GENOM BROTT - Manpower
GENOM BROTT - Manpower
GENOM BROTT - Manpower
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Det här är boken om den flexibla arbetskraften – ett fenomen som för alltid<br />
kom att förändra den svenska arbetsmarknaden. Boken ger en tillbakablick<br />
över svenskt arbetsliv de senaste 50 åren och en framåtblick över kommande<br />
trender.<br />
Det började med en 26 år ung entreprenör vid namn Ulla Murman. Utan att<br />
ha en aning om det då, när hon lät sina sekreterare cykla iväg med skrivmaskinen<br />
fastspänd på styret för att lösa uppdrag på plats hos kunden, hade<br />
hon lagt grunden till en helt ny bransch. Året var 1953. Hennes verksamhet<br />
växte och hamnade snart i centrum för en het debatt. Frågan om arbetsförmedling<br />
ställdes på sin spets. Häxjakten mot skrivbyråerna var ett faktum.<br />
Men trots massivt motstånd, ständiga åtal och hot om fängelse fortsatte<br />
Ulla Murman och hennes kollegor att kämpa för sin existens.<br />
Boken beskriver dels hur synen på arbetskraft förändrats från 50-talet fram<br />
till idag och ger dels svar på frågan hur det var möjligt för en simpel skrivbyrå<br />
att växa till den miljardindustri bemanningsbranschen är idag. En utveckling<br />
som saknar motstycke i svensk arbetslivshistoria.<br />
Vi möter bland annat AMS dåvarande generaldirektör och sedermera<br />
Sveriges finansminister Allan Larsson, Lennart Bodström, medlem i AMS<br />
styrelse och utrikesminister 1982-1985 samt AMS chefsjurist Anders Kruse.<br />
Vi träffar en av Sveriges första lobbyister Björn Tarras-Wahlberg och tittar<br />
på de kommande arbetsmarknadstrenderna med hjälp av forskningsledare<br />
Tomas Fürth, Kairos Future och Marie Söderqvist, vd United Minds. Och<br />
naturligtvis: Ulla Murman som berättar hur det gick till när hon startade<br />
Sveriges första personaluthyrningsföretag.<br />
<strong>GENOM</strong><br />
<strong>BROTT</strong><br />
HISTORIEN OM BRANSCHEN SOM FÖRÄNDRADE<br />
DEN SVENSKA ARBETSMARKNADEN
INNEHÅLL<br />
förord<br />
historisk sammanfattning 2<br />
50-talet 4<br />
60-talet 14<br />
70-talet 26<br />
80-talet 38<br />
90-talet 54<br />
2000-talet 68<br />
litteraturlista 80<br />
Text och research kap 1-5 (50-tal till 90-tal): Christofer Fager<br />
Text och research kapitel 6 (2000-tal): Nina Nygaard Lundin<br />
Redaktör: Veronica Linarfve<br />
Layout/Produktion: Gunnel Jonsson/Citat Media Production AB<br />
Tryck: Jernström Offset<br />
”<strong>GENOM</strong><strong>BROTT</strong> – historien om branschen som förändrade den svenska<br />
arbetsmarknaden” är utgiven av <strong>Manpower</strong> i samband med företagets<br />
50-årsjubileum.<br />
©<strong>Manpower</strong> 2003<br />
FÖRORD<br />
sjuksköterskan anita matthews utreder patienternas<br />
hjärtverksamhet på avdelningen för kardiologi<br />
vid Södersjukhuset. Lars Göran Nylander,<br />
operativ chef på Kronans Droghandel i Göteborg,<br />
förbereder måndagens ledningsgruppsmöte där<br />
han ska presentera en ny organisationsstruktur.<br />
Och vaktmästaren Mehmet Arslan hejar glatt på<br />
statsminister Göran Persson i Rosenbad.<br />
Jag misstänker att några av er blir förvånade<br />
när jag berättar att Anita, Lars Göran och Mehmet<br />
är anställda på <strong>Manpower</strong>. Deras jobb förknippar<br />
man ju inte traditionellt med personaluthyrning.<br />
Tankarna går snarare till tjänster på kontor. Och<br />
det är inte konstigt – det var på kontoren allting<br />
började en gång i tiden.<br />
Receptionisterna och sekreterarna finns förstås<br />
kvar. Men vi sysselsätter också marknadsassistenter,<br />
sjuksköterskor, betongarbetare, ingenjörer, personalchefer,<br />
svetsare, it-konsulter och ekonomer. Idag är<br />
personaluthyrning bara en del av vår verksamhet.<br />
Kunder vänder sig också till oss för att få hjälp<br />
med rektyrering, för att de vill att vi ska driva och<br />
utveckla en eller flera av deras avdelningar, ta över<br />
hela funktioner eller processer (så kallad out- eller<br />
insourcing). Eller hjälpa deras övertaliga personal<br />
att hitta en ny långsiktig försörjning genom så kal-<br />
lade omställningsprogram. Vissa kallar oss kompetensförsörjningsföretag.<br />
Det är en bra benämning<br />
för att beskriva vad våra 8 000 medarbetare<br />
sysslar med idag. Rätt kompetens när den behövs.<br />
Det är ingen lätt sak. Att rekrytera den unika<br />
resurs som människan utgör har alltid varit en<br />
delikat uppgift för näringslivet. För att inte tala<br />
om problemet att räkna ut hur länge resursen<br />
behövs.<br />
I det avseendet har ingenting ändrats sedan<br />
min mamma Ulla Murman grundade Stockholms<br />
Stenografservice för 50 år sedan. Då växte kontoren<br />
i omfång. Komplicerade arbetsuppgifter som<br />
snabb maskinskrivning och stenografi krävde välutbildade<br />
sekreterare. Dagens moderna hjälpmedel<br />
skulle inte dyka upp förrän flera årtionden senare.<br />
Mammas skrivbyrå fick en rivstart. Bland de<br />
första kunderna som hörde av sig fanns SAS och<br />
Ericsson – företag som fortfarande står med på<br />
kundlistan. Då handlade det ofta om inhyrning av<br />
vd-sekreterare. Idag kan det handla om i stort sätt<br />
vilken tjänst som helst. Vår roll har förändrats och<br />
vi har en naturlig plats i näringslivet. En yngre<br />
läsare tycker nog det är märkligt att läsa att vår<br />
verksamhet betraktades som olaglig i många år.<br />
Två gånger dömdes Ulla i Högsta domstolen och<br />
11<br />
genom åren har flera av hennes kollegor ställts<br />
inför rätta.<br />
Nu när <strong>Manpower</strong> – som företaget heter idag –<br />
fyller 50 år tyckte vi det var dags att återberätta<br />
historien. Det är inte bara den spännande berättelsen<br />
om ett kvinnligt entreprenörsöde i efterkrigstidens<br />
Sverige. Det är också en spegling av hur vårt<br />
arbetsliv har förändrats genom åren. De tunga och<br />
enformiga jobben har blivit färre. De kunskapsintensiva<br />
jobben har blivit fler. Ändå tror jag att<br />
vi bara sett början på det som brukar kallas för<br />
tjänstesamhället.<br />
Det är inte lätt att lyfta blicken och gissa sig<br />
till de stora utvecklingslinjerna. Men jag hoppas<br />
att den här boken – en tillbakablick, samhällsanalys<br />
och jubileumsskrift i ett – kan bli en hjälp<br />
på vägen. Vi har valt att berätta historien om<br />
branschen utifrån mammas erfarenheter och upplevelser.<br />
Men hon var inte ensam i sin kamp. Flera<br />
kvinnor kämpade för att bygga upp vår bransch,<br />
ett par av dem presenteras också i boken.<br />
Lars Murman<br />
<strong>Manpower</strong> Europa
HISTORISK SAMMANFATTNING<br />
1884: Stadsmakterna pratar för första<br />
gången om begreppet ”arbetsförmedling”.<br />
Regeringen fastslår att den som vill förmedla<br />
jobb måste ha ett särskilt tillstånd för sådan<br />
verksamhet. En kontroll av nivåerna på förmedlingsavgifterna<br />
införs.<br />
1919: Den internationella arbetsgivarorganisationen<br />
ILO bildas. Medlemsländerna<br />
uppmanas att upprätta avgiftsfria offentliga<br />
arbetsförmedlingar.<br />
1930-talet: Sverige är ett land med många<br />
fattiga. Allt fler människor flyttar till storstäderna<br />
där privata enmansförmedlingar<br />
– mot betalning – tipsar arbetssökande om<br />
lediga jobb.<br />
1933: ILO:s konvention nummer 34 ålägger<br />
medlemsländerna att inom tre år avskaffa<br />
förmedlingar som tar betalt av de arbetssökande.<br />
Sverige är ett av de länder som<br />
undertecknar detta avtal.<br />
1935: Sverige. En lag om ”vissa bestämmelser<br />
om arbetsförmedling” träder i kraft.<br />
I lagens andra paragraf står det kort och<br />
gott att ”arbetsförmedling må icke bedrivas<br />
i förvärvssyfte”.<br />
1938: Fackföreningar och arbetsgivare<br />
tecknar det första kollektivavtalet (känt som<br />
Saltsjöbadsavtalet) vars syfte är att reglera<br />
lönesättningen på arbetskraft.<br />
1942: Riksdagen skriver in i lagen att det<br />
inte spelar någon roll om den arbetssökande<br />
är anställd av förmedlingen och förblir så för<br />
all framtid. Verksamhet som tillhandahåller<br />
arbetskraft klassas som arbetsförmedling<br />
och är förbjuden. (Ordet personaluthyrning<br />
omnämns dock inte i lagen).<br />
1948: AMS bildas med uppgift att tillhandahålla<br />
och förmedla arbetskraft.<br />
1953: Ulla Murman grundar Stockholms<br />
Stenografservice, en skrivbyrå som tillhandahåller<br />
sekreterartjänster. En slarvig professor<br />
skriver otydliga protokoll och Ulla bestämmer<br />
sig för att skicka en sekreterare till professorns<br />
kontor för att utföra uppdraget på<br />
plats. En ny bransch – personaluthyrningsbranschen<br />
– föds.<br />
1955: En jurist från AMS kontaktar Ulla Murman<br />
och förklarar att hennes verksamhet är<br />
olaglig. Det första åtalet mot Ulla väcks.<br />
1957: Kriminalpolisen förhör Ulla om skrivbyråverksamheten<br />
och konceptet med<br />
”ambulerande sekreterare”.<br />
1960: Ulla Murman och kompanjonen Märta<br />
Riper ställs inför rådhusrättens domare.<br />
Rådhusrätten (nuvarande tingsrätten) friar<br />
damerna och lägger tonvikten på bandet<br />
mellan Stockholms Stenografservice och de<br />
uthyrda sekreterarna. Åklagare Wulf Zippis<br />
överklagar domen.<br />
Berit Hägglund, en av Ullas anställda,<br />
bestämmer sig för att starta eget och grundar<br />
SnabbStenografen, dagens Proffice.<br />
1961: Fallet går vidare till nästa instans och<br />
Ulla kallas till rättegång hos Svea hovrätt.<br />
Svea hovrätt lägger till skillnad från rådhusrätten<br />
tonvikt vid det faktum att Ullas sekreterare<br />
kan få nya uppdrag på plats hos<br />
kunden, samt att de intar samma ställning<br />
på kontoret som den ordinarie personalen.<br />
Hovrätten beslutar att ”förmedling har bedrivits<br />
mot ersättning och utan tillstånd” och<br />
dömer Ulla Murman till 15 dagsböter á<br />
20 kronor. Domen överklagas.<br />
1962: Högsta domstolen, eller Kunglig<br />
Majestät som den hette på den här tiden,<br />
slår fast att Ullas skrivbyrå strider mot lagen.<br />
HD menar att portalparagrafen som lagts till<br />
lagen 1942 just handlar om personaluthyr-<br />
2<br />
ning – och att det där framgår att Ullas verksamhet<br />
inte är tillåten. Ulla döms härmed i<br />
landets högsta rättsliga instans.<br />
Samma år skriver folkpartiet och högern de<br />
första motionerna i riksdagen om att gränsdragningar<br />
måste göras – mellan arbetsförmedling<br />
och servicefunktioner. En utredning<br />
som ska förtydliga arbetsförmedlingslagen<br />
tillsätts året därpå, 1963.<br />
1964: Ulla fortsätter att driva sin skrivbyrå<br />
trots att Högsta domstolen fastslagit att det<br />
hon gör är olagligt. Hon ställs på nytt inför<br />
Stockholms rådhusrätt. Fösta gången Ullas<br />
fall togs upp i rådhusrätten friades hon – men<br />
denna gång förklarar även rådhusrätten Ulla<br />
skyldig och dömer henne till dagsböter.<br />
Ulla överklagar.<br />
1965: Fallet tas på nytt upp i Svea hovrätt.<br />
Även här blir det fällande dom och nya böter.<br />
1966: Efter tre års arbete publiceras ett delbetänkande<br />
på utredningen beträffande<br />
arbetsförmedlingslagen. I betänkandet konstateras<br />
att problemet med skrivbyråerna är<br />
deras ambulerande karaktär, det vill säga att<br />
de anställda skickas ut på uppdrag hos kunder.<br />
Detta faktum innebär att byråerna säljer<br />
arbetskraft, inte en arbetsprodukt. Utredningen<br />
belyser också att privat arbetsförmedling är<br />
förbjuden i hela Europa, men att inget annat<br />
land definierar personaluthyrning som arbetsförmedling.<br />
Utredningen vill således tillåta<br />
personaluthyrning. Granskningen leder dock<br />
inte till någonting – regeringen tycks inte vara<br />
mogen att ta ställning i frågan. Regeringen<br />
tillsätter i stället ytterligare en utredning.<br />
1967: Den svenska branschorganisationen<br />
för personaluthyrningsföretag bildas (dagens<br />
Bemanningsföretagens organisation).<br />
1970: Regeringen känner sig redo att fatta<br />
beslut i frågan om skrivbyråernas framtid.<br />
Men trots att argumenten i 1966 års utredning<br />
talar för skrivbyråerna, skärps i stället<br />
lagen. Nu hotar fängelsestraff för den som<br />
sysslar med olaga arbetsförmedling. Skrivbyråerna<br />
ska bort. Trots de skärpta reglerna<br />
lämnas dock en liten springa på glänt sedan<br />
man förklarat att personaluthyrning är förbjuden<br />
– men entreprenad är ok. Om Ulla och<br />
hennes kollegor exakt definierar vad sekreteraren<br />
ska göra under uppdraget, kan således<br />
verksamheten räknas som laglig. Skrivbyråerna<br />
skriver specifikationer för glatta livet för<br />
att slippa bli polisanmälda.<br />
1978: SAF-lobbyisten Björn Tarras-Wahlberg<br />
fascineras av skrivbyråernas verksamhet och<br />
ger 1979 upphov till en motion som uppmanar<br />
regeringen att hitta en lösning på skrivbyråernas<br />
situation. Motionen får gehör och i<br />
en omröstning uppmanar riksdagen regeringen<br />
att lösa frågan. Ett justitieråd tillsätts<br />
för att utreda saken.<br />
1979: Stockholms Stenografservice tecknar<br />
kollektivavtal för internpersonalen med HTF.<br />
Avtalet väcker heta känslor. TCO:s styrelse<br />
arbetar för fullt med att röka ut skrivbyråerna<br />
samtidigt som ett av deras egna medlemsförbund<br />
tecknar avtal med en skrivbyrå!<br />
1980: Chefsjurist Anders Kruse på AMS ser<br />
riktigt allvarligt på skrivbyråernas verksamhet.<br />
Att kalla verksamheten för entreprenad<br />
enligt 1970-talets modell ger han inte mycket<br />
för, utan menar att skrivbyråerna enligt<br />
gällande lag från 1935 är olagliga, vilket<br />
också Högsta domstolen slagit fast 1962.<br />
Punkt slut. Kruse får i uppgift av bland annat<br />
TCO att ingripa mot skrivbyråerna.<br />
1982: Efter två års utredning är regeringens<br />
justitieråd klar med sitt delbetänkande.<br />
Slutsatsen är förbluffande: Det behövs ingen<br />
lagändring. Skrivbyråerna är redan lagliga.<br />
Utredningen menar att man tidigare tittat för<br />
mycket på förhållandet mellan skrivbyrån och<br />
kunden. En mer relevant fråga är förhållandet<br />
mellan skrivbyrån och sekreteraren. Om sekreteraren<br />
är anställd av skrivbyrån är det ingen<br />
arbetsförmedling. Anders Kruse, chefsjuristen<br />
på AMS är dock av en helt annan uppfattning.<br />
Han polisanmäler ett antal skrivbyråer för att<br />
få till stånd en ny rättslig prövning. Åklagaren<br />
vägrar dock att väcka åtal. Kruse är arg, han<br />
vill ha ett slutgiltigt avgörande.<br />
1986: Ulla Murman säljer verksamheten till<br />
sin son Lars Murman och hans kompanjon<br />
Michael Haglind. Stockholms Stenografservice<br />
byter namn till Teamwork.<br />
1987: Kruse överklagar och en annan åklagare<br />
får i uppdrag att ta sig an skrivbyråmålet.<br />
Ulla Murman kallas till Stockholms tingsrätt.<br />
Tingsrätten bryr sig inte om 1982 års utredning<br />
som säger att skrivbyråerna är lagliga, utan<br />
dömer Ulla till böter. Hon överklagar domen.<br />
1988: Svea hovrätt tar upp fallet till prövning<br />
– och friar! Hovrätten lägger vikt vid att man<br />
på skrivbyrån utför specificerade uppdrag<br />
samt byråernas arbetsgivaransvar. Domslutet<br />
är dock tveksamt och krånglas till genom att<br />
hovrätten nyligen dömt en annan skrivbyrå i<br />
ett liknande fall, vilket leder till det ovanliga<br />
beslutet att hovrätten vill pröva lagen på nytt.<br />
LO skriver i en inlaga till Högsta domstolen<br />
att skrivbyråerna förmedlar jobb och därmed<br />
är olagliga. Men när LO:s rättshjälpsenhet<br />
några år tidigare behövde hjälp, vände de sig<br />
anmärkningsvärt inte till arbetsförmedlingen,<br />
utan till Stockholms Stenografservice...<br />
Ambulerandeavtalet för uthyrd personal tecknas<br />
mellan HTF och Stockholm Stenografservice.<br />
Garantilöner införs, vilket betyder att<br />
de anställda är garanterade viss lön även<br />
om uppdrag uteblir.<br />
3<br />
1989: Den nya lagprövningen i Högsta domstolen<br />
är klar och skrivbyråerna fälls!<br />
Domarna skriver i ett utlåtande att frågan bör<br />
lösas genom lagstiftning och uppmanar mer<br />
eller mindre statsmakterna att ändra lagen.<br />
Samma år presenteras ett förslag till en ny<br />
lag där personaluthyrning är tillåtet i högst<br />
fyra månader, men att denna tid kan förlängas<br />
i kollektivavtal. I samma veva säger sig<br />
AMS vara beredda att pröva privat arbetsförmedling.<br />
Björn Örås, tidigare konsult på Teamwork,<br />
grundar Poolia.<br />
1991: Riksdagen utfärdar den nya författningen<br />
som tillåter personaluthyrning från<br />
1 januari 1992.<br />
1993: Riksdagen beslutar att även privat<br />
arbetsförmedling ska vara tillåten. Sverige<br />
säger upp den gamla ILO-konventionen som<br />
förbjuder privat arbetsförmedling i vinstsyfte.<br />
1994: ILO håller kongress och fattar beslut<br />
om en global hållning till personaluthyrning.<br />
Privata arbetsförmedlingar blir tillåtna, men<br />
ingen ska behöva betala för att få ett jobb.<br />
1996: Teamwork säljs till <strong>Manpower</strong>.<br />
2003: <strong>Manpower</strong> i Sverige består av flera<br />
bolag inom vitt skilda verksamhetsgrenar<br />
som tillsammans omsätter cirka 3 miljarder<br />
kronor och har närmare 8 000 anställda.<br />
Verksamheten omfattar allt från personaluthyrning<br />
och rekrytering till drift och utveckling<br />
av kunders avdelningar, funktioner eller<br />
processer – så kallad outsourcing, samt<br />
avancerad HRM-konsulting. Nya tjänster<br />
lanseras i ett rasande tempo.
50<br />
-TALET<br />
4 5<br />
telefonen ringer på skomakargatan 9. Året är 1955. Spritransoneringen har just<br />
förpassats till historien. Sveriges Television sänder ännu inte reguljärt. Statsministern<br />
heter Tage Erlander. Ulla Murman, 28 år, och ägare av Stockholms Stenografservice<br />
lyfter luren. I andra änden en sträng röst från Arbetsmarknadsstyrelsen.<br />
– Vet Ni om att det Ni sysslar med är olagligt?<br />
– Löjligt, säger Ulla.<br />
– Löjligt? Så som Ni verkar resonera skulle man lika gärna kunna hyra ut tandläkare?<br />
– Självklart – vilken bra idé!<br />
När Ulla Murman lägger på luren igen är hon inte särskilt uppskrämd. Snarare road.<br />
– Har de inget bättre för sig därborta på AMS, skrattar hon tillsammans med de andra<br />
på kontoret.<br />
Då visste hon inte att det bisarra telefonsamtalet skulle bli inledningen på en 35 år lång<br />
uppmärksamhet från myndigheternas sida. Eller att hon skulle gå till historien som en<br />
av få kvinnor som dömts två gånger i Högsta domstolen – för samma brott. Varför tro<br />
något sådant. Hon hade ju bara startat en skrivbyrå.<br />
Under 1950-talet gör allt fler kvinnor entré på arbetsmarknaden och en ny bred samhällsklass<br />
växer fram: Tjänstemännen.<br />
FOTO: HULTON ARCHIVE/GETTY IMAGES
72<br />
50-tal<br />
ulla murman grundade Stockholms Stenografservice<br />
1953, då tystanden efter andra världskrigets<br />
kanonmuller bara var åtta år gammal. Affärsidén<br />
var enkel – ”Visste ni att ni aldrig<br />
behöver vara utan kontorspersonal?”,<br />
som den stod formulerad<br />
i den första annonsen i Dagens<br />
Nyheter.<br />
– Jag hade hört talas om<br />
företag i USA som hyrde ut<br />
sekreterare. Min syster hjälpte<br />
till att skaffa fram mer information.<br />
Jag började nysta i saken<br />
och tänkte att det här är något<br />
som jag skulle kunna klara av,<br />
säger Ulla.<br />
Affärsmannaskapet fanns i familjen. Pappan var<br />
välbeställd grosshandlare i Ångermanland, men<br />
gick i konkurs och lämnade Ullas mamma med åtta<br />
barn att försörja, då var Ulla tre år gammal. Tillsammans<br />
med ett annat syskon sattes hon att växa<br />
upp på barnhem i Gnesta. Modern flyttade till<br />
Stockholm och öppnade först affär och senare konditori.<br />
När Ulla fyllde 13 år återförenades hon med<br />
mamma i huvudstaden. Samma år bröt kriget ut.<br />
Ulla började arbeta som springschas. På kvällarna<br />
läste hon svenska och engelska. Senare även<br />
maskinskrivning och ekonomi.<br />
Detalj från<br />
Stockholms Stenografservice logotype<br />
Den 28-åriga kvinnan som sökte det okända livet<br />
som entreprenör var alltså rik på erfarenheter, av<br />
vilka några hade gett henne ett redigt lager skinn på<br />
näsan som hon skulle få åtskilligt<br />
bruk av under sin karriär. Ulla<br />
sade adjö till chefen på Bröderna<br />
Lagerströms boktryckeri där hon<br />
hade jobbat i några år, köpte två<br />
skrivmaskiner och hyrde en liten<br />
lokal på Skomakargatan i<br />
Stockholm för 70 kronor i månaden.<br />
Tillsammans med kompanjonen<br />
Märta Riper väntade Ulla<br />
på att kunderna skulle ringa. Det<br />
första telefonsamtalet kom den 7<br />
april 1953, ett företag på Skeppsholmen<br />
behövde hjälp.<br />
– De var jättenöjda efteråt. Så jag skickade<br />
faktura omedelbart och bad om snabb betalning.<br />
Jag förklarade att jag var nystartad och behövde<br />
pengarna. De betalade med vändande post.<br />
Stockholms Stenografservice hade nöjet att starta<br />
på en marknad i stark tillväxt. Dagens ekonomer<br />
betraktar 1950- och 60-talet som en unik period i<br />
vår historia. En guldålder som kanske aldrig återkommer.<br />
Efter några oroliga år i krigets spår började<br />
hjulen snurra. Snabbare och snabbare. Årstillväxten<br />
i ekonomin steg från tre procent upp till över fem<br />
procent vid 50-talets slut. En viktig förklaring var<br />
världshandeln. Den ökade kraftigt till följd av frihandelsavtalet<br />
Gatt med USA som arkitekt. Flera<br />
teknologiska utvecklingsblock etablerades. Vissa<br />
– som mikroelektroniken – har ända in i våra dagar<br />
fått omvälvande följder.<br />
I Sverige var det huvudsakligen verkstadsbolagen<br />
som drev tillväxten. Mycket gick på export för återuppbyggnaden<br />
av Västeuropa och de svenska varven<br />
hade sin storhetstid. Närmare 200 000 jobb<br />
skapades årtiondena efter kriget. Nu behövdes inte<br />
bara arbetare. Lika nödvändiga var de som kunde<br />
administrera flödena av räkenskaper, korrespondens<br />
och informationsmaterial som uppstod i storföretagen.<br />
En ny bred samhällsklass såg dagens ljus:<br />
Kontorsfolket.<br />
Förändringen hade gått fort. Vid ståndsamhällets<br />
slut i mitten på 1800-talet räknades bara fem procent<br />
av de svenska yrkesutövarna som tjänstemän.<br />
År 1960 hade gruppens andel växt till 33 procent.<br />
Ytterst föddes den svenska skrivbordsarbetaren<br />
i medeltidens kloster. Munkar från kontinenten<br />
etablerade kunskapen om bokhållning i landet.<br />
Räkenskaperna är sedan dess urmodern för alla de<br />
sysslor vi numera förknippar med kontoret. Det<br />
avspeglas i själva ordet. Kontor kommer från franskans<br />
conter, som betyder räkenskapsrum.<br />
6 7<br />
FOTO: LENNART OLSSON/TIOFOTO<br />
50-tal<br />
Vardag i 1950-talets Sverige. Tillväxten är stark och jobben många.
50-tal 50-tal<br />
Utan att veta det startar Ulla genom sina ambulerande sekreterare<br />
en helt ny näringsgren som i slutet av seklet vuxit till en miljardindustri.<br />
FOTO: HANS KÄHR/PER LANGÖ/FOTOGRAFERNA<br />
Arvet från medeltiden blev den svenska ämbetsmannen<br />
– en man som ansåg sig stå aristokratin<br />
nära. Kanske var han adel, kanske en prästson med<br />
läshuvud. Han var alltid man. Hans skrå kallades<br />
ofta för ”skruvstolsfolket”, med anspelning på den<br />
kontorsstol som höjdreglerades med en snurrskiva.<br />
Även om han kanske inte stod adeln lika nära som<br />
han ville, var ämbetsmannens levnadsstandard<br />
betydligt högre än fabriksarbetarens.<br />
Det var bara ett problem: Han räckte inte till för<br />
kontorssamhället. Industrialiseringen svepte in<br />
över fabriksgolvet och utrustade kontoren med uppfinningar<br />
som manuella räknemaskiner och skrivmaskiner.<br />
Det var inte längre fråga om att med sirliga<br />
penndrag i bläck författa skrivelser. De första<br />
tjänsteföretagen som nådde breda folklager – främst<br />
banker och försäkringsbolag – krävde massproduktion<br />
av dokument.<br />
Det har sagts att första världskriget tog livet av<br />
ämbetsmannen. I hans ställe kom tjänstemannen.<br />
Och han var ofta – en kvinna.<br />
Utan att då veta det hade Ulla Murman 1953 grundat<br />
en ny näringsgren, en bransch som vid seklets<br />
slut skulle växa till att bli en miljardindustri.<br />
Legenden berättar att personaluthyrning för<br />
kontor föddes mer eller mindre av en slump. I början<br />
skötte Ulla och hennes anställda skrivupp-<br />
dragen hemma på kontoret.<br />
En kund var dock udda. En professor<br />
som jämt och ständigt kom<br />
ner med kluddiga manuskript för<br />
renskrivning. Ulla sa:<br />
– Är det inte lika bra vi skickar<br />
upp en maskinskriverska till professorn<br />
i fortsättningen?<br />
Och så blev det.<br />
Ett och ett halvt år efter starten hade Stockholms<br />
Stenografservice 50 anställda. I jakten på arbetskraft<br />
ringde hon runt bland väninnorna. Bland de intresserade<br />
fanns flera hemmafruar. Det hände också<br />
att Ullas systrar fick rycka in.<br />
– Det var inte svårt att få tag på kvinnor som<br />
ville ut i arbetslivet. Och det hade redan poppat<br />
upp ett antal bolag som höll på med samma sak,<br />
men de verkade anställa folk utan att göra några<br />
kontroller. Jag bestämde mig från början för att<br />
mina sekreterare skulle hålla högsta kvalitet.<br />
Den marknad varifrån Ulla Murman hämtade<br />
sin arbetskraft såg helt annorlunda ut än vad den<br />
gjort bara 20 år tidigare.<br />
Då präglades arbetsmarknaden av ständiga strider<br />
mellan arbetare och kapitalägare om priset på<br />
arbetskraften. Ingen lag styrde hur det skulle sättas,<br />
varför de som arbetade och de som ägde själva fick<br />
Allt fler kvinnor gör entré i arbetslivet.<br />
8 9<br />
FOTO: HULTON ARCHIVE/GETTY IMAGES<br />
lösa den saken. Det första kollektivavtalet<br />
träffades 1869 i Stockholm.<br />
Men under många år framöver<br />
skulle kampen om lönerna<br />
resultera i strejker, oroligheter<br />
och till och med skottlossning.<br />
Till slut hotade regeringen att<br />
ingripa. Avsikten med det huvudavtal<br />
som slöts mellan LO och SAF i Saltsjöbaden<br />
1938 var att undvika politisk inblandning genom<br />
att göra upp om lönerna i centralt samförstånd och<br />
därmed få ett slut på konflikterna. Metoden prövades<br />
i löneförhandlingarna första gången 1951/52.<br />
Och 1955 sattes ramarna för arbetarnas lönestegringar<br />
i centrala förhandlingar.<br />
Mot denna bakgrund har 1950-talet beskrivits som<br />
en skördetid. Inte nog med att arbetsfred rådde. Nu<br />
hade den socialdemokratiska regeringen också råd<br />
till välfärdsreformer. 1948 höjdes folkpensionerna till<br />
en dräglig nivå. 1955 infördes allmän sjukförsäkring.<br />
1957 röstade svenska folket ja till den allmänna tillläggspensionen.<br />
1960 kom allmän änkepension och<br />
barnpension. Städernas fattigkvarter med det ingrodda<br />
stadsdelslivet vittrade bort. Några mil utanför<br />
uppfördes HSB-förorter och villaidyller med välansade<br />
gräsmattor. Och i hem där ordet fritid tidigare<br />
varit en dröm planerade man för årets semester.
50-tal<br />
Specialiseringen och de löpande banden<br />
blommade ut i full styrka inom industrin.<br />
Hantverksarbetarna reducerades till en<br />
försvinnande liten skara. Lärlingsväsendet,<br />
med rötter i medeltidens<br />
skråhantverk, ersattes av nystartade<br />
verkstadsskolor. Fabrikernas<br />
hantlangare, som på statistikspråk<br />
kallas okvalificerade<br />
arbetare, ersattes av maskiner.<br />
Den hårdföra mekaniseringen<br />
spred sig från<br />
fabriksgolvet upp till kontoren.<br />
Men det ledde inte<br />
till ett minskat behov av människor.<br />
Tvärtom. Skruvstolarna<br />
åkte ut och kontorslandskapens<br />
labyrinter växte fram.<br />
På Skomakargatan gick telefonen<br />
varm. Kunderna var allt från småfirmor<br />
till de allra största bolagen.<br />
SAS, Trygg-Hansa och Ericsson stod<br />
på kundlistan redan då. För en<br />
medelkvalificerad sekreterare kunde<br />
Ulla fakturera sex kronor i timmen.<br />
Allt fler sökte jobb, men hon anställde bara de<br />
bästa. Fem faktorer var viktiga när hon intervjuade<br />
kandidater.<br />
1. Yrkesskickligheten.<br />
2. Ett vårdat språk.<br />
3. Fysiska möjligheter att<br />
klara jobbet.<br />
4. God hygien.<br />
5. Ett anständigt utseende. Man<br />
behövde inte vara vacker, men<br />
ordentlig klädsel var ett krav. 50talets<br />
kontorsmode påbjöd mörk kostym<br />
och vit skjorta för männen. Kvinnorna<br />
skulle ha dräkt. Ankellång kjol var också<br />
okej.<br />
– Att komma med långbyxor till<br />
jobbet var totalförbjudet. Det var<br />
för mycket fritid. Det var otänkbart<br />
för en kvinna att gå klädd så i ett<br />
kontorslandskap.<br />
Den neutrala klädkoden gick i gråbrun<br />
färgskala. Läppar<br />
och naglar skulle vara<br />
omålade. Bakom de<br />
nedtonade detaljerna<br />
fanns en tanke. Kvinnorna<br />
skulle inte uttrycka någonting av<br />
sin personlighet på arbetstid. Detsamma gällde för<br />
männen. Länge gällde regeln att män endast kunde<br />
arbeta utan kavaj om ingen utomstående fanns<br />
Opassande kontorsklädsel?<br />
FOTO: STEN D. BELLANDER/TIOFOTO<br />
närvarande. Ända in på 70-talet var det på vissa<br />
arbetsplatser uteslutet att gå till lunchrummet i<br />
skjortärmarna.<br />
Trots det snäva regelverket fanns visst utrymme att<br />
välja stil. En etikettsbok för kontorsdamer rekommenderade<br />
”elefantgrå flanelldräkt” eller ”moccabrun<br />
klänning”. Och i Anna Odhes bok ”Hur man<br />
Annons i Affärsvärlden<br />
10 11<br />
50-tal<br />
blir en god sekreterare” från 1932 står att färgen<br />
även ska väljas med hänsyn till arbetsuppgifterna.<br />
”Ett vårdat yttre är synnerligen av vikt för sekreteraren.<br />
Även om hon är fattig och har låg lön (...) så<br />
böra hennes kläder icke alltför mycket förråda detta<br />
ledsamma faktum. En kontorsklädning skall vara<br />
diskret i färg och snitt och inte verka luggsliten.<br />
Det finns affärer, som påbjuder, att personal skall<br />
gå klädd i svart. Detta påbud förestavas icke av<br />
någon kittslighet mot de unga flickorna bland personalen<br />
utan har sin förklaring däri, att svart är en<br />
lugn färg som inte drar uppmärksamheten från<br />
viktigare ting(...)”<br />
En del män ringde med bullrande röst och beställde<br />
arbetskraft med ”sekreterarutseende”. En snygg<br />
tjej, alltså. Ulla Murman fick ägna tid åt att förklara<br />
att det ju var yrkesskicklighet hon sålde, inte<br />
kvinnlig fägring. Klichébilden om den kvinnliga<br />
sekretararen som behagar sin chef lever idag kvar<br />
som en symbol för det ojämlika arbetslivet. Bilden<br />
var starkare för 50 år sedan – då med en positiv<br />
laddning. En annons i Affärsvärlden visar hur en<br />
kvinnlig sekreterare flugit upp på chefens bord och<br />
gnider sitt långa, bara ben mot hans. Utanför står<br />
en annan manlig medarbetare och ringer förgäves<br />
på dörrklockan. Annonsen, som gör reklam för upptagetfunktionen<br />
i Ericssons telefonväxlar, har rubriken:<br />
”Är chefen upptagen, så är han upptagen”.
50-tal<br />
När Ulla Murman hade drivit Stockholms Stenografservice<br />
i två år såg allt ljust ut. Inte ens 30 år<br />
fyllda ägde hon redan ett framgångsrikt företag.<br />
När juristen på arbetsmarknadsstyrelsen ringde den<br />
där dagen 1955 och berättade att verksamheten var<br />
olaglig blev hon därför inte arg – inte då. Men hon<br />
berättade om det märkliga telefonsamtalet för två<br />
kollegor, tvillingarna Dagmar Martin och Ebba<br />
Giesecke som drev konkurrenten LAB Skrivbyrå.<br />
– Vi tyckte att det vi sysslade med var världens<br />
hederligaste jobb, så vi pratades vid. Och det slutade<br />
med att jag och tvillingarna blev kallade till<br />
AMS för ett möte.<br />
Väl där var den muntra stämningen över. Kvinnorna<br />
blev visade in i direktionens styrelserum. Där satt<br />
allvarliga herrar i mörka kostymer. På 1950-talet<br />
styrde myndigheterna fortfarande på uppdrag av<br />
”Kunglig majestät” och i affärslivet tilltalade man<br />
varandra Herr och Fru, eller ännu hellre med titlar.<br />
12<br />
– Vi satt och väntade då plötsligt alla reste sig. Det<br />
visade sig att högsta chefen var i antågande. Han<br />
behandlades som en kung av sina medarbetare.<br />
Men vi tre satt kvar. ”Kungen” fick komma och<br />
snällt ta oss i handen där vi satt.<br />
Det visade sig dock att ”kungen” inte var någon<br />
tyrann. Efter att Ulla, Dagmar och Ebba berättat<br />
att deras verksamhet inte var någon arbetsförmedling,<br />
utan försäljning av sekreterartjänster konstaterade<br />
han:<br />
– Men det där är ju ingen arbetsförmedling.<br />
Han blev dock rättad av juristen som förklarade<br />
att en lag från 1935 förbjöd ”arbetsförmedling i<br />
förvärvssyfte”. Det spelade ingen roll om sekreteraren<br />
var anställd i skrivbyrån som förmedlade.<br />
Lagen förbjöd det ändå.<br />
– Vad ska vi göra? frågade Ulla.<br />
– Det får åklagare avgöra, löd beskedet.<br />
Nytt utmanande mode på 1950-talet: En baddräkt där midjan är bar.<br />
FOTO: GEORGE ODDNER/TIOFOTO<br />
DET HÄNDE PÅ 50-TALET<br />
Den första bikinin skymtas på badstranden.<br />
50-tal<br />
Premiär för snabbköpet, ett ställe där kunderna för första<br />
gången kan plocka varor själva.<br />
I slutet av årtiondet kommer tv-apparaten som familjen<br />
samlas kring alla veckans dagar förutom onsdagen, då<br />
den svartvita rutan endast sänder testbild.<br />
Sovjetunionens ledare Josef Stalin dör.<br />
Flygvärdinna blir det nya inneyrket i samband med att<br />
sällskapsresorna introduceras.<br />
Det råder arbetskraftsbrist i Sverige. Arbetsförmedlingarna<br />
tillsätter detta år omkring 1,2 miljoner platser.<br />
LO-ekonomerna Gösta Rehn och Rudolf Meidner lägger<br />
fram sitt betänkande om fackföreningsrörelsen och den<br />
fulla sysselsättningen inför LO-kongressen.<br />
Semestern förlängs till tre veckor.<br />
TIDSTYPISKA PLATSANNONSER<br />
DN 2 oktober 1953:<br />
HUSHÅLLERSKA<br />
F d Fru, välrekommenderad, chic och proper önskar sköta<br />
hem hos äldre änkeman eller frånskild, gärna med barn.<br />
KASSA OCH EXPEDITION<br />
Vi söker en duglig och ärlig ung dam som verkligen kan ta<br />
hand om följande arbetsuppgifter:<br />
Fakturering och expeditionskontroll, kassa och bokföring.<br />
Vet Ni med er att Ni klarar dessa fordringar och värdesätter<br />
vänligt bemötande, så sänd några handskrivna rader till<br />
”Agentur och engrossfirma – 0507”<br />
SKÖTSAM YNGLING<br />
Får genast plats på bokförlags lager.
60<br />
-TALET<br />
1957 födde ulla murman sonen lars. Samma år knackade kriminalpolisen på<br />
dörren till Stockholms Stenografservice. Utredarna inspekterade arbetet på kontoret<br />
och förhörde henne om verksamheten.<br />
Hon sa som det var. Stockholm Stenografservice hade ett 40-tal anställda sekreterare.<br />
När en kund ringde och begärde hjälp avgjorde Ulla vem som var bäst lämpad för uppdraget.<br />
Sekreterarnas anställning var muntlig och på obestämd tid. Varje medarbetare<br />
fick själv avgöra hur mycket hon ville jobba. Lön utgick i form av timpenning som<br />
varierade efter arbetets art. Den motsvarande i regel ersättningen en vanlig anställd fick<br />
för samma prestation. När arbetet hos kunden var klart stod sekreteraren redo för nya<br />
uppdrag. På detta vis fungerar bemanningsföretagen än idag – i stort sett. Så hur kunde<br />
någon tycka att Ulla Murman drev arbetsförmedling? Och varför var polisens detektiver<br />
så intresserade av vad som pågick i de två små rummen på Skomakargatan 9?<br />
1960-talet: Tekniken på kontoren skenar, titlar läggs bort och man börjar tilltala varandra ”du”.<br />
FOTO: HULTON ARCHIVE/GETTY IMAGES<br />
15
60-tal 60-tal<br />
för att förstå detta måste man hämta upp lagen<br />
”1935:113 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling”<br />
ur arkiven. Andra paragrafen konstaterar<br />
kort och gott:<br />
”Arbetsförmedling må icke bedrivas i förvärvssyfte”.<br />
Vad riksdagen hade klubbat igenom var med<br />
andra ord ett förbud mot privata arbetsförmedlingar<br />
som drevs med vinst. Ingen skulle kunna<br />
tjäna pengar på att någon annan sökte arbete.<br />
En lag speglar i regel sin tidsanda. 1935 års lag gör<br />
det på två sätt. När den stiftades var Sverige fortfarande<br />
ett land med många fattiga. Inflyttningen<br />
till städerna pågick alltjämt. Pilsnerfilmerna är fulla<br />
av skildringar av unga flickor som under denna<br />
epok söker lyckan i storstaden. Lantlollor som inget<br />
visste tvingades betala för att få jobb. Det fanns privata<br />
enmansförmedlare som mot betalning tipsade<br />
om att någon grevinna behövde ett tillfälligt hembiträde.<br />
Lagen gick därför under öknamnet ”hembiträdeslagen”.<br />
Men 1935:113 speglade också en politisk teori.<br />
Grundantagandet bakom den svenska modell som<br />
växte fram efter kriget var att ekonomin gick att planera<br />
centralt. Det gällde bara att slipa sig till de rätta<br />
verktygen. Fackföreningarna och arbetsgivarna hade<br />
tagit sitt ansvar för lönesättningen i Saltsjöbaden<br />
16<br />
1938. Deras verktyg var kollektivavtalen.<br />
Staten tog ansvar för att tillhandahålla arbetskraften.<br />
Men där fanns inget bra verktyg. Därför<br />
skapades AMS 1948. Det var ett verk tillkommet<br />
för att detaljstyra och omskola strömmarna av<br />
arbetskraft.<br />
I denna modell fanns förstås ingen plats för<br />
privata arbetsförmedlingar.<br />
Frågan ställdes då: Vad är en arbetsförmedling?<br />
Första gången statsmakterna ägnade fenomenet<br />
intresse var 1884. Då fastslog en kungörelse från<br />
regeringen att de som förmedlade jobb skulle skaffa<br />
ett särskilt tillstånd. Därtill infördes kontroll av<br />
nivån på förmedlingsavgifterna. Den internationella<br />
arbetsorganisationen (ILO) bildades 1919 och<br />
antog på sitt första möte en konvention i vilken<br />
medlemsländerna ålades att upprätta avgiftsfria<br />
offentliga arbetsförmedlingar. 1933 gick ILO ett<br />
steg längre. I konvention nummer 34 förband sig<br />
de länder som skrev under att inom tre år avskaffa<br />
förmedlingar som tog betalt av de jobbsökande.<br />
Sverige var ett av dessa länder.<br />
Frågan är vad personaluthyrning hade med saken<br />
att göra. Det förbjöd inte ILO:s konvention. Inte<br />
heller i 1935 års svenska lag som tillkom efter att<br />
vi undertecknat konventionen återfinns begreppet<br />
personaluthyrning. När dagens ordböcker ska defi-<br />
niera arbetsförmedling talas om institutioner som<br />
anvisar arbete åt arbetssökande. Men portalparagrafen<br />
i 1935 års lag vill klämma åt ”all sorts<br />
arbetsförmedling”. Det antyder något mer än bara<br />
anvisningar. Det skulle också kunna inbegripa tillhandahållande<br />
av arbetskraft.<br />
1942 skrevs ett tillägg till lagen från 1935: det<br />
spelar ingen roll om den arbetssökande är anställd<br />
av förmedlingen – och förblir så hela tiden. Det<br />
räknas ändå som arbetsförmedling. Därmed var<br />
personaluthyrning i praktiken förbjuden, trots att<br />
ordet fortfarande inte nämndes i lagen.<br />
Telefonsamtalet från AMS 1955 hade lett till åtal<br />
och en majdag 1960 ställdes Ulla Murman och kompanjonen<br />
Märta Riper inför rådhusrättens domare.<br />
Åklagaren, stadsfiskalassistenten Wulf Zippis, läste<br />
upp åtalet. Ulla och Märta hade anställt maskinskrivare<br />
och stenografer och anskaffat arbete åt<br />
dessa. Verksamheten gjorde vinst. Mer behövdes<br />
inte för att bryta mot lagen, enligt åklagare Zippis.<br />
– Jag var skräckslagen. Men det hela var väldigt<br />
rart. Rätten satt och tittade vänligt på mig<br />
under förhandlingens gång, säger Ulla Murman.<br />
Hon friades.<br />
Rådhusrätten lade tonvikten på bandet mellan<br />
Stockholms Stenografservice och de uthyrda sekreterarna.<br />
Det var inget konstigt att de hade sin<br />
arbetsplats på andra ställen än Skomakargatan,<br />
17<br />
FOTO: STIG GRIP/JOHNÉR BILDBYRÅ<br />
Unga kvinnor som sökte arbete i storstäderna lurades ofta<br />
att betala för att få ett jobb.
60-tal<br />
det var ”naturligt”. Och således ingen arbetsförmedling.<br />
Domare Åke Widén fortsatte:<br />
”Icke heller den omständigheten, att företagets<br />
personal anställts på obestämd tid och utan garanterad<br />
minimilön, anser rådhusrätten vara av avgörande<br />
betydelse vid bedömande av frågan om<br />
verksamhetens huvudsakliga syfte”.<br />
Wulf Zippis överklagade domen, samtidigt som<br />
Stockholms Stenografservice fortsatte att verka på<br />
en gynnsam marknad. Den ekonomiska uppgång<br />
som leddes av verkstadsindustrin skapade ett<br />
enormt sug efter ny arbetskraft. En del arbetare<br />
kunde rekryteras från jordbruket som minskade<br />
sina anställda mellan 1950-talet och 1980-talet med<br />
75 procent. Alla lockades dock inte till industrin.<br />
Byggbranschen, handeln och den offentliga sektorn<br />
expanderade samtidigt, vilket gjorde att det totala<br />
behovet av armar och ben inte stillades. Det stod<br />
klart att svenskarna var för få.<br />
Storbolagen skickade ut rekryterare för att locka<br />
jugoslaver, italienare, greker, finländare och<br />
polacker till den svenska industrin. Denna våg av<br />
arbetskraftsinvandring gjorde att industrin kunde<br />
gå för full maskin under hela 1960-talet. En ännu<br />
mer dramatisk förändring inom arbetskraften var<br />
kvinnornas intåg. När det gällde industrin hade<br />
processen på allvar börjat efter andra världskriget.<br />
18<br />
En del forskare menar att krigsårens nödplaceringar<br />
av kvinnor i fabrikerna påskyndade skeendet. Motståndet<br />
fanns dock. De särskilt reglerade kvinnolönerna<br />
försvann inte utan hårdnackat motstånd<br />
från konservativa män inom de fackliga leden.<br />
Men forskningen har visat att kvinnorna fortsatte<br />
att särbehandlas även efter att likalönsprincipen<br />
vunnit officiellt erkännande. Varje gång kvinnor<br />
släpptes in och dominerade ett arbetsmoment tappade<br />
det i status och därmed ersättning.<br />
Efter mitten av 1960-talet slutade andelen<br />
kvinnor inom industrin att öka. Istället slukade<br />
den offentliga sektorn kvinnlig arbetskraft. Förutom<br />
lönediskriminering tillfördes kvinnans roll<br />
på arbetsmarknaden en annan egenskap: Deltidsarbetet.<br />
På 1960-talet jobbade var tredje kvinna<br />
deltid.<br />
Den 14 februari 1961 ställdes Ulla och Märta inför<br />
Svea hovrätt. Åklagare Wulf Zippis hade förfinat<br />
sina argument. Han menade att kvinnornas verksamhet<br />
gått ut på att tillhandahålla arbetskraft,<br />
”icke någon på förhand avtalad arbetsprestation”.<br />
Wulf Zippis distinktion illustrerar den knäckfråga<br />
som skulle stå i centrum många år framöver: Vad<br />
är skillnaden mellan arbete och prestation? Svaret<br />
på den frågan avgör i sin tur vad som är skillnaden<br />
mellan uthyrning och entreprenad – en avgränsning<br />
som längre fram visade sig bli<br />
direkt avgörande när politikerna<br />
begrundade problematiken.<br />
Ett företag som fått i uppdrag<br />
att vara entreprenör åt ett<br />
annat företag kan ju inte vara<br />
olagligt. I så fall skulle näringslivet<br />
sluta att fungera.<br />
Lagen erbjöd som sagt ingen<br />
definitionshjälp. Det var upp<br />
till domstolarna att rita kartan.<br />
Ulla Murman och Märta<br />
Riper förklade för hovrättens<br />
ledamöter att de ”icke bedrivit<br />
arbetsförmedling utan endast utfört en ren service<br />
åt sina kunder”. Servicen bestod i att förstärka<br />
kundernas arbetsstyrka när brist uppstod. Alltid<br />
genomgick de noga med kunderna vad uppdragen<br />
avsåg. ”Såsom exempelvis stenografering vid enstaka<br />
sammanträde eller utskrivning av visst antal<br />
adresser”. Tidslängden för de olika uppdragen var<br />
för det mesta tre till fyra månader, i något fall sex<br />
månader. Personalen bestod framförallt av kvinnor<br />
som ”icke önskade arbete året om utan mera fritt<br />
ville disponera sin tid”.<br />
Men den här gången blev utslaget annorlunda.<br />
Ulla expanderar genom uppköp av<br />
konkurrenten Kontors-Tjänst 1962.<br />
19<br />
60-tal<br />
När hovrätten skulle dra<br />
gränsen mellan arbete och<br />
prestation fäste sig ledamöterna<br />
vid att sekreterarna<br />
ibland fick nya order på<br />
plats direkt av kunderna,<br />
inte av Ulla. Och att de<br />
uthyrda sekreterarna intog<br />
ungefär samma ställning på<br />
kontoret som den ordinarie<br />
personalen. Det betydde alltså<br />
att Stockholms Stenografservice<br />
inte hade någon kontroll<br />
över den prestation som<br />
utfördes.<br />
Hovrättens dom löd:<br />
”Förmedling har bedrivits mot ersättning och utan<br />
tillstånd”. Straffet blev femton dagsböter vardera<br />
för Märta och Ulla. Varje dagsbot bestämdes till<br />
tjugo kronor. Ulla överklagade domen.<br />
Tio dagar innan hennes fall skulle tas upp i nästa<br />
rättsliga instans, Högsta domstolen, expanderade<br />
Ulla. Hon köpte företaget Kontors-Tjänst av konkurrenten<br />
Rune Bång för 24 000 kronor. Enligt<br />
det bevarade köpekontraktet ingick firmanamn<br />
med goodwill, inventarier, kundregister och företagets<br />
lokaler på Västerlånggatan. Dit flyttade<br />
verksamheten.
60-tal<br />
1963 omsatte Stockholms Stenografservice<br />
600 000 kronor. Intäkten per kund låg på mellan<br />
1 000 och 6 000 kronor i månaden. Av 290 uppdrag<br />
det året utfördes bara 75 utanför lokalerna<br />
och av dessa 60 på plats hos en kund. Även om ett<br />
”uppdrag” kunde betyda att en sekreterare var<br />
uthyrd i flera veckor, är det ändå intressant att<br />
notera hur många jobb som trots allt utfördes<br />
hemma på kontoret. Det handlade om utskrifter,<br />
korrekturläsning och stencilering – en numera<br />
utdöd metod för att göra kopior. En av kvinnorna<br />
på kontoret var Inger Ahnell, som ännu till dags<br />
dato är anställd på företaget. Hon hade börjat<br />
redan 1959, men sedan försvunnit till General<br />
Motors några år som sekreterare.<br />
– Det var kul att komma tillbaka. Arbete<br />
fanns det massor av. Från morgon till kväll. Vi<br />
skrev ut radiopjäser åt Sveriges Radio, matsedlar<br />
till sjukhus, rapporter till fastighetskontoret, byggnadsbeskrivningar<br />
till arkitekter. Jag kunde allt<br />
om mineralull och sättsteg och allt vad det hette.<br />
Ibland kom det in tonvis med brev när Sveriges<br />
Radio hade haft en tävling.<br />
Det rättsliga dramat, som redan pågått i sju års tid,<br />
fortsatte på Stockholms slott den 31 december 1962.<br />
Där meddelades domen från sista rättsliga instans,<br />
Kunglig majestät, som Högsta domstolen hette på<br />
den tiden. Ulla och Märta bad via sitt ombud om<br />
20<br />
nåd i ett vädjande till det Kungliga majestätet:<br />
”Ulla Malmgren och Märta Riper hava i<br />
underdånighet yrkat, att Kungl. Maj:t måtte, med<br />
ändring av hovrättens dom, frikänna dem från ansvar<br />
i målet” (Ulla hade vid denna tid fortfarande<br />
kvar sitt flicknamn).<br />
Med de fick inte gehör för sitt yrkande. HD hade<br />
fördjupat sig i en helt ny aspekt. Dess domare började<br />
närläsa det stycke i lagens portalparagraf som<br />
tillkommit 1942 och särskilt ringade in personaluthyrning.<br />
I centrum stod formuleringen ”förmedling<br />
av arbete åt arbetssökanden”. Hur viktigt var<br />
ordet ”arbetssökanden”? Sökte sekreterarna på<br />
Stockholms Stenografservice andra jobb? Om svaret<br />
var nej, att de ville stanna på skrivbyrån, kunde<br />
denna knappast vara en arbetsförmedling. Vi vet<br />
ju, från Inger Ahnells berättelse, att åtminstone<br />
hon inte var arbetssökande. Hon hade ju återvänt<br />
frivilligt från jobbet på General Motors till<br />
Stockholms Stenografservice.<br />
Till slut lade HD tonvikten på formuleringen<br />
”förmedling av arbete” och smet därmed undan<br />
frågan om de anställda på skrivbyråerna verkligen<br />
var arbetssökande.<br />
Ullas skrivbyrå förklarades därmed olaglig från<br />
landets högsta rättsliga instans. Men tro inte att<br />
hon gav upp för det.<br />
En sladd från vägguttaget in i skrivmaskinen. Det<br />
var den stora kontorsinnovationen på 1960-talet.<br />
– Förr oss var det en revolution. Man bara<br />
tryckte på en knapp och så gick valsen tillbaka.<br />
Och man kunde flytta sig till den plats på pappret<br />
man ville genom att trycka på knapparna. Det<br />
sparade mycket möda, säger Ulla Murman.<br />
– Men dumt nog skrev man långsammare på<br />
den elektriska skrivmaskinen.<br />
Ulla började bli duktig på att höra vilka kandidater<br />
som skrev snabbt. När någon prövades<br />
kunde hon stanna till i förbifarten och viska till<br />
någon av de mer erfarna kvinnorna på kontoret.<br />
– Vad tror du – 900?<br />
– Ja. Runt 900.<br />
Antal nedslag en sekreterare klarade var ett<br />
viktigt kvalitetsmått.<br />
Då som nu fungerade företaget som startplattform<br />
för medarbetare med egna visioner. En av alla dem<br />
som passerade genom porten på Västerlånggatan<br />
hette Berit Hägglund. Hon tröttnade efter några år<br />
och sa till Ulla att hon ville starta eget.<br />
– Det kan jag hjälpa dig med, sa Ulla.<br />
Resultatet blev företaget SnabbStenografen som<br />
senare skulle bli Stockholms Stenografservices och<br />
<strong>Manpower</strong>s största konkurrent. Idag heter hennes<br />
skapelse Proffice. Berit berättar:<br />
– Jag hade alltid känt för att bli egen företagare.<br />
21<br />
60-tal<br />
På den tiden hade jag bott utomlands i Frankrike<br />
och England, och på besöken hemma i Sverige<br />
passade jag på att extraknäcka hos Ulla.<br />
I början av 1960-talet flyttade Berit hem till<br />
Sverige permanent. På ett advokatkontor lärde hon<br />
känna en kollega som också gick i entreprenörstankar:<br />
Alice Fahlström. Tillsammmans grundade<br />
de SnabbStenografen.<br />
– Det gick väldigt bra och vi samarbetade med<br />
Ulla och tvillingarnas LAB Skrivbyrå. Vi hade<br />
egentligen inget konkurrensförhållande. Klart att<br />
vi konkurrerade, men vi hjälpte varandra också.<br />
Hade vi några stenografer eller maskinskriverskor<br />
över så ringde vi till varandra. Och hade vi jobb<br />
över kunde vi ringa.<br />
– Det var en idyllisk värld. Vi hade såna himla<br />
problem med lagen att vi slöt oss samman istället<br />
för att konkurrera.<br />
Rättsväsendet fortsatte sin jakt på skrivbyråerna.<br />
Berit Hägglund dömdes att betala 125 kronor.<br />
Och den 6 oktober 1964 var det dags för Ulla<br />
Murman och Märta Riper att besöka Stockholms<br />
rådhusrätt igen. Denna gång dömde även rådhusrätten<br />
dem som skyldiga.<br />
Till hovrätten kallades kvinnorna igen den<br />
7 april 1965. Det blev fällande dom där också.<br />
Nya böter.
60-tal<br />
Konferens i Paris 1967. Tvillingarna Dagmar och Ebba från LAB Skrivbyrå samt Ulla (längst till höger) från Stockholms<br />
Stenografservice träffar den europeiska branschorganisationen CIETT. ”Vi hade inte riktigt förstått hur stor uthyrningsverksamheten<br />
var i andra länder”, säger Ulla. FOTO: UR BOKEN CONGRES INTERNATIONAL DU TRAVAIL TEMPORAIRE, 1967<br />
2022<br />
En sentida betraktare undrar förstås varför dessa<br />
företagsamma och kloka kvinnor framhärdade med<br />
sina skrivbyråer. Enligt flera domstolsutslag var<br />
deras värv brottsligt. Resten av samhället sände<br />
emellertid ut ett annat, långt mindre hotfullt budskap.<br />
Skrivbyråerna hade blivit oersättliga. Inte<br />
bara för stora delar av näringslivet, utan också för<br />
verk, departement och domstolarna själva. Inte ens<br />
alla på AMS ville släcka byråernas fladdrande låga.<br />
Till och med byråchef Rooth på AMS medgav att<br />
de fyllde ett verkligt behov – men att lagen måste<br />
följas ändå.<br />
Varför gjorde inte de som hade makt att ändra lagen<br />
– de folkvalda – något åt saken? Varför lät riksdagsmännen<br />
dom efter dom falla över dessa kvinnor,<br />
vars tjänster man samtidigt beredvilligt utnyttjade?<br />
Jodå. Politikerna hade vaknat. Redan 1962<br />
skrev folkpartiet och högern motioner om att riksdagen<br />
måste göra en gränsdragning mellan arbetsförmedling<br />
och andra servicefunktioner. Fler<br />
motioner följde åren därpå.<br />
Kunglig majestät, regeringen alltså, bemyndigade<br />
under detta tryck om en utredning av arbetsförmedlingslagen.<br />
Ett delbetänkande publicerades<br />
1966. Bakom skriften stod bemärkta namn som<br />
Sten Wickbom, då hovrättsassessor och Lennart<br />
Bodström, då biträdande direktör på TCO. Deras<br />
23<br />
60-tal<br />
arbete hade varit svårt. De konstaterade att problemet<br />
var skrivbyråernas ”ambulerande” karaktär –<br />
alltså att folk skickades ut på uppdrag. Detta gjorde<br />
att de sålde arbetskraft, inte en arbetsprodukt.<br />
Utredningen konstaterade också att privat arbetsförmedling<br />
var förbjuden i hela västeuropa – men i<br />
stort sett ingenstans räknades uthyrning av personal<br />
som arbetsförmedling. Tvärtom frodades uthyrning<br />
av maskinskriverskor i Belgien, städpersonal och<br />
svetsare i Norge och tillfälliga ”hjälparbetare” i<br />
Frankrike. Utredningen ansåg att skrivbyråerna<br />
fyllde en viktig funktion även i Sverige. De täppte<br />
till luckor som inte arbetsförmedlingen förmådde<br />
fylla. Enligt utredningen skulle skrivbyråernas<br />
verksamhet tillåtas på tre villkor:<br />
– Bara kontorspersonal fick hyras ut.<br />
– Personalen måste vara anställd på byrån.<br />
– Uhtyrningstiden fick vara högst tre månader.<br />
En minoritet, de fackliga representanterna från<br />
LO och TCO, ville dock ha förbudet kvar.<br />
Utredningens resultat? Noll. Regeringen var<br />
ännu inte mogen att ta ställning.<br />
Ulla Murman hade hört talas om att CIETT, en<br />
internationell organisation för tillfällighetsarbetare,<br />
skulle bildas. Hon blev nyfiken. Ulla och tvillingarna<br />
från LAB Skrivbyrå tog tåget till den internationella<br />
kongressen i Paris, maj 1967. De blev tagna av vad<br />
de såg.
60-tal<br />
– Vi hade inte riktigt förstått hur stor verksamheten<br />
var i andra länder. Där var företagen stora<br />
och oerhört lönsamma. De hyrde ut sjuksköterskor<br />
och läkare. Saker som var helt otänkbara i Sverige.<br />
På tåget hem från Paris bildades den svenska<br />
branschorganisationen. Genom åren grep den<br />
europeiska organisationen in flera gånger för att<br />
söka påverka de svenska myndigheterna.<br />
I kontorssamhällets umgängesvärld finns det ett före<br />
1967 och ett efter. Skillnaden stavas du-reformen.<br />
På den gamla tiden var det självklart att tilltala<br />
varandra med titlar. Det spelade ingen roll om man<br />
lärt känna sin kollega: Titlarna satt som klister.<br />
Och av någon anledning var detta som känsligast<br />
när det gällde det motsatta könet. En man på kontoret<br />
kunde aldrig lägga bort titlarna med en äldre<br />
kvinna. En kvinna kunde aldrig lägga bort titlarna<br />
med en man, inte ens om denne var yngre.<br />
Folk kunde gå runt i decennier och säga ”fröken”<br />
och ”kamrer” till varandra. Och ständigt<br />
detta Niande.<br />
24<br />
– När jag anställde ansåg jag att tre månader i<br />
företaget var en lagom tid innan man kunde lägga<br />
bort titlarna, säger Ulla Murman.<br />
Allt det där ändrade socialstyrelsens chef Bror<br />
Rexed på 1967. Han deklarerade offentligt i<br />
Dagens Nyheter att nu säger vi du med litet d.<br />
– Samma dag gick jag ner till kontoret och sa:<br />
Hädanefter är vi du med varandra, säger Ulla.<br />
För en yngre läsare är det svårt att inse hur<br />
stor förändringen var för dem som jobbat flera år<br />
på kontor.<br />
– För mig var det kanske den största förändringen<br />
på jobbet som inträffade på 1960-talet.<br />
Den minns jag allra starkast, säger Inger Ahnell.<br />
1969 fick kontoret sin första man. Tolvårige Lars<br />
Murman anmälde sig för tjänstgöring.<br />
– Jag hade känt honom länge, även suttit<br />
barnvakt för honom, säger Inger Ahnell.<br />
– Han jobbade i det vi kallade ”gruvorten”,<br />
ett bullrigt kopieringsrum. Lars sa bestämt att han<br />
aldrig skulle syssla med sånt här i framtiden. Men<br />
nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig.<br />
Under 1960-talet blir det inskrivet i lagen att alla har rätt till fyra veckors<br />
semester och att arbetstiden ska vara 42,5 timmar per vecka.<br />
FOTO: NILS-JOHAN NORENLIND/TIOFOTO<br />
DET HÄNDE PÅ 60-TALET<br />
Neil Armstrong tar de första stegen på månen.<br />
Sverige övergår till högertrafik.<br />
Beatles slår igenom.<br />
På arbetsplatsen talar man om det nya fritidsnöjet: båten.<br />
Av hela befolkningen äger inte mindre än 1,3 miljoner en<br />
egen fritidsbåt.<br />
Likalönsprincipen införs och särskilda kvinnolöner avskaffas.<br />
Arbetskraftinvandringen ökar, främst jugoslaver, finnar, greker<br />
och italienare blir nya svenskar.<br />
USA inleder krigsoperationer i Vietnam.<br />
Vi lägger bort titlarna och tilltalar varandra med du.<br />
En ny yrkeskategori börjar efterfrågas: datafolket.<br />
Femdagarsveckan introduceras.<br />
25<br />
Ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen byter namn från<br />
daghjälp till dagpenning. Namnbytet ska understryka att<br />
det handlar om en försäkring och inte en hjälpåtgärd.<br />
Martin Luther King proklamerar: ”I have a dream”.<br />
TIDSTYPISK PLATSANNONS<br />
DN 16 juni 1965<br />
GIFT MAN<br />
Gärna i 50-årsåldern anställes den 1 september, som<br />
tjänsteman i distributionsarbete med ytterligare uppgift att<br />
öva tillsyn över den fastighet, vari vårt kontor är inrymt.<br />
Kännedom om fastighetsarbete önskvärd. Tjänstebostad<br />
om 2 rum och kök. Hustrun kan få arbete med kontorsstädning.<br />
Friskhetsintyg erfordras före tjänstens tillsättande.<br />
Stockholms Stadshypoteksförening.<br />
60-tal
70<br />
-TALET<br />
1960-tal övergick till 1970-tal. Vänstervågen sköljde över Sverige.<br />
Kvinnokampen spred sig från demonstrationstågen in på kontoren.<br />
– De yngre tjejerna ville inte utföra de klassiska, enkla arbetsuppgifterna. De ville vara<br />
riktiga vd-assistenter, säger Inger Ahnell som nu arbetade som personalansvarig på<br />
Stockholms Stenografservice.<br />
Samtidigt tog teknikutvecklingen ett språng. IBM lanserade tidigt maskiner som gjorde<br />
att man kunde få likalydande brev utskrivna gång på gång. Stockholm Stenografservice<br />
var bland de första i landet att hyra en sådan. Den kostade närmare 100 000 kronor<br />
per år och stod i ett rum och skrev timme efter timme. I samma veva lanserades också<br />
Xeroxkopiorna – dödsstöten för de gamla stencileringsapparaterna.<br />
Märta Riper hade sedan några år tillbaka lämnat delägarskapet. Och Ulla hade gift sig<br />
med Georg Murman, rektor i Eskilstuna. Dit reste hon ibland på helgerna. Basen var<br />
dock alltjämt kontoret i Gamla Stan där verksamheten fortlöpte i oförändrad takt – tills<br />
regeringen presenterade ett nytt lagförslag.<br />
1970-talet: Sverige drabbas av ekonomisk kris, så även skrivbyråerna. Flera privata företag tvingas<br />
lägga ner. Demonstrationer och vilda strejker bryter ut. Fler reformer som stärker den anställdes<br />
– inte minst kvinnornas – rättigheter införs och den offentliga sektorn expanderar kraftigt. Sverige har<br />
förvandlats till ett urbant industrisamhälle.<br />
FOTO: HULTON ARCHIVES/GETTY IMAGES<br />
26 27
70-tal<br />
1970 var regeringen redo att bestämma sig om<br />
skrivbyråernas framtid. Den hade inte velat ta ställning<br />
till 1966 års utredning som ville tillåta personaluthyrning<br />
till kontor. Istället hade man tillsatt<br />
ytterligare (!) en utredning. Nu hade lagen om<br />
arbetsförmedling hunnit verka i jämnt 35 år.<br />
Mycket hade hänt under denna tid. Sveriges förvandling<br />
till ett urbant industrisamhälle var fullbordad.<br />
Förhållandet mellan de som arbetade och<br />
de som ägde var mer jämlikt. Arbetsmarknaden<br />
reglerades av kollektivavtal.<br />
Behövdes fortfarande förbudet mot personaluthyrning?<br />
Tydligen. Istället för att låta sig inspireras av<br />
60-talets utredning skärpte riksdagen lagen i ett allvarligt<br />
försök att en gång för alla utrota de seglivade<br />
skrivbyråerna. Nu ville nämligen inrikesminister<br />
Erik Holmqvist att även de som köpte skrivbyråernas<br />
tjänster skulle kunna åtalas för lagbrott. Dessutom<br />
ville han skärpa straffet: Hädanefter hotade<br />
fängelse den som sysslade med olaga arbetsförmedling.<br />
Det hjälpte inte att 700 sekreterare på skrivbyråerna<br />
genom sina namnunderskrifter vädjade till<br />
Holmqvist. Han höll fast vid sin ståndpunkt.<br />
Efter att riksdagen klubbat igenom lagändringen<br />
började kunderna för första gången dra öronen åt<br />
28<br />
sig. Telefonen slutade ringa på Stockholm Stenografservice,<br />
Snabbstenografen och de andra skrivbyråerna.<br />
– Det blev stiltje. Vi överlevde bara för att vi<br />
hade skapat en reserv i företaget. Och som tur var<br />
hade vi vår innepersonal som jobbade på byrån<br />
och en stor stab duktiga hemarbeterskor, säger<br />
Berit Hägglund.<br />
1966 gjorde en utredning tummen upp för<br />
personaluthyrning. Istället kom denna skärpning.<br />
Varför?<br />
Ett viktigt namn i sammanhanget är Lennart<br />
Bodström, biträdande direktör på TCO. Han hade<br />
varit delaktig i utredningen från 1966. Redan då<br />
motsatte han sig kraftigt de andra ledamöternas<br />
positiva syn på personaluthyrning. Men som<br />
endast en av två fackliga representanter fann han<br />
sig överkörd.<br />
När den andra utredningen tillsattes var läget omvänt.<br />
Lennart Bodström kallades återigen in av<br />
regeringen för att brottas med frågan och befann<br />
sig denns gång i överläge. Av sju sakkunniga var<br />
bara en person från arbetsgivarsidan representerad.<br />
Sju mot en.<br />
Med det i åtanke framstår inte Bodström &<br />
co:s budskap till regeringen som särskilt märkligt.<br />
Skrivbyråerna skulle bort.<br />
Desto mer intressant – i ett längre perspektiv – är<br />
Lennart Bodström själv. Efter att han året därpå<br />
valdes till TCO:s ordförande skulle han under tolv<br />
års tid utmärka sig som en av skrivbyråernas<br />
enträgnaste motståndare.<br />
Född 1928 var han nästan lika gammal som Ulla<br />
Murman. De båda har en annan sak gemensamt:<br />
uppväxten på barnhem.<br />
Trots tuberkulos<br />
och fattigdom klarade<br />
han sig igenom studietiden<br />
och gjorde<br />
karriär inom etablissemanget.<br />
Som ordförande<br />
för TCO<br />
kom Lennart Bodström<br />
att lägga om<br />
organisationens politiska<br />
kurs. Tidigare<br />
hade tjänstemannafacken<br />
markerat<br />
avstånd mot LOkollektivets<br />
krav på<br />
löneutjämning. Lennart Bodström ville jobba med,<br />
inte mot arbetarfacken. Han fick applåder på LO:s<br />
kongress när han uttryckte förståelse för den solidariska<br />
lönepolitiken. Och i samklang med LO<br />
drev han kraven på ny arbetsrätt. 1982 rekryterade<br />
Lennart Bodström, ordförande TCO, motsatte sig skrivbyråerna.<br />
29<br />
70-tal<br />
Olof Palme Bodström till posten som utrikesminister<br />
i den socialdemokratiska regeringen.<br />
Bodström tog tidigt plats i styrelsen för AMS. Stolarna<br />
där var av tradition uppdelade mellan arbetsgivarsidan<br />
och facken. Tanken bakom detta var att<br />
skapa en legitimitet för arbetsförmedlingen i alla<br />
läger. Men sammanträdena under 1970-talet kan<br />
knappast beskrivas<br />
som idylliska.<br />
AMS-styrelsen blev<br />
en spelplan för<br />
ideologisk debatt.<br />
Och föremålet för<br />
dessa sammandrabbningar<br />
var<br />
allt som oftast<br />
skrivbyråernas<br />
verksamhet.<br />
Lennart Bodström<br />
säger idag att hans<br />
skepsis till personaluthyrningbottnade<br />
i ett starkt engagemang för arbetsförmedlingen.<br />
Han kämpade för att AMS skulle bry sig mer om<br />
tjänstemännen.<br />
– Det fanns en tendens inom AMS att man<br />
inte skulle syssla med offentliganställda tjänste-<br />
FOTO: BERTIL ERICSON/PrB
70-tal<br />
Modern kontorsmiljö på 1970-talet. FOTO: NILS-JOHAN NORENLIND/TIOFOTO<br />
30<br />
män utan inrikta sig på att förmedla arbeten i den<br />
privata sektorn.<br />
Han ville dessutom att AMS verkligen skulle vara<br />
den fullfjädrade, centrala mekanism för kompetensförsörjning<br />
som instiftarna hade tänkt sig.<br />
– Arbetsförmedlingen hade dålig kunskap om<br />
många lediga platser. Det ville jag åtgärda. Jag<br />
menade att man med datorers hjälp kunde registrera<br />
och matcha arbetssökande med lediga platser.<br />
Men AMS skaffade till att börja med bara datorer<br />
för att sköta sin redovisning. Jag tror att många<br />
AMS-anställda tänkte att nu kommer Bodström<br />
och säger att vi ska bort och ersättas av datorer.<br />
– En annan svaghet jag noterade var att AMS<br />
inte intresserade sig för ombytessökande, alltså de<br />
som redan hade ett jobb men ville byta, säger han.<br />
I Bodströms vision för den offentliga arbetsförmedlingen<br />
var skrivbyråerna ett störande moment.<br />
Särskilt eftersom de opererade inom TCO:s område<br />
– tjänstemannasektorn. Inte ens för kortare uppdrag<br />
ansåg han att skrivbyråerna fyllde någon<br />
funktion.<br />
– Jag hade förståelse för att man kunde behöva<br />
anställa arbetskraft för kortare perioder, vid sjukdomar<br />
och arbetstoppar och annat. Men min linje<br />
var att arbetsförmedlingen skulle ta hand om även<br />
kortare uppdrag.<br />
31<br />
70-tal<br />
Hans oro för skrivbyråernas skadliga inverkan var<br />
så djup att TCO i sitt yttrande över lagförslaget 1970<br />
skrev att ”den olagliga verksamheten försvårar eller<br />
förhindrar för den offentliga arbetsförmedlingen<br />
att uppfylla de arbetsmarknadspolitiska mål som<br />
statsmakterna har satt upp”.<br />
Debatten inför 1970 års lag kom att handla om hur<br />
man skulle skilja på uthyrning (olagligt) och entreprenad<br />
(lagligt). Begreppsparet tycks ha aktualiserats<br />
av en konflikt på varven, där så kallade entreprenadföretag<br />
började ta kortare uppdrag. Facket menade<br />
att det rörde sig om uthyrning och således olaga<br />
arbetsförmedling. Regeringen ville att även skrivbyråernas<br />
laglighet skulle bedömas efter om det<br />
handlade om entreprenad eller uthyrning.<br />
Idag framstår det här som en skendiskussion. Skrivbyråernas<br />
uppdrag ute hos kund handlade aldrig om<br />
entreprenad. Visst kunde Ulla få ett hum om vad<br />
hennes sekreterare sysslade med ute hos kunden.<br />
Men ansvaret för arbetsprestationen låg på kunden<br />
själv – med hjälp av den uthyrda sekreteraren.<br />
Den riktiga blockeringen bestod i att fackföreningarna<br />
vägrade betrakta personaluthyrning som en<br />
tjänst. Eller mer konkret: Det arbete som Ulla och<br />
hennes kollegor utförde var inte mer komplicerat<br />
än att det kunde skötas av en arbetsförmedlare.
70-tal<br />
Det fanns emellertid viktigare och enklare förklaring<br />
till fackets motstånd. Nämligen att sekreterarna var<br />
timanställda. Det är denna brist Lennart Bodström<br />
idag förklarar sitt motstånd med.<br />
– Personaluthyrning kräver att det råder ett<br />
anställningsförhållande mellan de som hyr ut och<br />
de som hyrs ut. Och ett sådant anställningsförhållande<br />
fanns inte på den tiden. Men om det var en<br />
riktig personaluthyrning, med riktiga anställningsavtal,<br />
då menar jag att man inte hade anledning<br />
att ingripa mot verksamheten.<br />
Trots skärpta regler och hot om fängelsestraff lämnade<br />
riksdagen mitt i allt mörker en liten springa<br />
på glänt. Personaluthyrning var alltså förbjudet.<br />
Men entreprenad var okej. Lagutskottet uttalade:<br />
”sådant arbete som visserligen görs hos beställaren<br />
men som avser på förhand bestämda arbetsuppgifter<br />
vilka utförs på ett självständigt sätt, räknas<br />
emellertid inte som arbetsförmedling och faller<br />
sålunda utanför lagen”.<br />
I klartext: Om skrivbyråerna skrev ner exakt vad<br />
deras sekreterare skulle göra ute hos kunderna var<br />
de lagliga.<br />
Vilken cirkus det blev.<br />
Kravet AMS ställde på en specifikation var att<br />
32<br />
arbetsuppgifterna inte fick ändras under arbetets<br />
gång. Stod det att en sekreterare skulle skriva ut tio<br />
tyska brev så fick det inte vara tio engelska brev.<br />
Om en kund begärt åtta brev, men sedan kommit<br />
på att ett nionde behövdes var sekreteraren förhindrad<br />
att skriva detta. Svara i telefon hos kunden<br />
var förbjudet eftersom det inte gick att specificera<br />
i förväg hur många samtal det kunde bli. Denna<br />
enorma specificeringsapparat, som beräknades<br />
kosta skrivbyråerna sex procent av omsättningen,<br />
urartade alltmer.<br />
– Oj, vad vi skrev ned och hittade på massa<br />
konstiga arbetsuppgifter. Kunderna blev ganska<br />
trötta på oss, säger Ulla Murman.<br />
En beställare på SAS sa: ”Sluta skicka specifikationer.<br />
Om AMS vill sätta mig i fängelse ska jag vänta<br />
på dem med glädje”.<br />
Samhällsekonomiskt innebar 1970-talet början till<br />
slutet på den svenska modellen. Samarbetet övergick<br />
i konflikt mellan arbetsgivare och arbetstagare.<br />
Decenniet inleddes med att vilda strejker<br />
utbröt landet runt. Mest känd är gruvarbetarnas<br />
strejk i Kiruna med start 1969. Parallellt med konflikterna<br />
inleddes en utdragen industriell kris.<br />
Ekonomerna brukar beskriva den svenska industriella<br />
utvecklingen som ett antal cykler. Varje cykel<br />
är 40 till 45 år lång. Under den tiden inträffar först<br />
omvandling, sedan rationalisering och till sist kris.<br />
När Stockholms Stenografservice såg ljuset hade en<br />
cykel varit igång sedan 1930. Ekonomin sprudlade<br />
efter kriget i den expansiva omvandlingsfasen. Då<br />
var det fest och högkonjunktur. Men under 1970talets<br />
första år gick cykeln in i den sista fasen: krisen.<br />
De västerländska företagen upptäckte att<br />
FOTO: NILS-JOHAN NORENLIND/TIOFOTO<br />
Efter årtionden av arbetsfrid utbyter vilda strejker runt om i landet.<br />
33<br />
70-tal<br />
japanska och andra asiatiska konkurrenter erbjöd<br />
lika bra produkter – om inte bättre – till lägre pris.<br />
Uppvaknandet blev särskilt bryskt för svensk tillverkningsindustri.<br />
Omfattande nedläggningar drog<br />
fram över landet. Varvsdöden har fått symbolisera<br />
denna period. Beklädnadsindustrin flyttade ut. På<br />
toppen av eländet skakades den industriella världen<br />
om av OPEC-ländernas chockpriser på olja.
70-tal<br />
Den andra stora samhällsekonomiska förändringen<br />
i Sverige var expansionen av den offentliga sektorn,<br />
inom vilken allt fler kvinnor tog anställning. Ytterligare<br />
reformer underlättade kvinnors deltagande<br />
i arbetslivet. Vid mitten av 1970-talet infördes<br />
allmän föräldraförsäkring<br />
som<br />
ersatte moderskapsförsäkringen.Daghemsbyggandet<br />
ökade<br />
kraftigt under<br />
detta årtionde.<br />
Och 1975 ålades<br />
kommunerna att<br />
erbjuda alla sexåringar<br />
förskola.<br />
Det kunde tyckas<br />
som om folkhemmet<br />
var färdigbyggt.<br />
Men en ny generation reformhungriga<br />
socialdemokrater hade högre ambitioner än att<br />
förvalta det gamla. Under Olof Palme fortsatte<br />
socialdemokraterna att driva en aktiv arbetsmarknadspolitik.<br />
År 1950 hade AMS stått för 1 procent<br />
av statens driftsbudget, men till år 1960 hade<br />
denna andel stigit till 3,75 procent och år 1970 till<br />
5,3 procent.<br />
Miljonprogrammen för att bygga fler bostäder introduceras.<br />
34<br />
Staten klev in på domäner som arbetsgivare och<br />
fackförbund förvaltat på egen hand sedan Saltsjöbadsavtalet.<br />
Arbetsmarknaden knöts upp kring allt<br />
fler lagar. 40-timmarsveckan infördes 1973. Lagen<br />
om anställningsskydd – grunden för det som idag<br />
kallas ”fast jobb” –<br />
stiftades 1974. Lagen<br />
om fackens medbestämmande<br />
i arbetslivet<br />
– förkortat<br />
MBL – kom 1976.<br />
Den mest vågade<br />
offensiven från arbetarrörelsen<br />
berörde<br />
dock inte arbetstider<br />
och anställningsformer,<br />
utan tryckte till<br />
på den kapitalistiska<br />
marknadsekonomins<br />
känsligaste nerv:<br />
ägandeskapet. Under hela efterkrigstiden hade<br />
LO:s strateger skissat på någon form av socialisering<br />
av näringslivet. Inte på kommunistiskt maner,<br />
utan på ett sätt som kunde passa marknadsekonomin.<br />
På sin kongress 1976 beslutade LO till slut att<br />
verka för att vinstmedel ur industriföretagen skulle<br />
samlas i fonder kontrollerade av fackförbunden.<br />
Debatten om löntagarfonderna hade inletts.<br />
FOTO: NILS-JOHAN NORENLIND/TIOFOTO<br />
Välfärdsreformerna kostade pengar. Riksdagen<br />
bestämde att pengarna skulle inhämtas från företagen.<br />
Därför höjdes de sociala avgifterna. Tillsammans<br />
med ordentliga löneökningar skapade detta<br />
en sur ekonomisk brygd. Inte nog med att utländska<br />
konkurrenter erbjöd billigare produkter. Nu<br />
höjdes företagens lönekostnader med 40 procent.<br />
Ekonomihistorikerna talar om en ”kostnadsexplosion”.<br />
Följden blev att svensk industri inte tog sig<br />
ur krisen. När Västeuropa vände uppåt i mitten<br />
av 1970-talet fortsatte utslagningen här hemma.<br />
Förutom varven kollapsade hela den gamla, anrika<br />
gruvnäringen i Bergslagen.<br />
Den borgerliga regeringen som tillträdde 1976<br />
tvingades snabbt se till att svenska produkter blev<br />
billigare att köpa. Därför skrevs värdet på kronan<br />
ner vid tre tillfällen under ett par års tid. Dessa<br />
devalveringar följdes av stora stödutbetalningar till<br />
de krisande företagen.<br />
1979 blev Ulla Murman erbjuden att köpa tvillingarna<br />
Ebba Giesecke och Dagmar Martins LAB<br />
skrivbyrå. LAB hade en lika anrik historia som<br />
Stockholms Stenografservice. Företaget hade vid<br />
försäljningstillfället sju fast anställda på kontoret.<br />
Utepersonalen uppgick till ungefär 80 sekreterare.<br />
För att nå nya målgrupper hade tvillingarna genom<br />
åren startat en rad dotterbolag: Agma Kontors-<br />
35<br />
70-tal<br />
service, Teamwork Executive och Sergel Sekreterarservice<br />
och Interimkonsult. Denna mångfald gjorde<br />
det också lättare att slinka undan myndigheterna.<br />
Om ett bolag blev utsatt för näringsförbud var<br />
tanken att fortsätta verksamheten i ett annat. Därför<br />
pågick ingen verksamhet i några av dessa bolag<br />
under långa perioder.<br />
– Jag kommer ihåg att vi fick hålla oss undan en<br />
delgivningsman som sökte mamma. När myndigheterna<br />
knackade på dörren, så fick jag tala om att<br />
hon inte var hemma, berättar Jan Sylvén, son till<br />
Dagmar Martin.<br />
När Ebba Giesecke dog ärvde Jan Sylvén sin<br />
mosters aktier i LAB skrivbyrå. Jan var utbildad<br />
ekonom och jobbade på Statistiska centralbyrån.<br />
Nu blev han tillika ägare av en verksamhet flera<br />
myndigheter betraktade som olaglig.<br />
– Jag är ingen entreprenör, men tyckte i alla<br />
fall att jag skulle försöka. Jag blev vd på skrivbyrån<br />
på halvtid och gick så småning över till<br />
heltid. Jag hade då tjänstledigt från SCB.<br />
Efter fyra år som företagare tröttnade Jan<br />
Sylvén. Han övertygade Ulla att köpa LAB.<br />
– Jag var väldigt motspänstig först. Jag tyckte<br />
jag hade nog som det var. Men de övertalade mig<br />
att köpa. Mycket berodde kanske på att vi hade<br />
samma advokat, säger Ulla Murman.
70-tal<br />
Över en natt hade Stockholms Stenografservice,<br />
som nu blommat ut till en liten koncern, fått över<br />
100 sekreterare ute på uppdrag. Men andra skrivbyråer<br />
växte ännu snabbare. Hans Hägglund, som<br />
efter hustrun Berit tagit över verksamheten i<br />
Snabbstenografen, byggde upp familjens företag till<br />
solklar ledare i branschen.<br />
Hans Hägglund hade också tagit över skötseln<br />
av branschorganisationen Svenska Kontorsserviceförbundet.<br />
1976 hyrde förbundets företag<br />
ut 1 653 personer, som tillsammans utfört 13 000<br />
uppdrag fördelade på 590 000 arbetstimmar. Tre<br />
år senare hade branschen växt till att sysselsätta<br />
4000 personer med en omsättning på 80 miljoner<br />
kronor. Den olagliga källarverksamheten började<br />
bli en hel industri.<br />
Under hela 1970-talet fortsatte skrivbyråerna att<br />
skriva ut sina specifikationer för att inte bli polisanmälda.<br />
Och för första gången på ett helt decennium<br />
slapp Ulla Murman kontakt med de rättsvårdande<br />
myndigheterna. Politiker, skrivbyråer och<br />
36<br />
fackförbund – alla visste de emellertid att specifikationerna<br />
i merparten av fallen bara var skenkonstruktioner.<br />
Ren fejk. Ett problem var att många<br />
uppdrag över huvud taget inte gick att specificera.<br />
Många kunder behövde ju bara en duktig sekreterare<br />
– punkt slut.<br />
För att inte bli polisanmälda igen vände sig Ulla<br />
och de andra företrädarna för skrivbyråerna<br />
gemensamt till Stockholms Handelskammare. Det<br />
handlade om sådana fall där ingen tydlig arbetsuppgift<br />
gick att skriva ner. Eftersom Stockholms<br />
Handelskammare utan vinst förmedlade jobben<br />
och hade tillstånd av AMS var förmedlingen laglig.<br />
Även Kvinnliga kontoristföreningen i Stockholm<br />
sysslade med sådan icke vinstdrivande förmedling.<br />
Kunde Handelskammaren möjligtvis ta hand om<br />
de uppdrag som var ospecificerade, undrade folket<br />
på skrivbyråerna?<br />
Den frågan skulle de aldrig ha ställt.<br />
På 1970-talet drabbas Sverige av en ekonomisk kris. Allt fler konsumenter upptäcker att exempelvis<br />
japanska produkter såsom skivspelare är lika bra som de svenska – men billigare.<br />
FOTO: NILS-JOHAN NORENLIND/TIOFOTO<br />
DET HÄNDE PÅ 70-TALET<br />
ABBA!<br />
Sommartid införs i Sverige.<br />
Invandringen till Sverige ökar drastiskt.<br />
Miljonprogrammen för att bygga nya bostäder introduceras.<br />
Allt fler åker bil till jobbet, bilen blir under detta årtionde ”var<br />
mans egendom”.<br />
Månadslöner införs, liksom 40-timmars arbetsvecka och fem<br />
veckors semester.<br />
Lagen om medbestämmande (MBL) i arbetslivet införs.<br />
Kvinnlig tronföljd införs i Sverige, efter att den nya kungen fått<br />
en dotter, kronprinsessan Victoria.<br />
Pehr G. Gyllenhammar stiger upp som vd för Volvo.<br />
Oljekris och industrinedläggningar drabbar hela västvärlden.<br />
En ny trend på arbetsmarknaden är att unga får allt svårare<br />
att skaffa jobb. Lågkonjunkturen i början av detta årtionde<br />
37<br />
70-tal<br />
medför arbetslöshet på hela 2,7 procent, vilket enligt dåtidens<br />
mått mätt var en extremt hög siffra.<br />
Lag om allmän platsanmälan till arbetsförmedlingen kommer.<br />
Försök med platsautomater görs.<br />
Den allmänna pensionsåldern sänks till 65 år. Delpension blir<br />
möjlig.<br />
TIDSTYPISK PLATSANNONS<br />
DN 16 juli 1976.<br />
SVERIGES LÄRARFÖRBUND SÖKER SEKRETERARE<br />
I tjänsten ingår att svara för kontakt- och informationsarbetet till<br />
lärarkandidater samt att medverka i organiserandet och genomförandet<br />
av förbundets allmänna informations- och rekryteringsverksamhet.<br />
Ansökan med meritförteckning, löneanspråk och<br />
tidigaste tillträdesdag insändes senast 16/8 1976.
80-TALET<br />
38<br />
det var en märklig afton på Gröna Lund. Nära 200 av Sveriges mest folkkära<br />
artister hade samlats. Inträdet var gratis och efter några timmar trängdes 24 000 människor<br />
inne på tivoliområdet. Kvällen den 18 maj 1979 gick till historien som en av de<br />
mest stjärnspäckade galorna någonsin i vårt land. Och anledningen var – AMS.<br />
Där hade två unga jurister lyckats reta upp det samlade artist-Sverige. AMS chefsjurist<br />
Anders Kruse och förste byråsekreterare Åke Hjelm hade deklarerat att artister inte<br />
längre bör bokas via privata förmedlare – det var ju olaga arbetsförmedling. Artisterna,<br />
som såg sig själva som egna företagare, upplevde åtgärden som en fräck inskränkning av<br />
sin näringsfrihet. Jazzlegendaren Charlie Norman uppvaktade arbetsmarknadsminister<br />
Rolf Wirtén. The Boppers, Bosse Parnevik och Pugh Rogefeldt hotade att ställa in sommarens<br />
spelningar. Händelsen gav eko borta i USA där världens största nöjestidning<br />
Variety hånade regeringen på förstasidan. Och så den massiva galan ”För SKAMS<br />
skull” på Gröna Lund. ”Skaffa dig en näsa röd och bli en clown”, sjöng Lill-Babs med<br />
adress till Anders Kruse. ”Varje gycklare och skälm, garvar nu åt Åke Hjelm”, rimmade<br />
Lill Lindfors och Charlie Norman. Efter några månader gav AMS efter för trycket.<br />
– Vi slickade våra sår och drog oss tillbaka, säger Anders Kruse.<br />
På 1980-talet blomstrar åter den svenska ekonomin. Likaså den lilla skrivbyrån som får nya ägare när Ulla Murmans son Lars<br />
Murman och hans kompanjon Michael Haglind tar över verksamheten 1986. Under det nya namnet ”Teamwork” börjar skrivbyrån<br />
alltmer likna dagens bemanningsföretag när flera nya tjänster lanseras.<br />
FOTO: MICHAEL MALYSZKO/TIOFOTO<br />
39
80-tal<br />
han var helt ny på posten som chefjurist. 37 år<br />
gammal och med en domarutbildning i bagaget<br />
kom han närmast från en position på Hovrätten<br />
för övre Norrland.<br />
– Jag hade jobbat i domstolarnas skyddade<br />
värld hela tiden. Jag visste ingenting om skrivbyråer<br />
eller artistförmedlingar. Jag hade ingen<br />
aning om vilken infekterad fråga det här var och<br />
vilka fällor jag ramlade i.<br />
Som chefjurist förde Anders Kruse protokoll när<br />
styrelsen för AMS höll sammanträde. Förutom<br />
generaldirektören var han ensam AMS-anställd på<br />
dessa möten. Resten var representanter från LO,<br />
TCO, SACO och SAF. Redan vid första mötet<br />
överraskades Kruse av hettan i diskussionen.<br />
– Det pågick en intensiv debatt om olaga<br />
arbetsförmedling. De fackliga organisationerna<br />
var irriterade på att det förekom trots att det var<br />
förbjudet. Framförallt drev TCO på och tillsammans<br />
hade fackförbunden majoritet i styrelsen.<br />
Lennart Bodström, som suttit många år i AMSstyrelsen,<br />
hade märkt att skrivbyråerna trots skärpningen<br />
av lagen fortsatte att växa i antal. Och AMS,<br />
som enligt 1935 års lag hade i uppdrag att spåra och<br />
polisanmäla byråerna, agerade enligt Bodström<br />
släpphänt. Nu vädrade han sitt missnöje i styrelsen.<br />
– Anmälningarna mot dessa olagliga verksam-<br />
40<br />
heter hade inte gett något. Jag kan inte säga att<br />
AMS jurister var särskilt intresserade av att ta tag<br />
i den här frågan. De hade ett ringa intresse. Inte<br />
gjorde de många knop, säger Lennart Bodström.<br />
Det var ingen hemlighet att Bodström var den<br />
som mest entusiastiskt drev frågorna om arbetsförmedlingens<br />
verksamhet.<br />
Anders Kruse uppfattade de hårda orden på dessa<br />
sammanträden som en klarsignal för handling.<br />
– Striderna om olaga arbetsförmedling förlamade<br />
verksamheten i styrelsen. Det var skarpa<br />
meningsmotsättningar när vi egentligen skulle ha<br />
behövt diskutera hur vi skulle tackla arbetslösheten.<br />
Jag insåg att något måste göras för att få<br />
ett slut på detta, säger Kruse.<br />
Efter det misslyckade försöket att stänga de privata<br />
artistförmedlingarna riktades hans blickar mot<br />
skrivbyråerna. Kruse gav inte mycket för 1970-talets<br />
modell i vilken arbetsuppgifterna angavs skriftligt för<br />
att kunna kalla personaluthyrningen för entreprenad.<br />
– I realiteten förändrade det inte skrivbyråernas<br />
verksamhet. Det var inga verkliga entreprenader.<br />
En eftermiddag i februari 1981 dök Kruse och Åke<br />
Hjelm upp på företaget Rationell Kontorsservice i<br />
Solna. Ägaren Ingrid Örn tog emot – tillsammans<br />
med en fotograf från SAF-tidningen som förevigade<br />
mötet. Bilden visar två kostymklädda statstjänstemän<br />
som med allvarliga miner förklarar läget.<br />
Kruse ställer frågor och Hjelm för anteckningar.<br />
I stolen mitt emot sitter Ingrid Örn med armen lite<br />
trotsigt vilande på stolsryggen.<br />
– Vissa bitar i er verksamhet går inte ihop med<br />
arbetsförmedlingslagen, utan är klara brott mot den.<br />
Därmed är verksamheten<br />
olaglig, informerade<br />
Kruse.<br />
Enligt referatet i tidningen<br />
hotade han med<br />
böter eller fängelse i<br />
upp till sex månader.<br />
På detta sätt fortsatte<br />
Kruse att söka upp<br />
skrivbyrå efter skrivbyrå.<br />
Ulla Murman<br />
hade fått besök av<br />
Anders Kruse redan ett<br />
år tidigare, i april 1980. Efteråt beskrev hon sin<br />
frustration i Expressen:<br />
– Det var som ett långt polisförhör. Det kändes<br />
hotfullt och förnedrande. Tvingas jag lägga<br />
ner verksamheten nu innebär det konkurs. Alla<br />
anställda förlorar sina jobb. Våra uppdragsgivare<br />
får inte längre den sekreterarservice de behöver.<br />
I samma veva gjorde Ulla Murman och Hans<br />
Hägglund en förskräckande upptäckt. De hade ju<br />
Artikel i SAF-tidningen 26 februari 1981.<br />
41<br />
80-tal<br />
ett par år tidigare vänt sig till Stockholms Handelskammare,<br />
där bland annat LAB var medlem, för att<br />
höra om kammaren kunde ta sig an vissa uppdrag<br />
istället för skrivbyråerna. Vad skrivbyråfolket inte<br />
visste var att handelskammaren spelade under<br />
täcket med AMS. Detta avslöjades i juni 1980 när<br />
ett två år gammalt brev från Stockholms Handelskammare<br />
påträffades i<br />
AMS’ register. I det<br />
skriver vice verkställande<br />
direktören Lars<br />
Almström till Kruse att<br />
”jag föreslår att Du slår<br />
ned på de stora grå<br />
byråerna omedelbart<br />
efter skollovsveckan,<br />
d v s måndag den<br />
20 februari”. Med de<br />
orden ville han uppmana<br />
Kruse att rensa<br />
upp bland de tvivelaktiga skrivbyråerna. Brevet<br />
undertecknades med ”hjärtliga hälsningar, Lars<br />
Almström”.<br />
Avslöjandet skapade stort rabalder. Ulla Murman<br />
beskriver brevet som ”en dolkstöt i ryggen”.<br />
– Jag minns brevet med viss rodnad, säger Lars<br />
Almström, idag pensionerad från handelskammaren.<br />
Han bekräftar att det förekom någon slags<br />
kontakt om samarbete med skrivbyråerna, men att
80-tal<br />
han snabbt beslutade sig för att hålla dem på armlängds<br />
avstånd.<br />
– Vi kunde inte vara med och balansera en sådan<br />
verksamhet. Det var ju inga riktiga entreprenader.<br />
Det var så att man skickade in en sekreterare när<br />
någon på ett företag blev sjuk. Det var olaglig<br />
arbetsförmedling.<br />
Istället sökte och fick handelskammaren tillstånd<br />
att driva förmedling av sekreterare för tillfälliga<br />
inhopp. Det blev en ”succé”, enligt Almström, och<br />
liknande verksamhet öppnades av handelskammaren<br />
i Göteborg. Kravet från AMS var att förmedlingen<br />
skulle drivas utan vinst. För att efterse detta kallades<br />
Almström upp till Kruse några gånger om året.<br />
– Vi tyckte inte att Kruse var så lätt att tas med.<br />
Han var väldigt byråkratisk, säger Lars Almström.<br />
– Vi såg det som att vi var tvungna att sam-<br />
arbeta med AMS efter att vi fått tillståndet. Idag<br />
tycker jag inte att det var helt lyckat. Det blev väl<br />
så att vi skvallrade på skrivbyråerna. Vi tyckte att<br />
vi måste vara lagliga och i det ingick att rensa bort<br />
det som störde bilden av det lagliga.<br />
Han viftar bort Ulla Murman och Hans Hägglunds<br />
misstankar om att handelskammaren i själva<br />
verket gjorde vinst på sin verksamhet, och att<br />
brevet skulle ha varit ett sätt att göra sig av med<br />
misshaglig konkurrens.<br />
– Nej, jag tror inte att vi tjänade på detta. Det<br />
hade ju inte varit korrekt. Men lite konkurrens<br />
var det förstås.<br />
Händelserna i början av 1980-talet lever kvar starkt<br />
hos Ulla Murman. Hon är bitter på Anders Kruse<br />
och förstår inte varför han personligen ville ”förgöra”<br />
verksamheten.<br />
AMS på krigsstigen: Skrivbyråerna ska bort! Ulla Murman uttrycker sin frustration i Expressen 28 april 1980.<br />
42<br />
– Klart att det var obehagligt för Murman och de<br />
andra att träffa okänsliga jurister på AMS, säger<br />
Kruse idag.<br />
– Men min företrädare hade sett mellan fingrarna.<br />
Jag är en ganska snäll person. Men jag<br />
tyckte det var viktigt att<br />
vara tydlig. De frågade:<br />
”Vad händer om vi inte gör<br />
någonting”. ”Ja, då blir det<br />
åtal” kunde jag bara svara.<br />
Under 1980-talet utmanades<br />
skrivmaskinerna av ordbehandlarna,<br />
de apparater<br />
som så småningom skulle<br />
bli kända som PC-datorer.<br />
Mona Jansson, som kom till<br />
Stockholms Stenografservice<br />
genom sammanslagningen<br />
med LAB, minns den första<br />
ordbehandlaren på kontoret.<br />
– Den hette MC Card 80<br />
och såg ut som en vanlig<br />
skrivmaskin med en stor låda bredvid på golvet,<br />
säger Mona Jansson.<br />
I lådan kunde man trycka in ett magnetkort<br />
som lagrade texten. Varje kort lagrade en sida.<br />
Finessen var att om man hade gjort fel på exempelvis<br />
sidan 5, så stoppade man in kort 5 och räknade<br />
FOTO: COURTESY IBM CORPORATE ARCHIVES<br />
PC:ns föregångare, ordbehandlaren, lanseras.<br />
Här en MC Card 80 från IBM.<br />
43<br />
80-tal<br />
på displayen vilken rad man skrivit fel på. Därefter<br />
skrev man den rätta formuleringen och sparade.<br />
– Om jag ville skriva ut den nya korrekta sidan<br />
tryckte jag bara på utskrift och då skrev maskinen<br />
av sig själv genom att läsa av kortet, säger Mona<br />
som fortfarande jobbar kvar<br />
på <strong>Manpower</strong>.<br />
Hon minns att den alltmer<br />
upptrappade konflikten<br />
med AMS skapade reaktioner<br />
från utomstående. Det<br />
blev lite olustigt att berätta<br />
vad man jobbade någonstans.<br />
– Det var många som<br />
tyckte att det var suspekt att<br />
jobba på skrivbyrå. ”Det<br />
där är ju grå arbetskraft”,<br />
sa folk. Många tyckte framförallt<br />
att utepersonalen var<br />
tvivelaktig: ”Kan de inte få<br />
ett vanligt jobb?”<br />
Anders Kruses offensiv mot skrivbyråerna skulle<br />
dock snart stöta på patrull. Och detta från minst<br />
sagt oväntat håll. Som plikttrogen tjänsteman och<br />
högt utbildad jurist ville Kruse att lagens bokstav<br />
skulle äras. Hans uppdrag från statsmakterna kunde<br />
bara tolkas som att skrivbyråerna skulle bort:
80-tal<br />
Riksdag och regering hade sagt att 1935 års lag<br />
skulle gälla. Rättsväsendet hade genom Högsta<br />
domstolen tolkat lagen 1962. Och AMS styrelse,<br />
framförallt TCO:s ledamöter, uppmanade Kruse<br />
att agera. Dessa tre makter – riksdag/regering,<br />
rättsväsendet och fackförbunden – gav emellertid<br />
snart prov på dubbla budskap.<br />
Det började från fackligt håll. Torbjörn Rindås,<br />
nyanställd jurist på HAO, Handelns arbetsgivarorganisation,<br />
hade fått uppvaktning på kontoret av<br />
Dagmar Martin, Ulla Murman och Jan Sylvén. De<br />
berättade att HTF, Handelstjänstemannaförbundet,<br />
begärt ett kollektivavtal. Delegationen undrade om<br />
HAO kunde företräda skrivbyråerna som motpart<br />
i avtalet. Rindås tog kontakt med HTF och 1979<br />
hade ett kollektivavtal tecknats för innepersonalen<br />
på skrivbyråerna.<br />
Detta var sprängstoff. I AMS’ styrelse kämpade<br />
Lennart Bodström för att röka ut skrivbyråerna.<br />
Samtidigt gick ett av hans egna medlemsförbund<br />
och tecknade kollektivavtal.<br />
– Det väckte en del uppseende bland kollegorna<br />
i TCO. De menade att vi därmed legaliserade<br />
verksamheten. Flera förbund menade att det i<br />
princip var ett svek från HTF:s sida. De tyckte<br />
inte att vi skulle ha något alls att göra med skrivbyråerna,<br />
säger Holger Eriksson då förhandlings-<br />
44<br />
chef på HTF, idag organisationens ordförande.<br />
– Vi svarade våra kollegor att den ena verksamheten<br />
i skrivbyråerna, alltså innepersonalen, är<br />
fullt legal. Och då ska där tecknas kollektivavtal.<br />
Men vi underströk samtidigt att den del som stred<br />
mot lagen inte omfattades av avtalet.<br />
Han minns att framförallt Statstjänstemannaförbundet<br />
inom TCO reagerade. De befarade att<br />
skrivbyråerna skulle medföra att statliga myndigheter<br />
drog ner på antalet riktiga anställningar.<br />
– Så har vi aldrig sett på saken. Uthyrningen<br />
konkurrerar inte med fasta anställningar. Vi har<br />
alltid vetat att det finns ett behov av en verksamhet<br />
som löser kortare inhopp, säger Holger Eriksson.<br />
Anders Kruse blev bestört när han fick höra<br />
nyheten.<br />
– Vi tyckte att det var jättejobbigt. Jag frågade<br />
TCO: Om ni nu vill ha stopp på det här, varför<br />
skriver ni kollektivavtal? De svarade nånting om<br />
att det var ett lokalt förbund som slutit avtalen.<br />
Jag tyckte att det hela var oerhört schizofrent,<br />
säger Kruse.<br />
Det andra exemplet på att statsmakterna talade<br />
med dubbla tungor fick Kruse 1982. För det stod<br />
riksdag och regering. Bakgrunden var följande.<br />
Trots att en borgerlig regering kommit till makten<br />
hade inte lagen ändrats till skrivbyråernas favör.<br />
Var potatisen för het? Möjligt. Men man ska inte<br />
heller överdriva frågans politiska tyngd. Inte ens<br />
inom arbetsgivarlägret. Under nästan hela 1970talet<br />
skapade inte skrivbyråerna en enda rubrik på<br />
SAF-tidningens förstasida. Det skulle gå ända fram<br />
till 1978 innan något hände. Då träffade Hans och<br />
Dagmar Martin, ägare till LAB, av en slump den<br />
unge SAF-lobbyisten Björn Tarras-Wahlberg. De<br />
förenades av sitt gemensamma intresse för numismatik,<br />
läran om mynt och medaljer.<br />
Tarras-Wahlberg, en av våra första moderna<br />
lobbyister i Sverige, hade skaffat eget rum i riksdagen.<br />
Ofta lämnade han över färdiga motionstexter<br />
till borgerliga riksdagsmän som skrev under. När<br />
Expressen på helsidor avslöjade hans ”hemliga påtryckargrupp”<br />
blev verksamheten allmänt känd.<br />
Tarras-Wahlberg fascinerades av Dagmar<br />
Martins berättelse om skrivbyråernas belägenhet.<br />
– Jag visste knappt att de existerade. När jag<br />
fick höra att deras verksamhet var olaglig tyckte<br />
jag att det var absurt. Under flera års tid hade<br />
nämligen riksdagsmännen stiftat lagar som gjort<br />
det enklare att vara ledig. Och här fanns en typ av<br />
företag som kunde skicka in ersättare vid dessa<br />
ledigheter – men det var förbjudet!<br />
Tarras-Wahlberg bjöd Hans och Dagmar<br />
Martin på bricklunch i SAF:s personalmatsal för<br />
att diskutera saken vidare. Därefter tog han kontakt<br />
med Hans Hägglund, som företrädde Svenska<br />
Kontorsserviceförbundet.<br />
45<br />
80-tal<br />
– Jag insåg direkt att Hans var rätt man att skicka<br />
fram i offentligheten. Han var kunnig och förtroendeingivande.<br />
Problemet var att han var alldeles<br />
för blyg.<br />
Den 25 januari 1979 skrev Björn Tarras-Wahlberg<br />
tillsammans med några borgerliga riksdagsledamöter<br />
en motion som uppmanade regeringen att hitta en<br />
lösning på skrivbyråernas situation. Motionen följdes<br />
upp av en strid ström brev, undertecknade<br />
Hans Hägglund, till olika riksdagsledamöter.<br />
Samtidigt dök det upp artiklar i diverse näringslivstidningar<br />
där han berättade om skrivbyråernas<br />
svåra sits. Allt iscensatt av Tarras-Wahlberg.<br />
Den 29 november var det votering i kammaren.<br />
Skulle riksdagen uppmana regeringen att lösa frågan?<br />
167 röstade ja, 160 nej.<br />
Regeringen utsåg ett justitieråd för att reda ut den<br />
juridiska trasselsudden. Efter två år, i februari 1982<br />
lämnades ett delbetänkande. Slutsatsen var förbluffande:<br />
Det behövs ingen lagändring. Skrivbyråerna<br />
är redan lagliga!<br />
Utredningen slog fast att tidigare klarlägganden<br />
och domar tittat alldeles för mycket på förhållandet<br />
mellan skrivbyrån och kunden. Var det uthyrning<br />
eller entreprenad? En mer relevant fråga var<br />
förhållandet mellan skrivbyrån och sekreteraren.
80-tal 80-tal<br />
Om sekreteraren var fast anställd kunde det inte<br />
räknas som arbetsförmedling. Därför var det bara<br />
att teckna avtal även för utepersonalen, varefter<br />
frågan skulle vara löst. Enkelt.<br />
”Äntligen är vi lagliga”, utropade skrivbyråerna i<br />
dagspressen. Men Anders Kruse uppfattade inte<br />
saken så.<br />
– Utredningen var feg. Jag tror att den borgerliga<br />
regeringen helt enkelt ville slippa problematiken.<br />
De ville få till en ändring i rättstillämpning<br />
utan att ändra i lagen.<br />
Den socialdemokratiska regeringen som nyss<br />
tagit makten skyndade sig att lägga ner utredningen.<br />
Den tredje statsmakten som gav dubbla budskap var<br />
rättsväsendet. Efter att Kruse och Hjelm gjort sina<br />
undersökningar polisanmälde de på nytt ett knippe<br />
byråer. En tid därefter ringde telefonen hemma hos<br />
Georg och Ulla Murman. Det var lördag och paret<br />
vilade ut i hemmet i Kvicksund vid Mälaren. En<br />
polisman hade tagit reda på numret dit.<br />
– Du ska infinna dig med samtliga i personalen<br />
och samtliga kundkort hos mig på måndag klockan<br />
åtta, sa polismannen.<br />
– Jag vägrar, svarade Ulla.<br />
– Då får du finna dig i att det blir allvarliga<br />
saker.<br />
– Jaså. Du menar husrannsakan. Jag kan ta<br />
46<br />
bort rubbet under helgen. Jag kan gräva ner saker<br />
i jorden.<br />
– Kan du inte lugna ner dig nu?<br />
– Nej, jag kommer på tisdag och tar med två<br />
kunder och två i personalen, beslutade Ulla<br />
Murman.<br />
Det slutade med att Ulla träffade chefsåklagare<br />
KG Svensson. Efter att han lyssnat en stund till<br />
hennes berättelse konstaterade han:<br />
– Det här vägrar jag gå till åtal med.<br />
Anders Kruse visste inte riktigt vad han skulle<br />
tro.<br />
– Åklagaren struntade i oss. Det var irriterande.<br />
Vi ville ha ett avgörande.<br />
1984 var det dags igen. Efter att Kruse överklagat<br />
saken fick åklagare Thomas Holst i uppdrag att ta<br />
sig an skrivbyråmålet. Några år senare kallades<br />
Ulla Murman för sjätte gången till en domstol.<br />
Skulle Stockholms tingsrätt komma till samma<br />
slutsats som utredningen från 1982 – att skrivbyråerna<br />
var lagliga om de erbjöd riktiga anställningar?<br />
Ulla berättade för rätten att de slutit avtal med HTF<br />
om så kallade garantilöner för delar av personalen.<br />
Det innebar att alla kunde räkna med en viss lön,<br />
även om det inte fanns några uppdrag.<br />
Stockholms tingsrätt ignorerade utredningen. Dom-<br />
stolen stadgade att det viktiga fortfarande var om<br />
skrivbyrån ställde arbetskraft till förfogande<br />
(uthyrning) eller utförde ett visst arbetsresultat<br />
(entreprenad). ”Att personalen varit anställd hos<br />
serviceföretagen och<br />
på i branschen normala<br />
villkor leder ej<br />
till annan slutsats”.<br />
Ulla fick 1 125 kronor<br />
i böter. Domen överklagades.<br />
Efter skolan och<br />
extraknäcken på<br />
Stockholms Stenografservice<br />
hade Ullas son<br />
Lars Murman gett sig<br />
ut med ryggsäcken i<br />
världen. Tillbaka i<br />
Sverige följde ekonomistudier på Handels i<br />
Göteborg. Första jobbet blev på Ericsson där han<br />
träffade Michael Haglind. Tillsammans gjorde de<br />
många affärsresor ihop. Under surrande hotellfläktar<br />
började de båda prata om framtiden.<br />
– Vi tyckte att Ericsson var ganska stort. Det<br />
var så mycket regler överallt. Vi ville ha vårt eget,<br />
säger Michael Haglind som även han kom från en<br />
företagarfamilj. Michaels småländska far drev<br />
mekanisk verkstad.<br />
Ulla Murmans son, Lars Murman (vänster) tar över verksamheten<br />
tillsammans med kompanjonen Michael Haglind 1986.<br />
47<br />
1986 berättade Ulla för sin son att hon ville sälja<br />
skrivbyrån. Hon hade redan kontakt med en potentiell<br />
köpare när Lars började bli intresserad. Han<br />
berättade för Michael om företaget.<br />
– Skrivbyrå? Vad<br />
är det? Går det att<br />
hålla på med?<br />
Senare samma år lämnade<br />
Lars sin anställning<br />
på Ericsson och<br />
köpte halva Stockholms<br />
Stenografservice.<br />
Michael följde efter<br />
och köpte den andra<br />
halvan. Inger Ahnell<br />
minns Lars första möte<br />
med personalen.<br />
– Han satte sig ner<br />
på ett skrivbord och tittade på oss. ”Jag har hundra,<br />
nej tusen, idéer”, sa han.<br />
– Vad händer nu då? tänkte vi.<br />
Läsaren kan själv föreställa sig kulturkrocken. Platsen<br />
var ett företag där kvinnor styrt i 34 år. Rutinen och<br />
yrkesstoltheten satt i väggarna. Plötsligt steg en ung<br />
man med intensiv blick in i allt detta. Inger Ahnell<br />
hade passat honom som barn och sett honom sommarjobba<br />
på kontoret. Nu var han deras chef.
80-tal<br />
– De första dagarna då Lars hade börjat satt han<br />
bakom ett stort, tomt skrivbord. Jag undrade vad<br />
han skulle göra på en skrivbyrå, säger Mona<br />
Jansson.<br />
Strax ringde telefonen från Berit Hägglund, en gång<br />
i tiden anställd på Stockholms Stenografservice. Hon<br />
hade inte glömt att Ulla hjälpte henne att starta<br />
Snabbstenografen. Företaget hade sedan länge gått<br />
förbi Ullas, blivit marknadsledande med 400 utemedarbetare<br />
och skulle snart bli känt som Proffice.<br />
– Berit och hennes man Hans bjöd upp mig<br />
för att introducera mig i branschen. Som ett tack<br />
för att mamma gjort samma sak, säger Lars.<br />
Michael Haglind minns den första kärva tiden med<br />
ett leende på läpparna.<br />
– Det var en fråga om överlevnad. Bolaget<br />
gick plus minus noll. Vi tog inte ut någon lön på<br />
ett halvår. Jag och Lars delade bil, en blå Opel<br />
Kadett.<br />
Första prioritet för Lars och Michael var att<br />
ha råd med lönerna. Stockholms Stenografservice<br />
hade på senare år krympt i samband med att Ulla<br />
gått igenom en tids sjukdom. Företaget hade bara<br />
ett 20-tal utemedarbetare fördelade på fem olika<br />
bolag. Ekonomin sköttes av Ullas make Georg.<br />
Lars och Michael införde något som tidigare varit<br />
mycket sällsynt i företagets historia: Försäljning.<br />
48<br />
– Vi började med att bearbeta vår tidigare<br />
arbetsgivare Ericsson. Sen kartlade vi alla våra<br />
kompisar och frågade om de behövde hjälp på<br />
sina företag. Och så försökte vi få flera uppdrag<br />
hos våra existerande kunder.<br />
Lars tog titeln verkställande direktör och fördjupade<br />
sig i företagets framtida marknadsföring<br />
och profilering. Michael blev vice vd och tog<br />
tidigt ansvar för den tekniska utrustningen och<br />
medarbetarnas kompetens.<br />
– Jag upptäckte att vi var ganska dåliga på ordbehandling<br />
jämfört med konkurrenterna. Därför<br />
köpte vi några ordbehandlare och programmet<br />
Word Perfect.<br />
Under alla år hade Stockholms Stenografservice<br />
egentligen bara erbjudit en tjänst: Utskrifter i alla<br />
dess former. 1987 kom ett nytt erbjudande.<br />
– Eftersom vi hade jobbat med telefonväxlar<br />
på Ericsson var det naturligt för oss att börja<br />
erbjuda telefonister, säger Michael.<br />
En annan brist de upptäckte var internutbildningen.<br />
De värsta konkurrenterna Proffice och<br />
Kontorsjouren hade satsat på det tidigt. Så snart<br />
Lars och Michael fick råd heltidsanställde de en<br />
lärare. Till slut var det några i det gamla gänget<br />
som tyckte att företaget hade styrt ut på alltför<br />
okända vatten.<br />
– Det blev en annan hastighet på saker och<br />
ting när vi kom in. De som inte gillade det slutade<br />
efter ett tag, säger Michael.<br />
Det första, stora strategiska beslutet var namnbytet.<br />
Den lilla bolagsgruppen sålde sina tjänster under<br />
hela fem varumärken. Efter många diskussioner<br />
bestämde sig kompanjonerna för det enhetliga<br />
namnet Teamwork, efter inspiration från ett av<br />
bolagen i LAB-gruppen.<br />
– Teamwork uttryckte bäst vårt arbetssätt. Att<br />
det var ett engelskt ord fick oss dock att tveka.<br />
Det var inte självklart för ett svenskt företag att<br />
anta ett engelskt namn på den tiden, säger Lars.<br />
Precis som Ulla 1953 hade Lars och Michael turen<br />
att starta i brinnande högkonjunktur. På Teamwork<br />
var tempot högt. 1986 låg omsättningen på 4 miljoner,<br />
1987 på 10 miljoner, 1988 på 20 miljoner,<br />
och 1989 sålde företaget tjänster för hela 40 miljoner<br />
kronor.<br />
Det största problemet var inte att sälja mer,<br />
utan att kunna genomföra alla åtaganden.<br />
– Därför började vi annonsera efter personal,<br />
säger Michael Haglind.<br />
Ingela Eriksson jobbade som tandsköterska när<br />
hon såg en annons.<br />
– Jag sa upp mig och började som uthyrd<br />
sekreterare. Det var en helt ny miljö för mig.<br />
49<br />
80-tal<br />
Snart stod en märklig rubrik att läsa i Teamworks<br />
personaltidning Hvar 14:e dag. ”Vi omorganiserar<br />
för att bli mindre”. Vad nu, skulle företaget ge upp<br />
sin tillväxtstrategi? Nej, skyndade sig Lars och<br />
Michael att tillägga. Företagets verksamhet skulle<br />
delas in i olika områden för att behålla känslan av<br />
ett litet företag där kunskapen om de närmaste kollegorna<br />
var stor. Bakom deras oro låg det faktum<br />
att Teamwork hade tagit platsen som Stockholms<br />
tredje största skrivbyrå. Styrkan på fältet uppgick<br />
nu till 195 medarbetare.<br />
Skräcken för storföretaget var stark hos de båda<br />
kompanjonerna. Det var ju därför de hade lämnat<br />
Ericsson. Michael vägrade in i det sista att godkänna<br />
postfack på kontoret, med motiveringen att det<br />
var för mycket stordrift.<br />
Lars och Michael inpräntade tidigt den dygd som<br />
fortfarande är en grundpelare i företagets identitet.<br />
Prestigelösheten. Det inbegrep åtagandet att ställa<br />
upp om en kund riskerade bli utan den hjälp som<br />
utlovats.<br />
– Vet du vem det där är? frågade en tjänsteman<br />
på ett stort företag sin kollega.<br />
De studerade killen i keps och t-shirt som<br />
sorterade post.<br />
– Det är Teamworks vd.
80-tal 80-tal<br />
Även Lars och Michael blev indragna i det rättsliga<br />
dramat. Inför hovrättsförhandlingarna 1987 hade<br />
Michael laddat upp med en omfattande overheadpresentation.<br />
Dessutom kallades SAF:s nya ordförande<br />
in för att vittna om arbetsgivaransvaret<br />
skrivbyråerna tog. Rättegången blev lite stökig.<br />
– På åhörarplatsen satt en grupp kvinnor och<br />
buade när jag skulle tala, säger åklagaren Thomas<br />
Holst.<br />
Men i slutpläderingen sa han något som fick<br />
publiken på bättre humör: ”Det tillhör ovanligheten<br />
att råka ut för en åtalad som talar sanning. Det är<br />
AMS’ juridiska avdelning som driver frågan och<br />
pekar ut företaget. Jag överlämnar med varm hand<br />
ärendet utan eget yrkande”.<br />
– Då applåderade de istället, säger Thomas<br />
Holst.<br />
Svea hovrätt friade! Tvärtemot tingsrätten menade<br />
hovrätten att Stockholms Stenografservice och LAB<br />
utförde specificerat arbete, inte endast uthyrning av<br />
arbetskraften. Dessutom lade man faktiskt vikt vid<br />
utredningens ståndpunkt om att anställningsförhållandet<br />
var viktigt: ”Sammanfattningsvis finner hovrätten<br />
att serviceföretagen har ett fullt och helt normalt<br />
arbetsgivaransvar i förhållande till sina<br />
anställda”.<br />
Rättsläget var nu absurt. Två gånger (1960 och<br />
50<br />
1988) hade domstolar friat Ulla. Fem gånger<br />
(1961, 1962, 1964, 1965 och 1987) hade hon fått<br />
böta. Saken krånglades till av att hovrätten nyligen<br />
hade dömt en annan skrivbyråinnehavare för<br />
brottet.<br />
Vad gällde egentligen?<br />
Den frågan gjorde att Högsta domstolen tog det<br />
ovanliga beslutet att pröva lagen på nytt. Tre kvinnor<br />
med skrivbyråer stod inför rätta, varav Ulla<br />
Murman på Stockholms Stenografservice var en av<br />
dem. Mot sig hade de Louise Roos på riksåklagaren.<br />
Försvaret sköttes av advokaterna Leif Silbersky<br />
och Fred Wennerholm. Leif Silbersky undrade hur<br />
en verksamhet som Högsta domstolen, riksåklagaren,<br />
TCO, socialstyrelsen, regeringen och många<br />
andra myndigheter utnyttjade kunde vara olaglig.<br />
Louise Roos väckte därpå allmän munterhet när<br />
hon erkände att riksåklagaren i ett krisläge anlitat<br />
en skrivbyrå. I samband med denna rättegång skrev<br />
LO i en inlaga till Högsta domstolen att skrivbyråernas<br />
verksamhet var att klassas som privat arbetsförmedling<br />
och därmed borde förbjudas. Intressant<br />
är att när LO:s rättshjälpsenhet några år tidigare<br />
behövde snabb sekreterarservice vände de sig inte<br />
till arbetsförmedlingen.<br />
– De ringde till mig och var väldigt stressade.<br />
Skicka hit en sekreterare med taxi och sätt en<br />
skrivmaskin i knäet på henne, löd deras order,<br />
berättar Ulla.<br />
HD konstaterade att senaste gången den hade<br />
prövat lagen – det var 1973 och gällde personaluthyrning<br />
på ett varv – så hade knäckfrågan handlat<br />
om entreprenad eller uthyrning. Om de uthyrda<br />
var anställda spelade ingen roll, det var uthyrning i<br />
sig som var förbjuden. Denna utgångspunkt gällde<br />
alltjämt. HD påpekade också att riksdagen vid lagskärpningen<br />
1970 inte sagt att någon annan tolkning<br />
av olaga arbetsförmedling skulle göras. Det<br />
innebar fällande dom. Avslutningsvis avfyrade<br />
domarna en salva mot politikerna, när de skrev att<br />
detta var en ”utpräglad intressefråga, som helst bör<br />
lösas genom lagstiftning”.<br />
Anders Kruse hade till sist segrat. Trots ovilliga åklagare<br />
och bångstyriga domare hade kvinnorna bakom<br />
skrivbyråerna ännu en gång stämplats som förbrytare.<br />
Firade han nu med champagne borta i AMS’<br />
direktionsrum? Långt ifrån. Under de dramatiska<br />
åren som gått hade Kruse gjort sin egen inre resa.<br />
– Jag träffade ju alla de här människorna under<br />
flera års tid. De var väldigt trevliga. Jag hade svårt<br />
att se att deras arbete skulle vara förkastligt. De<br />
var inga skurkar. Jag började inombords ifrågasätta<br />
själva grunden för lagen. Det var så enormt<br />
mycket arbete för så lite effekt. Det var rent ut<br />
sagt meningslöst.<br />
51<br />
Ännu viktigare var den resa som hela myndigheten<br />
AMS hade påbörjat 1983. Då började Allan Larsson<br />
som generaldirektör. Han ville förändra AMS. Inte<br />
lite grann som nya chefer alltid gör, utan i grunden.<br />
Han har själv beskrivit utvecklingen i essän ”Från<br />
myndighet till serviceorgan”. Titeln säger det mesta.<br />
Larssons vision var att skaka om den stora byråkratiska<br />
kolossen och istället mejsla fram ett modernt,<br />
serviceinriktat ”organ”. Han identifierade tre problem<br />
hos AMS:<br />
– Få förmedlare hanterade för många arbetssökande.<br />
– Dålig kontakt med kundföretagen.<br />
– Tung administration.<br />
Allan Larssons recept var som hämtade ur en dåtida<br />
managementbibel. Den ledarhandbok som<br />
utformades innehöll påbud som: ”Du ska sätta<br />
kundernas behov i centrum”, ”du ska ange mål för<br />
verksamheten” och ”du ska skapa laganda och<br />
sammanhållning”. Han slog fast att organisationen<br />
ska vara platt och ritade trekanter som förde tankarna<br />
till en annan känd företagsledare från samma<br />
tid. ”Byråkratvärldens svar på Janne Carlzon”, var<br />
väl inte en helt missvisande beskrivning. I denna<br />
bubblande gryta värkte även en ny syn på utomstående<br />
aktörer fram.<br />
– Det skedde en attitydförändring. Och den<br />
kom underifrån, alltså från arbetsförmedlings-
80-tal<br />
folket som jobbade därute i verkligheten, säger<br />
Anders Kruse.<br />
– Vi insåg att vi inte behövde vara rädda för<br />
privata initiativ. Vi tänkte att det kanske till och<br />
med skulle vara bra med privat konkurrens. Det<br />
fanns väl inget att vara rädd för om man bara<br />
visade att man kunde konkurrera själv. Sakta men<br />
säkert började motståndet inom organisationen att<br />
falla sönder.<br />
1970 hade regeringen och fackförbunden vägrat<br />
betrakta skrivbyråerna som tjänsteföretag. Detta<br />
trots att skrivbyråerna hade organiserat sig under<br />
namnet Svenska Kontorsserviceförbundet – och inte<br />
”arbetsförmedlingsförbundet” eller något i den stilen.<br />
Inte heller domstolarnas rådmän, lagmän och<br />
justitieråd hade velat ta orden ”tjänst” eller ”service”<br />
i sin mun. I de gamla protokollen är det bara Ulla<br />
Murman som då och då pratar om att hon utför<br />
service. Några år in på 1980-talet var det annat<br />
ljud i skällan. Tingsrätt, hovrätt och HD kallade<br />
konsekvent skrivbyråerna för ”serviceföretag”.<br />
I tidningsspalterna började också den nya termen<br />
52<br />
allt oftare ersätta den gamla. Och som kronan på<br />
verket bestämde AMS att man plötsligt inte var en<br />
myndighet längre, utan ett ”serviceorgan” som just<br />
skulle ”sätta kundens behov i centrum”, som Allan<br />
Larsson sagt.<br />
För Lars och Michael hade tjänstesamhällets intåg<br />
hela tiden stått klart. De hade inte tagit över skrivbyrån<br />
för vad den var, utan för vad den kunde bli.<br />
Lars dammsög bokhandlarna efter böcker om servicesektorn.<br />
Till slut hittade han tre verk som han<br />
plöjde. Därefter tog en djärv målsättning form.<br />
– Vi ville inte bygga en skrivbyrå. Vi ville<br />
bygga Sveriges bästa tjänsteföretag.<br />
– Vi ställde oss frågan: Vem är bäst i världen på<br />
det här? Ingen i Stockholm, kunde vi konstatera.<br />
Härmar man någon i Stockholm blir man medioker.<br />
Vi ville uppsöka den bästa som fanns och bli ännu<br />
bättre.<br />
De gav sig ut på jakt. Första destinationen var<br />
Oslo. Där hade ett amerikanskt bemanningsföretag<br />
etablerat sig: <strong>Manpower</strong>.<br />
Ett chockat Sverige sörjer sin mördade statsminister Olof Palme 1986.<br />
FOTO: STIG-GÖRAN NILSSON/TIOFOTO<br />
DET HÄNDE PÅ 80-TALET<br />
Berlinmuren faller.<br />
Stadsminister Olof Palme mördas.<br />
Sjukdomen AIDS sprider skräck och skördar sitt första<br />
dödsoffer i Sverige.<br />
80-tal<br />
Det är högkonjunktur och nästan alla har sysselsättning.<br />
I slutet av 80-talet är arbetslösheten endast 1 procent.<br />
Ett populärt yrke blir yuppien eller finanshajen som gör<br />
snabba klipp via sin bärbara mobiltelefon.<br />
Invandringen ökar, främst i form av så kallad anhöriginvandring<br />
– invandrare vars släktingar redan bosatta i Sverige.<br />
Var tionde person är född utomlands.<br />
Modet påbjuder vita midjekorta kavajer. Cerise – liksom<br />
neonfärger är helt rätt. Liksom stora örhängen och mycket<br />
smink.<br />
Allan Larsson tillträder som ny generaldirektör på AMS<br />
och omorganiserar myndigheten till att bli en målstyrd<br />
organisation med delegerade beslutsbefogenheter. De<br />
arbetssökande ses som ”kunder”.<br />
TIDSTYPISK PLATSANNONS<br />
DN 11 juni 1986<br />
Centrala personalavdelningen i<br />
landstingets centralförvaltning söker en:<br />
PERSONALSEKRETERARE<br />
Vi tänker oss att du som är intresserad:<br />
– Har högskoleutbildning.<br />
– Är utåtriktad och positiv.<br />
– Har förmåga att arbeta självständigt.<br />
– Har lätt att uttrycka dig i tal och skrift.<br />
– Har praktisk erfarenhet av liknande arbetsuppgifter.<br />
Lön utgår inom latituden K27-K32 (8614-10566).<br />
Sörmlands Läns Landsting.
90<br />
-TALET<br />
en dag i slutet av 1980-talet sökte Lars Murman jobb på <strong>Manpower</strong>s kontor i<br />
Oslo. Under intervjun studerade han noggrant hur företaget tog hand om en arbetssökande.<br />
Huruvida Lars fick jobbet förtäljer inte historien. Det kvittar. Han ville inte ha<br />
något heller. Vad han däremot fick med sig från Oslo var inblicken i hur ett proffsigt<br />
serviceföretag drivs.<br />
– Vi kallar det för ”Stolen with pride”, säger han.<br />
Egentligen handlar det inte om stöld, utan om att lära sig. Ända sedan den moderna,<br />
industribaserade marknadsekonomin började ta fart i Västeuropa har tillväxten byggt<br />
på att affärsidkare lär sig av varandra. Lars Murman och Michael Haglind dök således<br />
fräckt upp på tjänsteföretag i hela Europa för att suga åt sig mer kunnande.<br />
– Det är meningslöst att uppfinna hjulet igen, säger Lars.<br />
”Management by nu”, ”walk an extra mile” och ”no guts, no glory”, var slagord som<br />
damerna på skrivbyrån hörde eka i korridorerna under de första årens navigerande<br />
efter ett affärskoncept. Ett koncept som skulle göra Stockholms Stenografservice till<br />
landets bästa tjänsteföretag.<br />
1990-talet: Det svenska bemanningsföretaget Teamwork köps upp av amerikanskägda <strong>Manpower</strong>.<br />
Nya tjänster lanseras i ett rasande tempo, inte minst sedan privat arbetsförmedling blivit tillåten fullt<br />
ut genom lagändringen 1991. Bemanningsföretagen har en kraftig tillväxt.<br />
Dens svenska ekonomin är i seklets början ostadig, men stabiliseras och blommar fullt ut vid 1990talets<br />
slut. En aldrig tidigare skådad utveckling inom IT-området sker och internet förändrar både<br />
arbets- och privatlivet.<br />
55
90-tal<br />
när högsta domstolen 1989 mer eller mindre<br />
uppmanade statsmakterna att ändra lagen var det<br />
arbetet redan i full gång. Mycket pågick i skymundan.<br />
Anders Kruse<br />
på AMS utkämpade ett<br />
besynnerligt tvåfrontskrig.<br />
Utåt framstod<br />
han som skrivbyråernas<br />
främste fiende. Inåt<br />
kämpade han och<br />
generaldirektör Allan<br />
Larsson med att övertyga<br />
medarbetarna om<br />
att privata alternativ<br />
inte var så farliga. Ett<br />
viktigt lunchmöte ägde<br />
rum 1988. Anders<br />
Kruse och Torbjörn<br />
Rindås, skrivbyråernas<br />
företrädare på Handelnsarbetsgivarorganisation,<br />
träffades.<br />
En tredje matgäst var<br />
statssekreteraren på arbetsmarknadsdepartementet,<br />
Sten Hekscher.<br />
– På den här lunchen sa Anders Kruse: ”Ett<br />
gott råd, om ni ska klara ut det här måste ni få<br />
substans i anställningen”. Det resulterade i att det<br />
andra kollektivavtalet, ambulerandeavtalet för<br />
Allan Larsson, generaldirektör på AMS 1983-1989.<br />
56<br />
uthyrda medarbetare, träffades 1988. Det innehöll<br />
garantitid på 50 procent, alltså att den uthyrda<br />
personalen fick halv fulltidslön även om det inte<br />
fanns tillräckligt med<br />
uppdrag, säger<br />
Torbjörn Rindås.<br />
Tidigare var sekreterarnas<br />
arbete oreglerat,<br />
de arbetade när de ville<br />
och när det fanns ett<br />
passande uppdrag.<br />
I ambulerandeavtalet<br />
knöts nu skrivbyrån<br />
och sekreteraren närmare<br />
varandra. Förhållandet<br />
dem emellan<br />
började alltmer påminna<br />
om en ”vanlig”<br />
anställning, dock med<br />
den viktiga skillnaden<br />
att arbetsuppgifterna<br />
utfördes hos kunden,<br />
vilket fortfarande ansågs tvivelaktigt. Frågan om<br />
privat arbetsförmedling hade ännu inte fått sin<br />
politiska lösning.<br />
FOTO: BERTIL ERICSON/PrB<br />
Sedan några år tillbaka hade regeringens egen jurist<br />
Hans Blyme utrett skrivbyråfrågan.<br />
– Tanken var att skärpa lagen. Vi letade efter tecken<br />
på missförhållanden på skrivbyråerna men fann<br />
inga, säger Blyme.<br />
1989 presenterade han sitt förslag till ny lag.<br />
Nyckelformuleringen stadgade att personaluthyrning<br />
var förbjuden. Företag som godkänts av AMS<br />
kunde dock få tillstånd att bedriva verksamhet tre<br />
månader i sänder, högst sex månader. En infekterad<br />
pressdebatt följde. En del menade att det var<br />
ett hot mot näringsfriheten att AMS i lag skulle få<br />
rätten att godkänna eller förkasta företag. Efter<br />
sommaren tog Anders Kruse och Allan Larsson<br />
själva till orda i ett inlägg i Dagens Industri. De<br />
beklagade att AMS hängts ut som en buse i debatten<br />
och försäkrade att de ”inte bett om” förslaget<br />
från regeringen som Blyme presenterat.<br />
– Det är ett oacceptabelt förslag. Det svenska<br />
industrisamhället håller på att förvandlas till ett<br />
tjänstesamhälle och då måste otidsenliga lagar avskaffas,<br />
förklarade Anders Kruse när nyhetsbyrån<br />
TT ringde.<br />
Kruse och Larsson förberedde sitt svar på regeringens<br />
förslag. AMS ville inte bara helt avkriminalisera<br />
personaluthyrning. Myndigheten sa sig också vara<br />
beredd att pröva privat arbetsförmedling. Deras<br />
åsikt vann gehör och när propositionen slutligen<br />
lades hade formuleringen om att personaluthyrning<br />
inte får bedrivas försvunnit. Istället klargjordes att<br />
57<br />
personaluthyrning ska vara tillåtet i högst fyra<br />
månader, en tid som dock kunde förlängas i kollektivavtal.<br />
Ett annat villkor var ett rejält anställningsförhållande<br />
mellan serviceföretaget och den uthyrde.<br />
Riksdagen utfärdade den nya författningen den 11<br />
juli 1991. En historisk dag för alla svenska tjänsteföretag.<br />
Många bolag inom it och management<br />
hälsade lagen med glädjefylld lättnad. I likhet med<br />
skrivbyråerna utförde de arbetet på plats hos kunderna.<br />
Men de kallades konsulter, inte sekreterare.<br />
Av någon anledning hade myndigheterna aldrig<br />
jagat dataföretagens manliga företagsledare på<br />
samma sätt som skrivbyråernas ägarinnor. För<br />
dessa kvinnor var den 11 juli en ljuvlig seger. Inte<br />
minst för Ulla Murman, som ställdes inför domstol<br />
åtta gånger innan lagen ändrades. Men också för<br />
Berit Hägglund, Gertie Åbom och alla de andra<br />
som genom åren hade anklagats för brott. Och för<br />
Hans Hägglund, Torbjörn Rindås, Jan Sylvén,<br />
Björn Tarras-Wahlberg och övriga personer vars<br />
idoga arbete fick ändringen till stånd. Icke att förglömma<br />
var den 11 juli också en seger för Anders<br />
Kruse. Nu slapp han genomdriva en lag han faktiskt<br />
ogillade. Ingen skulle mer tvingas välja mellan<br />
att se genom fingrarna eller att behöva dra kvinnliga<br />
entreprenörer inför skranket.<br />
Få känner till att dessa händelser fick ett globalt<br />
90-tal
90-tal<br />
efterspel. 1993 röjde regeringen Bildt väck alla<br />
hinder för personaluthyrning och tillät även privat<br />
arbetsförmedling. Samtidigt sade Sverige upp den<br />
gamla ILO-konventionen, som förbjöd privat<br />
arbetsförmedling i vinstsyfte. ILO, som är FN:s<br />
organ för arbetslivs- och arbetsmarknadsfrågor,<br />
höll kongress 1994. I salen satt hundratals deltagare<br />
från hela världen. Den som begärde ordet först<br />
av alla var Anders Kruse. Han berättade om 1980talets<br />
konflikter med skrivbyråerna och hur regering<br />
och riksdag till slut funnit det bäst att släppa<br />
fram de privata alternativen. Detta borde vara<br />
framtiden också för ILO, argumenterade Kruse.<br />
Flera röster varnade för vad som kunde hända.<br />
– Mest intryck gjorde en kille från Filippinerna<br />
som beskrev hur fattiga, arbetssökande i hans<br />
land blev utnyttjade av uthyrningsföretag. De blev<br />
tvungna att sälja sin sista tillgång, vattenbuffeln,<br />
för att ha råd med förmedlingsavgiften.<br />
Anders Kruse utsågs till ordförande i en kommitté<br />
som skulle komma fram till en global hållning<br />
till personaluthyrning. Efter flera veckors<br />
manglande låg utkastet till en ny konvention klar.<br />
– Den sade att privata arbetsförmedlingar är<br />
tillåtna. Men ingen skulle behöva betala för att få<br />
ett jobb. Och absolut inte med en vattenbuffel,<br />
säger Anders Kruse.<br />
58<br />
FOTO: ROLF ADLERCREUTZ/TIOFOTO<br />
På Filippinerna tvingas människor betala – inte sällan med en<br />
vattenbuffel – för att få jobb.<br />
Efter köpet av Stockholms Stenografservice hade<br />
Michael och Lars gjort sig av med kontoret i<br />
Gamla Stan och flyttat in i LAB:s lokaler på Sveavägen<br />
25-27. Därefter flyttades högkvarteret till en<br />
fastighet på Grev Turegatan. Nu öppnades också<br />
små lokalkontor på Drottninggatan, Stureplan,<br />
Södermalm och ute i Kista. På varje ställe placerades<br />
både personalansvariga och säljare. Tanken var<br />
att komma närmare kunderna. Konkurrenterna<br />
byggde raskt upp sina egna säljkårer. Måltavlan<br />
var vanligtvis verkställande direktör. Denne höll ju<br />
i pengarna, resonerade många. Michael Haglind<br />
berättar att han och Lars ställde sig en helt annan<br />
fråga:<br />
– Vem är det som tar besluten om att hyra in?<br />
Vi upptäckte att det nästan aldrig var vd. Om<br />
någon hade blivit sjuk och måste ersättas var det<br />
personen närmast som upptäckte att Lisa var<br />
borta och kastade sig på telefonen. Ungefär som<br />
man beställer en taxi. Därför var det viktigare att<br />
kontakta sekreterare och telefonister. Vi tog reda<br />
på vem som beställde, inte vem som bestämde.<br />
Snart kom små nyttiga och roliga saker på posten<br />
till dessa beslutsfattare. Ett exempel var sekreteraralmanackan<br />
från Teamwork. Där fanns alla viktiga<br />
telefonnummer. De bästa representationskrogarna,<br />
taxibolagen, hotellen och – förstås – numret till<br />
Teamwork när man behövde extra personal. Eller<br />
59<br />
90-tal<br />
vad sägs om parfymen ”Nuage by Teamwork”.<br />
– Det blev en jättesuccé. Vi ritade till och med<br />
ett litet parfymmoln i all vår reklam så att sekreterarna<br />
som fått parfymen skulle göra kopplingen<br />
till oss, säger Michael Haglind.<br />
Frågan är om inte det mest slagkraftiga påhittet<br />
ändå var vinprovningarna. Plötsligt fick sekreterare<br />
som på sin höjd blivit bjudna på julbord<br />
chansen att prova viner – och Teamwork stod för<br />
notan.<br />
– Först kom kunderna till oss för att få en<br />
inblick i hur vi arbetade och hur våra system fungerade.<br />
Efter detta åkte vi och hade vinprovning.<br />
Det var mycket uppskattat, säger Inger Ahnell.<br />
Idag har allt detta fått ett namn – relationsmarknadsföring<br />
– och är högsta mode inom reklambranschen.<br />
Relationsmarknadsföring blev en grundbult<br />
i Teamworks omvandling från skrivbyrå till<br />
tjänsteföretag. De andra två grundbultarna var<br />
kundgarantin och värderingarna.<br />
I årets första nummer av kundtidningen Teamwork<br />
1990 stod följande att läsa:<br />
”Som första företag i skrivbyråbranschen inför<br />
vi på Teamwork kundgaranti. Är du av någon<br />
anledning missnöjd med den tjänst du fått av oss<br />
slipper du betala”.<br />
– Det väckte ett ramaskri i hela branschen.
90-tal<br />
”Ni kommer att sänka oss, sa konkurrenterna”,<br />
berättar Haglind.<br />
Ulla Murman, som fortfarande följde händelserna<br />
på företaget på nära håll, knorrade bekymrat:<br />
– Garanti är alltid bra. Men kommer vi ha<br />
råd?<br />
Det skulle visa sig att ytterst få företag krävde<br />
att garantin sattes i kraft.<br />
Personlig. Pålitlig. Kompetent – PPK. Som medarbetare<br />
på Teamwork skulle man i princip kunna<br />
rabbla denna bokstavskombination i sömnen. De<br />
medarbetare som varit med sedan den gamla tiden<br />
hade alltid ansett sig äga dessa egenskaper. Nu<br />
krävde Lars och Michael att samtliga anställda<br />
skulle fördjupa sig i PPK.<br />
– I tjänsteföretag är det människorna som producerar.<br />
Svårigheten för oss med att erbjuda en<br />
enhetlig produkt är att människor är olika. Men<br />
om vi åtminstone ställer upp på ett antal gemensamma<br />
värderingar, då har vi en viktig plattform<br />
att utgå från. Då kan vi säga till våra kunder att<br />
detta står vi för. Sedan är det upp till var och en<br />
att tillämpa värderingarna i sitt dagliga jobb,<br />
säger Lars Murman.<br />
I slutet av 1980-talet startade Teamwork i samma<br />
veva sin egen uthyrning av ekonomer – ”Ekonom-<br />
60<br />
erna”. Det blev den första, viktiga breddningen av<br />
företagets tjänsteutbud.<br />
I takt med att Teamwork, Proffice (som Snabbstenografen<br />
numera hette), Kontorsjouren, Ekonompoolen<br />
(som liksom Proffice startats av en person<br />
som tidigare varit verksam hos Teamwork) och de<br />
andra företagen erbjöd annat än rena sekreterartjänster<br />
självdog begreppet ”skrivbyrå”. I dess<br />
plats kom ”bemanningsföretaget”.<br />
När allt såg som ljusast ut 1991 slog lågkonjunkturen<br />
till. Över en natt ville inte kunderna beställa<br />
tjänster. Lars och Michael drog i nödbromsen och<br />
slog igen lokalkontor efter lokalkontor. Oavsett position<br />
på företaget fanns det nu bara en uppgift: Sälj.<br />
– Vi arbetade oss igenom långa telefonlistor<br />
och frågade om företagen behövde personal. Det<br />
var väldigt tufft. Ibland fanns det intresse, men<br />
oftast var det nej tack, säger Inger Ahnell.<br />
Den finansiella situationen på Teamwork blev<br />
mycket bekymmersam. Under en period var det<br />
till och med förbud mot att köpa papper och pennor<br />
till kontoret.<br />
Mitt i detta ringde en viss Maria Nilsson till Lars<br />
Murman och meddelade att hon var på väg tillbaka<br />
efter föräldraledigheten. Hon hade varit vd för<br />
Goodwill, en liten företagsgrupp som Teamwork<br />
hade förvärvat något år tidigare. Goodwill var<br />
konkursfärdigt och det var med stor tveksamhet<br />
man alls gjorde köpet. När krisen slog till sades de<br />
flesta av personalen på Goodwill upp. Maria hade<br />
dock i egenskap av varit vd skyddad av ett särskilt<br />
anställningskontrakt. Hon och Lars diskuterade<br />
därför vad hon skulle arbeta med när hon kom tillbaka.<br />
Resultatet blev att hon skulle sysselsätta sig<br />
med det hon kunde bäst: Rekrytering. Marias återkomst<br />
blev grunden till ett helt nytt affärsområde.<br />
– Jag satte mig mitt emot Inger Lind, en riktig<br />
veteran som då jobbade på Ekonomerna. Hon och<br />
jag började råsälja rekryteringsuppdrag per telefon.<br />
Vi satt med listor och tävlade om vem som kunde<br />
ringa flest samtal per timme. Vi klippte ut rekryteringsannonser<br />
ur tidningar och ringde upp företagen<br />
för att erbjuda vår hjälp. Vi var överlyckliga<br />
om vi bara hade fått ett enda uppdrag per dag.<br />
Inger Ahnell har ett mycket klart minne av vändningen.<br />
– Det var i juli 1992. Då ringde ett företag och<br />
sa: ”På torsdag eller fredag vill vi ha hjälp av sju<br />
personer”. Det var en jättegrej för oss. Då förstod<br />
vi att det hade lossnat. Sen tycker jag att det tuffade<br />
på väldigt bra.<br />
En tid efter stålbadet visade statistiken att Proffice<br />
inte längre var största företaget i branschen.<br />
– Jag förstod inte hur det kunde ske. Vi hade ju<br />
61<br />
90-tal<br />
ett sådant bra utgångsläge, säger Hans Hägglund<br />
som vid det laget hade lämnat över företaget till<br />
sonen Christer Hägglund.<br />
– På ett tidigt stadium sa jag till Christer:<br />
”Akta dig för de där två, Lars och Michael. De<br />
kommer att bli farliga”.<br />
Varningen visade sig befogad. Återigen satt en<br />
Murman bakom ratten på Sveriges ledande bemanningsföretag.<br />
I oktober 1993 gick flyttlasset till Odengatan. En<br />
av de privata hyresgästerna i porten var Lennart<br />
Bodström. Han hade återvänt till Sverige som pensionär<br />
efter några år som ambassadör i Oslo. Väl<br />
hemma blev han granne med ett av de företag han<br />
så länge bekämpat.<br />
– Jag brukade studera de arbetssökande som<br />
gick upp för trapporna. Det verkade vara unga<br />
och välutbildade människor. Och det betyder väl<br />
att där finns en attraktiv arbetskraft som företagen<br />
vill hyra.<br />
– Men det var verkligen ett ödets nyck att jag<br />
skulle bevittna detta i min egen port!<br />
I samband med att krisen blåste över besökte Lars<br />
gamla studentpolare Mats Sävstam kontoret. Bara<br />
för att titta om det här kunde vara något för honom.<br />
Mats, med en bakgrund inom finansbranschen, var<br />
lätt skeptisk.
90-tal<br />
Kontorsmiljö från mitten av 1990-talet. Febril aktivitet råder på Teamworkkontoret vid Odenplan där Inger Ahnell (närmast kameran)<br />
och kollegorna matchar anställda med rätt kunduppdrag.<br />
FOTO: MIKAEL STENBERG<br />
62<br />
– När man jobbar i<br />
finansbolag skyddar<br />
man sin investering,<br />
man tittar hela tiden<br />
bakåt på hur det gått.<br />
Men på Teamwork<br />
tittade de på framtiden.<br />
Här är vi idag.<br />
Vad gör vi imorgon?<br />
Det fanns ingen dåtid.<br />
Han frågade nyfiket<br />
Lars hur det låg<br />
till med budgeten.<br />
– Det tittar vi inte på.<br />
– Hur leder ni bolaget då?<br />
– Vi gör prognoser.<br />
– Hur ofta?<br />
– En gång i kvartalet.<br />
Innan besöket var över sammanfattade Lars<br />
Murman bolagets framtidsutsikter:<br />
– Antingen går det till himlen eller så går vi i<br />
konkurs.<br />
Mats, som jobbat i två konkursdrabbade bolag<br />
tidigare, tänkte:<br />
– Det här blir kanonbra – tredje gången gillt.<br />
Ett nytt affärsområd lanserades: Entreprenader.<br />
På sätt och vis har denna verksamhet alltid funnits<br />
inom skrivbyråerna. När Inger Ahnell skrev svars-<br />
Teamwork startar entreprenadverksamhet inom<br />
växel- och posthantering.<br />
63<br />
90-tal<br />
brev åt Sveriges Radio<br />
på 60-talet var det en<br />
slags entreprenad.<br />
Den moderna tidens<br />
entreprenader – som<br />
kallas outsourcing –<br />
handlar dock om<br />
något mer.<br />
– Det började med<br />
att it-företaget Digital<br />
kom till oss och frågade<br />
om vi inte kunde<br />
ta över deras växel.<br />
Jo, det kan vi väl, fast vi har ingen erfarenhet av<br />
sådant, svarade vi, berättar Mats Sävstam.<br />
Samarbetet gick så bra att Digitals vd hörde av<br />
sig igen.<br />
– Kan ni inte ta över posthanteringen också?<br />
En vårdag 1996 kablades en nyhet ut som många<br />
anställda på Teamwork inte riktigt kunde, eller<br />
kanske ville, tro på: <strong>Manpower</strong> hade köpt företaget.<br />
Många i huset vid Odengatan tog sig för pannan.<br />
<strong>Manpower</strong>. Amerikanska <strong>Manpower</strong>! Efter att<br />
Teamwork gått om Proffice hade organisationen<br />
oroligt spanat efter en ny medtävlare. När<br />
<strong>Manpower</strong> 1995 beslutade sig att ta steget från<br />
Norge till Sverige föll sig valet naturligt. Nordenchef<br />
Tor Dahl proklamerade att målet var att göra
90-tal<br />
1996 köptes Teamwork av amerikanskägda <strong>Manpower</strong>.<br />
64<br />
<strong>Manpower</strong> till en av de tre största spelarna i<br />
Sverige. I Teamworks egen personaltidning skrev<br />
chefredaktören olycksbådande artiklar om att<br />
företaget nu hade fått en ny huvudmotståndare.<br />
Bara några månader senare var giftermålet mellan<br />
Teamwork och <strong>Manpower</strong> ett faktum. Hur gick<br />
det till?<br />
Ledningen för amerikanska <strong>Manpower</strong> hade snabbt<br />
insett att de hade kommit för sent till den svenska<br />
marknaden. Enda sättet att etablera sig var därför<br />
att köpa ett redan väl inarbetat företag. Teamwork<br />
var det enda objektet som dög.<br />
– Men vi sa att vi är inte intresserade av att<br />
sälja. Men de var väldigt envisa, säger Michael<br />
Haglind.<br />
Så småningom hade <strong>Manpower</strong>s förhandlare<br />
lyckats mjuka upp en del av motståndet. Från att<br />
ha varit hårdnackat negativa, inledde Lars och<br />
Michael en diskussion om framtiden.<br />
– De flesta entreprenörer har i längden två val:<br />
Att på något sätt kliva av eller att jobba ihjäl sig.<br />
Jaha, tänkte vi, nu står det ett företag här och<br />
erbjuder oss att kliva av. Det kanske är dags.<br />
Sedan 1987 hade man trummat in namnet Teamwork<br />
hos kunderna. Nästan ett årtionde senare<br />
skulle de lära sig ett nytt namn: <strong>Manpower</strong>. Tillfälligt<br />
löstes problemet genom att bolaget antog<br />
dubbelnamnet <strong>Manpower</strong> Teamwork. Lars Murman<br />
ansåg dock att något radikalt måste göras som för<br />
all framtid skulle pränta in det nya namnet. Så föddes<br />
Nisse.<br />
Idén kom från Lars Murman<br />
och den kreativa lösningen<br />
från reklambyrån Lowe<br />
Brindfors. Det är svårt att<br />
övervärdera den betydelse<br />
reklamfilmerna om Nisse har<br />
haft, inte bara för <strong>Manpower</strong><br />
utan för hela branschen. När<br />
radio- och TV-reklamen<br />
började sändas 1995 fick de<br />
tusentals människor som<br />
numera var anställda inom<br />
bemanningsföretagen ett<br />
namn – en offentlig identitet.<br />
Överallt pratade man om<br />
Nisse. Svenska Dagbladet återger onsdagen den<br />
27 maj en scen från en femteklass i en Stockholmsskola:<br />
– I nästa vecka ska jag vara ledig och ni kommer<br />
att få en vikarie, säger fröken.<br />
– Och vet ni vem det blir...?<br />
– Jaa, Nisse från <strong>Manpower</strong>, ropar klassen<br />
unisont.<br />
1995 sändes den första radio- och TVreklamen<br />
med ”Nisse från <strong>Manpower</strong>”.<br />
65<br />
90-tal<br />
Under 1990-talets sista högintensiva år drogs<br />
<strong>Manpower</strong> med i det febriga entreprenörsklimatet.<br />
Efter modell från it-världen fick Maria Nilsson<br />
uppdraget att starta en ”företagskuvös”<br />
inom koncernen.<br />
Hennes uppdrag var att på<br />
kort tid värpa fram nya<br />
affärsidéer.<br />
– Vi kallade enheten<br />
New Business. Mellan 1998<br />
och 2000 startade vi massor<br />
av nya verksamheter:<br />
TechPower, <strong>Manpower</strong> Care,<br />
<strong>Manpower</strong> Contruction,<br />
<strong>Manpower</strong> Handel,<br />
<strong>Manpower</strong> Pedagogerna<br />
och Empower, säger Maria<br />
Nilsson.<br />
– Vissa var rena vansinnesprojekt,<br />
men några verksamheter<br />
har ju blivit kvar.<br />
Construction är ett exempel. Och Empower har ju<br />
blivit väldigt lyckat.<br />
Det företag Ulla Murman startade i två små rum<br />
på Skomakargatan 1953 kunde hon inte längre<br />
känna igen. Samma upplevelse torde ha drabbat de<br />
andra personer som hade jobbat för henne, lärt sig<br />
hantverket och senare startat eget. Ullas gamla
90-tal<br />
sekreterare Berit Hägglund hoppade ju av och<br />
grundade Snabbstenografen. Det bolaget hette numera<br />
Proffice, sysselsatte tusentals anställda och var<br />
noterat på Stockholmsbörsen. Björn Örås, som var<br />
konsult på Teamwork i slutet av 1980-talet, skapade<br />
Ekonompoolen, numera känt som Poolia. Även det<br />
ett börsföretag. Dessa tre företag – och resten av<br />
branschen – ger idag jobb åt fyrtiotusen människor<br />
66<br />
i Sverige och hjälper varje år tiotusentals att hitta<br />
ett nytt jobb.<br />
Kanske är det den tankspridda professorn vi ska<br />
tacka. Han som en gång för länge sedan bad Ulla<br />
att skicka upp en sekreterare med skrivmaskin till<br />
sitt kontor.<br />
På 1990-talet tog Roxette, ett av många svenska musikunder, världen med storm.<br />
Sverige blev internationellt känt som en ledande musikproduktions- och it-utvecklingsnation.<br />
FOTO: TORLEIF SVENSSON/TIOFOTO<br />
DET HÄNDE PÅ 90-TALET<br />
Lågkonjunkturen slår till, och i början av årtiondet ökar<br />
arbetslösheten till cirka 10 procent.<br />
Sverige går med i Europeiska unionen (EU).<br />
90-tal<br />
Svenska popartister går på export och begreppet ”det<br />
svenska musikundret” myntas. Musikbranschen växer till<br />
en miljardindustri.<br />
De fösta såpaskådisarna syns i den nya tidens tv-program:<br />
dokusåporna.<br />
Internet slår igenom.<br />
De mest populära yrkerna finns inom IT- och mediebranschen.<br />
Allt fler kvinnor tar plats i styrelserummen och statsminister<br />
Ingvar Carlsson myntar begreppet ”varannan damernas”.<br />
Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, lämnar styrelsen för<br />
AMS. Därmed är den klassiska styrkonstellationen med<br />
företrädare för både arbetsgivare och arbetstagare bruten.<br />
Ungdomspraktik införs för att möta den höga ungdomsarbetslösheten.<br />
Lågkonjunkturen slår i slutet av nittiotalet över i en febrig<br />
högkonjunktur, driven av IT-utvecklingen.<br />
TIDSTYPISK PLATSANNONS<br />
DN 31 januari 1995.<br />
INTERNATIONELLA TELEFONISTER<br />
Nu har du möjlighet att vara med och starta upp århundradets<br />
affärsidé. Vi söker språkkunniga tjejer mellan 20-35 år<br />
som vill arbeta på ett kommunikationsföretag i centrala<br />
Stockholm. Bemanning kommer att vara dygnet runt och<br />
du kommer att arbeta med oregelbundna arbetstider. Du<br />
behöver ej ha arbetat som telefonist tidigare, men vi ser<br />
gärna att du har telefon- och terminalvana, har en utpräglad<br />
servicekänsla och är stresstålig.<br />
Teamwork Rekrytering.
2000<br />
-TALET<br />
68<br />
framtiden – vinna eller försvinna? Ulla Murmans affärsidé 1953 var att hjälpa<br />
företag med utskrifter. Det hördes på namnet – skrivbyrå. När hon en tid efter starten<br />
hyrde ut en sekreterare till professorn som behövde assistans på kontoret hade hon<br />
ingen aning om att det var just detta – personaluthyrningen – som skulle bli företagets<br />
huvudnäring. Ännu mindre hade Ulla för ett halvsekel sedan anledning att föreställa sig<br />
konceptets explosionsartade spridning till snart sagt alla andra yrkesgrupper. Eller att<br />
hennes egen son skulle förvandla Stockholms Stenografservice till ett företag med över<br />
tiotusen anställda och flera miljarder kronor i omsättning. Ett företag som idag förutom<br />
uthyrning av arbetskraft inom hundratals yrken, även driver och utvecklar hela<br />
avdelningar hos kunder, ger strategiska råd och gör avancerade analyser genom så kallad<br />
HRM-konsulting och bidrar med nytänkande inom både näringslivet och arbetslivet.<br />
2000-talet: Den lilla skrivbyrån har utvecklats till en miljardindustri som sysselsätter tiotusentals<br />
människor och tillhandahåller tjänster inom allt från traditionell personaluthyrning och avancerade<br />
konsulttjänster till drift och utveckling av kunders outsourcade avdelningar. Nästa generation arbetstagare<br />
förväntas föredra en tredje typ av anställning: som egna företagare som säljer sin specialistkompetens<br />
på en öppen marknad.<br />
69
2000-tal<br />
ingen hade, med sitt goda rykte i behåll, vågat<br />
förutspå något sådant 1953. Prognosen var väl<br />
snarast att dessa kvinnliga entreprenörer som<br />
envist drev sina skrivbyråer, till slut skulle hamna<br />
bakom lås och bom och bli en löjeväckande fotnot<br />
i historieböckerna. Och fotnoter finns det gott om i<br />
den ekonomiska historien. Påfallande ofta handlar<br />
det dock om uppfinningar och branscher som en<br />
gång har förutspåtts en guldkantad framtid, men<br />
senare visat sig vara tankeslott. Bemanningsindustrin<br />
utgör exempel på motsatsen – fotnoten<br />
som växte till ett mäktigt kapitel vars slut ännu inte<br />
kan skönjas.<br />
Vi har sett utvecklingen. Från en liten skrivbyrå,<br />
till ett uthyrningsföretag som så småningom<br />
tillhandahöll rekryteringstjänster, entreprenadlösningar<br />
och kvalificerade personalkonsulttjänster<br />
– så kallad HRM management. Detta är troligen<br />
bara början på frammarschen.<br />
Förklaringen är rimligen inte att företagsledarna<br />
inom denna bransch är skickligare än andra. Dessa<br />
företag blomstrar helt enkelt tack vare att deras<br />
tjänster efterfrågas. Till skillnad från andra industriboomar,<br />
säg behovet av elektriska skrivmaskiner<br />
eller grammofonspelare, handlar detta emellertid<br />
inte om en tillfällig uppgång för en viss produkt.<br />
Det vi bevittnar är omdaningen av en av de<br />
allra största ekonomiska marknader vi känner till,<br />
70<br />
en marknad som existerar överallt där det finns<br />
människor. Marknaden för arbete.<br />
Det brukar sägas att vi är på väg att lämna industrisamhället,<br />
precis som vi en gång i tiden lämnade<br />
jordbrukssamhället. Båda påståendena inrymmer<br />
en lätt överdrift. Det finns fortfarande jordbrukare<br />
i Sverige, även om de bara utgör någon procent av<br />
befolkningen. Och vem skulle kunna tänka sig en<br />
framtid utan anrika, globala industriföretag som<br />
Sandvik, SKF och Volvo? Sanningen är att jordbrukssamhället<br />
lever kvar. Men idag skördas åkrarna<br />
med motordrivna tröskor och korna mjölkas av<br />
robotar. Industrisamhället fortlever också i allra<br />
högsta grad. Och precis som på landsbygden<br />
tränger maskiner och robotar bort den mänskliga<br />
arbetskraften från fabrikerna. Den arbetskraftsintensiva<br />
produktion som blir kvar flyttas till låglöneländer.<br />
Pådrivande är en global konkurrens<br />
och därmed behovet av att ständigt förnya och förbilliga<br />
sina produkter.<br />
Och nu, behövs inte längre människor i ekonomin?<br />
Jodå. Människor behövs mer än någonsin. Men<br />
kanske inte som förr – under 40 års tid framför<br />
samma monteringslina. Utan kanske fem år på<br />
utvecklingsavdelningen, eller ibland bara en månad,<br />
en vecka eller i vissa fall bara för en specialinsats<br />
under några timmar. Det är detta som kallas för<br />
tjänstesamhället. Andra säger kunskapssamhället<br />
eller informationssamhället. Vad man än svänger<br />
sig med för uttryck är det lätt att konstatera att<br />
industriföretagen fortfarande behöver människorna.<br />
Och de behöver hela tiden olika människor –<br />
snabbt. De som vill<br />
hårdra resonemanget<br />
brukar säga att företagen<br />
inte eftersöker<br />
personer längre, utan<br />
kompetens. Ska vi alltså<br />
säga kompetensmarknad<br />
istället för<br />
arbetsmarknad?<br />
Bemanningsföretag<br />
eller kompetensförsörjningsföretag<br />
är<br />
helt och hållet skapade<br />
för att hantera denna<br />
utveckling. Rätt kompetens<br />
på rätt plats<br />
omedelbart. Men bara<br />
så länge kompetensen<br />
behövs. Det är branschens erbjudande. Tanken<br />
svindlar. Kan man tänka sig en framtid där i stort<br />
sett alla människor är anställda av bemanningsföretagen,<br />
som analytiskt slussar runt kompetensen<br />
till företagen vid de rätta tidpunkterna? Vi får akta<br />
Kunskapssamhället tros leda till att företag inte längre eftersöker<br />
personer utan kompetens.<br />
71<br />
2000-tal<br />
oss för att överdriva. Än så länge sysselsätter branschen<br />
bara ett par procent av arbetskraften. Även<br />
om den svenska marknaden med internationellt<br />
mått mätt åtminstone borde fördubblas är tanken på<br />
miljontals Nissar väldigt djärv. Likaså den trend<br />
som innebär att företag<br />
lägger ut hela funktioner<br />
och processer,<br />
flyttar produktionen<br />
till låglöneländer och<br />
enbart ägnar sig åt<br />
kärnverksamheten.<br />
Vad händer om man<br />
drar ut trendlinjen<br />
från Stockholms<br />
Stenografservice 1953<br />
ytterligare 50 år framåt<br />
i tiden? Som avslutning<br />
på denna bok har<br />
vi bett några proffs att<br />
titta i kristallkulan.<br />
Thomas Fürth, forskningsledare<br />
på Kairos<br />
Future, Marie Söderqvist, vd på United Minds,<br />
Lars Murman, <strong>Manpower</strong> Europa och Mats<br />
Sävstam, vd på <strong>Manpower</strong> Bemanning Sverige<br />
kommer nedan att skissa några möjliga framtida<br />
utvecklingsspår för svensk arbetsmarknad.
2000-tal<br />
• Vi lämnar industrisamhället och den personalintensiva<br />
tillverkningsindustrin håller på sikt på<br />
att försvinna. Vi går nu in alltmer i ett upplevelseoch<br />
tjänstesamhälle.<br />
• Arbetsmarknaden globaliseras i likhet med ekonomin<br />
och konsumtionen i stort, och det utländska<br />
ägandet ökar ytterligare i Sverige.<br />
En titt i kristallkulan siar om en globaliserad arbetsmarknad<br />
och krav på företag att tänka nytt.<br />
TENDENSER – VAD KAN SKÖNJAS I KRISTALLKULAN?<br />
vi börjar med att glänta på framtidsdörren på ett mer övergripande plan.<br />
de mest framträdande tendenserna på arbetsmarknadsarenan ur ett makroperspektiv<br />
är enligt våra fyra experter att:<br />
72<br />
• Storstadskoncentrationen förstärks med Stockholm<br />
i fortsatt fokus (trots viss avmattning för<br />
närvarande), och med Göteborg och Malmö/<br />
Köpenhamnsregionen som starka tillväxtcentra.<br />
• Kraven på företagen att tänka nytt, ha ett äkta<br />
samhällsengagemang och bygga varumärken på<br />
rätt sätt ökar. Parametrar som kvalitet och pris<br />
FOTO: PHILIP LAURELL /JOHNÉR BILDBYRÅ<br />
blir alltmer likartat, vilket gör att varumärkesbyggande<br />
och så kallad storytelling blir allt viktigare<br />
för företagen.<br />
• Olika typer av opinioner kommer att spela större<br />
roll för beslutsfattare och politiken kommer att<br />
flytta ut mer och mer i samhället.<br />
• Samhällsföreställningar och värderingar styr i<br />
högre grad både människors konsumtionsval<br />
och val av arbetsgivare, samtidigt som arbetsgivarnas<br />
rekryteringsprocess i större utsträckning<br />
kommer att fokusera på personers<br />
värderingar och dess överensstämmelse med<br />
företagets dito.<br />
• Anställningsformerna förändras från fasta till<br />
lösare förbindelser. Bemanningsföretagen kommer<br />
att öka i betydelse, både avseende uthyrning<br />
och rekrytering av personal samt outsourcing<br />
och HRM-konsulttjänster.<br />
thomas fürth menar att man kan betrakta<br />
arbetsmarknaden som ett teaterstycke eller en scen,<br />
där arbetsgivaren är regissören, marknaden är<br />
publiken och medarbetarna är skådespelarna. Och<br />
precis som på teatern måste skådespelarna få rätt<br />
roll vid rätt tillfälle, de måste få kompetent regi och<br />
de måste vara flexibla och inlästa på sin roll för att<br />
pjäsen ska nå framgång.<br />
73<br />
2000-tal<br />
– Bemanningsföretagen kommer att få en central<br />
roll eftersom de minskar osäkerheten och hjälper<br />
företagen att balansera efterfrågekurvor och personalbehov<br />
samtidigt som de ger medarbetarna<br />
flexibilitet och möjlighet till nya utmaningar.<br />
Bemanningsföretagen kommer att behövas än mer<br />
på den framtida arbetsmarknadsscenen, säger<br />
Thoms Fürth.<br />
mats sävstam bedömer också att bemanningsföretagen<br />
kommer att få ökad betydelse i framtiden,<br />
både när det gäller rekrytering av rätt person till rätt<br />
plats och för att hjälpa till att behålla företagens<br />
flexibilitet:<br />
– Vi lever i en verklighet med ett accelerande<br />
tempo i näringslivet, och många företag väljer<br />
redan idag att ta hjälp av oss i bemanningsbranschen<br />
för att klara kraven. Kraven på kunskap<br />
och specialistkompetens, ofta under en begränsad<br />
period och på kort varsel, kommer att öka ytterligare<br />
och då är bemanningsföretagen alternativet.<br />
Vi är övertygade om att vår bransch kommer att<br />
betraktas som en självklar partner i ännu större<br />
utsträckning i framtiden, säger Mats Sävstam.<br />
lars murman är säker på att bemanningsföretagen,<br />
eller kompetensförsörjningsförtagen – en benämning<br />
som kanske bäst beskriver att det är just kompetens<br />
företaget erbjuder – även får en naturlig
2000-tal<br />
plats inom entreprenad– och avancerad konsultverksamhet.<br />
– Vi har redan sett början på denna utveckling.<br />
Breddningen fortsätter till nya yrkesområden och<br />
tjänster, framför allt när det gäller tjänster högre<br />
upp i värdekedjan. Jag är också övertygad om att<br />
trenden att lägga ut hela affärsprocesser blir ännu<br />
vanligare. Företag vill inte enbart hyra in en person,<br />
de vill få hjälp att driva och utveckla hela<br />
funktioner och avdelningar.<br />
marie söderqvist ser ytterligare en aspekt av<br />
bemanningsbranschens betydelse på framtidens<br />
arbetsmarknad, nämligen när det gäller invandrarnas<br />
integration på den svenska arbetsmarknaden.<br />
– En möjlig strategi för bemanningsföretagen<br />
är att i framtiden i större utsträckning fungera<br />
som ett slags garant för välutbildade invandrare<br />
att hamna på sin rätta nivå på arbetsmarknaden.<br />
Idag finns det alldeles för många invandrare som<br />
inte har de arbeten de är utbildade för, och<br />
bemanningsföretagen har förutsättning att klara<br />
av detta på ett bra sätt, menar Marie Söderqvist.<br />
<strong>Manpower</strong> och flera andra i branschen har länge<br />
fungerat som en brygga för att få in invandrare<br />
på arbetsmarknanden. Man har också gjort stora,<br />
riktade insatser för att få in bidragsberoende<br />
invandrare främst inom olika typer av tillverknings-<br />
74<br />
branscher på arbetsmarknaden, till exempel genom<br />
samverkansprojektet Stockholm Matchning och<br />
MOPP/LOGG-projekten i Helsingborg. Den rollen<br />
kan alltså komma att utökas till att även omfatta<br />
mer kvalificerade yrkeskategorier bland de nya<br />
svenskarna.<br />
De tendenser vi har tittat på hittills har rört sig på<br />
ett mer övergripande samhälls- och företagsplan.<br />
Om vi istället väljer att syna kristallkulan ur ett<br />
medarbetar- och individperspektiv, vad kommer<br />
då att ske inom en period om fem till tio år?<br />
Här fokuserar Thomas Fürth, Marie Söderqvist,<br />
Lars Murman och Mats Sävstam sammantaget sin<br />
framåtblick främst på att:<br />
• Allt fler kommer att se arbetet som en väg till<br />
självförverkligande – man vill att arbetsgivarens<br />
värderingar stämmer överens med de egna, man<br />
vill ständigt lära nytt och man vill i möjligaste<br />
mån undvika monotoni. Medarbetarna blir mer<br />
krävande och mer självständiga. Personalpolitik,<br />
värderingar och samhällsengagemang är centrala<br />
kriterier när dagens ungdomar ska ut i arbetslivet.<br />
• Arbetskraften kommer att bli mer kvalificerad<br />
och välutbildad, men det kommer fortfarande<br />
att finnas arbetsuppgifter av rutinkaraktär som<br />
de välutbildade i större utsträckning förväntas<br />
Arbetet blir en väg till självförverkligande och det ökade hälsomedvetandet<br />
ställer nya krav på framtidens arbetsgivare.<br />
FOTO: SVEN GILLSÄTER/TIOFOTO<br />
75<br />
2000-tal<br />
utföra, vilket kan komma att krocka med medarbetarnas<br />
föreställningar (se punkten ovan!).<br />
• Arbetslivet kommer att kännetecknas av en<br />
ökad frihet, där både arbetstider och gränserna<br />
mellan arbete och fritid blir flytande för<br />
många.<br />
• Det kommer att bli vanligare att arbeta på bemanningsföretag,<br />
även bland de högutbildade<br />
grupper som idag inte i första hand söker sig<br />
till den typen av anställning.<br />
• Det ökade hälsomedvetandet i kombination<br />
med arbetsgivarnas intresse av att sänka de<br />
stigande sjukskrivningskostnaderna bidrar till<br />
att hälsorelaterade löneförmåner kommer att<br />
öka. Det kommer att bli ett ökat fokus på att<br />
förebygga sjukskrivningar genom till exempel<br />
kostinformation och regelbunden motion på<br />
företagets bekostnad, samtidigt som medarbetarna<br />
i större utsträckning än idag kommer att<br />
kräva den typen av förmåner.<br />
marie söderqvist tror att en följd av ett ökat<br />
fokus på medarbetarnas välbefinnande är att<br />
arbetsplatsernas (i första hand kontorens)<br />
utformning kommer att förändras för att främja<br />
social samvaro och känslan av välbefinnande på<br />
arbetsplatsen. När det gäller behovet av ökad fri-
2000-tal<br />
het och självförverkligande via arbetet, ser Mats<br />
Sävstam en tydlig koppling till bemanningsbranschens<br />
fortsatta<br />
utveckling:<br />
– På lite längre<br />
sikt kan vi se två<br />
tänkbara<br />
scenarier framför<br />
oss. Det ena är att<br />
allt fler blir så kallade<br />
fria agenter, eller<br />
free agents som det<br />
heter på engelska,<br />
och <strong>Manpower</strong> och<br />
andra i branschen<br />
förmedlar helt<br />
enkelt människors<br />
arbete. Det andra<br />
scenariot är att vår<br />
expansion inom<br />
bemanning fortsätter och att uppemot tio procent<br />
av svenskarna arbetar på <strong>Manpower</strong>!<br />
lars murman tror att förhållandet mellan arbetsgivaren<br />
och arbetstagaren kommer att förändras:<br />
– Vi blir inte en arbetsgivare utan en samarbetspartner.<br />
Relationen mellan företaget och den<br />
anställde utvecklas till ett partnerskap. Vår roll<br />
blir att förmedla kompetens.<br />
Att erbjuda sin specialistkompetens via exempelvis bemanningsföretag<br />
tros bli allt vanligare i framtiden.<br />
76<br />
thomas fürth tror på en liknande utveckling:<br />
– Jag bedömer att det som kallas en ”tredje<br />
form av anställning”<br />
kommer att bli vanligare.<br />
Det innebär att<br />
vi efter först jordbrukssamhället<br />
och<br />
sedan löntagarsamhället,<br />
som vi befinner<br />
oss i nu, kommer in<br />
i en fas då många i<br />
stället väljer att vara<br />
anställda av någon<br />
som erbjuder ens<br />
kompetens till arbetsmarknaden.<br />
Det kommer<br />
sannolikt inte att<br />
vara den dominerande<br />
anställningsformen<br />
men den kommer att<br />
öka markant. Jag tror att vi kommer att få se<br />
hybrider av företag och bemanningsföretag, där<br />
bemanningsföretaget har tagit över hela sektioner<br />
av företag.<br />
EN NY GENERATION GÖR ENTRÉ<br />
FOTO: PHOTO RESEARCHERS/TIOFOTO<br />
60- och 70-talisternas tydliga individualism med<br />
satsa-på-dig-själv- och jag-gör-som-jag-vill-fokus<br />
bidrar till utvecklingen av de tendenser som beskri-<br />
2000-tal<br />
vits ovan, och dessa grupper kommer sannolikt att<br />
söka sig nya positioner när 40-talisterna undan för<br />
undan försvinner från arbetslivet. Samtidigt vet vi<br />
att en ny grupp, 80-talisterna, nyligen har gjort eller<br />
håller på att göra entré, och att det är deras värderingar<br />
och beteendemönster som i stor utsträckning<br />
bestämmer hur arbetsmarknaden kommer att se ut<br />
på längre sikt.<br />
Thomas Fürth pekar på att ”det demografiska<br />
underskottet”, det vill säga det faktum att den nya<br />
generationen på arbetsmarknaden, 80-talisterna, är<br />
färre än både 40-talister och 60-talister, kommer<br />
att ställa till en hel del problem på arbetsmarknaden.<br />
– Det är ungefär dubbelt så svårt att höja produktiviteten<br />
i ett tjänstesamhälle jämfört med ett<br />
där industrin dominerar, samtidigt som vi får färre<br />
individer som ska bidra till tillväxten. Vi kan också<br />
se att den allt tidigare pensionsåldern med ett fortsatt<br />
aktivt liv där man inte har tid att ta hand om<br />
barnbarnen som man gjorde förr, leder till en enorm<br />
press på ”mellannivån”, alltså de produktiva.<br />
Vad kännetecknar då denna nya generation, de som<br />
är födda på 80-talet? I amerikanska studier betecknas<br />
80-talisterna som ”Generation Ordning” därför<br />
att de vill ha tydliga gränser, exempelvis mellan<br />
arbete och fritid genom tydligt specificerade arbetsuppgifter.<br />
Ordning och reda värderas högt. De är<br />
77<br />
FOTO: STIG GRIP/JOHNÉR BILDBYRÅ<br />
Nästa generation arbetstagare har krav på underhållning och att<br />
ha kul på jobbet.
2000-tal<br />
lagarbetare med ett tydligt team-fokus, men är<br />
samtidigt extremt självständiga och självgående.<br />
Thomas Fürth, som har följt dessa studier, menar<br />
att det finns goda utsikter att 80-talisterna blir en<br />
syntes mellan 40-talisternas kollektivism och 60talisternas<br />
individualism. Marie Söderqvist har<br />
tagit del av några undersökningar som visar att de<br />
svenska 80-talisterna tycks skilja sig en del från sina<br />
amerikanska generationskamrater som beskrivits<br />
ovan. Några av kännetecknen för de svenska 80talisterna<br />
är:<br />
• En utpräglad narcissism.<br />
• En väl utvecklad social kompetens.<br />
• De tar avstånd från monotoni och har stora krav<br />
på underhållning och att ”ha kul”.<br />
• De söker självförverkligande genom arbetet<br />
– det är en livslång skola där ett huvudkrav är<br />
ständig kompetensutveckling.<br />
• De har ett slags modernt hantverkstänkande,<br />
som handlar om att de vill utveckla sina förmågor<br />
och bli riktigt duktiga på det, exempelvis<br />
komponera, skriva eller teckna.<br />
78<br />
– Den här gruppen kommer att vara som klippt och<br />
skuren för det upplevelsebaserade samhälle vi är på<br />
väg mot eftersom de är oerhört skickliga socialt<br />
samtidigt som de söker personliga kickar genom<br />
arbetet, säger Marie Söderqvist.<br />
Mats Sävstam tror och hoppas att stora delar av 80talistgenerationen<br />
kommer att vara intresserade av<br />
att arbeta på bemanningsföretag eftersom den typen<br />
av företag kan erbjuda möjligheter att prova på olika<br />
saker, lära nytt och byta arbete ofta – om man vill.<br />
– Många av de tendenser vi kan se när det<br />
gäller framtidens arbetsmarknad pekar åt samma<br />
håll – det vi inom bemanningsbranschen kan erbjuda<br />
är intressant idag men kanske i ännu större<br />
utsträckning för morgondagens aktörer, säger<br />
Mats Sävstam.<br />
<strong>Manpower</strong>s plats på den framtida arbetsmarknaden<br />
är alltså given.<br />
– Jag kan bara gissa om detaljerna. Men jag<br />
är säker på att vi kommer att fortsätta förnya och<br />
stöpa om det svenska arbetslivet. En förnyelse som<br />
påbörjades redan för 50 år sedan när min mamma<br />
slog upp portarna till sin lilla skrivbyrå, säger<br />
Lars Murman.<br />
I startgroparna. Förändringen av den svenska arbetsmarknaden har bara börjat.<br />
FOTO: PHOTODISC VOLUMES<br />
79<br />
2000-tal
LITTERATURLISTA<br />
Glans, Sigurd (1999) ”På första sidan 1900-1999”.<br />
Stockholm.<br />
Avartsson, Gösta (1987). ”Arbetets förvandlingar i 1900talets<br />
storindustri”. Göteborg.<br />
Conradson, Birgitta (1988). ”Kontorsfolket”. Arlöv.<br />
Furåker, Bengt m. fl. (1989). ”Välfärdsstat och lönearbete”.<br />
Lund.<br />
Furåker, Bengt m. fl. (1991). ”Arbetets villkor”. Lund.<br />
Greif, Mats (1992). ”Kontoristen. Från chefens högra hand<br />
till proletär”. Malmö.<br />
Hansen, Lars H & Orban, Pal m. fl. (2002). ”Arbetslivet”.<br />
Lund.<br />
Kommittén Välfärdsbokslut/SOU 2001:53 (2001). ”Välfärd<br />
och arbete i arbetslöshetens årtionde”. Stockholm.<br />
Kommittén Välfärdsbokslut/SOU 2001:53 (2001).<br />
”Välfärdsbokslut för 1990-talet”. Stockholm.<br />
Olli, Åsa (1996). ”Arbetsmarknadspolitiskt kalendarium”.<br />
Stockholm.<br />
Magnusson, Lars (2002) ”Sveriges ekonomiska historia”.<br />
Stockholm.<br />
80