Nr. 1 2011 - Svenska kyrkan Jönköping

På onsdagseftermiddagarna samlas miniorerna till sång, fika och skapande aktiviteter. Här
ser vi dem och ledarna Charlotte Säll och Mia Hellgren. Foto: Bertil Johansson.
Bymarkskyrkan
Väpnargatan 3
554 48 Jönköping
telefon 30 35 90, fax 30 35 99
www.svenskakyrkanjonkoping.se
Komminister: Bertil Johansson
71 02 53, 0730 - 70 35 62
Diakon: Charlotte Säll
30 35 92, 0730 - 70 35 79
Diakon: Ingrid Hultberg
30 35 90, 0730 - 40 35 88
Kantor: Christina Petersson
30 35 94, 0730 - 70 35 74
Församlingspedagog: Mia Hellgren
30 35 93, 0730 - 70 35 84
Församlingsassistent: Louise Jedensjö
30 35 93, 0730 - 70 31 49
Kyrkvaktmästare: Göran Gynnerstedt
30 35 90, 0722 - 22 03 31
16 Kyrkstöten nr 1 2011
Kyrkstöten
ges ut av Bymarkskyrkans lekmannakår.
Ansvarig utgivare är Anders Nordberg.
Redaktionen består av Gunilla Brenke,
Iris Dovrén Råsbrant, Bertil Johansson,
Ulf Petersson, Agneta Sundin och Lennart
Svensson.
Kyrkstöten har en egen hemsida. På den
finns utförlig information om tidningen
och om Bymarkskyrkan. Där finns också
möjlighet att ladda ner både detta och
tidigare utkomna nummer. Adressen är:
http://hem.passagen.se/kyrkstoten/
Kyrkstöten
Nr 1 2011
Årgång 27
En tidning från
Bymarkskyrkan
Jönköping
’’
Påsknummer
Lammet med segerfanan sidan 2
Gudstjänster i Bymarkskyrkan sidan 3
En resa till Etiopien sidan 4
Knut Gislén sidan 6
Kyrkan och ursprungsfolken sidan 8
Tankar om diakonin sidan 10

På Bymarkskyrkans predikstol finns det
alltid ett predikstolskläde. Vi har i vår
kyrka fyra sådana kläden i de vanligaste
liturgiska färgerna. Klädena sätts upp
med tanke på den tid i kyrkans år som
vi befinner oss i. På Påskdagen kommer
det vita predikstolsklädet att vara uppsatt.
Det visar en mycket välkänd kristen
symbol, nämligen lammet med segerfanan.
På det foto som finns på sidan
3 kan vi skymta detta kläde.
I kristen symbolik är lammet en bild för
kyrkans Herre, Jesus Kristus. På flera
ställen i bibeln omtalas han nämligen
som ett lamm. Det mest kända stället är
Johannesevangeliet 1:29 där Johannes
döparen säger om Jesus: Där är Guds
lamm som tar bort världens synd. Denna
bild finns också i Gamla testamentet,
t ex i Jesaja 53, en bibeltext som vi läser
varje Långfredag. Bilden finns också på
flera ställen i Uppenbarelseboken. När
Jesus liknas vid ett lamm tänker man
särskilt på det som hände på Långfredagen,
då han offrade sitt liv på samma
sätt som offerlammen i templet fick offra
sina liv.
På predikstolsklädet framställs dock inte
lammet som ett offer. Det framställs i
stället som en segrare. Lammet har stolt
lyft sitt huvud och ser bakåt mot det
som har varit. Runt huvudet finns en
gyllene gloria. Lammet har lyft sitt
vänstra framben. Med det bär det upp en
tretungad segerfana fäst på en stång som
2 Kyrkstöten nr 1 2011
Lammet med segerfanan
av Bertil Johansson
upptill avslutas med ett kors. Fanan har
i mitten ett rött kors, som påminner om
lidandet.
På detta sätt visar denna symbol att
Långfredagen inte var slutet på vår Herres
gärning. Den visar på att Påskdagen
följde, den dag då han besegrade dödens
och dödsrikets makter och förde livet
till seger.
Påskdagens gradualpsalm anknyter nära
till bilden av lammet med segerfanan.
Det är psalmen 147, en psalm som har
sitt ursprung redan på 500-talet men
som översattes till vårt språk vid 1600talets
början. Psalmen har en melodi
som tydligt uttrycker seger och triumf. I
första versen sjunger vi:
Upp, min tunga,
att lovsjunga
hjälten som på korsets stam
för oss blödde,
led och dödde
som ett skuldlöst offerlamm.
Han ur griften,
efter Skriften,
nu i ära träder fram.
Kyrkan gläds över att hennes Herre inte
bara kan framställas som ett lamm som
offras utan också som ett lamm med en
segerfana. Hon gläds över att den så
mörka och tunga Långfredagen inte var
slutet utan att den följdes av segerns och
triumfens stora dag, Påskdagen.
I hörnet av
KORTEBOVÄGEN -
TROLLHÄTTEGATAN
spar vi inte på det goda
Wallentins
konditori
telefon 12 29 90
Vi svarar dygnet runt
Heltäckande service
• Bouppteckningar
• Arvskiften
• Testamenten
• Deklarationer
• Ekonomisk rådgivning
• Gravstenar
TRYGG HJÄLP
MED ALLT SOM HÖR TILL
EN BEGRAVNING
Vi försöker göra
det svåra lite lättare
JÖNKÖPING: Nygatan 13, 036 - 10 00 40
GRÄNNA: Brahegatan 35, 0390 - 413 95
SENSUS
har studiecirklar
i många ämnen
Västra Storgatan 14 (Juneporten)
553 15 Jönköping 036 - 30 98 80
Hillersdals Bygg
hillersdalsbygg.se 036-15 02 75, 0705-15 02 75
GYNNA VÅRA ANNONSÖRER Kyrkstöten nr 1 2011 15

0
Agneta Johansson
Karolina Dahlström Kalbermatten
Huskvarnavägen 95, 554 66 Jönköping
036-12 67 89, 13 68 02
www.accenten.net
Kyrkstöten nr 3 2010 15
Välkommen till vårt familjeföretag
Falköpingsvägen 11 i Kortebo (växthusen)
Hos oss hittar ni mycket egenodlade
blommor. Även presentartiklar och
produkter från Brunneby Musteri.
Öppettider: vardagar 10-18, lördagar
10-14 och fr o m 1 maj söndagar 10-14.
www.curenstamsblommor.se
www.jahnke.se
036 – 71 06 43
HOPPETS TORG
(Östra Storgatan 6)
14 Kyrkstöten nr 1 2011 GYNNA VÅRA ANNONSÖRER
Gudstjänster i Bymarkskyrkan
9/4 Lördag 18.00 Helgmålsbön, Svensson
10/4 5 i fastan 10.00 Gudstjänst, Johansson, kyrkkaffe
16/4 Lördag 18.00 Helgmålsbön, lekmannakårens damer,
samkväm
17/4 Palmsöndagen 10.00 Familjegudstjänst, Johansson, Mikaelikören,
barntimmebarnen, kyrkkaffe
21/4 Skärtorsdagen 19.00 Mässa, Johansson, Gunnela Nilsson,
violin
22/4 Långfredagen 10.00 Gudstjänst, Johansson
17.00 Mässa, Johansson, KFUM medverkar
24/4 Påskdagen 10.00 Gudstjänst, Johansson, kyrkokören,
kyrkkaffe
1/5 2 i påsktiden 10.00 Högmässa, Johansson, söndagsskola,
kyrkkaffe
7/5 Lördag 18.00 Helgmålsbön, I Hultberg
8/5 3 i påsktiden 10.00 Gudstjänst, Wirén, kyrkkaffe
14/5 Lördag 18.00 Helgmålsbön, Johansson
15/5 4 i påsktiden 10.00 Gudstjänst, Johansson, söndagsskola,
kyrkkaffe
21/5 Lördag 18.00 Helgmålsbön, Johansson
22/5 5 i påsktiden 10.00 Högmässa, Johansson, kyrkkaffe
28/5 Lördag 18.00 Helgmålsbön, Johansson
29/5 Bönsöndagen 15.00 Familjegudstjänst, Boeryd, terminsavslutning
för barngrupperna
Kyrkstöten nr 1 2011 3

Jag har haft förmånen att delta i en upplevelserik
resa till Etiopien vilken arrangerades
av Dalvikskyrkan. Vi var tolv
resenärer och vi representerade kyrkorna
på västers höjder; Dalvikskyrkan,
Järstorps kyrka, Fjällstugan och Bymarkskyrkan.
Målet med resan var i
första hand att besöka Dalvikskyrkans
vänförsamling i Hobbora Kellayii och
att studera den evangeliska kyrkan, Mekane
Yesus-kyrkan, samt en del av dess
verksamheter. Vi förberedde oss för resan
genom att under ett år studera bland
annat religionens utveckling, landets
4 Kyrkstöten nr 1 2011
En resa till Etiopien
av Iris Dovrén Råsbrant
historia och geografi.
Antika platser
Vid ankomsten till Etiopien installerade
vi oss i Mekane Yesus-kyrkans gästhem
i Entotto där vi även tillbringade resans
sista dagar. Med ett tvåmotorigt propellerplan
åkte vi norrut till Lalibela, en resa
med storslagna vyer över högplatåerna
med sina floder nerskurna i djupa raviner.
I Lalibela besökte vi två grupper
av klippkyrkor som ligger under marknivå
och fortfarande är i bruk. Det var
mycket klättrande i trappor och trånga
I Etiopien äter man ibland med bara händerna. Från vänster Iris Dovrén Råsbrant, Anders
Gärskog, Birgitta Gärskog och Eva Borg. Foto: Claes Dahlqvist.
Fortsättning från sidan 5.
den tre timmar långa gudstjänsten. Kyrkan
var fylld till bredden och många
barn deltog i söndagsskola utomhus.
Gudstjänsten präglades av lovsång och
ett aktivt deltagande från gudstjänstbesökarna.
Vi överlämnade gåvor till församlingen,
kyrksilver, en keyboard och
pengar till det diakonala arbetet. Som
gengåva fick vi motta ett litet bord. Efter
gudstjänst och fotografering bjöds vi
på etiopisk mat, injera (ett slags tunnbröd
bakade på teff) med bland annat
pepparsås vilket smakade bra.
Sjukhus
Vi fortsatte vår färd mot Aira sjukhus
där vi fick ett gästfritt mottagande av
Sennait och Eric Ericsen. Sennait är ansvarig
för sjukhusets diabetesvård och
Eric arbetar som kirurg. Vi gjorde under
ledning av sjukhusdirektören en rundvandring
på sjukhusområdet och tittade
in på bland annat BB-avdelningen. Antalet
patienter är stort och de vårdas under
enkla förhållanden men trots detta
får de god vård av en engagerad personal.
Väntrummet var överfyllt med patienter
som väntade på sin tur. Många
hade färdats lång väg för att få vård. De
som inte kunde tas emot samma dag
fick återkomma nästa dag. Resan fortsatte
till Boji där en av resedeltagarna
arbetat som barnmorska på kliniken under
elva år. För henne blev Boji ett kärt
återseende. Boji är säte för en synod
(motsvarande våra stift) och vi informerades
om verksamheten av dess president.
Blindskola
På återresan stannade vi i Nakamte där
vi besökte en annan synod vars president
berättade om Mekane Yesus-kyrkans
framväxt ur bland annat EFS-missionen.
Nästa dag åkte vi till Bako där
vi besökte blindskolan som tidigare drivits
av EFS, numera i statlig regi. Några
av resenärerna har som barn sålt tvålar
till förmån för skolan och för dem var
det en speciell upplevelse att få göra ett
besök där. Efter att staten tagit över skolan
var det förbjudet att ta emot bidrag
och detta har medfört att det saknas
ekonomiska förutsättningar att driva
skolans väveri. Vi återvände till Addis
Abeba där vi besökte ett gatubarnsprojekts
olika verksamheter. Barn som levt
på gatan får här ett socialt omhändertagande
med möjlighet till utbildning
utifrån sina förutsättningar. Vi inhandlade
vackra sjalar som pojkarna i en av
projektets verksamheter hade vävt. Sista
dagen ägnade vi oss åt shopping och åt
att få våra skor putsade. Att putsa skor
är en försörjningskälla för många män i
Etiopien.
Jag känner stor tacksamhet över att ha
fått delta i denna upplevelserika resa
som gett många bestående intryck. Förutom
Etiopiens storslagna natur och alla
barn vi mötte, minns jag med glädje de
engagerade personer som under enkla
förhållanden arbetade i de verksamheter
vi besökte.
Lördagen den 16 april kl 18.00 blir
det en samling i Bymarkskyrkan då
Iris Dovrén Råsbrant och några andra
deltagare i resan berättar om sina
upplevelser och visar bilder. Samlingen
inleds med helgmålsbön.
Kyrkstöten nr 1 2011 13

BISKOP FRÅN BYMARKEN
Martin Modéus vigdes den 6 mars till
ny biskop i Linköpings stift. Martin är
uppvuxen på Bymarken och i Bymarkskyrkan.
Efter prästvigning i Växjö och
några års tjänst i vårt stift kom han till
Stockholms stift där han under de senaste
åren har varit stiftsadjunkt med särskilt
ansvar för frågorna om gudstjänstutveckling.
Under de gångna åren har
han ibland besökt oss i Bymarkskyrkan.
Han har också medverkat med artiklar i
Kyrkstöten. Vi gläds över att vi nu i vår
Svenska kyrka har en biskop som vuxit
upp i vår stadsdel och i vår kyrka. Vi
önskar Martin Modéus allt gott i den
nya uppgiften. Foto: Mats A. Sverker.
__________________________________________________________________________________________________________
Bymarkskyrkans barn- och ungdomsgrupper
Kyrkans öppna förskola från 0 år: tisdagar 10-12
Barntimmegruppen från 4 år: måndagar 14-16
Söndagsskolan från 4 år: söndagar 10-12 (ojämna veckor)
Minioröppet årskurs f-3: onsdagar 16-17.45
Junioröppet årskurs 4-6: onsdagar 14-16
Mikaelikören årskurs f-6: onsdagar 16-16.45
Konfirmandassistenterna från årskurs 9: samlas enligt schema
Kyrkans ungdom från årskurs 9: samlas enligt schema
Välkommen att låna böcker!
I Bymarkskyrkan finns det ett mindre bibliotek med många läsvärda böcker med anknytning
till kyrkans tro och liv. Många av böckerna är nyinköpta. I biblioteket finns också
samtliga årgångar av tidningen Kyrkstöten. Det kostar inget att låna och lånetiden är två
månader.
Fastekampanjen
På Palmsöndagen den 17 april avslutas årets fastekampanj. I Bymarkskyrkan får vi lämna
våra gåvor vid familjegudstjänsten kl 10. Om du inte har möjlighet att komma då kan
du lämna din gåva i kyrkan under veckan. Du kan också sätta in din gåva direkt på pg 90
01 22-3 eller bg 900-1223. Kampanjens tema är: ”Allt för att utrota hungern”. Om du
vill veta mer om kampanjen och om Svenska kyrkans internationella arbete kan du gå in
på www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete.
12 Kyrkstöten nr 1 2011
passager. Dagen efter flög vi vidare till
Axum för att titta på de antika platserna.
Vi åkte förbi drottningen av Sabas
bassäng till Ezanas sten med inskriptioner
på sabeiska, gez och grekiska. Andra
sevärdheter var kejsar Kalebs palats
med hans och sonens tomma gravkammare.
Vi beundrade också en av Etiopiens
största sevärdheter, monolitfälten
med några stora obelisker huggna i ett
enda stycke. En av höjdpunkterna var
besöket i Mariakyrkan, en av den ortodoxa
kyrkans viktigaste platser, där vi
sjöng en taizésång. På återfärden tittade
vi på lämningarna efter drottningen av
Sabas palats. Åter i Addis Abeba bjöd
The National Museum of Ethiopia på
intressanta upplevelser av landets och
människans utveckling under miljontals
år.
Barnhem
På Center For Mentally Challenged
Children som drivs av Mekane Yesuskyrkan
möttes vi av en engagerad personal
och glada barn. Centret som startade
1986 tar emot barn med olika typer av
funktionsnedsättningar. Man arbetar
med bland annat Montessori-pedagogik
och barnen får träna sig i att klara sitt
dagliga liv liksom att väva och att sköta
en trädgårdsodling. Föräldrarna involveras
i stor utsträckning i barnens träning.
I Mekanissa, en stadsdel i Addis Abeba,
besökte vi ett prästseminarium och en
teologisk masters- och doktorsutbildning.
Här arbetar ett svenskt par, Ingela
och Staffan Grenstedt, som tog emot oss
med stor gästfrihet, berättade om verksamheterna
och visade oss runt på seminarieområdet
med dess vackra natur.
Doktor Gustav Arén från Sverige var en
drivande kraft vid seminariets uppbyggnad
och biblioteket är inrättat till hans
minne. Hans dotter som är född och
uppvuxen i Etiopien var med på resan
och fungerade som reseledare, guide
och tolk. Vi gick in i kyrkan på seminarieområdet.
Kyrkan som till stora delar
liknar Dalvikskyrkan har båda ritats av
arkitekt Ingvar Eknor. Från Entottoberget
på 2900 meters höjd hade vi en vidunderlig
utsikt över Addis Abeba. På
nerresan såg vi flera kvinnor som bar
ved i knippen på ryggen. Detta liksom
att hämta vatten i stora dunkar är uppgifter
för Etiopiens flickor och kvinnor
vilket vi såg många exempel på.
Bussresa västerut
Så var det dags för vår bussresa västerut.
Under hela resan som var ca 105 mil
lång såg vi boskap; får, getter, kor och
åsnor, överallt. De rörde sig helt obehindrat
ute i trafiken. Bostäderna utgjordes
av hyddor och små enkla hus. Barnen
lär sig tidigt att hjälpa till. Pojkarna
på landet tar hand om korna. Flickorna
hämtar ved och vatten som de bär på
ryggen. De tar också hand om sina småsyskon.
Vid pauserna under resan omringades
vi av barn som ville sälja någon
vara eller som tiggde pengar. Från
Ambo åkte vi upp till sjön Wonchi som
ligger i en vulkankrater på 3 300 meters
höjd där vi hade en fantastisk utsikt. Efter
dagens resa på skakiga och röddammiga
vägar var det skönt med ett bad i
en pool med vatten från varma källor.
Vänförsamling
På tredje dagen på vår resa västerut kom
vi till vänförsamlingen där vi deltog i
Fortsättning på sidan 13.
Kyrkstöten nr 1 2011 5

I Bymarkskyrkans sakristia finns ett antal
porträtt på personer som på olika sätt
medverkade till tillkomsten av vår kyrka,
som från början kallades Bymarkens
församlingshem. Porträtten föreställer
landskamrer Knut Gislén, biskop Sam
Stadener, komministrarna Sigfrid Estborn
och Olof Thulin samt kyrkoherde
Anders Blomqvist. Av porträtten är de
tre förstnämnda ursprungliga, uppsatta
redan på 1940-talet, medan de båda sista
sannolikt har tillkommit något senare.
Av de avporträtterade är den förste i raden
minst känd idag, nämligen Knut
Gislén. Han är också den ende lekmannen
bland de avbildade. Under varje
porträtt anges vilken uppgift eller funktion
som respektive person hade vid församlingshemmets
tillkomst. Under Gisléns
porträtt står det: ”Ordf. i Föreningen
för församlingshus i Jönköping
1921-1941”. Det var denna förening
som uppförde församlingshemmet på
Bymarken, det som nu är Bymarkskyrkan.
I denna förening var Gislén som
ordförande den drivande kraften. Han
var också föreningens grundare.
Från Västergötland
Knut Gislén var född 1860 i Vartofta i
Västergötland där hans far var präst.
Efter skolgång bl a i stiftsstaden Skara
kom han som student till Lund. Han
kom dock inte att utbilda sig till präst
som så många andra prästsöner vid den
tiden gjorde. I stället kom Gislén att utbilda
sig inom juridikens område. Som
6 Kyrkstöten nr 1 2011
Knut Gislén
av Bertil Johansson
ung kom han till Kalmar där han så
småningom fick anställning vid länsstyrelsen
som länsbokhållare. I Kalmar ingick
han äktenskap med Anna Dandenelle.
Makarna fick fyra barn, tre söner
och en dotter. Som domprost i Kalmar
tjänstgjorde vid denna tid J. A. Eklund.
För oss är han mest känd som biskop
i Karlstad och som författare till
den kända psalmen ”Fädernas kyrka i
Sveriges land”. J. A. Eklund hade nya
tankar om hur kyrkan skulle arbeta i en
ny tid. För honom var gudstjänsten i
kyrkan på söndagen viktig, men han
menade att kyrkfolket också borde samlas
till bibelsamtal, studiekvällar och annat
slag av gemenskap. På den tiden
fanns det inte några församlingshem
varför dessa samlingar hölls i hemmen.
Inte minst det gislénska hemmet öppnades
för detta nya slag av församlingsverksamhet.
Kyrkligt verksam
1907 fick Gislén anställning som landskamrer
vid länsstyrelsen här i Jönköping.
Bostaden de första åren låg i stadens
centrala delar, men 1909 flyttade
familjen till Bymarken. På Hallmansvägen
11 byggde familjen ett nytt hus,
som fick namnet Björkliden. Här fortsatte
Gislén att i sitt hem ta emot människor
till kyrkliga samlingar av olika
slag. Det som han hade lärt av domprosten
Eklund i Kalmar ville han alltså
förverkliga också i den nya staden. I
Jönköping kom han också att 1919 ta
HEDERSGÄST
När Bymarkskyrkan den Andra söndagen
i advent förra året firade sitt 75-årsjubileum
deltog Ola Lindberg i högtiden.
Han var speciellt inbjuden eftersom
han på ett särskilt sätt hör samman med
vår kyrkas historia. Han var nämligen
den förste som döptes i Bymarkskyrkans
dopfunt. Det skedde den 18 oktober
1936. Då invigdes dopfunten av församlingens
dåvarande kyrkoherde Anders
Blomqvist. I samband med invigningen
förrättade han också barndop.
Vid denna tid bodde Ola och hans föräldrar
i vår församling. Ganska snart
skulle familjen flytta från vår stad och
den kom därför inte att behålla någon
regelbunden kontakt med vår kyrka. Nu
bor Ola med familj sedan många år i
Motala. Det var en stor glädje för alla
som deltog i jubileet att få träffa Ola
och samtala med honom. På fotot ser vi
Ola vid kyrkans dopfunt i vilken efter
honom så många har blivit döpta. Foto:
Per-Axel Svensson.
_________________________________________________________________________________________________________
Bymarkskyrkans minnesskrift
Till vår kyrkas 75-årsjubileum förra året skrev docent
Göran Åberg en minnesskrift: Bymarkskyrkan sjuttiofem
år. I den berättar han först om vår stadsdels historia
och om hur den förvandlats från att vara stadens betesmark
till att bli ett omtyckt villa- och bostadsområde.
Åberg berättar sedan om hur det gick till när Bymarken
fick sin kyrka, som från början kallades för Bymarkens
församlingshem. Han berättar vidare om flera personer
som betytt mycket för den kyrkliga verksamheten på
vårt område och han berättar om det omfattande och
mångskiftande arbete bland barn, ungdomar och vuxna
som bedrivits under alla åren som gått. Minnesskriften
är försedd med ett flertal foton och illustrationer. Den
finns nu att köpa i kyrkan och kostar endast 50 kronor.
Kyrkstöten nr 1 2011 11

Att vara diakon är en spännande utmaning.
Det innebär att man får träffa
människor i olika åldrar och livssituationer.
I våra vigningslöften står det: ”En diakon
ska uppsöka, stödja och hjälpa dem
som är i andlig eller kroppslig nöd”.
Vad innebär det då i praktiken? Ibland
kommer människor och har behov av
samtal, pengar eller något annat. Då och
där är problemet ganska uppenbart.
Men ibland är nöden inte så uppenbar.
Då kan det handla om att bygga en relation
till någon så att förtroende uppstår.
På Bymarken kan jag se att det senare är
vanligare. Människor har det relativt
gott ställt materiellt. Men det innebär
inte att det inte finns nöd. Ensamheten
och otillräckligheten kan vara stor och
först efter en längre tids samtal är man
redo att avslöja det.
Då gäller det att vara lyhörd och fånga
upp de signaler som finns.
En viktig del av diakoni är att ha omsorg
om gamla och sjuka. Där behöver
vi hjälp att få veta när någon är sjuk
eller av någon annan anledning behöver
ett besök. På Bymarken har vi en grupp
som kallas Knutpunkten som består av
en grupp människor som på ett eller
annat sätt är en del av de diakonala in-
10 Kyrkstöten nr 1 2011
Tankar om diakoni
av Ingrid Hultberg
satserna. I den gruppen som träffas ett
par gånger per termin planerar vi bl.a.
de lunchträffar vi har tre gånger per
termin. Då kan vi också få kännedom
om människor som är i behov av besök.
Det är en viktig grupp och där är alla
välkomna.
Ytterligare en uppgift för diakonen är
att ha tid för enskilda samtal. Det är en
angelägen uppgift och människor i alla
åldrar söker oss för samtal.
I gudstjänsten har diakonen en självklar
plats. I Bymarkskyrkan är diakonen
med i mässan regelbundet. Det är en
uppgift inte bara för att ”hjälpa prästen”
utan för att synliggöra diakonatet också
i gudstjänsten. Vid altaret hämtar vi
kraft för veckans arbete. Så blir också
diakonin en pendel mellan altaret och
vardagsverkligheten bland människor.
Det är med stor glädje som jag fortsätter
mitt arbete på Bymarken. Jag möts av
värme och vänlighet och finner det meningsfullt
att få arbeta på Bymarken.
Om du vill veta mer om diakonin i
Bymarkskyrkan är du välkommen
att ringa till någon av diakonerna.
Telefonnummer finns på sista sidan i
denna tidning. Om du vill kan du
också få det nyhetsbrev om diakonin
i Bymarkskyrkan som kommer ut
inför varje termin.
Denna tavla hänger i sakristian i Bymarkskyrkan.
Foto: Lennart Svensson.
initiativ till bildandet av en kyrkobrödrakår,
som var en sammanslutning för
kyrkligt intresserade män. Kåren som
bildades var den tredje i ordningen i
landet. I vår stad grundade Gislén också
två år senare en förening vars uppgift
var att verka för att församlingshem och
andra församlingsbyggnader kom till
stånd. Föreningen fick namnet ”Föreningen
för församlingshus i Jönköping”.
Den kom att uppföra bl a Sofia församlingshem
1924 (nuvarande Torpa församlingshem)
samt Torpa församlingshem
på Gräshagen 1944, senare prästbostad,
men nu privatägt och föregångare
till Gräshagskyrkan. 1935 var det
denna förening som uppförde Bymarkens
församlingshem. Gislén var som
ordförande i byggnadskommittén den
drivande i detta arbete. I det nya för-
samlingshemmet tog han ett stort ansvar
inte minst för ekonomi och tillsyn. Makan
Anna gjorde också i många avseenden
en viktig insats. Det gällde inte
minst söndagsskolan där hon engagerade
sig som lärarinna. Gislén är alltså
mycket nära förbunden med vår kyrkas
tillkomst och allra första tid.
Andra uppdrag
Kyrkan och hennes arbete var inte det
enda som uppfyllde Gisléns tid. Först
och främst var han en skicklig och ansvarstagande
landskamrer, som var till
stor hjälp för länets landshövdingar.
Han togs också i anspråk för ett flertal
statliga utredningar av olika slag och
satt med i ett antal statliga kommittéer.
Han engagerade sig också i det sociala
arbetet i staden, bl a var han ordförande
i den stiftelse som Ebba Ramsay hade
grundat på Vilhemsro och som hade
som syfte att hjälpa barn och vuxna,
som led av det som man på den tiden
kallade för fallandesjuka. Han var inspektor
för Jönköpings högre allmänna
läroverk och revisor i flera banker och
andra institutioner. Sedan sin ungdom
var Gislén en begåvad sångare. Han och
de tre sönerna sjöng ofta kvartettsång.
Under flera år var han ordförande i
Smålands sångarförbund. Han avled
Allhelgonadagen 1943. Sin grav har han
och hans Anna på Dunkehalla kyrkogård
ett stycke norr om kapellet. Att
Knut Gislén har sitt porträtt bland de
övriga som hänger i vår sakristia är
alltså väl motiverat. Ingen annan lekman
har som han arbetat för att det som
då var Bymarkens församlingshem och
idag är Bymarkskyrkan skulle bli verklighet.
Kyrkstöten nr 1 2011 7

Kyrkan och ursprungsfolken
Jag arbetar just nu som fredsobservatör
för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala
och Mexiko. Jag har här givits möjlighet
att på nära håll följa ursprungsfolkens
kamp för sina rättigheter och historisk
rättvisa. Kyrkan och religionen har
en central roll i livet här nere.
Befrielseteologin
Kyrkan har historiskt sett haft en dubbel
roll då det gäller sitt förhållningssätt till
ursprungsfolken i Latinamerika. Under
början av koloniseringen missbrukades
den kristna religionen för att rättfärdiga
8 Kyrkstöten nr 1 2011
av Anton Svensson
hemska övergrepp och utrotning av
människorna och för att erövra den nya
kontinentens rika tillgångar. På senare
tid har kyrkan snarare arbetat för att
upplysa människorna om deras rättigheter
och arbetat för att bevara hotade kulturvärden.
Det var tack vare den så kallade
befrielseteologin som människorna
fick lära att det tjänar någonting till
att kämpa för att förbättra sin situation
här på jorden. Tidigare hade de fått lära
att det endast är genom att visa lydnad
mot de av Gud tillsatta makthavarna
som de så småningom skulle finna en
Anton Svensson arbetar som fredsobservatör i Mexiko och Guatemala. Om du vill veta mer
om arbetet kan du besöka hans hemsida: http://wordpress.antonfredsobservator.com. Foto:
Kristna Fredsrörelsen.
väg till frälsning i ett kommande liv.
Föregångare
Bland de stora föregångarna för människorättskämpar
bland kyrkans män bör
nämnas den spanska biskopen Fray Bartolomé
de las Casas, som redan under
tidigt 1500-tal trotsade etablissemanget
och vågade ta upp kampen för att tillskriva
de nyfunna ursprungsfolken
mänskliga egenskaper. Kyrkans uppfattning
var annars att dessa vildar som bebodde
den nyfunna kontinenten tillhörde
en lägre stående art som borde utrotas
eller nyttjas som slavar. På 1960-
och 1970-talen reste biskopen Samuel
Ruiz omkring i Chiapas i södra Mexiko
och predikade hopp och tro på befrielse
här i detta liv. Han uppmanade människorna
att kämpa och söka lyckan under
den korta tid som givits dem här på jorden,
snarare än att inrätta sig och hoppas
på frälsning i ett liv efter döden.
Denna befrielseteologi stämde dessutom
mycket väl överens med trosidealen
från den mayatradition som fortfarande
starkt präglar människorna i södra
Mexiko. Det var tack vare befrielseteologin
och de tankar som denna återuppväckte
hos ursprungsfolken som det
unika zapatistupproret så småningom
kunde bli verklighet. De marginaliserade
folken från olika mayakulturer gick
samman för att slåss för de basala behov
som var på väg att tas ifrån dem. Rätten
att odla den mark som deras förfäder
hade brukat under många hundra år och
rätten till självbestämmande över sig
själva och sina liv.
Folkmord
Även i Guatemala spelade kyrkan en
stor roll under den väpnade konflikt
som pågick i landet från 60-talet och
fram till skrivandet av fredsavtalen
1996. Konflikten kulminerade under 80-
talets första år i en ren utrotningskampanj
från regeringens sida. Planen var
att göra sig av med hela Guatemalas
flera miljoner invånare från ursprungsfolken,
de flesta med mayaursprung. I
det här läget ställde sig kyrkan modigt
nog på de svagas sida och satte sig emot
en fortsatt utrotning av landets ursprungliga
besittare. Även flera präster
föll offer för sin övertygelse och strök
med i det fruktansvärda folkmord som
innebar slutet för cirka 250 000 människor.
Det var tack vare sin roll som
Guds tjänare som prästerna kunde ingripa
i processen och rädda livet på
många tusentals människor. Att vara
präst var dock ingen garanti för att slippa
undan den skoningslösa makten. Eftersom
de ställde sig på de svagas sida
sågs de som en intern fiende och blev
anklagade för att ha samröre med gerillan.
Många tillfångatogs och torterades
svårt innan de slutligen mötte döden.
Kristna Fredsrörelsen är en ickevåldsrörelse
som utifrån evangeliets
budskap om Guds rike vill verka för
rättvisa och fred, allmän och total
nedrustning samt ett samhälle utan
våld. Hemsida: http://www.krf.se/
Kyrkstöten nr 1 2011 9