Öppna artikel - Inse

TIDNINGEN

PSYKOLOG

utgiven av sveriges psykologförbund

23–24/02

JULLÄSNING

Owe Wikström:

Synen på Gud

efter Freud

Intervju med Lena Mårtensson:

”Missionär”

bland teknologer

Ata Ghaderi:

Hur jag kom att forska

om ätstörningar

SISTA SIDAN: TORGNY DANIELSSONS JULKRÖNIKA

INNEHÅLL 23–24/02

LEDARE:

Varför respekteras

inte psykologen? 3

Eva Brita Järnefors

”Missionär”

bland teknologer 4

Lena Mårtensson, psykolog och professor

i arbetsvetenskap vid KTH, lär ingenjörer

att inte glömma människan när man utvecklar

tekniska system.

KRÖNIKA:

Utbrändhet,

professionalitet och

flyktingpolitik 7

Lilian Levin

KBT vid ätstörningar 8

KBT har ofta god effekt vid behandling

av patienter med bulimi, skriver Ata Ghaderi

i den andra delen i Psykologtidningens serie

om tillämpad forskning.

Synen på Gud

och Freud 12

Owe Wikström, professor i religionspsykologi

vid Uppsala universitet, skriver om

sökandet efter essensen bortom existensen.

Svagbegåvade

får problem i skolan 15

Barn och ungdomar med svagbegåvning

utgör en stor och ”osynlig” grupp som

kommer i kläm i skolan och i samhället, när

kravet på teoretisk begåvning ökar alltmer.

DEBATT:

Dyslexikonferens

ifrågasatt 18

Logoped Bodil Andersson är kritisk

till den stora dyslexikonferensen i Uppsala

i augusti och får svar av psykolog Jan Alm.

Bokrecensioner 20

Jultomten

och förbundet 32

Torgny Danielsson

robert ekegren

4

8

12

32

TIDNINGEN

PSYKOLOG

23–24/02 • 16 december – 12 januari • Årgång 48

Utgiven av Sveriges Psykologförbund

chefredaktör och ansvarig utgivare:

Eva Brita Järnefors, 08-567 06 451

E-post: evabrita.jarnefors@psykologforbundet.se

redaktionssekreterare

och stf ansvarig utgivare:

Carin Waldenström, 08-567 06 453

E-post: carin.waldenstrom@psykologforbundet.se

redaktör: Maja Ahlroos, 08-567 06 452

E-post: maja.ahlroos@psykologforbundet.se

annonsansvarig:

Rosa Maria Risberg (tjänstledig)

annonsansvarig, vik:

Brittmarie Haake, 08-567 06 454

E-post: brittmarie.haake@psykologforbundet.se

Box 3287, 103 65 Stockholm

Fax 08-567 06 490.

postgiro: 373267-4 bankgiro: 767-2066

E-post: tidningen@psykologforbundet.se

www.psykologforbundet.se

ISSN 0280-9702.

prenumerationer och adressändringar:

Lagern Akademikerservice

Tel 08-567 06 430 • Fax 08-567 06 090

E-post: medlemsregistret@psykologforbundet.se

Pris: 460:– inkl moms

helt kalenderår, 21 nr, 2002.

Telefonnummer/e-post till serviceområden,

kanslipersonal, förbundsstyrelse m fl hittar du

på näst sista sidan.

Medlem Förening Fackpressupplaga

Sveriges Tidskrifter 8 700 ex 2001.

MILJÖMÄRKT

tryck:

Wallin & Dalholm Boktryckeri AB, Lund 2002.

grafisk form:

Marianne Tan

layout:

Joakim Flink, TYPA, 08-19 15 28.

E-post: jocke.flink@typa.se

nummer 1/03 2/03 3/03

distributionsdag

manusstopp

för plats- och

13/1 27/1 10/2

kursannonser

manusstopp

för kretsar och

11/12 8/1 22/1

yrkesföreningar 9/12 6/1 20/1

omslagsbild:

foto: Renato Tan

Psykologförbundet och Psykologtidningen önskar alla medlemmar

God Jul och Gott Nytt År

Liksom tidigare år skänker Psykologförbundet 5 000 kr till Stadsmissionens

arbete med hemlösa i stället för att skicka traditionella julkort.

Psykologer anställda inom offentlig förvaltning har under

många år gett uttryck för ett starkt missnöje med sina

anställningsvillkor, framför allt lönenivåerna. Dessutom

har arbetsbördan under 90-talet ökat och många psykologer

kommer inom de närmsta åren att gå i pension – och då med låg

pensionsersättning.

Varför möter inte psykologer den respekt i yrkeslivet som de

önskar, och varför är deras status och ställning i förvaltningen

inte den som de utifrån sitt yrkeskunnande begär?

Det finns troligen inte något enkelt svar på frågan som kräver

en mer omfattande historisk analys. En rad olika skäl har emellertid

diskuterats vid olika tillfällen. Min utgångspunkt är att

frågan är komplex, och att olika politiska och sociala faktorer

har verkat i samma riktning.

UNDER DE SENASTE 15 ÅREN har politiska krafter i samhället

förordat privatiseringar av offentliga verksamheter samtidigt

som andra slagit vakt om det offentliga ägandet. Yrkesgrupper

som läkare, sjuksköterskor, och lärare har i större utsträckning

än psykologer valt att ta anställning i privata bolag. Läkare har

fått hjälp av att via försäkringskassan, och numera genom vårdavtal,

delvis finansiera sina verksamheter. Sjuksköterskor har i

kraft av sin grupps storlek och betydelse kunnat säga upp sig och

gå till bemanningsföretag för att via dem få högre ersättning.

Konkurrensen har också bidragit till att driva upp lönerna för

dessa grupper. Lärare i sin tur har kunnat ta tjänst i nyetablerade

friskolor. Psykologer har saknat dessa möjligheter. De har

också stannat kvar inom sina verksamheter på grund av lojalitet

med klienterna, för att de varit hängivna sina arbetsuppgifter

och för att de trott på den offentliga vården, omsorgen och skolan.

Psykologer har, kan man säga, hamnat i en lojalitetsfälla.

AKADEMIKERNAS LÖNER är lägre i Sverige jämfört med andra

västeuropeiska länder. Löneskillnaderna i Sverige har av solidariska

skäl varit mindre. Som en följd av privatiseringstänkandet

inleddes under slutet av 70-talet en diskussion inom Saco om individuell

lönesättning. Tanken där var att individuella löneförhandlingar

skulle skapa en större lönespridning och påverka lönerna

i en positiv riktning. Psykologförbundet beslöt i början av

80-talet att verka för individuell lönesättning. För en del psykologer

har möjligheten att tala för sig själva gett dem högre lön.

Andra har känt motstånd mot att framhäva sig eller haft svårt

att i hierarkiska organisationer få till stånd lönesamtal med lönesättande

chef.

Att individuell lönesättning skulle bidra till en positiv löneutveckling

har varit en ömsesidig strävan hos de centrala arbetsgivar-

och arbetstagarparterna inom Saco. Det nya löneavtalet

för Akademikeralliansen, där Psykologförbundet ingår, ÖLA

01, innebär att parterna antagit en gemensam överenskommelse

som bygger på förtroende och respekt för yrkesgruppernas kunnande.

Så långt på central nivå. På det lokala planet har verkligheten

varit en annan. Här möter psykologer dagligen hinder för

ett erkännande av sin kompetens.

Psykologtidningen 23–24/02

LEDARE

Eva Brita Järnefors

Varför respekteras inte psykologen?

Inom de flesta verksamheter i kommun, stat eller landsting är

psykologerna få till antalet, och var och en kan räkna ut att inte

ens en chockhöjning av deras löner skulle märkas i den totala

budgeten. Varför tillmötesgår då inte arbetsgivarna psykologernas

krav?

ARBETSGIVARNA KAN INTE FAVORISERA en yrkesgrupp, eftersom

de övriga yrkesgrupperna då skulle följa efter med liknande

krav. De har heller inget intresse av att premiera psykologer så

länge verksamheten fungerar tillfredställande och psykologerna

ställer upp. Arbetsgivarna ser troligen psykologyrket som ett

kvinnoyrke som liksom andra kvinnoyrken av tradition ligger

på en låg lönenivå. Det finns inte heller någon opinion för psykologgruppen

att ta hänsyn till och klienternas stämma är svag.

Arbetsgivarna kan också ta stöd i läkarkåren som inte är solidarisk

med psykologerna, trots att de är kolleger och har en jämförbar

akademisk utbildning. I kraft av sin ställning i samhället

har läkare ”tolkningsföreträde” både inom sitt kompetensområde

och andra yrkesgruppers kompetensområden.

En liten spricka i denna mur har dock uppstått. Det har blivit

svårare att rekrytera nya psykologer, och arbetsgivare måste anställa

PTP-psykologer och ge dem bättre villkor än tidigare.

Om man ser till psykologens position i samhället i stort framträder

en annorlunda bild. Förtroendet för att psykologer kan

ge kunniga och intressanta svar på en del frågor ökar inom medierna.

Varje höst lämnar riksdagsmän från samtliga partier in

motioner till riksdagen som stödjer psykologers verksamhet.

Försäkringsbolagen erbjuder företag försäkringar som innehåller

psykologhjälp till de anställda. Kända och okända personer

talar numera öppet om att de anlitar en psykolog.

Förutom det strukturella lönemotståndet mot psykologer har

kåren egna problem som gör gruppens anspråk otydliga. Många

psykologer är vana att arbeta självständigt och att verka i det

tysta. De saknar erfarenhet av att driva frågor offentligt och att

skapa opinion. Mångfalden riktningar inom psykologin leder

till revirtänkande som ibland kan förefalla viktigare än att driva

en gemensam fråga.

VILKA ÄR DÅ MÖJLIGHETERNA? De ligger i att synliggöra psykologers

specifika kunnande och att genom utvärderingar och studier

visa på behovet av psykologer i verksamheten. Att ställa

krav på inflytande och rimliga ersättningar och, om det inte

hjälper, organisera motstånd. Fler och fler psykologer väljer, när

de upplever att deras kunskaper inte tas tillvara, att etablera privata

och kooperativa psykologverksamheter.

Vi lever i en tid då den psykiska ohälsan ökar. Regeringen

säger sig vilja halvera sjukskrivningstalen med saknar verkningsfulla

åtgärder. Behovet av psykologisk kunskap är stort,

och psykologer skulle kunna göra en väsentlig insats.

eva brita järnefors

2002 12 02

3

håkan lindgren

Lena Mårtensson

– bara halvvägs

mot aktuellaste

forskningsobjektet

– trafikflyget.

Det är alltid människor inblandade i alla tekniska

system. Det är det budskap Lena Mårtensson,

psykolog och professor i arbetsvetenskap,

vill att de blivande civilingenjörerna vid Kungliga

Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm ska

ha fått inpräntat i sig innan de lämnar högskolan.

”Missionär”

bland

teknologer

Det kan tyckas som en självklarhet, men Lena Mårtensson

intygar att hon, som en av tre psykologer bland

3000 anställda vid högskolan, ofta känt sig som en

missionär när hon försökt förmedla insikten om att

tekniken måste anpassas till människan.

– När den tekniska utvecklingen rusar på, är det lätt att glömma

att det i slutändan alltid finns en användare, vars fysiska och

mentala kapacitet kommer att påverka hur de tekniska systemen

fungerar i verkligheten.

Det är nu drygt ett år sedan Lena Mårtensson utnämndes till

professor i arbetsvetenskap med inriktning på människa-maskinsystem

vid institutionen för industriell ekonomi och organisation

(Indek). Den 15 november i år skedde den högtidliga

installationen i Stockholms stadshus. Men vid KTH har hon arbetat

i närmare 30 år.

Till en början gällde forskningsprojekten arbetsmiljö och arbetsorganisation

inom process- och verkstadsindustrin och under

90-talet har hon framför allt ägnat sig åt förhållandet mellan

människa och teknik inom trafikflyget, det vill säga åt piloternas

och flygledarnas arbetsmiljö.

På KTH hamnade Lena Mårtensson mest av en slump. När

hon började studera psykologi på 60-talet, först i Lund och senare

i Stockholm, var det psykologyrket hon siktade på. Då dominerade

den experimentella psykologin och studierna innehöll

mycket av statistik, laborationer och råttexperiment.

– JAG BLEV BESVIKEN. Det var ju människor jag var intresserad

av, inte råttor. Först efteråt har jag insett vilken nyttig utbildning

det var för en blivande forskare. Vi lärde oss forskningsmetodik

och vi lärde oss analysera.

I slutet av 60-talet praktiserade hon som skolpsykolog och arbetade

också efteråt en kort tid som skolpsykolog. Det var ett

väldigt ensamt jobb med allvarliga frågor att hantera, tyckte

hon.

4 Psykologtidningen 23–24/02

– Att efter några samtal och något test avgöra om ett barn

skulle placeras i hjälpklass med de konsekvenser det hade för

barnet, kändes som ett alltför stort ansvar för en ensam psykolog

att hantera. Det ville jag inte fortsätta med.

Efter en praktikperiod på dåvarande PA-rådet och arbete på

ett elektronikföretag i England sökte hon sig tillbaka i Sverige

till en forskargrupp vid KTH, som studerade fysiska arbetsmiljöer

inom storindustrin.

– Jag kände mig hemma direkt, säger hon. Forskargruppen

bestod av tre civilingenjörer och mig och min uppgift var att

intervjua arbetarna om hur de upplevde sin arbetsmiljö.

Då i början av 70-talet låg fokus i arbetsmiljöforskningen

fortfarande på den fysiska arbetsmiljön – värme, damm, buller

och tynga lyft. Psykiska arbetsmiljöproblem var ännu tämligen

ouppmärksammade.

– Eftersom vi kom från KTH med goda kontakter med näringslivet

öppnade industrin sina dörrar för oss och jag slank med

på köpet: ”… och så har vi också med oss en psykolog”.

Det var en positiv erfarenhet, berättar Lena Mårtensson. Och

företagen tog också till sig forskningsresultaten när det gällde

att förbättra den fysiska arbetsmiljön och organisationen av arbetet.

Särskilt stolt är hon över uppdraget att vara med och utforma

arbetsmiljön då Ovako Steel lät bygga ett nytt stålverk i Hofors

mot slutet av 70-talet. Lena och hennes kollegor fick med sig arbetarna

i arbetsgrupper så att man tillsammans kunde diskutera

hur man mitt i de avancerade tekniska lösningarna kunde skapa

en så god arbetsmiljö som möjligt. För att göra invecklade ritningar

begripliga byggde forskarna åskådliga modeller i papp.

– Det var goda tider i stålbranschen och arbetarna var medvetna

om att deras yrkeserfarenhet efterfrågades. Gillade de inte

arbetsplatsen kunde de sluta – det fanns andra jobb att tillgå.

MYCKET HAR GJORTS för att förbättra den fysiska arbetsmiljön

sedan dess, konstaterar Lena Mårtensson. I dag finns kunskaperna

om man vill göra förbättringar. Och automatiseringen

har gjort att de flesta inte längre jobbar lika nära den smutsiga

och bullrande processen. Dessutom finns i dag lagstiftning rörande

arbetsmiljön som företagen har att rätta sig efter.

På 80-talet var det verkstadsindustrin som stod i centrum för

Lena Mårtenssons forskarintresse. Hon studerade bland annat

automatisering och inflytandefrågor. Omfattande intervjuundersökningar

visade att företagsledningar, då de stod inför stora

förändringar, inte involverade arbetarna i förändringsarbetet.

De ställdes ofta inför fullbordat faktum.

– Om chefer inte vågar bjuda in de anställda att delta i processen

får det vanligen enbart negativa konsekvenser. De anställda

blir då bara obenägna att lära om. Är alla däremot med i förändringsprocessen

blir den samtidigt en inlärningsprocess, där man

kan utveckla något tillsammans.

Liknande erfarenheter har Lena Mårtensson gjort då hennes

forskning på 90-talet kommit att kretsa kring förhållandet mellan

människa och teknik inom framför allt trafikflyget. Tekniker

konstruerar maskiner och instrument utan kontakt med

dem som senare ska handskas med de tekniska systemen.

– Instrumentpanelerna i en cockpit är konstruerade av en

”Einstein” som aldrig satt sin fot i en cockpit och frågat oss piloter

om våra synpunkter, sade bland annat en pilot hon intervjuade.

– Jag har så ofta fått höra talas om ”Einstein” att jag börjat

undra vem han egentligen är. Jag har kommit fram till att det är

de ingenjörer vi utbildar. Ingenjörer som inte räknar med människan

i sitt tekniska utvecklingsarbete.

Och det är just detta som Lena Mårtensson och hennes forskningsgrupp

arbetat och arbetar med att förändra. Forsk-


leif r jansson/scanpix

ningsområdet människa-maskinsystem, som Lena Mårtensson

ansvarar för, har som syfte att ta fram ny kunskap om människans

möjligheter, men även begränsningar när det gäller att

handskas med tekniska system och att öka förståelsen för detta.

I det arbetet måste man ta hänsyn till människans såväl fysiska

som mentala kapacitet.

Och det är här psykologiska kunskaper om perception, kognition

och minnesfunktioner kommer in.

– Men man måste också ta hänsyn till sociala faktorer och

omvärldsfaktorer, påpekar hon. Liksom till hur människan

fungerar som beslutsfattare i såväl normala situationer som vid

driftsstörningar och i krislägen.

DEN HÄR KUNSKAPEN ska Lena Mårtensson och hennes forskarkolleger

bidra med när det gäller olika tekniska utvecklingsprojekt,

så att man beaktar människans krav på tekniken parallellt

med de tekniska kraven. Och den här kunskapen ska också finnas

med i ingenjörsutbildningen.

– Här vid KTH utbildar vi en tredjedel av landets civilingenjörer,

många av dem får chefsjobb ganska tidigt i karriären. Det

är därför oerhört viktigt att de vet något om hur människor

fungerar både i sin egenskap av maskinkonstruktörer och som

ledare.

Det yttersta målet för människa-maskingruppens forskning

är att minska risken för olyckor, men också att öka tillfredsställelsen

i arbetet hos dem som ska använda de tekniska lösningarna

i sin vardag.

Det var också en olycka som ledde till att Lena Mårtensson på

senare år ägnat största delen av sin forskning åt trafikflyget och

piloternas arbetsmiljö. Nämligen Gottröraolyckan 1991, då ett

SAS-plan med 129 passagerare kraschlandade i Gottröra fyra

minuter efter starten från Arlanda. Planet bröts i tre delar, men

ingen av passagerarna eller besättningen omkom.

– Det är av naturliga skäl mycket sällan man har möjlighet att

intervjua piloterna efter en kraschlandning för att få reda på vad

som verkligen hände minuterna innan olyckan är ett faktum.

Orsaken till Gottröraolyckan var nedisning av flygplansvingarna,

vilket genom en rad olyckliga omständigheter ledde till att

först den ena, sedan den andra motorn upphörde att fungera.

Men det visade sig också att de sinnrikt konstruerade instrumenten

i cockpit var till föga hjälp för piloten, som bara genom

Kraschlandningen i Gottröra 1991 gav upphov till mycket forskning för att

förbättra piloternas arbetsmiljö.

5

”MISSIONÄR” BLAND TEKNOLOGER

att bortse från dem, lyckades ta ned planet genom glidflygning.

Vid de första tecknen på att allt inte stod rätt till utbröt nämligen

ett sammelsurium av signaler i cockpit – ljudsignaler, blinkande

lampor, röstvarningar, textmeddelanden, brandvarning –

allt på en gång.

– Piloterna råkade ut för en helt omöjlig informationssituation.

Man borde i stället ha haft varningssystem som i en nödsituation

talade om vad de skulle göra först, vad sedan och så

vidare. Nu kan man säga att de lyckades landa trots varningssystemen.

OLYCKAN GAV UPPHOV till en rad forskningsprojekt, bland annat

ett i samarbete med Saab för att ta fram ett nytt varningssystem

för civilflyget. Ett nytt forskningsprojekt, i samarbete med Luftfartsverket,

handlar om de mänskliga effekterna av utvecklandet

av ett nytt navigationssystem (GPS-baserat), som ger mer

exakta uppgifter om var planet befinner sig i luften. Båda forskningsprojekten

görs inom ramen för doktorandarbeten.

”Jag är övertygad om att vi

kommer att få in teknik i alla livets

funktioner. Därför är det viktigt

att de tekniska systemen gör så

enkla att de kan användas av alla.”

En annan av doktoranderna vid Indek är snart klar med en

avhandling om ljudsignaler i varningssystem i flygplan och helikoptrar,

ett arbete som skett i samarbete med NASA i USA.

En fjärde doktorand, själv pilot, har tillsammans med SAS utvecklat

ett utbildningsprogram i automatiserade system för piloter

och en femte doktorand arbetar med metoder att utveckla

cockpitdesignen genom flygtest.

– Det sistnämnda forskningsprojektet känns särskilt glädjande,

säger Lena Mårtensson. Det är det enda projektet där man

uttryckligen studerar piloternas reaktioner på den tekniska utformningen,

det vill säga samspelet mellan människan och det

tekniska systemet.

I utvecklandet av piloternas arbetsmiljö har hon haft ett nära

samarbete med de fem doktoranderna, samtliga ingenjörer och

även med en professor i flygteknik. Det är också så hon anser att

man når de bästa forskningsresultaten. I tvärvetenskapliga projekt

som drivs i samarbete med andra KTH-institutioner och yttervärlden

i form av industriföretag . myndigheter och liknande.

– Det blir en garanti för att forskningen är förankrad i verkligheten.

Som psykolog bland idel tekniker och teknologer har Lena

Mårtensson varit tvungen att lära sig en hel del om teknik. Och

visst tog det lång tid, medger hon, innan hon förstod hur ingenjörer

tänker och hur deras utbildning präglat dem. Och hjälp på

vägen har hon onekligen haft också inom den egna familjen med

en man som är ingenjör, en äldre son som nyligen blivit klar

med sin civilingenjörsexamen och en yngre son som förra året

började studera elektroteknik vid KTH.

Men om hon varit tvungen att lära sig teknik ser hon det också

som en stor utmaning att få teknologerna vid KTH mer intresserade

av mänskliga perspektiv på sin vetenskap.

– Jag tror faktiskt att många teknikprofessorer i dag tar upp

även användaraspekter i sin undervisning och forskning. Jag har

tjatat så länge nu att det sitter. Men det har tagit 25 år.

FÖR CIRKA 800 STUDENTER på såväl maskin- som datalinjen är

kurser i arbetsvetenskap/arbetsmiljö och ledarskap i dag obliga-

toriska. Dessutom finns valfria kurser i arbetspsykologi och

människa/maskinsystem. 50 blivande civilingenjörer har denna

termin valt att läsa psykologi och Lena Mårtensson hoppas förstås

att de ska bli ännu fler.

– Då vi börjar med våra obligatoriska kurser i årskurs tre har

teknologerna läst matematik i två år. De har i stort sett blivit

undervisade av ”en rygg”, som skriver formler på tavlan, som de

skrivit av. Så kommer vi och börjar prata om människan i tekniken.

Till en början brukar de vara lite vilsna.

Sedan ett år är Lena Mårtensson vice ordförande i KTHs

fakultetskollegium, som består av 47 professorer, en från varje

institution, och som fungerar som ett rådgivande organ till rektor.

Det är en spännande uppgift, tycker hon och det ger – efter

alla år – ett viss inflytande över högskolan.

–I det sammanhanget har min bakgrund som psykolog betydelse.

Tillsammans med ordföranden arbetar jag för att kollegiet

utöver sina ordinarie uppdrag ska kunna bli ett forum för livliga

diskussioner och kunna skapa en ”vi-känsla” på KTH.

Lena Mårtensson sitter också med i styrelsen för den nybildade

yrkesföreningen för arbetslivets psykologi inom Psykologförbundet,

där man vill lyfta fram psykologins och psykologernas

betydelse i dagens och morgondagens arbetsliv. Just arbetslivspsykologerna

har hittills varit rätt osynliga i förbundssammanhang

som dominerats av psykologer i olika behandlande

roller. I våras deltog hon i sin första rådskonferens.

– Jag kände mig rätt udda där. Jag har vistats så länge bland

tekniker och skillnaden mellan självsäkra civilingenjörer, som

inte sticker under stol med vad de kan, och en försynt yrkeskår

som psykologerna är rätt stor. Men psykologer har en bra utbildning

som de kan vara stolta över. Det behöver de tala om

och basunera ut sina kunskaper i aktuella samhällsfrågor som nu

till exempel stress och utbrändhet.

Och till slut den obligatoriska frågan: Hur har det varit att

vara kvinna i en så mansdominerad värld som en teknisk

högskola?

– Jag tror egentligen att det har varit en fördel, jag har synts

bättre med mitt ”mjuka” budskap.

Men jag tror att det fortfarande kan vara rätt tufft att vara tjej

på vissa tekniska utbildningar.

maja ahlroos

Kvinnliga professorer

Trots att kvinnor utgör 60 procent av dem som tar en högskoleexamen

och över 40 procent av nybörjarna på forskarutbildningen

är fortfarande bara 14 procent av professorerna

vid våra universitet kvinnor. Det gäller också dem som med en

psykologexamen i botten erövrat en professur.

I PsykologTidningens presentation av de kvinnliga professorerna står

Lena Mårtensson, professor i arbetsvetenskap, människa-maskinsystem

vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm i tur.

Tidigare artiklar i serien har presenterat Gunn Johansson, professor

i arbetspsykologi i Stockholm (PT nr 23–24/96), Yvonne Waern,

professor vid Tema Kommunikation i Linköping (nr 6–7/97), Karin

Aronsson vid Tema Barn i Linköping (nr 3/98), Gunilla Bradley, professor

i informatik vid Mitthögskolan och Umeå universitet (nr 9/98),

Gunilla Bohlin, professor i psykologi i Uppsala (18/98), Kerstin

Ekberg, professor i arbetslivsinriktad rehabilitering i Linköping (nr

2/99), Gunilla Preisler, professor vid psykologiska institutionen Stockholm

(11/99), Lillemor Hallberg, professor i vårdvetenskap vid

Nordiska hälsovårdsskolan i Göteborg (nr 21/99), Nancy Pedersen,

professor i epidemiologi vid Karolinska institutet (nr 12–13/00) samt

Britt af Klinteberg, professor i psykologi vid Stockholms universitet (nr

20/00). I serien ”Miljöpsykologi” har professor Birgitta Berglunds

forskningspresenterats (nr 1/97).

Professorer emeriti är Marianne Frankenhaeuser och Gunnela

Westlander.


Jag har just återvänt från ett fyra veckors uppdrag i Rädda Barnens

regi i Kosovo, där jag försökt inspirera ett femtiotal socialarbetare

att prata inte bara till utan också med barnen. De flesta

av deltagarna var tandlösa män i övre medelåldern, som haft yrkesförbud

i tio år under Milosevic´ styre, men som efter kriget

1999 fått en ny chans till arbete under FN:s protektorat.

Kosovo är en provins, som befinner sig i övergången mellan

traditionellt och modernt samhälle. Det märks inte minst under

våra rollspel, där gubbarna har påtagliga svårigheter att presentera

sig som socialarbetare. För vad gör en sådan? Bättre då att

dra till med något som barnet känner till: gammal vän till familjen,

bästa kompis till pappa, doktor i byn. Vi jobbar i utkylda

klassrum utan vare sig värme eller lyse med femdubbla lager av

fleecekläder och vantar. Mot skymningen kan vi knappt urskilja

varandra.

Från balkongen i Pristina kan jag följa Kosovos snabba samhällsbygge.

Varje vecka muras en ny våning upp på huset mittemot,

en tom fasad än så länge. Serberna förstörde det mesta av

infrastrukturen i flykten norröver, det fanns inte en enda polisbil

i provinsen efter tremånaderskriget 1999. Nu vimlar det i

stället av dem. FN har gjort en gigantisk satsning på polis- och

postväsende, parlament, skolor och universitet, ett första men

bräckligt demokratibygge. Den höga närvaron av internationella

hjälparbetare gynnar småföretagsamheten med restauranter

och internetcaféer i varje kvarter. Samtidigt ligger staden insvept

i ett moln av rök och avgaser, växande sopberg attackeras

av hundratals, svarta kråkor, en syn lika hotfull som den i Hitchcocks

Fåglarna.

Socialarbetarna pratar mycket om sina problem med övergivna

spädbarn, försvunna familjemedlemmar, begynnande prostitution

och skilsmässor, där mammorna enligt traditionen, inte

lagen, automatiskt förlorar vårdnaden om och umgänget med

sina barn. Frågor om familjevåld, sexuella övergrepp inom den

utvidgade familjen och kvinnofrigörelse väcker starka känslor

och motsättningar inom grupperna. De många våldtagna kvinnorna

under utdrivningen och massflykten 1999 är belagd med

skammens tystnad och nämns aldrig spontant.

Vi avslutar våra veckolånga kurser med en diskussion om hur

gruppen kan arrangera självhjälp i sitt svåra jobb. Det vi benämner

utbrändhet känner de igen som konsumerad! Och det slår mig

då, att kanske var det för att jag på hemmaplan under så många

år känt mig just uppäten bland annat av kosovoalbanska flyktingar

som jag behövde resa iväg för att få ett nödvändigt perspektivbyte.

För hur ska vi, som i åratal jobbat med flyktingar, undgå den

medlidandetrötthet och apati, som ofta är utbrändhetens första

stadium? Den dubbla kommunikation, där det professionella

jaget lyssnar med till synes obruten empati samtidigt som den

inre cyniska rösten hela tiden ifrågasätter och kommenterar:

Sitter han här och ljuger mig rakt upp i ansiktet? Kunde hon

inte ha gift sig med kusinen i stället så hade hon kanske sluppit

misshandeln? Hon har ju inga politiska skäl, det är vanliga

familjeproblem. Är inte patriarkatet politiskt kanske? Etc.

Hur ska vi känna igen varningssignalen innan det är för sent?

Och hur kan vi värna vår professionella kompetens så att den

inte övergår i denna utmattning eller i flyktingpolitiskt ageran-


KRÖNIKA

Lilian Levin

Utbrändhet, professionalitet och flyktingpolitik

de? Svåra frågor utan några givna svar, men vi är i dag många

behandlare inom flyktinghälsovården, som känner behov av att

reflektera och formulera oss.

Omvittnat svårt är det att möta asylsökande eller så kallade

gömda familjer med symtombärande barn, som kommer till

BUP för att få ett intyg på sitt lidande, i hopp om att beveka utlänningsnämnden

att ompröva deras asylansökan. Behandlaren

hamnar här ofta i ett dilemma, eftersom familjens önskan om

ett ”starkt” intyg i praktiken krockar med vårt professionella

uppdrag att mildra barnets lidande. Ju mer framgångsrika vi är i

vår behandling desto svagare intyg. En del familjer accepterar

detta i omsorgen om sitt barns bästa i nuet. Men i de flesta långdragna

asylprocesser upplever barnet ett krav på sig att rädda

sin och familjens framtid genom att visa allt starkare symtom.

Det är när vi som behandlare omedvetet agerar med i detta, genom

att till exempel pressa barnet att berätta om fler detaljer

kring traumat än det orkar med, som vår professionalitet är i

fara. Vi anar kanske att vi är ute på hal is men legitimerar vårt

agerande med en förhoppning om barnets och familjens inteckning

i ett framtida paradis.

Därmed har vi börjat glömma vårt primära uppdrag, att lindra

eller bota barnets symtom, och har i stället förvandlats till vår

klients agent inför Migrationsverket.

Det är denna glidning i engagemang som man måste vara så

vaksam på. Men det är inte lätt. Många flyktingfamiljer befinner

sig i en fruktansvärd situation. Vi vill naturligtvis efter bästa

förmåga göra en insats. Men lurar det inte en omnipotens i föreställningen

om att just vi kan rädda liv? Flyktingfamiljens tacksamhet

kan naturligtvis ge tillfällig näring åt omättade narcissistiska

behov. Men samtidigt sår den ett orosfrö. Kan vi rentav

förvärra barnets psykiska tillstånd genom ett välskrivet intyg,

som skänker orealistiskt hopp? Borde vi kanske redan vid första

samtalet realitetsorientera asylsökande familjer om vad en långvarig

asylprocess innebär för barnet?

Hur ska vi hitta en etiskt befogad neutralitet i arbetet med utsatta

flyktingfamiljer? Vilka är de kontrollstationer på vägen

som kan hejda utbrändhet och hålla vårt professionella omdöme

i schack? Svåra frågor utan några givna svar. Men i detta gränsland

mellan psykiatri och flyktingpolitik vore det kanske till

hjälp att av och till bjuda in en rumpnisse, som vågar ställa den

obekväma frågan, ”voffor gör di på dette viset?”

Och hur gick det med perspektivbytet? Jag skäms över upptäckten

att vara så beroende av de tillvarons grundelement som

alltid framstått som självklara, värme, lyse och vatten. Fann mig

stiga upp klockan ett på natten i Pristina när elen slogs på bara

för att få känna en varmvattenstråle över kroppen. Empatin

ökade förstås med de kosovoalbanska kvinnorna, som sliter hårt

för att få vardagen att fungera. Tillgången till tvättmaskin i Sverige

måste vara drömmen. Men en annan, lika stark dröm är den

om att delta i uppbyggandet av ett bättre, mer rättvist samhälle.

Att uppgå i en självklar gemenskap. Att slippa leva sitt liv i exil.

Mina avstickare till Bosnien, Kurdistan och Kosovo under de

senaste fem åren har lärt mig, att det finns ett liv också bortom

Sverige.

lilian levin

jan lindmark

7

Hur jag kom

att forska

om...

Psykologtidningen har bett

Gerhard Andersson, docent

och psykolog i Uppsala, att

som gästredaktör bjuda in

några forskare att berätta om

sin psykologiska forskning

och sitt val av forskningsområde.

Gästredaktören

har ordet:

Syftet med denna mini-serie

”Hur jag kom att forska om...”

är att be några aktiva forskare

beskriva sitt område och hur

det kom sig att de fastnade

för det ämne de studerar.

I vetenskapliga sammanhang

tillåts man sällan att vara personlig,

men med tanke på hur

hård konkurrens som föreligger

inom forskarvärlden är

det inte förvånande att man

ofta finner ”eldsjälar” bakom

projekten. Alla forskare önskar

inget högre än att resultatet

av deras forskning får en

användning. Kanske är det en

av drivkrafterna? Jag har avsiktligt

försökt att få en bredd

vad gäller ämnesområden i

serien och hoppas att läsaren

ser ”personen bakom forskaren”.

I den andra artikeln beskriver

Ata Ghaderi sitt arbete med

ätstörningar. Området är

särskilt intressant med tanke

på att vi psykologer har så

mycket att tillföra, både vad

gäller förståelse av problemen

och behandling. En del

patienter kan gå flera år utan

adekvat behandling och Atas

studier tillför viktiga kunskaper

som har en tydlig klinisk

betydelse.

staffan claesson

Mitt intresse för psykologi började under mina tidiga tonår då jag läste en del

om sofism och mysticism, vilket väckte många frågor som blev obesvarade.

Efter att ha utvecklat en obotlig avsky for religion och politik, på grund av

en del erfarenheter, och eftersom jag alltid haft en (o)vana att ge mig in på

frågor som jag tyckt eller känt varit lite svåra att förstå intuitivt eller systematiskt valde

jag att läsa psykologi.

Jag kanske gillar utmaningar. Därför valde jag, direkt efter psykologlinjen, att arbeta

med barn och ungdomar med beteendeproblem och autismspektrumsstörningar på

Folke Bernadottehemmet. Jag tyckte då att det var mycket lättare att bedriva psykologisk

behandling med vuxna, medan när man arbetar med barn och mäter och förväntar

sig goda resultat måste man använda sig av metoder och angreppssätt som är mindre

avhängiga av kognitiva processer, till skillnad från när man arbetar med vuxna, metoder

som måste leda till konkreta förändringar. Efter ett tag började jag inse att varaktiga

förändringar hos vuxna klienter likväl, även vad gäller kognitioner, kräver exponering,

det vill säga att man förändras (kommer till insikt) via handling och på den vägen skaffar

sig nya upplevelser, erfarenheter, känslor, föreställningar, förhållningssätt, beteenden

etc. Enbart kognitiva förändringar räcker inte långt.

Jag gjorde min psykologexamensuppsats inom området ätstörningar. Jag minns att

det var också ett område som jag hade svårt att förstå. Hur kan man svälta sig, eller

hamna i onda cirklar av hetstätning och olika kompensatoriska beteenden? Om bantning

är en klar riskfaktor, varför utvecklar inte en större andel kvinnor ätstörningar?

Jag valde att studera attityder, beteenden och antropometriska egenskaper hos unga


martin odell

Ä TSTÖRNINGAR:

KBT – metoden

med störst effekt

KBT har ofta god effekt vid behandling av patienter med bulimi.

En viktig del i behandlingen handlar om att få patienten att bli mindre upptagen av tankar

på vikten och på hur kroppen ser ut.

– I linje med den teoretiska modellen i KBT-behandling av bulimia nervosa har man,

i empiriska studier, sett att om man inte lyckas minska upptagenheten av vikt och figur

så ökar risken för återfall i mycket hög grad.

Det skriver Ata Ghaderi i den andra delen i Psykologtidningens serie om tillämpad forskning.

flickor och deras föräldrar för att se vilka faktorer kunde predicera

och förklara utvecklingen av ätstörningar. Jag hoppade på

ett pågående projekt som undersökte dessa frågor inom ramen

för IDA-projektet under ledning av P O Sjödén, professor vid dåtidens

centrum för omvårdnadsvetenskap.

När jag började fördjupa mig i litteraturen insåg jag att flera

liknande projekt hade initierats i olika länder, men trots att cirka

hälften av alla ätstörningar debuterar vid och efter de senare

tonåren fanns det inte någon studie som undersökte samma frågor

hos unga vuxna kvinnor. Jag ville gärna göra en sådan studie.

Med utgångspunkten att psykologin ska vara en vetenskap

och min vilja att verka som vetenskapsman, trots mitt initiala

ungdomsintresse för det metafysiska fältet, zen och kampkonster,

sökte jag till forskarutbildningen, vilket jag antogs till

och började med på halvfart då jag samtidigt gjorde min PTPtjänstgöring.

Följaktligen började forskarbanan på allvar för min del med

docent Berit Scott som handledare. Jag försvarade min avhandling

2001. Avhandlingen gick huvudsakligen ut på prospektiv

kartläggning av riskfaktorer för ätstörningar bland unga vuxna

kvinnor i Sverige. Det visade

sig att låg självkänsla, betydande

upptagenhet av tankar

om vikt och figur, proportionellt

hög användning av copingstrategier

som går ut på

flykt från och undvikande av

problem samt uppfattat lågt

socialt stöd från familjen ökar

risken för senare utveckling

av ätstörningar (Ghaderi,

2001; Ghaderi, in press).

Jag undersökte även prevalens

och incidensen (nyinsjuknande)

av ätstörningar.

Undersökningarna från både

1997 och 1999 visade på en

punkt prevalens på cirka 3 Ata Ghaderi


staffan claesson

procent och en livstidsprevalens på drygt 7 procent, vilket tyder

på att var trettonde kvinna har en diagnosticerbar ätstörning

någon gång under sitt liv (Ghaderi & Scott, 2001). En ännu

större andel av kvinnor har så kallade subkliniska former av ätstörningar

som har en klar negativ påverkan på livskvaliteten.

Jag började redan före disputationen att vidga min forskning

genom att börja studera behandling av ätstörningar. För några

veckor sedan avslutade jag tredje och sista omgången av självhjälpsbehandling

inom ramen för ett projekt om strukturerad

självhjälp med och utan kliniskt stöd för bulimia nervosa, hetsätningsstörning

och restdiagnoser av ätstörningar där hetsätning

är kardinalsymtomet. För närvarande arbetar jag också

med ett annat behandlingsprojekt om betydelsen av funktionell

analys för följsamhet, behandlingsutfall och återfall vid KBTbehandling

av bulimia nervosa. Självhjälpsstudien bygger på användning

av en mycket strukturerad självhjälpbok skriven av

Christopher Fairburn (1995) och heter ”Overcoming binge

eating” (Guilford Press).

SJÄLVHJÄLPSBOKEN BESTÅR AV två delar, en faktadel med exempel

från empiriska studier och en del med ett självhjälpsprogram

som ger klienterna den struktur som krävs för att börja observera

sina (ät)beteenden och se samband mellan olika aspekter av

ätandebeteenden och relaterade miljöfaktorer som vidmakthåller

problemet. Förändringen sker stegvis genom applikation av

olika strategier och tekniker som beskrivs detaljerat i självhjälpsmanualen.

Klienten får klara riktlinjer för när han/hon ska

gå vidare till nästa steg och vilka mål ska uppnås för att man ska

kunna utveckla mer hälsosamma ätvanor och lära sig hantera diverse

livsproblem på andra sätt än genom ätande eller fokus på

vikt och figur.

Första vågen av studien visade på goda effekter för en relativt

stor del av deltagarna och effekterna är i stort sett likvärdiga

med de i brittiska och amerikanska studier. Denna studie var en

randomiserad studie där en betingelse var enbart självhjälp och

den andra betingelsen var självhjälp kombinerad med kliniskt

stöd (självhjälpsmaterial och totalt åtta korta träffar med en

person som erbjuder stöd för att följa manualen). Resultatet av

9

KBT – METODEN MED STÖRST EFFEKT

första vågen visade inte på någon skillnad mellan dessa betingelser,

men det finns en tendens för att stödbetingelsen ska vara en

aning mer effektiv när man lägger samman alla tre vågor av studien.

I linje med kontrollerade, randomiserade studier som har

testat samma material och angreppssätt kan vi med säkerhet

hävda att denna strukturerade form av självhjälp kan utgöra den

första trappan i en stegvis behandlingsmodell.

Det andra projektet som jag arbetar med grundar sig på att

forskningsresultat från kontrollerade, randomiserade studier

föreslår manualbaserad kognitiv beteendeterapi (KBT) som

förstahandsvalet bland psykologiska behandlingar för bulimia

nervosa. Emellertid blir en ansenlig del (cirka 35 procent) av de

som erhåller KBT inte tillräckligt hjälpta av denna behandling.

De blir inte heller mer hjälpta av att få andra välbeprövade behandlingar

(t ex interpersonell terapi) som ett komplement.

Inte heller psykofarmaka visat på tilläggsresultat efter genomgången

KBT. Därför har det föreslagits att i KBT-behandlingen

krävs en differentierad betoning av de olika elementen som ingår

i den manualbaserade behandlingen för att uppnå kliniskt

signifikant förbättring för en större andel av patienterna.

Anpassning av KBT för varje enskild patient kan ske genom

strukturerad användning av funktionell analys under behandlingen.

Funktionell analys utgår från hypotesen att alla beteenden

har en eller flera funktioner. Varje beteende förstås i termer

av dess funktion, det vill säga dess historia och konsekvenser i

det förflutna och i nuet. Funktionen kan vara en konsekvens

som individen upplever direkt eller lite senare. I vissa fall kan

beteendets funktion enbart ha förekommit i det förflutna och

beteendet fortsätter som en följd av tidigare inlärning. Våra

vanor har sin grund i detta. När ett visst beteende har visat sig

fungera upprepade gånger i ett sammanhang (har positiva konsekvenser)

kommer individen att fortsätta göra på samma sätt,

även om positiva konsekvenser uteblir eller är mindre uttalade i

fortsättningen. En vana byggs som skapar en känsla av trygghet

och kontroll. Det som är avgörande för att kunna sluta med ett

beteende eller initiera och fortsätta med nya beteenden är att

identifiera funktionen och lära sig hantera den.

STUDIENS MÅL ÄR att undersöka effektivitet och klinisk användbarhet

av funktionell analys som ledande element i behandlingen.

Grundhypotesen för studien är att användning av funktionell

analys ökar behandlingens effektivitet och minskar risken

för bortfall under behandlingen samt återfall efter avslutad behandling.

En första omgång av patienter har genomgått behandling.

Nästa omgång börjar i januari nästa år.

Forskningsläget har utvecklats en hel del under de senare

åren. Flera viktiga studier har genomförts (t ex Agras, et al

2000; Dare, et al 2001; Robin et al, 1999; Wilfley et al, 2002).

Dessa föreslår kognitiv beteendeterapi som förstahandsval vid

behandling av bulimia nervosa. KBT eller interpersonell terapi

(IPT) i gruppformat som likvärdiga och effektiva behandlingar

för hetsätningsstörning, samt familjebaserad systemisk beteendeterapi

som förstahandsval för nydebuterade fall (duration

Dessutom krävs forskning om förbättrade och klara riktlinjer

för val av behandling. I Sverige saknas fortfarande officiella behandlingsriktlinjer

trots en hel del kunskap. Ett annat område

är vidareutveckling av professionellt utvecklade självhjälpsbehandlingar

i form av självhjälpsmanualer och via internet eller

multimedia. Det finns förstås många fler frågor, detta är bara ett

axplock.

Jag skulle vilja avsluta med några tankar om framtiden. Jag

kommer att ägna större delen av min tid åt forskning som har

konkreta kliniska applikationer, men också den typ av grundforskning

som förhoppningsvis kan bidra till kunskapsbasen

gällande förändring och riktning av mänskligt beteende i alla

avseenden, inte bara vid behandling av psykopatologi. Intressanta

områden är hälsa och att leva ett fullvärdigt liv. Under de

senaste två åren har jag också blivit mer övertygad om användbarheten

av funktionell kontextualism i både kliniska och forskningsrelaterade

frågor. Kontextualism kan fungera som en sammanhängande

vetenskapsfilosofi som kan hjälpa psykologin

framåt.

Som psykologer har vi länge fokuserat alldeles för mycket på

en del variabler som vi har betraktat som oberoende och påverkbara,

vilka i själva verket är beroende variabler. Därför har vi

fastnat i mentalistiska modeller med för många abstrakta och

latenta begrepp och till skillnad från andra vetenskaper gör

mycket små framsteg. Funktionell kontextualism kan vara botemedlet.

Bilden av framtiden, med full närvaro i nuet, verkar spännande.

ata ghaderi

Psykolog

fil dr i klinisk psykologi


referenser:

Agras, W S, Walsh, B T, Fairburn, C G, Wilson, G T, & Kraemer, H C (2000).

A multicenter comparison of cognitive-behavioral therapy and interpersonal

psychotherapy for bulimia nervosa. Archives of General Psychiatry, 57,

459–466.

Dare, C, Eisler, I, Russell, G, Treasure, J, & Dodge, L (2001). Psychological

therapies for adults with anorexia nervosa: randomised controlled trial of outpatient

treatments. British Journal of Psychiatry, 178, 216–221.

Ghaderi, A (2001). Review of risk factors for eating disorders: Implication for

primary prevention and cognitive behavioural therapy. Scandinavian Journal of

Behaviour Therapy, 30, 57–74.

Ghaderi, A (In press). Structural modeling analysis of prospective risk factors

for eating disorder. Eating behaviors: an international Journal.

Ghaderi, A, & Scott, B (2001). Prevalence, incidence and prospective risk

factors for eating disorders. Acta Psychiatrica Scandinavica, 104, 122–130.

Kaplan, A S (2002). Psychological treatments for anorexia nervosa: a review

of published studies and promising new directions. Canadian Journal of

Psychiatry, 47, 235–242.

Lewandowski, L M, Gebing, T A, Anthony, J L, & O’Brien, W H (1997).

Meta-analysis of cognitive-behavioral treatment studies for bulimia.

Clinical Psychology Review, 17, 703–718.

Pratt, B M, & Woolfenden, S R (2002). Interventions for preventing eating

disorders in children and adolescents. Cochrane Database of Systematic

Reviews Online, 2 CD002891.

Robin, A L, Siegel, P T, Moye, A W, Gilroy, M, Dennis, A B, & Sikand, A

(1999). A controlled comparison of family versus individual therapy for

adolescents with anorexia nervosa. Journal of the American Academy of Child

and Adolescent Psychiatry, 38, 1482–1489.

Wilfley, E E, Welch, R R, Stein, R I, Spurrell, E B, Cohen, L R, Saelens, B E,

Dounchis, J Z, Frank, M A, Wiseman, C V, & Matt, G E (2002). A randomized

comparison of group cognitive-behavioral therapy and group interpersonal

psychotherapy for the treatment of overweight individuals with binge-eating.

Archives of General Psychiatry, 59, 713–721.

Ny psykologförening i Västra Götalandsregionen

Vid ett möte med psykologrepresentanter

från flera olika arbetsplatser

inom regionen beslutades om bildande

av en förening för psykologer anställda

av Västra Götalandsregionen.

En styrelse valdes och utgörs av Gunilla

Petersson-Bergström, ordförande (Handikappförvaltningen),

Eva Hallberg (Primärvården

Göteborg), Inger Eriksson

(SkaS Falköping), David Croner, kassör

(SU Göteborg), Marie Olausson (SÄS,

Skene) samt Lilly Bendevis, adjungerad

(SÄS Borås).

Västra Götalandsregionen har flera

stora förvaltningar med ca 48 000 anställda

varav ca 600 är psykologer. Det är nästan

tio procent av förbundets medlemmar.

Psykologer arbetar inom de stora

sjukhusen i regionen, inom handikappverksamheten,

primärvården och företagshälsovården.

För att göra föreningen hanterbar och

demokratisk är det tänkt att varje enhet,

arbetsplats eller verksamhet (hur man

själv vill) kan bilda en egen lokal facklubb

med en eller flera kontaktpersoner i föreningens

styrgrupp. Exempel på sådana

klubbar som redan har bildats är Primärvården

i Göteborg, Handikappförvaltningen

och Primärvården i Södra Älvsborg.

(Se figur.)

Styrelsen konstaterar att det finns ett

stort missnöje bland medlemmarna kring

löner och arbetsvillkor. Vi avser därför

att bygga upp en organisation så att vi

tillsammans kraftfullt kan arbeta med

dessa frågor. Förutom denna uppbyggnad

vill vi prioritera arbetet med lönefrågan.

Vi planerar också utbildningstillfällen för

medlemmar om lönesamtal inför

igångsättandet av den nya förhandlingsordningen

och ett samarbete med studenter

kring PTP- och nyanställningsfrågor.

Styrelsen för Psykologföreningen

i Västra Götalandsregionen (PVGR)

11

Synen på Gud

efter Freud

Har religionen förlorat sin betydelse?

Har forskningens landvinningar lett till att vi inte

längre behöver tro på gudomliga realiteter?

Ja, det hävdar många. Men trots allt fortsätter

människan att söka efter en andlig dimension.

Owe Wikström, professor i religionspsykologi

vid Uppsala universitet, skriver om sökandet

efter essensen bortom existensen.

Under några år var religionen nästan uträknad.

Modefilosoferna hävdade att andliga utsagor i stort

sett var meningslösa. De går ju varken att falsifiera

eller verifiera. Andra menade att varje vettig människa

borde inse att talet om gudar, makter eller osynliga krafter

blott är dimridåer för att hålla massan på marken (Marx), koder

för social sammanhållning (Durkheim) eller psykologiska

fantasiprodukter skapade av skräcken för intigheten (Freud).

Men så lätt vanns inte matchen. Både vaga och starka andliga

upplevelsekvaliteter fortsatte att fascinera, trots – eller kanske

tack vare – att vetenskapen blev nittonhundratalets viktigaste

verklighetskonstruktör.

Forskningens accelererande avförtrollning av kosmos, samhälle

och människa filtrerade undan alla skäl att tro på gudomliga

realiteter. Men ensamheten i världen är tung. Sisyfos suckar

och bär än en gång stenen upp för sluttningen. Sökandet efter

essensen bortom existensens obönhörliga engånglighet tycks

dock kvarstå.

Gud tycks märkligt närvarande i sin frånvaro. Liket rör på sig.

Människor fortsätter att tro på gud(ar). Kritiskt skolade muslimer

i Kairo håller lika starkt på sin erfarenhet av den Andre

(Allah) som välmöblerade ortodoxa judar från New York (Jahve)

eller de skarpaste religionsfilosoferna i Vatikanen (Kristus).

Intellektuell skärpa eller logik verkar inte alls leda till det föreskrivna

resultatet: en agnostisk eller ateistisk hållning. Föreställningen

om en andlig realitet – hur denna än kulturellt bestäms

– tycks märkligt seg. Många bugar sig i vördnad inför tända

ljus eller vackra valv. Kanske andligheten till och med tilltar –

som ett slags kulturell motkraft. Ibland tycks hjärtat ha skäl som

hjärnan inte förstår. Men vad beror detta i så fall på?

EN SOM I MÅNGA ÅR varit fördjupad i denna diskussion är professor

James Jones, religionshistoriker och klinisk psykolog vid Rutgers

University utanför New York. Hans bok Terror and Transformation.

The Ambiguity of Religion in Psychoanalytic Perspective,

Brunner-Routledge, 2002 (122 s) ger ovanliga perspektiv åt

problemet. Jones är ärrad psykoanalytiker – med oceaner av

samtal bakom sig – samtidigt som han är ansvarig för det vetenskapsteoretiska

programmet vid sitt universitet. Problem som

ofta hamnar (och stannar kvar) i en filosofisk eller teologisk diskurs

– finns Gud eller inte ? – flyttas av Jones in på den psykologiska

arenan. I stället för att fundera över det logiskt rimliga –

detta modeord – i gudstron belyser han trons och riternas psykologiska

kognitiva och affektiva funktion. Han balanserar väl

på den smala spång av saklighet som behövs när man går över

den sanka mark som rör ett så eteriskt stoff som övertygelser om

och relationer till en upplevd gudomlig värld. Hans utgångspunkt

är varken religionskritisk eller teologisk religiös. Han sätter

parentes omkring sanningsfrågorna. I stället diskuterar han

de psykodynamiska förutsättningarna för en gudstro.

JONES HUVUDSAKLIGA POÄNG är att Sigmund Freuds gamla tanke

från 1927 i boken En illusion och dess framtid är alldeles för förenklad

– inte minst ur ett postmodernt perspektiv. Freud ansåg att

gudstron blott är en konsekvens av psykologiska försvar. Den är

egentligen en regressiv eller kompensatorisk flykt från meningslösheten.

I skräcken för tomheten skapar människan föreställningar

om osynliga väsen och krafter. Dessa projiceras i sin tur

ut på en mental skärm benämnd himlen. Där befinner sig den

gudom som i sin tur är starkt färgad av den troendes tidigaste

relationer.

Barnets oidipala ambivalenta relation till fadern finns kvar

som en resonansbotten. En fadersgestalt förläggs ut i rymden,

”bortom” det sinnliga. Genom att ty sig till och vörda denna

fantiserat/idealiserade förälder slipper man ångest. Men i själva

verket lurar man sig själv genom att följa önske- i stället för realitetsprincipen.

Det som finns är inte Gud utan vår egen skräck

och regressiva längtan tillbaka till det paradisiska urhemmet.

Vad Jones dock inte alls diskuterar är att Freud hela sitt liv var

kluven till religionen. Det finns en hel forskningstradition som

undersöker Freuds syn på religionen, både vetenskapshistoriskt

och i det terapeutiska arbetet.

Jones varken bejakar eller förnekar en guds eventuella existens.

Som psykolog är detta inte hans ärende. I stället menar

han att Freuds psykologi bygger

på en undertext (detta populära

ord) med biologisk,

materialistisk och evolutionär

grundsyn. Freuds tanke var

att undflyende upplevelsevärldar

som konst, moral, musik

och andra kulturella produkter

avspeglar något som är

mera basalt: drifter, driftsderivat

eller sexuell energi. Jones

betonar i stället samspelet

mellan människor och placerar

sig i en objektrelationsteoretisk

ram.

Han visar att religionen förvisso

kan stå i underkastel-

Owe Wikström

sens, terrorns och lydnadens


staffan claesson

Äldre tiders religiösa föreställningar om världen har till stor del övergetts i dag. Bilden föreställer syndafallet och utdrivandet ur paradiset.

Fresk av Michelangelo i Sixtinska kapellet i Vatikanen.

tjänst. Präster, imamer eller påvar kan ur ett psykoanalytiskt

perspektiv ses som ett slags faderssurrogat. Detta gäller inte

minst i fundamentalistiska kretsar där varje ord i en given text

tolkas bokstavligt och religionens språk får legitimera politisk

makt. Men all religion är förvisso inte neurotisk. Jones ärende är

att visa hur gudstro även kan stå i den mänskliga vuxenhetens

eller jagets tjänst. Detta sker om en person lotsas förbi tanken

att religiösa symboler skulle vara exakta avbildningar av andliga

realiteter. I stället måste de förstås som interremistiska metaforer

för det principiellt osägbara – men för den skull inte mindre

viktiga. Religiösa bilder och symboler är varken rent objektiva

eller subjektiva. Om man reducerar dem till empiriskt prövbara

utsagor eller till blott inomsubjektiva fantasier förlorar de sin

poäng. I själva verket ”befinner de sig” i ett tredje område.

Här bygger Jones traditionen från Donald W Winnicotts exploaterade

termer. Vid sidan av den objektiva, av alla kontrollerbara

yttre världen och den subjektiva, privata fantasivärlden – menar

han att det finns ett tredje utrymme, ett ”mellanområde” för lek

och spel. Men barnets lek blir i den vuxnes värld kulturens fiktiva

världar. I dess rum ”finns” operans och teaterns figurer, litteraturens

och konstens berättelser. Just i detta mellanområde –

menar Jones – gestaltas även människans existentiella predikament.

Genom att leva sig in i de religiösa myterna och riterna

får människan tillgång till en kulturell frizon som hjälper henne

att uttrycka och härbärgera tillvarons smärta, men även hysa ett

hopp. Och detta är inte neurotiskt.

I DENNA TREDJE VÄRLD finns religionens föreställningar om ett

DU med ett barmhärtigt ansikte. Det goda anletet vänds mot

människan i välsignelsen. När man kommer in i kyrkan knyter

man ett slags fiktionskontrakt med andra deltagare och den

Andre/Gud blir ”levande”. Alla vet att prästen några timmar

tidigare kanske är ens vanlige granne som har barn på dagis.

Men i riten eller i liturgin spelar han upp ett drama, iklädd sina

stiliserade plagg. Det heligt förflutna re-presenteras, görs närvarande

gång på gång. I, med och under brödets gestalt blir

Kristus närvarande. Nattvarden är ur detta psykologiska perspektiv

– en pjäs med fasta roller. Ett drama utspelas inför ett

Du. Gudstjänsten är ett kulturellt terapeutiskt system, med vars


hjälp människan relaterar sig till existensens tragik.

Winnicott menar – till skillnad från Freud – att förmågan att

kunna släppa kontrollen och tillåta sig själv att gå in i mytiska

världar via religiös riter är nödvändigt för den mentala hälsan.

Inte för att denna värld skulle vara arketypiskt ruvande i människans

kollektivt omedvetna utan därför att människan har ett

behov av att bearbeta andra sidor av sig själv än de logiskt-rationella.

Undflyende existentiella kvaliteter som längtan efter mening,

oro inför lidande, skräck som rör ondska och död tar gestalt

i religionen berättelser. I riter erbjuds människan dessutom

att agera ut sin relation till denna alternativa värld, man bugar

sig, faller på knä, visar vördnad.

I DETTA MELLANOMRÅDE gestaltas relationen till Gud såsom till

en förälder. Men där Freud byggde delar av sitt resonemang på

den oidipala kluvenheten inför dyaden far/barn så bygger Jones

upp sitt resonemang kring människans behov av god idealisering.

Att falla på knä för ett altare betyder att man idealiserar en

andlig realitet (Gud, Maria, Boddhisattva eller Allah) som symboliseras

av ett stycke materia. En blind tro kan dock leda till

groteska konsekvenser om man identifierar sig med det som

man idealiserar och därmed själv ”blir” Guds eller Allahs

apostel; ”den som går emot mig går emot Gud”. Heliga krig och

religiös terror beror ofta på att en individ så har inkorporerat

den gudomliga kraften i sig själv att allt som man själv gör uppfattas

stå i Guds tjänst. Man upprätthåller då inte skillnaden

mellan symbolen och det symboliserade, respekterar inte

mellanområdets epistemologiska särart.

För Freud var idealiseringen av en annan människa en del av

det han kallar primär narcissism – man älskar i själva verket delar

av sig själv; men i den andre. Detta är mest påtagligt i den romantiska

förälskelsen eller när små barn idealiserar sina föräldrar.

Men mänsklig mognad bygger på att man successivt släpper

sina idealiseringar så att man älskar den andre i sin egen rätt –

inte bara som en projicering av sina egna önsketankar. Samtidigt

är det en sorg att skruva ned sina behov av ideal.

Jones – inte helt enkla – poäng är att det finns en terapeutisk

potential i att regelbundet söka sig till helt igenom goda objekt.

Att relatera sig till dem gör att man inte tynger andra med sina

13

S YNEN PÅ GUD EFTER FREUD

idealiseringar, men inte heller att man låter sitt eget jag bli tillvarons

centrum.

Det finns en första naivitet. Då talar man om religiösa utsagor

som vore de exakta beskrivningar av den celesta världen. Denna

barnatro måste ges upp och passera genom den vuxna människans

kritiska filter. Förlusten av denna första naiva tillit beskrivs

i alla religiösa traditioner, den leder till en sorg, men även

till en förnyad tillit.

”Förmågan att kunna släppa

kontrollen och tillåta sig själv

att gå in i mytiska världar

via religiös riter är nödvändigt

för den mentala hälsan”

Det finns således en andra naivitet. Den uppkommer när man

inser att de religiösa utsagorna om Gud, Jahve eller Brahman är

och förblir mänskliga-alltför-mänskliga symboler för realiteter

som ligger bortom språken. Bokstavstrons kollaps gör att somliga

lämnar sin övertygelse. För några leder den in i ett livslångt

vemod: Man kan inte längre tro som man gjorde som barn.

Andra identifierar sitt behov av det icke-rationella utan att

skämmas eller vara intellektuellt oärliga. Processen – att gå från

den första till den andra naiviteten – har bland annat Poul Riceur

beskrivit. Jones visar hur den negativa teologin är en viktig komponent

i alla religioner. Där hävdar man att Gud bäst kan beskrivas

genom att säga vad Han inte är; o-mätlig, o-utgrundlig,

o-ändlig etc. Detta paradoxala gudstal är inte detsamma som rationell

slapphet utan snarare respekt för en realitet som ligger

bortom orden. Det finns en misstro mot språket, en tveksamhet

Ny ombudsman på Psykologförbundet

Till årsskiftet börjar en ny ombudsman

på förbundet: Britt Sundström.

Hon ska framför allt arbeta med

förhandlingar inom kommun,

landsting och den privata sektorn.

Britt Sundström kommer närmast från

Akademikerförbundet SSR där hon som

ombudsman förhandlat löner och allmänna

villkor och ansvarat för egenföretagarnas

frågor. Innan dess har hon bland

annat arbetat på Ledarna (f d Salf) och

kooperationens förhandlingsorganisation

(KFO).

– Jag har också varit lokal facklig företrädare

inom Saco, så jag känner till vad

det innebär att arbeta på lokal nivå. Det

är en bra erfarenhet att ha med sig i det

här arbetet, eftersom jag bland annat ska

utbilda och stötta lokala företrädare, säger

Britt Sundström.

På Psykologförbundets kansli ser hon

fram emot att företräda medlemmarna

både centralt och lokalt samt på det individuella

planet i förhandlingar, utbildning

och rådgivning. Hon är intresserad

som inte innebär tystnad. Tvärtom har man gjort en poäng av

att allt tal om Gud måste röra sig i den zon som ligger mitt mellan

det sägbara och osägbara.

Här finns en intressant parallell till den tidiga psykoanalysens

sätt att tala om ”det omedvetna”. Inom religionspsykologin

finns en grupp forskare som sökt se hur Freuds intresse för den

judiska kabbalans Ein Sof, det outsägliga. Det återkommer – i

naturvetenskaplig form – i hans begrepp det Omedvetna.

LIKT EN VIG KATT smiter Gud in i och ur de talande predikanternas

fångstnät. Om den som ser Gud vet vad det är han ser, då

har han inte sett Gud utan något begripligt, något som är

mindre än Gud. Det är därför bara genom icke-vetande, agnosia,

som man känner den som är bortom varje kunskapsobjekt.

Eller, för att tala med Ludvig Wittgenstein, språkspelet teologi

bygger förvisso på sociala överenskommelser. Samtidigt re-presenterar

det något som ligger utanför den verbalt gillrade fällan.

Det är detta ”Bortom” som kan anas, men därför inte ignoreras.

Jones bidrar till en mer komplex bild av gudstrons emotionella

kärnor. Jag kommer att tänka på psykologen och lyrikern

Tomas Tranströmer:

”Jag ligger och skall somna, jag ser okända bilder och tecken.

Klottrande sig själva bakom ögonlocken. I springan mellan

vakenhet och dröm försöker ett stort brev tränga sig fram förgäves”.

Ur ”Nocturne”. Ingår i Den halvfärdiga himlen 1962.

”I drömmen steg jag ned i en självlysande

bassäng under jorden, en svallande gudstjänst.

Vilken stark längtan! Vilket idiotiskt hopp!

Och över mig trampet av miljoner tvivlare.”

”Många steg”. Det vilda torget 1983.

owe wikström

Professor i religionspsykologi

av att arbeta i projekt och att utveckla

nätverk.

– En väg att gå för att stärka psykologerna

i löne- och ersättningsfrågorna är

att integrera yrkesfrågor och arbetsrättsliga

frågor så att de stöder varandra. Det

handlar om att bli synlig i media, för

med- och motparter, andra organisationer

och allmänheten.

– Jag tror också att det är viktigt att

man har kontakt i nätverk, mellan psykologer

och mellan lokala fackliga företrädare

inom olika avtalsområden. Det kan

också stärka yrkesrollen.

I nätverket skulle lokala företrädare

kunna diskutera och hjälpa varandra till

exempel i fråga om lönevärderingssystem

och samverkansavtal som man har använt

sig av i olika kommuner och landsting.

– Över huvud taget så tror jag på att

lyfta fram goda exempel. Det hjälper

andra att inse vilka möjligheter som

finns, säger Britt Sundström.

carin waldenström


tomas södergren

Svagbegåvade

får problem i grundskolan

Barn och ungdomar med svagbegåvning, det

vill säga begåvningsnivå i normalvariationens

nedre del, får problem i dagens skola. De utgör

en stor och ”osynlig” grupp som kommer i kläm i

skolan och i samhället, när kravet på teoretisk

begåvning ökar alltmer. Artikelförfattarna har

granskat uppgifter och utredningsmaterial för

en grupp svagbegåvade barn.

Vi lever i ett samhälle där arbetslivet ställer allt högre

krav på individens kognitiva funktioner. Skolan har utvecklats

i samma riktning. Allt fler barn och ungdomar

uppnår nu inte skolans mål. För en del av dessa är orsaken

en bristande förmåga till abstrakt tänkande, och teoretisk

problemlösning. Förmågan till abstrakt och teoretiskt tänkande

varierar i befolkningen, och normalvariationen uttryckt i IQ

(intelligensvkot) anses vara 70–130. För barn som har en begåvning

inom nedre delen av normalvariationen, det vill säga en IQ

inom intervallet 70–85, använder vi beteckningen svagbegåvad.

I vissa andra sammanhang används beteckningen svagbegåvad

synonymt med lindrigt förståndshandikapp eller lätt utvecklingsstörning

[1] – det vill säga för barn med IQ inom intervallet

50-70. När IQ ligger under cirka 70, i kombination med att ett

så kallat adaptivt kriterium är uppfyllt, har barnet mental retardation

[2] eller psykisk utvecklingsstörning [3]. Ofta används

även termen förståndshandikapp.

Förmågan till abstrakt tänkande och teoretisk problemlösning

kan belysas av en psykolog. I psykologens bedömning ingår

bland annat testning för att räkna fram en intelligenskvot,

men den utgör aldrig ensam underlag för ställningstagande till

begåvningsnivå. Den måste vägas samman med information om

barnets tidigare utveckling, och relateras till en beskrivning av

individens fungerande i vardagslivet.

Lindrigt förståndshandikappade barn har rätt till en anpassad

skolgång inom grundskolan eller särskolan. De svagbegåvade

barnen, som har liknande svårigheter med teoretiskt tänkande

som de lindrigt förståndshandikappade, men inte lika stora, får

problem därför att deras svårigheter inte känns igen, och därför

att de inte får det stöd de behöver. Även om deras grundproblem

identifieras, har de inga särskilda rättigheter till anpassning

av sin skolgång. Upp till två procent av befolkningen beräknas

höra till grupperna gravt, måttligt och lindrigt förståndshandikappade

[4, 5, 6]. Man kan på goda grunder anta, att

en stor grupp av svenska skolbarn skulle få ett testresultat i IQintervallet

70–85. De tillhör då dem vi kallar svagbegåvade.

Barn som i ett test får en IQ på 70 eller mer räknas som normalbegåvade.

De ska alla undervisas inom den vanliga grundskolan

och utifrån föreställningen att alla barn i den normalbegåvade

gruppen har samma kognitiva förutsättningar. Det är med den

utgångspunkten självklart att de svagbegåvade barnen får problem,

eftersom förutsättningarna för att klara grundskolans

krav är olika beroende på förmågan till teoretiskt tänkande.

I vårt land fanns tidigare, fram till cirka 1980, en särskilt an-


Vissa barn kan komma i kläm då kraven på teoretisk begåvning ökar i

skolan och i samhället.

passad undervisningsform som kallades hjälpklass, där barn och

ungdomar med en svagare teoretisk begåvning, men inom normalvariationen,

kunde få extra stöd i undervisningen. Tidigare

fanns också möjligheter att redan från årskurs 7 välja en mer

praktiskt inriktad undervisning. Ungdomar kunde vid den tiden

även avsluta skolgången tidigare och förutsättningarna att finna

ett praktiskt inriktat arbete var goda. Nu ser det ut som om

gruppen svagbegåvade ”försvunnit” i skolan och i samhället. Vi

vill utifrån våra erfarenheter i ett utredningsteam (vid Sektionen

för Barnneurologi och Habilitering på Barnens Sjukhus)

fästa uppmärksamheten på att gruppen barn och ungdomar

med svagbegåvning fortfarande finns, men att de i dag får allt

större svårigheter att finna sig tillrätta och fungera i vårt samhälle.

Vi ser det som troligt att det bland samhällets problembarn

– barn och ungdomar som inte får en fullständig skolgång,

som tas om hand inom barnpsykiatrin, kriminalvården och/eller

socialtjänsten – finns många barn med dessa svårigheter. För att

belysa problembilden har vi i efterhand granskat uppgifter och

utredningsmaterial för en grupp svagbegåvade barn [4].

I UTREDNINGSTEAMET ARBETAR läkare, psykolog, logoped, sjukgymnast

och arbetsterapeut. Exempel på problemområden som

teamet utreder är koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter,

motoriska, kommunikativa och sociala svårigheter. I utredningen

kombineras olika utredares resultat med information

från föräldrar och förskola/skola om barnet och dess utveckling.

Barn och ungdomar kan efter utredning få funktionsdiagnoser

robert ekegren

15

SVAGBEGÅVADE FÅR PROBLEM I GRUNDSKOLAN

som ADHD, damp, utvecklingsstörning, språkstörning, dyslexi,

Tourette syndrom, Asperger syndrom och andra autismspektrumstörningar

– om barnets svårigheter anses förklaras utifrån

de kriterier som gäller.

Alla undersökta barn får inte någon diagnos efter genomgången

utredning. Åren 1997–98 utreddes 134 barn och ungdomar.

14 pojkar och en flicka i åldrarna 8–16 år av dessa fick beteckningen

”svagbegåvning”. Alla hade det problematiskt i sitt

vardagsliv på olika sätt, men inte på ett sådant sätt att de fyller

kriterierna för ovanstående diagnoser. Det som efter utredning

framträdde som en betydelsefull orsak till de svårigheter barnen

hade var IQ-nivån som hos de femton barnen låg inom området

70–85, det vill säga inom den nedre delen av normalvariationen.

Journalerna på dessa femton barn granskades. I vår genomgång

ingår inte de barn som har en svag teoretisk begåvning i

kombination med diagnos ADHD, damp eller Asperger syndrom.

Information från föräldrar, från skolpersonal samt utredningsresultat

från olika yrkespersoner i teamet sammanställdes. Vid

genomgång av journalerna analyserades frågeställningar i remissen,

skolprestationer (nivå på undervisningsmaterial, uppgifter

om inlärningssvårigheter), resultat från utredningen i teamet,

psykologisk status (till exempel självvärdering), indikation

på ärftlighet, familjesituation, psykosociala förhållanden och

uppgifter om vad föräldrar och lärare uppgav som ”det största

problemet just nu”.

För de flesta barnen angavs i remissen en kombination av problemområden:

problem med koncentrationen, språkliga och

motoriska problem samt beteendestörningar – framför allt i

form av aggressivitet och bristande socialt fungerande. Bara i ett

fall rörde huvudfrågeställningen kognitiv förmåga. Från barnens

skolor rapporterades för samtliga barn långsam inlärningstakt,

behov av konkret och enskild vägledning, problem med

läsning/skrivning/räkning, med tidsuppfattning, bristande förmåga

att arbeta självständigt och svagt aktivt kunskapssökande.

Efter utredning bedömdes några barn och ungdomar ha

särskilda svårigheter utöver svagbegåvningen, som behövde

framhållas: Tre barn hade primära koncentrationssvårigheter,

två hade en språkstörning, och fem barn bedömdes ha grundläggande

motoriska svårigheter. Medelvärdet för WISC-resultaten

(Wechsler Intelligence Scale for Children) [8] var IQ 74 i den

undersökta gruppen. Det fanns i samtliga fall belägg i testmaterialet

för att brister i förmågan till abstrakt tänkande orsakade

det låga resultatet.

Psykologen i teamet fann vid sin utredning att sex barn även

hade en klar psykologisk problematik, till exempel depression.

Hos alla barn fanns tecken på nedsatt välbefinnande. Tolv av de

femton barnen bodde med en biologisk förälder, de flesta hade

kontakt med båda föräldrarna. Tretton var födda i Sverige. Sju

referenser:

1. Gustavson K-H: Olika framgång vid definierad eller dold utvecklingsstörning.

Svagt begåvad får fast arbete. Läkartidningen 1997; 19: 1793–6.

2. American Psychiatric Association. Diagnostic and statistical manual of

mental disorders. DSM–IV. 4th ed. Washington DC: APA 1994.

3. International classification of diseases, ICD 1996.

4. Adolfsson I, Carlsson Kendall G: ”Svagbegåvade barn – en stor osynlig

grupp”. opublicerad rapport, Huddinge Universitetssjukhus, dec 2000.

5. Hagberg B, Hagberg G, Lewerth A, Lindberg U: Mild mental retardation in

Swedish school children. I. Prevalence. Acta Paediatr Scand 1981; 70:

441–4.

6. Fernell E: Mild Mental Retardation in schoolchildren in a Swedish suburban

municipality: prevalence and diagnostic aspects. Acta Paediatr 1996; 85:

584–8.

7. Landgren M, Pettersson R, Kjellman B, Gillberg C: ADHD, DAMP and

other neurodevelopmental/neuropsychiatric disorders in 6-year-old children:

epidemiology and co-morbidity. Dev Med & Child Neurol 1996; 38:

891–906.

8. Wechsler D Wechsler: Intelligence Scale for Children. 3rd ed. – revised

New York: Psychological Corporation.

barn, födda i Sverige, hade minst en förälder av utländsk härkomst.

I två familjer fanns relationsstörningar som uppenbart

påverkade barnens situation. Dessutom fanns i fyra familjer

problem med missbruk och kriminalitet – hos föräldrarna eller

barnet självt. Ett barn saknade vid utredningstillfället skolgång.

För tio barn fanns personer i familj eller nära släkt som hade liknande

problem. På frågan vad som var det största problemet

med barnet just nu, svarade många föräldrar att de oroade sig

för hur det skulle gå för barnet i skolan. Några var också bekymrade

för att deras barn mådde dåligt: var deprimerat, hade ett

utagerande beteende eller var utsatt för mobbning. Skolans personal

var mest bekymrade över att barnen inte klarade

kunskapskraven i skolan, att personalen inte visste hur de skulle

kunna hjälpa dem bättre, att barnen saknade motivation för

skolarbete eller att de hade beteendeproblem.

VÅRT SYFTE ÄR att lyfta fram en grupp barn och ungdomar som

kommer i kläm då kraven på teoretisk begåvning ökar i skolan

och i samhället. Kunskapen om att den teoretiska begåvningen

inte är lika hos alla barn och vad detta medför för implikationer

för undervisning och kravnivå verkar ha fallit i glömska. Dessa

barns problematik ter sig ”osynlig” i dag, och således blir deras

svårigheter att klara av skolgången svårförståeliga. En stor del

av de barn som utreddes under de aktuella åren hade svag begåvning

som grundorsak till sina svårigheter. Anledningen till

remiss till utredningsteamet var som regel beteendemässiga

problem och den kognitiva problematiken var sällan i fokus.

Endast i ett fall angavs kognitiva svårigheter i remissen. Det

finns en risk för att ett barns svårigheter förklaras enbart utifrån

en föreliggande social problematik. Vår genomgång styrker vikten

av att alltid belysa barnets egna kognitiva förutsättningar.

Andelen pojkar är, som i andra populationer av utvecklingsrelaterade

svårigheter, hög. Detta bedömer vi beror på att pojkarnas

utagerande beteende leder till remiss för utredning.

Vi har tagit del av synpunkter i dagens debatt om att svagbegåvade

elever bör få gå ett extra skolår. Detta resonemang kan

dock leda tanken till att det enbart handlar om att ”komma

ikapp”. Konsekvenserna av att förmågan till teoretiskt tänkande

varierar i befolkningen måste beaktas. Barn med en svagare

teoretisk begåvning tillgodogör sig kunskap bättre om den är

mer konkret och praktiskt inriktad. Att själv planera, strukturera

och självständigt genomföra uppgifter, som blir allt vanligare

i dag, innebär oöverstigliga problem för de barn som ingår i vårt

material.

Gruppen svagbegåvade utgör en stor och ”osynlig” grupp i

såväl skolan som i samhället i stort. Medvetenheten om svagbegåvning

behöver höjas inom skolverksamheter och inom hälsooch

sjukvården. En fråga vi ställer oss är vilken grad av teoretisk

begåvning som krävs för att klara grundskolans mål? Är tanken

att svagbegåvade ska klara målen? Det behöver klargöras. Vår

förhoppning är att elever med svagbegåvning som huvudproblem

ska få sina svårigheter identifierade i skolan och att skolans

verksamhet bättre skall anpassas efter hela den grupp som utgör

den obligatoriska skolans målgrupp. Med detta bör en del av

den sekundära beteendeproblematiken liksom den nedsatta

självkänslan kunna minska.

ingrid adolfsson

gunilla carlsson-kendall

kerstin dahlström

elisabeth fernell

ingrid adolfsson och gunilla carlsson-kendall är barnneuropsykologer

vid Psykologavdelningen och Barnens Sjukhus

/Sektionen för Barnneurologi och Habilitering, Huddinge Universitetssjukhus.

kerstin dahlström är överläkare vid Barnens

Sjukhus/Sektionen för Barnneurologi och Habilitering, Huddinge

Universitetssjukhus. elisabeth fernell är överläkare vid Neuropediatriska

programmet, Astrid Lindgrens barnsjukhus.


Svensk psykologi före 1900-talets mitt

Psykologisk forskning fanns faktiskt

i Sverige även före 1960, skriver

professor Torsten Husén efter att ha

tagit del av Lennart Sjöbergs erfarenheter

av fyra decennier svensk psykologi

i Psykologtidningen nr 18 och 19/02.

Han påminner om de insatser

professorerna David Katz och Gösta

Ekman gjort för svensk psykologi.

Jag har med intresse och behållning tagit

del av Lennart Sjöbergs båda artiklar

om hans erfarenhet av svensk psykologi

under 40 år. Hans lärofader var Gösta Ekman.

Doktorsdisputationen ägde rum 1965.

Jag minns den mycket väl helt enkelt därför

att jag ingick i betygsnämnden. Det enda jag

kan invända mot hans framställning är att

det inte skulle finnas så värst mycket psykologisk

forskning i Sverige före 1960, då Sjöberg

kom in i bilden.

Själv kan jag bidra med korrigerande och i

viss mån kompletterande information, ty jag

började mina egna studier i ämnet 1936 i

Lund för John Landquist, som för övrigt Sjöberg

uttryckt sin uppskattning av. Jag blev

1938 Landquists amanuens under sex år och

hade som mitt under läsåret viktigaste uppdrag

att vara till hands för den kurs i experimentalpsykologi

som krävdes för högre betyg

i ämnet. 1940 fanns bland dem som gick

denna kurs en 20-årig student, Gösta Ekman,

som bakom sig hade ett års medicinska

studier, men hade hoppat av och i stället

börjat läsa humaniora vid sidan av, litteraturhistoria

och bland annat just psykologi.

Ett par år senare anställdes jag på halvtid

av arméstaben för att starta en verksamhet

med psykologiska lämplighetsprov. Det föll

sig naturligt att involvera min några år yngre

begåvade kamrat i denna verksamhet. Likaså

var det helt naturligt att se till att han

blev min assistent när 1944 års riksdag beslöt

inrätta ett särskilt organ för psykologiska

personalprövningar vid Centrala värnpliktsbyrån.

SÅ KOM GÖSTA EKMAN och jag att under ett

antal år arbeta nära tillsammans. Han kom

att närmare knytas till den psykologiska

institutionen vid dåvarande Stockholms

högskola och satte igång med att skriva en

avhandling, först för licentiaten och sedan

för doktorsgraden. Han disputerade hösten

1947 på en psykometrisk avhandling. Denna

torde för innehavaren av psykologprofessuren,

David Katz, ha varit tämligen främmande,

men accepterades.

Katz avgick 1951 och hans professur delades

ett par år mellan å ena sidan ”ren” psykologi

och å den andra pedagogik och pedagogisk

psykologi. Gösta Ekman tillträdde

sin del 1952, jag den andra delen 1953 efter


att ha varit förordnad något år på den. Det

bör i detta sammanhang nämnas att vi båda

sedan några år hade nära kontakt med John

Elmgren som var professor i Göteborg och

där i slutet av 30-talet hade efterträtt J A

Jaederholm, som 1914 hade disputerat i Lund

på en avhandling om intelligenstestning.

Vad jag nyss berörde var relevant för uppkomsten

av psykologisk forskning i Sverige

långt före mitten av seklet. Det bör nämnas,

att empirisk och/eller experimentell psykologi

som akademisk separat disciplin har

haft en rätt kort historia vid Akademia. År

1879 hade Wundt grundat det första psykologiska

laboratoriet i världen.

Ämnet psykologi hade tidigare varit en

del av filosofiämnet tillsammans med logik,

kunskapsteori och filosofihistoria. Vid sekelskiftet

hade det inrättats flera psykologiprofessurer

i Tyskland, bland annat i Berlin och

Göttingen. På det senare stället kom G E

Müller att bli den stora experimentalpsykologen

och lärofader till bland andra David

Katz, som på 30-talet hamnade i Stockholm.

Experimentella studier kom i gång också i

andra länder, till exempel i Frankrike. I England

startade Francis Galton vad han kallade

antropologiska studier. Detta kom att bli

upprinnelserna till vad som så småningom

blev differentialpsykologin. Han hade tanken

att utarbeta psykologiska test.

DEN TYSKA PSYKOLOGIN kom att spela en

nyckelroll, inte minst för uppkomsten av

undervisning och forskning i ämnet i USA.

G Stanley Hall har i sina memoarer ”Confessions

of a Psychologist” ingående skildrat

både sina studieår i Tyskland på 1870-talet

och sin verksamhet i USA, där han för övrigt

blev den ledande psykologen, då man årtiondet

före sekelslutet startade med både

doktorandutbildning och forskning vid

särskilda institutioner. Stanley Hall fick i

egenskap av dess rektor, som grundade

Clark University, av sin styrelse tillstånd att

besöka en lång rad europeiska universitet,

en odyssé han beskrivit i memoarboken.

Psykologin gjorde sitt intåg i vårt land via

tillkomsten av professurer i pedagogik, först

i Uppsala och Lund före 1914. Förste innehavaren

av professuren i Lund, Axel Herrlin,

hade tillbragt något år i Göttingen hos Müller.

Jaederholm som disputerade för honom

1914 hade bakom sig en tid i England och

kan sägas vara den förste differentialpsykologen

i vårt land. Testpsykologen kom alltså

tidigt in på den psykologiska dagordningen i

Sverige (och inte några årtionden senare).

I Lund hade en elev till Herrlin, nämligen

Herman Siegvald på 20-talet skrivit en licentiatavhandling

som bland annat gällde intellektuella

könsskillnader. Han arbetade flitigt

vidare på detta ämne och disputerade

1944 på en doktorsavhandling i två volymer

om massiva 1 460 sidor. I Göteborg förde

Elmgren den jaederholmska traditionen vidare.

Han var den som introducerade faktoranalysen

i Sverige i dess thurstonska variant.

David Katz, som hade varit assistent hos

G E Müller, svarade för utvecklingen av den

mera klassiska experimentalpsykologien i

dess perceptionspsykologiska framtoning.

Gunnar Johansson i Uppsala förde denna

utveckling vidare.

UNDER ANDRA VÄRLDSKRIGET fanns det inte

mycket kontakt forskarna eller akademikerna

emellan över huvud taget. De tidskrifter

som överlevde förtunnades eller försvann

helt. Kongresser var det inte fråga om. Den

första av dessa efter kriget var förlagd till

Edinburgh år 1948. Vi var väl ett halvdussin

deltagare från Sverige. Mitt ”paper” bar

titeln ”Problems of Scaling in Modern

Psychometrics” och publicerades, förutom i

kongressrapporten, i den filosofiska tidskriften

Theoria.

1949 kom den första kongressen i tillämpad

psykologi i Bern. Den andra internationella

kongressen i allmän psykologi ägde

rum i Stockholm 1951 med Katz som president

och Gösta Ekman som huvudsekreterare.

De 600 deltagarna kunde ha sina förhandlingar

i högskolans huvudbyggnad på

Norrtullsgatan. Givetvis spelade kongressen

en viktig roll för det svenska internationella

kontaktnätet.

Blickar man tillbaka på läget för mer än

ett halvsekel sedan jämfört med det i dag,

slås man av ett par genomgripande förändringar,

som väl gäller alla discipliner och

områden inom Akademia. För det första den

kvantitativa tillväxten. När vi på 40-talet

etablerade Föreningen Svenska Fackpsykologer

var antalet i det svenska samhället eller

vid universitet sysselsatta psykologer ett

lågt, tvåsiffrigt tal. Nu är det fyrsiffrigt. Specialiseringen

har fortskridit, något som också

avspeglas i repertoaren av tidskrifter och

andra publikationer. Ännu vid slutet av 50talet

hade jag ambitionen att, bland annat

via Psychological Abstracts, följa med vad

som hände inom psykologin. Den ambitionen

fick jag snart ge upp.

torsten husén

Professor em

17

DEBATT

”Missvisande om dyslexi”

– Vi bör skapa ett forum för policydiskussioner

inom dyslexiområdet, där

ingen specifik yrkesgrupp ges

tolkningsföreträde, skriver logoped

Bodil Andersson i en debattartikel

apropå den stora dyslexikonferensen i

Uppsala i augusti.

Under flera år har psykologen Jan Alm i

media och vid kurser målat upp en bild av

att det finns en internationell standard för

dyslexidiagnostik, som Sverige inte anpassat

sig till. Alm menar att förvirring och ovetenskaplighet

råder i vårt land, som ”befinner

sig långt efter USA och England”, och beklagar

att ”den internationella terminologin”

LD och SpLD inte används generellt i

Sverige. Detta låter förfärande – inte ska väl

Sverige bete sig som en efterbliven nation?

Men Jan Alms återgivning av läget kräver

nyansering. Han polariserar som om det

funnes en internationell syn (vilken han

själv representerar) och en annan, inskränkt

svensk. Detta är falsk varudeklaration. Samma

diskussioner återkommer överallt beträffande

dyslexins etiologi och definition.

Forskningsetablissemanget har valt att förbigå

Jan Alm med tystnad.

I augusti genomförde organisationen E-

DART, med Jan Alm i spetsen, en konferens

om dyslexipolicy tillsammans med Uppsala

kommun och Uppsala universitet. På en

konferens om policyfrågor har man ett

särskilt stort ansvar att återge saker i rätta

proportioner, eftersom många beslutsfattare

utan djupare branschkunskap lockas dit.

Flera duktiga föreläsare deltog, men programstrukturen

var en stilstudie i selektiv

framställning. Den så kallade cerebellumteorin

[1] presenterades utförligt på ”bästa

sändningstid”, utan konkurrens från parallella

sessioner, trots att den utsatts för hård

vetenskaplig kritik [2] och därför inte nått

bred acceptans. Det är uppseendeväckande

att vid en policykonferens i Sverige inte ens

nämna det viktiga konsensusprojekt som pågår

hos oss: 24 disputerade forskare inom

psykologi, lingvistik, medicin och pedagogik

intervjuas i syfte att ringa in tvärvetenskaplig

enhet.

Ta gärna upp kontroversiella teorier och

sätt dem på prövning – men inte utan att ge

dominerande teoribildning lika stor uppmärksamhet,

särskilt inte när temat är just

policy.

VI ÄR OLIKA DUKTIGA på att läsa och skriva,

och ytterst få saknar helt förmågorna. Läsoch

skrivsvårigheter kan bero på många olika

saker, från hjärnskada till bristfällig skolgång.

Skolan måste naturligtvis hjälpa alla

som har problem, oavsett orsak. Eftersom

läs- och skrivkunnighet inte är en absolut

färdighet, blir alla prevalenstal en konstruktion.

En forskare måste göra en exakt avgränsning,

för att kunna kontrollera variablerna

i studier men observera att den gränsen

dras godtyckligt – i verkliga livet existerar

den inte.

Det finns ingen officiell definition av dyslexi,

men en ofta citerad antogs 1994 av

forskningskommittén inom den internationella

dyslexiföreningen (IDA) och av the

National Institute of Health i USA [3]. Definitionen

beskriver ett språkligt, medfött

problem där svårigheter med ordavkodning

är ett kardinalsymtom. Grundorsaken hänförs

till en svikt i det fonologiska systemet,

som har att göra med uppfattningen av

språkljud. Denna syn är förhärskande i dag,

men inte oomstridd. Vissa forskare väljer en

bredare eller annorlunda definition. En del

vill till exempel inkludera problem med ordmobilisering

och automatisering. Man diskuterar

vad som ingår i den primära problematiken,

och vad som ska betraktas som sekundära

effekter. Eftersom olika innebörd

läggs i begreppet dyslexi är det svårt att jämföra

studier. På senare tid har de gängse dyslexidefinitionerna

kritiserats för att i alltför

hög grad utgå från alfabetiska språk, särskilt

engelska.

Korrelationen mellan intelligens och läsförmåga

är mycket låg. Läsforskningen är

därför på väg att överge de så kallade diskrepansbaserade

definitioner av dyslexi som tidigare

dominerat [4]. Den fixering vid dyslexiintyg

som i dag råder är av ondo, dels för

att dyslexi inte är ett exakt tillstånd, dels för

att det inte råder något enkelt samband mellan

testresultat och grad av handikapp.

VISST EXISTERAR DET internationella diagnossystem

– avsedda för patientstatistik i

sjukvården. De används även i Sverige.

Svensk sjukvård använder WHO:s diagnossystem,

kallat ICD-10; i till exempel USA

används DSM-IV (som också tillämpas av

en del psykologer i Sverige). Att klassifikationssystem

är internationella betyder emel-

referenser:

[1] Teorin introducerades i början av 90-talet av

engelsmännen Fawcett & Nicolson, som hävdar att

störningen vid dyslexi kan lokaliseras till lillhjärnan,

varför ett balanstest är ett av de viktigaste delarna i

deras testbatteri.

[2] Ramus et al (2002) Theories of developmental

dyslexia: Insights from a multiple case study of

dyslexic adults. http://cogprints.ecs.soton.ac.uk/

archive/00002350/

[3] www.interdys.org/servlet/compose?section_id=5

[4] www.ed.gov/inits/commissionsboards/

whspecialeducation/reports/two.html

[5] Vellutino FR, Scanlon, DM & Lyon, G R. (2000).

Differentiating between difficult-to-remediate and

readily remediated poor readers. More evidence

against the IQ-achievement discrepancy definition

lertid inte att de är kristallklara, än mindre

att de är lämpliga för alla syften.

Normalt utreder man läs- och skrivproblem

för att förstå svårigheternas natur och

kunna föreslå lämpliga åtgärder. En diagnos

enligt ICD-10 eller DSM-IV ger dock inga

som helst implikationer för till exempel

undervisning eller arbetsplatsanpassning.

Verktygen är alltför trubbiga. Uppmaningar

om anpassning till ”internationell standard”

ter sig därför som slag i luften.

ICD-10 i den senaste svenska versionen

innehåller diagnoserna F81.0 Specifik lässvårighet

och F81.1 Specifik stavningssvårighet.

Symtombilden ska kännetecknas av ”specifik

och klart försämrad utveckling” av läsrespektive

skrivförmågan. Problemen får

inte bero på ”låg mental ålder, synproblem

eller inadekvat skolgång”. Kriteriet om ”låg

mental ålder” kan antingen tolkas som att

reell utvecklingsstörning inte får föreligga,

eller som att något slags diskrepans krävs.

Notera att inget sägs om hur grava svårigheterna

måste vara. Och hur mäter man ”inadekvat

skolgång”? Endera av dessa diagnoser

kan ställas om samtidigt diagnosen R48.0

Dyslexi och alexi kan uteslutas. Denna ska enligt

socialstyrelsen reserveras för förvärvade

eller oklara tillstånd. Specialistversioner av

ICD-10, med något annorlunda ordalydelse,

förekommer.

I DSM-IV talas det om prestationer ”klart

under den förväntade nivån”, vilket lämnar

stort utrymme för tolkningar. ”Läsprestation”

kan enligt DSM-IV avse antingen läsförståelse

eller ”läsfärdighet”, ett samlingsbegrepp

för något som i verkligheten kan

och måste uppdelas i komponenter, till exempel

ordavkodning och läshastighet. Detta

är anmärkningsvärt, då det föreligger ett

högre samband mellan generell begåvning

och läsförståelse, än mellan generell begåvning

och ordavkodningsförmåga [5] (något

som blir än mer uttalat om man avser enbart

verbal intelligens). Om man då använder

läsförståelsevärdet som mått på ”läsprestation”

betyder det att färre personer ens teo-

of reading disability. Journal of Learning

Disabilities, 33, 223–238.

[6] Federal Law 94-142, I.D.E.A. ,

www.ideapractices.org/law/

[7] LDA (Learning Disabilities Association of America)

är en icke-kommersiell organisation med ca 50

000 medlemmar. www.ldanatl.org/

[8] ”The International Book of Dyslexia” (2:a utgåvan),

red Smythe I, Everatt J & Salter S, Wileys förlag.

Utkommer i början av 2003.

[9] I England kan en ”educational psychologist”

antingen vara en utbildad, erfaren lärare eller ha en

fil kand i psykologi. Därefter läses ämnet ”educational

psychology” i 1-2 år. Den som gått vägen via

psykologin måste dock först ta en examen i

”teacher training” kallad PGCE och arbeta som

lärare i två år. I Skottland kan man ha annan bakgrund,

t ex socialarbetare eller logoped.


etiskt kan uppfylla ett diskrepanskriterium.

Jan Alm är ute på hal is när han förespråkar

tillämpning av ”den internationella terminologin”

LD och SpLD. Dessa termer är

sprungna ur specifika samhällsförhållanden

i andra länder. I USA är termen LD att betrakta

som en juridisk definition, vars syfte

är att reglera antalet personer som får rätt

till lagstadgad specialundervisning [6]. Den

är behäftad med ett diskrepanskriterium,

som skiftar beroende på vilken delstat man

befinner sig i och hur dess budget ser ut.

Som Jane Browning, ordförande i LDA [7],

uttryckt det: ”The best way to fix a learning

disability (dyslexia) is to cross a state line.”

ATT PÅSTÅ ATT Sverige ligger långt efter någon

”internationell” nivå är rent missvisande.

Enligt dr Ian Smythe, redaktör för ”The

International Book of Dyslexia” [8], där

praxis och forskning i cirka 40 länder redovisas,

är världen en brokig mosaik i fråga om

hur dyslexifrågor hanteras. Detta avspeglar

inte bara skiftande kultur, handikappolitik

och villkor, utan också det faktum att yrkesutbildningar

inte är helt jämförbara mellan

olika länder. I Storbritannien är kutymen

att utredningar utförs i skolmiljö av ”educational

psychologists” [9], medan till exempel

Frankrike anlagt ett mer medicinskt perspektiv.

Vid misstanke om dyslexi, konsulteras

där vanligtvis en logoped för utredning

och träningen sker oftast utanför skolmiljön.

Vi måste själva ta ansvar för utvecklingen

av en policy kring dyslexi i Sverige. De internationella

policydokument som finns, till

exempel Salamancadeklarationen, måste

implementeras utifrån lokala förhållanden.

Dyslexi är ett mångfasetterat område.

Forskning bedrivs inom flera discipliner och

teamutredningar är sannolikt framtidens

melodi. Vi bör skapa ett forum för policydiskussioner,

där ingen specifik yrkesgrupp ges

tolkningsföreträde.

Sverige befinner sig i dag i en knepig situation

med spretig praxis kring diagnostik

och åtgärder. Vi har mycket att reda upp,

men lösningen är inte att anamma sjukvårdens

stumma diagnossystem brett eller att

kopiera utländska koncept.

Låt oss utveckla en policy för svenska förhållanden,

utan att vare sig återuppfinna

hjul eller göra om andra länders misstag.

bodil andersson

Logoped och projektledare

på handikappförbundet FMLS

bodil.andersson@bredband.net

Detta är en omarbetad version av en avsevärt

längre artikel med ett 20-tal referenser som

publiceras i Att Undervisa och Logopednytt.

Den kan beställas från Bodil Andersson.


”Konferensen öppen för alla”

Bodil Anderssons artikel underblåser

den förvirring som i dag råder i Sverige

och som gör det möjligt att

”diagnostisera” dyslexi för alla som

känner sig kallade, svarar Jan Alm.

Konferensen Policy on Dyslexia, 14–16

augusti 2002, anordnades av Uppsala universitet,

European Dyslexia Academy for

Research and Training, E-DART och Uppsala

kommun. Den var den första i sitt slag i

världen. Konferensen öppnades och hölls i

närvaro av drottning Silvia och 19 olika länder

var representerade. Den var, till skillnad

mot tidigare svenska konferenser inom detta

område, en öppen konferens till vilken forskare

och kliniker var välkomna att skicka in

bidrag för att presentera. Bodil Andersson

hade också varit välkommen att medverka

men var då helt tyst.

Konferensen var mycket uppskattad och

har hittills fått idel lovord både från svenska

och internationella deltagare. Bodil Andersson

är ett undantag.

Bodil Andersson kan inte redovisa någon

positiv sida av konferensupplägget. Hon utelämnar,

medvetet eller omedvetet, konferen-

Psykologtjänst

byter namn

Psykologtjänst har bytt namn till Psykologföretagarna

AB. Bakgrunden till namnbytet

är bland annat att få ett namn som tydligare

speglar vad organisationen är, en organisation

för psykologföretagare. Namnbytet kan

förhoppningsvis också bidra till att skapa en

större samhörighet bland företagarna.

Broschyr

om försäkringar

Nu har 2002 års version av Avtalet försäkrar

kommit – broschyren om de kollektivavtalade

försäkringarna på den kommunala avtalssektorn.

Skriften ger en översikt över de försäkringar

som gäller för dig som är anställd hos

kommun, landsting/region, församling eller

annan arbetsgivare som har kommunalt reglerade

anställningsvillkor.

Den kan beställas hos Psykologförbundet,

Mahlin Olsson på tel 08-567 06 407 eller epost

mahlin.olsson@psykologforbundet.se

Broschyren kommer även att finnas på

förbundets hemsida.

DEBATT

Replik

sens viktigaste policyföreläsning, den rörande

Educational Testing Service (ETS) policydokument

(www.ets.org/disability), för

utredning och dokumentation av dyslexi.

ETS (se Nationalencyklopedin), har verksamhet

i nästan 200 länder och utvecklar och

genomför årligen mer än 12 miljoner testningar.

ETS underkänner svenska ”dyslexiutredningar”

med allvarliga konsekvenser

för våra ungdomar med dyslexi som utomlands

inte får den hjälp de har rätt till.

Hon utelämnar likaså att presidenten för

European Dyslexia Association, utbildningsdirektören

för British Dyslexia Association

och den tidigare presidenten för International

Dyslexia Association (IDA) alla var huvudtalare.

Artikeln underblåser den förvirring

som i dag råder i Sverige och som gör

det möjligt att ”diagnostisera” dyslexi för

alla som känner sig kallade.

Mot denna bakgrund finner jag ingen anledning

att närmare bemöta artikeln. Den

får tala för sig själv.

Jag återkommer med en artikel som på ett

mer övergripande sätt tar upp situationen i

Sverige.

jan alm

Psykolog med specialistbehörighet

Psykolog får behålla

sin rektorstjänst

Sydskånska gymnasiet får behålla sin rektor,

Annika Kjellén, som är psykolog. Skolverket

som tidigare bestämt att Sydskånska gymnasieförbundet

måste ompröva anställningen

har vid en förnyad prövning tagit tillbaka

sitt beslut.

Då Sydskånska gymnasieförbundet i höstas

anställde en psykolog som rektor för

gymnasiet, anmälde Lärarnas riksförbund

nyanställningen till Skolverket med hänvisning

till att den nyanställde rektorn saknade

”såväl teoretisk som praktisk erfarenhet som

lärare eller skolledare”.

Skolverket undersökte om Sydskånska

gymnasieförbundet levt upp till gällande

lagstiftning vid anställningen av ny rektor.

Verket kom fram till att förbundet vid anställningen

inte följt författningarnas krav,

enligt vilka den som anställs som rektor genom

utbildning och erfarenhet ska ha förvärvat

pedagogisk insikt. Beslutet måste

omprövas meddelade Skolverket.

Vid en förnyad prövning har Skolverket

dock funnit att den nyanställda rektorn har

en sådan utbildning och erfarenhet att hon

förvärvat pedagogisk insikt i den mening

som anges i skollagen. Det har därför inte

funnits skäl att kritisera sydskånska gymnasieförbundet,

skriver Skolverket och backar

från sitt tidigare beslut.

19

ecensionbok

■ Michel Foucaults trebandsverk Sexualitetens

historia hör till de texter som i grunden gör

upp med sedvanliga föreställningar. De tre

volymerna har sedan länge förelegat i svensk

översättning, men när Per Magnus Johansson

nu erbjuder oss en omarbetad översättning

(med ett ytterst instruktivt förord), så finns det

skäl att ta upp dem igen – dels för att vi i den

nya versionen kommer närmare Michel Foucault,

både vad gäller terminologi och stil, dels

för att texten vid varje omläsning erbjuder nya

överraskningar och perspektiv.

Det är ingen kronologisk historia i traditionell

mening som Foucault erbjuder, men heller inga

kittlande beskrivningar, inga heroiska sagor om

hjältar och förtryckare, utan något på en gång

mycket blygsammare och samtidigt mer omstörtande:

en historia om formerna för ”problematiseringar”,

om de tekniker vi applicerat på

oss själva för att uppdaga ”sanningar” om vår

natur, och om den ”oro” som alltid omgärdat

njutningarna och deras tvetydiga bruk.

DEN FÖRSTA VOLYMEN, Viljan att veta, inleds

med en sublim demontering av en gängse berättelse

om sexualiteten, som är så djupt rotad i

oss att vi knappt ens längre tänker på den, inte

minst för att den alltid citeras för att motivera

våra moderna kulturformer. Under 1600-talet

skulle fortfarande en relativ frihet ha rått, men

sedan skulle steg för steg en skymning sänkt

sig ned som till slut kommit att kallas ”den viktorianska

eran”. Sexualiteten tas om hand av

familjen, den blir nyttig som (re)produktivkraft,

och allt annat trängs bort som onormalt – det

finns inte, bör inte finnas, och måste därför bekämpas

just för att det pockar på att äga rum

(enligt en logik som Freud senare skulle döpa

till ”kittellogik”) – vilket leder till det bortträngdas

återkomst, den viktorianska kulturens nattsida,

bordellen, mentalsjukhuset etc, där ord

och gester cirkulerar fritt, men inom en sfär av

skam, fördoldhet och hemligheter.

Från detta tvång skulle vi så småningom ha

frigjort oss, med Freud som en av hjältarna,

även om denna frigörelse bara är begränsad

och sker steg för steg – det kostar på att överskrida

de repressiva strukturerna, vilket också

möjliggör för oss efterföljande att veta bättre,

att blicka tillbaka och lösgöra det ”tidsbundna”

från det ”revolutionära” i psykoanalysen: Freud

var fortfarande en viktorian, men vi, vi kan nu se

och tala fritt…

Denna ”repressionshypotes” låter också på

ett annat plan undertryckandet av sexualiteten

sammanfalla med kapitalismens uppkomst, och

de blir båda till integrerade delar i den borgerliga

ordningens rationalisering. Därav den

moderna legeringen av Freud och Marx: den

libidinala och den politiska ekonomins analytiker

kan till sist förenas, som hos Marcuse, och

ge upphov till en begärets frigörelseteologi, där

de båda emancipationerna speglar och understöder

varandra.

Här finns, som Foucault noterar inte utan

ironi, en talarens fördel: talet är revolutionärt,

det står utanför makten och föregriper friheten,

vilket möjliggör stämmans darr, det profetiska

Att tänka

annorlunda om

könet

SEXUALITETENS HISTORIA.

DEL 1. VILJAN ATT VETA.

DEL 2. NJUTNINGARNAS BRUK.

DEL 3. OMSORGEN OM SIG.

Av Michel Foucault.

Översättning och förord Per Magnus Johansson.

Daidalos förlag 2002.

och religiösa tonfallet. Ekvationen upplysninglust-frigörelse

vidmakthåller talet om förtryck,

och skapar också det marknadsvärde som

finns i att tala och att lyssna. Könets sanning

blir så till en predikan, med sina teologer, sina

kättare och ortodoxa, vilka understödjer varandra

inom ramen för det rum som repressionshypotesen

skapar. Till slut, noterar

Foucault, tycks motsatsen vara helt omöjlig att

säga – den strider mot all konsensus, mot det

sunda förnuftet. Alltså finns det skäl att säga

emot.

SYFTET MED UNDERSÖKNINGEN, säger Foucault,

är att granska ett samhälle som så vältaligt

talar om sin egen tystnad, oavlåtligt säger

att det är förtryckt och att det förtrycker, och

som utvinner en märklig njutning i sin retroaktiva

synd, eftersom det tidigare hållit könet för

synd. Frågan blir därför inte bara könets undertryckande

som ett historiskt faktum, utan också

en teoretisk fråga, som sedan länge upptagit

Foucault, nämligen huruvida maktmekanismen i

sin essens är repressiv, om dess natur är att

arbeta med förbud, censur, etc. Och vidare, är

samtidens mångordiga tal inte en del av samma

struktur som det tror sig bekämpa i termer

av ”förtryck”?

Detta är inte bara en simpel omvändning av

repressionshypotesen (ty att ställa en hypotes

på huvudet är, som redan Nietzsche påpekade,

att helt förbli i dess grepp), utan innebär att

foga in den i en generell diskursiv ekonomi: att

se det system av makt, vetande och njutning

som uppehåller diskursen om sexualiteten. Vi

ska inte stanna vid diskursens manifesta innehåll

(förnekande respektive bejakande), utan

fokusera på det faktum att det talas, vilka som

gör det, var man gör det, hur makten tar sig in i

de finaste och mest privata ledningarna, både

med hjälp av negativa och positiva funktioner:

maktens ”polymorfa” tekniker. På så sätt, säger

Foucault med en nietzscheansk formulering,

kan vi frilägga en vilja att veta, som är det som

driver oss in i den spiral där könet och sanningen

driver fram varandra.

Det finns förvisso repression, men den är

inte det konstitutiva elementet i det som sagts

om könet sedan den moderna tidens början.

Det negativ-repressiva elementet är bara en

del, med en lokal och taktisk roll i att skapa en

diskurs om könet. Vi ska söka instanser för produktion

av tal (som också kan vara tystnad), för

produktion av makt (som också kan förbjuda),

produktion av vetande (som också kan vara ett

systematiskt misskännande). Den grundläggande

principen är emellertid inte begränsning

(av ett oregerligt kön som måste hållas i

schack), utan stimulans, skapandet en polymorf

sexualitet som kan bli föremål för en

vetenskap om könet, för en scientia sexualis.

VILJAN ATT VETA visar så på en spiral av makt

och njutning, där sexualiteten har producerats

som ett tolkbart djup via tvånget att bekänna,

och Foucault följer denna hermeneutiska logik

från biktens bekännelseritualer, via familjeformens

utveckling ända fram till psykoanalysen


(samtidigt som han också i några parentetiska

formuleringar mot slutet av texten visar på en

annan nivå, ”biomakten” som gör livet till sitt

objekt på populationens nivå, inom statistiken,

nationalekonomin, etc, som gör könet till

”regeringssak”, vilket är föremål för hans ännu

bara delvis publicerade seminarieserier från

andra hälften av 70-talet). Vi har producerats

som sexualiserade varelser, fästs vid ett kön

som blivit allt mer sammansmält med vår identitet,

och som till sist kommit att genomsyra vår

existens, våra mest oskyldiga gester och beteenden,

till den grad att den blivit vår djupaste

hemlighet som kallar på en lika djup hermeneutik

för att kunna bli synlig.

Ironi i detta, säger Foucault, är att vi tror att

det i dag handlar om vår frigörelse, fastän varje

frigörelse drar oss djupare in i spiralen. Könet

individuerar oss, fäster oss vid en identitet,

som vi till sist kommit att uppfatta som den djupaste

sanning. Vi blir begärets subjekt, i ordets

alla bemärkelser, och i skärningspunkten mellan

vetandet och makten utbildas en specifik

modern individualitet. Detta är en av Foucaults

djupaste och mest problematiska idéer –

makten stympar inte, inskränker inte en i förväg

existerande individ, utan producerar individen,

och därför är den i grunden kreativ, produktiv

– makt är både en begränsning och något som

kapaciterar oss, ger oss ”makt att…”.

Frågan blir givetvis om det finns något skäl

till motstånd. I namn av vad skulle vi protestera?

Med utgångspunkt i vilken transcendens, i

vilken annan position kan tänkandet ens börja

tänka ”annorlunda”? Formulerat på ett annat

sätt: finns något att säga om subjektet och friheten

utöver att de är producerade av vetandet

och maktens samspel? Foucault avvisade

under lång tid dessa begrepp som utgångspunkter,

och han fattade dem som producerade

i historien – men i namn av vad utövas då

denna kritik av disciplinering och normalisering?

Kan hans texter över huvud taget förstås

som en kritik?

Det första bandet i Sexualitetens historia

leder oss onekligen in i en sådan återvändsgränd.

Det följdes också av en lång tystnad, av

en period av eftertanke.

DE TVÅ FÖLJANDE BANDEN, Njutningarnas

bruk och Omsorgen om sig, startar på sätt och

vis analysen på nytt, men i ett helt annat historiskt

perspektiv, och Foucault går nu tillbaka till

Grekland och senantiken. I inledningen till det

andra bandet talar Foucault om en tredje förskjutning

i hans verk (efter vetandet och makten),

och uppgiften att analysera subjektets

status innebär nu att se hur det går till när individen

upptäcker och konstituerar sig själva

som subjekt, och att studera sanningens roll i

individens förhållande till sig själv inom ”den

begärande människans historia”. I sina tidigare

arbeten, framför allt Övervakning och straff och

det föregående bandet av sexualitetshistorien,

hade Foucault studerat samspelet mellan individuering

och disciplinering, så i en mening hade

subjekt aldrig försvunnit, bara fattats som

sekundärt i förhållande till vetande- och makt-


relationer (detta är kärnan i Foucaults kritik av

en viss ”poststrukturalistisk” kritik av subjektet

– det är inte något som finns eller inte finns,

utan något som ska situeras, vars betingelser

ska analyseras, eller för att säga detta i en filosofisk

terminolog som Foucault själv ibland anspelar

på: det är föremål för en genealogi i

Nietzsches mening, inte en ontologi i Heideggers).

Foucault återvänder nu till denna

tredje axel i syfte att tänka subjektet inifrån –

för att individueringen genom vetande och

makt ska ske, måste den också så att säga

”axlas”, ”övertas” av någon som tar den på sig,

bildar ett Själv, en provisorisk interioritet som

ett ”veck” (som den franske filosofen Gilles

Deleuze säger i sin studie av denna problematik

hos Foucault). Subjektet blir till genom en

process av subjektivering, vilken innefattar en

serie reflexiva ”jagteknologier”, det vill säga

olika sätt att arbetat på sig själv för att skapa

och konsolidera individualitet.

VETANDE, MAKT, SUBJEKTIVATION, dessa är

de tre axlar som stegvis upptäcks under Foucaults

resa, och i subjektivationen ser Foucault

en vidare typ av ”sanningsspel” än dem som

han tidigare analyserat – en zon där ett slags

”erfarenhet” konstitueras och bildar en djup

och varaktig fond i åtminstone det västerländska

subjektbegreppet. Därför är det också logiskt

att han går tillbaka till grekerna, och han

följer diskussioner om ”njutningar”, om självkontroll

och förhållande till självet från Platons

tid fram till senantiken.

Projektet avbröts emellertid genom Foucaults

död, och det andra och tredje bandet

antyder bara vad som kunde blivit. Hur denna

mer vittsyftande historiska genealogi skulle ha

byggts upp, och i vad mån cirkeln skulle ha

slutits i förhållande till band I eller om den nu

har inringats i en annan problematik, måste förbli

öppna frågor. De efterlämnande föreläsningsmaterialet

kommer förmodligen att fylla ut

en del av luckorna, men mycket kommer att bli

obesvarat. Men som en lång passionerad gensaga

mot våra gängse föreställningar, som ett

sätt ”att kasta loss från sig själv”, utgör dessa

tre band likväl ett nödvändigt förord till alla försök

att ”tänka annorlunda” om könet.

sven-olof wallenstein

sven-olov wallenstein är lektor i konstteori

vid Konstfack, och lektor i filosofi vid Södertörns

högskola.

Stress och hälsa

STRESSEN I MITT LIV

Av Lennart Levi,

Natur och Kultur 2002.

Farliga relationer?

FARLIGA

RELATIONER?

– OM BORDERLINE

Av Thomas Silfving,

Gunilla Nilson, Cura 2001.

nytt i tryck

Lennart Levi, med dr och professor emeritus i

psykosocial miljömedicin vid Karolinska institutet,

inleder sin självbiografi med att reda ut begreppet

stress som företeelse. Han berättar

också om hur stressen har drabbat hans eget

liv, och hur familjen tvingades lämna Lettland

för en oviss framtid i Sverige. Han ger en inblick

i hur främmande det ansågs vara under

50-talet att forska kring samspelet mellan

kropp och själ.

Lennart Levi grundade och ledde Karolinska

institutets avdelning för stressforskning och

Statens institut för psykosocial miljömedicin.

Boken avslutas med ett kapitel där författaren

ger sina livserfarenheter kring ”Vad är det

som gör livet värt att leva?”

Hur är det att leva med en person som har

personlighets- och relationsstörningen borderline?

Hur beter man sig? Hur kan man bryta en

relation som upplevs som omöjlig? Var får man

hjälp?

Det är frågor som dessa de båda psykologerna

Thomas Silfving och Gunilla Nilson försöker

ge svar på i sin bok. Boken har ett starkt

anhörigperspektiv och är tänkt som hjälp och

vägledning för anhöriga i relationen till borderlinepatienten.

Men boken vänder sig även till dem som i sin

profession kommer i kontakt med borderlinepatienter

och deras anhöriga och presenterar

olika strategier som kan användas i arbetet

med dem.

Annons

Terapeuter under handledarutbildning,

GPI, söker handledningsuppdrag.

Reducerad avgift.

Tel 031-711 97 51 Mona Söderman.

21

nytt om namn

Gunilla Bohlin, professor i psykologi, särskilt utvecklingspsykologi,

vid Uppsala universitet, har av Vetenskapsrådet utsetts till excellent

forskare.

Vetenskapsrådet belönar 26 excellenta forskare inom allt från

språkforskning till bioteknik med 1,3 miljoner under de kommande

två åren. Pengarna är ett extra tillskott till övriga projektbidrag för

att forskarna ska kunna utveckla sin forskning. Urvalet har gjorts

bland årets ansökningar om projektmedel. Förslag på forskare har

sammanställts ämnesrådsvis och en grupp bestående av biträdande

generaldirektör och huvudsekreterarna har valt ut de excellenta

forskarna utan inbördes rangordning. Av de 26 forskarna kommer

14 från naturvetenskap och teknik, sju från medicin och fem från

humaniora och samhällsvetenskap.

Professor Jerker Rönnberg vid Linköpings universitet har av Forskningsrådet

för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) tilldelats nära

fyra miljoner kr till handikappforskning. Dessutom har FAS gett

klartecken för projektmedel på 1,8 miljoner kr för forskning om

bild-e-post för personer med funktionshinder.

Vid samma universitet har psykologen Marie Wadsby tilldelats

1 570 000 kr från FAS för en uppföljningsstudie av skilsmässobarn

12 år efter föräldrarnas skilsmässa.

namn som nämns

Psykolog Per Naroskin har utsetts till årets talare och har fått

Narrenpriset som årligen delas ut till ”bästa talare och budskapsförmedlare”.

Priset utdelas av Svenska Eventakademin. Per Naroskin

brukar beskriva sina föreläsningar som väldigt annorlunda lektioner

i psykologi.

marknaden

MOTTAGNINGSRUM.

Ljusa psykoterapirum i skön

miljö på Kungsholmen för

grupp- och individualterapi.

Uthyres 1–3 dagar per vecka.

Hanna Danefjäll. Tfn 08-560

316 57, 08-560 317 17.

Lediga terapilokaler

finns omgående i centrala

Göteborg. Kollegor, gemensamt

väntrum m.m. finns.

Ring 031-13 13 51.

”Rum uthyres i psykoterapimottagning

på Engelbrektsgatan

från januari –03.

Tfn 08-20 87 94”

Företagsenheten Östermalmspsykoterapimottagning

hyr ut rum heltid/deltid

till organisationskonsult/

handledare. Kontakta Maria

Lindersson, tel 08-661 57 63.

Konsultation/Handledning

erbjudes psykologer i skolan

även PTP-are. Tid finns på

onsdagar med start i jan.

2003. Kontakta leg.psyk.

Elisabeth Teke-Ljung

070/265 92 99 alt.

08/648 67 67

www.elevenochvi.se

Psykologpraktik, centralt

belägen vid gågatan i Malmö,

uthyres en dag/vecka. Ring

040/122708 el 040/309230.

Terapirum uthyres

2–3 dgr/vecka Psykoterapimottagningen

Skeppsbron

5–6, Göteborg. Glass-

Hartman-Lind-Weschke.

Tel. 031-7111871, 7111872.

e-post: Hartman.Anne-Marie

@telia.com

kursannonser

Utbildning i teambuilding

Provins fem genomför 7–11/1 2003 en fem dagars utbildning som

ger teori, träning och metodkunnande för att genomföra teambuilding

med inriktning på att effektivisera arbets- eller ledningsgruppen.

Kursen genomförs i Stockholm och leds av leg. psykolog och fil.dr

Anders Risling. Kostnad: SEK 18.000 plus moms. I kursavgiften

ingår fyllig kursdokumentation, lunch och förfriskningar.

För information ring 08-441 04 00 eller beställ prospekt på

info@provinsfem.se

modern organisationspsykologi

Hantverkargatan 51, 112 31 STOCKHOLM, tel: 08-441 04 00 fax: 08-653 59 50

www.provinsfem.se.

Traumatiserade flyktingar inom psykiatrin

Kompetensutveckling, handledning och samverkan

Målgrupp: Behandlingspersonal från psykiatriska mottagningar

i Mälardalen.

Undervisningsformer: föreläsningar på fm av svenska och

internationella experter. Grupphandledning på em.

Tid och plats: Kursen pågår under ett år, en onsdag per månad,

med början den 12 feb 2003 – 10 dec 2003.

Kurskostnad. Priset är 4 900 kr exkl moms per person inkl

studiematerial samt fm- och emkaffe. För mer info kontakta

gärna kursansvariga: luis.ramos@krisochtraumacentrum.se,

tel 08-655 79 31, eller Solvig.Ekblad@ipm.ki.se, tel 08-728 69 65

Svenska psykoanalytiska sällskapet

(F.d. Svenska föreningen och institutet för Holistisk Psykoterapi och Psykoanalys)

Utbildning till psykoanalytiker

Svenska psykoanalytiska sällskapet bedriver genom sitt institut

utbildning till psykoanalytiker. I den utbildningsgrupp som antagits

och kommer att börja utbildningen september 2003 finns

ytterligare 2 platser att söka.

Behörig att söka är leg läk och leg psykolog. Erfarenhet av egen

psykoanalys är önskvärd.

Svenska psykoanalytiska sällskapet har examensrätt för psykoterapeutexamen.

Ansökan på särskilt formulär skall vara institutet tillhanda senast

31 januari 2003.

För information och ansökningsformulär kontakta Hans Camitz,

tfn 08-33 87 55 eller Gudrun Igra, tfn 08-31 65 70.

Svenska psykoanalytiska sällskapet, Upplandsgatan 83, 113 44

Stockholm. Tfn: 08-338258. Fax: 08-336418.

E-post: psa.stockholm@telia.com

Organisationsutveckling pågår...

Stiftelsen för Skandinavisk Organisationspsykologi bjuder in till en casebaserad

lärkonferens på temat ”Organisationsutveckling pågår...”.

Genomförandet bygger på skandinavisk tradition för medskapande processer

och kunskapsöverföring i små och stora grupper. Tid: 6–8 mars

2003. Plats: Nacka Strand, Stockholm. Kostnad: SEK 9 000 exkl moms.

Lunch och konferensdokumentation ingår.

För information och anmälan kontakta info@organisationspsykologi.org.

Prospekt kan även beställas genom Provins fem, tel 08 441 04 00.

www.organisationspsykologi.org

Stiftelsen för skandinavisk Organisationspsykologi


platsannonser

Då en av våra psykologer i skolan utbildar sig söker vi

SKOLPSYKOLOG

Ref nr 230

Som psykolog är Du placerad på ett nätverksområde och ingår

där i team för elevhälsan under rektors ledning. För att möjliggöra

en likvärdig elevhälsa i kommunen och för att ge stöd i yrkesrollen

är regelbundna träffar inlagda för kommunens psykologer.

Arbetsuppgifter: Sedvanligt psykologarbete såsom utredningar,

behandlingar och handledning.

Kontaktperson: Rektor Yvonne Ineteg, 0171-240 64, e-post:

yvonne.ineteg@skf.enkoping.se

I vår kommun väljer vi att värna om det konsultativa arbetssättet

inom förskolan så därför söker vi även

FÖRSKOLEPSYKOLOG

Ref nr 231

Denna tjänst är centralt placerad.

Arbetsuppgifter: Handledning/konsultation till personal/arbetslag

inom förskolan.

Kontaktpersoner: Förskolekonsulent Eva Norling, 0171-253 39,

e-post: eva.norling@skf.enkoping.se. Förskolekonsulent Christina

Holm, 0171-253 12, e-post: christina.holm@skf.enkoping.se

FÖR BÅDA TJÄNSTERNA GÄLLER:

Kvalifikationer: Leg. psykolog. Körkort och tillgång till bil är inte

ett krav men underlättar i arbetet.

Anställningsform: Heltid.

Upplysningar lämnas av samordnande psykolog Gunilla

Gandré, 0171-251 66.

Ansökan märkt med ref.nr skickas senast 03-01-03 till arbetsgivaren

Enköpings kommun, Skolförvaltningen, 745 80 Enköping,

-post: monika.spong@skf.enkoping.se

Ansökan ställs till Rektor

för Uppsala universitet och

inlämnas till registrator

(märkt dnr UFV-PA

2002/4230), Uppsala

universitet, Box 256,

751 05 UPPSALA, fax 018-

471 20 00 senast måndagen


PRIMÄRVÅRDEN VARBERG

söker till

VUXENPSYKIATRISK MOTTAGNING

Uppsala universitet ledigkungör härmed en tillsvidareanställning som

Professor i psykologi, särskilt kognitionspsykologi

vid institutionen för psykologi

Arbetsuppgifter

Till arbetsuppgifterna hör övergripande ansvar för forskning och forskarutbildning

inom ämnesområdet, undervisning och handledning inom forskarutbildning och

grundläggande utbildning. Uppdrag av administrativ art kan också förekomma.

Upplysningar

Upplysningar om anställningen lämnas av prefekten vid Institutionen för psykologi,

professor Erik Börjesson, tel. 018-471 21 34, e-post Erik.Borjesson@psyk.uu.se

Fullständig kungörelse finns på Uppsala universitets hemsida WWW.UU.SE under

PLATSANNONSER.

den 20 januari 2003. Om ansökan skickas per fax skall den kompletteras med originalhandling snarast.

PSYKOLOG, Ref nr 31/02

100%, vikariat 6 månader med möjlighet

till tillsvidareanställning

Psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Varberg har idag

två allmänpsykiatriska team och ett Rehabteam. I teamen

arbetar läkare, psykolog, kurator, sjuksköterska, arbetsterapeut

samt sjukgymnast. Vi har sammanlagt 39 tjänster på

enheten varav 3,25 är psykologtjänst.

I tjänsten ingår sedvanligt psykoterapeutiskt bedömningsoch

behandlingsarbete inom öppenvårdsteam samt

neuropsykologiskt utredningsarbete.

Kvalifikationer: Leg. psykolog med erfarenhet av utrednings-

och behandlingsarbete. Kompetens och erfarenhet

inom området för ätstörningar och tvångssyndrom är

meriterande och som har intresse av att vara med och utveckla

verksamheten kring specificerade diagnosgrupper.

Tillträde: Snarast

Upplysningar: Lämnas av psykolog Pia Claesson tfn 0340-

48 24 18, psykolog Gunilla Spalde tfn 0340-48 24 09 eller

av tf verksamhetschef Christina Kovac, tfn 0340-48 24 19

eller 48 24 40.

Facklig repr: Psykolog Mikael Sjögerén, tfn 0340-48 24 40.

Ansökan med meritförteckning skickar Du till Primärvården,

Personalavdelningen, Box 1243, 432 17 Varberg,

e-post pvv@lthalland.se, Din ansökan vill vi ha senast den

30 december.

www.lthalland.se

23

platsannonser

Barn- och ungdomskliniken

i Norrköping söker psykologer

Välkommen till Barn- och ungdomskliniken som ansvarar

för länssjukvården inom Östergötlands östra distrikt där det

bor ca 37.000 barn. Vid kliniken bedrivs såväl sluten som

öppen vård och barnhälsovård.

Vi ser det som viktigt att vår verksamhet ger högkvalitativ

vård till barn 0-18 år i såväl medicinskt som psykologiskt

avseende. Vid all planering och i alla situationer är barnet och

familjen i centrum.

Psykolog till barnhälsovården

Barnhälsovården i Östergötland har arbetsplatser i Norrköping,

Linköping och Motala. Vi är idag åtta psykologer,

barnhälsovårds-överläkare, samordnande sjuksköterska och

administrativ personal. Denna psykologtjänst har sin basplacering

i Norrköping. Vi arbetar i en trevlig och ändamålsenlig

lokal på fem minuters gångavstånd från Norrköpings centrum.

Vår enhet har tillgång till leasingbilar.

Dina arbetsuppgifter består främst av:

• Konsultation och fortbildning av personal på barnavårdscentraler

• Bedömning och utredning av enskilda barns behov

• Medverkan i föräldragrupp

• Stöd i föräldraskapet

• Kortare behandlingsinsatser

• Metodutvecklingsarbete.

Vi söker Dig som är leg. psykolog. Erfarenhet av arbete med

små barn och ett konsultativt arbetssätt är önskvärt. Du bör ha

körkort.

Psykolog till Barn- och ungdomskliniken

Dina arbetsuppgifter är psykologiskt utrednings- och behandlingsarbete

riktat till barn och ungdomar med somatisk

och/eller psykosomatisk sjukdom. Det terapeutiska behandlingsarbetet

är av både kortare och längre art och innefattar

även rådgivning, handledning och kristerapi. Du kommer att

arbeta i psykosomatiskt team bestående av en psykolog och

två kuratorer. Arbetet bygger också på nära samarbete med

övriga yrkesgrupper.

Vi söker Dig som är leg. psykolog. Erfarenhet av psykosomatik

och krisarbete är önskvärt. Utbildning i psykoterapi för

barnoch ungdomar är meriterande liksom erfarenhet av

arbete med barn, ungdomar och familjer.

Psykologtjänsten till Barn- och ungdomskliniken

är vikariat på 6 mån med möjlighet till fast tjänst.

För vidare information, rörande båda tjänsterna, kontakta

klinikchef Per Bolme tel. 011-22 37 17, e-post per.bolme

@lio.se för tjänst till barnhälsovården psykolog

Agneta Hulterström tel. 011-22 45 86, som också är facklig

företrädare. e-post: agneta.hulterstrom@lio.se.

Välkommen med ansökan senast 03-01-02 till Vrinnevisjukhuset

KBS-Centrum stab, 601 82 Norrköping.

Mer information om Landstinget i Östergötland hittar du på

www.lio.se

Barn- och Ungdomspsykiatriska verksamheten i GÄVLE

söker till

Akut- och behandlingsavdelningen

PSYKOLOG

heltid, tillsvidareanställning

Ref nr 157/2002

Barn och ungdomspsykiatriska verksamheten i Gävleborgs län har en

sammanhållen vårdkedja med öppenvårdsmottagningar i Hudiksvall,

Söderhamn, Bollnäs, Sandviken och Gävle. Slutenvård bedrivs som

länsresurser med en familjeenhet och en akut/behandlingsavdelning i

Gävle och ett behandlingshem i Hudiksvall. Akut och behandlingsavdelningen

har vårdplatser främst för ungdomar och bedriver såväl korttidsvård

som längre behandlingar.

Arbetsuppgifter: Avdelningens psykolog ansvarar för utredning,

bedömning och behandling av tonåringar och deras familjer i

samarbete med läkare, kurator och miljöterapeutisk personal.

Psykologen medverkar aktivt i vårdplanering, metodutveckling

och bidrar till förståelsen av hur grupprocesser kan återverka på

behandlingsarbetet. Psykologen medverkar också i behandlingskonferenser

och övriga möten på avdelningen. I arbetet ingår

samarbetskontakter med bl.a. skola, socialtjänst och öppenvårdsmottagningarna

i länet samt andra vårdgrannar. Tjänsten

kan innebära konsultstöd till öppenvården i svårbedömda fall.

Det finns goda möjligheter till fortbildning och handledning och

avdelningens psykolog är välkommen att delta i regelbundna yrkesgruppsträffar

med öppenvårdens psykologer.

Kvalifikationer: Leg. Psykolog helst med erfarenhet av kliniskt

arbete med barn, ungdomar och deras familjer. Du kan ha såväl

dynamisk som kognitiv inriktning. Meriterande är utbildning i och

erfarenhet av familjeterapi och/eller neuropsykiatri. Stor vikt

läggs vid personlig lämplighet.

Landstinget Gävleborg tillämpar individuell lönesättning, ange

därför löneanspråk i ansökan.

Tillträde: enl överenskommelse.

Information om tjänsten lämnas av avdelningschef Björn

Augustsson tel. 026-15 46 30

Facklig information för Psykologförbundet lämnas av Monica

Mörck tel. 026-15 46 21

Välkommen med din ansökan med fullständig meritförteckning

senast den 10 januari 2003 till:

Hälsinglands sjukhus

Personalavdelningen

826 81 Söderhamn

Rekrytering

Välkommen till Växjö universitet

Vi söker

universitetslektor/-adjunkt

i pedagogik

med inriktning mot specialpedagogik

Sista ansökningsdag är den 31 januari 2003.

Intresserad? Läs mer på www.vxu.se/jobb

www.vxu.se


ReHabCentrum

Psykolog, vik

till rehabiliteringskliniken som består av en slutenvårdsenhet

med 25 vårdplatser och en dagvårdsenhet samt poliklinik. Den

kliniska verksamheten baseras på tvärprofessionellt arbete i

team.

Kliniken är inriktad främst på rehabilitering vid neurologiska

sjukdomar. Rehabilitering efter stroke men också andra neurologiska

sjukdomar, däribland traumatiska hjärnskador hör till

klinikens ansvarsområde.

Kliniken befinner sig i ett expansivt skede. En postpoliomottagning

samt parkinsonmottagning har startats och det är planlagt

att starta ett polikliniskt hjärnskadeteam i projektform.

Primärvården Skåne

Den offentliga primärvården utgör en fristående förvaltning

i Skåne med 2 800 anställda och är basen i sjukvården.

Vi befinner oss i en spännande utveckling av primärvården

med bl a införande av familjeläkare och satsning

på teamarbete. Som en av oss får du ett utvecklande arbete

i en framtidsorgansiation, som satsar på långsiktighet,

forskning, utveckling och en god arbetsmiljö.

Välkommen till Primärvården Skåne!

MHV/BHV-psykologmottagning Kristianstad

söker

Mödra- och

barnhälsovårdspsykolog

(Ref nr PV 90/02)

Omfattning: 50 % – vikariat

Tillträde: Efter överenskommelse.

Arbetsuppgifter: Förebyggande psykisk hälsovård, konsultation

och fortbildning av MHV- och BHV-personal.

Utredning och korttids-behandling samt medverkan i föräldragrupper.

Tyngdpunkten i arbetet ligger på stödinsatser

under graviditets- och nyföddhetsperioden.

Kvalifikationer: Leg psykolog med erfarenhet av psykologarbete

med barn 0-7 år samt konsultarbete, helst vid

MHV/BHV. Barndiagnostik och klinisk erfarenhet är önskvärda

meriter. Stor vikt lägges vid personlig lämplighet.

Körkort erfordras.

Närmare upplysningar lämnas av verksamhetschef/psykolog

Kerstin Jakobsson, tel 044-516 54. Psykologförbundet

Kerstin Dahlin, tel 046-17 36 87.

Skriftlig ansökan med löneanspråk och uppgift om tillträdesdatum

skall vara Primärvården Skåne, Administrativa

enheten, Box 351, 281 25 HÄSSLEHOLM, tillhanda

senast 03-01-10.

MHV/BHV-psykologmottagning

Kristianstad


www.primarvarden.skane.se

platsannonser

Arbetet utförs såväl i sluten som öppen vård och innefattar

psykologiska bedömningar, kortare psykoterapeutiska behandlingsinsatser

samt med hänsyn till inriktning och kompetens,

neuropsykologiska utredningar.

Du ska vara leg psykolog, där erfarenhet av neuropsykologiska

utredningar är meriterande. Värdefullt är också tidigare erfarenheter

av rehabilitering och teamarbete samt arbete med

aktuella patientgrupper. Stor vikt läggs vid personlig lämplighet.

Upplysningar lämnas av verksamhetschef Harald Persson,

tel 0470-59 22 22, eller personalsekreterare Ing-Mari Karlsson,

tel 58 64 29. Facklig företrädare: Marie Swelén, SP,

tel 58 87 42.

Välkommen med din ansökan, märkt med ref nr RH 36/02,

senast 7 jan till Personalavdelningen, Primärvård/Rehab, Box

1223, 351 12 Växjö. E-post: pvf-personal@ltkronoberg.se

Psykolog leg

Arbetsplats: NSP, Norra Stockholms psykiatri,

Norrtullsmottagningen, Norrtulls sjukhus.

Norrtullsmottagningen är en enhet inom Norra Stockholms

psykiatri, område City. Mottagningen har ansvar för behandling

och rehabilitering av patienter med psykos- och schizofrenidiagnos.

Enheten består av team för respektive

Kungsholmens och Norrmalms stadsdelar. Till verksamheten

hör även ett mobilt team samt en motsvarande mottagning

inom Östermalm. Mottagningen har ett nära samarbete

med socialtjänst, försäkringskassa och med övriga verksamheter

inom psykosvården såsom enheter för nyinsjuknade

och för heldygnsvård. Vi lägger också stor tonvikt vid kontakten

med anhöriga och intresseorganisationer.

Arbetstid: Heltid 100%.

Arbetsuppgifter: Som psykolog i teamet och i nära samarbete

med övriga psykologer kommer Du att svara för begåvnings-,

neuro- och personlighetsdiagnostiska utredningar

samt kort- och långtidspsykoterapier, samt bidra till verksamhetsutveckling

och forskning inom området.

Kvalifikationer: Vi söker psykolog med kognitiv beteendeterapeutisk

utbildning och med utbildning inom det neuropsykologiska

och personlighetsdiagnostiska fältet.

Erfarenhet av och intresse för patienter med schizofreni och

andra psykotiska tillstånd är naturligtvis meriterande.

Vi lägger stor vikt vid kreativitet och samarbetsförmåga.

Anställningsform: Tillsvidareanställning.

Upplysningar om tjänsten: Enhetschef Sören Akselson tel

08-672 42 05 eller psykolog Lars Erdner tel 08-672 42 39.

Facklig kontaktperson: Anders Wahlqvist tel 08-690 67 99.

Ansökan: Inkommen senast 2003 01 15 märkt med ref nr

CSPK 64/02 ställd till Norra Stockholms psykiatri,

Gun Pettersson, S:t Görans sjukhus, Vårdvägen 3,

112 81 Stockholm. E-post: gun.pettersson@spo.sll.se

25

platsannonser

Psykolog,

Arbetsförmedlingen Norrtälje

Kommunen, som upptar en tredjedel av Stockholm läns yta, är en

skärgårdskommun i Roslagen och mycket välbesökt av turister

och sommargäster. Detta innebär att sommartid har invånarantalet

utökats från 53 000 till ca 150 000. Arbetsmarknaden

präglas av många små företag. Daglig pendling ut ur kommunen

ökar och är cirka 7 000 personer.

För att kunna ge våra kunder en bra service har vi huvudkontor i

Norrtälje och filialkontor i Hallstavik och Rimbo. Arbetsförmedling

och Arbetsförmedlingen Rehabilitering är integrerade med gemensam

ledning, vilket vi är ensamma om i länet. Huvudkontoret

i Norrtälje finns i lokaler centralt belägna.

Dina arbetsuppgifter kommer att bestå av …

• Att genomföra arbetspsykologiska utredningar

• Att motivera och stödja arbetssökande enskilt och i grupp

• Att genomföra kortare samtalsserier i utredande och stödjande

syfte

• Att göra bedömningar i samarbete med personalen på Arbetsförmedlingen

• Att medverka vid funktions- och kompetensbedömning inför

arbete/utbildning

• Att medverka i fortlöpande metod- och utvecklingsarbete

Kvalifikationer

Vi söker Dig som är …

• Legitimerad psykolog

• Har erfarenhet av arbete med sökande med behov av arbetslivsinriktad

rehabilitering inom eller utom AMV

• Har god samarbetsförmåga och förmåga till självständigt

arbete

• Har pedagogisk kompetens

• Är initiativrik

• Har god förmåga att arbeta konsultativt

• Vi kommer vid tillsättningen sätta stor vikt vid personlig

lämplighet och god samarbetsförmåga.

Varaktighet: Tillsvidareanställning, med tillträde snarast efter

överenskommelse.

Ansökan: Skickas till Länsarbetsnämnden, Box 6860,

113 86 STOCKHOLM eller med e-post: lansarbetsnamndenstockholm@lanab.amv.se

senast 2003.01-07, märkt med

ref.nummer: AB.131-1816/2002

Kontaktpersoner: Arbetsförmedlingschef Hans-Eric Wallin,

telefon: 0176-765 01, e-post: hans-eric.wallin@lanab.amv.se

fax: 0176-76529. SACO Anna-Kari Andersson, telefon: 0176-

765 10, e-post: anna-kari.andersson@lanab.amv.se, fax: 0176-

765 29. ST-AMS Åke Broström, telefon 0175-756 14, e-post:

ake.brostrom@lanab.amv.se, fax: 0175-756 11.

Beteendevetare, heltid

vid Kommunhälsan

Välkommen med din ansökan senast 2002-12-30

Upplysningar: Chef Ove Sundbom 0910-73 51 86

Annons och mer information hittar du på vår hemsida:

www.skelleftea.se

HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN

Vi söker en drivande kraft

VERKSAMHETSCHEF

Till Psykiatriska sektorn Mellersta Dalarna

Mer information om tjänsten finns på landstingets

hemsida www.ltdalarna.se/jobb.

Du kan även ringa funktionschef Sören Fogde,

tel 0225-49 42 70 eller personalsamordnare

Birgitta Lundmark, tel 023-49 25 57.

Sista ansökningsdag 2003-01-07

Teampsykolog

75% vikariat

Arbetsplats: SPO, Norra Stockholms psykiatri, Tranebergs

psykiatriska mottagning, Tranebergsplan 1. T-bana

Alvik.

Arbetstid: 40 timmar/vecka.

Arbetsuppgifter: Tjänsten är placerad i ett allmänpsykiatriskt

team som ansvarar för öppenvårdsinsatser till personer

bosatta i stadsdelen Bromma. Självständigt bedömnings-

och behandlingsarbete inom ramen för teamets

verksamhet. I behandlingsarbetet lägger vi stor vikt vid

omsorgsfull diagnostik och öppenhet inför olika terapeutiska

synsätt och former för behandling.

Kvalifikationer: Leg. psykolog. Erfarenhet av psykiatriskt

behandlingsarbete. Vi eftersträvar ett brett behandlingsutbud

och ser gärna att Du har en kognitiv (KBT eller

KPT) inriktning. Stor vikt läggs vid personlig lämplighet

och samarbetsförmåga. Intresse för utvecklingsarbete.

Anställningsform: Ett års vikariat på 75% (eventuellt

mer), med möjlighet till förlängning, från 2003 04 01.

Upplysningar om tjänsten. Enhetschef/överläkare Bo

Jonsson tel 08-687 71 25 eller 1:e psykolog Birgitta

Jakobsson tel 08-687 71 15.

Facklig kontaktperson: Psykolog Lennart Pålhagen tel

08-687 60 22.

Ansökan: Inkommen senast 2003 01 07 märkt med ref nr

VSps 78/02 ställd till Norra Stockholms psykiatri, Gun

Pettersson, S:t Görans sjukhus, Vårdvägen 3, 112 81

Stockholm. E-post: gun.pettersson@spo.sll.se


Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken

Verksamhet för Unga Vuxna

Mälarsjukhuset i Eskilstuna

Psykolog

Med samordnaransvar för nystartad verksamhet

Ref nr MSE 194/02

Heltid. Tillträde enligt överenskommelse.

Barn- och Ungdomspsykiatriska kliniken ansvarar för

barnoch ungdomspsykiatrisk öppenvård i Eskilstuna och

Strängnäs kommuner samt har ett länsövergripande ansvar

för slutenvård och ett länsövergripande invandraroch

flyktingteam. Öppenvården är organiserad som två

sektoriserade öppenvårdsteam samt ett Kris- och konsultationsteam

för speciella insatser.

Från och med andra halvåret 2002 startas embryot till ett

team mellan basnivån och specialistnivån särskilt inriktad

mot ungdomar mellan 16–20 år. Syftet är att snabbare

kunna möta behovet hos ungdomar och deras familj/nätverk

av psykologiskt och psykiatriskt stöd. När teamet är

färdigbyggt kommer det att bestå av fyra behandlare och

en barnpsykiater med erfarenhet och kompetens från såväl

barnpsykiatri som vuxenpsykiatri. Teamet kommer att

utlokaliseras skilt från sjukhus, med centralt läge i Eskilstuna.

Målsättningen för verksamheten är

• Samverkan mellan ungdomspsykiatri, vuxenpsykiatri

och skola/socialtjänst

• Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken kommer att

vara huvudman

• Verksamheten skall vara lättillgänglig, flexibel samt

nätverks- och konsultationsorienterad

• Salutogent fokus

• Att stärka och ta tillvara det naturliga nätverkets

resurser-familj och skola

• Att underlätta metodutveckling och kunskapsöverföring

anpassad för denna åldersgrupp

• Att ca 50% av tiden används till förebyggande och

konsultativt arbete

• Att ca 50% av tiden används till direkt patientarbete

• Kunna fungera som vägvisare för ungdomar och deras

familjer till ordinarie verksamhet på basnivå eller

specialistnivå

Arbetsuppgifter: Förebyggande-, konsultativt- och direkt

patientarbete riktat mot målgruppen. Utformning, planering

och samordning i en nyskapande verksamhet. Uppföljning

och utvärdering under processens gång ingår

också i uppdraget. Som stöd under en ”projektfas” har du

en referensgrupp samskapad av Ungdomspsykiatrin,

Vuxenpsykiatrin och Eskilstuna kommun.

Kvalifikationer: Leg psykolog. Erfarenhet av barnoch

ungdomspsykiatriskt teamarbete eller vuxenpsykiatrisk

öppenvård är meriterande. Stor vikt fästes vid personlig

lämplighet.

Upplysningar lämnas av Verksamhetschef Angela Sellin

eller Enhetschef Terry Jobe, tfn 016-10 34 95. Facklig

företrädare för Psykologförbundet är Kristian Richter, tfn

016-10 35 75.

Välkommen med Din ansökan inkl meritförteckning,

senast 2003-01-07, till Mälarsjukhuset, Administration

plan 13, 631 88 Eskilstuna.


Nora vårdcentral

söker psykolog

Vid Nora vårdcentral finns ett stort intresse för att arbeta med

förebyggande hälsoarbete och psykosocialt stöd. Du blir en

förstärkning av den psykosociala kompetensen på vårdcentralen.

Du kommer att arbeta med krishantering, lättare depressioner

och andra psykosociala problem.

Upplysningar

Vårdcentralschef Sven Röstlund, 0587-843 32 eller

föreståndare Astrid Duberg, 0587-843 40. Facklig företrädare

Lennart Garlund, 019-602 92 12.

Du kan även läsa mer om tjänsten på www.orebroll.se/jobb där

Du även kan söka jobbet direkt.

Ansökan

Välkommen med Din ansökan, märkt med ref nr 157 /02, till

Eva Sennbrink, primärvård, psykiatri och habilitering, Box 1613,

701 16 Örebro eller primjobb@orebroll.se. Ansökan med

löneanspråk ska vara oss tillhanda senast 7 januari 2003.

www.orebroll.se/prim

Psykologer

Division Psykiatri

Öppenvårdsmott. i Lidköping och Mariestad

Till öppenvårdsmottagningarna i Lidköping och

Mariestad söker vi nu två leg psykologer.

För utförlig information om tjänsterna se

www.vgregion.se/skas

Upplysningar: Vårdchef Hans Halén, tfn 0515-876 17,

teamföreståndare Bosse Karlsson, tfn 0510-48 44 19

(Lidköping), teamföreståndare Berit Svensson,

tfn 0501-683 42 (Mariestad).

www.vgregion.se

platsannonser

27

platsannonser

Leg psykolog

Barn- och ungdomshabiliteringen Mariedal

Habiliteringen Norr, Vänersborg

Vikariat 75–100 %. Tillträde snarast eller enligt överenskommelse

t o m 2003-09-30 med ev förlängning.

Barn- och ungdomshabiliteringen Mariedal är en verksamhet

som ger behandling, råd och stödinsatser till

barn/ungdomar mellan 0–18 år med medfödda eller

tidigt förvärvade funktionsnedsättningar. I verksamheten

är barnets och familjens behov styrande.

Vi arbetar utifrån medicinsk, psykologisk, pedagogisk

och social kompetens i team där arbetsterapeut, kurator,

logoped, läkare, psykolog, sjukgymnast, sjuksköterska

och specialpedagog ingår.

Arbetsuppgifter: Arbetet innebär direkt arbete med

barn/ungdom i samband med olika psykologiska bedömningar

och behandlingar, samt konsultation och

rådgivning gentemot personer i barnets närmiljö.

Arbetet är omväxlande och stimulerande men ställer

krav på självständighet och flexibilitet.

Du kommer att arbeta i habiliteringens Trollhätteteam.

I teamet finns ytterligare en psykolog, vilket innebär

att du får samarbeta med en psykolog som har lång erfarenhet

och kunskap inom barnhabiliteringsområdet.

På arbetsplatsen finns ytterligare två psykologer.

Kvalifikationer: Du är legitimerad psykolog med

intresse för det neuropsykologiska området. Erfarenhet

av barn med funktionshinder är meriterande liksom

kunskap och erfarenhet av neuropsykologi. Körkort

krävs då arbetet medför resor i tjänsten. Stor vikt fästes

vid personlig lämplighet och god samarbetsförmåga.

Upplysningar: Lämnas av habiliteringschef

Yvonne Tellskog, tfn 0521-120 60, teamsamordnare/

psykolog Gunilla Bryntesson, tfn 0521-120 60,

yrkesutvecklare/psykolog Lennart Ewaldsson,

tfn 0522-924 21, sekr 0522-923 75.

Facklig företrädare: Psykologförbundet, Anke

Samulowitz, tfn 0521-120 60.

Ansökan märkt med ref nr HFV 180-2002 sänds

senast 10 januari 2003 till Handikappförvaltningen,

Inger Henriksson, Box 306, 462 23 Vänersborg.

www.vgregion.se

Psykolog

BUP-mottagningen i

Haninge söker en

för tillsvidareanställning, heltid med tillträde

enligt överenskommelse.

Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen

i Haninge ligger 20 minuters resväg med

pendeltåg från Stockholms Centralstation.

Mottagningen har 20 anställda fördelat på psykologer,

kuratorer, läkare och assistenter. På vår mottagning

erbjuder vi ett brett behandlingsutbud

utifrån olika teoretiska synsätt. Vi arbetar med

familjeterapi, barnoch ungdomsterapier samt

olika gruppverksamheter. Mottagningen har bland

annat utvecklat arbetssätt rörande neuropsykiatri,

korttidsterapi och kognitiva metoder. Ett respektfullt

förhållningssätt, idérikedom och humor är

några ledstjärnor i vårt arbete.

Arbetsuppgifter: Barn- och ungdomspsykiatriskt

teamarbete. Utredning, diagnostik och

behandling av barn, ungdomar och deras familjer.

Samarbete med vårdgrannar.

Kvalifikationer: Legitimerad psykolog

med kunnighet i barnoch ungdomsdiagnostik

och barnpsykiatriskt behandlingsarbete.

Psykoterapeutlegitimation är önskvärd, liksom

kunnighet i kognitiv psykoterapi och kognitiv

beteendeterapi. Stor vikt läggs vid personlig

lämplighet och god samarbetsförmåga.

Upplysningar lämnas av enhetschef Berit

Gredell-Jansson, tfn 08-606 26 00 eller verksamhetschef

Maria Dunerfeldt, tfn 08-690 58 87.

Facklig kontaktperson är Kjell Lindqvist,

Psykologförbundet tfn 08-690 67 99.

Välkommen med Din ansökan, märkt

med ref nr Barnpsyk 163/02 senast den 14 januari

2003 till BUP Haninge, Handenterminalen 4, 9tr,

136 40 Haninge.

E-post: berit.gredell-jansson@bup.sll.se

Om du vill att din annons även ska

publiceras på Psykologförbundets

hemsida – tala om det när du

beställer plats i PsykologTidningen!


Kriminalvårdsmyndigheten Norrtälje söker

Legitimerad psykolog

50%, tillsvidareanställning med tillträde i februari 2003.

Sexualbrottsavdelningen består av 30 slutna platser för män

som begått sexuella övergrepp. Vår inriktning är att arbeta

med förövare som begått brott mot barn och vi arbetar nätverksorienterat

med brottsoffret i fokus. Arbetsteamet består

av 12 medarbetare och två konsultpsykologer, som arbetar

individualterapeutiskt samt med handledning av personalgruppen.

Din primära uppgift kommer att bestå i att tillsammans med

en vårdare ur personalgruppen leda ett nytt kanadensiskt program,

ROS, som står för Relationer och samlevnad. Programmet

är helt nytt och kommer att genomföras på samtliga

kriminalvårdsanstalter som har särskilt utpekade platser för

HABILITERINGEN DALARNA

SÖKER 3 PSYKOLOGER

Tillsvidareanställningar med tillträde snarast.

1 LEG PSYKOLOG 100% till BARNHABILITERINGEN

med placering i FALUN. Ref: 34/02

1 LEG PSYKOLOG 100% till BARNHABILITERINGEN med

placering i BORLÄNGE. Ref: 36/02

Habiliteringen är en tvärvetenskaplig specialistresurs med

medicinsk, psykologisk, social och pedagogisk kompetens.

Vi har ett familjecentrerat arbetssätt där barns/ungdomars

situation och behov ses i ett brett perspektiv.

Vår uppgift är att ge stöd, service och vägledning till barn/

ungdom med funktionshinder, deras anhöriga och andra

viktiga personer i närmiljön.

Målet är att barn/ungdom och deras familjer skall kunna leva

ett liv som andra.

Inom barnhabiliteringen blir ditt arbete att i nära samråd

med föräldrar och med övriga yrkesgrupper inom teamet,

utreda barn/ungdom, ge psykologisk behandling och stöd till

barn/ungdom och deras familjer. Att ge konsultation och

kunskapsöverföring till personal i närmiljön ingår också.

Vi samverkar i neuropsykiatriska frågeställningar med Barnoch

ungdomspsykiatrin.

Du kommer att ingå i ett team tillsammans med arbetsterapeut,

kurator, läkare, sjukgymnast, sjuksköterska, specialpedagog,

i nära samarbete med föräldrar. Du kommer att

samarbeta med erfarna psykologkollegor på arbetsplatsen.

1 LEG PSYKOLOG 100% till VUXENHABILITERINGEN

med placering i FALUN. Ref 37/02

Vuxenhabiliteringens uppgift är att genom stöd, service och

vägledning underlätta för vuxna med funktionshinder att själva

utforma sin livssituation. I uppdraget ingår även stöd till närstående

och andra viktiga personer.

Vuxenhabiliteringen i Dalarna är för närvarande inne i en

intensiv och mycket intressant utvecklingsfas som syftar till att

samordna och stärka verksamheten i länet, en process där


Kriminalvårdsmyndigheten Norrtälje är en sluten anstalt med plats för 207 manliga intagna.

Sexualbrottsavdelningen är avskild inom anstalten och flertalet av de intagna har långa påföljder.

platsannonser

sexualbrottsförövare. Utbildning i ROS-programmet kommer

att ges under två veckor i Göteborg, troligtvis i februari 2003.

Behandlingen kommer ske främst i grupp. Tiden utöver programverksamheten

kan användas till individualterapi samt

handledning av annan programverksamhets ledare. Av stor

vikt är att du vill arbeta i en tydlig och öppen samverkan med

personalgruppen.

Du ska vara legitimerad psykolog med kognitiv inriktning och

ha gruppledarvana. Vi värdesätter om du arbetat med

förövare och brottsoffer såväl enskilt som i grupp.

Upplysningar lämnas av kriminalvårdsinspektör Anita Åhnberg,

telefon 0176-29 63 01 eller 0708-93 80 35.

E-post: maria.harg@kvv.se

Välkommen med din ansökan till Kriminalvårdsmyndigheten

Norrtälje, 761 29 NORRTÄLJE, senast den 31 december.

alla medarbetare är delaktiga och aktiva. Enheterna är samlokaliserade

med Barn- och ungdomshabiliteringen och finns i

Falun, Borlänge, Hedemora, Mora och Ludvika. I Hedemora

finns dessutom en intensivträningsenhet.

Arbetet innebär att Du kommer att ingå i ett tvärvetenskapligt

team, där Du ansvarar för den psykologiska specialistkompetensen.

Du kommer att arbeta med utredning, psykoterapi och

annat stöd till vuxna med funktionshinder och deras närstående

samt handledning och utbildning av personal. Ett nära

samarbete med vuxenpsykiatrin kring det neuropsykiatriska

området är under utveckling.

Vuxenhabiliteringens teamarbete grundas på en bred kompetens

där de lokala teamen består av kurator, sjukgymnast, arbetsterapeut

och fritidskonsulent samt på länsnivå specialpedagog,

sjuksköterska och logoped.

För tjänsterna erbjuder vi ett stimulerande och utvecklande

arbete inom habiliteringen med arbetsuppgifter i huvudsak på

individ- och gruppnivå. Vi är en specialistresurs inom landstinget

där nya forskningsrön inom verksamhetsområdet medför

krav på ständig utveckling. Vi har höga krav på våra medarbetare

och erbjuder i gengäld god möjlighet till fortbildning

och samarbete med erfarna kollegor. Du kommer att ingå i en

psykologgrupp med möjlighet till specialisering på länsnivå.

Behov finns av metodutveckling inom diagnostik och behandling

inom habiliteringens breda kompetensområde.

Vi söker Dig som är leg psykolog, gärna med erfarenhet av

habilitering eller annan liknande verksamhet. Du måste ha en

god samarbetsförmåga och vara intresserad av att arbeta i

team tillsammans med andra yrkesgrupper. Erfarenhet av

eller intresse för neuropsykologiska frågeställningar och

erfarenheter från liknande arbetsuppgifter är meriterande,

men vi fäster också stor vikt vid personlig lämplighet.

Vill Du veta mer ring verksamhetschef Maja Gilbert, 023-

49 05 22 eller leg psykolog Gunilla Svensson, tillika facklig företrädare,

023-49 03 73. För upplysningar om vuxentjänsten

kan du också ringa leg psykolog Brita Lindahl 023-49 05 72.

För tjänsten i Borlänge ring verksamhetschef Olof Ehrs, 0243-

49 78 09. Du kan även ringa yrkesutvecklare leg psykolog

Ingalill Tjulander, 0225-49 67 78.

Din ansökan vill vi ha senast 2003-01-10 till Habiliteringen

i Falun, Falu lasarett, 791 82 FALUN resp Habiliteringen i

Borlänge, Box 731, 781 27 BORLÄNGE.

29

platsannonser

Psykiatrin i Nordvästra Skåne är en förvaltning bestående

av de psykiatriska klinikerna i Helsingborg och Ängelholm.

Nordvästra sjukvårdsdistriktet omfattar ca 240 000

invånare och den psykiatriska verksamheten präglas av

hög kompetens och ett brett vårdutbud. Psykiatriska

kliniken i Ängelholm arbetar idag utifrån en geografiskt

sektoriserad modell med tre alllmänpsykiatriska och ett

geropsykiatriskt team innehållande såväl öppen- som

slutenvård.

Psykiatriska kliniken, Ängelholm

VERKSAMHETSCHEF (ref nr 32P/2002)

Ett intensivt arbete i dialog med beställarfunktionen i

distriktet pågår för att tydliggöra psykiatrins uppdrag. Detta

arbete kan på sikt påverka klinikens organisation och

arbetsuppgifter. Utvecklingsarbetet har som utgångspunkt

befolkningens behov av psykiatrisk vård och genomföres

med hög delaktighet bland medarbetarna.

Utvecklingsarbetet sker enligt de värden som ligger till

grund för Regionens sjukvårdsprogram ”Skånsk livskraft –

vård och hälsa”.

Hela annonsen kan Du läsa på: www.platsnytt.skane.se

Välkommen med Din ansökan, märkt med ref nr, till:

Psykiatrin Nordvästra Skåne, Christina Nordqvist, Carl

Krooks gata 30, 252 25 Helsingborg, senast den 22

december 2002.

Vad sägs om att bo i Bohuslän?

Här finns salta bad, färska räkor och vacker natur!

Är Du intresserad av ett stimulerande och spännande arbete,

där Du som psykolog är eftertraktad och uppskattad?

Vuxenhabiliteringen i norra Bohuslän, Uddevalla,

söker leg psykolog, deltid 75%, tillsvidareanställning

Vår arbetsplats kan bl a erbjuda:

• ett fritt och självständigt arbete i tvärprofessionella team

• goda möjligheter till fortbildning

• nya och ändamålsenliga lokaler

• engagerade och trevliga medarbetare och kollegor

• ett öppet, lärande och utvecklande klimat och många

glada skratt i fikarummet

Teamchef och överläkare

Spännande utveckling av

psykiatrin i Bålsta

Vi satsar på en ny bred psykiatrisk öppenvårdsverksamhet

– en samlad specialistmottagning.

För mer information se vår hemsida

wwwhot.vgregion.se/hfv eller kontakta habiliteringschef

Lars-Erik Gotthard, tfn 0522-93157, teamsamordnare

Birgitta Enlund, tfn 0522-93119.

E-post lars-erik.gotthard@vgregion.se,

birgitta.enlund@vgregion.se

www.vgregion.se


Ring

Sektionschef Birgitta Lörelius, 018-611 92 72.

Områdeschef Tarja-Leena Kirvesniemi,

0171-41 84 52, 070-326 05 09.

Läs mera på vår hemsida!

www.akademiska.se


Norra länets produktionsområde

Danderyd-Vaxholm-Österåker

psykiatriska sektor söker

2 Psykologer

Arbetsuppgifter: Psykologiska utredningar, bedömningar

och psykoterapeutiskt arbete, självständigt

och i team. Delataga i samverkan med vårdgrannar.

Kvalifikationer: Leg psykolog, leg psykoterapeut.

Verksamheten är intresserad av leg. psykoterapeuter

med olika inriktningar. Utbildning i personlighetsdiagnostik

är en merit liksom kompetens

och intresse för neuropsykologiska utredningar.

Vi ser gärna att du har intresse och erfarenhet av

administrativa uppgifter.

Stor vikt läggs vid personlig lämplighet och samarbetsförmåga.

Anställningsform: Tillsvidare, under förutsättning

av vederbörliga beslut. Tillträde snarast.

Arbetstid: 20 respektive 40 tim/vecka, dagtid.

Arbetsplats: Placering vid Mörby psykiatriska mottagning.

Den ena tjänsten har viss verksamhet förlagd

till Vaxholm. Mörbymottagningen är belägen

vid Mörby Centrum.

Tala med: Områdeschef/psykolog Ellen Britz

tel 08-587 544 26, områdeschef/psykolog Annika

Bodén tel 08-587 544 21, samordnande psykolog

Anita Enger tel 08-587 544 14.

Facklig företrädare Anders Wahlqvist

tel 08-655 61 17.

Välkommen med din ansökan senast 03-01-10

med ref nr DVÖ 50/02 ställd till intendent Maude

Hoppe, Danderyd-Vaxholm-Österåker psykiatriska

sektor, Box 121, 182 12 Danderyd.

Vill du annonsera i Psykologtidningen?

Gör så här:

– Maila din annons eller ditt annonsunderlag till:

brittmarie.haake@psykologforbundet.se

– Ange önskemål om publiceringsdag och utformning samt till vilken

adress fakturan ska sändas.

För information om priser, utgivningsdagar m m ring annonsansvarig:

08-567 06 454.

Psykologtidningen utkommer med 21 nummer per år och har en upplaga

på 8 600 ex.

SERVICEOMRÅDEN:

FÖRHANDLINGAR

08-567 06 407

08-567 06 409

08-567 06 410 från och med 2/1 2003

JURIDIK

08-567 06 412

PROFESSION

08-567 06 441

STUDERANDFRÅGOR

08-567 06 407

PSYKOLOGTIDNINGEN

Psykologtidningen, 08-567 06 450

Annonser, 08-567 06 454

INFORMATION

08-567 06 401

08-567 06 410

ORGANISATION, ADMINISTRATION

Ansökan om medlemskap, 08-567 06 430

Medlemsregister, 08-567 06 430

AEA-ärenden, 08-567 06 431

Medlemsförsäkringar, 08-567 06 401

Organisation, stadgefrågor m m,

08-567 06 401

PSYKOLOGTJÄNST

PsykologTjänst/egenföretagare,

08-567 06 460

KANSLI

postadress: Box 3287, 103 65 Stockholm

besöksadress: Vasagatan 48

telefon: 08-567 06 400.

Växeln öppen: 8.30–12 och 13–17.

(fred – 16.30)

fax: 08-567 06 499.

psykologförbundets hemsida

på internet: www.psykologforbundet.se

e-post till personal:

fornamn.efternamn@psykologforbundet.se

postgiro: 373267-4 bankgiro: 767-2066

direktnummer till personalen:

Judith Rosengren, 08-567 06 408,

förbundsdirektör.

Hans Persson, 08-567 06 401,

mobil 070-96 76 401, förbundssekreterare.

Örjan Salling, 08-567 06 441,

mobil 070-96 76 441, professionsansvarig.

Mahlin Olsson, 08-567 06 407,

förhandlingssekreterare.

Åke Hjelm, 08-567 06 412, förbundsjurist.

Lars Karlsson, 08-567 06 409,

mobil 070-96 76 409, ombudsman.

Brittmarie Haake, 08-567 06 454,

assistent, vik.

FÖRBUNDSSTYRELSEN

Torgny Danielsson, ordförande,

08-567 06 477.

torgny.danielsson@psykolog.net

Birgitta Johansson-Hidén,

1:e vice ordförande, 054-700 20 19.

birgitta.johansson-hiden@psykolog.net

Karin Graff-Cederström,

2:e vice ordförande, 08-580 288 93.

karin.graff@psykolog.net

Helén Antonson, 031-64 12 58.

helen.antonson@psykolog.net

David Edfelt, 08-616 41 13.

david.edfelt@psykolog.net

Anders W Eriksson, 070-417 49 52.

anders.eriksson@psykolog.net

Eva-Lotta Hellgren, 011-20 23 02.

eva-lotta.hellgren@psykolog.net

Petri Partanen, 063-14 41 54.

petri.partanen@psykolog.net

Bengt Persson, 0470-58 63 93.

bengt.persson@psykolog.net

Tomas Rudal, mobil 0707-27 04 06.

tomas.rudal@psykolog.net

Mikal Björkström, mobil 070-438 23 05.

mikal.bjorkstrom@psykolog.net

Eva Lundgren, 090-12 28 59.

eva.lundgren@psykolog.net

ETIKRÅDET

Charlotte Uggla, ordförande,

08-508 135 40.

Per Magnus Johansson, vice ordförande,

031-711 00 04.

Sinella Keskiniva, 090-77 95 45.

Kristina Persson, 019-602 65 78.

Seppo-Matti Salonen, 031-330 02 60.

Sam Uhlin, 0500-43 18 77.

SPECIALISTRÅDET

Erling Nyman, ordförande, 019-602 57 07,

mobil 070-666 28 41.

Ulla-Britt Selander, sekreterare,

08-586 064 23.

Gunvor Bergquist, utskottet för arbetslivets

psykologi, 0520-739 66.

Erland Hjelmquist, utskottet för handikapppsykologi,

031-773 16 57.

Roland Ericsson, utskottet för klinisk psykologi,

0515-876 41.

Bengt Sonesson, utskottet för neuropsykologi,

046-17 39 26.

Carl Wiström, utskottet för pedagogisk

psykologi, 063-15 13 23.

STUDERANDERÅDET

Mikal Björkström, mobil 070-438 23 05.

VALBEREDNINGEN

Ann-Sofie Hansson-Pourtaheri, ordförande,

018-611 23 81.

VETENSKAPLIGA RÅDET

Gunnel Backenroth-Ohsako, ordförande,

08-585 857 72.

IHPU – institutet för högre

psykologiutbildning

Box 3287, 103 65 Stockholm.

Assistent: Berit Emilsson, 08-567 06 444.

E-post: berit.emilsson@

psykologforbundet.se

VD: Anders Hallborg, 046-18 90 62.

E-post: anders.hallborg@ihpu.se

PSYKOLOGTJÄNST


E-post: psykologtjanst@

psykologforbundet.se

tel 08-567 06 460

VD: Camilla Damell

Informatör, vik: Susanne Bertman

Hemsida: www.psykologtjanst.se

STP

– stiftelsen för tillämpad psykologi

Box 3287, 103 65 Stockholm.

Christina Strömer Wilson

E-post: christina@csw.se

mobil 070-96 76 476

31

Vid obeställbarhet, retur till:

Psykologtidningen,


R

TIDNINGEN

PSYKOLOG

Jultomten

och

förbundet

Inför julen handlar det ju mycket

om förväntningar – om gemenskap, ledighet,

julefrid, god mat och inte minst innehållet

i tomtens säck. Tomten är julen

personifierad och det har alltid funnits

mycket av mystik runt honom. Vem är han

egentligen? Och är det inte lite skumt

att tomten ständigt frågar om det finns några

snälla barn? Och det alltid

södergren

innan han delar ut julklapparna. tomas

edan som barn insåg vi som är politiskt och fackligt

medvetna att det finns en otillbörlig koalition mellan tomten

och dem som har makten d v s föräldrarna. Hur kan man annars

förklara att vi barn fick ett antal mjuka paket, med innehåll som

strumpor och ”kallingar”, trots att vi uttryckligen skrivit på

önskelistan att några klädespersedlar som julgåvor avböjs, vänligt

men bestämt. Misstankarna infann sig omedelbart att det

måste pågå förhandlingar och någon slags ohelig allians, eller

möjligen en pakt, mellan tomten och föräldrarna då i rollen som

våra arbetsgivare. Vi genomskådade detta tidigt. För vem annan

än våra föräldrar ville ha hållhakar på oss och på detta sätt skapa

ett arbetsvärderingssystem som innebar att vara snäll i stort sett

var detsamma som att sköta sig klanderfritt, göra läxorna, vara

hjälpsam, dela med sig och så vidare.

För att vara på den säkra sidan mötte vi barn detta genom att

gå samman och så snart frågan om snälla barn väckts högljutt

intyga att alla varit jättesnälla varje dag hela året om. Och alla

små rösterna tillsammans gjorde ett helt trovärdigt intryck och

gjorde det dessutom omöjligt för någon annan att göra sig hörd.

Svaret är ju en självklarhet: Alla vet ju att barn är snälla från födseln.

Så vad skulle kunna ha hänt sedan dess?

VI PSYKOLOGER kan på liknande sätt tillsammans på julafton

detta år, eller vilken annan dag på året som helst förresten, hävda

att vi sköter oss väl. Vi kan intyga att vi arbetar och tar ansvar

för mer än det vi får betalt för, vi förkovrar oss ständigt, vi skaffar

oss specialistkompetenser, vi ställer upp på de svagas sida och

vi avstod redan på sextiotalet löneutrymme till förmån för

andra som behövde det bättre.

I dag, när vi tror oss veta mer om Tomten och anses vara mera

vuxna, så har vi valt att tillsammans bilda en egen allians, eller

pakt, som vi kallar Sveriges Psykologförbund.

Så visst kan vi med hjälp av alla våra röster och allt det kunnande

vi har om mellanmänsklig kommunikation få gehör för

våra budskap Nu är det med andra ord vår tur att få tomtens

öra.

Några julpaket med innehåll som är direkt hämtade från vår,

Sveriges Psykologförbunds, önskelista är därför inte helt oförtjänt

och kanske just nu . . .

En faderlig megatomte från Rosenbad

på julpaketen skriver en och annan rad

till alla psykologer

ja kommer ju ihåg er

nu får ni den psykologlag om vilken ni bad

God Jul och Gott Nytt År!

tillönskas alla Psykologtidningens läsare

av

torgny danielsson

förbundsordförande

Öppna artikel - Inse

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?