GENOM BROTT - Manpower

Det här är boken om den flexibla arbetskraften – ett fenomen som för alltid 

kom att förändra den svenska arbetsmarknaden. Boken ger en tillbakablick 

över svenskt arbetsliv de senaste 50 åren och en framåtblick över kommande 

trender. 

Det började med en 26 år ung entreprenör vid namn Ulla Murman. Utan att 

ha en aning om det då, när hon lät sina sekreterare cykla iväg med skrivmaskinen 

fastspänd på styret för att lösa uppdrag på plats hos kunden, hade 

hon lagt grunden till en helt ny bransch. Året var 1953. Hennes verksamhet 

växte och hamnade snart i centrum för en het debatt. Frågan om arbetsförmedling 

ställdes på sin spets. Häxjakten mot skrivbyråerna var ett faktum. 

Men trots massivt motstånd, ständiga åtal och hot om fängelse fortsatte 

Ulla Murman och hennes kollegor att kämpa för sin existens. 

Boken beskriver dels hur synen på arbetskraft förändrats från 50-talet fram 

till idag och ger dels svar på frågan hur det var möjligt för en simpel skrivbyrå 

att växa till den miljardindustri bemanningsbranschen är idag. En utveckling 

som saknar motstycke i svensk arbetslivshistoria. 

Vi möter bland annat AMS dåvarande generaldirektör och sedermera 

Sveriges finansminister Allan Larsson, Lennart Bodström, medlem i AMS 

styrelse och utrikesminister 1982-1985 samt AMS chefsjurist Anders Kruse. 

Vi träffar en av Sveriges första lobbyister Björn Tarras-Wahlberg och tittar 

på de kommande arbetsmarknadstrenderna med hjälp av forskningsledare 

Tomas Fürth, Kairos Future och Marie Söderqvist, vd United Minds. Och 

naturligtvis: Ulla Murman som berättar hur det gick till när hon startade 

Sveriges första personaluthyrningsföretag. 

GENOM 

BROTT 

HISTORIEN OM BRANSCHEN SOM FÖRÄNDRADE 

DEN SVENSKA ARBETSMARKNADEN

INNEHÅLL 

förord 

historisk sammanfattning 2 

50-talet 4 

60-talet 14 

70-talet 26 

80-talet 38 

90-talet 54 

2000-talet 68 

litteraturlista 80 

Text och research kap 1-5 (50-tal till 90-tal): Christofer Fager 

Text och research kapitel 6 (2000-tal): Nina Nygaard Lundin 

Redaktör: Veronica Linarfve 

Layout/Produktion: Gunnel Jonsson/Citat Media Production AB 

Tryck: Jernström Offset 

”GENOMBROTT – historien om branschen som förändrade den svenska 

arbetsmarknaden” är utgiven av Manpower i samband med företagets 

50-årsjubileum. 

©Manpower 2003 

FÖRORD 

sjuksköterskan anita matthews utreder patienternas 

hjärtverksamhet på avdelningen för kardiologi 

vid Södersjukhuset. Lars Göran Nylander, 

operativ chef på Kronans Droghandel i Göteborg, 

förbereder måndagens ledningsgruppsmöte där 

han ska presentera en ny organisationsstruktur. 

Och vaktmästaren Mehmet Arslan hejar glatt på 

statsminister Göran Persson i Rosenbad. 

Jag misstänker att några av er blir förvånade 

när jag berättar att Anita, Lars Göran och Mehmet 

är anställda på Manpower. Deras jobb förknippar 

man ju inte traditionellt med personaluthyrning. 

Tankarna går snarare till tjänster på kontor. Och 

det är inte konstigt – det var på kontoren allting 

började en gång i tiden. 

Receptionisterna och sekreterarna finns förstås 

kvar. Men vi sysselsätter också marknadsassistenter, 

sjuksköterskor, betongarbetare, ingenjörer, personalchefer, 

svetsare, it-konsulter och ekonomer. Idag är 

personaluthyrning bara en del av vår verksamhet. 

Kunder vänder sig också till oss för att få hjälp 

med rektyrering, för att de vill att vi ska driva och 

utveckla en eller flera av deras avdelningar, ta över 

hela funktioner eller processer (så kallad out- eller 

insourcing). Eller hjälpa deras övertaliga personal 

att hitta en ny långsiktig försörjning genom så kal- 

lade omställningsprogram. Vissa kallar oss kompetensförsörjningsföretag. 

Det är en bra benämning 

för att beskriva vad våra 8 000 medarbetare 

sysslar med idag. Rätt kompetens när den behövs. 

Det är ingen lätt sak. Att rekrytera den unika 

resurs som människan utgör har alltid varit en 

delikat uppgift för näringslivet. För att inte tala 

om problemet att räkna ut hur länge resursen 

behövs. 

I det avseendet har ingenting ändrats sedan 

min mamma Ulla Murman grundade Stockholms 

Stenografservice för 50 år sedan. Då växte kontoren 

i omfång. Komplicerade arbetsuppgifter som 

snabb maskinskrivning och stenografi krävde välutbildade 

sekreterare. Dagens moderna hjälpmedel 

skulle inte dyka upp förrän flera årtionden senare. 

Mammas skrivbyrå fick en rivstart. Bland de 

första kunderna som hörde av sig fanns SAS och 

Ericsson – företag som fortfarande står med på 

kundlistan. Då handlade det ofta om inhyrning av 

vd-sekreterare. Idag kan det handla om i stort sätt 

vilken tjänst som helst. Vår roll har förändrats och 

vi har en naturlig plats i näringslivet. En yngre 

läsare tycker nog det är märkligt att läsa att vår 

verksamhet betraktades som olaglig i många år. 

Två gånger dömdes Ulla i Högsta domstolen och 

11 

genom åren har flera av hennes kollegor ställts 

inför rätta. 

Nu när Manpower – som företaget heter idag – 

fyller 50 år tyckte vi det var dags att återberätta 

historien. Det är inte bara den spännande berättelsen 

om ett kvinnligt entreprenörsöde i efterkrigstidens 

Sverige. Det är också en spegling av hur vårt 

arbetsliv har förändrats genom åren. De tunga och 

enformiga jobben har blivit färre. De kunskapsintensiva 

jobben har blivit fler. Ändå tror jag att 

vi bara sett början på det som brukar kallas för 

tjänstesamhället. 

Det är inte lätt att lyfta blicken och gissa sig 

till de stora utvecklingslinjerna. Men jag hoppas 

att den här boken – en tillbakablick, samhällsanalys 

och jubileumsskrift i ett – kan bli en hjälp 

på vägen. Vi har valt att berätta historien om 

branschen utifrån mammas erfarenheter och upplevelser. 

Men hon var inte ensam i sin kamp. Flera 

kvinnor kämpade för att bygga upp vår bransch, 

ett par av dem presenteras också i boken. 

Lars Murman 

Manpower Europa

HISTORISK SAMMANFATTNING 

1884: Stadsmakterna pratar för första 

gången om begreppet ”arbetsförmedling”. 

Regeringen fastslår att den som vill förmedla 

jobb måste ha ett särskilt tillstånd för sådan 

verksamhet. En kontroll av nivåerna på förmedlingsavgifterna 

införs. 

1919: Den internationella arbetsgivarorganisationen 

ILO bildas. Medlemsländerna 

uppmanas att upprätta avgiftsfria offentliga 

arbetsförmedlingar. 

1930-talet: Sverige är ett land med många 

fattiga. Allt fler människor flyttar till storstäderna 

där privata enmansförmedlingar 

– mot betalning – tipsar arbetssökande om 

lediga jobb. 

1933: ILO:s konvention nummer 34 ålägger 

medlemsländerna att inom tre år avskaffa 

förmedlingar som tar betalt av de arbetssökande. 

Sverige är ett av de länder som 

undertecknar detta avtal. 

1935: Sverige. En lag om ”vissa bestämmelser 

om arbetsförmedling” träder i kraft. 

I lagens andra paragraf står det kort och 

gott att ”arbetsförmedling må icke bedrivas 

i förvärvssyfte”. 

1938: Fackföreningar och arbetsgivare 

tecknar det första kollektivavtalet (känt som 

Saltsjöbadsavtalet) vars syfte är att reglera 

lönesättningen på arbetskraft. 

1942: Riksdagen skriver in i lagen att det 

inte spelar någon roll om den arbetssökande 

är anställd av förmedlingen och förblir så för 

all framtid. Verksamhet som tillhandahåller 

arbetskraft klassas som arbetsförmedling 

och är förbjuden. (Ordet personaluthyrning 

omnämns dock inte i lagen). 

1948: AMS bildas med uppgift att tillhandahålla 

och förmedla arbetskraft. 

1953: Ulla Murman grundar Stockholms 

Stenografservice, en skrivbyrå som tillhandahåller 

sekreterartjänster. En slarvig professor 

skriver otydliga protokoll och Ulla bestämmer 

sig för att skicka en sekreterare till professorns 

kontor för att utföra uppdraget på 

plats. En ny bransch – personaluthyrningsbranschen 

– föds. 

1955: En jurist från AMS kontaktar Ulla Murman 

och förklarar att hennes verksamhet är 

olaglig. Det första åtalet mot Ulla väcks. 

1957: Kriminalpolisen förhör Ulla om skrivbyråverksamheten 

och konceptet med 

”ambulerande sekreterare”. 

1960: Ulla Murman och kompanjonen Märta 

Riper ställs inför rådhusrättens domare. 

Rådhusrätten (nuvarande tingsrätten) friar 

damerna och lägger tonvikten på bandet 

mellan Stockholms Stenografservice och de 

uthyrda sekreterarna. Åklagare Wulf Zippis 

överklagar domen. 

Berit Hägglund, en av Ullas anställda, 

bestämmer sig för att starta eget och grundar 

SnabbStenografen, dagens Proffice. 

1961: Fallet går vidare till nästa instans och 

Ulla kallas till rättegång hos Svea hovrätt. 

Svea hovrätt lägger till skillnad från rådhusrätten 

tonvikt vid det faktum att Ullas sekreterare 

kan få nya uppdrag på plats hos 

kunden, samt att de intar samma ställning 

på kontoret som den ordinarie personalen. 

Hovrätten beslutar att ”förmedling har bedrivits 

mot ersättning och utan tillstånd” och 

dömer Ulla Murman till 15 dagsböter á 

20 kronor. Domen överklagas. 

1962: Högsta domstolen, eller Kunglig 

Majestät som den hette på den här tiden, 

slår fast att Ullas skrivbyrå strider mot lagen. 

HD menar att portalparagrafen som lagts till 

lagen 1942 just handlar om personaluthyr- 

2 

ning – och att det där framgår att Ullas verksamhet 

inte är tillåten. Ulla döms härmed i 

landets högsta rättsliga instans. 

Samma år skriver folkpartiet och högern de 

första motionerna i riksdagen om att gränsdragningar 

måste göras – mellan arbetsförmedling 

och servicefunktioner. En utredning 

som ska förtydliga arbetsförmedlingslagen 

tillsätts året därpå, 1963. 

1964: Ulla fortsätter att driva sin skrivbyrå 

trots att Högsta domstolen fastslagit att det 

hon gör är olagligt. Hon ställs på nytt inför 

Stockholms rådhusrätt. Fösta gången Ullas 

fall togs upp i rådhusrätten friades hon – men 

denna gång förklarar även rådhusrätten Ulla 

skyldig och dömer henne till dagsböter. 

Ulla överklagar. 

1965: Fallet tas på nytt upp i Svea hovrätt. 

Även här blir det fällande dom och nya böter. 

1966: Efter tre års arbete publiceras ett delbetänkande 

på utredningen beträffande 

arbetsförmedlingslagen. I betänkandet konstateras 

att problemet med skrivbyråerna är 

deras ambulerande karaktär, det vill säga att 

de anställda skickas ut på uppdrag hos kunder. 

Detta faktum innebär att byråerna säljer 

arbetskraft, inte en arbetsprodukt. Utredningen 

belyser också att privat arbetsförmedling är 

förbjuden i hela Europa, men att inget annat 

land definierar personaluthyrning som arbetsförmedling. 

Utredningen vill således tillåta 

personaluthyrning. Granskningen leder dock 

inte till någonting – regeringen tycks inte vara 

mogen att ta ställning i frågan. Regeringen 

tillsätter i stället ytterligare en utredning. 

1967: Den svenska branschorganisationen 

för personaluthyrningsföretag bildas (dagens 

Bemanningsföretagens organisation). 

1970: Regeringen känner sig redo att fatta 

beslut i frågan om skrivbyråernas framtid. 

Men trots att argumenten i 1966 års utredning 

talar för skrivbyråerna, skärps i stället 

lagen. Nu hotar fängelsestraff för den som 

sysslar med olaga arbetsförmedling. Skrivbyråerna 

ska bort. Trots de skärpta reglerna 

lämnas dock en liten springa på glänt sedan 

man förklarat att personaluthyrning är förbjuden 

– men entreprenad är ok. Om Ulla och 

hennes kollegor exakt definierar vad sekreteraren 

ska göra under uppdraget, kan således 

verksamheten räknas som laglig. Skrivbyråerna 

skriver specifikationer för glatta livet för 

att slippa bli polisanmälda. 

1978: SAF-lobbyisten Björn Tarras-Wahlberg 

fascineras av skrivbyråernas verksamhet och 

ger 1979 upphov till en motion som uppmanar 

regeringen att hitta en lösning på skrivbyråernas 

situation. Motionen får gehör och i 

en omröstning uppmanar riksdagen regeringen 

att lösa frågan. Ett justitieråd tillsätts 

för att utreda saken. 

1979: Stockholms Stenografservice tecknar 

kollektivavtal för internpersonalen med HTF. 

Avtalet väcker heta känslor. TCO:s styrelse 

arbetar för fullt med att röka ut skrivbyråerna 

samtidigt som ett av deras egna medlemsförbund 

tecknar avtal med en skrivbyrå! 

1980: Chefsjurist Anders Kruse på AMS ser 

riktigt allvarligt på skrivbyråernas verksamhet. 

Att kalla verksamheten för entreprenad 

enligt 1970-talets modell ger han inte mycket 

för, utan menar att skrivbyråerna enligt 

gällande lag från 1935 är olagliga, vilket 

också Högsta domstolen slagit fast 1962. 

Punkt slut. Kruse får i uppgift av bland annat 

TCO att ingripa mot skrivbyråerna. 

1982: Efter två års utredning är regeringens 

justitieråd klar med sitt delbetänkande. 

Slutsatsen är förbluffande: Det behövs ingen 

lagändring. Skrivbyråerna är redan lagliga. 

Utredningen menar att man tidigare tittat för 

mycket på förhållandet mellan skrivbyrån och 

kunden. En mer relevant fråga är förhållandet 

mellan skrivbyrån och sekreteraren. Om sekreteraren 

är anställd av skrivbyrån är det ingen 

arbetsförmedling. Anders Kruse, chefsjuristen 

på AMS är dock av en helt annan uppfattning. 

Han polisanmäler ett antal skrivbyråer för att 

få till stånd en ny rättslig prövning. Åklagaren 

vägrar dock att väcka åtal. Kruse är arg, han 

vill ha ett slutgiltigt avgörande. 

1986: Ulla Murman säljer verksamheten till 

sin son Lars Murman och hans kompanjon 

Michael Haglind. Stockholms Stenografservice 

byter namn till Teamwork. 

1987: Kruse överklagar och en annan åklagare 

får i uppdrag att ta sig an skrivbyråmålet. 

Ulla Murman kallas till Stockholms tingsrätt. 

Tingsrätten bryr sig inte om 1982 års utredning 

som säger att skrivbyråerna är lagliga, utan 

dömer Ulla till böter. Hon överklagar domen. 

1988: Svea hovrätt tar upp fallet till prövning 

– och friar! Hovrätten lägger vikt vid att man 

på skrivbyrån utför specificerade uppdrag 

samt byråernas arbetsgivaransvar. Domslutet 

är dock tveksamt och krånglas till genom att 

hovrätten nyligen dömt en annan skrivbyrå i 

ett liknande fall, vilket leder till det ovanliga 

beslutet att hovrätten vill pröva lagen på nytt. 

LO skriver i en inlaga till Högsta domstolen 

att skrivbyråerna förmedlar jobb och därmed 

är olagliga. Men när LO:s rättshjälpsenhet 

några år tidigare behövde hjälp, vände de sig 

anmärkningsvärt inte till arbetsförmedlingen, 

utan till Stockholms Stenografservice... 

Ambulerandeavtalet för uthyrd personal tecknas 

mellan HTF och Stockholm Stenografservice. 

Garantilöner införs, vilket betyder att 

de anställda är garanterade viss lön även 

om uppdrag uteblir. 

3 

1989: Den nya lagprövningen i Högsta domstolen 

är klar och skrivbyråerna fälls! 

Domarna skriver i ett utlåtande att frågan bör 

lösas genom lagstiftning och uppmanar mer 

eller mindre statsmakterna att ändra lagen. 

Samma år presenteras ett förslag till en ny 

lag där personaluthyrning är tillåtet i högst 

fyra månader, men att denna tid kan förlängas 

i kollektivavtal. I samma veva säger sig 

AMS vara beredda att pröva privat arbetsförmedling. 

Björn Örås, tidigare konsult på Teamwork, 

grundar Poolia. 

1991: Riksdagen utfärdar den nya författningen 

som tillåter personaluthyrning från 

1 januari 1992. 

1993: Riksdagen beslutar att även privat 

arbetsförmedling ska vara tillåten. Sverige 

säger upp den gamla ILO-konventionen som 

förbjuder privat arbetsförmedling i vinstsyfte. 

1994: ILO håller kongress och fattar beslut 

om en global hållning till personaluthyrning. 

Privata arbetsförmedlingar blir tillåtna, men 

ingen ska behöva betala för att få ett jobb. 

1996: Teamwork säljs till Manpower. 

2003: Manpower i Sverige består av flera 

bolag inom vitt skilda verksamhetsgrenar 

som tillsammans omsätter cirka 3 miljarder 

kronor och har närmare 8 000 anställda. 

Verksamheten omfattar allt från personaluthyrning 

och rekrytering till drift och utveckling 

av kunders avdelningar, funktioner eller 

processer – så kallad outsourcing, samt 

avancerad HRM-konsulting. Nya tjänster 

lanseras i ett rasande tempo.

50 

-TALET 

4 5 

telefonen ringer på skomakargatan 9. Året är 1955. Spritransoneringen har just 

förpassats till historien. Sveriges Television sänder ännu inte reguljärt. Statsministern 

heter Tage Erlander. Ulla Murman, 28 år, och ägare av Stockholms Stenografservice 

lyfter luren. I andra änden en sträng röst från Arbetsmarknadsstyrelsen. 

– Vet Ni om att det Ni sysslar med är olagligt? 

– Löjligt, säger Ulla. 

– Löjligt? Så som Ni verkar resonera skulle man lika gärna kunna hyra ut tandläkare? 

– Självklart – vilken bra idé! 

När Ulla Murman lägger på luren igen är hon inte särskilt uppskrämd. Snarare road. 

– Har de inget bättre för sig därborta på AMS, skrattar hon tillsammans med de andra 

på kontoret. 

Då visste hon inte att det bisarra telefonsamtalet skulle bli inledningen på en 35 år lång 

uppmärksamhet från myndigheternas sida. Eller att hon skulle gå till historien som en 

av få kvinnor som dömts två gånger i Högsta domstolen – för samma brott. Varför tro 

något sådant. Hon hade ju bara startat en skrivbyrå. 

Under 1950-talet gör allt fler kvinnor entré på arbetsmarknaden och en ny bred samhällsklass 

växer fram: Tjänstemännen. 

FOTO: HULTON ARCHIVE/GETTY IMAGES

72 

50-tal 

ulla murman grundade Stockholms Stenografservice 

1953, då tystanden efter andra världskrigets 

kanonmuller bara var åtta år gammal. Affärsidén 

var enkel – ”Visste ni att ni aldrig 

behöver vara utan kontorspersonal?”, 

som den stod formulerad 

i den första annonsen i Dagens 

Nyheter. 

– Jag hade hört talas om 

företag i USA som hyrde ut 

sekreterare. Min syster hjälpte 

till att skaffa fram mer information. 

Jag började nysta i saken 

och tänkte att det här är något 

som jag skulle kunna klara av, 

säger Ulla. 

Affärsmannaskapet fanns i familjen. Pappan var 

välbeställd grosshandlare i Ångermanland, men 

gick i konkurs och lämnade Ullas mamma med åtta 

barn att försörja, då var Ulla tre år gammal. Tillsammans 

med ett annat syskon sattes hon att växa 

upp på barnhem i Gnesta. Modern flyttade till 

Stockholm och öppnade först affär och senare konditori. 

När Ulla fyllde 13 år återförenades hon med 

mamma i huvudstaden. Samma år bröt kriget ut. 

Ulla började arbeta som springschas. På kvällarna 

läste hon svenska och engelska. Senare även 

maskinskrivning och ekonomi. 

Detalj från 

Stockholms Stenografservice logotype 

Den 28-åriga kvinnan som sökte det okända livet 

som entreprenör var alltså rik på erfarenheter, av 

vilka några hade gett henne ett redigt lager skinn på 

näsan som hon skulle få åtskilligt 

bruk av under sin karriär. Ulla 

sade adjö till chefen på Bröderna 

Lagerströms boktryckeri där hon 

hade jobbat i några år, köpte två 

skrivmaskiner och hyrde en liten 

lokal på Skomakargatan i 

Stockholm för 70 kronor i månaden. 

Tillsammans med kompanjonen 

Märta Riper väntade Ulla 

på att kunderna skulle ringa. Det 

första telefonsamtalet kom den 7 

april 1953, ett företag på Skeppsholmen 

behövde hjälp. 

– De var jättenöjda efteråt. Så jag skickade 

faktura omedelbart och bad om snabb betalning. 

Jag förklarade att jag var nystartad och behövde 

pengarna. De betalade med vändande post. 

Stockholms Stenografservice hade nöjet att starta 

på en marknad i stark tillväxt. Dagens ekonomer 

betraktar 1950- och 60-talet som en unik period i 

vår historia. En guldålder som kanske aldrig återkommer. 

Efter några oroliga år i krigets spår började 

hjulen snurra. Snabbare och snabbare. Årstillväxten 

i ekonomin steg från tre procent upp till över fem 

procent vid 50-talets slut. En viktig förklaring var 

världshandeln. Den ökade kraftigt till följd av frihandelsavtalet 

Gatt med USA som arkitekt. Flera 

teknologiska utvecklingsblock etablerades. Vissa 

– som mikroelektroniken – har ända in i våra dagar 

fått omvälvande följder. 

I Sverige var det huvudsakligen verkstadsbolagen 

som drev tillväxten. Mycket gick på export för återuppbyggnaden 

av Västeuropa och de svenska varven 

hade sin storhetstid. Närmare 200 000 jobb 

skapades årtiondena efter kriget. Nu behövdes inte 

bara arbetare. Lika nödvändiga var de som kunde 

administrera flödena av räkenskaper, korrespondens 

och informationsmaterial som uppstod i storföretagen. 

En ny bred samhällsklass såg dagens ljus: 

Kontorsfolket. 

Förändringen hade gått fort. Vid ståndsamhällets 

slut i mitten på 1800-talet räknades bara fem procent 

av de svenska yrkesutövarna som tjänstemän. 

År 1960 hade gruppens andel växt till 33 procent. 

Ytterst föddes den svenska skrivbordsarbetaren 

i medeltidens kloster. Munkar från kontinenten 

etablerade kunskapen om bokhållning i landet. 

Räkenskaperna är sedan dess urmodern för alla de 

sysslor vi numera förknippar med kontoret. Det 

avspeglas i själva ordet. Kontor kommer från franskans 

conter, som betyder räkenskapsrum. 

6 7 

FOTO: LENNART OLSSON/TIOFOTO 

50-tal 

Vardag i 1950-talets Sverige. Tillväxten är stark och jobben många.

50-tal 50-tal 

Utan att veta det startar Ulla genom sina ambulerande sekreterare 

en helt ny näringsgren som i slutet av seklet vuxit till en miljardindustri. 

FOTO: HANS KÄHR/PER LANGÖ/FOTOGRAFERNA 

Arvet från medeltiden blev den svenska ämbetsmannen 

– en man som ansåg sig stå aristokratin 

nära. Kanske var han adel, kanske en prästson med 

läshuvud. Han var alltid man. Hans skrå kallades 

ofta för ”skruvstolsfolket”, med anspelning på den 

kontorsstol som höjdreglerades med en snurrskiva. 

Även om han kanske inte stod adeln lika nära som 

han ville, var ämbetsmannens levnadsstandard 

betydligt högre än fabriksarbetarens. 

Det var bara ett problem: Han räckte inte till för 

kontorssamhället. Industrialiseringen svepte in 

över fabriksgolvet och utrustade kontoren med uppfinningar 

som manuella räknemaskiner och skrivmaskiner. 

Det var inte längre fråga om att med sirliga 

penndrag i bläck författa skrivelser. De första 

tjänsteföretagen som nådde breda folklager – främst 

banker och försäkringsbolag – krävde massproduktion 

av dokument. 

Det har sagts att första världskriget tog livet av 

ämbetsmannen. I hans ställe kom tjänstemannen. 

Och han var ofta – en kvinna. 

Utan att då veta det hade Ulla Murman 1953 grundat 

en ny näringsgren, en bransch som vid seklets 

slut skulle växa till att bli en miljardindustri. 

Legenden berättar att personaluthyrning för 

kontor föddes mer eller mindre av en slump. I början 

skötte Ulla och hennes anställda skrivupp- 

dragen hemma på kontoret. 

En kund var dock udda. En professor 

som jämt och ständigt kom 

ner med kluddiga manuskript för 

renskrivning. Ulla sa: 

– Är det inte lika bra vi skickar 

upp en maskinskriverska till professorn 

i fortsättningen? 

Och så blev det. 

Ett och ett halvt år efter starten hade Stockholms 

Stenografservice 50 anställda. I jakten på arbetskraft 

ringde hon runt bland väninnorna. Bland de intresserade 

fanns flera hemmafruar. Det hände också 

att Ullas systrar fick rycka in. 

– Det var inte svårt att få tag på kvinnor som 

ville ut i arbetslivet. Och det hade redan poppat 

upp ett antal bolag som höll på med samma sak, 

men de verkade anställa folk utan att göra några 

kontroller. Jag bestämde mig från början för att 

mina sekreterare skulle hålla högsta kvalitet. 

Den marknad varifrån Ulla Murman hämtade 

sin arbetskraft såg helt annorlunda ut än vad den 

gjort bara 20 år tidigare. 

Då präglades arbetsmarknaden av ständiga strider 

mellan arbetare och kapitalägare om priset på 

arbetskraften. Ingen lag styrde hur det skulle sättas, 

varför de som arbetade och de som ägde själva fick 

Allt fler kvinnor gör entré i arbetslivet. 

8 9 

FOTO: HULTON ARCHIVE/GETTY IMAGES 

lösa den saken. Det första kollektivavtalet 

träffades 1869 i Stockholm. 

Men under många år framöver 

skulle kampen om lönerna 

resultera i strejker, oroligheter 

och till och med skottlossning. 

Till slut hotade regeringen att 

ingripa. Avsikten med det huvudavtal 

som slöts mellan LO och SAF i Saltsjöbaden 

1938 var att undvika politisk inblandning genom 

att göra upp om lönerna i centralt samförstånd och 

därmed få ett slut på konflikterna. Metoden prövades 

i löneförhandlingarna första gången 1951/52. 

Och 1955 sattes ramarna för arbetarnas lönestegringar 

i centrala förhandlingar. 

Mot denna bakgrund har 1950-talet beskrivits som 

en skördetid. Inte nog med att arbetsfred rådde. Nu 

hade den socialdemokratiska regeringen också råd 

till välfärdsreformer. 1948 höjdes folkpensionerna till 

en dräglig nivå. 1955 infördes allmän sjukförsäkring. 

1957 röstade svenska folket ja till den allmänna tillläggspensionen. 

1960 kom allmän änkepension och 

barnpension. Städernas fattigkvarter med det ingrodda 

stadsdelslivet vittrade bort. Några mil utanför 

uppfördes HSB-förorter och villaidyller med välansade 

gräsmattor. Och i hem där ordet fritid tidigare 

varit en dröm planerade man för årets semester.

50-tal 

Specialiseringen och de löpande banden 

blommade ut i full styrka inom industrin. 

Hantverksarbetarna reducerades till en 

försvinnande liten skara. Lärlingsväsendet, 

med rötter i medeltidens 

skråhantverk, ersattes av nystartade 

verkstadsskolor. Fabrikernas 

hantlangare, som på statistikspråk 

kallas okvalificerade 

arbetare, ersattes av maskiner. 

Den hårdföra mekaniseringen 

spred sig från 

fabriksgolvet upp till kontoren. 

Men det ledde inte 

till ett minskat behov av människor. 

Tvärtom. Skruvstolarna 

åkte ut och kontorslandskapens 

labyrinter växte fram. 

På Skomakargatan gick telefonen 

varm. Kunderna var allt från småfirmor 

till de allra största bolagen. 

SAS, Trygg-Hansa och Ericsson stod 

på kundlistan redan då. För en 

medelkvalificerad sekreterare kunde 

Ulla fakturera sex kronor i timmen. 

Allt fler sökte jobb, men hon anställde bara de 

bästa. Fem faktorer var viktiga när hon intervjuade 

kandidater. 

1. Yrkesskickligheten. 

2. Ett vårdat språk. 

3. Fysiska möjligheter att 

klara jobbet. 

4. God hygien. 

5. Ett anständigt utseende. Man 

behövde inte vara vacker, men 

ordentlig klädsel var ett krav. 50talets 

kontorsmode påbjöd mörk kostym 

och vit skjorta för männen. Kvinnorna 

skulle ha dräkt. Ankellång kjol var också 

okej. 

– Att komma med långbyxor till 

jobbet var totalförbjudet. Det var 

för mycket fritid. Det var otänkbart 

för en kvinna att gå klädd så i ett 

kontorslandskap. 

Den neutrala klädkoden gick i gråbrun 

färgskala. Läppar 

och naglar skulle vara 

omålade. Bakom de 

nedtonade detaljerna 

fanns en tanke. Kvinnorna 

skulle inte uttrycka någonting av 

sin personlighet på arbetstid. Detsamma gällde för 

männen. Länge gällde regeln att män endast kunde 

arbeta utan kavaj om ingen utomstående fanns 

Opassande kontorsklädsel? 

FOTO: STEN D. BELLANDER/TIOFOTO 

närvarande. Ända in på 70-talet var det på vissa 

arbetsplatser uteslutet att gå till lunchrummet i 

skjortärmarna. 

Trots det snäva regelverket fanns visst utrymme att 

välja stil. En etikettsbok för kontorsdamer rekommenderade 

”elefantgrå flanelldräkt” eller ”moccabrun 

klänning”. Och i Anna Odhes bok ”Hur man 

Annons i Affärsvärlden 

10 11 

50-tal 

blir en god sekreterare” från 1932 står att färgen 

även ska väljas med hänsyn till arbetsuppgifterna. 

”Ett vårdat yttre är synnerligen av vikt för sekreteraren. 

Även om hon är fattig och har låg lön (...) så 

böra hennes kläder icke alltför mycket förråda detta 

ledsamma faktum. En kontorsklädning skall vara 

diskret i färg och snitt och inte verka luggsliten. 

Det finns affärer, som påbjuder, att personal skall 

gå klädd i svart. Detta påbud förestavas icke av 

någon kittslighet mot de unga flickorna bland personalen 

utan har sin förklaring däri, att svart är en 

lugn färg som inte drar uppmärksamheten från 

viktigare ting(...)” 

En del män ringde med bullrande röst och beställde 

arbetskraft med ”sekreterarutseende”. En snygg 

tjej, alltså. Ulla Murman fick ägna tid åt att förklara 

att det ju var yrkesskicklighet hon sålde, inte 

kvinnlig fägring. Klichébilden om den kvinnliga 

sekretararen som behagar sin chef lever idag kvar 

som en symbol för det ojämlika arbetslivet. Bilden 

var starkare för 50 år sedan – då med en positiv 

laddning. En annons i Affärsvärlden visar hur en 

kvinnlig sekreterare flugit upp på chefens bord och 

gnider sitt långa, bara ben mot hans. Utanför står 

en annan manlig medarbetare och ringer förgäves 

på dörrklockan. Annonsen, som gör reklam för upptagetfunktionen 

i Ericssons telefonväxlar, har rubriken: 

”Är chefen upptagen, så är han upptagen”.

50-tal 

När Ulla Murman hade drivit Stockholms Stenografservice 

i två år såg allt ljust ut. Inte ens 30 år 

fyllda ägde hon redan ett framgångsrikt företag. 

När juristen på arbetsmarknadsstyrelsen ringde den 

där dagen 1955 och berättade att verksamheten var 

olaglig blev hon därför inte arg – inte då. Men hon 

berättade om det märkliga telefonsamtalet för två 

kollegor, tvillingarna Dagmar Martin och Ebba 

Giesecke som drev konkurrenten LAB Skrivbyrå. 

– Vi tyckte att det vi sysslade med var världens 

hederligaste jobb, så vi pratades vid. Och det slutade 

med att jag och tvillingarna blev kallade till 

AMS för ett möte. 

Väl där var den muntra stämningen över. Kvinnorna 

blev visade in i direktionens styrelserum. Där satt 

allvarliga herrar i mörka kostymer. På 1950-talet 

styrde myndigheterna fortfarande på uppdrag av 

”Kunglig majestät” och i affärslivet tilltalade man 

varandra Herr och Fru, eller ännu hellre med titlar. 

12 

– Vi satt och väntade då plötsligt alla reste sig. Det 

visade sig att högsta chefen var i antågande. Han 

behandlades som en kung av sina medarbetare. 

Men vi tre satt kvar. ”Kungen” fick komma och 

snällt ta oss i handen där vi satt. 

Det visade sig dock att ”kungen” inte var någon 

tyrann. Efter att Ulla, Dagmar och Ebba berättat 

att deras verksamhet inte var någon arbetsförmedling, 

utan försäljning av sekreterartjänster konstaterade 

han: 

– Men det där är ju ingen arbetsförmedling. 

Han blev dock rättad av juristen som förklarade 

att en lag från 1935 förbjöd ”arbetsförmedling i 

förvärvssyfte”. Det spelade ingen roll om sekreteraren 

var anställd i skrivbyrån som förmedlade. 

Lagen förbjöd det ändå. 

– Vad ska vi göra? frågade Ulla. 

– Det får åklagare avgöra, löd beskedet. 

Nytt utmanande mode på 1950-talet: En baddräkt där midjan är bar. 

FOTO: GEORGE ODDNER/TIOFOTO 

DET HÄNDE PÅ 50-TALET 

Den första bikinin skymtas på badstranden. 

50-tal 

Premiär för snabbköpet, ett ställe där kunderna för första 

gången kan plocka varor själva. 

I slutet av årtiondet kommer tv-apparaten som familjen 

samlas kring alla veckans dagar förutom onsdagen, då 

den svartvita rutan endast sänder testbild. 

Sovjetunionens ledare Josef Stalin dör. 

Flygvärdinna blir det nya inneyrket i samband med att 

sällskapsresorna introduceras. 

Det råder arbetskraftsbrist i Sverige. Arbetsförmedlingarna 

tillsätter detta år omkring 1,2 miljoner platser. 

LO-ekonomerna Gösta Rehn och Rudolf Meidner lägger 

fram sitt betänkande om fackföreningsrörelsen och den 

fulla sysselsättningen inför LO-kongressen. 

Semestern förlängs till tre veckor. 

TIDSTYPISKA PLATSANNONSER 

DN 2 oktober 1953: 

HUSHÅLLERSKA 

F d Fru, välrekommenderad, chic och proper önskar sköta 

hem hos äldre änkeman eller frånskild, gärna med barn. 

KASSA OCH EXPEDITION 

Vi söker en duglig och ärlig ung dam som verkligen kan ta 

hand om följande arbetsuppgifter: 

Fakturering och expeditionskontroll, kassa och bokföring. 

Vet Ni med er att Ni klarar dessa fordringar och värdesätter 

vänligt bemötande, så sänd några handskrivna rader till 

”Agentur och engrossfirma – 0507” 

SKÖTSAM YNGLING 

Får genast plats på bokförlags lager.

60 

-TALET 

1957 födde ulla murman sonen lars. Samma år knackade kriminalpolisen på 

dörren till Stockholms Stenografservice. Utredarna inspekterade arbetet på kontoret 

och förhörde henne om verksamheten. 

Hon sa som det var. Stockholm Stenografservice hade ett 40-tal anställda sekreterare. 

När en kund ringde och begärde hjälp avgjorde Ulla vem som var bäst lämpad för uppdraget. 

Sekreterarnas anställning var muntlig och på obestämd tid. Varje medarbetare 

fick själv avgöra hur mycket hon ville jobba. Lön utgick i form av timpenning som 

varierade efter arbetets art. Den motsvarande i regel ersättningen en vanlig anställd fick 

för samma prestation. När arbetet hos kunden var klart stod sekreteraren redo för nya 

uppdrag. På detta vis fungerar bemanningsföretagen än idag – i stort sett. Så hur kunde 

någon tycka att Ulla Murman drev arbetsförmedling? Och varför var polisens detektiver 

så intresserade av vad som pågick i de två små rummen på Skomakargatan 9? 

1960-talet: Tekniken på kontoren skenar, titlar läggs bort och man börjar tilltala varandra ”du”. 

FOTO: HULTON ARCHIVE/GETTY IMAGES 

15

60-tal 60-tal 

för att förstå detta måste man hämta upp lagen 

”1935:113 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling” 

ur arkiven. Andra paragrafen konstaterar 

kort och gott: 

”Arbetsförmedling må icke bedrivas i förvärvssyfte”. 

Vad riksdagen hade klubbat igenom var med 

andra ord ett förbud mot privata arbetsförmedlingar 

som drevs med vinst. Ingen skulle kunna 

tjäna pengar på att någon annan sökte arbete. 

En lag speglar i regel sin tidsanda. 1935 års lag gör 

det på två sätt. När den stiftades var Sverige fortfarande 

ett land med många fattiga. Inflyttningen 

till städerna pågick alltjämt. Pilsnerfilmerna är fulla 

av skildringar av unga flickor som under denna 

epok söker lyckan i storstaden. Lantlollor som inget 

visste tvingades betala för att få jobb. Det fanns privata 

enmansförmedlare som mot betalning tipsade 

om att någon grevinna behövde ett tillfälligt hembiträde. 

Lagen gick därför under öknamnet ”hembiträdeslagen”. 

Men 1935:113 speglade också en politisk teori. 

Grundantagandet bakom den svenska modell som 

växte fram efter kriget var att ekonomin gick att planera 

centralt. Det gällde bara att slipa sig till de rätta 

verktygen. Fackföreningarna och arbetsgivarna hade 

tagit sitt ansvar för lönesättningen i Saltsjöbaden 

16 

1938. Deras verktyg var kollektivavtalen. 

Staten tog ansvar för att tillhandahålla arbetskraften. 

Men där fanns inget bra verktyg. Därför 

skapades AMS 1948. Det var ett verk tillkommet 

för att detaljstyra och omskola strömmarna av 

arbetskraft. 

I denna modell fanns förstås ingen plats för 

privata arbetsförmedlingar. 

Frågan ställdes då: Vad är en arbetsförmedling? 

Första gången statsmakterna ägnade fenomenet 

intresse var 1884. Då fastslog en kungörelse från 

regeringen att de som förmedlade jobb skulle skaffa 

ett särskilt tillstånd. Därtill infördes kontroll av 

nivån på förmedlingsavgifterna. Den internationella 

arbetsorganisationen (ILO) bildades 1919 och 

antog på sitt första möte en konvention i vilken 

medlemsländerna ålades att upprätta avgiftsfria 

offentliga arbetsförmedlingar. 1933 gick ILO ett 

steg längre. I konvention nummer 34 förband sig 

de länder som skrev under att inom tre år avskaffa 

förmedlingar som tog betalt av de jobbsökande. 

Sverige var ett av dessa länder. 

Frågan är vad personaluthyrning hade med saken 

att göra. Det förbjöd inte ILO:s konvention. Inte 

heller i 1935 års svenska lag som tillkom efter att 

vi undertecknat konventionen återfinns begreppet 

personaluthyrning. När dagens ordböcker ska defi- 

niera arbetsförmedling talas om institutioner som 

anvisar arbete åt arbetssökande. Men portalparagrafen 

i 1935 års lag vill klämma åt ”all sorts 

arbetsförmedling”. Det antyder något mer än bara 

anvisningar. Det skulle också kunna inbegripa tillhandahållande 

av arbetskraft. 

1942 skrevs ett tillägg till lagen från 1935: det 

spelar ingen roll om den arbetssökande är anställd 

av förmedlingen – och förblir så hela tiden. Det 

räknas ändå som arbetsförmedling. Därmed var 

personaluthyrning i praktiken förbjuden, trots att 

ordet fortfarande inte nämndes i lagen. 

Telefonsamtalet från AMS 1955 hade lett till åtal 

och en majdag 1960 ställdes Ulla Murman och kompanjonen 

Märta Riper inför rådhusrättens domare. 

Åklagaren, stadsfiskalassistenten Wulf Zippis, läste 

upp åtalet. Ulla och Märta hade anställt maskinskrivare 

och stenografer och anskaffat arbete åt 

dessa. Verksamheten gjorde vinst. Mer behövdes 

inte för att bryta mot lagen, enligt åklagare Zippis. 

– Jag var skräckslagen. Men det hela var väldigt 

rart. Rätten satt och tittade vänligt på mig 

under förhandlingens gång, säger Ulla Murman. 

Hon friades. 

Rådhusrätten lade tonvikten på bandet mellan 

Stockholms Stenografservice och de uthyrda sekreterarna. 

Det var inget konstigt att de hade sin 

arbetsplats på andra ställen än Skomakargatan, 

17 

FOTO: STIG GRIP/JOHNÉR BILDBYRÅ 

Unga kvinnor som sökte arbete i storstäderna lurades ofta 

att betala för att få ett jobb.

60-tal 

det var ”naturligt”. Och således ingen arbetsförmedling. 

Domare Åke Widén fortsatte: 

”Icke heller den omständigheten, att företagets 

personal anställts på obestämd tid och utan garanterad 

minimilön, anser rådhusrätten vara av avgörande 

betydelse vid bedömande av frågan om 

verksamhetens huvudsakliga syfte”. 

Wulf Zippis överklagade domen, samtidigt som 

Stockholms Stenografservice fortsatte att verka på 

en gynnsam marknad. Den ekonomiska uppgång 

som leddes av verkstadsindustrin skapade ett 

enormt sug efter ny arbetskraft. En del arbetare 

kunde rekryteras från jordbruket som minskade 

sina anställda mellan 1950-talet och 1980-talet med 

75 procent. Alla lockades dock inte till industrin. 

Byggbranschen, handeln och den offentliga sektorn 

expanderade samtidigt, vilket gjorde att det totala 

behovet av armar och ben inte stillades. Det stod 

klart att svenskarna var för få. 

Storbolagen skickade ut rekryterare för att locka 

jugoslaver, italienare, greker, finländare och 

polacker till den svenska industrin. Denna våg av 

arbetskraftsinvandring gjorde att industrin kunde 

gå för full maskin under hela 1960-talet. En ännu 

mer dramatisk förändring inom arbetskraften var 

kvinnornas intåg. När det gällde industrin hade 

processen på allvar börjat efter andra världskriget. 

18 

En del forskare menar att krigsårens nödplaceringar 

av kvinnor i fabrikerna påskyndade skeendet. Motståndet 

fanns dock. De särskilt reglerade kvinnolönerna 

försvann inte utan hårdnackat motstånd 

från konservativa män inom de fackliga leden. 

Men forskningen har visat att kvinnorna fortsatte 

att särbehandlas även efter att likalönsprincipen 

vunnit officiellt erkännande. Varje gång kvinnor 

släpptes in och dominerade ett arbetsmoment tappade 

det i status och därmed ersättning. 

Efter mitten av 1960-talet slutade andelen 

kvinnor inom industrin att öka. Istället slukade 

den offentliga sektorn kvinnlig arbetskraft. Förutom 

lönediskriminering tillfördes kvinnans roll 

på arbetsmarknaden en annan egenskap: Deltidsarbetet. 

På 1960-talet jobbade var tredje kvinna 

deltid. 

Den 14 februari 1961 ställdes Ulla och Märta inför 

Svea hovrätt. Åklagare Wulf Zippis hade förfinat 

sina argument. Han menade att kvinnornas verksamhet 

gått ut på att tillhandahålla arbetskraft, 

”icke någon på förhand avtalad arbetsprestation”. 

Wulf Zippis distinktion illustrerar den knäckfråga 

som skulle stå i centrum många år framöver: Vad 

är skillnaden mellan arbete och prestation? Svaret 

på den frågan avgör i sin tur vad som är skillnaden 

mellan uthyrning och entreprenad – en avgränsning 

som längre fram visade sig bli 

direkt avgörande när politikerna 

begrundade problematiken. 

Ett företag som fått i uppdrag 

att vara entreprenör åt ett 

annat företag kan ju inte vara 

olagligt. I så fall skulle näringslivet 

sluta att fungera. 

Lagen erbjöd som sagt ingen 

definitionshjälp. Det var upp 

till domstolarna att rita kartan. 

Ulla Murman och Märta 

Riper förklade för hovrättens 

ledamöter att de ”icke bedrivit 

arbetsförmedling utan endast utfört en ren service 

åt sina kunder”. Servicen bestod i att förstärka 

kundernas arbetsstyrka när brist uppstod. Alltid 

genomgick de noga med kunderna vad uppdragen 

avsåg. ”Såsom exempelvis stenografering vid enstaka 

sammanträde eller utskrivning av visst antal 

adresser”. Tidslängden för de olika uppdragen var 

för det mesta tre till fyra månader, i något fall sex 

månader. Personalen bestod framförallt av kvinnor 

som ”icke önskade arbete året om utan mera fritt 

ville disponera sin tid”. 

Men den här gången blev utslaget annorlunda. 

Ulla expanderar genom uppköp av 

konkurrenten Kontors-Tjänst 1962. 

19 

60-tal 

När hovrätten skulle dra 

gränsen mellan arbete och 

prestation fäste sig ledamöterna 

vid att sekreterarna 

ibland fick nya order på 

plats direkt av kunderna, 

inte av Ulla. Och att de 

uthyrda sekreterarna intog 

ungefär samma ställning på 

kontoret som den ordinarie 

personalen. Det betydde alltså 

att Stockholms Stenografservice 

inte hade någon kontroll 

över den prestation som 

utfördes. 

Hovrättens dom löd: 

”Förmedling har bedrivits mot ersättning och utan 

tillstånd”. Straffet blev femton dagsböter vardera 

för Märta och Ulla. Varje dagsbot bestämdes till 

tjugo kronor. Ulla överklagade domen. 

Tio dagar innan hennes fall skulle tas upp i nästa 

rättsliga instans, Högsta domstolen, expanderade 

Ulla. Hon köpte företaget Kontors-Tjänst av konkurrenten 

Rune Bång för 24 000 kronor. Enligt 

det bevarade köpekontraktet ingick firmanamn 

med goodwill, inventarier, kundregister och företagets 

lokaler på Västerlånggatan. Dit flyttade 

verksamheten.

60-tal 

1963 omsatte Stockholms Stenografservice 

600 000 kronor. Intäkten per kund låg på mellan 

1 000 och 6 000 kronor i månaden. Av 290 uppdrag 

det året utfördes bara 75 utanför lokalerna 

och av dessa 60 på plats hos en kund. Även om ett 

”uppdrag” kunde betyda att en sekreterare var 

uthyrd i flera veckor, är det ändå intressant att 

notera hur många jobb som trots allt utfördes 

hemma på kontoret. Det handlade om utskrifter, 

korrekturläsning och stencilering – en numera 

utdöd metod för att göra kopior. En av kvinnorna 

på kontoret var Inger Ahnell, som ännu till dags 

dato är anställd på företaget. Hon hade börjat 

redan 1959, men sedan försvunnit till General 

Motors några år som sekreterare. 

– Det var kul att komma tillbaka. Arbete 

fanns det massor av. Från morgon till kväll. Vi 

skrev ut radiopjäser åt Sveriges Radio, matsedlar 

till sjukhus, rapporter till fastighetskontoret, byggnadsbeskrivningar 

till arkitekter. Jag kunde allt 

om mineralull och sättsteg och allt vad det hette. 

Ibland kom det in tonvis med brev när Sveriges 

Radio hade haft en tävling. 

Det rättsliga dramat, som redan pågått i sju års tid, 

fortsatte på Stockholms slott den 31 december 1962. 

Där meddelades domen från sista rättsliga instans, 

Kunglig majestät, som Högsta domstolen hette på 

den tiden. Ulla och Märta bad via sitt ombud om 

20 

nåd i ett vädjande till det Kungliga majestätet: 

”Ulla Malmgren och Märta Riper hava i 

underdånighet yrkat, att Kungl. Maj:t måtte, med 

ändring av hovrättens dom, frikänna dem från ansvar 

i målet” (Ulla hade vid denna tid fortfarande 

kvar sitt flicknamn). 

Med de fick inte gehör för sitt yrkande. HD hade 

fördjupat sig i en helt ny aspekt. Dess domare började 

närläsa det stycke i lagens portalparagraf som 

tillkommit 1942 och särskilt ringade in personaluthyrning. 

I centrum stod formuleringen ”förmedling 

av arbete åt arbetssökanden”. Hur viktigt var 

ordet ”arbetssökanden”? Sökte sekreterarna på 

Stockholms Stenografservice andra jobb? Om svaret 

var nej, att de ville stanna på skrivbyrån, kunde 

denna knappast vara en arbetsförmedling. Vi vet 

ju, från Inger Ahnells berättelse, att åtminstone 

hon inte var arbetssökande. Hon hade ju återvänt 

frivilligt från jobbet på General Motors till 

Stockholms Stenografservice. 

Till slut lade HD tonvikten på formuleringen 

”förmedling av arbete” och smet därmed undan 

frågan om de anställda på skrivbyråerna verkligen 

var arbetssökande. 

Ullas skrivbyrå förklarades därmed olaglig från 

landets högsta rättsliga instans. Men tro inte att 

hon gav upp för det. 

En sladd från vägguttaget in i skrivmaskinen. Det 

var den stora kontorsinnovationen på 1960-talet. 

– Förr oss var det en revolution. Man bara 

tryckte på en knapp och så gick valsen tillbaka. 

Och man kunde flytta sig till den plats på pappret 

man ville genom att trycka på knapparna. Det 

sparade mycket möda, säger Ulla Murman. 

– Men dumt nog skrev man långsammare på 

den elektriska skrivmaskinen. 

Ulla började bli duktig på att höra vilka kandidater 

som skrev snabbt. När någon prövades 

kunde hon stanna till i förbifarten och viska till 

någon av de mer erfarna kvinnorna på kontoret. 

– Vad tror du – 900? 

– Ja. Runt 900. 

Antal nedslag en sekreterare klarade var ett 

viktigt kvalitetsmått. 

Då som nu fungerade företaget som startplattform 

för medarbetare med egna visioner. En av alla dem 

som passerade genom porten på Västerlånggatan 

hette Berit Hägglund. Hon tröttnade efter några år 

och sa till Ulla att hon ville starta eget. 

– Det kan jag hjälpa dig med, sa Ulla. 

Resultatet blev företaget SnabbStenografen som 

senare skulle bli Stockholms Stenografservices och 

Manpowers största konkurrent. Idag heter hennes 

skapelse Proffice. Berit berättar: 

– Jag hade alltid känt för att bli egen företagare. 

21 

60-tal 

På den tiden hade jag bott utomlands i Frankrike 

och England, och på besöken hemma i Sverige 

passade jag på att extraknäcka hos Ulla. 

I början av 1960-talet flyttade Berit hem till 

Sverige permanent. På ett advokatkontor lärde hon 

känna en kollega som också gick i entreprenörstankar: 

Alice Fahlström. Tillsammmans grundade 

de SnabbStenografen. 

– Det gick väldigt bra och vi samarbetade med 

Ulla och tvillingarnas LAB Skrivbyrå. Vi hade 

egentligen inget konkurrensförhållande. Klart att 

vi konkurrerade, men vi hjälpte varandra också. 

Hade vi några stenografer eller maskinskriverskor 

över så ringde vi till varandra. Och hade vi jobb 

över kunde vi ringa. 

– Det var en idyllisk värld. Vi hade såna himla 

problem med lagen att vi slöt oss samman istället 

för att konkurrera. 

Rättsväsendet fortsatte sin jakt på skrivbyråerna. 

Berit Hägglund dömdes att betala 125 kronor. 

Och den 6 oktober 1964 var det dags för Ulla 

Murman och Märta Riper att besöka Stockholms 

rådhusrätt igen. Denna gång dömde även rådhusrätten 

dem som skyldiga. 

Till hovrätten kallades kvinnorna igen den 

7 april 1965. Det blev fällande dom där också. 

Nya böter.

60-tal 

Konferens i Paris 1967. Tvillingarna Dagmar och Ebba från LAB Skrivbyrå samt Ulla (längst till höger) från Stockholms 

Stenografservice träffar den europeiska branschorganisationen CIETT. ”Vi hade inte riktigt förstått hur stor uthyrningsverksamheten 

var i andra länder”, säger Ulla. FOTO: UR BOKEN CONGRES INTERNATIONAL DU TRAVAIL TEMPORAIRE, 1967 

2022 

En sentida betraktare undrar förstås varför dessa 

företagsamma och kloka kvinnor framhärdade med 

sina skrivbyråer. Enligt flera domstolsutslag var 

deras värv brottsligt. Resten av samhället sände 

emellertid ut ett annat, långt mindre hotfullt budskap. 

Skrivbyråerna hade blivit oersättliga. Inte 

bara för stora delar av näringslivet, utan också för 

verk, departement och domstolarna själva. Inte ens 

alla på AMS ville släcka byråernas fladdrande låga. 

Till och med byråchef Rooth på AMS medgav att 

de fyllde ett verkligt behov – men att lagen måste 

följas ändå. 

Varför gjorde inte de som hade makt att ändra lagen 

– de folkvalda – något åt saken? Varför lät riksdagsmännen 

dom efter dom falla över dessa kvinnor, 

vars tjänster man samtidigt beredvilligt utnyttjade? 

Jodå. Politikerna hade vaknat. Redan 1962 

skrev folkpartiet och högern motioner om att riksdagen 

måste göra en gränsdragning mellan arbetsförmedling 

och andra servicefunktioner. Fler 

motioner följde åren därpå. 

Kunglig majestät, regeringen alltså, bemyndigade 

under detta tryck om en utredning av arbetsförmedlingslagen. 

Ett delbetänkande publicerades 

1966. Bakom skriften stod bemärkta namn som 

Sten Wickbom, då hovrättsassessor och Lennart 

Bodström, då biträdande direktör på TCO. Deras 

23 

60-tal 

arbete hade varit svårt. De konstaterade att problemet 

var skrivbyråernas ”ambulerande” karaktär – 

alltså att folk skickades ut på uppdrag. Detta gjorde 

att de sålde arbetskraft, inte en arbetsprodukt. 

Utredningen konstaterade också att privat arbetsförmedling 

var förbjuden i hela västeuropa – men i 

stort sett ingenstans räknades uthyrning av personal 

som arbetsförmedling. Tvärtom frodades uthyrning 

av maskinskriverskor i Belgien, städpersonal och 

svetsare i Norge och tillfälliga ”hjälparbetare” i 

Frankrike. Utredningen ansåg att skrivbyråerna 

fyllde en viktig funktion även i Sverige. De täppte 

till luckor som inte arbetsförmedlingen förmådde 

fylla. Enligt utredningen skulle skrivbyråernas 

verksamhet tillåtas på tre villkor: 

– Bara kontorspersonal fick hyras ut. 

– Personalen måste vara anställd på byrån. 

– Uhtyrningstiden fick vara högst tre månader. 

En minoritet, de fackliga representanterna från 

LO och TCO, ville dock ha förbudet kvar. 

Utredningens resultat? Noll. Regeringen var 

ännu inte mogen att ta ställning. 

Ulla Murman hade hört talas om att CIETT, en 

internationell organisation för tillfällighetsarbetare, 

skulle bildas. Hon blev nyfiken. Ulla och tvillingarna 

från LAB Skrivbyrå tog tåget till den internationella 

kongressen i Paris, maj 1967. De blev tagna av vad 

de såg.

60-tal 

– Vi hade inte riktigt förstått hur stor verksamheten 

var i andra länder. Där var företagen stora 

och oerhört lönsamma. De hyrde ut sjuksköterskor 

och läkare. Saker som var helt otänkbara i Sverige. 

På tåget hem från Paris bildades den svenska 

branschorganisationen. Genom åren grep den 

europeiska organisationen in flera gånger för att 

söka påverka de svenska myndigheterna. 

I kontorssamhällets umgängesvärld finns det ett före 

1967 och ett efter. Skillnaden stavas du-reformen. 

På den gamla tiden var det självklart att tilltala 

varandra med titlar. Det spelade ingen roll om man 

lärt känna sin kollega: Titlarna satt som klister. 

Och av någon anledning var detta som känsligast 

när det gällde det motsatta könet. En man på kontoret 

kunde aldrig lägga bort titlarna med en äldre 

kvinna. En kvinna kunde aldrig lägga bort titlarna 

med en man, inte ens om denne var yngre. 

Folk kunde gå runt i decennier och säga ”fröken” 

och ”kamrer” till varandra. Och ständigt 

detta Niande. 

24 

– När jag anställde ansåg jag att tre månader i 

företaget var en lagom tid innan man kunde lägga 

bort titlarna, säger Ulla Murman. 

Allt det där ändrade socialstyrelsens chef Bror 

Rexed på 1967. Han deklarerade offentligt i 

Dagens Nyheter att nu säger vi du med litet d. 

– Samma dag gick jag ner till kontoret och sa: 

Hädanefter är vi du med varandra, säger Ulla. 

För en yngre läsare är det svårt att inse hur 

stor förändringen var för dem som jobbat flera år 

på kontor. 

– För mig var det kanske den största förändringen 

på jobbet som inträffade på 1960-talet. 

Den minns jag allra starkast, säger Inger Ahnell. 

1969 fick kontoret sin första man. Tolvårige Lars 

Murman anmälde sig för tjänstgöring. 

– Jag hade känt honom länge, även suttit 

barnvakt för honom, säger Inger Ahnell. 

– Han jobbade i det vi kallade ”gruvorten”, 

ett bullrigt kopieringsrum. Lars sa bestämt att han 

aldrig skulle syssla med sånt här i framtiden. Men 

nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig. 

Under 1960-talet blir det inskrivet i lagen att alla har rätt till fyra veckors 

semester och att arbetstiden ska vara 42,5 timmar per vecka. 

FOTO: NILS-JOHAN NORENLIND/TIOFOTO 


Neil Armstrong tar de första stegen på månen. 

Sverige övergår till högertrafik. 

Beatles slår igenom. 

På arbetsplatsen talar man om det nya fritidsnöjet: båten. 

Av hela befolkningen äger inte mindre än 1,3 miljoner en 

egen fritidsbåt. 

Likalönsprincipen införs och särskilda kvinnolöner avskaffas. 

Arbetskraftinvandringen ökar, främst jugoslaver, finnar, greker 

och italienare blir nya svenskar. 

USA inleder krigsoperationer i Vietnam. 

Vi lägger bort titlarna och tilltalar varandra med du. 

En ny yrkeskategori börjar efterfrågas: datafolket. 

Femdagarsveckan introduceras. 

25 

Ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen byter namn från 

daghjälp till dagpenning. Namnbytet ska understryka att 

det handlar om en försäkring och inte en hjälpåtgärd. 

Martin Luther King proklamerar: ”I have a dream”. 

TIDSTYPISK PLATSANNONS 

DN 16 juni 1965 

GIFT MAN 

Gärna i 50-årsåldern anställes den 1 september, som 

tjänsteman i distributionsarbete med ytterligare uppgift att 

öva tillsyn över den fastighet, vari vårt kontor är inrymt. 

Kännedom om fastighetsarbete önskvärd. Tjänstebostad 

om 2 rum och kök. Hustrun kan få arbete med kontorsstädning. 

Friskhetsintyg erfordras före tjänstens tillsättande. 

Stockholms Stadshypoteksförening. 

60-tal

70 

-TALET 

1960-tal övergick till 1970-tal. Vänstervågen sköljde över Sverige. 

Kvinnokampen spred sig från demonstrationstågen in på kontoren. 

– De yngre tjejerna ville inte utföra de klassiska, enkla arbetsuppgifterna. De ville vara 

riktiga vd-assistenter, säger Inger Ahnell som nu arbetade som personalansvarig på 

Stockholms Stenografservice. 

Samtidigt tog teknikutvecklingen ett språng. IBM lanserade tidigt maskiner som gjorde 

att man kunde få likalydande brev utskrivna gång på gång. Stockholm Stenografservice 

var bland de första i landet att hyra en sådan. Den kostade närmare 100 000 kronor 

per år och stod i ett rum och skrev timme efter timme. I samma veva lanserades också 

Xeroxkopiorna – dödsstöten för de gamla stencileringsapparaterna. 

Märta Riper hade sedan några år tillbaka lämnat delägarskapet. Och Ulla hade gift sig 

med Georg Murman, rektor i Eskilstuna. Dit reste hon ibland på helgerna. Basen var 

dock alltjämt kontoret i Gamla Stan där verksamheten fortlöpte i oförändrad takt – tills 

regeringen presenterade ett nytt lagförslag. 

1970-talet: Sverige drabbas av ekonomisk kris, så även skrivbyråerna. Flera privata företag tvingas 

lägga ner. Demonstrationer och vilda strejker bryter ut. Fler reformer som stärker den anställdes 

– inte minst kvinnornas – rättigheter införs och den offentliga sektorn expanderar kraftigt. Sverige har 

förvandlats till ett urbant industrisamhälle. 

FOTO: HULTON ARCHIVES/GETTY IMAGES 

26 27

70-tal 

1970 var regeringen redo att bestämma sig om 

skrivbyråernas framtid. Den hade inte velat ta ställning 

till 1966 års utredning som ville tillåta personaluthyrning 

till kontor. Istället hade man tillsatt 

ytterligare (!) en utredning. Nu hade lagen om 

arbetsförmedling hunnit verka i jämnt 35 år. 

Mycket hade hänt under denna tid. Sveriges förvandling 

till ett urbant industrisamhälle var fullbordad. 

Förhållandet mellan de som arbetade och 

de som ägde var mer jämlikt. Arbetsmarknaden 

reglerades av kollektivavtal. 

Behövdes fortfarande förbudet mot personaluthyrning? 

Tydligen. Istället för att låta sig inspireras av 

60-talets utredning skärpte riksdagen lagen i ett allvarligt 

försök att en gång för alla utrota de seglivade 

skrivbyråerna. Nu ville nämligen inrikesminister 

Erik Holmqvist att även de som köpte skrivbyråernas 

tjänster skulle kunna åtalas för lagbrott. Dessutom 

ville han skärpa straffet: Hädanefter hotade 

fängelse den som sysslade med olaga arbetsförmedling. 

Det hjälpte inte att 700 sekreterare på skrivbyråerna 

genom sina namnunderskrifter vädjade till 

Holmqvist. Han höll fast vid sin ståndpunkt. 

Efter att riksdagen klubbat igenom lagändringen 

började kunderna för första gången dra öronen åt 

28 

sig. Telefonen slutade ringa på Stockholm Stenografservice, 

Snabbstenografen och de andra skrivbyråerna. 

– Det blev stiltje. Vi överlevde bara för att vi 

hade skapat en reserv i företaget. Och som tur var 

hade vi vår innepersonal som jobbade på byrån 

och en stor stab duktiga hemarbeterskor, säger 

Berit Hägglund. 

1966 gjorde en utredning tummen upp för 

personaluthyrning. Istället kom denna skärpning. 

Varför? 

Ett viktigt namn i sammanhanget är Lennart 

Bodström, biträdande direktör på TCO. Han hade 

varit delaktig i utredningen från 1966. Redan då 

motsatte han sig kraftigt de andra ledamöternas 

positiva syn på personaluthyrning. Men som 

endast en av två fackliga representanter fann han 

sig överkörd. 

När den andra utredningen tillsattes var läget omvänt. 

Lennart Bodström kallades återigen in av 

regeringen för att brottas med frågan och befann 

sig denns gång i överläge. Av sju sakkunniga var 

bara en person från arbetsgivarsidan representerad. 

Sju mot en. 

Med det i åtanke framstår inte Bodström & 

co:s budskap till regeringen som särskilt märkligt. 

Skrivbyråerna skulle bort. 

Desto mer intressant – i ett längre perspektiv – är 

Lennart Bodström själv. Efter att han året därpå 

valdes till TCO:s ordförande skulle han under tolv 

års tid utmärka sig som en av skrivbyråernas 

enträgnaste motståndare. 

Född 1928 var han nästan lika gammal som Ulla 

Murman. De båda har en annan sak gemensamt: 

uppväxten på barnhem. 

Trots tuberkulos 

och fattigdom klarade 

han sig igenom studietiden 

och gjorde 

karriär inom etablissemanget. 

Som ordförande 

för TCO 

kom Lennart Bodström 

att lägga om 

organisationens politiska 

kurs. Tidigare 

hade tjänstemannafacken 

markerat 

avstånd mot LOkollektivets 

krav på 

löneutjämning. Lennart Bodström ville jobba med, 

inte mot arbetarfacken. Han fick applåder på LO:s 

kongress när han uttryckte förståelse för den solidariska 

lönepolitiken. Och i samklang med LO 

drev han kraven på ny arbetsrätt. 1982 rekryterade 

Lennart Bodström, ordförande TCO, motsatte sig skrivbyråerna. 

29 

70-tal 

Olof Palme Bodström till posten som utrikesminister 

i den socialdemokratiska regeringen. 

Bodström tog tidigt plats i styrelsen för AMS. Stolarna 

där var av tradition uppdelade mellan arbetsgivarsidan 

och facken. Tanken bakom detta var att 

skapa en legitimitet för arbetsförmedlingen i alla 

läger. Men sammanträdena under 1970-talet kan 

knappast beskrivas 

som idylliska. 

AMS-styrelsen blev 

en spelplan för 

ideologisk debatt. 

Och föremålet för 

dessa sammandrabbningar 

var 

allt som oftast 

skrivbyråernas 

verksamhet. 

Lennart Bodström 

säger idag att hans 

skepsis till personaluthyrningbottnade 

i ett starkt engagemang för arbetsförmedlingen. 

Han kämpade för att AMS skulle bry sig mer om 

tjänstemännen. 

– Det fanns en tendens inom AMS att man 

inte skulle syssla med offentliganställda tjänste- 

FOTO: BERTIL ERICSON/PrB

70-tal 

Modern kontorsmiljö på 1970-talet. FOTO: NILS-JOHAN NORENLIND/TIOFOTO 

30 

män utan inrikta sig på att förmedla arbeten i den 

privata sektorn. 

Han ville dessutom att AMS verkligen skulle vara 

den fullfjädrade, centrala mekanism för kompetensförsörjning 

som instiftarna hade tänkt sig. 

– Arbetsförmedlingen hade dålig kunskap om 

många lediga platser. Det ville jag åtgärda. Jag 

menade att man med datorers hjälp kunde registrera 

och matcha arbetssökande med lediga platser. 

Men AMS skaffade till att börja med bara datorer 

för att sköta sin redovisning. Jag tror att många 

AMS-anställda tänkte att nu kommer Bodström 

och säger att vi ska bort och ersättas av datorer. 

– En annan svaghet jag noterade var att AMS 

inte intresserade sig för ombytessökande, alltså de 

som redan hade ett jobb men ville byta, säger han. 

I Bodströms vision för den offentliga arbetsförmedlingen 

var skrivbyråerna ett störande moment. 

Särskilt eftersom de opererade inom TCO:s område 

– tjänstemannasektorn. Inte ens för kortare uppdrag 

ansåg han att skrivbyråerna fyllde någon 

funktion. 

– Jag hade förståelse för att man kunde behöva 

anställa arbetskraft för kortare perioder, vid sjukdomar 

och arbetstoppar och annat. Men min linje 

var att arbetsförmedlingen skulle ta hand om även 

kortare uppdrag. 

31 

70-tal 

Hans oro för skrivbyråernas skadliga inverkan var 

så djup att TCO i sitt yttrande över lagförslaget 1970 

skrev att ”den olagliga verksamheten försvårar eller 

förhindrar för den offentliga arbetsförmedlingen 

att uppfylla de arbetsmarknadspolitiska mål som 

statsmakterna har satt upp”. 

Debatten inför 1970 års lag kom att handla om hur 

man skulle skilja på uthyrning (olagligt) och entreprenad 

(lagligt). Begreppsparet tycks ha aktualiserats 

av en konflikt på varven, där så kallade entreprenadföretag 

började ta kortare uppdrag. Facket menade 

att det rörde sig om uthyrning och således olaga 

arbetsförmedling. Regeringen ville att även skrivbyråernas 

laglighet skulle bedömas efter om det 

handlade om entreprenad eller uthyrning. 

Idag framstår det här som en skendiskussion. Skrivbyråernas 

uppdrag ute hos kund handlade aldrig om 

entreprenad. Visst kunde Ulla få ett hum om vad 

hennes sekreterare sysslade med ute hos kunden. 

Men ansvaret för arbetsprestationen låg på kunden 

själv – med hjälp av den uthyrda sekreteraren. 

Den riktiga blockeringen bestod i att fackföreningarna 

vägrade betrakta personaluthyrning som en 

tjänst. Eller mer konkret: Det arbete som Ulla och 

hennes kollegor utförde var inte mer komplicerat 

än att det kunde skötas av en arbetsförmedlare.

70-tal 

Det fanns emellertid viktigare och enklare förklaring 

till fackets motstånd. Nämligen att sekreterarna var 

timanställda. Det är denna brist Lennart Bodström 

idag förklarar sitt motstånd med. 

– Personaluthyrning kräver att det råder ett 

anställningsförhållande mellan de som hyr ut och 

de som hyrs ut. Och ett sådant anställningsförhållande 

fanns inte på den tiden. Men om det var en 

riktig personaluthyrning, med riktiga anställningsavtal, 

då menar jag att man inte hade anledning 

att ingripa mot verksamheten. 

Trots skärpta regler och hot om fängelsestraff lämnade 

riksdagen mitt i allt mörker en liten springa 

på glänt. Personaluthyrning var alltså förbjudet. 

Men entreprenad var okej. Lagutskottet uttalade: 

”sådant arbete som visserligen görs hos beställaren 

men som avser på förhand bestämda arbetsuppgifter 

vilka utförs på ett självständigt sätt, räknas 

emellertid inte som arbetsförmedling och faller 

sålunda utanför lagen”. 

I klartext: Om skrivbyråerna skrev ner exakt vad 

deras sekreterare skulle göra ute hos kunderna var 

de lagliga. 

Vilken cirkus det blev. 

Kravet AMS ställde på en specifikation var att 

32 

arbetsuppgifterna inte fick ändras under arbetets 

gång. Stod det att en sekreterare skulle skriva ut tio 

tyska brev så fick det inte vara tio engelska brev. 

Om en kund begärt åtta brev, men sedan kommit 

på att ett nionde behövdes var sekreteraren förhindrad 

att skriva detta. Svara i telefon hos kunden 

var förbjudet eftersom det inte gick att specificera 

i förväg hur många samtal det kunde bli. Denna 

enorma specificeringsapparat, som beräknades 

kosta skrivbyråerna sex procent av omsättningen, 

urartade alltmer. 

– Oj, vad vi skrev ned och hittade på massa 

konstiga arbetsuppgifter. Kunderna blev ganska 

trötta på oss, säger Ulla Murman. 

En beställare på SAS sa: ”Sluta skicka specifikationer. 

Om AMS vill sätta mig i fängelse ska jag vänta 

på dem med glädje”. 

Samhällsekonomiskt innebar 1970-talet början till 

slutet på den svenska modellen. Samarbetet övergick 

i konflikt mellan arbetsgivare och arbetstagare. 

Decenniet inleddes med att vilda strejker 

utbröt landet runt. Mest känd är gruvarbetarnas 

strejk i Kiruna med start 1969. Parallellt med konflikterna 

inleddes en utdragen industriell kris. 

Ekonomerna brukar beskriva den svenska industriella 

utvecklingen som ett antal cykler. Varje cykel 

är 40 till 45 år lång. Under den tiden inträffar först 

omvandling, sedan rationalisering och till sist kris. 

När Stockholms Stenografservice såg ljuset hade en 

cykel varit igång sedan 1930. Ekonomin sprudlade 

efter kriget i den expansiva omvandlingsfasen. Då 

var det fest och högkonjunktur. Men under 1970talets 

första år gick cykeln in i den sista fasen: krisen. 

De västerländska företagen upptäckte att 


Efter årtionden av arbetsfrid utbyter vilda strejker runt om i landet. 

33 

70-tal 

japanska och andra asiatiska konkurrenter erbjöd 

lika bra produkter – om inte bättre – till lägre pris. 

Uppvaknandet blev särskilt bryskt för svensk tillverkningsindustri. 

Omfattande nedläggningar drog 

fram över landet. Varvsdöden har fått symbolisera 

denna period. Beklädnadsindustrin flyttade ut. På 

toppen av eländet skakades den industriella världen 

om av OPEC-ländernas chockpriser på olja.

70-tal 

Den andra stora samhällsekonomiska förändringen 

i Sverige var expansionen av den offentliga sektorn, 

inom vilken allt fler kvinnor tog anställning. Ytterligare 

reformer underlättade kvinnors deltagande 

i arbetslivet. Vid mitten av 1970-talet infördes 

allmän föräldraförsäkring 

som 

ersatte moderskapsförsäkringen.Daghemsbyggandet 

ökade 

kraftigt under 

detta årtionde. 

Och 1975 ålades 

kommunerna att 

erbjuda alla sexåringar 

förskola. 

Det kunde tyckas 

som om folkhemmet 

var färdigbyggt. 

Men en ny generation reformhungriga 

socialdemokrater hade högre ambitioner än att 

förvalta det gamla. Under Olof Palme fortsatte 

socialdemokraterna att driva en aktiv arbetsmarknadspolitik. 

År 1950 hade AMS stått för 1 procent 

av statens driftsbudget, men till år 1960 hade 

denna andel stigit till 3,75 procent och år 1970 till 

5,3 procent. 

Miljonprogrammen för att bygga fler bostäder introduceras. 

34 

Staten klev in på domäner som arbetsgivare och 

fackförbund förvaltat på egen hand sedan Saltsjöbadsavtalet. 

Arbetsmarknaden knöts upp kring allt 

fler lagar. 40-timmarsveckan infördes 1973. Lagen 

om anställningsskydd – grunden för det som idag 

kallas ”fast jobb” – 

stiftades 1974. Lagen 

om fackens medbestämmande 

i arbetslivet 

– förkortat 

MBL – kom 1976. 

Den mest vågade 

offensiven från arbetarrörelsen 

berörde 

dock inte arbetstider 

och anställningsformer, 

utan tryckte till 

på den kapitalistiska 

marknadsekonomins 

känsligaste nerv: 

ägandeskapet. Under hela efterkrigstiden hade 

LO:s strateger skissat på någon form av socialisering 

av näringslivet. Inte på kommunistiskt maner, 

utan på ett sätt som kunde passa marknadsekonomin. 

På sin kongress 1976 beslutade LO till slut att 

verka för att vinstmedel ur industriföretagen skulle 

samlas i fonder kontrollerade av fackförbunden. 

Debatten om löntagarfonderna hade inletts. 


Välfärdsreformerna kostade pengar. Riksdagen 

bestämde att pengarna skulle inhämtas från företagen. 

Därför höjdes de sociala avgifterna. Tillsammans 

med ordentliga löneökningar skapade detta 

en sur ekonomisk brygd. Inte nog med att utländska 

konkurrenter erbjöd billigare produkter. Nu 

höjdes företagens lönekostnader med 40 procent. 

Ekonomihistorikerna talar om en ”kostnadsexplosion”. 

Följden blev att svensk industri inte tog sig 

ur krisen. När Västeuropa vände uppåt i mitten 

av 1970-talet fortsatte utslagningen här hemma. 

Förutom varven kollapsade hela den gamla, anrika 

gruvnäringen i Bergslagen. 

Den borgerliga regeringen som tillträdde 1976 

tvingades snabbt se till att svenska produkter blev 

billigare att köpa. Därför skrevs värdet på kronan 

ner vid tre tillfällen under ett par års tid. Dessa 

devalveringar följdes av stora stödutbetalningar till 

de krisande företagen. 

1979 blev Ulla Murman erbjuden att köpa tvillingarna 

Ebba Giesecke och Dagmar Martins LAB 

skrivbyrå. LAB hade en lika anrik historia som 

Stockholms Stenografservice. Företaget hade vid 

försäljningstillfället sju fast anställda på kontoret. 

Utepersonalen uppgick till ungefär 80 sekreterare. 

För att nå nya målgrupper hade tvillingarna genom 

åren startat en rad dotterbolag: Agma Kontors- 

35 

70-tal 

service, Teamwork Executive och Sergel Sekreterarservice 

och Interimkonsult. Denna mångfald gjorde 

det också lättare att slinka undan myndigheterna. 

Om ett bolag blev utsatt för näringsförbud var 

tanken att fortsätta verksamheten i ett annat. Därför 

pågick ingen verksamhet i några av dessa bolag 

under långa perioder. 

– Jag kommer ihåg att vi fick hålla oss undan en 

delgivningsman som sökte mamma. När myndigheterna 

knackade på dörren, så fick jag tala om att 

hon inte var hemma, berättar Jan Sylvén, son till 

Dagmar Martin. 

När Ebba Giesecke dog ärvde Jan Sylvén sin 

mosters aktier i LAB skrivbyrå. Jan var utbildad 

ekonom och jobbade på Statistiska centralbyrån. 

Nu blev han tillika ägare av en verksamhet flera 

myndigheter betraktade som olaglig. 

– Jag är ingen entreprenör, men tyckte i alla 

fall att jag skulle försöka. Jag blev vd på skrivbyrån 

på halvtid och gick så småning över till 

heltid. Jag hade då tjänstledigt från SCB. 

Efter fyra år som företagare tröttnade Jan 

Sylvén. Han övertygade Ulla att köpa LAB. 

– Jag var väldigt motspänstig först. Jag tyckte 

jag hade nog som det var. Men de övertalade mig 

att köpa. Mycket berodde kanske på att vi hade 

samma advokat, säger Ulla Murman.

70-tal 

Över en natt hade Stockholms Stenografservice, 

som nu blommat ut till en liten koncern, fått över 

100 sekreterare ute på uppdrag. Men andra skrivbyråer 

växte ännu snabbare. Hans Hägglund, som 

efter hustrun Berit tagit över verksamheten i 

Snabbstenografen, byggde upp familjens företag till 

solklar ledare i branschen. 

Hans Hägglund hade också tagit över skötseln 

av branschorganisationen Svenska Kontorsserviceförbundet. 

1976 hyrde förbundets företag 

ut 1 653 personer, som tillsammans utfört 13 000 

uppdrag fördelade på 590 000 arbetstimmar. Tre 

år senare hade branschen växt till att sysselsätta 

4000 personer med en omsättning på 80 miljoner 

kronor. Den olagliga källarverksamheten började 

bli en hel industri. 

Under hela 1970-talet fortsatte skrivbyråerna att 

skriva ut sina specifikationer för att inte bli polisanmälda. 

Och för första gången på ett helt decennium 

slapp Ulla Murman kontakt med de rättsvårdande 

myndigheterna. Politiker, skrivbyråer och 

36 

fackförbund – alla visste de emellertid att specifikationerna 

i merparten av fallen bara var skenkonstruktioner. 

Ren fejk. Ett problem var att många 

uppdrag över huvud taget inte gick att specificera. 

Många kunder behövde ju bara en duktig sekreterare 

– punkt slut. 

För att inte bli polisanmälda igen vände sig Ulla 

och de andra företrädarna för skrivbyråerna 

gemensamt till Stockholms Handelskammare. Det 

handlade om sådana fall där ingen tydlig arbetsuppgift 

gick att skriva ner. Eftersom Stockholms 

Handelskammare utan vinst förmedlade jobben 

och hade tillstånd av AMS var förmedlingen laglig. 

Även Kvinnliga kontoristföreningen i Stockholm 

sysslade med sådan icke vinstdrivande förmedling. 

Kunde Handelskammaren möjligtvis ta hand om 

de uppdrag som var ospecificerade, undrade folket 

på skrivbyråerna? 

Den frågan skulle de aldrig ha ställt. 

På 1970-talet drabbas Sverige av en ekonomisk kris. Allt fler konsumenter upptäcker att exempelvis 

japanska produkter såsom skivspelare är lika bra som de svenska – men billigare. 



ABBA! 

Sommartid införs i Sverige. 

Invandringen till Sverige ökar drastiskt. 

Miljonprogrammen för att bygga nya bostäder introduceras. 

Allt fler åker bil till jobbet, bilen blir under detta årtionde ”var 

mans egendom”. 

Månadslöner införs, liksom 40-timmars arbetsvecka och fem 

veckors semester. 

Lagen om medbestämmande (MBL) i arbetslivet införs. 

Kvinnlig tronföljd införs i Sverige, efter att den nya kungen fått 

en dotter, kronprinsessan Victoria. 

Pehr G. Gyllenhammar stiger upp som vd för Volvo. 

Oljekris och industrinedläggningar drabbar hela västvärlden. 

En ny trend på arbetsmarknaden är att unga får allt svårare 

att skaffa jobb. Lågkonjunkturen i början av detta årtionde 

37 

70-tal 

medför arbetslöshet på hela 2,7 procent, vilket enligt dåtidens 

mått mätt var en extremt hög siffra. 

Lag om allmän platsanmälan till arbetsförmedlingen kommer. 

Försök med platsautomater görs. 

Den allmänna pensionsåldern sänks till 65 år. Delpension blir 

möjlig. 


DN 16 juli 1976. 

SVERIGES LÄRARFÖRBUND SÖKER SEKRETERARE 

I tjänsten ingår att svara för kontakt- och informationsarbetet till 

lärarkandidater samt att medverka i organiserandet och genomförandet 

av förbundets allmänna informations- och rekryteringsverksamhet. 

Ansökan med meritförteckning, löneanspråk och 

tidigaste tillträdesdag insändes senast 16/8 1976.

80-TALET 

38 

det var en märklig afton på Gröna Lund. Nära 200 av Sveriges mest folkkära 

artister hade samlats. Inträdet var gratis och efter några timmar trängdes 24 000 människor 

inne på tivoliområdet. Kvällen den 18 maj 1979 gick till historien som en av de 

mest stjärnspäckade galorna någonsin i vårt land. Och anledningen var – AMS. 

Där hade två unga jurister lyckats reta upp det samlade artist-Sverige. AMS chefsjurist 

Anders Kruse och förste byråsekreterare Åke Hjelm hade deklarerat att artister inte 

längre bör bokas via privata förmedlare – det var ju olaga arbetsförmedling. Artisterna, 

som såg sig själva som egna företagare, upplevde åtgärden som en fräck inskränkning av 

sin näringsfrihet. Jazzlegendaren Charlie Norman uppvaktade arbetsmarknadsminister 

Rolf Wirtén. The Boppers, Bosse Parnevik och Pugh Rogefeldt hotade att ställa in sommarens 

spelningar. Händelsen gav eko borta i USA där världens största nöjestidning 

Variety hånade regeringen på förstasidan. Och så den massiva galan ”För SKAMS 

skull” på Gröna Lund. ”Skaffa dig en näsa röd och bli en clown”, sjöng Lill-Babs med 

adress till Anders Kruse. ”Varje gycklare och skälm, garvar nu åt Åke Hjelm”, rimmade 

Lill Lindfors och Charlie Norman. Efter några månader gav AMS efter för trycket. 

– Vi slickade våra sår och drog oss tillbaka, säger Anders Kruse. 

På 1980-talet blomstrar åter den svenska ekonomin. Likaså den lilla skrivbyrån som får nya ägare när Ulla Murmans son Lars 

Murman och hans kompanjon Michael Haglind tar över verksamheten 1986. Under det nya namnet ”Teamwork” börjar skrivbyrån 

alltmer likna dagens bemanningsföretag när flera nya tjänster lanseras. 

FOTO: MICHAEL MALYSZKO/TIOFOTO 

39

80-tal 

han var helt ny på posten som chefjurist. 37 år 

gammal och med en domarutbildning i bagaget 

kom han närmast från en position på Hovrätten 

för övre Norrland. 

– Jag hade jobbat i domstolarnas skyddade 

värld hela tiden. Jag visste ingenting om skrivbyråer 

eller artistförmedlingar. Jag hade ingen 

aning om vilken infekterad fråga det här var och 

vilka fällor jag ramlade i. 

Som chefjurist förde Anders Kruse protokoll när 

styrelsen för AMS höll sammanträde. Förutom 

generaldirektören var han ensam AMS-anställd på 

dessa möten. Resten var representanter från LO, 

TCO, SACO och SAF. Redan vid första mötet 

överraskades Kruse av hettan i diskussionen. 

– Det pågick en intensiv debatt om olaga 

arbetsförmedling. De fackliga organisationerna 

var irriterade på att det förekom trots att det var 

förbjudet. Framförallt drev TCO på och tillsammans 

hade fackförbunden majoritet i styrelsen. 

Lennart Bodström, som suttit många år i AMSstyrelsen, 

hade märkt att skrivbyråerna trots skärpningen 

av lagen fortsatte att växa i antal. Och AMS, 

som enligt 1935 års lag hade i uppdrag att spåra och 

polisanmäla byråerna, agerade enligt Bodström 

släpphänt. Nu vädrade han sitt missnöje i styrelsen. 

– Anmälningarna mot dessa olagliga verksam- 

40 

heter hade inte gett något. Jag kan inte säga att 

AMS jurister var särskilt intresserade av att ta tag 

i den här frågan. De hade ett ringa intresse. Inte 

gjorde de många knop, säger Lennart Bodström. 

Det var ingen hemlighet att Bodström var den 

som mest entusiastiskt drev frågorna om arbetsförmedlingens 

verksamhet. 

Anders Kruse uppfattade de hårda orden på dessa 

sammanträden som en klarsignal för handling. 

– Striderna om olaga arbetsförmedling förlamade 

verksamheten i styrelsen. Det var skarpa 

meningsmotsättningar när vi egentligen skulle ha 

behövt diskutera hur vi skulle tackla arbetslösheten. 

Jag insåg att något måste göras för att få 

ett slut på detta, säger Kruse. 

Efter det misslyckade försöket att stänga de privata 

artistförmedlingarna riktades hans blickar mot 

skrivbyråerna. Kruse gav inte mycket för 1970-talets 

modell i vilken arbetsuppgifterna angavs skriftligt för 

att kunna kalla personaluthyrningen för entreprenad. 

– I realiteten förändrade det inte skrivbyråernas 

verksamhet. Det var inga verkliga entreprenader. 

En eftermiddag i februari 1981 dök Kruse och Åke 

Hjelm upp på företaget Rationell Kontorsservice i 

Solna. Ägaren Ingrid Örn tog emot – tillsammans 

med en fotograf från SAF-tidningen som förevigade 

mötet. Bilden visar två kostymklädda statstjänstemän 

som med allvarliga miner förklarar läget. 

Kruse ställer frågor och Hjelm för anteckningar. 

I stolen mitt emot sitter Ingrid Örn med armen lite 

trotsigt vilande på stolsryggen. 

– Vissa bitar i er verksamhet går inte ihop med 

arbetsförmedlingslagen, utan är klara brott mot den. 

Därmed är verksamheten 

olaglig, informerade 

Kruse. 

Enligt referatet i tidningen 

hotade han med 

böter eller fängelse i 

upp till sex månader. 

På detta sätt fortsatte 

Kruse att söka upp 

skrivbyrå efter skrivbyrå. 

Ulla Murman 

hade fått besök av 

Anders Kruse redan ett 

år tidigare, i april 1980. Efteråt beskrev hon sin 

frustration i Expressen: 

– Det var som ett långt polisförhör. Det kändes 

hotfullt och förnedrande. Tvingas jag lägga 

ner verksamheten nu innebär det konkurs. Alla 

anställda förlorar sina jobb. Våra uppdragsgivare 

får inte längre den sekreterarservice de behöver. 

I samma veva gjorde Ulla Murman och Hans 

Hägglund en förskräckande upptäckt. De hade ju 

Artikel i SAF-tidningen 26 februari 1981. 

41 

80-tal 

ett par år tidigare vänt sig till Stockholms Handelskammare, 

där bland annat LAB var medlem, för att 

höra om kammaren kunde ta sig an vissa uppdrag 

istället för skrivbyråerna. Vad skrivbyråfolket inte 

visste var att handelskammaren spelade under 

täcket med AMS. Detta avslöjades i juni 1980 när 

ett två år gammalt brev från Stockholms Handelskammare 

påträffades i 

AMS’ register. I det 

skriver vice verkställande 

direktören Lars 

Almström till Kruse att 

”jag föreslår att Du slår 

ned på de stora grå 

byråerna omedelbart 

efter skollovsveckan, 

d v s måndag den 

20 februari”. Med de 

orden ville han uppmana 

Kruse att rensa 

upp bland de tvivelaktiga skrivbyråerna. Brevet 

undertecknades med ”hjärtliga hälsningar, Lars 

Almström”. 

Avslöjandet skapade stort rabalder. Ulla Murman 

beskriver brevet som ”en dolkstöt i ryggen”. 

– Jag minns brevet med viss rodnad, säger Lars 

Almström, idag pensionerad från handelskammaren. 

Han bekräftar att det förekom någon slags 

kontakt om samarbete med skrivbyråerna, men att

80-tal 

han snabbt beslutade sig för att hålla dem på armlängds 

avstånd. 

– Vi kunde inte vara med och balansera en sådan 

verksamhet. Det var ju inga riktiga entreprenader. 

Det var så att man skickade in en sekreterare när 

någon på ett företag blev sjuk. Det var olaglig 

arbetsförmedling. 

Istället sökte och fick handelskammaren tillstånd 

att driva förmedling av sekreterare för tillfälliga 

inhopp. Det blev en ”succé”, enligt Almström, och 

liknande verksamhet öppnades av handelskammaren 

i Göteborg. Kravet från AMS var att förmedlingen 

skulle drivas utan vinst. För att efterse detta kallades 

Almström upp till Kruse några gånger om året. 

– Vi tyckte inte att Kruse var så lätt att tas med. 

Han var väldigt byråkratisk, säger Lars Almström. 

– Vi såg det som att vi var tvungna att sam- 

arbeta med AMS efter att vi fått tillståndet. Idag 

tycker jag inte att det var helt lyckat. Det blev väl 

så att vi skvallrade på skrivbyråerna. Vi tyckte att 

vi måste vara lagliga och i det ingick att rensa bort 

det som störde bilden av det lagliga. 

Han viftar bort Ulla Murman och Hans Hägglunds 

misstankar om att handelskammaren i själva 

verket gjorde vinst på sin verksamhet, och att 

brevet skulle ha varit ett sätt att göra sig av med 

misshaglig konkurrens. 

– Nej, jag tror inte att vi tjänade på detta. Det 

hade ju inte varit korrekt. Men lite konkurrens 

var det förstås. 

Händelserna i början av 1980-talet lever kvar starkt 

hos Ulla Murman. Hon är bitter på Anders Kruse 

och förstår inte varför han personligen ville ”förgöra” 

verksamheten. 

AMS på krigsstigen: Skrivbyråerna ska bort! Ulla Murman uttrycker sin frustration i Expressen 28 april 1980. 

42 

– Klart att det var obehagligt för Murman och de 

andra att träffa okänsliga jurister på AMS, säger 

Kruse idag. 

– Men min företrädare hade sett mellan fingrarna. 

Jag är en ganska snäll person. Men jag 

tyckte det var viktigt att 

vara tydlig. De frågade: 

”Vad händer om vi inte gör 

någonting”. ”Ja, då blir det 

åtal” kunde jag bara svara. 

Under 1980-talet utmanades 

skrivmaskinerna av ordbehandlarna, 

de apparater 

som så småningom skulle 

bli kända som PC-datorer. 

Mona Jansson, som kom till 

Stockholms Stenografservice 

genom sammanslagningen 

med LAB, minns den första 

ordbehandlaren på kontoret. 

– Den hette MC Card 80 

och såg ut som en vanlig 

skrivmaskin med en stor låda bredvid på golvet, 

säger Mona Jansson. 

I lådan kunde man trycka in ett magnetkort 

som lagrade texten. Varje kort lagrade en sida. 

Finessen var att om man hade gjort fel på exempelvis 

sidan 5, så stoppade man in kort 5 och räknade 

FOTO: COURTESY IBM CORPORATE ARCHIVES 

PC:ns föregångare, ordbehandlaren, lanseras. 

Här en MC Card 80 från IBM. 

43 

80-tal 

på displayen vilken rad man skrivit fel på. Därefter 

skrev man den rätta formuleringen och sparade. 

– Om jag ville skriva ut den nya korrekta sidan 

tryckte jag bara på utskrift och då skrev maskinen 

av sig själv genom att läsa av kortet, säger Mona 

som fortfarande jobbar kvar 

på Manpower. 

Hon minns att den alltmer 

upptrappade konflikten 

med AMS skapade reaktioner 

från utomstående. Det 

blev lite olustigt att berätta 

vad man jobbade någonstans. 

– Det var många som 

tyckte att det var suspekt att 

jobba på skrivbyrå. ”Det 

där är ju grå arbetskraft”, 

sa folk. Många tyckte framförallt 

att utepersonalen var 

tvivelaktig: ”Kan de inte få 

ett vanligt jobb?” 

Anders Kruses offensiv mot skrivbyråerna skulle 

dock snart stöta på patrull. Och detta från minst 

sagt oväntat håll. Som plikttrogen tjänsteman och 

högt utbildad jurist ville Kruse att lagens bokstav 

skulle äras. Hans uppdrag från statsmakterna kunde 

bara tolkas som att skrivbyråerna skulle bort:

80-tal 

Riksdag och regering hade sagt att 1935 års lag 

skulle gälla. Rättsväsendet hade genom Högsta 

domstolen tolkat lagen 1962. Och AMS styrelse, 

framförallt TCO:s ledamöter, uppmanade Kruse 

att agera. Dessa tre makter – riksdag/regering, 

rättsväsendet och fackförbunden – gav emellertid 

snart prov på dubbla budskap. 

Det började från fackligt håll. Torbjörn Rindås, 

nyanställd jurist på HAO, Handelns arbetsgivarorganisation, 

hade fått uppvaktning på kontoret av 

Dagmar Martin, Ulla Murman och Jan Sylvén. De 

berättade att HTF, Handelstjänstemannaförbundet, 

begärt ett kollektivavtal. Delegationen undrade om 

HAO kunde företräda skrivbyråerna som motpart 

i avtalet. Rindås tog kontakt med HTF och 1979 

hade ett kollektivavtal tecknats för innepersonalen 

på skrivbyråerna. 

Detta var sprängstoff. I AMS’ styrelse kämpade 

Lennart Bodström för att röka ut skrivbyråerna. 

Samtidigt gick ett av hans egna medlemsförbund 

och tecknade kollektivavtal. 

– Det väckte en del uppseende bland kollegorna 

i TCO. De menade att vi därmed legaliserade 

verksamheten. Flera förbund menade att det i 

princip var ett svek från HTF:s sida. De tyckte 

inte att vi skulle ha något alls att göra med skrivbyråerna, 

säger Holger Eriksson då förhandlings- 

44 

chef på HTF, idag organisationens ordförande. 

– Vi svarade våra kollegor att den ena verksamheten 

i skrivbyråerna, alltså innepersonalen, är 

fullt legal. Och då ska där tecknas kollektivavtal. 

Men vi underströk samtidigt att den del som stred 

mot lagen inte omfattades av avtalet. 

Han minns att framförallt Statstjänstemannaförbundet 

inom TCO reagerade. De befarade att 

skrivbyråerna skulle medföra att statliga myndigheter 

drog ner på antalet riktiga anställningar. 

– Så har vi aldrig sett på saken. Uthyrningen 

konkurrerar inte med fasta anställningar. Vi har 

alltid vetat att det finns ett behov av en verksamhet 

som löser kortare inhopp, säger Holger Eriksson. 

Anders Kruse blev bestört när han fick höra 

nyheten. 

– Vi tyckte att det var jättejobbigt. Jag frågade 

TCO: Om ni nu vill ha stopp på det här, varför 

skriver ni kollektivavtal? De svarade nånting om 

att det var ett lokalt förbund som slutit avtalen. 

Jag tyckte att det hela var oerhört schizofrent, 

säger Kruse. 

Det andra exemplet på att statsmakterna talade 

med dubbla tungor fick Kruse 1982. För det stod 

riksdag och regering. Bakgrunden var följande. 

Trots att en borgerlig regering kommit till makten 

hade inte lagen ändrats till skrivbyråernas favör. 

Var potatisen för het? Möjligt. Men man ska inte 

heller överdriva frågans politiska tyngd. Inte ens 

inom arbetsgivarlägret. Under nästan hela 1970talet 

skapade inte skrivbyråerna en enda rubrik på 

SAF-tidningens förstasida. Det skulle gå ända fram 

till 1978 innan något hände. Då träffade Hans och 

Dagmar Martin, ägare till LAB, av en slump den 

unge SAF-lobbyisten Björn Tarras-Wahlberg. De 

förenades av sitt gemensamma intresse för numismatik, 

läran om mynt och medaljer. 

Tarras-Wahlberg, en av våra första moderna 

lobbyister i Sverige, hade skaffat eget rum i riksdagen. 

Ofta lämnade han över färdiga motionstexter 

till borgerliga riksdagsmän som skrev under. När 

Expressen på helsidor avslöjade hans ”hemliga påtryckargrupp” 

blev verksamheten allmänt känd. 

Tarras-Wahlberg fascinerades av Dagmar 

Martins berättelse om skrivbyråernas belägenhet. 

– Jag visste knappt att de existerade. När jag 

fick höra att deras verksamhet var olaglig tyckte 

jag att det var absurt. Under flera års tid hade 

nämligen riksdagsmännen stiftat lagar som gjort 

det enklare att vara ledig. Och här fanns en typ av 

företag som kunde skicka in ersättare vid dessa 

ledigheter – men det var förbjudet! 

Tarras-Wahlberg bjöd Hans och Dagmar 

Martin på bricklunch i SAF:s personalmatsal för 

att diskutera saken vidare. Därefter tog han kontakt 

med Hans Hägglund, som företrädde Svenska 

Kontorsserviceförbundet. 

45 

80-tal 

– Jag insåg direkt att Hans var rätt man att skicka 

fram i offentligheten. Han var kunnig och förtroendeingivande. 

Problemet var att han var alldeles 

för blyg. 

Den 25 januari 1979 skrev Björn Tarras-Wahlberg 

tillsammans med några borgerliga riksdagsledamöter 

en motion som uppmanade regeringen att hitta en 

lösning på skrivbyråernas situation. Motionen följdes 

upp av en strid ström brev, undertecknade 

Hans Hägglund, till olika riksdagsledamöter. 

Samtidigt dök det upp artiklar i diverse näringslivstidningar 

där han berättade om skrivbyråernas 

svåra sits. Allt iscensatt av Tarras-Wahlberg. 

Den 29 november var det votering i kammaren. 

Skulle riksdagen uppmana regeringen att lösa frågan? 

167 röstade ja, 160 nej. 

Regeringen utsåg ett justitieråd för att reda ut den 

juridiska trasselsudden. Efter två år, i februari 1982 

lämnades ett delbetänkande. Slutsatsen var förbluffande: 

Det behövs ingen lagändring. Skrivbyråerna 

är redan lagliga! 

Utredningen slog fast att tidigare klarlägganden 

och domar tittat alldeles för mycket på förhållandet 

mellan skrivbyrån och kunden. Var det uthyrning 

eller entreprenad? En mer relevant fråga var 

förhållandet mellan skrivbyrån och sekreteraren.

80-tal 80-tal 

Om sekreteraren var fast anställd kunde det inte 

räknas som arbetsförmedling. Därför var det bara 

att teckna avtal även för utepersonalen, varefter 

frågan skulle vara löst. Enkelt. 

”Äntligen är vi lagliga”, utropade skrivbyråerna i 

dagspressen. Men Anders Kruse uppfattade inte 

saken så. 

– Utredningen var feg. Jag tror att den borgerliga 

regeringen helt enkelt ville slippa problematiken. 

De ville få till en ändring i rättstillämpning 

utan att ändra i lagen. 

Den socialdemokratiska regeringen som nyss 

tagit makten skyndade sig att lägga ner utredningen. 

Den tredje statsmakten som gav dubbla budskap var 

rättsväsendet. Efter att Kruse och Hjelm gjort sina 

undersökningar polisanmälde de på nytt ett knippe 

byråer. En tid därefter ringde telefonen hemma hos 

Georg och Ulla Murman. Det var lördag och paret 

vilade ut i hemmet i Kvicksund vid Mälaren. En 

polisman hade tagit reda på numret dit. 

– Du ska infinna dig med samtliga i personalen 

och samtliga kundkort hos mig på måndag klockan 

åtta, sa polismannen. 

– Jag vägrar, svarade Ulla. 

– Då får du finna dig i att det blir allvarliga 

saker. 

– Jaså. Du menar husrannsakan. Jag kan ta 

46 

bort rubbet under helgen. Jag kan gräva ner saker 

i jorden. 

– Kan du inte lugna ner dig nu? 

– Nej, jag kommer på tisdag och tar med två 

kunder och två i personalen, beslutade Ulla 

Murman. 

Det slutade med att Ulla träffade chefsåklagare 

KG Svensson. Efter att han lyssnat en stund till 

hennes berättelse konstaterade han: 

– Det här vägrar jag gå till åtal med. 

Anders Kruse visste inte riktigt vad han skulle 

tro. 

– Åklagaren struntade i oss. Det var irriterande. 

Vi ville ha ett avgörande. 

1984 var det dags igen. Efter att Kruse överklagat 

saken fick åklagare Thomas Holst i uppdrag att ta 

sig an skrivbyråmålet. Några år senare kallades 

Ulla Murman för sjätte gången till en domstol. 

Skulle Stockholms tingsrätt komma till samma 

slutsats som utredningen från 1982 – att skrivbyråerna 

var lagliga om de erbjöd riktiga anställningar? 

Ulla berättade för rätten att de slutit avtal med HTF 

om så kallade garantilöner för delar av personalen. 

Det innebar att alla kunde räkna med en viss lön, 

även om det inte fanns några uppdrag. 

Stockholms tingsrätt ignorerade utredningen. Dom- 

stolen stadgade att det viktiga fortfarande var om 

skrivbyrån ställde arbetskraft till förfogande 

(uthyrning) eller utförde ett visst arbetsresultat 

(entreprenad). ”Att personalen varit anställd hos 

serviceföretagen och 

på i branschen normala 

villkor leder ej 

till annan slutsats”. 

Ulla fick 1 125 kronor 

i böter. Domen överklagades. 

Efter skolan och 

extraknäcken på 

Stockholms Stenografservice 

hade Ullas son 

Lars Murman gett sig 

ut med ryggsäcken i 

världen. Tillbaka i 

Sverige följde ekonomistudier på Handels i 

Göteborg. Första jobbet blev på Ericsson där han 

träffade Michael Haglind. Tillsammans gjorde de 

många affärsresor ihop. Under surrande hotellfläktar 

började de båda prata om framtiden. 

– Vi tyckte att Ericsson var ganska stort. Det 

var så mycket regler överallt. Vi ville ha vårt eget, 

säger Michael Haglind som även han kom från en 

företagarfamilj. Michaels småländska far drev 

mekanisk verkstad. 

Ulla Murmans son, Lars Murman (vänster) tar över verksamheten 

tillsammans med kompanjonen Michael Haglind 1986. 

47 

1986 berättade Ulla för sin son att hon ville sälja 

skrivbyrån. Hon hade redan kontakt med en potentiell 

köpare när Lars började bli intresserad. Han 

berättade för Michael om företaget. 

– Skrivbyrå? Vad 

är det? Går det att 

hålla på med? 

Senare samma år lämnade 

Lars sin anställning 

på Ericsson och 

köpte halva Stockholms 

Stenografservice. 

Michael följde efter 

och köpte den andra 

halvan. Inger Ahnell 

minns Lars första möte 

med personalen. 

– Han satte sig ner 

på ett skrivbord och tittade på oss. ”Jag har hundra, 

nej tusen, idéer”, sa han. 

– Vad händer nu då? tänkte vi. 

Läsaren kan själv föreställa sig kulturkrocken. Platsen 

var ett företag där kvinnor styrt i 34 år. Rutinen och 

yrkesstoltheten satt i väggarna. Plötsligt steg en ung 

man med intensiv blick in i allt detta. Inger Ahnell 

hade passat honom som barn och sett honom sommarjobba 

på kontoret. Nu var han deras chef.

80-tal 

– De första dagarna då Lars hade börjat satt han 

bakom ett stort, tomt skrivbord. Jag undrade vad 

han skulle göra på en skrivbyrå, säger Mona 

Jansson. 

Strax ringde telefonen från Berit Hägglund, en gång 

i tiden anställd på Stockholms Stenografservice. Hon 

hade inte glömt att Ulla hjälpte henne att starta 

Snabbstenografen. Företaget hade sedan länge gått 

förbi Ullas, blivit marknadsledande med 400 utemedarbetare 

och skulle snart bli känt som Proffice. 

– Berit och hennes man Hans bjöd upp mig 

för att introducera mig i branschen. Som ett tack 

för att mamma gjort samma sak, säger Lars. 

Michael Haglind minns den första kärva tiden med 

ett leende på läpparna. 

– Det var en fråga om överlevnad. Bolaget 

gick plus minus noll. Vi tog inte ut någon lön på 

ett halvår. Jag och Lars delade bil, en blå Opel 

Kadett. 

Första prioritet för Lars och Michael var att 

ha råd med lönerna. Stockholms Stenografservice 

hade på senare år krympt i samband med att Ulla 

gått igenom en tids sjukdom. Företaget hade bara 

ett 20-tal utemedarbetare fördelade på fem olika 

bolag. Ekonomin sköttes av Ullas make Georg. 

Lars och Michael införde något som tidigare varit 

mycket sällsynt i företagets historia: Försäljning. 

48 

– Vi började med att bearbeta vår tidigare 

arbetsgivare Ericsson. Sen kartlade vi alla våra 

kompisar och frågade om de behövde hjälp på 

sina företag. Och så försökte vi få flera uppdrag 

hos våra existerande kunder. 

Lars tog titeln verkställande direktör och fördjupade 

sig i företagets framtida marknadsföring 

och profilering. Michael blev vice vd och tog 

tidigt ansvar för den tekniska utrustningen och 

medarbetarnas kompetens. 

– Jag upptäckte att vi var ganska dåliga på ordbehandling 

jämfört med konkurrenterna. Därför 

köpte vi några ordbehandlare och programmet 

Word Perfect. 

Under alla år hade Stockholms Stenografservice 

egentligen bara erbjudit en tjänst: Utskrifter i alla 

dess former. 1987 kom ett nytt erbjudande. 

– Eftersom vi hade jobbat med telefonväxlar 

på Ericsson var det naturligt för oss att börja 

erbjuda telefonister, säger Michael. 

En annan brist de upptäckte var internutbildningen. 

De värsta konkurrenterna Proffice och 

Kontorsjouren hade satsat på det tidigt. Så snart 

Lars och Michael fick råd heltidsanställde de en 

lärare. Till slut var det några i det gamla gänget 

som tyckte att företaget hade styrt ut på alltför 

okända vatten. 

– Det blev en annan hastighet på saker och 

ting när vi kom in. De som inte gillade det slutade 

efter ett tag, säger Michael. 

Det första, stora strategiska beslutet var namnbytet. 

Den lilla bolagsgruppen sålde sina tjänster under 

hela fem varumärken. Efter många diskussioner 

bestämde sig kompanjonerna för det enhetliga 

namnet Teamwork, efter inspiration från ett av 

bolagen i LAB-gruppen. 

– Teamwork uttryckte bäst vårt arbetssätt. Att 

det var ett engelskt ord fick oss dock att tveka. 

Det var inte självklart för ett svenskt företag att 

anta ett engelskt namn på den tiden, säger Lars. 

Precis som Ulla 1953 hade Lars och Michael turen 

att starta i brinnande högkonjunktur. På Teamwork 

var tempot högt. 1986 låg omsättningen på 4 miljoner, 

1987 på 10 miljoner, 1988 på 20 miljoner, 

och 1989 sålde företaget tjänster för hela 40 miljoner 

kronor. 

Det största problemet var inte att sälja mer, 

utan att kunna genomföra alla åtaganden. 

– Därför började vi annonsera efter personal, 

säger Michael Haglind. 

Ingela Eriksson jobbade som tandsköterska när 

hon såg en annons. 

– Jag sa upp mig och började som uthyrd 

sekreterare. Det var en helt ny miljö för mig. 

49 

80-tal 

Snart stod en märklig rubrik att läsa i Teamworks 

personaltidning Hvar 14:e dag. ”Vi omorganiserar 

för att bli mindre”. Vad nu, skulle företaget ge upp 

sin tillväxtstrategi? Nej, skyndade sig Lars och 

Michael att tillägga. Företagets verksamhet skulle 

delas in i olika områden för att behålla känslan av 

ett litet företag där kunskapen om de närmaste kollegorna 

var stor. Bakom deras oro låg det faktum 

att Teamwork hade tagit platsen som Stockholms 

tredje största skrivbyrå. Styrkan på fältet uppgick 

nu till 195 medarbetare. 

Skräcken för storföretaget var stark hos de båda 

kompanjonerna. Det var ju därför de hade lämnat 

Ericsson. Michael vägrade in i det sista att godkänna 

postfack på kontoret, med motiveringen att det 

var för mycket stordrift. 

Lars och Michael inpräntade tidigt den dygd som 

fortfarande är en grundpelare i företagets identitet. 

Prestigelösheten. Det inbegrep åtagandet att ställa 

upp om en kund riskerade bli utan den hjälp som 

utlovats. 

– Vet du vem det där är? frågade en tjänsteman 

på ett stort företag sin kollega. 

De studerade killen i keps och t-shirt som 

sorterade post. 

– Det är Teamworks vd.

80-tal 80-tal 

Även Lars och Michael blev indragna i det rättsliga 

dramat. Inför hovrättsförhandlingarna 1987 hade 

Michael laddat upp med en omfattande overheadpresentation. 

Dessutom kallades SAF:s nya ordförande 

in för att vittna om arbetsgivaransvaret 

skrivbyråerna tog. Rättegången blev lite stökig. 

– På åhörarplatsen satt en grupp kvinnor och 

buade när jag skulle tala, säger åklagaren Thomas 

Holst. 

Men i slutpläderingen sa han något som fick 

publiken på bättre humör: ”Det tillhör ovanligheten 

att råka ut för en åtalad som talar sanning. Det är 

AMS’ juridiska avdelning som driver frågan och 

pekar ut företaget. Jag överlämnar med varm hand 

ärendet utan eget yrkande”. 

– Då applåderade de istället, säger Thomas 

Holst. 

Svea hovrätt friade! Tvärtemot tingsrätten menade 

hovrätten att Stockholms Stenografservice och LAB 

utförde specificerat arbete, inte endast uthyrning av 

arbetskraften. Dessutom lade man faktiskt vikt vid 

utredningens ståndpunkt om att anställningsförhållandet 

var viktigt: ”Sammanfattningsvis finner hovrätten 

att serviceföretagen har ett fullt och helt normalt 

arbetsgivaransvar i förhållande till sina 

anställda”. 

Rättsläget var nu absurt. Två gånger (1960 och 

50 

1988) hade domstolar friat Ulla. Fem gånger 

(1961, 1962, 1964, 1965 och 1987) hade hon fått 

böta. Saken krånglades till av att hovrätten nyligen 

hade dömt en annan skrivbyråinnehavare för 

brottet. 

Vad gällde egentligen? 

Den frågan gjorde att Högsta domstolen tog det 

ovanliga beslutet att pröva lagen på nytt. Tre kvinnor 

med skrivbyråer stod inför rätta, varav Ulla 

Murman på Stockholms Stenografservice var en av 

dem. Mot sig hade de Louise Roos på riksåklagaren. 

Försvaret sköttes av advokaterna Leif Silbersky 

och Fred Wennerholm. Leif Silbersky undrade hur 

en verksamhet som Högsta domstolen, riksåklagaren, 

TCO, socialstyrelsen, regeringen och många 

andra myndigheter utnyttjade kunde vara olaglig. 

Louise Roos väckte därpå allmän munterhet när 

hon erkände att riksåklagaren i ett krisläge anlitat 

en skrivbyrå. I samband med denna rättegång skrev 

LO i en inlaga till Högsta domstolen att skrivbyråernas 

verksamhet var att klassas som privat arbetsförmedling 

och därmed borde förbjudas. Intressant 

är att när LO:s rättshjälpsenhet några år tidigare 

behövde snabb sekreterarservice vände de sig inte 

till arbetsförmedlingen. 

– De ringde till mig och var väldigt stressade. 

Skicka hit en sekreterare med taxi och sätt en 

skrivmaskin i knäet på henne, löd deras order, 

berättar Ulla. 

HD konstaterade att senaste gången den hade 

prövat lagen – det var 1973 och gällde personaluthyrning 

på ett varv – så hade knäckfrågan handlat 

om entreprenad eller uthyrning. Om de uthyrda 

var anställda spelade ingen roll, det var uthyrning i 

sig som var förbjuden. Denna utgångspunkt gällde 

alltjämt. HD påpekade också att riksdagen vid lagskärpningen 

1970 inte sagt att någon annan tolkning 

av olaga arbetsförmedling skulle göras. Det 

innebar fällande dom. Avslutningsvis avfyrade 

domarna en salva mot politikerna, när de skrev att 

detta var en ”utpräglad intressefråga, som helst bör 

lösas genom lagstiftning”. 

Anders Kruse hade till sist segrat. Trots ovilliga åklagare 

och bångstyriga domare hade kvinnorna bakom 

skrivbyråerna ännu en gång stämplats som förbrytare. 

Firade han nu med champagne borta i AMS’ 

direktionsrum? Långt ifrån. Under de dramatiska 

åren som gått hade Kruse gjort sin egen inre resa. 

– Jag träffade ju alla de här människorna under 

flera års tid. De var väldigt trevliga. Jag hade svårt 

att se att deras arbete skulle vara förkastligt. De 

var inga skurkar. Jag började inombords ifrågasätta 

själva grunden för lagen. Det var så enormt 

mycket arbete för så lite effekt. Det var rent ut 

sagt meningslöst. 

51 

Ännu viktigare var den resa som hela myndigheten 

AMS hade påbörjat 1983. Då började Allan Larsson 

som generaldirektör. Han ville förändra AMS. Inte 

lite grann som nya chefer alltid gör, utan i grunden. 

Han har själv beskrivit utvecklingen i essän ”Från 

myndighet till serviceorgan”. Titeln säger det mesta. 

Larssons vision var att skaka om den stora byråkratiska 

kolossen och istället mejsla fram ett modernt, 

serviceinriktat ”organ”. Han identifierade tre problem 

hos AMS: 

– Få förmedlare hanterade för många arbetssökande. 

– Dålig kontakt med kundföretagen. 

– Tung administration. 

Allan Larssons recept var som hämtade ur en dåtida 

managementbibel. Den ledarhandbok som 

utformades innehöll påbud som: ”Du ska sätta 

kundernas behov i centrum”, ”du ska ange mål för 

verksamheten” och ”du ska skapa laganda och 

sammanhållning”. Han slog fast att organisationen 

ska vara platt och ritade trekanter som förde tankarna 

till en annan känd företagsledare från samma 

tid. ”Byråkratvärldens svar på Janne Carlzon”, var 

väl inte en helt missvisande beskrivning. I denna 

bubblande gryta värkte även en ny syn på utomstående 

aktörer fram. 

– Det skedde en attitydförändring. Och den 

kom underifrån, alltså från arbetsförmedlings-

80-tal 

folket som jobbade därute i verkligheten, säger 

Anders Kruse. 

– Vi insåg att vi inte behövde vara rädda för 

privata initiativ. Vi tänkte att det kanske till och 

med skulle vara bra med privat konkurrens. Det 

fanns väl inget att vara rädd för om man bara 

visade att man kunde konkurrera själv. Sakta men 

säkert började motståndet inom organisationen att 

falla sönder. 

1970 hade regeringen och fackförbunden vägrat 

betrakta skrivbyråerna som tjänsteföretag. Detta 

trots att skrivbyråerna hade organiserat sig under 

namnet Svenska Kontorsserviceförbundet – och inte 

”arbetsförmedlingsförbundet” eller något i den stilen. 

Inte heller domstolarnas rådmän, lagmän och 

justitieråd hade velat ta orden ”tjänst” eller ”service” 

i sin mun. I de gamla protokollen är det bara Ulla 

Murman som då och då pratar om att hon utför 

service. Några år in på 1980-talet var det annat 

ljud i skällan. Tingsrätt, hovrätt och HD kallade 

konsekvent skrivbyråerna för ”serviceföretag”. 

I tidningsspalterna började också den nya termen 

52 

allt oftare ersätta den gamla. Och som kronan på 

verket bestämde AMS att man plötsligt inte var en 

myndighet längre, utan ett ”serviceorgan” som just 

skulle ”sätta kundens behov i centrum”, som Allan 

Larsson sagt. 

För Lars och Michael hade tjänstesamhällets intåg 

hela tiden stått klart. De hade inte tagit över skrivbyrån 

för vad den var, utan för vad den kunde bli. 

Lars dammsög bokhandlarna efter böcker om servicesektorn. 

Till slut hittade han tre verk som han 

plöjde. Därefter tog en djärv målsättning form. 

– Vi ville inte bygga en skrivbyrå. Vi ville 

bygga Sveriges bästa tjänsteföretag. 

– Vi ställde oss frågan: Vem är bäst i världen på 

det här? Ingen i Stockholm, kunde vi konstatera. 

Härmar man någon i Stockholm blir man medioker. 

Vi ville uppsöka den bästa som fanns och bli ännu 

bättre. 

De gav sig ut på jakt. Första destinationen var 

Oslo. Där hade ett amerikanskt bemanningsföretag 

etablerat sig: Manpower. 

Ett chockat Sverige sörjer sin mördade statsminister Olof Palme 1986. 

FOTO: STIG-GÖRAN NILSSON/TIOFOTO 


Berlinmuren faller. 

Stadsminister Olof Palme mördas. 

Sjukdomen AIDS sprider skräck och skördar sitt första 

dödsoffer i Sverige. 

80-tal 

Det är högkonjunktur och nästan alla har sysselsättning. 

I slutet av 80-talet är arbetslösheten endast 1 procent. 

Ett populärt yrke blir yuppien eller finanshajen som gör 

snabba klipp via sin bärbara mobiltelefon. 

Invandringen ökar, främst i form av så kallad anhöriginvandring 

– invandrare vars släktingar redan bosatta i Sverige. 

Var tionde person är född utomlands. 

Modet påbjuder vita midjekorta kavajer. Cerise – liksom 

neonfärger är helt rätt. Liksom stora örhängen och mycket 

smink. 

Allan Larsson tillträder som ny generaldirektör på AMS 

och omorganiserar myndigheten till att bli en målstyrd 

organisation med delegerade beslutsbefogenheter. De 

arbetssökande ses som ”kunder”. 


DN 11 juni 1986 

Centrala personalavdelningen i 

landstingets centralförvaltning söker en: 

PERSONALSEKRETERARE 

Vi tänker oss att du som är intresserad: 

– Har högskoleutbildning. 

– Är utåtriktad och positiv. 

– Har förmåga att arbeta självständigt. 

– Har lätt att uttrycka dig i tal och skrift. 

– Har praktisk erfarenhet av liknande arbetsuppgifter. 

Lön utgår inom latituden K27-K32 (8614-10566). 

Sörmlands Läns Landsting.

90 

-TALET 

en dag i slutet av 1980-talet sökte Lars Murman jobb på Manpowers kontor i 

Oslo. Under intervjun studerade han noggrant hur företaget tog hand om en arbetssökande. 

Huruvida Lars fick jobbet förtäljer inte historien. Det kvittar. Han ville inte ha 

något heller. Vad han däremot fick med sig från Oslo var inblicken i hur ett proffsigt 

serviceföretag drivs. 

– Vi kallar det för ”Stolen with pride”, säger han. 

Egentligen handlar det inte om stöld, utan om att lära sig. Ända sedan den moderna, 

industribaserade marknadsekonomin började ta fart i Västeuropa har tillväxten byggt 

på att affärsidkare lär sig av varandra. Lars Murman och Michael Haglind dök således 

fräckt upp på tjänsteföretag i hela Europa för att suga åt sig mer kunnande. 

– Det är meningslöst att uppfinna hjulet igen, säger Lars. 

”Management by nu”, ”walk an extra mile” och ”no guts, no glory”, var slagord som 

damerna på skrivbyrån hörde eka i korridorerna under de första årens navigerande 

efter ett affärskoncept. Ett koncept som skulle göra Stockholms Stenografservice till 

landets bästa tjänsteföretag. 

1990-talet: Det svenska bemanningsföretaget Teamwork köps upp av amerikanskägda Manpower. 

Nya tjänster lanseras i ett rasande tempo, inte minst sedan privat arbetsförmedling blivit tillåten fullt 

ut genom lagändringen 1991. Bemanningsföretagen har en kraftig tillväxt. 

Dens svenska ekonomin är i seklets början ostadig, men stabiliseras och blommar fullt ut vid 1990talets 

slut. En aldrig tidigare skådad utveckling inom IT-området sker och internet förändrar både 

arbets- och privatlivet. 

55

90-tal 

när högsta domstolen 1989 mer eller mindre 

uppmanade statsmakterna att ändra lagen var det 

arbetet redan i full gång. Mycket pågick i skymundan. 

Anders Kruse 

på AMS utkämpade ett 

besynnerligt tvåfrontskrig. 

Utåt framstod 

han som skrivbyråernas 

främste fiende. Inåt 

kämpade han och 

generaldirektör Allan 

Larsson med att övertyga 

medarbetarna om 

att privata alternativ 

inte var så farliga. Ett 

viktigt lunchmöte ägde 

rum 1988. Anders 

Kruse och Torbjörn 

Rindås, skrivbyråernas 

företrädare på Handelnsarbetsgivarorganisation, 

träffades. 

En tredje matgäst var 

statssekreteraren på arbetsmarknadsdepartementet, 

Sten Hekscher. 

– På den här lunchen sa Anders Kruse: ”Ett 

gott råd, om ni ska klara ut det här måste ni få 

substans i anställningen”. Det resulterade i att det 

andra kollektivavtalet, ambulerandeavtalet för 

Allan Larsson, generaldirektör på AMS 1983-1989. 

56 

uthyrda medarbetare, träffades 1988. Det innehöll 

garantitid på 50 procent, alltså att den uthyrda 

personalen fick halv fulltidslön även om det inte 

fanns tillräckligt med 

uppdrag, säger 

Torbjörn Rindås. 

Tidigare var sekreterarnas 

arbete oreglerat, 

de arbetade när de ville 

och när det fanns ett 

passande uppdrag. 

I ambulerandeavtalet 

knöts nu skrivbyrån 

och sekreteraren närmare 

varandra. Förhållandet 

dem emellan 

började alltmer påminna 

om en ”vanlig” 

anställning, dock med 

den viktiga skillnaden 

att arbetsuppgifterna 

utfördes hos kunden, 

vilket fortfarande ansågs tvivelaktigt. Frågan om 

privat arbetsförmedling hade ännu inte fått sin 

politiska lösning. 

FOTO: BERTIL ERICSON/PrB 

Sedan några år tillbaka hade regeringens egen jurist 

Hans Blyme utrett skrivbyråfrågan. 

– Tanken var att skärpa lagen. Vi letade efter tecken 

på missförhållanden på skrivbyråerna men fann 

inga, säger Blyme. 

1989 presenterade han sitt förslag till ny lag. 

Nyckelformuleringen stadgade att personaluthyrning 

var förbjuden. Företag som godkänts av AMS 

kunde dock få tillstånd att bedriva verksamhet tre 

månader i sänder, högst sex månader. En infekterad 

pressdebatt följde. En del menade att det var 

ett hot mot näringsfriheten att AMS i lag skulle få 

rätten att godkänna eller förkasta företag. Efter 

sommaren tog Anders Kruse och Allan Larsson 

själva till orda i ett inlägg i Dagens Industri. De 

beklagade att AMS hängts ut som en buse i debatten 

och försäkrade att de ”inte bett om” förslaget 

från regeringen som Blyme presenterat. 

– Det är ett oacceptabelt förslag. Det svenska 

industrisamhället håller på att förvandlas till ett 

tjänstesamhälle och då måste otidsenliga lagar avskaffas, 

förklarade Anders Kruse när nyhetsbyrån 

TT ringde. 

Kruse och Larsson förberedde sitt svar på regeringens 

förslag. AMS ville inte bara helt avkriminalisera 

personaluthyrning. Myndigheten sa sig också vara 

beredd att pröva privat arbetsförmedling. Deras 

åsikt vann gehör och när propositionen slutligen 

lades hade formuleringen om att personaluthyrning 

inte får bedrivas försvunnit. Istället klargjordes att 

57 

personaluthyrning ska vara tillåtet i högst fyra 

månader, en tid som dock kunde förlängas i kollektivavtal. 

Ett annat villkor var ett rejält anställningsförhållande 

mellan serviceföretaget och den uthyrde. 

Riksdagen utfärdade den nya författningen den 11 

juli 1991. En historisk dag för alla svenska tjänsteföretag. 

Många bolag inom it och management 

hälsade lagen med glädjefylld lättnad. I likhet med 

skrivbyråerna utförde de arbetet på plats hos kunderna. 

Men de kallades konsulter, inte sekreterare. 

Av någon anledning hade myndigheterna aldrig 

jagat dataföretagens manliga företagsledare på 

samma sätt som skrivbyråernas ägarinnor. För 

dessa kvinnor var den 11 juli en ljuvlig seger. Inte 

minst för Ulla Murman, som ställdes inför domstol 

åtta gånger innan lagen ändrades. Men också för 

Berit Hägglund, Gertie Åbom och alla de andra 

som genom åren hade anklagats för brott. Och för 

Hans Hägglund, Torbjörn Rindås, Jan Sylvén, 

Björn Tarras-Wahlberg och övriga personer vars 

idoga arbete fick ändringen till stånd. Icke att förglömma 

var den 11 juli också en seger för Anders 

Kruse. Nu slapp han genomdriva en lag han faktiskt 

ogillade. Ingen skulle mer tvingas välja mellan 

att se genom fingrarna eller att behöva dra kvinnliga 

entreprenörer inför skranket. 

Få känner till att dessa händelser fick ett globalt 

90-tal

90-tal 

efterspel. 1993 röjde regeringen Bildt väck alla 

hinder för personaluthyrning och tillät även privat 

arbetsförmedling. Samtidigt sade Sverige upp den 

gamla ILO-konventionen, som förbjöd privat 

arbetsförmedling i vinstsyfte. ILO, som är FN:s 

organ för arbetslivs- och arbetsmarknadsfrågor, 

höll kongress 1994. I salen satt hundratals deltagare 

från hela världen. Den som begärde ordet först 

av alla var Anders Kruse. Han berättade om 1980talets 

konflikter med skrivbyråerna och hur regering 

och riksdag till slut funnit det bäst att släppa 

fram de privata alternativen. Detta borde vara 

framtiden också för ILO, argumenterade Kruse. 

Flera röster varnade för vad som kunde hända. 

– Mest intryck gjorde en kille från Filippinerna 

som beskrev hur fattiga, arbetssökande i hans 

land blev utnyttjade av uthyrningsföretag. De blev 

tvungna att sälja sin sista tillgång, vattenbuffeln, 

för att ha råd med förmedlingsavgiften. 

Anders Kruse utsågs till ordförande i en kommitté 

som skulle komma fram till en global hållning 

till personaluthyrning. Efter flera veckors 

manglande låg utkastet till en ny konvention klar. 

– Den sade att privata arbetsförmedlingar är 

tillåtna. Men ingen skulle behöva betala för att få 

ett jobb. Och absolut inte med en vattenbuffel, 

säger Anders Kruse. 

58 

FOTO: ROLF ADLERCREUTZ/TIOFOTO 

På Filippinerna tvingas människor betala – inte sällan med en 

vattenbuffel – för att få jobb. 

Efter köpet av Stockholms Stenografservice hade 

Michael och Lars gjort sig av med kontoret i 

Gamla Stan och flyttat in i LAB:s lokaler på Sveavägen 

25-27. Därefter flyttades högkvarteret till en 

fastighet på Grev Turegatan. Nu öppnades också 

små lokalkontor på Drottninggatan, Stureplan, 

Södermalm och ute i Kista. På varje ställe placerades 

både personalansvariga och säljare. Tanken var 

att komma närmare kunderna. Konkurrenterna 

byggde raskt upp sina egna säljkårer. Måltavlan 

var vanligtvis verkställande direktör. Denne höll ju 

i pengarna, resonerade många. Michael Haglind 

berättar att han och Lars ställde sig en helt annan 

fråga: 

– Vem är det som tar besluten om att hyra in? 

Vi upptäckte att det nästan aldrig var vd. Om 

någon hade blivit sjuk och måste ersättas var det 

personen närmast som upptäckte att Lisa var 

borta och kastade sig på telefonen. Ungefär som 

man beställer en taxi. Därför var det viktigare att 

kontakta sekreterare och telefonister. Vi tog reda 

på vem som beställde, inte vem som bestämde. 

Snart kom små nyttiga och roliga saker på posten 

till dessa beslutsfattare. Ett exempel var sekreteraralmanackan 

från Teamwork. Där fanns alla viktiga 

telefonnummer. De bästa representationskrogarna, 

taxibolagen, hotellen och – förstås – numret till 

Teamwork när man behövde extra personal. Eller 

59 

90-tal 

vad sägs om parfymen ”Nuage by Teamwork”. 

– Det blev en jättesuccé. Vi ritade till och med 

ett litet parfymmoln i all vår reklam så att sekreterarna 

som fått parfymen skulle göra kopplingen 

till oss, säger Michael Haglind. 

Frågan är om inte det mest slagkraftiga påhittet 

ändå var vinprovningarna. Plötsligt fick sekreterare 

som på sin höjd blivit bjudna på julbord 

chansen att prova viner – och Teamwork stod för 

notan. 

– Först kom kunderna till oss för att få en 

inblick i hur vi arbetade och hur våra system fungerade. 

Efter detta åkte vi och hade vinprovning. 

Det var mycket uppskattat, säger Inger Ahnell. 

Idag har allt detta fått ett namn – relationsmarknadsföring 

– och är högsta mode inom reklambranschen. 

Relationsmarknadsföring blev en grundbult 

i Teamworks omvandling från skrivbyrå till 

tjänsteföretag. De andra två grundbultarna var 

kundgarantin och värderingarna. 

I årets första nummer av kundtidningen Teamwork 

1990 stod följande att läsa: 

”Som första företag i skrivbyråbranschen inför 

vi på Teamwork kundgaranti. Är du av någon 

anledning missnöjd med den tjänst du fått av oss 

slipper du betala”. 

– Det väckte ett ramaskri i hela branschen.

90-tal 

”Ni kommer att sänka oss, sa konkurrenterna”, 

berättar Haglind. 

Ulla Murman, som fortfarande följde händelserna 

på företaget på nära håll, knorrade bekymrat: 

– Garanti är alltid bra. Men kommer vi ha 

råd? 

Det skulle visa sig att ytterst få företag krävde 

att garantin sattes i kraft. 

Personlig. Pålitlig. Kompetent – PPK. Som medarbetare 

på Teamwork skulle man i princip kunna 

rabbla denna bokstavskombination i sömnen. De 

medarbetare som varit med sedan den gamla tiden 

hade alltid ansett sig äga dessa egenskaper. Nu 

krävde Lars och Michael att samtliga anställda 

skulle fördjupa sig i PPK. 

– I tjänsteföretag är det människorna som producerar. 

Svårigheten för oss med att erbjuda en 

enhetlig produkt är att människor är olika. Men 

om vi åtminstone ställer upp på ett antal gemensamma 

värderingar, då har vi en viktig plattform 

att utgå från. Då kan vi säga till våra kunder att 

detta står vi för. Sedan är det upp till var och en 

att tillämpa värderingarna i sitt dagliga jobb, 

säger Lars Murman. 

I slutet av 1980-talet startade Teamwork i samma 

veva sin egen uthyrning av ekonomer – ”Ekonom- 

60 

erna”. Det blev den första, viktiga breddningen av 

företagets tjänsteutbud. 

I takt med att Teamwork, Proffice (som Snabbstenografen 

numera hette), Kontorsjouren, Ekonompoolen 

(som liksom Proffice startats av en person 

som tidigare varit verksam hos Teamwork) och de 

andra företagen erbjöd annat än rena sekreterartjänster 

självdog begreppet ”skrivbyrå”. I dess 

plats kom ”bemanningsföretaget”. 

När allt såg som ljusast ut 1991 slog lågkonjunkturen 

till. Över en natt ville inte kunderna beställa 

tjänster. Lars och Michael drog i nödbromsen och 

slog igen lokalkontor efter lokalkontor. Oavsett position 

på företaget fanns det nu bara en uppgift: Sälj. 

– Vi arbetade oss igenom långa telefonlistor 

och frågade om företagen behövde personal. Det 

var väldigt tufft. Ibland fanns det intresse, men 

oftast var det nej tack, säger Inger Ahnell. 

Den finansiella situationen på Teamwork blev 

mycket bekymmersam. Under en period var det 

till och med förbud mot att köpa papper och pennor 

till kontoret. 

Mitt i detta ringde en viss Maria Nilsson till Lars 

Murman och meddelade att hon var på väg tillbaka 

efter föräldraledigheten. Hon hade varit vd för 

Goodwill, en liten företagsgrupp som Teamwork 

hade förvärvat något år tidigare. Goodwill var 

konkursfärdigt och det var med stor tveksamhet 

man alls gjorde köpet. När krisen slog till sades de 

flesta av personalen på Goodwill upp. Maria hade 

dock i egenskap av varit vd skyddad av ett särskilt 

anställningskontrakt. Hon och Lars diskuterade 

därför vad hon skulle arbeta med när hon kom tillbaka. 

Resultatet blev att hon skulle sysselsätta sig 

med det hon kunde bäst: Rekrytering. Marias återkomst 

blev grunden till ett helt nytt affärsområde. 

– Jag satte mig mitt emot Inger Lind, en riktig 

veteran som då jobbade på Ekonomerna. Hon och 

jag började råsälja rekryteringsuppdrag per telefon. 

Vi satt med listor och tävlade om vem som kunde 

ringa flest samtal per timme. Vi klippte ut rekryteringsannonser 

ur tidningar och ringde upp företagen 

för att erbjuda vår hjälp. Vi var överlyckliga 

om vi bara hade fått ett enda uppdrag per dag. 

Inger Ahnell har ett mycket klart minne av vändningen. 

– Det var i juli 1992. Då ringde ett företag och 

sa: ”På torsdag eller fredag vill vi ha hjälp av sju 

personer”. Det var en jättegrej för oss. Då förstod 

vi att det hade lossnat. Sen tycker jag att det tuffade 

på väldigt bra. 

En tid efter stålbadet visade statistiken att Proffice 

inte längre var största företaget i branschen. 

– Jag förstod inte hur det kunde ske. Vi hade ju 

61 

90-tal 

ett sådant bra utgångsläge, säger Hans Hägglund 

som vid det laget hade lämnat över företaget till 

sonen Christer Hägglund. 

– På ett tidigt stadium sa jag till Christer: 

”Akta dig för de där två, Lars och Michael. De 

kommer att bli farliga”. 

Varningen visade sig befogad. Återigen satt en 

Murman bakom ratten på Sveriges ledande bemanningsföretag. 

I oktober 1993 gick flyttlasset till Odengatan. En 

av de privata hyresgästerna i porten var Lennart 

Bodström. Han hade återvänt till Sverige som pensionär 

efter några år som ambassadör i Oslo. Väl 

hemma blev han granne med ett av de företag han 

så länge bekämpat. 

– Jag brukade studera de arbetssökande som 

gick upp för trapporna. Det verkade vara unga 

och välutbildade människor. Och det betyder väl 

att där finns en attraktiv arbetskraft som företagen 

vill hyra. 

– Men det var verkligen ett ödets nyck att jag 

skulle bevittna detta i min egen port! 

I samband med att krisen blåste över besökte Lars 

gamla studentpolare Mats Sävstam kontoret. Bara 

för att titta om det här kunde vara något för honom. 

Mats, med en bakgrund inom finansbranschen, var 

lätt skeptisk.

90-tal 

Kontorsmiljö från mitten av 1990-talet. Febril aktivitet råder på Teamworkkontoret vid Odenplan där Inger Ahnell (närmast kameran) 

och kollegorna matchar anställda med rätt kunduppdrag. 

FOTO: MIKAEL STENBERG 

62 

– När man jobbar i 

finansbolag skyddar 

man sin investering, 

man tittar hela tiden 

bakåt på hur det gått. 

Men på Teamwork 

tittade de på framtiden. 

Här är vi idag. 

Vad gör vi imorgon? 

Det fanns ingen dåtid. 

Han frågade nyfiket 

Lars hur det låg 

till med budgeten. 

– Det tittar vi inte på. 

– Hur leder ni bolaget då? 

– Vi gör prognoser. 

– Hur ofta? 

– En gång i kvartalet. 

Innan besöket var över sammanfattade Lars 

Murman bolagets framtidsutsikter: 

– Antingen går det till himlen eller så går vi i 

konkurs. 

Mats, som jobbat i två konkursdrabbade bolag 

tidigare, tänkte: 

– Det här blir kanonbra – tredje gången gillt. 

Ett nytt affärsområd lanserades: Entreprenader. 

På sätt och vis har denna verksamhet alltid funnits 

inom skrivbyråerna. När Inger Ahnell skrev svars- 

Teamwork startar entreprenadverksamhet inom 

växel- och posthantering. 

63 

90-tal 

brev åt Sveriges Radio 

på 60-talet var det en 

slags entreprenad. 

Den moderna tidens 

entreprenader – som 

kallas outsourcing – 

handlar dock om 

något mer. 

– Det började med 

att it-företaget Digital 

kom till oss och frågade 

om vi inte kunde 

ta över deras växel. 

Jo, det kan vi väl, fast vi har ingen erfarenhet av 

sådant, svarade vi, berättar Mats Sävstam. 

Samarbetet gick så bra att Digitals vd hörde av 

sig igen. 

– Kan ni inte ta över posthanteringen också? 

En vårdag 1996 kablades en nyhet ut som många 

anställda på Teamwork inte riktigt kunde, eller 

kanske ville, tro på: Manpower hade köpt företaget. 

Många i huset vid Odengatan tog sig för pannan. 

Manpower. Amerikanska Manpower! Efter att 

Teamwork gått om Proffice hade organisationen 

oroligt spanat efter en ny medtävlare. När 

Manpower 1995 beslutade sig att ta steget från 

Norge till Sverige föll sig valet naturligt. Nordenchef 

Tor Dahl proklamerade att målet var att göra

90-tal 

1996 köptes Teamwork av amerikanskägda Manpower. 

64 

Manpower till en av de tre största spelarna i 

Sverige. I Teamworks egen personaltidning skrev 

chefredaktören olycksbådande artiklar om att 

företaget nu hade fått en ny huvudmotståndare. 

Bara några månader senare var giftermålet mellan 

Teamwork och Manpower ett faktum. Hur gick 

det till? 

Ledningen för amerikanska Manpower hade snabbt 

insett att de hade kommit för sent till den svenska 

marknaden. Enda sättet att etablera sig var därför 

att köpa ett redan väl inarbetat företag. Teamwork 

var det enda objektet som dög. 

– Men vi sa att vi är inte intresserade av att 

sälja. Men de var väldigt envisa, säger Michael 

Haglind. 

Så småningom hade Manpowers förhandlare 

lyckats mjuka upp en del av motståndet. Från att 

ha varit hårdnackat negativa, inledde Lars och 

Michael en diskussion om framtiden. 

– De flesta entreprenörer har i längden två val: 

Att på något sätt kliva av eller att jobba ihjäl sig. 

Jaha, tänkte vi, nu står det ett företag här och 

erbjuder oss att kliva av. Det kanske är dags. 

Sedan 1987 hade man trummat in namnet Teamwork 

hos kunderna. Nästan ett årtionde senare 

skulle de lära sig ett nytt namn: Manpower. Tillfälligt 

löstes problemet genom att bolaget antog 

dubbelnamnet Manpower Teamwork. Lars Murman 

ansåg dock att något radikalt måste göras som för 

all framtid skulle pränta in det nya namnet. Så föddes 

Nisse. 

Idén kom från Lars Murman 

och den kreativa lösningen 

från reklambyrån Lowe 

Brindfors. Det är svårt att 

övervärdera den betydelse 

reklamfilmerna om Nisse har 

haft, inte bara för Manpower 

utan för hela branschen. När 

radio- och TV-reklamen 

började sändas 1995 fick de 

tusentals människor som 

numera var anställda inom 

bemanningsföretagen ett 

namn – en offentlig identitet. 

Överallt pratade man om 

Nisse. Svenska Dagbladet återger onsdagen den 

27 maj en scen från en femteklass i en Stockholmsskola: 

– I nästa vecka ska jag vara ledig och ni kommer 

att få en vikarie, säger fröken. 

– Och vet ni vem det blir...? 

– Jaa, Nisse från Manpower, ropar klassen 

unisont. 

1995 sändes den första radio- och TVreklamen 

med ”Nisse från Manpower”. 

65 

90-tal 

Under 1990-talets sista högintensiva år drogs 

Manpower med i det febriga entreprenörsklimatet. 

Efter modell från it-världen fick Maria Nilsson 

uppdraget att starta en ”företagskuvös” 

inom koncernen. 

Hennes uppdrag var att på 

kort tid värpa fram nya 

affärsidéer. 

– Vi kallade enheten 

New Business. Mellan 1998 

och 2000 startade vi massor 

av nya verksamheter: 

TechPower, Manpower Care, 

Manpower Contruction, 

Manpower Handel, 

Manpower Pedagogerna 

och Empower, säger Maria 

Nilsson. 

– Vissa var rena vansinnesprojekt, 

men några verksamheter 

har ju blivit kvar. 

Construction är ett exempel. Och Empower har ju 

blivit väldigt lyckat. 

Det företag Ulla Murman startade i två små rum 

på Skomakargatan 1953 kunde hon inte längre 

känna igen. Samma upplevelse torde ha drabbat de 

andra personer som hade jobbat för henne, lärt sig 

hantverket och senare startat eget. Ullas gamla

90-tal 

sekreterare Berit Hägglund hoppade ju av och 

grundade Snabbstenografen. Det bolaget hette numera 

Proffice, sysselsatte tusentals anställda och var 

noterat på Stockholmsbörsen. Björn Örås, som var 

konsult på Teamwork i slutet av 1980-talet, skapade 

Ekonompoolen, numera känt som Poolia. Även det 

ett börsföretag. Dessa tre företag – och resten av 

branschen – ger idag jobb åt fyrtiotusen människor 

66 

i Sverige och hjälper varje år tiotusentals att hitta 

ett nytt jobb. 

Kanske är det den tankspridda professorn vi ska 

tacka. Han som en gång för länge sedan bad Ulla 

att skicka upp en sekreterare med skrivmaskin till 

sitt kontor. 

På 1990-talet tog Roxette, ett av många svenska musikunder, världen med storm. 

Sverige blev internationellt känt som en ledande musikproduktions- och it-utvecklingsnation. 

FOTO: TORLEIF SVENSSON/TIOFOTO 


Lågkonjunkturen slår till, och i början av årtiondet ökar 

arbetslösheten till cirka 10 procent. 

Sverige går med i Europeiska unionen (EU). 

90-tal 

Svenska popartister går på export och begreppet ”det 

svenska musikundret” myntas. Musikbranschen växer till 

en miljardindustri. 

De fösta såpaskådisarna syns i den nya tidens tv-program: 

dokusåporna. 

Internet slår igenom. 

De mest populära yrkerna finns inom IT- och mediebranschen. 

Allt fler kvinnor tar plats i styrelserummen och statsminister 

Ingvar Carlsson myntar begreppet ”varannan damernas”. 

Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, lämnar styrelsen för 

AMS. Därmed är den klassiska styrkonstellationen med 

företrädare för både arbetsgivare och arbetstagare bruten. 

Ungdomspraktik införs för att möta den höga ungdomsarbetslösheten. 

Lågkonjunkturen slår i slutet av nittiotalet över i en febrig 

högkonjunktur, driven av IT-utvecklingen. 


DN 31 januari 1995. 

INTERNATIONELLA TELEFONISTER 

Nu har du möjlighet att vara med och starta upp århundradets 

affärsidé. Vi söker språkkunniga tjejer mellan 20-35 år 

som vill arbeta på ett kommunikationsföretag i centrala 

Stockholm. Bemanning kommer att vara dygnet runt och 

du kommer att arbeta med oregelbundna arbetstider. Du 

behöver ej ha arbetat som telefonist tidigare, men vi ser 

gärna att du har telefon- och terminalvana, har en utpräglad 

servicekänsla och är stresstålig. 

Teamwork Rekrytering.

2000 

-TALET 

68 

framtiden – vinna eller försvinna? Ulla Murmans affärsidé 1953 var att hjälpa 

företag med utskrifter. Det hördes på namnet – skrivbyrå. När hon en tid efter starten 

hyrde ut en sekreterare till professorn som behövde assistans på kontoret hade hon 

ingen aning om att det var just detta – personaluthyrningen – som skulle bli företagets 

huvudnäring. Ännu mindre hade Ulla för ett halvsekel sedan anledning att föreställa sig 

konceptets explosionsartade spridning till snart sagt alla andra yrkesgrupper. Eller att 

hennes egen son skulle förvandla Stockholms Stenografservice till ett företag med över 

tiotusen anställda och flera miljarder kronor i omsättning. Ett företag som idag förutom 

uthyrning av arbetskraft inom hundratals yrken, även driver och utvecklar hela 

avdelningar hos kunder, ger strategiska råd och gör avancerade analyser genom så kallad 

HRM-konsulting och bidrar med nytänkande inom både näringslivet och arbetslivet. 

2000-talet: Den lilla skrivbyrån har utvecklats till en miljardindustri som sysselsätter tiotusentals 

människor och tillhandahåller tjänster inom allt från traditionell personaluthyrning och avancerade 

konsulttjänster till drift och utveckling av kunders outsourcade avdelningar. Nästa generation arbetstagare 

förväntas föredra en tredje typ av anställning: som egna företagare som säljer sin specialistkompetens 

på en öppen marknad. 

69

2000-tal 

ingen hade, med sitt goda rykte i behåll, vågat 

förutspå något sådant 1953. Prognosen var väl 

snarast att dessa kvinnliga entreprenörer som 

envist drev sina skrivbyråer, till slut skulle hamna 

bakom lås och bom och bli en löjeväckande fotnot 

i historieböckerna. Och fotnoter finns det gott om i 

den ekonomiska historien. Påfallande ofta handlar 

det dock om uppfinningar och branscher som en 

gång har förutspåtts en guldkantad framtid, men 

senare visat sig vara tankeslott. Bemanningsindustrin 

utgör exempel på motsatsen – fotnoten 

som växte till ett mäktigt kapitel vars slut ännu inte 

kan skönjas. 

Vi har sett utvecklingen. Från en liten skrivbyrå, 

till ett uthyrningsföretag som så småningom 

tillhandahöll rekryteringstjänster, entreprenadlösningar 

och kvalificerade personalkonsulttjänster 

– så kallad HRM management. Detta är troligen 

bara början på frammarschen. 

Förklaringen är rimligen inte att företagsledarna 

inom denna bransch är skickligare än andra. Dessa 

företag blomstrar helt enkelt tack vare att deras 

tjänster efterfrågas. Till skillnad från andra industriboomar, 

säg behovet av elektriska skrivmaskiner 

eller grammofonspelare, handlar detta emellertid 

inte om en tillfällig uppgång för en viss produkt. 

Det vi bevittnar är omdaningen av en av de 

allra största ekonomiska marknader vi känner till, 

70 

en marknad som existerar överallt där det finns 

människor. Marknaden för arbete. 

Det brukar sägas att vi är på väg att lämna industrisamhället, 

precis som vi en gång i tiden lämnade 

jordbrukssamhället. Båda påståendena inrymmer 

en lätt överdrift. Det finns fortfarande jordbrukare 

i Sverige, även om de bara utgör någon procent av 

befolkningen. Och vem skulle kunna tänka sig en 

framtid utan anrika, globala industriföretag som 

Sandvik, SKF och Volvo? Sanningen är att jordbrukssamhället 

lever kvar. Men idag skördas åkrarna 

med motordrivna tröskor och korna mjölkas av 

robotar. Industrisamhället fortlever också i allra 

högsta grad. Och precis som på landsbygden 

tränger maskiner och robotar bort den mänskliga 

arbetskraften från fabrikerna. Den arbetskraftsintensiva 

produktion som blir kvar flyttas till låglöneländer. 

Pådrivande är en global konkurrens 

och därmed behovet av att ständigt förnya och förbilliga 

sina produkter. 

Och nu, behövs inte längre människor i ekonomin? 

Jodå. Människor behövs mer än någonsin. Men 

kanske inte som förr – under 40 års tid framför 

samma monteringslina. Utan kanske fem år på 

utvecklingsavdelningen, eller ibland bara en månad, 

en vecka eller i vissa fall bara för en specialinsats 

under några timmar. Det är detta som kallas för 

tjänstesamhället. Andra säger kunskapssamhället 

eller informationssamhället. Vad man än svänger 

sig med för uttryck är det lätt att konstatera att 

industriföretagen fortfarande behöver människorna. 

Och de behöver hela tiden olika människor – 

snabbt. De som vill 

hårdra resonemanget 

brukar säga att företagen 

inte eftersöker 

personer längre, utan 

kompetens. Ska vi alltså 

säga kompetensmarknad 

istället för 

arbetsmarknad? 

Bemanningsföretag 

eller kompetensförsörjningsföretag 

är 

helt och hållet skapade 

för att hantera denna 

utveckling. Rätt kompetens 

på rätt plats 

omedelbart. Men bara 

så länge kompetensen 

behövs. Det är branschens erbjudande. Tanken 

svindlar. Kan man tänka sig en framtid där i stort 

sett alla människor är anställda av bemanningsföretagen, 

som analytiskt slussar runt kompetensen 

till företagen vid de rätta tidpunkterna? Vi får akta 

Kunskapssamhället tros leda till att företag inte längre eftersöker 

personer utan kompetens. 

71 

2000-tal 

oss för att överdriva. Än så länge sysselsätter branschen 

bara ett par procent av arbetskraften. Även 

om den svenska marknaden med internationellt 

mått mätt åtminstone borde fördubblas är tanken på 

miljontals Nissar väldigt djärv. Likaså den trend 

som innebär att företag 

lägger ut hela funktioner 

och processer, 

flyttar produktionen 

till låglöneländer och 

enbart ägnar sig åt 

kärnverksamheten. 

Vad händer om man 

drar ut trendlinjen 

från Stockholms 

Stenografservice 1953 

ytterligare 50 år framåt 

i tiden? Som avslutning 

på denna bok har 

vi bett några proffs att 

titta i kristallkulan. 

Thomas Fürth, forskningsledare 

på Kairos 

Future, Marie Söderqvist, vd på United Minds, 

Lars Murman, Manpower Europa och Mats 

Sävstam, vd på Manpower Bemanning Sverige 

kommer nedan att skissa några möjliga framtida 

utvecklingsspår för svensk arbetsmarknad.

2000-tal 

• Vi lämnar industrisamhället och den personalintensiva 

tillverkningsindustrin håller på sikt på 

att försvinna. Vi går nu in alltmer i ett upplevelseoch 

tjänstesamhälle. 

• Arbetsmarknaden globaliseras i likhet med ekonomin 

och konsumtionen i stort, och det utländska 

ägandet ökar ytterligare i Sverige. 

En titt i kristallkulan siar om en globaliserad arbetsmarknad 

och krav på företag att tänka nytt. 

TENDENSER – VAD KAN SKÖNJAS I KRISTALLKULAN? 

vi börjar med att glänta på framtidsdörren på ett mer övergripande plan. 

de mest framträdande tendenserna på arbetsmarknadsarenan ur ett makroperspektiv 

är enligt våra fyra experter att: 

72 

• Storstadskoncentrationen förstärks med Stockholm 

i fortsatt fokus (trots viss avmattning för 

närvarande), och med Göteborg och Malmö/ 

Köpenhamnsregionen som starka tillväxtcentra. 

• Kraven på företagen att tänka nytt, ha ett äkta 

samhällsengagemang och bygga varumärken på 

rätt sätt ökar. Parametrar som kvalitet och pris 

FOTO: PHILIP LAURELL /JOHNÉR BILDBYRÅ 

blir alltmer likartat, vilket gör att varumärkesbyggande 

och så kallad storytelling blir allt viktigare 

för företagen. 

• Olika typer av opinioner kommer att spela större 

roll för beslutsfattare och politiken kommer att 

flytta ut mer och mer i samhället. 

• Samhällsföreställningar och värderingar styr i 

högre grad både människors konsumtionsval 

och val av arbetsgivare, samtidigt som arbetsgivarnas 

rekryteringsprocess i större utsträckning 

kommer att fokusera på personers 

värderingar och dess överensstämmelse med 

företagets dito. 

• Anställningsformerna förändras från fasta till 

lösare förbindelser. Bemanningsföretagen kommer 

att öka i betydelse, både avseende uthyrning 

och rekrytering av personal samt outsourcing 

och HRM-konsulttjänster. 

thomas fürth menar att man kan betrakta 

arbetsmarknaden som ett teaterstycke eller en scen, 

där arbetsgivaren är regissören, marknaden är 

publiken och medarbetarna är skådespelarna. Och 

precis som på teatern måste skådespelarna få rätt 

roll vid rätt tillfälle, de måste få kompetent regi och 

de måste vara flexibla och inlästa på sin roll för att 

pjäsen ska nå framgång. 

73 

2000-tal 

– Bemanningsföretagen kommer att få en central 

roll eftersom de minskar osäkerheten och hjälper 

företagen att balansera efterfrågekurvor och personalbehov 

samtidigt som de ger medarbetarna 

flexibilitet och möjlighet till nya utmaningar. 

Bemanningsföretagen kommer att behövas än mer 

på den framtida arbetsmarknadsscenen, säger 

Thoms Fürth. 

mats sävstam bedömer också att bemanningsföretagen 

kommer att få ökad betydelse i framtiden, 

både när det gäller rekrytering av rätt person till rätt 

plats och för att hjälpa till att behålla företagens 

flexibilitet: 

– Vi lever i en verklighet med ett accelerande 

tempo i näringslivet, och många företag väljer 

redan idag att ta hjälp av oss i bemanningsbranschen 

för att klara kraven. Kraven på kunskap 

och specialistkompetens, ofta under en begränsad 

period och på kort varsel, kommer att öka ytterligare 

och då är bemanningsföretagen alternativet. 

Vi är övertygade om att vår bransch kommer att 

betraktas som en självklar partner i ännu större 

utsträckning i framtiden, säger Mats Sävstam. 

lars murman är säker på att bemanningsföretagen, 

eller kompetensförsörjningsförtagen – en benämning 

som kanske bäst beskriver att det är just kompetens 

företaget erbjuder – även får en naturlig

2000-tal 

plats inom entreprenad– och avancerad konsultverksamhet. 

– Vi har redan sett början på denna utveckling. 

Breddningen fortsätter till nya yrkesområden och 

tjänster, framför allt när det gäller tjänster högre 

upp i värdekedjan. Jag är också övertygad om att 

trenden att lägga ut hela affärsprocesser blir ännu 

vanligare. Företag vill inte enbart hyra in en person, 

de vill få hjälp att driva och utveckla hela 

funktioner och avdelningar. 

marie söderqvist ser ytterligare en aspekt av 

bemanningsbranschens betydelse på framtidens 

arbetsmarknad, nämligen när det gäller invandrarnas 

integration på den svenska arbetsmarknaden. 

– En möjlig strategi för bemanningsföretagen 

är att i framtiden i större utsträckning fungera 

som ett slags garant för välutbildade invandrare 

att hamna på sin rätta nivå på arbetsmarknaden. 

Idag finns det alldeles för många invandrare som 

inte har de arbeten de är utbildade för, och 

bemanningsföretagen har förutsättning att klara 

av detta på ett bra sätt, menar Marie Söderqvist. 

Manpower och flera andra i branschen har länge 

fungerat som en brygga för att få in invandrare 

på arbetsmarknanden. Man har också gjort stora, 

riktade insatser för att få in bidragsberoende 

invandrare främst inom olika typer av tillverknings- 

74 

branscher på arbetsmarknaden, till exempel genom 

samverkansprojektet Stockholm Matchning och 

MOPP/LOGG-projekten i Helsingborg. Den rollen 

kan alltså komma att utökas till att även omfatta 

mer kvalificerade yrkeskategorier bland de nya 

svenskarna. 

De tendenser vi har tittat på hittills har rört sig på 

ett mer övergripande samhälls- och företagsplan. 

Om vi istället väljer att syna kristallkulan ur ett 

medarbetar- och individperspektiv, vad kommer 

då att ske inom en period om fem till tio år? 

Här fokuserar Thomas Fürth, Marie Söderqvist, 

Lars Murman och Mats Sävstam sammantaget sin 

framåtblick främst på att: 

• Allt fler kommer att se arbetet som en väg till 

självförverkligande – man vill att arbetsgivarens 

värderingar stämmer överens med de egna, man 

vill ständigt lära nytt och man vill i möjligaste 

mån undvika monotoni. Medarbetarna blir mer 

krävande och mer självständiga. Personalpolitik, 

värderingar och samhällsengagemang är centrala 

kriterier när dagens ungdomar ska ut i arbetslivet. 

• Arbetskraften kommer att bli mer kvalificerad 

och välutbildad, men det kommer fortfarande 

att finnas arbetsuppgifter av rutinkaraktär som 

de välutbildade i större utsträckning förväntas 

Arbetet blir en väg till självförverkligande och det ökade hälsomedvetandet 

ställer nya krav på framtidens arbetsgivare. 

FOTO: SVEN GILLSÄTER/TIOFOTO 

75 

2000-tal 

utföra, vilket kan komma att krocka med medarbetarnas 

föreställningar (se punkten ovan!). 

• Arbetslivet kommer att kännetecknas av en 

ökad frihet, där både arbetstider och gränserna 

mellan arbete och fritid blir flytande för 

många. 

• Det kommer att bli vanligare att arbeta på bemanningsföretag, 

även bland de högutbildade 

grupper som idag inte i första hand söker sig 

till den typen av anställning. 

• Det ökade hälsomedvetandet i kombination 

med arbetsgivarnas intresse av att sänka de 

stigande sjukskrivningskostnaderna bidrar till 

att hälsorelaterade löneförmåner kommer att 

öka. Det kommer att bli ett ökat fokus på att 

förebygga sjukskrivningar genom till exempel 

kostinformation och regelbunden motion på 

företagets bekostnad, samtidigt som medarbetarna 

i större utsträckning än idag kommer att 

kräva den typen av förmåner. 

marie söderqvist tror att en följd av ett ökat 

fokus på medarbetarnas välbefinnande är att 

arbetsplatsernas (i första hand kontorens) 

utformning kommer att förändras för att främja 

social samvaro och känslan av välbefinnande på 

arbetsplatsen. När det gäller behovet av ökad fri-

2000-tal 

het och självförverkligande via arbetet, ser Mats 

Sävstam en tydlig koppling till bemanningsbranschens 

fortsatta 

utveckling: 

– På lite längre 

sikt kan vi se två 

tänkbara 

scenarier framför 

oss. Det ena är att 

allt fler blir så kallade 

fria agenter, eller 

free agents som det 

heter på engelska, 

och Manpower och 

andra i branschen 

förmedlar helt 

enkelt människors 

arbete. Det andra 

scenariot är att vår 

expansion inom 

bemanning fortsätter och att uppemot tio procent 

av svenskarna arbetar på Manpower! 

lars murman tror att förhållandet mellan arbetsgivaren 

och arbetstagaren kommer att förändras: 

– Vi blir inte en arbetsgivare utan en samarbetspartner. 

Relationen mellan företaget och den 

anställde utvecklas till ett partnerskap. Vår roll 

blir att förmedla kompetens. 

Att erbjuda sin specialistkompetens via exempelvis bemanningsföretag 

tros bli allt vanligare i framtiden. 

76 

thomas fürth tror på en liknande utveckling: 

– Jag bedömer att det som kallas en ”tredje 

form av anställning” 

kommer att bli vanligare. 

Det innebär att 

vi efter först jordbrukssamhället 

och 

sedan löntagarsamhället, 

som vi befinner 

oss i nu, kommer in 

i en fas då många i 

stället väljer att vara 

anställda av någon 

som erbjuder ens 

kompetens till arbetsmarknaden. 

Det kommer 

sannolikt inte att 

vara den dominerande 

anställningsformen 

men den kommer att 

öka markant. Jag tror att vi kommer att få se 

hybrider av företag och bemanningsföretag, där 

bemanningsföretaget har tagit över hela sektioner 

av företag. 

EN NY GENERATION GÖR ENTRÉ 

FOTO: PHOTO RESEARCHERS/TIOFOTO 

60- och 70-talisternas tydliga individualism med 

satsa-på-dig-själv- och jag-gör-som-jag-vill-fokus 

bidrar till utvecklingen av de tendenser som beskri- 

2000-tal 

vits ovan, och dessa grupper kommer sannolikt att 

söka sig nya positioner när 40-talisterna undan för 

undan försvinner från arbetslivet. Samtidigt vet vi 

att en ny grupp, 80-talisterna, nyligen har gjort eller 

håller på att göra entré, och att det är deras värderingar 

och beteendemönster som i stor utsträckning 

bestämmer hur arbetsmarknaden kommer att se ut 

på längre sikt. 

Thomas Fürth pekar på att ”det demografiska 

underskottet”, det vill säga det faktum att den nya 

generationen på arbetsmarknaden, 80-talisterna, är 

färre än både 40-talister och 60-talister, kommer 

att ställa till en hel del problem på arbetsmarknaden. 

– Det är ungefär dubbelt så svårt att höja produktiviteten 

i ett tjänstesamhälle jämfört med ett 

där industrin dominerar, samtidigt som vi får färre 

individer som ska bidra till tillväxten. Vi kan också 

se att den allt tidigare pensionsåldern med ett fortsatt 

aktivt liv där man inte har tid att ta hand om 

barnbarnen som man gjorde förr, leder till en enorm 

press på ”mellannivån”, alltså de produktiva. 

Vad kännetecknar då denna nya generation, de som 

är födda på 80-talet? I amerikanska studier betecknas 

80-talisterna som ”Generation Ordning” därför 

att de vill ha tydliga gränser, exempelvis mellan 

arbete och fritid genom tydligt specificerade arbetsuppgifter. 

Ordning och reda värderas högt. De är 

77 

FOTO: STIG GRIP/JOHNÉR BILDBYRÅ 

Nästa generation arbetstagare har krav på underhållning och att 

ha kul på jobbet.

2000-tal 

lagarbetare med ett tydligt team-fokus, men är 

samtidigt extremt självständiga och självgående. 

Thomas Fürth, som har följt dessa studier, menar 

att det finns goda utsikter att 80-talisterna blir en 

syntes mellan 40-talisternas kollektivism och 60talisternas 

individualism. Marie Söderqvist har 

tagit del av några undersökningar som visar att de 

svenska 80-talisterna tycks skilja sig en del från sina 

amerikanska generationskamrater som beskrivits 

ovan. Några av kännetecknen för de svenska 80talisterna 

är: 

• En utpräglad narcissism. 

• En väl utvecklad social kompetens. 

• De tar avstånd från monotoni och har stora krav 

på underhållning och att ”ha kul”. 

• De söker självförverkligande genom arbetet 

– det är en livslång skola där ett huvudkrav är 

ständig kompetensutveckling. 

• De har ett slags modernt hantverkstänkande, 

som handlar om att de vill utveckla sina förmågor 

och bli riktigt duktiga på det, exempelvis 

komponera, skriva eller teckna. 

78 

– Den här gruppen kommer att vara som klippt och 

skuren för det upplevelsebaserade samhälle vi är på 

väg mot eftersom de är oerhört skickliga socialt 

samtidigt som de söker personliga kickar genom 

arbetet, säger Marie Söderqvist. 

Mats Sävstam tror och hoppas att stora delar av 80talistgenerationen 

kommer att vara intresserade av 

att arbeta på bemanningsföretag eftersom den typen 

av företag kan erbjuda möjligheter att prova på olika 

saker, lära nytt och byta arbete ofta – om man vill. 

– Många av de tendenser vi kan se när det 

gäller framtidens arbetsmarknad pekar åt samma 

håll – det vi inom bemanningsbranschen kan erbjuda 

är intressant idag men kanske i ännu större 

utsträckning för morgondagens aktörer, säger 

Mats Sävstam. 

Manpowers plats på den framtida arbetsmarknaden 

är alltså given. 

– Jag kan bara gissa om detaljerna. Men jag 

är säker på att vi kommer att fortsätta förnya och 

stöpa om det svenska arbetslivet. En förnyelse som 

påbörjades redan för 50 år sedan när min mamma 

slog upp portarna till sin lilla skrivbyrå, säger 

Lars Murman. 

I startgroparna. Förändringen av den svenska arbetsmarknaden har bara börjat. 

FOTO: PHOTODISC VOLUMES 

79 

2000-tal

LITTERATURLISTA 

Glans, Sigurd (1999) ”På första sidan 1900-1999”. 

Stockholm. 

Avartsson, Gösta (1987). ”Arbetets förvandlingar i 1900talets 

storindustri”. Göteborg. 

Conradson, Birgitta (1988). ”Kontorsfolket”. Arlöv. 

Furåker, Bengt m. fl. (1989). ”Välfärdsstat och lönearbete”. 

Lund. 

Furåker, Bengt m. fl. (1991). ”Arbetets villkor”. Lund. 

Greif, Mats (1992). ”Kontoristen. Från chefens högra hand 

till proletär”. Malmö. 

Hansen, Lars H & Orban, Pal m. fl. (2002). ”Arbetslivet”. 

Lund. 

Kommittén Välfärdsbokslut/SOU 2001:53 (2001). ”Välfärd 

och arbete i arbetslöshetens årtionde”. Stockholm. 

Kommittén Välfärdsbokslut/SOU 2001:53 (2001). 

”Välfärdsbokslut för 1990-talet”. Stockholm. 

Olli, Åsa (1996). ”Arbetsmarknadspolitiskt kalendarium”. 

Stockholm. 

Magnusson, Lars (2002) ”Sveriges ekonomiska historia”. 

Stockholm. 

80

GENOM BROTT - Manpower

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?