Dissidenten nr 2 2010 - Juridiska Föreningen

jf.se

Dissidenten nr 2 2010 - Juridiska Föreningen

DISSIDENTEN

Juridiska Föreningen i Lund

NR 2 2010

Utanförskap

1


edaktion

Björn Westerfors

Skribent

Marina Siljehav

Fotograf

Daniel Backenroth

Skribent

Ieva Kisieliute

Skribent

Magnus Nygren

Redaktör

Medverkande i detta nummer:

Agnes Jagrelius

Emily Diab

Fredrik Robertsson

Karl Hedén

Henrik Schornack

Upphovsrätten till innehållet tillhör DISSIDENTEN och upphovsmannen.

All kopiering är förbjuden enligt lag.

DISSIDENTEN är Juridiska Föreningens kårmagasin och utkommer med 4 nr om året.

Den delas ut gratis till alla studenter och anställda vid Juridiska fakulteten i Lund.

Magasinet är åsiktsmässigt fristående från Juridiska Föreningen men framför föreningens

åsikter samt granskar Juridiska fakulteten och Juridiska Föreningen.

Magasinet är partipolitiskt och religiöst obundet. Alla skribenter står för sina egna åsikter.

ISBN: 14030128

E-mail:dissidenten@jf.se

Telefon: 046-188812

Ansv arig utgivare: Vilhelm Persson

Tryck: AM-tryck och reklam

Framsida: Elisabeth Karlsbad

Nina Lind

Skribent

Behrang Kianzad

Skribent

Elisabeth Karlsbad

Redaktör

Hedvig Areskoug

Skribent

Emma Svensson

Fotograf

06

09

10

13

14

17

18

20

22

24

26

27

28

30

31

33

34

35

UNIVERSITETSVÄRLDEN

JF:s ordförande och inspector har ordet

Aron Frenne och Boel Flodgren

Senaste nytt om din utbildning

Juridiska Föreningen påverkar din utbildning

Dolu§pexets återkomst

Arkivarie emeritus Karl Hedén om Juridikungen

Så funkar det

Medborgarskap

Livet på Juridicum

Mimikry - att överleva på Juridicum

Lars-Göran Malmberg

om hopp och förtvivlan mellan Hägg och Syrén

Fakultetens brottsbekämpare

Linnéa Wegerstad

INBLICK

Utanförskap

Tyst om bögar hos grannen i öst

Ny lag i Litauen

Kvotering i högskolan

Ett verktyg för jämställdhet - Bra eller dåligt?

Berlin

I utanförskapets gemenskap

Perspektiv

Flyktingar

Ogästvänligt klimat för judar i Malmö

I kölvattnet av Ilmar Reepalus uttalanden

UTBLICK

Jordanien

Mellanösterns identitetskris

Senegal

En resa till utanförskap

Inför valet

Riksdagspartierna svarar

KULTUR

Musik

The Strokes och Broken Bells

Redaktionen testar

Utanförskap för en jurist

Att göra i sommar

Sommartips i Öresund

Insändare

innehåll


4

Ledare

Hjärterum, stjärterum och lagrum


Oavsett hur mycket mina farhågor

har med den faktiska

risken att göra, begränsar de

min frihet och rörlighet. Jag

har rätten att vara där, men kan

inte utöva den i praktiken.”

Elisabeth Karlsbad

Redaktör

Det finns en sak apropå utanförskap

som stör mig något oerhört, både

principiellt och rent praktiskt. Ni

är nog många som känner igen er:

”Vilken väg ska jag välja för att inte bli våldtagen? Är

det säkrare mitt på gatan än på trottoaren? Hur skulle

jag fly gärningsmannen?” Jag vet inte hur många

gånger de där frågorna febrilt fladdrat omkring

för mitt inre. Beräknande, instinktiva, desperata.

När började de? Och kommer de någonsin att

lämna mig ifred?

Det utanförskap jag syftar på är alltså

rumsligt, men det bottnar i en patriarkal maktstruktur

som jag härmed kanske bara ytterligare

befäster. I så fall är det bara att beklaga. För

jag kan uppenbarligen inte ignorera den. Den

definierar vilken del av det offentliga rummet

som jag kan tillgodogöra mig när mörkret fallit.

Oavsett hur mycket mina farhågor har med den

faktiska risken att göra, begränsar de min frihet

och rörlighet. Jag har rätten att vara där, men kan

inte utöva den i praktiken.

Problemet är erkänt bland arkitekter

och stadsplanerare; Att göra staden tillgänglig

och trygg är en ständig utmaning, liksom

att motverka segregation och utanförskap. Det

forskas på ”brottsprevention genom design av

närmiljön” och alltifrån parkbelysning till hela

gatunät spelar in. Men om man går för långt blir

effekten den motsatta. Det ska varken vara för

ljust eller för mörkt, för öppet eller för stängt.

Lösningen är alltså inte så enkel som att man tar

bort alla skumma vrår eller buskar som inbillade

våldtäktsmän kan lura bakom.

Vad kan vi jurister göra då? Vi kan tillämpa

lagar som just ska motverka utanförskap, till

exempel diskrimineringslagen. Den kommer

visserligen inte att vara till någon hjälp när jag

ska vandra hem i natten, men kanske när jag i

framtiden söker jobb. Det skänker viss tröst.

Och så är det ju vår igen.


Vilka ingår samhällskontraktet?

Gudrun Schymans uttalande för hur många

år sen det nu var om mäns kollektiva

skuld för fenomenet mäns våld mot

kvinnor lät utomordentligt fånigt när

jag först hörde det, helt ryckt ur sitt sammanhang

i sann löpsedelanda. Gudrun menade att män som

grupp skulle ta ekonomiskt ansvar och betala samhällets

kostnad för mäns våld mot kvinnor och det

låter ju inte direkt klokt vid närmare granskning heller

men jag kan ändå tänka att hon kan ha någon

sorts poäng. Men i stället för att prata om kollektiv

skulle jag säga att vi män har ett gemensamt ansvar.

Jag kan inte hur jag än vrider och vänder på resonemangen

förmå mig att tycka att någon individ pga

köns- nations- eller hårfärgssamhörighet är ansvarig

för vad andra individer har gjort . Däremot kan man

stå till svars för vad man själv gör. Och att jag upprätthåller

ett missförhållande som gynnar mig själv

på bekostnad av någon annan kan inte vara moraliskt

riktigt.

Man kan också se det som att man gör sig

själv en björntjänst. För vad är det för typ av villkor

kvinnor ska gå med på där deras arbete värderas

lägre på grund av att de tillhör fel kön? Även om

det kan vara så i nuläget att exempelvis styrelsearbete

passar män bättre pga affärsmässiga effekter

av föreställningar om mäns och kvinnors positioner

och att “lika barn leka bäst”, är det rätt? Ska man

passivt bidra till att missförhållandet kvarstår eller

bör man bidra till att kulturen blir mer jämställd?

Ett “samhällskontrakt” som har skapats av män och

som premierar “manliga egenskaper” och mäns sätt

att samarbeta, eller ett samhällskontrakt som medelklassen

har kommit överens om, som är utformat

(medvetet eller omedvetet) på medelklassens villkor

och gör att arbetarklassen inte kommer till tals (om

man inte kan anpassa sig till medelklassens språk

och sätt). När man använder akademiskt och svårt

språk i politiken och juridiken så blir effekten att

man stänger ute många från debatten och deltagandet.

Magnus Nygren

Redaktör

Ledare

I slutändan får man fråga sig; om kvinnor

eller arbetarklassen inte gynnas av detta samhällskontrakt,

varför ska de då gå med på det? Varför

ska unga i Paris eller Malmös förorter gå med på

ett samhällskontrakt som de upplever (rätt eller fel)

inte skyddar dem, utan i stället skyddar medelklassen

från dem och ställer dem utanför, utan chans

att utöva inflytande och delta i samhället på deras

villkor. Frågan är i stället varför de INTE ska göra

uppror mot det samhälle som de upplever inte är

deras.

På det globala planet kan man undra om

terrorism hade förekommit i lika stor utsträckning

om det globala samhällskontraktet inte bestod

i att upprätthålla missförhållanden mellan nord

och syd och ett par starka länder ställde och styrde

och kunde utnyttja sina positioner. Varför skulle Al

Qaida lugnt följa en världsordning om de upplever

att Säkerhetsrådet inte har någon representant från

Mellanöstern eller den muslimska världen och inget

görs för att tillvarata dessa länders intressen utan

snarare tvärtom?

Man kan inte räkna med att en part ställer

upp på de fina regler som man har skapat om denne

ständigt ställs utanför och missgynnas av dessa, då

skapar man i stället egna regler.

Till syvende och sist är demokrati inte bara en

demokratisk fråga, utan också en fråga om att upprätthålla

civilisationen och samhället. Orsak och

effekt.

5


6

JFs ordförande och inspector har ordet

Aron Boel

Tiden går fort. Det sägs även att den går snabbare om man har

roligt. Att vara ordförande för JF har gått enormt fort. Men det är

för att jag har haft fantastiskt kul. Jag känner dock att jag inte tagit

tillvara på allt och verkligen stannat upp och njutit. Detta är något

jag tror vi studenter måste bli bättre på. Studentperioden kommer

alltid vara en speciell del av vårt liv. Därför blir jag lite förvånad när

många vill hasta igenom den. 4,5 år är inte så mycket om du lever till

du blir 80. Låt säga att du är klar vid 30 och skall jobba till 65. Då

skall du jobba 5 år längre än vad du redan levt. I de sammanhangen

är inte 1 år hit eller dit så mycket. Lägg till att vi aldrig kommer ha så

här mycket fritid innan vi fyller 65. Det jag vill få sagt är stressa inte

klart bara för sakens skull och stanna upp och njut nu.

Ta även tid när ni är i Lund och lev studentlivet för det är

unikt här. Det finns många ställen man kan studera på men inget

ger samma möjligheter bredvid studierna som Lund. Det är därför

jag tror på det avtal som skrivits mellan de flesta kårer, nationer och

akademiska föreningen. Fortsätter dessa föreningar att jobba mot

samma mål så kommer det kunna bli ännu mer fantastiskt i framtiden.

Ett mål som måste vara vad som är bäst för studenten. Det

finns ett enormt driv hos Lunds studenter, som gör att om vi bara

får rätt redskap, så kommer fantastiska saker hända. Se bara på hur

det såg ut i februari, då stod flera tusen studenter ute i kylan och

köade i flera timmar för att få jobba gratis. Jag tror man kan svara

enkelt på frågan varför vi gjorde det? Vi vet att det är kul att vara

med och det är alltid roligare än att inte vara det.

Avslutningsvis vill jag bara tacka. Tack för att jag fick

äran, möjligheten och förtroendet att vara ordförande för Juridiska

Föreningen. Tack Cecilia Relfsson som stått ut med mig nästa alla

dagar vi jobbat tillsammans. En fantastisk vice ordförande. Tack

styrelsen för allt stöd och för att ni har hållit oss på tårna ett helt

år. Tack alla tjänstemän som skapat alla evenemang som är Juridiska

Föreningen.

Nu är det snart dags för nästa gäng att bära JF:s fackla

vidare, dessa personer har en fantastisk tid framför sig.

Tack för mig,

Snart ordförande emeritus Aron Frenne

”Utanförskap” kan betyda många olika saker. Att vara utanför är

inte lika bra och eftersträvansvärt som att vara innanför. Innanför

står för ”inne i värmen”, ”vid köttgrytorna”, ”mainstream”;

där sätts kriterierna för vad som är ”normalt”, där får man trygghet,

förmåner och bekräftelse. Ofta tänker man på arbetslösa,

hemlösa och ur den sociala gemenskapen utslagna personer, när

man talar om utanförskap. Mekanismerna är grymma, i grunden

kan vem som helst av oss när som helst hamna i detta förnedrande

utanförskap. De sociala skyddsnäten och vår egen förmåga

att hålla oss ”innanför” är bräckliga; man kan bli sjuk, drabbas

av sorg, skilsmässa, arbetslöshet och kastas ut i kylan. En viktig

fråga när man skall försöka råda bot på mekanismer som leder

till utanförskap är hur vi ser på orsak och verkan. Är det individen

själv som är orsaken; han/hon har inte ansträngt sig tillräckligt

utan har så att säga sig själv att skylla. Eller är det orsaker

som den enskilde inte råder över som är huvudanledningen till

utanförskapet? Katolska kyrkans pedofila präster har genom sina

kräkningar förstört många unga pojkars självkänsla och därmed

säkert orsakat liv i utanförskap. Var det den unga korgossens eget

fel? Var det bara prästen som var självisk och hänsynslös eller var

det kanske hela institutionen den katolska kyrkans fel? Med dess

attityder, sexualskräck och hierarkier? Hur vi ser på vem som är

offer och vem som bär ansvar är avgörande för hur vi söker råda

bot på ”utanförskapet”.

I juristyrket finns olika mekanismer som skapar utanförskap,

t.ex. vissa advokatbyråers syn på föräldraledighet. Hur

mycket en sådan byrå än skriver i sina rekryteringsannonser och

interna policies om att alla behandlas lika, är det ändå ofta så

att den som väljer att utnyttja sina rättigheter till föräldraledighet

efter ett tag mycket tydligt känner sig utanför; hon ses inte som

lika seriös i sitt yrke som den manliga kollega som INTE utnyttjat

rätten till föräldraledighet fullt ut. Det blir lätt, med den

etik som tycks råda på vissa byråer, att lägga skulden på den enskilda;

hon gör ett eget val, anser ledningen på sådana byråer, när

hon väljer att föda barn och får därmed skylla sig själv om hon

sedan inte får komma till ”köttgrytorna”. I senaste numret av

Advokaten (nr 3, 2010) ger generalsekreteraren i Advokatsamfundet

Anne Ramberg uttryck för denna attityd vad gäller kvinnors

möjlighet att bli delägare i de affärsjuridiska byråerna. Enligt

generalsekreteraren får man som kvinna i princip skylla sig själv

om man hamnar i ”utanförskap” i förhållande till de affärsjuridiska

byråerna om man väljer att föda barn och inte lyckas fixa

balansen i livet därhemma. D.v.s. arbetsgivaren skall inte behöva

ta några hänsyn till småbarnsföräldrars situation. Man tar sig för

pannan när man ser uttryck för en sådan attityd år 2010!

Boel Flodgren, Inspector


Universitetsvärlden

..anonyma tentamina

Senaste nytt...

Hur ofta har du tvekat att ställa en fråga på lektionen, kanske tyckt att

den var lite dum? Ställde du den i alla fall? Det kanske du inte borde ha

gjort.

Tentorna på termin ett och fem på juristprogrammet i Lund rättas idag

inte anonymt, detta innebär att den examinerande läraren ser ditt namn under hela

rättningsprocessen. Av Sveriges sex juristutbildningar tillämpar samtliga, utom Lund,

anonym examination på alla skriftliga tentor.

Vi tror inte att någon examinerande lärare har för avsikt att på något sätt

diskriminera eller missgynna en elev. Varken på grund av eventuella ”dumma” frågor,

efternamn, ursprung eller kön. Men oavsett vilka intentioner man har kvarstår

faktum att ingen människa i alla lägen kan förhålla sig helt objektiv, vare sig det sker

medvetet eller omedvetet. Att begära att tentorna rättas anonymt är därför inte att

ifrågasätta examinatorns intentioner eller avsikter utan en fråga om rättssäkerhet.

Ingen ska behöva undra om något annat än det man skrivit på tentan har påverkat

ens resultat. Vi vill också påpeka att anonym rättning motverkar felrättningar åt båda

håll; såväl uppåt som nedåt. Även om man kanske i första hand associerar icke-anonym

rättning med risk för sämre resultat finns också risk för det motsatta, för den

som exempelvis har ett efternamn som är känt i juridiska sammanhang.

Motståndare mot anonyma tentamina hävdar att ett anonymt rättningsförfarande

strider mot förvaltningslagen (1986:223). Förvaltningslagen utgör dock

inte ett hinder mot anonym examination; det faktum att samtliga andra juridiska

fakulteter i Sverige tillämpar förfarandet visar tydligt på detta. Problemet kan enkelt

lösas genom att examinatorn får ta del av studentens identitet i rättningens slutskede,

i samband med att läraren skriver under betyget. Detta innebär att examinator får

reda på vem som skrivit tentan när resultatet upprättats, inte när tentan inkommer.

Fram tills att betyget skrivs under är tentan i alltså helt anonym. Det här förfarandet

tillämpas idag på termin två, tre, fyra och sex på grundutbildningen här i Lund. Kursansvariga

på dessa terminer tycker uppenbarligt att detta förfarande är förenligt med

förvaltningslagen.

Fakulteten är idag överlag positivt inställd till anonyma tentamina. Juridicums

utbildningsnämnd har utrett frågan om anonyma tentor och föreslagit att

Fakultetsstyrelsen beslutar att skriftlig tentamen på grundkurserna ska rättas anonymt.

Fakultetsstyrelsen har, mot bakgrund av studenternas uttryckliga önskemål,

uppmanat de kursansvariga på grundterminerna att noga överväga att införa anonym

examination och att ompröva tidigare ställningstagande i frågan. Enligt universitetets

rättighetslista bör alla skriftliga prov i första hand ske så att studenten är anonym

i förhållande till den bedömande läraren (punkt 7.2) Även Högskoleverket påpekat

att det kan finnas ett värde med anonyma examinationer för både studenter och

lärare och att de finns fungerande rutiner för ett sådant förfarande. I slutändan ligger

dock beslutet hos de aktuella terminernas kursansvariga. Att vi idag inte har anonym

examination på samtliga terminer, trots ovan anförda beslut och ställningstaganden,

beror alltså på några få individer som gjort frågan till en ren principsak.

Anna Överby och Kajsa Nilsson, vice ordföranden i Utbildningsutskottet

Vill du också att din tenta ska rättas anonymt?

Visa vad du tycker och gå med i Facebookgruppen:

Anonyma tentamina på juristutbildningen i Lund

..på JF

Helt plötsligt har april passerat och Vårbalen är

genomförd, nya JK har varit på besök, Island har

ställt till det för de flesta och JF har en ny hedersledamot.

Arbetet inför obligatoriets avskaffande tar mycket

tid för presidiet och styrelsen men är otroligt spännande.

Nu är det i princip bara karneval kvar innan tentor

och sommar.

FULLMÄKTIGE (FUM)

Fullmäktige har sammanträtt 2 mars, 6 april samt 26

april. Flera propositioner har behandlats bland annat

gällande omstrukturering av utskott, ekonomiska satsningar

på lokal och inredning, man tog ansvarsfrihet

för presidie och styrelse 08/09 och man har diskterat

ett alternativt system för antagning till fördjupningskurserna.

Fullmäktige har även beslutat kommande års

medlemsavgifter till 50 kr/termin för redan inskrivna

studentern samt 70 kr/termin för novischer. Den

senare avgiftens bakgrund är att alla kårer har enats om

en avgift på samma nivå för att underlätta ett framtida

inskrivningsystem på internet. Nästa verksamhetsårs 21

fullmäktigeledamöter har valts och första sammanträdet

är 5-6 maj då nästa års tjänstemän ska väljas.

LUS - Lunds universitets studentkårer

JF har tillsammans med Lundaekonomerna och TLTH

skickat in en ansökan om att gå med i samrbetetsorganet

LUS som bl. a. sköter utbildningsbevakning på universitetsnivå.

Medlemskapet innebär i dagsläget även

ett obligatoriskt presstöd till tidningen Lundagård som

har till uppgift att granska nationer och kårers arbete.

LUNDAKARNEVEL PÅ JF

21-23 maj smäller det! JF:s tält ”Ondskans hoppborg”

kommer göra succé! Glöm inte komma förbi och

hoppa av er all ilska terminen byggt upp.

VÅRBAL

17 april gästade 343 gäster Stora salen på AF och

deltog på en minnesvärd bal minus några som satt fast

ute i världen. Per Hellsvik installerades som hedersledamot

i föreningen och filmen visade scener med Per

i huvudrollen som bland annat Terminator och Darth

Wader. Gun Hellsvik förklarde vad män egentligen menade

med allt de sa, en termin 1-student (?!) förklarade

kvinnans komplexitet och drag- och munspel fyllde

sexalokalen. Tack alla som var där och tack Clubmästeriet

för en fantastiskt fest!

9


10

Tillägg till spexet

Juridikungen

Under mina sju terminer i Lund har det hänt mycket:

Förutom att jag har blivit lite lönnfet har jag också

cyklat tandem, fastnat i hissen på JF och tagit del

av det traditionella studentlivet i Lund. Jag trodde

att jag endast hade en Lundakarneval kvar att uppleva för att

fullborda min tid i Lund, men så fel jag hade! Jag hade nämligen,

fram tills nu, stått helt utanför dolu§pexets underbara värld.

När jag för några veckor sedan satt i konsertsalen i

AF-borgen och väntade på att spexet skulle börja var jag full

av förväntan. Nästan ett år hade förflutit sedan dolu§pexarna

hade återuppstått, efter att ha varit nedlagt i sex år. Jag hade med

spänning och på avstånd följt arbetet med spexet Juridikungen

under hösten och framför allt under våren. När spexet väl började

insåg jag för första gången att det kanske trots allt inte är

arkivarien som är häftigast i Juridiska Föreningen.

Dolu§pexarna bjöd på sång, dans och fyndiga juristskämt

hela kvällen och som den jur. stud. jag är, trivdes jag alldeles

utmärkt. Handlingen börjar när en ny grupp novischer

har sin inskrivning på juristprogrammet i Pufendorfsalen. Vi får

möta glada novischer, blivande ekonomer, novischförmän och

inte minst fakultetens framgångsrike ledare professor Mufasa.

Allt verkar till en början bra, men i bakgrunden lurar Mufasas

bror Scar som härskar på Ekonomicentrum. I samband med att

resultatet från grunken anslås, uppstår visst kaos och Scar lyckas

ta makten över juridicum efter att gjort sig av med Mufasa. Han

lyckas även få Mufasas son Simba underkänd, och skammen

över att inte ha klarat grunken gör att Simba flyr till Malmö, där

han träffar Pumba och Timon.

Under spexet förekommer både kända och okända

ansikten som blandar sig i kampen mellan ekonomer och jurister.

Vi ser Torgny Håstad komma med några tillägg, inte alltför

Foto: Henrik Schornack

av arkivarie emeritus Karl Hedén

begåvade ekonomistudenter som glider runt och en shejk som

är utbytesstudent. Ingen av dessa lyckas dock särskilt bra i sina

försök att åstadkomma något, vad de försökte åstadkomma är

dock lite oklart men roligt var det. När jag kom till Lund fick

jag lära mig att novischförmännen är snälla, snygga och löser

alla problem. Det är också vad som händer i Juridikungen när

det ser som mörkast ut; ett Juridicum fullt av ekonomer - och

då inte bara i läsesalen! Det är novischförmannen Nala som till

slut övertalar Simba att återvända till Lund och rädda Juridicum,

vilket han som tur också gör efter en storslagen final i Högsta

Domstolen.

Juridikungen är inte bara ett roligt och underhållande

spex, utan tack vare Pumba och Timon med hjälp av Simba också

väldigt informativt. Under en intressant och underhållande

presentation beskriver de på ett mycket trovärdigt sätt hur livet

är på Högskolan i Malmö, som inte verkar vara alltför jobbigt.

För att ingen ska ligga sömnlös ska jag naturligtvis också meddela

att Uppsala fick utstå lite välförtjänt kritik.

Juridikungen var en bejublad succé med utsålda

föreställningar och en extra föreställning sattes in för att möta

den stora efterfrågan på biljetter. Trots den starka juridiska

anknytningen var spexet också uppskattat av både de ekonomer

som vågat sig dit och även av några enstaka teknologer som

hade tagit en paus från räknandet. I framtida uppsättningar

av Dolu§pexet tror jag att vi kommer att få se fler ekonomer,

teknologer och kanske till och med en medicinare. En sak är

säkert - jag kommer att gå på nästa Dolu§pex.

Till sist vill jag bara framföra ett stort TACK till alla

som var med och satte upp Juridikungen; betyget till er alla är ett

solklart AB!


Juridiska Föreningens vårbal 2010

Foto: Henrik Schornack

Juridiska Föreningen vill tacka alla sponsorer som gjorde vårbalen möjlig!


Så funkar det - medborgarskap

Text: Emma Svensson Illustration: Agnes Jagrelius (agnesjagrelius@hotmail.com)

Att lämna sitt hemland och fly till ett helt nytt land med en annan kultur och ett främmande samhällssystem

kan vara en av de värsta formerna av utanförskap en människa kan tänkas utsättas för.

Vad är det för regler som gäller när man kommer till Sverige? Dissidenten förklarar!

Asyl, eller uppehållstillstånd, kan man söka i gränskontrollen så fort man kommer till Sverige. Polisen hjälper då till och lotsar vidare

så att ansökan hamnar hos Migrationsverket. Det vanligaste förfarandet är dock att man själv tar sig till en av Migrationsverkets ansökningsenheter

varav det finns två i Stockholm, ett i Göteborg och ett i Malmö.

Den som känner befogad fruktan för förföljelse på grund av ras, religiös eller politisk uppfattning, nationalitet, kön eller

sexuell läggning uppnår flyktingstatus och kan söka asyl i Sverige eller annat land som godkänt FN:s Genèvekonvention, ”flyktingkonventionen”.

Löper man risk att straffas med dödsstraff, utsättas för tortyr eller behöver skydd på grund av en pågående väpnad

konflikt eller miljökatastrof i hemlandet har man också rätt att söka asyl.

Vid anmälan hos Migrationsverket får man lämna redogörelse om sig själv och hur man kommit till Sverige. Man ska även

lämna fingeravtryck. Sedan bedömer Migrationsverket först om ärendet ska prövas här eller i något annat land enligt Dublinförordningen.

Migrationsverkets mål är ärendets behandling ska ta högst tre månader. Under utredningen får man hjälp med boende om det

skulle behövas.

Visar utredningen att man inte har några s.k. ”asylskäl” (uppräknade

ovan) kan man utvisas direkt. Beslutet går att överklaga, men

man har inte rätt att stanna i landet under processen.

Går processen vidare ska man med hjälp av ett juridiskt

biträde (som man kostnadsfritt får hjälp av) framställa och bevisa

skäl för att få stanna. När den kompletta ansökan är färdig kallas

man till möte tillsammans med det juridiska biträdet där beslutet

meddelas. Migrationsverket fattar beslut utifrån utlänningslagen

där Genèvekonventionen är inarbetad. Ett positivt besked om

uppehållstillstånd, vanligtvis permanent men i vissa fall tidsbegränsat,

befästs i passet.

Är beskedet negativt väljer många att överklaga, och

väntan fortsätter. Överklagan hamnar först hos migrationsverket

och sedan i Migrationsdomstolen eller förvaltningsrätten.

Med prövningstillstånd kan beslutet prövas i Migrationsöverdomstolen

i kammarrätten i Stockholm.

Efter ett beviljat permanent uppehållstillstånd och

efter att ha bott i Sverige en bestämd tid (för flyktingar 4

år) och under den tiden varit skötsam (i laglig bemärkelse)

kan man så ansöka om svenskt medborgarskap Migrationsverket

begär uppgifter från Kronofogden, Säkerhetspolisen

och Rikspolisstyrelsen under behandlingen.

En ansökan om medborgarskap kostar 1 500 kr och

behandlas inte förrän avgiften är betald. Sverige tillåter

dubbelt medborgarskap och beroende på hemlandets

lagar kan man således behålla sitt medlemskap.

13


14

Livet på Juridicum

Mimikry - att överleva på Juridicum

Text: Ieva Kisieliute Foto: Magnus Nygren

“Mimicry eller mimikry betyder ungefär skyddande likhet, och är en form av beteende eller utseende främst utvecklad

bland mindre djur, särskilt insekter, där arten på något sätt har imiterat en annan arts utseende eller beteende.

Vanligt är att härma en art som på något sätt är farlig, för att på så sätt undvika konfrontation med rovdjur.”

Wikipedia, den fria encyklopedin

När jag började läsa juridik, stötte jag på en massa

begrepp som jag aldrig hört talas om förut. Jag

visste att det fanns regler och avtal, och sanktioner,

men helhetsbilden var alltför metafysisk.

Jag skulle nog säga att jag var i befintligt skick

med alltför många dolda fel när jag började läsa,

och jag hade varit mycket lyckligare om jag bara

hade vetat hur man friskriver sig.

Min första dag som novisch (i augusti

2007) kom jag till Juridicum klädd i svart och

rött (på den tiden klädde jag mig bara i svart,

rött och vitt av någon anledning), jeans och

läder, med dödskallar och andra ”nödvändiga”

tillbehör, såsom W.A.S.P. i hörlurarna. Och ett

långt hår och svarta naglar, och pandaögon,

förstås. Jag var nöjd vem jag var; en cynisk och

deppig hårdrockstjej som kom direkt från gymnasiet.

Jag blev medlem i Göteborgs nation eftersom det var den första nationen som delade ut flyers utanför Tryckeriet direkt efter registreringen.

Det stod på dem att de bl.a. hade något som kallades räkfest. Och jag, som älskar räkor - jag skrev mig in direkt, utan några närmare

funderingar. Ett svart får på Lunds snobbigaste nation – hur udda är inte det? En månad senare engagerade jag mig i tidningsutskottet och

skrev en självironisk artikel om hur man blir hårdrockare (”Undvik larvstadiet och bli hårdrockare på en gång”). Jag drev med mina ideal. Och

jag gillade det. Hur perverst det än må låta, så var det skönt att börja svika det jag trott på sen jag var 12 år gammal.

Nu undrar kanske den uppmärksamme läsaren varför. Jo, det var nämligen så att det inte tog lång tid att inse att det var något som

inte stämde. Mitt befintliga skick dög inte. På min första dag i Pufendorfsalen kollade jag runt omkring mig, och jag såg några stycken som var

mer udda än jag. Vissa såg ut att vara så avvikande att de var på gränsen att framstå som helt korkade. Vissa gick över gränsen och verkade inte

bry sig. Men de var väldigt få, kanske femton gånger färre än de som verkade ha stigit ner från Fred Perry och Lacoste reklamer. Jag ville inte

identifiera mig med de udda, men samtidigt var jag för olik de vanliga. Sådana som jag fanns på LTH, SOL och socialhögskolan, men jag ville

ju bli jurist! Jag befann mig på ett terra nullius. Det kan verka överdrivet, men jag stog verkligen inför ett dilemma. Jag kunde antingen lära mig

att inte bry mig, precis som de udda, eller göra en extreme makeover. Någon annan möjlighet såg jag helt enkelt inte.

Jag hade redan lärt mig om sådana friskrivningar som aldrig nämts på förläsningarna. I biologin kallas detta för mimikry; i freebasade

juridiska termer liknar det snarast en friskrivningsklausul. Man tar på sig en helt ny outfit för att likna majoriteten, och på detta sätt friskriver

man sig från alla slags dolda fel, vad den må vara; i mitt fall var den en subkultur som skulle döljas. Ni får kalla mig fegis, men jag orkade

verkligen inte se ut som jag ville; det kändes bara fel. Jag köpte min första rosa tröja i slutet av termin 2, i maj 2008. Jag hade en hel sommar

på mig för att öva in min nya roll. Jag hade bara en chans, och det fanns ingen väg tillbaka.

Min första dag på termin 3 började i foajen på Palaestra, med Whitesnake i hörlurarna. En söt blond tjej fram till mig och började

prata. Jag hade aldrig pratat med henne förut och jag visste inte vad hon hette, men hon bemötte mig som en gammal väninna – allt detta tack

vare mina nya ljusbruna capribyxor och en rosa kofta. Och hon var inte den enda. Jag undrade om folk kände igen mig (vilket de knappast

kunde göra, eftersom inte ens mina närmaste vänner hade lätt att känna igen mig). Jag undrade om de trodde att jag var någon annan. I så fall

hade de rätt. Jag kände mig som någon annan. En framtida jurist. Likheten skyddade mig. Jag hade inte känt mig så lycklig på länge.

Juridicum förändrar både ens inre och yttre. Jag genomgick hela larvstadiet med många do's & don'ts. Mina dolda fel är varken dolda

eller fel längre. Idag brukar jag bara se till så att min utstyrsel är lagom vårdad och jag har hittat andra, mer mogna sätt att visa min särprägel.

Jag brukar dock varje termin tjuvkika på novischerna och räkna de som jag tycker är annorlunda. Sedan följer jag deras utveckling så gott jag

kan. När jag tappar bort dem så vet jag att de antingen inte pluggar juridik längre eller så har de förändrats, precis som jag. Vissa finns dock

alltid kvar. De är antingen stolta, eller omedvetna, eller helt enkelt inte lika pinsamt ytliga som jag. ”Länge leve mångfalden”, säger Ikea i sin

slogan. ”Länge leve mimikryn”, ropar jag, men detta är inte min slogan; det är mitt liv på Juridicum.


Lars-Göran Malmberg

om hopp och förtvivlan mellan Hägg

och Syrén

Sällskapet Lundajuristerna

Så går då tiden. Den förra krönikan skrevs då snön fortfarande föll och nu har både Sällskapets ”Homecoming day” och JF:s

Vårbal avfirats. Jag har nyss suttit med mina svenska studenter som håller på att avsluta sina uppsatser till Jur. kand. examen och

mastern i sjörätt och diskuterade opposition och sista inlämningsdag. Det är bara att konstatera att halva april har gått och när

ni läser detta är maj i full sving och Lundakarnevalen närmar sig med stormsteg. Den tredje april var jag en sväng i Blekinge och

tittade till torpet. I en björk satt årets första sädesärla, Motacilla Alba på latin, och sjöng. Det kändes som om krabaten i trädet kommit

aningen för tidigt till våra breddgrader. Eftersom jag inte var säker på det vetenskapliga namnet på ärlan i fråga tog jag en titt i Lars

Johnsons förträffliga fågelbok om Europas fåglar. Där stod något som gjorde och fortfarande gör mig förvånad: Sädesärlan återvänder

regelbundet till Sverige första veckan i april! På ren svenska kan man då undra hur fan vet fågeln att det när dags att dra norrut för att

göra ”land fall” i Blekinge den just den 3 april? Almanackan instoppad under vänster vinge? – Jag bara frågar. Det var den första av

årets ärlor och jag undrar om den kände sig ensam i vårkylan.

Temat för det här numret av Dissidenten är utanförskap och utan att jag har för stor insikt i frågan men jag antar att ärlans

första känsla denna vårmorgon inte var den att den skulle komma att vara ensam denna sommar. Ensamhet i Lund kan vara förödande,

jag mötte baksidan av studentlivet på korridorerna på Delphi i mitten på sjuttiotalet. Det var visserligen inte vår utan mörk höst, men

även våren kan bli besvärlig för många studenter. Förväntningarna på vad som skall ske på karnevalen, tvåsamheten som stannar som

ensamhet. Men hösten var nog värst. Under mina första läsår bodde jag på korridor på Delphi och under den första senhösten tog tre

unga män sina liv där, en i korridoren bredvid min, en i huset mittemot och en på korridor ganska långt från min. Det som skedde tog

tag i mig, att livet mitt i en korridor full med andra studenter med gemensamt kök ändå kunde bli så ensamt. Det som plågade mig då

var att trots att så många ändå mötte dessa tre inte såg vad som var på gång och kunde hjälpa eller slå larm. När jag började undervisa

vid Juridicum 1983 hade jag bestämt mig för att se till att lära mina elever att ta vara på varandra, jag gjorde det till en vana att vi alla

travade iväg till AF för en fika efter lektionen och snart ledde det fram till att mina studenter lärde sig att ta vara på varandra.

Livets gång har dock lärt mig, att trots att jag vill vara en klok och observant person, så inträder situationer i våra omgivningar

som är svåra att tolka och den egna erfarenheten har lärt mig att det är svårt att även upptäcka det mörker som omsluter den som

tidigare stod i min nära bekantskaps krets. Jag har försökt att skärpa min blick för den som verkar finnas utanför. De kurser som jag

för närvarande driver är kurser som är blandade mellan svenska och utländska studenter, med många olika nationaliteter. Härvid kan

det lätt bli en vi och dom känsla i gruppen på ett sätt att studenter lätt kan komma att hamna utanför den större kretsen. Min kollega

vid WMU professor Mukherjee är långt bättre på detta än jag men tillsammans arbetar vi för att skapa en god sammanhållning i

elevgruppen och förhoppningsvis reducerar vi därmed förutsättningarna för utanförskap och den ohälsa som kan följa därmed. Jag

försöker röra mig så mycket som möjligt bland er studenter i cafeterian och receptionen för att visa att även vi som arbetar som lärare

på fakulteten har ett ansvar för stämningen och klimatet på arbetsplatsen.

Nåväl, nu tar vi nya tag för att för att klara av valborg och första maj och allt som väntar oss under årets femte månad; karneval

i Lund och promovering veckan därefter. Låt oss hoppas att Gud är god och låter solen lysa över tåget och karnevalsområdet så att vi

den sista fredagen i maj slipper vandra ner till domkyrkan i Lundagård efter karnevalens sedvanliga gyttjevälling. Sen ses vi den 12 juni

och firar dem av er som under året tagit juris kandidat examen. Jag har redan börjat fila på välkomsttalet i kyrkan. Glad vår hör ni och

tänk på telegrammet som skickades från den ena studentstaden till den andra med lydelsen – Vi har vår i luften! Var har ni er?

Cheers

Lasse

17


18

Universitetsvärlden

Fakultetens

brottsbekämpare

Text: Björn Westerfors Foto: Marina Siljehav

När en utav kandidaterna till JF:s fullmäktigt val nyligen

ställde upp med devisen att stoppa genustramset, är det

ett tecken på den levande debatten och högt i tak eller en

backlash för jämställdheten? En föreläsare som verkar ha lyckats

med genusperspektivet på föreläsningarna är Linnéa

Wegerstad, doktorand och föreläsare i straffrätt på termin 5.

Varför ville du bli jurist?

-Ja, jag ville egentligen inte bli jurist. Jag började på Pol mag-programmet

eftersom jag visste att jag ville plugga och hade en tanke

på att jag skulle bli nationalekonom. Men så var nationalekonomi

det mest bisarra ämne jag läst och jag kände att det här är nog inget

för mig. Och tänkte att statsvetare, nja, kul ämne men svårt att få

jobb. Så det blev jurist eftersom det är en yrkesutbildning.

Du har medverkat inom teater, föreläsningar och workshops.

Vad är den röda tråden?

-Har du googlat mig? Jag tycker det här Google-resultatet är lite

jobbigt. För att det som absolut inte kommer upp är ju min hemsida

på Juridicum. Så kommer det upp en del obskyra saker, eller

obskyra eller obskyra, men den gemensamma nämnaren är ändå

intresset för sexualitet. Det var ju det min medverkan i Institutets

pjäs Romarriket handlade om. Ja, vad är det mer som dyker upp?

Jag har varit aktiv inom RFSU, det syns väl också, där jag har kunnat

kombinerat mina två intressen, sexualitet och juridik. Sexualitet

i rätten är ju mitt avhandlingsämne (reds anm. ”Rättens konstruktion

av den sexuella integriteten”).

Du är aktiv inom doktorandkåren, hur ser du på din roll och

ditt inflytande på Juridicum?

-Jag har nog lite svårt att svara på det. Doktorandkåren handlar

om ett fackligt engagemang för att påverka arbetsmiljön. Doktorandrollen

består av två delar, dels forskningen som inte är så

synlig för studenterna. Jag inte vet om jag kommer påverkar någonting

genom min forskning, min ambition är att någon ska läsa min

avhandling. Den andra delen är undervisningen som är mer synlig.

Kanske kan jag påverka undervisningen i någon mån, samtidigt så

är jag bara doktorand och formellt inte lärare.

De studenter jag har pratat med uppskattar dig som föreläsare.

Hur gör du för att engagera och använda ett genusperspektiv?

-Jag tycker det är svårt, att förmedla kritiska perspektiv i undervisningen,

inte för att det inte är relevant, för det är det i allra högst

grad. Problemet ligger nog i kunskapssyn och vad som är relevant

kunskap, vad som är bra pedagogik och vad som är juridik. Kanske

lyckas jag bättre i och med att jag är intresserad och påläst just inom

kön, rätt, och sexualitet vilket gjort det lättare för mig att visa på

perspektiv. Undervisningen påverkas, å ena sidan utifrån vad man

undervisar om och å andra sidan hur man undervisar om det. Jag

försöker sätta rätten i olika perspektiv. Då är det inte bara kön utan

även exempelvis sexualitet, klass och etnicitet. Det finns så många

olika ingångar eller angreppssätt. Vad gäller formen tycker är det

viktigt att tänka på att det är en väldigt heterogen grupp man har

framför sig. Att inte tänka att alla juriststudenter är på ett visst sätt

utan försöka se mångfalden i klassrummet. Alltså försöka tala till alla

så att någon inte känner sig exkluderad.

Vad ska du göra i sommar?

-Jag ska ha barn i juni, så det blir ingen partysommar, men det ska

bli roligt!

Kan du din Barn- och föräldrarätt? Föräldrapenning?

-Jag har ett barn sen tidigare så lite erfarenhet har jag redan. Föräldrapenningen

kan du säkert bättre.

Dissidenten har temat Utanförskap och med anknytning till

det du tidigare sagt kring perspektiv på undervisningen, hur

ser det ut på Juridicum?

-Som en spontan reflektion tänker jag mest på utanförskap som ett

ganska irriterande ord, jag skulle nog hellre fundera över ett innanförskap.

Det är ju ett klassiskt grepp att inte bara rikta blicken mot

den avvikande utan också mot normen. Som exempel queerteorins

analys av heteronormativitet, som innebär att heterosexualitet som

fenomen studera. Varför ska man vara innanför och hur hamnar

man innanför? Vad är det för normer som gäller? Normen om hur

man blir en god jurist är något som reproduceras på Juridicum.

Hur ser du på din framtid efter doktorandtjänsten?

-Jag vet inte, det är kul att forska så vi får se. Det är ganska mycket

ensamarbete och ansvar. Sammantaget en massa fördelar men också

många nackdelar.


20

Inblick: Utanförskap

Tyst om bögar hos

Den 1 mars i år trädde en ny lag i kraft i Litauen. I syfte

att skydda barn är det inte längre tillåtet att i skolor

och andra offentliga sammanhang där barn vistas sprida

positiv information om en rad samhällsfarliga företeelser,

däribland homo- och bisexualitet. Enligt lagstiftaren står barnens moral

och sunda utveckling på spel. Även medier berörs — att publicera en artikel

eller ett inslag som uppmanar till någonting utanför heteronormen

är inte längre tillåtet.

Efter en första omröstning i fjol lade Litauens dåvarande president

Valdas Adamkus in sitt veto mot lagen, med motiveringen att den var

"för bred och luddig". Han fick dock se sig besegrad av en majoritet

på över 80 av 140 ledamöter i parlamentet i Vilnius som bara två dagar

efter presidentens avgång på nytt röstade om lagen. Efterträdaren Dalia

Grybauskaite kunde sedan inte lägga in ännu ett veto för att stoppa

verkställandet.

"Lagen om skydd av minderåriga mot skadliga effekter av allmän

information" är bara det första i en rad lagförslag som väntas röstas

igenom av parlamentet. Närmast på tur står förbud mot stöd till hbt-or-

Vad ska barn skyddas från för att växa upp

till sunda vuxna? I Sverige har diskussionen

om minderårigas tillgång till våldsamma

tv-spel gått varm. I Litauen försöker man

radera ut bögar, lesbiska och transpersoner

från barns världsbild.

Text: Nina Lind Illustration: Agnes Jagrelius (agnesjagrelius@hotmail.com)

ganisationer (homosexuella, bisexuella och transpersoner) och

förbud mot att på offentliga platser främja icke heterosexuella

relationer.

De internationella invändningarna mot den litauiska lagen

har varit många. Lydia Aroyo från Amnesty International säger

att lagen institutionaliserar homofobi och snarare än att skydda

barn berövar unga rätten till information och yttrandefrihet.

Boris Dittrich på Human Rights Watch kallar lagen en "bakåtsträvande

och farlig åtgärd, som uppgår till censur" och påminner

om att Litauen anslutit sig till Europakonventionen om

mänskliga rätt- och friheter, rättigheter den nya lagen inte verkar

ta hänsyn till.

Även RFSL Sverige har protesterat högljutt och påpekar

att lagen innebär en potentiellt grov inskränkning av yttrandefriheten

och kan komma att försvåra situationen för de hbtaktivister

och få hbt-personer som över huvud taget vågar vara

öppna i landet.


grannen i öst

Hbt-rättigheter är nämligen ett problem som ständigt diskuteras i Östeuropa. I

grannlandet Lettland är det som regel fler demonstranter mot Prideparaden än deltagare

i den. Litauen har upprepade gånger utfärdat förbud mot Prideparader och nyligen har

en stor grupp ledamöter i det litauiska parlamentet, med hänvisning till lagen, skrivit

under ett upprop för att stoppa Baltic Pride som planeras att hållas i Vilnius i maj.

Är det verkligen, i ett EU-land, tillåtet att införa en lag som

Litauens? I Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

fastslås rätten till yttrandefrihet och förbud mot diskriminering

på grund av sexuell läggning.

Många organisationer och debattörer har krävt att EU ska agera 84

mot Litauen, med resultatet att EU-parlamentet i september i fjol länder i världen för-

beslutade att i en resolution rikta kritik dels mot den nya lagen, dels bjuder fortfarande

mot resterande lagförslag som kränker hbt-personers rättigheter i Litauen.

Processen att formellt påverka och ändra ett medlemslands lagstiftning

är däremot svårare, och långsammare.

homosexualitet. I sju

länder, bland andra

Saudiarabien och Iran,

anses homosexualitet

Det är inte bara i Europa som hbt-frågan är uppe för diskussion.

Nyligen undertecknade 66 länder i FN:s generalförsamling en

vara ett så allvarligt

brott att det kan leda

till dödsstraff. Ut-

deklaration där de kräver att homosexualitet avkriminaliseras. USA vecklingen går inte

undertecknade inte deklarationen. Det gjorde inte heller Kina, Rys- tydligt mot det bätsland

och en rad arabiska och afrikanska länder. Som svar lade Syrien tre – i Uganda väntas

fram ett deklaration som varnade för homosexualitet - och fick stöd av

60 länder i generalförsamlingen.

parlamentet inom kort

anta en ny hårdare

lag mot homosexuella,

Emilija Zabiliute, litauisk utbytesstudent i Lund, är mycket kritisk

till lagen men säger att hon samtidigt måste acceptera att den representerar

befolkningens intresse. Ett starkt intresse, dels på grund av

att Litauen är ett katolskt land, dels på grund av att demokratiska och

liberala tankesätt ännu inte har fått fäste efter Sovjetunionen.

i vilken livstids fängelse

och dödsstraff är

nya valmöjligheter på

straffskalan.

– Många av mina vänner och släktingar är rasister och homofober, säger hon. Antagligen är det ett

utbildningsproblem. Nationalistiska krafter och högerextremer växer sig starkare. Även det liberala

partiet har varit tyst under diskussionen kring lagen — av rädsla att förlora väljare.

Emilija är glad att Vilnius borgmästare har tillåtit vårens Pride-parad, men orolig för

att deltagarna ska bli misshandlade av protesterande nynazister. Och hon är rädd att

den nya lagen, genom att befästa traditionella könsroller, kommer att påverka Litauens

minderåriga negativt.

– Jag tror inte att lagen kommer att förändra samhället, men väl bekräfta och legalisera homofobiska

attityder. De attityderna är farligare som lagliga, säger Emilija.

Inblick: Utanförskap

Bäst i klassen?

En ny kartläggning av paraplyorganisationen för hbt-organisationer, ILGA, visar att Sverige, Danmark, Belgien, Nederländerna

och Storbritannien hamnar i topp i EU när det gäller de lagliga rättigheterna för hbt-personer. Sämre ser det ut i

östra Europa och i länderna kring Medelhavet. En av anledningarna tros vara religionen – många människor i länderna som

sämre bevarar minoriteters rättigheter är troende, och kyrkan är väldigt inflytelserik både i politiken och samhället i stort.

21


22

Inblick: Utanförskap

Kvotering i högskolan

Text och foto: Magnus Nygren

Tänk dig att du behöver träffa en läkare. Du bokar en tid på din

vårdcentral, går dit på utsatt tid och läkaren kommer ut i väntrummet

för att ta emot dig.

- Hej, jag är dr. ... Ja, vad heter läkaren? Många tänker i ett

liknande tankeexperiment att läkaren som man ska träffa är en

äldre man. Varför är det så?

Ett sätt att komma till rätta med problemet att vissa grupper

ställs utanför eller åtminstone inte har samma tillgång till vissa

positioner i samhället som andra grupper har är positiv särbehandling.

Positiv särbehandling definieras i Nationalencyklopedin

som “särbehandling med syfte att främja en jämnare fördelning mellan

grupper genom att medlemmar av en underrepresenterad grupp ges företräde.

Positiv särbehandling används som ett medel för att justera en

snedfördelning av en grupp för att på så sätt ändra på uppfattningen

att läkare är män och kvinnor är förskolelärare. Det vill

säga, kvoteringen är snarare en metod för att förändra attityder

än för att tillfälligt skapa en för samhället önskvärd fördelning

av människor inom till exempel en yrkesgrupp.

I Diskrimineringslagen ges utrymme för positiv särbehandling

av de grupper som är underrepresenterade. Diskrimineringslagen

2 kap, 2 §, 2 p: “åtgärder som är ett led i strävanden att främja

jämställdhet mellan kvinnor och män och som avser annat än löne- eller

andra anställningsvillkor”.

Att kvotera, d.v.s. att öronmärka platser för en underrepresenterad

grupp testades vid Jur. kand.programmet i Uppsala. Vid antagningen

höstterminen 2003 var 10% av platserna reserverade

för sökande vars båda föräldrar var födda utanför Sverige. Sökande

som inte blev antagna till utbildningen stämde staten för

diskriminering och fick rätt. I det här fallet var det fråga om så

kallad stark positiv särbehandling, d.v.s. de priveligerade som antas

genom särbehandlingen kunde ha sämre meriter än sökande

som inte antogs. Sådan stark positiv särbehandling ansågs inte

omfattas av undantaget från diskrimineringsförbudet i Likabehandlingslagen

(motsvarande Diskrimineringslagen, för högskolan)och

förfarandet utgjorde därför olaglig diskriminering.

Kort efter domen i Uppsala fälldes även Örebros och Karlstads

universitet för olaglig könsdiskriminering efter att ha öronmärkt

studieplatser åt män på flera hälso- och vårdutbildningar.

I domen mot Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) var det fråga

om så kallad svag positiv särbehandling som innebär att sökande

från en underrepresenterad grupp särbehandlas endast

när de sökande har lika, eller nästan lika meriter. SLU hade i

en antagningsgrupp tillämpat viktad lottning som innebar att

“Diskriminering går på tvärs mot ett demokratiskt samhälles

grundprincip om alla människors lika värde och allas rätt att bli

behandlade som individer på lika villkor. För att ge diskrimineringsförbuden

på alla samhällsområden ett verksamt genomslag

fordras att det finns effektiva sanktioner mot diskriminering. Vid

övervägandena kring hur påföljderna vid diskriminering bör utformas

i den nya diskrimineringslagen måste dessa aspekter särskilt

beaktas. Principen om likabehandling och avskaffande av

diskriminering ingår i de grundläggande mänskliga rättigheter

som var och en ska tillförsäkras. Överträdelser av diskrimineringslagstiftningen

bör därför ses som en allvarlig kränkning.”

Proposition 2007/08:95

manliga och kvinnliga sökande lottades mot varandra. Eftersom

andelen kvinnliga studerande på SLU var 85% fick varje manlig

sökanden inom antagningsgruppen 85% chans gentemot den

kvinnliga sökanden som han lottades mot. Resultatet både 2006

och 2007 blev att alla platser (tre respektive fem stycken) inom

antagningsgruppen tilldelades manliga sökanden. Tingsrätten

dömde SLU för diskriminering eftersom den viktade lottningen

ansågs i praktiken innebära att platserna hade förbehållts

manliga sökande. Effekten på jämställdheten såväl på utbildningen

som på arbetsmarknaden var mycket liten jämfört med

den avsevärt ingripande åtgärden mot de diskriminerande och

därtill ansåg tingsrätten att ingen objektiv bedömning av de sökandes

meriter och personliga förhållanden hade genomförts.

Särbehandlingen stred enligt tingsrätten motEG-fördraget, och

därmed också mot Likabehandlingsdirektivet. Hovrätten fastställde

tingsrättens dom.

EG-domstolen har fastslagit principer för att positiv särbehandling

ska vara tillåten, vilka låg till grund för domen mot SLU;

- Två sökande ska ha lika eller nästan lika meriter. Om det råder

en påtaglig skillnad mellan två personers meriter eller personliga

kvalifikationer är positiv särbehandling inte tillåten.

- En egenskap som till exempel kön får inte vara automatiskt

eller ovillkorligt avgörande, utan en objektiv bedömning måste

göras av en sökandes alla meriter och personliga förhållanden,

där även icke-traditionella meriter får vägas in.

- Särbehandlingen måste stå i proportion till målet.

Även Lunds universitet har felat. Vid antagningen till psykologprogrammet

gav universitetet automatisk förtur åt det underrepresenterade

könet (män)när flera sökande hade lika meriter.

Hösten 2009 väcktes en grupptalan mot univrsitetet med krav


på skadestånd p.g.a. diskriminering. Parterna träffade en överenskommelse

som gav diskriminerade kvinnliga sökande ett

skadestånd på vardera 35 000kr. Sedan våren 2009 görs urvalet

till psykologprogrammet vid lika meriter först genom högskoleprovet

eller intervjuer och därefter tas hänsyn till det underrepresenterade

könet.

I mars 2010 meddelade Utbildningsdepartementet att regeringen

vill avskaffa möjligheten att med stöd i högskoleförordningen

ta hänsyn till kön vid antagning till högskolan. Förändringen

föreslås träda i kraft i augusti och ska innebära att sökande med

lika meriter ska skiljas åt med prov, intervjuer eller lottning.

“- Detta är en mycket viktig principiell fråga. Alla individer har

rätt att bli bedömda utifrån sina meriter. Att människor inte

kommer in på sina drömutbildningar för att de har “fel” kön

är inte acceptabelt. Det är viktigt att öka jämställdheten på högskolan,

både på grundutbildningen och högre upp i strukturen,

men att tro att man löser de problemen genom att, som idag,

Inblick: Utanförskap

sortera bort studiemotiverade unga kvinnor vid antagningen är

naivt” säger högskole- och forskningsminister Tobias Krantz.

Huruvida inte heller studiemotiverade unga män ska kunna

sorteras bort har ingen uttalat sig om, men diskriminering är

en allvarlig kränkning när den begås på grund av föråldrade

föreställningar i samhället. Det ändras inte för den diskriminerade

när det är samhället som står bakom den.

23


24

Inblick:Utanförskap

Berlin - I utanförskapets gemenskap

Text och foto: Hedvig Areskoug

Med inställningen att jag skulle möta en sargad stad, präglad av många års splittring och förtryck, styrde jag istället stegen rakt

mot en stad av hybrider, sammanvävda till en av vår tids största gemensamma stad; Berlin. När en stad delas i två händer något;

ett utanförskap gör sig märkbart i den uteslutning som sker delarna emellan och en känsla av hierarkisk kamp blir betydande

för det intryck som den delade staden ger sina betraktare. Ganska snabbt insåg jag att något var fel med den inställning som jag

kom dit med; istället för att komma till en plats av kyla möttes jag av en öppenhjärtig och minst sagt blandad befolkning. Berlin är staden där

utanförskapet har blivit den gemensamma faktorn, varje udda detalj uppfattas som positiv istället för nedvärderande och underlig.

Spåren av den delade staden och det utanförskap som rådde går dock ingen besökare obemärkt förbi. En av de tydligaste symbolerna

är Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche, en kyrka belägen på Breitscheidplatz mitt i de centrala delarna av Berlin. Kyrkan bombades under andra

världskriget och dess pampiga intryck vändes då till att bli av metaforisk vikt för stadens sårbarhet. På många sätt går Berlins kluvenhet att

spåra i arkitekturen där nybyggda skyskrapor samsas med äldre bebyggelse. Potsdamer Platz, en gång en av Berlins mest livliga platser, blev

efter andra världskriget ödelagd och delades i två delar efter murens inträde. Idag har området bebyggts med skyskrapor och andra moderna

byggnader som vittnar om högteknologi. Kanske är det här jag mest märker av ett främlingskap och en kyla då byggnadernas formspråk inte

talar till mig som människa utan berör något omänskligt och futuristiskt.

En sväng om till East-Side-Gallery, den längst bevarade delen av Berlinmuren, är en annan påminnelse om det utanförskap som

numera är åtminstone fysiskt uppbrutet. Istället låter sig estetiska uttryck från 118 konstnärer

uppvisas på den drygt kilometerlånga sträckan, ett uttryck för glädje över murens fall och ett

tecken på den nyvunna öppenhet och gemenskap som Berlin fick efter att muren föll. I mångt

och mycket är Berlin en stad där kulturen tar sig fria uttryck och bryter av från normerna. Stora

institutioner får se sig i ständig konkurrens med framväxande subkulturer. Ett besök på Tacheles

Kunsthaus gör ingen besviken som vill se det rebelliska och bohemiska livet i kreativt utlopp.

Ett en gång konkursdrabbat och sedermera tomt varuhus ockuperades på 1990-talet av en

grupp konstnärer från olika delar av världen. Gemensamt stod de för individualistiskt tänkande

och testandet av nya idéer och uttryckssätt. Idag kan du vandra runt i det nerklottrade huset och

i olika rum besöka konstnärer och konsthantverkare. Ute på innergården samsas skulpturer och

serveringar och känslan av ett idag något kommersialiserat turistmål är märkbart även om den

frisläppta och rebelliska känslan är övervägande.

Det bästa sättet att uppleva alla de egenheter Berlin bjuder på är att promenera runt

i de olika stadsdelarna. Kreuzberg är ett av de områden som är gemytligast och det lämpar sig

väl för att strosa omkring och insupa atmosfären. Caféer och barer ligger sida vid sida med små

affärer som säljer allt du inte visste fanns. Här kan du se många slitna hus då det tillhört en av

de fattigaste delarna av staden, men idag är det ett av de populäraste områdena att bosätta sig i.

Om du någonsin funderat över hur det skulle vara att befinna sig i en upp- och- nedvänd-värld

rekommenderas ett besök på Madame Claude, en bar belägen i Kreuzberg där skorna sitter

fast i taket och möblerna är vända upp och ner. Med viss risk att snubbla sig fram i den något

ojämna lokalen är det väl värt ett besök för att se hur det skulle kunna upplevas att vara utanför

en normal rumsuppfattning.

Det är med glädje jag konstaterar att Berlin är en av de städer i världen som med öppna

armar tar emot alla typer av människor och tillsammans bildar de en gemenskap av det

utanförskap som fört dem samman. Jag lämnar en stad där utanförskapet har gett styrka att

bevisa gemenskapens existens, en stad uppbyggd av hybrider såväl mänskligt som materiellt.

Det är glädjen i att samsas på samma yta, att dela samma saker, men ändå vara egen som gör Berlin till den ultimata staden för utanförskapets

uteslutande.


26

Inblick:Utanförskap

Perspektiv:

Text och foto: Hedvig Areskoug

Du tror dig veta att ett medborgarskap gör dig såväl

berättigad som skyldig till en rad olika bestämmelser

lagfästa och tillämpbara i ditt land. Just det

ja, ditt land, en ganska intressant språklig funktion

som finns i om inte alla, så i varje fall en hel del språk. Vad

händer om du känner att genitivformen inte alls passar ihop

med det land du föddes i, som du tvingats tillhöra? Eller så har

du kanske berövats det som du en gång ansåg vara ditt land till

förmån för krig, förtryck eller politiskt maktspel. Du tvingas

fly och söka skydd i ett annat land. Det var ditt land, nu är det i

någon annans besittning.

Att vara flykting är att vara utanför, för vad är hemma

och vad är borta? Under vems lagar ska man lyda, hos vilket

lands lagstiftare ska man anse sig förpliktigad att handla? Det

är inte lätt att känna viljan att återvända till det land man borde

vara innanför när det som eftersträvas där är att man ska känna

sig utanför. Frågan är om det blir lättare att komma till ett nytt

land? Att veta att man egentligen inte hör hemma i det land man

flyr till kan få vem som helst att känna utanförskapet krypa allt

närmare. Hur välkomnande är det att vistas under de premisser

som uppställs för flyktingar och asylsökande? Med en titt på det

senaste årets debatt som florerat i dagspress kan vi förstå att

flyktingskapet är förenat med mer än hemlandets förtryck; en

motvilja att ta hand om och stötta andra människor är utbredd

även i det land som ska utgöra en åtminstone tillfällig trygghet.

Den flyktingkonvention som Förenta Nationerna 1951

skapade ger svaren på de rättsliga aspekter som gör sig gällande

kring flyktingars ställning i förhållande till de olika staterna.

Genom att ratificera konventionen står asylländerna inför att ge

i stort sett samma skydd till flyktingar som gäller för utlänningar

som vistas i landet och de egna medborgarna. Av detta följer

att de som kommer som flyktingar också ska följa de lagar som

råder i asyllandet. Den komplexa situation som uppstår då en

människa tvingas på flykt berör så många områden att det blir

svårgreppbart. Tänk om du en dag tvingas fly från ditt hemland,

du lämnar den trygghet som du haft i form av kunskapen om

hur dina rättigheter och skyldigheter är i landet, för att kasta dig

in i annan stats rättsystem. Ibland kanske det ställer till problem,

i andra fall kanske flykten innebär en lättnad; en frihet. I båda

fallen ställs du inför en form av utanförskap; att beakta hemlandets

lagstiftning som förtrycker dig eller möta en ny stats rättssystem

som du inte känner till.

Att Danmark var det första land att skriva under flyk-

flyktingar

tingkonventionen kan idag nästan tyckas vara paradoxalt; ett land

vars flyktingar och invandrare får kämpa hårt mot en restriktiv

och ovälkomnande flyktingpolitik. I Sverige finns flyktingars

utanförskap väldokumenterat i pressen genom uttalanden och

reportage om kommunen som lovar att ”Här är friheten större”.

En devis vars sanningshalt är en helt annan för ditkommande

flyktingar. Utanförskapet kan göra sig gällande även om du tror

dig känna ditt land om makten kommer i fel människors händer.

Då är det viktigt att veta att det finns 143 länder i världen som

alla har ställt sig bakom de ord som utlovar att beakta de mänskliga

rättigheterna och ge ett, om än tillfälligt, innanförskap.


Antalet antisemitiska hatbrott fördubblades i Skåne

under 2009 jämfört med 2008. Bland de grövsta av

dessa återfinns två brandattentat mot det judiska

kapellet i Malmö. Därutöver har både kapellet och

den judiska kyrkogården utsatts för klotter och skadegörelse

ett flertal gånger.

Skånepolisen misstänker dessutom ett stort mörkertal

till följd av att få anmäler att de utsatts för hatbrott. En

familj som nyligen intervjuades i Skånska Dagbladet

överväger att flytta från Malmö – till stor del på grund

av trakasserierna som de upplevt.

Kommunstyrelsens ordförande i Malmö, Ilmar

Reepalu, hamnade i blåsväder sedan han två gånger om

gjort uttalanden som i debatten kommit att tolkas som

Israel-fientliga eller rentav antisemitiska. I en intervju i

Skånska Dagbladet den 27 januari sa Reepalu bland annat

att Israel skapat en ”varböld” genom att använda

oproportionerligt våld i Gazakriget. Han sa också att den

judiska församlingen i Malmö borde ta avstånd för Israels våld

mot civilbefolkningen i Gaza. Samtidigt uppmanade han företrädare

för den muslimska befolkningen i Malmö att inte blanda in

Malmös judiska befolkning i Israel-Palestina-konflikten.

På ett seminarium med Pressklubben den 29 mars där

Dissidenten närvarade menade Reepalu att han blivit ”grundlurad”

av Skånska Dagbladets reporter. Reepalu uttalade sig i tron

att intervjun, som behandlat ett delvis annat ämne, var avslutad.

När artikeln med de kontroversiella uttalandena sedan skulle

publiceras vägrade tidningen att göra de ändringar som Reepalu

ansåg rimliga givet att han inte trodde att det han sagt skulle publiceras.

Reepalu har dock aldrig påstått att han blivit felciterad.

Det andra uttalandet gjordes i brittiska Sunday Telegraph

den 21 februari, där Reepalu förnekade att det förekommit

några attacker mot judar i Malmö. Detta citat avfärdade Reepalu

på Pressklubbens seminarium som helt fabricerat.

Reepalus uttalanden har även gett svallvågor i den

svenska inrikespolitiken. Moderaternas Europaparlamentariker

Gunnar Hökmark fördömde, i likhet med många andra, snabbt

Reepalus uttalanden och krävde en ursäkt. Mona Sahlin lät också

partipiskan vina och läxade upp Reepalu i strålkastarljuset. Men

det fanns även röster på andra sidan, Aftonbladets ledarskribent

Kennet Andreasson manade till lugn och tog Reepalus försvar.

S-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul fortsatte att

elda på debatten i ett utspel i SVT:s Aktuellt den 8 april. Hon

menade att politiker med invandrarbakgrund tar med sig, och

eldar på, gamla etniska motsättningar när de engagerar sig i

svensk kommunal- och rikspolitik. Pekgul sa sig veta att det finns

radikala muslimer i samtliga svenska partier, och att de bidrar till

hetsen mot judar i Malmö. Pekgul anklagade framför allt lokalpo-

Inblick:Utanförskap

Ogästvänligt klimat för judar i Malmö

Text: Fredrik Robertsson Foto: Magnus Nygren

litiker för att bedriva dubbelspel genom att föra en linje offentligt

samtidigt som man ”vänder sig om och säger något helt annat

till sin etniska grupp”. Svaret kom omedelbart när en M- och en

S-politiker i Malmö, båda med invandrarbakgrund, slog ifrån sig

anklagelserna.

Pekguls utspel ska ses bland annat i ljuset av att den

centerpartistiske riksdagskandidaten Mahmoud Adebe i höstas

tvingades att hoppa av sin kandidatur sedan han offentligt förespråkat

sharialagar i Sverige. Och riksdagens beslut (den 11 mars)

att klassa Turkiets övergrepp på bland annat armenier i början av

1900-talet som folkmord framfördes i Aktuellt-inslaget som en

konsekvens av den ökade ”etnifieringen” som Nalin Pekgul anser

sig se i svensk inrikespolitik.

Ilmar Reepalu kom som båtflykting till Sverige under andra

världskriget. Han har själv attackerats av högerextrema grupper.

Skottattentatet mot hans bostad i maj 2005, som fortfarande

inte är uppklarat, misstänks vara ett verk av högerextremister.

Hakkors har flera gånger klottrats på hans bostad. Att detta inte

ens noterades i den högljudda debatten som följde på Reepalus

uttalande säger en hel del om hur hårt uppiskad stämningen är.

Och en hel del om hur känslig frågan är.

Reepalu har hela tiden poängterat att han uttalade sig i

egenskap av privatperson. Han trodde att det var riskfritt att kommentera

utrikespolitik – inte minst eftersom han i sitt kommunala

uppdrag enligt lag inte kan och får hantera sådana frågor.

Men Ilmar Reepalu borde veta bättre än så. I den största

och mest infekterade konflikten sedan andra världskriget kommer

man inte undan genom att hänvisa till kommunallagen. I synnerhet

inte i skenet av händelserna i Malmö under den senaste tiden.

27


28

Utblick: Jordanien

Jordanien – Mellanösterns identitetskris

Text och foto: Emily Diab

Tanken var från början att jag skulle skriva ett vanligt resereportage

om Jordanien, där jag just nu befinner mig på utbyte genom Erasmus

Mundus External Cooperational Window. Det stod dock tidigt klart

för mig att detta reportage skulle ta en något annorlunda vändning.

I samma ögonblick som jag anlände till Queen Alia International

Airport i Amman och den milda vinterbrisen välkomnade mig på

väg ut från flygplanet, slog det mig att denna resa skulle komma att

innebära så mycket mera än en vanlig utbytestermin. Min utbytestermin

i Amman, Jordaniens huvudstad, en plats jag inte besökt på 15

år, en plats där delar av min familj som jag aldrig känt befinner sig,

förvandlas från första stund till en inre resa som ska komma att sätta

min svensk-arabiska identitet på sin spets.

Jag är född och uppvuxen i Lund, en liten trygg svensk bubbla,

där ens identitet definieras utifrån en akademisk referenspunkt.

Att jag råkade ha en svensk mamma och en palestinsk pappa var

aldrig någonting som jag behövde reflektera särskilt mycket över till

skillnad från många andra svenskar med invandrarbakgrund utanför

min lilla lundabubbla. Självklart har jag alltid varit väl medveten om

att jag inte är precis som alla andra och att många sidor och personlighetsdrag

hos mig präglas av mitt arabiska ursprung. Denna

medvetenhet har dock alltid varit sammanknuten med en positiv

känsla av uppskattning och tacksamhet för den ökade förståelse och

öppenhet som en mångkulturell bakgrund medför. Det som präglat

min delade nationella identitet är inte minst den obeskrivbara frustration

som infinner sig varje gång jag ser sorgen i min pappas ögon

vid de tillfällen då verkligheten blir alltför påtaglig, och jag inser att

detta är en sorg jag aldrig kommer att kunna dela med honom. Det

är denna känsla av otillräcklighet som har kommit att prägla min

vistelse här i Jordanien, ett land som på många sätt representerar just

det som jag upplever på min inre resa. Jordanien är Mellanösterns

egen identitetskris.

Majoriteten av Jordaniens 6,3 miljoner invånare har palestinskt

ursprung. De palestinier som bor i något av landets 13

flyktingläger är registrerade hos UNRAW (the United Nations Relief

and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East),

ett subsidiärt organ till FN som etablerades 1948 i direkt anknytning

till den konflikt som då uppstod mellan araber och israeler.

Dessa palestinier lever ännu idag, 60 år senare, under flyktingstatus

- ett aktivt val då de inte gett upp drömmen om att någon gång i

framtiden få återvända hem. Den andra gruppen av palestinier i Jordanien

omfattar de som har jordanskt medborgarskap och som mer

eller mindre accepterat att Jordanien numera är deras hemland. Av

naturliga skäl är siffrorna därför inte helt tillförlitliga, men man kan

med säkerhet säga att över 50 procent av den jordanska befolkningen

är palestinier.

Human Rights Watch kritiserade nyligen i sin rapport från

februari 2010, den jordanska regeringen för sitt agerande vad gäller

tillbakadragandet av tusentals palestiniers jordanska medborgarskap.

Sedan 1988 och i synnerhet under de senaste åren har den jordanska

regeringen godtyckligt och utan förvarning berövat flera tusentals

jordanier med palestinskt ursprung deras nationalitet, och därmed

gjort dem statslösa. Att vara palestinier innebär för många en förvirring

vad gäller tillhörighet och identitet, och i Jordanien är detta

ännu mer påtagligt. Vad svarar jag på den ständigt återkommande

frågan varje gång jag sätter mig i en taxi; ”Var kommer du ifrån”? –

Ja, vad är jag egentligen? Svensk, palestinier, ursprungligen libanes

eller kanske jordanier? Klart är i alla fall att det finns alldeles för

många svar på en mycket enkel fråga. I en värld där nationell och

religiös tillhörighet på många sätt och vis definierar vem du är, blir

denna fråga dock mycket komplicerad och betydelsefull.

Amman är Jordaniens huvudstad och en av de äldsta

städerna i världen. Eftersom staden ursprungligen byggdes på sju

kullar har Ammans olika stadsdelar namngivits i enlighet med det

arabiska ordet för berg, d v s ”Jebel”, såsom ”Jebel Amman”, ”Jebel

Weibdeh”, ”Jebel al-Hussein” o s v. Utsikten över stadens ”jebel”

förstärker kontrasten mellan det moderna och liberala Västamman

och det fattiga och konservativa Östamman. Amman beskrivs öppet

som två städer, två världar som inte möts, en klyfta mellan ex-


tremt liberalt och extremt konservativt. Västra Amman präglas av

grönområden, ambassader, caféer, barer och konstgallerier, medan

östra Amman ses som bakåtsträvande på grund av de konservativa

islamiska tendenser som vuxit fram det senaste årtiondet. Islam är

den dominerande religionen i landet, då 92 procent av befolkningen

utgörs av muslimer. Den kristna minoriteten består idag endast

av 6 procent, en siffra som sjunkit betydligt på grund av migration

sedan 50-talet, då närmare 30 procent var kristna. Precis som på

många andra håll runt om i världen har Jordanien de senaste åren

formats av islamistiska rörelser och allt större religiösa sympatier

bland folket, samtidigt som landet även vittnar om progression i en

strävan efter ett modernt och liberalt samhälle både på ett politiskt

och vardagligt plan. Man möts av en stark kontrast mellan den stora

andelen beslöjade kvinnor, en företeelse som för tio år sedan var

mycket ovanlig, och stadens pulserande nattliv när barerna fylls av

unga, liberala och utbildade jordanier, då alkoholen flödar och den

västerländska musiken tar en tillbaka till vilken europeisk stad som

helst. Många unga jordanier, som har möjlighet, åker utomlands för

Utblick: Jordanien

att studera. Vissa stannar kvar efter att de slutfört sina studier, men

många kommer också tillbaka till Jordanien med en förhoppning om

att kunna bidra till landets utveckling. Min uppfattning är att många

unga jordanier befinner sig i en slags kulturell dragkamp mellan de

traditionella och familjeorienterade idéerna och de västerländska individualistiska

influenserna. I ett försök att finna sin kulturella identitet

och samtidigt handskas med samhällets normer och förväntningar,

hamnar många i ett kulturellt vakuum. Jag skulle vilja likna det

vid en förlängd tonårskris där relationen till sex, alkohol, familj och

vänner diskret utforskas fortfarande vid 30 års ålder.

Jordanien har länge av väst setts som en föregångare i Mellanöstern

vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter, mycket på

grund av det moderna och västvänliga kungaparet, kung Abdullah II

och drottning Rania. Båda är mycket aktiva i Jordaniens demokratiska

reformation och det pågående arbetet att höja statusen för

mänskliga rättigheter. Väst har investerat mycket i att upprätthålla

bilden av Jordanien som Mellanösterns enda demokrati och landet

är närmast ett Mecka för utländska och lokala NGO’s. Frågan är

om Jordanien verkligen är redo att identifiera sig med denna något

påklistrade fasad. Visst, i jämförelse med många andra länder i Mellanöstern

ligger Jordanien ljusår framför, men det finns fortfarande

många interna problem, vilket bland annat visat sig i samband med

den rapport som The National Center for Human Rights tagit fram

för att utvärdera var landet befinner sig i fråga om mänskliga rättigheter.

Man kan ifrågasätta om det verkligen är en god strategi att

etablera hundratals utländska organisationer, när det saknas lokalt

initiativ och verktyg för att förverkliga denna demokratiska utveckling

inifrån. Det är en omöjlighet att implementera internationella

principer om mänskliga rättigheter när dessa uppenbarligen inte

finns representerade på individnivå. Faktum kvarstår att Jordanien

fortfarande är ett klansamhälle, vilket påverkar det politiska livet och

landets demokratiska färdriktning. Jag har svårt att se att folket identifierar

sig med den bild som vi har av Jordanien i väst, om de ens är

medvetna om den.

Mina funderingar om min svenska identitet i ett nytt arabiskt

sammanhang har förstärkts av den generella identitetskris som

jag upplever att Jordanien går igenom. Att vara svensk och arab är

det extrema av två världar, två starka identiteter som i mångt och

mycket kämpar mot varandra; kollektivet gentemot individualism,

religiöst gentemot sekulärt, traditionellt gentemot modernt o s v.

Vart har då alla dessa funderingar lett mig? I slutändan spelar kanske

identitet ändå ingen roll. Vad skulle hända om vi slutade klassificera

oss utifrån religion, nationalitet etc? Kanske är det detta som behövs

för att lösa en del av de problem som Jordanien upplever, kanske

skulle detta bidra till större öppenhet och mer dialog, något som

enligt min åsikt är en bristvara här. Och kanske skulle detta även

minska den växande klyftan mellan öst och väst.

29


30

Utblick: Senegal

En resa till utanförskap

Text och foto: Nina Lind

För ett tag sedan hittade jag mina anteckningar från när jag bodde i Senegal. Det är konstigt det där, hur gamla meningar kan ta en tillbaka.

Plötsligt kände jag hettan igen, som ett ok över kroppen. Doften av svett sipprandes fram genom sidorna. Plötsligt satt jag inklämd mellan

tre enorma svarta kvinnor på ett slitet säte stort nog för en, i en skranglig och färgglad minibuss. Det kostade 25 öre att åka (jättesnabbt)

genom hela Dakar. I priset ingick kampen att inte flyga ut genom hålet där dörren nog skulle ha suttit. Varje gång bussen stannade hoppade

en kille ut och lade stenar bakom hjulen så att vi inte rullade bakåt - den senegalesiska handbromsen.

Som vit, på gränsen till grön, inklämd bland kvinnor som var svarta, gyllene, nästan lila, var min känsla av att inte riktigt passa in

kanske inte helt obefogad. Dessutom är jag fräknig. Senegaleserna hade aldrig sett någonting liknande.

Det var alltid någon som skrek “toubab!” (viting) efter mig på gatan. Alltid. Högt, eller väsande. En gång på en brottningsmatch hälsades

publiken med “Madames, Monsieurs et Toubabes”. Vi vitingar hade bildat ett eget kön.

Men det var inte bara det där med blekheten. Stan, och människorna i den, följde mönster som jag till en början för mitt liv inte

kunde urskilja, än mindre förstå eller följa.

Så småningom började jag tyda tecknen. Efter att dagligen i nästan en månad varit farligt nära att bli överkörd, blev det plötsligt

mycket lättare att korsa gatan. Inte för att jag blivit bättre på att navigera mellan vilt farande bussar, mopeder, åsnevagnar, gula taxibilar med

löst hängande dörrar och sand som yrde, visade det sig. Det var bara inte så många som hade råd med bensin i slutet av månaden.

När jag väl kommit över gatan kunde det hända att alla män plötsligt, som på given signal, kastade sig ner på marken. Oberoende

av var de var eller vad de gjorde. Mattor kastades ut, pannor vändes mot Mecka. Mitt på trottoaren, innan jag hade fått nötterna jag betalat

för. Hur lång är en bön? Jag kom att förbanna de där bönerna. Eller inte bönerna, såklart. Utannonseringen. Klockan 05.00. Varje morgon.

Skulle jag, som av ett under, missa vrålet från minareten kunde jag lita på att stadens får inom kort fick upp mig med sina bräkanden.

Jag har aldrig tidigare sett en så fårfylld stad som Dakar. Det trappades upp mot Tabaski, högtiden då varje familj ska offra minst ett får till

Mohammeds ära. Dagarna innan festen svämmade det nästan över: fåren stod uppbunkrade i rondeller, på hustak, fastsurrade på biltak.

Efter helgen fanns det inte ett får kvar i hela stan. (Förutom det utanför mitt rum - som bääade högre än någonsin av ren lycka över att ha

överlevt.)

Jag jobbade som engelsklärare i en skola för barn som inte hade så väldigt mycket mer än den där skolan att gå till. Det var fantastiskt

svårt och fantastiskt jobbigt. Ibland fantastiskt. För mig var det extra svårt, eftersom jag av någon för barnen outgrundlig anledning,

inte ville slå mina elever. Ofta kom de fram och lade piskan i min hand. På riktigt. En afrikansk lärare, ansedd som en av de snällare, delade

med sig av sin metod: “Om man bara slår dem tillräckligt mycket i början av terminen, vinner man respekt och behöver inte slå så mycket

resten av året. Pröva det.” En annan kollega förklarade hur bra traditionen med månggifte fungerar, eftersom konkurrensen får fruarna att

anstränga sig hårdare, och därmed prestera bättre.

Ni förstår. Det var så mycket som var svårt att förstå. Och mycket jag ville förändra. Det var tack vare utanförskapet jag såg allt det

där, men också på grund av det som det var svårt att komma riktigt nära. I Senegal pratar man officiellt franska, men på riktigt wolof. Att

inte behärska språket, att 70 procent av konversationerna fördes ovanför huvudet på mig, var väldigt exkluderande.

Men jag var ofta väldigt mycket innanför också. Det finns inget finare än när en liten, hårt flätad flicka kommer nära och viskar:

“Du var min allra första engelsklärare. Jag kommer aldrig att glömma dig.”

Eller att varje kväll sitta på golvet kring en skål fylld med ris och fisk att dela med nio andra par händer. Tanken på om de tvättade

sina fick jag förtränga snabbt. Att tilldelas äran att få suga på fiskhuvudet (komplett med ögon och gaddar) vägde tyngre. Många var fattiga,

men delade alltid så att det räckte till alla. Det ligger en väldigt inkluderande värme i det.

En dag, inte så långt innan jag skulle åka hem till Sverige igen, gick jag förbi en kille med en t-shirt. På t-shirten stod det: the future

looks as bright as we do.

Där var det, det kanske största utanförskapet jag skulle stöta på. Jag kunde, och skulle, åka därifrån. Till en värld han måste kämpa

hårt för att släppas in i.


Inför valet - Riksdagspartierna svarar

Av: Daniel Backenroth

Dissidenten hörde av sig till de sju nuvarande riksdagspartierna och fick svar från alla utom Folkpartiet.

1. Hur betecknar ert parti sin ideologi?

2. Vilken/vilka är de absolut viktigaste frågorna för ert parti inför valet?

3. Juridiken i EU-länderna är en blandning av dels nationell, dels EU-rätt. Anser ert parti att man bör minska eller öka europarättens inflytande i

medlemsstaterna, alternativt lämna dagens läge oförändrat?

4. När det kommer till jämställdhet, vilka är ert partis åsikter om hur man bäst kan förbättra denna i Sverige?

5. Statsskicket - bör Sverige behålla, förändra eller avskaffa monarkin?

6. 2011 träder vissa ändringar i Studiestödslagen i kraft. Finns det något som ert parti hade sett gjorts annorlunda eller som annars bör ändras med

avseende på studerandes situation i Sverige?

Vänsterpartiet (V)

1. Vi är ett feministiskt och socialistiskt parti.

2. Att bygga världens bästa välfärd, utan vinstintressen.

Förbättra arbetslivet för kvinnor – rätt till fasta jobb på heltid.

Frihet på Internet – nej till FRA och IPRED och andra lagar som

tillåter att teleoperatörer och staten övervakar dig.

3. Med Lissabonfördraget (som gäller sedan 1 dec 2009) fastslås det att

EU-rätt gäller framför nationell rätt och det är lite eller inget vi i Sverige

kan göra åt det nu. Men om Vänsterpartiet hade fått bestämma, så hade

vi velat att den enskilde medlemsstatens lagstiftning inte hade behövt

bli föremål för tvist i EU-domstolen.

4.Ge män och kvinnor samma förutsättningar att delta (och leva) i

samhället. Just därför kräver vi individuell föräldraförsäkring, rätt till

fasta jobb på heltid, utbyggd, offentligt finansierad välfärd.

5. Avskaffa monarkin. Det är en förlegad, odemokratisk institution, där

man ärver sitt ämbete, inte värdigt Sverige år 2010.

6. Vänsterpartiet har länge ansett att en studiemedelshöjning är den

viktigaste och mest akuta förändringen som behöver göras i studiestödet.

I den studiesociala kommitténs slutbetänkande Stärkt stöd

för studier (SOU 2009:28) finns också en rad förslag till förbättringar

för studerande. Bland annat menar en enig kommitté att studiemedlen

behöver höjas med 700 kronor per månad. I förhållande till behovet

av en studiemedelshöjning är ingen av regeringens förslag till förändringar

2011 särskilt akut. Vänsterpartiet tycker att det är märkligt att

regeringen nästan helt bortser från kommitténs förslag trots ett brett

parlamentariskt stöd.

Centerpartiet (C)

1. Liberal grön decentralism.

2. Sysselsättningen, företagandet, miljön, välfärden.

3. Centerpartiet brukar prata om att EU ska vara smalare men vassare.

Med det menas att unionen ska prioritera och kraftsamla för att kunna

möta de stora gränsöverskridande problemen. EU ska däremot inte

jobba med frågor som enskilda människor på lokal beslutsnivå bättre

kan bestämma över.

4. Jämställdheten kan förbättras genom att träget arbete att ändra på

gamla, stela maktstrukturer. Partierna måste skapa opinion, delta i debatter,

och på olika sätt verka för en ökad kunskap om jämställdhet.

Föräldraförsäkringen måste ses över. Lika lön för lika arbete. Fler kvinnor

i styrelserum.

5. C vill bevara monarkin i dess nuvarande form – ett kungahus som

endast har en representativ funktion. Då handlar det alltså inte om att

ha någon egentlig makt, utan att mera vara en symbol för nationen

Sverige. Kungahuset skapar en bra reklam för vårt land, något som

både industrin och turistnäringen kan dra nytta av. Det finns ett brett

folkligt stöd för monarkin.

6. De statliga anslagen till forskning skulle kunna öka mer. De borde

kunna närma sig enprocent-målet. Fler platser på komvux kan komma

att behövas.

Miljöpartiet (MP)

1. Grön ideologi.

2. Vi vill ha en storsatsning på en omställning som skapar nya gröna

jobb, ökad trygghet och ett starkare Sverige. Vi vill skapa ett långsiktigt

hållbart samhälle som kan möta framtidens utmaningar. Vi vill satsa på

entreprenörskap och småföretagande.

3. Inom flera områden vill vi minska inflytandet, t.ex. jordbruket och

integritetskränkande övervakning. Men det finns givetvis också områden

där mer EU-rätt hade varit bra, exempelvis vissa miljö- och klimatfrågor.

4. Vi behöver dels jobba kortsiktigt med att föräldraförsäkringen ska

delas i tre delar där varje förälder får en del av försäkringen och där de

kan välja att disponera den tredje delen som de önskar samt att införa

en lag om en kvotering till börsbolagens och de offentliga bolagens

styrelser. Men vi måste också jobba långsiktigt mot begränsande könsnormer

i samhället, genom genuspedagoger och skärpt diskrimineringslagstiftning.

5. Vi menar att monarkin inte är förenlig med modern monarki. Vi har

inget skarpt förslag om förändring i dagsläget.

6. Höja bidragsdelen i studiemedlet med 900 kronor i månaden. Förlänga

antalet terminer man kan få studiemedel - från tolv till fjorton.

Höja fribeloppet. Förbjuda särbehandling av studenter som söker socialbidrag.

Slopa åldersgränsen för bostadsbidrag. Ge forskarstuderande

rätt till doktorandtjänst. Göra det möjligt att vara sjukskriven på deltid

och studera på deltid. Halvera karenstiden vid sjukdom.

31


Moderaterna (M)

1. Liberalt/konservativt. Moderaterna är ett parti för hela Sverige. Vi

arbetar för alla människors frihet. Med närvaro i människors vardag

och insikt i vår tids samhällsproblem, söker Moderaterna svaren på hur

Sverige kan bli ett bättre land för alla.

2. Jobben, stabila offentliga finanser, rättvisa, brottsbekämpning, utveckling

av välfärden

3. Vi tycker att det är viktigt att samarbetet används på rätt sätt och

att det finns tydliga gränser för vad unionen ska ta sig för. Det nationella

självbestämmandet ska värnas och EU ska koncentrera sig på

gemensamma frågor som länderna inte kan lösa på egen hand. Med

andra ord gränsöverskridande problem men vi vill inte stifta EU-lagar

där den nationella lagstiftningen är tillräcklig. Lissabonfördraget som

trädde i kraft 1 december 2009 klargör tydligare balansen av den lagstiftande

kompetensen mellan nationell rätt och EU-rätt.

4. För att bli jämställda och självständiga måste kvinnor kunna leva

på sina löner. Våra jobbskatteavdrag har gett dem som tjänar minst,

ofta kvinnor, mer kvar i plånboken. Vi vill fortsätta sänka skatten för

dem som tjänar minst. Moderaterna verkar för att föräldraförsäkringen

ska bidra till en jämställd arbetsmarknad och ett jämställt familjeliv. Vi

vill förenkla och förstärka jämställdhetsbonusen. Vi vill integrera jämställdhetsutbildning

i pedagogutbildningar till skola och förskola samt

införa en jämställdhetsmärkning av skolor och förskolor. Moderaterna

vill fortsätta bekämpa våldet mot kvinnor. Vi har lagt fram en historisk

handlingsplan för att motverka mäns våld mot kvinnor. Vi vill skärpa

straffen för våldsbrott och arbeta förebyggande med förövarna och

öka stödet för de utsatta. Vi vill fortsätta vårt arbete med att prioritera

jämställdhet och kvinnors roll i utvecklingen i biståndspolitiken.

5. Behålla

6. Vi moderater är nöjda med de kommande förändringarna, det är

viktigt att gränsen på fribeloppet höjs så att det även för studenter

lönar sig bättre att arbeta. På längre sikt, när ekonomin tillåter, vill vi

avskaffa fribeloppet på lånedelen helt. Det är även viktigt att regeringens

linje om att höja kvaliteten i grundutbildningen fortsätter.

Kristdemokraterna (KD)

1. Kristdemokrati, personalism

2. Arbete och ekonomi, regeringen har tagit Sverige ur en finanskris,

nu måste finanserna vårdas. Välfärdens kvalité och politikens

gränser, dvs. var går gränsen där politiker inte ska styra

och ställa och bestämma.

3. Vi sympatiserar med EU:s nya fördrag, där det råder god balans

mellan mellanstatliga och överstatliga beslut. Dvs. maktbalansen

mellan rådet, minister-rådet, parlamentet och kommissionen

är bra. Det råder även balans när det gäller europarättens

inflytande, även om vi självklart inte sympatiserar med alla

beslut.

4. Precis som när det gäller diskrimineringen av våra äldre,

handlar det mycket om attityder. Vi behöver samtala om det i

hemmen, skolan och arbetsplatser. De som idag sitter i ex. bolagsstyrelser

bör bättre sondera terrängen och aktivt söka efter

kvinnor.

5. Vi vill behålla den konstitutionella monarkin i dess nuvarande

form.

6. Idag är den ekonomiska situationen bekymmersam för många

studenter, vilket riskerar att ta kraft och fokus från studierna.

Det är inte bra. Vi vill därför höja studiemedlet och ta bort fribeloppsgränsen,

alternativt att man inför beräkning på helår.

Idag beräknas fribeloppet per termin och skarven vid sommaren

gör att en del överstiger fribeloppet på hösten när lönen betalas

ut.

Socialdemokraterna (S)

1. Socialdemokratin är en folkrörelse som i över hundra år har stått

upp för frihet, jämlikhet och solidaritet i Sverige och resten av världen.

Vi kan aldrig acceptera att människans bakgrund begränsar hennes val.

Vi vill att Sverige ska vara möjligheternas land. Vår politik handlar ytterst

om att möjliggöra för var och en att forma sitt eget liv – att få ett

arbete, att kunna bilda familj, att kanske läsa den där utbildningen som

man drömt om – att kunna förverkliga sitt livs äventyr.

2. Vi socialdemokrater sätter jobben först. Varje arbetad timme är viktig

– för den personliga friheten och för landets ekonomi. Vi vill använda

politiken för att investera i nya jobb – i utbildning för att människor ska

kunna stärka sin egen konkurrenskraft, i infrastruktur och annat som

förenklar rörligheten i samhället samt i forskning, entreprenörskap och

ny teknik. Så skapas fler företag och nya jobb. När vi är fler som jobbar

så växer landets ekonomi – och då kan vi utveckla välfärden.

3. Europarätten är under ständig utveckling och det har vi principiellt

inget emot. EU har ett nytt fördrag - Lissabonfördraget - som vi

stödjer. Det är t.ex bra att rättssäkerheten utvecklas på Europanivå till

förmån för medborgarna. Om lagstiftning ska ske nationellt eller på

Europanivå skiljer sig från fall till fall. I viss mån kan länderna påverka

detta genom bland annat en subsidiaritetskontroll. Det är bra menar

vi.

4. Under de borgerliga regeringsåren har jämställdhetsarbetet gått

bakåt. Jämställdhetsdebatten har blivit mer lågmäld och fokus har flyttats

från samhället till hemmet och individerna. Men jämställdhet handlar

inte bara om vems tur det är att diska, utan om samhället, om vilket

Sverige och vilken värld vi vill leva i. Vi socialdemokrater vill vända

kräftgången för jämställdheten i Sverige. Vi måste på allvar angripa

grunden för den könsuppdelade arbetsmarknaden. Arbetslinjen och

vår nya utbildningslinje gäller kvinnor och män lika. Skatte-, familje-

och näringspolitiken ska premiera arbete och företagande bland kvinnor

– inte leda till att kvinnors sysselsättningsgrad sjunker. I grunden

handlar jämställdhet om alla människors lika värde. Vi avvisar tanken

att det skulle vara det biologiska könet som skapar de stora skillnaderna

i mäns och kvinnors liv och villkor.

5. I det socialdemokratiska partiprogrammet förespråkas en övergång

från monarki till republik. Men det svenska statsskickets konstruktion

som en konstitutionell monarki är ett resultat av en bred politisk

uppgörelse som vi socialdemokrater står bakom. I uppgörelsen ingår

också de delar som rör statschefens roll vid riksdagens öppnande, religionstillhörighet

och den straffrättsliga immunitet som statschefen

åtnjuter. Frågor kring statsskicket och statschefens ställning ingick heller

inte bland de författningsfrågor som den parlamentariskt tillsatta

grundlagsutredningen hade att behandla.

6. Studiestödslagen tog mest upp praktiska förändringar som det finns

bred enighet om i riksdagen. Vi är besvikna över att man inte tog upp

frågan om studenters möjlighet till sjukskrivning på ett bra sätt, det

måste behandlas ordentligt. När det gäller studiestödet vill vi framför

allt förbättra den ekonomiska situationen för studenter med barn, det

är den grupp av studenter som har det svårast ekonomiskt idag.


Kultur

& Nöje

På spaning efter den grupp som flytt

Text: Hedvig Areskoug

Inte sällan ger ett par års intensivt gruppsamarbete upphov till solokarriärer av stundtals

varierande kvalitet. Oftast faller solokarriärslotten på den bandmedlem som antingen

finner sin popularitet så stor att den inte ryms inom gruppen, eller möjligen den raka

motsatsen; avsaknaden av att få stå i centrum gör en karriär på egna ben lockande. Vilket

av tidigare nämnda skäl som anses mest relevant när det kommer till utbrytarna från bandet

The Strokes får nog låtas vara osagt. Säkert är att ett av 2000-talets största New Yorkband

efter tre skivor valde att möta utanförskapet och resultatet blev tämligen olika.

Den första att prova livet utanför gruppens säkra väggar var gitarristen Albert

Hammond Jr. som med sin debutskiva ”Yours to Keep” gjorde ett välkommet inträde

på musikscenen för lyssnarna. Förknippat med The Strokes var det den aningen råa,

okammade och hastiga tonen som på Hammond Jr.’s skiva istället fick stå tillbaka för ett

mer samlat material. Skivan uppvisar välbearbetade spår som i den LP-hackat- inspirerade

”Scared” når sin musikaliska höjdpunkt. Uppföljaren med den svårbegripliga titeln

”¿Cómo Te Llama?” håller inte samma höga kvalitet, men är väl värd att omnämnas för

solokarriärens omfattning.

”Little Joy” blev The Strokes trummis Fabrizio Morettis utbrytarprojekt tillsammans

med två andra musikaliska kompanjoner. Vad som är intressant är de olika musikuttryck

som finns samlade i en människa, men som kommer till skilda uttryck i olika

konstellationer. Little Joy’s musik förefaller betydligt mer uppsluppen än The Strokes,

med inslag av sydamerikanska influenser som ger en medryckande känsla. Den typiska

poplåten finns inte här, men likväl är det lättlyssnat och ypperligt som bakgrundsmusik

när man vill höja den mysappellerande faktorn.

Sist, men kanske störst och mest uppmärksammad är sångaren Julian Casablancas

soloskiva ”Phrazes for the Young” som såg sitt ljus i slutet av förra året. Casablancas

hade bytt bort den ostädade framtoningen till förmån för ett electroinspirerat album.

Den karaktäristiska rösten från The Strokes- tiden finns kvar, men i behärskad variant.

Vad man frågar sig är om vi någonsin vill höra Casablancas sjunga på något annat vis än

sitt typiska The Strokes-manér?

Om det var ett nytt The Strokes-album du ville hitta finns ingen hjälp att finna

i dessa tre utanförskapsprövningar, men samtliga skivor är väl värda en lyssning för att

konstatera det spridda uttrycket som en gång var samlat inom samma skivomslag. I

väntan på ett nytt The Strokes-album försjunker jag förnöjsamt in i sidoprojekten och

konstaterar att gruppmedlemmarnas frivilliga utanförskap faktiskt har lyckats fylla ett

musikaliskt tomrum. Åtminstone behåller jag Albert Hammond Jr.’s debut ”Yours to

Keep” nära tillhands när jag vill finna musikalisk harmoni.

Skivrecension

Broken Bells - Broken Bells

Danger Mouse, mannen bakom mycket bra musik i form av Gnarls Barkley, Grey Album

(mix av Beatles White Album och jigga mans Black Album) och mindre kända Dangerdoom

som han bildar tillsammans med MF Doom, har nu slagit sig samman med James

Mercer från popbandet The Shins och bildat Broken Bells. Tillsammans gör de blipbloppop

med indiekänsla. Produktionen med orglar, blåsinstrument och blipblop tillsammans

med Mercers indierockigt sträva röst är en spännande blandining. Gillar man Gnarls

Barkley lär man även gilla detta, man kan höra likheter men medan Gnarls är mer soul

är Broken Bells mer pop. Kort sagt: inte för svåråtkomlig, experimentell pop som passar

bättre i ipoden än på festen. Bästa spår: singeln The High Road.

Magnus Nygren

33


Redaktionen testar: Utanförskap

34

Vad är utanförskap för en jurist? Några medlemmar i Dissidentens

redaktion antog redaktörernas utmaning att försätta sig själva

i utanförskap för lite förstahandsinformation. För att åstadkomma

detta utnyttjade vi ganska så allmänt vedertagna fördomar i

studentlund. Dolu§pexarnas Shenzi, Benzi och Flin utgjorde utmärkta

förebilder inför vår kväll. Projektets destination var nationen

som själva placerat sig på vänsterflanken av den politiska

skalan och där vi hypotetiskt sett skulle sticka ut mest. Smålands,

here we go!

Vi peppade under förkvällen och kände oss redo för rollen som

överklass. Vi hjärntvättade oss med ”Gucci Gucci Prada Prada”

och googlade den dyraste champagnesorten för att kunna namndroppa

fritt. Vi hade idéer om att begära att få gå före i kön, att

beställa bubbel i baren och försöka betala med kreditkort, tala

vitt och brett om fabricerade fritidsintressen som segling, golf

och tennis och berätta om extravaganta resplaner, vara allmänt arroganta

och självklart visa prov på veven på dansgolvet. Om inte

det skulle räcka till så tänkte vi i sista hand gå fram till främlingar

och provocera på personlig nivå.

Modet sjönk lite när vi trippade närmare nationen i våra pumps

och vi kände oss inte lika bekväma i våra roller som vi gjort tidigare

under kvällen. När vi klev in på nationen var det till vår besvikelse

väldigt tomt där, men annars såg det ut precis som vilken annan

nation som helst. Lokalen luktade inte marijuana och det fanns

inga bilder på Stalin, Lenin eller ens Che Guevara på väggarna;

ingen verkade vilja lindra oss i gamla mattor, spilla röd färg på oss

och kasta oss genom fönstret när de märkt hur icke-vänstra vi såg

ut att vara. Några killar började prata med oss och det visade sig

att de var ekonomer. Ren slump, tänkte vi, tills vi upptäckte ett par

äkta backslicks på dansgolvet. Då insåg vi att våra onda planer inte

skulle bli av. Den fabricerade och överdrivna stockholmsdialekten

försvann och hakan sjönk åter några centimeter närmare marken.

Vi tappade modet och bubblet i baren blev istället öl.

Det tog inte lång tid förrän pärlorna åkte ned i väskan och håret

släpptes ut. Det definitiva avsteget från den initiala planen kom

när hungern smög sig på. Menyn erbjöd pulvermos som vi gladeligen

åt med lingonsylt och ättiksgurka. Stärkta av moset gjorde

vi ett kort besök på dansgolvet, men inte heller veven utgjorde ett

stort avsteg från resten av besökarna. I stort sett alla stereotypiska

studentkategorier.

På väg ut träffade vi en glad engelsktalande student som frågade

vad vi tyckte om klubben. ”It was a rather lousy party”, sa Snövit

respektlöst. Vi hade för länge sedan konstaterat att detta skulle bli

Lunds dyraste halvtimme; värdet av kvällens upplevelser understeg

nämligen i våra ögon de 80 riksdaler vi hade betalat för att

komma in på denna electro-klubb. Efter ett kort samtal visade det

sig att killen var en av kvällens organisatörer. Han bad om ursäkt

och påpekade att detta här hade varit årets sämsta kväll för dem,

inte minst på grund av flera konkurrerande evenemang, bland annat

något som hade med karnevalen att göra. Han lovade att de

skulle anordna något stort och mer typiskt för Smålands nation

sista helgen i maj och föreslog att vi borde komma tillbaka då.

Summan av kardemumman blir att experimentet misslyckades totalt,

om man anser att vårt mål hade varit att bekräfta stereotypen.

Däremot lärde vi oss en ovärderlig läxa; det krävs mod för att

sticka ut ur mängden!

Spelrecension

Final Fantasy XIII

Det är ett välbekant fenomen, för envar som är någotsånär intresserad av tvspel,

att enorma förväntningar väcks varje gång det japanska företaget Square

Enix finner för gott att släppa en ny del i sin omåttligt populära spelserie Final

Fantasy. Det är tyvärr tveksamt huruvida denna, den trettonde delen i sagan,

lever upp till förväntningarna.

I egenskap av det första spelet i serien att släppas till den sjunde generationens

tv-spelskonsoler (Playstation 3 och Xbox 360) synes spelet i första hand rikta sig

till nykomlingar till spelserien. Bandesignen är ytterst simpel. Stridssystemet är

från början begränsat för att, i takt med att spelaren vänjer sig vid det, långsamt

bli mer avancerat. Speltekniskt leds spelaren vid handen för att först efter ett

trettiotal timmars speltid få full kontroll över karaktärerna.

Det skall villigt erkännas att dessa faktorer inte automatiskt innebär ett dåligt

spel, även om luttrade veteraner torde finna spelets begränsningar något frustrerande

till en början. Därutöver brister dock spelet på en avgörande punkt: berättelsen.

Spelet börjar in medias res, vilket per se inte är ett dåligt dramaturgiskt

instrument. Den förvirring som i detta fall uppstår leder dock till att spelaren

under lång tid känner sig obekant med världen och karaktärerna. Den kanske

viktigaste drivkraften bakom bestående intresse för en berättelse, i vilket format

den än må vara, är som bekant sympati för karaktärerna, och i detta fall tar det

på grund av den mystik som inledningsvis omger samtliga rollfigurer alltför lång

tid innan spelaren ens ges möjligheten att känna något alls för dem.

Final Fantasy XIII är audiovisuellt ett storslaget spel, och det skall rekommenderas

blott med anledning av att det är såpass genomarbetat. De som sedan

tidigare är bekant med spelserien bör dock bereda sig för en genomsnittlig och

förhållandevis förutsägbar berättelse som faller till föga för flertalet av sina

föregångare i det universum som är Final Fantasy.

Jack Forsythe


INSÄNDARE

HEJ DISSIDENTEN!

Jag undrar hur caféverksamheten på

Juridicum bedrivs? Är det JF eller något

utomstående företag som har hand om

försäljningen?

Anonym

HEJ ANONYM!

Det är inte JF som har hand om caféet

utan ett helt fristående företag, ISS, som

hyr in sig hos fakulteten. JF har däremot

två representanter i cafégruppen som

träffas 1 gång per termin.

ATT GÖRA I SOMMAR

Text: Emma Svensson

Tillhör du skaran som ska förkovra dig i de fördjupade kunskaper sommarkurser för med sig eller har du en annan anledning att stanna i Lund över

sommaren? När gatorna ekar tomma i Lund och många studenter har lämnat universitetsbyggnaderna kanske det är dags att ta tillfället i akt och bege

sig ut på äventyr i övriga Skåne. Här är några tips!

I närbelägna Malmö finns det alltid mycket att hitta på. Är du inte så bekant med staden kan du följa med på en tur på ett par timmar med

Malmö By Foot och lära dig mer om stadens historia. Vill du ha mer historia kan ett besök på Malmöhus slott passa. För att återuppliva ditt barnasinne

kan du besöka Malmös leksaksmuseum på Fredriksbergsgatan.

Räcker inte Malmö till ligger ju Köpenhamn på andra sidan bron med stort utbud av museum, restauranger och uteliv som sig bör i en huvudstad.

Havet är aldrig särskilt långt bort och badmöjligheter finns det gott om! Vill du ha lite variation kan du ta en tripp till Dalby stenbrott och

hoppa från klipporna ned i klart härligt vatten. På Cineteket i Ystad kan man hitta originalkulisserna till polisstationen i Kurt Wallander-filmerna och

den som vill kan även provskjuta Kurt Wallanders tjänstevapen. Natursköna Österlen är värt ett besök. Du kan besöka Ales stenar, Glimmingehus,

kungagraven i Kivik, kika på hällristningar vid Simrislund eller titta in i Dag Hammarskjölds sommarbostad. Kiviks marknad 18-20 juli är en klassiker.

I Helsingborg ligger vinnaren av Årets park 2010 – Solfiero. På slottet visas den bröllopsinspirerade utställningen Acts of love.

Några tappra nationer kommer att ha aktiviteter under sommaren. Lunds öppnar Sommarpenthouse torsdagar och lördagar under hela sommaren.

Hallands nation kommer att ha sommarklubb på fredagar med pub från 19 och klubb fram till 02. Wermlands har pub med uteservering på onsdagskvällar

under hela juni och hela augusti och klubb på lördagar samma månader. Smålands kommer troligtvis ha pub på onsdagar och lördagar i alla

fall under delar av sommaren.

FESTIVAL

Sommaren är ju festivalernas högtid och det kommer att finnas några att välja mellan:

- Följ upp Karevalshelgen med festival i Hässleholm. Siesta!-festivalen lockar artister

som The Hives, Timo Räisänen, Johnossi, Mustasch och Thåström den 27-29 maj.

- Båstad Kammarmusikfestival 27 juni-3 juli

- Falsterbo Horse Show går av stapeln 3-11 juli i år.

- 21-23 juli är det Östersjöfestivalen i Karlshamn.

- Helsingborg har festival 29-31 juli dit en känd radiokanal tar med sig stora artister.

- Sommaren avslutas 27-29 augusti med Malmöfestivalen.

VAD ÄR PROBLEMET

med folk som står och skriker i biblioteket?

Särskilt förekommer denna

ohyfsade ovana vid trappan upp till andra

våningen. Förstår de inte att om de pratar

i vanlig samtalston (eller högre) så störs

man om man pluggar? Skärpning jurister,

ni är på ett bibliotek inte hemma i vardagsrummet!

Plugghästen

HEJ PLUGGHÄSTEN,

vi instämmer!

VILL DU OCKSÅ SKRIVA

EN INSÄNDARE?

MAILA dissidenten@jf.se!

35

More magazines by this user
Similar magazines