Agnes Hellners samling av Orreforsglas - Vontroil.com
Agnes Hellners samling av Orreforsglas - Vontroil.com
Agnes Hellners samling av Orreforsglas - Vontroil.com
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Agnes</strong> <strong>Hellners</strong> sAmling<br />
Av OrrefOrsglAs
agnes hellners<br />
kärlek till glas<br />
Under sjuttio år samlade och dokumenterade fru <strong>Agnes</strong><br />
Hellner (1888–1984) produktionen <strong>av</strong> konst- och bruksglas<br />
på Orrefors och dotterbruket sandvik. Den hellnerska<br />
<strong>samling</strong>en omfattar 700 föremål från 1913 till 1983.<br />
Den utmärker sig genom tidiga exempel på samtliga<br />
tekniker som utvecklades och användes på bruket.<br />
särskilt intresserade sig <strong>Agnes</strong> Hellner för glas<br />
som representerar en vacker och lyckad nyhet. Det rika<br />
inslaget <strong>av</strong> färgklingande graal i <strong>samling</strong>en, från de<br />
förs ta trevande försöken till tekniskt fulländade exemplar,<br />
vittnar om hennes förkärlek för nyskapat och unikt<br />
glas med stark lyskraft. “All tanke och konstkänsla som<br />
ligger bakom vart och ett <strong>av</strong> dem gör dem på något sätt<br />
levande”, skriver hon i sina Anteckningar om Orrefors<br />
glasbruk 1927–28.<br />
Orrefors glasbruk grundades 1898. År 1913 köptes<br />
bruket <strong>av</strong> <strong>Agnes</strong> <strong>Hellners</strong> far, Johan ekman. Konsul<br />
ekman valde att satsa på Orrefors genom att anställa<br />
skickligt yrkesfolk i syfte att höja ambitionsnivån på produktionen.<br />
inom några år kunde glasbruket visa prov på<br />
en exceptionell teknisk och estetisk förnyelse.
Vas, överfång, Orrefors 1916, kat nr 30<br />
Simon Gate, Knut Bergqvist, Heinrich Wollman<br />
överfångsglas<br />
Tillverkning <strong>av</strong> överfångsglas kan spåras tillbaka till antikens<br />
rom. inspirerande exempel på överfång visades<br />
på Allmänna Konst- och industriutställningen i stockholm<br />
1897. med rekryteringen <strong>av</strong> mästaren Knut Bergqvist<br />
1914 kunde även Orrefors börja tillverka glas med<br />
överfång.<br />
framställningen sker i flera steg. en färglös post<br />
(kula) blåses upp på en pipa, och en färgad post blåses<br />
upp på en annan pipa. Den färgade posten klipps <strong>av</strong>, vidgas<br />
och krängs över den ofärgade. Processen kan upprepas<br />
med ytterligare överkrängningar. Den resulterande<br />
glaskroppen värms in i ugnen och formas vidare genom<br />
utblåsning. efter kylning tecknas mönstret upp på glaskroppen,<br />
”ämnet”. De partier i det yttersta skiktet som<br />
ska sparas täcks med asfaltlack, varefter ämnet slipas<br />
eller etsas skiktvis med syra. efterhand framträder dekoren<br />
i relief över glasytan.<br />
Av skissförlagan att döma tänkte sig gate en dekor<br />
<strong>av</strong> blåklockor, maskrosor och fjärilar som <strong>av</strong>tecknar sig<br />
mot en ljusblå högsommarhimmel. i det färdiga utförandet<br />
träder dekoren fram ur ett överfång i flera skikt:<br />
underst violett, däröver ett tunt vitt skikt som följs <strong>av</strong><br />
gult, grönt, koboltblått och slutligen sepiabrunt. Det vita<br />
glaset har formats till en tunn slöja, lik ett virvelstråk <strong>av</strong><br />
dimma som svävar över en sommaräng i skymningsljus.
Graal nr 711, Orrefors 1918, kat nr 54<br />
Simon Gate, Knut Bergqvist, Heinrich Wollman<br />
tidiga graalvaser<br />
för att åstadkomma en jämn yta på överfångsglaset prövade<br />
man att <strong>av</strong>slutningsvis ”värma in”, alternativt att etsa<br />
med syra. De fåtaliga försöken med så kallat invärmt och<br />
syramatterat glas är övergångsformer mellan överfång<br />
och den tekniska nyskapelsen graal. med graal lyckas<br />
Orrefors skapa glas som förenar klarhet och transparens<br />
med en ofta häpnadsväckande färgmässig lyskraft.<br />
ett antal tidiga graalvaser har en vidöppen kuppa<br />
som vilar på ett kraftigt balusterformat ben. i detta exempel<br />
är den konformade kuppan istället hög och stram,<br />
och omsluts <strong>av</strong> en välvd fot med tre vulster. formen leder<br />
tanken till en karolinsk silverbägare. i bearbetningen<br />
<strong>av</strong> ämnet har etsaren Heinrich Wollman noggrant följt<br />
konstnären simon gates skissförlaga. Dekoren <strong>av</strong> vertikala,<br />
elegant tvin nade fjäderblad mot mörkare band består<br />
tekniskt <strong>av</strong> ett rött överfång som färgas i orange när<br />
det läggs mot ett gult underfång. mynning, midja och<br />
fot kantas <strong>av</strong> påklippta band i opakt orange. Den subtila<br />
kontrasten mellan orange och gult resulterar i en överraskande<br />
och för denna tid ovanlig färgkombination.
Graal nr 624, Orrefors 1918, kat nr 51<br />
Simon Gate, Knut Bergqvist, Heinrich Wollman<br />
graalglas<br />
Trots den synbara enkelheten är ett graalglas ofantligt<br />
svårt att göra, skriver <strong>Agnes</strong> Hellner. man utgår från ett<br />
”ämne”, en kolv eller cylinder med skikt <strong>av</strong> färgat glas i<br />
över- och underfånget. Ämnet värms upp och formas genom<br />
blåsning samt arbete med tång och sax. föremålet<br />
förses med en fot eller klack och en påklippt mynningskant.<br />
resultatet är ett nytt och unikt glas med tunn,<br />
slät, genomskinlig vägg som sluter inne den lyskraftiga<br />
dekoren. ”varje graalglas är en individ för sig, skapad<br />
på Orrefors”, framhåller <strong>Agnes</strong> Hellner.<br />
Beteckningen graal härrör ur latinets gradalis<br />
(skål, pokal). Den medeltida Arthurlegendens graal<br />
hyllar den mytiska skål i vilken blod från den korsfäste<br />
Kristus skulle ha bevarats. namnet anspelar också på<br />
frödings dikt om den heliga graal, nattvardsbägaren<br />
som sluter sig om sitt innehåll.<br />
gate fyller sin överdådiga aprikosgula graal med<br />
bläckblå vinlövsslingor och låter ett rubinrött ben lyfta<br />
den mot ljuset. skålen har snarare karaktär <strong>av</strong> rustik<br />
bacchanalisk lovsång än <strong>av</strong> den kristna traditionens<br />
dröm om himmelsk härlighet.
Graal nr 821, Orrefors 1919, kat nr 56<br />
Edward Hald, Knut Bergqvist, Heinrich Wollman<br />
graalen utvecklas<br />
”vid blåsningen följer mönstret glasets nya form. Det är<br />
omöjligt att på förhand beräkna hur ett graalglas skall<br />
komma att se ut, liksom det är omöjligt att efterbilda glas<br />
man funnit särskilt lyckade.” konstaterar <strong>Agnes</strong> Hellner.<br />
edward Halds graalvas från 1919 med pilbågar och<br />
fåglar är en estetisk och teknisk triumf. med känslighet<br />
och precision har Heinrich Wollman frilagt ett upp repningsmönster<br />
ur det gröna överfång som täcker grunden<br />
<strong>av</strong> orange och gult underfång. mellan dessa skikt ligger<br />
ett skikt <strong>av</strong> ofärgat glas. genom inslaget <strong>av</strong> detta nästan<br />
osynliga mellanskikt tycks mönstret sväva en aning<br />
ovan för den gula grunden. Troligen har Wollman tecknat<br />
upp Halds bågar och fåglar på ämnet med ett lack<br />
som motstår syra och därefter doppat glaset flera gånger<br />
i syrabad. På så sätt kunde han <strong>av</strong>lägsna resten <strong>av</strong> det<br />
gröna överfånget, utan att skada vare sig det figurativa<br />
mönstret eller det gula underfånget.<br />
graaltekniken har visat sig äga en oanad potential<br />
för vidare utveckling. slipgraal och aquagraal är ytterligare<br />
varianter, liksom tekniken Ariel där dekoren ligger<br />
som luftrum i glasväggen.
Kleopatra, pokal med lock, Orrefors 1928, kat 378<br />
Simon Gate, Arthur Diessner (gr<strong>av</strong>ör)<br />
gr<strong>av</strong>erad kristall<br />
Äldre tiders gr<strong>av</strong>ering på glas består främst <strong>av</strong> heraldiska<br />
motiv, blad- och blomdekor och liknande ornamentik.<br />
Den rika repertoar <strong>av</strong> figurmotiv som utvecklades på<br />
Orrefors under 1920-talet saknar förebilder i tra di tionen.<br />
efter ett första försök att gr<strong>av</strong>era med hjälp <strong>av</strong> koppartrissa,<br />
krita och smergel på glas insåg artisterna gate<br />
och Hald vilka uttrycksmöjligheter en skickligt utförd<br />
teck ning på klar grund erbjuder.<br />
skillnaden mellan deras estetiska ideal framträder<br />
kanske allra tydligast i denna teknik. gate smyckar glaset<br />
med draperingar, kolonnetter, antikiserande lövverk,<br />
yppiga kvinnor och mytologiska figurer. Historieberättaren<br />
Hald låter istället glasets insida fyllas <strong>av</strong> människor,<br />
unga och gamla, tjocka och smala, klädda för både<br />
vardag och aftonbal.<br />
Produktionen <strong>av</strong> gr<strong>av</strong>erat kristallglas bidrog väsentligt<br />
till Orrefors internationella berömmelse. en magnifik<br />
uppvisning <strong>av</strong> den nyvunna hantverksskickligheten<br />
är Paris-pokalen som skänktes <strong>av</strong> stockholms stad till<br />
staden Paris 1922. Dessa så kallade ”hedersgåvor” var<br />
pjäser med gr<strong>av</strong>erad dekor vars motiv utformats med<br />
specifik uppmärksamhet på mottagaren. Kleopatra-pokalen<br />
ovan utfördes som en hedersgåva 1928 till Harald<br />
Bildt, svensk minister i Kairo.
Sodaglas, vas på fot, Sandvik 1920-tal, kat nr 596<br />
Simon Gate, Gust<strong>av</strong> Augustsson eller Viktor Jacobsson<br />
sodaglas<br />
Hemutställningen i liljevalchs konsthall hösten 1917 syftade<br />
till att stimulera en inhemsk tillverkning <strong>av</strong> bruksföremål<br />
i prisvärda och estetiskt tilltalande former. gate<br />
gjorde succé med en serie formblåsta karaffer, dricksglas<br />
och skålar i grönaktigt sulfatglas med på klippta detaljer<br />
i starkblått. Det spirituella sulfatglaset ersattes inom ett<br />
år <strong>av</strong> det betydligt stramare sodaglaset på sandvik.<br />
genom köpet <strong>av</strong> sandviks glasbruk i Hovmantorp<br />
1918 fick Orrefors tillgång till soda, kaliumsalt. sodaglaset<br />
har en mer metallisk lyster än det glittrande sulfatglaset.<br />
sodaglaset tillverkades i brun ton från 1920, i blått<br />
1923, i gult 1926 och i grönt 1929. Under Orrefors mantel<br />
fortsatte produktionen till 1950-talets mitt då det ersattes<br />
<strong>av</strong> halvkristall. sodaglaset varken signerades eller märktes<br />
med etikett.<br />
På världsutställningen i Paris 1925 fick även sodaglaset<br />
lovord: ”vid sidan <strong>av</strong> det sköna graalglaset visade<br />
sverige de bästa proven på rent bruksglas i enkla, behagliga<br />
former, tilltalande färger och rimliga prislägen …”<br />
gates gråtonade vas med påklippt bladslinga stod<br />
i <strong>Agnes</strong> <strong>Hellners</strong> skrivrum intill pokalerna maskeraden<br />
och Kleopatra. Den var en <strong>av</strong> hennes absoluta f<strong>av</strong>oriter:<br />
”gate sa att det var det bästa han någonsin gjort!”
Optikblåst vas, Orrefors 1930, kat nr 250<br />
Simon Gate, Gustaf Bergqvist<br />
optikblåst<br />
”märkvärdiga var också en serie vaser och skålar formade<br />
med handen till oregelbundna, mjukt mo del lerade<br />
kärl med känsla <strong>av</strong> musslor eller snäckor. mycket vackra<br />
glas, vars skiftande lysande spel <strong>av</strong> reflexer ger glasmaterialet<br />
ett sällsamt uttryck <strong>av</strong> liv.” så beskriver arkitekten<br />
Jacob Bang sitt möte med Halds och gates stora optikblåsta<br />
glas på stockholmsutställningen 1930.<br />
i kontrast till Kleopatra-pokalens strikt behärskade<br />
form markerar gates monumentala vas, skapad för utställningen<br />
1930, en helt ny känsla för både form och<br />
material. i fokus står den drivna, till synes fritt flödande<br />
kristallmassans unika förmåga att fånga och förmedla<br />
ljus. All tänkbar dekor är med ens överflödig.<br />
skålens grundform är närmast en kub vars fyra sidor<br />
likt en långsam dyning vidgar sig uppåt mot mynningens<br />
dova horisontlinje. grundformens fyra hörn<br />
övergår i antydda veck med en effekt som kan beskrivas<br />
i bilden <strong>av</strong> genomskinligt, tungt fallande siden. Det<br />
konstnär och mästare här har lyckats åstadkomma är ett<br />
objekt som helt saknar estetiska och tekniska föregångare.<br />
man vågar påstå att ingenting liknande hade setts<br />
före det magiska ögonblick i historien då vasen skapades<br />
på Orrefors. Det var genom sådana triumfer som det lilla<br />
småländska bruket vann sin plats i världen.
Jubileumsskål med gr<strong>av</strong>erad dekor, Orrefors 1936, kat nr 420<br />
Edward Hald<br />
jubileumssmältan<br />
Den så kallade Jubileumssmältan gjordes inför <strong>Agnes</strong><br />
<strong>Hellners</strong> makes, justitierådet Johannes Hellner, 70-årsdag<br />
1936. färgen erhöll man genom att tillsätta guld i<br />
smältan. först efter flera försök lyckades man få fram<br />
den rubinröda färgen. Ur smältan gjordes elva eller tolv<br />
föremål med formgivning <strong>av</strong> både Hald och gate. Tre <strong>av</strong><br />
dessa glas tillhör <strong>Agnes</strong> <strong>Hellners</strong> <strong>samling</strong>.<br />
nr 1 i jubileumssmältan är en vackert balanserad<br />
skål som vilar på en profilerad klack. runt kuppan löper<br />
en dekor <strong>av</strong> stiliserade lyckotecken, de åtta trigrammen,<br />
”pa kua”. skålen kan ses som ett uttryck för såväl konstnärens<br />
som verkstadens (arbetslaget) förmåga att inte<br />
låta sig besegras <strong>av</strong> uppgiftens svårighetsgrad. Trots att<br />
smältan länge förblev grön och tycktes vägra att övergå<br />
i åtråvärt rubinrött g<strong>av</strong> man inte upp ansträngningarna.<br />
med ens inträffade färgomvandlingen och man hann<br />
göra ett litet antal föremål.<br />
ett berömt glas från senromersk tid, lycurgusskålen<br />
(British museum) skiftar med olika ljus i grönt<br />
och vinrött, effekter <strong>av</strong> infärgning med silver respektive<br />
guld. På 1670-talet experimenterade den tyske glaskemisten<br />
Johann Kunckel med att tillverka så kallat rubinglas<br />
med tillsats <strong>av</strong> guldklorid. Kunckels ”uppfinning” kan<br />
ses som en återupptäckt <strong>av</strong> antik teknisk kunskap.<br />
PRODUKTION: DREAMFORCE INFOMEDIA AB. FOTO: DAN LARSSON TRYCK: ÅTTA.45 TRYCKERI AB
Johannes och <strong>Agnes</strong> Hellner var goda vänner med kungafamiljen.<br />
Dåvarande kronprins Gustaf Adolf och makarna Hellner beundrar<br />
nya Graal och Ariel 1937.<br />
med enkla verktyg görs<br />
sofistikerade former<br />
med ”verkstad” <strong>av</strong>ses ett arbetslag som arbetar under<br />
ledning <strong>av</strong> en mästare. en verkstad kan variera från tre<br />
till sju personer beroende på vad som tillverkas.<br />
genom dagligt samarbete med brukets hantverkare,<br />
bland dem mästaren Knut Bergqvist, fann konstnärerna<br />
simon gate och edward Hald nya estetiska uttryck.<br />
resultaten <strong>av</strong> dessa satsningar visades bland annat<br />
i stockholm på nK och liljevalchs konsthall 1917, i göteborg<br />
1923 och i Paris på världsutställningen 1925, då<br />
Orrefors lyckades ge sverige en position bland världens<br />
glasskapande nationer.<br />
1928 anställdes victor lindstrand som konstnär,<br />
några år senare även nils landberg och sven Palmqvist,<br />
edvin Öhrström och ingeborg lundin. Även gunnar<br />
Cyrén och eva englund är representerade i <strong>samling</strong>en.<br />
1986 donerade professor Jan Hellner, son till <strong>Agnes</strong><br />
Hellner, hela <strong>samling</strong>en till stiftelsen Kungstenen,<br />
stockholms universitet. samtliga glas i <strong>samling</strong>en presen<br />
teras i boken Kärlek till glas/A love of glass (1998).<br />
Här föddes Orrefors världsrykte.
schefflerska palatset<br />
Omkring 1700 lät handelsmannen Hans Peter scheffler<br />
och hustrun Catharina, född grill, bygga åt sig ett stenhus<br />
med sidobyggnader mot Drottninggatan och stor<br />
trädgård med lusthus. Byggherrens initialer kröner ännu<br />
entrégrinden. Under mer än tvåhundra år var egendomen<br />
en privatbostad. sista privata ägare var änkefru<br />
Wilhelmina Hierta som köpte egendomen 1874. Yngsta<br />
dottern Anna Hierta, gift retzius, bodde i huset till sin<br />
bortgång 1924.<br />
Benämningen spökslottet har förekommit sedan<br />
tidigt 1800-tal. rykten om ”spökerier” förbinds dels med<br />
bruks patron Jacob von Balthazar Knigge, ägare till egendomen<br />
åren 1780–96, dels med en redan på 1800-talet<br />
förfallen och 1907 riven gr<strong>av</strong> som var belägen i trädgårdens<br />
norra del.<br />
Huvudbyggnaden med park, annex och lusthus är<br />
ett intressant exempel på ett bevarat köp manna palats<br />
från stormaktstiden. stora salen en trappa upp kan ännu<br />
uppvisa ett praktfullt innertak med stuckaturer och en<br />
plafond målning vars motiv hyllar fred och handel.<br />
År 1925 donerades såväl byggnader som trädgård<br />
till stock holms Högskola. 1926–56 var spökslottet säte<br />
för Hög sko lans förvaltning och institutet för zootomi.<br />
2006 flyttade Donationsförvaltningen vid stockholms<br />
universitet sin verksamhet till byggnaden. sedan länge<br />
förvaras här en stor <strong>samling</strong> <strong>av</strong> äldre måleri, förvaltad<br />
<strong>av</strong> univer si te tet. 1986 över fördes även fru <strong>Agnes</strong> <strong>Hellners</strong><br />
<strong>samling</strong> <strong>av</strong> Orrefors glas till huset.<br />
för bokning <strong>av</strong> visning <strong>av</strong> spökslottets paradvåning<br />
och konst sam lingar, var god kontakta ansvarig konstintendent.<br />
Tel. 08-16 47 07. för ytterligare information<br />
om <strong>samling</strong>arna, var god kontakta Donationsförvaltningen.<br />
Tel. 08-674 75 28 eller 08-16 13 99.<br />
Donationsförvaltningen<br />
STOCKHOLMS UNIVERSITET, 106 91 Stockholm<br />
Tfn 08-16 20 00, www.su.se
Change language