Ladda ner Insikt nr 3 2012 - Lafa

lafa.nu

Ladda ner Insikt nr 3 2012 - Lafa

3/12 Om hiv, sex & sånt

Järfälla

satsar på sex

Abortresor

i Europa


INSIKT 3/12

OMSLAGSFOTO: Ulrica Zwenger

4

Grupp som värnar om sex

och samlevnad

På Viksjöskolan i Järfälla samarbetar

personal över ämnesgränserna.

8

Järfälla satsar på sex

Här stöder Socialförvaltningen

utbildning till skolpersonalen.

På gång på Lafa

VAD ÄR DET som skiljer ”mellanstadiebarn”

från tonåringar? Hur

ser sexualiteten ut och vilka

uttryck tar den sig i den här

åldersgruppen?

Du som arbetar med 10–13åringar,

till exempel som lärare,

fritidspedagog eller inom elevhälsan,

är välkommen på en gratis

tvådagarskurs där teoretiska föreläsningar

varvas med praktiska

och pedagogiska metoder.

Kursledare är THÉRÈSE JUVALL,

socionom och ERIK CENTERWALL,

sexualupplysare och författare.

INSIKT – om hiv, sex & sånt

ges ut av Lafa – enheten för

sexualitet och hälsa inom

Stockholms läns landsting

Telefon 08–737 35 50

Fax 08–737 36 40

Postadress:

Box 175 33, 118 91 Stockholm

Besöksadress:

Västgötagatan 2, Stockholm

2 INSIKT 3/12

10

De skadar sig själva med sex

Nu växer kunskapen om sex som

självskadebeteende.

12

Viktigt att lyssna

Det går att återerövra ett lustfyllt

sexliv, menar kurator Eva Persson.

DIANA REYBEKIEL

13

Vision:

En aidsfri generation

”Treatment as prevention” var ett

viktigt diskussionsämne på

internationella aidskonferensen i

Washington.

Redaktörer:

Martina Junström

martina.junstrom@sll.se

Telefon 08–737 35 41

Hanna Ådin

hanna.adin@sll.se

Telefon 08–737 35 57

Ansvarig utgivare:

Gunilla Neves Ekman

14

Med patienten i fokus

Rapport från Whitman Walker-

kliniken i Washington.

15

På samhällets skuggsida

Här har 40 procent av alla hemlösa

hiv. Besök i stadsdelen DTES i

kanadensiska Vancouver.

19

Idrott och hbtq:

Tufft för bögar men

värst för transungdomar

Pride-seminarium om unga

hbtq-personers erfarenheter.

Redaktionskommitté:

Karolina Höög

Elin Jacobsson

Martina Junström

Thérèse Juvall

Lis-Marie Kanon

Gunilla Neves Ekman

Hanna Ådin

22

Klamydiamåndagen

tionde

gången gillt

Minns du

de olika

kampanjerna?

24

Tvingades resa utomlands

för att göra abort

Tusentals irländska kvinnor gör varje

år abort i Storbritannien.

26

Räddningen i Liverpool

Hit kommer kvinnor som nekats

abort i hemlandet.

28

Regionnytt

29

Sen sist, Böcker, m m

FRÅGA CHANS TOLKAR UTBILDAS

OM HIV

TID: 25-26 oktober kl 9-16

PLATS: Meddelas i kallelsen

ANMÄLAN: www.lafa.nu/kurser

WAD 1 DECEMBER

PÅ VÄRLDSAIDSDAGEN 1 december

bjuder Lafa tillsammans med

frivilligorganisationer och andra

aktörer i länet in alla intresserade

till ett kostnadsfritt evenemang

i Kulturhuset. Det blir filmer,

seminarier och teater som på

olika sätt handlar om hiv och livs-

LAURA LEYSHON

villkoren för människor som lever

med hiv i Sverige och världen.

Håll utkik efter programmet på

www.wad.se

UNDER FYRA halvdagar i november

utbildas 25 tolkar om hiv, STI

och sexualitet i ett samarbetsprojekt

mellan Lafa och tolkförmedlingen

Transvoice. 75 tolkar

har redan genomgått utbildningen

och målet är att totalt 150

tolkar ska ha kunskap och känna

sig bekväma i samtal som av

många upplevs som känsliga.

Tolkarna kommer att kunna

beställas av mottagningar och

andra verksamheter inom landstinget

och Stockholms stad.

Layout: Lotta Continua

lotta@lottacontinua.se

www.lafa.nu

Prenumeration

och adressändring:

info@lafa.nu

Tryckt hos Sjuhäradsbygdens

Tryckeri, Borås ISSN 1104-0912


☎INSIKT

ringde till …

SARA S

JOHANSSON,

departementssekreterare på Socialdepartementet,

ansvarig för det nya regeringsuppdraget

till Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet

och Statens folkhälsoinstitut att ta fram ett

nationellt strategidokument för sexuell och

reproduktiv hälsa och rättigheter.

Regeringen konstaterar att SRHR-arbetet

kräver insatser på flera nivåer och från olika

aktörer inom de offentliga, privata och ideella

sektorerna. Grunden utgörs av de insatser

som sker i kommuner och landsting. De statliga

myndigheternas roll bör bland annat vara

att verka för en förstärkt samverkan mellan

aktörerna och att ge stöd till landstingens och

kommunernas utvecklingsarbete. Strategidokumentet

ska tas fram i samråd med till

exempel Skolverket, Ungdomsstyrelsen och

Sveriges kommuner och landsting.

Varför efterfrågar regeringen ett nationellt

strategidokument för sexuell och reproduktiv

hälsa och rättigheter?

– Regeringen anser att SRHR-frågor är viktiga och vill

att arbetet med dessa utvecklas vidare. Vi har tidigare

tagit fram ett dokument för hur Sverige ska arbeta internationellt,

nu går vi vidare med det nationella arbetet.

Det råder idag en viss otydlighet kring ansvarsfördelningen

mellan myndigheter, landsting och kommuner

om vem som gör vad. Vi vet att det görs mycket bra

insatser på olika håll i landet redan idag och tycker även

att det är viktigt att dessa visas upp.

Förslagen i strategidokumentet ska utgå från det

utvecklingsarbete som redan pågår i kommuner och

landsting.

Uppdragets fokus ska vara inriktat på att

stärka det förebyggande arbetet mot oönskade

graviditeter och sexuellt överförda sjukdomar,

SRHR-frågor är ju ett bredare

ämnesområde än så?

– Uppdraget gäller hela SRHR-området även om

fokuset ligger på två frågor som är särskilt viktiga för

regeringen. Arbetet ska utgå från det folkhälsopolitiska

målet att skapa samhälleliga förutsättningar för en god

hälsa på lika villkor för hela befolkningen.

Det ÄR ett jättebrett område och därför ska myndigheterna

som fått uppdraget lägga fram en plan för hur

arbetet ska läggas upp, planen presenteras senare i

höst.

Ska man se detta uppdrag som ett svar på de

förslag utredaren Anders Milton kom med för

några år sedan?

– Snarare som något som efterfrågats av flera olika

aktörer, bland annat har Folkhälsoinsitutet uttryckt ett

behov av att upprätta en SRHR-strategi.

MARTINA JUNSTRÖM

LEDARE

Vill inspirera och

sprida kunskap

FRÅGOR OM SEXUALITET utgör ett brett

ämnesområde och det blir tydligt när

begreppet SRHR – sexuell och reproduktiv

hälsa och rättigheter – börjar användas

mer och mer. I internationella sammanhang

har SRHR funnits med länge och nu

ska en strategi för hur vi i Sverige ska

arbeta med frågorna tas fram på uppdrag

av regeringen (se intervjun här intill).

Lafa ser vi fram emot att man på

nationell nivå tar ett sammanhållet grepp

kring arbetet med att förebygga oönskade

graviditeter och sexuellt överförda infektioner.

Att också lyfta in rättighetsaspekter

och diskutera vad det betyder för oss i

Sverige blir intressant och utmanande.

Rätten till abort är en självklarhet här, till

skillnad från i flera andra europeiska

länder – läs reprotaget från Irland i detta

nummer. Men hos oss finns andra rättighetsfrågor

som behöver diskuteras och

utvecklas, till exempel tillgången till vård

och ett gott bemötande för hbt-personer,

rätten för alla elever att få god kunskap

genom en likvärdig och bra sex- och samlevnadsundervisning,

subventionering av

preventivmedel för unga osv.

ETT GOTT EXEMPEL på hur man kan

skapa förutsättningar för att ge samtliga

elever en bra sex- och samlevnadsundervisning

finns i Järfälla på Viksjöskolan.

Här verkar alla de viktiga komponenterna

finnas med: engagerad skolpersonal från

olika professioner, en stödjande skolledning,

en tydlig arbetsplan och långsiktigt

arbete över flera årskurser. Resultatet är

nöjda elever som vill ha ännu mer sex och

samlevnad! (läs mer på sidan 4)

Vi på Lafa vill gärna inspirera och vara

en kunskapsförmedlare för alla skolor

som vill utveckla sin sex- och samlevnadsundervisning.

Gå in på Lafa.nu så

hittar du utbildningar, metodstöd och

annat som vi kan erbjuda.

I DETTA NUMMER finns flera internatio-

nella utblickar som kan vara intressanta

att relatera till situationen här hemma, till

exempel när det gäller hiv och vården av

hivpositiva.

På den internationella aidskonferensen i

Washington lanserades begreppet ”en

aidsfri generation”. Detta betyder att

ingen ska behöva bli sjuk i aids, ingen ska

behöva födas med hiv och man ska inte

stigmatiseras och diskrimineras på grund

av att man bär på hiv.

I Sverige kan vi erbjuda gratis vård och

behandling till alla som lever med hiv,

men fortfarande händer det att personer

drabbas av aids när vården missar att upptäcka

symptom och därför inte tar initiativ

till hivtestning. Fortfarande väljer många

att inte berätta om sin hivinfektion för att

inte drabbas av stigma och diskriminering

på jobbet och bland familj och vänner.

I år är det 30 år sedan hiv kom till

Sverige och vi behöver fortsätta sprida

kunskap om hiv och hur det är att leva

med hiv med idag. Och för alla som inte

var med på 1980-talet är det också nödvändigt

att få ett historiskt perspektiv på

hur allt började och hur det såg ut innan

de effektiva bromsmedicinerna kom. Här

kommer Jonas Gardells romantrilogi att

bli viktig läsning (och så småningom tvserie).

På sidan 30 recenseras den första

romandelen av ”Torka aldrig tårar utan

handskar”.

Nästa nummer av INSIKT kommer ut i

anslutning till World Aids Day 1 december

och blir ett temanummer om hiv.

Gunilla Neves

Ekman,

chef på Lafa

3/12 INSIKT 3


NYA LÄROPLANEN

Grupp som värnar om

På Viksjöskolan i Järfälla går en röd tråd i sex och samlevnad från sexan till nian.

Sedan två år tillbaka finns en arbetsplan och en sex- och samlevnadsgrupp med

lärare och elevhälsopersonal som letar material, fortbildar sig och ser till att

frågorna hålls levande.

Sanna Hirvo, Veronica Andersson, Inger Ottosson,

Kattis Hallgren och Lottie Kihl-Hogevall är alla med

i Viksjöskolans sex- och samlevnadsgrupp.

4 INSIKT 3/12


sex och samlevnad

Det började med att Inger Ottosson,

lärare i biologi samt idrott

och hälsa började prata sex och

samlevnad med NO- och matematikläraren

Sanna Hirvo.

– Som biologilärare har jag alltid varit intresserad

av de här frågorna och haft sex- och samlevnadsundervisning

med mina elever, men

jag tyckte inte riktigt att jag fick med mig

mina kolleger, berättar Inger Ottosson.

Men Sanna Hirvo delade intresset och tillsammans

gick de 2009 Lafas introduktionskurs

”En eftermiddag om sexualitet”, som

fokuserar på hur man kan arbeta med sex och

samlevnad utifrån nya läroplanen Lgr 11.

– Vi blev så himla inspirerade. Vi kände ”nu

ULRICA ZWENGER

ska vi hem och revolutionera” och frågade vår

dåvarande rektor Hillevi Rindeby om vi inte

kunde få starta en sex- och samlevnadsgrupp

på skolan.

Det fick de. Inger Ottosson utsågs till ledare

och hon och Sanna Hirvo rekryterade en

lärare från varje arbetslag, med olika ämneskompetens.

Även elevhälsopersonal; skolsköterska,

kurator och socialpedagog, bjöds in

till gruppen som gav sig i kast med att ta fram

en arbetsplan.

– Vi jobbade som sjutton med att få till en

röd tråd, från årskurs sex till årskurs nio, med

olika sex- och samlevnadsteman, säger Inger

Ottosson.

I SAMMA VEVA föreslog skolans psykolog

Louise von Warnstedt att Inger Ottosson

skulle följa med på en nätverksträff inom

ramen för projektet ”Sex i skolan” i Järfälla

kommun (se sidan 8).

– På nätverksträffen deltog personal från ett

gymnasium i Täby som gav riktlinjer för hur

en sex- och samlevnadsgrupp på skolan skulle

jobba: ”ni ska se till att ni får tid, ni ska se till

att ni får skolledningens stöd ekonomiskt”

och så vidare.

Sex- och samlevnadsgruppen på Viksjöskolan

fick det stöd från rektor som är en förutsättning

för att kunna jobba systematiskt och

långsiktigt med frågorna. De kunde köpa in

material och avsätta flera halvdagar för arbetet

med arbetsplanen. Ur diskussionerna växte

två målsättningar fram; alla elever på skolan

skulle få lika mycket, och likvärdig, sex- och

samlevnadsundervisning, och i enlighet med

nya läroplanen skulle den vara ämnesövergripande,

det vill säga ingå i flera olika ämnen.

Skolsköterskan Lottie Kihl-Hogevall förklarar:

– Tidigare fick eleverna mest i biologin men

sex och samlevnad är inte bara anatomi och

vad man gör när man ha sex, utan även

känslor och relationer, det ska vara ett brett

perspektiv och olika vinklar. Det ska finnas en

tanke med varje lektion och alla elever ska få

samma kunskap. Det ska inte vara så att om

du har en lärare som inte är så intresserad så

får du bara fem minuter.

När sex- och samlevnadsgruppen var klara

med arbetsplanen presenterade de den för

hela personalen och den togs genast i bruk.

Viksjöskolan har nu arbetat i enlighet med

planen i två år och responsen från eleverna är

genomgående positiv.

3/12 INSIKT 5



NYA LÄROPLANEN

– De längtar verkligen till de olika sex- och

samlevnadstillfällena och blev jättesura en

gång när vi var tvungna att ställa in ett

moment som de visste att vi hade haft i den

årskursen året innan. Vi har också gjort en

anonym skriftlig utvärdering där de var nöjda

till 99 procent – och de vill ha MER, säger

Lottie Kihl-Hogevall.

UNDER KÄRLEKSTEMAT i åttan har eleverna

fått skriva varsin kärleksnovell i svenskan och

svensk- och engelskläraren Veronica Andersson

konstaterar att de har varit väldigt entusiastiska.

– Eleverna är jätteintresserade av att jobba

med relationer för det är ju deras verklighet,

det är där man fångar dem.

Socialpedagogen Kattis Hallgren, som

pratar mycket med eleverna i korridorer och

på raster, märker också hur betydelsefulla sexoch

samlevnadsfrågorna är.

– De här samtalen är så sällsynta i samhället

vi lever i, trots att de handlar om det viktigaste

i våra liv, så man kan hålla på hur länge som

helst egentligen.

Trots att sex- och samlevnadsarbetet på

Viksjöskolan är i full gång har personalen

fortsatt att gå på de nätverksträffar och föreläsningar

som ”Sex i skolan” anordnar. Inger

Ottosson tycker att projektet behövs, inte

minst för att fler skolor ska komma igång och

jobba systematiskt med frågorna.

– Det är bra att få höra vad andra gör och inte

gör, på det sättet tycker jag att de här nätverksträffarna

har varit väldigt bra.

Lottie Kihl-Hogevall vill gärna gå på fler

utbildningar framöver:

– Man måste vidareutveckla sig hela tiden,

om eleverna ska lyssna på oss behöver vi vara

uppdaterade.

BÅDE LÄRARE OCH elevhälsopersonal

tycker att den nya läroplanens ökade betoning

på sex och samlevnad har varit till stor hjälp.

– Jag upplever att den gav ett ännu tydligare

mandat och att vi fick större påtryckningsmöjligheter.

Alla lärare är inte lika trygga i att

jobba med de här frågorna och då underlättar

det att ha läroplanen bakom sig och en rektor

som stöder det hela, säger Inger Ottosson.

Hon får medhåll av Lottie Kihl-Hogevall:

– Tidigare har man inte satsat på sex och

samlevnad centralt och i diskussioner om hur

jag ska hinna med mitt arbete som skolsköterska

har jag tidigare fått höra ”de där samtalen

kan du väl hoppa över, de är väl inte så

viktiga”. Men för mig är de det, dels för att

sex- och samlevnadsfrågor är så viktiga, dels

för att de ger mig en unik kontakt med

eleverna.

6 INSIKT 3/12

HANNA ÅDIN

Arbetsplan för sex- och samlevnadsundervisningen

på Viksjöskolan

Mål 1:

Att skapa förutsättningar för en likvärdig

undervisning i sex och samlevnad för alla elever

på Viksjöskolan.

Mål 2:

Att skapa förutsättningar för eleverna att ha

goda kärleksrelationer samt att fatta goda

beslut med ett gott omdöme vid sexuella

relationer.

Årskurs 6:

■ Samtal i kill/tjejgrupper med skolsyster

och biologiläraren, skriva frågor till

frågelåda

■ Ämnen: Puberteten, menstruationen,

hygien, könsorganen (anatomi)

Årskurs 7:

VÅGATEMA

■ Samtal i kill/tjejgrupper med

socialpedagogerna

■ Genomgång av metodmaterialet

Ses offline om unga, sex och internet

Årskurs 8:

KÄRLEKSTEMA

■ går igen i alla ämnen

■ häfte med förslag på metoder i olika ämnen

Årskurs 9

■ Sex- och samlevnadssnack med

skolpsykologen i tjej- respektive killgrupp

■ dans på idrotten

■ föreläsning om hiv/aids

■ föreläsning om hbt

■ filmvisning och teater

■ besök av sexualupplysaren OLLE WALLER

ULRICA ZWENGER


Och så här

tycker eleverna …

Elina Lee (åk 8)

När hade du sex och samlevnad senast och vad

gjorde du då?

– Vi hade flera lektioner förra året och fick typ lära oss

om könsorganen. Och så hade vi kill- och tjejgrupper

och fick frågor som vi skulle svara på genom att ställa

oss i olika hörn. Det var kul att höra vad andra tyckte, i

vår klass vågar folk säga vad de tycker.

Var det något du saknade?

– Ja, den där lådgrejen, när man får lägga lappar med

frågor, vi hade det i 6:an i min förra skola och det var

askul.

ULRICA ZWENGER

Ellinor Gund Blix (åk 8)

Vad minns du från sex- och samlevnadsundervisningen

i sjuan?

– Vi fick svara sant och falskt på olika påståenden och så

fick vi visa våra åsikter genom att välja olika hörn. Det

handlade mest om puberteten.

Vad var bäst?

– Övningen Fyra hörn, man fick se vad folk tyckte om

saker.

Var det något du saknade?

– Nej, vi har fått lära oss det mesta om puberteten och

det kommer nog mer nu i åttan.

Marcus Fröman och

Nabile Guellouchi (åk 9)

Vad gjorde ni när ni hade sex och samlevnad i

åttan?

– Vi fick lära oss hur kroppen fungerar, var allt sitter och

hur man har samlag, om könssjukdomar och kondom.

Och så om kärlek och relationer. Vi fick skriva egna frågor

på lappar. Vi hade prov också.

Vad tyckte ni var bäst?

– Att få veta om sjukdomar och hur man ska skydda sig.

3/12 INSIKT 7


NYA LÄROPLANEN

Järfälla

satsar på sex

Det hör till ovanligheterna att en hel kommun satsar på att förbättra

sex- och samlevnadsundervisningen. I Järfälla norr om Stockholm är

det en realitet. Där jobbar personal inom Socialförvaltningen med

stöd och utbildning till skolpersonal.

Att genom stöd, samverkan och

utbildning öka kunskapsnivån och

intresset för sex- och samlevnadsfrågor

hos skolpersonal. Det är

målet för projektet ”Sex i skolan”, som drivs

av den så kallade Ungdomsgruppen. Den

ingår i Järfälla stöd och behandling, som är

utförardelen av Socialförvaltningen, och

består bland annat av ungdomsmottagningspersonal

och fältarbetare.

Med ungdomarnas egna behov som

utgångspunkt arbetar man för att de ska få en

god sexuell hälsa. Detta gör man genom att

stötta och utbilda lärare, skolsköterskor och

andra vuxna som möter ungdomarna i skolan.

IDÉN FÖDDES 2007, då både fältarbetare och

personal på ungdomsmottagningen noterade

att ungdomar hade bristfälliga kunskaper, till

exempel om preventivmetoder och sexuellt

överförda infektioner, och att de efterfrågade

mer och bättre sex- och samlevnadsundervisning.

– Vi gjorde då en enkätstudie som delades ut

till personal på alla skolor i kommunen, för att

inventera hur de upplevde sina kunskaper.

Alla som svarade ville ha mer kunskap och

kompetensutveckling, säger fältarbetaren Åsa

Andersson.

Nästa steg blev en fokusgrupp med ungdomar

som just gått ut gymnasiet.

– De bekräftade bilden vi fått från många

andra ungdomar vi träffat; att intresset var

jättestort men sex- och samlevnadsundervisningen

bristfällig och framför allt väldigt

8 INSIKT 3/12

ojämn. Det var stora skillnader mellan olika

skolor och undervisningen byggde ofta på

enstaka eldsjälar, berättar Åsa Haggren, barnmorska

på Järfälla ungdomsmottagning.

Hon och kollegerna i Ungdomsgruppen

började prata och fundera på om de kunde

göra något.

De vände sig till sin närmaste chef och

frågade om de kunde starta ett projekt och

erbjuda skolpersonal utbildning i sex och

samlevnad. Hon var positiv till idén och Ulf

Petersson, samordnare för det drog- och

brottsförebyggande arbetet i kommunen, fick

i uppdrag att prata med programcheferna för

grundskolan och gymnasieskolan. Det visade

sig att förslaget kom som ett efterlängtat svar

på en fråga från politiker i Järfälla.

– När jag berättade om vår idé tittade de på

varandra och plockade fram ett papper från

Barn- och ungdomsnämnden och Utbildningsnämnden.

Där ställdes frågan: Vad görs

egentligen åt sex- och samlevnadsundervisningen

i skolan? Politiken hade reagerat på de

höga aborttalen bland kommunens tonåringar.

PROJEKTET FICK således genast en bra förankring

på chefsnivå i skolan. Inför uppstarten

av ”Sex i skolan” vände sig Ungdomsgruppen

till Lafa, landstingets enhet för

sexualitet och hälsa. Ulf Petersson och Åsa

Andersson träffade skol- och utbildningsansvariga

Thérèse Juvall och sexualupplysaren

Olle Waller. Mötet resulterade bland

annat i att Lafa reserverade ett flertal platser

på sina grundkurser för skolpersonal från Järfälla

kommun.

– Det är en klar fördel om man går två, tre

personer från samma skola. Om man går

ensam på en skitbra kurs och kommer tillbaka

till kolleger som bara säger ”jaha” är det lätt att

man inte orkar fortsätta, säger Ulf Petersson.

HANDLEDARNA på Lafa rådde också projektledarna

i Ungdomsgruppen att få med sig

rektorerna på tåget. Ulf Petersson bjöd därför

in kommunens rektorer till en träff där

Thérèse Juvall bland annat lyfte möjligheter

och skyldigheter vad gäller sex och samlevnad

utifrån skollagen, läroplanen och andra styrande

dokument och Magnus Silfverstolpe,

rektor på Blackebergs gymnasium, pratade


om hur man som rektor kan implementera

och ”säkra” sex- och samlevnadsfrågorna på

sin skola. Ungefär hälften av de inbjudna rektorerna

kom.

– Och det är inte illa med tanke på att det var

en hel eftermiddag, rektorer har mycket

omkring sig hela tiden, konstaterar Ulf Petersson.

PROJEKTET VAR NU sjösatt och projektgruppen

bjöd in skolpersonal i hela kommunen

till den första av en rad föreläsningar med

”experter” på olika områden, utvalda utifrån

de behov och önskemål som framgått av

enkäten med lärare och elevhälsopersonal.

Samtidigt startade nätverksträffar som man

sedan dess bjudit in till varje termin. Det

Ulf Petersson, Åsa Andersson

och Åsa Haggren jobbar för att

ungdomarna i kommunen ska

ha en god sexuell hälsa.

visade sig att träffarna fyller en viktig funktion,

om än inte den man först trott.

– Vår tanke från början var att vi skulle gå in

och stötta med kunskap, men mycket av tiden

har gått åt till att skolpersonalen får bearbeta

sin frustration. Det är så tydligt hur svårt det

är i skolorna, hur de ofta inte få stöd från ledningen

för arbetet med sex och samlevnad,

säger Åsa Haggren.

En del kunskapsöverföring har dock också

rymts på nätverksträffarna: Ungdomsmottagningens

venereolog och gynekolog har varit

med och berättat om sitt arbete och Vallentuna

gymnasium har kommit och beskrivit

hur de jobbar med sex och samlevnad.

Åsa Andersson arbetar kontinuerligt med

att rekrytera ny skolpersonal till nätverks-

ULRICA ZWENGER

”Det är så tydligt hur svårt

det är i skolorna, hur de

ofta inte får stöd från

ledningen för arbetet med

sex och samlevnad.”

träffarna, målet är att det ska finnas två från

varje skola.

– Det är viktigt att ha en kollega att diskutera

frågorna med till vardags, förklarar hon.

Inom ramen för ”Sex i skolan” skickas också

ett nyhetsbrev ut emellanåt, med tips om rapporter,

filmer och olika utbildningar.

I VINTRAS, fem år efter den första sonderande

enkäten, skickade projektgruppen än en

gång ut en enkät till personal på kommunens

skolor. Det som efterfrågandes mest denna

gång var utbildning om sexualitet ur ett religiöst

och kulturellt perspektiv och om frågor

kring heder. Projektgruppen är inte sen att

svara på önskemålen, i november kommer en

föreläsning om just detta.

Man kan fråga sig om inte ”Sex i skolan”

efter över fem år som projekt skulle kunna

övergå i en permanent verksamhet?

– Vi har ett uppdrag att jobba med sex och

samlevnad, och har chefer som stöder det vi

gör, men en formell beställning från Socialförvaltningen

saknas än så länge. Därför driver vi

arbetet i projektform och redovisar hela tiden

vad som görs, så att det finns ett underlag den

dagen man antingen ifrågasätter verksamheten

eller vill permanenta den, säger Ulf

Petersson, som förstås hoppas att Ungdomsgruppen

får fortsatt stöd för arbetet med ”Sex

i skolan”:

– Sex och samlevnad är ett ämne som inte

alltid har en naturlig hemvist utan som hela

tiden måste lyftas upp.

HANNA ÅDIN

3/12 INSIKT 9


FORSKNING

De skadar

sig själva

med sex

Sex kan vara lustfyllt men också ångestladdat och destruktivt. Nu växer

kunskapen om att vissa ungdomar använder sex som ett självskadebeteende,

på samma sätt som andra sätter ett rakblad mot armen.

Felicia, 17 år, stämmer träff med våldsamma

män som vill ha sex med

henne. Hon vill inte veta vad som

ska hända när de träffas, tvärtom är

själva poängen att inte ha kontroll

och låta andra göra vad de vill med henne.

Flera gånger har hon blivit skadad och

smärtan är ofta outhärdlig.

På armarna har hon ärr från skärsår. Hon

började skära sig för att lätta på ångesten, men

på senare tid har hon allt mer ersatt skärandet

med självskadande sex. Vid flera tillfällen har

hon fått hjälp och stöd för att sluta skära sig,

men stödpersonerna känner inte till att hon i

stället gör sig illa med sex.

Felicia berättar sin historia i den nyutkomna

boken ”Unga som skadar sig genom sex” från

stiftelsen Allmänna barnhuset. Hennes berättelse

är inte unik. Att ungdomar använder sex

för att göra sig själva illa är förmodligen inget

nytt fenomen, även om det har börjat uppmärksammas

först nu.

– Sex ska ju vara en källa till njutning, glädje

och ömsesidighet. Att då använda sex för

att skada sig på det mest intima stället gör det

tabubelagt och till något man inte pratar om.

Dessutom syns det inte på samma sätt som

om man skurit sig. Ändå handlar det ofta om

våldsamt sex, ibland med flera personer och

inslag av misshandel, som leder till stora

fysiska och psykiska skador. Ungdomarna

riskerar också att få könssjukdomar eller bli

oönskat gravida, säger Åsa Lundström

10 INSIKT 3/12

Mattsson, socionom och en av bokens författare.

För att uppmärksamma ämnet och samla

ihop den kunskap som finns har hon och

Linda Jonsson, som är doktorand vid Linköpings

universitet, intervjuat ungdomar och

professionella om deras erfarenheter av sex

som självskadebeteende. Dessutom har de

gått igenom den vetenskapliga forskningen,

både i Sverige och internationellt, för att kartlägga

vad man vet och inte vet. Det visade sig

att kunskapen är begränsad.

I DAGSLÄGET FINNS ingen tydlig definition

av sex som självskadebeteende. I boken diskuteras

en definition utifrån nuvarande kunskap

som handlar om att sex blir ett självskadebeteende

när man upprepade gånger söker sig

till sex som innebär fysisk eller psykisk skada,

och som leder till lidande i vardagen genom

att det påverkar exempelvis skolan, arbetet

eller andra viktiga områden i livet.

Precis som vid andra självskadebeteenden så

handlar det om att hantera känslor, ofta att

lindra ångest genom att göra sig fysiskt illa. En

del bearbetar traumatiska händelser, andra

hittar ett sätt att känna sig åtråvärda eller

bevisar för sig själva att de inte har något

värde. När de skadar sig lättar ångesten, men

lättnaden går fort över och efteråt växer

ångesten ännu mer vilket gör att de mår ännu

sämre.

– Det triggar igång en ond spiral där tjejen


ILLUSTRATION: DIANA REYBEKIEL

eller killen om och om igen söker upp liknande

situationer för att hantera ångesten,

säger Åsa Lundström Mattsson.

HUR VANLIGT DET ÄR att ungdomar skadar

sig genom sex är det ingen som vet. Den enda

kartläggning som gjorts i Sverige är en webbenkät

med tusen ungdomar mellan 15 och 24

år från försäkringsbolaget If. Fem procent

svarade att de haft sex för att skada sig, men

efteråt har undersökningen kritiserats för att

metoden var svajig och för att resultatet inte

är helt tillförlitligt.

– Även om vi inte kan säga hur många unga

som skadar sig genom sex så visar vårt insamlade

material att det otvivelaktigt är något

som förekommer, säger Åsa Lundström

Mattsson.

Majoriteten av de ungdomar som de professionella

i boken har haft kontakt med är i övre

tonåren, de kommer från alla samhällsklasser,

en del har tydliga sociala problem medan

andra ser ut att leva ett vanligt liv och är skötsamma

i skolan. Ofta har svåra livshändelser

varit inkörsporten till självskadebeteendet,

flera har utsatts för sexuella övergrepp, men

inte alla.

– Det ser ut att vara lika vanligt bland killar

som tjejer. Däremot verkar det vara ännu

svårare för killar än för tjejer att berätta. En

kille med ett vidlyftigt sexuellt beteende ses

ju som tuff och manlig och då är det svårare

för omgivningen att tro att en kille utsätter sig

för det här, säger Åsa Lundström Mattsson.

Petter, 16 år, är en av killarna som berättar

sin historia i boken. En gång stämde han träff

med en tjej som han haft webcamsex med,

men i verkligheten visade sig tjejen vara en

man som våldtog Petter. Efter det kunde han

inte sluta arrangera liknande träffar och nu tar

han kontakt med män när han mår dåligt och

vill lätta på trycket.

För Kim, 17 år, var det sökandet efter en

sexuell identitet som ledde fram till självskadebeteendet.

Kim är transsexuell, en tjej som

föddes som kille. Hon kände sig förvirrad och

osäker på sin sexualitet och via nätet träffade

hon en man för att ha sex. Efteråt mådde Kim

dåligt men kontaktade mannen igen. De fortsatte

träffas men när han slutade höra av sig

blev Kim förtvivlad och började kontakta

andra män.

Petter och Kim säger båda att de mår dåligt

och vill sluta. De har tagit några steg på vägen,

men skadar sig fortfarande med sex. Både

ungdomarna och de professionella säger att

det kan vara svårt att sluta skada sig genom



FORSKNING

sex. Ångestlindringen och bekräftelsen kan

bli beroendeframkallande. Flera av dem som

egentligen vill ha hjälp vågar inte berätta,

skuld- och skamkänslor är vanliga.

Att hjälpa ungdomarna att ta sig ur självskadebeteendet

tar tid och kräver ofta insatser

på flera plan. Men Åsa Lundström Mattsson

menar att man inte ska underskatta sin betydelse

bara för att man inte är expert på sex som

självskadebeteende.

– Om en tjej eller kille börjar berätta så är

det viktigaste att lyssna och visa att du står ut

med att höra berättelsen även om den är

hemsk. Att våga fråga är viktigare än att ställa

exakt rätt frågor.

SOM VUXEN KAN man avlasta skuldkänslorna

genom att säga att de inte ska behöva

utsätta sig för det här, att det inte är okej att

vuxna utnyttjar ungdomars självdestruktivitet

även om det är tjejen eller killen som själv

har tagit kontakt. Om personen ifråga är

under 18 år ska man anmäla till socialtjänsten

att hon eller han far illa. Koppla in specialistmottagningar

men slussa inte bara vidare,

utan fortsätt att finnas som samtalsstöd.

– Ungdomarna går till sina egna våldtäkter.

Frivilligt. Om och om igen. Det är svårt att ta

till sig. Men det måste vi göra för att kunna

hjälpa. Får du höra en sådan historia har du

fått ett förtroende och ett ansvar att hjälpa till

så att det kan få ett stopp, säger Åsa Lundström

Mattsson.

Stockholm satsar på

ökad kunskap

SOM FÖRSTA KOMMUN i Sverige genomför

Stockholms stad nu en satsning för att öka

kunskapen om sex som självskadebeteende.

Under hösten får personal på alla ungdomsmottagningar

samt skolkuratorer och skolsköterskor

en halv dags utbildning.

På socialförvaltningens hemsida finns redan

nu en film där en ung tjej berättar sin historia

varvat med intervjuer med forskare, samt en

handledning om vad det innebär att skada sig

genom sex. Där finns också en flyer att ladda

ner, skriva ut och

hänga upp på mottagningen.

Den

visar att du känner

till att man kan

skada sig med sex

och inte kommer att

bli rädd om någon

berättar.

Se mer på stockholm.se/sexsomsjalvskadebeteende

12 INSIKT 3/12

Viktigt att lyssna

Det går att återerövra ett lustfyllt sexliv trots att man skadat sig med sex. Första

steget är att våga berätta och som vuxen kan man hjälpa genom att våga fråga.

ÅSA BOLMSTEDT NÄR KURATORN Eva Persson på Västerorts

ungdomsmottagning träffar ungdomar som

skadar sig genom sex försöker hon göra dem

nyfikna på sig själva, på anledningen till att de

skadar sig, vad de vinner och förlorar.

– Det är oftast när självskadebeteendet inte

fungerar som ångestdämpare längre som ung-

domar söker hjälp. För de flesta finns tillfällen

då de lyckas stå emot. När de får syn på dem är

det lättare att hitta motstrategier, säger hon.

Dubbelhet och tidsperspektiv är två viktiga

begrepp i Eva Perssons samtal. Dubbelheten

visar sig genom att den unga både vill och inte

vill ha sex i ett självskadande syfte. Den kortsiktiga

vinsten kan vara bekräftelse eller att få

koncentrera sig på en tydlig yttre smärta i

stället för en mer svårbegriplig inre. Men

självskadebeteendet lindrar bara för stunden

och efteråt är ångesten ofta starkare än tidigare.

Eva Persson ställer många konkreta frågor i

samtalen kring hur sexet går till och olika

känslor i den sexuella situationen. Andra

frågor är: I vilka situationer söker du dig till

självdestruktivt sex? Vad gör att du avstår

ibland? Hur kändes det då?

MED HJÄLP AV samtalen ökar ungdomarnas

självförståelse och de hittar nya strategier att

hantera sin ångest. Men det är inte enkelt och

det tar tid. Ofta är det en dragkamp med några

steg framåt, några tillbaka och besvikelse

när de ibland faller tillbaka i ett destruktivt

beteende.

Eva Persson understryker vikten av att

vuxna vågar ställa frågor som möjliggör för

ungdomar att berätta om sitt självskadebeteende.

Man måste inte själv kunna hjälpa till

med allt, det räcker långt att lyssna när den

unga börjar sätta ord på sina upplevelser.

– Numera har jag för vana att i många möten

med ungdomar berätta att jag träffat andra

ungdomar som skadat sig genom sex. På så

sätt visar jag att jag inte är rädd för ämnet och

gör det möjligt för den unga att berätta.

Om Eva Persson märker att en ung person

behöver mer stöd än hon eller han kan få på

ungdomsmottagningen förmedlar hon kontakt

med BUP eller vuxenpsykiatrin. I första

hand försöker hon dock leta sig fram till en

lösning tillsammans med den unga. Ofta är

det en lättnad att våga börja berätta och förstå

att man inte är ensam om att använda sex som

självskadebeteende. Det ger också hopp om

att förändring är möjlig.

– Jag brukar säga att jag finns kvar och att de

gärna får höra av sig när de vill. Även om jag

skickar ungdomen vidare så har jag fått ett förtroende

och blir en viktig person i hennes

eller hans liv. Ofta behöver jag finns kvar i

deras liv under en ganska lång period.

ÅSA BOLMSTEDT

ILLUSTRATION: DIANA REYBEKIEL


KAROLINA HÖÖG

AIDSKONFERENS

VISION:

En

aidsfri

generation

Treatment as prevention – att förebygga

spridning av hiv genom att

påbörja behandling direkt efter

diagnos – var en av de metoder som

diskuterades mest på årets internationella

aidskonferens. Karolina Höög

och Elin Jacobsson, Lafa, rapporterar

från Washington.

DEN INTERNATIONELLA aidskonferensen,

med närmare 24 000 deltagare från 183

länder, hölls i år i Washington DC. Många av

konferensens talare påpekade att det var länge

sen sist; USA har sedan 1987 förbjudit personer

med hiv att resa in i landet. Tack vare att

förbudet hävdes 2009 kunde konferensen åter

äga rum i USA. Alla var dock inte välkomna,

personer som säljer sex och personer med

injektionsmissbruk får inte visum till USA

och höll därför en parallell konferens i Calcutta

i Indien. Stora protester mot inreseförbudet

hördes under den fem dagar långa

Washingtonkonferensen. Lagstiftning som

kriminaliserar sexarbete och droganvändning

kritiserades hårt. Man menade att lagarna

hindrar preventionsinsatser i dessa grupper.

Cheryl Overs, Monash University, Australien,

som länge forskat kring personer som

säljer sex menade att vi måste involvera dem i

det förebyggande arbetet så att insatserna

anpassas till deras verklighet. På många håll i

världen får inte personer som säljer sex tillgång

till vård och behandling.

UNAIDS lanserade visionen om en aidsfri

generation vilken innebär att ingen ska

behöva insjukna i aids, ingen ska behöva

3/12 INSIKT 13



AIDSKONFERENS

födas med hiv och ingen ska utsättas för stigmatisering

eller diskriminering i samhället

och i arbetslivet på grund av hiv.

Trots att varken vaccin eller botemedel är

inom räckhåll så ingav konferensen hopp på

flera olika områden. Fler människor än någonsin

har tillgång till behandling. Mellan 2010

och 2011 ökade andelen personer som fick tillgång

till behandling med 20 procent. Målet är

att 2015 ska 15 miljoner av världens cirka 34

miljoner hivpositiva behandlas med hivmediciner,

idag är den siffran 8 miljoner. Även

andelen gravida kvinnor med hiv som får

behandling för att förhindra att deras barn

smittas har ökat.

SITUATIONEN FÖR män som har sex med

män (MSM) är däremot en helt annan. Förekomsten

av hiv bland MSM är mycket högre

jämfört med i den övriga vuxna befolkningen,

ett mönster som finns i hela världen. Dessutom

fortsätter hiv att öka i MSM-gruppen. På

konferensen pratade man om vikten av att

synliggöra gruppen, arbeta mot homofobi

och att öka hbt-kompetensen inom vården,

för att göra det möjligt att bromsa utvecklingen.

ANTHONY S FAUCI, chef för National Institute

of Allergy and Infectious Diseases i USA,

menade att det är möjligt att uppnå visionen

om en generation fri från aids.

– Vi har flera olika preventiva metoder men

de måste kombineras. Den stora utmaningen

ligger i att sammanlänka resultaten av den

biomedicinska forskningen med resultaten av

den beteendevetenskapliga forskningen.

Om de medicinska framstegen inte anpassas

efter sammanhang och målgruppernas

behov blir de verkningslösa.

En av de nya metoderna är ”treatment as

testning/

rådgivning

14 INSIKT 3/12

mor till

barnprevention

treatment

as

prevention

utbildning

STIbehandling

drog/

alkoholbehandling

prevention” (TRASP), något som återkom

under många föreläsningar och seminarier.

Metoden innebär att man påbörjar behandling

direkt efter diagnos oavsett hur pass påverkat

immunförsvaret är. Man menar att man på så

vis förbättrar hälsan och livskvaliteten för den

enskilde, men även förhindrar att denne för

vidare virus till fler personer eftersom medicineringen

minskar smittsamheten. Metoden

skulle alltså även ha en förebyggande effekt.

Flera studier gjorda på heterosexuella par där

ena parten är hivbärare visar att risken att

överföra hiv minskade med upp till 96

procent. Förespråkarna menar att det även är

kostnadseffektivt i kombination med andra

preventiva metoder, såsom rådgivning och

kondomanvändning.

Andra var inte fullt så positiva till denna

preventionsmetod och menade att det är

mycket mer komplext än att testa och

behandla direkt. Argumenten baserades bland

annat på medicinsketiska principer.

Kritikerna menade att användandet av treatment

as prevention hotar rätten till självbestämmande

och möjligheten att ta ett eget

beslut efter opartisk information utan

påtryckningar. Individens behov måste vara

högsta prioritet, inte smittskyddseffekten i

samhället. Dessutom menar de att det är

bättre att satsa på att i första hand ge behandling

till alla som idag är i behov av det.

Det fanns åsiktsskillnad mellan USA:s och

Europas hållning i frågan. Medan man i vissa

delstater i USA redan infört treatment as prevention

håller man i Europa fast vid att

behandling i första hand ska vara till nytta för

den enskilde, alltså inte vara en preventionsmetod.

I grunden handlar det om prioriteringar.

Hur ska vi fördela de begränsade resurserna

som finns för hivprevention globalt?

manlig

omskärelse

PrEP

mikrobicider

kondomer harm blod-

reduction screening

Anthony S Fauci förespråkade en kombination av olika metoder för att förebygga hiv. PrEP är en förkortning

av preexpositionsprofylax, vilket innebär att man får medicin innan man utsätter sig för smittorisk.

Med

patienten

i

fokus

På Whitman Walker-kliniken i

Washington får 3 000 personer hivbehandling,

rådgivning och olika

typer av stöd. Många är män som har

sex med män, men alla som inte

känner sig trygga i den vanliga hälsooch

sjukvården är välkomna.

WASHINGTON ÄR den hårdast drabbade

staden i USA vad gäller hiv. Av stadens 650

000 invånare lever 14 500 människor med

hiv. Flest hivfall finns i gruppen svarta män,

där 6,3 procent har hiv. Bland dem är män

som har sex med män mest utsatta, i den

gruppen ökar hiv, medan spridningen i övriga

grupper har planat ut.

En av de viktigaste aktörerna för hivpositiva

i Washington är Whitman Walker Clinic.

Kliniken har en omfattande verksamhet där

patienternas behov har fått styra utvecklingen.

Idag erbjuder man, förutom den medicinska

vården, psykoterapi, juridiskt stöd,

självhjälpsgrupper, dietister, tandvård med

mera. Kliniken har sedan starten på 1980talet

arbetat med hbt-personer, men idag är

alla välkomna. Människor som av olika anledningar

inte känner sig trygga i den vanliga

hälso- och sjukvården vänder sig ofta till

Whitman Walker-kliniken. Här står patienten

i fokus och principen är att passa på att få

så mycket som möjligt gjort när patienten väl

har tagit sig till kliniken.

Whitman Walker är en konsekvens av att

samhället inte har mött vissa gruppers behov,

därför har man skapat en verksamhet där det

ska vara lätt att få hjälp med olika typer av

problem. Idag har man 3 000 personer på hiv-


ehandling. Men trots att kliniken fyller en så

viktig funktion kämpar man med finansieringen.

Inkomsterna kommer från det egna

apoteket och från patienternas försäkringar –

men även privata donationer är nödvändiga

för att täcka klinikens kostnader. Mycket tid

ägnas åt insamling.

På klinikens juridiska avdelning har arbetet

förändrats sedan 80-talet. Då handlade det till

stor del om testamenten, begravningar och

bouppteckningar, medan man idag lägger

mycket tid på att guida patienter genom sjukförsäkringssystemet.

De flesta hivpositiva i

USA saknar privata sjukförsäkringar. Delvis

för att försäkringarna går genom arbetsgivaren

och arbetslösheten i gruppen är stor, men även

på grund av att man nekas att teckna en försäkring

om man har hiv eller att försäkringen på

grund av diagnosen blir alldeles för dyr.

– En av de första sakerna som vi tar itu med

när en person fått en hivdiagnos är att titta på

hur finansieringen för vård och behandling

ska lösas, säger Erin M Loubier, chef för den

juridiska avdelningen.

På kliniken ser man med tillförsikt på hälsoreformen

”Obama Care”. Den reformen

kommer att förbättra och förlänga livet för

många personer som lever med hiv eftersom

det blir förbjudet att neka människor att

teckna försäkring, samtidigt som den innehåller

försäkringssubventioner för låginkomsttagare.

EN ANNAN avdelning arbetar med följsamhet,

alltså de hinder som finns i vardagen för

att patienten ska kunna ska kunna följa

behandlingen. I Washington, liksom i övriga

landet, tappar vårdsektorn kontakten med

många hivpatienter som av olika anledningar

inte kommer till läkarbesök eller tar sin

medicin. Det handlar om brist på pengar,

hemlöshet, missbruk eller andra sociala

problem. Kliniken arbetar på olika sätt med att

förebygga ”drop-out”. Bland annat ordnar

man transporter till kliniken och volontärer

gör hembesök hos patienter för att motivera

dem att följa behandlingen. En gång i veckan

bjuder man på middag på kliniken och passar

samtidigt på att informera om olika hälsoteman.

Varje patient har en egen följsamhetsplan

utifrån de individuella behoven, det

gäller att hitta kreativa lösningar och att arbeta

mycket med motivationen. Därför är teamarbetet

mellan olika yrkeskategorier en självklarhet

på kliniken.

– Vi har ett empowerment-perspektiv. Det

innebär att vi inte talar om för patienter

vad de ska göra, vi hjälper dem att förstå vad de

Meghan E Davies utanför mobila kliniken;

testbilen som körs till festivaler, kyrkor och

sexklubbar.

behöver, säger Justin Goforth, avdelningschef.

Personalen på Whitman-Walkerkliniken

har nyligen testat ett nytt grepp för att öka

andelen patienter som följer sin behandling,

genom att erbjuda dem ett presentkort värt 70

dollar var tredje månad om de vid kontroll har

låga virusnivåer i blodet. På så sätt har man

ökat andelen patienter som har regelbunden

kontakt med kliniken.

– Vi var tveksamma till att använda oss av

sådana här typer av incitament, men efter det

här pilotprojektet blev det tydligt för mig att

det är en fråga om resurser, säger Justin

Goforth.

Som komplement till arbetet på kliniken har

man också en utåtriktad verksamhet med en

testbil som körs till festivaler, kyrkor, sexklubbar

och andra områden för att erbjuda

hivtest.

– Det viktiga med testbilen är egentligen

inte att testa så många som möjligt, utan att

visa att vi finns och att påminna om testning,

så att människor tar sig hit, säger Meghan

E Davies, chef för det utåtriktade arbetet.

KAROLINA HÖÖG, ELIN JACOBSSON

ELIN JACOBSSON

3/12 INSIKT 15


RAPPORT UTIFRÅN

På samhällets

skuggsida

Bara några kvarter från de blanka skyskraporna och lyxhotellen i en av

världens rikaste städer, kanadensiska Vancouver, finns människor som

lever så långt ifrån en framgångssaga som det bara går.

För några år sedan stod Vancouver värd

för vinter-OS och världens blickar riktades

mot den ståtliga staden vid Stilla

Havet. Men när OS-besökarna strömmade

till fanns det ett område de inte fick se.

Kvarteren mellan Chinatown och Gastown,

Downtown Eastside, spärrades nämligen av.

Det är en del av Vancouver som stadsledningen

inte vill att omvärlden ska känna till.

Stadsdelen är inte bara i övrigt välmående

Kanadas fattigaste område, utan har även

deklarerats som en kriszon av FN. Så här sade

FN:s talesperson Patricia Leidl nyligen om

Downtown Eastside: ”Det är ett av de värsta

exemplen på urban misär jag någonsin har sett

och jag har rest över hela världen.”

Downtown Eastside, i folkmun kallat

DTES, ligger bara några kvarter från fina gatan

med dyra restauranger och lyxboutiquer, men

16 INSIKT 3/12

LAURA LEYSHON

här är det som att gå in i ett parallellt universum.

Gatorna är ödsliga, asfalten sprucken

och en stark odör av sopor tränger sig in i näsborrarna.

Vissa gathörn befolkas enbart av

prostituerade, bostadslösa och drogberoende

som skjuter heroin eller röker crack. Trottoarerna

är nedsållade med använda nålar och

crackpipor. Utanför soppköken ringlar sig

köerna långa. Nyligen brände en hemlös

kvinna sig själv till döds när hon tände eld i en

shoppingvagn för att hålla sig varm och

somnade bredvid den.

I DTES PÅGÅR drog- och sexhandeln helt

öppet och cirka 40 procent av de drygt 3 000

hemlösa i området har hiv, den högsta siffran i

hela den industrialiserade världen och i nivå

med Botswanas. Här klingar Vancouvers officiella

slogan “The Best Place on Earth”

(Jordens bästa plats) tämligen ihåligt.

Parallellt med att Kanadas sociala budget

stramades åt på 1990-talet skedde en nedmontering

inom psykiatrin. Många som tidigare

bott på institution hänvisades till öppenvården

och personer med social problematik,

låga inkomster och psykiatriska diagnoser

samlades på gatorna i Vancouvers Downtown

Eastside, tillsammans med hemlösa, prostituerade

och drogberoende från hela Kanada.

DTES har blivit något av en frizon för utsatta

människor. En orsak till att just Vancouver har

attraherat så många människor som är

hemlösa och /eller drogberoende sägs vara att

staden är den enda som har ett klimat milt nog

för att man ska klara sig utomhus året om.

Majoriteten av kanadensiska storstäder

kännetecknas annars av bitande kalla vintrar.

Kanada är ett av världens rikaste länder och

den väl utbyggda välfärdsstaten har fått

många lovord. Men här i DTES lämnas de som

mest behöver hjälp åt sitt öde, med minimal

inblandning från omvärlden.

En av dem är Tara, en mörklockig kvinna i

30-årsåldern. Tara är drogberoende och för att

få ihop pengar till sin nästa fix säljer hon sex i

Oppenheimer Park i hjärtat av DTES.

EFTER ATT HA blivit misshandlad av sin

styvfar rymde hon hemifrån som 13-åring och

började prostituera sig i Downtown Eastside.

– Jag var för ung för att få hjälp av socialen så

det var mitt enda sätt att försörja mig, berättar

Tara.

Livet är kort och hårt för prostituerade i

Vancouvers Downtown Eastside. Många

börjar sälja sig redan i 13-årsåldern, precis som

Tara, och många av dem är döda långt före sin

40-årsdag.

– Varje dag är en kamp här, säger Tara samtidigt

som hennes kropp skakar våldsamt.

För några år sedan blev hon diagnosticerad

med hepatit C och hiv. Alla kanadensiska

invånare har rätt till gratis sjukvård och i

British Columbia (delstaten som Vancouver


ligger i) erbjuder man dessutom gratis bromsmediciner

till alla som behöver dem. Men

Tara vill inte vända sig till sjukvården.

– Jag litar inte på dem på sjukhuset. Jag har

förlorat tron på att samhället hjälper sådana

som mig.

BARA CIRKA 20 procent av alla som lever

med hiv i Vancouvers Downtown Eastside får

behandling. Området beräknas ha 1400 till

1900 hivpositiva invånare men i dagsläget är

det bara 316 av dessa som tar bromsmediciner.

Mark Tyndall, chef för Epidemiologiprogrammet

på British Columbias Centre for

Excellence in HIV/AIDS, som arbetar såväl

preventivt som behandlande, bekräftar de låga

siffrorna.

– Det är de här nivåerna det ligger på. Det är

ett misslyckande, utan tvekan.

Thomas Kerr, som arbetar som researcher

på Centre for Excellence, oroas även han över

de låga behandlingsnivåerna i DTES.

– I dagsläget behandlar vi alla som kommer

till oss, men då är det under förutsättning att

de anpassar sig till våra regler. Enligt min

mening borde vi ha en buss som åker ut till det

här området varje dag och förser de drabbade

med bromsmediciner. För att ytterligare motivera

patienterna borde man betala dem en

summa pengar varje gång de tar sin medicin.

Thomas Kerr baserar sitt förslag på det

faktum att den här sortens mer direkta insatser

är det som har fungerat bäst i Downtown

Eastside hittills.

Majoriteten av de 316 hivpositiva i kvarteret

som genomgår behandling är inskrivna i ett

program som innebär tät, oftast daglig,

kontakt, mellan hälsovårdspersonal och patienter.

Programmet kallas för MAT - Maximally

Assisted Therapy (maximalt assisterad

behandling) – och innebär att patienterna

förutom med vårdpersonalen även har

kontakt med sociala myndigheter och ett

team psykologer.

LAURA LEYSHON

T v: Downtown Eastside, DTES, ligger bara

några kvarter från fina gatan men är ett parallellt

universum.

Motstående sida: Tara, en av invånarna i DTES,

blev diagnosticerad med hepatit C och hiv för

några år sedan. Hon saknar förtroende för

myndigheterna och söker ingen vård.

Verksamhetschefen för British Columbias

hälso- och sjukvård, Perry Kendall, menar att

den låga andelen av hivpositiva i Downtown

Eastside som får behandling inte beror på

”avsiktlig diskriminering”.

– British Columbia är faktiskt en av få delstater

i Kanada som erbjuder bromsmediciner

kostnadsfritt till alla som behöver dem. Vi är

väl medvetna om problemen i Downtown

Eastside, men så många av de här personerna

är svåra att nå. Folk som går på behandling

brukar vara mer organiserade och ha en

ordnad boendesituation. Många i DTES har

inte en husläkare eller överhuvudtaget någon

kontakt med sjukvården vilket gör det svårt

att genomföra en effektiv behandling.

Paul Lewand, ordförande för British

Columbias organisation Persons with AIDS,

tycker att statistiken är oroväckande men är

inte förvånad.

– För den marginaliserade befolkningen i

DTES är det sekundärt att oroa sig för sin hiv

när de inte ens har tak över huvudet eller mat

för dagen. Att kontrollera spridningen av hiv

är inte enbart en medicinsk fråga. Det kräver

även stöd i form av sociala program och billiga

bostäder.

EN AV DEM som aktivt arbetar med utsatta i

området är Gladys Maria Evoy. Hon är ansvarig

för rehabiliteringen av drogberoende, ofta

hivpositiva, kvinnor på Crabtree Corner nära

den ökända korsningen Main och Hastings i

Downtown Eastside.

Centrets fokus ligger på att ordna en stabil

boendesituation åt nyblivna mödrar. Crabtree

disponerar över 12 mindre lägenheter där

dessa kvinnor får bo under tillsyn. Centret har

16 fast anställda, bland annat läkare, barnmorskor

och socialarbetare, och utöver det ett

stort antal volontärer. Personal finns tillgänglig

24 timmar om dygnet.


3/12 INSIKT 17


RAPPORT UTIFRÅN

Vancouver och hiv/aids

● Folkmängd: 583 000 (2,1 miljoner i Greater Vancouver). Kanadas tredje största stad efter

Toronto och Montreal. Ligger i delstaten British Columbia.

● Cirka 13 000 personer i British Columbia lever med hiv och 350 nya fall rapporteras varje

år. Fler än 3 200 fall av aids har rapporterats i delstaten, en tredjedel av dessa personer

lever idag.

● I Downtown Eastside i Vancouver har 40 procent av de drygt 3 000 hemlösa invånarna hiv,

den högsta siffran i hela den industrialiserade världen. Bara en av fem, eller färre, genomgår

antiretroviral behandling, trots att bromsmediciner finns tillgängliga gratis på sjukhusen i

delstaten. Faktorer som försvårar en meningsfull behandling är beroendeproblematik,

obehandlade psykiska sjukdomar, hemlöshet och bristande tillgång till sjukvård.

● Sedan 2010 arbetar British Columbias Centre for Excellence in HIV/AIDS förebyggande

mot hiv genom sitt program Seek and Treat for Optimal Prevention of HIV/AIDS (STOP

HIV/AIDS), där en ambulerande verksamhet bland annat delar ut gratis kondomer och

genomför hivtester bland befolkningen i Downtown Eastside.

18 INSIKT 3/12

KÄLLOR: Statistics Canada (Kanadas nationella statistikbyrå), British Columbia

Centre for Excellence in HIV/AIDS, University of British Columbia

JENNIE DEHLÉN GELINEO▼

Gladys Maria Evoy, t v, arbetar med hivpositiva

mammor på hjälpcentret Crabtree Corner. Här

tillsammans med Sherrie och hennes dotter Amy.

– Vi arbetar med en väldigt utsatt befolkningsgrupp.

Nästan alla har blivit grovt

utnyttjade eller varit med om allvarliga

trauman. De litar inte längre på samhället,

förklarar Gladys Maria Evoy.

– Vi kan inte tvinga oss på någon, utan de

måste komma hit frivilligt för att få hjälp. Det

viktigaste för mitt arbete är att få kontakt med

folk och bygga relationer.

Socialarbetaren är en mörkhårig kvinna i

40-årsåldern och optimismen personifierad.

Men ärr efter nålstick på hennes armar vittnar

om att livet inte alltid varit lätt. Gladys Maria

Evoy föddes på den kanadensiska prärien i

Saskatchewan, som enda dottern till en alkoholiserad

mor och en våldsam far. När hon

fyllde sju skilde sig föräldrarna och Gladys

flyttade med mamman till Vancouver. När

hon var 11 rökte hon hasch, som 12-åring

började hon dricka och som 13-åring bodde

hon på gatan och livnärde sig genom att

prostituera sig.

– Jag sa “jag ska aldrig göra det eller det”…

men till sist hade jag gjort alla mina “aldrig”,

berättar Gladys Maria Evoy.

När hon var 30 fick hon tvillingar men de

togs snart omhand av de sociala myndigheterna.

I samband med det kom Gladys i

kontakt med ett hjälpcenter för kvinnor i

Downtown Eastside och det blev hennes

räddning. Hon hamnade på avgiftningsklinik

och har nu varit drogfri i 12 år. 2001 fick hon

sitt diplom i Alcohol and Drug Counseling

och började arbeta på Crabtree Corner. Kanske

är en av anledningarna till Crabtrees framgångar

att flera av de anställda i likhet med

Gladys själva har varit drogberoende och levt

på gatan.

Det menar i alla fall en av kvinnorna,

Sherrie, som bor på centret med sin lilla

dotter Amy. Sherrie smittades med hiv redan

som 18-åring, efter ha sålt sex i flera år på

Vancouvers gator.

– Här på Crabtree är det ingen som dömer

mig. Hos socialen känns det som om de ser

ned på mig eftersom jag är en hivpositiv före

detta missbrukare, som om de bara väntar på

att jag ska göra något fel så de kan ta Amy ifrån

mig, berättar Sherrie samtidigt som hon och

Gladys hjälps åt att bada spädbarnet.

Gladys Maria Evoy berättar att hon trivs

med sitt arbete, men att det ibland är svårt.

– Vi gör små framsteg, men inte fort nog.

Varje dag som går är en förlorad möjlighet att

rädda liv.

JENNIE DEHLÉN GELINEO


IDROTT OCH HBTQ:

FÖR FEM ÅR SEDAN var temat för hela

Stockholm Pride ”sport”. På årets Pride fokuserade

ett av seminarierna i Pride House på

idrott och en väntad publikfråga till panelen i

slutet av var: Har det hänt något sedan 2007?

Har det blivit lättare för hbtq-personer att

idrotta?

– Ja, mycket har hänt!

Detta enligt Frida Darj, en av paneldeltagarna.

– 2007 var första gången frågan lyftes överhuvudtaget.

Nu har vi inom RFSL och RFSL

Ungdom ett omfattande samarbete med Riksidrottsförbundet

som satsat stort på en undersökning

av hbtq-ungdomars erfarenheter av

idrott, vi har fått mycket tid och utrymme.

Och vi är inte de enda aktörerna. Ungdomsstyrelsen

lyfter också frågan, allt fler inom

forskningsvärlden har börjat intressera sig och

även många idrottsföreningar. Vi får samtal

från cuper som vill ha material eller att vi

kommer och föreläser, det rör helt enkelt

väldigt mycket på sig nu!

Okej, slutet gott, allting gott, eller? Nja, fullt

så enkelt är det nu inte. Att ett arbete för att

förbättra hbtq-personers villkor inom organiserad

idrott är påbörjat innebär inte att problemen

är borta. Som Jesper Fundberg sa:

– Policyfrågor har börjat lyftas i enskilda

föreningar, men givetvis finns det fortfarande

många exempel på samma eländiga attityder

och praktiker som förut.

PRIDE-SEMINARIUM

Tufft för bögar men

värst för transungdomar

Å ena sidan en frizon, med gemenskap och stöd från lagkamrater. Å andra sidan en könsstereotyp,

otrygg miljö där varje träning innebär risk för trakasserier. På ett seminarium under Stockholm Pride i

somras fokuserade man på unga hbtq-personers erfarenheter inom idrottsrörelsen.

Panelen under seminariet

om hbtq och idrott

MATTIAS HJELMBERG, idrottspolitisk chef

hos Riksidrottsförbundet (RF).

FRIDA DARJ, projektledare RFSL Ungdom,

jobbar tillsammans med Mathilda Piehl och på

uppdrag av RF med en undersökning av hbtqungdomars

upplevelser inom organiserad

idrott.

JESPER FUNDBERG, etnolog och lektor i

idrottsvetenskap. Disputerade 2003 med

avhandlingen Kom igen, gubbar! Om pojkfotboll

och maskuliniteter (finns som bok).

MATHILDA PIEHL, projektledare RFSL:s förbundskansli,

jobbar tillsammans med Frida

Darj och på uppdrag av RF med en undersökning

av hbtq-ungdomars upplevelser inom

organiserad idrott (moderator).

Frida Darj jobbar under 2012 tillsammans

med Mathilda Piehl, på uppdrag av Riksidrottsförbundet,

med att samla in berättelser

från 15–25-åriga hbtq-ungdomar om deras

erfarenheter och upplevelser inom svensk

idrottsrörelse. Arbetet kommer att presenteras

i en rapport under 2013.

De inskickade berättelserna visar på spännvidden

i hbtq-ungdomars erfarenheter av

idrottande. En del uppskattar idrotten just för

att det är prestationen som räknas, ”hur jag

spelar på planen, inte vilken sexuell läggning

jag har, vi pratar inte ens om våra privatliv

utan är här för att idrotta”. Eller om lagkamraternas

helhjärtade stöd: ”När man kommer in

i omklädningsrummet efter matchen – det är

3/12 INSIKT 19


HANNA ÅDIN



PRIDE-SEMINARIUM

då man känner den verkliga gemenskapen! De

är min familj och de stöttar mig till 100

procent och försvarar mig om någon skulle

komma med en dum kommentar.”

ANDRA HBTQ-UNGDOMAR berättar om

tystnad och utanförskap, om rädslan som

hugger tag i bröstet när någon säger ”bara vi

inte har en bög i laget!”. För dem som är

öppna med sin sexuella läggning eller identitet

kan det handla om att ingen passar, man får

aldrig bollen och kan inte visa hur duktig man

är. Eller man får höra att de andra killarna

satsat pengar på vem som först kan få ”bögen”

att få stånd i duschen.

Även om varje berättelse är unik kan vissa

mönster skönjas och de bekräftas också av

andra studier:

– Homofobi är vanligast i manliga lagidrotter

och minst vanligt i kvinnliga individuella

idrotter, konstaterade Jesper Fundberg.

När han studerade 13–14-åriga fotbollskillar

i ett medelklassområde fann han tre oskrivna

regler som villkorade gemenskapen:

1. Spela inte som en kärring!

2. Håll bögavstånd!

3. Spela inte som invandrarkillarna i grannförorten!

(”å ena sidan alldeles för macho och å

andra sidan för feminina när de gnäller och

skriker när de får en tackling”)

– De var väldigt intresserade av varandra,

ville titta och vara nära, men intimiteten var

tabubelagd och komplicerad. Genom att skapa

avstånd till kvinnor, homosexuella och

invandrare försökte de konstruera en slags

manlig normalitet som vit, svensk heterosexuell

pojke, förklarade Jesper Fundberg.

DENNA STRÄNGA maskulinitetsnorm är

förstås begränsande för alla idrottande killar,

men i synnerhet för dem som på något sätt

avviker från normen, som homo- och bisexuella.

För lesbiska och bisexuella tjejer är det

generellt lite lättare.

– Det som kan vara väldigt förtryckande för

män i lagidrotter kan för tjejer i stället bli

befriande, ibland uppstår till och med en

”homonorm” i laget då fler är homo- än

heterosexuella. Det är fantastiskt att höra en

del berättelser, som tjejen som kom fram till

att hon var lesbisk, började spela ishockey och

träffade sin första tjej i laget, sa Frida Darj.

Men, tillade hon, sådana solskenshistorier

gäller förstås inte alla idrottande lesbiska

tjejer.

20 INSIKT 3/12

– För dem som inte kommit ut blir det

viktigt att fläta håret och sminka sig på plan

och vara så feminin som möjligt eftersom

vissa idrotter i sig uppfattas som så maskulina.

Man känner en press att visa att man

absolut inte är flata.

Medan homo- och bisexuella ungdomar har

blandade erfarenheter av idrottande är berättelserna

från transungdomar mer homogent

negativa.

Mathilda Piehl konstaterade att många

duktiga idrottsutövare slutar i tonåren eftersom

de stöter på så många problem i sportsammanhang.

– De flesta transungdomar undviker

omklädningsrummet och vet inte i vilket lag

de ska träna när de blir äldre eller efter könsbytet,

det saknas regler och policy.

– Många kommer ut för första gången till sin

tränare i och med att situationen med

omklädningsrummet blir ohållbar. Tränaren

får på så sätt en väldigt viktig roll, ungdomen

befinner sig i en osäker process, kanske inte

har definierat sig klart ännu, och man kan

fråga sig om tränarna har den rätta kompetensen?

Vi tror inte det.

Mattias Hjelmberg medgav att Riksidrottsförbundet

har jobbat väldigt lite med

transfrågor hittills och att det finns mycket att

fundera över och ta tag i. Han hävdade dock

att Riksidrottsförbundet inte har så mycket att

säga till om när det gäller reglerna för en viss

idrott, till exempel avseende kön eller vikt,

eftersom de bestäms av de olika specialidrottsförbunden.

– Och vad gäller omklädningsrum så är föreningarna

hänvisade till de utrymmen som

finns, till exempel i skolor och kommunala

lokaler. Traditionellt har omklädningsrummet

varit mötesplatsen där man har genomgångar,

man vill inte ta tid från själva träningen

i träningshallen. Men visst går det att

lyfta frågan, var ska vi ha våra samlingar?

Frida Darj menade att det går att hitta lösningar

som gör det lättare för transungdomar

att idrotta men att det finns ett motstånd.

– Det finns flera exempel på idrottsföreningar

där man har försökt driva transfrågor,

”kan ni sätta upp duschdraperier i omklädningsrummet

så att man kan duscha utan att

visa upp sig?”. Ett duschdraperi är billigt men

det blir en lång diskussion. Det handlar alltså

inte om pengar utan om ett motstånd som har

med kön och sexualitet att göra.

En person i publiken påpekade försiktigt att

Tyresös tjejlag i fotboll jublar efter seger

mot Brommapojkarna.

män har en annan fysik än kvinnor generellt

sett och att det gör frågan om transpersoner

och idrott komplicerad.

– Ett P14-lag (med 14-åriga pojkar, reds

anm.) slår ett damlag i division 2 eller 3 hur

lätt som helst. Även om alla ska vara välkomna

överallt kan jag se ett problem, för

killar springer fortare och hoppar högre. En

kille som är transperson och vill leva som tjej

har ju en annan grundfysik än en kvinna har,

hur ska det kunna bli rättvist?

Frida Darj svarade:

– Jättebra att du lyfter den här frågan för den

är ju en orsak till könsuppdelningen, om vi

inte hade könsgrenar så hade vi förmodligen

bara sett män i OS till exempel. Det är en av de

utmaningar vi står inför när vi jobbar med


apporten om hbtq-ungdomar och idrott, det

saknas enhetliga regler vilket gör det väldigt

problematiskt för transungdomar.

Hon berättade om en lesbisk förening i USA

som har gjort en medicinsk och väldigt

konkret manual för hur man kan hantera

frågan med transpersoner inom high schooloch

collegeidrotten; om hormonnivåer, när

man tränar med vem, när man byter lag i tävlingar

och så vidare.

– Vi ska skicka ut den på remiss och se om

den går att applicera i Sverige.

Men, fortsatte Frida Darj, när det gäller

idrott för yngre barn finns ingen anledning till

”könsbesattheten”, eftersom pojkar och

flickor då har mycket lika förutsättningar

fysiskt. Mathilda Piehl höll med:

– Varför inte börja med mixlag och vänta

med uppdelning tills man blir lite äldre? Det

är redan en realitet på landsbygden där det

inte finns tillräckligt med ungar. Där blandar

man både kön och åldrar för att överhuvudtaget

kunna få spela. Annars är det ovanligt med

blandade grupper i fotboll, barnen delas ofta

in i pojk- och flickgrupper redan i 6-årsåldern.

ETT ANNAT, lite känsligt, ämne som togs upp

på seminariet var vuxnas, inte minst idrottsengagerade

föräldrars, roll och ansvar när det

gäller hbtq-ungdomars situation i sportsammanhang.

Det är lätt, och kanske bekvämare,

att tro att det främst är andra barn och ungdomar

som står bakom utfrysning och trakasserier,

men i verkligheten är vuxna inte sällan

LASSE SANDSTRÖM/SCANPIX

FAKTA

IDROTTEN ÄR EN folkrörelse som till största

delen bygger på ideella krafter, flertalet tränare

av barn- och ungdomslag är föräldrar.

Det finns 20 000 föreningar i Sverige som är

anslutna till 69 olika specialidrottsförbund, till

exempel fotbollförbundet och friidrottsförbundet,

som i sin tur är anslutna till Riksidrottsförbundet

(RF). RF företräder den samlade

idrotten mot allmänhet och myndigheter och

andra aktörer och ska stödja specialidrottsförbundens

utveckling.

Idrott ansluten till RF är förstås inte den

enda idrott som finns, många väljer kommersiell

idrott på gym eller jogging och skidåkning

med mera på egen hand.

pådrivande. Mathilda Piehl summerade med

en rak fråga:

Hur ska vi tackla problemet med elaka föräldrar?

Mattias Hjelmberg replikerade:

– Vi inom idrottsrörelsen är helt beroende

av föräldrar, den är uppbyggd av föräldrar och

de insatser de gör. Men det finns förstås rötägg

även där och det vi måste göra är att lyfta de

här frågorna och andra värderingsfrågor. Vi

vill gärna ha starka föreningar med styrelser

som står upp för värderingarna i föreningen,

vi måste gå emot en trend där föräldrar lämnar

ifrån sig ansvaret för hur miljön ska vara och i

värsta fall ser idrotten som en hyfsat billig

”barnpassning”.

Paneldeltagarna var överens om att kunskap

är den viktigaste nyckeln till att förbättra

idrottande hbtq-personers situation och flera

i publiken var inne på samma spår.

– Riksidrottsförbundet borde gå på förbunden

mycket kraftigare så att de förstår att det

är allvar och skickar sina styrelser och ledare

på de utbildningar och seminarier som finns,

ansåg en tränare i publiken.

En annan röst var inne på samma spår:

– Det är ändå RF som fördelar pengarna,

drygt 1,5 miljard till idrotten i Sverige varje år.

Kan man då inte ställa utbildningskrav på föreningarna?

Mattias Hjelmberg redogjorde för de olika

”pengapåsarna” som Riksidrottsförbundet

delar ut och öppnade delvis för att en av dem

kan komma att knytas till vissa villkor.

– Specialidrottsförbunden får 500 miljoner

kronor varje år att fördela till barn- och ungdomsidrotten

i det så kallade Idrottslyftet. Vi

ser nu över villkoren inför 2013, bland annat

om vi kan lyfta hbtq-frågorna tydligare.

HANNA ÅDIN

LÄS MER OM undersökningen av unga hbtq-personers

relation till idrott på www.rfsl.se/idrott.

3/12 INSIKT 21


KLAMYDIAMÅNDAGEN 10 ÅR

Tionde gången gillt

Klamydiamåndagen? Det är den där dagen i början av september då man kan gå och testa

sig nästan var som helst. För många ungdomar och unga vuxna i Stockholmsområdet har

Klamydiamåndagen blivit ett begrepp.

Marta Hansson Bocangel

IDÉN BAKOM

Klamydiamåndagen

kom ursprungligen

från

en grupp läkare

på sex- och samlevnadsenheterna,

sesam, i Stockholm.

De ville

pröva ett nytt

sätt att skapa uppmärksamhet

kring

könssjukdomen

som drabbade allt fler och särskilt unga.

Ungefär på samma sätt som ”Melanoma

Monday” hjälpt till att få fler att testa sina

prickar på huden för att utesluta hudcancer.

– Vi ville alla öka kunskapen och medvetenheten

om klamydia såväl bland allmänheten

som bland vårdpersonal i primärvården. Vi

ville öka tillgängligheten till testning och,

förstås, uppmuntra till ökad kondomanvändning,

säger Marta Hansson Bocangel, barnmorska

Lafa – enheten för sexualitet och

hälsa inom Stockholms läns landsting.

I egenskap av samordnare för Sesamenheternas

utåtriktade utbildningsverksamhet fick

hon ansvar för att engagera ungdomsmottagningar,

mödravårdscentraler, sesamenheter

och inte minst vårdcentraler i Stockholms län

att under en måndag i september 2003 öppna

sina portar för alla som ville testa sig för klamydia

under lättillgängliga former.

DET FÖRSTA ÅRETS kampanj var ganska

22 INSIKT 3/12

blygsam jämfört med senare års satsningar på

affischkampanjer i kollektivtrafiken, banners

på internet och reklamjinglar i radion. Informationsmaterial

och besökarenkät distribuerades

ut till de deltagande mottagningarna av

personal på Lafa med hjälp av en hyrbil. Affischerna

och vykorten med adresser till alla

Klamydiamåndagens testöppna mottagningar

fick personalen sedan själva sätta upp och

sprida ut i sitt närområde. Kaninaffischen

med frågan ”Pippat mycket i sommar?” med

åtföljande uppmaning om att testa sig på Klamydiamåndagen,

tycktes dock träffa rätt –

inte mindre än 746 personer, lika många män

som kvinnor, dök upp 1 september 2003 på

någon av de 49 deltagande mottagningarna.

– Det rådde lite pionjärsanda de där första

åren, minns Marta Hansson Bocangel. Det var

lite hektiskt och folk på mottagningarna var

peppade. Jag satt och ringde runt under dagen

för att höra hur det gick och kunde dirigera så

att de mottagningar som hade högt tryck

kunde hänvisa köande besökare till andra

ställen dit det inte hade kommit så många.

DET BLEV NÅGOT av en succé. Fram till år

2008, då 1570 personer besökte sammanlagt

106 mottagningar, ökade såväl antalet besökare

som deltagande mottagningar stadigt.

De senaste åren har besöksstatistiken gått

ner och färre primärvårdsmottagningar i

Stockholmsområdet deltar. Marta Hansson

Bocangel kan tänka sig att flera orsaker ligger

bakom detta. En anledning till att färre besökare

väljer just Klamydiamåndagen att testa

sig skulle kunna vara att kampanjen sedan

några år tillbaka bytt utseende och inte längre

utgör den igenkännings- och påminnelsefaktor

som affischen med nakna kroppar som

bildade frågan ”Glömde du kondomen i

somras?” hunnit bli. Det kan vara så att den

nya kampanjen, mer internet- och mobilbaserad

än tidigare, inte riktigt slagit igenom

ännu. En annan, kanske viktigare orsak, kan

vara att ungdomar och unga vuxna i Stockholms

län idag faktiskt har både mer kunskap

om klamydia och fler möjligheter att testa sig

än tidigare.

– Jag tror knappast att det finns någon idag

som inte har hört talas om klamydia och jag

tror att Klamydiamåndagen har varit en bidragande

orsak till detta. Fler mottagningar i

Stockholmsområdet har fått ökad insikt om

betydelsen av lättillgänglig testning av sexuellt

överförda infektioner, allt fler erbjuder till

exempel drop-in-tider.

Vårdcentralernas fortsatta uppmärksamhet

på klamydia är viktig, menar Marta Hansson

Bocangel.

– Så länge stressade doktorer kan skicka hem

patienter som söker för urinvägsbesvär med

negativa svar på urinvägsinfektion utan att

tänka tanken att även göra ett klamydiatest,

kan vi inte säga att vi har lyckats.

EN AV DE GRUNDLÄGGANDE målsättningarna

för Klamydiamåndagen var att öka primärvårdens

kunskap om sexuellt överförda

infektioner och benägenheten att testa. Och

det är fortfarande en viktig fråga, menar Marta


Hansson Bocangel. Inte minst därför att statistik

från Smittskydd Stockholm visar att

även om vårdcentralerna bara står för cirka 10

procent av de klamydiatest som årligen görs i

Stockholm, så är majoriteten av de personer

som söker sig till sin husläkare i detta ärende

män, en annars svårfångad grupp att nå med

budskap om att gå och testa sig. Män utgör

även majoriteten av de personer som väljer att

testa sig för klamydia via internet, en bra men

inte heltäckande metod, påpekar Marta

Hansson Bocangel, eftersom det urinprov

man skickar med post till laboratoriet till

exempel inte visar om man har klamydiabakterier

i ändtarmen efter analsex.

FRÅN ATT HA VARIT en lokal kampanj i

Stockholms län är Klamydiamåndagen sedan

några år en rikstäckande satsning med finansiellt

stöd från de statliga hivpreventionsmedlen.

I år går kampanjen i 19 av Sveriges 21

landsting och regioner.

MARTINA JUNSTRÖM

”Kanske dags för något nytt”

KLAMYDIAMÅNDAGEN har varit ett bra sätt

att göra allmänhet och vårdpersonal i Stockholms

län uppmärksamma på klamydia. Men

efter tio år är det

dags att kalla till

rådslag och fundera

över bästa

sättet att gå vidare

för att hålla medvetenheten

om

klamydia på dagordningen,

tycker

Karolina Höög,

Karolina

Höög

projektansvarig

barnmorska på

Lafa. Sviktande

Inför Klamydiamåndagen

i år var det

möjligt att beställa en

personlig musikalisk

påminnelse till mobilen

om att gå och testa sig,

framförd av trubaduren

Joachim Petersen.

De 84 låtarna finns

samlade på

Klamydiamandagen.se.

besöksstatistik och allt färre vårdcentraler

som anser sig ha möjlighet eller intresse av att

delta under Klamydiamåndagen antyder att

det är dags att sätta sig ner och analysera situationen,

anser hon:

– På tio år hinner samhället förändras. Kanske

ska punktinsatsen att testa så många som

möjligt under en dag i september till exempel

ändras till en kampanj som löper över hela året

med riktade insatser till olika målgrupper?

Primärvårdens delaktighet i det förebyggande

arbetet mot sexuellt överförda infektioner

är jätteviktig, tycker Karolina Höög.

Samtidigt har strukturomvandlingen inom

vården i Stockholm förändrat många vårdcentralers

möjligheter att delta i en kampanj som

Klamydiamåndagen. Ungdomars livssituation,

kunskapsnivå och informationsbehov är

sannolikt inte samma som för tio år sedan. För

att möta ett samhälle i förändring måste det

förebyggande arbetets målsättningar och

metoder analyseras och finslipas. Karolina

Höög efterlyser ett samlat grepp och ett fördjupat

samarbete mellan de olika aktörerna:

Smittskydd Stockholm, sesamenheter, ungdomsmottagningar,

vårdcentraler, barnmorskemottagningar

och Lafa:

– Vi behöver sätta oss ner tillsammans för

att ta fram en strategi. Är det till exempel allmänheten

vi ska rikta in fokus på eller är det

specifika målgrupper? Hur ska vi göra för att

nå fler män för testning? Jag tror att det är

viktigt att återgå till känslan av att detta är en

gemensam angelägenhet.

MARTINA JUNSTRÖM

ELIN JACOBSSON

3/12 INSIKT 23


ABORTER I EUROPA

Tvingades resa utom-

lands för att göra abort

Irlands abortförbud från 1861 är fortfarande kvar. Tusentals irländska kvinnor reser

varje år till Storbritannien för att gör abort. Men kravet på en förändring växer.

Insikt har träffat ett par vars vittnesmål har skakat om Irland.

Det var en efterlängtad graviditet.

Amanda Mellet och James Burke

såg fram emot att bli föräldrar för

första gången. Men när de landade

på flygplatsen i brittiska Liverpool en vinterdag

för snart ett år sedan var allt förändrat. De

checkade in på hotellet och åkte sedan till

kvinnosjukhuset för att avsluta graviditeten.

Amanda var i vecka 22.

De hade fått veta att fostret bar på en ovanlig

kromosomavvikelse som medför svåra missbildningar.

I många fall dör fostret under graviditeten.

Av de barn som klarar sig fram till

födseln överlever bara fem procent det första

året.

– Jag kunde känna hur hon rörde sig i min

mage och jag undrade hela tiden om hon snart

skulle dö. Jag vet att jag skulle fortsätta att

tänka så varenda sekund. Är hon död nu?

Kommer hon att dö snart? berättar Amanda.

Beslutet om abort var inte självklart. Det

som däremot stod klart redan från början var

att de skulle tvingas resa till ett annat land för

en abort. På Irland är abort förbjudet.

– På sjukhuset i Dublin sa de hela tiden ”om

ni väljer att resa”. Vadå om ni väljer att resa?

De var som om de tyckte att abort var så

hemskt att de inte ens kunde säga ordet, säger

Amanda.

JAG TRÄFFAR Amanda Mellet och hennes

man James Burke i deras lilla hus i Dublin.

James utstrålar en plågad sorg. Han böjer

nacken och tittar ned i bordet när Amanda

berättar om beskedet efter fostervattensprovet.

Amanda är arg över vad de tvingades gå

igenom i samband med aborten. Resan till

Storbritannien, bort från det egna vårdsyste-

24 INSIKT 3/12

met, var ännu ett trauma som lades till det

första.

– Man försöker hantera förlusten av ett barn

och det räcker. Allt det där andra ska man inte

behöva bära. Jag kände mig dömd och övergiven

av vården i mitt eget land.

Efter att ha diskuterat fram och tillbaka

under några dagar tog de beslutet om abort.

De bokade flygresa och hotell. Själva aborten

kostade omkring motsvarande 15 000 svenska

kronor. Med resa och uppehälle blev det drygt

20 000 kronor.

PÅ KVINNOSJUKHUSET i Liverpool fick

Amanda en spruta för att stoppa fostrets

hjärta. Sedan fick de vänta två dagar innan

förlossningen kunde sättas igång. I vecka 22

går det inte längre att använda enklare abortmetoder.

– Hemma kunde vi ha träffat våra vänner,

gått till ställen vi kände till, kanske åkt ut på

landet. Vi kunde ha haft det åtminstone lite

normalt. Men vi var på ett hotellrum, ungefär

lika stort som det här rummet. Det var

vidrigt, säger James och ser sig omkring i

deras inglasade uterum där vi sitter.

Dagen efter förlossningen tog de avsked av

sin lilla flicka, som fick namnet Aoife. Att ta

med sig kroppen hem till Irland var alltför

komplicerat. Kremeringen av Aoife kunde ske

först efter ett par dagar och askan skickades

sedan med bud till Dublin.

– Jag kan inte beskriva med ord hur fruktansvärt

det var att lämna henne där. Vi

lämnade henne i ett annat jävla land, säger

Amanda.

FÖRRA ÅRET åkte 4 149 irländska kvinnor

till Storbritannien för att göra abort. Det är i

genomsnitt elva kvinnor om dagen. ”Den

irländska lösningen”, som abortresandet

kallas, finns reglerad i lag. Irländska kvinnor

har rätt att resa utomlands för abort, liksom de

har rätt att få information om den möjligheten.

De flesta vänder sig till någon av de

familjeplaneringsorganisationer som garanterar

en fördomsfri och objektiv rådgivning.

Systemet har gjort illegala aborter mycket

ovanliga på Irland. Det har också osynliggjort

det faktum att irländska kvinnor gör aborter –

trots förbudet. Storbritannien med sin liberala

abortlag fungerar som en säkerhetsventil, och

det minskar förändringstrycket på Irland.

Amanda Mellet och James Burke vägrade att

acceptera tystnaden. De bestämde sig för att

berätta sin historia i tidningen Irish Times.

Efteråt vällde det in brev till redaktionen från

kvinnor som vittnade om sina aborterfarenheter.

De var anonyma, precis som Amanda

och James var till en början. Men i en uppföljande

artikel beslutade Amanda och tre andra

kvinnor med liknande erfarenheter att gå ut

med namn och bild – en sensation i ett land

där abort betraktas som något skamligt under

alla omständigheter och där det finns en

mycket högljudd rörelse av abortmotståndare.

– Visst var jag lite rädd. Men jag var väl helt

enkelt arg nog för att gå ut i media, utan att

bry mig om konsekvenserna, säger Amanda.

Det var bara början. James, Amanda och de

tre kvinnorna från artikeln startade en organisation

som arbetar för rätten till abort vid allvarliga

fosterskador. De har medverkat i radio,

tv och flera tidningar. De har också träffat

politiker, såväl parlamentariker som ministrar,

och berättat om vad de varit med om.


ANNA DAHLQVIST

James Burke och Amanda Mellet har

startat en organisation som arbetar

för rätten till abort vid allvarliga

fosterskador. I likhet med många

andra irländare var de tvungna att

göra abort i England.

3/12 INSIKT 25



ABORTER I EUROPA

STÖDET FÖR en mer liberal abortlag på

Irland växer. I januari 2011 visade en opinionsundersökning

att 86 procent av irländarna var

för abort vid risk för kvinnans liv. 64 procent

stödde abort vid livshotande fosterskador. 38

procent var för fri abort, alltså på kvinnans

egen begäran. I åldergruppen 18 till 34 år var

den siffran 48 procent.

Men det finns också ett starkt abortmotstånd.

Irlands abortförbud är från 1861. Förbudet

förstärktes ytterligare när skyddet för det

ofödda livet skrevs in i grundlagen 1983.

Den historiska förklaringen står att finna i

katolska kyrkans inflytande. I kampen för den

självständighet som Irland fick först 1949 blev

kyrkan och religionen det sammanhållande

nationella kittet och därmed en synnerligen

central maktfaktor i landet. Även om kyrkan

på senare år har förlorat mycket av sin betydelse

har den lagt grunden för en stark proliferörelse.

Politikerna har ansträngt sig för att

undvika den infekterade abortfrågan.

MYCKET TYDER på att den strategin inte

längre fungerar. I april 2012 tvingades det

irländska parlamentet för första gången

någonsin ta ställning till ett förslag om en

liberalisering av abortlagen. Förslaget kom

Niall Behan, chef för The Irish Family Planning

Association (IFPA).

26 INSIKT 3/12

från socialisten Clare Daly, och kan låta försiktigt,

men är en milstolpe med irländska

mått mätt. Det handlade om rätten till abort

vid fara för kvinnans liv, en rätt som Högsta

domstolen på Irland slog fast 1992, men som

ännu inte har implementerats i lagen.

Trots att förslaget röstades ned var det en

viktig markering, och debatten inför omröstningen

vittnade om ett förändrat diskussionsklimat.

Det menar Niall Behan, chef för The

Irish Family Planning Association (IFPA), en

organisation som stödjer rätten till abort.

– Vi trodde att debatten skulle bli mycket

mer reaktionär men det var tydligt att det

finns en ökad förståelse för vad abortfrågan

handlar om. Positionerna har flyttats fram,

säger Niall Behan.

Regeringen förklarade sitt nej till lagförslaget

med att den inväntar resultatet från en

pågående utredning. Sedan väntas de komma

med ett eget lagförslag - något som många

aborträttsförespråkare på Irland sätter stort

hopp till.

Politikerna är nämligen ovanligt pressade.

Inte bara av opinionen, vittnesmålen i media

och Clare Dalys lagförslag. Utredningen de

hänvisar till är ett svar på en dom i Europadomstolen

för mänskliga rättigheter i Strasbourg.

Fallet handlade om en kvinna som kallades

”C”. Hon hade behandlats för cancer,

men trots att hennes graviditet utgjorde en

livsfara tvingades hon resa till Storbritannien

för att göra abort. 2010 fälldes Irland för brott

mot rätten till privatliv.

Europadomstolen kräver att Irland ser över

sin abortlag och säkerställer rätten till abort

vid fara för kvinnans liv. Nu kan politikerna

inte längre ducka för någon form av liberalisering.

– Jag hoppas och tror att de kommer att gå

längre än C-fallet, säger Niall Behan.

Han är optimistisk och berättar att han tror

att fri abort kommer att bli verklighet på

Irland. Om inte på något annat sätt – så genom

civil olydnad.

– En möjlighet är att någon helt enkelt

utmanar lagen genom att öppna en abortklinik

på Irland. Sedan kommer vi att få en oklar

gråzon under en period tills någon politiker

sätter ned foten och säger att det är dags att

ändra lagen och anpassa den till verkligheten,

säger Niall Behan.

ANNA DAHLQVIST

Räddninge

Det är välfyllt i väntrummet på kvinnokliniken

i Liverpool. Chefen Kally

Worthington visar vägen till sitt lilla

kontor som vetter mot en bakgård med utemöbler

i plast, fuktiga av morgonens regn.

Varje vecka kommer ungefär tjugo irländska

kvinnor hit för att göra abort. De flesta flyger

över dagen, många reser ensamma.

– Ibland är vi de första de pratar med om

graviditeten. Många är oroliga för hur vi ska

bemöta dem och tror att de kommer att bli

dömda. Vi får börja med att övertyga dem om

att vi inte dömer någon, säger Kally Worthington.

Kliniken drivs av The British Pregnancy

Advisory Service (BPAS), en ideell organisa-


n i Liverpool

tion som erbjuder olika tjänster inom sexuell

och reproduktiv hälsa.

Kally Worthington berättar att de irländska

kvinnorna nästan alltid börjar med att fråga

om tystnadsplikten. Men det finns flera orosmoment.

Det kan vara svårt att få ledigt från

jobbet och skaffa barnvakt, inte minst för de

många kvinnor som vill hålla resan hemlig.

Ett annat stort problem är pengarna.

Irländskorna får visserligen en viss rabatt,

baserad på att de har resekostnader, men det

är ändå stora summor som ska skaffas fram på

en mycket kort tid. BPAS irländska abortpris

ligger mellan motsvarande 4 500 kronor och

14 700 kronor.

– Det finns irländskor som tvingas göra

Kvinnokliniken i Liverpool dit

många irländska kvinnor åker

för att göra abort.

senare aborter för att de inte hinner få ihop

tillräckligt med pengar. Finansieringen och

alla andra arrangemang kan försena dem.

SVÅRAST BLIR det för den som är arbetslös

eller student och givetvis för de allra yngsta –

tonårsflickorna. Av de irländskor som gjorde

abort i Storbritannien under 2011 var tio

procent tonåringar. I Sverige är motsvarande

siffra sexton procent (2010). För de irländska

tonårsflickorna är ekonomiskt stöd från familj

och vänner oftast en förutsättning, enligt

irländska Irish Family Planning Association.

Tonårsfödslar är visserligen mycket vanligare

på Irland än i Sverige men ligger ändå strax

under genomsnittet i EU.

I DET TYSTA

I REPORTAGEBOKEN

”I det tysta” (Atlas

2012) besöker journalisten

ANNA

DAHLQVIST Polen,

Malta och Irland för

att skildra konsekvenserna

av dessa

europiska länders

abortförbud. Hon

skildrar även det

politiska spelet kring

den känsliga frågan

om abort inom EU.

Kally Worthington har jobbat med sexuell

och reproduktiv hälsa i snart 40 år. Hon berättar

om hur situationen för de irländska kvinnorna

har förändrats genom åren, att de var

räddare förr.

– De vågade inte ens sitta i väntrummet

eftersom de var rädda att träffa någon som

kunde känna igen dem. Många hade själva

försökt att framkalla missfall. De drack saltvatten

och gin, ja allt möjligt. Så är det inte

längre.

Hon tycker att irländskorna, särskilt de

unga, verkar mer obesvärade i dag. Skammen

har minskat.

STORBRITANNIEN är Europas abortcentrum

– främst eftersom irländskorna åker hit. Men

det finns ytterligare två europeiska länder

med abortförbud: Malta och Polen. Även maltesiskorna

åker i första hand till Storbritannien

för sina aborter. 2011 kom minst 63

kvinnor från den lilla medelhavsön. De flesta

polska kvinnor gör illegala aborter i hemlandet,

men en del dyker upp i Storbritannien.

Den liberala abortlagen, erfarenheten av

utländska kvinnor, lättillgänglig information

på engelska och ett stort utbud av lågprisflyg

gör den brittiska ön till ett det enklaste alternativet.

– På senare tid har vi också tagit emot flera

italienskor här i Liverpool, berättar Kally

Worthington.

I Italien är det inte förbjudet med abort,

men en majoritet av de italienska gynekologerna

vägrar att utföra aborter av moraliska

skäl. I praktiken kan det därför vara svårt att få

en abort. Italienskorna tvinga slå följe med

irländskorna, maltesiskorna och polskorna i

abortresornas Europa.

ANNA DAHLQVIST

3/12 INSIKT 27


REGIONNYTT

1000 möjligheter stöttar unga

Hivanslag ska utbilda unga volontärer om hiv/STI.

ATT SÄLJA SEX – för pengar eller

annat – eller att använda sex som

självskadebeteende går ofta hand

i hand. De unga som gör det är en

mycket utsatt grupp, ofta med

bristfälliga kunskaper om hiv och

andra sexuellt överförda infektioner,

STI.

Det menar ZANDRA KANAKA-

RIS, verksamhetschef vid organisationen

1000 Möjligheter. Därför

har organisationen sökt och beviljats

medel ur Stockholms läns

landstings hivanslag för att stärka

kunskaperna i gruppen.

1000 Möjligheter är en omstöpning

av tidigare Järfälla Tjejjour

till en ungdomsorganisation som

jobbar med stöd och jämställdhet

för alla unga – alltså även killar

och transpersoner. Ändringen

gjordes vid årsskiftet 2010–11.

1000 Möjligheters cirka 50 unga

volontärer möter i sin verksamhet

en växande grupp jämnåriga som

vänder sig till organisationen.

Arbetet med att stötta unga personer

som säljer sex eller som

använder sex som självskadebeteende

tog fart 2010 när Järfälla

Tjejjour genomförde en kampanj

om prostitution och människohandel.

”Bordellen i Almedalen” var

namnet på den utåtriktade delen

av kampanjen, som fick stor uppmärksamhet.

– Vi fick då väldigt mycket

större kontaktyta med unga som

säljer sex, berättar Zandra Kanakaris.

Vi förstod att de ofta blivit

RFSL STOCKHOLM har initierat

ett nytt nätverk för organisationer,

mottagningar eller myndigheter

som arbetar med hivprevention

bland MSM som säljer

sex. Projektet stöds av Stockholms

läns landsting med medel

ur hivanslaget.

– Det är ett nätverk för dem

som jobbar, eller som borde göra

det, med killar som säljer sex,

säger projektledaren NICKLAS

DENNERMALM.

28 INSIKT 3/12

bortstötta i andra sammanhang

och att ingen riktigt velat ta i problemet

– så när de märkte att

någon gjorde det hörde många av

sig.

1000 Möjligheter har som en del

i kampanjen mot prostitution

också tagit fram boken ”Ska vi

byta? Sex mot?” som spridits via

konferenser för elevvårdspersonal

och ungdomsmottagningar, lärarnätverk

och liknande. Boken kan

antingen läsas enskilt, eller användas

i grupper och klassrum tillsammans

med ett metodmaterial

som hör till.

Rubriken syftar på att sextransaktioner

i den här gruppen inte

alls alltid handlar om pengar, utan

ofta om andra saker – som bostad,

HIVANSLAGET

mobiltelefon, märkeskläder och

annat.

Volontärerna möter stödsökande

unga på 1000 Möjligheters

chattforum som är öppet två kvällar

per vecka. Hit kan bland andra

unga personer som använder sex

RIKTLINJERNA FÖR hivanslaget utgår från den nationella strategin

mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar. Pengarna fördelas

till verksamheter riktade till de definierade målgrupperna.

Vart tredje år görs en överenskommelse mellan Socialdepartementet

och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som anger vilka

prioriteringar som ska gälla under treårsperioden.

Hivanslaget består av tre delar. A-delen gäller satsningar av riksintresse,

B-delen gäller kunskapsuppbyggnad och kommunikation –

som till exempel Klamydiamåndagen eller World Aids Day – och Cdelen

är tidsbegränsade projekt som riktar sig till någon av de prioriterade

målgrupperna i överenskommelsen.

Den del av hivanslaget som går till Stockholms läns landsting fördelas

vidare till bland annat frivilligorganisationer och vårdsektorn.

1000 Möjligheters verksamhet riktar sig till dem som är extra riskutsatta

inom denna större grupp.

Nytt nätverk för MSM som säljer sex

Syftet är att öka kompetensen

bland dem som jobbar med frågan

ur ett eller annat perspektiv,

och att öka samverkan mellan

dessa aktörer. Bland de inbjudna

att delta i nätverket är sexarbetarnas

egen organisation Rose

Alliance, prostitutionsgruppen i

Stockholm, olika ungdomsmottagningar,

Järva Mansmottagning

och Venhälsan, samt några forskare

på området.

– De flesta i gruppen har varit

Zandra Kanakaris

mycket i kontakt med de här killarna

så här finns en väldigt hög

kompetens. Vi vill skapa ett

forum där organisationerna kan

träffas och dela med sig av sina

erfarenheter, för att hitta de

bästa preventiva metoderna.

NÄTVERKET HAR precis kommit

igång och haft ett möte. Flera ska

hållas i höst. Utöver nätverket

ska RFSL Stockholm starta en

hemsida för killar och transtjejer

destruktivt vända sig anonymt,

antingen bara för att chatta tillfälligt,

eller få en egen stödkontakt

bland volontärerna för att få

hjälp att bryta det skadliga beteendet.

Hivanslaget ska nu gå särskilt

till att utbilda dessa volontärer

om hiv och STI.

– Även om våra volontärer har

goda grundkunskaper så märkte

vi att deras kunskaper om hiv

behövde förbättras, säger Zandra

Kanakaris.

Förutom utbildningen av volontärerna

i hiv/STI-frågor ska 1000

Möjligheter ta fram ett metodmaterial

för motiverande samtal

inspirerat av metoden Burning

Platform, i hur man kan prata om

de här frågorna med utsatta ungdomar.

– Det här är en grupp som kan

vara svår att motivera till förändring,

för de känner ofta att de

själva inte är värda att skydda,

säger Zandra Kanakaris.

– Men eftersom vissa i målgruppen

har kontakt med varandra

hoppas vi också att det ska uppstå

en ringar-på-vattnet-effekt, så

att de som kommit lite längre och

kommit ur sitt destruktiva beteende

ska kunna vara förebilder

och hjälp för andra.

GUDRUN RENBERG

LÄS MER på 1000mojligheter.se!

som säljer sex, om säkrare sex ur

olika perspektiv.

– Hur man förhandlar om kondom

ser väldigt olika ut, beroende

på om det är en ekonomisk transaktion

inblandad eller inte. Det

behöver inte handla om pengar

utan kan också handla om annat,

säger Nicklas Dennermalm.

Projektet ska löpa över tre år.

GUDRUN RENBERG


Stort sug

efter resekondomer

En trappa vid Monteliusvägen

på Södermalm och

en strand på thailändska

James Bond Island är två

av världens skönaste liggplatser.

NÄRMARE 300 tips om bra ställen

att ha sex på skickades in till

Lafas kampanjsajt under sommaren.

Dessutom beställde 6 800

personer hem kondomer.

Besökarna på Kondom08.nu

har kunnat välja sina favoritliggplatser

på världskartan och

märkt ut dem med symboler som

Ingen publik, Garanterad publik,

I vatten och Oslagbar utsikt, för

att andra ska få veta var just deras

preferenser kan tillgodoses.

De flesta har också skrivit en

liten berättelse och många har

bifogat en bild från platsen.

– Vi har fått in tips på liggplatser

över hela världen, många på

badorter men också i storstäder.

Det märks på berättelserna att

platserna är betydelsefulla för

personerna som skickat in dem,

säger Robert Pantzar, projektledare

Lafa.

Besökarna har också kunnat

rösta på sina favoriter bland

andras liggplatser och berättelser.

Bland de 20 som fått högst betyg

har sedan Lafa korat en brons-,

silver- och guldmedaljör, som får

resebidrag på 1 000, 2 000 och

3 000 kronor.

– Det vinnande bidraget är en

Sommarens ”resekondomer”.

bra berättelse som lyfter det spännande

och lite förbjudna som

många uppskattar när det gäller

sex, samtidigt som den uppmanar

till säkert sex.

MED ÅRETS sommarkampanj

ville Lafa påminna unga vuxna

om kondomer inför sommarens

resor och skapa positiva associationer

kring säkrare sex. En nyhet

i år var att man kunde beställa

hem kondomer och glidmedel via

nätet. Under sommaren gjordes

6 800 kondombeställningar på

kampanjsidan, varav en tredjedel

med glidmedel.

– Vi har fått en enorm respons

på erbjudandet och de flesta

beställningarna har kommit från

20–25-åringar, som är den primära

målgruppen för kampanjen,

konstaterar Robert Pantzar.

För att nå fler personer och nya

grupper hade kampanjen i år ett

eget twitterkonto, ”kondom08”.

Kampanjassistenten Viktoria

Asp, som ofta hade ”twitterjouren”,

berättar:

– Genom våra inlägg har vi

kunnat sprida information om

kampanjen, till exempel kondomutdelningsevents

och roliga

1:a plats

STHLMLOVE

Varma sommarnätter på väg

hem från middagen/festen/

klubben så tager man sin kärlek

eller någon ny flirt i handen och

promenerar till Monteliusvägen.

Otrolig utsikt, avskilt men ändå

en risk för att möta andra som

älskar att ha sex i soluppgången.

Bästa platsen är att

sätta sig på den stora inbyggda

trappen som är till för att

avnjuta utsikten, och istället

njuta av fantastiskt sex. Ett tips

för oss tjejer är ju att ha på sig

en stor och vid kjol, sätta sig

gränsle över killen – Kommer

oväntat besök är det bara att

sitta stilla och låtsas att krama

varandra : ) Njut av säkert men

ändå hett sex Stockholmare och

besökare! Make more Love : )

liggplatser. Kontot på Twitter

gjorde det möjligt för oss att

enkelt besvara frågor kring kampanjen

men också att tipsa människor

som twittrade om att de

skulle ut och resa om möjligheten

att beställa gratis kondomer.

Dessutom fick fyra populära

twittrare, med ett intresse för

sexualitet och hälsa, i uppdrag att

under varsin vecka skriva ett antal

inlägg för Kondom08:s räkning.

Gästtwittrarna Bave Amin,

Här är vinnarna i Lafas sommarkampanj

2:a plats

BONDMORAN

CHARLOTTE

Nog för att halmen i lagårn

är helt okej

men att bondepöka i Thailand

är en annan grej

Att på stranden på James Bond

Island ligga och nuppa

är bättre än att bara på loftet

ligga och guppa

Lite sand mellan ben

och mellan tår

när jag försynt särar

på mina lår

Det gör mig ingenting alls

när jag njuter och stönar

för full hals

3:e plats

SEN SIST

Sexualupplysaren Olle Waller var med vid kampanjstarten på Cityterminalen

26 juni. Emma Fröblom, Frida Bylin och Iris Carlström, på väg till festivalen

Peace & Love, fick varsin 08-kondom.

Tobias Boström, Hanna Fridén

och Cissi Wallin skrev om allt

ifrån kondompriser och sex- och

samlevnadsundervisningen i

skolan, till liggplatser i norra

Sverige och en nattklubb där man

lätt får klamydia.

– De har varit bra ambassadörer,

dragit igång debatter och gjort att

kampanjen blivit mer uppmärksammad,

säger Viktoria Asp.

ALEXANDER

Det var på Midsommarafton i år.

Vi var i en väns föräldrars sommarhus

vid vattnet i utkanten av

Svendborg på Fyn i Danmark. En

straight kille från Odense, vi klickade

rätt omgående, hade massor

gemensamt, såsom fotboll

och musiksmak osv. Efter en blöt

kväll hamnade vi i ett båthus

nere vid vattnet, vi skulle kolla

in fiskegrejer eller nåt. Det fanns

en otrolig sexuell spänning och

vi började hångla. Sen åkte kläder

av och vi hade sex där inne.

Kanske inte det mest romantiska

stället, fast det var å andra sidan

inte romantik vi var ute efter om

man säger så. Efteråt gick vi ner

till stranden och badade i det då

rätt kalla vattnet. Och där blev

vi kåta igen och hade återigen

sex, denna gång på en gräsplätt

vid stranden.

3/12 INSIKT 29

ELIN JACOBSSON

HANNA ÅDIN


BÖCKER RAPPORTER M M

Brännande aktuellt

I ROMANEN Torka aldrig tårar

utan handskar lyckas författaren

Jonas Gardell få läsaren att

förstå, eller åtminstone närma sig

en insikt om, omfattningen av

den katastrof hiv innebar för en

hel generation unga homo- och

bisexuella män. Det är en stor sak.

Han lyckas samtidigt med att förklara,

så att det går rakt in, hur det

kunde ske, på ett sätt som får

läsaren att känna ”det kunde ha

varit jag”. Oavsett kön och

sexuell identitet. Det är, i mina

ögon, en ännu större bedrift.

MAN BEHÖVER till exempel inte

ha varit med om det själv för att

känna den ena huvudkaraktären

Rasmus utsatthet där han ensam

på en fastsurrad pinnstol bakpå

grannens picup ser sina studentmösseprydda

studiekamrater i

samlad yra vinka från lövade lastbilsflak.

Rasmus, den sedan barndomen

annorlunda, mobbade,

nu tappert leende och vinkande

för att inte göra sina förväntansfulla

föräldrar ledsna. Föraktet i

de jämnåriga grannkillarnas

blickar utanför grinden till föräldrahemmet.

Bögjävel. Rasmus

som packar sina väskor i pojkrummet

i den lilla värmländska

hålan, besluten att aldrig, aldrig

någonsin komma tillbaka.

Man förstår honom. Man förstår

För lärare

ANALT, ORALT, VAGINALT – vad

är normalt?! Så heter ett avsnitt i

ett nytt kunskapsmaterial om

sexualitet och kön som riktar sig

till gymnasielärare i naturkunskap

och biologi, men som säkert är

intressant även för lärare i grundskolan.

RFSU har tagit fram materialet

Den onaturliga naturen,

med stöd från Skolverket. Idén

föddes då många lärare efterfrågade

mer kunskap om sex och

samlevnad efter att skrivningarna

i ämnesplanen för naturkunskap

(och biologi) ändrats.

En handfull av artiklarna

handlar om hiv, STI och preventivmedel.

Andra huvudteman är

genus, kön och sexuell läggning

30 INSIKT 3/12

hans sökande i främmande mäns

ögon, gester och sekundsnabba

beröringar efter någon som kan

bekräfta honom. Någon som vet

vem han är, vad han är, för själv

vet han inte.

DET ÄR 1982 och bara tre år

sedan homosexualitet klassades

som en sjukdom i Sverige. Unga

människor utanför majoritetsnormens

hjulspår, på jakt efter att

förstå sig själva, får ännu hålla till

godo med biologibokens notis om

avvikelser och störningar i sexualdriften.

Med Jonas Gardell som ciceron

förstår man Rasmus fortfarande

när han i en blandning av nyfikenhet,

kåthet, längtan och inverterat

bögförakt metodiskt och frenetiskt

knullar sig igenom de första

månaderna i storstaden. Med

vackra, fula, unga, gamla, tilldragande

och motbjudande män i

sängar, bilar, parker och pissoarer.

Samtidigt som de första artiklarna

om en ny, mystisk sjukdom som

bara tycks drabba homosexuella

män börjar dyka upp i dagspressen.

SOM LÄSARE, med facit i hand,

kan man inte låta bli att dras med,

engagera sig. Som i scenen när

Rasmus smeker en tillfällig älskares

rygg och hans fingrar glider

samt kemi och medicin. Redaktörer

är Hans Olsson och Tommy

Eriksson. ”Den onaturliga

naturen” publiceras som pdf och

kan laddas ner på www.rfsu.se.

över något som känns som ett

stort eksem och det sedan visar sig

att mannen har fler liknande

utslag på kroppen. Då vill man

bara skrika rakt genom sidorna,

korsa gränsen mellan fiktion och

verklighet och över decenierna:

Nej! Stopp!

Såklart går inte det. Rasmus är

en litterär figur, och de verklighetens

unga män som sammanfattats

i hans gestalt är sedan länge

döda. Utom räddning tynade de

bort i ensamhet på Roslagstulls

sjukhus, omgärdade av rädsla och

säkerhetsföreskrifter medan

röster i samhället utanför skrek

efter tvångsisolering av hivpositiva

i skräck för att själva drabbas.

UPPGIFTEN ATT berätta om när

hiv kom till Sverige är inte enkel.

TORKA ALDRIG TÅRAR

UTAN HANDSKAR

1. KÄRLEKEN

Text: Jonas Gardell

Förlag: Norstedts, 2012

Ungdomars sex i siffror

INTERNET OCH ungdomsmottagningen

är de bästa ställena att

vända sig till när man vill veta

mer om preventivmedel och

sexuellt överförda infektioner.

Det anser de unga kvinnor

mellan 15 och 24 år som svarade

på frågorna i Ungdomsbarometern

2011/2012. Betydligt fler

killar mellan 15 och 24 år jämfört

med tjejer i samma åldrar rankar

skolans sex- och samlevnadsundervisning

som den bästa

informationskällan, även om

unga män mellan 20 och 24 helst

går ut på nätet för att få information.

Samma enkätundersökning

visar att kondomanvändningen

Det räcker inte med att skickligt

gestalta en tidsanda, rollfigurernas

liv och känslor. Det ska till en

del fakta också, för att det ska bli

begripligt. Jonas Gardell har löst

det med att på sina ställen bryta

in med sin egen röst i historien

om Rasmus och Benjamin. På

sina ställen tenderar han att

trampa över och bli en smula

mässande övertydlig. Men än

sen? Vad Jonas Gardell har skapat

är en stor och mäktig sorgesång

över ett på många sätt obearbetat

trauma i svensk närhistoria.

Och tyvärr är boken mer än så.

Det Sverige i början av 1980-talet

som Jonas Gardell beskriver har

förvisso förändrats. Men långt

ifrån så mycket att ”Torka aldrig

tårar…” ska kunna sorteras in i

bokhyllan som ett historiedokument.

Hiv existerar och sprids

fortfarande, och flertalet av dem

som drabbas är fortfarande personer

som inte ingår i majoritetssamhällets

norm. Så länge det

förhåller sig så är berättelsen om

Rasmus, Benjamin och deras

vänner brännande aktuell.

MARTINA JUNSTRÖM

bland ungdomar i Sverige är fortsatt

låg. Nästan fyra av tio ungdomar

och unga vuxna mellan

15 och 24 år uppger att de sällan

eller aldrig använder kondom.

Ungdomsbarometern är en

årlig internetbaserad enkätundersökning

om ungdomars

attityder och beteenden inom

ett antal olika områden. Via Ungdomsbarometern

ställer Smittskyddsinstitutet

frågor kring

sexualitet och sexuell hälsa, vilka

i årets enkät besvarades av 4 151

personer.

På Hivportalen.se finns en

sammanställning av svaren i

specialrapporten ”Ungdomar

och sexualitet 2011/2012”.


Ingjuter mod och självkänsla

”ALLA KILLAR gillar fiskpinnar

och alla tjejer gillar köttbullar. Det

är så det är! Köttbullar är tjejmat

och fiskpinnar är killmat.” Med

denna smått genialiska liknelse

åskådliggör Nathalie Simonsson

det onödiga och begränsande i

många vedertagna normer kring

kvinnligt och manligt i kapitlet

Tjej- och killfabriken i Världens

viktigaste bok. Boken riktar sig

till mellanstadiebarn, alltså 10–13åringar,

och är en rejäl lunta på 200

sidor, uppdelade i sju kapitel med

fokus på kroppen, jämställdhet,

familjer, känslor, vänskap, kärlek

och sex. I sitt arbete som RFSUinformatör

har Nathalie Simonsson

träffat många barn i mellanstadieåldern.

Det råder ingen tvekan

om att hon verkligen har lyssnat

och greppat deras värld. De många

citaten från barn i målgruppen

tillför mycket och ökar sannolikt

igenkänningsfaktorn.

Språket är enkelt och sidorna

delvis formgivna som anslagstavlor

eller klotterplank, med faktarutor,

kommentarer och text i

olika storlekar och färger. De fina,

mangainspirerade illustrationerna

av Yokaj Studio, ofta med pratbubblor,

kompletterar huvudtexten

och ger även mycket information

i sig själva, till exempel i

serien där en ung tjej steg för steg

visar hur man använder en binda.

”Världens viktigaste bok” ger

förstås mängder med matnyttig

information, men det är tydligt att

författaren har ytterligare ett syfte

med boken: att ingjuta mod och

självkänsla hos läsaren. Det

Säkrare sex-praktika

SÄKRARE SEX – med och utan

kondom heter RFSU:s nya praktika

för den som vill minska riskerna

att få en sexuellt överförd

infektion eller att bli oönskat

gravid. Här

finns bland

annat fakta

om hur de

vanligaste

sexuellt

överförda

infektio-

betonas gång på gång att det okej

att känna på både det ena och det

andra sättet, vilket ibland blir lite

tjatigt men kanske är skönt för

den som befinner i en ålder då

man så gärna vill vara som alla

andra: Att få svart på vitt att man

inte måste vara som sina kompisar,

känna som de.

Kapitlet om sex känns förhållandevis

kort och lite tunt på sina

ställen; om könssjukdomar som

nog många är nyfikna på finns

bara en halv sida. Avsnittet om

pornografi kantrar över lite åt det

negativa hållet; även om ord som

spännande och pirrigt förekommer

blir det totala intrycket att

man nog inte ska ägna sig åt porr.

Som helhet är dock ”Världens

viktigaste bok”, om inte världens

viktigaste, så i alla fall en bok att

rekommendera. Jag vet att jag

gärna hade läst den som 11-åring.

HANNA ÅDIN

VÄRLDENS VIKTIGASTE BOK

Text: Nathalie Simonsson

Illustrationer: Yokaj Studio

Förlag: Ordfront/RFSU

nerna smittar och hur man kan

ha sex med någon annan, med

eller utan kondom, för att minska

riskerna att få eller överföra dem.

Läsaren uppmanas även att

göra en egen säkrare-sex-plan

som passar de egna behoven, för

att i praktiken lyckas med föresatsen

att ha det skönt utan att

behöva oroa sig efteråt.

Praktikan går att beställa och

ladda ner på: RFSU.se eller

Lafa.nu.

LÖRDAGSÖPPET PÅ UM

LÖRDAGSÖPPNA ungdomsmottagningar prövas nu i Stockholm för att

öka tillgängligheten för besökarna, enligt beslut från politiker i kommun

och landsting. Två mottagningar, Stockholms skolors ungdomsmottagning

och Gullmarsplans ungdomsmottagning, ingår i försöket som ska

pågå under 2013 och sedan utvärderas.

– Det är mycket möjligt att lördagsöppet blir en del av den permanenta

verksamheten och kanske även utökas. Vi märker redan att efterfrågan

är större än vi förväntat, säger HÅKAN WRAMNER, handläggare

på Hälso- och sjukvårdsförvaltningen inom landstinget i Stockholm.

GONORRÉ ÖKAR

UNDER FÖRSTA halvåret 2012

rapporterades 599 fall av gonorré

till Smittskyddsinstitutet, en ökning

med 50 procent jämfört med samma

tidsperiod förra året. I Stockholms

län ökade gonorréfallen med närmare

60 procent, från 243 första halvåret

2011 till 386 första halvåret 2012.

Att så många fler fall hittats i år kan

delvis bero på ökad uppmärksamhet

och provtagning. Den ökande smitt-

spridningen av gonorré är oroande, anser Smittskyddsinstitutet,

bland annat därför att allt fler bakteriestammar är resistenta

mot antibiotika.

NY MÖTESPLATS FÖR UNGA HBTQ

SHABABYA är en ny, flerspråkig mötesplats

för unga hbtq-personer upp till 26 år i Stockholm.

Här kan man titta på film, spela spel

och bara hänga i största allmänhet. Organisatörer

är Svenska HBTQ- Initiativ, som jobbar

för drömmen om ett integrerat, jämlikt och

tryggt samhälle i mångfald. Shababya har

öppet tisdagskvällar mellan 17 och 20 och

lokalerna ligger vid Odenplan. Mer information

hittar du på swedishinitiatives.org

HUSVAGNSTURNÉ OM HPV-VACCIN

KORTFATTAT

Bilden visar RFSU:s stora annonskampanj

för ökad kondomanvändning i början av

1970-talet.

ÖVER 7000 KASSAR med information om att tjejer födda 1993–98 kan

vaccinera sig gratis mot HPV-virus delades ut kring Kungsträdgården

under Ung08, som ett led i Vårdguidens I love me-kampanj. I kassen

fanns också en hälsodeklaration och ett kort som påminner om de tre

sprutor som krävs för en komplett vaccinering.

En av utdelarna var MOA BRÄNNSTRÖM (bilden):

– Jättekul att få hjälpa till, vaccinet

är en så himla bra grej. Många

tjejer som jag har pratat med har

tagit vaccinet redan och är stolta

över det. De andra blir intresserade

när vi berättar.

Utdelningen utgick från en rosa

husvagn på Blasieholmstorg. I höst

drar kampanjen ut på husvagnsturné

och besöker skolor runt om i

länet. Då kommer man också att

erbjuda vaccination på plats.

Läs mer på Vårdguiden.se/

iloveme och på Facebook.com/

iloveme.vardguiden.

3/12 INSIKT 31


POSTTIDNING B

Lafa

Box 175 33

118 91 Stockholm

Anmäl ändrad adress!

More magazines by this user
Similar magazines