglar de sin tids syn på vad som är en god förälder 

och en riktig familj. Och det är där som normer och värderingar 

konkretiseras och artikuleras, berättar hon. 

Cecilia Lindgren har även tittat närmare på adoptionsakter 

från 1920-, 1950- och 1970-talet för att syna hur argumentationen 

kring föräldrars lämplighet och barnets bästa har sett 

ut. I ett annat projekt undersöker hon också våra samtida 

resonemang kring adoption och på uppdrag av Myndigheten 

för internationella adoptionsfrågor skriver hon en bok om de 

internationella adoptionernas historia. Dessutom ingår hon i 

ett projekt som handlar om att titta på resonemangen kring 

adopterades rätt till sin ursprungskultur. 

– Jag är intresserad av adoption som samhällsfenomen. 

Vilka regler och normer som styr verksamheten och hur det 

förändras. Samhällets normer och värderingar kring familjen 

är viktiga eftersom de har betydelse för hur social- och familjepolitik 

utformas, menar hon. 

53

54 

v i d adoption blottläggs fa m i l j e n o r m e n 

Socialtjänsten ska definiera barnets bästa 

Vid avgörandet om en familj ska få medgivande att ta emot 

ett barn för adoption är socialtjänstens, och tidigare barnavårdsnämndens, 

utredning central. 

– Man kan säga att det är deras uppdrag att definiera vad 

barnets bästa betyder, säger Cecilia Lindgren. 

Samhällets syn på familj och föräldraskap blir tydlig i de 

argument som lyfts fram. I takt med att adoptionerna har gått 

från att vara adoptioner inom Sverige till främst internationella 

har argumenten förändrats. 

Medan man på 1950-talet ville ha en familj som var så lik 

en biologisk kärnfamilj som möjligt, betonas nu föräldrars 

kompetens att ta hand om de särskilda behov som kan finnas 

hos barn som fått lämna sitt födelseland och biologiska 

föräldrar för att komma till en ny familj. Nu talas det om att 

föräldrarna ska vara flexibla och varma personer som är väl 

förberedda och mogna nog att hantera de problem som kan 

uppstå. Men kärnfamiljen är inte längre ett måste. 

– Att vara ensamförälder är inte något konstigt. Däremot 

är det fortfarande många som motsätter sig att homosexuella 

ska få adoptera, säger Cecilia Lindgren. 

Adoption har gått från lösning till problem 

När frågan om homosexuellas rätt att adoptera i början av 

2000-talet var uppe till diskussion var många kritiska. Kritikerna 

menade att homosexuella familjer inte är som vilken 

familj som helst och att det kan vara påfrestande för barnen 

att växa upp i en homofamilj. 

– De hävdade att vi inte kan kosta på oss att vara vidsynta, 

eftersom det skulle innebära att barnen offrades i jämlikhetens


namn. Och man talade om en dubbel utsatthet och menade 

att det är tillräckligt svårt redan som det är att vara adopterad, 

berättar Cecilia Lindgren. 

Numera har homosexuella rätt att prövas som adoptivföräldrar. 

Men deras möjligheter till internationell adoption är i praktiken 

fortfarande små eftersom det i slutändan är ursprungsländerna 

som avgör vilka familjer de vill adoptera bort sina 

barn till. 

På 1920-talet var det framförallt svenska fosterbarn som 

fanns tillgängliga för adoption och inställningen var pragmatisk. 

Det fanns ett barn som behövde en familj och försörjning 

och det fanns någon som var villig att möta det behovet. 

– Numera betonas istället att man berövar barnet något när 

det skiljs från sin uppväxtmiljö och att vi måste vara beredda 

att kompensera för det, säger Cecilia Lindgren. 

Adoptionen sågs tidigare som ett komplement till barnets 

ursprungsfamilj och huvudsaken var att barnet kom till någon 

som ville och kunde ta hand om det. Därför kunde det lika 

gärna vara till en välbeställd familj som till en arbetarklassfamilj 

med knappa omständigheter. Eller till en ensamstående 

förälder. 

– Det viktiga var att den nya familjen var varmt fästad vid 

barnet och att den erbjöd ett fungerande sammanhang, förklarar 

Cecilia Lindgren. 

Trots bytet av uppväxtmiljö ansågs banden till de biolo- 

giska föräldrarna som grundläggande. Därför behöll barnen 

sin rätt att ärva dem och adoptivföräldrarna kände ofta till 

vilka de biologiska föräldrarna var. 

Men efter andra världskriget och Hitlers raslära blev alla 

55

56 


tankar på gener och biologi tabu och betydelsen av de biologiska 

banden tonades ner. Pendeln slog från arv till miljö och 

en ny syn på familj etablerades där adoptivföräldrarna fick ta 

större plats. 

Nu blev det istället vanligt med adoption ”in blanco”, som 

innebar att adoptivföräldrarna inte kände till vilka de biologiska 

föräldrarna var. Istället lämnade den biologiska mamman 

ifrån sig barnet till de sociala myndigheterna som såg till 

att barnet fick en helt ny familj. Utan någon som helst kontakt 

med den biologiska. 

Kärnfamiljen starkt ideal på 1950-talet 

I och med att den första handboken för adoptionsutredare 

kom ut 1955 blev adoptionsverksamheten allt mer professionaliserad 

och standardiserad. 

Samtidigt hade kärnfamiljsidealet slagit igenom på allvar 

och den rekorderliga medelklassen blir sinnebilden för de 

goda föräldrarna. 

En arbetande och försörjande far och en hemmavarande 

mor var idealet. Ensamstående uteslöts nu i praktiken helt 

från adoption, trots laglig rätt. 

Eftersom kärnfamiljen dominerade som norm och livsform 

blev målet att skapa en ny familj så lik en biologisk kärnfamilj 

som möjligt. Barn och föräldrar matchades inte bara till utseende, 

hänsyn togs också till social bakgrund och intellektuell 

kapacitet när ett litet barn skulle få ett nytt hem. 

I den första handboken för utredare i socialtjänsten underströks 

också barnets behov av en enda familj. 

– I den politiska diskussionen vände man sig emot det 

gamla och menade att det inte är bra att ett barn hör sam-


man med två familjer eftersom det kunde skapa slitningar och 

otrygghet. Det som tidigare ansågs vara rätt hade istället kommit 

att bli ett problem, berättar Cecilia Lindgren. 

Normförändringen går också att avläsa i juridiken. 1958 

övergick Sverige från så kallad svag adoption till stark. 

Med svag adoption ärvde barnet både sina biologiska föräldrar 

och adoptivföräldrarna, men inte adoptivföräldrarnas 

släkt. Det var inte heller möjligt för adoptivföräldrarna att 

ärva barnet. 

Men när stark adoption infördes överflyttades alla juridiska 

band från den biologiska familjen till den nya. Barnet bytte 

helt enkelt familj, fullt ut. 

– Stark adoption skulle innebära ett definitivt brott med 

den biologiska familjen, berättar Cecilia Lindgren. 

Samtidigt kom ett lagförslag om att det skulle bli svårare 

för ett barn och dess biologiska föräldrar att hitta varandra 

med hjälp av olika dokument, men förslaget stoppades. I 

departementschefens avvisande betonas en etiskt betingad rätt 

att lära känna sitt ursprung. 

Internationella adoptioner blir vanliga under 

1970-talet 

Nu växer också ett starkt psykologiskt intresse för familjen 

fram. Det blir viktigt för utredarna att förstå vad som ligger 

bakom den ordnade fasaden och vad det är som gör att paret 

vill adoptera. Det tidigare så pragmatiska förhållningssättet är 

historia till förmån för en ny syn på föräldraskap. 

– Man ville komma under ytan och förstå parets relation. 

Det ansågs viktigt att de kunde hantera sin barnlöshet och att 

de hade kommit över den. 

57

58 


Samtidigt som Fattig-Sverige under 1950-talet börjar bli 

ett minne blott blir tillgången på svenska barn allt sämre. 

Vanligast är att barn lämnas till adoption om de föds utanför 

äktenskapet och mamman helt saknar möjligheter att ta hand 

om barnet. 

Det banar väg för de internationella adoptionerna som blir 

allt vanligare under 1970-talet. De internationella adoptionerna 

bygger på en positiv tro att det sociala föräldraskapet 

är viktigt och att det går att flytta ett barn från en miljö till en 

annan. Kärlek trots olikhet blir den nya devisen. 

Adoption främst för välbärgad medelklass 

Men en internationell adoption är dyr och svår att genomföra. 

Enligt den dåvarande lagstiftningen var det inte tillåtet för en 

svensk att adoptera barn från ett annat land om inte adoptionen 

blev gällande även i ursprungslandet. Det medförde administrativa 

problem som försvårade för presumtiva föräldrar 

att få barn från andra länder. Det var främst en intellektuell 

eller politiskt aktiv medelklass som reste mycket, jobbade på 

svenska företag utomlands, eller som hade sådana kontakter 

som hade möjlighet att adoptera. 

Men problemet uppmärksammades och i början av 1970 

kom en ny lag, som gjorde det möjligt att genomföra en adoption 

utan att adoptionen var giltig i barnets födelseland. 

Ganska snart började Socialstyrelsen samarbeta med föreningen 

Adoptionscentrum och kanaler etablerades så att det 

inte längre var nödvändigt att ha ett stort kontaktnät för att 

få en chans att adoptera ett barn från utlandet. 

– Därmed blev det lättare även för vanligt folk att adoptera.


På 70-talet släpps också av naturliga skäl idén om designandet 

av en ”vanlig” familj och att barnet ska vara likt 

adoptivföräldrarna. Nu kom istället strävan efter likhet mellan 

de tilltänkta familjemedlemmarna att ses som ett tecken 

på trångsynt intolerans och därmed som olämpligt. Kraften 

läggs istället på att hitta människor som generellt sett kan 

vara bra föräldrar. 

De internationella adoptionerna kom att bidra till att ställa 

frågan om vad en familj egentligen är i fokus. Kärnfamiljen är 

inte längre lika dominerande som norm och även ensamstående 

tillåts återigen adoptera. 

På 1970-talet betonas det sociala nätverket 

Nu börjar istället det symbiotiska förhållandet som kan 

uppstå mellan barn och föräldrar i en familj att ifrågasättas. 

Tanken att barn ska fostras av samhället sprids och i utredningarna 

läggs stor vikt vid barnets omgivning. 

– Det blir viktigt med sociala familjer och med fokus på 

lek, kontakt med släkt och mor- och farföräldrar. Det ställs 

krav på nätverket runtomkring och att adoptivföräldrarna 

kan erbjuda en omgivning som är gynnsam. Familjen ska ha 

många vänner, området ska vara barnvänligt och mor- och 

farföräldrar ska vara glada för det lilla barnet. 

– Det hör ihop med att allt fler kvinnor ger sig ut på arbetsmarknaden 

och att barnomsorgen byggs ut, säger Cecilia 

Lindgren. 

De nya tankarna understöds av nya teorier där barn lyfts 

fram som sociala varelser som behöver utvecklas i relation till 

andra. 

Under 70-talet börjar också adoption som fenomen att pro- 

59

60 


blematiseras. I den nya handboken som kommer 1974 läggs 

fokus på att adopterade barn avviker från andra och att det 

kan vara svårt för familjen att hantera. 

Därför understryks vikten av att föräldrarna låter barnet 

utveckla självtillit, självkänsla, trygghet och stolthet över sitt 

ursprung. 

Grundinställningen är att de adopterade barnen ska vara 

som vilka svenska barn som helst. 

Det fanns en positiv tro på att den familj man växer upp 

med är den som ger trygghet. Med A-vitamin och kärlek blir 

allt bra. 

– Sett i backspegeln kan de som arbetade med adoptioner 

under denna tid konstatera att inställningen var naiv, berättar 

Cecilia Lindgren. 

– De menar att barnen lärt dem hur betydelsefullt det biologiska 

ursprunget faktiskt är. 

När barnen började växa upp visade sig ursprungsfamiljen 

och födelselandet vara viktigt för många. Flera upplevde att 

de saknades en bit i det egna pusslet och de ville veta mer om 

sitt ursprung och sina biologiska band för att bättre kunna 

bygga den egna identiteten. 

Under de senaste åren har biologins betydelse fått en renässans 

och man pratar mer om att barnen har dubbel härkomst. 

Numera betonas barnets rätt till sitt ursprung och det anses 

viktigt med stöd och förståelse från både föräldrar och myndigheter 

om barnet närmare vill lära känna sina rötter och 

kanske också söka upp de biologiska föräldrarna. 

Utgångspunkten för dagens adoptioner är att det kan vara 

komplicerat att vara förälder till ett adopterat barn. Det 

beskrivs som något väldigt speciellt och som kräver särskild


kompetens. Adoptivföräldrar har alltså kommit att beskrivas 

som speciellt lämpade föräldrar som tar hand om särskilt 

utsatta barn. 

– Vid läsningen av de senaste riktlinjerna för adoptionsutredningar 

som kom 2008, inser man att de som vill ta emot 

ett barn från ett annat land måste kunna leva upp till både 

många och högt ställda krav. 

Cecilia Lindgren, forskarassistent vid Institutionen 

Tema Barn, Linköpings universitet. 

FAKTA • Adoptioner 

Adoptioner av utländska barn till Sverige har förekommit 

sedan slutet av 1950-talet. Sedan dess har ungefär 49 500 

adopterade barn kommit till Sverige och cirka hälften av 

dem är nu vuxna. 

Varje år adopteras cirka 800 barn från utlandet av 

svenska familjer och de kommer från ett 25-tal länder i 

Asien, Latinamerika, Östeuropa och Afrika. Verksamheten 

regleras av svensk lagstiftning och internationella konventioner. 

Sverige, liksom flertalet av världens stater, har anslutit 

sig till FN:s konvention om barnets rättigheter. Sverige har 

också anslutit sig till 1993 års Haagkonvention om skydd av 

barn och samarbete vid internationella adoptioner. 

Innan det blir fråga om en internationell adoption ska 

myndigheterna i barnets ursprungsland utreda om barnet 

kan få en ny familj i sitt hemland. Först därefter ska de 

utreda om det är till barnets bästa att adopteras i ett annat 

land. Myndigheterna i mottagarländerna är ansvariga för 

att de blivande adoptivföräldrarna är väl förberedda och 

61

62 


lämpliga att ta emot och adoptera ett barn från ett annat 

land. I Sverige sker detta genom en obligatorisk föräldrautbildning, 

hemutredning och socialnämndens beslut om medgivande. 

När adoptionen är genomförd har myndigheterna 

i mottagarländerna ett ansvar för att tillgodose det särskilda 

behov av stöd och hjälp som barnet och dess nya föräldrar 

kan ha. Adoption av barn till Sverige får bara förmedlas av 

auktoriserade sammanslutningar. Myndigheten för internationella 

adoptionsfrågor (MIA) ger auktorisation och har också 

tillsyn över verksamheten. 

Källa: Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA)

Kap. 7 

Mödrar bemöts snarare utifrån 

sitt kön än sin person 

Gamla könsmönster styr socialtjänstens insatser. 

Ensamstående mammor anses ha en stor brist – att de inte 

är män. Därför får utagerande unga pojkar närmast reflexmässigt 

män som kontaktpersoner. 

Ensamma mammor är vanliga besökare hos socialtjänsten. 

Ofta för att de som ensamförsörjare har svårt att få ekonomin 

att gå ihop i ett samhälle som bygger på tvåförsörjarmodellen. 

Och det är också vanligt att den biologiska fadern är frånvarande. 

Ibland kopplas socialtjänsten in för att de ensamstående 

mödrarnas pojkar har trubbel i skolan. 

Då brukar en vanlig åtgärd för att komma tillrätta med 

problemen vara att ge familjen en kontaktperson. Ofta blir 

det en ung man från civilsamhället. 

– Tanken är att det ska vara en hedervärd medborgare som 

kan fungera som förebild för den unge killen, berättar 

Margareta Bäck-Wiklund som är professor i socialt arbete 

vid Göteborgs universitet.

64 

m ö d r a r bemöts snarare utifrån sitt kön än sin person 

Tillsammans med forskarkollegerna Mona Franséhn, 

Helena Johansson och Thomas Johansson har hon inom ramen 

för forskningsprojektet Betydelsen av manliga förebilder 

– om socialtjänstens insatser för ensamstående mödrar och 

söner studerat olika insatser för ensamstående mammor och 

deras pojkar. 

Studien bygger på fallstudier och intervjuer med mödrar, 

söner, socialsekreterare och kontaktpersoner. Dels från en 

stadsdelsnämnd i Göteborg och dels från en småstadskommun 

i närheten av Göteborg. 

– Man ska ha klart för sig att det inte går att dra några 

generella slutsatser för hela Sverige utifrån vårt material, men 

det här är de tendenser vi har sett. 

Margareta Bäck-Wiklund berättar att ökningen av en 

kontaktperson som insats har vuxit lavinartat de senaste åren. 

Under åren 1987–1997 var det insats för barn och unga som 

ökade mest. 

– Utan att ha belägg för det, skulle jag tro att det delvis 

beror på att det är en förhållandevis billig insats och att man 

tar till de redskap som finns, säger hon. 

– Studien identifierar ett behov av att reflektera över hur 

genus påverkar socialtjänstens sätt att reflektera över olika 

insatser och hur socialarbetarna ser på betydelsen av kön, 

menar Margareta Bäck-Wiklund. 

Det finns starka och djupt rotade, och ofta stereotypa, 

föreställningar om modersrollen i samhället. Något som smittar 

av sig även på en del av de personer som arbetar inom 

socialtjänsten. 

Det handlar bland annat om den goda modern som en 

person som har moderskärleken med sig i generna och som


alltid uppoffrar sig för barnen och sätter sina egna behov i 

sista hand. I kontrast till henne står den onda modern som 

inte har tid för sina barn, ett exempel är den kyliga moderna 

karriärkvinnan. 

Oavsett vilken moderstyp en kvinna är anses hon ha ett 

stort ansvar för barnets utveckling. Är hon frånvarande, 

mentalt eller fysiskt, betraktas det skadligt för barnet. Är hon 

för närvarande är det inte heller bra, särskilt inte om det är 

en son hon har. Då kan förhållandet bli för symbiotiskt och 

modern ger inte sonen det utrymme han behöver. 

De kvinnor som kommer till socialtjänsten med sina söner 

upplevs ofta av socialsekreterarna som personer som har svårt 

för att sätta gränser och mödrarna ses som en brist eftersom 

de inte är män. Pojkar behöver manliga förebilder är devisen. 

– Mamman omnämns inte alltid i så positiva termer, konstaterar 

Margareta Bäck-Wiklund. 

Samtidigt kan hon konstatera, efter att ha suttit med i flera 

internationella projekt, att vi i Sverige inte moraliserar över 

ensamstående mödrar lika mycket som i en del andra länder, 

trots att de moraliska undertonerna finns där. 

Också mammorna själva konstruerar sitt eget familjeliv 

utifrån den allmänna synen på moderskap och faderskap. 

– Mödrarna uttrycker ofta att det är viktigt att barnen 

kommer hemifrån till en annan miljö. De tycker att deras 

söner behöver träffa flera vuxna och då framförallt manliga 

förebilder. 

Både mödrarna och sönerna skapar en bild av den frånvarande 

fadern och han kan vara både hjälte och hatobjekt. 

Mödrarna har många gånger en negativ bild av fadern. 

Sönerna däremot är vanligtvis ambivalenta i sin inställning till 

65

66 

m ö d r a r bemöts snarare utifrån sitt kön än sin person 

den frånvarande föräldern, som kan fungera både som positiv 

och negativ förebild. 

Tanken att det är viktigt att kompensera för faderns frånvaro 

har länge varit en starkt förankrad tanke i socialt arbete. 

Men Margareta Bäck-Wiklund och hennes kolleger menar att 

insatsen används närmast vanemässigt, utan problematisering 

kring om det är vad pojkarna verkligen behöver. 

Tonårskillar får ofta en ung man som kontaktperson och 

det fokuseras på fritid och aktivitet. Killarna ska sysselsättas 

och enas i någon slags manlig gemenskap kring aktiviteten. 

Som kontaktperson letas män i civilsamhället upp. Det är 

vanligt att det är brandmän, poliser, lärare, fritidspedagoger 

eller personer som redan arbetar professionellt med ungdomsvård 

som ställer upp och blir kontaktpersoner. 

– Betoningen ligger på vad killar kan göra ihop och det är 

riktiga karlakarlar som ordnas fram, säger Margareta Bäck- 

Wiklund. 

Flickorna i gengäld får ofta en kvinna som de kan prata 

med och genom samtalet få hjälp med sina problem. 

– Man gör alltså skillnad på kön och det sitter i väggarna. 

Men kanske skulle det vara lika värdefullt för vissa pojkar 

att träffa en person som de kan prata med om sina fantasier 

kring den frånvarande fadern. För trots sin frånvaro är han 

för många pojkar ändå en högst närvarande person, berättar 

Margareta Bäck-Wiklund. 

Hon tycker det är intressant att socialtjänsten ofta gör 

stora utredningar kring pojkens problematik där professionella 

socialsekreterare noggrant tittar på de behov som finns 

hos familjen, mamman och pojken.


– Sedan lämnar man över till ickeproffs och säger att det 

här ska ”vanligheten” klara av. Denna tilltro till den hedervärde 

medborgaren tycker jag är något man funderar alldeles 

för lite på. Men det har förstås också att göra med vilka 

åtgärder som finns tillgängliga, säger hon. 

Manliga förebilder kan vara nog så viktiga, menar hon. 

Men det är bara en del av en ofta komplex problematik. 

– Det finns en risk för att stereotypa föreställningar om kön 

styr insatserna. Jag tror inte att en man i närheten alltid är 

den bästa lösningen. 

Margareta Bäck-Wiklund, professor i socialt arbete, 

Göteborgs universitet. 

67

Kap. 8 

Nu har pappa kommit hem 

Det finns inget som säger att pappor som tar föräldraledigt 

får bättre kontakt med sina barn. En nära relation till barnen 

måste ständigt underhållas – det har dagens pappor lärt sig. 

Senvintern 2009 går debattens vågor i bloggosfären höga. En 

av Sveriges mest kända barnmorskor har uttalat sig i tv och 

sagt att det är direkt skadligt för små barn att umgås större 

delen av dygnet med någon annan än sin mamma. Barnet kan 

få problem med anknytningen och tilliten till andra människor, 

därför gör pappor bäst i att låta bli att ta ut föräldraledighet 

de första två åren, menar hon. Bloggarna fylls av 

oroliga och upprörda pappor som tycker att de skuldbeläggs 

för att de vill vara med sina barn. 

Psykologiprofessorn Philip Hwang kan lugna de oroliga 

föräldrarna. Det finns ingenting i hans forskning som stöder 

barnmorskans tes. Tvärtom, menar han. Det går lika bra för 

barnet att knyta an till pappan som till mamman. 

– Det avgörande är att föräldern är lyhörd och känslig för

p h i l i p hwa n g 

barnet och är inställd på att tillfredsställa dess känslomässiga 

behov. Men det är ett område som män traditionellt inte setts 

som tillräckligt kompetenta för. 

Har under lång tid följt pappor och deras barn 

Philip Hwang är professor på psykologiska institutionen vid 

Göteborgs universitet och Sveriges ledande pappaforskare. 

Det var när han själv skulle bli pappa i början på 1980-talet 

som han bestämde sig för att undersöka faderskapet. I samma 

veva fick han kontakt med en av de få pappaforskare som var 

verksamma då, amerikanen Michael Lamb. 

– På den tiden var fäderna försummade i forskningen, sedan 

dess har forskningsområdet svällt, säger Philip Hwang. 

Tillsammans med Michael Lamb har Philip Hwang ända 

sedan dess regelbundet följt 145 barn och deras föräldrar på 

nära håll. De första åren träffade de familjerna ofta, minst en 

gång om året, för att göra både intervjuer och observationer. 

Syftet har bland annat varit att följa hur pappa-barnrelationen 

utvecklas över tid och att se om fädernas engagemang 

i barnet de första åren har någon betydelse för hur relationen 

utvecklas senare. 

– Vi lade mycket fokus på föräldrarna, inte minst på papporna. 

Vi var intresserade av hur ansvaret fördelades i hemmet 

och hur de såg på barnuppfostran. 

Philip Hwang såg tidigt att barnen ofta hade trygga känslomässiga 

relationer till både sina mammor och pappor. Men 

han såg också att föräldraskap är en färskvara och att kvalitet 

går hand i hand med kvantitet. Det visade sig inte minst när 

Philip Hwang undersökte hur föräldraledigheten påverkade 

relationen till barnet. 

69

70 

n u har pa p pa kommit hem 

Närhet kommer inte med föräldraledighet 

Ett skäl som brukar föras fram i argumenten för att pappor 

ska ta ut större del av föräldraledigheten är att ledigheten 

också ska få effekter på relationen mellan pappan och barnet 

längre fram. 

– Det stämmer inte. Visserligen påverkas kontakten med 

barnet för stunden. Men närheten till barnet måste underhållas. 

Därför ger inte föräldraledigheten större stabilitet i 

relationen över tid, konstaterar Philip Hwang. 

Papporna i undersökningen pratade om föräldraledigheten 

som en unik och positiv upplevelse, men som pågick under en 

kort tid. Däremot gav den en stor vinst i form av att de kände 

sig mer kompetenta som föräldrar och att mödrarna blev 

nöjda. 

– Mammorna hade stor tillit till att männen skulle fixa föräldraskapet 

på ett bra sätt och kände att båda var delaktiga 

om barnet, berättar Philip Hwang. 

Så medan föräldraledigheten på sikt inte på ett självklart 

sätt ledde till någon djupare kontakt mellan pappan och hans 

barn, fick den istället effekt på jämställdheten i förhållandet. 

När studien inleddes i början av 1980-talet betraktades 

pappor fortfarande som ett socialt och biologiskt kuriosum, 

eller som en andra klassens föräldrar om man så vill. Och vid 

den här tiden tog de bara ut tio procent av föräldraledigheten. 

Istället sågs det som pappornas främsta uppgift att stötta 

mamman vars relation till barnet betraktades som unik. 

– Men snart kom man att prata mer och mer om mamman 

och pappan som likvärdiga föräldrar och nu läggs lika mycket 

fokus på deras olika roller, berättar Philip Hwang.


Papparollen har blivit mer komplex 

Liksom mammarollen har också papparollen kommit att rymma 

många dimensioner. Dagens pappa nöjer sig inte längre 

med att bara försörja familjen. Han är också medförälder och 

partner. Och han har kommit sina barn närmare. 

Dagens pappor tar både ansvar för och del i sina barns 

utveckling. Och de delar barnens vardag. De går på föräldramöten 

och hänger med på fritidsaktiviteter och utflykter. 

– Pappan har blivit mer närvarande. Barn uppfattar i större 

utsträckning än förr att de har två föräldrar, berättar Philip 

Hwang. 

Dagens pappor har ett lättsammare klimat i samspelet med 

sina barn än tidigare generationer. De har blivit synligare och 

mindre distanserade. 

– Förut var det ofta naturligast för barnen att prata med 

mamman om det var något allvarligt. Det är inte lika givet 

längre. 

För de flesta nyblivna föräldrar är det numera också en 

självklar tanke att båda ska vara föräldralediga, eftersom det 

blivit naturligare att dela på ansvaret för hem och barn. Men 

samtidigt står det klart att bilden av fördelningen är mer idealiserad 

än vad resultatet faktiskt blir. 

– Visserligen är föräldrarna överens om hur fördelningen 

ska gå till. Men när vi tittade på vad mammor respektive pappor 

faktiskt gjorde under en dag, såg vi att papporna oftast 

överskattade sin egen insats. 

Synen på uppfostran skiljer föräldrarna åt 

Men trots att papporna tar en mer aktiv del i hemarbetet 

är det fortfarande mödrarna som planerar och styr över det 

71

72 


gemensamma livet. Som bokar in tandläkare, barnavårdscentraler 

och utvecklingssamtal. 

– I vår undersökning var det genomgående mammorna som 

höll i planeringen. Mammorna gjorde lite mer av allting. 

Dessutom har föräldrarna fortfarande olika syn på uppfostran. 

Papporna passar väl in i stereotypa föreställningar om att 

de står för ordning och reda och att de tycker att det är viktigt 

att vara tuff och att våga saker. Alltmedan mammor pratar 

mer om mjuka värden och strävar efter att barnen ska må bra 

och vara glada och lyckliga. 

Men att förändra könsrollerna är ett trögrörligt arbete. 

Fortfarande är par som mest jämställda innan de får barn, 

sedan förändras det. 

– Det är, som en pappa uttryckte det, som att ett helt nytt 

program går igång. Ett pappaprogram som går ut på att se till 

att familjen har det bra. Det är ofta då som männen börjar 

jobba mer för att kunna försörja familjen, berättar Philip 

Hwang. 

– Men alla – mammor, pappor och barn – har mycket att 

vinna på att föräldrar blir mer jämlika, menar Philip Hwang. 

För ett barn som känner att det finns flera personer som bryr 

sig om det är vinsterna omedelbara. Därför är det viktigt att 

också pappan uppfattas som en viktig spelare i familjen. 

– Jag tror det är bra med många människor runt barnet, 

därför finns det en vinst med att de traditionella könsrollerna 

luckras upp. Att få känna att någon älskar mig och att jag 

duger som jag är, det är det allra viktigaste, 

säger Philip Hwang.


Philip Hwang, professor i psykologi, Göteborgs universitet. 

FAKTA • Så ser arbetsgivarna på pappors föräldraledighet 

Philip Hwang har också studerat arbetsgivares och fackförbundens 

syn på pappor som är föräldralediga. 

– Det har skett en stor förändring under de tolv år som vi har 

följt utvecklingen. 

De branscher som ligger i framkanten och är mest positiva 

till mäns föräldraledighet är företag inom servicesektorn, 

som bank och försäkringsbolag, medan de traditionella 

mansdominerade branscherna ligger lite efter. 

Antalet företag som var positiva till pappaledigheter har 

sedan 1994, då undersökningen startade, gått från tre 

procent till trettio. Företag som är passivt negativa har gått 

från över trettio procent till fyra. Men det handlar om stora 

företag. 

– De fackliga organisationerna borde driva på utvecklingen, 

istället slår föräldrarna knut på sig själva för att få det att 

funka, säger Philip Hwang. 

Facken och arbetsgivarna menar att familjens organisering 

är en privatsak som är upp till arbetstagaren att lösa. 

Familjerna i sin tur tänker att det inte är något som arbetsgivaren 

eller facket kan hjälpa till med. 

– Men det blir en konstig situation att var och en håller 

detta för sig själv eftersom det inte finns några vattentäta 

skott mellan jobbsfären och den privata. 

73

74 


Ersatta dagar för vård av barn 1974–2007 1 

Antal dagar i 1 000-tal och andel (%) använda dagar av kvinnor och män 

År Föräldrapenning Tillfällig föräldrapenning 

Antal Använda Antal Använda 

dagar av (%) dagar av (%) 

Kv M Kv M 

1974 19 020 100 0 690 60 40 

1980 27 020 95 5 3 040 63 37 

1985 33 190 94 6 4 160 67 33 

1990 48 290 93 7 5 730 66 34 

1995 47 030 90 10 4 890 68 32 

2000 35 660 88 12 4 400 66 34 

2005 42 660 80 20 4 420 64 36 

2006 43 480 79 21 4 960 63 37 

2007 45 290 79 21 4 570 64 36 

1. De 10 s.k. ”pappadagarna” och kontaktdagarna ingår inte. 

Fr.o.m. 1995 periodiseras statistiken till det år då utbetalningen gjordes. 

Källa: På tal om kvinnor och män 2008, SCB.


Föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. 

Andel (%) av uttagna dagar som tagits ut av män 1989–2008 

Föräldrapenning, procent 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

1989 -91 

Föräldrapenning, procent 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

1989 -91 

-93 -95 -97 -99 2001 -03 -05 -07 

-93 -95 -97 -99 2001 -03 -05 -07 

Källa: Statistisk årsbok för Sverige 2010, SCB. 

År 

År 

75

Kap. 9 

Föräldrar påverkar sina barns 

framtida inkomster 

Det gäller att välja rätt föräldrar. De får inte skaffa för 

många barn, då presterar du sämre. Tjänar de mycket pengar 

– gör du det också. Åtminstone statistiskt och i genomsnitt. 

Men det går att kompensera för sambanden. 

Det går bättre för dem som växer upp med båda sina biologiska 

föräldrar, än för de vars föräldrar väljer att separera. 

Åtminstone när det gäller utbildning och inkomst. Barn till 

föräldrar som lever ihop under uppväxten tjänar i genomsnitt 

fyra procent mer än de som vuxit upp med separerade 

föräldrar. 

– Rent beskrivande ser det ut på det sättet och sambandet 

är robust. Det kan vi konstatera med hjälp av kvantitativa 

data från olika register, berättar Anders Björklund som är 

professor i ekonomi vid Institutet för social forskning, SOFI 

vid Stockholms universitet. 

Han studerar bland annat ojämlikhet och sociala föränd-

a n d e r s björklund 

ringar i ett livsperspektiv. Han har också tittat på sambandet 

mellan barns och föräldrars inkomster. 

Anders Björklund är noga med att påpeka att det är genomsnittliga 

statistiska samband vi talar om och att variationerna 

är stora. Och frågan är vad som är hönan eller ägget. 

– Det är intressant och relevant att fundera över hur det 

hade gått om separationen inte hade ägt rum. Går det bättre 

för barn i framtiden om landets alla familjerådgivare rekommenderar 

folk att hålla ihop under alla omständigheter, säger 

Anders Björklund. 

– Svaret blir att nej, så enkelt är det inte, fortsätter han 

sedan. Det behöver inte nödvändigtvis vara separationen i sig 

som är negativ. Det kan lika gärna vara så att många separationer 

sker i familjer som har sämre förutsättningar att stötta 

sina barn när det gäller just utbildning, och därmed inkomst, 

menar han. 

Föräldrarna är mer avgörande än separationen 

När Anders Björklund istället tittar på familjer med ungefär 

samma socioekonomiska status och jämför dem som separerat 

med dem som inte gjort det, försvinner en del av inkomstskillnaden. 

Då är det helt enkelt inte lika avgörande längre om 

man vuxit upp i en separerad familj eller inte. 

Anders Björklund har också tittat på hur det gått för biologiska 

syskon där det äldre syskonet hunnit flytta hemifrån 

innan föräldrarna bestämde sig för att separera, jämfört med 

ett yngre syskon som varit med om en separation. 

– Där finns inga skillnader i hur det går för dem i vuxen 

ålder. Det tolkar vi som att det inte finns effekter av separationer 

i sig. Det har alltså större betydelse vilka föräldrar du har 

77

78 

f ö r ä l d r a r påv e r k a r sina barns framtida inkomster 

än om de separerar, konstaterar Anders Björklund. 

– Så familjerådgivarna kan lugnt fortsätta som förut. Om 

en relation inte fungerar kan det bästa för alla parter ändå 

vara att bryta upp, menar Anders Björklund. 

– Alternativet till skilsmässa är normalt inte att familjer 

lever harmoniskt och lyckligt. Och man kan säga att hur det 

går för barnen snarare beror på föräldrarna. 

De idealiska föräldrarna får inte heller vara barnkära i 

överkant, visar forskningen. Det går nämligen bättre för dem 

som växer upp i små syskonkullar, än för de som växer upp 

med många syskon. Gränsen går någonstans vid tre, fyra 

syskon. 

Också där är det en klar skillnad i inkomst och utbildning. 

Så ser mönstret ut. Men om det beror på att det är en viss 

familjetyp som skaffar många barn eller på att det är många 

barn som konkurrerar om resurserna är svårt att säga. Traditionellt 

sett har föräldrarna i stora familjer haft låg utbildning, 

men det mönstret har förändrats något. 

Frågan är då om det går att kompensera de barn som växer 

upp i familjer där förutsättningarna för en framtida god utbildning 

och inkomst är sämre. 

Anders Björklund menar att i de nordiska länderna har 

grundskolereformerna betytt mycket. I Sverige förlängdes 

grundskolan på 1950-talet så att eleverna slutade först vid 16 

år istället för som tidigare vid 13 år. I Finland genomfördes en 

liknande reform på 1970-talet då barns skolgång förlängdes 

från att avslutas vid 11 år till 16. 

– I studier från Finland, Norge och Danmark tyder resultaten 

på att när grundskoletiden förlängdes minskade betydelsen 

av familjebakgrunden. Därför är likvärdig utbildning en


viktig sak att satsa på, säger han. 

Den sociologiska förklaringen, berättar han, är att ju 

tidigare framtida utbildningsval görs, desto större betydelse 

får familjebakgrunden för hur valet ser ut. När valet förskjuts 

längre fram i tiden har barnet själv större möjligheter att påverka 

sitt framtida yrke. 

Arv och miljö betyder ungefär lika mycket 

Klart är alltså att familjesambanden är tydliga. 

Men vad beror det på, arv eller miljö? Det är en ständigt 

återkommande fråga som länge intresserat forskare. 

– Jag skulle säga att arv och miljö betyder i stort sett lika 

mycket, slår Anders Björklund fast. 

När han säger det lutar han sig bland annat mot en studie 

där han tittat på personer som tidigt lämnats bort för adoption. 

Han har undersökt hur det gått inkomstmässigt för de 

biologiska föräldrarna och för adoptivföräldrarna och jämfört 

med hur det sedan gått för barnet. 

– Det handlar om svenskfödda barn som adopterades fram 

till tidigt 60-tal. Fram till dess adopterades ungefär 1 000 

barn per år, berättar Anders Björklund. 

Av studien framgår att barn som adopteras bort hamnar 

ungefär lika nära sina biologiska föräldrar i inkomst som barn 

som inte adopteras. Men också att även adoptivföräldrarnas 

inkomst påverkar. 

– Men där är inte sambanden lika starka. Det tyder på att 

biologins inflytande är starkt. 

De biologiska föräldrarna fortsätter alltså att påverka sina 

barn även när de inte längre finns i barnets liv, men det gör 

också adoptivföräldrarna. Eftersom barnet får ta del även av 

79

80 


adoptivföräldrarnas resurser kan den som lämnar en fattig 

familj för att leva med en rik räkna med att inkomstmässigt 

hamna någonstans mittemellan. 

– Men glöm nu inte att vi hela tiden pratar om genomsnitt 

och att det finns stora variationer, påminner Anders Björklund. 

Starkare samband i USA 

Ännu starkare är sambanden mellan föräldrars och barns 

inkomst och utbildning i USA. Det har Anders Björklund 

kunnat konstatera i flera studier. Han menar att det finns flera 

troliga förklaringar till det. 

– En är att uppväxtmiljön är jämlikare i Sverige och att vi 

tidigt grundlägger hälsa och utbildning. En annan är att lönespridningen 

är större i USA. 

Egenskaper som man ärver, till exempel kognitiva förmågor 

och arbetsdisciplin, premieras mer på den amerikanska arbetsmarknaden, 

menar han, vilket gör familjens betydelse större. 

Trots att Anders Björklunds studier pekar på att det gäller 

att hamna hos föräldrar med så bra förutsättningar som möjligt 

ska resultaten inte tolkas deterministiskt, säger han. Det 

är mycket mer än bara föräldrarna som spelar roll för hur det 

går för en person. 

– För det första är det viktigt med en allmän skola. Men 

det handlar också om hur mycket man lägger manken till själv. 

Mycket borde också gå att kompensera med en aktiv hälsopolitik, 

menar ekonomiprofessorn. 

– Både arv och miljö går att påverka, men på olika sätt. 

Därför tycker jag att det är viktigt med en viss insikt i vad 

som är det ena eller det andra.


Anders Björklund, professor i ekonomi vid Institutet för 

social forskning, SOFI, Stockholms universitet. 

Fakta • Personer med många syskon har mer 

sällan lång utbildning 

De som inte har några syskon eller som är äldst i en syskonskara 

har oftare än andra eftergymnasial utbildning. De 

som har växt upp med många syskon har mer sällan lång 

utbildning. 

Det spekuleras ibland om huruvida antalet syskon och 

platsen i syskonskaran har betydelse för hur man formas 

som individ. En studie av olika register vid SCB visar att dessa 

faktorer verkar ha viss betydelse för valet av utbildning. 

De som är äldst i en syskonskara har oftare en eftergymnasial 

utbildning jämfört med yngre syskon. Även de som är 

ensambarn har ofta en eftergymnasial utbildning. 

Mellanbarn och de barn som är yngst i en syskonskara är 

däremot inte lika ofta högutbildade. 

Skillnaderna i utbildningsnivå förklaras till stor del av 

syskonskarans storlek. Andelen som har genomgått en eftergymnasial 

utbildning är lägre bland dem som tillhör en stor 

syskonskara. Äldsta barnet i stora syskonskaror har inte lika 

ofta lång utbildning som äldsta barnet i små syskonskaror. 

Men även i stora syskonskaror har det äldsta barnet 

oftare en högre utbildning jämfört med sina syskon. 

För personer i alla åldrar är det tydligt att andelen med 

eftergymnasial utbildning är högst bland personer som är 

äldst i en syskonskara. 

81

82 


Bland mellanbarn som är födda 1941–1960, och ingår i en 

större syskonskara, är det påtagligt att andelen med eftergymnasial 

utbildning är lägre. I gruppen mellanbarn som är 

födda 1961–1980 finns en liknande tendens i de fall ingen 

av föräldrarna har en eftergymnasial utbildning. Däremot 

har mellanbarn födda 1961–80, med minst en högutbildad 

förälder, lika ofta en eftergymnasial utbildning som andra 

jämnåriga. 

Detta kan tolkas som att familjer med begränsade ekonomiska 

resurser i första hand ger det äldsta barnet möjlighet 

att studera, men att betydelsen av denna faktor har minskat 

över tid. 

Det som påverkar skillnaden i andelen högutbildade mest är 

dock vilket kön man har och föräldrarnas utbildningsnivå. 

Jämfört med dessa faktorer är skillnaden mellan äldre och 

yngre syskon jämförelsevis liten. 

Generellt gäller att andelen högutbildade är högre bland 

kvinnor än bland män. Någon skillnad mellan könen beroende 

på platsen i syskonskaran finns inte. 

Källa: Välfärd 2/2008, SCB.

Kap. 10 

Barns rättigheter vid skilsmässa 

– Om socialtjänstens bristande förmåga att 

involvera barnen i vårdnadsutredningar. 

Barns delaktighet i vårdnadstvister är en grundläggande 

rättighet. Det står i FN:s barnkonvention. Men svenska barn 

kan inte garanteras den rätten. 

I bästa fall träffar de en empatisk och professionell familjerättsutredare, 

men barnen kan likaväl utsättas för påtryckningar 

från utredaren som är att betrakta som psykisk 

misshandel. 

– Barn som hamnar i kläm mellan sina föräldrar i vårdnadstvister 

bemöts väldigt olika. Hur delaktiga de i verkligheten 

blir beror helt på vilken familjerättsutredare de möter, konstaterar 

sociologiprofessorn Elisabet Näsman. 

Tillsammans med en kollega från Uppsala universitet, 

forskarassistenten Maria Eriksson, har Elisabet Näsman 

gått igenom tingsrättsdomar där barn varit föremål för en 

vårdnadsutredning. Ur domarna har de valt ut och intervjuat 

sjutton barn i åldrarna sju till sjutton år för att ta del av deras

84 

b a r n s rät t i g h e t e r vid skilsmässa 

erfarenheter av familjerätten. Barnen har alla levt i familjer 

där det förekommit någon form av hot eller våld och som 

följts av en skilsmässa där föräldrarna tvistat om umgänget. 

Forskarna har också träffat familjerättsutredare för att få 

veta mer om hur de såg på barns delaktighet i utredningsprocessen. 

Stora variationer i socialtjänstens bemötande 

I en vårdnadstvist ska familjerätten, utifrån barnets bästa, 

göra en utredning som sedan ligger till grund för den rekommendation 

om beslut som lämnas till domstolen. 

Och det är i den processen som barn har rätt att vara delaktiga. 

De har rätt att bilda sig en uppfattning om sina egna 

omständigheter och de ska, utifrån ålder och mognad, få säga 

sitt om sin situation. 

Men trots att landets familjerättsutredare arbetar utifrån 

samma lagstiftning och regelverk visar studien att det finns 

stora variationer i hur socialtjänsten bemöter barnen. 

– I själva verket har barn ganska små möjligheter att 

påverka sin situation om de inte har tur och träffar på rätt 

person, konstaterar Elisabet Näsman. 

Det finns socialsekreterare som arbetar utifrån ett tydligt 

barnperspektiv. Som möter barnen och analyserar deras familjesituation 

utifrån barnets synvinkel och sedan presenterar 

utredningen för rätten så att barnen och deras situation blir 

synliga. 

Men lika vanligt är att barnen vittnar om det motsatta 

bemötandet.

e l i s a b e t näsman 

Barns rätt görs till föräldrars rätt 

Elisabet Näsman har träffat barn som berättat om utredare 

som slår dövörat till inför barnens rädsla för att träffa och 

konfronteras med sin pappa. Istället har barnen blivit utsatta 

för en stark press att, mot sin vilja, träffa den våldsamme föräldern. 

Något som enligt Elisabet Näsman är att betrakta som 

institutionell misshandel. 

– Utredarna kan komma med argument som är helt lagstridiga. 

Exempelvis att biologiska föräldrar har rätt att träffa 

sina barn, vilket ju är helt fel. Det är barn som har rätt att 

träffa sina föräldrar, inte tvärtom. 

– Utgångspunkten för familjerätten är att barn har behov 

av båda sina biologiska föräldrar. Vilket i själva verket snarare 

är ett ideologiskt ställningstagande än baserat på fakta, 

menar Elisabet Näsman. 

– Det är en syn på föräldraskapet som växt sig allt starkare 

i Sverige. Men man kan fråga sig på vilka grunder. Vad jag vet 

finns det inget stöd i forskningen för att de biologiska föräldrarna 

är så viktiga, säger hon. 

Det gör att det kan vara svårt för barnen att få gehör för 

att de inte vill träffa den förälder de är rädda för. Familjerätten 

präglas av ett synsätt som går ut på att barn har rätt till 

och behöver kontakt med båda sina föräldrar, men att barnet 

inte alltid förstår det själv. 

– Att det finns barn som inte har kontakt med sina båda 

föräldrar ses som ett samhällsproblem för att vi tror att det 

är dåligt för barnet. Men den uppfattningen gör att barnen 

ibland blir överkörda när de inte vill träffa sin ena förälder, 

säger Elisabet Näsman. 

85

86 


– Barnens rätt till sina föräldrar görs alltså i praktiken om 

till föräldrars rätt till sina barn, konstaterar professorn. Något 

som Elisabet Näsman också har sett i en del av vårdnadsdomarna. 

– Det händer att rätten vänder från barnens rätt till en 

föräldrarätt, säger Elisabet Näsman. 

Barnen har rätt till information och att ställa 

frågor 

Samtidigt har Elisabet Näsman förståelse för att det finns en 

gräns för hur långt barnets delaktighet kan sträcka sig. Men i 

vissa fall tillfrågas inte ens barnen om hur de ser på sin familjesituation. 

– Hur samtalen med barnen går till, eller inte går till, är 

ytterligare en variation i hur socialtjänsten hanterar vårdnadsutredningarna. 

En del familjerättssekreterare väljer helt enkelt 

bort att låta barnen yttra sig. 

För att barnen ska kunna anses delaktiga i utredningsprocessen 

menar Elisabet Näsman att de ska vara väl informerade 

om vad frågan gäller och ha möjlighet att ställa de frågor de 

behöver för att kunna ta ställning. 

Men det stannar inte där. De har också rätt att få veta vad 

familjerätten i slutändan har tagit till sig av det barnen försökt 

förmedla. 

– Det finns barn som verkligen fått läsa utredningen och 

tycker att de blivit behandlade på ett bra sätt. Men det händer 

också att familjerättssekreterare upplever det som problematiskt 

att prata med barnen om deras situation, trots att det 

borde vara en naturlig del av utredningen.


Många utredare är osäkra 

Ibland kan bristen på information bero på att man inte tror 

att barnet förstår. Men lika ofta beror den på att familjerättsutredaren 

är rädd för att ett samtal om pappans våld ska riva 

upp känslor hos barnet som kan bli svåra att hantera. 

Det kan också finnas en osäkerhet kring hur man ska prata 

med barnet. 

– Det finns utredare som inte känner sig tillräckligt kompetenta 

och som är rädda för att göra mer skada än nytta. 

Socialstyrelsen har ju flera gånger konstaterat att socionomer 

i Sverige har fått för lite utbildning när det gäller samtal med 

barn, påpekar Elisabet Näsman. 

– För barnen, oavsett ålder, är det viktigt att få en chans 

att prata öppet om de hot eller det våld som de varit med om, 

menar Elisabet Näsman. 

Då behöver det inte bli lika jobbigt för barnen att hantera. 

– Men den öppenheten saknas i många utredningar. 

Ett argument som familjerätten ibland gömmer sig bakom 

är att fokus i utredningen ska ligga på vad som behöver göras 

för att barnet ska få det så bra som möjligt framåt i tiden. Att 

en vårdnadsutredning inte går ut på att ta reda på vad som 

har hänt och vem som bär skulden för det. 

– Men då bortser man från att barnet bär med sig erfarenheter 

från det förflutna som det påverkas av. Att inte ta reda 

på vad som hänt i familjen är en brist vi ser i en del utredningar. 

Det finns också exempel på barn som ändå vill träffa sin 

pappa, trots det som hänt i familjen, men där familjerättsutredaren 

kommer fram till att det inte är lämpligt. 

87

88 


– Ibland får barnen inte veta varför de nekas att träffa sin 

far. Då kan de känna sig maktlösa över att de inte får vara 

med pappan trots att de talat om att det är vad de vill, säger 

Elisabet Näsman. 

Vanligt med olika förhållningssätt till uppgiften 

I samtalen med familjerättsutredarna om hur de ser på sitt arbete 

framkommer flera olika förhållningssätt till arbetsuppgiften. 

Utredarna lägger helt enkelt tyngdpunkten i utredningen 

på olika saker beroende på hur den egna kompetensen ser ut. 

En del kan vara inriktade på barnet. Att det kan vara 

skadat och ska skyddas. Andra kan vara specialiserade på 

mäns våld mot kvinnor och därmed extra observanta på vilka 

följder deras beslut får för kvinnan som blivit misshandlad. 

– Båda inriktningarna får konsekvenser för utredningarna. 

I det senare fallet är det inte ens säkert att det är barnen som 

står i centrum, kommenterar Elisabet Näsman. 

En del utredare lägger större vikt vid omsorgsperspektivet 

än delaktighetsperspektivet. De har fokus på att barn är 

sårbara och under utveckling och därmed inte kompetenta 

nog att förstå vilka långsiktiga konsekvenser deras handlande 

kan få. 

– Men en stor del av förklaringen till olikheterna i hanteringen 

ligger också i hur familjerättsarbetet är reglerat och 

organiserat, menar Elisabet Näsman. 

Familjrätten utgår från att det vid skilsmässor finns två 

jämlika, väl fungerande föräldrar som inte längre vill leva 

tillsammans och som ska lösa barnets situation. 

– Men familjerättsjurister har insett att det inte finns några 

vanliga vårdnadstvister och ganska sent har det skrivits in i


lagstiftningen att man ska ta hänsyn till om det förekommer 

våld i relationen. 

Domstolsprocessen gör situationen mer låst 

Eftersom domstolen behandlar vårdnadsfrågan som en tvisteförhandling 

mellan föräldrarna faller det sig naturligt att 

rätten snarare behandlar föräldrarnas rätt än barnets rätt. 

Därför är Elisabet Näsman kritisk till att vårdnadstvister 

avgörs i domstol. 

Ibland kan det också finnas behov av en lösning som 

behöver utvecklas på lång sikt. Barnet kan behöva tid för att 

återhämta sig och bearbeta sin upplevelse och bygga upp en 

trygghet i relationen till sin förälder. 

Elisabet Näsman berättar om ett barn som länge vägrade 

att träffa sin pappa. Som desperat klamrade sig fast vid stolar 

och bord varje gång det blev dags. Till slut bestämde domstolen 

att pappan inte skulle få träffa barnet. 

– Men efter en tid landade barnet i sina upplevelser och 

ville återuppta kontakten. 

Men den typen av lösningar finns det inte utrymme för i en 

domstolsprocess där det ska fattas slutgiltiga beslut. 

– Men för barnets del kanske det bästa skulle vara att planlägga 

umgänget på längre sikt, menar Elisabet Näsman. 

Slutsatsen av forskningsprojektet är att barn i Sverige faktiskt 

inte kan utöva de rättigheter de har. 

– Beslut kan bli bättre om de som berörs får berätta hur de 

känner. Det handlar alltså inte bara om barns rätt utan också 

om att få bra beslut, säger Elisabet Näsman. 

89

90 


Vill undersöka hur skolorna påverkas 

Nu vill hon tillsammans med forskarassistenten Maria 

Eriksson fortsätta syna vårdnadsprocesserna i sömmarna. 

Den här gången är hon intresserad av hur skolorna dras in i 

vårdnadstvisterna. 

Både för vittnesmål om hur barnen mår och genom kontakten 

med föräldrarna. Det är på skolan en del föräldrar 

löser överlämnandefrågor genom att det är där de hämtar och 

lämnar barnet. 

– Vi har sett i domarna att skolpersonal kan känna sig 

hotad av pappor som nekats umgänge men som söker upp 

barnet i skolan. Och enligt en norsk studie kan barn som har 

skyddat boende känna sig väldigt utsatta i den halvoffentliga 

miljö som skolan är. Jag vill kartlägga vad skolorna har för 

erfarenheter av sådana här fall och hur de hanterat det och 

hur de stöttar barnen, berättar Elisabet Näsman. 

Elisabet Näsman, professor i sociologi, Uppsala universitet.

Vad politiken kan 

göra för familjerna

Kap. 11 

Det föds fler barn i jämställda 

länder 

Unga kvinnor har tröttnat på att behöva offra yrkeskarriär 

och personlig utveckling när de vill ha en familj. Därför 

föds det allt färre barn i Europa. 

Särskilt tydligt märks det i länder där samhällssystemen 

inte stöttar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. 

Lösningen på problemet, menar forskare, är – jämställdhet. 

Europas befolkning åldras snabbt och yngre generationer 

kommer inte att räcka till för att ta hand om och försörja sina 

gamla. På sikt kan det äventyra välfärden. 

– Jämställdhet är en viktig överlevnadsfråga för vårt samhälle. 

Det tror jag stenhårt på, säger Livia Oláh som är docent 

i demografi på sociologiska institutionen vid Stockholms 

universitet. 

Först med att få en nedgång i fertiliteten var Sverige tillsammans 

med de andra nordiska länderna i slutet av 1960- 

talet och i början av 1970-talet. Det var ungefär samtidigt

l i v i a oláh 

som svenska kvinnor på allvar etablerade sig på arbetsmarknaden. 

Samma utveckling spred sig sedan vidare till 

Västeuropa för att under 1980-talet nå Sydeuropa. 

Nu i början på 2000-talet finns det inget europeiskt land 

som klarar av att reproducera sig självt under det närmaste 

decenniet. Redan år 2050 kommer varannan medborgare i 

Sydeuropa att vara över femtio år enligt FN:s befolkningsprognoser. 

Det blir tufft för de unga som ska ta hand om och 

försörja en stor far- och morföräldrageneration. 

– Det är stora förändringar i sociala normer, värderingar 

och könsroller som ligger bakom omsvängningarna i de europeiska 

familjemönstren, menar Livia Oláh. 

Livsvalen är mer individualistiska 

Tiden då människor gifte sig och skaffade barn redan i unga 

år är förbi i de allra flesta europeiska länder. Det är inte ens 

säkert att de gifter sig överhuvudtaget. Kärnfamiljen är inte 

längre självklar och samboförhållanden har blivit mycket 

vanligare. Dessutom har både skilsmässor och separationer 

ökat dramatiskt, vilket gör att alltfler barn har erfarenhet av 

att leva med bara en förälder eller med en styvförälder. 

I en tid då en hel räcka med möjligheter till personliga 

livsval står till buds har levnadskurserna blivit allt mer individualistiska. 

Självförverkligande upplevs som viktigare, och 

föräldraskap är bara ett av många möjliga val. 

För många unga är det viktigt att utbilda sig och skapa en 

plattform på arbetsmarknaden innan de skaffar barn och de 

väljer därför att vänta med familjebildning och barnafödande. 

En del avstår helt från barn. 

93

94 

d e t föds fler barn i jämstä l l d a länder 

Förändringarna har lett till att fertiliteten har sjunkit i nästan 

hela Europa, i flera länder långt lägre än de 2,1 barn per 

kvinna som krävs för att ett samhälle ska kunna reproducera 

sig självt. 

– Dagens unga vill inte ha en traditionell familj där mamman 

är hemma och tar hand om hushållet. De vill ha ett annat 

liv. Nu måste samhället göra det möjligt för unga att förena 

arbetsliv och föräldraskap, säger Livia Oláh. 

Hon borde veta. Under större delen av sin forskarkarriär 

har Livia Oláh intresserat sig för barnafödande, familjebildning 

och familjepolitik. Eftersom hon är demograf är utgångspunkten 

för forskningen variationer i födelsetal, ofta med ett 

jämförande perspektiv. 

Bland annat har hon lett ett forskningsprojekt som involverat 

forskare från hela Europa och där de har tittat på hur 

familjepolitiken påverkar familjemönster och jämställdhet i 

olika länder. 

Och bilden är tydlig. 

– Viljan att skaffa barn är helt klart större i jämställda 

länder, säger Livia Oláh. 

Aktiv jämställdhetspolitik är bra för 

fruktsamheten 

– Sverige är ett av de länder i Europa där andelen förvärvsarbetande 

kvinnor är hög. Samtidigt är det också ett av de 

länder i Europa där det föds flest barn. Motsägelsefullt kan 

tyckas, men anledningen, menar Livia Oláh, är en aktiv familjepolitik 

där också pappans ansvar för barnen betonas. 

– Vår svenska familjepolitik baseras på en strävan efter ett 

jämställt samhälle där arbete, barn och familj går att kom-


binera. Tittar man på fruktsamheten i Sverige, har politiken 

lyckats bra, säger hon. 

Svenska kvinnor föder relativt sett många barn, under 2008 

i genomsnitt cirka 1,9. Om man istället tittar på Östeuropa 

kan vi se att i de flesta östeuropeiska länder är fruktsamheten 

extremt låg, ungefär 1,3 barn per kvinna. 

1,5 barn per kvinna brukar anses vara en kritisk gräns. 

När det föds färre barn än så börjar det bli problematiskt. En 

snabbt åldrande befolkning sätter extra press på det offentliga 

välfärdssystemet, samtidigt som det kan bli svårt med den 

framtida arbetskraftsförsörjningen. 

– Det kan till slut sätta hela välfärden på spel, säger Livia 

Oláh. 

Den offentliga strukturen krockar med den privata 

Trots den låga fruktsamheten visar undersökningar att de 

allra flesta unga i Europas länder ändå vill ha två barn. Så om 

människor bara fick som de ville skulle balansen mellan yngre 

och äldre generationer inte vara något problem. 

Ändå är det få länder som ens kommer i närheten av så 

många barn. 

– Alltså är det något som hindrar människor från att leva 

ut sin önskan, och det är troligt att det största hindret är 

ojämlikhet mellan könen i familjen, säger Livia Oláh. 

Hon menar att den offentliga strukturen krockar med den 

privata. I många europeiska länder har jämlikheten mellan 

könen kommit långt i den offentliga sfären och där är det 

också självklart att kvinnor utbildar sig och skaffar sig ett 

bra jobb. Men när det gäller jämställdhet i familjen har inte 

95

96 


alla länder kommit lika långt. Och det får konsekvenser för 

fertiliteten. 

– Kvinnor vill, och kan, liksom män ha ett yrkesliv. Men så 

länge de får dra tyngsta lasset hemma väljer de att skaffa få, 

eller inga barn för att klara av det, säger Livia Oláh. 

I sin forskning har hon sett starka samband mellan traditionella 

attityder till familjeliv i ett land och lågt barnafödande. 

Troligtvis för att negativa attityder till jämlikhet mellan könen 

gör det svårt för kvinnor, och även för män, att kombinera 

familjeliv med utbildning och arbetsliv. 

– I ojämställda länder ser vi att högutbildade kvinnor i allt 

större utsträckning väljer bort barn för att de vill kunna använda 

sig av sina kunskaper och ha ett givande yrkesliv, säger 

Livia Oláh. 

Flera exempel finns 

Både Tyskland och Italien är exempel på samhällen där 

konservativa värderingar i hög grad fortfarande är en del av 

många familjers vardag. Gemensamt för de båda länderna är 

dåligt utbyggd barnomsorg och ett hemmafruideal som till 

stora delar lever kvar. 

Och fertiliteten ligger på mycket låga nivåer. Under 2008 

föddes bara 1,4 barn per kvinna i de båda länderna. 

– I exempelvis Tyskland ser vi i allt större utsträckning att 

högutbildade väljer bort barn. För de vet att det är svårt att 

kombinera en yrkeskarriär med ett familjeliv i ett land med 

föråldrade strukturer, säger Livia Oláh. 

Som motgift mot den låga fertiliteten har Tyskland valt 

att införa nya familjepolitiska åtgärder. Efter svensk modell 

har landet nu lagt om kursen i sin familjepolitik och öron-


märkt två månader i föräldraförsäkringen enbart för pappan. 

Dessutom har den tyska regeringen lagt löften om en kraftigt 

utbyggd barnomsorg och sedan dess kan en liten ökning i 

nativiteten skönjas. 

– Men än är det för tidigt att avgöra om det håller i sig och 

vad det beror på. Att de två månaderna i föräldraförsäkringen 

är vikta för pappan, är en tydlig och viktig signal om att staten 

ser att även män är föräldrar, anser Livia Oláh. 

I Spanien har utvecklingen på det offentliga planet gått 

fort de senaste decennierna och spanska kvinnor är numera 

högre utbildade än män. De har också en självklar plats på 

arbetsmarknaden. Men utvecklingen mot ett jämställt samhälle 

stannar på hemmets tröskel. Det är fortfarande kvinnorna 

som bär huvudansvaret för vad som ska ske innanför 

hushållets fyra väggar, vilket lett till att barnafödandet också i 

Spanien är förhållandevis lågt. 

Även i Central- och Östeuropa är familjerna traditionella 

och papporna knappt aktiva alls med varken barn eller hushållsarbete. 

I Polen håller den katolska kyrkan familjerna i ett järngrepp 

och trots abortförbud och svårigheter att få tag i preventivmedel 

är födelsetalen låga. 

– Det är bara att inse. Familjer där också kvinnor bidrar till 

familjens försörjning är här för att stanna. Därför måste det 

finnas möjligheter att kombinera familj och arbete för både 

män och kvinnor, säger Livia Oláh. 

Hon menar att det både empiriskt och teoretiskt finns stöd 

för att Europas regeringar bör satsa offensivt på en familjepolitik 

som främjar jämställdhet mellan könen. 

– I nätverksprojektet har vi även tittat på det allmänna 

97

98 


samhällsklimatet när det gäller de här frågorna. Och vi ser att 

viljan till att skaffa barn är större i jämställda länder. 

Barnomsorgen är grunden 

– Grundförutsättningen för ett samhälle där båda föräldrarna 

tar lika stort ansvar för familjen är en fungerande barnomsorg, 

menar Livia Oláh. I sin forskning har hon sett att där 

det finns en väl utbyggd och offentlig barnomsorg för små 

barn, där föds det också fler barn per kvinna. 

– En ordentligt utbyggd barnomsorg är bättre än en lång 

föräldraledighet, som riskerar slå negativt mot kvinnorna, 

konstaterar hon. 

– Då är det effektivare med en kortare ledighet, en aktivare 

pappa och en fungerande barnomsorg, säger hon. 

Framförallt är det kvinnorna som flyttat fram positionerna 

de senaste åren. 

Liksom män skaffar de sig bra utbildningar och ser fram 

emot ett långt och regelbundet arbetsliv och de har sin 

självklara plats på arbetsmarknaden. Eftersom kvinnorna är 

självförsörjande har de också fått en bättre förhandlingsposition 

i familjen. 

Männen har däremot inte genomgått samma stora förändring 

eftersom de inte har tagit motsvarande steg mot att ta 

aktiv del av familjelivet och familjeansvaret. Något som Livia 

Oláh menar är ytterligare en bidragande orsak till den låga 

fruktsamheten som många länder i Europa dras med. 

– Mäns vilja att skaffa barn påverkar barnafödandet lika 

mycket som kvinnors, menar hon. 

Tillsammans med forskarkollegerna Allan Puur från 

Estland, Mariam Irene Tazi-Preve från Österrike och Jürgen


Dorbritz från Tyskland har Livia Oláh undersökt mäns vilja 

att skaffa barn kopplat till hur de ser på den egna mansrollen. 

Studien rör män mellan 20 och 44 år från åtta länder: 

Österrike, Estland, Östtyskland, Västtyskland, Italien, Litauen, 

Nederländerna och Polen. Och forskarna ser ett tydligt 

mönster: män med jämställd attityd verkar vara mer benägna 

att skaffa många barn än de som har mer traditionella värderingar 

med en gammaldags syn på familjebildning där mannens 

uppgift är att försörja familjen medan kvinnan tar hand 

om barnen. 

Av de undersökta länderna är männen i Nederländerna och 

Österrike mest jämställda i sin syn på familjebildning. I Litauen, 

Polen och Italien är de flesta män fortfarande traditionella 

i sin syn på kvinnor, män och familjebildning. Det är länder 

där den katolska kyrkans grepp om samhället är hårt. 

Någonstans mittemellan hamnar Estland och Öst- och 

Västtyskland där cirka en tredjedel av männen har en jämställd 

attityd till att bilda familj. 

Män med en traditionell attityd förväntar sig bara några 

få barn, medan jämställda män både vill ha fler och faktiskt 

också skaffar sig fler barn än traditionella män. 

– Jämställda män är helt enkelt mer intresserade av att 

engagera sig i familjen än att leva upp till ett gammaldags 

mansideal, säger Livia Oláh. 

Livia Oláh, docent i demografi vid Stockholms universitet. 

99

100 

Fakta 


Det behövs 2,14 barn per kvinna för att befolkningsstrukturen 

ska vara stabil i de rika länderna och befolkningen 

reproducera sig. Kritiskt för befolkningen anses det vara när 

det föds färre än 1,5 barn per kvinna eftersom det gör att 

andelen äldre i befolkningen ökar snabbt. 

Källa: SCB


Samband mellan andel barn under 3 år i barnomsorg och 

födelsetal i 19 EU-länder, tidigt 2000-tal. 

Summerad fruktsamhet 2005 

2,0 

Frankrike 

1,9 

1,8 

1,7 

1,6 

1,5 

1,4 

1,3 

1,2 

1,1 

Irland 

Luxemburg 

Storbrittanien 

Finland 

Belgien 

Österrike 

Italien Tyskland 

Portugal 

Spanien 

Tjeckien 

Slovakien 

Polen 

Sverige 

Nederländerna 

Danmark 

0 10 20 30 40 50 60 70 

Andel barn under 3 år i barnomsorg, % 

EU-länder med väl utbyggd barnomsorg har högre födelsetal 

än länder med en låg andel barn inom barnomsorgen. 

101

Kap. 12 

Kvinnor i politiken har lyft upp 

familjen på agendan 

Sverige är ett föregångsland när det gäller jämställdhet och 

kvinnors och mäns möjligheter att förena arbete och familj. 

Det är resultatet av en medveten och ambitiös politik. Och 

av att kvinnor tidigt släppts in i det politiska livet. Men när vi 

jämför villkoren för män och kvinnor i Sverige – är det fortfarande 

en bit kvar. 

– Sverige var tidigt ute vad gäller kvinnors närvaro i politiken 

och det har påverkat innehållet. Även om kvinnorepresentationen 

var relativt låg på 1960–1970-talet när vår familjepolitik 

formades låg den ändå högt i ett internationellt perspektiv. 

Det säger Christina Bergqvist som är docent i statskunskap 

vid Uppsala universitet. 

Sverige har ända sedan 1960-talet haft en jämställdhetspolitik 

som strävar efter att göra det möjligt för kvinnor att 

försörja sig själva – utan att behöva göra avkall på moderskap 

och familj.

c h r i s t i n a bergqvist 

– Idéerna var inte unika, de kom från en internationell 

kvinnorörelse. Men den svenska kvinnorörelsen lyckades 

föra in de här tankarna i politiken. Dels tack vare vårt öppna 

politiska system och dels tack vare starka och inflytelserika 

krafter, förklarar Christina Bergqvist. 

Förutom politiskt verksamma kvinnor fanns det en aktiv 

kvinnorörelse som engagerade sig i kvinnoförbund. Det fanns 

också fristående organisationer och nätverk och kvinnor med 

inflytande i maktens närhet som tryckte på för att kvinnorna 

skulle komma ut på arbetsmarknaden. 

– Det fanns också en hel del män som engagerade sig i jämställdhetsfrågorna, 

påpekar Christina Bergqvist. 

Kvinnliga politiker öppnade upp nya politikområden 

En del starka kvinnor satt som experter i flera av de stora 

välfärdsutredningar som gjordes under 1960- och 1970-talet 

och som låg till grund för de politiska besluten. Genom sin 

expertkunskap som exempelvis psykologer och sociologer 

hade de inverkan på synen på barnomsorg och förskolor. 

– De påverkade mycket. I de utredningar som lade grunden 

för den svenska utbyggnaden av barnomsorg kunde de till 

exempel visa att föreställningar om att dagis var skadligt för 

barnen var felaktiga. 

De första kvinnliga ministrarna och riksdagsledamöterna 

hade också stor inverkan på politikens innehåll. Med dem 

kom kvinnors erfarenheter och traditionella områden att 

politiseras. 

– Dessa kvinnor var inte så många, men de engagerade sig 

i frågor som är centrala för jämställdheten. De höll på med 

familjefrågor, utbildningsfrågor och kulturfrågor. 

103

104 

k v i n n o r i politiken har ly f t upp fa m i l j e n på agendan 

De kvinnliga politikerna öppnade upp för nya politikområden, 

områden som i många länder setts som privata och som 

något kvinnor ska sköta i hemmet, som till exempel barnomsorg 

och till viss del äldreomsorg. 

Den första kvinnliga ministern, Karin Kock, tillträdde 1947 

och var folkhushållningsminister. I regel sysslade de första 

kvinnliga ministrarna med social- och familjepolitik. Men 

att förminska det och säga att kvinnor bara fick tillgång till 

mjuka områden blir förenklat, menar Christina Bergqvist. 

– Att vara minister är inte som vilket jobb som helst. I ett 

land som satsar stor del av den offentliga budgeten på välfärd 

så är till exempel familjepolitik ett område som kostar. Och 

områden med mycket pengar är ofta attraktiva. 

– Därmed inte sagt att kvinnor inte håller på med också 

andra områden, det gör de. Det här är ett mönster som var 

starkare i början. Numera har kvinnor flera typer av maktpositioner, 

påpekar Christina Bergqvist. 

Medveten satsning på kvinnors rätt till arbete 

– Att det fanns öppningar i politiken för kvinnor hänger till 

en del ihop med den socialdemokratiska välfärdssatsningen. 

I länder som valt ett mer marknadsliberalt system har kvinnor 

inte kommit fram på samma sätt, menar Christina Bergqvist. 

– Socialdemokraternas jämlikhetsretorik passar ju ganska 

bra ihop med retoriken om jämställdhet mellan könen. Det 

går inte att jobba för det ena, men inte det andra. 

Strävan efter jämställdhet kom att bli en del av socialdemokraternas 

officiella ideologi och de satt vid makten länge. Men 

inte heller de borgerliga regeringarna på 1970- och 1980-talen 

gick starkt emot jämställdhetsidealet. I slutet av 1960-talet


och början av 1970-talet när jämställdhetsideologin var på 

stark frammarsch fanns också ett stort behov av arbetskraft 

och en del menar att det var en viktig orsak till vårt tidiga 

jämställdhetsideologiska uppvaknande. Exempelvis förespråkade 

Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, en daghemsutbyggnad 

och att svenska kvinnor skulle ut på arbetsmarknaden. 

– Behovet av arbetskraft fanns också i andra länder, men 

de valde att istället satsa på arbetskraftsinvandring, säger 

Christina Bergqvist. 

Också Sverige lockade till sig arbetskraft från utlandet, 

men här skedde det parallellt med en satsning på kvinnors 

deltagande på arbetsmarknaden. 

Under den starka kvinnorörelsens inflytande var Sverige ett 

av de länder som var först med att tänka i banor som inbegriper 

jämställdhet mellan kvinnor och män och att faktiskt 

införa en politik som går åt det hållet. 

– Vi var till exempel först med att omvandla en moderskapsförsäkring 

till en föräldraförsäkring. Man kan säga att 

det var en politisk innovation eftersom det inte fanns någon 

annanstans. 

Sedan dess har andra länder följt efter och en föräldraförsäkring 

för både mammor och pappor är numera normalt på 

många håll. 

Jämställt i teorin – men inte i praktiken 

I samband med att moderskapsförsäkringen skulle göras 

om till en föräldraförsäkring debatterades ett förslag på att 

några månader i försäkringen skulle öronmärkas för pappan. 

Redan 1972 kom sedan ett förslag från två riksdagskvinnor 

105

106 


från Centern om att en särskild pappamånad skulle införas i 

föräldraförsäkringen. 

Bakom förslaget låg en oro för att merparten av försäkringen 

annars skulle tas ut av kvinnorna. Den särskilda pappamånaden 

blev verklighet först cirka 20 år senare, i början av 

1990-talet. Då på initiativ av folkpartisten och dåvarande 

jämställdhetsministern Bengt Westerberg. 

– Med facit i hand kan vi se att oron för att papporna inte 

skulle ta ut sin del var befogad, konstaterar Christina Bergqvist. 

Utan kärnreformerna – individualiserad inkomstbeskattning, 

utbyggd barnomsorg och en delad föräldraförsäkring 

– hade kanske det svenska familjelivet sett annorlunda ut. I en 

internationell jämförelse ligger Sverige bra till. Här har kvinnor 

och män, åtminstone rent teoretiskt, samma möjligheter 

att både försörja sin familj och ta hand om den. 

– Det har visat sig vara en ganska framgångsrik väg att 

göra det vi gjort. Åtminstone om vi jämför kvinnors situation 

i Sverige med kvinnors situation i andra länder. Möjligheterna 

finns i teorin och även i verkligheten ser vi att det hänt väldigt 

mycket. 

Värre blir det om jämförelsen istället görs inom landet, 

mellan gruppen svenska kvinnor och gruppen svenska män. 

Då framträder skillnader i både familjesituation och möjlighet 

att förena arbeta och familj. Män och kvinnor tar fortfarande 

ansvar för olika saker. Kvinnor är hemma mer, de jobbar 

oftare deltid och tar ut en större del av föräldraförsäkringen. 

Allt medan män oftare jobbar i statusyrken, tjänar mer och 

tar mindre del av hemarbetet. 

– Det klassiska är att det jämställda paret blir ojämställt 

när barnet kommer och sedan blir det svårt att komma ikapp.


Även för de par som är genusteoretiskt medvetna och som har 

förhandlingar i familjen. 

Jämställdhet – hit men inte längre? 

Nu tänker Christina Bergqvist studera närmare vad det beror 

på att jämställdheten kommer hit men inte längre. Varför det 

gått så trögt med en individualiserad föräldraförsäkring och 

varför kvotering till företagsstyrelser mött ett sådant kraftigt 

motstånd. Trots att andelen kvinnor i näringslivets styrelser 

ligger stabilt på en låg nivå. 

– Det verkar vara väldigt svårt att införa starka politiska 

åtgärder som skulle få omedelbar effekt. Istället ska allt ske 

långsamt och på frivillig väg. Vi vill undersöka hur det kommer 

sig att det är så. 

Christina Bergqvist menar att det kanske krävs både 

starkare och kraftfullare åtgärder för att komma vidare i vår 

strävan efter jämställdhet. 

– Det kanske är dags att säga att nu har det gått så lång tid 

utan att det händer något mer. Det hänger ihop med att det 

fortfarande finns strukturer som håller tillbaka kvinnorna, 

säger hon. 

Men samtidigt finns det områden där det trots allt börjar 

bli någorlunda jämställt, berättar hon. Politiken är ett sådant 

område, åtminstone på vissa nivåer. Numerärt tar kvinnor 

ungefär lika stort utrymme som män i politiken. Med undantag 

för kommunerna. Där släpar kvinnorepresentationen 

fortfarande efter. 

– Jag kan tänka mig att det i vissa kommuner finns liknande 

mönster som i näringslivet. Att det finns manliga nätverk 

som är ganska slutna och svåra att ta sig in i. 

107

108 


Hög medvetenhet om genus bland svenskar 

Att det är lättare på central nivå menar Christina Bergqvist 

beror på att de politiska partierna är medvetna om vikten av 

att dra till sig också de kvinnliga väljarna. 

– Nu ser vi att till och med moderaterna börjar bli lite oroliga. 

De pratar om kvotering och andra saker de aldrig fört 

fram tidigare. 

Anledningen är att genusmedvetenheten bland svenska 

kvinnor är hög. Även om de har olika sätt att se på och prioritera 

jämställdhet. 

– Jämställdhet är politiserat i Sverige och det har blivit allt 

viktigare för politiker att profilera sig på jämställdhetsområdet. 

Unga föräldrar är intresserade och ser familjepolitik som 

en viktig fråga, säger Christina Bergqvist. 

Individprincipen, att både kvinnor och män ska kunna 

försörja sig själva och ha en ekonomisk grund att stå på, har 

slagit igenom på allvar sedan 1970-talet. 

– De politiska partier som drivit en annan linje verkar 

backa lite grann efter att ha gjort samma analys. 

De borgerliga partierna driver inte längre lika starkt valfriheten 

att vara hemma med barnen som de gjorde på 1990- 

talet. Centern har slutat att prata om vårdnadsbidraget. Och 

inte ens Kristdemokraterna driver på sin tidigare hjärtefråga 

särskilt hårt. 

– Sedan vårdnadsbidraget blev frivilligt för kommunerna 

är det inte många som utnyttjar det. Kristdemokraterna skulle 

kunna fortsätta driva på för att ändra på det, men det gör de 

inte, säger Christina Bergqvist. 

Jämställdhet har kommit att bli en alltmer prioriterad fråga 

också i länder som tidigare inte varit särskilt intresserade.


Tyskland har under en konservativ familjeminister infört reformer 

som liknar de svenska som infördes på 1970-talet för 

att komma tillrätta med sitt låga barnafödande. Samtidigt har 

organisationer som OECD, som värnar ekonomisk utveckling, 

kommit fram till att hemmafrumodellen inte är gångbar. 

– Nu finns en ambition inom EU att medlemsländerna ska 

bygga ut barnomsorgen. Många ekonomiska organisationer 

har kommit fram till att det är bättre för den ekonomiska 

utvecklingen att nyttja också kvinnors arbetskraft, berättar 

Christina Bergqvist. 

Jämställdhet har alltså kommit att bli ett ekonomiskt 

smörjmedel. En utveckling som Christina Bergqvist värjer sig 

mot. 

– Faran med det är att jämställdhet riskerar förknippas 

med ett nyttotänkande. Att det är okej så länge kvinnor 

producerar och arbetar för tillväxten. Jag menar att vi istället 

måste resonera om kvinnors deltagande utifrån ett jämställdhets- 

och rättviseperspektiv. Det måste vara demokratiska 

värderingar som styr, det är ett värde i sig. Att försörja sig är 

en rättighet man har. 

Christina Bergqvist, docent i statskunskap, 

Uppsala universitet. 

109

110 


Fakta • Reformer som genomförts för 

att öka jämställdheten 

1971 – Särbeskattningen. Reformen innebar att makarna 

beskattades individuellt, istället för som tidigare 

tillsammans. 

1974 – Föräldraförsäkringen. Moderskapspenningen 

gjordes om till en föräldrapenning som båda 

makarna har rätt att utnyttja. 

1974 – Barnomsorgen. Beslut tas om utbyggnad 

1979 – Kortare arbetsdag. Rätt till sex timmars arbetsdag 

för föräldrar införs. Hittills har möjligheten framförallt 

utnyttjats av kvinnor. 

Källa: Det försenade föräldraskapet Rapport 9/02, TCO. 

Riksdagens sammansättning 1919–2006 

Procent 

100 

80 

60 

40 

20 

Män 

Kvinnor 

47 % år 2006 

0 

1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000 

Källa: På tal om kvinnor och män 2008, SCB. 

År

Kap. 13 

Jämställdhet – alla vill ha det 

men få klarar av det 

Sverige anses vara ett av världens mest jämställda länder. 

Men när jämställdheten synas i sömmarna tonar också en annan 

bild fram. Vardagen sätter krokben även för familjer med 

jämställda ambitioner. 

De flesta i Sverige vill ha jämställdhet. Det framkommer i 

undersökning på undersökning. 

Ett halvår före riksdagsvalet 2010 bestämmer sig det mansdominerade 

partiet Moderaterna något överraskande för att 

lansera sig som ett kvinnoparti. De förordar genusvetenskap i 

skolan och könskvotering i börsföretagens styrelser. Och Alliansregeringens 

finansminister Anders Borg ”kommer ut” som 

feminist. Allt medan partisekreteraren Per Schlingmann pratar 

om könsmaktsordning och strukturella problem. 

– Alla vill ha jämställdhet, men verkligheten ser annorlunda 

ut, konstaterar Björn Halleröd, sociologiprofessor och verksam 

vid Göteborgs universitet.

112 

j ä m s tä l l d h e t – alla vill ha det men få klarar av det 

Arbetsmarknaden i Sverige är en av de mest könssegregerade 

i Europa, kvinnors löner är lägre än mäns och det är 

fortfarande kvinnorna som har huvudansvaret för hem och 

barn medan männen jobbar mer utanför hemmet. Män lägger 

bara hälften så mycket tid på hushållsarbetet som kvinnor och 

trots att papporna utnyttjar en allt större del av föräldraledigheten 

är det fortfarande kvinnorna som plockar ut lejonparten. 

Och bland de ensamstående föräldrarna är de män som 

bor tillsammans med sina barn i klar minoritet. 

Dessutom är svenskar, framförallt kvinnorna, bland de 

mest stressade i Europa på grund av en ständig konflikt mellan 

arbete och familj. 

Vad görs då i svenska hem för att ändra på det här? 

– Inte mycket alls, blir det bistra svaret från Björn Halleröd. 

– Vardagen ska gå ihop och då blir det lösningar som passar 

för dagen men som inte alltid är särskilt genomtänkta. 

Inom ramen för forskningsprogrammet Arbete och familj: 

vardagens balansakt, har han tillsammans med flera andra 

samhällsvetenskapliga forskarkolleger studerat familje- och 

arbetsliv ur ett jämställdhetsperspektiv. 

Och slutsatsen blev att män och kvinnor i vad som brukar 

anses vara ett av världens mest jämställda länder trots allt inte 

lever så jämställt. 

Det förhandlas mycket lite i svenska hem 

Björn Halleröd berättar att en grundläggande tanke inom 

forskning om arbete och familj är att det är en rationell förhandling 

som ligger till grund för hur par delar upp hemarbetet 

sinsemellan. En tanke som också svensk jämställdhetspolitik 

verkar bygga på.

a n n e grönlund och björn halleröd 

Det skulle betyda att familjer kan påverkas av politiska 

beslut och förändringar i yttre villkor så att roller, rutiner och 

uppgifter inom familjen omförhandlas. 

Men så enkelt är det inte, visade det sig när Björn Halleröd 

och hans kolleger intervjuade svenska par för att titta närmare 

på hur arbete och roller fördelas i svenska hem. I själva verket 

förhandlas det mycket lite vid svenska köksbord. 

– Det intressanta är att de allra flesta har avancerade 

system för hur arbetsfördelningen ska se ut, men det är ingen 

som riktigt kan redogöra för hur fördelningen kommit till, 

berättar Björn Halleröd. 

Förklaringen är att när svenska par ska få vardagen att 

fungera går autopiloten igång och saker sker mest på rutin. 

Mycket behöver lösas ad hoc och då finns de gamla hederliga 

könsrollsmallarna där, färdiga att kliva i. Det är bekvämt och 

välbekant. 

– Det här gäller alla par, oavsett om de har barn eller inte. 

Men allra tydligast blir det när paret har barn tillsammans, 

förklarar Björn Halleröd. 

– Att det faller sig så naturligt att stödja sig mot traditionella 

könsrollsidentiteter beror just på frånvaron av planering 

och förhandling, menar Halleröd. 

För svenska par är högst medvetna om att jämställdhet är 

en väg mot att utjämna orättvisor mellan könen och de menar 

att det är rimligt att dela på ansvaret för hem och barn. Men 

samtidigt ses den egna situationen och de personliga egenskaperna 

som så unika att den arbetsfördelning som finns i den 

egna familjen också framstår som den mest rationella. 

113

114 


– Men när många människor följer samma beteende går det 

att tala om en struktur och ett mönster. Och slutsatsen blir att 

vi inte är så jämlika som vi tror, konstaterar Björn Halleröd. 

Könsintegrering är inte prioriterat 

Att det går så trögt att få till en förändring, trots att vi vill 

ha den, beror på att könsintegrering på hemmaplan är en 

ickefråga för de flesta svenska par. Att hemmets sysslor är 

könsbundna upplevs inte som ett problem eftersom lösningen 

anses bygga på personlig lämplighet, kompetens och intresse 

och vara en anpassning till yttre omständigheter. 

– Många har fullt upp med att få livet att gå ihop. Det 

handlar om sysslor och åtaganden som ska hanteras från dag 

till dag. 

Det kan också finnas ett motstånd mot att ändra på de 

invanda rutinerna eftersom det kräver ett aktivt arbete och ett 

stort engagemang. Dessutom måste man då hantera sina mest 

intima relationer. 

– Du ska ändra på din vardag. Komma hem och säga att 

nej, nu vill inte jag det här längre. 

Skev fördelning av hushållets pengar 

Men jämställdheten kommer inte bara på skam när det gäller 

hur hushållsuppgifterna fördelas. Också när det gäller hanteringen 

av hushållets ekonomi blir fördelningen skev. 

Björn Halleröds intresse för hur män och kvinnor fördelar 

pengar vaknade när han på 90-talet genomförde en fattigdomsstudie. 

– Vi såg helt oväntat att gifta kvinnor med barn inte hade 

samma utrymme för konsumtion som gifta män med barn.


Han berättar att inom ramen för forskningsprogrammet 

Arbete och familj har universitetslektorn i sociologi Charlotte 

Nyman vid Umeå universitet undersökt hur familjers fördelningsmekanismer 

ser ut. 

Också här uppgav både män och kvinnor att de strävade 

efter en jämlik fördelning. En vanlig fördelningsmodell i 

svenska hem är att lägga inkomsterna i en gemensam pott för 

att sedan se till att båda har ungefär lika mycket pengar att 

röra sig med när räkningar och utgifter för mat är betalda. 

Men medan männen lägger sina pengar på privat konsumtion 

faller det ofta på kvinnornas lott att betala för det som 

Björn Halleröd kallar för gråzonsutgifter, men som i själva 

verket är kollektiva. Det kan vara kläder till barnen, eller en 

extra dekoration till hemmet. 

– När kvinnans pengar sedan tar slut blir det som en 

skenbar bekräftelse på att kvinnan är slösaktig, säger Björn 

Halleröd. 

Samtidigt som kvinnorna förlorar ekonomiskt på den ordningen 

försvarar de den med att de vill sköta hushållsinköpen 

själva, männen är inte riktigt betrodda. 

– På det viset bidrar kvinnorna själva till att upprätthålla 

en ojämlik fördelning av resurserna. 

Nationella skillnader finns 

– Delar av forskningen har skett i samarbete med tyska, spanska 

och amerikanska forskare och det finns vissa nationella 

skillnader, konstaterar Björn Halleröd. Tydligt är att svenska 

kvinnor sätter stort värde på att vara självständiga och att 

inte hamna i ekonomisk beroendeställning till sin man. De 

föredrar alltså ekonomisk ojämlikhet framför beroende. Det 

115

116 


finns till exempel par som berättar att kvinnan, trots mindre 

ekonomiskt utrymme, är noga med att betala för sig själv när 

paret ska åka på gemensam semesterresa. 

– Det var tydligt uttalat av flera kvinnor att de ville vara 

oberoende och självständiga. 

En förklaring är att en del svenska par ser på pengar som 

personliga och opersonliga. 

Vilket innebär att den som tar emot personliga pengar från 

sin partner, ofta kvinnan, kan få en känsla av beroende som 

upplevs som negativ för relationen. 

– Till exempel om mannen tar från sin lön för att bjuda 

med sin partner på en semesterresa. 

För att slippa hamna i beroendeställning till sin man säger 

därför en del kvinnor istället nej till gåvan. 

– Det var något som framförallt de spanska forskarna 

tyckte var märkligt, de såg inga som helst problem med att 

man blir beroende av varandra, berättar Björn Halleröd. 

I samtalen med de par som deltagit i forskningsprojekten 

visade det sig att många gärna hade sett en annan fördelning 

av både arbete och pengar inom relationen. 

Rädsla för konflikter 

Men att försöka ändra på ordningen är krävande, ansåg de 

intervjuade. Bättre att låta status quo råda och undvika konflikter 

som de menade kunde äventyra både lugnet i familjen 

och relationen. 

– Så man låter saker och ting bero och det blir ingen förändring, 

konstaterar Björn Halleröd. 

Samtidigt konstaterar han att vår strävan efter jämställdhet 

kan leda till stress och konflikter, men att det inte behöver


vara negativt i sig. 

– Konflikterna kan vara ett sätt att komma fram till lösningar 

som båda parterna känner sig nöjda med, säger han. 

Klart är att en utpräglat traditionell och könsstereotyp livsstil 

inte är särskilt gångbar i Sverige. Par där mannen tar väldigt 

liten eller ingen del av föräldraledigheten separerar oftare 

än andra. Detsamma gäller också för par där kvinnan tjänar 

extremt lite pengar och blir försörjd av mannen. Dessutom 

har andelen svenska skilsmässor varit ganska stabil de senaste 

tjugo åren, alltså under de år vi haft en aktiv familjepolitik 

med väl utbyggd barnomsorg och föräldraledighet i Sverige. 

Och fortfarande växer tre av fyra svenska barn upp i samma 

hushåll som båda sina biologiska föräldrar. 

– Det talar emot att jämställdheten skulle vara ett hot mot 

kärnfamiljen, menar Björn Halleröd. 

Det har också visat sig att de par som är mest jämställda 

och delar mest lika på hemarbete och föräldraledighet är 

högutbildade och har en relativt hög inkomst. Detta samtidigt 

som skilsmässorna är överrepresenterade bland låginkomsttagare. 

– När man tittar på vem det är som driver på diskussioner i 

familjen för att få till en förändring, är det nästan alltid kvinnan, 

säger Björn Halleröd. 

Särskilt högutbildade kvinnor har en stark position på arbetsmarknaden 

och därför också större möjlighet att förhandla 

till sig en rättvis fördelning av hemarbetet. Ofta är de också 

mer intresserade av karriär och självförverkligande. 

De flesta män har inte samma drivkraft. För dem innebär 

jämställdhet många gånger ett större ansvar för vissa inköp 

och att de får lägga mer tid på hemmet. 

117

118 


– Så en mer jämställd arbetsfördelning ligger inte i deras 

intresse. Istället blir det en fråga att hålla borta från dagordningen, 

säger Björn Halleröd. 

Det flexibla arbetet kan spä på stressen 

Men baksidan av myntet för de kvinnor som lyckas få en 

jämställd relation är att de också riskerar bli mer utsatta för 

stress. En förklaring kan vara den flexibilitet som alltmer 

kommit att prägla arbetslivet och som betraktats som en bra 

lösning för barnfamiljer som har svårt att hinna med både 

arbetsliv och privatliv. 

– Det flexibla arbetslivet har presenterats som en familjevänlig 

lösning som stödjer jämställdheten i familjer där båda 

föräldrarna arbetar, säger Anne Grönlund som är docent i 

sociologi vid Umeå universitet och som i sin doktorsavhandling 

granskat flexibilitetens betydelse. 

Svenska arbetsgivare brukar ange flexibel arbetstid som en 

av de viktigaste åtgärder de tagit för att ge sina anställda möjlighet 

att förena arbete och föräldraskap. Tanken är att det 

med anpassningsbara arbetstider ska vara lättare för män och 

kvinnor att turas om med att ta hand om hem och barn så att 

ingen av dem ska behöva göra avkall på sitt arbete. 

Men forskningen visar något annat. 

– Flexibla arbetstider påverkar nästan inte fördelningen av 

hushållsarbetet i hemmet alls, deklarerar Anne Grönlund. 

För även om arbetslivet är flexibelt är livet i barnfamiljen 

sällan lika fritt. Istället handlar det om en hårt inrutad vardag 

som styrs av öppettider på dagis, barns fritidsaktiviteter och 

behov av mat och sömn på regelbundna tider.


Istället har flexibiliteten visat sig kunna vara en källa till 

stress. 

De som har stor frihet i arbetet upplever en större konflikt 

mellan arbete och familj. Bland annat för att gränslösheten 

blir svår att hantera och jobbet riskerar spilla över på fritiden. 

Dessutom är flexibiliteten ofta på arbetsgivarens villkor. Det 

spelar inte så stor roll när du gör jobbet, det viktiga är att det 

blir klart. 

Jämställdhet lönar sig i längden 

Klart är dock att jämställdhet ändå lönar sig i långa loppet – 

både för kvinnor och män. Det kan Björn Halleröd konstatera 

en gång för alla efter att ha inlett sitt senaste forskningsprojekt 

där han tittar på hur äldre mår efter maken eller makans 

dödsfall. 

– De mår bättre om de delat hyfsat lika på hemarbetet 

innan. Blir man ensam med ett ansvar man inte haft tidigare, 

då blir det tyngre, slår han fast. 

– Så vill man ha en verklig förändring i könsrollerna så 

är det vid köksbordet förändringsarbetet börjar, menar han. 

För det är i människors personliga vardag som könsrollerna 

upprätthålls. 

Anne Grönlund, docent i sociologi, Umeå universitet. 

Björn Halleröd, professor i sociologi, Göteborgs universitet. 

119

120 


Fakta • En av tio upplever aldrig balans i vardagslivet 

En av tio upplever aldrig balans i vardagslivet 

Procent 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

För det mesta Ibland Sällan Aldrig 

Endast knappt hälften av mammorna respektive 

papporna anger att de för de mesta upplever balans 

mellan arbete och familjeliv. Drygt 11 procent av 

mammorna och 8 procent av papporna upplever 

aldrig balans i vardagslivet. 

Källa: Välfärd nr 3, 2008, SCB. 

Män Kvinnor

Kap.14 

Politiska reformer kan påverka 

viljan att skaffa barn 

För den som vill ha flera barn kan det vara bra att börja tidigt. 

Frågan är vad politikerna kan göra för att locka unga till 

att sätta bo i en tid då fertiliteten sjunker för att alltfler väljer 

att skjuta på barnafödandet. 

– Jag tror inte att det går att locka unga människor till att 

skaffa barn tidigt. De flesta vill ha en stabil plattform och några 

oansvariga vuxenår bakom sig innan de bildar familj, säger 

Elizabeth Thomson som är professor vid sociologiska institutionens 

demografiska avdelning på Stockholms universitet. 

Elizabeth Thomson leder också arbetet på The Stockholm 

University Linnaeus Center on Social Policy and Family Dynamics 

in Europe, SPaDE där man studerar socialpolitik, välfärd 

och familjedynamik i Europa. Ett område som särskilt står i 

fokus är unga och deras familjebildning. 

– I ett välfärdssamhälle där befolkningen krymper aktualiseras 

frågan om tajming. Ju tidigare unga bildar familj, desto

122 

p o l i t i s k a reformer kan påv e r k a viljan at t skaffa barn 

fler barn hinner de få. Därför är unga människors familjebildning 

intressant, förklarar Elizabeth Thomson. 

– Skaffar du barn sent, kan det bli svårt att hinna få de 

barn du vill ha. Kanske får du bara ett, eller i värsta fall inget 

alls, säger hon. 

Att vi föder färre barn är inga större problem, så länge 

minskningen går så sakta att skillnaden mellan generationerna 

inte blir så stor. 

– Men hur stor den minskningen får vara utan att det får 

svåra konsekvenser går inte att säga exakt. Det beror på hur 

samhället är organiserat, förklarar Elizabeth Thomson. 

Därför vill Elizabeth Thomson och hennes forskarkolleger 

också undersöka skillnaden mellan att föda i genomsnitt nästan 

två barn per kvinna jämfört med ett och ett halvt. 

– Vi vill också veta hur fördelningen påverkar. Alla måste 

inte skaffa två barn för att befolkningen inte ska krympa 

för snabbt. Det fungerar om en del inte skaffar några alls, så 

länge det finns någon annan som föder fler. 

Politiska insatser kan ge effekt 

De flesta unga människor vill ha det mesta på plats innan de 

bildar familj. De vill ha en ordentlig utbildning, ett bra jobb, 

en stadig inkomst, ett stabilt förhållande och en egen bostad. 

Något som mer eller mindre kan stödjas av de generella välfärdssystemen. 

En viktig uppgift för SPaDE är att ta fram kunskapsbaserade 

underlag till politiker om hur socialpolitiken påverkar 

familjebildningen. Både när det gäller de generella välfärdssystemen 

och enskilda politiska insatser. 

Forskarna har bland annat sett en tydlig effekt av den

e l i z a b e t h thomson 

tidsgräns som finns i den svenska föräldraförsäkringen där 

föräldrar premieras om andra barnet föds inom 30 månader. 

Det har lett till att svenska familjer får sina barn tätare än 

familjer i exempelvis Norge och Danmark. 

– Där har jag en teori som inte är testad ännu: Alla vet inte 

redan när de skaffar sitt första barn om de kommer vilja ha 

ett till. Men ska du vara säker på att få behålla samma nivå i 

föräldraförsäkringen när det andra barnet kommer måste du 

bestämma dig ganska snabbt. 

Föräldraledighet, utbildning, bostadsmarknad och arbetsmarknad 

är fyra områden som är avgörande för familjers villkor 

och som därför är intressanta för forskarna att studera. 

– På allt det lägger vi genus, säger Elizabeth Thomson. 

Genusperspektivet är viktigt eftersom det också kan påverka 

hur många barn man får. Till exempel har det visat sig 

att ”snabbhetspremien” för barn nummer två är fördelaktig 

för kvinnor som arbetar deltid efter att det första barnet fötts. 

Också utbildningsgraden slår olika för män och kvinnor när 

det gäller hur många barn de får, exemplifierar hon. Mer om 

det längre fram. 

Samhällssystemet kan underlätta för unga att bli 

föräldrar 

Alla undersökningar visar att de flesta vill ha två barn, så den 

stora frågan är varför en del inte får det. 

– Jag skulle säga att för en del är förutsättningarna goda 

och du kan få vad du vill. Men när förutsättningarna är sämre 

nöjer du dig med ett barn eller inga alls. 

Forskarna tittar på flera olika händelser i människors liv 

som kan påverka hur de väljer att forma sin familj. Exempel- 

123

124 


vis vid vilken ålder man flyttar hemifrån, när man avslutar 

sin utbildning för att börja arbeta och när man får sin första 

bostad. 

– Olika samhällssystem kan i olika grad underlätta för 

unga att skaffa barn. Till exempel kan studiestöden utformas 

så att det blir enklare att vara förälder under studietiden, 

förklarar Elizabeth Thomson. 

Hon exemplifierar med att berätta om en studie som jämfört 

hur systemen i Sverige, Tyskland, Italien och USA stödjer 

unga i deras övergång till vuxenvärlden. Den visar tydligt hur 

olika typer av välfärdssystem påverkar unga människors möjligheter 

att försörja sig själva och få ett eget hem och barn. 

I Sverige blir ungdomar tidigt självständiga eftersom 

välfärdssystemet är tydligt inriktat på att hjälpa unga både 

till eget boende och till högre studier, vilket i sin tur gör det 

lättare för dem att komma ut på arbetsmarknaden. 

– Det svenska samhället tar på sig ett stort ansvar för att 

unga ska bli självständiga så fort som möjligt, konstaterar 

Elizabeth Thomson. 

I USA ser systemet annorlunda ut. Staten ger inte särskilt 

mycket stöd till unga och universitetsstudier är dyrt. Istället 

blir det upp till individen att ta ansvar för sin övergång till 

vuxenvärlden. I gengäld är boendet relativt billigt och utbildningssystemet 

flexibelt utformat så att även den som har 

några dåliga skolår med sig i bagaget kan ta sig in på högskolan. 

Därför är det ändå relativt enkelt för unga amerikaner att 

sätta bo. 

– Det är lätt att ändra livsbana i USA eftersom spåren 

för vuxenblivandet inte är så rigida, förklarar Elizabeth 

Thomson.


Det handlar alltså om två sinsemellan mycket olika system, 

men som båda har fördelar för unga människor som vill 

skaffa barn. 

– Därmed inte sagt att ungdomar väljer att bilda familj 

bara för att det går, slår Elizabeth Thomson fast. 

Men i både Tyskland och Italien är det svårare att bilda 

familj tidigt och där föds också betydligt färre barn. 

I Italien är det både dyrt och svårt att sätta bo och befolkningen 

åldras snabbt. Arbetsmarknaden är stelbent vilket gör 

arbetsgivarna obenägna att anställa och därför är det svårt för 

unga att få jobb. Dessutom saknas stöd för högre studier och 

familjebildning. 

– I brist på andra möjligheter är det vanligt att ungdomar 

bor hemma tills de är trettio, trettiofem år. Och därför skaffar 

de inga barn. 

I Tyskland är både utbildnings- och anställningssystemen 

rigida. Där gäller det att tidigt bestämma sig för utbildningsinriktning 

och redan i de tidiga tonåren är det svårt att ändra 

bana. Det gör att många unga, särskilt kvinnor, hoppar av 

studierna. Den som vill kombinera studier eller arbete med 

familj har mycket liten hjälp att vänta från samhället. Det 

statliga stöd till familjebildning som finns är bidrag till kvinnor 

som väljer att stanna hemma med sina barn. Även om 

Tyskland nu närmar sig den nordiska modellen när det gäller 

föräldraledigheten, är det långt kvar innan det finns barnomsorg 

till alla. 

– I Tyskland finns två spår. Det ena är att kvinnor slutar 

utbilda sig och skaffar barn istället. Det andra är att kvinnor 

utbildar sig, stannar kvar på arbetsmarknaden och låter bli att 

sätta barn till världen, berättar Elizabeth Thomson. 

125

126 


Storleken på bostaden kan påverka 

barnafödandet 

Grundläggande för en familj är någonstans att bo. Men 

väsentligt för barnafödandet är också storleken på bostaden, 

åtminstone när paret står inför att skaffa sitt första barn. Ju 

större bostad, desto större chans att det första barnet kommer. 

Det har Elizabeth Thomsons kollega Sara Ström, vid 

sociologiska institutionens demografiska avdelning, kommit 

fram till efter att ha undersökt sambandet mellan villkoren på 

bostadsmarknaden och familjebildningen. Hon har också sett 

att för senare generationer har betydelsen av en egen bostad 

för att paret skulle välja att skaffa sitt första barn ökat. Finns 

det ingen ordentlig bostad, skjuts barnafödandet upp. 

– Däremot är det svårt att veta om man skaffar barn för att 

man har en bra bostad, eller om man söker en bra bostad för 

att man ska skaffa barn, kommenterar Elizabeth Thomson. 

Avgörande för hur många barn du får är också hur lång 

utbildning du har. 

Tidigare har högre utbildning betytt färre barn. Men de 

senaste åren har ett nytt mönster trätt fram. Det är fortfarande 

mindre sannolikt att högutbildade kvinnor blir mödrar. 

Däremot har sannolikheten ökat för att de högutbildade kvinnor 

som redan har ett barn ska skaffa ytterligare ett eller två, 

medan lågutbildade kvinnor skaffar färre. 

– Det beror troligen på att de flesta kvinnor numera redan 

finns på arbetsmarknaden. Men de med högre utbildning har 

bättre ekonomiska resurser och därför råd med fler barn, 

säger Elizabeth Thomson. 

Paradoxalt nog är lågutbildade ofta mer familjeinriktade, 

men eftersom de har svårare att få jobb har de också svårare


för att få råd att försörja en familj. 

– Så utbildningens påverkan på kvinnors barnafödande 

ändras över tid, konstaterar Elizabeth Thomson. 

Dessutom har klyftan mellan de båda grupperna växt i 

takt med att kraven på utbildning blivit större. Medan det på 

70-talet räckte med gymnasieutbildning för vissa jobb krävs 

nu på 2000-talet allt oftare en påbyggnadsutbildning. 

– Det betyder att arbetsmarknaden har krympt för dem 

som väljer att hoppa av gymnasiet eller avstå från högskolestudier. 

För män däremot har utbildningen alltid stått i positiv relation 

till antalet barn de får. 

– Nu som förr skaffar högavlönade män fler barn och 

det är troligare att de blir pappor än män som inte tjänar så 

mycket pengar. 

De tillfälliga jobben har inte påverkat viljan till 

barn 

Ytterligare en studie som Elizabeth Thomson lyfter fram har 

gjorts av Ola Sjöberg som är forskare på Institutet för social 

forskning vid Stockholms universitet, SOFI. 

Han har studerat effekten av att de tillfälliga jobben ökat 

dramatiskt de senaste decennierna. Samtidigt som den tillfälliga 

anställningen kan vara en möjlighet att komma in på 

arbetsmarknaden, finns det också en risk för att den som 

börjar yrkeskarriären med tillfälliga jobb har svårare att få 

en tillsvidareanställning. Störst är risken för kvinnor, visar 

Sjöbergs studie. Men tvärtemot vad man skulle kunna tro 

finns det inget i forskningen som talar för att det påverkar 

unga kvinnors vilja att skaffa sitt första barn. Däremot fram- 

127

128 


går det med all önskvärd tydlighet att när kvinnor går från en 

tillfällig anställning till en tillsvidareanställning, får det också 

positiva effekter på barnafödandet. 

Att socialpolitikens utformning får effekter på våra liv finns 

det alltså flera belägg för i forskningen. Men det betyder inte 

att alla reformer får avsedd effekt, om de ens får någon alls. 

När doktoranden Sara Thalberg undersökte konsekvenserna 

av att barntillägget slopades i studiestödet 1989 kunde hon 

konstatera att barnafödandet i princip inte påverkades alls. 

– Men då ska man ha klart för sig att de samtidigt höjde 

den generella summan studiemedel och att det är väldigt få 

som skaffar barn under studietiden, berättar Elizabeth Thomson. 

Normen i Sverige är att studierna ska avslutas innan 

barnen kommer och studentkulturen är inte förenlig med ett 

föräldraskap. 

– Många politiska beslut har ingen effekt, men de studerar 

vi oftast inte. Det kan också vara så att en ny reform har flera 

syften, där bara ett av målen är att uppmuntra till fler barn. 

Ibland kan det ju vara så enkelt att politikerna vill göra livet 

lättare för den som har familj och barn. 

Elizabeth Thomson, professor i demografi, Stockholms 

universitet, samt chef för The Stockholm University 

Linnaeus Center on Social Policy and Family Dynamics 

in Europe, SPaDE.

Kap. 15 

Maxtaxan ledde till fler barnafödslar 

i Sverige 

Politiska reformer griper långt in i människors liv och 

påverkar våra normer, levnadsvillkor och ekonomiska förutsättningar. 

De kan till och med inverka på hur vi väljer att 

forma våra familjer. När maxtaxan infördes, började svenska 

kvinnor föda fler barn. 

Att familjepolitiken har en stark inverkan på hur familjer fattar 

sina beslut framkommer i studier från flera länder. Svensk 

forskning visar att den till och med kan påverka hur många 

barn en familj bestämmer sig för att skaffa. 

Ett sådant exempel är maxtaxan. Det kunde de tre ekonomerna 

Anna Sjögren, Helena Svaleryd och Eva Mörk slå fast 

efter att ha undersökt avgiftsreformens effekt på barnafödandet. 

Ekonomerna är verksamma vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk 

utvärdering, IFAU, och Institutet för näringslivsforskning, 

IFN. Inom ramen för ett forskningsprojekt

130 

m a x ta x a n ledde till fler barnafödslar i sverige 

finansierat av Riksbankens jubileumsfond har de undersökt 

hur familjepolitiken påverkar våra liv, särskilt hur förändringar 

i kostnader för barn kan påverka barnafödandet. 

Maxtaxan ledde till fler barn 

1998, bara några veckor före valet, grep Göran Persson in i 

människors liv. I vad som har beskrivits som ett desperat försök 

att vinna valet, lovade han på stående fot att alla Sveriges 

barnfamiljer skulle få billigare barnomsorg genom kraftigt 

sänkt taxa, en så kallad maxtaxa. 

På det löftet vann han inte bara valet, det skulle också visa 

sig att han lyckades få svenska kvinnor att föda fler barn. 

När maxtaxan väl infördes 2002 blev barnomsorgen billigare 

för nästan alla familjer i Sverige. För en del familjer så 

mycket som närmare tusen kronor i månaden. Följden blev 

att det föddes fler barn jämfört med tidigare. 

– Vi har sett att familjer som fick stora avgiftssänkningar 

faktiskt skaffade fler barn. Det gäller framförallt familjer där 

mamman jobbade deltid och familjer som stod inför valet 

att skaffa sitt första eller tredje barn, berättar Anna Sjögren, 

ekonomie doktor i nationalekonomi och verksam vid både 

IFAU och IFN. 

Eftersom de flesta familjer i landet väljer att skaffa två 

barn, menar forskartrion att det ökade antalet tredje barn 

innebär att maxtaxan förmodligen gett långsiktiga effekter på 

barnafödandet.

a n n a sjögren och helena sva l e ry d 

Små förändringar kan ge stort genomslag 

Kostnaden för att ha barn påverkar hur många barn som föds 

i en familj. En till synes relativt liten förändring ser alltså ut 

att få genomslag. Motivationen är helt enkelt att det blir mer 

pengar över när räkningarna är betalda. 

– Föräldrar reagerar på det som de upplever som mest 

begränsande. 

I Sverige fick maxtaxan effekter på barnafödandet men inte 

på kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, berättar Helena 

Svaleryd, docent i nationalekonomi och verksam vid IFN. 

En trolig förklaring är att andelen yrkesarbetande kvinnor 

var hög i Sverige redan innan reformen infördes och att 

barnen redan var på dagis så många timmar om dagen som de 

menade att kvaliteten på barnomsorgen höll för. Däremot var 

det ekonomiska utrymmet snävare för många. 

Historiskt sett är det två familjereformer som troligen haft 

särskilt stor påverkan på vårt samhälle i allmänhet och familjen 

i synnerhet, berättar forskarna. Den ena är särbeskattningen 

och den andra är barnomsorgen. 

När kvinnans inkomst i början av 1970-talet inte längre 

lades ihop med mannens minskade marginalskatten avsevärt 

för kvinnor. Och med mer pengar kvar i familjens plånbok 

blev det lönsammare för kvinnor att arbeta. 

I takt med att svenska barn dessutom fick tillgång till barnomsorg, 

ökade också förutsättningarna för deras mödrar att 

arbeta. 

– Små ekonomiska incitament kan på kort sikt få ett litet 

genomslag. Men på lång sikt kan politiska beslut faktiskt 

ändra hur människor tänker, konstaterar Anna Sjögren. 

131

132 


Självklart för både män och kvinnor att arbeta 

Numera är det lika självklart för kvinnor som män i Sverige 

att arbeta och hemmafruarna är i princip ett minne blott. 

– Det kan ta ett tag innan normerna manifesteras, men de 

går helt klart att påverka med politiska beslut, säger Helena 

Svaleryd. 

Hon ger ett exempel: 

– För svenska föräldrar är det mer eller mindre otänkbart 

att lämna ifrån sig sina barn till dagis innan de har fyllt ett år. 

En uppfattning är att det till och med kan vara direkt skadligt 

för barnet. 

Men i grannlandet Danmark är det helt okej. Där lämnar 

föräldrar utan någon större oro ifrån sig sina små telningar 

till dagispersonal långt innan ettårsdagen. 

Förklaringen, menar forskarna, kan ligga i hur föräldraförsäkringen 

är utformad. 

I Sverige hade vi länge ett års ledighet innan den förlängdes 

till dagens sexton månader. Men i Danmark är ledigheten 

kortare. 

Symtomatiskt är också att när det höjs oroliga röster för 

hur vår långa föräldraledighet ska slå mot kvinnors förvärvsarbete 

och jämställdhet på arbetsmarknaden är den svenska 

lösningen att papporna ska vara hemma mer. 

– För oss svenskar är det otänkbart att barnen skulle kunna 

vara hemma kortare tid innan de börjar på dagis, medan man 

i ett annat land kanske skulle sagt att ja men då ordnar vi 

barnomsorg, säger Anna Sjögren. 

– Men att föreslå att barn ska få börja på dagis redan vid 

sex månaders ålder skulle i Sverige vara detsamma som politiskt 

självmord, menar de båda.

a n n a sjögren och helena sva l e ry d 

Alla reformer får inte effekt 

En annan politisk reform som diskuterats mycket är vårdnadsbidraget 

som Kristdemokraterna drivit igenom. Tanken 

med bidraget är att det ska vara rättvisa och valfrihet som 

är grunden för familjen – föräldrarna ska kunna avstå från 

barnomsorg om det är vad de vill. Men kritikerna menar att 

det är en kvinnofälla. Hur utfallet blir i Sverige, om det ens 

blir något, är för tidigt att säga. 

I Norge och Finland, som har ett liknande system, har bidraget 

lett till att kvinnors arbete i låglönegrupper minskar. 

– För lågavlönade blir skillnaden mellan att jobba och inte 

jobba helt enkelt för liten. Så ser det ut att bli även i Sverige, 

säger Anna Sjögren. 

Det finns heller inga tecken på att vårdnadsbidraget stimulerat 

barnafödandet, snarare tvärtom. 

– I Norge har vi sett att mammorna stannar hemma med 

barnen under längre tid och att de barn som föds, de kommer 

glesare än i Sverige, säger Anna Sjögren. 

Men ekonomerna tror inte att vårdnadsbidraget kommer 

att medföra några större förändringar på svensk samhällsnivå. 

Bidraget är helt enkelt för litet för det. 

– De som utnyttjar vårdnadsbidraget är framförallt låglönekvinnor 

som har en man som tjänar tillräckligt mycket pengar 

för familjens försörjning, säger Anna Sjögren. 

Då har föräldraförsäkringens utformning haft större påverkan 

på familjers liv och inte minst på jämställdheten. 

– Pappamånaden hade till en början en mycket liten effekt 

på pappors utnyttjande av föräldraförsäkringen. Men på sikt 

har den lett till att männen tar ut mycket mer av ledigheten än 

tidigare, säger Helena Svaleryd. 

133

134 


Anna Sjögren, ekonomie doktor i nationalekonomi vid Institutet 

för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU och vid Institutet 

för näringslivsforskning, IFN. 

Helena Svaleryd, docent i nationalekonomi vid Institutet för 

näringslivsforskning, IFN. 

Fakta 

1970 var 30 procent av de gifta och sammanboende 

kvinnorna ”hemmafruar”. 25 år senare, 1995, var bara tre 

procent av kvinnorna ”icke förvärvsarbetande” på grund av 

att de tog hand om hem och familj. 

Källa: Det försenade föräldraskapet, rapport 9/02, TCO.

Kap. 16 

Det våras för familjen 

Trots omdaningar och stora samhällsförändringar de 

senaste femtio åren – står familjen starkare än någonsin. Och 

för de allra flesta är det fortfarande tvåsamhet och barn som 

gäller. 

Det är huvudbudskapet som dröjer sig kvar efter ett samtal 

med Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco. Vi 

har träffats för att prata om familjens framtid och eftersom 

Gunnar Wetterberg också är historiker faller det sig naturligt 

att han tar avstamp i historien. 

Och han börjar med hemmafrun, en företeelse som med 

facit i hand närmast kan ses som en historisk parentes. 

Men åren mellan 1950 och 1970 fanns det fler hemmafruar 

i Sverige än vi någonsin haft, varken tidigare eller senare. Det 

var ekonomiskt goda år och för många familjer höjdes standarden 

väsentligt. Bil, egnahem och sommarstuga kom inom 

räckhåll för allt fler.

136 

d e t vå r a s för fa m i l j e n 

– Den troligaste förklaringen till ”hemmafrun” är att vi 

blev rikare och att det inte längre var nödvändigt med två 

familjeförsörjare. Dessutom gynnade sambeskattningen en 

familjemodell som byggde på en huvudförsörjare, företrädesvis 

mannen, berättar säger Wetterberg. 

Men från 1970 och framåt bröts mönstret. En feministisk 

rörelse växte fram och allt fler kvinnor ville gå till jobbet istället 

för att se till att få maten på middagsbordet vid en given 

tidpunkt. 

Nya generationer kvinnor kom ut på arbetsmarknaden, 

barnomsorgen byggdes ut och för varje generation blev kvinnornas 

arbetstid allt längre. 

– Jag ansvarade för en långtidsutredning på Finansdepartementet 

1992. När vi tittade på vad som höll på att hända med 

arbetstiden var det väldigt tydligt att kvinnorna sedan början 

av 1970-talet förlängt sin arbetstid. De avtryck som generationerna 

lämnade efter sig i statistiken kan liknas vid årsringar, 

berättar Gunnar Wetterberg. 

Omsorgen om de nära har lagts ut 

– För dagens moderna kvinnor är det lika självklart att arbeta 

utanför hemmet som det är för dagens moderna män. Att vara 

hemmafru ses knappast som ett alternativ, utom möjligen för 

några få. Men i takt med att kvinnor tagit allt större plats på 

arbetsmarknaden har hushållsarbetet förändrats. Gradvis har 

det både rationaliserats och flyttats ut ur hemmet. Grunden 

är en vilja att få mer tid över till familjen, menar Gunnar 

Wetterberg. 

– Väldigt påtagligt är att vi kommunaliserat en hel del av 

den omsorg som tidigare skedde i hemmen. Både när det gäl-

g u n n a r wetterberg 

ler omsorgen om barnen och omsorgen om de gamla. 

Tidigare sköttes både barn och gamla betydligt mer hemma. 

Generationer bodde ofta ihop och ibland tog så kallade 

hemmadöttrar hand om de gamla föräldrarna. Men nu är den 

tiden förbi. 

– Tittar vi på anhörigvården handlar det nästan uteslutande 

om gammal gumma som vårdar gammal gubbe och så börjar 

det komma lite gammal gubbe som vårdar gammal gumma. 

Däremot handlar det inte om vård mellan generationerna på 

det sätt som det var fråga om förr i tiden, konstaterar Gunnar 

Wetterberg. 

Och att vi skulle vara på väg tillbaka till den modellen tror 

han inte på alls. 

– Nej, inte ett dugg. Visserligen lägger många ner en hel del 

tid på att åka och hälsa på sina gamla föräldrar. I synnerhet 

när de blir skröpliga och dåliga. Men det är inte tal om att de 

tar över vården, det handlar mer om att hålla sällskap. 

Vi vill ha mer tid till familjen 

Men det är inte bara omsorgen om barn och gamla som lagts 

utanför hemmets fyra väggar. Gunnar Wetterberg pekar på att 

vi på flera sätt försökt rationalisera också de små vardagsbestyren 

i familjelivet. 

Vitvaruindustrins expansion och livsmedelsindustrins 

satsning på halvfabrikat och färdiga rätter är ett exempel på 

hushållsarbete som förenklats. På senare tid har det också 

öppnats en ny marknad för färdigplanerade menyer som tillsammans 

med välfyllda matkassar levereras hem till ytterdörren. 

137

138 


– Jag ser det som tecken på att vi anpassar vår användning 

av tid utifrån att vi har mindre ledig tid hemma. Också det 

kontroversiella RUT-avdraget 1 kan ses i ljuset av det. 

Summan av kardemumman är att vi försöker anpassa 

tidsanvändningen och arbetsdelningen till något nytt. Och att 

det beror på att vi vill ha kvar familjen, trots att vi inte riktigt 

hinner med den. Därför anstränger vi oss för att sortera bort 

allt det som inte är funktionellt för familjegemenskapen. Allt 

för att kunna satsa på samvaro och umgänge med våra nära. 

– Man kan till och med säga att familjen har blivit viktigare 

för oss och att vi vill ha mer hjälp utifrån för att kunna satsa 

helhjärtat på den, säger Gunnar Wetterberg. 

Det behovet har väckt de senaste årens debatt och sökande 

efter hur moderna yrkesmänniskor ska lyckas lägga sitt livspussel 

och hitta balansen för att kunna kombinera familj och 

arbete. Och uppmärksamheten kring frågan börjar ge resultat. 

Arbetslivet har blivit familjevänligare, även om det fortfarande 

finns mycket kvar att göra. 

Familjen tar större plats på samhällsnivå 

– Talande är, menar Gunnar Wetterberg, att när årets avtalsrörelse 

inleddes med ett nytt avtal mellan Teknikarbetsgivarna, 

Unionen och Sveriges Ingenjörer var ingenjörsfacket mest 

nöjda med att de fått igenom en förlängd föräldraförsäkring i 

avtalet. 

– Det är oerhört signifikant att en sådan fackförening gör 

föräldraförsäkringen till en av sina huvudpunkter i en avtalsuppgörelse 

OCH att de dessutom får igenom det mot Teknik- 

1. Avdrag i deklarationen för ”Hushållsnära tjänster”, 

d.v.s. rengöring, underhåll och tvätt.


arbetsgivarna som ju inte är ett av Sveriges mest progressiva 

branschförbund. 

Familjen får alltså mer utrymme även på samhällsnivå och 

institutioner stöps om. Det är inte längre givet att det är upp 

till familjen själv hur konflikten mellan arbetsliv och privatliv 

ska lösas. 

– Basen för att det ska fungera är jämställdheten och även 

om det tar tid handlar det bara om ytterligare ett par generationer 

innan det jämlika samhället är här, spår Gunnar 

Wetterberg. 

Han ger ett exempel från sin egen familj: 

– Min äldste son har nyligen fått barn och han har precis 

börjat på ett nytt chefsjobb inom Ericsson. Med första barnet 

var han hemma sex månader och redan när han blev erbjuden 

det här chefsjobbet talade han om att han ville vara föräldraledig 

även med barn nummer två. Och det var rätt odramatiskt. 

Numera förstår och accepterar de flesta arbetsgivare att 

även män är hemma eftersom det har blivit ett allmänt beteende. 

Papporna har tagit mer plats och utrymme och vi är mogna 

för att sätta press på mönstren igen. Nästa steg blir den 

tredelade föräldraförsäkringen (en del går till mamman, en 

del till pappan och en del disponeras fritt) som gradvis finner 

mer stöd, tror Gunnar Wetterberg. Kanske för att fler och fler 

börjar praktisera det i vardagen. 

– När jag hör folk tala om det verkar de flesta tycka det är 

viktigt. 

139

140 


Familjers beteende kan påverkas 

Han menar att den normförändring vi ser är ett tecken på att 

det går att påverka familjens beteende med hjälp av det regelverk 

som omger den. Genom att införa regler och reformer 

kan politiker påverka folks beteenden. Ett bra exempel är 

möjligheten som föräldraförsäkringen erbjuder att få behålla 

samma ersättningsnivå för det barn som föds senast två och 

ett halvt år efter sitt syskon. 

– Den regeln har haft ett oerhört genomslag i fruktsamhetsmönstren. 

De senaste trettio åren har vi pressat ihop vårt 

barnafödande. Det intressanta är att det har kommit att bli 

ett socialt mönster att få barn tätt. Dagens föräldrageneration 

funderar inte så mycket över ersättningen. De tar istället för 

givet att det är bra för barn med ett jämnårigt syskon, det har 

kommit att bli en kulturell norm. Det är rätt fascinerande, 

kommenterar Gunnar Wetterberg. 

Gunnar Wetterberg är också fast övertygad om att föräldraförsäkringens 

utformning har gjort barnafödandet i 

Sverige mer konjunkturkänsligt. Den som är arbetslös, eller 

har mycket låg inkomst, kommer inte upp över garantinivån 

i föräldraförsäkringen. Då föredrar många av dem att istället 

vänta med sitt barnafödande. 

– Det märktes inte minst i samband med 90-talets ekonomiska 

kris då födelsetalen föll kraftigt. Det hängde ihop med 

anställningsstopp inom vården, omsorgen och detaljhandeln 

som till största delen är lågutbildade kvinnors arbetsmarknad.


Tidpunkten för reformen är avgörande 

Men det är också viktigt att tidpunkten är den rätta för att en 

reform eller ett nytt regelverk ska få genomslag. Det kan vara 

en förklaring till att inte vårdnadsbidraget gett någon större 

praktisk effekt. 

– Vårdnadsbidraget har kommit att bli en skönhetsfläck 

i sammanhanget, både på arbetslinjen och jämställdheten. 

Dessutom har det ju haft ett förbluffande litet genomslag. 

Men om vi tänker tanken att ett vårdnadsbidrag hade införts i 

samband med barnomsorgsutbyggnaden, då hade säkert kvinnors 

deltagande på arbetsmarknaden bromsats mycket mer. 

Vid den tiden fanns det många fler kvinnor som var beredda 

att stanna kvar hemma. 

Även om politikerna kan småbuffa och puffa oss i en 

riktning är det viktigt att det inte går för fort. Människors 

värderingar och beteenden är sega och det kan få stora konsekvenser 

om de tvingas till snabba förändringar som de inte är 

beredda till. Gunnar Wetterberg berättar om en undersökning 

som närmare analyserat olikheter i mäns och kvinnors ohälsotal. 

Studien intresserade sig för varför ohälsan ökade hos 

äldre kvinnor under ett antal år. Slutsatsen blev att det kunde 

vara ett tecken på att det var starka politiska incitament som 

på kort tid fått ut många kvinnor på arbetsmarknaden, men 

att kvinnornas egna värderingar inte hållit jämna steg med 

politiken. 

– För en del kanske det gick lite för fort. Det är möjligt att 

vissa då såg en sjukskrivning som en väg ur ett arbetsliv som 

de inte helhjärtat satsat på. 

141

142 


Folk vill hålla kärnfamiljen vid liv 

Men även om hemmafrun nu förpassats till historien, lever 

kärnfamiljen kvar. Trots att det saknas både ekonomiska och 

sociala skäl att hålla fast vid den. 

Att den skulle ha gjort sitt som vissa hävdar, det tror inte 

Gunnar Wetterberg på. 

– Nej, absolut inte. Att bilda familj och leva i tvåsamhet är 

fortfarande ett väldigt starkt mönster. Samtidigt har toleransen 

för alternativa familjeformer ökat. 

Gunnar Wetterberg berättar om en stor undersökning som 

för en del år sedan kom fram till att många fler barn än vad 

man kan få intryck av i den allmänna debatten lever med två 

vuxna. För det mesta är dessa två deras biologiska föräldrar. 

– Folk är beredda att göra ganska mycket för att hålla 

kärnfamiljen vid liv. Jag skulle säga att kärnfamiljen visat sig 

vara precis så flexibel som det behövs för att överleva. 

Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco.

Länkar 

Enkönade äktenskap, SCB. 

http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____290347.aspx 

Personer med många syskon har mer sällan lång utbildning, SCB. 

http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0001_2008K02_ 

TI_02_A05TI0802.pdf 

Personer med många syskon har mer sällan lång utbildning, SCB. 

http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0001_2008K02_ 

TI_02_A05TI0802.pdf 

Statistik om barnafödande i Europa, EUROSTAT. 

http://epp.eurostat.ec.europa.eu/cache/ITY_OFFPUB/KS- 

QA-09-031/EN/KS-QA-09-031-EN.PDF 

Rapport på engelska om mäns inställning till jämställdhet och barnafödande 

i Europa, (Allan Puur, Livia Sz. Oláh, Mariam Irene Tazi- 

Preve och Jürgen Dorbritz), publicerad i Demographic Research: 

Men’s childbearing desires and views of the male role in Europe at 

the dawn of the 21st century, Table 3. 

http://www.demographic-research.org/volumes/vol19/56/

144 

Litteratur 

Bergqvist, Christina och Lindbom, Anders (2008) ”Den svenska 

välfärdsstaten och den nyliberala utmaningen”, i Gustavsson, 

Sverker, Hermansson, Jörgen & Holmström, Barry. Statsvetare 

ifrågasätter.Uppsalamiljön vid tiden för professorsskiftet den 

31 mars 2008. Uppsala: Acta universitatis upsaliensis. Skrifter 

utgivna av Statsvetenskapliga föreningen i Uppsala, 170. 

Bergqvist, Christina (2007) The debate about childcare allowances 

in the light of welfare state reconfiguration pp. 245–262. Chapter 

in Melissa Haussman and Birgit Sauer, Editors. Gendering the 

State in the Age of Globalization: Women’s Movements and State 

Feminism in Post Industrial Democracies. Rowman and Littlefield. 

Björklund, Anders (2007) Family background and outcomes later in 

life: A (partial and personal) survey of recent research using Swedish 

register data. WORKING PAPER 4/2007. Swedish Institute 

for Social Research (SOFI), Stockholm University. 

Björklund, Anders, Ginther, Donna K. och Sundström, Marianne 

(2006) Family structure and child outcomes in the USA and Sweden. 

Springer-Verlag 2006. 

Björklund, Anders och Jäntti, Markus (2009) Intergenerational income 

mobility and the role of family background. For the Oxford 

Handbook of Economic Inequality (editors: Wiemer Salverda, 

Brian Nolan and Tim Smeeding), Oxford University Press. 

Björklund, Anders, Lindahl, Mikael och Plug, Erik (2006) The 

origins of intergenerational associations: Lessons from Swedish 

adoption data. The Quarterly Journal of Economics, August 

2006. 

Bygren, Magnus, Gähler, Michael och Nermo, Magnus, red. (2004) 

Familj och arbete – vardagsliv i förändring. SNS Förlag.

Bäck-Wiklund, Margareta m.fl. (2003) Den dolda könsdiskursen – 

mödrar, söner och frånvarande fäder. Migra grafiska AB. 

Bäck-Wiklund, Margareta och Johansson Thomas, red. (2003) Nätverksfamiljen 

– modernitet och mångfald. Natur och Kultur. 

Díaz, Capitolina, Halleröd, Björn och Stocks, Janet (2007) Modern 

Couples Sharing Money, Sharing Life. Palgrave MacMillan. 

Domínguez-Folgueras, Marta och Castro-Martín, Teresa (2008) 

Women’s changing socioeconomic position and union formation 

in Spain and Portugal. Demographic Research, Vol. 19, article 41, 

pp 1513–1550. 

http://www.demographic-research.org/Volumes/Vol19/41/ 

Engwall, Kristina (2005) Drömmen om den rätta. Från singel till 

förälder. Institutet för framtidsstudier. 

Engwall, Kristina (red.) och Peterson, Helen (red.) Barnfri i ett barnvänligt 

samhälle (kommande). 

Eriksson, Maria & Elisabet Näsman (2009) Utsatta barn i familjerättsprocesser: 

utredares bemötanden och barns strategier. Socialvetenskaplig 

tidskrift nr 1/2009 

Eriksson, Maria & Näsman, Elisabet (2007) Delaktighet i familjerättsprocesser 

för barn som upplevt pappas våld mot mamma. 

Socionomen forskningssupplement, nr 22/2007. 

Franséhn, Mona, Jansson, Birgitta, Österberg, Torun och Bäck- 

Wiklund, Margareta. (2009) Familjebildning och försörjning – en 

jämförelse mellan nyblivna svenska och turkiska föräldrar i ett 

svenskt välfärdsperspektiv. Socialvetenskaplig tidskrift 2/2009. 

Grönlund, Anne och Halleröd, Björn (2008) Jämställdhetens pris. 

Boréa Bokförlag. 

Hwang, Philip (2005) Pappapusslet – vilka är bitarna och hur får 

man ihop det. Rapport 2005:26. Statens folkhälsoinstitut. 

Johansson, Thomas (2008) Familjeliv. Liber. 

145

146 l i t t e r at u r 

Lindgren, Cecilia (2006) En riktig familj. Adoption, föräldraskap 

och barnets bästa 1917–1975. Carlsson Bokförlag. 

Lindgren, Cecilia (kommande 2010) ”Barnets väl - samhällets ansvar. 

Om utredning av blivande adoptivföräldrar 1955–2008” i Helena 

Bergman, Maria Eriksson och Roger Klinth red. (kommande 

2010) Föräldraskapets omvandlingar – styrningens omvandlingar. 

Institutet för framtidsstudier. 

Morel, Nathalie, Palier, Bruno och Palme, Joakim, red. (2009) What 

Future for Social Investment? Rapport 2009/2, Institutet för 

framtidsstudier. 

Mörk, Eva, Sjögren Anna och Svaleryd Helena (2008) Effekter av 

barnomsorgsavgifter på barnafödandet. Rapport 2008:30. Institutet 

för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU. 

Nordlöf, Barbro (2001) Svenska adoptioner i Stockholm 1918–1973. 

FoU-rapport 2001:8, Forsknings- och utvecklingsenheten, Socialtjänstförvaltningen 

i Stockholm. 

Näsman, Elisabet, von Gerber, Cristina och Fernqvist, Stina (2009) 

Berörd beskriven frånvarande – Hur länsrätters domar beskriver 

barn i ekonomiska biståndsärenden. Delrapport från projektet 

Ekonomisk utsatthet i barndomen. Uppsala universitet. 

Oláh, Livia Sz. (kommande): ”Time policies and birth rates. Fertility 

rates, female work and the time structure of early childhoodeducation 

in post-war Europe”, in K. Hagemann, K. Jarausch and 

C. Allemann-Ghionda (eds.) Children, Families and States: Time 

Policies of Child Care and Primary Schooling in East and West 

Europe, New York and Oxford: Berghahn Books. 

Oláh, Livia Sz. (kommande): “Yes“ to the question “Should governments 

in Europe be more aggressive in pushing for gender equality 

to raise fertility?” From the first Rostock Debate on Demographic 

Change, February 2006. Demographic Research. 

http://www.demogr.mpg.de/papers/working/wp-2008-003.pdf

l i t t e r at u r 

Puur, Allan, Oláh, Livia Sz., Tazi-Preve, Mariam Irene and Jürgen 

Dorbritz (2008): Men’s childbearing desires and views of the male 

role in Europe at the dawn of the 21st century. Demographic 

Research, Vol. 19, article 56, pp. 1883–1912. 

http://www.demographic-research.org/ 

Sjöberg, Ola (2009) Labour Market Careers and First Births in 

Sweden. Working Paper 2009: 7. Linnécentrum för studier av 

europeisk socialpolitik, välfärd och familjedynamik i Europa, 

Stockholms universitet. 

SOU 2001:10 Barn i homosexuella familjer. Justitiedepartementet. 

SOU 2007:3 Föräldraskap vid assisterad befruktning. Justitiedepartementet. 

Statistiska centralbyrån (2008) På tal om kvinnor och män. Lathund 

om jämställdhet 2008. SCB. 

Statistiska centralbyrån (2009) Barn eller inte. Demografiska rapporter 

2009:2. SCB. 

Statistiska centralbyrån (2010) Statistisk årsbok för Sverige 2010. 

SCB. 

Ström, Sara (2009) Housing and First Births in Sweden, 1972–2005, 

Working Paper 2009:3. Demografiska enheten Stockholms universitet 

och Institutet för framtidsstudier. 

Sörensen, Kerstin och Bergqvist, Christina (2002) Gender and the 

Social Democratic Welfare Regime. A comparison of gender-equality 

friendly policies in Sweden and Norway. Arbetslivsinstitutet. 

TCO (2002) Det försenade föräldraskapet. Rapport 9/02. 

Thalberg, Sara (2009) Money, Policy and Norms: Childbearing 

Behavior of Swedish Students in the 1980s and 1990s. Stockholm 

Research Reports in Demography 2009:8. Stockholms universitet. 

Westlund, Jennie, red. (2009) Regnbågsfamiljers ställning i Norden. 

Politik, rättigheter och villkor. Publikation 2009:1, Nordiskt institut 

för kunskap och kön. 

147

148 

l i t t e r at u r 

Zetterqvist Nelson, Karin (2006) The Construction of an Open Time 

Dimension in Narratives about the Becoming of LG-families: An 

Act of Resistance. Lesbian & Gay Psychology Review 7(1): 8–18. 

Zetterqvist Nelson, Karin & Malmquist, Anna (Planerad utgivning 

2010) Assisterad befruktning för lesbiska par på svenska kliniker 

– gayvänligt eller heteronormativt? Bergman, Helena, Eriksson, 

Maria & Klinth, Roger (red.), Föräldraskapets omvandlingar – 

styrningens omvandlingar. Kön, stat och föräldraskap. Institutet 

för framtidsstudier.

Tidigare utgivning i FAS serie populärvetenskapliga 

kunskapsöversikter 

I skuggan av sig själv 

Hur man kan förstå, förebygga och åtgärda 

depressioner och andra psykiska besvär. Boken 

innehåller också ett par individuella berättelser 

om hur det är att drabbas av psykisk ohälsa. Vad 

är en god arbetsplats är en annan fråga som tas 

upp. 

Konflikt eller konsensus? 

Boken handlar om när en kontrovers blir djupgående 

och delar en forskargrupp, ett ämne eller 

allmänheten ifrågasätter forskningens resultat. 

Är arbetslivet familjevänligt? 

I dag ställs höga krav både på arbetet och i 

familjen och många barnfamiljer har svårt att få 

ihop ekvationen mellan privatliv och arbetsliv. 

En bok om familjebildning, mamma- och papparollen 

och hur livs- och arbetsvillkoren ser ut 

för många. 

Den svenska välfärdsmodellen 

Boken belyser vad som hände med det svenska 

välfärdssamhället under 1990-talets kris. Författaren 

Jenny Björkman resonerar om det var 

bättre förr och fokus ligger på grupperna: barn, 

149

150 

t i d i g a r e utgivning 

äldre och etnicitet. Boken bygger på Välfärdsbokslutets 

utredning. 

Något är annorlunda! Om mild glömska, 

demens och behovet av omsorg 

Vilka får demens och kan vetenskapen på något 

sätt hjälpa dem som drabbas? Är mild glömska 

ett första tecken på demens? Hjälper bromsmediciner 

och hur snart kommer ett vaccin? Hur kan 

demenssjuka och deras anhöriga få stöd på ett 

värdigt sätt? 

Om trötthet 

Boken handlar om sjukdomstillstånd som 

kronisk trötthet, utmattningssyndrom, sömnens 

roll, den stressrelaterade tröttheten, arbetstidens 

effekter och om den viktiga vilan. 

Alkohol – varför vi dricker som vi gör 

Måste man hänga med på en öl efter jobbet 

för karriärens skull, hur har EU påverkat våra 

dryckesvanor, och finns det ett samband mellan 

förtidspensioneringar och alkoholmissbruk?


Lönar sig utbildning? 

Är det någon idé att satsa på en högre utbildning? 

Lönar det sig? Det sägs att utbildning är 

lönsamt men på vilket sätt är det lönsamt och 

gäller det för alla? Forskare, arbetsgivare, ungdomar 

och akademiker diskuterar frågan med 

olika infallsvinklar. 

Allergier på jobbet – vad kan vi göra? 

Allt fler människor har en allergi eller annan 

överkänslighet. I arbetslivet ställer det ökade 

krav på förebyggande insatser. Några av de 

områden som behandlas i den här boken är 

kontaktallergier, allergier i livsmedelsindustrin, 

problematiken med isocyanater i bilverkstäder 

och skumplasttillverkning. 

Utsatta barn – allas ansvar 

Vad är utsatthet? Vilka barn är utsatta? Kriterierna 

för vad som menas med utsatthet förändras 

med historiens gång. De barn som i dag kallas 

fattiga kan ha mobil, dvd och mat på bordet. 

Deras utsatthet består framför allt i en dålig 

självbild. Intervjuer med forskare och unga, som 

levt under utsatta förhållanden. 

151

152 t i d i g a r e utgivning 

Den ojämlika hälsan 

Alla har inte samma möjligheter att leva ett 

friskt liv i social trygghet. Vad beror det på? 

Hur kan livsvillkor, utbildningsnivå och sociala 

nätverk påverka hälsan? 

Fetma – vår nya folksjukdom? 

Det pågår en global fetmaepidemi. För första 

gången i människans historia dör nu fler människor 

till följd av övernäring än av svält och 

bristsjukdomar. Vad klassas som övervikt eller 

fetma? 

Åldrande och livskvalitet 

Den demografiska utvecklingen i Sverige innebär 

att gruppen äldre blir större. Behovet av aktiviteter, 

vård och omsorg kan då antas öka. 

Hur mår då de äldre, och hur lever de? 

Bortsorterad? – om invandrare och 

arbetsmarknad 

Behovet av arbetskraft ökar i Sverige, ändå har 

personer med utländsk bakgrund svårt att konkurrera 

om jobben. Beror det på diskriminering? 

Forskare anser att segregationen har ett mönster 

som går att påverka med planering.


Att uppleva utanförskap 

Utanförskap är en term som har kommit att beteckna 

individer som av olika anledningar ”står 

utanför” en för majoriteten självklar samhällsgemenskap 

eller välfärd. Vad innebär det att leva i 

utanförskap? 

Att leva med funktionshinder 

Nästan en miljon människor mellan 16–64 år i 

Sverige har någon typ av funktionsnedsättning. 

Den här boken vill ge en bild av det breda område 

som forskningen om funktionsnedsättningar 

spänner över. Men även visa på vilka inskränkningar 

i delaktigheten i samhället som de skapar. 

Beställningsinformation: 

Kunskapsöversikterna kan beställas från FAS: 

www.fas.se/bokhandel 

153

Det våras för familjen 

Familjemodellen står stark men den ser inte ut på ett enda sätt: 

en mamma, en pappa och barn. Vilka andra familjemodeller 

med krav på gott föräldraskap finns idag? 

Där har vi till exempel regnbågsfamiljen och styvfamiljen. 

Synen på familjen och barnens bästa präglas av den politiska 

viljan att främja den ”jämställda tvåförsörjarfamiljen”. 

Hur jämställda är vi egentligen i Sverige – och i övriga Europa? 

FAS populärvetenskapliga översikt vänder sig till politiker, 

praktiker, utbildningsansvariga och en intresserad allmänhet. 

ISBN: 978-91-89602-40-3 

ISSN: 1652-3199

Det våras för familjen - Fas

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?