Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

gih.se

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

SVENSK

Organ för Centrum för Idrottsforskning Nummer 4 2003 Årgång 12

Borgskalans fader

Är OS framtid

hotad?

Våra gamla

gympasalar

Spelsystem i

MFF, AIK m.fl .

Varför är våra

Olympier så

bra?


Forskningskonferens om

Handikappidrott

Idrott – rehabilitering – folkhälsa - livsstil

Centrum för idrottsforskning (CIF) och Svenskt utvecklingscentrum

för handikappidrott (SUH) inbjuder till forskningskonferens

om handikappidrott 28-29 april på Bosön. Ett 15-tal föreläsare

kommer att presentera forskningsprojekt som belyser området

från olika ämnesområden. Flera internationella ”toppar” kommer

att medverka. Deltagarna kommer själva att få pröva på en del

idrotter.

Ur programmet:

Gudrun Doll-Tepper, Berlin universitet

Genus inom handikappidrotten

Nina Kahrs, Norges idrottshögskola

Idrottsintegreringen av funktionsförhindrade i Norge.

Pauli Rintala, Jyväskylä

Cirkulatorisk kapacitet hos individer med intellektuellt handikapp.

Marco Cardinale/Håkan Andersson England / SUH

Vibrationsträning för handikappidrottare

Mia Pless, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund

Att mäta effekt av fysisk aktivitet / idrott vid funktionshinder

Ingemar Wedman, SUH och Idrottshögskolan i Stockholm

Översikt av handikappidrottsforskningen

Kenneth Fröjd, SUH

Andning och stesshantering hos utvecklingsstörda

Jan Fridén

Kirurgisk rekonstruktion och specialträning av armfunktion hos

tetraplegiker

Jan Lexell, Orup / Lund

Kan fysisk aktivitet och idrott förbättra funktionsförmåga och

livsstil?

Lars Kristen, Halmstad

Idrott som habilitering och rehabilitering

Anders Östnäs, Lund

Handikappidottaren ur ett sociologiskt perspektiv.

Plats: Bosön, Stockholm

Tidpunkt: 28-29 april 2004

Kostnad: 800 kr + moms (1.000 kr) ingår middag, lunch, kaffe

och vickning

Boende: Ordnas individuellt, rum fi nns reserverade på Bosön

08-605 66 00.

Anmälan: Senast 5 april 2004 till CIF,

08- 402 22 54 , Box 5626, 114 86 Stockholm

Mycket välkomna!

CIF styrelse

Per Renström

Ordförande

Utsedd av Regeringen

08-51 77 67 57

Ingemar Ericson

Riksidrottsförbundet

090-786 66 28

Görel Granström

Umeå universitet

090-786 74 18

Peter Hassmén

Örebro universitet

019-30 12 65

Eva Holmström

Lunds universitet

046-222 30 89

Eva Jansson

Karolinska institutet

08-585 815 82

Jon Karlsson

Göteborg universitet

031-34 40 94

Jan Lindroth

Stockholm universitet

08-16 33 82

Ronny Lorentzon

Umeå universitet

090-785 39 51

Eva Nylander

Linköping universitet

013- 22 33 56

Göran Patriksson

Göteborg universitet

031- 773 24 81

Tomas Peterson

Malmö Högskola

040-665 83 55

Alf Thorstensson

Idrottshögskolan Sthlm

08-402 22 46

Kristina Thureé

Riksidrottsförbundet

013-18 36 55

Kansli

Artur Forsberg 08- 402 22 55

Ann Schmalholz 08- 402 22 54

Anne-Britt Olrog 08- 402 22 91


Ansvarig utgivare Ingemar Ericson

Chefredaktör Artur Forsberg

artur.forsberg@ihs.se

Adress Centrum för Idrottsforskning,

Box 5626, 114 86 Stockholm

tel 08-402 22 00, fax 08-21 44 94

Hemsida www.ihs.se/cif

Prenumeration

Helår med fyra nummer kostar 100 kr.

Insätts på postgiro 957849-3

Betalningsmottagare, CIF

Prenumerationsärenden

Anne-Britt Olrog 08- 402 22 91

Omslagsbild

Psykologiprofessor Gunnar Borg,

foto: Artur Forsberg.

Produktion Grafi ska Huset i Stockholm AB

Tryck Grafi ska punkten i Växjö AB

INNEHÅLL

Nr 4-2003 Årgång 12

4 Att träna lagom hårt, så det känns bra.

Gunnar Borg

10 Rum för rörelse. Refl ektioner kring ett

framtida forkningsprojekt... Åsa Liljekvist

16 Fotbollens socialt överskridande spelsystem.

Bill Sund

22 Satellitnavigering (GPS) under fysiologiska

fälttester. Peter Larsson m fl

26 Vem behandlar akuta skador i fotbollslaget

och hur? Johnny Wiksten m fl

29 Är de olympiska spelens framtid hotad?

Björn Sandahl

36 Varför är de så bra? Om betydelsen av en

drivande tanke och... Leif Jansson m fl

42 Främjande av fysisk aktivitet i Sverige

kräver förändringar... Johan Faskunger

48 Utvärderingsseminarium för doktorander.

Artur Forsberg

50 Bokrecension. Jon Karlsson

51 Forskningsanslag 2004.

55 Stöd till doktorander under 2004.

LEDARE NR 4-2003

27 doktorander

Centrum för idrottsforskning (CIF) har i dagarna fördelat forskningsmedel

för år 2004. 90 forskare har fått 10 mkr att dela på. Dessutom

har 27 doktorander fått heltidsfi nansiering för nästa år till en kostnad

av 6 mkr. Se vidare sid 51-55. Tjugosju doktorander är en imponerande

siffra. En hel skolklass. Doktoranderna fi nns runt om i landet, på olika

universitet och högskolor. De representerar en rad olika ämnesområden

och utgör växtkraften inom svensk idrottsforskning. Varje år kommer

numera ett 10-15 tal nya doktorsavhandlingar i idrottsrelaterade ämnen.

Detta ger ny kunskap inom universitetsutbildningen och en värdefull

källa för idrottsrörelsen. Det gäller bara att kunna ta vara på alla resultat

och omsätta dem i praktiken. På olika nivåer behövs därför inom idrotten

kunnigt folk som kan förmedla och omsätta resultaten på ett begripbart

sätt. Varje SF borde ha en forskningsansvarig person, vars uppgift

borde vara att följa upp vetenskapliga artiklar och avhandlingar. Även

svensk idrottsledarutbildning bör vila på vetenskaplig grund, men också

samtidigt berikas av den stora praktiska erfarenhet som fi nns.

Att erbjuda 27 doktorander fullt stöd innebär också ett ansvar för CIF.

En ung lovande människa som satsar på en forskarkarriär, måste också

ges en möjlighet till fortsättning efter det att doktorshatten är avklarad.

Det får inte bli en återvändsgränd. Nu är det ont om, ja mycket ont

om forskartjänster, för denna kategori s.k. postdoc. Många söker sig

utomlands, får jobb på expansiva läkemedelsföretag, blir lärare, administratörer

eller hittar en nisch långt bort från idrotten. Tyvärr återfi nns

också en och annan doktorand körandes taxi i Storstan, vilket får anses

vara ett stort resursslöseri med en lång och kostsam utbildning. En av

CIFs viktigaste uppgifter blir därför att skapa ekonomiska möjligheter

för att kunna lysa ut tjänster för nydisputerade som vill fortsätta sin

forskarkarriär. Många av våra idrottsprofessorer uppnår inom några få

år pensionsåldern och måste ersättas.

CIF kan vara mycket stolt över doktoranderna. Vid Läkarstämman

på Mässan i Älvsjö presenterade många av ”de våra” intressanta studier.

Två av dem fi ck mottaga pris för bästa presentation. Stort grattis till Pia

Thomeé och Helene Ameln. Pia studerar hur idrottare kan återgå till

full träning efter knäskada. Ett nytt och viktigt synsätt är därvid tilltron

till den egna förmågan. Helene studerar hur vissa proteiner och gener i

muskeln påverkas av träning. Det är tuffa försök för försökspersonerna,

då det tas fem biopsier i låret i samband med träningspasset.

En som verkligen fortsatt sin karriär efter disputation är professor

Gunnar Borg. Mest känd för Borg-skalan. En av de mest citerade

publikationerna inom internationell idrottsforskning. Gunnar fi ck ”Lilla

Nobelpriset” för idrottsforskare förra året. Forskarbanan började på 50talet.

Han var då psykologstuderande och under en biltur började han

fundera över hur man uppfattade fart. Om man ökade från 50 km/tim

till 80, var det inte samma upplevelse som om man minskade från 80 till

50. Kan tyckas banalt men Gunnar funderade vidare och utvecklade ett

nytt tänkande inom psykofysiologin. Hans skalor har betytt mycket för

att värdera arbete, känna fart och kraft i träningen, men även inom sjukvården

där patienters smärta skall skattas. Den idrottsliga vaggan stod i

det idrottstokiga Tureberg. Han har hela livet fortsatt att hålla kontakt

med idrotten och därmed har hans långa forskargärning

kommit oss till del. Trots sin ålder har Gunnar

beviljats stöd för två nya forskningsprojekt för nästa

år. Tack Gunnar för en lång livsgärning. Möt Gunnar

på sid 4-9. Stimulerande läsning.

Tack kära läsare för år 2003. Hoppas Du vill vara

med oss även nästa år. Fyra nya spännande nummer

väntar. Fortfarande ofattbara låga 100 kr. Med hopp

om en vit jul!

Artur Forsberg

Chefredaktör

3


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Att träna lagom hårt,

så det känns bra

Nyttan av att motionera för en god hälsa är nu klart visad. Goda rättesnören fi nns hur ofta, hur

länge och hur hårt man bör träna. Detta gäller såväl motionären som tävlingsidrottaren. Har

man hittat en bra motionsform, som man trivs med, så är intensiteten ofta den knepigaste frågan.

Måste man slaviskt följa ett tid- längdschema? Är pulsfrekvensen det enda rättesnöret för konditionen

eller kan man också lita till sin känsla av ansträngning?

4

GUNNAR BORG

STOCKHOLMS

UNIVERSITET

Att det senare inte bara är möjligt utan

också ett utmärkt sätt att reglera intensiteten

är nu väl belagt. Som hjälp fi nns

välprövad skattningsmetodik, såsom

”RPE (Borg)-skalan”. Hur den kom till

tack vare ett gammalt idrottsintresse,

forskning inom psykologi och perception

samt samarbete med fysiologer

handlar denna artikel om. Avsikten

är att ge en bild av bakgrunden, en

idrottshistoria färgad av personliga

upplevelser, de första universitetsstudierna

samt forskningen i Umeå i slutet

av 50-talet och en tid därefter.

Begreppet upplevd ansträngning och

”RPE”

Upplevd ansträngning, RPE och

Borg-skala har blivit vanliga begrepp

inom idrotten. RPE står för upplevd

ansträngning (ratings (R) of perceived

(P) exertion (E)), vanligen bedömd

enligt en skala från 6 till 20, den

s.k. RPE-skalan också kallad ”Borgskalan”

(ej mitt påfund). Skalan

används som hjälp för bestämning av

den individuella graden av ansträngning

under olika typer av fysiskt

arbete, såsom under en ergometertestning.

Den används också i träning

och styrning av intensiteten, såväl för

medelsvensson som för idrottare. I

samband med rehabilitering av hjärt-

och lungpatienter kommer den också

ofta till användning samt vidare för

att identifi era och åtgärda problem

i dagligt arbete. Den har fått en stor

internationell spridning och ett vitt tilllämpningsområde

inom både idrotten,

medicinen och ergonomin. Bara i USA

beräknar man att c:a 1 miljon personer

utsätts för den årligen.

En fråga som jag ofta får i samband

med föreläsningar är hur jag

kom att ägna mig åt dessa frågor och

hur skalan kom till. Det fi nns inget

kort svar. Det är många faktorer som

ligger bakom detta, bl.a. intresset för

idrott, för teoretiska metodfrågor inom

perception och psykofysik samt för

praktiska tillämpningar.

Borg- RPE-skalan


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Min professur i perception och psykofysik

Benämningen på min professur var

”Perception och psykofysik”. Det var

en nyinrättad tjänst vid Stockholms

universitet till vilken jag kallades. Den

väckte särskilt intresse eftersom den

var den första av sitt slag i världen. Att

den inrättades just i Stockholm hade

dock en god förklaring i det förhållandet

att psykofysiken – detta speciella

forskningsområde inom psykologin och

psykofysiologin – här hade en internationellt

framträdande forskare i Gösta

Ekman. Han introducerade och utvecklade

den speciella skattningsmetodik,

som utarbetats av S.S. Stevens, professor

vid Harvard University i USA.

Metodiken innebar att man kunde göra

nya mätningar av intensiteten i upplevelser

och också beskriva dem med

matematiska funktioner, som kunde

jämföras med fysiologiska förlopp.

Ekman samlade en stor grupp forskare

omkring sig, som blev internationellt

mycket känd och kallades för ”The

Stockholm School”.

När jag tillträdde professuren i

mitten av 80-talet undrade folk vad

ämnet egentligen innebar. Ordet psykofysik

är ju inte så känt, även om det är

ett gammalt viktigt begrepp. Några frågade

om det hade med metafysik och

kropp – själ problem att göra. Det har

det nu direkt inte. Det är ett delområde

inom perception och sinnesfysiologi.

En gång fi ck jag den frågan av en känd

kulturvetare. Jag svarade då ungefär så

här: ”Perception innebär ju varseblivning

och….”. Mer hann jag inte säga

förrän hon vände på klacken, uppenbart

förolämpad av att jag började

defi niera termen perception. Det var

dumt av henne, därför att det är viktigt

att förstå begreppet psykofysik som ett

delområde inom det stora perceptionsområdet,

som täcker vår kunskap om

de enklaste förnimmelser av ljus, ljud

och känsla till komplicerade musik-

och konstupplevelser.

Psykofysiken begränsar sig till att

söka mäta intensiteten i en upplevelse,

t.ex. ansträngning, och göra bestämningar

i vilka hänseenden upplevelser

skiljer sig från varandra, t.ex. andfåddhet

från andnöd, allmän trötthet

i benen från värk p.g.a. sjukdom och

surhet ifrån beskhet. Utarbetandet av

metodik för intensitetsbestämningar

av förnimmelser, som hänför sig till

våra vanliga sinnen, är därför en av de

mest centrala frågorna inom psykofysiken.

Hit hör då också förnimmelser

i form av kroppsliga symtom, men

även estetiska upplevelser inom konst

samt bedömningar av prestationer inom

idrott i förhållande till en idealprestation.

När man berättar detta för vänner

och bekanta börjar många skratta och

utbrista: ”Det är svårt det!” Sedan får

man fem minuters förläsning om hur

omöjligt det är att mäta intensiteten i

en upplevelse, därför att den varierar så

mycket mellan individer och är beroende

av i vilken sinnesstämning man är,

i vilken omgivning man befi nner sig i

o.s.v. En upplevelse är ju både väldigt

privat och osäker. Visst är detta sant,

men om vi därför skulle ge upp tanken

på att söka bestämma intensiteten, då

förlorar vi en mycket viktig möjlighet

att förstå och hjälpa människor. Våra

sinnen är ju goda instrument, som

hjälper oss att registrera hur världen

utanför oss ser ut, men också vår inre

värld i hälsa och sjukdom.

Var har idrottsforskaren sin själ?

Bakom varje idrottsforskare måste

det fi nnas ett äkta och starkt intresse

för forskning och dess grundläggande

metoder och fakta. Det är ett nödvändigt

villkor. Men det är långt ifrån ett

tillräckligt villkor för att forskningen

ska vara av betydelse för idrotten.

Det krävs också att man har ett brinnande

eller åtminstone starkt intresse

för idrotten. Och helst också själv ha

mångårig erfarenhet av att delta i någon

form. Att ha varit med och tränat bland

kamraterna, pulsat i snön, svettats och

stönat, haft linimentsmörjan brännande

på huden och doftande i kläderna. Varit

med och tävlat och kämpat för en bra

placering för sig själv eller för kamraterna,

både i framgång och i motgång.

Det är också viktigt att man haft ett

intresse för de svåra teknikfrågorna,

som fi nns inom alla idrotter och som

har utvecklats till något av en vetenskap

i sig.

Intresse, kunskap och erfarenhet

av såväl forskning som idrott är två

nödvändiga komponenter. Avvägningen

mellan dessa huvuddelar kan vara svår

att göra. En del forskare koncentrerar

sig för mycket på att hitta tillämpning

för sin egen metodik, även om den är

av ringa intresse för idrotten. Andra

med huvudsakligen idrottsintresse vill

studera problem som knappt är forskningsbara.

En ung entusiastisk student

kom en gång till mig och ville göra

några - som han tänkte sig ganska enkla

- experiment över betydelsen av motion

och hur den förbättrar inlärning och

studieresultat. Visst var frågan viktig

men ett så gigantiskt problem går inte

att studera ens i en doktorsavhandling.

Min idrottsliga bakgrund

Jag växte upp på 30-talet i Tureberg,

en förort en och en halv mil norr om

Stockholm, nu mest känd genom Kajsa

Bergqvist. Min far hade sysslat lite med

brottning och var en god gevärsskytt.

Som ingenjör ritade han och hjälpte till

att bygga Turebergs första idrottsplats,

på den tiden belägen i centrum. Som

yngst av tre bröder blev det mycket lek

och idrott. Vår stora trädgårdstomt

vid Sollentunavägen gjorde vi till en

mindre idrottsplats, där man kunde

springa 40 meter, hoppa längd, höjd

och stavhopp, kasta diskus och spjut

bland fruktträden, som förstås fi ck sig

många skador. Men våra föräldrar var

generösa och lät oss hållas. Så hade

vi också nära till grustaget i Brunkebergsåsen,

där den nuvarande idrottsplatsen

ligger och som min äldste bror

Sven-Olof, ”Svenne”, långt senare hade

glädjen av att var med och rita och

planera.

Som yngst i brödraskaran fi ck man

kämpa hårt för att hänga med de 4 och

2 år äldre bröderna (Sven-Olof och

Stig) och den 6 år äldre grannpojken

Willie Larsson, också kallad ”Vippan”.

När Svenne och Vippan drog på i

skidspåret var det tufft och så småningom

ensamt i skogens kvällsmörker.

Vippan uppfann ”Åsvarvet”, en

terränglöpning, som gick runt nuvarande

idrottsplatsen nere vid Edsviken.

Sträckan på ca 2 km började nere vid

sjön, gick sedan rakt uppför den branta

backen upp mot kyrkan, fortsatte efter

åskanten norrut mot högsta toppen

och sedan brant utför tillbaka till

sjön. När man sprang första gången i

12-årsåldern tog man slut efter första

uppförsbacken. Så småningom lärde

man sig att reglera intensiteten bättre

och spara krafterna också till den sista

uppförsbacken. Utför kunde man sedan

gina bland stenar och rötter. ”Vippan”

brukade själv springa barfota. Han och

Svenne samlade så många ungdomar

som möjligt och alla skulle vi springa

och tävla på tid. Ganska ofta hände

det då att man kräktes när man kom

i mål och det tyckte ”Vippan” var ett

bra kriterium på att man hade tagit ut

sig ordentligt. Själv gjorde han det då

och då. En gång efter en tävling stod

hans mamma och tittade på och blev

ordentligt förskräckt. ”Vippan” tyckte

nämligen om att snabbt kasta i sig en

ordentlig måltid innan han sprang,

gärna kalops med rödbetor. När han

kom i mål spydde han. När hans

mamma såg det rödfärgade innehållet

blev hon förskräckt och skrek: ”Han

kräks blod”! Varvid en av kamraterna

5


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

lakoniskt svarade: ”Ja, blod i skivor!”

Jag hade också en morbror, Gustaf

Sköldberg, som tyckte om att promenera.

Han kunde gå långa sträckor

men han hade aldrig idrottat förrän

han blev över 50 år. När han en gång

var ute och promenerade i Lill-Janskogen

ordnades där en tävling och

han blev tillfrågad om han inte ville

vara med. Det gjorde han och morbror

Gustaf gick så bra att dom övertalade

honom att komma med i klubben.

Han blev då riktigt duktig och när han

var 58 år ställde han upp på 6-dagars

tävlingen från Motala till Stockholm.

Vann gjorde svenske mästaren ”Mix”

Michaelsson 26 år gammal, men tvåa

kom morbror Gustaf. Att Mix vunnit

var det inte många som såg i tidningen,

som fylldes av en helsida med morbror

Gustafs bravad. - Så han lärde oss

också att tävlingsgå och ”rulla med

höfterna”. Han fortsatte med sina långpromenader

hela livet tills han avled

100 år gammal.

Det var naturligt i tonåren att vara

med och tävla i friidrott och skidåkning.

Vi klarade oss bra och särskilt

Sven-Olof var en duktig skidåkare.

Själv var jag inte särskilt framgångsrik,

men hade turen att ha fl era duktiga

kamrater. Snart började vi vinna terränglöpningar

och stafetter i ungdomsklassen.

Med Rolf Andersson

(sedermera svensk juniormästare på

1500 m) och Curt Söderberg (mångfaldig

svensk mästare och världsrekordhållare

på hinderlöpning) behövde man

inte vara särskilt bra för att Tureberg

skulle ta hem lagtävlingar med 3 eller 4

man i laget. (Se fotografi et).

Den organiserade konditionsträningen

var det lite si och så med. Vippans

huvudsakliga motto var att börja

lite lätt men ganska snart köra för fullt

så länge man orkade. Några började

dock också följa med Jösse Holmers

träning. Det gällde Curre, men även

Stig och våra nya klubbmedlemmar

Lasse Ylander, sedermera svensk

mästare på 400 m häck och kapten

för landslaget, och Karl-Erik ”Charla”

Johansson, en duktig sprinter från

Karlstad. Jösse hade bl.a. en intressant

träningsmetod som han kallade

”fartlek”. Den bestod huvudsakligen i

att man skulle springa på ett skojfriskt

sätt några stycken i ett varierat tempo.

Metoden kombinerade på ett specifi kt

sätt det vi nu kallar distans-, intervall-

och tempoträning. Efter en föreläsning

i USA för 30 år sen fi ck jag en

fråga från en äldre gentleman om jag

kände till ”Jösse Holmer och ”faortleck”.

Jovisst gjorde jag det. Vi kom

6

Ett av Turebergs många fi na ungdomslag i terränglöpning. Från vänster Gunnar Borg, Roffe

Andersson, ”Kalven” Eriksson och Curre Söderberg. Den senare hade världsrekordet på 3000

meter hinder i början på 50-talet och deltog i OS Helsingfors 1952. Foto A. Hällström.

att prata om detta och han sa att det

betytt mycket för honom, när han blev

amerikansk mästare på medeldistans.

Han hade lärt sig att följa sin egen fartkänsla

samt känslan av ansträngning

och trötthet.

Det var på 40-talet som den fria

idrotten i Tureberg kom att växa

explosionsartat och klubben blev en av

de bästa i Sverige. En del av äran till

detta hade två ungdomsgäng: bröderna

Eriksson och deras kamrater samt bröderna

Borg och deras kamrater samt

Willie Larsson. I den första brödraskaran

fanns fyra duktiga medeldistanslöpare,

särskilt Sven-Erik. Karl-Evert,

”Kalven”, Eriksson (sedermera Heed)

var med och tävlade i ungdomsåren

men blev sedan en mycket driftig

ledare. Han fungerade som ledare


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Gunnar Borg har fortfarande ett brinnande idrottsintresse, ”Se farfar spelar tennis... Se så´n stil han

har”. Foto: Yvonne Borg

redan i tonåren och sedan till och från

till idag (77 år). Kalven var – och är

- entusiastisk och spred ”kämpaglöd”.

I min brödrakrets var Sven-Olof bäst.

Han var nära att kvalifi cera sig till

Olympiaden 1948 på 5000 m, men

blev omsprungen på upploppet några

meter före mållinjen och kom fyra.

Tiden var på den tiden dock inte så

dålig, 14,28. Mitt bästa minne som

aktiv är att vi alla bröder fi ck vara med

och vinna ”Dagbladsstafetten”, 1949,

där också Sven-Olof på sista 1200

m sträckan in till Stadion lyckades

springa ifrån svenske mästaren på 800

m, Hans Liljekvist (Göta). Samma vår

vann Tureberg även 10-mila orienteringen.

Eftersom jag själv inte var särskilt

framgångsrik på tävlingsarenan blev

jag ”trunkbärare”. Broder Stig var

både aktiv och ledare, bl.a. i den första

svenska friidrottstruppen till Jugoslavien

efter kriget (1949). Sedan var jag

ledare för friidrotten i tre år och överledare

för några internationella tävlingar

i Tureberg och biträdande överledare

för de förolympiska tävlingarna på

Stockholms stadion 1952. Som ledare

för idrottstävlingar efterträddes jag av

Sixten Borg(ej släkt, men även han med

i Dagbladslaget), som kom att fungera

i många år och blev en legendarisk

överledare för ”Stadiongalorna”.

Idrottspsykologiska experiment från

tonåren

Att försöka uppskatta graden av

ansträngning och modifi era intensiteten

på bästa sätt blev jag tidigt intresserad

av. Att kunna hushålla på bästa sätt

med krafterna under Åsvarvet, skidlöpning

eller ett 400 m lopp. Att kräkas

efter ett lopp var ju inte ett bra mått på

ansträngning. Hemma på tomten brukade

vi också kasta varpa. Vi använde

oss av stenar från grustaget. Ibland

gick dom sönder. När man saknade en

bra sten var man tvungen att knacka

till en sprucken, som kanske bara blev

hälften så tung. Det förvånade mig då

att man trots allt ganska väl kunde

ställa om sig och kasta nästan lika

bra med den nya stenen trots att det

krävde en helt annan kraftinsats. Det

blev också mitt 3-betygsarbete i psykologi

för professor David Katz, som

var experimentalist och fenomenolog

(naiva upplevelser) och även intresserad

av idrott. Resultaten antydde att

om man hade en god ”motorisk inställning”,

d.v.s. kunde känna av med sitt

muskelsinne och inte tänka för mycket,

så blev prestationen bättre än om man

hade en mer ”sensorisk inställning”,

d.v.s. om man fi xerade målet och

koncentrerade sig på det och hur man

skulle kasta. Det påminner till en del

om vad man nu brukar kalla ”the inner

game”. – Min bror Stig applicerade

detta på starten på 100 m. Han blev en

av de startsnabbaste i Sverige, därför

att han praktiserade att inte lyssna på

skottet (inte identifi era, bara uppmärksamma

(”detektera”), vilket ger

kortare reaktionstid) och koncentrera

sig på att skjuta fart från startblocken.

Risken för tjuvstart ökade då förstås

och kunde utlösas av att någon i närheten

hostade till eller en bänk smällde

till. Varje år ordnade vi tävlingar på

idrottsplatsen i Tureberg. En gång passade

vi på att sätta in 60 m i stället för

100 och Stig lyckades då tack vare sin

snabba start slå svenske juniormästaren,

Pelle Malmberg.

Som forskare i Umeå

Jag lämnade Tureberg 1954 och

hamnade i Umeå, tack vare ett förmånligt

förordnande som lärare vid

folkskoleseminariet med möjlighet att

forska på halvtid. Det var särskilda

medel som utgjorde ett embryo till en

blivande högskola. Efter två år kunde

jag avsluta mina licentiatstudier och

började fundera på att doktorera. Jag

undervisade också vid skolköksseminariet.

Där undervisade ibland också

överläkaren i klinisk fysiologi vid

lasarettet, Hans Dahlström. Vi kom att

under en kafferast prata om ergometertestningarna

enligt den Sjöstrandska

modellen med stegvis ökning av

belastningen i 6 min steg. Det fanns

en grupp äldre skogsarbetare som

klagade över kraftigt nedsatt arbetsförmåga.

Testningen visade dock att

den fortfarande var god, uppenbarligen

inte så kraftigt nedsatt som de själva

trodde. Flera läkare menade att detta

visade att de försökte simulera för att

få förtidspension. Kanske hade de en

kamrat i Vilhelmina eller Dorotea,

som fått sin pension och sedan ändå

fortsatt att jobba i skogen och på sitt

lilla hemman. Hans Dahlström tyckte

dock inte att dom sökte luras utan de

fl esta verkade välmotiverade. Jag hade

då gjort en liten undersökning över

upplevd hastighet vid bilkörning med

min lilla VW. När jag körde i 100 km/

tim och sedan efter en skylt minskade

ner till 50, så upplevde jag hastighetsminskningen

som mycket större än den

verkligen var. Jag kollade detta genom

att anpassa mig till en viss hastighet

t.ex. 100 och sedan lägga ur växeln och

låta bilen sakta ner tills jag upplevde

att det gick hälften så fort. Hastighetsmätaren

pekade då på något omkring

70. Jag prövade detta på en grupp försökspersoner

och fann att upplevelsen

av hastighet växer ungefär med kvadra-

7


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

ten på den fysikaliska hastigheten.

När Hans Dahlström och jag pratade

om arbetsförmåga och hur man

upplever nedsättningen av den utnyttjade

jag den här kunskapen. Vad är det

som gör att man upplever att arbetsförmågan

har gått ner si och så mycket.

Man kan ju inte direkt jämföra sin

arbetsförmåga vid 55 år med den man

hade vid 25. Men vad man kanske kan

göra är att söka bedöma hur ansträngningen

varierar med förändringen i

den fysikaliska belastningen och med

t.ex. pulsfrekvensen. Följer den samma

funktion som hastighet vid bilkörning

kan man kanske förstå hur folk lätt

kan göra ”felbedömningar”. Men de

är kanske inte alls felaktiga bara för

att de avviker från det ”objektiva”.

De är upplevelsemässigt äkta och visar

vad man verkligen känner. Om det

är mycket jobbigare nu att gå uppför

trapporna än det brukade vara, ja då

har väl arbetsförmågan gått ner. Och

ju jobbigare det känns ju mer måste

förmågan ha gått ner. Det är ju ett

rimligt resonemang. Upplever man att

man att ansträngningen är dubbelt så

stark som tidigare då har väl arbetsförmågan

gått ner till hälften. Men om

ansträngningen följer samma positivt

accelererande funktion som hastighetsupplevelsen,

då räcker det kanske

med att arbetsförmågan gått ner med

en tredjedel för att man ska känna sig

dubbelt så ansträngd. Hans Dahlström

och jag funderade mycket över detta

och vi började göra experiment. Vi

kunde snart publicera några artiklar

(1959 och 1960 och jag i min avhandling,

1962), som visade att upplevelsen

av ansträngning just följer en positivt

accelererande funktion, som kan

beskrivas nästan på samma sätt som

upplevelsen av hastighet.

Den metodik som man måste

använda för att bestämma sådana här

tillväxtfunktioner grundade sig på

Stevens och Ekmans forskning. Tyvärr

medgav inte den att man kunde säga

något bestämt om en upplevelse är

stark eller svag. Om jag tycker att en

vikt på 3kg känns dubbelt så tung

som en på 2kg så är ju det intressant,

men säger inte om jag tycker den är

tung eller lätt. För en tyngdlyftare är

vikten mycket lätt, men för en ung klen

person känns den tung. Metodiken som

då dominerade och var den enda ”tilllåtna”

i de psykofysiska laboratorierna

byggde på en ”kvotskalningsmetodik”

i analogi med den i naturvetenskapen,

d.v.s. en godtycklig enhet väljs som

inte har någon absolut förankring. Det

är som att tala om något är stort eller

8

litet utan att veta riktigt vad det är

man talar om. Vardagsrummet hemma

är stort i förhållande till badrummet,

men mycket litet i förhållande till Blå

Hallen i Stadshuset. Nutidens fysikaliska

mätskalor ger bara relationer

mellan intensiteter, men ingen naturlig,

”absolut” intensitetsnivå. Vad en fot är

kan man ju direkt förstå (fast ej exakt),

men hur lång en meter är måste man

lära sig. Jämför dygn med timme och

hästkraft med watt.

Efter mycket funderande och

experimenterande kom jag så småningom

fram till att söka kombinera

vanliga språkliga förankringsuttryck

med siffror på ett sådant sätt att hela

det naturliga variationsområdet från

en minimal till en maximal intensitet

kunde bestämmas. Det gällde sedan

att placera uttrycken på sifferskalan,

så att man fi ck en tillväxtfunktion vid

tungt arbete som var stabil, följde en

enkel kurva och var ”rättvisande”.

Jag bestämde mig snart för att låta

den följa belastningen på cykelergometer

av typ ”steady state arbete”

under 5-6 minuter. För en serie sådana

ökande belastningar, vet vi att syreupptagningen

och pulsfrekvensen

växer ungefär linjärt mot belastningen.

Jag prövade därför olika skalor och

placerade om uttrycken tills jag fi ck en

någorlunda linjär tillväxt av skattningarna.

Så kom RPE skalan till (se Borg,

1970, 1998). Korrelationen med pulsfrekvensen

var mycket hög (över 0.80).

Det betydde inte att pulsfrekvensen

var en direkt orsak till ansträngningen.

Men för skalkonstruktionen, valet av

skalsteg och placering av uttrycken,

var det ett bra sätt att komma fram till

en användbar skala. Redan i de första

arbetena poängterade jag vikten av

att ta hänsyn till många faktorer, till

tröttheten i benen, andfåddheten och

andra diverse besvär, som integreras

till en slags helhet eller ”Gestalt”. För

friska dominerar andfåddheten och

bentröttheten, eller som Ekblom et. al,

senare särskilt framhöll, den ”centrala”

känslan i bröstet med andfåddheten

och den ”lokala” muskeltröttheten.

Så började RPE-skalan användas

fl itigt i diagnostik, men också för att

styra motionsintensiteten alltefter typ

på träning: lågintensiv mängdträning,

intervallträning, tempo- eller maximal

”mjölksyraträning”. RPE-skalan kunde

också användas på motsvarande sätt

som pulsfrekvensen för att uppskatta

maximal arbetsförmåga. Ju större

ansträngning på en viss nivå ju sämre

arbetsförmåga. Som prediktor av

arbetsförmågan fungerade den lika bra

CR-10-skalan

som pulsfrekvensen. Tillsammans gav

dessa båda mått den bästa prediktionen.

För en toppidrottare kan inga enkla

generella råd ges, annat än att det

alltid är viktigt att ”lyssna till kroppens

signaler” och modifi era träningsintensiteten

efter hur man känner sig.

För den vanlige motionären, som vill

behålla sin kondition, kan dock några

enkla råd ges. Följer man den vanliga

rekommendationen att söka göra något

varje dag, eller åtminstone 3-4 ggr i

veckan under 30-40 min (eller delat

på två pass på 15-20 min var), så är

en bra intensitet, när man lunkar eller

går raskt, 11-15 på RPE-skalan. Man

behöver inte – och ska inte – ta i så att

man kräks. Lite hårdare i en kortare

uppförsbacke, så man närmar sig 15

”Ansträngande”. Men det räcker med

13-14 på RPE-skalan (3-4 på CR10).

Man ska inte stressa i onödan och

kanske tappa lusten, eller som man

säger i USA: ”When it´s hard, it´s too

hard”. – Se även artikeln i FYSS av

Borg och Hassmén, 2002.

Nivåförankrad kvotskalning

Någon gång i slutet av 80-talet hörde

jag en väderleksrapport om vädret i

Stockholm. Efter att ha berättat om

molnighet, regn och blåst, så sa hon


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

CR-100-skalan, ”centiMax”

att dagsljuset beräknas mitt på dagen

vara ungefär 140 watt per m 2 . Sedan

la hon till med ett litet skratt: ”Vad

nu det betyder”. Skrattet träffade

mitt i prick, för vem förstår vad detta

innebär? Hade hon istället sagt: ”Idag

räknar vi med att dagsljuset blir 80-90

% av vad det maximalt brukar vara vid

den här tiden på året”, ja då hade det

varit meningsfullt för lyssnaren. Många

liknande exempel visar på behovet av

att använda enkla mått på vad man

upplever istället för att ange intensiteter

i fysikaliska mått eller fysiologiska. Det

är klart att om man har tillgång till bra

fysikaliska mått, som folk har lärt sig

vad de betyder, som t.ex. kroppslängd

och vikt, så är det utmärkt. Men så

fort man kommer in på något, där den

upplevda verkligheten är det centrala,

då duger inte de fysikaliska.

Ett nytt fält för forskning och

tillämpning hade öppnats. Metodutvecklingen

var viktig. Problemen med

ansträngning och trötthet var ju inte

nya. Men det saknades en användbar

metodik för att få riktig fart på tilllämpningen.

RPE-skalan blev ett gott

hjälpmedel. Sedan dess har också en

annan typ på skattningsskala utarbetats,

den s.k. ”nivåförankrade kvotskalningsmetodiken”.

Som framhållits ovan konstruerades

RPE-skalan avsiktligt för att

växa linjärt med arbetsbelastningen vid

ergometertestningar (och därmed också

med pulsfrekvensen). Det innebar en

avsiktlig styrning av skattningssvaren

bort från den positiva tillväxtfunktionen

(som vid bilkörning) till en linjär.

Den nya CR10-skalan (C av ”category”

med rangordnade kategorier, för

”absoluta” nivåer samt R av ”ratio”,

d.v.s. kvoter för matematiska relationer),

och den mer fi ngradiga CR100

(även kallad centiMax), utnyttjar

därför metodiken för den mer ”sanna”

tillväxten med en något positivt ökande

funktion (jämför även tillväxten i

mjölksyra). De språkliga förankringsuttrycken

har sedan placerats på skalan

på ett sådant sätt att det föreligger en

kongruens i betydelse mellan siffrorna

och uttrycken. Skalan förenar därför

”språkets rikedom med talens exakthet”.

Den första CR-skalan går från 0 till

10 och den senare, mer fi ngradiga från

0 till 100 (se Borg, 1998). Möjlighet

fi nns sedan att avge ett svar som överstiger

10 resp. 100 om upplevelsen är

starkare än den man tidigare har upplevt.

Fler andra ingredienser av speciellt

teoretiskt och empiriskt intresse ingår

i skalkonstruktionen. Dessa skalor ger

möjlighet till såväl beskrivningar av

relativa funktioner som av naturliga,

”absoluta” nivåer.

Forskningsarbetet är långt ifrån

avslutat. Tvärtom! Ju mer man forskar

desto fl er problem dyker upp. Och

tillämpningsmöjligheterna växer

också. Det känns skönt på ålderns dar!

Direkta jämförelser mellan subjektiva

skattningar och objektiva fysiologiska

mått kan nu förbättras. Bättre

möjligheter att på ett tillförlitligt sätt

värdera idrottsprestationer i simhopp,

backhoppning, konståkning o.s.v. fi nns

även.

Om någon undrar om jag fortsatt

med idrotten, så är svaret ja. Lite tennis

och golf. Nu har jag också funnit en

utmärkt motionsform i stavgång. Det

ger också – särskilt viktigt för oss äldre

- möjlighet att sträcka på ryggen, hålla

balansen och avlasta knäna. Och så

ger det dessutom en så skön känsla av

ansträngning; ett perfekt RPE!

Litteratur

Borg, G. (1970). Upplevd ansträngning vid

fysiskt arbete. Läkartidningen, 1970, nr. 40,

67 4548-4557

Borg, G. (1994, 2003). Borg-RPE-skalan.

En enkel metod för bestämning av upplevd

ansträngning. Rimbo, Borg Perception. En

mindre justering av instruktionen 2003. Borg

Perception, Rädisvägen 124, 16573 Hässelby.

Borg, G. (1998). Borg’s Perceived Exertion

and Pain Scales. Champaign, IL:Human Kinetics.

Borg CR10 foldern (1998, 2003). En mindre

justering av skalan 2003. Borg Perception

Rädisvägen 124, 16573 Hässelby.

Borg, G; and Borg, E (2001). A new generation

of scaling methods: level-anchored ratio

scaling. Psychologica, 28, 15-45

Borg, G., och Hassmén, P. (2002). Upplevd

ansträngning som hjälp att styra motionsintensiteten,

i ”FYSS”, www.svenskidrottsme

dicin.se

9


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Rum för rörelse

Refl ektioner kring ett framtida forskningsprojekt om

kroppsövningsämnets fysiska rum

”Salen som badar i lust och ångest.” Så beskrivs gymnastiksalen i ett reportage i Dagens Nyheter,

där konstnären Anne Thulin visar en utställning i form av en annorlunda gymnastiksal. (1) Få

lärosalar i skolan väcker så blandade känslor som just gymnastiksalen. För vissa betyder den lust

och glädje, för andra ångest och oro. Denna artikel handlar om kroppsövningsämnets fysiska rum

och utgör starten på ett framtida forskningsprojekt som kommer att utmynna i en doktorsavhandling

i pedagogik.

10

ÅSA LILJEKVIST

IDROTTSHÖGSKOLAN I

STOCKHOLM

Inledning: ett ämne med många roller

Jag är lärare i idrott och hälsa i grunden,

och fascineras ofta över idrottsämnets

mångfacetterade identitet.

Åsikterna om vad ämnet egentligen

ska syfta till och vara bra för är många

och vitt skilda. Till de uppgifter som

ämnet av tradition förväntas ha hör

till exempel att utveckla elevernas

motorik, att träna deras kondition, att

lära ut idrottsliga färdigheter, att ge en

kunskapsbas om hälsa och livsstil, att

vara ett rekreationsinslag i en annars

stillasittande skoltillvaro, att främja

samarbetsklimatet och träna sociala

förmågor samt att ge eleverna en positiv

inställning till idrott och motion.

Ett ämne som berör

Det är väldigt intressant att notera hur

inga människor jag möter verkar oberörda

när jag berättar att jag är idrottslärare.

Av vissa betraktas mitt ämne

som ett rekreationstillfälle då eleverna

får ”springa av sig”, av andra som ett

meningslöst och till och med plågsamt

inslag i skoldagen, av ytterligare

andra som ett ämne som ger eleverna

värdefull livskunskap om hälsa och

motion. För någon är idrottsläraren en

isolerad enstöring som aldrig visar sig

i skolans övriga lokaler, för en annan

en tillkämpad hurtbulle som ska få

alla att motionera, och för en tredje en

drivande och engagerad person som är

delaktig i skolans utveckling.

Kroppens tempel i kunskapens borg

Hur är det då med ämnets fysiska

rum i skolan? I vissa skolor är det en

undanskymd liten sal utan fönster i

källaren, i andra en ljus och rymlig

sal belägen centralt i skolhuset. Det

förekommer även att salen är placerad

i en egen byggnad på skolgården,

eller att skolan helt saknar lokaler för

kroppsövningsämnet. I dessa fall kan

undervisningen bedrivas i en annan

skolas sal, i en kommunal sporthall

eller i helt andra typer av lokaler. Jag

har till exempel sett lärare undervisa

i ett rum som bestod av två sammanslagna

squashplaner, helt utan inredning.

Själv har jag undervisat barn i

de lägre skolåren i en hall avsedd för

gymnastikträning, med diverse golvfasta

specialredskap såsom barr och

bygelhäst.

Några begrepp: rum – kroppsövningsämnet

– fysisk bildning

I denna artikel används begreppet

rum med avseende på de lokaler som

används för undervisning i det skolämne

som idag har benämningen idrott

och hälsa. Även de fristående byggnader

där dessa lokaler ibland är placerade,

sorterar jag in i detta begrepp.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

GCI på Hamngatan i Stockholm, 1893

Kroppsövningsämnet är det begrepp

som jag har valt som beteckning på det

skolämne som idag kallas idrott och

hälsa, men som har bytt namn ett fl ertal

gånger sedan det infördes i den svenska

skolan. 1820, när ämnet för första

gången skrevs in i skolstadgan för läroverken,

var namnet gymnastik. Sedan

dess har namnändringarna gått via gymnastik

med lek och idrott, tillbaka till

gymnastik, vidare till idrott för att slutligen

landa i ämnets nuvarande namn

idrott och hälsa. Med anledning av de

många namnbytena använder jag mig

av beteckningen kroppsövningsämnet

för att markera att jag talar om ämnet i

såväl dåtid som nutid och framtid. För

läsvänlighetens skull skriver jag ibland

kort och gott ”ämnet” och ”läraren”.

Begreppet fysisk bildning kan i en

vidare mening sägas innefatta både

kroppsövningsämnet, dess rum och dess

lärare.

Syfte och frågeställningar

Min kommande avhandling har arbetsnamnet

”Rum för rörelse. Den fysiska

bildningens plats i den svenska skolan.

Kroppsövningsämnet, rummet och

läraren.”

Det övergripande syftet är att undersöka

vilken plats den fysiska bildningen

har i den svenska skolan. För att studera

den fysiska bildningen i skolan använder

jag ett arkitektoniskt och rumsligt

perspektiv. Genom att iaktta det fysiska

rummets plats i skolan tänker jag mig

att jag också kan få syn på sådant som

rör ämnets och lärarens plats i skolan

– kanske på ett annorlunda sätt än om

jag hade studerat ämnet och läraren

utan det rumsliga perspektivet som

”glasögon”. Jag ser rummet som en

bärare av mening. Med detta menar jag

att jag tänker mig att rummets beskaffenhet

säger något viktigt om lärarens

roll och om ämnets identitet.

En viktig avsikt är att sätta rummet,

ämnet och läraren i relation till skolan

som helhet för att på så vis kunna

studera den fysiska bildningens plats i

skolan. För att få perspektiv på nutiden

kommer jag att rikta blicken mot såväl

dåtid som framtid. Följande frågeställningar

har formulerats som en precisering

och konkretisering av syftet:

I. Hur är den fysiska bildningens rum i

skolan beskaffat?

II. Vad är bakgrunden till att den

fysiska bildningens rum är beskaffat

som det är?

III. Vilka konsekvenser får rummets

beskaffenhet för synen på ämnet

och läraren?

I. Rummets beskaffenhet

Denna frågeställning handlar om vilka

rumsliga förutsättningar kroppsövningsämnet

kan ha i relation till skolan

11


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

som helhet. Frågeställningen, som är av

deskriptiv art, behandlar tre aspekter:

hur undervisningssalen är placerad

i relation till skolans övriga lokaler,

hur undervisningssalen är utformad

och inredd samt hur övriga utrymmen

i anslutning till salen är utformade.

Detta avsnitt i artikeln är tänkt som en

orientering för läsaren i hur den fysiska

bildningens rum kan vara beskaffade.

Undervisningssalens placering

Ofta ligger gymnastik-/idrottssalen på

skolans område men åtskild från skolans

”huvudkropp” i en egen byggnad.

Mer sällsynt är det enligt min erfarenhet

att den ligger i själva skolbyggnaden,

där den kan vara mer eller mindre

centralt placerad. I exempelvis Engelbrektsskolan

i Stockholms innerstad

ligger två av skolans tre gymnastiksalar

mitt i skolbyggnaden, mellan de två

trapphusen.

Ibland bedrivs undervisningen i

ortens gemensamma idrottshall där

även de lokala idrottsföreningarna

har sin verksamhet. I dessa fall ligger

idrottshallen ofta i närheten av skolan.

Det förekommer också att det i samma

byggnad som denna idrottshall fi nns

simhall, bowlinghall, café, gym, budolokal,

etc. Själva idrottssalen har inte

sällan läktare för att kunna rymma

större publikskaror.

I vissa fall fi nns ingen undervisningssal

på skolans område eller i

närheten, utan eleverna får ta sig till en

annan skola eller lokal för att delta i

undervisningen.

Undervisningssalens utformning och

inredning

Något som förekommer på vissa skolor

är att undervisningssalen är byggd

för att användas även i andra syften,

till exempel som aula. Neglinge skola

utanför Stockholm har en nyuppförd

byggnad där en vikvägg mellan

gymnastiksalen och matsalen gör det

möjligt att använda dem båda som

stor aula eller samlingssal. På Lillsveds

folkhögskola på Värmdö i Stockholms

skärgård har gymnastiksalen en scen

och en läktare. Denna typ av lösning är

speciellt intressant med tanke på min

avsikt att studera den fysiska bildningens

plats i skolan och att sätta den i

relation till skolan som helhet.

När det gäller det som brukar

kallas idrottshallar fi nns som regel all

fast inredning som behövs för de fl esta

typer av bollspel, till exempel basketkorgar,

handbollsmål, hål i golvet för

stolpar till diverse nät och linjer på

golvet med korrekta mått för de fl esta

12

boll- och nätspel. Dessa hallar är också

dimensionerade för bollspel som exempelvis

handboll. Däremot kan typisk

”gymnastikinredning” som ribbstolar,

bomsystem, linor och romerska ringar

saknas. I det man kallar gymnastiksalar

fi nns däremot denna inredning

för gymnastikverksamhet, men de är

varken dimensionerade eller inredda

för bollspel – så när som på några

basketkorgar och golvlinjer för vissa

bollplaner med förminskade mått.

Runt förra sekelskiftet bestod den

traditionella redskapsutrustningen

bland annat av ribbstolar, bommar,

bänkar, bockar, hästar och plintar.

Inom vilka andra skolämnen förekommer

det att man använder delvis

samma redskap som för 100 år sedan?

Vad säger detta om kroppsövningsämnet?

Utformning av övriga utrymmen

Hur är det med salens ”kringutrymmen”?

Hur är omklädningsrummen

placerade? Ibland kommer man direkt

in till undervisningssalen från dem – i

andra fall måste man passera korridorer

och trappor för att komma dit.

Två eller fl era omklädningsrum är det

vanligaste, men det förekommer även

att det bara fi nns ett omklädningsrum,

som fl ickor och pojkar får turas om

att använda. Så är till exempel fallet

på Ålstensskolan i Bromma utanför

Stockholm.

Lärarens arbetsrum – om det fi nns

något – kan vara placerat på olika sätt;

i anslutning till undervisningssal och

omklädningsrum eller långt därifrån.

På Olovslundsskolan i Bromma fi nner

man en intressant planlösning som

innebär att arbetsrummet har ett fönster

med insyn i salen en trappa ned.

Fönstret möjliggör en god kontroll av

skeenden i salen och ger associationer

till läraren som den ständige övervakaren.

II. Bakgrund till rummets beskaffenhet

Detta avsnitt berör min andra frågeställning

som handlar om bakgrunden

till att den fysiska bildningens rum i

skolan är beskaffat som det är. Hur

kommer det sig att undervisningssalen

och byggnaden är placerade,

utformade och inredda som de är?

Vilka idéer om kropp och kroppsövning

har styrt – och styr – de tankar

som ligger till grund för planeringen

av det fysiska rummet? Vilken typ av

verksamhet hade man som bild vid

denna planering? Vad och vem byggde

man för? Hur tänker man när man

ritar och planerar dessa lokaler idag?

Vad kan arkitekturen säga oss om synen

på kroppsövningsämnet och dess lärare?

Arkitekten Gunnar Löwenhielm skriver

i boken Arkitektur och skola: om att

planera skolhus från 1999:

”Byggnadens form och organisation

kan ses som den stelnade bilden av

förhärskande tankar och idéer vid den

tid då den uppfördes.”(2)

Nedan presenteras några exempel

på sådana tankar och idéer som kan ha

lämnat spår i de byggnader som idag

används för skolans ämne för fysisk bildning.

Läroplan i förändring

Skolans utveckling och dess ideologiska

och pedagogiska strömningar avspeglas i

dess byggnader och rum. Ett exempel på

detta är när läroverkens läroplan under

1800-talet genomgick en betydande differentiering;

klassiska språk och religion

fi ck ge vika för moderna språk, diverse

naturvetenskapliga ämnen samt praktiska

ämnen såsom slöjd och gymnastik.

Förändringen går att följa inom skolarkitekturen;

när skolorna fi ck gymnastiksal

med omklädningsrum och särskilda

utrymmen för kemi- och fysikexperiment

samt biologi- och botanikundervisning

var detta en påminnelse om att den allt

mer differentierade läroplanen krävde

sitt.

Intressant i detta sammanhang är

också att skolbyggnader som under 1880-

och 1890-talet framstod som funktionella

och rymliga endast 30-40 år senare

började uppfattas som både opraktiska

och trånga, trots att elevantalet och läroämnena

kunde vara i stort sett desamma.

Ett exempel på detta är läroverkens

gymnastiksalar. Norra Realläroverket i

Stockholm som byggdes 1890 hade ett

gymnastikhus utrustat med ordentlig ventilation

och belysning samt ett duschrum

och ett vapenrum. Men tre decennier

senare hade både undervisningsämnets

innehåll och de hygieniska fordringarna

förändrats så mycket att alla dessa nyheter

framstod som uppenbart föråldrade.

Den enda duschen räckte förstås inte alls

till och vapenrummet hade blivit överfl ödigt

genom militärövningarnas slopande

år 1917. Speciellt intressant blir detta

i en jämförelse med dagens skolor och

gymnastiksalar, som kan ha sett likadana

ut i både 40 och 50 år utan att upplevas

som speciellt omoderna. Vad säger detta

om skolans och kroppsövningsämnets

utveckling?

Salen separerad från skolan

Hur kommer det sig att salen så ofta är


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

GCI på Lidingövägen i Stockholm på 1940-talet

placerad i en egen byggnad, avskild

från skolans huvudbyggnad? När

Norra Realläroverket uppfördes hävdade

rektor Sixten von Friesen enligt

färska intryck från den tyska skolarkitekturen

att detta var en mer hälsosam

lösning än att placera gymnastiksalen

under festsalen i själva skolbyggnaden,

vilket vanligtvis var fallet. Till

lösningen bidrog också att det tio år

dessförinnan uppförda Norra Latinläroverket

några kvarter därifrån trots

sitt magnifi ka format och sina utstuderade

interiörer hade kritiserats kraftigt

bland annat för sin gymnastiksal, vars

ventilation och läge inne i skolbyggnaden

ansågs undermåligt.

En sal för kroppens och själens bildning

I slutet av 1800-talet var placeringen

av gymnastiksalen under festsalen

något som gick igen i många nordiska

läroverk. När Finska Normallyceum i

Helsingfors 1905 fi ck en ny gymnastiksal

var den i alla avseenden den bästa i

sitt slag. Den var omfångsrik med stora

fönster i väster och dess ventilation var

effektiv. Men tyvärr fi ck normallyceet

inte en separat festsal. Bristen kan

förefalla oviktig, eftersom utrymmet i

funktionellt avseende fyllde alla krav

som ställdes på en samlingslokal, men

faktum var att lärarkollegiet tog saken

ytterst allvarligt. Allting bottnade i

de akademiskt bildade pedagogernas

principiella invändning mot att kropp

och själ kultiverades i samma rum.

Problemet var inte att salen skulle ha

luktat illa eller varit smutsig, eftersom

dessa svårigheter på ett avgörande sätt

hade undanröjts med hjälp av diverse

hygieniska nymodigheter, utan uttryckligen

den symboliska oordning som

arkitekturens formspråk utstrålade.

Kollegiet fortsatte sin kamp om att få

till stånd en arkitektonisk separation,

och när skolbyggnaden tjugo år senare

åter expanderade fi ck man äntligen en

separat festsal belägen högt ovanför

gymnastiksalen.

Exemplet är en tydlig kontrast

till tidigare nämnda Neglinge skola

från 2000 och Lillsveds folkhögskola

från 1936. I Lillsveds fall användes

gymnastiksalen från början för såväl

föreläsningar som fi lmvisning och

sällskapsdans. Idag är det framför allt

samlingar och skolavslutningar för

skolans elever som utgör salens ”kulturella”

verksamhet.

Kampen om kroppsövningen

Den kamp som här avses är den långa

och stundtals bittra striden mellan

Linggymnastiken och tävlingsidrotten

som pågick från sent 1800-tal fram

till mitten av 1900-talet. Ovanstående

exempel med läroverkens gymnastiksalar,

som redan efter tre-fyra decennier

började uppfattas som trånga och

opraktiska, kan relateras till idrottsrörelsens

frammarsch i Sverige. Salarna

som planerades under andra hälften av

1800-talet var i första hand avsedda

för kollektiva övningar i enlighet med

de Linggymnastiska principerna. Syftet

var främst att stärka och disciplinera

kroppen. När idrottsrörelsen slog

igenom under perioden 1870-1920 fi ck

det konsekvenser för innehållet i skolans

kroppsövningsämne. Syftet blev

nu istället att stimulera ungdomens

individuella tävlingslust och behov av

spänning. Man nöjde sig inte längre

med de kollektiva, exakta rörelser

som Linggymnastiken erbjöd, utan i

sportifi eringens anda önskade man

mer omväxling, spänning och kamp

i form av exempelvis bollspel. Detta

kom också att påverka undervisningssalarnas

utformning så att de, både

storleksmässigt och inredningsmässigt,

efterhand anpassades till bollspelsaktiviteter.

Stora grupper – stora salar

De svenska läroverkens gymnastiksalar

var långt in på 1900-talet klart större

än motsvarande utrymmen i exempelvis

övriga Norden. Detta berodde

inte enbart på att statsunderstödet till

läroverken var mer frikostigt i Sverige

än i grannländerna, utan också på den

svenska praxisen att undervisa upp till

fyra normala skolklasser samtidigt.

Denna praxis hade sannolikt sin grund

i Linggymnastikens starka ställning i

Sverige.

Hygientankens framväxt

Ett exempel på samhällsutvecklingens

påverkan på skolan och kroppsövningsämnet

är den ökade medvetenheten

om hygien som spred sig under

framför allt första hälften av 1900talet.

Detta resulterade i att duschrum

byggdes och att det så småningom

blev obligatoriskt att både duscha och

byta om till gymnastikkläder. Idéerna

om hygien säger med andra ord något

om samhället där dessa idéer uppstod.

Den fi nske historikern Henrik

Meinander skriver om att kraven på

större renlighet ökade i takt med den

mentala omvandling som den västerländska

civilisationen genomgick. Den

har karakteriserats som en rationaliseringsprocess

som utmynnar i att

varje mänsklig verksamhet underkastas

kalkylering, mätning och kontroll.

Uppkomsten av en samhälleligt

fi nansierad hälsovård och medicinskt

upplyst fysisk fostran var byggstenar i

konstruktionen av en rationell livsstil,

som i början av 1900-talet hade nått

ett nytt stadium. Det tjugonde seklet

utvecklades därigenom till ett enormt

reningsprojekt och ett led i detta kom

13


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Gymnastiksalen på Per Brahegymnasiet i Jönköping, byggd 1881.

att bli diverse hälsobringande åtgärder

inom kroppsövningsämnet.

III. Konsekvenser av rummets beskaffenhet

I denna tredje frågeställning avses de

konsekvenser som det fysiska rummet

får framför allt för synen på kroppsövningsämnet

och på de lärare som

undervisar i det, samt för ämnets och

lärarens plats i skolan som helhet.

Här vill jag anknyta till Meinanders

beskrivning av skolbyggnaden som ”en

läroplan i sten”. (3) Jag tolkar detta

som att byggnaden – och rummet – har

stor betydelse för hur den verksamhet

som bedrivs där, utformas. Jag ser på

gymnastiksalen på samma sätt. Vilken

betydelse får det faktum att man placerar,

utformar och inreder salen och

byggnaden på det sätt man gör – för

verksamheten och för synen på ämnet?

Separerad sal – isolerad lärare?

Vad innebär det för lärarens syn på sin

roll och sitt ämnes plats i skolan, att

salen ofta ligger i en separat byggnad?

Vad innebär detta för elevernas och de

övriga lärarnas syn på ämnets och lärarens

roll och status? En naturlig följd

av en separerad gymnastiksal blir att

lärarens praktiska möjligheter att i vardagssammanhang

socialisera sig med

den övriga skolpersonalen inskränks.

Man har helt enkelt inte alltid tid att ta

sig till skolans personalrum och övriga

lokaler mellan lektionerna för att träffa

kollegorna – särskilt inte med tanke på

att man utöver sin lektionstid i salen

14

dessutom har ansvar för eleverna i

omklädningsrummen före och efter lektionen.

Detta kan lätt bidra till en ökad

isolering då man inte alltid kan delta

i det socialt betydelsefulla sammanhang

som exempelvis fi karasten utgör

– vilket troligtvis får vissa konsekvenser

för hur den övriga skolpersonalen

betraktar läraren och ämnet.

Stora salar – kollektiva övningar

Runt förra sekelskiftet kunde undervisningsgrupperna

i de större svenska

läroverken uppgå till närmare 200

elever, medan motsvarande grupper

i exempelvis de övriga nordiska

länderna sällan hade fl er än 50 elever.

Dessa elevsiffror är väsentliga att hålla

i minnet när man granskar hur undervisningen

påverkades av gymnastiksalarnas

storlek. De svenska läroverkens

relativt rymliga faciliteter gav inte

gymnastikpedagogerna någon speciell

fördel. Tvärtom tvingades man på

grund av de stora undervisningsgrupperna

i högre grad än i grannländerna

fylla timmarna med kollektiva rörelser;

utrymme och lärarkapacitet för individuella

övningar på gymnastikredskap,

tävlingsidrott eller kampsporter fanns

sällan.

Kroppen i rummet

En intressant aspekt av ämnet för

denna artikel är kroppen i rummet;

dess rörelse och placering i det fysiska

rummet. I skolans klassrum för teoretiska

ämnen har en generell förändring

skett i detta avseende under de senaste

decennierna. Lärarens kateder, placerad

mitt framför svarta tavlan (som nu

oftare är vit) – ibland på ett podium

som en extra markering av distans,

har försvunnit och ersatts av ett oansenligt

skrivbord intill sidoväggen där

läraren sällan sitter under lektionstid.

Katederns avskiljande, nästan skyddande

funktion är borta och distansen

upplevs möjligen som något mindre

när läraren istället står framför

eleverna när han/hon undervisar.

På samma sätt har placeringen

av elevernas bänkar genomgått en

förändring. Från att ha suttit i räta,

enkla rader med ansiktet riktat mot

läraren och tavlan, är eleverna nu ofta

placerade i grupper om tre till sex personer,

alla med ansiktena riktade mot

varandra. Det är inte heller ovanligt

att eleverna saknar fasta bänkplatser

och fritt väljer arbetsplats från lektion

till lektion. Elevens roll har gått från

anonym, passiv del av ett likriktat

kollektiv till aktiv, fl exibel gruppmedlem.

Även lärarens roll har påverkats;

kropparnas rörelse och placering i

rummet framhäver inte längre läraren

som en auktoritet som eleverna självklart

bör lyssna till.

Vad fi nns det i gymnastiksalen som

på motsvarande sätt säger något om

lärarens respektive elevens roll? Även

här kan man hitta signaler i elevernas

placering i förhållande till varandra

och till läraren. Sätten att samlas

i början av lektionen är många; i

ring på golvet, på räta rader eller på

bänken längs väggen är några av de

vanligare. Har detta förändrats på

motsvarande sätt som i klassrummet?

Ett ämne med många roller – avslutande

refl ektioner

Kroppsövningsämnet och dess

mångfacetterade identitet kan iakttas

på olika sätt. Ett av dessa är det

fysiska rummet och dess beskaffenhet.

I undervisningssalarna kan man se

uttryck för de olika tänkbara roller

som ämnet har och har haft. Vad

gäller ämnets möjliga roll i framtiden

vill jag presentera två exempel som

pekar i helt olika riktningar.

Ett ämne i utveckling

Det ena exemplet är ett examensarbete

gjort av Emma Rydahl, student

på institutionen för industridesign på

Konstfack i Stockholm. Examensarbetet

är en skiss och prototyp på en

modern, nyskapande gymnastiksal.

Hennes utgångspunkt var att gymnastiksalarna

i skolorna inte lockar till

fysisk aktivitet, och det ville hon med


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Fredrik IX Hallen, Köpenhamn. Byggd 1999.

sitt examensarbete försöka ändra på.

Lek och fl exibilitet är viktiga kvalitéer

som tillgodoses genom till exempel

nya annorlunda redskap och fl exibla

golv och väggar. Ett nytt redskap är

klätterväggar och klättertak i silikon.

I golvet fi nns infällda ljuslinjer som

bara framträder om man med hjälp

av ett manöverbord ger dem signalen

att synas. Denna teknik ger även möjlighet

att lägga in redskapsbanor eller

danssteg till nya danser som ska läras

ut. I golvet har man också byggt in

längdhoppsgrop och beachvolleyplan

som lätt kan täckas över när man

inte har behov av dem. It-tekniken

används till bildskärmar på väggarna

för bildspel eller instruktion. (4)

Ett ämne under avveckling?

Det andra exemplet är att ökningen

av antalet friskolor under senare

delen av 1990-talet har medfört en ny

problematik med annars välmående

skolor i tätorten som helt saknar lokaler

för kroppsövningsundervisning.

Dessa bryter mönstret att det tidigare

har varit småskolor på landsbygden

som lidit störst brist på undervisningssalar.

Mobila gymnasiet i Kista

utanför Stockholm är en skola som

har valt bort både gymnastiksal och

matsal i sina skollokaler. Istället får

eleverna träningskort på ett gym och

lunchkuponger till en restaurang. Kan

detta månne vara den nya tidens skolanda?

Det kan ses som ett tecken på

folkhemstankens avveckling; på att den

tid är förbi när samhället och skolan

självklart skulle tillhandahålla – och

också fostra medborgarna i – fysisk

bildning, måltider, hygienmöjligheter,

simundervisning och hälsovård.

Noter

1 Rubin, Birgitta, ”Salen som badar i lust och

ångest”, Dagens Nyheter 4/10-03, s. 8.

2 Löwenhielm, Gunnar, ”Rum för en ny

skola” i Arkitektur och skola: om att planera

skolhus, Olle Stahle (Stockholm: Arkus,

1999), s. 9.

3 Meinander, Henrik, ”Kroppens tempel och

exercisfält. Idrottens rum i nordisk läroverksarkitektur

1850-1950”, Bebyggelsehistorisk

tidskrift (2000: 40), s. 35.

4 Artiklar om Emma Rydahls examensarbete

fi nns i Svensk idrott 2002:9 och Tidskrift i

gymnastik och idrott 2002:7.

Referenser

Löwenhielm, Gunnar, ”Rum för en ny skola” i

Arkitektur och skola: om att planera skolhus,

Olle Stahle (Stockholm: Arkus, 1999), s. 8-19.

Meinander, Henrik, ”Kroppens tempel och

exercisfält. Idrottens rum i nordisk läroverksarkitektur

1850-1950”, Bebyggelsehistorisk

tidskrift (2000: 40), s. 35-50.

Nylander, Per, ”Emma – Industridesignern som

vill bädda för lustfyllt rum”, Tidskrift i Gymnastik

och Idrott (2002:7), s. 19-23.

Rubin, Birgitta, ”Salen som badar i lust och

ångest”, Dagens Nyheter 4/10-03, s. 8.

Söderberg, Håkan, ”Emma vill förnya gympasalen”,

Svensk idrott (2002:9), s. 18-19.

Åsa Liljekvist

Amanuens i pedagogik

Idrottshögskolan i Stockholm

08-402 22 49

asa.liljekvist@ihs.se

15


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Fotbollens socialt

överskridande spelsystem

Det fi nns inga generella samband mellan klubbars sociala tillhörighet och spelsystem. Klubbens

ledarskap väljer i första hand ett konkurrenskraftigt system i tiden. Överensstämmelsen kan fi nnas

där, men den kan lika gärna utebli. Spelsystemen har en överordnad, överskridande roll inom

svensk fotboll. Det visar historiska studier av Malmö FF, IFK Göteborg, AIK och IFK Norrköping.

16

BILL SUND

VÄXJÖ UNIVERSITET

Inledning

Avsikten med den här artikeln är att

med hjälp av fyra empiriska fallstudier

av svensk elitfotboll under 1900-talet

diskutera sambanden mellan fotbollskultur,

socialklass och spelsystem.

Min utgångspunkt är att sambanden

mellan kultur, social tillhörighet och

spelsystem är komplicerade och att de

bärande dimensionerna fi nns samlade

hos respektive klubbs ledare, spelare

och supportrar. Det är idéer och erfarenheter

om fotbollens olika sociala

dimensioner som ackumulerats som

fotbollskapital (jfr Bourdieu) och förts

vidare till nästa klubbgeneration och

nästa igen. Det är därför en bjudande

uppgift att förändra en klubbs spelidé

och i förlängningen dess fotbollskultur

genom ett nytt överskridande tänkesätt

och spelsystem. Särskilt om den

rådande fotbollskulturen är starkt förankrad

i klubbens sociala dimension.

I artikeln, som avgränsats till

herrfotboll på elitnivå, har fyra ledande

klubbar valts: Malmö FF, IFK Göteborg,

AIK och IFK Norrköping. Dessa

klubbar fi nns i stora städer och har

traditionellt haft goda internationella

kontakter. Tre av dessa städer, Göteborg,

Malmö och Norrköping, har

varit utpräglade industristäder med en

betydande arbetarbefolkning. Endast

Stockholm kan karakteriseras som en

ämbetsmannastad, präglad av tjäns-

MFFs förmåga att få fram egna spelare och

pröva nya spelsystem har varit framgångrikt.

Laget har fått jubla många gånger.

Foto Pressen Bild

temän, förvaltningar och politiska

beslutsfunktioner.

Fotbollsklubbarna bytte ogärna

spelsystem. Men här fi nns viktiga

undantag. Det tog i regel tid för nya

idéer och metoder att tränga igenom.

Infl ytandet från brittisk fotboll och

dess fotbollskultur har på alla sätt

varit stark i Sverige under hela 1900talet.

Vid några tillfällen har dock

detta infl ytande utmanats av spelidéer

från främst de kontinentala fotbollskulturerna.

Brott mot traditionen och

fotbollsfi losofi n innebar att man måste

förändra sitt fotbollskapital och börja

ackumulera ett nytt sådant, vilket

ställde stora men inte omöjliga krav på

klubbens ledarskap.

I de här fyra svenska fallen innebar

övergången till Chapmans modell på

1930-talet inget trendbrott: svensk

fotboll befann sig fortfarande i ett

uppbyggnadsskede. Man kan knappast

tala om fotbollskapital under denna

tid. Amatörismen motverkade en reell

utveckling. Nästa stora övergångsperiod

under 1970- och 1980-talen till

Houghtons/Hodgsons/Erikssons modell

innebar däremot ett trendbrott då den

sammanföll med kommersialiserings-

och professionaliseringsprocessens

fördjupning inom svensk klubbfotboll.

Hur såg då den komprimerade

historiska utvecklingen ut inom de

fyra klubbarna? Vilken social miljö var


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

klubbarna inbäddade i? Gick respektive

klubb igenom någon klassmetamorfos

eller var den sociala basen

oförändrad? Vilken typ av ledarskap

fanns i klubbarna? Vilken sorts fotbollskultur

var det frågan om? Vilka

spelsystem kom att användas? Vilka

slags samband fanns mellan fotbollskultur,

social klass och spelsystem?

Fyra fallstudier

Malmö FF

En av Malmö FFs ledstjärnor var att

klubben skulle vara självförsörjande

på spelare genom att intensivt satsa

på ungdomsverksamheten. Klubben

anordnade redan på 1930-talet olika

pojklagsturneringar runtom i staden

för att upptäcka och knyta nya förmågor

till klubben och så småningom till

A-laget. Klubbens policy blev således

att skola upp egna förmågor och att

rekrytera spelare från Malmö med

omnejd. Ledare och tränare skulle

komma ur klubbens egna led. Detta

gällde dock inte för huvudtränaren,

som gärna rekryterades externt och då

helst från någon av de stora fotbollskulturerna

på brittiska öarna eller på

kontinenten.

Malmö FFs genombrott som elitklubb

skedde med hjälp av en utländsk

tränare, nämligen ungraren Istvan

Wampetits. Klubben vann Allsvenskan

för första gången 1944. Sedan dess har

klubben nästan alltid tillhört de bästa

lagen i landet. Grunden lades genom

den policy och den kultur som Eric

Persson (mångårig ledare i klubben)

lyckades implementera i klubben.

Redan i slutet av 1930-talet var träningsupplägget

större i Malmö FF än i

de fl esta andra klubbar. Men framgångarna

kom inte förrän klubben fått fram

en ny generation spelare, tidigare juniorer

i klubben, som ungraren Wampetits

kunde utveckla och fi nslipa till skickliga

och fullgoda fotbollsspelare.

Malmö FF har använt olika spelsystem.

Under en period på 1930-talet

försökte klubben spela enligt den nya

engelska WM-modellen (Chapmans

system) med trebackslinje och ett i

båda riktningarna rörligt mittfält,

men det fungerade inte. Detta system

var alltför avancerat. Spelarna kunde

inte frigöra sig från normerna från det

gamla systemet med två backar, tre

halvbackar och fem forwards. Trots att

klubben under denna period förfogade

över landslagets tränare Harry Lundahl

lyckades man inte få bort den gamla

stilen och övergå till det nya konceptet.

Senare på 1930-talet blev klubben

omtalad. Dels för att klubben brutit

mot amatörbestämmelsen och blev

degraderad, dels för att man spelade

tråkig, defensiv fotboll. Allt ändrades

när de duktiga juniorerna successivt

kom upp i A-laget i början på 1940-

talet. Då hade man också lärt sig spela

fotboll med tre backar, ett mittfält med

både offensiva och defensiva (främst

halvbackarna) uppgifter. Med den ungerska

tränarens kunskaper utvecklade

laget en fl ytande ungersk spelstil med

snabba passningar och förfl yttningar.

Man lärde sig också konsten att anfalla

i sammanhängande vågor.

Malmö FF införde en ny fotbollsfi

losofi och ett nytt spelsystem några

decennier senare under 1970-talet.

Detta skulle komma att förändra såväl

svensk klubbfotboll som landslagsfotboll.

Amatörbestämmelsen hade

nyligen tagits bort. Eric Persson hade

tillhört de krafter inom svensk fotboll

som ivrigast hade bekämpat den gamla

amatörbestämmelsen. Den avgörande

förändringen bestod i att Malmö FF

anlitade en ung engelsk tränare vid

namn Bob Houghton. Något senare

anlände också Roy Hodgson, en annan

ung engelsk ledare, till Sverige och

Halmstads BK. Dessutom lämnade Eric

Persson över befälet till Hans Cavalli-

Björkman, som vid sidan om fotbollen

var bankdirektör i en av landets

ledande affärsbanker.

Bob Houghton introducerade ett

revolutionerande nytt sätt att tänka

fotboll på, en fi losofi där kollektivet

sattes i centrum och där de enskilda

spelarna hela tiden befrämjade

”teamet”. Det var en slags total och

17


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

kollektiv fotboll där alla på planen

hjälptes åt att erövra bollen från motståndarens

bollförare genom zonspel,

press på bollhållaren och understöd.

Houghton var även mycket förtjust i

off-sidefällor, ”push-ups”. Man spelade

inte med libero, som då var gängse,

utan med en rak fyrbackslinje, fyra

mittfältare och två toppforwards.

Spelmodellen var närmast en syntes

mellan den holländska totalfotbollen

och brittisk attackfotboll. De internationella

storklubbarna blev överrumplade

av detta spelsystem och Malmö FF

kunde som första svenska klubb gå till

Europacupfi nal 1979.

Malmö är ett exempel på en

industristad som förändrats genom att

den offentliga sektorn byggdes ut mot

slutet av 1900-talet. Men där arbetarrörelsen

har varit den dominerande

politiska kraften med under en lång

tid efter kriget hegemonisk ställning.

Fotbollsklubben Malmö FF var därför

inbäddad i en manlig och industriell

arbetarklasskultur. I sin tur stärktes

denna kultur av klubbens management

och verksamhet. Man kan inte säga

att klubben gått igenom någon klassmetamorfos,

snarast tvärtom har dess

identitet som arbetarklubb stärkts med

åren. Klubbens fotbollskultur är starkt

präglad och förknippad med dess

sociala miljö.

Ledarskapet i klubben var under

en mycket lång period från 1930-talet

till 1970-talet lika med Eric Persson.

Arbetarklubben styrdes med andra ord

av en patriark, en socialdemokratisk

sådan. Han kallades ”hövdingen”. Det

kan möjligen tyckas egendomligt att en

arbetarklubb styrdes på ett paternalistiskt

sätt. Men det var inte helt ovanligt

bland fotbollsklubbarna (jfr Lennart

Nymans ställning i Hammarby IF och

Stig Svenssons i Östers IF). Arbetarledaren

Eric Persson hade länge även en

stark ställning på den nationella nivån

i Svenska Fotbollförbundet. Efter Eric

Persson tillträdde personer med ett

starkt ledarskap, men Eric Perssons stil

kunde knappast reproduceras.

Huvudfrågan om det fanns något

samband mellan klubbens tillämpade

spelsystem och dess sociala bas och

kultur är problematisk. Hur skall man

kunna belägga denna typ av samband?

Ett sätt är att till att börja med söka

karakterisera det givna spelsystemet

som huvudsakligen individualistiskt

eller kollektivistiskt, solidariskt, utan

ett individuellt ledarskap på planen.

Antagandet är då att den kollektivistiska

spelmodellen svarar mot arbetarkulturen.

Så har även Tomas Peterson

18

analyserat relationen spelsystem och

social miljö.

I Malmö FFs fall synes det därför

fi nnas vissa tydliga kopplingar.

Wampetits ungerskt passande fotboll

med sina brittiska rötter fokuserade

hela laget. Houghtons fotboll var

ännu mer kollektivistisk eller snarare

kollektivistisk på ett annat sätt. Mellan

Wampetits och Houghton och före

ungraren och delvis efter engelsmannen

fanns dock inte denna tydliga

koppling mellan spelsystem och klass.

Någon klar man-man fotboll spelade

aldrig klubben, den förankrades aldrig

bland svenska klubbar (möjligen med

undantag för Östers IF under Lars

Arnessons tränarskap); liberosystemet

hade däremot klara individualistiska

drag. Man kan slutligen notera att det

är när klubben har detta samband,

medvetet eller ej, som man hade de

stora framgångarna.

IFK Göteborg

Precis som i fallet med Malmö FF

blev 1970- och 80-talen ett modernt

trendbrott för IFK Göteborg. Klubben

köpte etablerade spelare – även

sådana som hade varit professionella

i utländska klubbar. Det var den nye

ledaren Anders Brenmar som satsade

på dessa spelarköp. Under detta skede

bytte man spelsystem fl era gånger utan

att riktigt lyckas förrän Sven-Göran

Eriksson kom och med honom kom

stabiliteten och den kollektivt inriktade

fotbollen till IFK Göteborg. Publiken

var dock inledningsvis mycket skeptisk

till Erikssons kollektiva säkerhetsidéer

(4-4-2). Motsättningen mellan de breda

publiklagren, inklusive media, och

klubbens management blev förhållandevis

skarp. Sven-Göran Erikssons

insats bestod i att han utvecklade

Houghton/Hodgsons förvarsinriktade

spelsystem till ett mer offensivt sådant

med hjälp av skickliga forwards och

offensiva djupledslöpningar från mittfältarnas

sida.

Klubben har haft såväl inhemska

som utländska tränare. Redan 1921

knöts ungraren Alexander Brody till

klubben. IFK Göteborg låg ofta före

de andra klubbarna när det gällde

träningsidéer och träningsmängd. Ett

tidigt exempel är att spelarna lades

på träningsläger under fyra veckor

1917. Idén hade man hämtat från den

amerikanska idrotten. IFK Göteborg

låg nära den engelska fotbollen, när det

gällde spelsätt och spelsystem. Klubben

hade utbyte med fl era engelska lag.

Man fi nner även en slags kombination

av engelsk och ungersk fotboll i

klubben i och med att tränaren oftast

var engelsman, ungrare eller svensk,

som hade lärt fotboll av de utländska

tränarna. Ungrarna var ju också starkt

påverkade av engelsk fotboll men kom

att utveckla den på sitt eget kontinentala

sätt. IFK Göteborg fi ck på så sätt

mix av engelsk och ungersk stil i sitt

lag.

Ledarskapet i klubben har inte på

samma sätt som i Malmöfallet legat

på en person. Det var mer en styrelse

på några personer och en lagledare

som styrde klubben. Med Brenmar

och Gunnar Larsson fi ck man dock ett

osedvanligt starkt ledarskap i klubben,

om än inte paternalitiskt. Det

var ett ledarskap med infl uenser från

både näringsliv och politik. Fram till

det turbulenta 1970-talet rekryterades

spelarna ofta från när- och göteborgsområdet.

Fotbollen har alltid varit stor

i Göteborg. Till och med inne i centrala

Göteborg fi nns idag fotbollsplaner som

är tillgängliga för allmänheten. Jämfört

med Stockholm är det mycket anmärkningsvärt.

Det fi nns också en påtaglig

fotbollskultur och ett engagemang i

staden som man inte kan ta miste på.

Den tycks dock ha tunnats ut under

senare år. När klubben lät bygga träningsanläggningen

”Kamratgården” på

1960-talet, vilket då var unikt i Sverige,

kunde man bygga vidare på den samhörighetskänsla

som fanns i klubben.

Fotbollstraditionen kunde föras vidare

till nya generationer spelare och ledare.

I och med de stora internationella

framgångarna på 1980-talet (segrar

i UEFA-cupen 1982 och 1987) fi ck

klubben med svenska mått mätt stora

ekonomiska intäkter. Pengarna användes

till spelarköp (både unga lovande

spelare och etablerade spelare). På så

sätt kunde klubben hålla sig kvar på

toppen och få en dominerande ställning

inom svensk fotboll, som varade

fram till mitten av 1990-talet (senaste

stora framgången är från 1996). Under

senare år har klubben stagnerat och

tappat sin forna vinnarglans. De stora

pengarna från ”guldåren” har runnit

bort. Klubben valde att inte genomföra

någon bolagisering av klubbens verksamhet.

Man valde istället en vänta och

se strategi.

Finns då något samband mellan

spelsystem och social bas i exemplet

IFK Göteborg? Eftersom IFK Göteborg

socialt sett har samma innehåll som

Malmö FF borde dessa två klubbar

kunna parallellställas i avseendet spelsystem

och klass. Sambandet fi nns dock

inte alls lika påtagligt i Göteborgsfallet:

klubben hade en ledande position fram


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

till mitten av 1920-talet, med den då

gängse 2-3-5-formationen på planen

(alltså under tiden före spelsystemens

tid). När konkurrensen hårdnade föll

IFK Göteborg relativt tillbaka och fi ck

först åter en stark och dominerande

ställning inom svensk fotboll på 1980talet

och början av 1990-talet. Det fi ck

man på grundval av ett nytt kollektivistiskt

spelsystem som man (Sven-Göran

Eriksson) lyckades utveckla till ett

bundet system med individuella och

offensiva inslag, alltså en slags syntes.

Denna spelidé och fotbollsfi losofi

kunde efter inledande svårigheter

förankras bland klubbens supportrar.

Klubben var inte först med de nya idéerna,

de kom från Malmö och Malmö

FF var en konkurrent som man tyckte

spelade tråkig fotboll. Tidigare hade

publiken hyllat en offensivt mångpassande

och dribblande fotboll. Men

med segrar mot Malmö FF och andra

lag föll även skeptikerna till föga och

accepterade den nya fotbollen. IFK

Götborg blev sedan en viktig garant för

4-4-2-fotbollen i Sverige.

AIK

AIK är en klubb som i första hand inte

har samlat arbetarna bakom sig. Den

sociala sammansättningen och dess

publik har varit heterogen. Socialt sett

har tyngdpunkten legat bland småföretagare,

tjänstemän och hantverkare.

Även personer tillhörande de övre klasserna

har funnits i klubben. Klubben

har endast under kortare perioder varit

ledande i landet, men den har alltid

funnits med bland de tio bästa – med

undantag för några tillfällen. AIK är

storstadslaget med bred förankring.

Det har, som i andra ledande klubbar,

varit ett stående krav att laget skall

tillhöra de bästa i landet. Emellanåt har

också kraven på att laget skall spela

teknisk och underhållande fotboll varit

högt uppskruvade.

Klubben hade mycket god ekonomi

under mellankrigstiden och en

tid efter kriget. På 1930-talet drog

laget alltid mycket stor publik. Klubben

representerade då etablissemanget

i Stockholm. Då var AIK delägare i

Råsunda fotbollsstadion (nationalarenan)

tillsammans med Svenska Fotbollförbundet.

Sedan blev klubben tvungen

av ekonomiska skäl att sälja sin andel.

Man tappade greppet. Under senare år

har klubbens ekonomi dock förbättrats

avsevärt, framför allt genom deltagandet

i Champions Leage. En egen

träningsanläggning (vid Karlbergs slott)

har till exempel uppförts. Tidigare hade

klubben extremt dåliga träningsförhål-

landen jämfört med övriga elitklubbar i

landet. AIK bildade för några år sedan

ett aktiebolag och tanken är att bolaget

skall börsintroduceras när läget är

lämpligt och det tycks dröja.

Under 1990-talet fi ck klubben

tillbaka sitt gamla skimmer och det

kom återigen mycket publik till dess

matcher. AIK har haft många kompetenta

ledare. Mest känd av ledarna är

säkerligen Lennart Johansson, numera

UEFA-ordförande. Han har fortfarande

kvar en ledarposition i klubben som

styrelseordförande för den bolagiserade

delen av verksamheten, AIK AB.

Tränarna har nästan alltid hämtats

utifrån. Men det har även förekommit

att tidigare AIK-spelare blivit tränare.

Det fi nns ingen tydlig linje när det

gäller utländska tränare: ibland har

sådana anlitats, ibland inte. De som

anlitats har kommit både från England

och från kontinenten. De ungerska

tränarna fl yttade runt bland de svenska

klubbarna. Några av dem var även i

AIK.

När det gäller spelsystem har AIK

aldrig tillhört de riktiga förnyarna.

I klubbens mytologi talas gärna om

lagets tekniska kortpassningsspel,

”smokingliret”, och då särskilt under

1900-talets första decennier. Klubben

har kommit något efter då det gäller

spelsystem, men inte särskilt långt efter.

I början av 1930-talet övergick AIK till

att spela med fyra backar och en offensiv

centerhalvback samt som tidigare

med en tillbakadragen forward. Detta

spelsystem, Helsingborgssystemet,

lanserat av Helsingborgs legendariske

ledare Bill Petersson, fi ck man på köpet

när man värvade en defensiv nyckelspelare

från Helsingborgs IF, som

då mycket tack vare detta spelsystem

hade en dominerande ställning inom

svensk fotboll. Senare under 1930-talet

ändrade AIK, som alla andra svenska

lag, till Chapmans system. Det höll

man i princip fast vid till 1970-talet då

man spelade med libero och försök till

man-man spel. Så småningom gjorde

man också som de andra övergick till

Houghton/Hodgsons modell. Senast för

några år sedan började man få stora

framgångar med hjälp av tränaren

Stuart Baxter.

Fotbollskulturen hade redan tidigt

kommersiella inslag; man värvade

ihop laget. Fotboll blev ett yrke på

deltid, om än inte uttalat i stadgar och

program. I kulturen fi nns kraven på

resultat och god fotboll. Supportrarna

har varit krävande, storstaden har

präglat klubben. Familjestämning är

väl inte den termen som man först vill

Änglarna dominerade svensk fotboll under hela

80-talet och en stor del av 90-talet. Framgångarna

gav god ekonmomi och bra spelarköp blev möjliga.

En av de tongivande var Håkan Sandberg som här

jublar över 2-0 mot Öster. Foto Pressens Bild

karakterisera klubben med – snarast

då ett företag som vill visa resultat.

Ett företag med ett värdefullt varumärke

som vill anställa de bästa som

fi nns på marknaden. Spelsystemen har

avlöst varandra som i de andra klubbarna.

Spelsystemet har här tydligt

anpassats till kraven på resultat. De

främsta lyckade exemplena är införandet

av kontringsfotbollen i början av

1930-talet och Stuart Baxters extremt

defensiva fotboll, vilken ledde klubben

ut i Europa för några år sedan. I övrigt

fi nns inte något speciellt system bakom

uppnådda framgångar och seriesegrar.

Snarast skickliga spelare som spelat i

19


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

spelsystem som de andra lagen också

tillämpade.

Samband mellan spelsystem och

social miljö och klass kan knappast

beläggas i AIK-fallet. I Baxtermodellen

med rak backlinje, ”mittfältsdiamant”

och kontringsspelare, hade spelarna

sina givna roller. Vissa var i olika

grader underordnade laget/kollektivet

medan andra roller var individualistiskt

betonade. Man kan se det som

Baxters ledarskap i aktiebolaget AIK.

Hans modell svarade mot AIK och

storstadens sociala sammansättning:

grovarbetare, tjänstemän och artister i

skön blandning. Även kontringsfotbollen

i Helsingborgssystemet på 1930talet

hade något av samma upplägg.

Artistrollen innehades då av centerhalvbacken.

Men han var inte riktigt

lika fri som Baxters forwardsartist.

IFK Norrköping

Fotbollen introducerades i Norrköping

kring förra seklet. Två lag föddes med

ursprung i två skilda sociala miljöer:

IK Sleipner respektive IFK Norrköping.

Den förra klubben bildades av arbetare

och var arbetarklubben i Norrköping.

Den senare klubben bildades några år

tidigare och av personer som gått på

eller var knutna till det Högre Allmänna

Läroverket i staden. Från och

med 1920-talet utvecklades ett samarbete

mellan de två klubbarna. Tidigare

hade den inneboende sociala konfl ikten

alltid frammanats. Samarbetet innebar

att man spelade återkommande välgörenhetsmatcher,

där behållningen gick

till arbetslösa. Man anordnade även

gemensamma idrottsmässor. Motsättningen

mellan klubbens supportrar

levde dock vidare och framhölls främst

av arbetarlaget Sleipners anhängare.

Man framställde gärna IFK-anhängaren

som högmodig, högtravande och

borgerlig.

IFK Norrköping var alltså ingen

arbetarklubb utan snarare en mer

allmän klubb med en bred och diffus

social bas. Rötterna ledde dock som

sagt till stadens läroverk. Klubbens

hittills mest glansfulla period inföll på

1940-talet när klubben vann svenska

mästerskapet fem gånger. När IFK

Norrköping började få sina stora framgångar

föll Sleipner snabbt tillbaka

och ramlade ur Allsvenskan. Från och

med denna tid, i början av 1940-talet,

övertog IFK Norrköping både den

stora publiken och successivt den djupa

folkliga förankringen. Den långvariga

framgångsvågen innebar att IFK

Norrköping kom att bli lika folkkärt

som tidigare Sleipner varit. Sleipner

20

hade försvunnit från stora scenen. Det

var inte så svårt att skapa en socialt

överskridande klubbidentitet kring

det vinnande och skönspelande IFK

Norrköping. Med läroverksklubben

IFK Norrköping som främsta klubb i

staden markerades ännu tydligare att

fotbollen inte längre präglades av den

gamla sociala identiteten utan var mer

ren underhållning. Det blev allt tydligare

när fotbollen gick in i TV-åldern.

IFK Norrköping blev en toppklubb

under kriget. Fram till dess hade man

funnits i det nedre skiktet av Allsvenskan

eller i division II. Klubben bytte då

ledning och styrelseledamöter påfallande

ofta. Det fanns ingen kontinuitet;

klubbens ledarskap var outvecklat.

Vändningen skedde efter det att klubben

fått en kraftfull ledning. Det nya

ledarskapet (Torsten Johansson, Sigge

Andersson och ”Nalle” Halldén) tog

också initiativ till att klubben skaffade

skickliga fotbollsspelare genom

värvningar (dolda köp, då amatörregeln

förbjöd öppna pengar) från

mindre klubbar och orter i främst

norra delarna av landet. IFK Norrköping

köpte alltså tidigt ihop sitt lag.

Dessa spelarköp eller värvningar gick

till så att spelarna erbjöds jobb och

utbildning i Norrköping. Noggrannhet

blev ett honnörsord i föreningen.

Man skulle vara noggrann vid köp av

spelare och klubben skulle skötas noggrant

när det gälle ekonomi, organisation

och planering. Ett annat viktigt

och avgörande led i den nya politiken

var att anlita skickliga internationella

tränare till A-laget.

År 1941 kom den ungerske tränare

Lajos Czeisler till Norrköping och han

gjorde laget till ett av de bästa i det

krigshärjade Europa. Det visade resultaten

i de turnéer klubben företog till

England och kontinenten efter fredsslutet.

Stommen till det svenska landslag

som vann OS-guld i London 1948 kom

från detta lag och de spelarna hade

tränats av Czeisler. Några av dessa

spelare som Gunnar Nordahl och Nils

Liedholm skulle sedan bli kända i och

genom den italienska fotbollen. Czeisler

tog med sig Nordahl och Liedholm

när han senare gick över till Milan.

Vad han lärde var en ungersk och

teknisk fotboll som byggde på hög

individuell skicklighet och lagkänsla.

Han ville se en lekfull och harmonisk

fotboll. Den var ett försiktigt utkast

till det som senare kom att benämnas

totalfotboll. Som hos alla stora tränare

byggde han lagen genom en mix av

teknik och styrka. Samma mix fanns

i Malmö FF under lagets storhetstid,

förmedlad genom Wampetits. Under IFK

Norrköpings turné till England strax

efter kriget hade spelarna stränga order

om att spela sitt eget spel och inte falla

in i engelsmännens fysiska typ av fotboll,

då var man chanslös menade Czeisler.

Norrköping var en utpräglad

industristad med stora klassklyftor. Det

kvinnliga industriarbetet var ett viktigt

inslag. Men kvinnorna stod utanför

fotbollen. Det var i denna miljö fotbollen

växte fram och utvecklades. IFK

Norrköping var ingen arbetarklubb trots

att många arbetare så småningom, när

arbetarklubben Sleipner fallit bort ur de

större sammanhangen, kom att stödja

klubben som Norrköpings representant

i fotbolleliten. Även i Norrköping

var arbetarrörelsen stark och hade ett

dominerande infl ytande. Intressant nog

förändrade IFK Norrköping sitt publikunderlag

eller snarare blev det åtskilligt

breddat genom framgångarna på 1940talet.

Klubben bytte därmed identitet i

staden och en slags social metamorfos

är här tydlig. Klubbens fotbollskultur

var annorlunda jämfört med Malmö

FFs. Den sociala dimensionen saknades

i princip (bygga pojklag, behålla spelare,

sociala aktiviteter osv.). I Norrköping

värvade man ihop lagen. Kraven på konkurrenskraftig

fotboll var det som gällde

och då användes de medel som fanns till

förfogande och det var pengar och jobb

till värvade spelare.

Växlingen av spelsystem i klubben

är anmärkningsvärda i två fall: för det

första när klubben ”professionaliserades”

genom det nya ledarskapet, anlitandet

av Lajos Czeisler som tränare och

värvningarna av nya spelare. När man

valde Czeisler valde man defi nitivt ny

stil och nytt spelsystem, och detta val av

linje var nödvändigt för att man skulle

nå framgång. Den ungerska fotbollsmodellen,

med sina individuella och kollektiva

drag, ledde även IFK Norrköping

till betydande framgångar.

För det andra när man på slutet av

1980-talet började spela med samma

system (4-4-2) som andra toppklubbar

i Sverige. Även denna modell innebar

inledningsvis framgångar för klubben.

Man vann åter ett mästerskap (1989).

På 1940-talet var man tidig med att

byta spelsystem och på 1980-talet var

man väldigt sen med att byta system.

Ledarskapet hade förändrats i klubben.

Motsättningarna var stora kring det nya

spelsystemet. De mer individualistiska

systemen (Czeislers fotboll och liberospelet)

var trots allt djupt förankrade

i klubbmiljön. Kopplingen spelsystem

och klubbmiljö fi nns således i fallet

IFK Norrköping, men annorlunda än i


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

arbetarklubbarna Malmö FF och IFK

Göteborg. Den nya mer kollektiva

fotbollen som började spridas på 1970talet

hade väldigt svårt att vinna insteg

i IFK Norrköping.

Slutsatser

Även inom den begränsade svenska

fotbollen fanns vissa skillnader mellan

olika klubbar. De hade skilda sociala

baser och olika ledarskapstraditioner.

De har också kommit att präglas av

sina valda spelsystem. Någon generell

klassmetamorfos kan man knappast

tala om sedan väl fotbollen etablerats

i Sverige på 1920-talet. Av de

fyra undersökta klubbarna ligger IFK

Norrköping närmast en sådan förvandling

under efterkrigstiden. Klubben,

som bildades och bars upp av stadens

etablissemang och läroverksungdom,

fi ck då ett stort publikstöd från Norrköpings

arbetare. Publiken ville se elitfotboll

och IFK Norrköping var då det

enda elitlaget i staden. De tre övriga

klubbarna i undersökningen behöll sin

sociala prägel under hela 1900-talet.

När det gäller klubbarnas förhållande

till marknadskrafter och det

omgivande politiska samhället fi nns

inga särskilda skillnader mellan dem

fram till 1970-talet. Klubbarna gick

i takt genom amatörbestämmelsen

och elitklubbarnas egna regelsystem,

institutionaliserade genom elitfotbollkartellen:

senare Föreningen svensk

elitfotboll. Inte heller efter amatörregelns

slopande växte skillnaderna

på något avgörande sätt mellan dessa

fyra klubbar. Men sådana tendenser

har uppenbarat sig under senare år.

Kommersialiseringsprocessen tog dock

ordentlig fart i början av 1990-talet

genom sponsring och TV-bolagens

pengar. Malmö FF gick i bräschen för

att införa professionell fotboll i Sverige

redan på 1980-talet, men backade

snart tillbaka några steg då läget

inte riktigt var moget. Först i slutet

av 1990-talet kom klubbarna in i en

fördjupad professionaliseringsprocess,

vilken leddes av AIK genom bolagiseringen.

Beträffande kopplingen mellan

spelsystem och klubbarnas sociala bas

är det frapperande hur snabbt de kollektiva

spelsystemen, främst Chapmans

och Houghtons system, togs upp i

svensk fotboll. Fotbollen fi ck tidigt en

folklig bas. Föga överraskande är det

i fallet arbetarklubbar. Men även i de

andra klubbarna gick processen tämligen

smärtfritt i alla fall när Chapmans

modell infördes och sedan utvecklades

och fördjupades med de ungerska idé-

erna. Införandet av Houghton/Hodgsons

modell blev dock helt annorlunda. Processen

var närmast konfl iktfri i arbetarklubben

Malmö FF.

I IFK Göteborg med liknande sociala

bas, krävdes det en Sven-Göran Eriksson

för att få denna spelmodell och spelfi losofi

legitimerad hos den breda folkliga

publiken. Denna krävande Göteborgspublik

ville se en mer attraktiv och

individualistiskt präglad fotboll. Han

tvangs revidera modellen en aning och

göra den mer offensiv. I klubbar som

AIK och IFK Norrköping, med andra

sociala förtecken och mer delat ledarskap,

kom modellen egentligen aldrig att

tillämpas fullt (Baxters system var dock

en variant).

Sambanden mellan fotbollskultur,

spelsystem och klubbens sociala bas

strålar samman i klubbens ledning och

management. I de undersökta fyra fallen

synes detta extra tydligt i fallet IFK

Göteborg men även i AIK med Baxter i

modern tid. Exempel kan även hämtas

från engelsk, italiensk och spansk fotboll.

Det som också framgår tydligt är

hur beroende denna process är av kvaliteten

på klubbens ledning och ledare. I

de fyra klubbarna har man använt olika

typer av management/ledarskap. Arbetarklubben

Malmö FF styrdes under

decennier av en stark man, ”hövdingen”

Eric Persson. I de övriga klubbarna var

ledarskapet mer delat, med betoning på

fl era starka ledare. Det fi nns med andra

ord fl era givna modeller och det som är

slående är att när en klubb tog steget,

satsade och införde ett nytt spelsystem,

så hade detta som regel föregåtts av en

förändring av klubbledningen. Detta

gäller i samtliga fyra fall:

1. I Malmö FF vid två tillfällen: under

genomförandet av den ungerska

modellen på 1940-talet och under

implementeringen av Houghtons

modell på 1970-talet (Eric Persson

lämnade då successivt över till

Cavalli-Björkman).

2. I IFK Göteborg vid ett tillfälle: då

Erikssons modell drevs igenom på

1980-talet.

3. I AIK vid två tillfällen: när Helsingborgssystemet

tillämpades på

1930-talet och när Baxters ”diamantmodell”

infördes på 1990-talet.

4. I IFK Norrköping vid ett tillfälle: då

den ungerska modellen genomfördes

på 1940-talet.

Det kan också slås fast att det är

en förenkling att påstå att det fanns

ett klart samband mellan valt spelsystem

och klubbens sociala tillhörighet.

Överensstämmelsen kunde fi nnas där

(renodlat: arbetarklubb som spelade

kollektivt). Men det kunde också vara

det motsatta förhållandet som var för

handen eller variationer mellan dessa

poler. Spelsystemen hade en överordnad,

överskridande roll inom fotbollen.

Klubbarna konkurrerade och då

kunde en klubb och dess ledarskap

välja ett spelsystem som låg i tiden och

var konkurrenskraftigt oberoende av

klubbens fotbollskultur och sociala

dimension. Alla elitlag gick exempelvis

över till Houghtons defensiva baslära

under 1980-talet, vilket inte hindrade

att Malmö FF i jakten på framgång

kring millennieskiftet kunde anlita en

holländsk tränare för att nå nya framgångar.

Referenser

Andersson, Torbjörn: Kung fotboll. Den

svenska fotbollens kulturhistoria från 1800talets

slut till 1950, Stockholm/Stehag 2002

Billing, Peter & Stigendal, Mikael: Hegemonins

decennier. Lärdomar från Malmö och den

svenska modellen, Malmö 1994

Billing, Peter, Franzén, Mats och Peterson,

Tomas: Vem vinner i längden? Hammarby IF

Malmö FF och svensk fotboll, Lund 1999

Bourdieu, Pierre: In Other Words. Essays

Towards a Refl exive Sociology, Cambridge

1990

Houghton, Bob: Fotboll, Bromma 1979

- Laganda & ledarskap, Malmö 1991

Norrköping historia: 1900-talet, Norrköping

2000

Norrköpings historia VI Tiden 1914-1970,

Stockholm 1976

Peterson, Tomas: Den svengelska modellen.

Svensk fotboll i omvandling under efterkrigstiden,

Lund 1993

Sahlström, Olle: Den röde patriarken. En essä

om arbetarrörelsens auktoritära tradition,

Stockholm 1998

Sund, Bill: Fotbollens maktfält. Svensk fotbollshistoria

i ett internationellt perspektiv,

Solna 1997

- The British and Continental Infl uence on

Swedish Football, The International Journal of

the History of Sport, Vol 14 No 2 (Aug 1997)

- Den svenska fotbollens övergång till professionalism

och arbetsmarknadsrelationer, Idrott,

historia och samhälle 2002

Svensson, Thommy: Från ackord till månadslön.

En studie av lönepolitiken, fackföreningarna

och rationaliseringarna inom svensk

varvsindustri, Kungälv 1983

21


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Satellitnavigering (GPS) under

fysiologiska fälttester

Att genom laboratoriebaserade fysiologiska tester undersöka prestationsförmåga inom olika idrotter,

är nog att betrakta som standard. Inget laboratorietest är dock idrottsspecifi kt. Att testa den

fysiologiska förmågan under idrottsspecifi k aktivitet har dock sina begränsningar p g a svårkontrollerade

faktorer, ex vindmotstånd, glidförmåga hos skidor, etc. De två faktorer som har störst

påverkan på de fl esta fysiologiska variabler, under åtminstone konditionsidrottande, är hastighet

och lutningen på underlaget. Sista tiden har satellitnavigering (GPS) framlagts som en lovande

metod för att förbättra de idrottsspecifi ka testerna, genom att på ett relativt enkelt sätt kontrollera

för hastighet och var en idrottsman befunnit sig, vid ett visst fysiologiskt svar.

22

PETER LARSSON

KARIN HENRIKSSON-

LARSÉN

INSTITUTIONEN FÖR

KIRURGISK

OCH PERIOPERATIV

VETENSKAP,

IDROTTSMEDICIN,

UMEÅ UNIVERSITET

Fysiologiska fälttester, är idrottsspecifi

ka tester som oftast utförs för att

studera en idrotts kravprofi l. Dessa

har sedan länge genomförts, m h a

pulsklocka och/eller Douglas säck

teknik. Sista decennierna har utförandet

av dessa fysiologiska fälttester

förenklats i och med utvecklingen

av bärbara ergospirometrar (Se bild

1). De variabler som studerats under

idrottsutövande har främst varit puls

och syreupptag. Begränsningar av

tidigare utförda fästtester har varit att

fysiologiska data inte gått att ställa i

relation till var en idrottsman befunnit

sig och vilken hastighet han/hon rört

sig med. Därför har tolkning av fysiologiska

data mest baserats på trender

av data, max-, min- och medelvärden.

Vissa fälttester har också utförts under

förenklade förhållanden, ofta för att

erhålla maxvärden endast.

Sista tiden har satellitnavigering

(Global Positioning System; GPS)

framlagts som en metod för att under

konditionsidrottande kontrollera för

hastighet och position. Denna artikel

beskriver lite av tekniken bakom GPS

och en del av dess potentiella användningsområde

inom idrottsspecifi kt

fysiologiskt testande.

Global Positioning System (GPS)

Global positioning system (GPS) är ett

satellitbaserat system för positions och

hastighetsbestämning. Ursprungligen

utvecklades systemet för militära ändamål,

men används i ökande utsträckning

inom civilt fl yg, marin och

friluftsverksamhet. I omloppsbana runt

Bild 1. Kvinnlig längdskidåkare med utrustning

för att mäta syreupptag och koldioxidproduktion

(ergospirometer; MetaMax II)

jorden cirklar 27 stycken stelliter, alla

med ett atomur ombord. Först ställs

klockan i GPS mottagaren i enlighet

med klockorna i satelliterna. Information

skickas sedan kontinuerligt till

GPS mottagaren med ljusets hastighet,

om den exakta tiden från atomuret i

en satellit. Genom att jämföra tiden

i mottagaren med tidsangivelsen som

skickats från satelliten, och multiplicerar

med ljusets hastighet, kan sträckan

till satelliten beräknas. Genom att

känna sträckan till åtminstone tre satelliter

kan positionen för GPS mottagaren

bestämmas (Se bild 2). Förutom

positionen beräknas även kumulativ

sträcka och hastighet ut av GPS mottagaren.

Vanligtvis i en vanlig GPS

mottagare beräknas position, kumula-


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Bild 2. Principen bakom satellitnavigering. Genom att beräkna sträckan till åtminstone tre satelliter

kan positionen bestämmas.

Bild 3. Differentierad GPS data från två varv av längdskidåkning, lagd ovanpå en skannad karta i

GPS programvara (GPS utility). De små sträcken markerar en positionsangivelse (En position var

annan sekund).

tiv sträcka och hastighet en gång varje

sekund.

Signalerna från satelliterna störs

dock av atmosfäriska fenomen och av

att studsa på föremål, på sin väg mot

GPS mottagaren. Detta ger ett fel i de

beräknade sträckorna till satelliterna

och således fel i den beräknade positionen,

kumulativa sträckan och hastigheten.

För att reducera felen, så fi nns ett

korrigeringssystem utvecklat, s.k. differentierat

(dGPS). Markbundna stationer

runt om i Sverige detekterar felet,

och information för korrigering skickas

med radiovågor, via en differentierad

mottagare, till GPS mottagaren.

Den största nackdelen med dGPS

är att mätningar endast kan utföras

där satellitsignalerna når GPS mottagaren,

det vill säga f f a utomhus.

Precisionen på mätningarna blir också

sämre i radioskugga, där korrigeringssignalerna

ej kan nå den differentierade

mottagaren.

GPS mottagaren

En GPS mottagare, som oftast köps för

friluftsverksamhet, är inte större än en

mobiltelefon och kostar omkring 3000

kr. För att använda en sådan mottagare

inom idrotten bör den dock ha

en stor minneskapacitet, möjligheten

att kombineras med en differentierad

mottagare, samt kunna användas tillsammans

med en extern satellitantenn.

Kostnaden för att införskaffa en differentierad

mottagare är ungefär samma

som för GPS mottagaren, men för att

kunna använda sig av korrigeringssystemet

(EPOS Premium) krävs ett årligt

abonnemang på ca 6000 kr.

Validitet av dGPS mätningarna

Den dGPS utrustning som använts

vid våra försök (Garmin GPS 12 CX,

RXMAR 2, Aztec) har också validerats.

Två kända positioner jämfördes

med 10 stycken konsekutiva mätningar

vardera. Medelfelet visade sig ligga

runt 2 m. Spridningen av mätvärdena

låg dock, för båda mätningarna, inom

0,6 m. Mätning av kumulativ sträcka

gjordes på en 115 m lång, rak asfaltväg,

samt på stig uppför 247 m. Medelfelen

var för 10 mätning av sträckan,

var 0,8 m (115 m), och 0,10 m (247

m), med en relativt låg spridning av

felen (95 % konfi densintervall –1,19 m

- +2,79 m (115 m) och –1,66 m - +2,46

m (247 m).

Differentierad GPS hastighet kan

mätas både med hjälp av förändringar i

satellitsignalfrekvensen (Doppler shift)

och genom att dividera sträckan mellan

två positioner med skillnaden i tid.

Hastigheter mellan 6 km×h -1 och 20

km×h -1 , med dessa två dGPS metoder,

testades mot konventionell tidtagning

på den 115 m långa sträckan. Medelvärdet

för hastighet med tidtagning

var 11,96 km×h -1 (range 6,55 – 20,09),

med dGPS Doppler shift 11,99 km×h -1

(range 6,61 – 20,15), och med dGPS

skillnad i sträcka och tid 11,99 (range

6,55 –20,27). Sammanfattningsvis kan

man säga att validiteten av dGPS position,

kumulativ sträcka och hastighetsmätningar

var mycket bra.

Differentierad GPS data analys

Efter att en försöksperson genomgått

en fälttest med dGPS, kan informationen

från dGPS mottagaren laddas ner

till en dator för vidare analys. Fälttester

med dGPS har vid vår enhet utförts på

orienterare, längdskidåkare och skidskyttar.

Vid dessa fälttester har även

det fysiologiska svaret studerats, m h a

en bärbar ergospirometer (MetaMax II,

Cortex Biophysik), i relation till dGPS

data om position och hastighet. Analys

av dPGS data har också gjorts ovanpå

en inskannad karta i GPS programvaran

(GPS-utility 4.04.3, GPS Utility

Limited) (Se bild 3).

Med hjälp av dGPS kunde hastigheten

i olika delar av en fälttest

23


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

studeras både som medelvärden (Se

fi gur 1) och detaljerat (som mest en

gång i sekunden). Inom orientering

är nog också dGPS det enda sättet att

mäta hastighet, då orienterarna inte

springer samma sträcka, och därför ger

tidtagning endast en uppskattning av

hastigheten. En annan fördel med att

mäta hastighet med hjälp av dGPS är

att olika delsträckor kan bestämmas i

efterhand, och ger därför ett fl exibelt

system för att studera exempelvis mellantider.

Analys av misstag i orienteringen

kunde också göras m h a den

inskannade kartan.

Att studera ergospirometer data

i kombination med data från dGPS

innebär att fysiologiska variabler kan

ställas i relation till position och hastighet.

Denna kombinerade teknik öppnar

möjligheter för att lättare kunna jämföra

ett fysiologiskt svar i en viss del

av en fälttest mellan försökspersoner

(Se fi gur 2). Analys av samband mellan

laboratoriebaserade testresultat och det

fysiologiska svaret under idrottande,

ger även möjligheter att mer i detalj

studera exempelvis vilka fysiologiska

trösklar som är av betydelse för prestation

i olika delar av ett ländgskidåkningsspår

(Se fi gur 3).

Slutsats

Tekniken med dGPS kan mäta hastighet,

position och sträcka med god validitet.

På ett relativt enkelt och fl exibelt

sätt kan dessa variabler studeras, och

jämföras mellan olika tillfällen och

mellan försökspersoner. Att kombinera

dGPS tekniken med en bärbar ergospirometer

ger unika möjligheter till att

studera en konditionsidrotts kravprofi

l. Detta kan i förlängningen leda till

förbättrade och mer individualiserade

träningsprogram. Tekniken är studerad

inom idrottsfältet, men borde även

vara av intresse för en mer generell

arbetsfysiologi, där studier av olika

patientgruppers fysiska prestationsförmåga

vore av intresse.

Referenser

1. Bird SR, Bailey R, Lewis J. Heart rates

during competitive orienteering. Br J Sports

Med 1993;27:53-7.

2. Åstrand P-O, Saltin B. Maximal oxygen

uptake and heart rate in various types of

muscular activity. J Appl Physiol 1961;16:

977-981.

3. Doyon KH, Perrey S, Abe D, et al. Field

testing of VO2peak in cross-country skiers

with portable breath-by-breath system. Can J

Appl Physiol 2001;26:1-11.

4. Saibene F, Cortili G, Roi G, et al. The

energy cost of level cross-country skiing and

the effect of the friction of the ski. Eur J Appl

24

Hastighet (km/h)

Syreupptag (l/min )

Korrelationskoefficient (r = )

5.2

4.8

4.6

4.4

4.2

3.8

3.6

3.4

3.2

2.8

2.6

2.4

2.2

36

34

32

30

28

26

24

22

20

18

16

14

12

10

5

4

3

8

6

0

0 1000 2000 3000 4000 5000 6000

2

0

0 1000 2000 3000 4000 5000 6000

1

0.9

0.8

0.7

0.6

0.5

0.4

0.3

0.2

0.1

p


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Physiol Occup Physiol 1989;58:791-5.

5. Jensen K, Franch J, Kärkkäinen OP, et al.

Field measurements of oxygen uptake in elite

orienteers during cross-country running using

telemetri. Scand J Med Sci Sports 1994;4:

234-238.

6. Mognoni P, Rossi G, Gastaldelli F, et al.

Heart rate profi les and energy cost of locomotion

during cross-country skiing races. Eur J

Appl Physiol 2001;85:62-7.

7. Herren R, Sparti A, Aminian K, et al. The

prediction of speed and incline in outdoor running

in humans using accelerometry. Med Sci

Sports Exerc 1999;31:1053-9.

8. Perrin O, Terrier P, Ladetto Q, et al.

Improvement of walking speed prediction

by accelerometry and altimetry, validated by

satellite positioning. Med Biol Eng Comput

2000;38:164-168.

9. Larsson P, Henriksson-Larsen K. The use of

dGPS and simultaneous metabolic measurements

during orienteering. Med Sci Sports

Exerc 2001;33:1919-24.

10. Larsson P, Burlin L, Jakobsson E, et al.

Analysis of performance in orienteering with

treadmill tests and physiological fi eld tests

using a differential global positioning system. J

Sports Sci 2002;20:529-35.

11. Schutz Y, Chambaz A. Could a satellitebased

navigation system (GPS) be used to

assess the physical activity of individuals on

earth? Eur J Clin Nutrition 1997;51:338-339.

12. Schutz Y, Herren R. Assessment of speed

of human locomotion using a differential satellite

global positioning system. Med Sci Sports

Exerc 2000;32:642-6.

Adress: Idrottsmedicinska Enheten

901 87 Umeå,

Tel: 090 785 39 51

Fax: 090 13 56 92

e-mail: peter.larsson@idrott.umu.se

Prenumerera

2004

Vi hoppas att Du blir kvar som prenumerant

på Svensk Idrottsforskning även år 2004.

Vi håller kvar det otroligt låga priset på 100 kr/år, som

varit oförändrat sedan 1992 då tidningen startades.

Men det förutsätter rationell hantering. Ingen dyr

eller omständlig administration.

Hjälp oss genom att sätta in 100 kr på

postgiro 95 78 49 – 3. Ange betalningsmottagaren

Centrum för idrottsforskning och glöm inte skriva vem

som är avsändare och vart tidningen skall skickas.

Boende utomlands får sätta in 200 kr då portot blir

dyrare.

Fyra nya spännande och välmatade nummer väntar.

För prenumerationsfrågor ring Anne-Britt Olrog

på 08-402 22 91

eller E-post anne.britt.olrog@ihs.se

25


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Vem behandlar akuta skador i

fotbollslaget och hur?

Skador påverkar framgång och ekonomi för alla lag. Skadeprevention och optimal skadebehandling

är därvid en möjlighet att minska skadeutfallet och en negativ effekt på lagets slagstyrka och

ekonomi . Den i laget medicinskt ansvariges kunskap i diagnostik och handläggning av skador

är av stor betydelse .Vi har studerat den medicinska kunskapen hos de medicinskt ansvariga i

92 fotbollslag från allsvenskan till division 6 under året 1998.

26

NILS WESTLIN

IDROTTSMEDICINSKT

CENTER, MALMÖ

JOHNNY WIKSTEN

DISTRIKTSSJUK-

GYMNASTIKEN KALMAR

LARS BRUNDIN

KLINISK FYSIOLOGI,

LÄNSSJUKHUSET KALMAR

Introduktion

Fotboll är den mest populära lagsporten

världen över för närvarande med

ungefär 200 miljoner spelare varav 40

miljoner kvinnor (1). I Sverige fi nns

det 3200 fotbollsföreningar, 160 000

manliga och 40 000 kvinnliga fotbollspelare

(2).

FIFA (Internationella Fotbollsförbundet)

har presenterat ett preventivt

skadeprogram för att minska en synbarligen

alltmer ökande skadefrekvens.

De åtgärder från FIFA´s sida som föreslagits

för att minska de medicinska

kostnaderna innebär för spelarna ett

mer omfattande träningsprogram för

att öka styrka, kondition, vävnadshållfasthet

men också en allmänt förbättrad

livsstil för att reducera skaderisken

och vad domarna beträffar en hårdare

bedömning av fult spel.

Sist men, kanske det allra viktigaste

bör man erbjuda en effektivare och mer

adekvat behandling och rehabilitering

av förekommande skador. Fotboll är en

kontaktsport med en därmed förhållandevis

hög skaderisk.

Skaderisken har i olika epidemiologiska

studier beräknats för manliga

spelare till 10 –35 skador per 1000

speltimmar (3, 4) och för kvinnliga till

6-8 per 1000 speltimmar (5). Defi nitionen

för en skada är en diagnostisk

påvisad vävnadsskada krävande frånvaro

från träning och spel (6). De fl esta

skadorna orsakas av trauma (slag,

spark, vridning) och är lokaliserade till

de nedre extremiteterna. Muskelbristningar,

slag, sparkar, mindre skador

med blödningar i underhudsfett och

muskulatur samt knä- och fotledsskador

är de vanligast förekommande

skadorna (6, 7, 8, 9, 10,).

Den allmänt accepterade behandlingsmetoden

vid mjukdelsskador och

vävnadsblödningar är enligt den så

kallade RICE modellen, ( R för Rest

(vila), I för Ice ( Is ), C för Compression

(Kompression) och E för Elevation

(högläge). Mer adekvat och logisk

verkar den i Malmö utarbetade modellen

och behandlingsgången, PRICE,

P för Pressure (tryckförband för att

minska blödning, svullnad och smärta),

R för Rest (vila för att minska risken

för blödning i det akuta skedet), I för

Is (för att smärtlindra), C för Compression

(kompressionsförband för att hålla

svullnaden borta) och E för Elevation

(högläge som håller den skadade i stillhet

och minskar risken för blödning

och svullnad). Samtliga dessa åtgärder

påverkar blödning, svullnad, smärta

och förbättrar möjligheten till träning

och snabbare återgång till full aktivitet,

vilket naturligtvis också innebär

kortare sjukskrivning och minskade

samhälleliga medicinska kostnader (11,

12, 13,14,15,16,17).

Kunskapen om skadebehandling

och skadors rehabilitering hos den

medicinskt ansvarige i fotbollslaget

torde vara av allra största betydelse

inte bara för individen – fotbollspela-


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

ren - utan också för lagets kapacitet

och slagstyrka och vad gäller möjligheten

att genom en god diagnostik och

optimal behandling reducera samhällets

kostnader för uppkomna skador.

Avsikten med vårt arbete var att

studera den medicinska kompetensen

hos de medicinskt ansvariga i fotbollslagen

i det svenska seriesystemet från

allsvenskan till division 6.

Material och metoder

Ett frågeformulär utsändes till tränarna

i förstalaget i 98 fotbollsföreningar

(4 % av alla föreningar i Sverige)

14 i allsvenskan och 14 randomiserat

utvalda från vardera divisionerna 1-6

i hela landet. Tränarna i respektive lag

noterade föreningens namn och division

och vidarebefordrade sedan formuläret

till den medicinskt ansvarige i

laget .Svarsfrekvensen var 92 %. Den

medicinskt ansvarige fi ck i frågeformuläret

ange sin medicinska utbildning

och bakgrund: läkare, sjukgymnast,

sjuksköterska, massör, naprapat,

kiropraktor eller lagkapten, lagmedlem

eller spelare och sedan besvara hur de

behandlar tre av de vanligast förekommande

skadorna under fotbollsspel

– muskelbristning, mjukdelsblödning

och fotledsvrickning .

Hur behandlar du följande skador ?

1. Muskelbristning på baksidan av

låret.

Plötslig intensiv smärta på baksidan

av låret omöjliggörande fortsatt

aktivitet.

2. Mjukdelsblödning

Slag eller spark mot musklerna på

framsidan av låret ovanför knät

(quadriceps) med åtföljande smärta.

3. Fotledsvrickning.

Vridning, vrickning av foten följt av

plötslig smärta på utsidan.

När du behandlar skadan använder

du?

a. tryckförband

b. nedkylning med is och elastisk

binda

c. massage

d. vila utan vidare behandling

Hur ofta behandlar du de ovan

nämnda skadorna?

a. alla

b. nästan alla

c. ofta

d. ibland

e. nästan aldrig

Antal

lag

Sjukgymnast

Tabell 1. Medicinskt ansvariga med medicinsk profession.

Samtliga lag i allsvenskan hade förutom fysioterapeut tillgång till läkare vid match, 3 lag även vid

träning. Två lag i division 1 och 2 hade tillgång till läkare vid match. Ett lag i allsvenskan hade

tillgång till både sjukgymnast och massör vid träning och match. Ett lag i division 6 hade tillgång

till läkare både vid träning och match.

När börjar du behandla skadan

Efter

a. 1-5 min

b. 5 – 15 min

c. 15 - 60 min

d. 11 – 24 min

e. mer än 24 timma

Läkare Kiropraktor

Utvärdering och statistik

Resultaten redovisas huvudsakligen

med beskrivande statistik (frekvens

av svarsalternativ) uppdelat på divisionsnivå.

Skillnader i svarsfrekvenser/

förbättringspotential mellan de olika

divisionerna analyserades med gängse

statistiska metoder (Chi två test följt

av Fischers exakta test vid eventuell

signifi kans) , varvid tre indelningar

gjordes (högre division = allsvenskan

och division 1, mellandivision = division

2 – 4 och lägre division = division

5 – 6 ). Vid bedömning av skillnaden

mellan divisionerna av vem som akut

omhändertog skadad spelare användes

logistisk regression på alla sju divisionerna.

Skillnader mellan skadetyper

utvärderades med Friedmans icke

parametriska ANOVA. Skillnaden i

tid från skada till omhändertagande

analyserades med Chi två test följt

av Fischers exakta test vid eventuell

signifi kans, där två indelningar gjordes

(1 – 5 minuter och över 5 minuter ).

Signifi kansnivån bestämdes till p 0.05.

Studien är godkänd av forskningsetiska

kommittén i Linköping.

Naprapat

Massör Antal %

Allsvenskan 13 6 13 - 3 5 14 100

Div 1 + 2 26 4 2 3 3 13 23 88

Div 3 + 4 26 4 - 2 1 8 15 65

Div 5 + 6 27 1 1 0 1 2 4 15

92 15 16 5 5 28 48 52

Antal lag Lagledare Lagkapten Andra Totalt

Allsvenskan 13 - - 3 3

Div 1 + 2 26 7 8 4 19

Div 3 + 4 26 14 16 1 31

Div 5 + 6 27 25 21 4 50

92 46 45 9 100

Tabell 2. Sjukvårdsansvariga utan medicinsk profession.

( Under tiden för undersökningen utnyttjade en del lag olika sjukvårdsansvariga, vilket förklarar ett

större totalt antal ).

Resultat

Bland de medicinskt ansvariga i det

primära omhändertagandet av akuta

skador i allsvenska lagen hade alla

utom tre yrken inom sjukvården (tabell

1). Vid de allsvenska lagens matcher

var en läkare alltid disponibel och vid

träning även i de fl esta lag. I de lägre

divisionerna hade färre av de medicinskt

ansvariga ett yrke med medicinsk

anknytning och icke medicinskt

utbildade som lagledare, lagkaptener

och andra lagmedlemmar skötte sjukvården

(tabell 2 ).

PRICE modellen vid behandling av

skador utnyttjades signifi kant oftare i

allsvenskan och division 1 än i division

5 – 6 (p < 0,0001), medan cold spray

och elastisk binda är den vanligaste

behandlingsformen i de lägre divisionerna

(p< 0,001) och cold spray eller

massage enbart i division 6 (p < 0,002 )

( tabell 3,4,5 ).

Diskussion

I denna studie har vi funnit att det

medicinska omhändertagandet i allsvenskan

och division 1 och 2 utförs

av medicinskt välutbildade med god

erfarenhet av behandling av idrottsskador.

I de lägre divisionerna handläggs

det akuta omhändertagandet av skador

av icke medicinskt utbildade tränare,

lagledare, lagmedlemmar och andra

icke medicinskt kunniga och utbildade.

Det är helt uppenbart att det i de lägre

27


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

divisionerna föreligger mycket bristfälliga

kunskaper hos de medicinskt

ansvariga om hur skador ska omhändertas

och behandlas. Detta innebär

naturligtvis längre konvalescenstider,

längre bortavaro från träning och spel,

samt längre sjukskrivningstider för de

skadade med de samhälliga ekonomiska

och individuella konsekvenser

detta innebär. Här föreligger ett stort

och allmännyttigt behov av ökad

utbildning i omhändertagande och

behandling av skador inom fotboll.

Förhållandet är med största sannolikhet

likvärdigt inom andra idrotter .

Sammanfattning

Internationella Fotbolls Förbundet

( Fédération Internationale de Football

Association, FIFA) har för att minska

den ökande skadeincidensen och de

allt större medicinska kostnaderna i

samband med olycksfall inom sporten

utarbetat ett program för skadeprevention.

De föreslagna åtgärderna

omfattar adekvat skadeprofylaktisk

träning, program för rehabilitering

av skador, regler och förhållningsorder

för spelarnas uppträdande och

levnadsstil samt att domarna skall

göra en hårdare bedömning av fult

spel. Förutom de rent skadepreventiva

åtgärderna i programmet påpekas

nödvändigheten av en optimal

handläggning och behandling av de

skador som oundvikligen uppkommer

för att därmed minska rehabiliterings

- och sjukskrivningstiden och även

minska de samhälleliga medicinska

kostnaderna för skador. En förutsättning

för en väl fungerande sjukvård är

välutbildade sjukvårdsansvariga i de

olika fotbollslagen. Vi har tillskrivit de

medicinskt ansvariga i A -lagen från

allsvenskan och division

1 – 6, 14 lag från varje division, sammanlagt

98 lag att i ett frågeformulär

beskriva sin profession och medicinska

utbildning vad gäller behandlingen

av idrottsskador speciellt inom fotboll

och redogöra för den behandling de

erbjuder 3 av de allra vanligast förekommande

skadorna inom fotboll -

muskelblödning, muskelbristning och

ledbandskada i fotleden. Den medicinska

kompetensen och handläggningen

av skador var utmärkt i allsvenskan

och superettan, medan den var dålig

i division 2 – 4 och helt oacceptabel

i division 5 och 6. Vår slutsats är

att detföreligger ett stort behov av

utbildning av medicinskt ansvariga i

fotbollslagen i hela seriesystemet från

division 2 till division 6.

28

Primär använd behandling ( % )

Antal lag Tryckförband Vila högläge Kylkompress Kylspray

Allsvenskan 13 92 62 31 0

Div 1 - 2 26 84 77 46 0

Div 3 - 4 26 92 50 43 0

Div 5 - 6 27 63 56 67 8

Tabell 3. Behandling av muskelbristning.

Primär använd behandling

Antal lag Tryckförband Vila högläge Kylkompress Kylspray

Allsvenskan 13 92 77 46 0

Div 1 - 2 26 89 74 54 4

Div 3 - 4 26 92 42 50 4

Div 5 - 6 27 53 63 75 8

Tabell 4. Behandling vid mjukdelsskada

Primär behandling %

Antal lag Tryckförband Vila högläge Kylkompress Kylspray

Allsvenskan 13 92 85 54 0

Div 1 - 2 26 84 77 58 4

Div 3 - 4 26 81 70 58 0

Div 5 - 6 27 59 78 78 12

Tabell 5. Behandling av ledbandskada i fotleden.

Referenser

1. Fédération Internationale de Football Association.

Risk Factors and Incidence of Injuries

in Footballplayers. Editorial Am J Sports Med

Suppl 28 : 5, 1-74, 2000.

2. Swedish Football Association.Yearbook,

1998.

3. Ekstrand J, Gillquist J: Möller M, Möberg

B, Liljedahl SO. Incidence of soccer injuries

and their relation to training and team success

A prospective study. Am J Sports Med. 11:

63- 7,1983.

4. Dvorac J and Junge A: Football Injuries and

Physical Symptoms. A review of the literature.

Am. J. Sports. Med. Suppl. 28 : 5, 3-9, 2000.

5. Söderman K.: The Female Soccerplayer.

Injury pattern, risk, factors and intervention.

Umeå University Medical Dissertations New

Series No.735.2001.

6. Ekstrand J., Soccer Injuries and their prevention

Thesis, Linköping University, Linköping,

Sweden.1982.

7. Engström B, Johansson C, Törnkvist H.

Soccer injuries among elite female players. Am

J Sports Med 19:372-5,1991.

8. Fried T, Lloyd G J. An overview of common

soccer injuries. Management and prevention.

Sports Med 14 : 269-275,1990.

9. Inklaar H: Soccer injuries 1. Incidence - and

severity. Sports Med 18 ; 55-73.1994.

10. Söderman,K, Adolphsson J,Lorentzon R,

Alfredsson H : injuries in adolescent female

players in European football: A prospective

study over one outdoor soccer season. Scand

Med J Sci Sports 11: 1-6, 2001.

11. Ekstrand J, Tropp H: The incidence of

ankle sprains in Soccer. Foot and Ankle:

1990;11:41-44

12.Thorsson O, Lilja B, Nilsson P, Westlin N:

The effect of local cold application on intramuscular

blood fl ow at rest and after running.

Med, Sci. Sports Exerc. 17 : 710 – 713,

1985.

13. Thorsson O, Hemdal B, Lilja B, Westlin N.

The effect of external pressure on intramuscular

blood fl ow at rest and after running. Med.

Sci. Sports Exerc., 19: 469 – 473,1987.

14. Thorsson O. Diagnosis and treatment of

muscle injuries in athletes, experimental and

clinical studies. Thesis. Malmö, Litos Reprotryck

AB,1996.

16. Thorsson O, Lilja B, Nilsson P, Westlin N :

Immediate external compression in the management

of an acute muscle injury. Scand J Med

Sci Sports 7: 182-190.1997.

17 Lehto M, Järvinen M J, Muscle injuries,

their healing process and treatment. Ann. Chir.

Gyn. 80: 102 – 108.1991

18 Kannus P, Renström P: Current Concepts

Review: Treatment for Acute Tears of the Lateral

Ligaments of the ankle. J. Bone and Joint

Surg. 1991; 73 A (2) : 305-12.

19. Karlsson J, Eriksson BI, Swärd L, Early

functional treatment for acute ligament injuries

of the ankle joint Scand J. Med. Sci. Sports.

1996 ; 6: 341-345.

20.Andrén - Sandberg Å, Thorsson O. Pain

relief in sports injuries - emergency measures

yield good results. Läkartidningen.1999.Feb3;

96(5):247-51.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Är de olympiska spelens

framtid hotad?

Under slutet av 1900-talet har den olympiska rörelsen förändrats i grunden. De senaste trettio

åren har sett spelen öppnas för såväl kommersiella aktörer som professionella idrottare. Men

vilka konsekvenser har IOK:s positiva hållning till de kommersiella krafterna egentligen fått? Var

utvecklingen ett naturligt nästa steg för rörelsen eller har utvecklingen lett till andra, mindre önskvärda

konsekvenser, vars sanna innebörd först under de senaste åren blivit märkbara?

BJÖRN SANDAHL

IDROTTSHÖGSKOLAN I

STOCKHOLM OCH

HISTORISKA

INSTITUTIONEN

STOCKHOLMS

UNIVERSITET

De olympiska spelen är i dagsläget världens

mest prominenta idrottstävlingar.

Endast världsmästerskapen i fotboll

torde väcka ett lika stort intresse. OS

har dock en alldeles särskild ställning

inom den internationella idrotten. Inget

annat evenemang samlar en sådan

mängd idrottare från så många grenar

på ett och samma ställe. Inte heller har

något annat evenemang en historia,

genom kopplingen till de antika spelen,

som kan mäta sig med OS. Kanske

var det just därför som avslöjandena

om korruption inom den olympiska

rörelsen fi ck en sådan enorm uppmärksamhet.

I vilket annat sammanhang

som helst där pengar och makt samsas

hade mygel nästan betraktats som

något oundvikligt, men när det gällde

OS verkade de fl esta tro att rörelsen

stod över sådana ting. Att de ideal man

sade sig förespråka också motsvarades

av handling.

De reaktioner som kom i samband

med avslöjandena, bestörtning och förvåning,

visar att kunskaperna om den

omvandling den olympiska rörelsen

genomgått under de senaste trettio åren

inte är den bästa. Under ordförandena

Lord Killanin och Juan Antonio Samaranch

hade rörelsen lämnat amatöridealet

bakom sig och öppnat spelen

för kommersiella aktörer. Och detta

hade fått konsekvenser som ingen hade

kunnat förutse.

Arvet efter Avery Brundage

När den olympiska rörelsen på allvar

etablerade sig som ett internationellt

evenemang satt Avery Brundage

som ordförande för IOK. Brundage,

medlem 1936-1972 och ordförande

1952-1972, anses vanligen vara

den som haft störst betydelse för

den olympiska rörelsens utveckling,

möjligen med undantag för baron de

Coubertin själv.

Decennierna efter andra världskriget

var en omvälvande tid för den

internationella idrotten i allmänhet

och OS i synnerhet. De förbättrade

internationella kommunikationerna

kom att underlätta arrangemanget av

större internationella idrottsevenemang

dels genom att resmöjligheterna

förbättrades, dels genom att förbättrad

telekommunikation möjliggjorde

blixtsnabb rapportering från evenemangen

över hela jorden. Samtidigt

uppstod en politisk situation där de

båda blocken, med USA på ena sidan

och Sovjetunionen på den andra,

utnyttjade spelen som en arena för

storpolitisk självhävdelse, något som

bidrog att öka intresset för internationella

tävlingsevenemang. Allt detta

kom att medföra att de kommersiella

krafterna med tiden fi ck upp intresset

för idrotten. Genom sponsring och

reklamkontrakt kunde den storhet

som förärades segraren också spilla

29


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

över på dem som sponsrade honom

eller henne. Att sponsra idrott blev en

allt bättre affär.

Brundage motarbetade dock

hårdnackat denna utveckling. Han var

av uppfattningen att endast amatörer

skulle äga rätt att delta i spelen

och verkade för ett förbud mot både

reklamkontrakt, försäljning av TVrättigheter

och andra kommersiella

inkomstkällor. Motståndet bottnade

dels i en allmän aversion mot den

jippobetonade kommersiella idrotten,

dels i en fruktan att den olympiska

rörelsen, om man gav sig in i leken, på

sikt skulle komma att bli beroende av

de kommersiella krafterna och därigenom

förlora sin oberoende ställning.

Ju längre tiden led, desto tydligare

blev det att Brundage skulle

förlora denna strid. De kommersiella

30

krafterna utgjorde genom sina lukrativa

erbjudanden en stor lockelse för

fl ertalet IOK-medlemmar. Länge kunde

dock Brundage behålla kontrollen över

utvecklingen, till viss del beroende på

hans enorma personliga prestige, men

främst på grund av att han själv betalade

en stor del av rörelsens utgifter.

När han slutligen drog sig tillbaka

1972 var han i stort sett den enda kvarvarande

förespråkaren för den gamla

ordningen. I kulisserna stod nya krafter

redo för att reformera rörelsen.

Spelen ”öppnas”

Brundage ersattes av Lord Killanin som

genast intog en mer positiv hållning till

de kommersiella krafterna. Inledningsvis

skördades stora framgångar, ekonomin

förbättrades stadigt främst som en

följd av försäljningen av TV-rättigheterna

till spelen, men snart drabbades

Senare tiders OS har givit gigantiska vinster.

TV-rättigheter säljs för miljarder. Här invigs

spelen i Salt lake City 2002.

Foto: Pressens Bild.

rörelsen av ett betydande bakslag.

1976 års sommarspel hade tilldelats

Montreal som genom en orealistisk

budget lyckades orsaka en katastrofal

förlust. Som en följd av detta skuldsattes

staden och provinsen Quebec för

en lång tid framöver. Konsekvenserna

visade sig ett par år senare då 1984 års

spel skulle delas ut. Efter att Teheran

dragit sig ur stod Los Angeles som

enda kvarvarande potentiell arrangör.

Alla andra tänkbara arrangörer hade

fått kalla fötter efter Montreals debacle.

Detta gav stadens arrangörskommitté

mer eller mindre fria tyglar då

IOK inte hade något alternativ.

Los Angeles var ingalunda en ideal

plats för spelen. Den dåvarande guvernören

i Kalifornien, Ronald Reagan,

hade nämligen vägrat att skjuta till

offentliga medel för att arrangera

spelen. Lösningen blev att vända sig

till näringslivet. Ett trettiotal företag

lockades in som sponsorer. Kommersialiseringen

tog tidigare okända

proportioner och IOK, som såg på

utvecklingen med viss ovilja, hade föga

att sätta emot. Alternativet var att helt

ställa in spelen. När notan för spelen

presenterades chockades hela idrottsvärlden.

Spelen hade gjort en vinst på

$225 000 000 dollar.

Ur ekonomiskt hänseende var Los

Angeles en vändpunkt som visade

vilken enorm ekonomisk potential

som fanns i de olympiska spelen. Los

Angeles hade lyckats spela ut sponsorer

och TV-bolag mot varandra för att

därigenom trissa upp priserna. Jämfört

med Moskva-OS fyra år tidigare hade

man exempelvis lyckats tredubbla

intäkterna från försäljningen av TVrättigheter.

Konsekvenserna av detta

resultat var inte svåra att förutse. Både

tänkbara arrangörsstäder, de nationella

olympiska kommittéerna och

IOK insåg att den modell Los Angeles

tillämpat kunde generera enorma

summor. Att arrangera ett olympiskt

spel blev återigen något ytterst attrak


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Tabell 1: Licensavgifter för sändningsrätten av Olympiska spel

Sommar-OS $ Vinter-OS $

1960 Rom 1 178 000 Squaw Valley 50 000

1964 Tokyo 1 578 000 Innsbruck 937 000

1968 Mexico city 9 750 000 Grenoble 2 613 000

1972 München 17 792 000 Sapporo 8 475 000

1976 Montreal 32 862 000 Innsbruck 11 627 000

1980 Moskva 87 984 000 Lake Placid 20 726 000

1984 Los Angeles 286 314 000 Sarajevo 102 682 000

1988 Seoul 398 710 000 Calgary 325 540 000

1992 Barcelona 640 000 000 Albertville 289 000 000

1994 - - Lillehammer 383 000 000

1996 Atlanta 896 840 000 - -

1998 - - Nagano 513 137 000

2000 Sydney 1 331 600 000 - -

2002 - - Salt Lake City 748 000 000

2004 Aten 1 476 500 000 - -

2006 - - Turin 833 000 000

2008 Peking 1 690 800 000 - -

Källa: Den Olympiska Rörelsen, Stockholm (2001), s 14.

tivt.

Sedan Los Angeles har intäkterna

från TV-rättigheterna fortsatt att

stiga i snabb takt. I dagsläget utgör

de den viktigaste inkomstkällan för

den olympiska rörelsen. TV-rättigheterna

för 2008 års olympiska spel i

Peking såldes exempelvis för ofattbara

$1 690 800 000. På senare tid har

dock en avmattning kunnat skönjas

gällande tillväxttakten på försäljningssumman.

Mellan 1984 och 1992 steg

licensavgifterna för sommarspelen

med $354 000 000 och mellan 1992

och 2000 med mer än det dubbla:

$771 000 000. Motsvarande siffra

för perioden 2000-2008 var ”endast”

$359 000 000 (tabell 1).

Sedan Los Angeles-OS har den

olympiska rörelsen gått från att ha haft

mycket blygsamma resurser till sitt förfogande

till att i dagsläget kunna leva

gott på intäkterna från försäljningen

av TV-rättigheterna. Inom rörelsen har

man dock haft en kluven inställning till

den nyvunna rikedomen. Lustigt nog

var det ett av Avery Brundages huvudargument

som vann mest gehör: oron

för att IOK skulle komma att förlora

sitt oberoende genom att hamna i

händerna på kommersiella aktörer. För

att motarbeta denna utveckling satsade

man från och med mitten på 1980-talet

på ett exklusivt marknadsföringsprogram:

”The Olympic Programme”

(TOP). Till detta program bjöds

utvalda företag inom olika produktkategorier

in. Tanken var att programmet

gav dessa företag exklusiva reklamrättigheter

så länge de medverkade i programmet.

Med detta menades att om

ett företag hoppade på programmet så

tilläts inga andra företag inom samma

produktkategori att göra så. IOK

förmodade att exklusiviteten skulle

öka programmets status och därmed

intäkterna.

Det första TOP-programmet

inbringade cirka $100 000 000 och

alltsedan dess har denna siffra stigit.

Inför OS i Aten 2004 genomförs TOP-

5 där Coca Cola, Schlumberger Sema,

John Hancock, Kodak, McDonalds,

Panasonic, Samsung, Sports Illustrated,

Visa och Xerox ingår. Programmet

har inte varit så framgångsrikt som

man hoppats och fortfarande kommer

större delen av den olympiska rörelsens

intäkter från TV-rättigheterna men det

råder samtidigt inget tvivel om att det

har minskat TV-bolagens infl ytande

över IOK.

Den process som inleddes med Los

Angeles har i dagsläget lett till att den

olympiska rörelsen, med IOK i spetsen,

är en mycket välmående organisation

utan ekonomiska problem. Situationen

får, sett ur ett historiskt perspektiv,

betraktas som något nytt då rörelsen

under historiens lopp ofta varit utelämnade

till generösa mecenater; först

Coubertin och därefter Brundage.

Under ytan

Men utvecklingen fi ck också andra,

mindre önskvärda följder. Snart

började ihärdiga rykten om korruption

fl orera kring IOK och dess

medlemmar. Uppgifter från potentiella

arrangörsstäder gjorde gällande att

många IOK-medlemmar passade på att

utnyttja den gästfrihet som visades till

fullo. Lars Eggertz och Stig Hedlund,

vilka var aktiva i Faluns arrangörskommitté

för 1992 års vinter-OS skrev

exempelvis en bok om sina upplevelser,

Det Olympiska Spelet, där de redogjorde

för IOK-medlemmars vistelse

i staden. Vistelsen kännetecknades av

ett antal luncher och middagar samt

ett ambitiöst program som innehöll ett

antal aktiviteter som inte hade någon

som helst koppling till besiktningen

av anläggningarna: golf, museibesök,

luncher, middagar, turer i skärgården

med mera. Till detta kom att många

medlemmar medförde hustrur och barn

på stadens bekostnad. I något enstaka

fall skall också krav på sexuella tjänster

ha förekommit.

Det skall dock i ärlighetens namn

påpekas att påståenden om korruption

förekommit redan innan

pengatillströmningen. Inför valet av

Seoul som arrangörsstad för 1988 års

spel skall IOK-medlemmarna enligt

Peter Ueberroth, Los Angeles-spelens

kampanjgeneral, ha tilldelats två

fl ygbiljetter första klass tur och retur

till staden. Dessa kunde lösas in mot

kontanter vilket också skall ha skett i

ett inte oansenligt antal fall. I andra fall

kretsade ryktena om korruption främst

kring politik. Ett exempel är återigen

Faluns ansökan att arrangera 1992 års

vinterspel. Falun hade länge utmålats

som storfavorit men blev utslaget av

Albertville. Albertvilles seger var en

överraskning då staden inte ansetts

höra till favoriterna och budet var

behäftat med fl era problem, främst

stora avstånd mellan de olika tävlingsplatserna

och därtill bristfälliga kommunikationer.

Rykten gjorde gällande

att förklaringen låg i den omröstning

om sommarspelen 1992 som skulle

hållas kort efter det att frågan om vinterspelen

avgjorts och där striden stod

mellan Paris och Barcelona. Barcelona

var IOK-ordföranden Samaranchs

hemstad och IOK-ordförande ville till

varje pris låta sin hemstad stå som värd

för ett sommarspel innan han lämnade

ordförandeposten. För att garantera

sommarspelen till Barcelona såg man

till att vinterspelen tilldelades Frankrike,

för gällande praxis sade att inget

land kunde få båda samma år.

Den här typen av korruption har

antagligen i någon mån alltid förekommit

Det hävdas exempelvis att Coubertins

personliga infl ytande hade stor del

i beslutet att förlägga 1924 års sommarspel

i Paris. Men med de förbättrade

ekonomiska förutsättningarna,

en direkt följd av Los Angeles 1984,

kom processen att accelereras: allt fl er

31


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

var beredda att gå allt längre för att

komma åt de rikedomar som hägrade

vid en framgångsrik ansökan.

Frågan fi ck dock aldrig någon

större uppmärksamhet under 1980talet

då fokus kom att hamna på en

annan typ av skandaler. I Seoul visade

det sig att sprintern Ben Johnson, guldmedaljör

i 100-meters löpning, använt

förbjudna preparat. Avslöjandet chockade

hela idrottsvärlden då detta var

den första världsstjärna som tagits fast

sedan regelverket infördes 1968. Den

debatt som följde kom därför mer att

handla om mygel bland de aktiva än

om mygel inom förbund och byråkrati.

I någon mån var dock båda fenomenen

frukten av samma problematik. Incitamenten

att använda dopning ökade

naturligtvis med kommersialiseringen

av idrotten vilken bland annat medfört

att det nu var tillåtet för de aktiva

att signera reklamkontrakt. Med mer

pengar inom idrotten blev det allt viktigare

att vinna, och därmed att fuska,

både i och utanför idrottsarenan.

Andrew Jennings

Dopningsskandalerna skadade de

olympiska spelens rykte betydligt, men

det skulle bli värre. 1990 hävdade

den tyska tidningen Der Spiegel att

Atlanta hade använt mutor, löften om

fri sjukvård och delat ut stipendium

till fl era IOK-medlemmars barn för att

vinna omröstningen om 1996 års sommarspel.

IOK beslutade, efter protester

från de städer som stått som förlorare

i denna omröstning, att utreda frågan.

Utredningen ledde till en rapport som

presenterades för IOK 1991. Här

dokumenterades ett fl ertal överträdelser

av gällande regler även om ingen

IOK-medlem nämndes vid namn. IOK

hemligstämplade omedelbart rapporten

och därmed ansågs affären utagerad.

Det skulle dock visa sig omöjligt

att tysta ner debatten i längden. 1992

publicerades en bok av författarna

Andrew Jennings och Vyv Simson

med namnet The Lords of the Rings,

på svenska Maktens Ringar. Titeln

inspirerades av J.R.R. Tolkiens sagobok

The Lord of the Rings, där ringens

härskare, Sauron, var ondskan personifi

erad. Det symboliska budskapet var

således tydligt. Författarna hade följt

den olympiska rörelsen sedan 1988.

Det som nu offentliggjordes gjorde att

debatten tog en ny vändning. Jennings/

Simson beskrev de olympiska spelen

som en endast skenbar idrottshändelse

där det egentliga syftet med evenemanget

var att marknadsföra de storföretag

som ingick i TOP-programmet.

32

Plats för foto

Sprintern Ben Johnson vinner 100 m i OS Seoul 1988 och sätter nytt världsrekord. Några dagar senare

chockades en hel idrottsvärld då han varit dopad. Foto Pressens Bild

IOK beskrevs som en samling parasiter

som levde gott på att åka jorden runt

och besöka de städer som aspirerade

på att stå som värd för spelen och som

allt mer desperat försökte övertrumfa

varandra genom gåvor och förmåner

till kommittémedlemmarna. Boken

avslöjade också mindre hedervärda

uppgifter om dåvarande IOK-ordföranden

Juan Antonio Samaranchs

förfl utna i det fascistiska Spanien: som

parlamentsledamot, idrottsminister och

personlig vän till Francofamiljen.

Avslöjandena orsakade kraftfulla

reaktioner. Samaranch, som varit den

ordföranden som drivit på kommersialiseringen

av den olympiska rörelsen,

hävdade att detta var ett led i en hemlig

kupp att avsätta honom som ordförande

för IOK. Snart började också

IOK:s jurister förbereda åtal mot författarna.

Man valde dock en märklig

infallsvinkel. Istället för att hävda att

det som sades var lögn använde man

sig av en medeltida schweizisk lagstiftning

som förbjöd nidskrifter mot

offentliga personer. Författarna dömdes

till böter men många journalister och

forskare accepterade bokens påståenden

som rimliga. En parlamentsledamot

i Schweiz, professor Jean Ziegler,

försökte till och med tillsätta en utredning

kring oklarheterna rörande

Samaranchs politiska förfl utna, men

stoppades på grund av att IOK sedan

1980 åtnjuter immunitet i landet.

Jennings följde upp sin studie av

den olympiska rörelsen med en ny bok

1996 betitlad The new Lords of the

Rings. Denna gång påstod man att

medlemmar av IOK var inblandad i

uppgjorda tävlingar under spelen och

att man aktivt motarbetade antidopningsprogrammet.

IOK hade denna

gång ändrat taktik och vägrade svara

på frågor eller ens befatta sig med

Jennings påståenden. Men i tysthet

hade man börjat agera. I februari

1994 antogs en serie nya regler gällande

arrangörsstäderna och IOKmedlemmarna

vilka framtagits av

Marc Hodler. Dessa innebar att ingen

IOK-medlem fi ck motta gåvor för mer

än $150 från någon arrangörsstad.

Utdelningsförfarandet gällande spelen

ändrades också till en tvåstegsraket där

fyra städer gick till fi nal. IOK-medlemmarna

fi ck endast besöka dessa fyra

städer och inte stanna längre än tre

dagar, fem om man kommit långväga

ifrån.

Den fråga som här naturligen

uppstår är: hur trovärdiga var egentligen

Jennings/Simsons uppgifter? I

Jennings retorik kan man tydligt avläsa

ett förakt mot den olympiska rörelsen,

vilket gör att man kan ifrågasätta hans

objektivitet. Ett annat trovärdighetsproblem

är att Jennings i huvudsak

använder sig av anonyma källor. Enligt

honom själv berodde detta på att få

vågar utmana den olympiska rörelsens

makt offentligt, vilket i sin tur medför

att många av påståendena inte kan

verifi eras. Att Jennings skulle ha agerat

oetiskt förefaller dock som mindre troligt

när man studerar hans meritlista.

Tillsammans med Vyv Simson anses de

båda vara två av Englands mest meriterade

och erfarna journalister. De har i

sitt arbete bland annat avslöjat narkotikaförbindelser

inom Scotland Yard


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

och gjort reportage både om maffi an

i Palermo och från Mellanöstern. De

har även vunnit utmärkelser från New

Yorks TV- och fi lmfestival för sina

reportage om Iran-Contras affären.

Båda har varit knutna till BBC under

många år och dessutom arbetat med

Granadas program ”World in Action”,

av många ansett som ett av Englands

främsta TV-nyhetsmagasin. Kort sagt:

de har ett fl äckfritt rykte.

Något som också bör noteras

är IOK:s beteende i samband med

avslöjandena. Man har exempelvis

aldrig påstått att Jennings ljuger. Först

försökte man bekämpa honom med

en medeltida lag om nidskrifter, sedan

bemöttes han med tystnad. Ett skäl till

att man undvikit att bemöta Jennings

uppgifter var måhända att detta kunde

ha slutat med en rättegång där IOK

hade tvingats öppna sina arkiv för

omvärlden. Att man inte vill göra detta

beror rimligen endast på en av två

orsaker: att det Jennings sagt faktiskt

är sant, eller att det fi nns något ännu

värre i arkiven. Att IOK i samband

med avslöjandena reformerade sitt

regelverk kan ur detta perspektiv

betraktas som något mer än en slump.

IOK:s taktik visade sig framgångsrik

och debatten tystnade efter en tid.

Men Jennings avslöjanden kom att

förändra något. De olympiska spelen

hade fallit från piedestalen och kom i

fortsättningen att granskas på ett sätt

som tidigare varit omöjligt. Man skulle

aldrig mer kunna tysta ner rykten om

korruption som man gjort tidigare.

Men Jennings påståenden verifi erades

aldrig och media och allmänhet fi ck

fortsätta att leva i ovisshet om hur det

verkligen förhöll sig, i alla fall ytterligare

en tid.

Salt Lake City

Den 24 november 1998 rapporterade

en TV-station i Salt Lake City att dottern

till en IOK-delegat, Rene Essomba

från Kamerun, 1996 hade mottagit

ett stipendium genom arrangörerna

av sommarspelen i staden. Det antogs

genast av media att detta var betalningen

för en motprestation: Essombas

röst när 2002 års spel skulle delas

ut. Uppgifterna var i och för sig inga

nyheter. Som noterats ovan hade rykten

om försäljning av röster fi gurerat sedan

1980-talet. Ändå fi ck denna händelse

en följdverkan som kom att skaka den

olympiska rörelsen i grunden.

Inledningsvis verkade skandalen

vara begränsad till Salt Lake City.

Under trycket från media medgav

arrangörerna i början av december

1999 att cirka $400 000 hade utbetalats

till sammanlagt 13 personer, varav

6 släktingar till IOK-medlemmar, i

form av ekonomiskt stöd eller

”stipendium”. Detta var en del av vad

USA:s olympiska kommitté kallade

”The National Olympic Committee

Assistance Program”. Man försvarade

sig med att detta inte var något

ovanligt utan ett sedan länge etablerat

system. Tom Welsh, president för spelens

organisationskommitté kommenterade

händelsen på följande vis: ”Family

helps family, that’s what the Olympics

is all about.”

Detta väckte en hel del uppmärksamhet

och journalisterna önskade

naturligtvis få IOK:s inställning till

dessa program klarlagd. En amerikansk

TV-station valde att kontakta

den åldrige och mycket respekterade

IOK-medlemmen Marc Hodler från

Schweiz. Hodler hade varit medlem i

IOK sedan 1963 och var, som noterat

ovan, ansvarig för det regelverk som

införts i början av 1990-talet för att

reformera utdelningen av de olympiska

spelen. Hodler svarade att program

av den här typen stred mot gällande

regelverk och medgav att han kände till

att försäljning av röster hade förekommit

sedan 1996 års spel delats ut 1989.

Enligt Hodlers uppskattning var cirka

25 av IOK:s omkring 100 medlemmar

mottagliga för mutor. Hodler avslöjade

också sin kännedom om fyra agenter

vilka hade påverkat valet av arrangörsstad

för spelen 1996 (Atlanta), 1998

(Nagano), 2000 (Sydney) och 2002

(Salt Lake City). Det som gjorde denna

händelse unik var att angreppet mot

den olympiska rörelsen hade kommit

inifrån. Tidigare hade IOK kunnat

visa upp en enad front mot kritiker

och bemött fl ertalet anklagelser med

tystnad. Detta var knappast möjligt

då en av deras egna nu lyft bladet från

munnen. Och att det var Hodler, en av

rörelsens mest respekterade medlemmar,

gjorde knappast saken bättre.

Pressen frossade i avslöjandena och

trycket mot IOK ökade för varje dag

som gick.

Den 11 december 1999 hade situationen

blivit ohållbar. IOK tvingades

agera och tillsatte en kommission för

att utreda anklagelserna. Man stoppade

också alla IOK-medlemmars

besök i de städer som ansökte om

vinter-OS 2006, vilket skulle delas ut

under året. Men IOK hade dock redan

förlorat kontrollen över händelseförloppet.

I januari stod det klart att

fl era oberoende organisationer inlett

undersökningar om bland annat Salt

Lake Citys och Sydneys OS-ansökan.

Vidare började besvärande uppgifter

fi gurera i pressen om IOK-ordföranden

Samaranch själv. Han hade av Salt

Lake Citys arrangörskommitté mottagit

skjutvapen för $1 600 och ett samurajsvärd

från Naganos arrangörskommitté

värt $28 000. IOK försvarade sig med

att ordföranden saknade rösträtt och att

föremålen hade mottagits som objekt

till det olympiska museet i Lausanne.

Men förklaringarna möttes med stor

skepsis. Skandalen hade därmed spridit

sig in i IOK:s innersta krets. Jennings

påståenden från 1992, där han menade

att korruptionen sanktionerades av IOK:

s ledning, verkade inte längre så långsökta.

Under vintern 1999 började huvudena

rulla inom IOK. I januari stod det

klart att nästan 20 IOK-medlemmar

misstänktes för brott mot gällande regelverk,

alltså ungefär det antal Hodler

angett. Den 19 januari avgick den fi nska

IOK-medlemmen Pirjo Häggman och

fem dagar senare avgick ytterligare två

medlemmar, Bashir Attarabulsi, Libyen,

och David Sibandze, Swaziland. Fram

till och med mars avgick ytterligare en

medlem, tre uteslöts och 10 varnades av

IOK.

Samtidigt var IOK under hård press

från fl era oberoende utredningar. Rapporter

om IOK-medlemmarnas vanor

under sina besök i potentiella arrangörsstäder

visade på en kultur där vistelse på

överdådiga hotell och deltagande i dyra

nöjesaktiviteter under besöken var standard,

där arrangörsstäderna anställde

särskilda lobbyister med kunskaper om

individuella IOK-medlemmars intressen

för att stärka ”vänskapsbanden”

och där ekonomiskt stöd, ”stipendier”,

arbetstillfällen och andra suspekta ekonomiska

bidrag delades ut till IOK-medlemmar

om så visade sig nödvändigt.

Flera viktiga sponsorer visade också

sitt missnöje med händelseutvecklingen,

bland annat medlemmar i TOP-programmet,

vars åsikter därmed knappast

kunde ignoreras av IOK. Huruvida man

verkligen oroade sig för den olympiska

rörelsens framtid eller endast såg det

som ett gynnsamt läge att omförhandla

sina sponsoravtal var dock oklart.

IOK agerade samtidigt beslutsamt

för att försvara sin position. I januari

1999 anlitades företaget Hill & Knowlton,

experter på nyhetsfrisering. Dessa

var vid denna tid kända för att dels ha

hjälpt den kuwaitiska regeringen att

påverka den amerikanska opinionen

under Gulfkriget, dels för sina insatser

för Bill Clinton under hans presidentvalskampanj.

När Samaranch inkal-

33


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

lades till kongressförhör i USA med

anledning av skandalerna i Salt Lake

City stod Hill & Knowlton vid hans

sida och hade förberett hans försvar.

Samaranch ställde även sin plats till

förfogande inför IOK som dock visade

honom sitt nästan enhälliga stöd.

Omröstningen gav Samaranch stöd

med 86 röster mot 2. Om korruptionen

inom rörelse var så omfattande

som kritikerna gjorde gällande kan

man dock fråga sig hur detta resultat

bör tolkas, då IOK-medlemmarna

hade just Samaranch att tacka för

sin ställning. Slutligen genomfördes

också vissa reformer. Den kommission

som tillsats av IOK föreslog att alla

besök i potentiella arrangörsstäder i

framtiden skulle förbjudas och att en

utvald panel bestående av 15 medlemmar

skulle välja platsen för framtida

spel. Trots starka påtryckningar från

både media och kommersiella intressen

motsatte sig IOK:s medlemmar detta

förslag. Man lyckades också genomdriva

en förändring så att panelen fi ck

ansvaret att utse två fi nalstäder som

sedan kunde besökas av medlemmarna

som vanligt innan omröstningen

genomfördes.

För en tid såg det ut som om hela

den olympiska rörelsen var hotad.

Hårt ansatta från alla håll hade man

tvingats erkänna omfattande korruption

och tvingats till reformer.

Men när krutröken börjat lägga sig

stod det klart att inte mycket skulle

förändras. Några medlemmar hade

tvingats lämna IOK men många av de

misstänkta hade klarat sig med en varning.

Möjligheterna att motta otillåtna

ekonomiska bidrag hade begränsats

men den struktur som från början

orsakat problemen bestod i stort sett

oförändrad. Pengarna fortsatte att

strömma in i den internationella idrotten,

arrangörsstäderna stod fortfarande

på kö och IOK-medlemmarna

fi ck fortfarande åka och besöka de

potentiella arrangörsstäderna, om än

endast fi nalstäderna. Egentligen hade

alltså inget förändrats. De ledande

aktörerna inom IOK måste ha varit

medvetna om detta. Därför framstår

Samaranchs uttalande i mars 1999,

när den akuta krisen var över, som

anmärkningsvärt. Tillsammans med

Hill & Knowlton och fl era framträdande

sponsorer, däribland Coca Cola,

deklarerade IOK-ordföranden, inför

den samlade världspressen att man

städat upp bland sina medlemmar och

att de genomförda reformerna skulle

omöjliggöra att liknande skandaler

skulle kunna inträffa igen.

34

Dagsläget

Den olympiska familjen hade efter

Hodlers uttalanden åter slutit sig

samman, givit Samaranch nytt förtroende

och storstädat inom de egna

leden, i alla fall enligt egen utsago.

Hade den olympiska rörelsen nu ett

rent hus? Det fanns en del som talade

för det. Regelverket hade stramats åt

ytterligare och ett antal personer hade

uteslutits eller varnats. Även om vissa

medlemmar undsluppit med en varning

kunde man nog förvänta sig att de i

framtiden skulle övervakas av IOK

vilket troligen lade band på viljan att

bryta mot reglerna i framtiden. Men

det fanns också tecken på att mycket

förblev vid det gamla, både gällande

den internationella idrottens fortsatta

utveckling och gällande IOK självt.

Problematiken kan sammanfattas i tre

punkter:

1. Den fortsatta kommersialiseringsprocessen

2. Bristen på insyn

3. IOK:s självbild och myten om de

olympiska spelen

Kommersialiseringen av den internationella

idrotten fortsätter alltjämt.

Aktuella rykten kopplar samman

Peking-OS 2008 med de internationella

storföretagens (de företag som ingår i

TOP-5) ökade intresse för landet. Fick

Kina spelen för att kineserna skall lära

sig att dricka Coca Cola? Det fortsatta

penningfl ödet innebär i vilket fall

att potentiella arrangörsstäder även

fortsättningsvis kommer kämpa lika

desperat som tidigare för att få spelen.

Frågan är dock i vilken utsträckning

detta verkligen är ett problem? På

andra områden inom den kommersiella

sektorn förekommer liknande situationer

men där förefaller inte problemen

vara av samma art. Den externa

förklaringen kan således inte i sig självt

förklara den uppkomna situationen.

Förklaringen måste i stället sökas i den

olympiska rörelsens interna struktur.

Problemen är fl era. För det första

är IOK en av omvärlden helt oberoende

organisation som väljer sina egna

medlemmar och inte ansvarar inför

någon. Detta innebär också att man

kan formulera precis vilka regler man

vill rörande organisationens styrelse

och funktion. Man står även utanför

nationell och internationell lagstiftning

rörande korruption och mutor. Metoden

för att välja medlemmar är i sin tur

ett problem då den format IOK-medlemmarna

till en statusmedveten och

elitistisk grupp med stor sammanhåll-

ning och med stor tacksamhetsskuld till

ledarskapet. Incitamenten att reformera

organisationen torde därför betraktas

som relativt små.

För det andra har IOK en tradition

av att värja sig för insyn från utomstående.

Som oberoende organisation står

man också utanför regelverk rörande

offentlighet och informationsfrihet

vilket även gäller de avtal som ingås

med kommersiella aktörer. Detta innebär

att det för utomstående är omöjligt

att få insyn i hur organisationen

fungerar annat än via den information

som IOK väljer att offentliggöra. När

organisationen dessutom består av en

mindre grupp personer där alla känner

alla och dessutom är beroende av

varandra har man skapat en arena som

gjord för mygel och skumma affärer.

IOK gör också sitt bästa för att bevara

sina hemligheter. När korruptionsskandalerna

uppdagades valde man inte att

offentliggöra sina arkiv. Istället anlitade

man en av världens mer kända nyhetsfrisörer

för att begränsa skadeverkningarna.

Bristen på insyn förvärras

således av IOK:s totala ovilja att skapa

en öppen debatt om den olympiska

rörelsen. Till och med de IOK-medlemmar

som kritiserat rörelsen har i regel

valt att göra detta internt. Det var först

när Hodler gick ut i media 1999 som

oenighet inom organisationen uppdagades.

Detta problem hänger samman

med IOK:s långa historia av autonomi.

Uppenbarligen anser IOK att man, som

den olympiska rörelsens självutnämnda

ledare, inte bör ansvara inför någon

annan än sig själv.

För det tredje använder sig IOK av

en avancerad mytbildning kring den

olympiska rörelsens mål och mening

som dels knyter an till rörelsens historiska

rötter, dels till myten om den

rena och opolitiska idrotten. I den

Olympiska Chartern, IOK:s grundlag,

hävdas exempelvis att målet med den

olympiska rörelsen är att bygga en

bättre värld genom att utbilda världens

ungdom, genom idrotten, i en anda av

solidaritet. IOK:s försöker alltså avpolitisera

rörelsen genom att hävda att

idrotten är ren och fri från nationella,

ekonomiska och politiska hänsyn. De

olympiska spelen ses som ett medel för

att uppnå målen snarare än ett ändamål

i sig. Detta känns dock motsägelsefullt

när man studerar rörelsen. Större

delen av organisationen är helt inriktad

på det spektakel som spelen utgör och

sponsorernas och TV-bolagens intresse

är helt sammanlänkade med spelen.

Retoriken avleder således uppmärksamheten

från vad som i praktiken är


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Den aktade IOK medlemmen Marc Hodler avslöjade

att en stor del av IOK var mottagliga för

mutor. Det unika med detta var att anklagelsen

kom inifrån rörelsen. Foto: Pressens Bild

rörelsens huvuduppgift: att sälja in de

olympiska spelen till de kommersiella

krafterna och att fördela överskottet

inom den olympiska familjen. Mytbildningen

döljer att den olympiska

rörelsen i dagsläget har förvandlades

till ett av världens mäktigaste multinationella

företag.

Slutsatsen av detta är således att

den kultur av mygel och korruption

som uppdagades under vintern 1999

var en direkt konsekvens av att IOK

under en lång tid ignorerat det faktum

att man förvandlats från en ideell organisation

till ett multinationellt företag

och fortsatt driva sin verksamhet utan

den kontroll som normalt tillämpas

på den kommersiella sektorn. Man

har dessutom förvägrat utomstående

insyn och motarbetat en öppen debatt

om rörelsens mening och mål, dels

genom att vägra att bemöta obekväma

uppgifter, dels genom en avancerad

mytbildning om organisationens

egentliga syfte. Detta förändrades inte

heller efter skandalerna. IOK lyckades

överleva krisen och kunde i stort sett

fortsätta som tidigare.

Samaranch lämnade posten som

ordförande för IOK 2002 och i hans

plats trädde Jacques Rogge, en belgisk

läkare. Rogge besegrade i valet bland

andra Kim Un-Yong som var en av de

IOK-medlemmar som varnats i samband

med skandalerna. Varningen hade

varit ”extra skarp” och det spekulerades

då att IOK inte vågat utesluta

Kim för att han, som tidigare underrättelseoffi

cer i den sydkoreanska militärdiktaturen,

hade tillgång till känsliga

uppgifter om IOK och dess medlemmar.

Att Rogge valdes framför Kim

verkade således vara ett tecken på att

IOK önskade bryta med det förfl utna.

Rogge hade ett gott rykte och var en

känd dopningsmotståndare. Under

valkampanjen hade han lovat krafttag

i denna fråga om han blev vald. Men,

i början av juli 2003 valdes Kim Un-

Yong till vice ordförande i IOK. Han

besegrade norrmannen Gerhard Heiberg

efter anklagelser om att Heiberg

skulle ha varit jävig i samband med att

vinter-OS 2010 delade ut till Vancouver

i slutet av juni 2003. Heiberg, som

ansågs vara Rogges man, satt med i

IOK:s marknadskommitté som gav

staden högsta betyg i utvärderingen

av de tilltänkta OS-städerna samtidigt

som han haft intressen i ett norskt oljebolag

som gjorde affärer med företag i

Vancouver.

Om anklagelserna är sanna eller

inte är oklart. Kim vann valet och Heiberg

kompenserades med en position i

IOK:s exekutiva kommitté. Härigenom

har två personer, den ena med ett tvivelaktigt

politiskt förfl utet och som

har varnats för att ha brutit mot

IOK:s regelverk, den andra med

aktuella mutanklagelser riktade mot

sig, helt nyligen avancerat in i IOK:

s innersta krets. Detta visar om något

att frågan om korruption inom IOK

ingalunda är avslutad.

IOK står i dagsläget inför ett avgörande

vägval. Antingen måste organisationen

ta steget fullt ut och tillkännage

sig som ett multinationellt företag

och därmed göras till föremål för den

granskning som normalt tillämpas på

sådana. Eller så måste organisationen

överlämna ansvaret för hanteringen

och kontrollen över de kommersiella

aspekterna av rörelsen till andra organ

och återgå till sina traditionella arbetsuppgifter.

Om inte så sker är det troligt

att nya skandaler kommer att dyka

upp och då står mycket mer på spel än

ytterligare uteslutningar av korrupta

IOK-medlemmar. På sikt han hela

den olympiska rörelsens framtid vara

hotad. Olympiska spel är inte någon

självklarhet och andra aktörer står

beredda att ta över den lukrativa verksamheten

om den olympiska rörelsen

skulle visa tecken på upplösning.

Frågan är dock om organisationen

överhuvudtaget kan reformeras? I

dagsläget fi nns inga sådana möjligheter

utan IOK:s samtycke. Det förefaller

därför rimligt att förmoda att korruptionen

kommer att fortsätta, om än

i mindre skala, varför det antagligen

bara är en tidsfråga innan nya skandaler

kommer uppdagas. Frågan är:

kommer dessa leda till att den olympiska

rörelsen till sist kan genomgå de

nödvändiga reformerna eller kommer

ytterligare skandaler att slutgiltigt

rasera det som är kvar av rörelsens

anseende?

Slutnot

Trots att all information rörande

skandalerna fi nns att tillgå på närmaste

bibliotek förefaller kunskaperna om

denna del av den olympiska rörelsens

historia vara i stort vara okänd för de

fl esta. För den som vill veta mer om det

som här beskrivits rekommenderas följande

litteratur. En mer utförlig version

av denna artikel kan också återfi nnas

i Svenska idrottshistoriska föreningens

årsskrift Idrott, Historia och Samhälle

2003.

Referenser

Den Olympiska Rörelsen, Stockholm (2001).

The Olympic Charter, u.o. (In force as from

11th September 2000).

Eggertz, Lars/Hedlund, Stig, Det Olympiska

Spelet, Stockholm (1987).

Guttmann, Allen, The Olympics – A history of

the Modern Games, Chicago (1992).

Guttmann, Allen, The games must go on, New

York (1984).

Hill, Christopher, Olympic Politics – Athens to

Atlanta 1896-1996, Manchester (1996).

Jefferson-Lenskyj, Helen, Inside the Olympic

Industry – Power, Politics and Activism,

Albany (2000).

Jennings, Andrew/Simson, Vyv, The Lords of

the Rings, u.o. (1992).

Jennings, Andrew/Simson, Vyv, Maktens

Ringar, u.o. (1992).

Jennings, Andrew, The New Lords of the

Rings, u.o. (1996).

Jennings, Andrew, The Great Olympic Swindle

– When the World Wanted its Games Back,

u.o. (2000).

Lord Killanin, My Olympic Years, London

(1983).

Mitchell, Andrea/Yeates, Helen, “Who’s Sorry

Now? Drugs Sport and the Media towards

2000”, Shaffer, Kay/Smith, Sidonie (Eds.), The

Olympics at the Millennium (2000).

Persson, Christer, The Olympic Host Selection

Process, Luleå (2000).

Senn, Alfred A., Power, Politics and the Olympic

Games, Champaign, Ill. (1999).

Ueberroth, Peter, Made in America, London

(1986).

35


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Varför är de så bra?

Om betydelsen av en drivande tanke och att aldrig ge

upp. Intervjuer av svenska OS-guldmedaljörer.

Med fi nansiellt stöd från Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) och Centrum för Idrottsforskning

(CIF) genomfördes en studie med åtta svenska olympier. Sju av dessa har erövrat guld och den

åttonde har tagit fl era OS-medaljer av annan valör. Målet med studien har varit att genom djupintervjuer

söka svar på frågor kring deras prestation vid stora mästerskap. Huvudfrågan var hur

man upplevt tajmingen under prestationen.

36

LEIF JANSON

KARLSTADS UNIVERSITET

TORSTEN NORLANDER

KARLSTADS UNIVERSITET

Begreppet tajming fi nns presenterad i

vetenskaplig litteratur och defi nitionerna

sammanfaller i stort med svenska

Nationalencyhklopedins defi nition:

”samordning i tiden av parallella

verksamheter” (Nationalencyklopedins

ordbok, 2000, p. 1643). Mer explicit

handlar tajming om hur agonist- och

antagonistmuskler koordineras i tiden

för att ge olika leder jämna och adekvata

rörelser där studier med elektromyogram

(EMG) till exempel indikerar

att antagonistmuskulatur utgör en

bromsande kraft för att hämma snabba

ledrörelser.

Ett till tajming besläktat begrepp

som fått stor användning inom idrottspsykologi

är Flow (e.g., Jackson, 1996;

Jackson, Kimiecik, Ford & Marsh,

1998). Begreppet defi nieras som ”an

optimal psychological state in which

complete absorption in the task at

hand leads to a number of positive

experiential qualities” (Jackson, 2000,

p.135). Då fl era ledande idrottsforskare

hävdar att Flow kan vara en nödvändig

komponent för maximal prestation,

och i så fall rimligen även för tajming,

har ett forskningsfält utvecklats där

man försöker hitta olika komponenter

i det som bildar fl ow samt hur dessa

komponenter kan förstärkas.

Det har tidigare hävdats att faktorer

som stör eller avbryter fl ow av

idrottarna betraktas i stort sett som

okontrollerbara. En sådan viktig basal

komponent är ”physical readiness”

(Jackson, 1992) vilken är nödvändig

för att alla rörelser skall kunna

koordineras. Den är också en förutsättning

för att handling och medvetande

skall kunna bilda ett sammanhang.

”Physical readiness” kan tolkas som

psykets och kroppens samverkan för

att uppnå tajming av muskelaktivitet.

Studier inom detta område belyser

också nödvändigheten av att ta hänsyn

till könsvariabeln, emedan könsskillnader

kan föreligga vad gäller intensitet

och hastighet i rörelser (Buchman,

Leurgans, Gottlieb, Chen, Almeida, &

Corcos, 2000).

Bra tajming behövs för maximal

idrottslig prestation (se Janson &

Norlander 2002 i Svensk Idrottsforskning.).

Det är både idrottspsykologer

och idrottare överens om. Denna studie

ägnar sig åt att kartlägga hur några

idrottare som hör till eller har hört till

den yppersta eliten ser på tajmingbegreppet

och om de använder/använde

särskilda tekniker för att uppnå bra

tajming eller om tajming uppfattas av

dem som ett okontrollerbart fenomen.

Eftersom vi tidigare noterat, både

genom personliga samtal och genom

uttalanden i massmedierna, att fl era

framstående idrottare ibland presterat

på mästarnivå trots att allt känts tungt

och svårt, ville vi också undersöka om

Flow verkligen är en förutsättning för

topprestation.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Deltagare

Studien hade åtta deltagare, fyra män

och fyra kvinnor. Medelåldern var

44.50 år (SD = 11.06). De i studien

ingående personerna har idrottat i följande

grenar: kanot, simhopp, simning,

skidskytte, skridskor och skytte. Alla

deltagare har i sin respektive gren tillhört

den absoluta världseliten. De har

erövrat mängder av VM-medaljer och

olympiska medaljer, 7 har vunnit olympiskt

guld. Tre av de i studien ingående

personerna är fortfarande aktiva och

de övriga var aktiva för mellan 1 – 26

år sedan.

För att få mer bakgrundsdata administrerades

tre personlighetstester, nämligen

LOT, SE och PANAS. LOT mäter

det grundläggande personlighetsdraget

optimism, SE- testet ger två skalor, en

stresskala och en energiskala. PANAS

ger två skalor en för positiv affektivitet

(PA) och en för negativ affektivitet

(NA). De psykologiska testerna

indikerade att de olympiska mästarna

var mer optimistiska och energiska och

hade högre positiv affektivitet jämfört

med en normgrupp bestående av

svenska studenter och yrkesarbetanden.

Samtidigt upplevde de lägre stress och

negativ affektivitet. Det förelåg inga

signifi kanta könsskillnader i avseende

på ålder, LOT, stress, energi, positiv

affektivitet eller negativ affektivitet.

Genomförande

De i studien presumtiva deltagarna

tillskrevs med brev om hur studien

skulle gå till, vilket syfte studien

hade, vem som skulle genomföra

densamma, hur lång tid intervjun

beräknades ta och att tystnadsplikt

gällde för hela intervjumaterialet.

De fi ck också informationen att

resultaten skulle publiceras men ingen

av de i studien ingående personerna

kommer att nämnas vid namn. Bortfallet

var mycket litet, endast någon

av de tillfrågade hade vid kontakten

andra uppgifter t ex träning utanför

Sverige. Utgångspunkter vid analysen

av materialet var the Empirical

Phenomenological Psychological

method, EPP-metoden (Karlsson,

1993). Enligt EPP-metoden skall

materialet analyseras i fl era steg där

materialet först bryts ner i så kallade

”Meaning Units” (MU) ett slags minsta

beståndsdelar av de intervjuades

åsikter. Därefter kombineras MU:n

till kategorier och sedan till teman.

Ett reliabilitetstest användes där 10

av 33 kategorier slumpades fram.

Ur dessa drogs sedan slumpartat 5

MU:n ur vardera kategori. Detta

material lämnades sedan över

till två av varandra oberoende

medbedömare. Deras uppgift bestod

i att fördela de 50 MU:na på de 10

kategorierna. Den ene bedömaren

fi ck 78 % överensstämmelse med

försöksledarens kategorier medan

den andra medbedömaren fi ck 86

% överensstämmelse. Det totala

reliabilitetsmåttet blev därmed 82 %.

Resultat

Här presenteras de 33 kategorier som

framkom under analysen av materialet.

Antalet meaning units, MU, blev

964. Under respektive rubrik har en

kort förklaring av kategorin skrivits.

Efter de tre första kategorierna ges fem

exempel på MU:n för att läsaren skall

få en förståelse för den valda kvalitativa

metoden.

1. När tajming infi nner sig går allt lätt

(MU 106)

Just då man ska prestera någonting

är det viktigt att allt som omfattas

av genomförandet stämmer i rörelse,

tanke och tid.

Exempel: ”för mig är tajming när

allt stämmer utan att jag behöver

tänka” / ”Det är mycket lättare att prestera

bra resultat om min tajming stämmer.”

/ ”ett otroligt målmedvetet och

tufft jobb gör att tajmingen kommer

gratis, den bara fi nns där” / ”När

tajmingen är som bäst tänker jag ingenting,

allt bara fungerar och jag gör bara

det jag ska.” / ”När jag lyckas bäst har

jag bra tajming just vid det tillfället.

Det är det som är topprestationen”

2. Koncentration är den viktigaste

psykologiska faktorn (MU 86)

Koncentrationen beskrivs som en

mycket viktig förutsättning för att de

ska kunna prestera.

Det är därför viktigt att idrottare lär

sig att förstå konsten att tänka på rätt

saker inför en svår uppgift.

Exempel: ”När jag är koncentrerad

dagarna före en viktig tävling har jag

svårt att umgås med folk utanför idrotten”

/ ” Jag kan aldrig ha bra tajming

utan att samtidigt ha bra koncentration”

/ ”Alla tankar av det störande

slaget ska bort. Det är dessa jag vill

undvika. Det är utförandet som gäller”

/ ”Jag koncentrerar mig bara på det

som ska göras” / ”Koncentration och

fokusering har jag blivit bättre på ju

längre jag hållit på”

3. Förberedelser, uppladdning och

uppvärmning är av mycket stor vikt

(MU 77)

Grunden för bra resultat är att man är

mycket väl förberedd genom väl planerad

och hårt genomförd träning. Dessutom

blir då tankarna under lång tid

är inriktade på vad som komma skall.

Exempel: ”Hjärnan styr kroppen. Den

tränar jag under lång tid. Redan vid

säsongstarten lägger jag in de viktigaste

tävlingarna. Om OS är målet tränar jag

och ställer in hjärnan på den tävlingen”

/ ”Jag måste ha allt bra förberett inför

en tävling, inget får överlämnas åt

slumpen. Jag vill ha koll på allting”

/ ”Sitter man och tänker för mycket

innan start känns det snart dåligt. Det

man ska genomföra har man gjort så

många gånger innan. Jag har min plan

och vet hur jag ska genomföra tävlingen”

/ ”När det gäller topprestation,

toppen av vad jag kan prestera, tar det

år av förberedelser” / ”normalt har jag

en modell att följa inför tävlingar, men

om den spricker på grund av resor och

andra omständigheter på den plats dit

jag kommer, så vill jag vara friare i min

uppladdning, OK nu måste jag göra så

här.. Det här är det bästa sättet inför

den här tävlingen. Om man är helt låst

tror jag att man är en förlorare”

4. Utveckla metoder för att klara

besvärliga tävlingssituationer (MU 54)

Mängder av situationer och störningar,

bland annat genom egna negativa

tankar, belastar den som ska prestera

någonting i ett stort sammanhang. Det

fi nns många sätt att lösa olika besvärligheter

inför och under en tävling.

5. Så här vill jag känna i en tävling

(MU 47)

Oftast är det positivt att känna sig i bra

form. Men det fi nns de som toppresterar

trots att känslan av troppform har

uteblivit.

6. Träningens upplägg och utformning

är avgörande för ett bra resultat (MU

46)

Det framgår tydligt hur viktigt det är

med ett mycket bra träningsupplägg,

planering och genomtänkta strategier.

I unga år är disciplinen, vad beträffar

utveckling av tekniken, mycket viktig

medan idrottsmännen som kommit

långt på vägen ändrar sin träning till

att vara mer tävlingslik.

7. Man måste vara beredd på problem

(MU 45)

Ofta kommer en idrottare in i svåra

situationer mentalt eller fysikt, t. ex

trötthet. Det förefaller som om de

bästa är beredda på att sådana situationer

ska uppkomma och att de har

37


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

metoder för att komma till rätta med

problem.

8. Kontroll ska omfatta förberedelser

och situationer runt omkring tävlingen,

aldrig i själva utförandet eller av teknikens

detaljer (MU 42)

Alla svarar att man vill ha kontroll

över det som händer och ska hända

omkring träningar och tävlingen. Men

ingen vill ha en medveten kontroll av

detaljer i sitt tekniska utförande.

9. Den mentala träningen utförs efter

egna modeller (MU 40)

Alla av mästarna tillämpar mental träning,

men de har utvecklat egna modeller

som de har stor tillit till.

10. Mentala åtgärder i viktiga tävlingar

(MU 40)

Tankarna kan rusa iväg ibland och

hamna på ett spår som kan vara till

förfång för prestationen. Det är viktigt

att snabbt hitta tillbaka till rätt mental

inställning om tankarna börjar svika.

11. Nervositet inför och under viktiga

tävlingar fi nns även inom de allra

bästa. Den stress man får kan påverka

resultaten i en positiv riktning (MU 40)

Även om det känns som om sockerdricka

har hamnat i blodet och att man

är mycket nervös förefaller det som om

de bästa ändå klarar av att topprestera

när det gäller. Alla menar att man är

mycket nervös innan och ibland under

tävlingarna, men man lyckas ändå

mycket bra.

12. Dålig tajming kan uppkomma

(MU 40)

Även om det har fungerat bra innan

tävlingen kan tajmingen misstämma

just när det är som viktigast.

13. Det är viktigt att ha en kunnig och

förstående tränare (MU 35)

Om man ska ha en tränare måste

denne vara av absolut toppklass,

annars kan det vara lika bra att vara

utan.

14. Det gäller att hitta den rätta känslan

(MU 29)

Känslan är en del i den helhet som upplevs

som prestationens grund och vägen

till att få bra tajming att infi nna sig.

15. Det här är mitt sätt att genomföra

en tävling (MU 21)

Helt klart varierar sättet att förbereda

sig inför en stor tävling. Man har sitt

individuella sätt att ladda upp på eller

att se på olika situationer.

38

16. Träningen ska i hög grad vara

tävlingslik (MU 21)

De bästa vill allt längre fram i karriären

träna med kvalitet och göra

träningen allt mer tävlingslik.

17. Större teknikförändringar ska

göras i unga år (MU 21)

Om det ska göras en större justering

av tekniken ska den helst göras

i unga år. Men smärre justeringar,

förbättringar och utveckling pågår

ständigt inom elitgruppen.

18. Visualisering används för att

komma in i rätt känsla/fl yt före och

under en prestation (MU)

Det att kunna uppleva att man kan

se/uppleva sig själv prestera, är en

teknik som ofta nämns som avgörande

för bra resultat.

19. Självförtroende är en viktig grund

för en bra prestation (MU 19)

Självförtroendet är en psykologisk

faktor som efterhand kan förbättras

i takt med att man tränar hårt

och framgångarna kommer samt

att andra tror att man kan klara av

större prestationer.

20. Genomförandet sköts omedvetet

(MU 16)

Det här är en svårförklarad del

av prestationen som också är svår

att förstå, att man kan genomföra

mycket svåra uppgifter omedvetet

och utan att man har absolut kontroll

över vad som ska ske.

21. Stämningen inom hela laget är

viktig (MU 15)

Lagmedlemmarna och ledarna bör

vara de som bäst känner till vad som

ska göras och vad individerna kräver

i service för att prestationen ska bli

den bästa möjliga. Det förefaller vara

mycket viktigt att den lagom pep talk

som kamraterna kan ge är viktigare

än vad någon annan säger.

22. Tändningen på uppgiften är

viktig för att få ett bra resultat (MU

13)

Det att vara rätt tänd på uppgiften är

alla överens om att det är ytterligare

en faktor som ska vara med i toppprestationens

helhet.

23. Tekniken är väl inövad och fungerar

automatiskt i tävlingar som går

bra (MU 13)

Ju duktigare de aktiva har blivit ju

mindre förändringar i tekniken har

man gjort.

24. Jag har inte fått någon bra tränarhjälp

(MU 11)

Flera av de bästa idrottsmännen har

aldrig haft en regelrätt tränare. Man

är autodidakt i mycket hög grad.

25. Motivation och inställning påverkar

viljan att träna hårt och tävla

(MU 11)

Motivation tycks vara en så självklar

faktor för de bästa att de knappast

nämner den.

26. Negativa tankar vill man undvika

(MU 11)

Helt oannonserat kan oönskade

tankar dyka upp som gubben ur

lådan.

27. Ibland måste man växla i tanken

för att söka bra tajming (MU 9)

För att söka komma in i bra tajming

måste man agera.

28. Den översättning av tajming som

står i ordboken är helt rätt (MU 9)

Timing eng. översätts till: tidsinställning,

anpassning, justering och

reglering.

29. I en tävling måste tankarna vara

strategiska eller inte fi nnas alls (MU 8)

Det förefaller viktigare att tänka på

hela tävlingen i sig jämfört med att

tänka på detaljer för att få det att

fungera tekniskt.

30. När allt går bra har man ett fl yt i

utförandet (MU 6)

När man inom idrotten säger ”fl yt”

menar man att det går lätt att utföra

sin uppgift och att man har mindre

behov av att gå in med medvetna

tankar och styra sitt agerande. Det

mesta går av sig själv och man har

turen på sin sida.

31. Tajmingen kan komma och gå (

MU 5)

Om man tappat tajmingen är det

svårt, men inte omöjligt, att fi nna

tillbaka till den.

32. Man måste handla rätt om tekniken

börjar krångla (MU 5)

Om man råkar in i ett tillstånd då tekniken

misstämmer är det av yttersta

vikt att den berörde går tillbaka till

sin grundteknik och att denne på så

vis rättar till eventuella avvikelser som

kan ha uppkommit under tävlingsstress.

33. Tanke, bild och känsla ska fungera

i samverkan (MU 4)


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Diskussion

Alla deltagarna i studien berättar om

vikten av att ha rätt ”grundtankar”

när de vill prestera sitt allra bästa. Men

man gör det på olika sätt, sitt eget sätt.

Om man efter den genomförda studien

skulle teckna en bild över hur de medverkande

respondenterna har förklarat

sin gemensamma uppfattning av hur

tajming ser ut, får vi följande uppställning

som kan studeras i fi g 1.

I bilden till höger har resultaten

från de 33 kategorierna formats i sex

huvudgrupper, teman. Det första temat

visar att man har en övergripande

tanke, som driver de duktiga aktiva

mot målet. Det andra temat beskriver

förberedelserna innan den stora uppgiften

(en OS-start). Hur man har tänkt,

den psykologiska prepareringen, och i

någon mån hur den fysiska träningen

har genomförts. Temat omfattar både

förberedelser under lång tid före tävlingen

och uppladdningen en tid före

prestationen. Målet för OS-medaljörerna

med den beskrivna träningen har

i huvudsak varit att uppnå bra tajming.

Det tredje temat beskriver hur man

genomfört den allra sista förberedelsen,

just innan start. Det fjärde temat

förklarar hur man upplevt tävlingens

genomförande. Det femte temat beskriver

något om hur de aktiva har upplevt

det tränarstöd man har fått. Här tycks

variationen vara stor. Från att man

anser sig inget stöd alls har fått till det

att tränaren har varit mycket viktig.

Som en produkt av dessa fem teman

kommer för deltagarna en bra tajming

att infi nna sig. Det är det sjätte temat.

En drivande tanke

Det första temat omfattar 2 kategorier

(18 och 29). Dessa kan beskrivas

som en ”drivande tanke”, en form av

trigger som genom sin styrka driver

de aktiva mot sina mål. Här beskriver

man att viljan att vinna är mycket

stark. Man vill att tanken ska vara

offensiv eller strategisk. Men också

tankar som ”jag ska göra allt” visar att

de bästa har en stor drivkraft som fört

dem mot sina segrar i Olympiska Spel.

Under tema 2, 3, och 4 fi nns hela tiden

den drivande tanken som ett grundackord,

vilket en av respondenterna

uttrycker: ”Någonstans i hjärnan fi nns

målet.” I slutet av tema tre beskrivs hur

de aktiva just före tävlingen förstärker

sin övergripande tanke genom att medvetet,

beslutsamt och återkommande

tänka på den drivande tanken.

Långsiktiga förberedelser

Det andra temat omfattar 8 kategorier

Förberedelser

* Motivation

* Självförtroende

* Träna mentalt

* Träningens

utformning

* Teknikens

fulländning

* Tävlingslik

träning

En drivande tanke

JAG VILL VINNA!

(Jag skall göra allt!)

(Jag ger mig inte!)

Tävlingsstart

* Kontroll över

omgivning och

tävlingsupplägg

* Acceptera

nervositeten

* Avskärmning

* Koncentration

* Visualisering

* Scanning

* Retrieval/matrix

* Rehearsal

* Arousal

Externt stöd på den aktives villkor

Vid långsiktiga förberedelser

Inför tävlingsstarten

Under tävlingen

Figur 1. Modell för hur respondenterna genererar rätt tajming.

(nr 3, 4, 6, 9, 16, 17, 19 och 25) som

behandlar långsiktigheten i förberedelserna

inför stora tävlingar. Bakom alla

i studien ingående idrottsmännen och

idrottskvinnorna ligger enorma mängder

träning. De under tema två olika

kategorierna beskriver omfattningen av

förberedelsearbetet. Där fi nns psykologiska

och fysiologiska faktorer var

och en för sig, men också i en form

av kombinationer. Vi fi nner motivation,

självförtroende, nervositet inför

tävlingar, mental träning (efter huvudsakligen

egna modeller!), träningens

utformning, teknikens fulländning,

tävlingslik träning och förberedelser.

Den drivande tanken ger den nödvändiga

motivationen som är helt nödvändig

för att idrottaren skall kunna

Under tävlingen

* Ökad arousal

* Besluten är

automatiska

* Pådrivande tankar

som: Kämpa mot

allt/alla

Rätt tajming

träna så oerhört hårt som krävs. Det

är en motivation som är så stark att

den driver idrottaren att arbeta vidare

trots all tid som går åt och trots att

det ofta gör ont och att det ibland blir

prestationsmässigt dåliga resultat. De

övriga kategorierna inom detta tema

är i sin tur beroende av motivationen.

Alla i temat ingående faktorer har att

göra med individens sätt att träna och

att utstå den press som elittävlingen

ställer på de allra bästa. Här kan man

utläsa att planering, genomförande och

teknisk förståelse har en grundläggande

betydelse för framgången. Efterhand

som vederbörande tränar och når framgångar

förbättras självförtroendet, som

ger en stabil grund för högpresterande

insatser.

39


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Strax före tävlingen

Det tredje temat omfattar 6 kategorier

(2, 8, 11, 14, 22, och 26) kan sammanfattas

som den direkta mentala

förberedelsen inför tävlingsstarten.

Flera av deltagarna i studien anser att

det är mycket viktigt att deras tankar

då är strategiska och de fl esta talar om

att visualisera det som de förväntar

ska ske. I det här sammanhanget är

det viktigt att peka på koncentrationen

som den allra viktigaste psykologiska

faktorn. Det visas bland annat av att

man just innan start absolut vill vara

för sig själv för att undvika störande

input från media, lagledare och olika

bekanta som kan säga fel saker just

då. Koncentrationen har alla i studien

deltagande jobbat mycket med under

åren. Många såg vikten av att ha bra

koncentration redan från det att de

började tävla. Begreppet koncentration

har många betydelser, från smalt

fokus till split vision, beroende på den

uppgift vederbörande har framför sig.

Det att ha rätt koncentration gör också

att man håller negativa tankar borta

och får därmed möjligheter att ”bli ett

med” den drivande tanken (tema 1). I

den här studien beskriver alla deltagare

vikten av att arbeta med koncentration

som en avgörande del just inför och

under tävlingen och en metod som de

använder sig av är att ta fram en välkänd

visuell bild av utförande och/eller

genomförande.

Den koncentration man vill ha

handlar mest om ett smalt fokus. En

fokusering som i stort sett bara handlar

om att de vill gå in i sig själva, internal

concentration. Detta för att de därigenom

ska kunna genomföra en scanning

av sin kropp (känna att man har rätt

avspänning), genomföra en mental

framtagning av sitt rätta utförande,

retrieval, och påminnelser om att man

har den rätta tekniken inom sig. Man

kan beskriva det som ett sökande i

långtidsminnet efter den rätta känslan.

Men också att man försöker repetera

mentalt hur man vill göra under

tävlingen, rehaersal. Känslan i kroppen

anses vara en viktig del i helheten just

inför starten. Om den rätta känslan

infi nner sig tycks man ha lättare att

uppnå rätt tändning inför uppgiften.

Här fi nns dock avvikande uppfattningar.

Några har uttryckt att man kan

ha känt sig svag inför start. Men på

något sätt återfi nner man sin förmåga

när tävlingen väl kommit igång. Med

rätt känsla kan man lättare skapa rätt

tändning. Någon form av kampvilja

infi nner sig när tävlingen har startat

och den i sin tur startar upp den tek-

40

niska förmågan. Bara det att de aktiva

vet att de kan prestera riktigt bra, även

om det känner sig obekväma innan

start, ger dem antagligen en känsla av

kamplust. Alla tankar på detaljer i tekniken

och genomförandet måste utlämnas

av den aktive just innan start. All

inövad teknik fi nns lagrad inom den

aktive (matrix) och det är antagligen

mycket viktigt att allt det som har med

det tekniska genomförandet lämnas

över till automatiserade processer.

De aktiva som har en övergripande

tanke som driver dem mot målet behöver

knappast lägga ned möda på själva

utförandet. Någon beskriver att man

vill vara helt tom i huvudet, men svarar

samtidigt efter kontrollfrågor att man

känner en kampvilja. Det här är kanske

den svåraste delen för den aktive, att

behärska de psykologiska faktorerna

som har med en topprestation att göra

och att helt undvika att ta kontroll

över automatiken. Man vill allmänt

ha en övergripande, drivande tanke,

en tanke skapad inom den aktive i en

psykologisk tändning (ökad arousal)

som gör det möjligt att prestera över

förväntan.

Samtliga i studien säger sig vilja ha

kontroll över situationen runt omkring

tävlingen, tider, bussavgångar, tävlingsstarter

mm. När så är gjort är man

klar att säkra maximal koncentration.

Men man vill också ha kontroll över

sig själv. Det är en form av uppdelning

inom de kognitiva processerna: a) den

del som ska vara medveten, b) den del

som ska utföra ett arbete automatiskt.

En inövad teknik och känsla som fritt

får verka anses ge bästa möjliga funktion.

Under tävlingen

Det fjärde temat omfattar 10 kategorier

(5, 7, 10, 12, 20, 23, 27, 30, 31,

32) som beskriver de aktivas upplevelser

under prestationen. Det är nu man

vill ha är en bra tajming. Om det tredje

temats ingående delar fungerat bra,

menar de fl esta aktiva i studien att de i

tävlingen har större möjligheter att på

ett naturligt sätt få en känsla av fl ow

(Jackson & Csikszentmihályi, 2000).

Men tydligen inte alla, eftersom de

aktiva menar att det ibland kan kännas

tungt och segt inför starten och de

kan uppleva stora belastningar såväl

psykiskt som fysiskt vid tävlingens

initialskede. Trots dessa arbetsamma

perioder, och ofta under hela genomförandet,

är det märkligt att man ändå

fullföljer tävlingen på det sätt man gör.

Normalt skulle människan kunna ta till

olika fl yktbeteenden, kanske avbryta

tävlingen eller åtminstone minska på

kraven och därmed prestera sämre.

De bästa, vilka alla respondenterna

måste räknas som, tycks ha en så

stark vinnarinstinkt eller drivande

tanke att man är beredd att ta dessa

obehag under både förberedelser och

prestation för att uppnå sina mål. En

bra tajming kan infi nna sig även om

det känns tungt inför eller under en

tävling. ”Tajmingen kan komma och

gå”, säger några. Ett kännetecken för

de allra bästa kan sägas vara att de

aldrig ger upp.

När tanke, bild, känsla och handling

formuleras som en helhet, börjar

vi närma oss begreppet tajming. Helt

perfekt tajming kan man tydligen

uppnå även under stor press och svåra

tankemässiga kamper mot risken att

misslyckas. Deltagarna i studien menar

att man även om det känns jobbigt

ändå kan prestera bra resultat. Man

kan till och med ha bra tajming under

hård psykisk belastning och därmed

prestera bra. Upplevelse av Flow är

således inte en nödvändighet för en

utmärkt prestation! Dessa resonemang

är viktiga att föra vidare till tränare

och aktiva som vill prestera på en

hög nivå. En annan del i den psykologiska

processen är, att aktiva vid vissa

tävlingar kan var helt lugna medan

de i andra tävlingar kan vara mycket

nervösa. Man talar också om att

unga aktiva kan vara mentalt starka,

mycket därför att förväntningarna

från allmänhet och sig själva är låga,

man får misslyckas. Med en moderat

inställning kan man genomföra

tävlingen som en härlig upplevelse.

Medan samma unga aktiva kan i ett

senare skede under sin karriär uppleva

krav och stress och känna obehag vid

tävlandet. De bästa tycks om och om

igen klara att hantera de förväntningar

och krav som ställs på dem.

Om det är svårt att få tajmingen

att fungera under en tävling, menar

fl era av respondenterna att det är svårt

att återfi nna en bra tajming under just

den tävlingen. De i studien ingående

som drabbas av sådana problem ger

sig aldrig in på att förändra tekniken

eller delar av densamma. Man

försöker i stället komma åter till det

man övat in och det man vet fungerar.

I den undersökta gruppen har

man ett antal lösningar att ta till vid

besvärliga situationer. Lösningar som

man har lärt sig under åren. Dessa har

man med sig genom år av träning och

tävling. Lösningarna kan vara i form

av tankar och viljeyttringar.

Undersökningen visar att även


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

om de bästa drabbas av stor oro inför

och i vissa fall även under de stora

mästerskapstävlingarna, klarar man av

att prestera på högsta nivå. I texten är

oron benämnd nervositet. Respondenterna

förefaller aldrig att tveka i dessa

situationer. De funderar aldrig över

den fl yktmöjlighet som ”man inom

sig erbjuds”. Det förefaller också vara

så, att den nervositet de drabbas av,

kan omformas till en kraft, ilska och

motivation som de använder för såväl

framgångar i precision som i kraft och

uthållighet. Man förefaller alltid att

välja kamp.

Hjälp från andra

Det femte temat omfattar 4 kategorier

(13, 15, 21 och 24) och har att göra

med den tränarhjälp och det externa

stöd de aktiva har fått. Den här delen

kommer i huvudsak in långt före den

viktigaste prestationen. Men också just

vid den sista förberedelsen innan start

och för vissa av respondenterna även

under tävlingen, genom den service

tränaren eller andra kan ge under prestationen.

Stämningen inom laget anses

också ha stor betydelse för att de ska

prestera mycket bra. För fl era är det

externa stödet mycket viktigt. Särskilt

viktigt är lagets stöd för kvinnorna

i undersökningen (13 MU för kvinnorna

mot 2 för männen). Samtidigt

visar resultaten att kvinnorna i mycket

högre grad är männen vill göra på sitt

sätt, kategori 15. Där har 19 MU för

kvinnorna visat att de vill göra på sitt

eget sätt, medan männen bara har 2

MU. Det är ett oväntat resultat mot

bakgrund av att coacher ofta hävdar

att det är lättare att instruera kvinnor

medan männen i anses svårare ”att

få dit tränaren vill”. En förklaring till

denna diskrepans kan vara olika könsroller,

dvs. de ofta manliga tränarna

har lättare att ”koda” aktiva av samma

kön.

Rätt tajming

Det sjätte temat, eller tajmingen, med

de tre kategorierna 1, 28 och 33 får

möjligheter att infi nna sig för elitidrottarna

om de fem ovan berörda teman

med tillhörande kategorier får verka

som grund. Kategori 1 har fl est

MU:n, 106, det kan tyckas vara

naturligt eftersom undersökningen

gällde just tajming. Trots en mångfald

av svar med många individuella

varianter är det ändå frapperande att

respondenterna är så pass överens

om vad begreppet står för, nämligen

tidsinställning, anpassning, justering

och reglering.

Slutsatser

Hur är det möjligt att de idrottsmän

och kvinnor som tävlar i den absoluta

eliten kan prestera så bra? I föreliggande

studie undersöktes 8 svenska

idrottare som har haft mycket stora

framgångar vid OS. Intressant är att

alla beskriver sig som oerhört nervösa

före start och några har haft bevärligt

även under prestationen. Detta står i

motsättning till den populära uppfattningen

att det är ”fel” att vara nervös

och orolig, men ligger i linje med den

stressforskning (Ekman & Arnetz,

2002) där nervositet och oro härleds

till kvalitetshöjande funktioner som

uppkommer genom neuroendokrina

förändringar som förbereder på kamp.

Nervositet och oro är i själva verket en

tändning som bör framhållas som en

förutsättning för att nå bästa förmåga.

Ofta talar man om ”en kamp på liv

och död” för klara sig genom den

olympiska tävlingen.

Den fl ow (Jackson & Csikszentmihailyi

2000) som brukar framhållas

som ett mål i sig att uppnå tycks snarare

vara en tillfällig och skön känsla

som är trevlig att uppleva men inte

nödvändig för att topprestation ska

vara möjlig. Flera av deltagarna har

känt sig tunga och osmidiga just före

start, men när man väl är igång fungerar

kroppen och motivationen förefaller

att öka samtidigt som tajmingen

fungerar. Detta kan ske utan att man

samtidigt upplever en särskilt skön

eller behaglig känsla. Slutsatsen måste

därför bli att fl ow är en slags lyckad

bonus som idrottaren ibland kan uppleva,

medan tajming måste inställa sig

för en maximal prestation.

De deltagande idrottarna har

beskrivit en inre kamp mellan känslor,

reaktioner och tankar i syfte att

komma i harmoni med den drivande

tanken. När detta lyckas inträder

en god tajming. Ett felaktigt tankemönster

kan vara förödande i deras

fall. Den mentala styrkan har tränats

under många år. Den har kombinerats

på ett till synes förträffl igt sätt med

andra i prestationen ingående faktorer.

Inför och under de stora tävlingarna

beskriver respondenterna att målet att

genomföra kampen till det yttersta,

är det enda som gäller. Det tycks som

om denna dragkraft, mellan problem

och drivande tanke, har en avgörande

betydelse för deras resultat. Tajmingen

är ingenting som plötsligt infi nner sig,

utan den infi nner sig när man under

många år har tränat hårt och tänkt i

en avgörande riktning på ett sätt som

låter kroppen överta ansvaret för

utförandet. Automatiska beslut och

genomföranden som får utföras utan

inbladningar av den aktives medvetna

kontroller av tekniska detaljer. Den

drivande tanken är personlig och den

är stark, det är också den som möjliggör

en topprestation.

Ytterligare studier behövs för att

möjliggöra jämförelser mellan dem som

återkommande presterar på toppnivå i

de stora mästerskapstävlingarna (som

respondenterna i denna studie) och

dem som misslyckas på stora tävlingarna

men presterar mycket bra på

träningar och mindre betydelsefulla

tävlingar. Om olika meningsstrukturer

kan identifi eras blir det ytterligare

uppgifter för forskningen att utreda

på vilket sätt och i vilken utsträckning

idrottare kan få hjälp med att förbättra

tajmingen.

Referenser

Buchman, A. S., Leurgans, S., Gottlieb, G. L.,

Chen, C. H., & Almeida, G. L. (2000). Effect

of age and gender in the control of elbow

fl exion movements. Journal of Motor

Behavior, 32, 391-399.

Ekman, R., & Arnetz, B. (2002). Stress, molekylerna,

individen, organisationen och

samhället. Stockholm: Liber.

Jackson S. A. (1992). Athletes in fl ow: A

qualitative investigation of fl ow states en elite

fi gure skaters. Journal of Applied Sport Psychology,

4, 161-180.

Jackson S. A. (1996). Toward a conceptual

understanding of the fl ow experience in elite

athletes. Research Quarterly for Exercise and

Sport, 67, 76-90.

Jackson S. A. (2000). Joy, fun, and fl ow state

in sport. In Y. L. Hanin (Ed.), Emotions in

sport (pp. 135-155). Champaign, Il: Human

Kinetics.

Jackson S. A., & Csikszentmihalyi, M. (2000).

Flow och idrott [Flow in sports]. Transl. B.

Berggren, & R. Fölsch. Jönköping, Sweden:

Brain Books.

Jackson S. A., Kimiecik, J. C., Ford S., &

Marsh, H. W. (1998). Psychological correlates

of fl ow in sport. Journal of Sport and Exercise

Psychology, 20, 358-378.

Janson, L., & Norlander, T. (2002). Tajmingens

betydelse inom idrotten: Vad händer vid

prestationstillfället? Svensk idrottsforskning,

11 (2), 42-46.

Karlsson, G. (1995). Psychological qualitative

research from a phenomenological perspective.

Stockholm: Almqvist & Wiksell.

Nationalencyklopedins ordbok. (2000). Nationalencyklopedins

ordbok. Höganäs, Sweden:

Bra Böcker.

41


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Främjande av fysisk aktivitet i

Sverige kräver förändringar i vår

sociala och fysiska miljö:

konceptuella aspekter

42

JOHAN FASKUNGER

IDROTTSHÖGSKOLAN

STOCKHOLM

Miljöns påverkan på fysisk aktivitet

Både studier med objektiv (1, 2) och

subjektiv (3, 4) mätmetodik indikerar

att en stillasittande livsstil är ett

folkhälsoproblem av rang i Sverige som

bidrar till fetma och övervikt, hjärt-

och kärlsjukdom, typ 2 diabetes, vissa

cancerformer, högt blodtryck, högt

kolesterol, stroke, depression, oro och

ängslan, och många andra åkommor

(5). Forskare och folkhälsoplanerare

vänder mer och mer sina blickar mot

miljöns och omgivningens påverkan på

fysiska aktivitetsvanor eftersom individfokuserade

insatser ej varit särskilt

framgångsrika för att främja fysisk

aktivitet på egen hand (6).

Syftet med denna artikel är att sammanfatta

den konceptuella bakgrunden

till behovet av interventioner på miljö-

och policynivå enligt ett ekologiskt

perspektiv, samt stimulera till debatt

om hur vi ska främja fysisk aktivitet i

Sverige.

Samhällsförändringar och en stillasittande

livsstil

Människan är byggd för rörelse men

dagens samhälle uppmuntrar en stillasittande

livsstil och motverkar fysisk

aktivitet (7). Från att förr ha varit

fysiskt aktiva jägare och samlare, lever

vi nu i ett samhälle som väsentligen stimulerar

en stillasittande livsstil genom

att många människor har stillasittande

jobb, samhälls- och infrastrukturen

ofta uppmuntrar bilåkning, samtidigt

som utbudet av passiv underhållning

på fritiden ständigt ökar. Det stora

utbudet av passiv underhållning och

fritidssysselsättningar innebär att

fysisk aktivitet har svåra konkurrenter

om människors redan hårt pressade

(fri)tid. Dessa inaktiva “aktiviteter” tar

upp en stor del av vår vakna tid vilket

försvårar ett regelbundet aktivt liv. Vi

vet också att den moderna västerländska

människan tittar mer på TV än

förr och antalet bilar per hushåll ökar

(8), vilket kan innebära en generell

negativ trend på makronivå. Svensken

tittade på TV i genomsnitt nästan 2.5

timmar per dag under 2001 (9). En

dylika trend är det ökande antalet

shoppingkomplex utanför stadskärnan

som ofta konkurrerar ut mer lokala

butiker och affärer inom promenadavstånd.

Vi har även fått ett överfl

öd av kalorisparande teknologiska

innovationer som ytterligare bidrar till

en stillasittande livsstil såsom motorgräsklippare,

köksmaskiner, Internet,

fjärrkontroller osv. Även om varje

enskild sådan teknologi på egen hand

endast har en liten negativ effekt på

energiförbrukningen, kan de tillsammans

ha en stor inverkan (10). Och få

saker tyder på att vi enbart kan skylla

på högre energiintag: Studier pekar

snarare på att vårt totala energiintag

har minskat (11, 12) även om andra

uppger en sannolik ökning (13). Det


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Foto: Johan Askunger.

verkar således som om vår bortrationalisering

av vardaglig fysisk aktivitet

är en stor bov i dramat, vilket leder till

kronisk obalans i energibalansen (14).

Folkhälsoexperter är idag väl medvetna

om den olyckliga situationen med en

mänsklig fenotyp byggd för rörelse och

därigenom hög energiförbrukning, och

en miljö som minskar möjligheterna till

fysisk aktivitet och energiförbrukning

(5). En intressant studie av Cordain

et al (15) fann att en genomsnittlig

modern man som väger 70 kilo skulle

behöva promenera 19 kilometer utöver

de ”vanliga aktiviteterna” varje dag för

att nå upp i samma energiförbrukning

som moderna jägar- och samlarfolk

har. Vi västerlänningar har endast 38

procent av deras energiförbrukning,

även om spridningen mellan individer

i olika kulturer verkar vara stor (16).

De senaste årtiondenas ’motionsvåg’

och intresse för strukturerade motionsaktiviteter

(t ex att gå på gym) har ur

ett befolkningsperspektiv sannolikt

inte kompenserat för nedgången i mer

traditionella källor till energiförbrukning,

såsom fysiskt aktiva arbetsuppgifter

och transportmedel (17).

Övervikt är således inte enbart ett

biologiskt problem utan även ett socialt

som kommerkräva ett samhälls- och

miljöperspektiv att lösa. Argumentet

att återgå till våra förfäders livsstilar är

dock varken realistiskt eller önskat.

Med ovanstående samhällssituation

i åtanke är det orealistiskt och oetiskt

att förvänta sig att majoriteten av människor

– förutom de redan motiverade

och ’frälsta’ - ska klara av att öka sina

aktivitetsnivåer. Några framstående

forskare liknade situationen vid att

försöka simma uppströms i en fl od

med starkt strömmande vatten: Några

få individer kommer att lyckas, men

för den stora massan är det svårt eller

näst omöjligt (18). Vi kan inte heller

lägga skulden på individen eller enbart

fokusera våra insatser på individnivå.

Ett problem som fi nns hos en majoritet

av befolkningen kräver onekligen

insatser som når stora delar, eller hela,

befolkningen.

Att främja fysisk aktivitet genom miljöförändringar

Många tidigare interventioner har

fokuserat på fritidsaktiviteter, men

människor spenderar en stor del av sin

vakna tid på jobbet, i transporter och

i hushållssysslor (19), och främjande

aktiviteter bör fokusera mera på dessa

arenor. Mycket av arbetet med att

stimulera befolkningen att anamma

regelbunden fysisk aktivitet återstår:

Forskningen ligger bara i startgroparna

när det gäller att förstå exakt

hur vår miljö påverkar fysisk aktivitet

och hur en miljöförändringar kan öka

den fysiska aktiviteten. Miljön eller

omgivningen (eng. environment) har

defi nierats som alla objektiva struktu-

rella faktorer, externa till människan,

som kan påverka en persons beteende

positivt och negativt (6). Med

närmiljö menas här den miljö som

omger människor främst i hemmet,

på arbetet och transporten mellan

hemmet och arbetet, men även andra

miljöer där människor spenderar en

stor del av sin dag. Forskning anger

att en stödjande miljö för fysisk aktivitet

bör införas och andra omgivningsförbättringar

initieras innan man

realistiskt kan begära att människor

ska modifi era sitt beteende (20). En

stödjande miljö har tre övergripande

delaspekter:

• Ett socialt nätverk där människor

stödjer varandras försök

att påbörja och upprätthålla en

regelbunden fysisk aktivitet, t ex

genom att ha stöd från arbetskollegor,

familj, släktingar, grannar,

lärare m fl ;

• ett antal gynnsamma och säkra

fysiska faktorer såsom klimat,

naturlig topografi , konstruerade

omgivningsinslag och ett stort

utbud av valmöjligheter att

påbörja och upprätthålla en regelbundet

fysiskt aktiv livsstil, vilket

även bör uppmuntra personer

med låg förändringsbenägenhet

att röra på sig mer i vardagen;

och,

• en politisk infrastruktur där en

43


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

44

klar policy och lagliga incitament

fi nns för att stödja en persons

önskan att påbörja och upprätthålla

regelbunden fysisk aktivitet

samt uppmuntra personer med låg

förändringsbenägenhet att röra på

sig mera i vardagen.

Med policy menas här lagstadgade,

regulerande eller policybaserade

handlingar med potential att påverka

fysisk aktivitet (20). Relaterat till en

stödjande miljö är argumentet att det

är effektivare att förbättra en miljö för

att främja fysisk aktivitet, än att enbart

försöka förändra individer, eftersom

en miljöförbättring har potential att

påverka en större del av befolkningen

speciellt i ett långsiktigt perspektiv (21).

Trots detta är miljöinterventioner för

att främja fysisk aktivitet sällsynta (20).

En översiktsartikel av Baranowski et al

(22) har dessutom visat att kognitiva

och beteendemässiga interventioner

på egen hand endast har en liten eller

måttlig påverkan på aktivitetsvanor.

Sedan tidigare känner vi till att

informationsbaserade interventioner,

”fakta om nyttan med fysisk aktivitet

eller riskbudskap”, ej leder till någon

påtalad effekt (18, 23, 24). Eftersom

fysisk aktivitet påverkas av ett stort

antal faktorer, bör främjande interventioner

inte bara fokusera på faktorer av

intrapersonell natur, utan även interpersonella,

sociala och fysiska miljömässiga,

och policyrelaterade faktorer (20).

Miljömässiga interventioner är logiska

ur andra synvinklar också: Åtgärder

som fokuserar på sociala, ekonomiska

och omgivningsfaktorer har större

potential att främja folkhälsan än individorienterad

livsstilsförändring (25).

Miljöfokuserade åtgärder har dessutom

bättre förutsättningar att integreras och

långsiktigt upprätthållas i samhällsstrukturen,

policys och sociokulturella

normer än informationsbaserade,

individ/gruppåtgärder (26). Vidare,

sådana åtgärder har större möjligheter

än informationsbaserade åtgärder att

nå stillasittande och socioekonomiskt

svaga grupper (20). Folkhälsoarbete

som anammar ett ekologiskt arbetssätt

kommer sannolikt att arbeta mot

den rådande ekonomiska, sociala och

tekniska utvecklingen, emellertid (7,

20). Ett annat hinder kan vara komplexiteten

i uppgiften: Hur koordinera

åtgärder som kräver ett multidisciplinärt

arbetssätt – ett konsortium av

experter som hittills inte samarbetat för

att främja fysisk aktivitet.

Ett bra exempel på en framgångsrik

folkhälsokampanj – där paralleller till

vad som sannolikt krävs för att komma

till tals med en stillasittande livsstil

fi nns - är den stora nedgången i antalet

dödsfall i trafi ken de senaste 30 åren

(27): Stora investeringar i vägförbättringar

och säkrare bilar; åtgärder för

att förmå bilister att följa trafi kreglerna

(t ex användande av bilbälte, hastighetskontroller,

alkoholtester); införandet

av en nollvision på policynivå;

samtidigt som förare är väl medvetna

om riskerna med, och konsekvenserna

av, att bryta mot trafi kreglerna.

År 2001 omkom 583 personer, och

4058 blev allvarligt skadade, på de

svenska vägarna (27). Antalet döda

i trafi ken varje år ska jämföras med

antalet döda i sjukdomar där en stillasittande

livsstil är en riskfaktor: En

beräkning av ’population attributable

risk’ av en stillasittande livsstil inom

OECD-länderna (28) visade att 12 %

av dödsfallen under ett år kan relateras

till stillasittande. Översatt till svenska

förhållanden skulle detta innebära att

ca 18 000 personer avlider årligen i

följdsjukdomar orsakade av en stillasittande

livsstil.

Det hälsofrämjande ekologiska perspektivet

Hälsofrämjande arbete har länge

fokuserat på viktigheten i att inkludera

miljö- och policyinterventioner i

befolkningsinsatser. Som ett exempel

kan nämnas Ottawa Charter för hälsofrämjande

(29) där miljö och policy

ingår i fyra av fem interventionskategorier:

’building healthy public policy’,

’creating supportive environments’,

’strengthening community action’,

’developing personal skills’, och

’reorientating health services’. Hälsofrämjande

arbete har defi nierats som

kombinationen av utbildningsmässigt

och miljömässigt stöd för handling och

skapandet av levnadsförhållanden som

främjar hälsan (30).Eftersom mänskligt

beteende inte sker i ett vacuum krävs

ett ekologiskt perspektiv som beaktar

både interna och externa faktorer, och

interaktionen däremellan, för att bättre

förstå vad som påverkar människors

livsstilsval. Med ekologi menas ett

inbördes förhållande mellan organismer

och den fysiska, interpersonella

och sociala omgivningen, där omgivningen

står för allt utrymme utanför

individen (31). Ett centralt tema eller

antagande i ekologiska/socioekologiska

modeller är att vår omgivande miljö

försvårar utförandet av ett stort antal

beteenden genom att främja vissa

handlingar och motarbeta andra (32).

Beteendet fysisk aktivitet äger rum i

vissa fysiska miljöer och sammanhang,

där vissa miljöer ofta främjar aktivitet

och rörelse, t ex parker, gym, cykelbanor,

medan andra ofta motverkar aktivitet,

exempelvis klassrum, biosalonger,

vardagsrum och många arbetsplatser.

Beteendemiljö har defi nierats som de

fysiska och sociala sammanhang där

beteenden äger rum (32). Det sätt vår

miljö påverkar människors aktivitetsvanor

kan konceptuellt klassifi ceras

i olika nivåer; från miljöer med hög restriktion

av fysisk aktivitet (t ex tvåvåningsaffär

med hiss, men utan trappor),

genom miljöer som försvårar fysisk

aktivitet (t ex inga trappor, men med

rulltrappa där individen har möjlighet

att promenera upp), eller neutrala miljöer

(t ex både trappor och rulltrappa

fi nns tillgängliga bredvid varandra), till

situationer som direkt främjar fysisk

aktivitet (t ex endast trappor tillgängliga).

Människan således både påverkar

och blir påverkad av miljön i en

konstant interaktion mellan beteende,

personliga faktorer (tex. kognition,

biologi) och omgivande miljö (33).

Spence & Lee (21) har presenterat

en användbar modell, anpassad efter

Wachs (34) för att påvisa omgivningens

påverkan på fysisk aktivitet. I

fi gur 1 står den fysiska ekologin (t ex

klimat) och påverkan från förändringar

i makrosystemet (t ex urbanisering)

för den mest övergripande påverkan

på individen. Den påverkan som är

närmast individen är mikrosystemets

dimension som kan innebära stöd från

familjen eller på arbetsplatsen, men

även enskilda fysiska faktorer i personens

närmiljö, t ex bra belysning i en

närbelägen park. På nästa nivå, påverkan

från mesosystemets dimension är

oftast en kombination av två eller fl era

mikrosystem, t ex stöd till ett barn

både från lärare och föräldrar att vara

fysiskt aktiv. Exosystemet innefattar

interaktionen mellan två eller fl era mikrosystem,

där minst ett av systemen är

externt från individen sett. Ett exempel

är direkt stöd från lärare för att röra

på sig regelbundet samtidigt som ens

föräldrar arbetar på en hälsofrämjande

arbetsplats (indirekt påverkan). I makrosystemets

dimension ingår påverkan

från övergripande samhällsstrukturer,

såsom kultur och klasstillhörighet, som

inbegriper mikro-, meso- och exosystemet.

Utöver stöd från lärare och föräldrar,

exempelvis, kan ett barn påverkas

att regelbundet röra på sig genom att

ett populärt barnprogram på TV har

fi gurer som är fysiskt aktiva. Alla dessa

externa infl uenser interagerar med

en persons resurser och färdigheter


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

att själv påverka och hantera omgivningen,

s.k. mediatorer eller främjande

faktorer, som sedan resulterar i att en

person beter sig på ett visst sätt.

Hur öka den fysisk aktiviteten bland

befolkningen?

Att främja fysisk aktivitet på befolkningsnivå

är en svår uppgift och en stor

samhällsutmaning. Vad som står klart

är att traditionell träning och motion

inte löser problemet: Den breda massan

av människor är i allmänhet inte kapabla

eller beredda att anamma sådana

former av hårdare motion, och tidigare

i artikeln nämndes att motionsaktiviteter

för de allra fl esta ej kompenserar

för den troliga minskningen av vardaglig

aktivitet. Dessutom är tidsbrist

ett stort upplevt hinder (24), vilket gör

traditionell träning och motion orealistiskt

som enda alternativ för den stora

massan. Inte heller ett ensidigt fokus på

att uppmuntra individer att anamma

fysisk aktivitet skapar tillräcklig bredd

på åtgärderna. Vi måste nå större grupper

i befolkningen för att åstadkomma

tillräckligt stor effekt.

Främjande av regelbunden fysisk

aktivitet på befolkningsnivå kräver

mångfacetterade insatser på individ-

, grupp- och samhällsnivå, som är

integrerade i det lokala, regionala och

nationella samfundet (35). Förändringsprocessen

måste vara förankrad

i den offentliga förvaltningen och bör

initieras och långsiktigt upprätthållas

inom olika arenor, däribland skolan,

sjukvården, arbetsplatsen och fritiden,

och bör även nå de grupper i samhället

som har mest att vinna på att anamma

fysisk aktivitet, dvs. de stillasittande

(35). Traditionellt har insatser främst

nått personer och grupper som redan

är regelbundet fysiskt aktiva. Dessa

insatser bör även hjälpa redan aktiva

människor att upprätthålla sin aktivitet

och motionsträning då återgång till

stillasittande är vanligt. Miljöförändringar

ingår som en central del i ett

sådant arbete. Exempel på miljö- och

policyinterventioner presenteras i tabell

1. Läsaren bör notera att mer forskning

krävs för att öka förståelsen för

hur miljöinterventioner påverkar fysisk

aktivitet innan tydliga rekommendationer

kan ges.

Genom uppstartandet av Sätt

Sverige i rörelse 2001 skapades en ny

medvetenhet hos viktiga aktörer, t ex

inom vården, om att främjande av

fysisk aktivitet är viktigt. Men satsade

pengar var inte på långa vägar i

proportion till det verkliga behovet.

Mer resurser skulle behöva satsas på

Fysisk ekologi

(t ex klimat)

Makrosystemets dimension

(t ex kultur, klasstillhörighet, årstider)

Exosystemets dimension

(Meso + Mikro extern)

Mesosystemets dimension

(t ex Mikro + Mikro)

Mikrosystemets dimension

(t ex socialt stöd, säkra skolgårdar och parker)

Mediatorer

(t ex self-efficacy och resurser

att hantera hinder)

Fysisk aktivitet

att förändra och förbättra vår miljö

och omgivning, samt att etablera

aktivitetsfrämjande policyregler – t

ex att etablera en nationell policy för

främjande av fysisk aktivitet - för att

uppmuntra fl er att röra på sig mer. En

sådan nationell policy fi nns ej idag,

även om det har efterfrågats de senaste

åren (35, 36).

Avslutande kommentar

Det fi nns få exempel – om ens några

- på befolkningsåtgärder som stoppat

utvecklingen av övervikt och fetma, för

att ta ett relevant exempel. Paradoxalt

nog vet vi egentligen vad som skulle

krävas för att komma till tals med

övervikt och fetma, och stillasittande:

Förbjud motoriserad transport av människor.

Om du ska någonstans – cykla,

åk skidor, åk inlines eller promenera!

Populära insatser onekligen! Skämt

åsido, den stora frågan är och förblir

hur vi kan förändra och förbättra vår

Påverkan från förändringar i makrosystemet

(t ex urbanisering, modernisering, hållbar utveckling)

Figur 1. Konceptuell modell för miljöns påverkan på fysisk aktivitet (Spence & Lee 2002 , anpassad

efter Wachs 1992)

miljö och kultur så att fl er människor

uppmuntras att anamma dagligen

återkommande inslag av olika typer

av fysisk aktivitet vilket ökar energiförbrukningen,

samt förbättra människans

möjligheter att göra hälsosamma

matval. Kopplat till detta ekologiska

perspektiv är även fokuseringen på

personliga (kognitiva och beteendemässiga)

faktorer som i forskning har visat

sig ha ett samband med deltagande i

fysisk aktivitet, bla. self-effi cacy (ungefär

’självtillit’ eller ’handlingskontroll’),

upplevda hinder, socialt stöd, och njutning

och välbefi nnande (18, 24).

Regeringen har nyligen satt upp

ökad fysisk aktivitet och goda kostvanor

som prioriterade målområden (37),

vilket är positivt. Nu fi nns kanske för

första gången en möjlighet att skapa

tillräcklig bredd på satsningen. Det är

viktigt att vi tar vara på denna möjlighet,

vilket redan har uppmärksammats

av Andrén-Sandberg (38). Men

45


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Tabell 1. Exempel på potentiella miljö- och policyinterventioner för att främja fysisk aktivitet

anslagen till forskning, utbildning och

samhällsinsatser för att främja fysisk

aktivitet och goda kostvanor skulle

behöva ökas drastiskt för att vi realistiskt

ska ha en chans att ens bromsa

utvecklingen av övervikt/fetma, för att

ta samma exempel som ovan. Samtidigt

måste fl er av oss forskare och hälsoarbetare

vidga våra vyer bortom defi nitionen

för motion och träning och bredda

vårt färdighetsregister bortom individperspektivet.

Att främja befolkningens

fysiska aktivitet kommer att kräva ett

ekologiskt perspektiv och ett holistiskt

arbetssätt där forskare och universitet/

högskola, folkhälsoarbetare och olika

hälsoorgan, regering och riksdag, arkitekter,

idrottsrörelsen, trafi kplanerare,

skolan, vården, arbetsplatsen och kommersiella

intressenter, m fl , samverkar

enligt mottot: ”Tänk aktivt!: genomför

förändringar i den fysiska och sociala

miljön för att underlätta aktivitet för

individer och speciellt utsatta samhällsgrupper!”.

46

Närmiljön

Stadscentrum:

Anlägg fl er gågator och skapa fl er bilfria områden;

plantera fl er träd där träd saknas; placera

parkeringsplatser så att människor uppmuntras

att promenera mera; skapa ett i högre grad

integrerat nätverk av promenadstråk, cykelbanor

och trottoarer.

Aktivitetsutbud:

Skapa bättre utbud av billiga aktiviteter

och anläggningar som lättare kan nås med

kollektivtrafi k; utveckla aktiviteter passande

för den lokala miljön; skapa fl er möjligheter

för äldre, överviktiga och nysvenskar att vara

aktiva.

Boendeområden & hemmet:

Uppmuntra skräpfria bostads- och skogsområden,

parker och stränder; skapa promenadgrupper

i bostadsområden.

Parker och grönområden:

Öka tillgången till toaletter och dricksvatten

och förbättra belysning och skötsel; skapa

bättre utbud av gröna områden vid stora

arbetsplatser; skapa attraktiva promenadstråk

och kombinera med andra kulturupplevelser;

utforma allmänna idrottsplatser

för att främja spontanaktivitet (t ex Heden i

Göteborg)

Korrespondens:

johan.faskunger@proactivity.se

Transport

Infrastruktur:

Öka tillgången till affärer som kan nås genom

promenad; bättre integrering av promenad- och

cykelvägar med annan transportinfrastruktur, t

ex buss, tåg, pendeltåg; skapa bättre möjligheter

att ta med sig cykel på tåg och buss.

Säkerhet och samarbete:

Öka säkerheten för gång- och cykeltrafi kanter;

minska hastigheten på motoriserade

fordon i stadsmiljö; minska möjligheten till

’genvägar’ för bilister i bostadsområden;

främja trafi kempati; bättre efterföljande av

trafi klagar.

Incitament:

Skapa bättre möjlighet att göra ekonomiska

avdrag för aktiva transportsätt; uppmuntra

samåkning till jobbet.

Policy:

Tänk ’aktivt’ vid all ny/ ombyggnad av infrastruktur;

minska bilisters och öka cyklisters,

vägutnyttjande; bättre möjligheter till säker

cykelparkering och motverka cykelstölder;

minska hastigheten på offentliga rulltrappor;

gör trappor mer tillgängliga i offentliga

byggnader

Referenser

1. Sjöström M, Yngve A, Ekelund U, Poortvliet

E, Hurtig-Wennlöf A, Nilsson A, et al.

Hur aktiv är befolkningen - egentligen? Håller

dagens rekommendationer? Scand J Nutrit/

Näringsforskning 46(2): 87-90, 2002a.

2. Sjöström M, Yngve A, Ekelund U, Poortvliet

E, Hurtig-Wennlöf A, Nilsson A, et al.

Physical activity in groups of Swedish adults.

Scand J Nutrit/Näringsforskning 46(3): 123-

130, 2002b.

3. Engström LM, Ekblom B, Forsberg A, v

Koch M & Seger J. Livsstil - Prestation - Hälsa

(LIV 90). Rapport 1. Stockholm: Folksam,

1993.

4. Folkhälsoinstitutet. Fysisk aktivitet för nytta

och nöje. Folkhälsoinstitutet, 1999: 8, 1999.

5. U.S. Department of Health and Human

Services. Physical activity and health: A report

of the Surgeon General. Atlanta, GA, U.S.

Department of Health and Human Services;

Centers for Disease Control and Prevention;

National Center for Chronic Disease Prevention

and Health Promotion, 1996.

6. Baranowski T, Perry CL & Parcel GS. How

individuals, environments, and health behavior

interact. In K Glanz, FM Lewis & Rimer BK

(Eds) Health Behavior and Health Education:

Theory, Research, and Practice (2nd Edition),

San Francisco: Jossey-Bass Publishers, 153-

178, 1997.

7. Sparling PB, Owen N, Lambert EV, &

Haskell WL. Promoting physical activity: the

new imperative for public health. Health Edu

Res 15 (3): 367-376, 2000.

Arbetsplatsen

Närmiljö:

Etablera större arbetsplatser i aktivitetsfrämjande

miljöer; förbättra säkerheten kring cykelparkeringen

och närliggande strövområden

Incitament:

Etablera bonussystem där anställda som

minskat stillasittandet premieras; uppmuntra

anställda att välja aktiva transportmedel; skapa

aktivitetspauser och arrangera lunchaktiviteter;

subventionera utrustning och träningskort;

möjlighet att träna på arbetstid.

Policy:

Skapa möjlighet till dusch och ombyte på alla

arbetsplatser; cykelparkering; skapa en tydlig

pendelpolicy; skapa attraktiva trappor; gör

stegräknare och annan utrustning avdragsgilla

för arbetsplatser.

8. Prentice AM & Jebb SA. Obesity in Britain:

gluttony or sloth? BMJ 311: 437-439, 1995.

9. Mediamätning i Skandinavien. Årsrapport,

2001 (www.mms.se)

10. Hill JO, Wyatt HR & Melanon EL.

Genetic and environmental contributions to

obesity. Med Clin North Am 84(2): 333-346,

2000.

11. Weinsier RL, Hunter GR, Heini AF, Goran

MI & Sell SM. The etiology of obesity: relative

contribution of metabolic factors, diet and

physical activity. Am J Med 105 (2): 145-150,

1998.

12. Flegal KM, Carroll MD, Kuczmarski RJ

& Johnson CL. Overweight and obesity in the

United States: Prevalence and trends, 1960-

1994. Int J Obes Relat Metab Disord 1: 39-

47, 1998.

13. French SA, Story M & Jeffery, RW.

Environmental infl uences on eating and

physical activity. Annu Rev Public Health 22:

309-335, 2001.

14. Rowland TW. The biological basis of

physical activity. Medicine Sci Sports Exerc 30,

392-399, 1998.

15. Cordain L, Gotschall RW, Eaton SB &

Eaton SB. Physical activity, energy expenditure

and fi tness: An evolutionary perspective. Int J

Sports Med 19, 328-335, 1998.

16. Panter-Brick, C. The anthropology of

physical activity. I: McKenna, J & Riddoch, C

(Ed). Perspectives on Exercise and Health (sid

263-284). London: Palgrave Macmillan, 2003.

17. King AC. How to promote physical

activity in a community: research experiences


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Skolan

Skolaktiviteter:

Introducera fl er fysiskt aktiva

skolutfl ykter och aktiva hemläxor;

skapa bättre och säkrare skolgårdar;

etablera icke-tävlingsinriktade

aktivitetsprogram skapat av

barn; mer idrott & hälsa i skolan;

involvera lokala idrottsföreningar

i skolans verksamhet; integrera lek

och rörelse i teoretiska ämnen; ut/

omforma skolgårdar så att aktivitet

främjas.

Transport:

Engagera skolbarnens föräldrar och

etablera promenad- och cykelgrupper

till skolan (låg-mellanstadiet);

etablera bilfria zoner runt skolan så

att föräldrar inte kan skjutsa sina

barn in på skolgården

Sjukvården

from the US highlighting different community

approaches. Patient Educ Couns 33 (1 suppl):

S3-12, 1998.

18. Sallis, J & Owen, N. Physical Activity &

Behavioral Medicine Sage Publications, Thousand

Oaks, 1999.

19. King AC. Environmental and policy

approaches to the promotion of physical

activity. I: Rippe JM ed. Lifestyle Medicine.

Norwalk, CT: Blackwell Science, sid 1295-

1308, 1999.

20. Sallis J, Bauman A & Pratt M.

Environmental and policy interventions to

promote physical activity. Am J Prev Med

15(4): 379-397, 1998.

21. Spence JC & Lee RE. Toward a

comprehensive model of physical activity.

Psychol. Sport Exerc 4, 7-24, 2003.

22. Baranowski T, Anderson C, Carmack C.

Mediating variable framework in physical

activity interventions. How are we doing?

How might we do better? Am J Prev Med 15

(4): 266-297.

23. Dishman RK & Buckworth J. Increasing

physical activity: A quantitative synthesis.

Medicine Sci Sports Exer 28, 706-719, 1996.

24. Trost SGN, Owen N, Bauman AE,

Sallis JF & Brown W. Correlates of adults’

participation in physical activity: review and

update. Medicine Sci Sports Exerc 34(12):

1996-2001, 2002.

25. Nutbeam D. & Harris E. Theory in a

Nutshell: A practitioner’s guide to commonly

used theories and models in health promotion.

McGraw Hill, Sydney, Australia, 1999.

Hälsovägledning:

Uppmuntra personal att ta upp

hinder till, och motivation för,

fysisk aktivitet med alla patienter

oavsett besöksorsak; skapa bättre

förutsättningar för vårdpersonal

att jobba främjande

Fysisk aktivitet på recept:

Utveckla receptet ytterligare,

bl a genom att lägga till viktiga

aspekter såsom beteendeförändring,

motivation och motiverande

samtal.

Vårdens miljö:

Utveckla vårdens miljö för att öka

aktivitetsstimuli (t ex genom posters,

tavlor, motivationsbudskap

att ta trappen framför hissen,

interaktiva datorprogram)

Media & teknologi

Television:

Uppmuntra skapandet av TVprogram

som beaktar främjande

folkhälsa; reklam för

fysisk aktivitet och motion i

TV; etablera bättre kontakter

med TV-branschen för att

främja fysisk aktivitet

Internet:

Uppmuntra skapandet av

nätverk och diskussionsgrupper

för att stödja

beteendeförändring; gör

aktivitets-främjande resurser

tillgängliga över Internet;

skapa dataspel som kräver

fysisk aktivitet.

26. Swinburn B, Egger G, Raza F. Dissecting

obesogenic environments: The development

and application of a framework for identifying

and prioritizing envrionmental interventions

for obesity. Prev Med 29: 563-570, 1999.

27. Statens institut för kommunikationsanalys.

Vägtrafi kskador 2001. www.sika-institute.se,

2001

28. Folkhälsoinstitutet. Determinants of the

burden of disease in the European Union. Fserien

nr 24, 1997, Stockholm, 1997.

29. Ottawa Charter for Health Promotion.

Ottawa: Canadian Public Health Association,

1986.

30. Green LW & Kreuter MW. Health

Promotion Planning: An Educational and

Environmental Approach. Mountain View,

California: Mayfi eld, 1991.

31. Sallis J & Owen N. Ecological models.

I: Glanz K, Marcus-Lewis F & Rimer BK

(Red) Health Behavior and Health Education:

Theory, Research, and Practice (2nd ed; sid

403-424), Jossey-Bass Publishers, USA, 1997.

32. Wicker AW. An introduction to ecological

psychology. Pacifi c Grove, California: Brooks/

Cole, 1979.

33. Bandura A. Self-Effi cacy: The Exercise of

Control. Freeman and Company, New York,

1997.

34. Wachs TD. The nature of nurture. Newbury

Park, CA: Sage Publications, 1992.

35. Eurodiet Project. Eurodiet core report:

Nutrition & diet for healthy lifestyles in

Europe: science & policy implications. Public

Health Nutrit 4 (2A): 265-273, 2001.

Hemmet & övrigt

Policy:

Sänk skatten på aktivitetsfrämjande

verktyg, apparater och

utrustning (t ex motionscykel);

höj skatten på aktivitetshindrande

verktyg, apparater och

utrustning (t ex motorgräsklippare);

uppmuntra byggandet av

hus och lägenheter med trappor;

lägre försäkringskostnader för

hemmabaserad motionsutrustning.

Övrigt:

Sänk skatten för drivande av

och besök på hälsohem

36. Liljegren M. Kartläggning av policyåtgärder

på nationell och internationell nivå avseende

främjande av fysisk aktivitet. Preventive

Nutrition and Physical Activity Reports 4,

2000. Fil Mag uppsats, Enheten för Preventiv

Näringslära vid Novum, Department of Biosciences,

Karolinska Institutet, 2000.

37. Regeringens proposition. 2002/03:35 (http:

//62.95.69.15/prop/prop_form.html).

38. Andrén-Sandberg, Å. Ökad fysisk aktivitet:

Målområde 9. Svensk Idrottsforskning 1: 4-5,

2003.

47


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

A V A R T U R F O R S B E R G

Utvärderingsseminarium

för doktorander

CIF anser att doktorander utgör en stor växtkraft inom idrottsforskningen. Det är där det börjar!

Därför har vi i många år utlyst s.k. utbildningsbidrag för att möjliggöra heltidsforskning. Det är

synnerligen viktigt att unga lovande och oftast idrottsintresserade begåvningar ges möjlighet att

få forska. Varje år stödjer CIF 8-10 nya doktorander. Just nu har CIF 27 st på ”lönelistan” till en

summa av 6 miljoner kronor. De fi nns inom en rad ämnesområden: idrottshistoria, psykologi,

pedagogik, fysiologi, medicin, idrottsskador osv.

Att disputera eller doktorera, som

en del säger skall numera ta fyra år.

Längre tillbaks kunde det ta både 8 och

10 år. De fyra åren avser både studier

och forskning, efter att först ha avlagt

grundexamen vid universitet eller

högskola. Själva disputationen innebär

att man försvarar sin avhandling. En

opponent och en betygsnämnd har

noga granskat arbetet och ställer en rad

frågor på genomförda studier och den

skrivna ramberättelsen. Även allmänheten

skall ha tillgång till avhandlingen

och får ställa frågor i samband med

den offentliga disputationen. Betygsnämnden

avgör om avhandlingen kan

godkännas eller ej. Efter disputation

öppnar sig en rad möjligheter till att

söka egna forskningsanslag och tjänster

inom den akademiska världen.

Givetvis måste CIF hålla viss

kontakt med doktoranderna under de

fyra åren och följa upp deras arbete.

Efter det första året lämnar handledaren

in ett intyg att forskningen kunnat

genomföras enligt tidigare ansökan.

Men efter det andra året vill CIF närmare

bekanta sig med doktoranderna

och ge dem en möjlighet att presentera

sin forskning. Detta år kallades ”våra”

doktorander till ett utvärderingsseminarium

i oktober månad. De fi ck då

redogöra för sin forskning och vilka

resultat som framkommit samt hur de

tänker fortsätta.

Samtliga presentationer var mycket

väl pedagogiskt förberedda och en rad

intressanta resultat kunde visas. Nedan

ges en kort summering av presenterade

arbeten. Det skall också nämnas att

samtliga ges fortsatt stöd under sitt

kommande tredje doktorandår.

48

Maria Nordlund

Idrottshögskolan Stockholm

Arbetstitel på projektet är ”Neuromuskulär

kontroll vid uttröttning

och längdförändringar av vadmuskeln”

I studierna försöker Maria

kartlägga vad som händer med

muskeln efter skada, då idrottaren

måste avstå från träning. Försök görs

med muskeln under förlängning och

förkortning och hur nervsystemet

kontrollerar och anpassar sig till

detta. Studierna är väsentliga för att

förstå både träningsprocessen och

läkningsförloppet i samband med

skada.

Björn Alkner

Karolinska institutet.

”Effekter av långvarig muskelavlastning

och träning på skelettmuskel”.

Friska försökspersoner har

fått ligga till sängs i 110 dagar. En

del har fått bedriva viss styrketräning

i sängarna andra har varit helt

inaktiva. Omfattande data samlas

in hur muskel och muskelfunktion

förändras. Det är väsentligt vid

rehabilitering av skadade, både

idrottsmän och andra att kunna

visa på och förstå effekter av träning

i samband med idrottsskada.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Gunilla Sundblad

Karolinska sjukhuset.

”Medicinska aspekter på fysisk aktivitet

och idrott under skolåren”. Över

2000 barn i skolåldern från hela landet

har utfört fysiologiska och medicinska

tester, samt svarat på ett antal frågor om

inställning till skolämnet idrott och hälsa.

Förvånande många uppgav att de råkat

ut för skador. Studien bidrar till ökad

kunskap om sambandet mellan skolungdomars

upplevda hälsa och grad av fysisk

aktivitet.

Anna Frohm-Grönqvist

Karolinska sjukhuset.

”Prospektiv jämförande studie av två

excentriska träningsmetoder vid rehabilitering

av kronisk patellartendopati”. Ett

stort antal idrottare med s.k. hopparknä

får träna excentriskt i Bosöns stora träningsapparat

Bromsman.

Mycket talar för att aggressiv träning

kan ha positiva effekter på läkningen.

Utvärderingen görs varje månad med

smärtbedömning, fotrörlighet, muskelomfång

samt funktionella tester.

Ann-Sophie

Lindqvist

Psykologiska institutionen Göteborg.

”Psykologiska riskfaktorer rörande

doping: ett tvärvetenskapligt projekt”.

Studien tar upp effekter av androgent

(AAS) dopingmissbruk. Specifi ka frågeställningar

är om aggressiva beteenden

stimuleras av detta missbruk och vilka

system i hjärnan som är involverade i

dessa beteendeförändringar. Vissa av

försöken är omöjliga att genomföra

på människa, varför råttor till stor del

måste användas. Resultat från studien

kommer att ha ett användningsområde

inom idrotten, men även inom kriminalvården

torde dessa resultat bidra

med värdefull kunskap.

Erik Hemmingsson

Överviktsenheten Huddinge.

”Fysisk aktivitet hos feta vuxna

– analyser av beteendeförändring och

riskreduktion” Ett mycket angeläget

hälsoproblem, då övervikt har ökat

lavinartat i Västvärlden. En bidragande

orsak anses vara minskad fysik aktivitet.

I fl ertal studier ingår överviktiga

individer som ges behandling i grupper.

Många av de feta skulle öka sina

chanser att bli mer fysikt aktiva om de

fi ck stöd och handledning från vården.

En väsentlig fråga är om idrottsrörelsen

kan medverka i behandlingen och ta till

sig övervikiga.

Jessica Norrbom,

Inst. fysiologi Huddinge,

”Molekylära mekanismer för träningsinducerad

mitokondriell nybildning

i human skelettmuskel. ”Syftet med

studien är att studera hur mekanismerna

bakom förändringar i muskeln

sker på gennivå. Muskelbiopsier tas i

samband med det enskilda träningspasset.

Avancerade analyser kan göras

på mRNA-nivå. Studien kommer att

ge värdefull information om mekanismerna

vid nybildning av mitokondrier

och kapillärer i samband med det

enskilda träningspasset. Olika intensiteter

kan studeras. Träningen kommer

därmed att kunna ”skräddarsys” och

optimeras på individnivå.

49


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

av Åke Andrén-Sandberg

Förlag: Blentarps idrottsmedicin

ISBN: 91-974609-1-5

bim@andsand.com

Boken är ett mycket gediget verk av

professor Åke Andrén-Sandberg om

doping i tredje omarbetade upplagan.

De två föregående upplagorna kom

1990 respektive 1997. Den reviderade

upplagan är ett välkommet tillskott

till litteraturen om doping (notera att

författaren envis håller sig till ordet

Doping och inte Dopning!). I sanningens

namn fi nns en hel del svensk litteratur

om doping, både dess medicinska

och samhällsmässiga effekter, men

ingen som är så väl genomtänkt och

strategiskt upplagd som just denna.

Boken har den stora fördelen att vara

heltäckande inom området. Tvivelsutan

är Åke Andrén-Sandberg en av de mest

kunniga experterna inom området i

Sverige och det återspeglas upprepade

gånger i boken. Boken är helt och

hållet omskriven jämfört med tidigare

utgåvor och mängder av nytt material

fi nns.

En särskild anledning till en ny bok

om doping är att problemet har blivit

allt tydligare samtidigt som det har en

klarare acceptans både inom idrotten,

men även utan. Samhällsdiskussionen

har också blivit tydligare t ex med

hänsyn till kriminalitet och liknande.

Här spelar även etikproblemet in t ex

i samband med ekonomisk vinning

respektive risktagande.

Boken är uppdelad i 9 huvudkapitel

med 4 appendix, referenslista och

ordförklaringslista. Sammanlagt drygt

300 sidor. Första kapitlet handlar om

dopingens och antidopingens historia.

Dopingen fi nns beskriven redan

i antika skrifter, fl era tusen år före Kristus

födelse. Det är dock först på senare

år som dopingen har blivit ett etablerat

begrepp och antidopingarbetet har

tagit riktig fart. År 150 f kr beskrevs t

50

BOKRECENSION

AV JON KARLSSON, GÖTEBORG.

Doping

ex anabola och androgena effekter. Visserligen

var fysiologin inte känd, men

prestationshöjande effekt diskuterades

redan då. Denna del av boken, som

omfattar ungefär 50 sidor är oerhört

informationsrik och mycket spännande

att läsa.

De nästa 2 kapitlen handlar om doping

inom idrott och övriga samhället samt

dopingpreparat; effekter och bieffekter.

Kapitlen är traditionellt upplagda. Här

diskuteras bl a olika länders inställning

till doping och framtidsperspektiv,

framför allt vad WADA kan tänkas

göra. I korta avsnitt berör författaren

kontrollerad doping. Detta då massmedia

ibland har framfört förslag på kontrollerad

doping d v s att elitidrottsmän

kan få tillstånd att använda anabola

steroider. Detta är dock naturligtvis

otänkbart både ur etisk och ur medicinsk

synpunkt. Bokens längsta kapitel

om dopingpreparat är exakt 100 sidor.

En noggrann genomgång av de fl esta

tänkbara dopingpreparat d v s deras

effekter och bieffekter ges. Ett mycket

imponerande och välskrivet kapitel

med en väl uppdaterad referenslista,

som är inlag i själva kapitlet. Färska

metoder t ex gendoping och genmanipulering

diskuterats också i korta

avsnitt.

De tre kommande kapitlen avhandlar

internationellt antidopingarbete,

svenska antidopingregler och svenskt

antidopingarbete. Det svenska antidopingarbetet

skiljer sig något från det

internationella, även om samordning

förekommer i allt större utsträckning

internationellt. Det ges en noggrann

statistik avseende svenska dopingkontroller

och ett 10-tal av det bäst kända

fallen namnges. Sannolikt publiceras

namnen i form av avskräckande syfte p

g a negativa konsekvenser som upptäckten

har ur etiskt och samhällsmässigt

perspektiv.

Ett kortare kapitel berör farmakologiskt

alternativ till dopingpreparat

såsom antiinfl ammationsmedel, astmamediciner

och smärtstillande medel.

Egentligen inga dopingmedel, men

gränsfall vad gäller trovärdigheten (och

moralen) i många fall. Boken avslutas

med ett kapitel om framtidsperspektiv

där bl a tillgång, ekonomiska

påtryckningsmedel och bestraffningar

diskuteras. Författarens slutord är att

”dopingen kan och skall stoppas”.

Mycket välskriven bok

Sammantaget är detta en mycket

välskriven bok och med ett lättfattligt

språk, vilket gör den till ett nöje att läsa.

Boken kan läsas/användas av såväl av

medicinskt kunniga som idrottsmän.

Antidopingarbetet får en mycket stor

plats vilket är en stor fördel. Boken tar

ett helhetsgrepp med mycket väl uppdaterade

referenslistor och förklaringar

om hur antidopingarbete bör och skall

bedrivas. Boken avslutas med en medicinsk

ordförklaringslista för personer

utan medicinsk grundutbildning, vilket

ökar värdet påtagligt. Ur pedagogisk

synvinkel har författaren tydliga rubriker

och ett antal tabeller och faktarutor

som ökar läsbarheten. Inga bilder fi nns,

vilket självfallet minskar det pedagogiska

värdet.

Sammantaget rekommenderar jag

denna bok varmt till alla som inom och

utanför idrotten vill öka sin kunskap

om doping, dopingens effekter och

bieffekter, fördjupa sig i den sociala diskussionen

samt lära sig mer om antidopingarbete.

För närvarande är boken att

betrakta som ett svenskt standardverk

inom ämnet Doping.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Forskningsanslag 2004

Styrelsen för Centrum för idrottsforskning (CIF) beslutade den 25 november 2003 om fördelning

av forskningsanslag för år 2004. Totalt inkom 179 ansökningar till ett belopp av 60 mkr.

Ca 10 mkr kunde fördelas till forskningsanslag. Sju nya doktorander gavs stöd så att nästa år

kommer 27 doktorander att stödjas på heltid. Dessutom fördelades stöd till fem vetenskapliga

intresseföreningar med sammanlagt 250.000 kr.

Samhällsvetenskap, beteendevetenskap och idrottshistoria

Andersson, Torbjörn, Malmö Spela fotboll bonddjävlar! Den svenska fotbollens gemenskaper

och rivaliteter från 1950 till 2000-talets början

Apitzsch, Erwin, Lund Motiv för och spontana förändringar i fysisk aktivitet.

En populationsstudie

Borg, Gunnar, Stockholm Bestämning av muskelkraft utifrån sub-maximal prestation och

skattning

100 000

50 000

30 000

Borg, Gunnar, Stockholm En jämförelse av skattningsmetodik för bestämning av idrottsprestation 85 000

Carlsson, Bo, Malmö Idrottens disciplinnämnder – en rättssociologisk analys av etisk styrning

(Planeringsanslag)

30 000

Carlsson, Rolf, Stockholm Etnisk härkomst och social mångfald (Planeringsanslag) 30 000

Eiselse, Per, Malmö Beslutsfattande inom lagidrotter: Taktiskt och strategiskt

beslutsfattande hos fotbollscoacher med olika nivå av expertis och kunskapsnivå

75 000

Eliasson, Annika, Malmö Svensk fotboll i ett transnationellt nätverk 75 000

Gill, Peter, Gävle Delaktighet i grundskolan för elever med rörelsehinder

– med exempel från idrottsundervisningen. Del två

Greiff, Mats, Malmö Sport och spel – Socialhistoriska och kulturanalytiska perspektiv

på svensk travsport

100 000

100 000

Hassmén, Peter, Örebro Person – situation – idrottsprestation 100 000

Hassmén, Peter, Örebro Utveckling och validering av idrottspsykologiska mätmetoder och instrument

100 000

Hedén, Birger, Lund Idrottsskildringen i svensk roman intill 1960 100 000

Hellspong, Mats, Sthlm Idrottspubliken i ett historiskt perspektiv 200 000

Johnson, Urban, Halmstad Psykologisk interventionsmodell för talangutveckling på

landslagsnivå inom handboll

Kenttä, Göran, Sthlm En interventionsstudie av mentala färdigheter samt återhämtningsstrategier

i damfotbollslandslaget

100 000

75 000

Larsson, Håkan, Sthlm Friluftsliv i skolan 100 000

Molander, Bo, Umeå Naturlig skalning i idrott: bedömning av golfputtstyrka 85 000

Norlander, Torsten, Karlstad Studier i visualisering, koncentration och tajmning 75 000

Olsson, Tobias, Växjö De okända åskådarna: idrottens mediepublik (Planeringsanslag) 30 000

Patriksson, Göran, Gbg Barn- och ungdomsidrottens socialisationseffekter och avbrottsproblem 100 000

Redelius, Karin, Stockholm Konstruktionen av feminitet i maskulina idrottsmiljöer (Planeringsanslag) 30 000

Saartok, Tönu, Stockholm Skolprojektet 2004 (Totalt 255 000) 90 000

51


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Sund, Bill, Växjö Fotbollens arbetsmarknadssystem. En samtidshistorisk studie av fotbollens

arbetsmarknadsrelationer i Norden

52

100 000

Wedman, Ingemar, Sthlm The anti-doping quotient 75 000

Wijk, Johnny, Stockholm Idrott, massmedia och nationell identitet – en studie av dagstidningars

konstruktion av nationell identitet kring den svenska tävlingsidrotten

under 1900-talet

90 000

Yttergren, Leif, Stockholm Sigfrid Edström. Idrottsledare i krig och fred 75 000

Fysiologi, medicin och biomekanik

Balsom, Paul, Stockholm Utveckling av en serie intermittenta sprinttest (submaximala och maximala

test) med speciell fokus på damfotboll

Blomstrand, Eva, Sthlm Vilken effekt har upprepad styrketräning på aktivering av olika signaleringsvägar

som reglerar proteinsyntes i muskeln samt hur påverkar nutrition

signaleringen?

Carpenter, Mark, Sthlm Do physical acticivities that emphasize trunk movements improve agerelated

balance impairments?

Cresswell, Andrew, Sthlm Neuromuscular fatique: The effect of action type specifi c mechanisms on

performance

Summa 2 200 000

80 000

260 000

100 000

260 000

Daggfeldt, Karl, Sthlm Hur yttre störningar påverkar hjärnans reaktionsförmåga 100 000

Ekblom, Björn, Sthlm Effekter av styrke- och uthållighetsträning på human skelettmuskulatur 260 000

Ekblom, Björn, Sthlm Fysisk aktivitet, fysisk prestationsförmåga och energibalans hos 16-åriga

överviktiga och normalviktiga fl ickor

Ekelund, Ulf, Örebro Utvärdering och utveckling av objektiva rörelsemätare för bestämning av

vardaglig fysisk aktivitet; Är fysisk aktivitet under tonåren relaterat till

förändring av vikt, kropps-sammansättning och metabola variabler hos

unga vuxna? – En prospektiv fallkontrollstudie

Esbjörnsson, Mona, Sthlm Fettvävnadens betydelse för eliminering av plasmaammoniak efter sprintarbete

Fischer, Heléne, Stockholm Training-induced gene expression alterations in human skeletal muscle

detected with microarray

Henriksson, Jan, Stockholm Påverkan av fysisk arbete på insulinkänslighet i skelettmuskulatur hos

överviktiga individer

Jansson, Eva, Stockholm Medieras hälsofrämjande effekter av fysisk aktivitet via östrogenreceptorn?

Jansson, Eva, Stockholm Molekulära mekanismer för träningsinducerad mitokondriell nybildning i

human skelettmuskulatur

Kadi, Fawzi, Örebro Effects of single and multiple sets strength training on lower and upper

muscles mass, strength and cellular adaptive response

Lindén Hirschberg, Angelica,

Stockholm

Androgent och anabolt status hos elitidrottare;

Hormoner, metabolism, ätbeteende hos idrottskvinnor

Lindholm, Peter, Stockholm Kan lungans volym ökas med träning och därmed förbättra vattenläge

och simhastighet för tävlingssimmare på elitnivå

Nolan, Lee, Stockholm Long and high jump technique of world level above- and below-knee

amputees

50 000

100 000

100 000

170 000

100 000

170 000

170 000

170 000

100 000

170 000

100 000

Malm, Christer, Umeå Skelettmuskelns proteom – förändringar med fysiskt arbete 100 000


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Norman, Barbara, Sthlm Betydelse av genpolymorfi sm för prestationsförmåga och blodfl ödesreglering

i skelettmuskulaturen

Rosdahl, Hans, Stockholm Energiomsättning vid olika låg- och medelintensiva aktiviteter av idrottslig

och vardaglig karaktär

100 000

80 000

Rosdahl, Hans, Stockholm Metodutveckling för teknikanalyser av kajakpaddling 200 000

Saartok, Tönu, Stockholm Skolprojektet 2004 (Totalt 255 000) 100 000

Schagatay, Erika, Sundsvall Kardiovaskulär reglering vid extrema förhållanden 100 000

Schantz, Peter, Stockholm Beskrivande studie av fysisk aktivitet vid arbetspendling och därtill

knuten metodstudie

Sjöström, Michael, Sthlm Utveckling av objektiv mätmetodik för bestämning av fysisk aktivitet

bland barn och unga

Sundberg, Carl-Johan, Stockholm Proj 1. Genreglering i skelettmuskulatur vid uthållighetsträning – betydelsen

av syre och glukostillgång. Proj. 2 Reglering av gener involverade i

angiogenes i skelettmuskulatur vid uthållighetsträning

Svantesson, Ulla, Göteborg Handstyrkans betydelse som utvärderingsinstrument för övre extremiteten

inom olika idrotter

100 000

100 000

260 000

100 000

Svensson Michael GDF-8 / myostatin,muskelmetabolism, fysisk träning och övervikt 150 000

Tesch, Per, Stockholm Proj 1.Effects of strength training on muscle following fi ve weeks of

disuse. Proj. 2 Possible molecular mechanisms underlying skeletal muscle

atrophy induced by unloading

Thomée, Roland, Göteborg Effekten av lågintensiv styrketräning med vaskulär ocklusion på muskelfunktion

och hormonell respons

Thornell, Lars-Eric, Umeå Cellulära mekanismer till nybildning av sarkomerer orsakat av excentriskt

arbete; Fortsatta studier av stamceller/satellitceller i human muskulatur;

Identifi kation, effekter av olika typer av träning, inaktivitet och

överutnyttjande

Thorstensson, Alf, Sthlm Träning och styrka och balans – en studie med paraplegiker på kajakergometer

Tonkonogi, Michail, Sthlm Inverkan av olika farthållningsstrategier på prestationsförmåga vid kortvarigt

maximalt fysiskt arbete

Westerblad, Håkan, Sthlm Cellulära mekanismer för ändrad muskelfunktion under uttröttning i

samband med träning

Widegren, Ulrika, Sthlm Role of signaling cascades in skeletal muscle adaptations to physical

activity and inactivity

Zierath Juleen R Molecular mechanism for contraction-induced signal transduction to

metabolic and mitogenetic pathways in skeletal muscle

Ortopedi, traumatologi och rehabilitering

170 000

100 000

100 000

100 000

200 000

100 000

80 000

100 000

Ackermann, Paul, Sthlm Fysisk aktivitet och nervsystemets reglering av läkning vid senskada 100 000

Alfredsson, Håkan, Umeå Forskning kring kroniska smärttillstånd i senor 250 000

Arndt, Anton, Stockholm Funktion och in vivo belastning i hälsenan under rehabilitering och

behandling

Summa 4 550 000

50 000

Aspenberg, Per, Linköping Senläkning. Experimentella och kliniska studier 170 000

Dahlberg, Leif, Malmö Förbättrad diagnostik, monitorering och behandling vid osteoartros (OA) 90 000

Ekstrand, Jan, Linköping Skaderisk vid fotbollspel på konstgräs jämfört med naturgräs 60 000

53


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Engström, Björn, Stockholm Förändring avseende graden av generell ledlaxitet samt laxitet respektive

rörlighet i skulderleden hos växande individer under en treårsperiod

Forsgren, Sture, Umeå Studier av nervsubstanser, deras receptorer, kväveoxid och TNFalfa vid

idrotts- och motionsrelaterade skador i Achilles och patellarsena

54

60 000

90 000

Fridén, Jan, Göteborg Rullstolsträning efter traumatisk ryggmärgsskada 70 000

Karlsson, Jón, Göteborg Knäledens kinematik. Radiosterometrisk analys (RSA) efter korsbandsskada,

speciellt med avseende på rehabilitering, behandlingsmetoder och

långtidsresultat.

Karlsson, Magnus, Malmö Determinants for peak bone mass, bone size, skeletal architecture and

cardiovascular risk factors with special attention to physical activity

Kartus, Jüri, Trollhättan En klinisk, radiologisk, biokemisk och histologisk långtidsstudie av patienter

korsbandsrekonstruerade med två typer av autograft

250 000

100 000

90 000

Kvist, Joanna, Linköping Rehabilitering efter främre korsbandsskada 50 000

Ljung, Björn-Ove, Sthlm Tennisarmbåge – ett kliniskt och grundvetenskapligt forskningsprojekt 55 000

Lohmander, Stefan, Lund Surgical versus non-surgical treatment of ACL injuries – randomized study 120 000

Mellström, Dan, Göteborg Betydelsen av fysisk aktivitet för utvecklingen av benmassa och muskelmassa

hos unga män

100 000

Movin, Tomas, Stockholm Magnetisk resonanstomografi av hälsenan 75 000

Movin, Tomas, Stockholm Tendinos hos idrottare. Morfologiska, biokemiska och molekylärbiologiska

studier

Nordström, Peter, Umeå Betydelsen av fysisk aktivitet och genetiska faktorer för utveckling av

maximala bentätheten hos män: En 8-årig longitudinell studie

Rahme, Hans, Uppsala Inläkning av labrium-ligamentkomplex hos försöksdjur med två olika

fi xationsmetoder

Rahme, Hans, Uppsala 1.Läkning av mjukdel mot ben. Punktfi xation eller plattfi xation; ¨

2.Påverkan av NSAID på mjukdelsinläkning mot ben

Renström, Per, Stockholm New techniques and software development for accurate 3-dimensional

movement analysis in sport

Renström, Per, Stockholm Skadeincidens och riskfaktorer inom tennis – en 2-årig prospektiv studie i

en svensk tennisklubb

80 000

100 000

30 000

40 000

40 000

90 000

Saartok, Tönu, Stockholm Bromsande hamstringsträning - avancerad träning på ett lätt sätt 40 000

Saartok, Tönu, Stockholm Skolprojektet 2004 (Totalt 255 000) 65 000

Svensson, Olle, Umeå Tidiga broskförändringar vid artros (”ledförslitning”) 120 000

Söderman, Kerstin, Umeå Prevention av främre korsbandsskador hos kvinnliga fotbollsspelare. En

retrospektiv interventionsstudie

Thomeé, Roland, Göteborg Muskelfunktion samt effekten av fysisk uttröttning hos patienter med

knäskada

Weidenhielm, Lars, Sthlm Effekten av två behandlingsmetoder för medelålders personer med knävärk

och diagnosticerad meniskruptur

Weidenhielm, Lars, Sthlm Relationship between isokinetic muscle testing and functional evaluation to

the anterior cruciate ligament reconstructed knee

Werner, Suzanne, Sthlm Främre korsbandsrekonstruktion, en jämförelse mellan „copers“ och „noncopers“

efter operation

Wredmark, Torsten, Sthlm Har postoperativ specialortos effekt på rehabiliteringen av knäfunktion

efter främre korsbandsrekonstruktion?

80 000

50 000

60 000

30 000

80 000

50 000

Summa 2 735 000


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 3

Stöd till doktorander under 2004

CIF har satsat en stor del av sina resurser på att stödja doktorander

drygt 6 mkr. Styrelsen har i fl era år ansett det väsentligt med

nyrekrytering. Doktoranderna är forskningens tillväxtzon. De senaste

fyra åren har även två forskningsassistenter kunnat stödjas på

halvtid. Deras förordnande går ut från och med detta års utgång. Till

kommande år jobbar CIF på att skapa ökade resurser så att nya fo ass

tjänster skall kunna utlysas.

Stöd för fjärde året

Christian Augustsson Pedagogik, Karlstad

Kerstin Hamrin Fysiologi, Stockholm

Anna Knutsson

Fysiologi, Huddinge

Daniel K-I Bring Idrottsskador, Stockholm

Stöd för tredje året

Ann-Sophie Lindqvist Psykologi, Göteborg

Björn Alkner Fysiologi, Stockholm

Maria Nordlund Fysiologi, Stockholm

Jessica Norrbom Fysiologi, Stockholm

Gunilla Sundblad Idrottsskador, Stockholm,

Anna Frohm-Grönqvist Idrottsskador, Stockholm

Lisbeth Brax-Olofsson Idrottsskador, Umeå (f.n. föräldraledig)

Karin Grävare-Silbernagel Rebah /idrottsskador, Göteborg (f.n. föräldraledig)

Stöd för andra året

Karin Grahn Pedagogik, Göteborg

Carolina Lundqvist Psykologi, Örebro

Helene Ameln Fysiologi, Stockholm

Brian Barnes Fysiologi, Stockholm

Maria Fernström Fysiologi, Stockholm

Anette Heijne Rehab / sjukgymnastik, Stockholm

Andreas Nilsson Fysiologi/hälsa, Huddinge

Anette von Porat Idrottsskador, Helsingborg

Pia Thomeé Rehab / sjukgymnastik Göteborg

Stöd för första året

Lena Virchenko Idrottsskador, Linköping

Anna Jansson Idrottsskador, Stockholm

John Hellström Pedagogik, Örebro

Eva Fredriksson Historia, Stockholm

Per-Anders Nilsson Fysiologi Stockholm

Håkan Karlsson Fysiologi Stockholm

Örjan Ekblom Fysiologi Stockholm

55


POSTTIDNING B-POST

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING

Vid defi nitiv eftersändning återsändes försändelsen

med nya adressen på adressidan

AVSÄNDARE: CIF, Box 5626, 114 86 Stockholm

More magazines by this user
Similar magazines