Ladda ner hela numret som pdf

LÖSNUMMERPRIS: 40 KR 

evangelisk-luthersk missionstidning nummer 7-8 2008 

Veckan som förändrade världen 

Han var död – men han lever! 

Tron i mitt liv 

Att predika Kristus

foto: rune persson 

Redaktörstankar 

Kom och se! 

PÅSKEN STÅR FÖR DÖRREN – och därmed veckan 

som förändrade världen – och Till Liv erbjuder 

Dig något alldeles särskilt: Kom och 

se! Kom och se Jesus! Vandra genom påskveckan 

och se vad Jesus gjorde de dagarna. Se 

människan, den korsfäste och uppståndne. 

Bibeln vimlar av se. Se, min tjänare skall ha 

framgång, han skall bli upphöjd och stor och 

högt uppsatt, skrev Jesaja redan 700 år före 

Kristus. Vi vet vad som hände: lidandet, förnedringen 

och döden på ett kors. Se, Guds 

Lamm, som bär världens synd. Men det slutade 

inte på korset. Kom och se, här är platsen 

där han låg. – Bindlarna ligger kvar, men han 

är inte där, han är uppstånden. ”När dog han 

sen på riktigt?” har någon frågat. – Han lever 

fortfarande! Hela vår tro hänger på Jesu Kristi 

uppståndelse. Om han inte uppstått från de 

döda är vår tro meningslös – och all predikan 

och mission. Men vi bekänner trotsigt: Vi tror 

på Gud Fader … på Jesus Kristus … och på 

den Helige Ande. Låt oss fortsätta med det! 

Kom och se, detta mysterium, skapelsens Herre 

hängd på ett kors. Kungars Kung, offrar sitt dyra 

blod, tyngd utav ångest, smärta och kval. 

Sjung till Jesus, Han tog vår skam. Tog all vår 

synd på sig, Han har befriat oss. Sjung till Jesus, 

ära Hans namn. Sjung om Hans trofasthet, Han 

gav sitt liv och dog för oss. 

Kom du svage, här får du vila ut. Kom du som 

sörjer, Han ger dig tröst. Kristus dog, uppstod till 

himmelen, ger av sin nåd, ger av sitt liv. 

Sjung till Jesus, Konungars Kung, nu och för 

evigt, Han som är himlens kung. Sjung till Jesus, 

vi är hans barn, nu och för evigt, sjung om den 

kärlek Gud oss gav. 1 

EVA ANDERSSON, redaktör 

till.liv.red@telia.com 

Det är bättre 

för er att en 

man dör 

för folket 

än att hela 

folket förgås. 

joh. 11:50 

1. Sing to Jesus, övers. Erik Tilling & Samuel Klintefelt ur CDn I din hand 

ligger mina dagar /Tilling. 

Ord till liv • Palmsöndagen 

Hylla Sonen! 

Ett åsneföl … som ännu ingen har suttit på (ur Luk. 19:28–40). 

DET BERÄTTAS OM KUNG LUDVIG XIV av Frankrike att 150 personer varje morgon 

närvarade vid hans uppstigning. Det var en stor ära att få se kungen tvätta sitt ansikte 

och sedan välja peruk. Att få räcka kungen hans skjorta var en sällsam ynnest 

som endast tillkom de finaste aristokraterna. 

När Jesus rider in i Jerusalem på ett åsneföl så är det en kung som kommer till 

sin huvudstad, även om det inte ser ut så. Han är den som inom kort ska ta emot 

all makt i himmelen och på jorden. Jämfört med honom är kung Ludvig en dagslända. 

Vid intåget får Jesus motta människors hyllning men i övrigt saknas alla 

yttre maktsymboler. Inga ädla metaller, inget soldattramp, inga flygande fanor. 

Hans intåg är så enkelt att det närapå blir underligt. 

Så kan den uppträda som är helt trygg i sig själv och medveten om sin auktoritet. 

I det militära får man möta många gaphalsar med en eller ett par stjärnor på 

bröstet. – Vad försiggår här? Giv akt! Lämna av! En gång stod jag och mina kompisar 

plötsligt öga mot öga med en general mitt ute i skogen. – Hejsan pojkar! 

Vad gör ni här då? Den lätta tonen gjorde oss nästan förvånade, men efteråt 

anade vi vad verklig auktoritet är. 

Jesu ankomst är enkel men den sker för den skull inte hur som helst. Lärjungarna 

har fått en noggrann anvisning om att hämta ett speciellt åsneföl. Det skall 

vara ett föl som ingen har ridit på, ett obegagnat. När Jesus några dagar senare 

blir begravd läggs han i en klippgrav, där ingen tidigare legat. Han skulle inte 

kastas ned i en grop eller läggas i ett rum, orenat av andras kvarlevor. Så var det 

bestämt om honom. 

Varför inte en stridshäst, men inte heller vilken åsna som helst, utan en ung, 

obegagnad? Varför först en förbrytares förödmjukande död men därefter inte vilken 

grav som helst, utan en klippgrav som är ny och ännu inte använd? Kanske 

närmar vi oss svaret om vi begrundar skillnaden mellan makt och härkomst. Jesus 

avstår från världslig makt men förnekar inte sin härkomst. Han kommer till oss i 

förbluffande enkelhet men är dock Guds Son, född av Fadern i evighet. Hans 

identitet måste manifesteras. Därför bärs han av ett djur som är ungt och friskt 

och ännu inte märkts av tunga bördor. Därför får hans kropp vila i ett rum som 

inte tillhör de döda. Så hålls Livets furstes fana högt. Äras den som äras bör. 

BÖN: Herre, hjälp oss att böja knä inför din storhet och ta emot livet ur din kungliga 

hand. THOMAS NILSSON 

Innehåll 

3 VAD HÄNDE PÅ PREDIKANTDAGARNA? 

EVA ANDERSSON 

6 ATT VARA MISSIONÄR I DAG 

ERIK J ANDERSSON 

8 I FOKUS 

ROLAND GUSTAFSSON 

9 VECKAN SOM FÖRÄNDRADE VÄRLDEN 

-19 EVA ANDERSSON 

10 JESU DÖD PÅ KORSET 

PETER LANDGREN 

18 JESU UPPSTÅNDELSE 

DAG SANDAHL 

20 SJÄLAVÅRD – DET TREDJE BUDET 

GUSTAV BÖRJESSON 

21 TROSBEKÄNNELSEN I MITT LIV 

PER MUNCH 

23 SAXAT & UTBLICKAR 

23 PÅ TRÅDEN 

MED PETER PALM 

24 MISSIONSNYTT & INFO 

ELM-NYTT 

KONSULTATIONER I ADDIS ABEBA 

NÖDHJÄLP TILL KENYA 

25 MÅNADENS FÖRKLARING 

JAN-ULRIK SMETANA 

25 BIBELLÄSNINGSPLAN 

26 BÖN OCH SJÄLAVÅRD 

28 KORSET HÅKAN BÄCK 

Lärare och predikant, Åhus 

2 TILL LIV 04#2006

Reportage • Predikantdagar 17–19 mars på Missionsgården Strandhem 

Att predika 

och förmana 

Enligt ett nytt koncept inbjuds alla ELMs predikanter till predikantdagar tredje helgen i mars. Många 

kom denna första gång redan på fredagskvällen – de som inte gjorde det missade en massa... 

DET BÖRJADE MED STORA, härliga smörgåstårtor. 

Gud har omsorg om sina tjänare och han vill gärna 

ställa till fest – han har sina händer verksamma 

även i Strandhems kök, till glädje för många. 

Där var predikanter i alla åldrar, de kallade talarna 

Gustav Börjesson och Ingemar Rådberg, den 

senare med hustrun Karin vid sin sida, och så kommittén 

som ordnat det hela: Sven-Ingvar Tuvesson, 

Harald Waldemarson, Lars-Åke Nilsson och Josef 

Appell. Även två redaktörer fick delta. Temat för 

helgen var Uppmuntran, gemenskap och förmaning. 

Förväntansfull fredagskväll 

Samlingssalen var rätt välfylld. Predikantskaran 

blev en mäktig manskör : ”Du, för vars allmaktsord 

mörkret från öde jord förr tvangs att fly… 

Sänd evangelium! … Låt dagen gry! … Åter en 

pingstvind giv, väckelse ny!” Så sjöng vi, så bad vi. 

Gustav Börjesson hade redan första kvällen två 

pass om ”Maningarna i NT”. En stor del av breven 

Gustav Börjesson, 

prost, Sätila. 

Ingemar Rådberg, 

präst, fil.dr och 

univ. lektor, Lödöse. 

innehåller förmaningar, men ordet ”förmaning” 

har en ton av pekpinne; betydelsen i NT är snarare 

”maning, uppmuntran”, alltså en mjuk ton. 

Apostlarna i NT undervisade i Skrifterna (GT) 

och i evangeliitraditionen (vad Jesus gjorde och 

lärde), och så framförde de ’maningarna’. Men 

dessa delar blandades inte ihop. Förutsättningen för 

maningarna är dock att något har hänt; de riktas till 

dem som tagit emot evangeliet och genom dopet lever 

i den nya verkligheten. ”Ni har tagit emot det nya 

livet – lev därför i det, låt er förvandlas!” 

Maningarnas innehåll är detsamma som lagens, 

men lagen kan inte ändra på människan. Men när vi 

hört och tagit emot evangeliet, kan maningarna 

genom den helige Ande driva oss till ett nytt liv. 

Det finns en risk att vi glömmer dopet och endast 

betonar omvändelsen. ”Gå tillbaka till dopet! 

Det har skett utanför mig, men flyttat in i mig. 

Dopbeviset gäller – lev då i det!” 

Timmarna flög iväg, öron och hjärtan tycktes vid- 

TILL LIV 04#2006 3 

foton: eva anderssson, arthur einarsson

Olle Nilsson 

Sven-Ingvar Tuvesson 

Daniel Ottosson 

Kristina Runeson, BVI 

öppna – och ett underbart bibelprassel hördes hela kvällen. 

Huvuden nickade instämmande och mot varandra. 

Lärorik lördag 

Fler predikanter fyllde på denna lördag, sammanlagt ca 70 

stycken. Det var roligt att under helgen se ’nykallade’, som Daniel 

Ottosson och Hjalmar Unosson, men också de gamla kämparna 

Ove Bengtsson, Olle Nilsson, Sture Bengtsson och Allan 

Johansson. Och alla där emellan. Stämningen var god och trivsam, 

varm och pratsam. 

Förmiddagen handlade om ”Maningarnas innehåll”. Vi har 

uppstått med Kristus – lägg bort – klä er! Och vi har fått kläder 

att ta på! Jag får vara klädd i Kristus – inför Gud. Men också 

klädd i Kristus – i tjänst för nästan. Då behöver jag verkligen 

Jesu kläder. Anden ”samlar liksom ihop det Jesus gjorde till en 

dräkt att ge åt oss”. Eftersom vi har fiender att kämpa mot – 

djävulen, världen och vårt eget kött – behövs uppmaningen att 

ta på rustningen, stå emot och döda begären. Och ibland blir 

maningen till en varning. Livet är på allvar. 

Hur predikade Martin Luther – och hur ska vi predika? 

Luther levde i en tid då botgöring präglade människors liv. Synder 

skulle sonas genom bot. Därför gick Luther för säkerhets 

skull i kloster. Men så fick han syn på evangeliet – då blev det 

noga med att inte blanda samman lag och evangelium. Lagen 

avslöjar men har ingen hjälp att ge. – Gustav Börjesson tog bilden 

med Bilprovningen. Den ser ut som en verkstad, den påpekar 

fel och brister men de repareras inte där. – Därför behövs 

evangeliet; ta emot vad Jesus gjort och lev så! Men sätt inte 

punkt efter evangeliet – fortsätt med maningarna! 

Hur talar man till barn? 

På eftermiddagen ökade den kvinnliga närvaron med 100% – 

då anslöt Bodil Månsson och Kristina Runeson, barnverksamhetsinspiratörer 

i ELM Syd (en av organisationens längsta titlar, 

förkortad BVI). 

Att tala till barn – det görs vid familjegudstjänster, i vanlig 

predikan, i söndagsskola och i barngrupper. Det är olika situationer 

och man har olika förutsättningar i olika föreningar. Bodil 

uppmanade predikanterna att ta reda på hur föreningen vill 

ha det – och så är det viktigt att det man kommit överens om 

stämmer på plats, när det är dags. 

– Våga ta utmaningar, förbered tillsammans med dem i för- 

Bodil Månsson, BVI 

Markus Hector 

Gunner Jensen, Bengt 

Hjort, Olle L Nilsson, 

Nils-Göran Nilsson 

eningen! Och det är viktigt att den som kallat tar kontakt och 

för en dialog med talaren, så att han vet vad som förväntas. 

Kristina tog över och gav många goda råd. 

– Om det är en predikan där barn finns med: Tala kanske först 

i tio minuter till barnen – men utifrån barnens behov och förmåga. 

Allt kan tas upp, men på barnens nivå. Barn i olika åldrar har 

olika egenskaper, förstår olika; det kan vara bra att känna till. 

– Men det som ska sägas ska gå från hjärta till hjärta, fortsatte 

Kristina. Det måste alltså först landa i det egna hjärtat. Och det 

måste förberedas, i bön och i bön om den helige Ande. Öva gärna 

framförandet. Utgå från en vers eller berättelse. Berätta med 

inlevelse, förklara uttryck och situationer, byt ut svåra ord. Försök 

förmedla huvudpoängen, tillämpa den i barnens vardag, 

dela med dig av egen gudserfarenhet och sammanfatta gärna. 

Ja, Kristina delade med sig av det hon lärt sig under årens 

lopp – mycket av sin gamle söndagsskollärare Sture Bengtsson 

från Ingelsträde, en eloge som säkert värmde. 

Pedagogiska trick – eller Andens verk? 

– Hur mycket ska man förbereda och tänka pedagogiskt? undrade 

Bodil. Räcker det inte att lita till ”Andens verk”? Hemligheten 

är, att när vi ”predikar Kristus” är det alltid Andens verk 

att det hamnar i hjärtat och blir till tro; från början till slut. 

Men vi som talar till barn, ska göra det så att de förstår. 

All inlärning sker bäst aktivt och genom att man kommer 

ihåg något konkret: en rörelse, en bild, en demonstration osv. 

Och Bodil fick (nästan) alla predikanterna att med rörelser visa 

bibelversen: Vänj den unge vid den väg han skall vandra, så viker 

han ej därifrån när han blir gammal. Det minns nog alla. 

Så summerade Bodil: Man kan göra hur som helst, men det 

ska ska målmedvetet. Undervisning för barn passar ofta också 

för vuxna! Uppmuntra varandra, bejaka olikheter, lyssna på och 

lär av andra talare, våga vara modig och våga anta utmaningar! 

Säkert blev många inspirerade och säkert önskade några lite 

av inspiratörernas frimodighet, engagemang och gåvor. Förhoppningsvis 

tänkte alla: Det här är viktigt! 

Festkväll med mat, gemenskap och undervisning 

Ja, så stod det på programmet och så blev det. Det var långbord 

i matsalen, det var feststämning. Ingemar Rådbergs föredrag 

”Uppmuntran i predikantuppgiften” utgick från Bibelns råd 

och uppmuntran. Predikan är nödvändig i kristen verksamhet 

och den har en god förebild i Kristus själv och apostlarna. Pau- 

4 TILL LIV 04#2006

Mikael Björkman 

Mats Giselsson, 

Jan Jämstorp, 

Eric Malm 

Peter Henrysson, 

redaktör Begrunda 

Sven Hammarberg, 

Börje Karlsson, 

Fride Månsson 

Joachim Persson 

lus skriver att han (Jesus) har kommit och predikat frid för er 

som var långt borta och frid för dem som var nära. Det betyder, 

att överallt där Kristus predikas, där är han själv närvarande. 

Det är viktigt att predikanten förväntar sig både att någon 

genom predikan kommer till tro och att Guds folk blir stärkt. 

Det kan också vara en uppmuntran att se sig stå i ett större 

sammanhang, att vara en av dem som genom århundradena 

predikat evangelium – från t.ex. Johannes Chrysostomos enkla, 

jordnära och orädda bibelförkunnelse på 300-talet till C.O. 

Rosenius’ väckelsepredikan på 1800-talet. 

SÖNDAGENS HÖGMÄSSA firades i Rya kyrka. Mats Giselsson var liturg 

och Ingemar Rådberg predikade. Många psalmer, många 

människor och god predikan! Fin högtid. 

Att vara budbärare 

På söndagen fortsatte Ingemar Rådbergs undervisning. Det finns 

en frestelse för predikanten att vilja göra sig ett namn, att vilja bli 

ansedd som en god förkunnare. Eller så kan det vara tvärtom: att 

man känner sig misslyckad – i båda fallen rör det sig om självupptagenhet. 

I Bibeln prisas svagheten, vår egen styrka är däremot 

ett hinder för Gud. Vi tänker gärna att Gud kan använda 

oss när vi är starka; när vi är svaga ser vi oss som misslyckade. 

Men så är det inte i Guds rike. Gud har ett ständigt arbete med 

att få ner oss på mattan, att bryta ner vår egen styrka – den står 

Gud emot. Det som för världen var svagt, det utvalde Gud. 

Att bli kallad som talare är en uppmuntran men också en frestelse 

till högmod, för det finns en djävul som vill angripa oss. Vi 

behöver heller aldrig föröka skapa oss någon egen auktoritet – 

den ligger hos Gud! Vi är kallade att bära fram ett budskap från 

Gud och bör därför ha någon sorts visshet om vad det är Gud vill 

ha sagt. Budskapet kan vara hur renlärigt som helst utan att träffa 

människor. Endast Gud kan ge liv. En förkunnare behöver 

både kunskap i Skriften och den helige Andes ledning, och han 

ska vara medveten om att Gud är med under predikan; det är en 

tröst att han ser, hör och vet allt. 

Till sist gavs en del råd: Fyll på det inre skafferiet – då har Gud 

mer att lyfta fram! Tipsa varandra om bra böcker! Läs, be och 

begrunda! 

Sagt om dagarna 

På lördagskvällen var det tillfälle att dela med sig – flera tog 

vara på tillfället att uttrycka sin glädje över helgen. 

Hjalmar Unosson 

Eva Andersson, 

redaktör Till Liv 

Jag träffade på Bo Ingvar Johansson från Eket. Han är skogsarbetare, 

har lite fårskötsel mm och brukar predika två, ibland 

tre ggr i månaden. Men han tycker att familjen blir lite lidande… 

Det är hela tiden en avvägning hur mycket man kan åka iväg. 

– Det är så roligt att lyssna på Gustav Börjesson och Ingemar 

Rådberg, säger Ingvar. Undervisningen präglas av så stor livserfarenhet. 

Tre ord kan beskriva den: sundhet, tydlighet och omsorg. 

Det är också roligt att komma samman så många predikanter 

– tidigare har vi ibland bara varit runt 20 stycken. 

Bertil Håkansson, Alvesta, har arbetat som präst i många år, 

och gör det fortfarande. Han är också kallad som predikant av 

ELM – och har dessutom varit en av ELMs heltidsanställda predikanter. 

Han har varit med sedan 60-talet. – Detta var mycket 

goda dagar, säger han. 

Mikael Björkman, 44 år, Kristianstad, byggnadssmed, har också 

deltagit hela helgen. Han har varit predikant sedan 1990 och 

gick bibelskolan på Strandhem 1983. Men inspirationen kom 

genom missionsskolan vt 90, den blev ”ett steg i rätt riktning”. 

– Det har varit så bra undervisning här, bl.a. detta vi hört om 

förmaningarna som inte är pekpinnar, utan Anden vill ge dem 

som uppmuntran, en gåva, säger Mikael och fortsätter: 

– Bodils och Kristinas program var också bra – det är viktigt 

att använda rätt ord och bra bildspråk när man talar med barn. 

Mikael berättar att ELMs predikanter i och runt Kristianstad 

brukar träffas en gång i månaden för att stödja varandra. Och 

nu på söndagen träffades också några av deras fruar. 

Mikael predikar en gång i månaden, ibland någon mer gång. 

Jag vill gärna vara predikant och jag tycker om den uppgiften – 

jag vill inte vara med i styrelsearbete – men det är mycket ensamarbete. 

Men det är så utvecklande och det finns alltid något 

att lära sig, man blir aldrig färdig med Guds Ord. 

EVA ANDERSSON, redaktör, Lund 

HUR BLIR DET DÅ NÄSTA ÅR? Planeringen för predikantdagarna 

2007 är i full gång. De blir även då på Strandhem och den tredje 

helgen i mars (16/3–18/3). En stor del av helgen kommer att 

ägnas åt ämnet homiletik (läran om predikokonst). 

Bo Johanneryd, komminister i Markaryd, har lovat att medverka. 

Vi räknar med att predikanterna inte lovar predikningar 

den helgen, och att föreningarna respekterar detta. 

SVEN-INGVAR TUVESSON, sammankallande i kommittén 

TILL LIV 04#2006 5

illustration: hans bergström 

Aktuellt ämne • Missiologi 

Hur bemöter jag... 

Att bli 

missionär i dag 

ELM-BV har i vår tre missionärer som förbereder sig för missionärstjänst. 

De läser missiologi vid ett par olika skolor – och delar med sig av erfarenheten. 

JAG HÖJDE PÅ ÖGONBRYNEN när jag för ett par år sedan läste en 

notis i tidningen Dagen om en internationell undersökning, 

som visade att de missionärer som sändes ut från Sverige var 

sämst rustade när det gällde missionsutbildning. Kan det vara 

så? tänkte jag, och kom sedan på att jag själv befann mig i Peru, 

som korttidsmissionär, utan att ha gått ens en dagskurs i missionskunskap. 

Vår familj fick, trots detta, en välsignad tid i Peru. Vid återresan 

till Sverige konstaterade vi att om det eventuellt skulle bli 

aktuellt att resa igen, ville vi dels åka ut för en längre tid än de 

tre terminer vi haft i Peru och dels få läsa någon kurs i missionsoch 

kulturkunskap. 

Det gick en tid och Gud la en oro, en ny längtan, på våra hjär- 

nya människor 

? 

andra religioner 

den nya kulturen 

flytta 

hemlängtan 

nytt språk 

nytt land 

tan. I samtal med ELM:s missionssekreterare och andra blev det 

tydligt att oron var en kallelse att resa ut igen. Våra önskningar 

om en längre tidsperiod och om studier låg också i linje med vad 

ELM ville. Därför sitter vi nu åter på skolbänken. 

Tre missionärer på skolbänken 

Under våren är vi tre ELM-missionärer-på-väg som studerar 

missiologi (=läran om mission/missionskunskap). Maggan och 

jag läser vid Missionsinstitutet (MI) på Örebro Missionsskola 

och planerar utresa till Peru i slutet av sommaren. Sofia Nilsson 

förbereder sig för arbete i Kenya och läser vid Fjellhaug Misjonshøgskole 

i Oslo. 

Kurserna i Oslo och Örebro behandlar båda ämnen som kul- 

6 TILL LIV 04#2006

turförståelse, möten med andra religioner och att vara missionär. 

Man använder delvis samma kurslitteratur vid båda skolorna, 

och att såväl Fjellhaug som Örebro Missionsskola är 

skolor på kristen grund märks bland annat på regelbundna andakter. 

Norsk Luthersk Misjonssamband (NLM) äger och driver 

Fjellhaug, och merparten av skolans studenter kommer från 

detta sammanhang. De flesta i Sofias klass är redan inbokade 

av NLM till något missionsfält. Evangeliska Frikyrkan tillsammans 

med Alliansmissionen står bakom MI och studenterna 

kommer framför allt från olika frikyrkliga traditioner. 

Teori och praktik varvas 

Hur är det då att läsa missiologi? Jag ringde upp Sofia, som bor 

på Fjellhaugs studenthem, för att dela och jämföra upplevelser. 

Sofia berättar att hon trivs med studierna, som just nu är ganska 

intensiva. Lärarna på Fjellhaug har aktuella erfarenheter 

från missionsfälten, vilket gör undervisningen ”levande”. Jag 

håller med henne om att det är viktigt att varva undervisningens 

teoretiska delar med praktiska erfarenheter från olika fält och 

tycker att man lyckas väl med det även på vår kurs. Båda tycker 

vi att det är givande att få dela farhågor och förhoppningar med 

andra, som också är ”på väg ut”. Bland Sofias klasskamrater 

finns någon socionom, någon bonde och någon som ska jobba 

med radiomission. Spridningen i klassen i Örebro är lika stor. 

Studier innebär ofta flyttning 

När jag frågar Sofia om hur det var att flytta till Oslo konstaterar 

hon att det är dyrt att leva i Norge och att hennes sociala liv 

framför allt består av kontakt med studiekamrater, men att hon 

ska gå med i en bibelstudiegrupp. 

– Visst hade det varit bekvämare om det funnits en missionsutbildning 

i Norrköping, där jag bodde, men samtidigt har det 

varit värt att flytta. Att träffa många nya människor är alltid berikande, 

och flytten är också en del av förberedelsen för att flytta 

ännu längre bort. 

Precis som Sofia önskade Maggan och jag att inte behöva 

flytta någonstans för att få studera. På plats har vi dock konstaterat 

att flytten gjort att vi kan koncentrera oss mer på studierna. 

Tempot är högt, och föreläsningarna varvas med litteraturstudier 

och inlämningsuppgifter. Både på Fjellhaug och MI 

ligger kurserna på högskolenivå (även om man i Örebro kan 

välja mellan att läsa för högskolepoäng eller som folkhögskolekurs). 

Stor praktisk hjälp 

Sofia och vi har ekonomiskt stöd från ELM under studierna i 

form av lån, som skrivs av efter en viss tids arbete på missionsfältet. 

Efter långa yrkesutbildningar (och därtill hörande utnyttjande 

av det statliga studiestödssystemet) är detta en stor 

hjälp, och Maggan och jag har dessutom fått hjälp av ELM med 

barnpassning. 

Förberedelser inför kulturkrock 

De senaste dagarna har Maggan och jag arbetat med var sin 

uppgift om religionsbilden i Peru. Maggan har främst läst och 

skrivit om den romersk-katolska kyrkans närvaro, om den 

kluvenhet folket har fått inför kristendomen på grund av kopplingar 

till de spanska erövrarna och om dyrkan av helgon och 

Kristus-uppenbarelser. Jag har försökt lära mig lite mer om den 

vidskepelse och det mycket stora intresse för häxkonst som 

finns just kring Chiclayo. Influenser har kommit från djungelindianer, 

från gamla pre-koloniala traditioner och kanske till och 

med, via slavhandel, från Afrika. Det är spännande att fundera 

kring hur vi ska bemöta allt detta i missionsarbetet. 

I Sofias blogg (som finns på www.elmbv.se) 

ger hon en god inblick i hur en missionär 

under förberedande studier kan tänka och 

känna: 

– Har läst en del under de senaste dagarna, 

och ord, begrepp och ämnesdelar 

blandar sig som en sallad i huvudet. 

Ena stunden tänker jag på kulturchockens 

olika faser och funderar på hur jag 

själv kommer att reagera när jag hamnar 

under ”jag-vill-åka-hem-linjen”. Andra 

stunden snurrar olika etiska dilemman 

runt i mina tankar: det kan vara hur man ska 

förhålla sig till polygami, reflektioner kring 

kvinnans ställning i en muslimsk kultur eller funderingar 

om vilken politisk roll kyrkan spelar i Afrika. 

Sedan kan tanken slutligen förvirra sig in i 

kristendomens relation till andra religioner, 

och då handlar det allt som oftast om kristendomens 

exklusivitet i motsats till att 

allt fler i vår samtid menar att religionerna 

bara är olika vägar till samma 

Gud. – I relation till det sist skrivna vill 

jag påminna om ett ord från Jesus. Han 

säger: Jag är vägen, sanningen och livet. 

Ingen kommer till Fadern utom genom 

mig (Joh. 14:6). 

De närmaste planerna… 

ERIK J ANDERSSON 

Teolog och läkare, Örebro 

MAGGAN & ERIK ANDERSSON 

6 juni: missionärsinvigning på Strandhem 

15 augusti: utresa till Peru 

Hösten 06: språkstudier i Peru 

SOFIA NILSSON 

Sommaren 06: bl a konfirmandledare i Sverige 

Aug – okt: språkstudier i England 

Därefter missionärsinvigning, ytterligare förberedelser 

samt utresa till Kenya vid årsskiftet 06/07 

TILL LIV 04#2006 7 

Maggan. 

Erik. 

Sofia.

I fokus 

Svärdets paradox 

DEN SVENSKA UTRIKESMINISTERN Laila Freivalds har avgått sedan 

hon medgett att hon känt till att en av hennes politiskt sakkunniga 

kontaktat ett webbhotell, efter det att en organisation 

aviserat att man skulle publicera teckningar av profeten 

Muhammed. 

Vi minns vad som hänt: Nordiska ambassader attackerades 

och brändes i Libanon och Syrien. Ett tiotal dödades 

i Nigeria och Afghanistan. Massiva protester i Indonesien. 

Kravaller, demonstrationer och en revolt som kan leda till 

regeringens fall i Pakistan. Stängda danska ambassader i 

flera länder i Mellanöstern och Asien. Bojkottade varor 

för hundratals miljoner kronor och fara för flera länders 

medborgare. 

Den massmediala bedömningen av Freivalds bristfulla 

och osmidiga agerande har i stort sett varit entydig. Det 

finns dock undantag, t.ex. religionsociologen Johan Gärdes 

artikel i SvD (2006-03-16) med rubriken ”Freivalds 

visade kurage”. Artikeln är intressant eftersom författaren 

analyserar vad som hade kunnat hända om överheten 

inte agerat. Han skriver bl.a.: ”Det 

har lett till en ytterst viktig debatt 

kring yttrandefrihetens gränser 

och vad svenska myndigheter, till 

exempel Säpo, kan eller inte bör göra i samband med att 

extremistgrupper publicerar artiklar som kan få enorma 

konsekvenser för Sveriges säkerhet och svenskars relationer 

till omvärlden. … Om inte yttrandefrihet balanseras 

med religionsfrihet kan denna typ av yttrandefrihetsfundamentalism 

leda till en världskonflikt av mått som vi 

kanske aldrig har upplevt som nation.” 

Gärde avslutar artikeln med att uttrycka stolthet över 

UD:s snabba agerande i ett utsatt läge och hävda att tjänstemännen 

borde berömmas och inte kritiseras – än 

mindre avsättas – för sitt arbete. 

I NT finns två paradoxala modeller för hur maktmedel 

givna av Gud disponeras. Mitt i passionshistorien beskrivs 

ett missbruk. Petrus använder svärdet (militära 

maktmedel) för att befrämja Jesu liv och verksamhet 

(Matt. 26:51–54, Joh. 18:10– 11). Han tillrättavisas av 

Jesus: Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas 

med svärd. I Rom. 13 redogör aposteln Paulus för hur den 

av Gud givna överheten inte disponerar svärdet förgäves. 

Är detta en motsägelse? Nej, Bibeln låter dessa båda 

linjer finnas sida vid sida. Överheten har Guds mandat 

att å rättfärdighetens vägnar använda svärdet för människors 

välbefinnande. Det innebär att myndigheter har 

plikt att om så behövs bruka yttre maktmedel för att upprätthålla 

lag och ordning. 

Kristi kyrka har inget mandat att i den andliga kampen 

använda yttre maktmedel, utan endast Andens svärd, 

som är Guds ord. Detta förorsakar inte fysiska skador 

men skapar omvändelse och tro – nytt liv (Hebr. 4:12). 

Kristna har inget annat vapen att försvara sig med än 

Guds ord. Blir vi för vår tros skull förföljda och ställda 

inför rätta, öppnar Gud dörrar för att vittna – för mission. 

Den andliga makten ”utövas allenast genom att lära 

eller förkunna evangelium och genom att utdela sakramenten 

… den världsliga styrelsen 

sysslar med helt andra 

ting än evangelium. Överheten 

skyddar icke själar, utan kroppar 

och lekamliga ting mot uppenbara oförrätter och 

betvingar människorna med svärd och kroppsliga straff 

… Den andliga och den världsliga makten bör fördenskull 

icke sammanblandas.” (Augsburgska bekännelsen, 

art. 28.) 

Även i vår tid har överheten ansvar att tygla t.ex. militanta 

upprorsmän. Vi lever i en på många sätt kaotisk 

tid. Samhällets grundvalar skakar. Laglöshetens hemlighet 

är verksam. Låt oss likt Abraham ha blicken riktad 

på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud 

har format och skapat och glädja oss över att få tillhöra 

ett rike som inte kan skaka… och vara tacksamma och 

tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan 

(Hebr. 11:10, 12:28). 


Missionsföreståndare 

8 TILL LIV 04#2006

foto: margrethe johansson 

Veckan 

somförändrade 

världen 

Historisk verklighet 

JESU SISTA VECKA skildras tydligt i de fyra evangelierna, 

ibland kronologiskt något olika – men som fyra olika 

målningar pekar de alla på Jesu centrala uppgift. 

Den kristna trons sanning grundas på att Jesus, 

Guds Son, har levat, dött och uppstått, mitt i vår historiska 

verklighet. Hans offentliga verksamhet började 

kort efter det att Johannes Döparen trätt fram 

under kejsar Tiberius femtonde regeringsår, när Pontius 

Pilatus var landshövding över Judeen, Herodes 

landsfurste över Galileen, hans bror Filippus över 

Itureen och Trakonitislandet och Lysanias över Abilene, 

och när Hannas och Kajfas var överstepräster 

(Luk. 3:1f). 

TEXTRUTOR: EVA ANDERSSON 

Källor: I korsets tecken av Anders Sjöberg samt till 

faktarutor Korsets mysterium av Agne Nordlander. 

Påsk i Jerusalem, ca år 30 e Kr. 

JUDARNAS PÅSKFEST NÄRMAR SIG, och liksom många andra är Jesus nu med 

sina lärjungar i Jerusalem. Stadens befolkning ökar dessa dagar från ca 

25 000 till ca 250 000. Fariseerna och översteprästerna har, efter en lång 

konflikt med Jesus, beslutat att döda honom. Jesus har verkat som rabbin, 

men utan ’fullmakt’, och dessutom förkunnat Guds rike. Han har 

både förlåtit synder – vilket endast Gud kan göra – och åsidosatt lagen, 

t.ex. sabbatsbudet. 

Översteprästerna har gett befallning om att den som känner till var 

Jesus är ska anmäla detta. Judas erbjuder sig att utlämna honom och 

översteprästerna inser att det gäller att handla snabbt och diskret – de 

vågar inte riskera upplopp under påsken. 

Offerlammen utses 

JESUS ÄR I BYN BETANIA, ca tre km öster om Jerusalem, 

och bor troligen från lördag till 

onsdag där hos syskonen Marta, Maria och 

Lasarus. Maria smörjer Jesus med olja och 

parfym som förberedelse för hans gärning. 

Det är sabbat, sex dagar före påsk, den dag 

då påskalammen utses. 

➽Kom 

och se! 

Guds rena Lamm, oskyldig på korset för oss slaktad, alltid befunnen tålig, 

fastän du var föraktad, vår synd på dig du tagit och dödens makt 

nedslagit. Giv oss din frid, o Jesus! 

TILL LIV 04#2006 9

Aktuellt ämne • Veckan som förändrade världen 

Jesu död på korset 

– en lärjunges stora besvikelse 

PÅSKEN ÄR EN UNDERBAR HÖGTID. Jag har alltid tyckt om att 

vandra upp till Jerusalem och fira högtiden tillsammans med 

andra ur mitt folk. Det blir nästan en känsla av familjehögtid då 

vi alla tillsammans firar att Gud förde oss ut från fångenskapen i 

Egypten. Slaktandet av påskalammet och ätandet av påskmåltiden 

förstärker känslan av att det är vi tillsammans med Gud, och 

läsandet av Höga Visan i synagogan gör att det nästan ryser i 

kroppen. Motivet till att Gud grep in och skälet till att vi över 

huvud taget firar påsk är ju precis som det står i Höga Visan 8:6: 

Stark som döden är kärleken, lidelsen obeveklig som graven. Det 

är Guds motiv, och det känns som om det inte bara är ett ord för 

oss, utan också ett ord för mig. Gud har lidelse för mig! 

JUST I DAG HAR DOCK TYVÄRR de underbara orden i stället blivit 

fyllda med smärta, för detta är nog den konstigaste och sorgligaste 

dagen i mitt liv. 

Allt har gått så fort. Det känns som om det var i går vi började 

vandra upp mot Jerusalem för att fira påskhögtiden, men 

det är ju faktiskt redan en vecka sedan. När vi kom in i Jerusalem 

och folk strödde palmer i vår väg och folket hurrade och 

sjöng Hosianna kändes det som om det nu skulle hända stora 

”Yrvaken och rädd 

sprang jag därifrån 

så fort jag kunde. 

Efteråt berättade 

man för mig att det 

var Judas som hade 

lett de romerska 

soldaterna dit och att 

man arresterat Honom. 

10 

saker. Äntligen hade folk på allvar upptäckt Honom, nu skulle 

det bli ordning, försoning och kärlek i stället för politiskt tyranni 

och religiöst förmynderi. 

Visst hände det saker, men inte alls som vi trodde. Succén och 

glädjen blev verkligen kortvarig, och nu sitter vi här bedrövade 

och trycker. Ingen vill säga något, Petrus har jag inte sett på ett 

tag, och vi som är här vet inte vad vi ska ta oss till. Vad är det 

som har hänt, egentligen? 

I GÅR KVÄLL ÅT VI PÅSKMÅLTID, och vi samlades alla med glädje 

och förväntan. Men – det blev inte som jag trodde, utan hela festen 

började med att Han tvättade våra fötter – som om han vore 

en vanlig tjänare. Sedan började Han tala som om Han skulle 

lämna oss – precis som om Han visste… När vi efter måltiden 

begav oss ner genom Kidrondalen bort till Getsemane var vi nog 

ganska slut allihop. Vi gick där i mörkret i dalen förbi alla mäktiga 

gravmonument. Det var en konstig stämning, och alla var vi 

lite olustiga till mods. När vi kommit fram till Getsemane somnade 

jag nästan på en gång. Jag vaknade av att det plötsligt var 

en massa liv och rörelse och fullt med romerska soldater runt 

omkring. Yrvaken och rädd sprang jag därifrån så fort jag kunde. 

Efteråt berättade man för mig att det var Judas som hade lett 

de romerska soldaterna dit och att man arresterat Honom. 

Allt har gått så fort, på morgonen blev Han dömd till döden, 

och den tidigare jublande folkhopen var nu en vildsint pöbel, 

som ville se Honom död. Jag fattar inte, alla hade ju varit så glada 

och hängivna, plötsligt var de som förbytta. Gillade de verkligen 

Barabbas bättre än Jesus? 

Många orkade inte vara kvar så länge under korsfästelsen. I 

regel är det en långdragen procedur, och många hänger kvar flera 

dagar innan de dör. Jag har hört sägas att det inte är blodförlust 

eller törst som gör att man dör, utan att döden kommer 

genom att man till sist kvävs ihjäl. Måste vara ohyggligt plågsamt, 

att dessutom ha en massa människor som tittar på och 

bara väntar på att man skall dö, och att hela tiden mötas av 

hån. Omänskligt! Så här i efterhand tycker jag att det var skönt 

att vi åt påskmåltid redan i går, precis som esséerna, eftersom 

många var i templet för slaktandet av påskalammen samtidigt 

som Jesus korsfästes. 

Han hade ju inte gjort något, Han ville inte ha makt, Han ville 

inte störta någon, Han ville ju egentligen bara att vi skulle älska 

Gud och varandra. Var det det att Han umgicks med de föraktade? 

Att Han vågade säga emot? Att Han inte gick i någons 

ledband? Eller kanske var det att Han ju faktiskt kallade sig 

TILL LIV 04#2006

Guds Son och gjorde anspråk på att kunna förlåta synder? Jag 

tyckte själv att det lät lite magstarkt, men mitt i detta hade Han 

ändå inget storhetsvansinne. Jag kan inte förstå hur man kunde 

hata Honom så mycket att man önskade Honom döden… 

EN DEL KONSTIGT HÄNDE i samband med korsfästelsen. När Han 

ropade: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? citerade 

Han ju faktiskt ur Psaltaren 22, om den rättfärdiges lidande. 

När jag nu tänker på det ser jag att så mycket i den psalmen 

blir som en detaljbeskrivning av vad som hände. Alla som 

ser mig gör narr av mig … tungan klibbar vid gommen … Händer 

och fötter är genomborrade … de kastar lott om mina kläder 

… När jag tänker på det, är det nästan så jag börjar hoppas, Jesus 

talade ju ofta om att Han skulle uppfylla det som var förutsagt. 

Vid tretiden på dagen var Han död, och nu är Han begraven. 

Vi som var så många är nu så få. Men Nikodemus och Maria 

från Magdala och den andra Maria var där. Man balsamerade 

Honom med välluktande kryddor och lindade Honom med linnebindlar. 

Det var bråttom eftersom det snart var dags för sabbatsvila. 

Josef från Arimateia (han upphör aldrig att förvåna 

mig!) hade en färdig klippgrav som vi la Honom i. När stenen, 

som skulle försegla graven, rullades för grottöppningen, kände 

jag bara en oerhörd sorg och tomhet. Han är borta, och romarna 

lär t.o.m. ha satt ut vakter för att bevaka graven. Jag 

undrar vad de är rädda för? 

Så visst känns det meningslöst. Här sitter vi och trycker, och 

säkert är det fler än jag som funderar på varför vi inte stod upp 

bättre och kämpade för Honom. Petrus försökte visst därborta 

i Getsemane, men det verkade som om Jesus inte ville att han 

Boktips 

Anders Sjöberg 

I KORSETS TECKEN 

– Jesu sista dagar i Jerusalem 

Vi får genom de fyra evangelierna följa Jesus 

under hans sista vecka i Jerusalem. Historiska 

fakta och en djup inblick i texterna ger en levande 

och gripande bild av vad som då hände. 

Boken är en givande läsning i faste- och påsktid, 

en hjälp att förstå vad som händer och tränga 

djupare in i de fyra evangeliernas berättelser. 

Artos förlag Pris: 209 kr (ord. 259 kr) Inb. 

skulle göra det. Fattar inte riktigt varför, men det dåliga samvetet 

gnager. Kunde jag inte gjort något mer? 

ÄR DETTA SLUTET på de mest omvandlande tre åren i mitt liv? Är 

Han verkligen borta? Han antydde visserligen att Han skulle 

komma tillbaka, men det vore ju som om Han skulle uppstå från 

de döda. Det skulle verkligen vara för bra för att vara sant…! 

• • • 

KANSKE SKULLE DETTA kunna vara tankar som fanns hos en av 

lärjungarna under tiden mellan Jesu begravning och hans uppståndelse. 

Den Jesus som de följt under tre års tid var nu borta, 

död och begraven. Han som predikat förlåtelse och försoning 

hade blivit övergiven av de sina och skamligt avrättad. Naturligtvis 

var det under dessa timmar svårt att förstå och svårt att 

tro att Jesus dött som ett försoningsoffer för all världens synd. 

Ondskan verkade ha triumferat, och sorgen över den älskade 

Mästarens död kombinerades med förtvivlan över att det som 

de så helhjärtat satsat på nu verkade ha tagit slut. 

Men döden kunde inte hålla Honom! Tänk om Han kom tillbaka 

till livet? Då skulle det ju visa sig att inte ens ondskans yttersta 

vapen, döden, skulle kunna behålla Honom. Då skulle 

det visa sig att Hans offer var ett giltigt offer. Guds Lamm, Jesus, 

dog samtidigt som påskalammen slaktades i templet. Det 

är en händelse som ser ut som en tanke – och säkert också är 

det. Guds oskyldiga lamm är offrat för att vi skulle gå fria! 

”För bra för att vara sant” – så sa en gång en elev till mig på 

en lektion. Fast det är ju sant. 

Handla på BV-Förlag 

www.bv-forlag.se 

PETER LANDGREN 

Bibelskollärare, Helsjön 

Agne Nordlander 

Korsets mysterium 

Boken vill hjälpa bibelläsaren att bättre förstå 

innebörden i Jesu död på korset. Den berättar 

hur korsfästelsedöden uppfattades i det romerska 

riket, om lärjungarnas reaktioner och om hur 

man finner anknytningspunkter till den sekulariserade 

människans livssituation. Bokens tyngdpunkt 

ligger i den teologiska tolkningen av Jesusberättelsen. 

En efterlängtad nyutgåva. 

Din Bok, Häftad. Pris 229 kr (ord 278 kr)

De lånade krubba… 

De lånade krubba åt armodets son 

och därtill halm och strå 

De lånade åsna bortifrån 

för Herren att rida på. 

Men korset han bar 

och törnets krans 

var hans. 

Han lånade bröd en hungerns dag 

på bergets grönklädda slänt, 

och tvenne fiskar av okänt slag 

hans lärjungar hade sänt. 



var hans. 

Han lånade båt i ett fiskartjäll 

och talte till folket från den 

och en vindblåst hydda till läger en kväll 

åt sig och tolv hemlösa män. 



var hans. 

Han lånade sal, då hans dag var förbi, 

för att duka sitt nattvardsbord, 

och den grav man lade hans kvarleva i 

var ett lån från en främlings jord. 



var hans. 

Dock – 

nu när jag skådar hans stingande krans 

och ser hans kors som det var, 

då känner jag djupt: det var icke hans, 

det var min börda han bar. 

Det kors min Frälsare 

kallade sitt – 

var mitt. 

Ur diktsamlingen Stormen och trädet 

av NILS BOLANDER



➽Kom 

och se! 

Teologiskt perspektiv 

• Alla människors synd förde Jesus 

upp på korset (Rom. 4:25). 

• ’Denna världens makter’ korsfäste 

Jesus (1 Kor. 2:8). 

• Gud skonade inte sin egen Son 

utan utlämnade honom för oss alla 

(Rom. 8:32). 

Måndag 

Söndag 

FIKONTRÄDET OCH TEMPLET 

Jesus tar vägen genom Betfage, 

”platsen med gröna fikon”. 

Han förbannar fikonträdet, 

som inte bär någon 

frukt att äta och går till templet. 

2 I staden pågår marknaden 

för fullt och den har tilllåtits 

flytta in även på tempelområdet. 

3 Jesus finner att 

”bönens hus” är ett ”rövarnäste” 

och driver ut dem som 

säljer och köper. 

Herodes tempel började byggas år 20 f Kr och var en grundlig restaurering 

av Serubabbels tempel (som förstördes år 63 f Kr).Templet 

stod helt färdigt år 64 e Kr, sex år före romarnas förstörelse av 

Jerusalem. Denna tempelmodell finns att se där i dag. 

Varför dog Jesus på korset? 

JESUS RIDER IN I JERUSALEM 

Efterlyst och efterspanad kommer Jesus till 

Jerusalem på veckans första dag. Men han 

kommer av fri vilja, för att tjäna, och rider på 

en åsna, som tecken på fred och ödmjukhet. 

Han hälsas med Hosianna-rop. Åsnan har ett 

svart kors tecknat på sin gråa rygg, det vittnar 

om Jesu verkliga uppgift. 

Jesus går in genom Fårporten i norr, 1 den 

väg offerlammen fördes in i templet. 

Onsdag 

Historiskt perspektiv 

• Jesus dömdes till döden – av Stora 

Rådet, judarnas domstol, för 

hädelse och av Pilatus, den romerska 

politiska makten, för högförräderi. 

Tisdag 

JESUS UNDERVISAR OCH BEMÖTER MOTSTÅNDARE 

Elva av evangeliernas åttionio kapitel handlar om vad Jesus gör 

och säger denna tisdag. Han talar om förlåtelsens 

betydelse; hans fullmakt ifrågasätts; han talar i 

liknelser om de båda sönerna och om arbetarna 

i vingården; han samtalar med sina motståndare 

på hedningarnas förgård 3 i templet om 

skatt till kejsaren och om hur det blir vid uppståndelsen; 

han sitter på kvinnornas förgård 4 och 

iakttar offrandet; han håller på Olivberget sina stora tal om den 

yttersta tiden. 

ONDA RÅDSLAG 

Judas går troligen denna 

dag till översteprästerna 

5 och erbjuder sig att förråda 

Jesus – samtidigt som 

Jesus är i templet och undervisar 

folket.

Vägen till 

Emmaus 

6 

10 

12 

Golgata 

8 

11 

9 

5 

1 

Templet 

1. Fårporten 2. Östra porten, Gyllene porten 3. Hedningarnas förgård 4. Kvinnornas förgård 

5. Stora Rådets samlingssal 6. Övre salen 7. Getsemane 8. Kaiafas palats 9.Antoniaborgen (enl 

tradition Pilatus residens) 10. Herodes den Stores palats (enligt ny forskning Pilatus residens) 

11. Hasmonernas gamla palats 12 Golgata och graven 

foto: johan salomonsson 

foto: cia andersson 

4 

3 

Torsdag 

2 

Getsemane 

7 

Jerusalem 

Olivberget 

Betfage 

Betania 

DEN SISTA MÅLTIDEN, GETSEMANE OCH FÄNGSLANDET 

Jesus kommer från Betania, sänder iväg Petrus och Johannes för att förbereda 

påskmåltiden i den Övre salen. 6 

Före måltiden tvättar Jesus fötterna på sina lärjungar och illustrerar så det 

nya budet: Älska varandra! Under kvällen håller han sitt avskedstal och ber den 

’översteprästerliga förbönen’. 

De äter påskmåltiden och Jesus instiftar nattvarden. Judas går ut i natten och 

Jesus förutser Petrus’ förnekelse. 

När de har sjungit lovsången lämnar de salen och går till Getsemane. 7 Där 

kommer Jesus i djup ångest och överlämnar sig åt Faderns vilja. Petrus, Jakob 

och Johannes ombeds att vaka med Jesus – men de somnar. När stunden är inne 

reser Jesus sig för att möta det som väntar honom. 

Judas förråder, Jesus överlämnar sig – och tillrättavisar Petrus, som tagit till 

svärdet för att försvara Jesus. Alla lärjungarna flyr. 

kartor: hans bergström

Fredag 

träskulptur: anders o johansson 

Hur gick rättsprocessen till? 

NÄR JESUS GRIPITS I GETSEMANE förs han av tempelvakten 

till Stora Rådet, 8 judarnas domstol, för förhör. 

Rådet letar efter bevis, men finner inga. Många 

vittnar mot honom, men vittnesmålen går isär. Nya 

vittnen kallas in som inte heller är samstämmiga. 

Kaifas tar som överstepräst över förhöret och 

ställer den avgörande frågan: ”Är du Messias, 

Guds Son?” Jesus svarar: ”Det är jag”. Inga fler 

vittnen behövs – Jesus kan dömas för hädelse och 

straffet är enligt lagen stening (3 Mos. 24:16). 

Men Stora Rådet har inga juridiska befogenheter 

att verkställa dödsdomen. Därför förs Jesus till 

Pilatus 9 10 för att dömas enligt romersk rätt. Kaifas 

framför då som skäl, inte Stora Rådets ”hädelse”, 

utan att Jesus förleder folket, förhindrar att 

man betalar skatt till kejsaren samt säger sig vara 

judarnas kung – alltså politiska skäl. 

Efter ett samtal mellan Pilatus och Jesus, förklarar 

Pilatus honom oskyldig. Ett sådant domslut 

JESUS FÖRHÖRS, DÖMS, BÄR SITT KORS, KORSFÄSTES OCH DÖR 

Redan under natten förhörs Jesus, 5 8 Petrus följer på avstånd men vill inte 

kännas vid sin Mästare. Men även nu är han sedd av Jesus. 

TIDIGT PÅ MORGONEN: Jesus förs till Pilatus 9 10 för förhör och rättsprocessen fortsätter 

(se ruta). Pontius Pilatus avkunnar 

domen: Korsfästelse! 

VID NIO-TIDEN: Jesus kläs med törnekrona och 

kungamantel. Han får bära tvärbjälken och 

går vägen genom staden upp till Golgata. 

12 Där korsfästes han tillsammans med två 

rövare. 

VID MIDDAGSTID: Ett mörker faller över hela 

landet och det varar i tre timmar. 

VID TRE-TIDEN:Jesus överlämnar sin ande i Faderns 

händer, förlåten i templet rämnar, uppifrån och ända ner. Vägen in till Guds 

allra heligaste är öppen, för den botfärdige rövaren och för var och en av oss. 

DET ÄR FULLBORDAT. Jesus tas ner från korset. Han lindas och läggs i en grav, som 

ägs av Josef från Arimataia. En sten rullas för och vakter sätts ut. 

skulle innebära frigivning. Av taktiska skäl gentemot 

översteprästerna friges dock inte Jesus men 

Pilatus gör tre försök att rädda honom: 

• Jesus sänds till Herodes, 11 landsfursten över 

Galiléen – men skickas tillbaka. 9 10 

• Pilatus försöker utnyttja seden att frige en fånge 

som utbyte 

• Pilatus låter gissla Jesus för att tillfredsställa kravet 

på straff. 

Översteprästerna nöjer sig inte med gisslingen 

utan begär att Jesus korsfästs. Pilatus framhärdar: 

”Jag finner honom inte skyldig till något!” Då tar 

Kaifas till politisk utpressning: ”Om du släpper 

honom är du inte kejsarens vän.” Pilatus inser läget 

och avkunnar domen: Högförräderi, dvs politisk 

omstörtande verksamhet. Straff: Korsfästelse. 

Men Pilatus tvår sina händer – han dömer mot sin 

övertygelse, men är juridiskt ansvarig för Jesu död. 

Lördag 

SABBATSDAGEN 

Jesus vilar i graven 12 och hans vänner tillbringar dagen 

i stillhet. Översteprästerna är oroliga, de försäkrar sig 

hos Pilatus om att graven vaktas. 

Vad innebär Jesu lidande och död? 

• Jesu död – ett offer 

Bilden hämtas från tempelgudstjänsten i GT. Jesu 

död är ett soningsoffer: Hans blod utgöts i vårt ställe, 

för att vi skulle slippa dö. 

Hebr. 9:28: Kristus blev offrad en gång för att bära 

mångas synder. 

• Jesu död – en återlösning 

Bilden hämtas från rättsväsendets och affärslivets 

område. Jesu död är ett friköpande: ”Jesus har förlossat 

och förvärvat mig.” 

Mark. 10:45: Människosonen har kommit för att ge 

sitt liv till lösen för många. 

• Jesu död – en kamp och en seger 

Bilden hämtas från det politisk-militära området. Jesu 

död är en kamp mot djävulen, onda makter och mot 

människors ondska – och en seger över dem. 

Kol. 2:14–15: Jesus avväpnade andevärldens furstar 

och väldigheter när han på korset triumferade över 

dem. 

• Jesu död – en försoning med Gud 

Bilden hämtas från de mellanmänskliga relationernas 

och/eller den politiska diplomatins område. Jesu död 

innebär en försoning mellan Gud och människan. 

2 Kor. 5:18–21: Gud har försonat oss med sig själv 

genom Jesus Kristus. 

• Jesu död – en förebild 

Jesu lidande och död är en förebild för oss till ett liv i 

lydnad och tjänande. 

Mark. 10:45; Fil. 2:8: Jesus har kommit för att tjäna – 

och blev lydig intill döden på korset.

foto: cia andersson 

Söndag 

KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN! 

Medan det ännu är mörkt skyndar kvinnorna 

till graven, möter två änglar och får höra om 

undret som skett: Han är inte här, han är uppstånden! 

De skyndar till lärjungarna för att berätta 

– Petrus och Johannes springer till graven 

och får se den tom. 

Samma dag visar Jesus sig för Maria från 

Magdala och de andra kvinnorna, för Petrus 

och Jakob och för de andra lärjungarna samt för 

vandrarna till Emmaus. 

JA, HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN! 

Jesus lever! 

Halleluja 

foto: eva andersson 

Jesus visade sig efter sin uppståndelse för …Maria från 

Magdala … två andra kvinnor vid graven … Petrus i Jerusalem … Kleopas och 

hans medvandrare till Emmaus … de tio lärjungarna … särskilt för Tomas … sju 

av lärjungarna, som återvänt till fisket i Galileiska sjön … Jakob, Jesu bror … femhundra 

bröder … apostlarna vid himmelsfärden … Paulus, Jesu Kristi apostel. 

Vad innebär uppståndelsen 

enligt NT? 

• FÖR JESUS. Jesu ord ”Min Gud, min Gud…” 

tolkades av Stora Rådet som att de fällt en 

korrekt dom. Jesu hädelse av Gud hade 

straffats av den Högste på ett rättfärdigt 

sätt. Genom att uppväcka Jesus förklarar 

Gud honom rättfärdig. Gud säger JA till honom 

som människor sagt NEJ till. 

• FÖR OSS. Genom att uppväcka Jesus tillkännager 

Gud att Guds räddningsaktion för 

människan har utförts av Jesus och att den 

är godkänd av Gud. Allt vad Jesus sagt och 

gjort, hans lidande och död är för evigt giltigt. 

• FÖR DÖDEN. Jesus uppståndelse visar att 

döden är besegrad. Den biologiska döden 

finns kvar för alla människor men för den 

som tror på Jesus Kristus är den ett inträde 

i den himmelska härligheten. Alla ska likt 

Kristus uppstå – de som frånsagt sig gemenskapen 

med Kristus till dom och de 

som dött i tron på honom till ett evigt liv. 

• FÖR DEN NYA SKAPELSEN. Jesu uppståndelse 

förkroppsligar en ny värld, en ny skapelse, 

där ondska, synd, lidande och död inte finns 

och är upptakten till Guds härlighetsrike. 

• FÖR MISSIONEN. Jesu uppståndelse är en 

startpunkt för mission. Varje människa har 

rätt att höra evangelium om Jesus Kristus 

och förlåtelsen som han har vunnit. 

Jesu uppståndelse är tillsammans med hans 

död och himmelsfärd ett enda skeende för att 

vi ska återförenas med Gud, räddas från den 

eviga döden och bli Guds avbilder. Jesus lever 

och vi får nu leva i gemenskap med honom – 

genom den Helige Ande. 

➽Kom 

och se! 

– Du 

också!

Jesus lever! 

Halleluja 

Halleluja 

bilden är målad av michal hudak på en altartavla i trä, gjord av anders o johansson. 

den hänger på ’allt möjligt verkstaden’ i broby. 

LIVET VANN, DESS NAMN ÄR JESUS, halleluja, 

han var död, men se han lever, halleluja. 

Dödens portar öppnar han, halleluja, 

nyckeln ligger i hans hand. Halleluja. 

Vad är murar, vad är gravar? Halleluja. 

Han är med oss alla dagar, halleluja. 

En är Herren, en är tron, halleluja, 

ett är brödet på hans bord. Halleluja. 

Brödet bryts och vinet delas, halleluja, 

för att världen skall få leva. Halleluja. 

Öppnade är Guds förråd, halleluja, 

källan flödar som var dold. Halleluja. 

Jesus dog, då dog vi alla, halleluja, 

till att utge oss för andra, halleluja. 

Jesus uppstod. Också vi, halleluja, 

uppstod då till evigt liv. Halleluja! 

SV PS 153

illustration: michal hudak 


Jesu uppståndelse 

LAGT LIK LIGGER, DET VET ALLA. Den som är död är död och allt 

är oåterkalleligt. Och så kommer en apostel eller några kristna 

och förklarar att de övertygats om att en som varit död numera 

lever. Det köpte inte saddukeerna, inte grekerna, inte romarna. 

Den romerske ämbetsmannens replik är saklig, men avslöjar 

hur skeptisk han är. Saken gäller en del tvistefrågor inom den 

judiska religionen och ”en viss Jesus som är död men som Paulus 

säger är i livet.” 1 

– den fullkomliga dårskapen 

Aposteln Paulus i Athen 

Paulus måste redogöra för vad han lär inför den domstol som 

samlades på Areopagen i Athen. Domstolen hade den ideologiska 

kontrollen om hand; vad som helst kunde inte okontrollerat 

få förkunnas i staden. Det var inte omotiverat. Lukas, som 

skriver Apostlagärningarna, beskriver fenomenet. ”Athenarna 

liksom de främlingar som bodde i staden ägnade all sin tid åt att 

tala om och lyssna på det som var nytt för dagen.” 2 Lukas kunde 

lika väl ha beskrivit oss, medborgarna i dagens mediesamhälle. 

Uppståndelsen på Areopagen 

Paulus lägger orden väl. 3 Först knyter han an till det som athenarna 

redan vet. De dyrkar en okänd gud. Paulus låtsades inte 

riktigt om att atenarna nog rest altaret till den okände guden av 

försiktighetsskäl – om det plötsligt skulle komma en okänd gud 

som inte räknats upp bland alla andra gudar athenarna hade relation 

till så fanns det likväl ett altare rest åt honom (eller henne). 

Den okände guden hade nu gjort sig känd, sa Paulus, och 

det var alls inte en främmande gud han förkunnade. Gud har 

skapat tillvaron och är inte långt ifrån oss. Vi har vårt ursprung 

i honom. Visserligen har människor varit okunniga om Gud 

men det har Gud haft överseende med (fast Paulus kan vara lite 

förvånad över att folk inte drar riktiga slutsatser av de fakta de 

kan se just där de är, Rom 1:20). Nu har det kommit en ny tid: 

Det kommer en dag när Gud genom en man ska döma världen 

med rättfärdighet – och att det blir så är bekräftat genom att 

Gud låtit den mannen uppstå från de döda. 

Där gick gränsen. Något så lustigt kunde somliga åhörare 

inte låta passera utan skrattsalvor och kvickheter. 

Varför skulle Paulus envisas med att säga sådant som gjorde 

att somliga åhörare inte tog hans budskap på allvar? Därför att 

det kristna budskapet, kerygmat, i grund och botten handlade 

om uppståndelsen från de döda. Som budskap att marknadsföra 

var det inte alldeles lämpligt för det var så idiotiskt att folk 

kunde skratta. Apostlarna hade kunnat säga andra saker – som 

att det är viktigt att vara aktsam om sitt liv, att det finns förlåtelse 

för våra misstag och att världen en gång ska ta slut men då 

börjar något nytt och bättre – om vi varit snälla nog och förresten 

är Gud snäll och förlåter så det blir bra i alla fall – utom för 

de riktigt elaka, men sådana är ju som bekant inte vi. Det hade 

folk köpt och varit glada över. Nu fick Paulus bara med sig några 

få: Dionysios, Damaris och några till. 4 

TILL LIV 04#2006

Uppståndelsen gör hela skillnaden 

Det är uppenbart att uppståndelsen gör hela skillnaden. En död 

vishetslärare eller undergörare hade kanske varit av religionshistoriskt 

intresse, om någon kommit på att han alls funnits. 

Det är en insikt som förändrar allt. Paulus räknar upp vilka som 

sett Jesus levande igen och det gör han juridiskt giltigt och undviker 

dem som sett Jesus utan att ha vittneskapacitet (det är därför 

inga kvinnor nämns för de kunde efter då gällande lag inte 

vittna). De första kristna konstaterar ett historiskt faktum. 

Uppståndelsen ägde rum år 33, i april månad. Det var en händelse 

som förvånade alla för trots vad Jesus sagt så var detta inte 

något som hans lärjungar eller hans familj hade väntat sig. 

Vad kan vi veta? 

Vi kan veta mycket om vad de första kristna sa och förstå hur de 

tänkte. De menade inte att uppståndelsen från de döda var något 

annat än det lätt konstaterbara: graven var tom, kroppen 

var borta och de mötte Jesus levande. Men jag undrar om vi inte 

skulle vara noga med detaljerna – för i det som går förbi nästan 

omärkligt kan sammanhanget visa sig. Jag tänker på tre mycket 

små detaljer: 

Maria Magdalena kommer till graven och förväxlar Jesus 

med trädgårdsmästaren. Hon har med sorg och fasa sett att graven 

är tom och drar väl den enda möjliga slutsatsen att till den 

nesliga avrättningen kommer också gravplundringen. Det var 

inte så konstigt. En förbrytares kropp skulle helst bara slängas 

bort. När ”trädgårdsmästaren” säger ”Maria”, vänder hon sig 

om: ”Rabbouni!” Johannes, som berättar, förklarar för sina läsare 

att det ordet betyder Mästare. Och han behöver nog förklara 

för i den unga Kyrkan brukade man säga ”Kyrie” i stället, 

herre. Maria säger till Jesus vad hon och de andra som följde 

honom brukade säga. Hade repliken konstruerats i efterhand, 

hade den varit annorlunda, anpassad efter lyssnarna. Nu står 

den som den var och blir ett äkthetstecken. 5 

Det andra handlar om fisk. De kristna hade mötte Jesus och 

trodde att de såg en vålnad, berättar Lukas. Jesus svarar att en 

ande inte har kött och ben, kolla själva! Och så ber han om fisk 

och äter. 6 

Det tredje är den lilla förklaringen hos evangelisten Lukas att 

det fanns de som ”av idel glädje och förvåning” inte kunde tro 

att Jesus uppstått.” 7 Det de varit med om hade blivit en omtum- 

Boktips 

Egil Sjaastad 

Uppståndelsen och livet 

– en påskvandring 

Denna bok är tänkt som en hjälp att under 

påsktiden följa Jesus genom lidande, död 

och uppståndelse. Korta stycken och fina 

illustrationer gör påskens budskap levande 

– Jesus besegrar ondskan och försonar 

oss med Gud. Ett evangelium att sprida 

och en utmärkt presentbok! 

BV-Förlag, Inb. Pris 99 kr 

Handla på BV-Förlag 

www.bv-forlag.se 

lande chock. Så som det blivit går det faktiskt inte till. Den som 

tvekar inför talet om uppståndelse är i fromt sällskap och just så 

klok som några av de första lärjungarna. 

Det synliga vittnar om det osynliga 

Egentligen har jag emellertid på senare tid allra mest fascinerats 

av korset. De kristna var ju inte dumma. När Jesus togs ner från 

korset stod pålen kvar. Man hissade nämligen upp den som 

skulle avrättas på korsarmen och satte upp ett anslag om vilket 

brottet var. Någon tog vara på den bräda som målats och satts 

på Jesu kors; valnötsträ med vit grundfärg och röd text på tre 

språk, där latinet och grekiskan skrivits från höger till vänster 

av en målare som var van att skriva på hebreiskt vis. Halva brädan 

finns kvar fortfarande. Men pålen som satts i marken togs 

inte bort utan användes på nytt fram till början av 40-talet. Då 

behövdes ny tomtmark och den gamla avrättningsplatsen bebyggdes. 

Pålarna slängde man i en grop – men de kristna visste 

var och till platsen för avrättningen kom pilgrimer. Några känner 

vi till och några årtal vet vi. 

Det finns en trons materialitet som en gång var självklar. Med 

egna ögon hade människor sett det som visade sig ha en djupare 

mening, men det som var andligt var alltid också materiellt. Det 

är det som är poängen med det vi kallar sakrament – synligt och 

osynligt på en och samma gång. Det synliga bär något mer med 

sig. 

Det gäller förstås uppståndelsen. Somligt såg alla. Och så var 

det några som slogs av en insikt: ”Det är så korkat att det måste 

vara sant!” eller ”Vi har själva sett!” Skulle de första kristna ljugit 

ihop en bra historia, hade de berättat något mer sannolikt än 

detta bokstavligen otroliga. Men det som tycktes vara den fullkomliga 

idiotin visade sig vara den stora sanningen. Och de 

första kristna var beredda att gå i döden för den insikten. Någon 

slutsats borde vi kunna dra av det förhållandet. 

DAG SANDAHL 

Präst och teol dr, Kalmar 

1 Apg 25:19. 2 Apg 17:21. 3 Apg 17:16–34. 4 Jag kunde också ha påmint om 

hur Petrus befrias ur fängelset, Apg 12 – för det är också en riktigt sanslös 

och slapstickbetonad påskberättelse om hur hopplösa lägen aldrig är riktigt 

hopplösa när nu Jesus har uppstått. Detta är de första kristnas erfarenhet. 

Se hur Paulus fortsätter att lägga ut sitt tema i 1 Kor 15. 5 Joh 20:11–18. 6 Luk 

24:36–43. 7 Luk 24:41 

Dag Sandahl 

JESUS 

– Motspänstig medmänniska 

Jesus har alltid lockat människor, till sin person, till 

eftertanke och till utmaningar. I alla tider provocerar 

Jesus-gestalten människor till ett ställningstagande, 

en möjlighet att säga ja eller nej. Boken tar sin utgångspunkt 

i uppståndelsen – för utan den hade inget 

skrivits om Jesus, ingen kyrka funnits. Boken inspirerar, 

ger frimodighet och är svår att lägga ifrån sig. 

Verbum Förlag AB. Pocket, pris: 59 kr 

TILL LIV 04#2006 19

Själavård • Det tredje budet 

Gud gav en gång det utvalda, befriade Israels folk ord att följa. Orden gäller även i dag, Kristus har befriat oss och vi är kallade att leva efter hans vilja. Under 

år 2006 undervisar Gustav Börjesson om tio Guds bud, ett bud varje månad. 

3 

illustration: margrethe johansson 

Jag är Herren, din Gud… 

Tänk på vilodagen, så att du helgar den. 

I TREDJE BUDET ställer Herren fram två gåvor för oss: 

Den ena gåvan är att vi får vila 

Vi är skapade till att likna Gud. Såsom han är verksam ska vi 

vara verksamma. Endast han förmår skapa och ge liv. Men han 

har satt oss till att förvalta skapelsen, till att odla marken, till att 

arbeta, framställa, uträtta och ordna. Och såsom Gud har vilat 

”på den sjunde dagen”, har han gett oss en dag i veckan till vilodag. 

Det betyder att Gud lovar att vi ska klara oss även om vi 

bara arbetar sex dagar. 

Det har berättats om fiskarna på Jyllands västkust, hur de 

upptäckte detta. De fiskade på nätterna. Och sedan gammalt 

gick de ut varje kväll, sju gånger i veckan. Men så kom en väckelse 

till fiskeläget. De som greps av väckelsen talade med varandra 

om att de ju inte hade någon vilodag. Efter en tid beslöt 

de sig för att stanna hemma på natten mellan lördag och söndag. 

De såg hur de andra båtarna gick ut och kom hem med 

fisk, och ibland kände de sig oroliga. Men de höll ut. En gång 

om året brukade båtlagen summera sin fångst och jämföra resultatet. 

När det nu blev dags för detta visade det sig att de båtar 

som bara gått ut sex gånger i veckan hade fått lika mycket 

som de andra. Dessa blev förvånade. Se, sade de till varandra, 

dom där klarar sig lika bra som vi. Varför ska vi då slita som vi 

gör? Och efter en tid beslöt också de sig för att vila en dag i 

veckan. 

Nu kallar Gud oss att se detta, se det i vår tid. Vi vet hur det 

har blivit. Arbetstiden är reglerad. Nutidsmänniskan har fått 

mer fritid. Men nu stressar hon sig själv. När hon har helgen 

framför sig tänker hon: Nu måste jag... Gud ser detta. Och han 

hejdar oss. Jag är Herren, din Gud, säger han, du kan lita på 

mig. Jag har gett dig vilodagen. Du ska släppa alla dessa ”måsten”. 

Du kommer ändå att klara dig väl. Ja, du kommer att klara 

dig långt bättre om du vilar, vilar för egen del och vilar tillsammans 

med de dina. 

Den andra gåvan är att vi får möta Herren Jesus 

Sabbaten har nått sitt mål i Jesus. Han sade det när han gick 

omkring: ”Människosonen är Herre över sabbaten.” Och han 

visade det genom att just på den dagen ta sig an människor och 

hela dem från deras sjukdomar (Joh. 5:1ff, Mark.3:1ff). De 

första kristna tog fasta på detta. På den dag då Herren Jesus 

uppstått, på den ”första veckodagen”, samlades de till gudstjänst 

(Apg.20:7, 1 Kor. 16:2). De kallade den ”Herrens dag” 

(Upp. 1:10). 

Och så har det fortsatt. Herren kallar oss till att möta honom. 

Gudstjänsten är ett möte mellan Herren Jesus och det folk han 

har utvalt. Den är ett möte mellan två trolovade. Så framställs 

det i Bibeln. Herren Jesus är brudgummen och vi är hans trolovade 

(Joh. 3:29, 2 Kor. 11:2). Det är för oss som för ett par ungdomar 

som har funnit varandra men bor på olika håll. De vill 

råkas, han vill möta henne, hon vill möta honom. ”När har du 

tid?” frågar han henne i telefonen, och när de kommer fram till 

ett datum säger han: ”Då viker du det!” Och det gör hon. Hon 

prickar för den dagen i almanackan, hon bokar den för deras 

möte. På samma sätt vill Herren att vi – hans trolovade – ska 

boka vilodagen, i förväg planera den för mötet med honom. 

Tänk på den, säger han, helga den åt mig! 

Det är dessa gåvor vi nu ska se och ta till oss. Herren bjuder 

oss att vila en dag i veckan. Och han uppmanar oss att vika den 

dagen för honom, så att vi kan möta Honom. 


Prost, Sätila 

20 TILL LIV 04#2006

Undervisning • Katekesen i vardagen 

Trosbekännelsen 

DEN APOSTOLISKA trosbekännelsen 

är en enhet 

med tre avdelningar: 

Gud Fader, Sonen, 

den helige Ande. 

I Luthers Lilla katekes 

har den överskriften: 

”Hur en husfar på lättfattligt 

sätt skall lära 

sitt husfolk trosbekännelsen.” 

Vilken fin rubrik! 

När vi nu ska gå 

igenom trosbekännelsen 

blir det på ett enkelt 

sätt. Vi har ingen 

anledning att göra det 

svårare än det är. Man 

behöver inte vara präst 

eller lärare för att kunna undervisa andra. Först och främst är 

det husfaderns uppgift i hemmet. Undervisningen ska inte vara 

ytlig, utan just lättfattlig. 

I. Jag tror på Gud Fader… 

Vi brukar ju läsa en bok från början till slut. Men det är annorlunda 

med katekesen. Varje mening är som en sten som man 

kastar i vattnet; ringarna breder ut sig. Låt oss se på ringarna 

från första trosartikeln. Det första budet säger: Du skall inte ha 

andra gudar vid sidan av mig. Nej, säger trosbekännelsen, jag 

vill inte ha andra gudar än Gud Fader allsmäktig, himmelens 

och jordens skapare. Därför ber jag: Fader vår... 

Buden, trosbekännelsen och Fader vår hör oupplösligt ihop. 

Därför hjälper katekesen oss att få sammanhang i våra egna liv. 

I första trosartikeln talas det om skapelsen och Skaparen. 

Vad innebär det? Luther svarar kort och gott: ”Jag tror att Gud 

har skapat mig.” Spontant kan vi tycka att svaret är alltför enkelt. 

Men det är precis tvärtom. I svaret finns djup och mycket 

att fundera på både för det lilla barnet och för den visaste pro- 

i mitt liv 

Luther samlar i sin Lilla katekes huvudstyckena i den kristna tron och ger dem korta förklaringar. Till 

Liv nr 3 lyfte fram katekesen som en dagsaktuell handbok och visade hur vi med hjälp av den kan 

förstå vad buden betyder. Nu handlar det om trosbekännelsen – och om hur den hör samman både 

med buden och med Fader vår. 

fessor. Var och en ställs vi inför Gud – Skaparen. Jag har fått livet 

av Gud. Han skapade mig och alla andra varelser. När jag 

förstått och erkänt detta får det konsekvenser i mitt liv: 

I lidandet 

Jobs väg ut ur lidandet och anfäktelsen var påminnelsen om 

skapelsen och om Skaparen – han som också är den som råder 

över och är större än alla ondskans makter i den här världen. 

För människovärdet 

Ögon, öron, näsa, mun, händer och fötter, ja hela min kropp, 

förnuft och alla sinnen – allt detta har Gud givit mig. Många 

kämpar med dålig självbild. Första trosartikeln erbjuder hjälp 

till att komma vidare: Jag ställs inför Gud och inte främst inför 

mina medmänniskor. Mitt liv har ett värde, eftersom Gud har 

skapat mig till sin avbild. Därför får jag tacka Gud, som har 

skapat mig så underbart (Ps. 139). 

I synen på skapelsen 

SKAPELSENS BÖRJAN. I tidernas morgon sade Gud: ”Varde 

ljus”, och det blev ljus (1 Mos. 1:3). Hur många är inte dina 

verk, HERRE! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full 

av vad du har skapat (Ps. 104). 

NUTIDEN. Gud inte bara har skapat, utan han skapar också ständigt. 

Han skapar och uppehåller liv. Han skapar ständigt underbara 

blommor och fåglar och nya små människor. 

FRAMTIDEN. Ingen av oss vet något om morgondagen. Däremot 

vet vi att Gud är densamme i går och i dag och i evighet. Han 

fortsätter att skapa tills han kommer tillbaka och håller dom. Då 

skapar han en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. 

II. Jag tror på Jesus Kristus… 

Ibland kan det vara svårt att läsa Luther. Det märker vi av förklaringen 

till andra trosartikeln, som består av en enda lång och 

svår mening. Men den är så fylld med innehåll att man inte kan 

annat än imponeras. Klart och tydligt står det: Jag tror att Jesus 

Kristus ... är min Herre. När man väl har tagit till sig detta budskap, 

så blir det mycket lättare att läsa och förstå förklaringen. 

TILL LIV 04#2006 21

Han är min Herre 

Vem är Jesus, och vad innebär det att han är herre – min herre? 

Hela Jesu liv från evighet till evighet, inklusive de 33 år som han 

levde här på jorden, och orsaken till att han kom till jorden 

sammanfattas i en mening: Jesus är min Herre. Jag är inte min 

egen herre, inte ens över egendom, kropp, liv och frälsning, utan 

jag bekänner att Jesus är min Herre. Motsatsen till att ha Jesus 

som Herre är att vara autonom, dvs. självbestämmande och 

självstyrande. De autonoma vill inte ha någon över sig, utan vill 

vara sina egna herrar. Mitt in i denna värld bekänner vi alltså i 

trosbekännelsen: Jag är inte autonom, utan Jesus är min Herre. 

Jesu historia 

Det första som Bibeln skriver om Jesus är inte hans avlelse eller 

födelse, utan att Jesus, som föddes här på jorden, var sann Gud 

från evighet. Jesus levde alltså innan han avlades och föddes. 

Denne Gud blev sann människa på övernaturligt sätt, genom 

att Guds Ande kom över jungfrun Maria. Jesus blev människa 

för att han skulle rädda oss. Han är Frälsaren. Synden, döden 

och djävulens ondska har kommit in i världen och har sedan 

dess härskat i oss och kring oss. Denna ondska har till följd att 

vi som människor är förlorade och fördömda i oss själva. Alla 

människor har syndat och saknar härligheten från Gud. Men 

det vi inte kunde, det gjorde Gud. Jesus dog på korset, eftersom 

han tog på sig ansvaret för våra synder: … han som bar de 

mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe (Jes. 53:12). 

Det som Jesus har gjort för mig, det räcker. Han har betalat hela 

min skuld. 

För mig 

I de två orden ”för mig” gömmer sig hela evangeliet. Jesus gjorde 

allt detta för mig. Guds kärlek till oss är så stark, att han gav 

det bästa han hade för att vi skulle kunna räddas (Rom. 8:32). 

Frälsningen har vunnits, inte med guld eller silver utan med 

Jesu dyrbara blod. 

Tio Guds bud 

– talar om vad jag ska göra 

1. Du skall inte ha några andra gudar vid sidan 

av mig. 

2. Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds, 

namn. 

3. Tänk på vilodagen, så att du helgar den. 

4. Hedra din fader och din moder. 

5. Du skall inte dräpa. 

6. Du skall inte begå äktenskapsbrott. 

7. Du skall inte stjäla. 

8. Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din 

nästa. 

9. Du skall inte ha begärelse till din nästas hus. 

10. Du skall inte ha begärelse till din nästas hustru, 

ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, 

ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej 

heller till något annat som tillhör din nästa. 

Trosbekännelsen 

– talar om vad jag tror på 

III. Jag tror på den helige Ande… 

Det finns många andar här i världen, men det är bara Guds 

Ande som kallas den helige Ande. Vi tror inte bara att den helige 

Ande finns, utan vi tror också på honom. Jesus talade ofta om 

den helige Ande. I sitt avskedstal lovade Jesus att han skulle sända 

den helige Ande. Han kallas sanningens Ande, och han ska 

påminna oss om allt vad Jesus har sagt och lärt. Han ska förhärliga 

Jesus och föra oss in i hela sanningen. Den helige Ande är vår 

talesman. Han sköter vår sak. Jesus är den förste talesmannen 

(1 Joh. 2:1), och den helige Ande är den andre (Joh. 14:16; 16:7). 

Ordet och sakramenten 

Ingen av oss kan se Guds Ande, men däremot de redskap som 

han använder när han ger oss sina gåvor. Redskapen är Ordet 

och sakramenten. Där Guds Ord blir läst och förkunnat och sakramenten 

rätt förvaltade, där verkar Guds Ande. 

De heligas gemenskap 

Vi tror och bekänner att Gud är hos oss med sin Ande och sitt 

ord. Vi tror på ”en, helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund”. 

Vi bekänner att vi har gemenskap med alla som tror på 

Jesus, oberoende av byggnader och organisationer. Kyrkan består 

nämligen av människor. Här på jorden finns det många olika 

kyrkosamfund, men för Gud finns det bara en enda kyrka. 

Det är den heliga, allmänneliga kyrkan, de heligas samfund (Ef. 

4:4). Att kyrkan är helig betyder inte att den är felfri och perfekt, 

utan att den är helgad av Jesus. Det avgörande med denna 

gemenskap är att evangeliet förkunnas här. 

Kroppens uppståndelse och ett evigt liv 

Vårt liv slutar inte med döden. En dag ska vi alla uppstå från 

graven, havet eller askan. En dag ska våra kroppar, vårt kött, 

uppstå, och då håller Gud dom. Det är den dag då Jesus kommer 

för att döma levande och döda. 

1. Skapelsen 

Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens 

skapare. 

2. Återlösningen 

Jag tror på Jesus Kristus, Guds enfödde Son, vår Herre, 

vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun 

Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och 

begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen 

uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, 

sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån 

igenkommande till att döma levande och döda. 

3. Helgelsen 

Jag tror på den helige Ande, en, helig, allmännelig 

kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, kroppens 

uppståndelse och ett evigt liv. 

PER MUNCH, sognepræst, Nyker, Bornholm 

Översättning: Gunilla Davidsson 

Fader vår 

– hjälper mig att tro 

och följa Guds ord 

Fader vår som är himmelen. 

1. Helgat varde ditt namn. 

2. Tillkomme ditt rike. 

3. Ske din vilja, såsom i himmelen, 

så ock på jorden. 

4. Vårt dagliga bröd giv oss i dag. 

5. Och förlåt oss våra skulder, 

såsom ock vi förlåter dem oss 

skyldiga är. 

6. Och inled oss inte i frestelse. 

7. Utan fräls oss ifrån ondo. 

Ty riket är ditt och makten och 

härligheten i evighet. 

Amen. 

22 TILL LIV 04#2006

Saxat & utblickar 

Om Gud finns… 

”GÅNG PÅ GÅNG kommer kristna ställningstaganden 

i konflikt med tidsandan, där en 

mediaelit försöker utdefiniera andras 

åsikter som onda eller som fördomar.” Så 

inleds en artikel av Christian Braw i Världen 

idag (10/3). C.B. funderar över varför 

vi tänker olika och tar sin utgångspunkt i 

ett citat av prof. Svante Nordin: ”Grundbulten 

i den moderna verklighetsuppfattningen 

är föreställningen om människans 

godhet.” Men hur förklarar man då ondskans 

förekomst? Är vissa människor 

onda och andra goda? Eller är den marxistiska 

och liberala tolkningen rätt, den 

som säger att det finns onda strukturer 

som gör att goda människor handlar illa? 

Braw skriver: ”En mer hållbar tolkning 

av det ondas verklighet är att människan 

inte är alltigenom god utan en blandning 

av gott och ont, av insikt och dårskap”, 

men då behöver vi ”ledstjärnor utanför 

oss själva. … Om vi bara leds av det ljus vi 

själva bär, kommer vi att irra allt djupare 

in i mörkret. Därmed riktas uppmärksamheten 

mot ljuset utanför oss, mot Gud. 

Om Gud inte finns, är frågan ointressant. 

Om Gud finns är den högviktig. Om Gud 

inte gett sin vilja till känna, får vi lämna 

saken, om Gud däremot gett sin vilja tillkänna 

på ett tydligt sätt, är det här vi har 

att söka det ljus som leder bättre än det vi 

har i vår egen hand. Då är det i Guds vilja 

vi har att söka vägledning, när det gäller 

till exempel abort och homosexualitet. 

Var har då Gud gett sin vilja till känna? 

Det kristna svaret har under 2 000 år varit: 

Jesus Kristus i Bibeln. Antingen kan 

man då se Bibeln som berättelser om 

människors erfarenheter av tron på Jesus, 

eller också kan man se den som ett budskap 

från Gud, framburet av inspirerade 

människor. I det första fallet är Bibeln 

tänkvärd men knappast förpliktande, i det 

andra fallet är den en tillförlitlig vägledning. 

Vill man förstå vad det handlar om, 

är det frågorna om människan och Gud 

som skall belysas. Ställningstagandena i 

de konkreta fallen blir då förklarliga. … 

Vill man inte förstå, har man sagt något 

viktigt om sig själv. Det är tänkvärt för 

omgivningen.” 

Bevara begreppet äktenskap! 

ETT UPPROP MED rubriken ”Bevara äktenskapet” 

som startade den 22/2 ska överlämnas 

till statsministern före höstens val. 

”Frågan om par av samma kön bör kunna 

ingå äktenskap utreds på uppdrag av regeringen. 

Det är inte en mänsklig rättighet 

att all form av samlevnad ska kallas äktenskap”, 

skriver kyrko- och samfundsledare, 

debattörer, boxare, ärkebiskopar 

m.fl. undertecknare. 

Uppropet inleds med citat ur FN:s allmänna 

förklaring om de mänskliga rättigheterna, 

som säger att familjen, byggd på 

äktenskapet mellan man och kvinna, utgör 

”den naturliga och grundläggande enheten 

i samhället och äger rätt till skydd 

från samhället och staten” (artikel 16). 

”I alla tider har den livgivande föreningen 

mellan man och kvinna betraktats som 

samhällets själva urcell. Föreningen mellan 

man och kvinna har alltid haft ensamrätt 

till begreppet äktenskap och åtnjutit 

särskilt skydd från samhällets sida.” Uppropet 

avslutas: ”Vi kräver därför att begreppet 

äktenskap reserveras för relationen 

mellan en man och en kvinna och att 

varje förslag att kalla könsneutrala relationer 

för äktenskap avvisas av Sveriges 

riksdag och regering.” 

På www.sea.nu kan även läsas: ”Det 

ligger inte i barnens intresse att radikalt 

omdefiniera äktenskapsbegreppet, utan 

det handlar i första hand om att tillgodose 

vuxna människors önskemål. Ingen människa 

får diskrimineras. Men om någon 

ska anses vara diskriminerad måste det 

gälla identiska situationer där någon särbehandlas 

för en viss egenskap. En rörmokare 

diskrimineras inte därför att hon inte 

får jobba som läkare. En man är inte diskriminerad 

därför att han inte kan få 

barn. Föreningen man–man och 

kvinna–kvinna är inte identisk med föreningen 

man–kvinna. Bara i den senare 

kan barn bli till. Det är därför inte diskriminering 

att enbart föreningen mellan en 

man och en kvinna kallas äktenskap och 

får ett särskilt skydd.” 

Gå in på www.aktenskapet.nu och 

skriv under uppropet! RED. 

På tråden 

Har du råd att låta bli? 

I den helt nya broschyren 

om Strandhems Bibeloch 

lärjungaskola hämtar 

vi en intervju med Peter 

Palm, som gick lärjungaskolan 

läsåret 2004–2005. 

Vem är du Peter? 

Jag är 39 år och bor i Örkelljunga med min fru 

Marita och våra barn Frida, 11 år, och Kristoffer, 

9 år. Vi flyttade hit 1992 och ELM i Örkelljunga 

har sedan dess varit vårt andliga hem. 

För snart två år sedan fick jag förmånen att 

förverkliga en längtan jag hade haft: att gå på 

Strandhems Bibel- och lärjungaskola. Jag hade 

burit på denna längtan under ett antal år och till 

slut blev den starkare än alla de argument som 

ville hindra mig. Så här i efterhand kan jag se, 

att under de åren lade Gud allt till rätta för oss. 

Vad har året på Strandhem gett dig? 

Det har betytt oerhört mycket. Bland annat har 

jag fått ökade kunskaper, en fördjupad tro, förnyad 

inspiration och nya vänner. 

Vad har du lärt dig? 

Det är svårt att peka ut något specifikt, som att 

detta lärde jag mig. Det jag vet är att den 

grund, som min tro vilar på, nu känns stabilare. 

Jag har fått brottas med frågor som dykt 

upp och med ståndpunkter som jag kanske tidigare 

tog för givna, vilket gjort min tro bättre 

rotad. 

Berätta om upplägget av undervisningen! 

Kursen är ju en Bibel- och lärjungaskola, och 

tanken att lyfta fram lärjungaskapet är helt rätt 

– kanske kunde det ha fått en ännu större plats 

i undervisningen! Undervisningen har varit 

grundlig och samlad i temaveckor, vilket jag 

har uppskattat. Detta sätt att jobba gjorde att 

vi kunde gå på djupet och behålla fokus på 

ämnet. Den stora samlade kunskapen och de 

olika lärarstilarna och personligheterna gjorde 

lektionerna till spännande tillfällen. 

Varför ska man välja just Strandhem? 

Välj gärna Strandhem för den bibelcentrerade 

undervisningen, för möjligheten att kombinera 

teori och lärjungaskap, för den kompetenta personalen 

och den underbara miljön och maten! 

Kanske någon räknar på om man har råd… Frågan 

är nog snarare: Har du råd att låta bli? 

Läs broschyren och om Strandhems Bibel- 

och lärjungaskola på www.strandhem.nu! 

FREDRIK HECTOR 

TILL LIV 04#2006 23

Missionsnytt & info 

Konsultationer i Addis Abeba 

Till Livs redaktör samtalar med ELMs missionsföreståndare 

EA: Vad händer i ELM:s utlandsmission? 

RG: Vi gläds och tackar Gud för att Lina Jämstorp är på plats i Kenya. 

Volontärerna i Eritrea (Kristina E) och Kenya (Tomas B och 

Saara L) har kommit igång bra. ELM Danmarks missionssekr. Paul 

Otto Kjøller besökte i februari Peru och har gett uppmuntrande information 

om missionsarbetet där. Ett par av hans artiklar i Liv i 

troen finns utlagda på ELM:s hemsida: www.elmbv.se. 

Vi väntar på besked från de båda lutherska kyrkorna i Eritrea 

(LCE och ECE) om när den förestående sammanslagningen äger 

rum. ELMs samarbete med den Lutherska Kyrkan i Etiopien 

(EELC) har den senaste tiden präglats av komplikationer (se Till 

Liv 01/06). Därför reser en ELM-delegation dit i slutet av mars (se 

separat notis av Carlåke Söderlind). Relationen mission–kyrka är 

nu i en viktig och delvis smärtsam process. Vår bön och förhoppning 

är att den nationella kyrkans identitet och ansvar ska stärkas. 

EA: Något speciellt i styrelsens arbete under vintern/våren? 

RG: Ja, i organisationsförändringens kölvatten finns åtskilligt att 

bearbeta och hantera. Ett viktigt ärende är frågan om manlig – 

kvinnlig representation i styrelsen och ett därtill hörande läroråd 

bestående av män. Till styrelsens februarisammanträde fanns ett 

grundligt utarbetat material från teologikommittén. Flera frågor 

återstår att bearbeta, så beredningen fortsätter vid aprilsammanträdet. 

Målsättningen är att en utredning med ett förslag ska presenteras 

vid ELMs årsmöte i juni. 

EA: Arbetar ni med några aktuella frågor i samtiden? 

RG: Jag kan nämna två ärenden som berör förhållanden i Svenska 

kyrkan. För det första: Styrelsen kommer under våren att göra ett 

uttalande med anledning av kyrkomötets beslut om offentlig välsignelseakt 

för registrerat partnerskap. För det andra: Styrelsen 

har under en längre tid arbetat med kyrkoordningens direktiv i 

ämbetsfrågan. Prästrekrytering och förordnande som kyrkoherde 

I SLUTET AV MARS hölls överläggningar mellan styrelsen för Etiopiens 

Evangelisk-Lutherska Kyrka (EELC) och en utsänd delegation från 

ELM bestående av Roland Gustafsson, Carlåke Söderlind och f.d. 

Etiopien-missionären Jens Aage Nielsen. 

Huvudbudskapet från ELM var att ett fortsatt generöst stöd förutsätter 

en sammanhållen kyrka, där konstitutionens olika delar 

samt ledningens auktoritet respekteras. 

Vidare förordades starkt att kyrkan tar initiativ till konsultationer 

med och mellan samtliga organisationer som samarbetar med 

EELC, så att enighet kan nås om hur de gemensamma resurserna 

kan fördelas på ett mera rättfärdigt sätt. 

En viktig punkt var det Lutherska Teologiska Seminariets status 

som EELC:s utbildningsanstalt. Fortsatt stöd från ELM, både ekonomiskt 

och personellt, förutsätter ett tydligare engagemang från 

kyrkans sida för det fortsatta arbetet vid LTS, dess viktigaste institution. 

Ytterligare information från konsultationerna ges senare. 

CARLÅKE SÖDERLIND, missionssekreterare 

tvingar de bekännelsetrogna till en kompromiss i ämbetsfrågan, 

dvs. att fullt ut bejaka samarbete med präster oavsett kön. Ett 

ELM-uttalande är nu färdigt, det sänds under våren till föreningarna 

och publiceras på ELMs hemsida. 

EA: Några nyheter på personalsidan? 

RG: Våra nya medarbetare i administrationen, Jakob Birgersson 

och Daniel Giselsson, är på plats i Stockholm respektive Örkelljunga. 

Deras insatser uppskattas mycket av oss andra – vi känner 

oss plötsligt betydligt yngre! 

Karin Gunnarsson har varit sjukskriven en tid, men har fr.o.m. 

mars månad gått från halvtid till 75% tjänst. Låt oss be om att 

Gud ger hälsa, nya krafter och frimodighet i arbetet! 

EA: Jag har hört att ordföranden Bengt Hjort tagit ’time out’? 

RG: Ja, det stämmer. Under det senaste året har ELM:s styrelse och 

administration haft flera svåra och komplicerade frågor att arbeta 

med. Dels som en följd av omorganisationen och dels som en konsekvens 

av ställningstaganden som måste göras. Detta har medfört 

en stor belastning på både styrelsemedlemmar och administration. 

I början av februari drabbades Bengt av vissa hälsoproblem. 

Hans läkare konstaterade typiska stressymptom, orsakade av för 

intensiv arbetsbelastning. Därför var Bengt sjukskriven på 50% i 

tre veckor. Hans egen bedömning är att ett intensivt ELM-engagemang 

på ett olyckligt sätt sammanfallit med en period av speciellt 

hög arbetsbelastning på högskolan i Halmstad. Läkarens råd till 

Bengt är att han måste se över sin totala arbetssituation. 

Bengt har därför beslutat ta paus i ELM-arbetet fram till årsmötet. 

Hans uppgifter tas över av andra inom styrelsen resp. administrationen. 

Hur det blir med hans engagemang på sikt får framtiden 

utvisa. – Låt oss komma ihåg Bengt i tack och förbön! 

Tack för nödhjälp! 

EVA ANDERSSON 


100 000 KR HAR KOMMIT IN till nödhjälp i Kenya – stort tack, vänner! 

Hjälpen distribueras genom den Evangelisk Lutherska Kyrkan 

(ELCK), och riktas framför allt till några av de mest drabbade områdena: 

Taita Taveta i sydöstra delen av landet, Samburu och Marsabit 

i den norra delen och eventuellt ett par platser vid Viktoriasjön. 

Hjälpen består av mat och vatten för akuta behov, men en del av 

medlen går till utsäde och gödningsmedel. Det har nu börjat regna i 

Kenya och man förbereder fälten för att så, i hopp och tro om skörd. 

I mitten av mars gick en första sändning till Marsabit – det gäller att 

hinna ut med hjälpen innan regnen gör vägarna ofarbara! 

Säkert är du med och tackar för regnen och ber om att detta ’projekt’ 

ska ha framgång – så att människor slipper fysisk hunger, och 

även att de ska få del av livets bröd. 

Lärjungarna frågade honom: Hur ska vi här i ödemarken få så 

mycket bröd, att vi kan mätta så många? Jesus svarade dem: Hur 

många bröd har ni? …Han tackade Gud, bröt bröden och gav dem 

åt lärjungarna och lärjungarna gav åt folket. Alla åt och blev mätta. 

(Matt. 15:32–39.) KARIN GUNNARSSON, missionssekreterare 

24 TILL LIV 04#2006

Månadens förklaring 

Guds kärlek och människors kärlek 

Gud är kärlek (1 Joh. 4:16). 

GUDS KÄRLEK ÄR GRUNDTEMAT I 

DEN KRISTNA TRON. Bibeln har 

flera ord som beskriver den, 

både i Gamla och i Nya testamentet. 

Guds kärlek, som är 

evig och oföränderlig (Jer. 31:3) 

och oberoende av föremålets 

kvaliteter (5 Mos. 7:7–8), är Bibelns 

röda tråd. 

Guds kärlek är orsaken till 

att världen och människan skapades. 

Guds kärlek är orsaken 

till att Noa och hans familj räddades 

från floden. Guds kärlek 

är orsaken till utkorelsen av 

Abraham och Israels folk. Guds 

kärlek är orsaken till befrielsen 

ur Egypten och intåget i löfteslandet 

– och den håller i tålamod 

ut med folket genom hela 

GT. Guds kärlek sträcker sig 

genom Abraham och Israel till 

alla folk och individer. 

I Nya testamentet kallas 

Guds kärlek för agape. Agape-kärleken uppenbarar sig framför allt i Kristus: Ty så 

älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son… (Joh. 3:16). I Kristus uppenbaras 

Guds utgivande och tjänande kärlek. I Kristus älskar, uppsöker och frälsar 

Gud den förlorade och förtappade världen. Anders Nygren skriver: ”Agape är i det 

första rummet Guds kärlek, så som denna avslöjat sin djupaste mening och innebörd 

vid Kristi kors, i hans självutgivande för syndare.” 

Denna kärlek, agape-kärleken, är människan kallad att leva i, gentemot både 

Gud och medmänniskan. Jesus säger: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt 

hjärta och … din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna 

(Matt. 22:37–40). 

Gud är inte i första hand intresserad av mitt arbete och mina gärningar. Han vill 

framför allt ha mitt hjärtas kärlek. Detta visar Jesus vid Tiberias sjö när han tre 

gånger rannsakande frågar lärjungen Petrus: Älskar du mig? Har du mig kär? (Joh. 

21:15f.) 

Hur kan agape-kärleken bli en del av mig, hur kan den bli mer brinnande? Genom 

att Petrus’ erfarenhet blir min. – Du känner min svaghet, mina syndafall, min blodröda 

synd, och ändå älskar du mig! Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär. 

När jag är svag i mig själv och därför har behov av Frälsaren Jesus, och håller honom 

kär – då sänder han mig ut i världen med sin agape-kärlek. Den kärlek han 

genom den helige Ande utgjutit i våra hjärtan. 

Tack, Jesus, för din kärlek – och för ditt tålamod med mig! 

träskulptur: anders o johansson 

Vi älskar därför att han först har älskat oss. (1 Joh. 4:19.) 

JAN-ULRIK SMETANA 

Missionsgårdspastor, Vännäs 

Bibelläsningsplan 

Mose 

Under ledning av Mose 

blir Israel ett folk. Den 

tid som skildras är omkring 

1400–1200 f Kr. 

Mose intar en speciell 

plats i raden av gammaltestamentligagestalter 

genom sin nära kontakt 

med Gud och som förmedlare 

av Guds förbund och 

Guds lag till folket. Efter patriarktidens 

löften och förberedelser blir Israel nu ett folk 

som är utvalt av Gud för ett speciellt uppdrag. 

När berättelsen börjar har israeliterna förökat 

sig i Egypten och blivit så talrika att de upplevs 

som ett hot av Farao och hans folk. Samtidigt kan 

de utnyttjas som slavarbetare. Det gäller bara att 

de hålls kvar i en nedtryckt position. Men det hot 

som slavarnas blotta existens utgör skrämmer 

alltmer de makthavande. Israeliterna utsätts för 

ett allt intensivare förtryck, men detta leder inte 

till att folket försvagas. Till slut bestämmer man 

sig för den slutliga lösningen: israeliterna skall 

förintas, och man skall börja med att döda alla nyfödda 

gossebarn. 

Detta är bakgrunden till den situation där Mose 

spontant försöker uppträda som befriare. Men 

han får inte det förtryckta folket med sig. Det hela 

rinner ut i sanden, och Mose måste fly. 

APRIL 7 2 Mos 2:1–10 

8 2 Mos 2:11–25 

Efter lång tid får Mose Herrens kallelse att befria 

folket. Han har fått vänta och mogna under en 

lång förberedelsetid. Men nu inser han sin begränsning 

och försöker på alla sätt komma ifrån 

uppdraget. Till sist tvingar Herren honom att gå till 

verket. ”Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin 

kallelse” (Rom 11:29). I uppenbarelsen vid den 

brinnande busken får Mose lära känna Herren 

och hans namn. Men han får också veta att Herren 

är densamme som Abrahams, Isaks och Jakobs 

Gud. 

9 2 Mos 3:1–22 

10 2 Mos 4:1–20 

I stället för befrielse drabbas folket av ökat förtryck. 

Då drabbas Egypten av de tio plågorna, en 

efter en. Men Herren förstockade Faraos hjärta, 

så att han satt fast i den obevekliga attityd han 

hade intagit från början. 

11 2 Mos 5:1–23 

12 2 Mos 7:1–25 

13 2 Mos 8:1–32 

14 2 Mos 9:1–35 

15 2 Mos 10:1–29 

Efter den tionde och sista plågan blir uttåget äntligen 

verklighet. I samband med uttåget instiftas 

påskhögtiden. 

16 2 Mos 12:1–20 

17 2 Mos 12:21–51 

18 2 Mos 13:1–22 

TILL LIV 04#2006 25 

illustration: jonas ahlner

Bibelläsningsplan 

Vandringen genom havet blir vägen till friheten 

för Israels folk. Påskupplevelsen kom för all framtid 

att stå som den enastående gudomliga insatsen 

och som garanti för att Gud också i fortsättningen 

skulle vara samme Frälsare. Man var nu 

räddad till ett nytt liv genom vattnet, men därmed 

var inte alla svårigheter över. 

19 2 Mos 14:1–31 

20 2 Mos 15: 1–27 

21 2 Mos 16:1–36 

22 Ps 114:1–8 

23 1 Kor 10:1–13 

På Sinai berg sluter Herren ett förbund med sitt 

folk, med Mose som förmedlare. Förbundet innehåller 

Herrens löften och folkets förpliktelser i 

form av lagen med de tio budorden. Till förbundet 

hör också gudstjänsten. 

24 2 Mos 19:1–25 

25 2 Mos 20:1–26 

26 2 Mos 24:1–18 

27 2 Mos 25:1–40 

Kontrasten mellan Moses gudsnärhet och folkets 

avfall framträder i berättelsen om guldkalven. 

Men Mose fortsätter att bedja för sitt folk. Förbönen 

ingår i medlarens uppdrag; ja, han får till och 

med vara beredd att satsa sig själv helt och hållet 

(2 Mos 32:32). 

28 2 Mos 32:1–24 

29 2 Mos 33:1–23 

30 2 Mos 34:1–35 

Mose får själv inte leda folket över Jordan in i det 

utlovade landet; det skall hans efterträdare Josua 

få göra. Folket har ständigt visat olydnad, och 

Mose själv har inte heller alltid haft den fasta tilltron 

till Gud. Men han intar ändå en särställning 

som profet. Mose säger att hans profetiska uppdrag 

skall återkomma i en ny person, men berättelsen 

avslutas med att man fortfarande väntar på 

en profet som Mose. 

MAJ 1 4 Mos 20:1–29 

2 5 Mos 9:1–29 

3 5 Mos 18:1–22 

4 5 Mos 31:1–30 

5 5 Mos 33:1–29 

6 5 Mos 34:1–12 

NÄSTA MÅNAD: RUT 

Ur Med människor i GT – en bibelvandring med Bo Johnson. 

Illustrationerna är gjorda av Jonas Ahlner. Med tillstånd från förf. 

och Proprius förlag. 

Söndagen 

– uppståndelsens dag 

Själavård 

Själavård finns som en stående spalt i Till Liv. Välkommen med din fråga – ett svar kan betyda så 

mycket! Det skrivs av Gustav Börjesson och publiceras i Till Liv så snart vi kan. Skicka din fråga till 

TILL LIV, ”Själavård”, Sandgatan 14B, 223 50 Lund. Var gärna anonym! 

JAG VILL STÄLLA EN FRÅGA angående samboförhållandet. Det blir ju mer vanligt att även 

kristna ungdomar bor ihop före äktenskapet. Förr hette det att ”leva i synd”… 

Frågan är: Är det fortfarande synd att leva ihop före äktenskapet? ’RYKANDE VEKE’ 

Kära vän! Jag är glad att Du skriver. Jag tror att Guds Ande har rört dig. Därför vill Du 

inte gå med denna fråga själv. Du vill höra vad Gud säger – i vår tid. 

Det kom vid ett tillfälle några människor till Jesus i ett liknande ärende. De frågade om 

skilsmässan. Då ställde Jesus fram hur Skaparen från begynnelsen gjorde människorna till 

man och kvinna och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin 

hustru, och de två skall vara ett kött (Matt.19:4f). 

Det Jesus poängterar är att Gud själv har instiftat äktenskapet. Här är något som Gud 

har ställt i ordning. Det är ett hus på säker grund, ett hus med väggar och tak, ett hus för 

kärleken. Här får han och hon gå in tillsammans, här har Gud ordnat trygghet för dem och 

för barnen.Varför har då så många i dag svårt att ta detta till sig? Jo, det beror på att de är 

fångna i den moderna tron på Människan: Se vad vi kan, se på vår utveckling! Se hur vi formar 

vår tillvaro! Så tänker dagens människor. Och medvetet eller omedvetet tillämpar de 

nu detta på samlivet. Detta tycker de att de kan forma själva. 

Men Gud är Gud. Det är hans barn som har gått bort. Men han är densamme. Han väntar 

på sina barn. Och ’huset’ står kvar, äktenskapet som Gud har stiftat, det står kvar. 

Och nu, kära vän, Gud har rört vid Dig. Och nu vill han två saker med dig. Han vill först 

tända din tro på nytt, ge nytt liv åt den rykande veken. Ta till dig hans ord. Tala med honom 

i bönen. Sedan vill han ge dig både nåd och kraft att handla rätt i kärleken och samlivet. 

Han har inte ändrat sig. Det trygga huset står där – också för dig! 

Med varma hälsningar i Kristus 

Tack- och böneämnen 

• Öppna våra ögon, vi vill se Jesus 

– den korsfäste och uppståndne! 

• Gör våra hjärtan brinnande! 

• Sänd oss att vittna om Jesus, om det vi sett och hört 

Klippa, du som brast för mig, 

låt mig gömma mig i dig! 

Vattnet, blodet, som går fram 

från din sida, o Guds Lamm, 

blive mig en dubbel bot 

emot synd och lagens hot. 

Intet kan jag giva dig. 

Till ditt kors jag sluter mig; 

naken dig om kläder ber, 

hjälplös, upp till nåden ser. 

I din livsvåg låt mig tvås, 

Herre, annars jag förgås! 


BE FÖR ELM:S ALLA predikanter, missionärer, ungdomsledare, anställda och för styrelseledamöter! 

Be konkret och för dem som Herren lägger på ditt hjärta! Be om en ny 

väckelse – som går genom alla generationer, genom hela Sverige! Be om att på nytt få 

se Herren Jesus Kristus! 

Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös 

och er tro meningslös. … Men nu har Kristus uppstått från de 

döda som förstlingen bland de insomnade. 1 KOR. 15:14F 

26 TILL LIV 04#2006

ELM Syds årsmöte 

Hjärsåslilla missionshus 

den 13–14 maj 

Lördag 13 maj 

9.00 Årsmöte för ELM Syd 

samt för Åhus Missionsgård 

och Missionsgården 

Strandhem 

Lunch serveras till (anmälda ombud) 

Söndag 14 maj 

Offentligt möte 

Tema: 

Hemmet – en plats för Jesus 

10.30 Inledning 

Per-Anders Einarsson 

Körsång 

11.00 Gudstjänst 

Ingemar Rådberg 

Att växa i tro Joh.16:5–11 

Kollekt till ELM Syd 

12.00 Uppehåll 

13.30 Johan Pettersson 

Den kristna gemenskapen/hemgrupp 

14.15 Glimtar från ELM Syd:s 

verksamhet 

Per-Anders Einarsson 

m.fl. 

Körsång 

15.00 Uppehåll, kaffeservering 

16.00 Ingemar Rådberg 

Är vi långt borta från Gud? 

Luk 15:11–24 

Körsång 

17.00 Avslutning 

Anders Månsson 

Ni som är långväga besökare: 

Tänk på något att förtära till 

lunch. I missionshuset finns 

möjlighet till sittplatser för detta 

ändamål. 

ELMs årsmöte 

Falketorp,Vikbolandet 

16–18 juni 

Se programmet i annonsbilagan. 

DAGS ATT 

beställa 

evangelisationsnumret! 

Se annonsbilagan, s. 1. 

ELUs årsmöte 

Strandhem 29 april 

Kallelse till årsmöte 

Ombud för ungdomsgrupper 

och föreningar anslutna till ELU 

samt enskilda medlemmar kallas 

till årsmöte lördagen den 29 

april på Strandhem. Förhandlingarna 

startar kl.14. Kaffeservering. 

Ytterligare information 

skickas till medlemmarna. 

Program 

09.00 Ungdomsgrupperna samlas 

för samtal kring ELU 

14.00 Årsmötesförhandlingar 

19.00 Offentlig lovsångsmässa 

Eventuell förtäring av lunch 

och/eller kvällsmat anmäls till 

Strandhem, info@strandhem.nu 

Pris: 100 kr för heldag. 

Frågor: Ring Fredrik Hector, 

0435-514 77. 

Ny Begrunda 

kommer ut i maj! 

Ur innehållet: 

Apologetik enligt Paulus 

av Lars Dahle. 

Ämbetsfrågan – och manligt & 

kvinnligt av Lars-Åke Nilsson. 

Hur mår jag? 

av Johannes Hellberg 

Beställ på 0910-96031, 

i.e.holmqvist@telia.com 

Pris: 60kr/år för 2 nr (gäller Till 

Liv-pren.) 40 kr/nr (lösnummer) 

Redaktör Peter Henrysson 

begrunda.red@telia.com 

Efterlysning! 

Se annonsbilaga s. 6. 

DAGS ATT 

ansöka 

om stipendier! 


Barnläger 

sommar 2006 

-MED GEMENSKAP, 

KRISTEN UNDERVISNING, 

SÅNG, PYSSEL, SPORT 

OCH LEK... 

OCH MYCKET ANNAT KUL! 


PLUSLÄGER 

sommar 

2006 

För dig som slutat sexan och 

ännu inte är konfirmerad! 

Undervisning i kristen tro, ”fireworks” 

(praktiska aktiviteter), 

gemenskap och mycket mer! 

Vecka 32 på Åhus Missionsgård 

och Missionsgården 

Strandhem 


Det behövs ledare 

– till kristen lägerskola 

Välkommen att anmäla ditt 

intresse! Se annonsbilagan s. 2. 

Missionsgårdarna 

Breanäs Missionsgård 

Påskläger 15–16 april 

25 års-jubileum, vårbrasa 30 april 

Bibelcamping 17–22 juli 

Golf Cup 26 augusti 

Missionsgården Strandhem 


Bibeldagar 25–27 april 

Valborgsmässoafton 30 april 

Loppmarknad och auktion 6 maj 

Multimajan 20 maj 

Bibel- och gästvecka 24–28 juli 

Missions- och 

ungdomshemmet Fridhem 


Åhus Missionsgård 

Lägerdag åk 0–6 8 april 

Påskläger (19+) 15–16 april 

Bibeldagar 9–11 maj 

Kristen semestervecka 24–28 juli 

Se annonsbilagan för mer info! 

DAGS ATT 

planera in 

predikantdagar 2007! 


Smala Gränd 5, 111 39 Stockholm 

Tel 08-700 51 60, fax 08-700 51 69 

www.elmbv.se pg 5 58 43-7, bg 476-1144 

Vice ordförande Harald Waldemarson 

Tel 0125-320 42, 070-749 32 50 

E-post haraldwaldemarson@telia.com 

Missionsföreståndare Roland Gustafsson 

Tel 0435-503 55, 070-657 55 32 

Fax 0435-522 05 

E-post roland.gustafsson@elmbv.se 

Adminstrativ chef Jakob Birgersson 

Tel 08-700 51 64, 0735-33 95 88 

E-post jakob.birgersson@elmbv.se 

Kassör Ingegerd Johansson 

Tel 08-700 51 62 

E-post ingegerd.johansson@elmbv.se 

Missionssekreterare 

Carlåke Söderlind (Etiopien) 

Tel o fax 0613-430 00, 070-658 30 33 

E-post carlake.soderlind@elmbv.se 

Karin Gunnarsson (Kenya) 

Tel 0435-522 75, 070-241 82 30 

E-post karin.gunnarsson@elmbv.se 

Henrik Birgersson (Peru) 

Tel 0241-79 40 79 

E-post henrik.birgersson@elmbv.se 

Jan-Åke Johansson (Sverige) 

Tel 0435-506 65 

E-post jan-ake.johansson@elmbv.se 

Daniel Giselsson (ungdomsmissionsekr) 

Tel 070-413 14 18 

daniel.giselsson@elmbv.se 

Evangelisk Luthersk Mission-Syd ELM SYD 

www.elmbv.se pg 38 16 87-3, bg 917-4418 

Ordförande Anders Månsson Tel 0431-290 56 

E-post bodil.mansson@mbox301.swipnet.se 

Expedition: ELM Syd c/o Erling Hansson, 

Boarp PL 2047, 280 23 Hästveda. 

Tel 0451-370 97. Fax 0451-370 18. 

E-post erling.hansson@lm.lrf.se 

Evangelisk Luthersk Mission-Ungdom ELU 

www.kus.org pg 3 16 86-9, bg 305-0960 

Ordförande Simon Nilsson. Tel 035-21 18 77 

E-post simon_nilsson@swipnet.se 

Kassör Sven Gunnar Gunnarsson 

Lavendelvägen 18, 227 38 Lund 

Tel 046-12 00 32, fax 046-37 35 15 

BV-Förlag 

www.bv-forlag.se pg 87 81 74-2, bg 503-3147 

Smålandsvägen 48, 286 35 Örkelljunga 

Tel 0435-521 77, fax 0435-522 05 

E-post info@bv-forlag.se 

Kristen bokhandel i Helsingborg 

Tel 042-14 57 22. Bollbrogatan 8. 

TILL LIV 

www.tillliv.se pg 607 98 93-1, bg 5545-1330 

Ägare och utgivare ELM-BV 

Ansvarig utgivare Nils-Göran Nilsson 

Redaktör för Till Liv 

Eva Andersson, tel 046-39 93 65 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

E-post till.liv.red@telia.com 

Redaktionsråd för Till Liv 

Eva Appell, Lars Göran Brandt, 

Roland Gustafsson, Lars-Åke Nilsson, 

Sam-Arne Nilsson 

Redaktör för Begrunda 

Peter Henrysson, tel. 046-211 84 61 

E-post begrunda.red@telia.com 

Grafisk form Cia Andersson 

Expedition & annonser 

Till Liv, Sandgatan 14B, 223 50 Lund 

Tel 046-39 93 60, fax 046-39 93 61 

E-post till.liv.design@telia.com 

Annonser insändes senast: 10:e jan, mars, maj, 

aug, okt, nov. 

Kostnad för privata/kommersiella annonser: 

9:50 kronor/spaltmillimeter, min pris 125 kr 

(ELM/ELU-föreningar: 5:00 kr/mm) 

Till Liv, 11 nr/år 

Ordinarie 410 kr; stud. m. eget boende 220 kr 

”Pastorsprenumeration” 250 kr 

Begrunda, 2 nr/år 

Bilaga i Till Liv 60 kr/år för Till Liv-prenumeranter 

Endast Begrunda 80 kr, lösnummer 40 kr 

Prenumeration pg 607 98 94-9 

Ingrid Holmqvist, tel 0910-960 31 

Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge 

E-post i.e.holmqvist@telia.com 

Taltidning Ingrid Holmqvist, tel 0910-960 31 

Tryck Norra Skåne Offset Hässleholm 

10:e årgången ISSN 1402-1838 

TILL LIV 04#2006 27


POSTTIDNING 

B 

Vid obeställbarhet återsänds tidningen till: 

Ingrid Holmqvist, Storkågeträsk 11, 934 94 Kåge 

Korset 

De möttes där 

de båda makterna 

allt djävulens raseri 

alla synder 

också mina 

och Guds förtärande helighet 

och oövervinneliga nåd. 

Det blev en sådan törn 

att den onde krossades 

skulden gick upp i rök 

alla förhängen revs undan 

och alla himmelska utsikter öppnades. 

Ur diktsamlingen Du är mer än regnet av Håkan Bäck 

NÄSTA NUMMER UTKOMMER CA 5 MAJ 

Bön i vardagslivet 

Fader vår i mitt liv 

Kristus gör oss fria – livet i frälsningen (III) 

Diakoni – till tjänst för nästan 

ANNONSBILAGA MEDFÖLJER 

HERREN TILL MOSE: 

Gå nu! Jag skall vara 

med din mun och lära 

dig vad du skall säga. 

2 MOS. 4:12

Ladda ner hela numret som pdf - Till Liv

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Ladda ner hela numret som pdf - Till Liv

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?