Bänkpressen - Lärarnas Riksförbund

Mejla oss och berätta. Ju fler exempel desto bättre. stockholm@lr.se
1
Bänkpressen
Nr 1 2013 från Stockholms distriktsförening
De kommunala gymnasieskolorna är satta
på svältkost — vill staden ha dem kvar?
Om Stockholm vill ha kvar sina
kommunala gymnasieskolor är
det hög tid att staden tar det
ekonomiska ansvaret för dem.
Ekonomin försämrades markant
redan 2011. 2012 gick de 25 skolorna
50 miljoner back. Gymnasierna
är satta på svältkost.
Ett antal lärare i Blackebergs gymnasium
skriver på DN-Debatt
Stockholm den 31/1 om stadshusmajoritetens
motto En skola i
världsklass: ”Men det förefaller
vara en vision utan förankring i
verkligheten”. I Utbildningsförvaltningens
förslag till verksamhetsberättelse
för 2012 förklarar
arbetsgivarsidan underskottet med
”svårigheter /…/ att anpassa verksamheten
till det minskande elevantalet.”
Men även de gymnasieskolor
som har bäst förutsättningar
att planera sin organisation och har
fullt (läs: 32 elever) i nästan alla
klasser, går inte längre ihop.
De kommunala gymnasiernas
ekonomiska störtdykning är en
direkt konsekvens av otillräcklig
finansiering från stadens sida. De
miljoner som stadshusmajoriteten
sköt till efter att läraravtalet HÖK
12 slöts ser i Stockholm ut att
stanna vid ett engångsbelopp.
2013 höjs elevpengen med 3%
men inte ens det får skolorna ta del
av fullt ut. Ett nytt hyresavtal med
SISAB i kombination med en viss
total elevminskning gör att gymnasiernas
totala lokalkostnader ökar.
Elkostnaderna flyttas till skolfastighetsbolaget,
vilket innebär att
ökningen av elevpengen ut till
gymnasierna blir 1%. Detta sker
utan analys av hur det påverkar
den enskilda skolan.
Det kokar på gymnasieskolorna.
Lärare som redan drabbats av kraftigt
ökad arbetsbörda till följd av
dokumentationskrav och fler arbetsuppgifter
kommer i höst, efter
Ett samtal på
havet
uppsägningar av kollegor, att möta
ännu större klasser och individuellt
val-grupper med ännu fler elever
att undervisa, handleda och bedöma;
det vill säga ännu högre arbetsbelastning.
Lärarna i Blackebergs
gymnasium räknar i sitt DNinlägg
upp en rad andra besparingsområden
som också kommer
att drabba eleverna. Den stolta
parollen ”en skola i världsklass”
riskerar att snart falla platt på
överfulla klassrumsgolv.
Under en kryssning tur-och-retur till Finland slog sig Bänkpressens ständigt lika nyfikna
reporter i slang med den unge mannen i tax-freeshopens kassa. Hur var hans arbetsmiljö, lön
och andra villkor?
Jo tack. Kunde inte klaga. Småsegt, men mycket bättre än hans tidigare arbete som höll på att bryta ned honom
helt. Utslängd ensam med ett omöjligt uppdrag och rytande tigrar som hotade att slita honom i stycken om han
gjorde fel. Han hade nämligen varit lärare. Nyutexaminerad lärare på en stockholmsskola. Introduktionsår för nyanställda?
Den unge mannen smålog blekt åt vår naiva fråga.
Dela med dig av dina erfarenheter
LR-Stockholm arbetar för närvarande med att försöka få till ett nytt lokalt kollektivavtal med rimliga villkor för
både nya lärare och deras mentorer. Sedan juli 2011 har nyutexaminerade rätt (och skyldighet) att genomgå ett
introduktionsår, men vi vet att det finns fler än vår före detta kollega på finlandsbåten som inte fått den hjälp lagen
föreskriver. Hur fungerar mottagandet av nyutexaminerade lärare på din skola?

Yrkanden från Lärarnas Riksförbund till verksamhetsplan
för 2013 för Utbildningsförvaltningen
Inför varje nytt kalenderår presenterar Utbildningsförvaltningen ett förslag till en ny verksamhetsplan, vilken senare
tas av Utbildningsnämnden. LR-Stockholm lägger ett antal yrkanden i frågor som vi upplever är centrala för
våra medlemmar. Några av våra yrkanden finns nedan. Se www.lr.se/stockholm för att ta del av alla.
Karriärvägar
Studie- och yrkesvägledning
Bedömning
Under perioden januari till mars
ska eleverna i gymnasieskolan få
information om sin kunskapsutveckling
och studiesituation. Trots
att Skollagen inte kräver det och
trots det tvivelaktiga värdet för
eleverna har Utbildningsförvaltningen
bestämt att detta ske skriftligt.
Skriftliga omdömen ökar utan
tvivel lärarnas arbetsbelastning.
Dessutom har man släppt
utformningen av dessa skriftliga
omdömen till de enskilda skolorna
vilket ger helt olika system. Någon
skola indikerar att eleverna ligger
inom vissa betygsintervall, eller
Det antal om 200 tjänster som förstelärare som beräknas för 2013 är enligt
LR:s uppfattning för lågt. Detta innebär drygt en tjänst per skola. LR yrkar
att en planering görs för minst det dubbla antalet, 400 förstelärartjänster.
LR yrkar dessutom att förstelärare och lektor inrättas som befattningar.
LR yrkar att riktvärden för antalet utbildade studie- och yrkesvägledare i stadens grund- och
gymnasieskolor i förhållande till antalet elever konkretiseras.
Arbetsmiljö och arbetsbelastning
LR yrkar på att utbildningsförvaltningen tar ett ökat övergripande ansvar för
arbetsmiljön på skolorna och lärares ständigt ökade arbetsbörda.
LR yrkar att den digitala elevdokumentationen i Skolwebben skyndsamt förenklas
och anpassas till vad som är nödvändigt och rimligt. Bara under det senaste året har
omfattningen av dokumenten ökat dramatiskt och i flera fall mångfaldigats.
Sluta kräva dubbelarbete!
tycks nå minst C. Den värsta
varianten är skolor där lärarna
uppmanas/beordras att sätta
omdömen i form av exakta betyg
med skalan A-F under pågående
kurser! Det är mot grundläggande
principer: betyg kan bara ges som
summering av vad en elev har
uppnått i kunskaper efter avslutad
kurs. Det är fråga om en
helhetsbedömning.
Vad läraren ska göra under pågående
kurs är att peka ut vägar
för eleven att nå de betygsmål som
den siktar mot. Att en elev nått
målen för exempelvis A kan nor-
2
malt bara bedömas i slutet av kursen.
Det är dessutom förenat med
pedagogiska svårigheter att ge en
elev ett omdöme i form av ett betygssteg
som eleven senare inte
visar sig nå. Detta skapar missförstånd
och onödiga konflikter i efterhand.
Eftersom vissa kurser avslutas
kring årsskiftet med betyg
måste det även bli ytterst förvirrande
för elever och föräldrar när
omdömen och betyg då blandas i
samma dokument.
LR-Stockholm kräver därför:
bort med skriftliga omdömen på
kurser där det ges betyg.

Borgsmoskolan - ett annat sätt att tänka
I början av 2012 läste vi på LR-
Stockholm en recension av Pasi
Sahlbergs Finnish lessons. What
can the world learn from educational
change in Finland? skriven
av Sven-Eric Liedman. Hans
slutsats var att “Skolorna bör
liksom i Finland släppas fria innanför
den fasta statliga ramen.”
Men han menade också
att fram tills detta sker “måste
vi lita på att skolor och lärare
vågar utveckla en mild social
ohörsamhet”. Han nämnde en
skola i Norrköping, Borgsmoskolan,
som minimerat mötestid
och blankettskrivande för att
lärarna skulle kunna lägga ner
hela sin kraft på lektionerna.
Det lät mycket intressant och därför
åkte några LR-ombud på ett
studiebesök till nämnda skola. Vi
visades runt av rektor Thomas
Stenberg som började med att berätta
om hur det var innan förändringen.
Hur han och den andre rektorn
inför varje konferens satt och
gick igenom Skolverkets hemsida
för att se om det fanns något nytt
som lärarna behövde läsa in sig på
och diskutera igenom. Skolan befann
sig i en utförsbacke. Den låg i
botten när det gällde elevernas
resultat. 34 % av eleverna var obehöriga
till gymnasieskolan. Fler
och fler elever sökte sig därifrån
och flera lärare var sjukskrivna.
Inför höstterminen 2009 bestämde
kommunen att antalet rektorer på
skolan skulle inskränkas till en.
Rektorn upplevde redan att han
arbetade dygnet runt.
Han insåg att något måste göras
och ringde upp sin antagonist,
LR:s lokalombud, mitt under sommaren.
De kom överens om en rad
olika åtgärder.
Några av de mest drastiska åtgärderna
var minskandet av obligatoriska
möten och införandet av
MEB, möte efter behov. Alla arbetsgrupper
avvecklades. Samtidigt
infördes en gemensam samling
för alla elever och all personal
en gång i månaden där rektorn höll
ett motivationsmöte. Ett annat viktigt
möte som infördes var en arbetsplatsträff
med fokus på uppmuntran
av personalen. En mindre
kontroversiell åtgärd var att införa
ett schema med gemensamma
starttider och raster, så att inga
elever skulle kunna hänga oupptäckta
i korridorerna när de egentligen
skulle vara på lektion.
Rektorn berättade att han hade
varit elak och utökat lärarnas undervisningstid
något, men att det
dragits tillbaka året därpå, eftersom
det inte blev bra. Dokumentationen
förenklades till ett överskådligt
ark med en färg för varje
omdöme: grönt (når målen), gult
(riskerar att inte nå målen) och rött
(når inte målen). Automatisk frånvarorapportering
med SMS infördes
också. Förutom lektionerna
och ovannämnda möten disponerar
sedan dess läraren själv över sin
arbetstid.
Fokus har varit inriktat på att
skapa en bra arbetsmiljö för alla.
Numera har rektorn och läraren
samtal om hur tjänsten ska se ut
och därefter gör rektorn alla scheman.
Om det senare visar sig att
läraren inte tycker att det fungerar
gör man om. Det innebär att det
kan ta några veckor av höstterminen
innan allt är klart.
3
Lärare kan ha helt olika tjänster.
Under innevarande läsår har en
lärare kommit överens med rektor
om att vara mentor på heltid.
Andra lärare kan därmed koncentrera
sig helt på undervisningen.
Samarbetet med de fackliga ombuden
är omfattande. Skyddsombudet
fungerar som ett känselspröt
och uppmärksammar om någon
verkar jobba för mycket.
Nu är inte den här rektorn vem
som helst. Reportern kände igen
honom först när han berättade att
han hade tränat damernas bordtennislandslag.
Mitt under besöket
insåg hon att han varit hennes tränare
på ett bordtennisläger för
över 30 år sedan. Redan då var han
en god organisatör och samtidigt
en ledare som kunde yttra små,
små kommentarer som gjorde att
man kände sig sedd och vågade se
vad man var duktig på.
Hur passar nu Borgsmoskolans
modell in i LR-Stockholms arbete
med att minska arbetsbelastningen?
Hur skall vi få in arbetsgivaren
på rätt spår?
Borgmoskolans modell kan inte
kopieras rakt av men vi tror, precis
som aktuell forskning visar, att
ökad frihet för läraren ger bättre
kvalitet på undervisningen vilket
leder till förbättrade elevresultat.
Så skedde också på Borgsmoskolan.
Antalet obehöriga till gymnasiet
sjönk från 34 till 12 % redan
efter ett år. Om Stockholms skolor
någonsin skall hamna i världsklass
måste lärarnas autonomi öka.

Debatt!
Hur f-n ska vi få upp våra löner?
Hur ska vi bära oss åt för
att höja läraryrkets status så att
det också syns i våra plånböcker?
Efter en avtalsrörelse med
ett nytt magert resultat var
missnöjet ganska spritt. Några
tyckte att vi skulle ha strejkat,
andra att Metta borde avgå. Jag
tillhör dem som menar att vi inte
hade något alternativ - då.
Arbetsgivarens svar är att söka
förstelärartjänst eller lektorat, bli
aretemeriterad, öka måluppfyllelsen
bland eleverna, förbättra
skolans resultat, göra mer
kringarbete, utveckla skolan mer.
Men de första åtgärderna handlar
om ett mindre antal av oss. Det
andra får inte leda till
betygsinflation, det tredje har vi
marginell möjlighet att påverka.
Kringarbetet ökar hela tiden utan
att vi får mer pengar för det och
vad gäller skolutveckling räcker
det mer än väl med att hänga med i
Utbildningsdepartementets alla
nya snabba turer som ger
merarbete - och inte blir vi rikare
för det.
Jag tror inte på att ställa upp
ideologiska paroller om 10 000
mer i månaden, även om vi förtjänar
det! Jag tror inte på några futi-
ABBA för LR-seniorer!
Så är det dags för nästa stora senioraktivitet.
I vår öppnar nya Abbamuséet
på Djurgården där Lindgården
förr låg. LR-Stockholm har
bokat 30 biljetter till den första
veckan. Nu inbjuder vi dig seniormedlem
att bli en av de första att
kunna återupptäcka vår mest kända
popgrupp. Vi har två timmar
på oss att gå runt och
uppleva utställningen
och sedan
a vs l u - t a r v i
som vanligt
Presstopp: Besöket är fulltecknat
på Högbergsgatan
med en bit mat och något
att dricka.
.
la förväntningar på att kommunerna
nu ska ’ta chansen’ att motsvara
våra förväntningar. Jag tror inte på
ett återförstatligande av skolan för
vår skull (däremot för elevernas
och likvärdighetens). Det enda jag
tror på är att använda oss av förskollärarnas
erfarenheter: När bristen
blev tillräckligt stor blev arbetsgivarna
tvungna att erbjuda
nyutexaminerade 30000 som
ingångslön! Så: Sök ingen lärarutbildning,
sök inte praktikplats, sök
ingen ledig tjänst, vidareutbilda
dig inte, leta dig bort till andra
yrken eller sök lärarjobb i mer generösa
länder. Bojkotta läraryrket
tills vi erbjuds bättre villkor!
Ellie Skolson
Vad tycker du? BP inleder nu en
insändar- / debattsida öppen för
våra läsare. Vi vill ha inlägg om
det som upprör oss och som vi
kan tänkas kunna / vilja göra något
åt. Vi håller igång ett tema i
taget tills det känns uttömt eller
att vi / du för tillfället inte kommer
längre. Sedan tar vi upp en
ny av de trådar som du och andra
läsare har gett oss. Det ska vara
högt i tak bland åsikterna, var
gärna kritisk / självkritisk till vad
vi på LR och du själv kan och bör
göra. Men vi förbehåller oss rätten
att korta i insända texter. Så:
Välkommen in med åsikter och
texter, använd e-postadressen till
höger, rubricera din text ’Debatt
4
Foto: Michael Ochs
Kalendarium
LR-Stockholms webbplats
www.lr.se/stockholm har alltid
ett uppdaterat kalendarium med
inbjudningar till föredrag och
temakvällar. Om inte annat anges
sker möten och utbildningar
på Högbergsgatan 20, med start
kl. 18.00.
6 februari Kristina Rollbäck,
chefsjurist på Lärarnas Riksförbund,
om rättsläget för lärare.
12 mars Irene Ziverts informerar
om föräldraförsäkringen.
21 mars, 19.00 LR-Stockholms
årsmöte, alla medlemmar välkomna
7 maj Temakväll för bild- och
medialärare med Thomas Koppfeldt
LR-Stockholm
Telefontider:
måndag-onsdag, fredag: 9-12
och 13-16, torsdag: 9-12
Telefon: 08-508 42 300
Fax: 08-702 00 84
E-post: stockholm@lr.se
Webbplats: www.lr.se/
stockholm
Bänkpressen
Tidning för LR:s distriktsförening
i Stockholms stad
ISSN 1403-1159
Ansvarig utgivare: Ragnar Sjölander
Redaktion: Hans Carlsén, Johan Enbuske,
Monica Hansson, Peter Klintebäck,
Kristina Ringqvist, Ragnar Sjölander.
Adress: LR-Stockholm, Högbergsgatan
20, 116 20 Stockholm
Telefon: 508 42 300 Fax: 702 00 84
E-post: stockholm@lr.se
Webbplats: www.lr.se/stockholm
Presslagt: 2013-02-05

Avslutningsdagen var inne. Det fladdrade lätt i den
svenska fanan, liksom i studierektor Bertil Svans
festligt blågulrandiga slips där han stod på podiet på
Strömskolans skolgård. Rektor Birigtta Engemyhr
stod bredvid honom. I hennes permanentade lockar
rördes inte ett hårstrå. Hon stirrade ut över de församlade:
Småklasserna närmast, följda av lärare
klädda i glada färger. Bakom dem mellanstadiet, där
de flesta flickorna fortfarande kom i klänning och
med blomsterkvastar till fröken i medhavda kassar.
Bakom dem högstadiet. Sjuorna skruvade på sig,
hade svårt att stå stilla, såg hon. Hon urskiljde Arne
Örn mitt ibland dem. Han såg ut att hålla en fotboll i
handen. Antagligen hade han tagit den ifrån ett par
av grabbarna, men med den karln kunde man inte
veta säkert. Fast han var egentligen inte så dum, han
Örn. Hade tydligen lyckats lära 7A powerpoint under
året. Sådant såg alltid bra ut inför föräldrar och förvaltning.
Dessutom var han korrekt klädd i kavaj och
slips, till skillnad från en del av de andra manliga
lärarna som inte verkade hysa minsta respekt för
stundens allvar utan stod där i säckiga jeans och
ostrukna t-tröjor som vanligt.
Det var dags att bestämma hur hon skulle göra
med hans tjänst. Jasmina, som Örn vikarierat för,
hade aviserat att hon var på väg tillbaka. Bakom honom
årskurs 8, klämda mellan 7:ornas lekfullhet och
9:ornas tonårigt blaserade världsvana. Birgitta Engemyhr
rynkade ögonbrynen när hon fick två av pojkarna
i blickfånget: Karam och Jasim… hon var tämligen
säker på att det var de som dragit igång brandlarmet
för en månad sedan men hon hade inte lyckats
bevisa något. Och nu gick de ut. Udda fick lov att
vara jämnt.
Arne Örn svettades i sin kavaj. Skolan hade en
traditionell hästskoform, tre byggnader runt en skolgård
och vid minsta solglimt förvandlades gården till
en gryta. Han stirrade mot podiet där den ena förväntansfulla,
glada elevgruppen efter den andra avlöste
varandra med sånger om lyckliga sommarlov. Snart
var det dags för rektors tal och sedan skulle det äntligen
vara slut. Efter den där dagen då han påstått att
han lärt 7A powerpoint hade han levt i hemlig skräck
för att bli avslöjad. En gång hade det varit nära, av
en slump hade han stött ihop med Bertil Svan i personalrummet
och studierektorn hade i förbifarten
låtit undslippa sig att Birgitta Engemyhr planerade
att göra spontana lektionsbesök kommande tisdag.
Såpan, kapitel 3 (25)
5
Med snabbheten hos en skrämd kanin hade han bokat
in ett heldags studiebesök på Skansen den dagen
och sedan hade inte rektor haft någon plats för spontanitet
i sin kalender. Och nu var han i säkerhet.
Även om han var kvar till hösten och även om rektor
till äventyrs kom ihåg att undersöka klassens digitala
kunskaper, kunde han alltid skylla på elevernas korta
minne. Eller rent av lära dem powerpoint. Örn hade
ambitionen att själv förkovra sig i programmet under
sommaren, så varför inte.
…De skola oss påminna Guds storhets rikedom…
Arne Örn mindes inte texten, men mimade pliktskyldigast.
De flesta av högstadieeleverna sjöng inte heller.
Det skulle kunnat vara ställningstaganden i den
”får skolan låna sig åt kyrkan”-debatt som blossat
upp igen lagom till sommaravslutningarna, men Örn
var beredd att hålla en slant på att det snarare handlade
om lättja. Eller snarare på att den blomstertid var
totalt oförenlig med den coola attityd som är tonåringens
andra hud.
… att vi den nåd besinna som räcker året om…
Och så var det slut. Eleverna sorlade iväg hem eller
till fritids eller som i niornas fall – in till skolmatsalen
som vid högtidliga tillfällen fungerade som aula.
Där skulle rektor Engemyhr hålla ännu ett kärnfullt
tal, elever skulle lyckönskas, tvångskramande ske
samt ögon som svurit på att de längtade efter den här
dagen, tåras. Eftersom Örn inte var mentor i årskurs
9 och dessutom redan haft avslutning med sina sjuor
styrde han stegen till den väntande gräddtårtan i lärarrummet.
Där hade låg- och mellanstadielärarna
redan ockuperat de bästa sittplatserna och Arne Örn
hänvisades till att balansera sitt pappfat och ciderglas
i en fönstersmyg.
”Jag säger bara att skjut dom jävlarna direkt!
Allihop!” Orden yttrades på mjuk småländska av
lilla blonda Anna Nilsson, specialpedagogen.
”Alltså! Va! Du är ju helt rubbad!” En ung
man med bakvänd keps och säckig T-shirt gick till
högljutt motangrepp. Örn kände först inte igen honom,
fick för sig att det rörde sig om en vilsegången,
utgången, trygghetstörstande årskurs nia och att
Anna Nilsson slutligen flippat ut på att vara trevlig
mot motsträviga elever som vägrade inse sitt eget
bästa. Kepsen reste sig hastigt, alltför upprörd för att
sitta still, och slog knäna i bordet med kladdiga tårtfat
som snabbt gled i golvet.
Arne Örn tog automatiskt ett steg framåt. ”Nej

hör nu,” började han, samtidigt som Anna Nilsson
ilsket (fast på mjuk småländska) fräste något om
”storstadsbor”. Kepsen, som visade sig vara Fredrik
Bergström, datagurun från lågstadiet, vände sig
ilsket om: ”Vill du också skjuta varg? Det trodde
jag inte om dig, Örn! ”
”Va? Nee? Men…”
”Så du tar också parti för vargkramarna,”
morrade Anna Nilsson, inte längre fullt så mjukt.
Den blommiga pusten av parfym stod i skarp kontrast
till hennes bistra uppsyn. ”Det trodde jag inte
om dig, Örn.”
Vargkramare? Han? Neej… Joo… Arne Örn
såg vilset från den ena till den andra. Han insåg
plötsligt att han klavertrampat sig rätt in i vargdebatten
och nu krävdes på ett ställningstagande.
”Hur hamnade vargarna på skolavslutningen?” frågade
han i ett listigt försök att inte stöta sig med
någon.
”Ha”, hojtade Harry Friberg bortifrån kaffemaskinen.
”Jag hör dig allt. Rena politikervarningen.”
”Harry har rätt”, inflikade Birgitta Bodgren,
Strömskolans hårdhudade trä- och metallslöjdslärare.
Du borde bli fackombud, Päivi ska ju sluta.
”Jaa,” hördes det mellan tårtsmaskandet i soffan.
”Arne, Arne, Arne som ombud!” Alla lågstadielärarna,
utom Fredrik Bergström som fortfarande
blängde misstänksamt på honom och Ira Jahnsson
som tagit ledigt för att vara med på sin egen
sons första skolavslutning, skanderade i kör.
”Arne, Arne, Arne som ombud! ”
Arne Örn såg sig hjälplöst omkring, inte helt
säker på att han inte hellre skulle ha tacklat vargfrågan.
”Hör ni, mitt vikariat går ut på fredag”,
sade han. ”Så det går hursomhelst inte. ”
Det argumentet bet inte på tårtsmaskarna
som upprymda fortsatte sitt skanderande. ”Arne,
Arne, Arne ska va ombud! ”
Harry Friberg landade elegant en andra tårtbit
på sitt fat. ”Det blir en tjänst ledig i sexan när
Päivi går i pension,” inföll han. ”Så om du vill…”
Studierektor Bertil Svan som kommenderats
upp från kramkalaset i matsalen för att fraternisera
med det övriga kollegiet, harklade sig: ”Så enkelt
är det inte... annonseras… helvete med lärarfacken
annars…” Studierektorns lama invändningar
dränktes i ett taktfast ”Arne, Arne, Arne”. Plötsligt
stod rektor Engemyhr i dörren och Bertil Svan gled
lättad bort mot tårtorna. Birgitta Engemyhr rynkade
ögonbrynen. Beslutet hon behövde fatta höll
visst att fatta sig självt och hon tyckte inte om att
6
ledas. Om Arne Örn i det ögonblicket sett det
minsta triumfatorisk ut skulle han aldrig erbjudits
platsen, men nu verkade han mest vilsen. Rovdjuret
vaknade i Birgitta Engemyhr. ”Skulle du överhuvudtaget
vara intresserad, Arne ”frågade hon.
Arne Örn svalde. Årskurs 6? Han hade gjort
en kort sejour på mellanstadiet för många år sedan
och det hade inte varit hans lyckligaste lärartid. Å
andra sidan, en fast tjänst?
Tre dagar senare strilade regnet utanför Birgitta
Engemyhrs fönster. Hon hade nyss erbjudit honom
28 000 i månaden. Inte en spänn under 30 000,
hade Örns vän Ture Björk kompromisslöst sagt då
de firade in sommarlovet på Mosebacke. Arne Örn
tvingade sig att inte flacka med blicken. Var det ett
tillräckligt bra erbjudande? Han önskade att det
funnits någon att fråga om råd, men vem skulle det
vara här och nu? Om han kunde ta till mobiltricket…
Ringa sig själv och låtsa att han fått brådskande
telefon. Försiktigt letade sig handen ned mot
fickan för att få iväg en räddande signal. Rummet
förblev tyst, och bistert mindes han att han stängt
av ljudet.
I nästa sekund hände något märkligt. Örn såg
sig själv liksom utifrån och tröttnade på det han
såg. Här satt han och mesade… Vad skulle egentligen
kunna hända? Birgitta Engemyhr kunde fara ut
mot folk, men om han nu skulle bli fackombud dög
det verkligen inte att han inte ens vågade… Örn
drog ett djupt andetag. ”Jag vill tänka lite på det”,
sade han. ”Till efter lunch”. Rektor Engemyhr såg
missnöjd ut, men invände inte. ”Till efter lunch då”
sade hon.
11.42. Nu var varenda sekund dyrbar. Vem
kunde han be om råd? Örn visste att Päivi, lokalombudet,
tagit ledigt. Vem skulle han kunna
ringa? Exkollegorna Greger Sydbäck, Ture Björk?
Villrådig blev han stående i korridoren medan minuterna
tickade iväg. Plötsligt föll hans blick på
anslagstavlan. De flesta papperen var bortskalade
nu när terminen var över men där hängde ett gammalt
nummer av Bänkpressen. LR, tänkte Örn. Jag
är ju medlem, för tusan.
Kvart över ett var Örn tillbaka hos rektor Engemyhr.
”28 000 i månaden blir bra”, sade han. ”Om
jag kommer med i årets löneförhandling. Annars
vill jag räkna upp lönen med 4,2%.”
Är detta början på Örns fackliga karriär, eller
kommer han att lämna rektors rum likt en slokande
lilja? Följ Såpan, endast i Bänkpressen och på
www.lr.se/stockholm