Tidningen SVAvet nr 2 2009 Tema: Klimatförändring

SVA 

VET 

tema: Klimatförändring 

nummer 2 2009

INNEHÅLL 

generaldirektören har ordet. 3 

nytt kompetenscentrum med 

fokus på klimatförändring och djurhälsa 4 

evolutionen hinner inte med – 

arter utrotas snabbare än de förändras. 6 

Vektorspridda infektioner ett ökande problem? 10 

Bluetongue tar tempen på klimatet 14 

Större insatser krävs för en hållbar djurhållning 17 

ökad efterfrågan på kunskap om ekologiskt lantbruk 20 

fjällräven hotad av rödrävens spridning i fjälltrakter 21 

Klimatförändring – vad händer under ytan? 22 

infektionssjukdomar hotar groddjurspopulationer 26 

miljöhänsyn viktigt vid val av desinfektionsmedel 28 

mögelgifter i foder och livsmedel påverkar folkhälsan 30 

Pastörisering minskar smitta via biogasanläggningar 32 

angrepp av spyflugor på levande 

djur kan vara en klimateffekt 35 

Kalkning begränsar smittspridning via miljön 37 

nya regler för licensläkemedel 38 

besök. Ulls väg 2B post. Se-751 89 Uppsala, Sweden telefon. +46 18 67 40 00 

fax. +46 18 30 91 62 e-post. sva@sva.se webb. www.sva.se 

Ansvarig utgivare. anders engvall Redaktör/redigering. Helena Ohlsson 

Omslagsbild. roland mattson/SVa 

iSSn 0281-7519

gENERaLdIREktöREN HaR oRdEt 

SVA ska främja 

klimatsmart djurhållning foto: 

REgERINgEN bEsLutadE HöstEN 2007 att utreda 

myndighetsstrukturen inom livsmedelskedjan. 

Utredningsuppdraget gick till Gerhard Larsson 

som i februari 2009 presenterade utredningsresultatet 

i betänkandet ”Trygg med vad du äter – nya 

myndigheter för säkra livsmedel och hållbar 

produktion” där han föreslog att Livsmedelsverket, 

SVA och delar av Jordbruksverket skulle slås 

samman till en ny myndighet, Livsmedelssäkerhetsmyndigheten. 

Betänkandet har remissbehandlats 

och en mycket splittrad remissbild kunde 

konstateras. Regeringen har därefter satt ned foten 

och i budgetpropen 09/10 anfört att tillräckliga 

skäl inte föreligger för en så omfattande förändring 

av myndighetsstrukturen inom jordbruks- och 

fiskeområdet och att man därför inte avser att 

genomföra förslaget. 

Detta innebär att SVA blir kvar som en egen 

myndighet och därmed kan fortsätta med den 

verksamhet vi har idag, den osäkerhet och oro som 

alltid vidlåter en organisation inför stora förändringar 

är över. SVA kan nu se framåt och ta sig an 

de stora utmaningar som föreligger. En av dessa 

utmaningar är naturligtvis klimatförändringen och 

till den kopplade frågor såsom hållbar utveckling, 

djurhållning och livsmedelsproduktion. Människans 

globala påverkan på klimatet är, om inte ett 

ovedersägligt faktum, så något som med mycket 

hög grad av sannolikhet pågår. Klimatförändringarna 

medför att smittsamma sjukdomar får förändrade 

utbredningsområden och att Sverige kan 

drabbas. Regeringen har mot denna bakgrund 

beviljat medel till SVA för att öka kunskaperna 

inom detta område. Målet är att ha en god 

omvärldsbevakning och en hög beredskap inför nya 

och oväntade hot. Som framgår av detta nummer 

av SVAvet har vi redan nu identifierat olika typer av 

klimatrelaterade hot som skulle kunna utgöra en 

fara för Sverige. Samtidigt måste vi vara medvetna 

om att den globala djurhållningen bidrar till 

klimatförändringarna. I FAO-rapporten 

”Livestock´s Long Shadow” beräknas djurhållningen 

stå för 18 procent av de utsläpp av växthusgaser 

som orsakas av människan. Animalieproduktion 

är således både resurskrävande och 

klimatpåverkande. Samtidigt ökar den globala 

konsumtionen av animalieprodukter i takt med att 

befolkningen i utvecklingsländerna äter mer kött, 

köttprodukter, mejerivaror och ägg. Här föreligger 

målkonflikter. Det öppna svenska landskapet hålls 

effektivast öppet genom betande mular. Animalieprodukter 

är högvärdiga livsmedel som i rimliga 

mängder bidrar till ett gott närings- och hälsotillstånd 

hos människor, inte minst i u-länder. Hur ser 

vi på dessa frågor, hur ställer vi oss till kraven att 

minska konsumtionen av animalieprodukter i den 

utvecklade världen, hur ser vi på den djurhållning 

som ändå behövs, både ur ett djurvälfärds- och 

klimatperspektiv, hur hållbar är den? Det här är 

frågor som jag menar behöver tas upp till bredare 

diskussion även i veterinära kretsar. 

Vid SVA pågår nu ett arbete för att se vad SVA 

kan göra för en hållbar och klimatsmart djurhållning. 

Friska djur är ett centralt tema här. Friska 

djur producerar mer, äter mindre foder och avger 

mindre gödsel än sjuka djur. Vi behöver också 

identifiera vilka faktorer/sjukdomar som under 

svenska förhållanden mest bidrar till att minska 

djurens hållbarhet och göra våra prioriteringar 

därefter. 

God läsning! 

Anders Engvall, generaldirektör, 

Statens veterinärmedicinska anstalt 

3 

Bengt ekberg/SVa

sVa bREddaR kompEtENsEN 

Nytt kompetenscentrum med fokus 

på klimatförändring och djurhälsa 

en klimatförändring pågår och vi får ett varmare 

och fuktigare klimat. djurens hälsa förväntas 

påverkas av klimatförändringen. Sjukdomar som 

sprids med vektorer såsom insekter och 

fästingar, m.fl. är i fokus. ekosystemen och vilda 

djur förväntas påverkas påtagligt och fiskar och 

vattendjur är speciellt utsatta genom sitt 

vanligtvis strikta temperaturberoende. 

» Regeringen har beviljat SVA 16 miljoner kronor 

år 2009-2011 för att fördjupa och vidga kunskapen 

om hur klimatförändringen påverkar djurhälsan. 

SVA ska lyfta fram det som redan görs på myndigheten 

inom klimatområdet, fördjupa kunskapen 

och dessutom utveckla kontaktnät och samarbeten 

med andra myndigheter, organisationer, m.fl. som 

också jobbar med effekten av ett förändrat klimat. 

Information och undervisning är en viktig del 

liksom att SVA ska inrikta sin forskning på att öka 

förståelsen av klimatförändringens effekter och hur 

de ska hanteras. Att föreslå förebyggande åtgärder 

har pekats ut som speciellt angelägna. 

4 

det nya klimatkompetenscentret vid SVa ska bland annat 

fördjupa kunskapen och utveckla nätverk och samarbeten med 

andra myndigheter och organisationer som jobbar med effekten 

av ett förändrat klimat. 

foto: lena livbom/SVa 

VEktoRER sugER 

Vektorburna sjukdomar har ändrat och utökat 

sina utbredningsområden. Bluetongue som sprids 

med svidknott och drabbar idisslare har spridit sig 

norrut genom Europa och diagnostiserades för 

första gången någonsin i Sverige 2008. Borrelia 

som sprids med fästingar och har smågnagare som 

reservoardjur har rört sig norrut i Sverige. West 

Nile-feber smittar med hjälp av myggor och har 

fåglar som reservoardjur. Sjukdomen har cirkulerat 

i Europa under flera decennier men introducerades 

till Nordamerika först 1999 och har nu spridit sig 

över hela nordamerikanska kontinenten. Mer än 

2 000 människor har där dött av sjukdomen och 

åtskilligt fler fåglar och hästar. Vektorforskningen 

är ett bra exempel på ett område där tvärvetenskapligt 

samarbete är nödvändigt, SVA samverkar 

därför med forskare från exempelvis Uppsala 

universitet och Sveriges lantbruksuniversitet. 

gRödoR mögLaR 

Klimatförändringen har också ändrat förutsättningarna 

för odling, hantering och lagring av 

fodergrödor. Risken för mögelsvampar både i fält 

och under lagring ökar för både grovfoder och

sVa bREddaR kompEtENsEN 

spannmål. Nya grödor, som majs, odlas mer och 

mer i Sverige och majs kan vara mellanvärd för ett 

släkte av mögelsvamp, Fusarium, som även angriper 

vete. 

paRasItER täR 

Vissa parasiter kan komma att öka sina utbredningsområden 

när klimatet blir varmare och 

vinteravdödningen av deras olika utvecklingsstadier 

i fält kan minska. Dessutom kan en förlängning 

i betessäsong leda till en längre exponeringstid 

av djuren för parasitsmitta. Problemen 

med parasitinfektion hos både vilda och tama djur 

kan därmed öka, och för vissa arter av vilda djur 

tydligt reglera populationens storlek. 

kLImatkompEtENscENtRum föRdjupaR 

kuNskap ocH utVEckLaR samaRbEtEN 

Det nystartade kompetenscentret arbetar med 

regeringens uppdrag t.ex. genom en arbetsgrupp 

med representanter för SVA:s olika kompetensområden. 

Såväl kompetenscentret som andra enheter 

vid SVA har under 2009 anställt ytterligare personal 

med stöd av regeringens klimatpengar och tre 

nya forskningsprojekt med klimatanknytning har 

kunnat startas; om prognosmodeller för mögelgifter 

i säd, om klimatets påverkan på fotröta hos 

får respektive på andelen VTEC-infekterade djur 

i en besättning. Vidare finns pågående projekt om 

t.ex. överlevnad av smittämnen i mark (t.ex. efter 

översvämningar) och om vektorers förekomst och 

egenskaper som smittbärare. Framöver planerar 

kompetenscentret t.ex. ett seminarium med titeln 

”Wild life diseases and ecology in a changing 

climate” till 24 november och en tvärvetenskaplig 

konferens ”Climate change, health and ecology till 

hösten 2010”. Att ytterligare bredda kompetensen 

och utvidga SVA:s kontaktnät inom detta angelägna 

och högaktuella men ibland lite svåravgränsade 

område, är en spännande och viktig utmaning 

för SVA som nu har påbörjats. I takt med att vi lär 

oss mer och utvecklar våra kontaktnät/nätverk så 

hittar vi hela tiden nya frågeställningar att arbeta 

med. 

Ann Albihn, laborator, 

ansvarig för SVA:s klimatcentrum, 


5 

ClimATE ChANgE: 

hEAlTh ANd ECOlOgy 

September 1-3 2010 

Uppsala, Sweden 

klimatcentrum vid 

statens veterinärmedicinska anstalt 

bjuder in till 

en tvärvetenskaplig 

konferens som förenar 

forskning inom veterinär- 

och humanmedicin, 

ekologi och evolution 

Klimatförändringen orsakar stora 

förändringar bland jordens ekosystem 

genom att ändra arters geografiska 

utbredning och livsbetingelser. Ett 

förändrat klimat påverkar även ekologin 

hos många skadedjur och sjukdomsalstrande 

mikroorganismer som i hög 

grad påverkar jordbruk, skogsbruk och 

fiskerinäring. Ett tvärvetenskapligt 

anslag är därför nödvändigt i diskussionen 

om klimatförändringens effekter. 

för information och anmälan 

besök www.sva.se

kLImatföRäNdRINgEN – bIoLogI ocH EkosystEm 

Evolutionen hinner inte med – arter 

utrotas snabbare än de förändras 

är en temperaturökning på 0,6 °C mycket eller 

lite? de flesta människor tycker nog att en 

sådan liten temperaturökning knappt känns. 

men en genomsnittlig ökning på 0,6 °C i jordens 

medeltemperatur har redan ställt till en hel del i 

naturen – och tyvärr är detta bara början. den 

globala uppvärmningen kommer att fortsätta. 

även om utsläppen av växthusgaser upphör 

idag, skulle uppvärmningsprocessen förmodligen 

fortsätta i hundratals år. dessutom ändras 

även mängden nederbörd och luftfuktighet på 

ett oförutsägbart sätt. Så vad kommer att 

hända med jordens ekosystem? Vad kan vi 

förvänta oss av framtiden? 

» Förändringen av klimatet är inte jämn över hela 

jordklotet; det är i de kalla områdena som temperaturen 

stiger mest och det är också de som är 

känsligast för uppvärmningen. En temperaturökning 

från ”-” till ”+” räcker för att förvandla is till 

vatten, någonting som redan direkt och kraftigt 

har påverkat tillgång till föda och fortplantningen 

hos arter som är beroende av havsisen. En kraftig 

minskning av isen har, t.ex. utplånat de nordligaste 

populationerna av isberoende Adelie- och kejsarpingviner 

runt Antarktis. Även isbjörnen i Arktis, 

vars sökande efter föda är starkt beroende av isen, 

uppvisar lägre kroppsvikt samt försämrad fortplanting 

och hälsa. Effekterna av klimatförändringen 

kan också vara mer komplexa än så och resultera i 

s.k. kaskadeffekter. Minskningen av is i Antarktis 

har t.ex. minskat förekomsten av alger som lever på 

is, vilket i sin tur har minskat beståndet av kräftdjuret 

Krill. Krill är den huvudsakliga födan för 

många fiskarter, sjöfåglar och marina däggdjur. 

Som ett resultat har dessa arter minskat i antal. 

6 

föRskjutNINg aV IsotERmER 

En av de mest omtalade effekterna av klimatförändringen 

är förskjutningen av isotermer, dvs. 

linjer som binder samman områden med liknande 

temperaturförhållanden. Den geografiska utbredningen 

av arter begränsas ofta av individers 

temperatur- och fukttolerans, vilket gör att de 

lämpliga levnadsförhållandena i samband med 

uppvärmningen förskjuts mot polerna och mot 

högre höjder. I en omfattning, som påverkas av t.ex. 

luftfuktighet, tillgången till föda, boplats eller 

jordmån, förväntas arters utbredning att följa 

förskjutningen av isotermer. I vissa fall, som t.ex. 

för revbildande koraller, är en förskjutning av 

utbredningsområdet dock inte möjlig, eftersom 

utbredningen begränsas även av andra faktorer som 

t.ex. ljus. För de polnära och alpina arterna är 

situationen extra kritisk eftersom de redan finns 

vid ”världens ände” och de har helt enkelt inte 

någonstans att ta vägen. Dessutom har dessa arter 

ofta ”betalat” för sin specialisering och kyltolerans 

med sämre konkurrensförmåga och riskerar därför 

på sikt att bli utkonkurrerade av invandrande arter. 

mäNNsIkaN pÅVERkas NäR aRtER föRsVINNER 

Spelar det någon roll för människans välmående 

om vissa arter försvinner och den biologiska 

mångfalden minskar? Svaret är faktiskt ett säkert 

”ja”! Klimatrelaterade förändringar i arters 

utbredningsgränser kan innebära invasioner av 

oväntade grannar som t.ex. sjukdoms- och skadearter. 

Förutom det biologiska värdet som varje art 

har i ett ekosystem kan artrikedomen också 

innebära ett effektivt buffertsystem mot sjukdomar 

för såväl människa som husdjur. Mångfaldens 

skyddseffekt yttrar sig genom ”utspädningseffekten”, 

dvs. att sannolikheten för varje individ 

att drabbas av en sjukdom minskar när artrikedomen 

är större. Spridningen av sjukdomar som 

kräver ett leddjur (t.ex. insekt eller fästing) som

Klimatförändringen stör den livsviktiga synkroniseringen mellan olika arters livscykler. Varmare vårtemperaturer har påverkat tajmingen på 

fåglarnas häckning. Halsbandsflygsnappare på gotland lägger numera sitt första ägg ca tio dagar tidigare än de gjorde på 1980-talet 

(källa lars gustafsson eBC/Uppsala universitet) foto: mare löhmus 

mellanvärd påverkas särskilt av artrikedomen. 

Leddjuren biter bara ett begränsat antal gånger 

under sin livstid. Om de då biter en djurart som 

inte är mottaglig för sjukdomen så är bettet 

”bortkastat” med avseende på smittspridning. Om 

en art försvinner eller minskar kraftigt, som t.ex. 

rödräv efter rävskabben, kan bytesart(er), som t.ex., 

rådjur öka i antal. Denna ökning kan i sin tur 

orsaka att en vektorpopulation (t.ex. fästingar) 

ökar, och därmed även risk för ökad 

smittspridning. 

HuR ocH VaRföR pÅVERkas 

oRgaNIsmER aV tEmpERatuREN? 

Under evolutionens gång har organismer anpassat 

sig till olika miljöförhållanden. Som resultat har de 

utvecklat en stor variation i kroppsbyggnad, vilken 

kan variera från en enstaka cell till komplexa 

multicellulära system. En ökad komplexitet hos en 

organism medför dock också fler begränsningar, då 

alla system i kroppen måste anpassas till ett 

optimalt samarbete. En av begränsningarna är 

minskad tänjbarhet i djurens temperaturtolerans. 

Sannolikt skulle en bred temperaturtolerans hos 

komplexa organismer innebära en ökad fysiologisk 

kostnad. Eftersom evolution och selektion generellt 

gynnar minimerad energiåtgång, har ”bredden” för 

temperaturtoleransen utvecklats till att vara så smal 

som möjligt för en specifik art i dess normala 

omgivning. Därför, när temperaturen överstiger 

eller faller under en viss nivå, resulterar det i 

fysiologiska begränsningar i livsfunktioner hos 

djuret. Arter från tempererade områden har som 

regel en bredare temperaturtolerans än arter i 

tropiken, och dessutom en viss förmåga till 

fysiologiska anpassningar i olika kroppssystem 

under extrema temperaturer. Många djur anpassar 

även sitt beteende när temperaturen stiger eller 

sjunker – t.ex. minskar aktivitet och rörelsehastighet 

hos nästan alla ryggradsdjur vid olämpliga 

temperaturer. 

Både djur och växter uppvisar säsongsmässiga 

beteenden eftersom det oftast finns en begränsad 

period av året då organismen kan växa och fortplanta 

sig framgångsrikt. Tajmingen av säsongsberoende 

aktiviteter hos djur och växter kallas för 

artens fenologi. Observationer av arters fenologi 

har försett oss med starka bevis på att arter 

7


reagerar på klimatförändringen. Förändringar som 

noteras oftast är t.ex. en tidigare blomning hos 

växter, tidigare datum för återvändande av flyttfåglar 

och tidigare äggläggning hos flera fågelarter 

i tempererade klimatzoner. På grund av mångfalden 

i uppbyggnad hos djuren påverkar dock 

klimatförändringen inte tajmingen av olika arters 

fenologi på samma sätt. Detta kan leda till att en 

livsviktig synkronisering mellan olika arters 

livscykler störs och att nya, oftast mindre fördelaktiga, 

(ur mångfaldsbevarande synvinkel) synkroniseringar 

uppkommer. Generellt har studier 

uppskattat att i sju fall av elva påverkar klimatförändringen 

arter som är beroende av varandra så 

olika att det stör synkroniseringen och ger negativa 

effekter på organismers hälsa och fortplanting. 

Häckning är den mest energikrävande händelsen i 

fåglars livscykel, vilket gör synkroniseringen med 

förekomsten av föda avgörande. Under varma vårar 

aktiveras vissa fågelarters viktigaste föda, insekter, 

tidigare. Kläckningen av insekter och larver är 

mycket temperaturberoende och svarar snabbare på 

en tidig vår än vad fåglarnas reproduktion gör. 

Även om fåglarnas fortplantning också i viss mån 

kan påverkas av temperaturen, styrs den i huvudsak 

av dagsljuset och av olika hormonella processer. På 

grund av komplexiteten i systemen sker en 

förändrad tajming i fågelreproduktion mycket 

långsammare än förändringar i insekternas 

förekomst. Detta har lett till en dålig matchning 

mellan maximal födotillgång i form av många 

insekter eller larver och maximal åtgång av föda 

under omvårdnaden av ungar. 

äR EN EVoLutIoNäR aNpassNINg 

tILL kLImatföRäNdRINgEN möjLIg? 

Att vädret varierar från ett år till ett annat är 

vanligt. De flesta arter tolererar en sådan variation 

genom sin fenotypiska plasticitet. Fenotypisk 

plasticitet är ett mått på hur mycket en individs 

genetiskt anlagda egenskaper som t.ex. utseende, 

beteende eller fysiologi kan variera beroende på 

rådande miljöförhållanden. T.ex. kan en och 

samma individ av tall med samma genetiska 

uppsättning (genotyp) se helt olika ut beroende på 

vilken jordmån den växer på eller om den står 

skyddad eller är vindpinad. På samma sätt, trots att 

det är ”skrivet i generna”, beror en människans 

längd på hur mycket näring man får under 

8 

Orkidéer som t.ex. Sankt Pers nycklar är ett exempel på arter vars 

utbredning begränsas av en viss typ av jordmån (kalkhaltig) och 

därför inte kan följa klimatförändringen oberoende av jordmånstypen. 

foto: mare löhmus 

uppväxten. Om klimatförändringen kommer att 

leda till massutrotning av arter beror mycket på om 

och hur snabbt arterna kan anpassa sig till förändringen. 

Den snabbaste anpassningen i en populations 

egenskaper sker med hjälp av individers 

fenotypiska plasticitet. När miljöförhållanden 

ändrar sig mer än vad den fenotypiska plasticiteten 

kan sträcka sig till, blir dock geografiska eller 

evolutionära (genetiska) anpassningar nödvändig 

för populationens överlevnad. 

Allt fler forskare försöker förutspå evolutionens 

och selektionens roll i anpassningar till klimatförändringen. 

Dessa analyser räknar oftast med att 

evolutionen under klimatförändringen gynnar


förekomsten av vissa genotyper som redan finns 

inom den naturliga variationen bland individer av 

en art. Följaktligen, ju mer genetisk variation det 

finns hos en population eller art, desto mer material 

har den naturliga selektionen att ”testa på” och 

desto större är sannolikheten att arten kan anpassa 

sig till ändrade förhållanden. I så fall gynnar 

klimatförändringen arter med bred temperaturtolerans, 

kort generations- och mognadstid och 

riklig genetisk variation. 

LÅNgt gENERatIoNsINtERVaLL 

EN EVoLutIoNäR NackdEL 

Även om tanken på evolution och anpassning låter 

enkel och självklar – den naturliga selektionen ska 

gynna individer som är bättre anpassade till den 

nya miljön – så är verkligheten mer komplicerad. 

Att anpassa sig till en ny miljö handlar sällan om att 

förändra uttrycket av en gen utan kräver en 

förändring i kombinationen av många olika gener. 

Därför kan man tänka sig att även om en enkel 

genetisk förändring skulle kunna eliminera en 

egenskap som för tillfället begränsar populationen i 

en viss miljö (t.ex. temperaturbegränsning), skulle 

elimineringen av den egenskapen förmodligen 

innebära en kostnad för något annat kroppssystem 

(t.ex. sämre vävnadskvalitet när arten växer fortare 

i varmare klimat). Detta skulle kunna leda till att 

blivande generationer får försämrad kondition 

(t.ex. långsammare rörelsehastighet) och livsduglighet 

(t.ex. sämre förmåga att fly från rovdjur), 

vilket skulle kunna skapa ett nytt selektionstryck 

på en annan egenskap vars eliminering i sin tur kan 

medföra en kostnad. Med andra ord kommer 

evolutionen behöva pågå många generationer, 

blanda mycket genetiskt material och samutveckla 

flera olika system innan en ”optimal och anpassad 

genotyp” är uppnådd. Därför sker evolutionen hos 

arter med långt generationsintervall förmodligen 

alldeles för långsamt för att arten genetiskt ska 

kunna anpassa sig till dagens snabba ändring i 

miljön. 

Trots det kan evolutionära processer under vissa 

förhållanden ändå ha en stark inverkan. En intressant 

anpassning har setts i Nordamerika, där larver 

av en liten Nordamerikansk mygga (Wyemyia 

smithii) numera går i vintervila nio dagar senare på 

hösten än för 30 år sedan. Tajmingen för vintervilan 

är egentligen oberoende av uppvärmningen 

som sådan, utan bestäms enbart med hjälp av 

fotoperiod (förhållanden mellan dagsljus och 

mörker). Forskningen har visat att myggan, 

speciellt i dess nordliga begränsning har ändrat sin 

uppfattning om hur kort dagen ska vara för att den 

ska falla i dvala. Detta ger myggorna möjlighet att 

hinna med fler generationer per växtsäsong. 

EkosystEm föRLoRaR sIN syNkRoNIsERINg 

Sammanfattningsvis har den pågående klimatförändringen 

orsakat en förflyttning av utbredningsområden 

mot polerna och mot högre altitud hos en 

rad arter. Arter vars utbredning är begränsad på 

grund av fysiska hinder visar kraftig minskning i 

sin utbredning. Exempel på sådana är korallrevsarter, 

polära arter och högaltitudarter, som också 

har varit de första att dö ut på grund av miljövariationer 

orsakade av klimatförändringen. Livsviktiga 

samspel mellan arter (t.ex. rovdjur/byte, insekt/ 

pollinatör) har i ett flertal ekosystem förlorat sin 

synkronisering när en art reagerat snabbare på 

uppvärmningen än den andra. Hos vissa arter har 

man sett tendens till evolutionär anpassning, dock 

verkar utrotningen av populationer gå i snabbare 

takt än förändringen i populationers egenskaper. 

Därför är nya tankesätt och strategier i bevarandearbetet 

nödvändiga för att bevarandet av den 

biologiska mångfalden ska kunna effektiviseras. 

Först och främst behövs strategier som underlättar 

bevarandet av genetisk variation i populationer, 

särskilt vid arters utbredningsgränser där selektionstrycket 

är som starkast. 

Mare Lõhmus, forskare 


förslag på vidareläsning: 

dawson, a. 2008. Control of the annual cycle in birds: endocrine 

constrains and plasticity in response to ecological variability. Phil. 

trans. r. Soc. B 363, 1621-1633 

Parmesan, C. 2006. ecological and evolutionary responses to recent 

climate change. annu. rev. ecol. Syst. 37, 637-69 

Pörtner, H.O. & farrell, a.P. 2008. Physiology and climate change. 

Sience. 322, 690-692 

9

Ett VaRmaRE kLImat gyNNaR VEktoRER 

Vektorspridda infektioner 

ett ökande problem? 

Smittspridande vektorer utgörs ofta av leddjur 

som t ex insekter och spindeldjur. en stor andel 

av nya sjukdomar, så kallade emerging diseases, 

är vektorspridda infektioner. dessutom är 

många av dessa zoonoser, infektionsämnen som 

smittar både djur och människa. eftersom 

vektorers utveckling och livsbetingelser är 

temperaturberoende pekar både historiska 

klimatdata och förväntade framtida klimatförändringar 

på att en miljöpåverkan kan skapa 

scenarion kring vektorburna sjukdomar som är 

svåra att förutspå i dagsläget. 

» En klimatförändring, med högre medeltemperatur 

och mer nederbörd ger en högre luftfuktighet 

som generellt kan tänkas gynna leddjursvektorers 

utveckling, spridning och överlevnad. Förändringen 

torde också komma att påverka växtligheten 

och därmed skapa miljöer som skiljer sig väsentligt 

från de vi har idag. Om vektorburna sjukdomar väl 

introduceras kan dessa vara svåra att bekämpa just 

på grund av den komplexa epidemiologi där 

förutsättningar kan variera då habitat, vektorn, 

smittämnet styrs av rådande klimat. Att i nuläget, 

utifrån befintlig kunskap, förutspå hur vektorer, 

blodvärdar, smittoreservoarer och smittämnen kan 

komma att uppträda i nya miljöscenarion och 

bedöma risker för vektorburen smitta är därför 

svårt. 

täNkbaRa scENaRIoN 

Med utgångspunkt från vad som är känt om 

vektorer är att de är opportunistiska och kan därför 

etablera sig i nya områden. De kan komma att 

uppträda i större antal vid temperaturhöjning 

10 

eftersom deras aktivitet och ämnesomsättning ökar 

vilket kräver fler blodmål som leder till en ökad 

äggproduktion. Detta kan ge upphov till fler 

generationer med mer avkomma då vektorsäsongen 

även kan komma att förlängas. Om miljöerna också 

blir gynnsamma för vektorers utveckling, i form av 

tät undervegetation för fästingar och i fallet med 

stickmyggor, att larvhabitat såsom vattensamlingar 

och översvämningsområden ökar är risken överhängande 

att de då kan sprida sig till vida större 

geografiska utbredningsområden än idag. Sommarens 

plågsamma erfarenhet av översvämningsmyggan, 

Aedes sticticus, härjningar långt 

utanför området vid nedre Dalälven, vittnar om en 

geografisk expansion, trots att årliga bekämpningsinsatser 

mot larver har genomförts där i tio år! 

Vektorpopulationers expansion kan ge upphov till 

en ”stafetteffekt” där en vektorart överlämnar 

smittämnet till andra arter i angränsande populationer. 

På så sätt kan smittan introduceras och 

spridas till områden utanför vektorarters naturliga 

utbredningsområde. Ett tänkbart scenario är att 

den mest betydelsefulla svidknottsvektorn för 

bluetongue i medelhavsområdet, Culicoides imicola, 

skulle kunna expandera sitt utbredningsområde till 

norra Europa där Culicoides obsoletus är den dominanta 

arten. De serotyper av bluetonguevirus som 

är endemiska i medelhavsområdet, BTV-1, 2, 4, 9 

och 16, har ännu inte påvisats i norra Europa där 

BTV-8 orsakade utbrottet 2006 - 2008 (se artikel s 

14). Vid en klimatförändring kan populationer av 

arterna C. imicola och C. obsoletus komma att 

överlappa och risken torde öka markant för 

spridning av medelhavsområdets serotyper till 

norra Europa och vice versa, även om en strikt 

kontroll av djurtransporter upprätthålls. African 

Horse Sickness Virus (AHSV) är närbesläktad med 

bluetonguevirus samt har samma temperaturbegränsningar. 

Viruset sprids framförallt med


fåglar kan vara reservoarer för flera smittämnen, framförallt virus, utan att bli sjuka av dem. då det finns stickmyggor som endast tar blodmål 

på fåglar kan smittämnen cirkulera i fågelpopulationer utan att vi märker det. Vissa arter av stickmyggor kan även ta blodmål på andra djur än 

fåglar och sprider därmed smittan från fåglar till andra djurslag. ett aktuellt exempel är rapporter om fall av eastern equine encephalitis virus 

på häst i USa. Viruset kan också drabba människa, inte sällan med dödlig utgång. foto: Bengt ekberg/SVa 

C. imicola. Sjukdomen har redan flera gånger nått 

södra Europa. Frågan infinner sig då om staffetteffekten 

kan orsaka en vidare spridning av AHSV 

med C. obsoletus till norra Europa i framtiden? 

fÅgLaR VIktIga bLodVäRdaR 

föR mÅNga bLodsugaNdE INsEktER 

Arbovirus är en förkortning av engelskans arthropod-borne 

virus (arthropod = leddjur), och har 

ofta namn som kopplas till geografiska områden 

såsom West Nile Fever Virus, Rift Valley Fever 

Virus, Venezuelan Equine Encephalitis Virus och 

så vidare. Fåglar är viktiga blodvärdar för en rad 

olika blodsugande insekter samtidigt som de är 

reservoarer för många arboviroser utan att uppvisa 

några sjukdomssymtom. Vissa arter av stickmyggor 

är ornitofila och suger enbart blod på fåglar, medan 

andra arter suger på olika typer av djur, inklusive 

människa. Så länge virus cirkulerar mellan ornitofila 

stickmyggor och fåglar toleranta mot smittämnet 

är allt frid och fröjd. Men sker någon typ av 

förändring i denna miljö där nya förutsättningar 

för smittspridning skapas, till exempel introduktion 

av alternativa värdar kan detta få ödesdigra 

konsekvenser. Stickmyggarter som tar blodmål på 

olika typer av blodvärdar, så kallade bridge vectors, 

är betydelsefulla då dessa kan överföra smittämnen 

till en rad andra djurslag och människa. Sjukdomsutbrott 

av arbovirosen Eastern Equine Encephalitis 

(EEE) drabbar både hästar och människor på 

den amerikanska kontinenten, inte sällan med 

dödlig utgång. Allvarliga utbrott av sjukdomen har 

uppkommit då man har omvandlat orörda naturområden 

till rekreationsområden och öppnat upp 

för hästar samt ryttare som då blir smittade av 

bridge vectors. 

gNagaRE REsERVoaRER 

föR fästINgbuRNa smIttoR 

Gnagare är betydelsefulla reservoarer för fästingburna 

smittor samtidigt som de är viktiga blodvärdar 

för fästingars larv- och nymfstadier. På 

senare tid har rapporter inkommit att fästingar 

återfunnits i större utsträckning i landets norra 

11

Observationer tyder på att utbredningsområdet och aktivitetsperioden för den allmänna fästingen, Ixodes ricinus, har utökats. då denna 

fästing suger blod på flera olika djurslag är den en effektiv spridare av smittor som drabbar både djur och människor. foto: Bengt ekberg/SVa 

delar. I södra Sverige påbörjas fästingars aktivitet 

redan i april och upphör först i oktober-november. 

Denna förlängda aktivitetsperiod visar på 

fästingars direkta respons på temperaturstegringar. 

Som tidigare nämnt är det dock flera faktorers 

samverkan som avgör vektorburna smittors 

uppträdande och förekomst vid en klimatförändring. 

Exempelvis, om vegetationen skapar förutsättningar 

som påverkar reservoardjur negativt kan 

det ge upphov till fragmentering av befintliga 

populationer. Arter kan då föredra olika typer av 

habitat och därmed skiljas från varandra eller så 

kan populationer av en och samma art dela upp sig, 

om resurser är knappa i den nya miljö som skapas. 

Detta kan resultera i att smittan reduceras i 

gnagarpopulationen, dvs smittkällan. 

Vektorkompetens, förmågan att sprida smittämnen, 

kan variera mellan olika geografiska 

populationer av samma art. Därför kan mönstret 

med smittspridningen förändras om en ”ny” 

population expanderar sitt utbredningsområde. 

Likväl kan kompetensen att sprida smittämnen öka 

om temperaturen stiger. Den bakomliggande 

orsaken kan bero på en kombination av att smittämnet 

förökar sig snabbare samt att vektorn biter 

oftare. Orsaken till att vissa vektorarter bara 

överför enstaka smittor medan andra arter kan 

sprida flera olika smittämnen är inte känt. Den 

asiatiska tigermyggan, Aedes albopictus, är en 

multikompetent vektor. Den har nyligen påvisats så 

långt norr ut i Europa som i Nederländerna. 

Myggan har dock upptäckts i pågående övervakningsprogram, 

bekämpats och utrotats utom i 

Italien där den har etablerat sig. Tigermyggan är en 

så kallad container-breeder med larvutveckling i 

tillfälliga vattensamlingar i dunkar, ihåliga träd, 

däck osv. Den utbredda handeln av begagnade 

bildäck världen över har därför gynnat den långväga 

spridningen av denna myggart. 

Alltför ofta ges en grovt förenklad bild av de 

mekanismer som styr sjukdomsspridning på grund 

av förväntad klimatförändring. Merparten av 

12 

forskarsamhället inom problemområdet är eniga 

om att en klimatförändring kommer att påverka 

ekosystem samt hälsan hos djur och människor. 

Det är dock oklart vilken omfattning och vilka 

konsekvenser det får. Dessutom, kommer förändringarna 

att vara enbart negativa eller möjligen 

också positiva? 

aNgELägNa ÅtgäRdER 

I Klimat- och sårbarhetsutredningens slutbetänkande 

(SOU 2007:60) skrivs att SVA i samverkan 

med andra institut ”bör följa utvecklingen av 

epidemiologin hos nya och kända infektioner till 

följd av klimatförändringen” samt att med tvärvetenskaplig 

forskning belysa ”klimat- och ekosystemförändringars 

påverkan på smittspridning” och 

de kunskapsluckor om klimatets betydelse inom 

”vektorförekomst” samt ”förekomst respektive 

utbredning i landet av vektorburna smittämnen”. 

Sådan information kan fås genom att inventera och 

därmed fastställa förekomsten av potentiella 

vektorer för nya klimatrelaterade smittor. Dessutom 

bör en fortlöpande registrering ske av redan 

befintliga vektorers utbredningsområde och deras 

smittor som ökar på grund av ett förändrat klimat. 

Att studera om vektorers förmåga att sprida 

relevanta smittor på våra breddgrader överensstämmer 

med mönstren som uppvisas på sydligare 

breddgrader skulle tillgodose utredningens 

riktlinjer. Slutligen att studera och få kunskap 

rörande interaktioner mellan vektorer, smittoreservoarer 

och födovärdar i en av klimatet föränderlig 

miljö skulle bidra till att utveckla användbara 

modeller för riskanalys och hantering av nya och 

redan existerande smittskyddsproblem med 

vektorburna infektioner. 

SVA har redan pågående studier rörande 

klimatpåverkan på djursjukdomar där vektorer är 

inkluderade (se artikel s 14). Bland annat ingår SVA 

i EU-projekt, nationella projektsamarbeten och ett 

nordiskt samarbete där klimatets betydelse för 

bluetonguevektorers smittspridning skall model-


leras, fastställas och presenteras under nästa år. 

Förutsättningar för nätverksbyggen genom 

forskningssamarbete och informationsutbyte i 

syfte att öka kunskapen inom vektorekologi och 

veterinärmedicinsk entomologi är goda. Vi ser 

fram emot att etablera fler samarbeten med 

ytterligare institut utöver de som initierats hittills 

till stöd för SVA:s klimatkompetenscentrums 

verksamhet. 

Jan Chirico, forskare 


FRämST NäR dET gällER 

SmiTTSAmmA SjUkdOmAR hOS djUR 

VÅR VIsIoN: fRIska djuR – tRygga mäNNIskoR. 

SVA:s forskning har med tiden blivit allt viktigare 

och vårt mål är att stärka såväl vårt kunskapsläge 

som vår beredskap. Livsmedelssäkerhet är en 

prioriterad fråga, liksom zoonoser, det vill säga 

sjukdomar som kan spridas mellan djur och 

människa. 

Bakterier, virus och parasiter bryr sig inte om 

nationsgränser. Forskningen måste därmed också 

vara gränslös. SVA deltar i flera nätverk inom EU, 

samarbeten som stärker SVA i kampen mot smittsamma 

sjukdomar och ger tillgång till en större 

samlad specialistkompetens. 

OIE* har utsett SVA till internationellt referenslaboratorium 

för specialdiagnostik för virus- 

sjukdomar och SVA är EU:s referenslaboratorium 

för Campylobacter. 

Den nära kontakten med andra myndigheter, 

företag, veterinärer, bransch- och intresseorganisationer 

ger oss en mycket god överblick över djurhälsoläget. 

Det styr vår forskning och gör den aktuell 

och nära behoven på fältet. 

Forskningen inom SVA fokuserar på: 

• friska djur för säkra livsmedel 

• infektionssjukdomar hos sport- och sällskapsdjur 

• ökad kunskap om hur smittämnen sprids bland 

vilda djur och i miljön 

*OIE, Office International des Epizooties, är den veterinära motsva- 

righeten till WHO, World Health Organization 

13 

www.sva.se

LuEtoNguE – EN INdIkatoRsjukdom 

Bluetongue tar tempen på klimatet 

flera allvarliga epizootisjukdomar sprids via 

insekts- eller gnagarvektorer, dessa sjukdomar 

är speciellt känsliga för klimatförändringar som 

påverkar vektorernas habitat och beteendemönster 

och därigenom ger direkt effekt på 

sjukdomarnas utbredning och spridningsmönster. 

Höjd medeltemperatur kan också göra 

det möjligt för helt nya insektsarter att fungera 

som vektorer då insekternas förmåga till 

effektiv smittspridning ofta är kopplad just till 

temperaturen. Utbrottet av bluetongue i norra 

europa 2006 till 2008 är ett utmärkt exempel på 

båda dessa fenomen. 

» Bluetongue orsakas av ett insektsburet orbivirus 

med 24 olika serotyper utan sinsemellan korsimmunitet. 

Sjukdomen betraktades till så sent som för 

drygt femtio år sedan som en exotisk sjukdom hos 

får i södra Afrika. Numera är den spridd bland 

såväl små som stora tama idisslare, vilda idisslare 

och dess predatorer, samt geografiskt utbredd över 

hela Afrika, Mellanöstern, Asien och därtill även i 

Europa så långt norrut som Sverige. 

De huvudsakliga vektorerna för bluetongue är 

arter av Culicoides spp., så kallade svidknott. 

Culicoidessläktet är artrikt med mer än 1 400 arter 

identifierade, endast ett fåtal av dessa är dock 

kompetenta vektorer. Culicoides imicola är globalt 

sett den absolut dominerande smittspridaren och 

endast närvaro av detta svidknott ses som en hög 

riskfaktor för spridning av bluetongue. 

sjukdomEN ocH dEss symtom 

Klinisk sjukdom hos tamdjur är vanligast och 

allvarligast på får men även nötkreatur och getter 

kan insjukna med symtom av varierande grad. 

14 

Bluetonguevirus av serotyp åtta (BTV-8) verkar 

orsaka mer symtom hos nötkreatur jämfört med 

övriga serotyper. Hos sjuka djur ses bland annat 

utbredda blödningar och svullnader i slemhinnor, 

främst i mun- och näshåla, följt av inflammatoriska 

förändringar och sekundärinfektioner. I enstaka 

fall svullnar djurets tunga kraftigt och kan på 

grund av cirkulatoriska skador mörkna vilket gett 

namn åt sjukdomen. Sjukdomen orsakar betydande 

produktionsförluster och stort lidande för drabbade 

djur. 

Både antikroppar och virus har isolerats från 

många arter av vilda djur, framför allt hjortdjur, 

men de visar oftast inga tecken på sjukdom. Vid en 

riktad övervakning av vilt och hägnat klövvilt i 

södra Sverige under jaktsäsongen 2008 provtogs 

625 älgar, 98 rådjur och 32 kronhjortar utan att 

vare sig virus eller antikroppar kunde påvisas. Det 

har diskuterats om vilda idisslare fungerar som 

reservoar för virus som sedan via vektorerna 

smittar husdjuren och orsakar sjukdom. För de 

serotyper som framförallt drabbar får antas 

nötkreaturen spela en liknande roll. 

bLuEtoNguE I EuRopa 

Sedan slutet av 1990-talet har bluetongue spridit 

sig norrut och fem olika serotyper (BTV-1, 2, 4, 9 

och 16) har från 1998 förekommit endemiskt i 

Medelhavsregionen. 

Under 2006 påvisades i Holland BTV-8, en 

serotyp som aldrig tidigare påvisats norr om 

Sahara. BTV-8 spreds under året i Europa och 

innan årsskiftet hade sammanlagt över 1 600 fall 

påvisats i Holland, Belgien, Luxemburg, Tyskland 

och Frankrike trots att transportrestriktioner för 

mottagliga djur från infekterade områden infördes. 

Smittan övervintrade och tog ny fart sommaren 

2007 med sammanlagt över 33 000 fall rapporterade 

under året. Då hade smittan också påvisats i 

Schweiz, Tjeckien, Storbritannien och Danmark.

LuEtoNguE – EN INdIkatoRsjukdom 

den 6 september 2008 påvisades för första gången någonsin närvaro av bluetonguevirus i Sverige i form av ett antikroppspositivt 

tankmjölksprov. foto: erika Chenais 

Under 2008 påvisades sedan smitta i form av 

antikroppar i tankmjölk även i södra Sverige. 

Vidare undersökningar och övervakningar visade 

en omfattande spriding av smittan inom landet. 

Smittade djur har dock haft låga koncentrationer av 

virus i blodet och endast ett fall med kliniska 

symtom har setts. En redan befintlig vaccinationsplan 

sjösattes då det första positiva provet hittades 

och denna liksom parallella kampanjer på kontinenten 

tycks ha varit effektiva då i skrivande stund 

inga fall av BTV-8 setts i Europa under 2009. 

stIgaNdE mEdELtEmpERatuR gyNNaR VEktoRN 

Utbrott av bluetongue är starkt kopplat till närvaro 

av vuxna Culicoides spp. i aktiv reproduktionsfas 

och uppvisar i tempererade områden ett säsongsberoende 

förlopp med flest antal sjukdomsfall under 

sensommar och tidig höst, då antalet vektorer är 

som högst. 

En vektors kompetens beskrivs som förmågan 

att smittas av ett infektiöst agens (smittämne), 

behålla och uppföröka det och sedan överföra det 

till ett mottagligt värddjur. Vektorns kapacitet är 

antalet infektiva bett som den orsakar under sin 

livstid (två-fyra veckor för ett Culicoides-knott). 

Båda dessa egenskaper är starkt kopplade till 

klimatet. Med ökad dygnsmedeltemperatur ökar 

svidknottens vektorkompetens, och arter som vi 

inte trott kunnat sprida sjukdom kan uppträda som 

kompetenta vektorer. Detta beror bland annat på 

att vid ökad medeltemperatur förkortas virus 

replikationstid i vektorn och den kan alltså snabbare 

sprida smitta vidare. Vektorernas livslängd 

ökar också vid stigande medeltemperaturer. För 

Culicoides spp. är också fuktigheten av betydelse, 

generellt är hög fuktighet positivt för knotten men 

C. imicola ses inte i områden med en årsnederbörd 

över 1 000 mm då larverna som läggs på marken 

dränks och dör vid översvämningar. 

öVERVINtRINgsföRmÅga 

Ett fenomen som observerats under utbrottet av 

BTV-8 i norra Europa och som troligen också är 

korrelerat till klimatförändringar är bluetonguevirusets 

förmåga att övervintra. Vuxna Culicoides 

spp överlever normalt inte, till skillnad från ägg 

och larvstadierna, om dygnsmedeltemperaturen 

understiger 10-12°C. I delar av Europa med 

varmare klimat, till exempel i södra Spanien, har 

Culicoides spp. fångats i fällor inomhus även under 

vinterhalvåret men i Sverige ses flera månader utan 

vektoraktivitet såväl utom- som inomhus. Trots 

detta övervintrade alltså BTV-8 i norra Europa 

mellan 2006 och 2007 och även mellan 2007 och 

2008. Flera hypoteser gällande hur detta kunde ske 

har ventilerats; via övervintrande, infekterade 

15

illustration: Helena Ohlsson /SVa 

bLuEtoNguE – EN INdIkatoRsjukdom 

infektionscykel bluetonguevirus 

Oinfekterat vuxet svidknott 

biter värddjur som har virus 

cirkulerande i blodet. 

infekterat 

värddjur 

Virus uppförökas i värddjurets 

blod, efter tre dagar finns 

tillräckliga virusmängder för att 

infektera ett nytt svidknott. 

Virus replikerar 

i svidknottet 

under 14-21 dagar. 

infekterat vuxet svidknott 

biter mottagligt värddjur. 

mottagligt värddjur 

vuxna svidknott, överföring av virus från svidknotten 

till dess ägg, förlängd infektion i värddjuren 

samt virusöverföring mellan mor och foster 

i (det vilda eller tama) värddjuret. Det senare har 

varit mycket omdiskuterat men har nu kunnat visas 

flera gånger, både i Sverige och i andra länder. 

Kalvar som fötts långt in i den vektorfria perioden 

har haft virus i blodet och moderdjuren har haft 

antikroppar mot bluetonguevirus men inte längre 

påvisbara mängder virus i blodet. 

spRIdNINgsVägaR/EtabLERINg 

Tills för inte mindre än två år sedan var den 

samlade expertisen tämligen enad om att bluetongue 

inte var något vi behövde oroa oss för i 

Sverige; C. imicola finns inte här och kan inte 

överleva eller ännu mindre replikera virus i vårt 

klimat om den skulle introduceras. Så vad hände? 

För att ett utbrott ska kunna inträffa måste 

givetvis smittämnet först introduceras. Detta kan 

för bluetonguevirus ske på fyra olika sätt: 1) via 

förflyttningar av djur eller djurprodukter (sperma, 

embryon), 2) genom att infekterade vektorer följer 

med till exempel djur, växter, flygplan eller fartyg, 

3) genom att vektorerna aktivt flyger, eller slutligen 

4) passiv transport av vektorer med luftströmmar. 

Virusintroduktion är dock inte tillräckligt för att 

16 

skapa ett utbrott, virus måste också kunna 

etableras. Etablering av bluetonguevirus är beroende 

av antal och utbredning av mottagliga 

värddjur, duration och koncentration av bluetonguevirus 

i värddjuren, kapaciteten i den lokala 

vektorpopulationen samt medeltemperaturen. 

Sammanfattningsvis: ett tillräckligt stort antal 

svidknott måste bli infekterade genom att äta 

blodmål från värddjur med viruscirkulation i blodet 

och de måste sedan kunna överleva länge nog för 

att virus ska hinna replikeras i dem och bli överfört 

till ett nytt värddjur. Samtliga dessa faktorer 

uppfylldes uppenbarligen i norra Europa 

2006-2008. 

LuftstRömmaR fRÅN koNtINENtEN tRoLIg 

smIttVäg föR sVENskt utbRott 

För den tidigare spridningen av BTV-1, 2, 4, 9 och 

16 till södra Europa är det sannolikt att smittan 

har introducerats genom att svidknott spridits med 

vinden från pågående utbrott i norra Afrika. Virus 

kan också ha introducerats genom importer av 

infekterade djur. Introduktionen av BTV-8 2006 

är betydligt mera oklar, ingen gradvis norrgående 

spridning har skett utan virus har ”hoppat” direkt 

från söder om Sahara till norra Europa. Vi tror oss 

dock veta hur introduktionen av BTV-8 till Sverige 

gick till. Det verkar som om svidknotten har 

introduceras på flera platser via passiv transport 

med luftströmmar från kontinenten. Den lokala 

spridningen tycks inte ha varit uttalad, i flertalet 

besättningar har endast enstaka djur smittats. 

Utbredningsområdet för C. imicola i Europa är 

väl studerat, 1997 gick den norra gränsen ungefär 

parallellt med Afrikas norra kust för att 2005 ha 

flyttats upp ända till norra delarna av Italien. Ett 

otvetydigt samband mellan stigande dygnsmedeltemperatur, 

ökad utbredning av C. imicola och 

tilltagande spridning av bluetongue i Europa kan 

ses. Om man därtill lägger till den ökade vektorkompetensen 

och -kapaciteten hos andra Culicoides 

spp. med stigande dygnsmedeltemperatur så kan vi 

nog räkna med fortsatt utbredning av bluetongue 

och andra sjukdomar spridda av insektsvektorer i 

framtiden. 

Erika Chenais, epidemiolog 

Statens veterinärmedicinska anstalt

djuRHÅLLNINgEN oRsakaR stoR mILjöpÅVERkaN 

Större insatser krävs 

för en hållbar djurhållning 

djurhållning bidrar i hög utsträckning till 

uppvärmningen av jorden och även till många 

andra miljöproblem. globalt förväntas efterfrågan 

på animaliska livsmedel att öka väsentligt, 

vilket innebär att djurhållningens negativa 

miljöpåverkan kommer bli ännu större framöver 

om vi inte lyckas utveckla djurhållningen mot en 

mer hållbar produktion. 

» FAO:s rapport från 2006 ”Livestock’s Long 

Shadow” beskriver djurhållningens miljöpåverkan 

som enorm och akut, men påpekar också att 

potentialen att minska denna påverkan är stor. I 

rapporten pekas djurhållningen ut som en av 

huvudorsakerna till de stora globala miljöproblemen 

och beräknas stå för 18 procent av växthusgasutsläppen 

som orsakas av människan. Idisslarna 

producerar genom sin matsmältning växthusgaser 

som de rapar upp och gödsel från husdjur innehåller 

ämnen som kan avgå till atmosfären som 

växthusgaser och ämnen som kan leda till t.ex. 

övergödning och försurning. Att hålla djur är också 

mycket resurskrävande eftersom produktionen 

kräver stora mängder vatten, mark och foder. För 

att ge plats åt odling av foder som sedan vidaretransposteras 

till bl.a. Sverige, skövlas skogen på 

många håll i världen som t.ex. för sojaodling i 

Sydamerika och för produktion av palmolja på 

Borneo. 

kRaftIgt ökad köttkoNsumtIoN 

En viktig faktor som påverkar djurhållningens 

hållbarhet är människors konsumtionsvanor. I 

Sverige har köttkonsumtionen ökat kraftigt sedan 

1950, och från 1990 till 2005 har konsumtionen 

ökat med hela 50 procent. I Sverige äter vi idag över 

80 kg kött per person och år. Skillnaden är stor om 

vi jämför siffran med konsumtionen av kött i 

Kvinnan på bilden bor i utkanten av Ugandas huvudstad Kampala. 

Hon har tack vare sina kor kunnat försörja sina barn och kunnat ge 

dem utbildning. djurhållning är en mycket viktig inkomstkälla för 

fattiga i världen, speciellt för kvinnor. 

foto: emma Selberg nygren 

utvecklingsländerna, som var 30,7 kg kött per 

person under 2006 (de fattigaste människorna 

konsumerar väldigt mycket mindre). Köttkonsumtionen 

i världen är mycket snedfördelad, vilket till 

stor del beror på människors ekonomi. En växande 

befolkning i främst utvecklingsländerna och en 

växande medelklass i världen innebär att efterfrågan 

på animaliska livsmedel förväntas 

fördubblas till 2050. För att inte öka djurhållningens 

negativa påverkan ytterligare från dagens 

redan höga nivå krävs därför att varje djurs miljöpåverkan 

halveras till 2050, eller att köttkonsum- 

17


för att inte öka djurhållningens negativa påverkan ytterligare från dagens redan höga nivå krävs att varje djurs miljöpåverkan halveras till 

2050, eller att köttkonsumtionen minskar. 

foto: Bengt ekberg 

tionen minskar. För att dessutom minska djurhållningens 

negativa miljöpåverkan krävs ännu större 

åtgärder. Samtidigt som djurhållningen har en 

sådan kraftig påverkan på miljön är den en mycket 

viktig källa till protein och hushållsinkomst i 

världen. Speciellt i utvecklingsländerna är djurhållning 

ofta en viktig del av landets ekonomi. Ungefär 

en femtedel av jordens befolkning livnär sig på 

djurhållning och det är ofta den viktigaste 

inkomstkällan för mycket fattiga människor. 

skILda ÅsIktER om EkoLogIskt 

REspEktIVE koNVENtIoNELLt joRdbRuk 

Ekologiskt jordbruk anses av bland andra FNorganet 

FAO, EU och Svenska staten vara ett 

exempel på en produktionsform som strävar mot 

ett hållbart jordbruk. Det finns stor utvecklingspotential 

för att olika former av djurhållning ska bli 

långsiktigt hållbara, men ibland kan den diskussion 

18 

som råder mellan företrädare för ekologiskt respektive 

konventionellt jordbruk verka blockerande 

för utvecklingen mot en verkligt uthållig produktion. 

Under sommaren och hösten har debatten om 

ekologiskt jordbruk varit het i media med forskare, 

politiker med flera som har vitt skilda åsikter om 

det ekologiska jordbrukets hållbarhet. Exempelvis 

har det omedelbara behovet av ökad livsmedelsproduktion 

i många utvecklingsländer ställts i motsats 

till ekologisk produktion. Ekologisk produktion 

har som mål att vara både miljö- och djurvänlig. 

Att uppnå detta är inte helt lätt, eftersom en åtgärd 

för att förbättra ett mål kan leda till en försämring 

av ett annat. Att till exempel ge grisar större ytor 

är positivt för grisarnas välfärd då de får större 

möjligheter att kunna utföra sina naturliga beteenden. 

Större ytor kan dock leda till mer utspridd 

gödsel och därmed mer ammoniakavgång som 

leder till försurning och övergödning. Ekologiska


grisar utfodras med foder utan syntetiska aminosyror, 

eftersom dessa är förbjudna inom ekologisk 

produktion. Visserligen anses fodret vara mer 

naturligt, men det ekologiska fodret har i stället 

ett högre proteininnehåll, som leder till mer kväve 

i gödseln och risk för högre ammoniakavgång. 

Genom att justera utfodringen och utformningen av 

grisarnas ytor kan avgången av miljö- och klimatfarliga 

gaser minskas, utan att den högre välfärden 

påverkas. Potentialen för en mer miljö- och 

djurvänlig produktion finns, men mer forskning 

behövs. Det är viktigt att komma ihåg att ekologiskt 

jordbruk fortfarande är under utveckling, och 

att den forskning som gjorts är mycket begränsad 

jämfört med inom det konventionella jordbruket, 

som utvecklats under mycket lång tid. 

sVENsk djuRHÅLLNINg LÅNgt IfRÅN HÅLLbaR 

I Sverige har vi en mycket god djurhälsa och våra 

djur är högproducerande internationellt sett. Den 

svenska djurhållningen är dock långt ifrån hållbar, 

och faktorer som klimatförändringen, livsmedelskriser 

och finanskriser m.m. kan komma att ändra 

förutsättningarna för att bedriva jordbruk. Sveriges 

riksdag har antagit 16 miljömål som är ekologiskt 

hållbara på lång sikt och som Sverige jobbar för att 

uppnå. Djurhållningen berörs av flera mål, men att 

nå de flesta av målen bedöms som osannolikt om 

inte större politiska och ekonomiska insatser görs. 

I skriften ”Lantbrukets djur i en föränderlig miljö” 

(utgiven av SLU och SVA 2009) bedöms nedanstående 

områden vara extra viktiga att arbeta vidare 

med inom djurhållningen: 

• friska djur 

• utfodring 

• avel 

• foderodling 

• stallgödselhantering 

• djurhållningens koncentration och 

geografiska lokalisering 

• fullständiga livscykelanalyser 

foRskNINg VId sVa bIdRaR tILL att 

mINImERa smIttRIskER I kREtsLopp 

Av dessa områden arbetar SVA framförallt med 

friska djur och gödselhantering, främst i Sverige 

men även i begränsad omfattning i utvecklingsländer. 

Friska djur producerar mer produkter i 

förhållande till mängden foder och energi och ger 

därför en lägre miljöpåverkan. Behovet av rekryteringsdjur 

blir också lägre om djuren kan leva och 

producera längre tid. Att sluta de biologiska 

kretsloppen är en annan mycket viktig del i ett 

hållbart jordbruk. SVA:s forskning om smittspridning 

och hygienbehandling av biologiskt avfall 

såsom stallgödsel bidrar till att minimera smittorisker 

i samband med ett ökat kretslopp. Stallgödsel 

är en viktig resurs som har potential att utnyttjas i 

mycket högre utsträckning än den gör idag, som 

energi i biogasanläggningar och som näring på 

åkern. Om mer stallgödsel kan utnyttjas på ett 

säkert och effektivt sätt så minskar behovet av 

handelsgödsel, som idag har en mycket negativ 

miljöpåverkan. 

SVA har ett ansvar att uppfylla Jordbruksdepartementets 

vision ”Bruka utan att förbruka” och vi 

avser att ytterligare stärka vårt arbete mot en 

hållbar utveckling för djurhållningen. En arbetsgrupp 

med representanter från olika enheter på 

SVA arbetar för att hållbarhetsperspektivet ska 

synliggöras och prioriteras i allt arbete på SVA. 

Emma Selberg Nygren, 

forskningsingenjör, 


19

HÅLLbaR djuRHÅLLNINg 

Ökad efterfrågan på kunskap 

om ekologiskt lantbruk 

SVa:s vision om friska djur och trygga människor 

stämmer väl in på arbetet mot en hållbar 

djurhållning där just friska djur är en grundläggande 

del. den ekologiska djurhållningen, 

som är ett snävare begrepp, håller nu på att ta 

plats inom SVa:s verksamhet. 

» Ekologisk djurhållning kan ha särskilda behov 

när det gäller rådgivning och annan kunskapsöverföring 

och SVA vill vara en aktör att räkna med 

även inom dessa frågor. År 2008 bildades därför en 

arbetsgrupp för djurhälsa i ekologiskt lantbruk på 

SVA. Arbetsgruppens mål är att SVA ska ha en 

bred kompetens inom främst infektionssjukdomar 

hos idisslare, gris, fjäderfä och fisk i ekologisk 

produktion. Kompetensen ska användas för att 

främja diskussion, informera och undervisa inom 

och utom SVA, ge råd till praktiserande veterinärer 

om hantering av sjukdomsproblem samt driva 

forskningsprojekt och skapa nätverk. 

Ett hållbart eller uthålligt lantbruk innebär att 

tillgångar används på ett långsiktigt och resursbevarande 

sätt, ur såväl ett lokalt som globalt 

perspektiv. För lantbruksdjuren betyder detta att 

djuren är friska och att den sammanlagda livstidsproduktionen 

är så effektiv som möjligt. I ett 

ekologiskt lantbruk ska djuren dessutom ingå i ett 

ekologiskt sammanhang, med balans mellan 

20 

foto: Bengt ekberg/SVa 

djurhållning och växtodling. 

Ekologiskt lantbruk är ett brett begrepp med 

långa rötter tillbaka i tiden. Bärande principer är 

att lantbruket ska drivas i samklang med levande 

ekosystem. Det bäst kända svenska varumärket för 

ekologisk produktion är Kontrollföreningen för 

Alternativ Odling (KRAV), som bildades 1985 av 

fyra odlarorganisationer. KRAV har noggrant 

definierade regler och ett kontrollsystem som 

ligger till grund för certifiering av gårdar. Samma 

år som KRAV bildades också fack- och intresseorganisationen 

Ekologiska lantbrukarna. 

Ökad ekologisk produktion är ett önskemål från 

samhället och i mitten av 1990-talet antog Sveriges 

riksdag målet att 10 procent av Sveriges åkerareal 

skulle odlas ekologiskt vid millennieskiftet. I en 

regeringsskrivelse från 2005 ökades målen till att 

minst 20 procent av landets jordbruksmark och 25 

procent av den offentliga konsumtionen av livsmedel 

bör vara ekologiska år 2010. Trenden är att 

den ekologiska produktionen ökar; därför ser SVA 

nu över sin kompetens för att möta den ökade 

efterfrågan på rådgivning och kunskap om ekologisk 

djurhållning. 

Ylva Persson bitr. statsveterinär, SVA 

Kerstin de Verdier bitr. statsveterinär, SVA 

SVa:s arbetsgrupp för djurhälsa i ekologiskt lantbruk består av 

Kerstin de Verdier, désirée Jansson, Ylva Persson, 

anders Hellström och Julia österberg.

pRojEkt fjäLLRäV (sEfaLo) 

Fjällräven hotad av 

rödrävens spridning i fjälltrakter 

Skandinaviens fjällrävar är utrotningshotade och 

fridlysta sedan länge. På senare tid har fjällräven 

fått ökad konkurrens av rödräven. SVa har 

undersökt risken för att rödräven överför nya 

parasitarter och sjukdomar till fjällräven när 

kontakten mellan dem ökar. 

Skandinaviens fjällrävar har sedan 1920-talet varit 

kraftigt utrotningshotade och fridlystes 1928 med 

endast ett fåtal individer kvar i fjälltrakterna. 

SVA har deltagit i det skandinaviska forskningsprojektet 

SEFALO (Saving the endagered fennoscandian 

alopex lagopus) som sedan 1985 har drivits av 

Stockholms universitet i samarbete med berörda 

länsstyrelser. Syftet med projektet var att undersöka 

fjällrävens ekologi och överlevnad samt att 

aktivt förbättra reproduktion och överlevnad. 

käNda Hot mot fjäLLRäVEN 

De främsta hoten mot en ökning av fjällrävsstammen 

är; en minskad mängd bytesdjur som 

exempelvis ripa, minskad tillgång på fjällämmel 

som är den viktigaste basfödan för valparna, ökad 

konkurrens från rödräv samt att en liten population 

ökar risken till inavel. 

De tidigare förkommande lämmelåren som 

regelbundet återkom vart fjärde till femte år hade 

stor betydelse för överlevnaden och föryngringen 

av fjällrävstammen. Det senaste decenniet har de 

så kallade lämmelåren uteblivit eller så har hela 

populationen av lämmel slagits ut tidigt på våren. 

Även den stora mängd av t ex ripa som tidigare 

förekom har nu kraftig minskat i fjälltrakterna. 

Ett annat stort hot mot fjällräven är en ökad 

förekomst och spridning av rödräv i fjälltrakterna. 

Tidigare var rödräven stationär i fjällskogen men 

har på senare tid även vandrat ut på låglandsfjället. 

Förutom att rödräven konkurrerar om födan så 

tvingar den även bort sin mindre och svagare 

släkting och övertar deras lyor. Dessutom förekommer 

det att rödräven dödar både vuxna 

fjällrävar och deras valpar. Detta har lett till att 

fjällräven tvingas flytta högre upp på högfjället 

med mindre födotillgång och färre lämpliga 

områden för sina lyor. 

RödRäVEN tRoLIg smIttspRIdaRE 

I projektets senare del har inriktningen varit att 

minska rödrävstammen i dessa områden genom 

avskjutning samtidigt som stödutfodring till 

fjällrävarna utfördes vid lyorna. 

SVA:s del i projektet har varit att ansvara för 

undersökningar av döda eller sjuka fjällrävar. I en 

senare del av projekt utfördes obduktion och 

undersökning på 42 skjutna rödrävar från områden 

i nära anslutning till fjällrävslyor. I samband med 

öronmärkning av fjällrävsvalpar under sommaren, 

utfördes insamling av träckprov det vill säga 

spillning från fjällräv för parasitundersökning på 

SVA. Totalt inventerades 29 lyor och 78 prover 

samlades in från fjällräv under 2008. 

Målsättningen med parasitundersökningen av 

rödräv och fjällräv var att undersöka risken för att 

rödräven skulle kunna överför nya parasitarter och 

sjukdomar till fjällräven när kontakten mellan dem 

ökade. Resultaten från undersökningarna visade att 

båda arterna i stort sätt bar på samma parasitbörda 

men att rödräven skulle kunna vara en smittspridare 

mellan fjällrävens utspridda lyor. Resultaten är 

under publicering. 

Roland Mattson, 

laboratorieingenjör, 


21 

foto: roland mattson

föRäNdRadE LIVsVILLkoR I HaV ocH sjöaR 

klimatförändring – 

vad händer under ytan? 

ett varmare klimat förändrar livsvillkoren i hav 

och sjöar. Sjukdomsmönster kommer att 

förändras och påverka vattenlevande 

organismer. Vissa arter gynnas, andra blir 

försvagade för att på sikt kanske helt försvinna. 

» När vi talar om klimat är det i första hand de 

meteorologiska elementens egenskaper på land som 

vi associerar till. Där är de viktigaste faktorerna 

nederbörd, temperatur, fuktighet, lufttryck och 

vind. Samtliga dessa påverkar naturligtvis även 

förhållandena under vattenytan, i sjöar och hav. 

Syresättning sker via nederbörd och vind och 

lufttemperaturen påverkar vattentemperaturen. 

Torr luft ger en ökad avdunstning vilket kan ha 

stor betydelse för mindre vattensamlingar och dess 

innevånare. Lufttrycket och vattentemperaturen 

ingår som parametrar i gasernas jämviktstillstånd – 

högre temperatur eller lägre lufttryck gör att 

mindre syre kan lösas i vatten. Ett högt lufttryck 

kan göra att vattnets innehåll av gaser överstiger 

den mängd som kan lösas vid den aktuella temperaturen 

– detta leder till gasövermättnad – och i 

värsta fall fisksjukdom. Nederbörd kan ha sekundära 

effekter om konsekvensen blir att miljöföroreningar 

och slam sköljs ut från land via vattendrag. 

En trolig konsekvens i det sammanhanget är ökad 

övergödning av flera vattenområden. Vilket för 

Östersjöns del kommer att medföra en ökande 

algblomning som i kombination med en ökande 

vattentemperatur kommer att minska syrenivåerna 

ytterligare. Översvämningar kan också få som 

konsekvens att sjukdomsalstrande mikroorganismer 

flyttas från en inneslutning till ett vattenområde. 

Detsamma kan gälla innesluten odlad fisk 

som kan komma att utgöra en för området främmande 

art såväl som sprida sjukdom och därigenom 

påverka den biologiska sammansättningen. 

22 

Vädrets påverkan på vattenmiljön sker oftast 

mycket långsamt beroende på vattnets densitet och 

stora volym. Snabba svängningar i vädret påverkar 

inte den stora vattenvolymen särskilt mycket. Till 

exempel en temperatursänkning i luften på ett tiotal 

grader tillfälligt under ett dygn kommer inte att 

märkas, medan om den fortsätter under flera dagar, 

långsamt kommer att sänka vattentemperaturen. 

Detta har medfört att flertalet fisk- och skaldjursarter 

är känsliga för snabba förändringar och ofta 

har väldigt strikta fysikaliska gränser för sin 

utbredning. De fiskarter som är känsliga för en hög 

temperatur, t ex röding (Salvelinus alpinus), kommer 

att flytta sin södra utbredningsgräns norrut i de fall 

det är möjligt. De som inte kan flytta kommer att 

utsättas för en temperaturstress som kommer att 

göra dem infektions- och störningskänsliga. På sikt 

riskerar de att försvinna. Andra arter kommer att 

gynnas och flytta sin nordliga utbredningsgräns 

längre norrut, t ex ål (Anguilla anguilla), karp 

(Cyprinus carpio) och olika malarter. Vilket har ökat 

förutsättningarna för nya arter inom svenskt 

vattenbruk såsom karp, havsgös, mal m.fl. 

sjukdomsaLstRaNdE mIkRooRgaNIsmER 

gyNNas aV Ett VaRmaRE kLImat 

Sjukdomsalstrande mikroorganismer gynnas av 

om deras värddjur har en nedsatt motståndskraft. 

Att detta evolutionsmässigt har lett till dagens 

förhållande, att de flesta smittämnen som angriper 

fisk- och skaldjur har ett temperaturoptimum som 

ligger vid värddjurets maxvärden kan inte uteslutas. 

Förändringar i miljön, t ex under temperaturskiftningen 

vår och höst (stigande resp. sjunkande 

vattentemperatur) och lek stressar också fisken 

vilket naturligtvis gynnar mikroorganismerna. I 

nuläget har vi i princip fyra ”sjukdomsperioder” på 

fisk, varav tre är mer eller mindre klimatologiska, 

vår, höst och högsommar. Den fjärde är naturligtvis 

leksäsongen som mer styrs av ljustillgången och

23 

foto: marevision / age / SCanPiX


aborre en av de vanligaste fiskarterna i svenska vatten och en av de populäraste arterna för sportfiske. det är en art som troligen kommer att 

drabbas av en klimatförändring tex genom sjukdomen Spring Vireamia of Carp (SVC). 

foto: Bengt ekberg/SVa 

varierar från art till art. 

Ett flertal av de mikroorganismer som kan infektera 

fisk och skaldjur, som redan nu förekommer, 

kan komma att gynnas, framförallt av den högre 

medeltemperaturen, men även av den ökade 

fysikaliska stressen hos dessa. Till detta kan 

komma sådana smittämnen som under nuvarande 

förhållanden inte ger upphov till sjukdom och som 

vi därför inte märker av, eller sådana som migrerar 

med invandrande fisk eller andra organismer och 

som kommer att gynnas vid ändrade 

klimatförhållanden. 

ökadE pRobLEm mEd baktERIER I fIskodLINgaR 

Bland de bakteriella smittämnena finns det sådana 

som vi redan nu vet ställer till problem vid högre 

vattentemperatur som t.ex. Aeromonas salmonicida 

salmonicida – (furunkulos/ASS), Aeromonas salmonicida 

achromogen – (infektiös dermatit/ASA) ,Yersinia 

ruckeri – (yersinios/ERM), Flavobacterium columnaris, 

Pseudomonas anguilliseptica, Vibrio vulnificus 

och Listonella anguillarum (vibrios). Samtliga dessa 

kommer att gynnas av en temperaturhöjning. För 

några finns det verksamma vacciner (ASS, vibrios, 

ERM) och kommer därmed inte att ge oss större 

bekymmer än de gör idag. Övriga kommer vi att få 

leva med och anpassa odlingsverksamheten efter, så 

att vi minimerar konsekvenserna av deras existens. 

En negativ faktor kan bli antibiotikaåtgången, som 

för vattenbrukets del pekat neråt under många år, 

men som under dessa förhållanden bör komma att 

stiga. Konsekvenserna för vildlevande fisk- och 

skaldjur går inte att förutsäga eftersom vi saknar 

kunskap om epidemiologiska förlopp för dessa. 

24 

Avståndet mellan vildlevande fiskar är större än 

mellan odlade varför spridningen mellan individer 

därmed begränsas. 

Det finns även en grupp bakterier som under 

nuvarande förhållanden inte betraktas som något 

större sjukdomsproblem för fisk och skaldjur. Dessa 

kommer troligen att få ökad betydelse vid en 

temperaturhöjning. Till dessa hör bl.a. Aeromonas 

hydrophila samt ett antal syra-fasta bakterier ur 

mykobakteriegruppen. 

kLImatföRäNdRINgENs 

pÅVERkaN pÅ VIRus sVÅRbEdömd 

Hur förekomsten av virus som smittar fisk kommer 

att påverkas av en klimatändring är mer svårbedömbart. 

Några typer av virus kan man direkt 

konstatera att de kommer att gynnas av en högre 

medeltemperatur, som t ex Spring Vireamia of 

Carp (SVC), koiherpes-virus (KHV) och herpesvirus 

anguille som samtliga har en optimum 

temperatur kring 17-23 °C. Det förstnämnda kan 

vid en introduktion till svenska vatten orsaka 

markant sjuklighet i vilda fiskbestånd av cyprinider 

(dvs flertal av svenska vildlevande fiskarter). 

koiherpes-virus ger sjuklighet enbart på karp 

(Cyprinus carpio) och kommer därmed att utgöra en 

risk för de få vilda karpbestånd som vi har i olika 

insjöar, samt för någon enstaka fiskodling. Det 

stora problemet med viruset är alla de prydnadskoikarpar 

som finns i trädgårdsdammar runt om i 

Sverige. Många av dessa utgör dessutom ett icke 

oansenligt ekonomiskt (tiotusentals kronor/st) såväl 

som emotionellt värde. Herpesvirus anguille 

förekommer redan i Sverige men har, vad vi vet,


hittills endast orsakat ett sjukdomsutbrott, Mälaren 

2006. Vid en högre vattentemperatur kommer 

viruset sannolikt att gynnas och kan då ge en hög 

dödlighet lokalt, i vilda ålbestånd. En grupp virus 

som fått ett ökat intresse de senaste åren är ranavirus 

(hör till genus iridovirus) som orsakar 

sjukdomsutbrott hos både fiskar och groddjur. 

Isolering i samband med sjukdomsutbrott på fisk 

har gjorts i Australien, Europa, Asien och Amerika. 

Förutom att de orsakar sjukdom och dödlighet 

bland olika fiskarter är de också överförbara till 

groddjur som är mycket känsliga för sjukdomen. 

En ökad medelvattentemperatur i svenska vatten 

gynnar förekomsten av viruset och därmed utgör 

det ett hot mot svenska fiskarter och framförallt 

mot svenska redan hotade groddjur. 

paRasItER REpRoducERas sNabbaRE 

Ett flertal parasiter kommer att gynnas av en högre 

vattentemperatur framförallt genom en snabbare 

reproduktion. Vilka av dessa som kommer att ge 

problem för vildfisk och vattenbruk är svårt att 

specificera med nuvarande kunskapsunderlag. 

Några kan vi dock redan nu förutse kommer att ge 

ökade problem. Så är det t.ex. med proliferativ 

njurinflammation (PKD), som orsakas av ett 

spordjur av arten Tetracapsuloides bryosalmonae. 

Sjukdomen har stor spridning i framförallt Västeuropa 

och har även påvisats i södra Sverige. Flertalet 

av svenska laxfiskarter är känsliga för sjukdomen, 

och den kan orsaka stor dödlighet, ofta i kombination 

med stress eller andra sjukdomar. I Sverige 

diagnostiserades den första gången 1986. Sjukdomen 

har vissa år orsakat dödlighet och skada på 

yngel av framförallt regnbåge under sensommar 

och höst. Nedre gräns för sjukdomsutbrott är 

15 °C och sjukdomsrisken ökar med stigande 

vattentemperatur. Mellanvärd för parasiten är 

mossdjur (Bryozoa). En högre vattentemperatur 

kommer att gynna både parasiten och dess livscykel 

i mellanvärden. Ytterligare parasiter som vi 

bedömer som gynnade av en temperaturökning är 

Marteilia refringens phylum Paramyxea och Bonamia 

ostreae phylum Haplosporidia. Bägge orsakar sjukdom 

hos ostron, Europeiska flat oysters (Ostrea edulis), 

som vi har en inhemsk produktion och export av. 

Marteilia ger också sjukdom och dödlighet hos 

blåmussla (Mytilus edulis), en art som senaste åren 

fått ökad betydelse dels som vattenbruksart men 

också som ett miljöförbättrande redskap. För bägge 

dessa parasiter ökar förekomsten och deras förmåga 

att framkalla sjukdom med stigande 

vattentemperatur. 

VattENbuRNa sVampsjukdomaR gyNNas 

För svenska förhållande är sjukdomar orsakade av 

svamp på fisk oftast sekundära till faktorer som 

sätter ner individernas motståndskraft (några undantag 

finns, men är inte särskilt vanliga). Att detta 

kommer att ändras med en ökande temperatur, och 

att olika vattenburna svampar kommer att gynnas 

generellt är troligt. En ”kommande” sjukdom, högt 

klassad på EU:s lista över smittämnen i vatten, är 

Epizootic ulcerative syndrome (EUS). Den orsakas 

av en algsvamp s k oomycete Aphanomyces invadans. 

Sjukdomen förekommer i Asien och Amerika, 

medan Europa är än så länge ansett som fritt. Den 

drabbar cyprinider dvs flertalet av svenska vildlevande 

fiskarter generellt (undantag karp), hur fallet 

är med laxfiskar är inte undersökt. Sjukdomen 

gynnas av en vattentemperatur mellan 18-22 °C. 

För svenskt vidkommande är importerad akvariefisk 

en påtaglig riskfaktor särskilt vid hållning i 

öppna system. 

RIsk föR ökat aNtaL 

sjukdomsfaLL pÅ mäNNIska 

Att notera är att bland tidigare nämnda mikroorganismer 

finns också de som är potentiellt smittsamma 

för människor t.ex. Vibrio vulnificus, 

Aeromonas hydrophila och flera arter av mykobakterier. 

Några bakteriearter som man också bör räkna 

in i detta sammanhang, som visserligen inte är 

kända som vanliga sjukdomsalstrare på fisk eller 

skaldjur, men som lätt sprids med dessa och orsakar 

sjukdom hos människa är Vibrio cholera och Vibrio 

parahemolyticus. Bägge dessa har ett temperaturintervall 

som gör att de dör vid temperaturer mellan 

0-5 °C. Vårt nuvarande klimat håller därmed nere 

förekomsten. Om en klimatförändring innebär en 

höjning över detta temperaturintervall under 

vintern kommer de med säkerhet att uppvisa en 

högre frekvens och därmed ett ökat antal sjukdomsfall 

bland människor. 

Anders Hellström, tf statsveterinär 


25

HäLftEN aV gRodaRtERNa utRotNINgsHotadE 

infektionssjukdomar 

hotar groddjurspopulationer 

Chytridsvamp och ranavirus orsakar massdöd 

och utrotning av hotade groddjursarter. Spridning 

av dessa sjukdomar till frilevande groddjur 

runtom i världen misstänks ofta börja genom 

mänskliga faktorer, där handel och djurförflyttningar 

förorenar miljön med smittämnen. 

genom att sätta upp diagnostiska metoder och 

insatser med provtagningar i fält ingår nu även 

infektiösa sjukdomar hos groddjur i SVa:s 

arbete med att övervaka sjukdomsläget bland 

vilda djur. ännu har chytridsvamp och ranavirus 

inte påvisats bland frilevande groddjur i Sverige, 

men utbredning av de båda sjukdomarna i 

europa närmar sig snabbt våra breddgrader. 

» Av jordens drygt 6 000 kända groddjursarter 

betraktas idag mellan en tredjedel och hälften av 

arterna som hotade. De främsta hoten är fragmentering 

och förminskning av habitat, spridning av 

kemiska eller andra föroreningar till vattensamlingar 

där groddjur lever eller fortplantar sig, 

illegal handel och introduktion av främmande arter 

som konkurrerar ut inhemska groddjursarter. 

Utöver detta finns det även två allvarliga infektionssjukdomar 

som drabbar groddjur. En av dessa, 

chytridsjukan, har fått stor uppmärksamhet de 

senaste åren. Denna svampsjukdom bedöms ha 

varit den direkta orsaken till att minst en grodart 

har utrotats, och varit bidragande till utrotningen 

av många av de ca 120 grodarter som har 

försvunnit sedan 1980-talet. 

massdöd aV gRodoR I daNmaRk 

Både infektion med ranavirus och chytridsvamp är 

direkta hot mot grodarter med begränsad utbredning 

eller som består av små populationer. Båda är 

26 

sVa bEdRIVER öVERVakNINg av 

sjukdomar hos vilda djur, och gör 

diagnostiska undersökningar på funna 

döda eller avlivade sjuka vilda djur. 

Målsättningen med arbetet är att få en 

bild av, och sprida kunskap om vilka 

sjukdomar och dödsorsaker som drabbar 

viltet, samt att bedriva riktad forskning 

inom ämnesområdet. Hittas döda eller 

sjuka vilda djur kan man också höra av sig 

till SVA:s viltsektion, eller till kommunens 

viltvård eller miljöansvariga, som 

kan vidarebefordra information till SVA. 

anmälningspliktiga sjukdomar enligt OIE, 

världshälsoorganisationen för djurhälsa. Ranavirus 

tillhör virusfamiljen iridoviridae och orsakar 

dödlighet hos främst groddjur och fiskar, men har 

även påvisats hos reptiler. Ranavirusinfektion 

orsakar generella blödningar i huden och i inre 

organ hos grodor, vilket i akuta fall leder till en 

snar död. Vid långsammare förlopp uppstår djupa 

hudsår och grodorna kan förlora delar av extremiteter. 

Massdöd av grodor orsakad av ranavirus har 

sedan hösten 2008, och senast våren 2009, setts i 

Danmark, vilket ger anledning till att öka beredskapen 

i Sverige. 

Svampsjukdomen chytridiomykos, eller chytridsjuka, 

orsakas av infektion med svampen Batrachochytrium 

dendrobatidis. Svampen och sjukdomen hos 

groddjur har fått en stor spridning runtom i 

världen sedan slutet av 1990-talet, och har nu 

påvisats på alla kontinenter där det naturligt finns 

groddjur. Svampen är sporbildande och de infektiva 

zoosporerna har ett rörligt flimmerhår (flagell) 

vilket gör att de kan förflytta sig i vattenmiljö. De 

mikroskopiska sporerna fäster sig i huden på 

grodan och stimulerar överhuden att förväxa.

Hudförtjockningen leder till att den normala 

transporten av syre, vatten och elektrolyter genom 

den annars tunna och genomsläppliga grodhuden 

störs. Hos allvarligt sjuka grodor kan en rodnad 

och onormalt flagande hud ses med blotta ögat. Vid 

mikroskopisk vävnadsundersökning ses en kraftigt 

förtjockad överhud som innehåller inbäddade 

svamporganismer, samt en minimal inflammatorisk 

reaktion. Vissa grodarter kan vara symtomfria 

smittbärare, vilket innebär större risk för spridning 

av svampen vid t.ex. handel med groddjur. 

VILda gRodoR äNNu INtE dRabbadE 

aV cHytRIdsjuka I sVERIgE 

Svampens och sjukdomens ursprung har spårats 

tillbaka till södra Afrika och afrikanska klogrodor 

av släktet Xenopus, där svamporganismer hittats i 

bevarade museiexemplar från 1930-talet. Vid den 

tiden upptäcktes att honor av denna grodart kunde 

användas för graviditetstest på människa, vilket 

medförde att grodan exporterades i stora mängder 

till andra kontinenter. Den afrikanska klogrodan 

betraktas som symtomfri bärare av svampen, och 

normalt drabbas den inte sjukdomen. Xenopusgrodor 

är lätta att hålla i fångenskap, och odlas och 

säljs fortfarande som försöksdjur i stor omfattning 

runtom i världen. Förrymda eller utsläppta 

klogrodor har på ett flertal orter etablerat frilevande 

populationer och har därmed kommit i 

kontakt med lokala grodarter, som i många fall 

drabbas hårt av chytridsjuka. Inom Europa har 

chytridsjukan en omfattande spridning i Spanien, 

och vidare finns fall dokumenterade i bl.a. 

England, Tyskland, Italien, Schweiz och Portugal. 

I Sverige har chytridsvampen än så länge enbart 

påvisats hos importerade grodor i fångenskap. 

Sjukdomen har visat sig vara behandlingsbar. 

Grodor kan behandlas med bad som innehåller 

svampdödande läkemedel, eller genom värmebad 

(37 ºC) då svampen är värmekänslig. Kommer 

smittan ut bland frilevande grodor är det dock inte 

praktiskt möjligt att behandla hela vattentäkter. 

fLERa RödLIstadE aRtER I sVERIgE 

I Sverige finns det tolv olika grod- och paddarter, 

där flera är rödlistade. Hitintills har enbart enstaka 

insatser rörande sjukdomsövervakning utförts på 

frilevande groddjur i landet, så kunskapen om 

sjukdomsläget hos våra hotade grodarter är mycket 

Provtagning av en vuxen ätlig groda (Rana esculenta) för PCr-analys 

av chytridsvamp. en svabb gnuggas lätt över huden på buk, lår, 

händer och fötter för att fånga upp eventuella svampsporer i 

överhuden. foto: Jonas malmsten 

sparsam. I samband med ett projekt med reintroducering 

av gölgrodor (Rana lessonae) till England har 

de senaste åren drygt 100 gölgrodor från Uppland 

undersökts för bl.a. ranavirus och chytridsvamp. 

Ingen smitta påvisades hos dessa djur. Sommaren 

2008 provtogs som en punktinsats 46 ätliga grodor 

(Rana esculenta) från klimatiseringsdammarna vid 

Lunds vattenreningsverk. Chytridsjuka hade 

påvisats hos grodor i fångenskap i Lund, och då det 

inte är visat om svampen överlever behandlingarna 

i ett reningsverk så var det intressant att inom SVA:s 

viltsjukdomsövervakning undersöka frilevande 

grodor som levde i det behandlade avloppsvattnet. 

Ingen dödlighet noterades i dammarna, och ingen 

förekomst av chytridsvamp påvisades. 

sVa utVEckLaR aNaLysmEtodER 

Diagnostik av ranavirus och chytridsvamp hos 

groddjur sker med molekylärbiologisk teknik 

(PCR) i kombination med påvisande av patologiska 

förändringar vid obduktion och mikroskopisk 

vävnadsundersökning. PCR-diagnostik av de två 

sjukdomarna har hitintills utförts utomlands. När 

sjukdomarna nu närmar sig Sveriges gränser så 

pågår på SVA utveckling av PCR-analysmetoder 

för båda sjukdomarna med hjälp av finansiering 

från Naturvårdsverket. 

Erik Ågren 

laboratorieveterinär 


artikeln är i delar baserad på en artikel som publicerades i fauna 

och flora 103:4, 2008, Sid 2-7. Jordens groddjur hotas av 

infektionssjukdomar, av erik Ågren och Jonas malmsten. 

27

studIE göR mILjöEffEktER öVERbLIckbaRa 

miljöhänsyn viktigt vid 

val av desinfektionsmedel 

desinfektionsmedel används regelbundet inom 

djurhållningen och vid sjukdomsutbrott används 

ofta stora volymer under en begränsad tid. 

förutom effekt på smittämnet, arbetsmiljö och 

kostnad bör man se över miljöaspekten vid val 

av preparat. desinfektionsmedel kan vara 

mycket giftiga och påverka miljön. SVa driver 

därför ett projekt där miljöeffekter av olika 

desinfektionsmedel undersöks. 

» Vid val av desinfektionsmedel är effekten på det 

aktuella smittämnet givetvis det viktigaste. I denna 

bedömning ingår även hur omgivningens temperatur 

påverkar effekten och hur väl en föregående 

rengöring kan genomföras. Arbetarskydd och 

kostnad vägs vanligen också in i valet av desinfektionsmedel. 

Men miljöaspekten är också viktig inte 

minst med tanke på att flertalet djurstallar saknar 

anslutning till reningsverk och att tvättvatten, 

vanligtvis via gödselbrunn, direkt tillförs naturen. 

Kemiska desinfektionsmedel är avsedda att påverka 

levande organismer som virus, bakterier och svamp 

och preparaten slutar inte verka när de hälls ut i 

avloppet eller i omgivningen. De flesta bryts ner 

biologiskt, men kommer i alla fall under en tid att 

påverka miljön som aktiv substans eller nedbrytningsprodukter. 

I många desinfektionsmedel ingår 

substanser som är mycket giftiga för fiskar och 

andra vattenlevande djur. Eftersom substanser och 

nerbrytningsprodukter oftast hamnar i en vattenmiljö, 

är dessa djur speciellt utsatta. 

Eu sER öVER bIocIdpRoduktER d V s 

ämNEN som kaN döda LEVaNdE oRgaNIsmER 

Enligt miljöbalken ska alla bekämpningsmedel 

godkännas för att få säljas och användas, men 

fortfarande görs undantag från kravet på godkän- 

28 

nande av desinfektionsmedel. Enligt ett EUdirektiv 

(98/8/EC) om biocidprodukter, gäller att 

alla biocidprodukter, ämnen som kan döda levande 

organismer, måste godkännas för att få användas. 

Översynen av de verksamma ämnena görs gemensamt 

inom EU, översynen är uppdelad så att 

medlemsländer granskar olika ämnen. Därefter 

bedöms varje produkt i respektive land, i Sverige är 

det Kemikalieinspektionen som ansvarar för detta. 

För tillfället pågår arbetet med att bedöma de 

verksamma substanser som fanns på marknaden då 

direktivet om biocidprodukter infördes år 2000. 

Det finns 23 olika kategorier av biocidprodukter i 

direktivet och desinfektionsmedel är en av dem. 

För cirka hälften av produkttyperna, finns idag 

krav på godkännande, till exempel måste båtbottenfärger 

och konserveringsmedel godkännas 

innan de får säljas. Det nya systemet för godkännande 

av biocidprodukter införs successivt tills hela 

översynsprogrammet har genomförts. För desinfektionsmedel 

införs till att börja med ett anmälningsförfarande 

vilket innebär att ett företag måste 

anmäla den produkt som ska godkännas som 

desinfektionsmedel till Kemikalieinspektionen. Så 

trots kravet på godkännande i miljöbalken, så 

kommer det i flera år till att vara tillåtet att föra in 

desinfektionsmedel till Sverige, och börja sälja dem 

utan att de är godkända. 

LIttERatuRstudIE pÅ sVa gER ökad kuNskap 

På SVA pågår en litteraturstudie, där miljöeffekterna 

av desinfektionsmedel undersöks. Målet med 

studien är att underlätta SVA:s rådgivning om 

desinfektionsmedel, tills direktivet är helt infört. 

Den information som finns tillgänglig om miljöeffekter 

av desinfektionsmedel är väldigt varierande 

för olika produkter. Det lättaste stället att hitta 

information är i produktens säkerhetsdatablad. Där 

måste det finnas information om både toxikologi 

och ekologi. Men olika säkerhetsdatablad för

RubRIk 2 

de flesta djurstallar saknar idag anslutning till reningsverk, desinfektionsmedel som har använts för att bekämpa smitta följer därför med tvättvattnet och 

hamnar direkt i naturen. i många desinfektionsmedel ingår substanser som är mycket giftiga för fiskar och andra vattenlevande djur. dessa djur är också extra 

utsatta eftersom substanserna oftast hamnar i en vattenmiljö. foto: irene dergel/SVa 

samma ämne kan innehålla olika information. 

Problemet är störst för ämnen som har flera olika 

tillverkare, som till exempel släkt kalk. Vilket gör 

det svårt att få en samlad bild av vilka skador som 

kan orsakas. Flera produkter har olika säkerhetsdatablad 

för koncentrarerad lösning och brukslösning, 

oftast så är det effekterna av brukslösningen 

som är mest intressant. I många säkerhetsdatablad 

finns information om letal dos, LD50, d v s den dos 

som dödar 50 procent av en grupp försöksdjur. 

Tyvärr används olika djurarter i undersökningarna, 

så det går oftast inte att jämföra olika medel med 

varandra. Dessutom krävs lite räknande för att få 

reda på hur mycket av medlet som letal dos 

motsvarar. För att hitta mer information än 

tillverkaren ger, måste varje substans som ingår i 

medlet studeras för sig. 

VattENomRÅdEN ExtRa käNsLIga 

För att inte skada miljön i områden nära platser 

som saneras, är det mycket viktigt att tänka på 

vilket medel som används, framförallt nära känsliga 

vattenområden, Vid SVA pågår ett projekt som 

samlar och sammanställer information om olika 

miljöeffekter av desinfektionsmedel. Detta görs för 

att SVA ska kunna ge bättre råd avseende vilka 

desinfektionsmedel som bör användas, med 

beaktande av såväl smittskydd som miljöhänsyn. 

Emelie Kjellberg 

forskningsingenjör 


29

VIktIgt att öVERVaka mögELgIftER 

mögelgifter i foder och 

livsmedel påverkar folkhälsan 

enligt ett flertal rapporter finns det anledning 

att befara att ett förändrat klimat gör att 

problemen med mögelgifter ökar globalt, även 

på våra breddgrader. 

» Mögelgifter är ämnen som produceras av vissa 

mögelsvampar och kan förekomma i t ex vegetabiliska 

livsmedel och djurfoder. Mögelgifter är 

giftiga för djur och människor. En förutsättning 

för att mögelgifter skall kunna bildas är att mögelsvampar 

växer till på oskördade eller lagrade 

grödor. Det är väl känt att fuktiga förhållanden, 

men också torkstress och insektsangrepp, ökar 

risken för svampangrepp och därmed bildandet av 

mögelgifter på fältet eller i den lagrade grödan. 

Vanliga svampsläkten som kan producera mögelgifter 

är t ex Aspergillus, Fusarium och Penicillium. 

Aflatoxin är ett mögelgift som nyligen har 

orsakat omfattande utbrott av akut förgiftning s k 

aflatoxicos hos befolkningen i vissa afrikanska 

länder. I dessa fall är det majs som har innehållit 

höga halter aflatoxiner som en följd av ett förändrat 

klimat under skördeperioden. 

Skälen till att övervaka mögelgifter i livsmedel 

eller i foder är att de i vissa fall har en hög akut 

giftighet men de kan också uppvisa neurotoxiska, 

immunotoxiska, genotoxiska eller östrogena 

effekter. 

Ett förändrat klimat kan på olika sätt medverka 

till att högre halter av mögelgifter bildas också på 

våra breddgrader vilket kan medföra förändringar 

30 

av den mögelgiftsproducerande svampfloran i 

Sverige med nya problem som följd. Klimatförändringar 

som t ex ökad fuktighet eller torka kan 

medföra att balansen rubbas mellan värdväxten och 

svampen och att mögelgifter därmed bildas i större 

utsträckning. 

Det är väl känt att vissa insekter kan gynnas av 

klimatförändringar. Insektsskador gör i sin tur att 

mögelsvampar lättare kan infektera grödan med 

ökad giftproduktion som följd. Dessutom kan 

insekter fungera som vektorer för sporer från 

svampar som bildar mögelgifter. 

Klimatförändringarna möjliggör också att nya 

grödor odlas på våra breddgrader. Vad beträffar 

t ex majs vet man att problemen med mögelgifter 

kan vara påtagliga. Flera mögelgiftsbildande arter 

kan angripa majsen i fält och bilda olika gifter. 

Även lagring av livsmedels- eller foderråvaror 

kan bli ett större problem vid varmare och fuktigare 

lagringsperioder med större risker för mögelangrepp. 

På grund av mögelgifternas stora betydelse 

för djur- och folkhälsan är det viktigt att 

förstå vilka förändringar vi kan förvänta oss till 

följd av ett förändrat klimat. 

Per Häggblom, laborator 

Gunnar Andersson, forskare 

Statens veterinärmedicinska anstalt

fuktiga förhållanden, men också torkstress och insektsangrepp, ökar risken för svampangrepp och därmed bildandet av mögelgifter på fältet 

eller i den lagrade grödan. foto: Bengt ekberg/SVa 

Forskning pågår 

pRogNosmodELLER föR 

mögELgIftER I sVENsk spaNNmÅL 

I samarbete med Livsmedelsverket och 

Jordbruksverket medverkar SVA i ett nystartat 

projekt med syftet att utveckla prognosmodeller 

för mögelgifter i svensk spannmål. 

Värdet av dessa skulle vara att tidigt på 

odlingssäsongen få indikationer om problem 

med begynnande svampangrepp som i sin tur 

ger bättre möjligheter att agera för att 

begränsa skadan. 

I en pilotstudie vid SVA undersöks förutsättningarna 

för att bygga modeller för att 

förutsäga förekomsten av mögelgifter från 

svampar av släktena Fusarium och Alternaria. 

Skälet till projekten är att ökade halter av 

mögelgifter redan har noterats. Fynd av ökade 

halter av mögelgifter har gjorts från vissa 

fusariumsvampar i t ex havre i Sverige. 

Angrepp av sottdaggssvampar (bl a Alternaria) 

med åtföljande giftbildning har dessutom varit 

omfattande under nederbördsrika höstar de 

senast åren. 

31

Rätt HaNtERad RötREst utmäRkt som gödsELmEdEL 

Pastörisering minskar smitta 

via biogasanläggningar 

anaerob rötning är ett utmärkt sätt att omsätta 

växter och biologiskt avfall till biogas. Hanteringen 

av biologiskt avfall medför dock en risk för 

spridning av bl a salmonella och VteC via 

biogasanläggningar och rötrester. forskning vid 

SVa visar att pastörisering före rötning kan 

eliminera vissa allvarliga smittämnen. 

» Anaerob (syrefri) rötning är ett utmärkt sätt att 

omsätta växter och biologiskt avfall till biogas, som 

bland annat innehåller stora mängder metan (CH 4). 

Metan bildas då växter och biologiskt avfall 

förmultnar utan närvaro av syre och i biogasanläggningar 

samlas gasen upp, renas och utnyttjas 

som energikälla. Som substrat till storskaliga 

biogasanläggningar kommer gödsel från kor och 

grisar, slakteriavfall, avfall från livsmedelsindustrin, 

restauranger och hushåll. Det blandas och 

rötas anaerobt för att producera biogas. Den 

används sedan till fordonsbränsle eller för framställning 

av elektricitet och värme. Biogas kan även 

produceras i reningsverk om slammet rötas. De 

storskaliga biogasanläggningarna tar inte emot 

slam från reningsverk eller andra typer av 

toalettavfall. 

EN föRdEL att föRbRäNNa mEtaN 

Metan är en växthusgas och ett ökat utsläpp anses 

vara en bidragande orsak till växthuseffekten. Den 

globala uppvärmningspotentialen för metan är 23 

gånger högre än för koldioxid (CO 2)(7). Genom att 

samla upp metan och förbränna den i motorer, 

reduceras utsläppen av metan till atmosfären. 

Restprodukten av metanförbränning är bara 

koldioxid och vatten. Till skillnad från fossila 

bränslen är biogas förnyelsebar och därför koldioxidneutral 

(2, 3, 5), det vill säga ingen ny koldioxid 

tillförs till atmosfären. Även djuruppfödningens 

32 

roll som källa till utsläpp av metan minskas om 

gödsel behandlas genom rötning istället för 

långtidslagring (2, 7) 

RötREstER bIdRaR tILL HÅLLbaRt samHäLLE 

En annan fördel med biogasanläggningar är 

rötresten. Rötresten är utmärkt att använda som 

gödselmedel på åkermark, rik på humus, har en 

god växttillgänglighet av näringsämnena (4,5). 

Rötrester innehåller höga halter av kväve och med 

rätt gödslingsteknik kan emissionen av ammoniak 

undvikas (6). Då biologiskt avfall återanvänds i 

form av rötrest skapas ett kretslopp av näringsämnen 

och minskar därmed behovet av konstgödsel, 

vilket är nödvändigt för ett hållbart 

samhälle. Fosfor, som är en ändlig resurs (2), kan 

återanvändas istället för att behöva nyproduceras. 

Det finns dock en baksida med hanteringen av 

biologiskt avfall. Med avfallet följer även smittämnen 

(patogena mikroorganismer) som kan 

orsaka sjukdomar hos djur och människor. Det är 

inte helt ovanligt att både Salmonella spp. och 

verotoxinproducerande Escherichia coli O157 

(VTEC) förekommer i det inkommande substratet 

till biogasanläggningar (1). För att minska risken 

för smittspridning upphettas det inkommande 

substratet till i 70°C under 60 min (pastörisering) 

före anaerob rötning och det reducerar halten av 

salmonella, VTEC och bakterier som normalt 

förekommer i gödsel och annat biologiskt avfall, 

till exempel koliformer och enterokocker. Efter 

pastöriseringen bibehålls de låga halterna av 

normala tarmbakterier och frånvaro av smittsamma 

bakterier. Efter att rötresten transporterats 

ut till gårdarna för att användas som gödning har i 

vissa fall salmonella kunnat påvisas igen. Därför 

måste rötresten hanteras på ett hygieniskt säkert 

sätt efter rötningen för att undvika att rötresten 

återsmittas. En risk är transportbilarna om de inte 

är tillräckligt väl rengjorda mellan in- och uttran-

RubRIk 2 

anaerob rötning av biologiskt avfall minskar utsläppen av växthusgaser men spridning av smittsamma bakterier via biogashantering måste 

undvikas. Pastörisering avdödar salmonella och VteC och rötningen minskar mängden av Clostridium spp. På bilden syns toppen av en 

rötkammare. foto: elisabeth Bagge 

sport av substrat respektive rötrest. 

Det finns en grupp bakterier som inte påverkas 

av pastöriseringen, sporbildande bakterier t ex 

Clostridium spp. och Bacillus spp. Många arter av 

dem är ofarliga miljöbakterier, vissa är till och med 

nödvändiga tarmbakterier hos både djur och 

människor. Det finns dock några sporbildande 

bakterier som orsakar allvarliga sjukdomar hos 

både djur och människor (mjältbrand, botulism och 

stelkramp). Andra orsakar svåra sjukdomar bara 

hos djur, till exempel frasbrand och svindysenteri. 

Vid SVA har studier genomförts där sporbildande 

bakterier har följts genom biogasprocessen 

för att se vilka som är normalt förekommande i 

gödsel, slakteriavfall och olika steg genom biogasprocessen. 

Proverna odlades och Clostridium spp. 

och Bacillus spp. typades med biokemiska och 

molekylärbiologiska metoder (16S rRNA 

sekvensering). 

I rötkammaren finns ett stort antal bakterier 

som ska producera metan under anaeroba förhållanden. 

Miljön och konkurrensen i rötkammaren 

verkar påverka Clostridium spp. Smittsamma 

klostridier påvisades i gödsel och slakteriavfall och 

i inkommande substrat till biogasanläggningar. 

Vissa av dem påvisas även efter pastöriseringssteget, 

men efter rötningen påvisades inga smittsamma 

klostridier. Resultatet i studien verkar tyda 

på att både antalet arter och det totala antalet av 

Clostridium spp. minskade. Däremot tycks det som 

om Bacillus spp. mer passerade oförändrat genom 

biogasprocessen och antalet arter och totala antalet 

påverkades mindre än för klostridier. 

Clostridium perfringens påvisades i alla typer av 

provmaterial. Den vanligaste typen av Bacillus spp. 

var Bacillus pumilus och Bacillus subtilis. Clostridium 

sordellii kunde påvisas i prover från gödsel, slakteriavfall, 

före och efter pastörisering. Clostridium 

33

Rätt HaNtERad RötREst utmäRkt som gödsELmEdEL 

septicum påvisades i prover från slakteriavfall. 

Clostridium chauvoei och Clostridium novy påvisades 

före pastörisering och Clostridium botulinum 

påvisades både före och efter pastörisering. Inga 

smittsama klostridier påvisades efter rötning. 

patöRIsERINg aVdödaR saLmoNELLa ocH VtEc 

Ett pastöriseringssteg före rötning avdödar 

Salmonella spp. och VTEC och minskar därmed 

risken för smittspridning via biogasanläggningar 

och rötrest. Clostridium spp. och Bacillus spp. finns 

kvar, men det verkar som om smittsamma klostridier 

reduceras av anaerob rötning. I Sverige 

rekommenderas inte spridning av rötrest på bete 

utan bara på odlingsbar mark för stråsäd eftersom 

de sporbildande bakterierna finns kvar. Risken att 

sprida smittsamma bakterier via rötrest är i varje 

fall klart mindre än via gödsel, men varken gödsel 

eller rötrest bör spridas på bete. 

Elisabeth Bagge, laboratorieveterinär, 


Log10 CFU/g 

4,5 

4 

3,5 

3 

2,5 

2 

1,5 

1 

0,5 

0 

Clostridium spp. 

34 

Referenser 

Före pastörisering Efter pastörisering Efter rötning 

Totalt antal klostridier Antal patogena klostridier 

1, Bagge, e., Sahlström, l., albihn, a. the effect of hygienic 

treatment on the microbial flora of biowaste in biogas plants. 

Water Research 39, 2006, 4879-4886. 

2, enocksson, e., lundeberg, S., Schönning, C., liljelund, l.-e. 

aktionsplan för återförening av fosfor ur avloppsvatten. 

Rapport 5214 från Naturvårdsverket, 2002, 8-64. 

3, gijzen, H.J. anaerobic digestion for sustainable development: a 

natural approach. Water Science and Technology 45, 2002, 321-328. 

4, Hartmann, H., ahring, B.K. Strategies for the anaerobic digestion 

of the organic fraction of municipal solid waste: an overview. 

Water Science and Technology 53, 2006, 7-22. 

5, mcCarty, P.l. the development of anaerobic treatment and its 

future. Water Science and Technology 44, 2001, 149-156. 

6, rodhe, l., Pell, m., Yamulki, S. nitrous oxide, methane and 

ammonia emissions following slurry spreading on grassland. 

Soil Use and Management 22, 2006, 229-237. 

7, Steinfeld, H., gerber, P., Wassenaar, t., Castel, V., rosales, m., de 

Haan, C. Livestock´s long shadow. Environmental issues and options. 

In: The Livestock, Environmental and Development (LEAD). food and 

agricultural Organization of the United nations (faO), 2006, 79-125.

stoRt LIdaNdE föR aNgRIpNa djuR 

Angrepp av spyflugor på levande 

djur kan vara en klimateffekt 

att levande djur i Sverige blir angripna av 

spyflugelarver har hittills varit sällsynt, men 

under hösten har flera allvarliga fall setts. 

Klimatförändringen ger kortare och varmare 

vintrar och förväntas leda till ökade flugangrepp 

på tama och vilda djur. 

Under hösten har SVA fått in fyra rådjur för 

obduktion som har haft kraftiga angrepp av 

spyflugelarver runt hornen. Tre av djuren kom från 

ett litet område i centrala Skåne och ett från 

Dalsland. Efter att detta uppmärksammats på SVA:s 

webbplats har det inkommit rapporter om ytterligare 

ett rådjur från Närke, tre rådjur från nordöstra 

Skåne samt en ren från Hälsingland (som 

överlevde) som alla har angripits av spyflugor. Alla 

rådjuren och renen har blivit angripna på huvudet, 

mellan hornen, där larverna i vissa fall har ätit sig 

hela vägen in till benet. I Storbritannien har man 

angrepp i 75-80 procent av fårbesättningarna i 

hudvecken runt svansroten, med 1,5-3 procent av 

fåren drabbade. I Nederländerna hade man år 2000 

angrepp i 52,4 procent av besättningarna med 2,9 

procent av fåren angripna. 

LaRVER LIVNäR sIg pÅ VäVNad uNdER HudEN 

Det är framförallt arter ur spyflugesläktet Lucilia, 

guldflugor på svenska, som angriper levande djur. 

De lägger ägg i fuktig päls, gärna om det finns en 

bakterieinfektion på huden under. De små larverna 

gör ingen större skada, men när de har blivit stora 

kan de livnära sig på vävnaderna under huden. 

Flugangreppet drar till sig mer flugor och värddjuret 

dör ofta av blodförgiftning. Det råder inget 

tvivel om att angreppen är mycket plågsamma för 

det angripna djuret. Guldflugorna är sol- och 

värmeälskande och kommer förmodligen att öka 

till följd av klimatförändringen. De kortare, 

de tre råbockar som skickades in från Skåne hade utbredda angrepp 

under rosenstockarna och vävnaderna var på sina ställen helt 

bortätna och skallbenet blottat. trots detta påträffades två av 

bockarna vid liv. foto: anders lindström 

varmare vintrarna är förmodligen gynnsamma för 

de övervintrande vuxna flugorna och det gör att vi 

redan tidigt på året kan få stora populationer av 

flugor och därmed följer en populationstillväxt 

under sommaren som är större än vi har sett 

hittills. Detta i sin tur kan leda till ökade angrepp 

på tama och vilda djur. 

bakgRuNdsdata bEHöVs föR 

ökad föRstÅELsE aV fLugaNgREpp 

Modeller visar att i början på året är det storleken 

på flugpopulationen som avgör angreppsgraden 

medan det mot slutet på sommaren är tillgängliga 

äggläggningsplatser, på levande och döda djur. Det 

verkar som om de avgörande faktorerna för 

spyflugeangrepp är temperatur, flugpopulationens 

storlek och nederbörd. I en engelsk studie ökade 

35

stoRt LIdaNdE föR aNgRIpNa djuR 

risken för angrepp på enskilda, oskyddade får med 

22 procent för varje grad över medeltemperaturen 

och med åtta procent för varje mm regn över 

medelnederbörd. Med höjda temperaturer och 

ökad nederbörd till följd av klimatförändringen är 

det viktigt att förstå problemet med flugangrepp 

och skaffa bakgrundsdata. SVA vill därför gärna ha 

in rapporter om drabbade tamdjur som till exempel 

får, kor och kaniner. Men även observationer av 

vilda djur som rådjur eller igelkottar som angripits 

av spyflugor är viktiga. 

Anders Lindström, forskare 


kASTNiNg hOS STO 

36 

Har du observerat 

angrepp av spyflugor? 

kontakta sVa på e-post: 

anders.lindstrom@sva.se 

sNabb dIagNostIk 

SVA:s PCR-analys för kastning hos sto är unik. Testerna har blivit snabbare, säkrare och kan med 

större precision fastslå förekomsten av smittämnen hos infekterade hästar. Proverna analyseras inom 

1-3 arbetsdagar. 

LILLa kastNINgspakEtEt 

Med en automatiserad multi-PCR kan SVA utföra en analys av tre olika virus; EHV-1 (herpesvirus 

typ 1), EHV-4 (rhinopneumonit) och EAV (arteritvirus). Analysen ger svar på om herpesvirus och/ 

eller arteritvirus har orsakat kastning. Moderkaka och fosterorgan analyseras. 

utökadE kastNINgspakEt 

SVA erbjuder även Mellanstora kastningspaketet samt Stora kastningspaketet, som kan ge svar på 

eventuella andra orsaker till kastning än herpes och arterit. 

För mer information och priser se www.sva.se 

www.sva.se

EffEktIV saNERINg aV saLmoNELLa 

kalkning begränsar 

smittspridning via miljön 

ett utbrott av salmonella i en djurbesättning får 

ofta allvarliga konsekvenser för djurhållaren, 

men det kan även resultera i en ökad risk för 

folkhälsan. Vid SVa pågår forskning kring 

sanering av salmonellasmittad mark med släckt 

kalk (CaOH 2). 

» Traditionellt kopplas insjuknande i salmonella 

ihop med livsmedelssmitta, men smittspridning 

kan också ske via miljön. Vuxna djur bär ofta på 

salmonella utan att vara sjuka, och bakterierna 

utskiljs med gödseln. Salmonella kan överleva i 

flera månader i miljön, så om kontaminerad gödsel 

hamnar på betesmarker eller i vattendrag finns risk 

för smittspridning till människa och djur. 

Vid SVA pågår forskning kring sanering av 

salmonellakontaminerad mark med släckt kalk 

(CaOH 2). Fokus har varit på rasthagar för hästar, 

som ofta är små och hårt nyttjade vilket ökar risken 

för smittspridning. I förlängningen är det dock 

tänkt att resultaten kan användas vid all form av 

Under sommaren 2009 har SVa bedrivit fältförsök i en hästrasthage 

utlånad av Jällagymnasiet i Uppsala. detta försök har syftat till att 

ta fram en praktisk handledning för sanering av salmonellakontaminerad 

mark. 

foto: Karin nyberg 

marksmitta. Behandling med släckt kalk höjer 

markens pH, vilket inaktiverar de sjukdomsframkallande 

bakterierna. Försök har visat att salmonella 

dör på mindre än en dag om kalk tillsatts i 

sådana mängder att pH höjts till över 12. Kalkning 

kan således vara en effektiv metod för att begränsa 

en smittspridning via miljön. 

Det har visat sig vara viktigt med noggrann 

inarbetning av kalken, och detta kan vara svårt om 

det är torrt i marken. En lösning som framkommit 

är att använda våtkalk vid sanering istället för släckt 

kalk i pulverform. Ytterligare en aspekt är att 

mängden kalk måste optimeras så att pH återgår 

till det normala inom ett lagom långt tidsintervall. 

Detta för att hagarna återigen ska kunna tas i drift 

efter en sanering. 

Karin Nyberg, forskare 


dessa resultat kommer från forskningsprojekt finansierade av 

Stiftelsen svensk hästforskning samt myndigheten för samhällsskydd 

och beredskap. 

37

LäkEmEdELsVERkEt INfoRmERaR 

Nya regler för licensläkemedel 

i samband med omregleringen av apoteksmarknaden 

förändras förutsättningarna för att hämta 

ut licensläkemedel. det kommer bli extra viktigt 

för patienten att aktivt välja ett apotek där 

dennes licensansökningar och läkemedel ska 

hanteras och hämtas ut. lämpligen bestäms 

apotek redan vid förskrivningen i samråd med 

förskrivaren. 

» Ansökan om licens, dvs. försäljningstillstånd för 

ett icke godkänt läkemedel, görs av apotek till 

Läkemedelsverket. För att licens skall beviljas krävs 

dels att förskrivare skriver recept samt motiverar 

förskrivningen på en särskild blankett. Blanketten 

lämnas till det expedierande apoteket som ansöker 

elektroniskt hos Läkemedelsverket om tillstånd till 

försäljning. 

Läkemedelsverkets handläggning av en licensansökan 

tar normalt en arbetsdag och beslutet 

meddelas det sökande apoteket. En licens är giltig 

upp till ett år från den dag då beslutet fattas om 

Läkemedelsverket inte anger kortare tid. 

Inom ramen för dagens apoteksmonopol kan en 

patient hämta ut sitt licensläkemedel på samtliga 

Apoteket AB:s apotek. Apoteksomregleringen 

38 

kommer dock innebära en förändring i detta 

avseende. Förändringen kommer att leda till att 

patienten kommer att kunna hämta ut sitt licensläkemedel 

endast på de apotek som har fått licensen 

beviljad och apotek inom samma kedja med samma 

ägare. Det är lämpligt att apotek bestäms redan vid 

förskrivningen i samråd med förskrivaren. 

Apoteket AB fortsätter driva de apotek som är 

aviserade för försäljning tills överlåtelse sker till 

annan aktör. En licens som är beviljad före 1 

december 2009 är giltig licenstiden ut och läkemedlet 

kan hämtas ut på alla apotek i Sverige. En 

licens som beviljas efter 1 december 2009 är endast 

giltig hos det sökande apoteket. Möjligheten att 

sprida en licens till annat apotek än de apotek som 

har fått beviljad licens begränsas till apotek inom 

samma kedja med samma ägare (om aktören så 

önskar). 

För mer information, kontakta Enheten för 

kliniska prövningar och licenser vid 

Läkemedelsverket. 

Mårten Forrest, informatör 

Läkemedelsverket 

licensvacciner som säljs via SVa påverkas inte av ovanstående 

förändringar. (red anm)

Statens veterinärmedicinska anstalt är ett veterinärmedicinskt kunskapscenter specialiserat på djurs sjukdomar och 

smittämnen samt hur de sprids – mellan djur, till människan och i miljön. SVa utför uppdragsdiagnostik, statsanslagsfinansierad 

verksamhet och uppdragsforskning. 

BESTäll diNA VACCiNER På www.SVA.SE 

Vaccin från samtliga leverantörer 

SVA erbjuder vaccin från samtliga leverantörer på den svenska marknaden. Du som är veterinär kan 

nu välja att beställa dina vacciner direkt via SVA:s webbutik. Vill du ha personlig service så kan du 

precis som tidigare beställa per telefon 018-67 43 00. 

Enkelt att beställa 

1, Gå in på www.sva.se 

2, Klicka på ”webbutik” i höger marginal. 

3, Registrera dig och din klinik (första gången). 

4, Invänta bekräftelse (det kan ta någon dag). 

5, Logga in och gör dina beställningar av vaccin och diagnostiska produkter. 

överskottet går till forskning 

Du vet väl att överskottet från vaccinförsäljning vid SVA går direkt till forskning för att förbättra 

svensk djurhälsa.

2 0 2 0 6 6 2 0 

StaBen för marKnad OCH infOrmatiOn 

besök. Ulls väg 2B post. Se-751 89 Uppsala, Sweden telefon. +46 18 67 40 00 

fax. +46 18 30 91 62 e-post. sva@sva.se webb. www.sva.se 

B

Tidningen SVAvet nr 2 2009 Tema: Klimatförändring

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?