Avslutning - Andakt - Diakonia

Aktivitetstips
diakonia.se/material
Avslutning - Andakt
Om du tagit upp världens orättvisor på en träff i kyrkan är det viktigt att ha en avslutning som
inger hopp. Diskutera gärna vad ni själva skulle kunna göra i er grupp, se tipsen på
bladet avslutning – aktionstips.
Som kristna kan vi också vända oss till Gud med vår frustration och oro över hur det ser ut i värl-
den. Här finns därför ett förslag på en andakt att avsluta kvällen med som handlar om vatten,
rädsla och hopp!
Information
Klimat/Vatten
12 och uppåt
Andakt
15-20 min
Minst två skålar med vatten, stenar
och värmeljus/blommor/blad till
var och en. Ev. glas och dricksvatten
Instruktioner till ledaren
Instruktioner till deltagarna
Deltagarna i andakten, äldre eller yngre, sitter i en cirkel. De kan sitta på stolar eller på golvet. Om
ni inte är så många kan man skicka runt en tillbringare med vatten och glas, så att alla får dricka.
Ställ en stor glasskål med vatten mitt i cirkeln. Förbered också två glasskålar med vatten. Dela ut
varsin sten och varsitt värmeljus, blomma eller blad till deltagarna.
Berätta sedan den bibliska berättelsen utifrån vattnets perspektiv!

Andakt
diakonia.se/material
Från allra första början fanns bara mörker och vatten. Ingen ordning fanns och havet var överallt.
Läs 1Mos 1:1-10 som berättar om de två första dagarnas skapelse.
När Gud skapar börjar han med att skilja på ordning och oordning, han gör så att människor kan leva.
Han tar det som är helt vilt och gör det fantastiskt, vackert och starkt. Vattnet är på sin plats. Livet kan
börja. Allt är gott.
Sedan vet vi hur det går, det blir fel i skapelsen och den fantastiska världen är trasig.
Till slut går världen nästan under genom människornas ständiga felval. Hur berättar bibeln att
världen nästan går under? Jo den dränks i vatten, den stora floden kommer. Det som var ordning i
skapelsen blir oordning igen. Det som vi minns som den gulliga berättelsen om Noa o alla djuren är
berättelsen om hur skapelsen nästan går under och räddas med en hårsmån. Skräcken över att livet
är så sällsynt, skört och hotat. Men ändå räddas. Det stora vattnet är hotet.
Läs 1Mos 6:17-19
Så går berättelsen vidare. När Gud ska göra ett folk av slavarna i Egypten så låter han dom börja van-
dra tillsammans i öknen, men först går de genom vattnet. De blir ett folk när de har gått igenom ett
hav. När slavarna flyr från Egypten så delar Gud på havet så att de kan fly och faraos armé går under i
havet.
Långt senare kommer Jesus in i berättelsen. När allt annat har misslyckts för Gud så får han ge sig av
till Jorden själv. Det är Gud själv som föds. Det första Jesus gör som under är att han förvandlar vat-
ten, den urgamla symbolen för död och undergång, till vin på en fest.
Han går på vattnet när det stormar. Han dansar fram på kaos.
Sedan kommer det märkliga att han dör och uppstår. Han är död men blir sedan levande igen, som
en sorts ny start på skapelsen.
Det konstiga är att när de första kristna ska berätta om Jesu död och uppståndelse för nya troende så
gör de det genom dopet. Dopet, att sänka ner en människa i vatten och sedan lyfta up den igen är
ett sätt att med kroppen berätta berättelsen om död och uppståndelse, ner i död och kaos och upp
igen som en levande och ny människa.
Det konstiga är att i bibelns allra sista bok, när den nya himlen och jorden ska beskrivas så står det att
havet inte fanns. Däremot finns det vatten att dricka.
Bibels närskriven av människor som levde på land, de var inte sjöfarare, de var rädda för havet. Därför
är havet bilden för det stora HOTET, det stora onda.

Andakt
diakonia.se/material
Berättelsen om skapelsen, om Noa, om Israels barn som går genom havet, om Jesu död och upp-
ståndelse är egentligen samma berättelse. Berättelsen om att gå igenom döden, det livsfarliga, det
förskräckliga och sedan komma ut på andra sidan som en ny och förändrad människa.
Skicka så runt de två skålarna i gruppen. I tystnad kan var och en fundera på det som man är
mest rädd för och det man hoppas på mest av allt. Sedan kan var och lägga sin lilla sten i vattnet
och sitt brinnande ljus, sin blomma eller blad i vattnet.
Bön:
Gud, det jag är mest rädd för ger jag till dig, som en sten sjunker det i vattnet. Det jag hoppas
starkast på ger jag till dig, som ett ljus flyter det på vattnet. Herre hjälp mig att ta både mitt hopp och
min rädsla på fullaste allvar.
AMEN