Ladda ner Insikt nr 3 2012 - Lafa

▼
PRIDE-SEMINARIUM
då man känner den verkliga gemenskapen! De
är min familj och de stöttar mig till 100
procent och försvarar mig om någon skulle
komma med en dum kommentar.”
ANDRA HBTQ-UNGDOMAR berättar om
tystnad och utanförskap, om rädslan som
hugger tag i bröstet när någon säger ”bara vi
inte har en bög i laget!”. För dem som är
öppna med sin sexuella läggning eller identitet
kan det handla om att ingen passar, man får
aldrig bollen och kan inte visa hur duktig man
är. Eller man får höra att de andra killarna
satsat pengar på vem som först kan få ”bögen”
att få stånd i duschen.
Även om varje berättelse är unik kan vissa
mönster skönjas och de bekräftas också av
andra studier:
– Homofobi är vanligast i manliga lagidrotter
och minst vanligt i kvinnliga individuella
idrotter, konstaterade Jesper Fundberg.
När han studerade 13–14-åriga fotbollskillar
i ett medelklassområde fann han tre oskrivna
regler som villkorade gemenskapen:
1. Spela inte som en kärring!
2. Håll bögavstånd!
3. Spela inte som invandrarkillarna i grannförorten!
(”å ena sidan alldeles för macho och å
andra sidan för feminina när de gnäller och
skriker när de får en tackling”)
– De var väldigt intresserade av varandra,
ville titta och vara nära, men intimiteten var
tabubelagd och komplicerad. Genom att skapa
avstånd till kvinnor, homosexuella och
invandrare försökte de konstruera en slags
manlig normalitet som vit, svensk heterosexuell
pojke, förklarade Jesper Fundberg.
DENNA STRÄNGA maskulinitetsnorm är
förstås begränsande för alla idrottande killar,
men i synnerhet för dem som på något sätt
avviker från normen, som homo- och bisexuella.
För lesbiska och bisexuella tjejer är det
generellt lite lättare.
– Det som kan vara väldigt förtryckande för
män i lagidrotter kan för tjejer i stället bli
befriande, ibland uppstår till och med en
”homonorm” i laget då fler är homo- än
heterosexuella. Det är fantastiskt att höra en
del berättelser, som tjejen som kom fram till
att hon var lesbisk, började spela ishockey och
träffade sin första tjej i laget, sa Frida Darj.
Men, tillade hon, sådana solskenshistorier
gäller förstås inte alla idrottande lesbiska
tjejer.
20 INSIKT 3/12
– För dem som inte kommit ut blir det
viktigt att fläta håret och sminka sig på plan
och vara så feminin som möjligt eftersom
vissa idrotter i sig uppfattas som så maskulina.
Man känner en press att visa att man
absolut inte är flata.
Medan homo- och bisexuella ungdomar har
blandade erfarenheter av idrottande är berättelserna
från transungdomar mer homogent
negativa.
Mathilda Piehl konstaterade att många
duktiga idrottsutövare slutar i tonåren eftersom
de stöter på så många problem i sportsammanhang.
– De flesta transungdomar undviker
omklädningsrummet och vet inte i vilket lag
de ska träna när de blir äldre eller efter könsbytet,
det saknas regler och policy.
– Många kommer ut för första gången till sin
tränare i och med att situationen med
omklädningsrummet blir ohållbar. Tränaren
får på så sätt en väldigt viktig roll, ungdomen
befinner sig i en osäker process, kanske inte
har definierat sig klart ännu, och man kan
fråga sig om tränarna har den rätta kompetensen?
Vi tror inte det.
Mattias Hjelmberg medgav att Riksidrottsförbundet
har jobbat väldigt lite med
transfrågor hittills och att det finns mycket att
fundera över och ta tag i. Han hävdade dock
att Riksidrottsförbundet inte har så mycket att
säga till om när det gäller reglerna för en viss
idrott, till exempel avseende kön eller vikt,
eftersom de bestäms av de olika specialidrottsförbunden.
– Och vad gäller omklädningsrum så är föreningarna
hänvisade till de utrymmen som
finns, till exempel i skolor och kommunala
lokaler. Traditionellt har omklädningsrummet
varit mötesplatsen där man har genomgångar,
man vill inte ta tid från själva träningen
i träningshallen. Men visst går det att
lyfta frågan, var ska vi ha våra samlingar?
Frida Darj menade att det går att hitta lösningar
som gör det lättare för transungdomar
att idrotta men att det finns ett motstånd.
– Det finns flera exempel på idrottsföreningar
där man har försökt driva transfrågor,
”kan ni sätta upp duschdraperier i omklädningsrummet
så att man kan duscha utan att
visa upp sig?”. Ett duschdraperi är billigt men
det blir en lång diskussion. Det handlar alltså
inte om pengar utan om ett motstånd som har
med kön och sexualitet att göra.
En person i publiken påpekade försiktigt att
Tyresös tjejlag i fotboll jublar efter seger
mot Brommapojkarna.
män har en annan fysik än kvinnor generellt
sett och att det gör frågan om transpersoner
och idrott komplicerad.
– Ett P14-lag (med 14-åriga pojkar, reds
anm.) slår ett damlag i division 2 eller 3 hur
lätt som helst. Även om alla ska vara välkomna
överallt kan jag se ett problem, för
killar springer fortare och hoppar högre. En
kille som är transperson och vill leva som tjej
har ju en annan grundfysik än en kvinna har,
hur ska det kunna bli rättvist?
Frida Darj svarade:
– Jättebra att du lyfter den här frågan för den
är ju en orsak till könsuppdelningen, om vi
inte hade könsgrenar så hade vi förmodligen
bara sett män i OS till exempel. Det är en av de
utmaningar vi står inför när vi jobbar med