Andreas Bergh, docent i nationalekonomi, Ekonomih ögskolan vid ...

Andreas Bergh, docent i nationalekonomi,
Ekonomih ögskolan vid Lunds universitet
samt Institutet för näringslivsforskning (IFN).
2012-07-04

Innehåll
Sammanfattning....................................................................................................................................... 3
1. Inledning .............................................................................................................................................. 4
2. Bakgrund ............................................................................................................................................. 6
2.1 Pensionssystemet på två minuter .................................................................................................. 6
2.2 Pensionspyramiden ....................................................................................................................... 7
2.3 Den nya allmänna pensionen ........................................................................................................ 9
2.3.1 Ersättningsgraden .................................................................................................................. 9
2.4 Tjänstepensionerna ...................................................................................................................... 11
2.5 Svensk ekonomi i förändring ...................................................................................................... 14
3. De samhällsekonomiska vinsterna av konkurrens ........................................................................ 16
3.1 Allmänintressets problem ........................................................................................................... 17
3.2 Vinner även okunniga kunder på konkurrens? ............................................................................ 17
4. Vad innebär välfungerande konkurrens för pensionerna? ................................................................. 18
4.1 Mervärde utöver risk och avkastning .......................................................................................... 19
4.2 Produktutveckling och innovationstakt ....................................................................................... 21
5. Vad hindrar fungerande konkurrens? ................................................................................................ 22
5.1 Är bristande finansiell förmåga ett hinder? ................................................................................. 24
6. Diskussion och avslutning ................................................................................................................. 25
6.1 Problem idag och i framtiden ...................................................................................................... 24
6.2 Reformförslag ............................................................................................................................. 26
2

Sammanfattning
Det svenska pensionssystemet består av tre delar: Det allmänna skattefinansierade pensionssystemet,
tjänstepensionerna och frivilligt privat pensionssparande. Sedan det allmänna systemet reformerades är
tjänstepensionerna i många avseenden den svagaste länken i det svenska systemet.
Allmänhetens kunskap om tjänstepensionen är anmärkningsvärt låg. Nästan var femte
kommunanställd vet inte om att de har en, och ännu fler saknar kunskap om vem som förvaltar
sparandet. Bristande kunskaper skapar onödig oro och gör det svårare för människor att planera sina
liv och sin privatekonomi. Utformningen av tjänstepensionen har också ifrågasatts ur
samhällsekonomiskt perspektiv. När ekonomerna Michael Møller och Niels Christian Nielsen vid
Copenhagen Business School nyligen granskade de svenska tjänstepensionerna för SNS räkning, var
deras slutsatser bland annat att det svenska systemet är ungdomsfientligt, komplext, inkonsekvent och
onödigt dyrt för den enskilde.
Mycket talar för att bristande konkurrens är huvudproblemet med de svenska tjänstepensionerna. De
skillnader mellan olika avtalsområden som arbetsmarknadens parter enats om ter sig godtyckliga. Den
som byter anställning kan få sin pension sammansatt av olika mindre delar, och det finns ingen
generell rätt att flytta det intjänade kapitalet och samla det hos en förvaltare.
Den bristande konkurrensen gör att konkurrerande förvaltare har svaga drivkrafter för att informera
om sina produkter och väcka intresse hos potentiella sparare. Som en följd blir allmänhetens intresse
och kunskaper lägre, och få gör aktiva val av förvaltare. Dessutom dämpas innovationstakt och
produktutveckling på marknaden av den bristande konkurrensen. Aktörerna har idag incitament att
vända sig till de valcentraler som administrerar tjänstepensionerna snarare än att fråga sig vilka
innovationer och erbjudanden som skulle locka kunder.
Ett ändamålsenligt pensionssystem förutsätter att den offentliga pensionen fungerar som den bas den
är avsedd att vara för merparten av befolkningen. För att åstadkomma detta bör det övre
intjänandetaket höjas, förslagsvis från nuvarande 7,5 till 10 basbelopp. För tjänstepensionen bör en
statlig valcentral inrättas, där standardalternativet är konservativa placeringar och livslång utbetalning.
På så sätt ökar tryggheten och överskådligheten i systemet.
För att konkurrensen ska fungera krävs en fullständig rätt för spararna att flytta sitt kapital mellan
olika förvaltare, även mellan olika kollektivavtalsområden. Nackdelen med konkurrens enbart på
nytecknade avtal är att det skapar incitament för företagen att subventionera nya avtal på bekostnad av
existerande kunder som är inlåsta och inte får lov att byta förvaltare. I utformningen av flytträtten bör
Sverige kunna lära av de i huvudsak positiva erfarenheterna från Norge.
3

1. Inledning
Jag har aldrig fattat vad det nya pensionssystemet går ut på. Jag har inte ens lyckats lära mig
skillnaden mellan premiepension och tjänstepension.
Lena Sundström,
Saker jag inte förstår (Leopard förlag, 2005)
Ett pensionssystem som ger trygghet och valfrihet, tillåter konkurrens och samtidigt är någorlunda
lättbegripligt – är det en omöjlig kombination? Ska man tro Lena Sundström, som är journalist och
programledare med erfarenhet från bland annat Aftonbladet och Kalla fakta, har Sverige inte lyckats
särskilt bra med begripligheten hittills. Hon är inte ensam. Kännedomen om helheten i det svenska
pensionssystemet är låg på många håll.
Till viss del beror detta på att det allmänna systemet är relativt nytt. Enligt Pensionsmyndighetens
årsredovisning var det 1998 endast 18 procent av svenskarna som uppgav att de mycket eller ganska
väl kände till den nya allmänna pensionen i Sverige. Sedan dess har dock trenden varit stigande, och
2011 var siffran uppe i 48 procent. 1
Men pensionssystemet består inte bara av den allmänna pensionen, och trots att de kollektivavtalade
tjänstepensionerna funnits mycket längre än den nya allmänna pensionen finns här anmärkningsvärda
kunskapsluckor. 17 procent av kommun- och landstingsanställda vet inte om att de har en
tjänstepension, trots att så är fallet. Som framgår av figur 1 kan konstateras att ungefär var tredje
förvärvsarbetande inte vet vilket bolag som förvaltar deras tjänstepension. Bland kommun- och
landstingsanställda är detta 4 av 10. Allt fler förknippar felaktigt det orange kuvertet, som informerar
om den allmänna pensionen, med tjänstepensionen. Var femte pensionssparare tror spontant att
kuvertet innehåller denna information. 2 Enligt en undersökning utförd av Brummer Life (2009) tror
dessutom mer än hälften (55 procent) av svenskarna att det idag råder full flytträtt, det vill säga att
man kan flytta hela sitt pensionskapital till valfri förvaltare. I själva verket är två tredjedelar av
pensionssparandet låst till det bolag som kunderna en gång valt eller hamnat i. 3
1 Pensionsmyndigheten (2011).
2 AMF (2011).
3 Finansinspektionen (2006).
4

Figur 1 Vet du vilket bolag som förvaltar din tjänstepension? 4
70
60
50
40
30
20
10
0
Ja Nej Vet ej
Den låga medvetenheten är förklarlig. Sverige har gått från en situation där individen inte behövde bry
sig om vare sig den allmänna pensionen eller tjänstepensionen till en situation när bådadera innebär att
en rad beslut ska fattas. Friheten att välja pensionsålder har ökat. Den offentliga pensionen har numera
två delar, en ålderspension och en premiepension. Den senare ger möjlighet att välja mellan en rad
olika fonder, och individens sparande kan spridas över upp till fem olika fonder. Tjänstepensionerna
erbjuder numera också valfrihet mellan olika förvaltare, och den som bytt jobb några gånger kan
mycket väl ha flera olika avtal att hålla reda på. Utöver dessa beslut finns såklart beslutet om hur
mycket sparande som ska ske privat. Pensionssparande marknadsförs numera intensivt av bankerna.
Individen ska bestämma när hon ska börja, var det ska ske och hur kapitalet ska tas ut efter 55 års
ålder: under 5-10 år i början av pensioneringen eller som en livränta, med lägre utbetalningar som
räcker hela livet?
Valen är många, och det är begripligt att många väljer att inte göra särskilt många aktiva val alls. Men
när individen inte själv väljer är det någon annan som väljer åt henne. Det är inte säkert att det senare
är att föredra, varken för individen eller för samhället som helhet. Syftet med den här rapporten är att
diskutera möjligheterna att kombinera trygghet, valfrihet, konkurrens och transparens i
pensionssystemet. Är det en omöjlig ekvation? Hur skulle en sådan situation se ut? Vad krävs för att
valfrihet och konkurrens ska fungera på ett så komplext område som pensionssparande? Slutsatsen är
att ett bättre pensionssystem är möjligt, men att det finns betydande hinder på vägen.
Utgångspunkten för rapporten har varit att den politiska uppgörelsen kring den allmänna pensionen
ligger fast. Det är förvisso helt naturligt att en så stor reform som pensionsreformen finjusteras efter en
tids erfarenhet av hur den fungerar i praktiken, men det är vare sig möjligt eller önskvärt att ändra i
dess grundprinciper. Syftet är således att diskutera hur vi, med den nya allmänna pensionen som
grund, kan skapa ett system som kombinerar valfrihet, konkurrens och trygghet utan att upplevas som
obegripligt eller överdrivet komplext.
4 Källa: AMF (2011). Undersökningen bygger på telefonintervjuer i september och oktober 2010 med 1114
förvärvsarbetande samt 1055 kommun- och landstingsanställda i åldern 21-65 år.
5

2. Bakgrund
2.1 Pensionssystemet på två minuter
Det går att förklara det mesta snabbt och begripligt genom att göra tillräckligt stora förenklingar.
Frågan är om de förenklingar som måste göras blir så stora att förklaringen ger en felaktig förståelse
eller måste utelämna väsentliga detaljer. Hur skulle en väldigt enkel beskrivning av Sveriges
pensionssystem se ut?
Tanken med det gamla pensionssystemet (ATP) kan förklaras som att den allmänna pensionen i
normala inkomstlägen skulle ge 60 procent av lönen i ersättning från 65 års ålder. Tjänstepensionen,
som fack och arbetsgivare kommit överens om och finansierat inom löneutrymmet, gav ytterligare 10
procentenheter. Utan att behöva göra något hade således de flesta 70 procent av lönen i pension, och
den som ville ha mer än så fick spara privat.
Det nya systemet kan också förklaras enkelt. För de flesta ger det mellan 50 och 60 procent av lönen,
beroende på framför allt när man väljer att gå i pension, men också på hur det går ekonomiskt för
Sverige och på avkastningen i de fonder alla själva får välja i premiepensionen. Till detta kommer
tjänstepensionerna som gör att den totala ersättningsnivån hamnar mellan 60 och 70 procent.
Tjänstepensionerna beror på var individen är anställd. För tjänstemän i privat sektor finns Industrins
och handelns tilläggspension (ITP). För arbetare i privat sektor finns SAF-LO:s avtalspension.
Anställda i kommuner och landsting har Kollektivavtalad Pension – Kommun Landsting (KAP-KL),
och statligt anställda har Pensionsavtal 2003 (PA03).
På denna höga abstraktionsnivå är det således fullt möjligt att någorlunda korrekt beskriva både
nuvarande och det förra pensionssystemet. En påtaglig förändring är alltså att så kallat
förmånsbestämda system ersatts av premiestämda, i både den allmänna pensionen och i
tjänstepensionen. Medan man tidigare visste vad man skulle få i pension, men inte hur mycket det
skulle kosta, vet man nu exakt vad man betalar men inte exakt hur hög pensionen kommer att bli.
En hel del väsentligt går dock förlorat genom dessa förenklade beskrivningar. Det bör därför
poängteras att framtiden är omöjlig att förutsäga oavsett om pensionen görs förmånsbestämd eller
premiebestämd. Förmånsbestämda system påverkas i lika stor utsträckning som andra system av den
ekonomiska och demografiska utvecklingen. Skillnaden är att i ett förmånsbestämt system måste
förändringar pareras genom förändringar av avgifterna till systemet. I båda systemen måste pensionen
betalas ur löneutrymmet och det finns inget knep som gör att livsinkomsten som helhet blir högre eller
lägre beroende på om systemet är avgifts- eller förmånsbestämt.
Avgiftsbestämda system är mer flexibla i förhållande till den ekonomiska utvecklingen. Vid god
ekonomisk utveckling kommer människor att vilja ha högre pensioner och vid dålig ekonomisk
utveckling kommer vi att behöva lägga mindre på det mesta, inklusive pensioner. Beroende på
konstruktion kan ett förmånsbestämt system faktiskt leda till motsatsen: I goda tider kommer den
bestämda förmånen att blir relativt sett mindre, och i dåliga tider tvingas samhället lägga en större
andel av inkomsterna på pensioner för att finansiera den bestämda förmånen.
I Sverige innebar den försämrade ekonomiska utvecklingen under 1970- och 1980-talen att de
pensionsförmåner som utlovats skulle ha blivit betydligt dyrare än vad som ursprungligen var tänkt.
Både i den allmänna pensionen och i tjänstepensionerna innebar detta ökade kostnader för de
arbetande i form av skatter och avgifter som tas ur löneutrymmet. Trots sin förmånsbestämda natur
anpassades den allmänna pensionen till de ekonomiska omständigheterna genom politiska beslut om
6

ofullständig indexering, vilket föga förvånande gav upphov till protester. 5 Det finns således visst fog
för att hävda att de premiebestämda systemen är ärligare såtillvida att de inte ger sken av en säkerhet
som de inte kan garantera.
Det är värt att notera att både antalet och andelen anställda som även fortsättningsvis berörs av
förmånsbestämda pensionsregler bedöms öka framöver då inkomsterna i det allmänna
pensionssystemet spås fortsätta att växa över taket (SOU 2012:28). Det betyder att förmånsbestämda
pensioner kommer att spela stor roll även i framtiden. För offentligt anställda gäller förmånsbestämda
pensioner samtliga med inkomst över 7,5 inkomstbasbelopp, vilket är 10 procent av personerna i 50årsåldern
i kommuner och landsting och cirka 30 procent av åldersgruppen för statligt anställda. För
privatanställda tjänstemän gäller de nya avgiftsbestämda reglerna först personer som går i pension om
cirka 30 år.
Ett annat problem med förmånsbestämda tjänstepensioner är att rörligheten på arbetsmarknaden
riskerar minska om arbetsgivare blir mindre benägna att anställa äldre då företagets kostnad för
tjänstepensionen är betydligt högre för äldre. 6
2.2 Pensionspyramiden
Det vanligaste sättet att beskriva det svenska pensionssystemet är att likna det vid en pyramid med tre
lager. Den allmänna pensionen utgör basen och tjänstepensionen ett mellanskikt. Toppen utgörs av det
privata pensionssparandet.
För väldigt många är pensionspyramiden inte pyramidformad. Ju mer arbetsinkomsten överstiger
taket, desto större del utgörs av tjänstepensionen. I SOU 2012:28 redovisas typfallsberäkningar som
visar att höginkomsttagare i samtliga fyra stora avtal får nästan lika mycket från tjänstepension som de
får från det allmänna systemet. Redan idag är det alltså fel att beskriva pensionssystemet som en
pyramid för höginkomsttagare – och det kommer sannolikt att bli mer fel i framtiden.
5 Se Kruse (1994).
6 Ståhlberg (2006).
7

Figur 2. Tjänstepensionens storlek jämfört med den allmänna pensionen för låg, median och
höginkomsttagare. 7
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
27%
92%
23%
89%
Tabellen nedan ger en ungefärlig bild av tjänstepensionens storlek i förhållande till den allmänna
pensionen olika månadsinkomster:
Månadsinkomst Tjänstepension relativt allmän pension 8
11%
35 000 27 %
50 000 80 %
70 000 150 %
Taket på 7,5 inkomstbasbelopp motsvarar en beskattningsbar månadsinkomst på ungefär 33 000.
Bland privatanställda statstjänstemän i åldersgruppen 28–64 år hade 43 procent inkomster över taket
2009. För statsanställda var siffran 24 procent, medan motsvarande andelar bland privatanställda
arbetare och kommunalanställda var 5 respektive 8 procent.
När det gäller kunskapsläget är det intressant att notera att det tycks vara de två understa delarna i
pyramiden som många är osäkra på hur de fungerar. En trolig förklaring är att det är dessa två delar
som individen inte behöver göra något för att skaffa sig, de finns där för de flesta oavsett om de vet
hur de fungerar. Det finns därför skäl att beskriva dessa delar lite närmare.
7 Källa: SOU2012:28. Beräkningarna bygger på pensionsmyndighetens typfallsmodell för
medianinkomsttagaren, samt en hypotetisk låg och höginkomsttagare. Myndigheten anger inte hur
typfallen låg- och höginkomsttagare är modellerade. Praxis är dock att medianen kompletteras med p25
och p75, dvs. tre fjärdedelar tjänar mer än låginkomsttagaren, och en fjärdedel tjänar mer än
höginkomsttagaren.
8 Beräkningar för ITP2 på basis av diagram 14.2 i SOU 2012:28. Ungefärliga siffror.
20%
19%
27% 23% 14% 22%
ITP2 PA-03 SAF-LO KAP-KL
82%
Låg
Median
Hög
8

2.3 Den nya allmänna pensionen
I många avseenden är den nya allmänna pensionen faktiskt enklare än det gamla ATP-systemet. ATPsystemet
hade en 15/30 års regel enligt vilken full pensionsrätt krävde 30 års arbete samtidigt som den
faktiska pensionen baserades på de 15 bästa åren av de totalt 30 åren. 9 Förutom att 15/30-års regeln
som sådan kan uppfattas som krånglig kan såklart diskuteras varför systemet konstruerades för att
uppmuntra relativt korta karriärer med god löneutveckling de 15 sista åren – några uppenbara
samhällsekonomiska skäl fanns knappast. Trots att ATP ser ut att vara förutsägbart åtminstone för den
som sätter in sig i reglerna, anpassades pensionen alltså de facto ändå till ekonomiska omständigheter
genom politiska beslut.
Det nya pensionssystemet bygger på livsinkomsten, så tillvida att alla beskattningsbara inkomster
under 7,5 basbelopp är pensionsgrundande med 18,5 procent av bruttolönen. 16 procentenheter av
dessa ger inkomstpensionsrätt medan resterande 2,5 procentenheter avsätts till premiereserven, som är
ett individuellt fonderat pensionssparande. Flytträtten i premiepensionen är anmärkningsvärt stor: byte
av fonder är obegränsat, avgiftsfritt och kan ske enkelt via nätet eller via en fondbytesblankett.
Pensionstillfälle får fritt väljas från 61 års ålder, och pensionen beräknas på summan av inbetalda
avgifter och på den förräntade premiereserven. Pensionsutbetalningarna beräknas med hjälp av den
förväntade återstående livslängden för alla med samma födelseår, och blir således högre per månad för
den som väljer att senarelägga pensionstillfället.
Det nya och gamla systemet skiljer sig också åt rörande hur pensionen utvecklas efter att individen
gått i pension. ATP-systemet var prisindexerat och syftade därmed att garantera pensionärerna en viss
köpkraft. Det nya systemet är inkomstindexerat: Pensionären får högre pension om inkomsttillväxten
överstiger 1,6 procent och minskar om den understiger 1,6 procent.
I likhet med det gamla systemet finns ett golv i form av garantipensionen (motsvarigheten till
folkpension i ATP). Tanken är att den som inte tjänat tillräckligt under livet ändå garanteras en skälig
levnadsstandard som gammal. Garantipensionen kan dock inte tas ut före 65 års ålder.
2.3.1 Ersättningsgraden
Det finns många bud om vilken ersättningsgrad pensionerna i det nya systemet ger. Till viss del beror
detta på att ingen vet med säkerhet exakt hur stora utbetalningarna blir förrän vid det faktiska
pensionstillfället. Huvudskälet är att det inte är självklart vilken inkomst som pensionen ska jämföras
med för att beräkna en rättvisande ersättningsgrad.
I Pensionsmyndighetens årliga publikation Pensionssystemets årsredovisning, ges en informativ bild
av hur den allmänna pensionens ersättningsgrad spås bli för olika kohorter (födelseårsgrupper) – se
figur 3. Figuren visar prognosticerad pension som andel av genomsnittlig pensionsgrundande inkomst
för personer med sådan inkomst i åldrarna 16–64. Som synes sjunker den genomsnittliga
pensionsnivån vid 65­år från 66 procent för årskullen född 1946 till cirka 52 procent för årskullen född
1990. Merparten av minskningen beror dock på att den förväntade livslängden spås öka (detta
illustreras av den färglösa delen av staplarna i figuren). En del av minskningen beror dock på att det
gamla ATP-systemet var särskilt generöst mot personer som arbetat endast 30 år, medan det nya
systemet bygger på livsinkomsten.
9 ATP-pensionen beräknas med formeln ATP = 0,6 basbelopp * p*t/30, där p är det genomsnittliga antal
basbelopp individen tjänat de femton bästa åren minus ett. p kan som mest vara 6,5, och t (det antal år
som inkomsten överstigit ett basbelopp, och således är ATP-grundande) kan som mest vara 30.
9

Figur 3. Prognosticerad ersättningsgrad i det allmänna systemet beroende på födelseår. Hämtad
ur Pensionssystemets årsredovisning 2010.
Mot Pensionsmyndighetens sätt att beräkna ersättningsgrad kan invändas att människor kommer att
jämföra sig med inkomsten de sista åren, snarare än med genomsnitten bland vuxna. Eftersom
inkomsten stiger under karriären finns det således goda teoretiska skäl att hävda att
Pensionsmyndigheten ger en något för positiv bild av ersättningsgraden. Å andra sidan har det visat
sig att många väljer att minska sin inkomst de sista åren, så att skillnaden mellan de sista arbetsårens
inkomst och pensionen faktiskt minskar (och således gör ersättningsgraden högre). Beroende på vilken
inkomst pensionen jämförs med kan beräkningen alltså landa i flera olika ersättningsgrader.
En annan omdiskuterad aspekt av det nya pensionssystemet är premiepensionens betydelse för
pensionens totala storlek. Det är svårt att säga något med säkerhet, men tabell 1 ger en fingervisning
om hur det ser ut i dagsläget. Med hjälp av Pensionsmyndighetens förenklade typfallsmodell har ett
normalscenario konstruerats i vilket en person född 1954 går i pension vid 65 års ålder och har nått en
slutlön på 6 inkomstbasbelopp, det vill säga ungefär 300 000 kronor. 10 Om den ekonomiska tillväxten
är 2 procent och avkastningen på hennes premiepension 3,4 % ger detta en ersättningsgrad på 50
procent av slutlönen.
10 Inkomstbasbeloppet 2011 är 52 100 kronor.
10

Tabell 1. Ersättningsgrad (i förhållande till sista löneutbetalning) i den reformerade allmänna
pensionen för normalinkomsttagare född 1954. 11
Pensionsålder
Avkastning på premiepensionen (%)
3,4 4,4 5,4 6,4
65 50 50,6 51,2 51,9
66 53,4 54,1 54,8 55,6
67 57,1 57,9 58,7 59,7
68 61,2 62,1 63 64,1
Tabellen visar hur ersättningsgraden ändras om hon senarelägger pensionstillfället ett till tre år, samt
om avkastningen på premiepensionen ökar med en till tre procentenheter. Även om tabellen endast
visar ett illustrativt hypotetiskt typfall, syns tydligt hur viktig pensionsåldern är för den månatliga
pensionen. En fördubbling av avkastningen på premiepensionen ökar ersättningsgraden mindre än om
individen väljer att senarelägga pensionen ett år.
Det är dock viktigt att komma ihåg att den som senarelägger pensionen ett år, kan förväntas få pension
under kortare tid. Dessutom kommer premiepensionens betydelse sannolikt att vara större för
framtidens pensionärer (vilket också syns i figuren).
2.4 Tjänstepensionerna
Anställda som omfattas av kollektivavtal har också tjänstepension som kompletterar den allmänna
pensionen. I Sverige omfattas ungefär 90 procent av de yrkesverksamma, en siffra som i EU endast
överträffas av Nederländerna. 12
För tjänstemän i privat sektor finns Industrins och handelns tilläggspension (ITP). För arbetare i privat
sektor finns SAF-LO avtalspension. Anställda i kommuner och landsting har Kollektivavtalad Pension
– Kommun Landsting (KAP-KL), och statligt anställda har Pensionsavtal 2003 (PA03).
Avtalen skiljer sig åt på flera punkter och ändras också flera gånger med tiden. Dock finns också stora
likheter, som framgår av sammanställningen i tabell 2.
Som framgår av tabell 2 är Alecta och AMF Pension i flera fall det alternativ där kapitalet hamnar om
löntagaren inte gör något aktivt val av förvaltare. Eftersom de flesta inte gör något aktivt val
(uppskattningsvis två av tre är så kallade icke-väljare) förstärks dessa förvaltares dominans över tiden.
Enligt uppgifter från SPP ligger över hälften av allt pensionskapital hos AMF och Alecta tillsammans,
och enbart Alecta har 70 procent av den förmånsbestämda marknaden.
11 Beräkningar utförda med Pensionsmyndighetens förenklade typfallsmodell. Grundantagande: Födelseår
1954, sista inkomst 80% av intjänandetaket, tillväxt 2%. Modellen är endast illustrativ.
12 SOU (2004:101).
11

Tabell 2. Översikt över tjänstepensionerna.
Avtal Typ Avgift för premiebestämda system (av bruttolönen,) alternativt.
Förmån i förmånsbestämda system
Tjänstemän i privat
sektor ITP1
Tjänstemän i privat
sektor ITP2
Arbetare i privat
sektor: Avtalspension
SAF-LO
Anställda i
kommuner och
landsting: KAP-KL
Anställda i statlig
sektor: PA 03
Valcentral Icke-valsalternativ
Premiebestämd 4,5% under taket, 30% ovanför taket betalas från 25 års ålder. Collectum. Alecta.
Förmånsbestämd
del
Premiebestämd del
(ITPK)
Förmåner: 10 % upp till 7,5 inkomstbasbelopp, 65 % upp till 20
inkomstbasbelopp, 32,5 % upp till 30 inkomstbasbelopp.
Avgifter beror på ålder, lön och beräknade tjänstetid. I genomsnitt
ungefär 3% under taket och 14 procent ovanför.
2 %, betalas från 28 års ålder.
Premiebestämd 4,5 procent under taket, 30 procent över taket, betalas från 25 års
ålder.
Premiebestämd del
Förmånsbestämd
del
Premiebestämd del
Förmånsbestämd
del:
4,5 % från 21 års ålder upp till 30 inkomstbasbelopp.
Avsättningar från 28 års ålder ska ge 27,5 % mellan 7,5 och 20
inkomstbasbelopp och 55 % mellan 20 och 30 inkomstbasbelopp.
Full förmån kräver 30 års tjänstetid.
Individuell ålderspension och kompletterande ålderspension (kallad
kåpan) betalas med 2,5 % respektive 2 % från 23 års ålder. Gäller
upp till 30 inkomstbasbelopp.
Avsättningar från 28 år ålder ska ge 60 % av lönen mellan 7,5 och
20 inkomstbasbelopp och 30 % upp till 30 inkomstbasbelopp. Full
förmån kräver 30 års tjänstetid. (För födda 1972 eller tidigare är
förmånen högre och förmån finns även under 7,5
inkomstbasbelopp).
Collectum. Alecta.
Fora AMF Pension.
Valcentralen. KPA pension
Statens
Pensionsverk.
Kåpan Pension.
12

2.5 Svensk ekonomi i förändring
Sverige har de senaste decennierna genomgått flera långtgående samhällsförändringar.
Samhällsekonomin har ändrat struktur, demografin har förändrats, normer, attityder och värderingar
likaså. När vi blir rikare ändras våra konsumtionsmönster. När det föds färre barn, påverkas storleken
på den del av befolkningen som ska arbeta och betala skatt.
I praktiken innebär förändringarna en del som är önskvärt ur de flesta perspektiv. Vi lever exempelvis
längre än vi någonsin gjort. Men förändringarna innebär också att den organisering av samhället som
var ändamålsenlig förr inte nödvändigtvis är det idag och i framtiden.
Under stora delar av 1900-talet gynnades Sverige av ett antal institutioner som fungerade väl för
industrisamhället. Central lönebildning och partsförhandlingar mellan fackföreningar och
arbetsgivarorganisationer gav stabilitet på arbetsmarknaden och främjade ofta en ansvarsfull
lönebildning. Baksidan av systemet var bristande flexibilitet och bristande anpassning till lokala och
individuella förutsättningar. Under industrisamhällets behov av stordriftsfördelar var emellertid dessa
nackdelar små i förhållande till fördelarna.
Sysselsättningen inom industri och jordbruk, som på 1960-talet översteg 40 procent av
sysselsättningen i Sverige, är idag nere på 15 procent (varav jordbruket står för endast 2 procent). Mer
än varannan sysselsatt jobbar idag inom tjänstesektorn (som är synnerligen heterogen).
En framgångsrik strukturomvandling från industrisamhälle till tjänstesamhälle förutsätter att
produktionsfaktorerna – arbetskraft och kapital – kan söka sig till nya sektorer och nya företag. Under
stora delar av efterkrigstiden siktade Sverige på att främja rörligheten genom att låta de minst
produktiva företagen slås ut och underlätta för arbetskraften att flytta till mer produktiva företag. 13
Modellen var emellertid skräddarsydd för rörlighet inom ett kollektivavtalsområde. När Sverige fick
stora ekonomiska problem på 1970- och 1980-talen, berodde dessa till stor del på misslyckad
strukturomvandling. Jobb som försvann i industrin ersattes inte av nya jobb i den växande
tjänstesektorn i tillräckligt stor utsträckning. Ekonomin var inte tillräckligt dynamisk och rörligheten
på arbetsmarknaden var otillräcklig.
Många problem i Sverige kulminerade i tre år av ekonomisk kris 1991-1993. Idag kan vi dock
konstatera att Sverige på många områden lyckats bra med att anpassa olika delar av samhället till den
förändrade omvärlden. Det gäller både det privata näringslivet och stora delar av den offentliga
sektorn. Förändringarna är en trolig förklaring till att Sverige av många uppfattas som ett
framgångsrikt land. I synnerhet gäller detta i kontrast till den ekonomiska situation som många andra
länder befinner sig i på grund av de senaste årens skuld- och finanskriser.
Enkelt uttryckt har Sverige ökat graden av marknadsekonomi, konkurrens och valfrihet på en rad
områden. Det gäller dock inte arbetsmarknaden och tjänstepensionerna. Den stela arbetsmarknaden är
alltjämt en av den svenska ekonomins svaga punkter. Ofta jämförs Sverige med Danmark som har
betydligt bättre fungerande arbetsmarknad. 14
Ökad valfrihet och konkurrens har konsekvenser på flera områden. Vissa är önskvärda, andra kan vara
mer problematiska. En trolig effekt av den förändrade ekonomiska politiken är ekonomisk tillväxt och
kraftigt ökande reala inkomster för hushållen sedan 1995. Sveriges ekonomi har stärkts, vilket gjorde
att den senaste finanskrisens verkningar i Sverige blev mindre än vad många befarade, och avsevärt
13 Den så kallade Rehn-Meidner-modellen, se Bergh (2009).
14 Andersen m fl (2006). Se även Bergh och Henrekson (2012) samt Bergh (2009).
13

mindre jämfört med vad som skett i andra länder. Samtidigt är det troligt att inkomstspridningen i
Sverige ökat lite mer än den annars skulle gjort på grund av de många avregleringarna och
liberaliseringarna.
Även om valfrihet och konkurrens främjar ett samhälles långsiktiga välståndsutveckling, kan många
val och konkurrenssituationer uppfattas som jobbiga av de inblandade. I synnerhet gäller detta när
valfriheten är ny och vi inte är vana vid den typ av beslut som ska fattas.
I det följande beskrivs hur konkurrens fungerar och vad fungerande konkurrens kan förväntas leda till
när det gäller pensionerna. Slutligen identifieras några hinder som behöver hanteras i Sverige för att nå
en situation med bättre fungerande konkurrens.
14

3. De samhällsekonomiska vinsterna av konkurrens
Adam Smith beskrivs ofta som marknadsekonomins fader, vars budskap var att marknader som får
vara ifred skapar effektiva utfall där konkurrensen likt en osynlig hand tvingar företag att producera
vad konsumenterna efterfrågar till lägsta möjliga pris. Mindre känt är att Smith både pekade på och
varnade för producenters tendens att försöka träffa uppgörelser i syfte att sätta konkurrensen ur spel.
Om företag gör upp med varandra om att hålla priserna låga och förhindra att nya konkurrenter dyker
upp, kan de tillsammans öka sina vinster betydligt.
Det finns två centrala lärdomar från Adam Smith:
En fungerande konkurrens är ett allmänintresse.
En fungerande konkurrens uppstår inte nödvändigtvis automatiskt när marknader får
vara ifred.
Den moderna nationalekonomin har sedan Smiths tid utvecklat och fördjupat dessa insikter, vilket gör
att vi numera vet ganska exakt när och hur konkurrens fungerar - och när den inte fungerar.
Med termen allmänintresse innebär i det här sammanhanget att konsumenternas vinster av fungerande
konkurrens är större än företagens vinster av att sätta konkurrensen ur spel. Monopol och
konkurrensbegränsningar är därför i normalfallet något enstaka företag vinner på, men inget som
främjar samhällsekonomin som helhet.
Vid fullständig konkurrens överlever endast de mest effektiva företagen. Intäkterna täcker kostnader
för arbetskraft och kapital, men inte mer än så. Vinsterna pressas ned eftersom höga vinster skulle
locka fler företag till marknaden med ytterligare press på marginalerna som följd. Fullständig
konkurrens är med andra ord en synnerligen obehaglig situation för producenterna, och således finns
det många exempel på vad företag kan göra för att dämpa konkurrensen.
Genom att bygga ett starkt varumärke kan företagen öka kundernas lojalitet och på så sätt öka viljan
att betala ett högt pris även när konkurrenternas produkter är snarlika i funktion och kvalitet. Priset
företagen betalar för detta är att ett välkänt och trovärdigt varumärke är synnerligen ömtåligt och
ställer stora krav på företagets agerande.
Ett annat sätt för företagen att dämpa konkurrensen är att hålla hög innovationstakt. Även när det finns
många aktörer och det är lätt för nya företag att ta sig in på marknaden kommer företag med hög
innovationstakt att klara sig bättre eftersom det tar tid innan konkurrenterna imiterar innovationerna.
Både varumärkesstrategin och innovationsstrategin gör det möjligt för företagen att göra stora vinster
trots hård konkurrens. Även om strategierna ger högre priser för konsumenten, gynnas dessa genom att
företagen skapar ett mervärde: de kommer att anstränga sig för att vara innovativa och trovärdiga i de
dimensioner där konsumenternas betalningsvilja är som högst.
Företag kan emellertid också välja att tackla hög konkurrens genom att försöka sätta den ur spel,
exempelvis genom karteller eller genom att påverka det politiska systemet så att konkurrensen
minskar: Skyddstullar, regleringar och licenskrav är exempel på politiska åtgärder som företag kan
vilja lobba för i syfte att minska konkurrensen.
Oavsett om företagen lyckas eller inte, är denna strategi mindre fördelaktig för konsumenterna
eftersom den innebär att företagen lägger resurser på att försöka påverka det politiska systemet snarare
15

än på att fråga sig vad konsumenterna har högst betalningsvilja för. Om lobbyverksamheten för
konkurrensbegränsningar lyckas ökar de samhällsekonomiska förlusterna ytterligare.
3.1 Allmänintressets problem
En enskild konsument behöver nödvändigtvis inte förlora särskilt mycket på den bristande
konkurrensen. Om en vara som under fungerande konkurrens skulle kosta 100 kronor på grund av
bristande konkurrens kostar 150 kronor, är det ett stort problem endast om konsumenten lägger en
väldigt stor del av sin inkomst på denna vara.
När väldigt många konsumenter lägger en liten del av sin inkomst på en vara som bristande
konkurrens gjort onödigt dyr, är summan av alla konsumenters merkostnad betydande. Bristande
konkurrens är därför ofta ett problem för alla konsumenter tillsammans, trots att det inte är ett
högprioriterat problem för någon enskild konsument.
Bristande konkurrens har ytterligare en kostnad, som inte syns särskilt tydligt: Det finns konsumenter
som skulle vilja köpa varan om den kostade 100 kronor snarare än 150, och det finns producenter som
skulle kunna göra vinst på att producera och sälja till dessa konsumenter. Dessa transaktioner äger
aldrig rum, och innebär att både konsumenter och producenter får göra något annat än vad de skulle
göra om konkurrensen fungerade bättre.
Det är med andra ord problematiskt att vinsterna av fungerande konkurrens delas på väldigt många,
medan vinsterna av konkurrensbegränsningar tillfaller några få aktörer. Det betyder nämligen att även
om fungerande konkurrens är att föredra för samhället som helhet, finns det ingen enskild aktör som
har ett starkt egenintresse i att upprätthålla den fungerande konkurrensen. Även om bristande
konkurrens innebär att många konsumenter betalar mer än de borde, är merkostnaden för var och en
ofta inte större än att varje individ har betydligt större problem som prioriteras.
Av detta skäl skapas ofta myndigheter som det svenska Konkurrensverket, vars syfte är att övervaka
och främja den fungerande konkurrensen.
3.2 Vinner även okunniga kunder på konkurrens?
En vanlig farhåga inför konkurrens är att de kunder som kan minst om produkten ifråga drabbas,
medan kunniga, insatta och engagerade kunder är de som främst gynnas av ökad konkurrens och
valfrihet.
Hur mycket det ligger i denna farhåga varierar mellan olika situationer. Generellt sett kan emellertid
sägas att konkurrens bör gynna samtliga kunder, inte bara de som är kunniga och gör aktiva val. Skälet
är att hotet om att kunderna ska hamna hos en konkurrent ofta är tillräckligt för att företagen ska bete
sig annorlunda under konkurrens. Så länge det finns åtminstone några kunder som gör informerade val
kommer konkurrensen att påverka alla. Även den som aldrig jämfört priser mellan olika telefonbolag
har fått lägre samtalskostnader som en effekt av den ökade konkurrensen på telemarknaden.
Om företagen väljer att hantera konkurrensen genom ökad innovationstakt, är det rimligt att anta att
aktiva och informerade kunder snabbare kommer att lära sig vilka innovationer som görs och därför
dra nytta av dem före genomsnittskonsumenten.
16

På vilken varumarknad som helst med välfungerande konkurrens kan även den oinformerade göra ett
gott val genom att gå in i en känd butik och köpa ett känt varumärke. Det gäller även komplicerade
produkter såsom datorer och digitalkameror. Den specialintresserade kommer dock att ha bättre koll
på den senaste tekniken, olika märkens relativa styrkor och på sina egna preferenser.
Ett sätt att uttrycka saken är genom att använda de populärpsykologiska termerna satisficer (den som
är nöjd när något är tillräckligt bra) och maximizer (den som är nöjd när hon vet att hon valt det bästa).
Under välfungerande konkurrens blir livet avsevärt enklare för den förra gruppen, ty de mesta som
finns på marknaden kommer med stor sannolikhet att vara tillräckligt bra. För den som vill känna att
hon valt den absolut bästa produkten, kan valfrihet och konkurrens kännas frustrerande, något som
målande beskrivits av bland andra Schwartz (2004).
Människors möjlighet att i allmänhet dra nytta av konkurrens växer således med människors
kunskaper om hur konkurrens fungerar. Till stor del är det också en fråga om tillit: På en marknad med
välfungerande konkurrens kan den rationelle konsumenten ofta lita på att företagen erbjuder hyfsat
kvalitativa och prisvärda alternativ, vilket gör det lättare att hantera de många valsituationer som
konkurrensen ställer konsumenten inför. Intressant nog finns betydande stöd i forskningen för att
konkurrens kan leda till ökad tillit genom bland annat just ryktesmekanismen, se exempelvis Fischer
(2008) och Huck och Tyran (2007).
4. Vad innebär välfungerande konkurrens för pensionerna?
För att förstå vad konkurrens kan förväntas innebära på marknaden för pensionssparande, måste vi
förstå vad det är konsumenterna efterfrågar med sitt pensionssparande. Behovet av pensionssparande
kommer i grunden från människans behov av att jämna ut konsumtionen över livet. Ur detta behov kan
två mål härledas:
Å ena sidan ska sparandet vara tryggt, i betydelsen ge en relativt säker och förutsägbar inkomst.
Å andra sidan ska sparandet ge hög avkastning, eftersom högre avkastning innebär att mindre
konsumtionsutrymme måste offras under arbetsför ålder för att trygga en given nivå på
levnadsstandarden som pensionär.
Eftersom de tryggaste placeringarna tenderar vara de med sämst avkastning ställs alltså spararen inför
en målkonflikt som tvingar henne att göra en avvägning mellan avkastning och trygghet. Om
konsumenter endast efterfrågar information om den ena av dessa båda dimensioner, eller om företagen
tenderar att framhålla information i den ena dimensionen men inte den andra, är det ett tecken på att
konkurrensen inte fungerar väl.
Eftersom det finns en avvägning mellan trygghet och avkastning, ska en välfungerande konkurrens
inte förväntas leda till entydigt högre avkastning eller till entydigt högre trygghet. Välfungerande
konkurrens kan däremot förväntas eliminera ineffektiva kombinationer av dessa båda. Om två
likvärdiga alternativ erbjuder en genomsnittlig avkastning på 5 procent, men den ena uppnår samma
genomsnittliga avkastning med mindre risktagande, kommer det andra placeringsalternativet att få
svårt att locka till sig sparare när konkurrensen fungerar väl.
17

Resonemanget kan lättare förstås genom att placera olika tillgångar i ett diagram med risk på ena axeln
och avkastning på andra – se figur 3. Den som investerar i aktier får i genomsnitt högre avkastning än
den som investerar i statsobligationer – men risken (vanligen mätt som standardavvikelse eller
varians) är betydligt högre för aktiespararen. Samma avvägning finns mellan olika statsobligationer
och olika aktier.
I figuren är både placering A och B effektiva i den betydelsen att det inte går att få högre avkastning
utan att också acceptera högre risk. Placering C är emellertid ineffektiv: Samma avkastning skulle
kunna erhållas med lägre risktagande (alternativt skulle man med samma risktagande kunna få högre
avkastning).
Figur 3. Avvägningen mellan risk och avkastning
Vid fungerande konkurrens kan man vänta sig att alternativ som ligger långt under den effektiva
fronten får svårt att klara sig. Under det teoretiska extremfallet fullständig konkurrens kommer endast
fullständigt effektiva placeringsalternativ att finnas på marknaden. Extremfallet är dock exakt vad
företagen vill undvika, vilket talar för att sparande kommer att marknadsföras i fler dimensioner än
bara risk och avkastning.
4.1 Mervärde utöver risk och avkastning
Om företag endast konkurrerar om att ge bästa möjliga avkastning för en given risknivå, kommer
konkurrens att leda till pressade marginaler för alla aktörer. Företagen kommer därför att försöka vara
innovativa och bygga lojalitet till sitt varumärke. Detta kan naturligtvis ske på många olika sätt, men
det är värt att notera att redan idag marknadsförs placeringar i fler dimensioner än risk och avkastning.
18

Ibland används den internationella termen Socially responsible investments (SRI), medan den
vanligaste svenska termen är etiska placeringar eller etiska fonder.
Strikt sett handlar det om makt och om bolagsstyrning: Den som har ett kapital att placera har makt att
bestämma var. Vid aktieägande finns dessutom möjligheten att som delägare utöva inflytande på
verksamheten.
Etiska fonder kan fungera enligt olika principer. En strategi är att genom aktiv påverkan och dialog
med företag försöka förändra i viss riktning. En annan är att avstå från att investera i viss verksamhet,
såsom exempelvis vapen, alkohol, tobak eller pornografi. En etisk fond kan också välja att uteslutande
eller övervägande investera i vissa verksamheter eller regioner som anses angelägna. Dessutom finns
fonder som skänker delar av avkastningen eller förmögenheten till välgörande ändamål.
Det som talar för att denna tredje dimension kommer att växa i betydelse är att den gör det möjligt för
företag att göra större vinster än om konkurrensen blir väldigt hård i dimensionerna risk och
avkastning. Skälet är att etik är komplext, subjektivt, svårdefinierat och svårmätt. Det betyder att
konkurrensmodellen inte är lämplig: Vad skulle det betyda att den efterfrågade mängden etik
tillhandahålls till lägsta möjliga kostnad? Etik i vid bemärkelse gör det alltså möjligt för företag att
differentiera sig från varandra och på så sätt undvika att enbart ägna sig åt priskonkurrens.
En central fråga i sammanhanget är om den som låter etik spela roll för placeringsvalet gör avkall på
den genomsnittliga avkastningen för en given risknivå. Såväl amerikanska US Social investment
forum som svenska Folksam pekar på historiska siffror enligt vilka så inte är fallet. 15 Det är dock
långtifrån säkert att det kommer att fortsätta vara så. I själva verket är det snarare troligt att vissa så
kallat etiska alternativ kommer att avkasta sämre: Om vissa investeringar väljs bort av etiska skäl,
kommer dessa på marginalen att vara mer lönsamma för de investerare som saknar etiska
betänkligheter. Om andra investeringar lockar till sig mer kapital på grund av etiska överväganden kan
avkastningen på marginalen förväntas minska. 16
Om det finns en genuin betalningsvilja för etiska investeringar kommer det således att vara möjligt för
företag att sälja placeringsalternativ som är ineffektiva i risk-avkastnings-dimensionerna, förutsatt att
de upplevs som trovärdiga i den etiska dimensionen (eller någon annan tredje dimension som
kunderna är villiga att betala för).
En tydlig trend i USA sedan mitten på 1990-talet är att SRI (socially responsible investment) vuxit
som andel av marknaden. En prognos gjord av investeringsföretaget Robeco och management
konsulten Booz & Company identifierar ett antal faktorer som talar för fortsatt tillväxt: ökad social
medvetenhet, mediabevakning, prisutveckling på energi och råvaror, förändrad lagstiftning rörande
exempelvis koldioxidutsläpp och tekniska framsteg. Enligt prognosen kommer ansvarstagande
investeringar att växa till 15-20% av globala investeringar redan 2015. 17
Undersökningar från affärsbanken The Co-operative Bank i Storbritannien tyder vidare på att yngre är
mer benägna än äldre, och att tendensen ökar inom samtliga åldersgrupper. 18
15
De etiska fondernas genomsnittliga avkastning var under en tioårsperiod i Sverige faktiskt ungefär 50
procent högre, enligt Aktiespararna (2008).
16
Resonemanget bygger på standardantagandet att investeringar (oavsett etik) karakteriseras av
avtagande marginalproduktivitet.
17
Robeco Group och Booz & Company (2009), samt US Social investment forum, US-SIF (2010).
18
The Co-operative Bank (2010). Se även Auger et al. (2003).
19

Inom den svenska premiepensionen har i skrivande stund (juni 2012) 98 av 806 fonder den så kallade
M/E-märkningen (miljö/etik) som innebär att man uppger att man tar hänsyn till miljö och/eller etik i
sina placeringar. Av dessa har 19 stycken funnits mindre än 5 år.
Med tanke på att det inte är särskilt förpliktande att uppge att man tar någon form av hänsyn till miljö
eller etik, är det inte särskilt förvånande att antalet fonder med denna märkning ökar. Studeras några
av de nystartade fonderna med M/E-märkning närmare kan noteras att dessa (föga förvånande) väljer
att vara aningen mer specifika i sin beskrivning av exakt hur etik och/eller miljö vägs in. Ofta är det
miljöteknik som betonas och många fonder väljer att låta en tredjepart stå för miljöklassificeringen av
fondens företag. 19
Sammanfattningsvis: Konkurrens bör driva företagen i riktning mot ökad effektivitet när det gäller
risk-korrigerad avkastning, och samtidigt driva på utvecklingen av en tredje dimension för företagen
att profilera sig och skapa kundnöjdhet i. Mycket talar för att denna tredje dimension kommer att röra
investeringarnas innehåll, exempelvis när det gäller miljöinvesteringar eller andra i vid bemärkelse
etiska perspektiv på investeringar.
4.2 Produktutveckling och innovationstakt
Fungerande konkurrens kan förväntas leda till ökad innovationstakt i branschen. Men vad innebär
ökad innovationstakt när det gäller pensionssparande?
Det ligger i innovationens natur att den är svår att förutspå. När en marknad går från att vara reglerad
till att bli konkurrensutsatt vidtar en fas av experimenterande då producenter genom en experimentell
process lär sig vad konsumenterna efterfrågar. Jfr telefonerna efter avregleringen.
Det är mycket troligt att företag skulle vinna på att öka medvetenheten om tjänstepensionen generellt
och på att få pensionen att verka enklare. Ett troligt innovationsområde är därför information och
marknadsföring, kopplat till alla efterfrågade funktioner hos sparandet.
Utmaningen för den som ska marknadsföra ett sparande är att förmånen ligger så långt fram i tiden att
få prioriterar det på kort sikt. En väg att gå kan då vara att information om tjänstepensionen genom så
kallad bundling kopplas ihop med annan högt efterfrågad information. Spararen kan tillsammans med
information om den egna tjänstepensionen få information om sin inkomstutveckling och kanske sätta
den i relation till inkomstutvecklingen i ekonomin som helhet. Ett pensionssparande kan också vara en
väg in till ett mer aktivt aktieägande, och information om och det egna sparkapitalets utveckling kan
kopplas ihop med börsindex eller enskilda aktiers utveckling. Om företag konkurrerar i fler
dimensioner än risk och avkastning, blir innovationstakt i dessa ytterligare dimensioner centrala i
konkurrensen.
Det kan vara lärorikt att fundera på andra marknader där konkurrensen ökat. Efter
telemarknadsavregleringen vidtog en experimentell period när produktutvecklingen framför allt bestod
i telefoner med udda design för det fasta telenätet. Men den läroprocess som konkurrens skapar har lett
till produktutveckling och innovationer som få kunde ana på monopoltiden. Rutan nedan beskriver tre
tänkbara innovationsriktningar för pensionssparande och vad de skulle kunna innebära för
konsumenten.
19 Se exempelvis Eiris (www.eiris.org) eller Ethix SRI advisors (www.ethix.se).
20

Tre tänkbara innovationsriktningar för pensionssparande
Sociala jämförelser: Företag som hanterar mångas pensionssparande har aggregerad information
som kan förpackas på ett intressant sätt för den enskilde som vill jämföra sina
inbetalningar/inkomst/pensionskapital med andra inom samma bransch eller åldersgrupp. Exempel:
Telefonapplikation som visar hur ditt pensionssparande vuxit sedan årsskiftet och jämför detta med 5
utvalda vänner.
Etiska investeringar: Sparare kan ges information som konkretiserar hur pensionssparandet används
– i vilka länder/branscher/företag hamnar pengarna? Företag som ingår i fonden kan erbjudas en
informationskanal till spararna, vilket kan ge mervärde för både sparare och investerare. Exempel:
Miljöteknik företag beskriver tre tänkbara konsumentprodukter baserade på ny miljövänlig teknik.
Spararna får rösta på sin favorit.
Självreglering: Pensionssparande efterfrågas delvis för att individen inser sina begränsningar och
behöver hjälp att binda sig vid en viss konsumtionsprofil. Behovet av självreglering är emellertid
förmodligen inte begränsat till långsiktigt sparande, vilket innebär att det borde finnas en betydande
marknad för kompletterande sparformer på temat självreglering. Exempel: På lönedagen dras 3000
på lönekonto, för att betalas tillbaks i slutet av månaden. I december återbetalas 3100.
5. Vad hindrar fungerande konkurrens?
Det vore en överdrift att säga att marknaden i Sverige för pensionsparande hittills har blomstrat av
konkurrens och innovationer som kommit spararna till del. En tänkbar slutsats av detta är att
konkurrens inte fungerar på en så komplex marknad. Men det kan också tyda på att konkurrensen inte
varit tillräcklig, och att de dominerande aktörerna Alecta, AMF och Folksam i praktiken inte känner
sig särskilt konkurrensutsatta.
När Gunnel Schön, avdelningschef på Konkurrensverkets talade på Tjänstepensionsdagaren i
Stockholm den 20 april 2010, satte hon fingret på en rad problem:
Marknaden för tjänstepension fungerar inte som en vanlig marknad där utbud och efterfrågan från
dem som berörs leder till löpande anpassningar av produkter och priser. I stället är det företrädare
för arbetsgivare och arbetstagare som centralt förhandlar fram pensionsutfästelsernas villkor. …
Denna modell med centralt framförhandlade pensionsutfästelser har för och nackdelar. Å ena sidan
skapar centralt framförhandlade avtal stabilitet på arbetsmarknaden - det är sällan som
tjänstepension blir föremål för konflikt - och arbetsgivare behöver inte konkurrera om arbetskraften
med pensionsförmåner eftersom alla arbetsgivare erbjuder samma villkor. Å andra sidan riskerar
centralt förhandlade avtal att leda till att arbetstagare och arbetsgivare blir oinformerade i frågor
som rör tjänstepension. Och en oinformerad konsument riskerar att bli en orörlig konsument vilket
inte är bra för konkurrensen. 20
20 Schön (2010).
21

Även Finansinspektionen (2006) har uttryckt kritik på ungefär samma grund, och påpekat att när
missnöjda kunder inte kan ”rösta med fötterna” och flytta sitt sparande, försvagas den disciplinerande
verkan på bolagen som risken för missnöjda kunder innebär.
Begränsningar i flytträtten hindrar också konkurrens av den typ där företagen erbjuder kunder att
samla sin tjänstepension på ett ställe. Istället finns valcentraler såsom Fora och Collectum som på
olika sätt försöker uppmuntra spararna att göra aktiva val. Generellt sett rör det sig här om konkurrens
mellan enskilda utvalda alternativ, oftast upphandlade av valcentralen. Collectum upphandlar
exempelvis fem bolag som förvaltar i traditionell försäkring och fem bolag med fondförsäkring. Minst
50 procent av premien måste alltid placeras i en traditionell pensionsförsäkring.
Denna konstruktion innebär att konkurrerande företag har incitament att jobba mot valcentralerna och
deras upphandlingar, snarare än att fråga sig vad spararna själva behöver och önskar. Särskilt
gynnsamt är naturligtvis att vara det så kallade icke-valsalternativet, där sparandet hamnar om
spararen inte gör något aktivt val. Det är för övrigt svårt att utröna vilken målfunktion valcentralerna
har. Collectum meddelar på sin hemsida att de saknar vinstintresse och finansieras av en avgift på
sparpremien som arbetsgivaren betalar in. Fora ägs av Svenskt Näringsliv och LO och arbetar också
utan eget vinstintresse.
Bristen på vinstintresse kan naturligtvis vara en förklaring till att valcentralerna inte lyckats skapa brett
intresse för valet mellan olika förvaltare. I en välfungerande konkurrenssituation har istället varje
enskilt företag ett vinstintresse som driver dem att söka kunder och intressera dem för sina produkter
och erbjudanden.
När de danska forskarna Møller och Nielsen (2011) utvärderade de svenska tjänstepensionerna
konstaterade de att Sveriges system inte nödvändigtvis utmärker sig negativt i jämförelser med andra
länders, men icke desto mindre har flera problem och en rad aspekter som förtjänar att diskuteras.
Bland annat pekade de på följande (varav mycket redan diskuterats):
Konkurrensen är bristande.
Kännedomen om tjänstepensionerna är problematiskt låg.
Systemet dämpar snarare än främjar rörligheten på arbetsmarknaden.
Avgiften i många system är högre vid högre inkomster, vilket gör att summan av avgifter i
tjänstepension och allmän pension är högre ovanför 7,5 basbelopp.
Det är inkonsekvent att ett obligatorium som motiveras paternalistiskt eller
försäkringsteoretiskt likväl gör det möjligt för individen att ta ut pensionen under ett kort
tidsintervall (snarare än som livränta).
De olika systemen skiljer sig åt på en rad sätt som är svårmotiverade utifrån funktion och
ändamålsenlighet: Skillnader finns rörande vid vilken ålder inbetalningar påbörjas, hur stor del
av lönesumman som det betalas avgift för, om det finns ett högsta lönetak eller inte, om det
finns avkastningsgaranti, och i möjligheterna att flytta kapitalet.
På åtminstone de tre första punkterna ska sägas att utvecklingen går i rätt riktning. Kännedomen om
systemen och benägenheten att göra aktiva val ökar. Någon generell flytträtt finns dock inte, vilket gör
att den som bytt jobb några gånger mycket väl kan ha kapital av varierande storlek liggande kvar hos
22

flera olika förvaltare utan möjlighet att samla allt på ett ställe. Kontrasten är stor till premiepensionen,
där individen har obegränsade möjligheter att utan avgift byta förvaltare.
Bristande flytträtt för små belopp är ett problem både för den enskilde och för kapitalförvaltaren,
eftersom transaktionskostnaderna (för båda parter) blir höga i förhållande till kapitalet. För större
summor blir dock den bristande flytträtten en konkurrensbegränsning som i värsta fall säkrar
betydande intäkter för kapitalförvaltaren genom fasta avgifter som urholkar spararens kapital. 21
5.1 Är bristande finansiell förmåga ett hinder?
En tänkbar invändning mot ökad konkurrens är att ett pensionssparande är en relativt komplex
finansiell produkt och att många svenskar oavsett om intresset finns där eller ej saknar tillräckliga
kunskaper för att agera som medvetna konsumenter. Almenberg (2011) redovisar resultat från en
undersökning av svenskarnas finansiella förmåga, gjord på ett slumpmässigt representativt urval av
Sveriges befolkning i åldrarna 18–79. Det visar sig att det finns en rad frågor av grundläggande natur
som betydande andelar av svenskarna inte behärskar. Ett urval visas i tabell 3.
Tabell 3: Några exempel på svenskars finansiella förståelse. 22
Fråga Andel som svarade rätt (rätt
svar inom parentes)
Anta att räntan på ditt sparkonto är 1 % och inflationen är 2 %.
Om du låter dina pengar stå på kontot i ett år, kommer du kunna
köpa mer, lika mycket, eller mindre för pengarna vid årets slut?
Vilket har historiskt sett gett högst avkastning på lång sikt,
aktier eller obligationer?
Fem personer vinner ett lotteri och ska dela på vinsten. Om
vinsten de ska dela på är 2 miljoner, hur mycket får var och en?
Anta att du har 200 kr på ett sparkonto. Räntan är 10 % om året
och sätts in på samma konto. Hur mycket har du på kontot efter
två år?
59 % (Mindre).
66 % (Aktier).
69 % (400 000 kr).
35 % (242 kr).
Bristande finansiell förståelse kan naturligtvis anses vara ett argument mot valfrihet och konkurrens,
och för att låta staten eller arbetsmarknadens parter (i Sverige bådadera) fatta beslut å människors
vägnar. Men bristande finansiell förmåga kan också vara en konsekvens av att individer inte behövt
fatta dessa beslut själv, och ett empiriskt mönster är mycket riktigt att individer med högre finansiell
förståelse är mer benägna att aktivt planera sitt pensionssparande. Sambandet visas i Sverige av
21 Frågan om flytträtt är förnärvarande under utredning (Dir. 2010:43, Vissa livförsäkringsfrågor).
22 Källa: Almenberg (2011). Internationellt jämförbara siffror är svåra att erhålla då andelen som svarar rätt
beror kraftigt på hur frågan formuleras. Noteras kan dock på den första frågan (med sparkontoränta på 1
procent och inflation på 2 procent) svarade 75 procent i USA rätt enligt Lusardi och Mitchell (2009).
23

Almenberg och Säve-Söderbergh (2011) som också konstaterar att den stora mängden finansiell
information i samband med införandet av den nya allmänna pensionen i Sverige tycks ha haft en
positiv effekt på människors benägenhet att fundera kring sitt pensionssparande. 23
6. Diskussion och avslutning
Alla samhällen har ett behov av att jämna ut konsumtionen över livet. Det kan ske inom familjen, på
marknaden eller med hjälp av välfärdsstaten. I praktiken väljer de flesta länder en kombination av
samtliga tre, även om tyngdpunkten varierar. Sverige har emellertid en tradition att överlåta en rad
beslut och funktioner på arbetsmarknadens parter. När Sveriges första arbetarförsäkring kom 1901
fanns representanter från arbetarna och från arbetsgivarna i arbetarförsäkringsrådets styrelse. Denna
modell där organisationer inkorporeras med statsapparaten kallas korporatism (eller korporativism),
och brukar framhållas som förklaringen till exempelvis att Sverige saknar lagstadgade minimilöner.
Det är inte svårt att hitta försvarare av dessa arrangemang, i synnerhet inte om vi går tillbaka i tiden.
Elvander (1972) menade exempelvis att korporatismen varit bra för Sverige då organisationernas
inflytande kommit av deras sakargument och ambitionen att se till folkets och allmänintressets bästa.
När korporatismen fungerar bra, länkas organisationernas egna intressen samman med samhällets
intressen. Det råder inte heller något tvivel om att det finns rationella aspekter av korporatismen, inte
minst under industrisamhället. Centrala förhandlingar kan vara ett mycket effektivt sätt för att enas och
minska konflikterna på arbetsmarknaden, och de framförhandlade tjänstepensionerna har utan tvekan
inneburit stor trygghet inte minst för industrisamhällets arbetare.
6.1 Problem idag och i framtiden
Man resa både principiella och praktiska invändningar mot den makt arbetsmarknadens parter har över
svenskars pensionssparande. Traditionellt sett har Sverige haft mycket hög facklig organisationsgrad,
och nästan alla på arbetsmarknaden har täckts av kollektivavtal. Men denna generalisering blir allt mer
felaktig. Den fackliga organisationsgraden har fallit från 85 procent 1993 till 71 procent 2010. I privat
sektor var siffran 65 procent 2010. Andelen löntagare som täcks av kollektivavtal är högre (100
procent i offentlig sektor och 87 procent i privat), men även den trenden är svagt fallande (90 procent i
privat sektor år 1995). 24 Det faktum att ungefär 20 procent av löntagarna inte är med i facket men ändå
har de fackligt förhandlade tjänstepensionerna är en intressant maktfråga som förtjänar att diskuteras.
Møller och Nielsen (2011) reser den principiellt intressanta frågan "Vem ska ha rätt att tvinga
människor att spara till ålderdomen, staten eller arbetsmarknadens parter?" och menar att det förvisso
finns goda skäl för ett sådant tvång, men att detta vanligen talar för en statlig lösning. Praktiskt sett är
det problematiskt att kännedomen om systemen är låg, och att systemen inte är tänkta att fungera i ett
läge när människor byter jobb ofta, även mellan olika kollektivavtal. Framför allt innebär rådande
regelverk att samhället går miste om de fördelar som fungerande konkurrens sannolikt skulle skapa.
En snarlik principfråga som bör ställas är vems kapital det är som förvaltas i tjänstepensionen. Tillhör
det spararna eller arbetsmarknadens parter? Mot bakgrund av att en majoritet lever i tron att spararna
23 Beroendevariabel i studien var andelen som instämde i påståendet Jag har försökt ta reda på hur
mycket jag behöver spara tills jag går i pension.
24 Källa: Medlingsinstitutets årsrapporter.
24

har full rätt att flytta kapitalet till valfri förvaltare, finns här en betydande risk för en svekdebatt om
människor blir missnöjda med hur pengarna förvaltats. Det troliga är att detta missnöje hamnar på
politikernas bord eftersom pensionssystemet som helhet ytterst är en politisk fråga.
Även den offentliga utredningen SOU 2012:28 noterar att det finns ett flertal likheter mellan gamla
ATP-systemet och de kollektivavtalade pensionerna (däribland 30-årsregeln, den formella
pensionsåldern och automatisk utbetalning av pension vid 65). I regel måste individen meddela i
förväg om utbetalningen ska ske senare än vid 65, och det är vanligt förekommande att privat
pensionsförsäkring också betalas automatiskt vid 65 års ålder. På så sätt lever pensionsåldern 65-år
kvar trots att det allmänna systemet reformerats och getts flexibel pensionsålder. Det finns med andra
ord många otidsenliga inslag i det system för tjänstepensioner som existerar idag.
De skillnader mellan olika avtalsområden som arbetsmarknadens parter enats om är svåra att förklara
utifrån att olika områden har olika behov. Istället ter sig skillnaderna godtyckliga och bidrar till att
systemet blir komplext och oöverskådligt.
I avsnitt 2.5 beskrevs hur en framgångsrik omvandling av svensk ekonomi från industrisamhälle till
tjänstesamhälle förutsätter en flexibel arbetsmarknad. Mot den bakgrunden är det naturligtvis
problematiskt att den som byter jobb några gånger under karriären kan samla på sig flera
tjänstepensionsförsäkringar till vilka inga nya inbetalningar görs (så kallade fribrev) utan att dessa
enkelt kan samlas hos en och samma förvaltare. Om dessa rör små belopp är detta dessutom
samhällsekonomiskt problematiskt då fasta avgifter och transaktionskostnader blir orimligt stora i
förhållande till det förvaltade kapitalet. I takt med att rörligheten ökar och arbetslivet längre blir dessa
problem större.
Som framgår av tabell 4 har det samlade pensionssystemet mycket stor samhällsekonomisk betydelse.
Siffrorna varierar något beroende på källa, datum och börsläge: Finansdepartementet (2011) beräknar
pensionskapitalet vid ingången till 2011 till 2 458 miljarder kronor, varav tjänstepensionskapitalet
antas vara 1 966 miljarder. Det är dock uppenbart att både stock och flöde omfattar stora belopp.
Tabell 4. Ekonomisk omfattning av pensionssystemets delar. 25
Pensionsdel Inbetalda
premier
Förvaltat kapital
31 dec 2009
Utbetalningar
Allmän pension 234 1171 218 (endast inkomstpension)
Tjänstepension 119 1403 60 (endast till personer över 65)
Privat pensionssparande
15 402 15 (endast till personer över 65)
Även mindre konkurrensbegränsningar skapar stora samhällsekonomiska kostnader när de totala
beloppen är stora. Mycket tyder på att konkurrensen under lång tid var mycket svag: När Collectum
handlade upp fonder första gången 2007 sänktes avgifterna med 65 procent, för att 2010 sänkas med
25 Pensionsmyndigheten (2011).
25

ytterligare 44 procent. 26 Det tyder på betydande marginaler före upphandlingarna, och reser frågor om
hur mycket avgiften säger om den faktiska förvaltningskostnaden. Utan en fullständig flytträtt har
företagen dessutom incitament att subventionera nya avtal på bekostnad av existerande kunder som är
inlåsta och inte får lov att byta förvaltare.
Ytterligare ett problem med dagens situation är att den bristande kunskapen sannolikt gör det svårt för
människor att fatta välgrundade beslut om sitt sparande och sin ålderdom. Dels finns risken att
människor oroar sig mer än de borde och börjar med privat pensionssparande tidigt i åldrarna när de
kanske skulle ha större nytta av konsumtion, dels finns risken att människor överskattar vad de
kommer att få och inser detta när det är försent att påbörja ett privat sparande.
I avsnitt 3 och 4 beskrevs troliga vinster av ökad konkurrens mellan olika förvaltare. Samtidigt finns
goda skäl att garantera en trygg pension åt alla, oavsett inkomst och benägenhet att aktivt välja.
Systemet bör konstrueras så att de som väljer inte gör det på bekostnad av andra. De aktivas val bör
istället göra att alla förvaltare förbättrar sig så att effektiviteten kommer även andra till del. Det bör
inte heller vara möjligt för individen att välja på ett sådant sätt att den ekonomiska tryggheten under en
stor del av ålderdomen äventyras genom att ta ut en stor del av pensionen under de första åren.
6.2 Reformförslag
En långtgående och drastisk reform skulle ta fasta på att tjänstepensionerna är komplexa, otidsenliga
och svåra att reglera så att konkurrensen fungerar. Det offentliga systemet är reformerat för ekonomisk
hållbarhet och trygghet, och erbjuder också relativt god valfrihet och flexibilitet. Konkurrens och
valfrihet präglar även den privata marknaden för pensionsförsäkringar, men för tjänstepensionerna
finns betydande konkurrensbegränsningar och bristande flexibilitet. Den minskande fackliga
organisationsgraden tyder på att denna väg till inflytande inte heller fungerar lika bra längre.
Ett alternativ är då att avskaffa de nuvarande tjänstepensionerna och istället använda delar av framtida
premieutrymme till att förstärka det allmänna pensionssystemet med en fonderad del med konservativ
placeringsstrategi och utbetalning som livränta. Skillnaden för spararen i praktiken blir mindre än man
skulle kunna tro: För de delar av inkomsten som ligger under taket på 7,5 på inkomstbasbelopp är
samtliga avtalsområden idag på väg mot en avgiftsbestämd pension med en avgift på 4,5 procent.
Taken i både inkomstpensionen, premiepensionen och denna nya tredje del bör höjas (förslagsvis till
10 basbelopp) så att det offentliga systemet faktiskt utgör en bas även för den växande del av
medelklassen som har inkomster ovanför taken. En sådan reform skulle både öka förtroendet för den
allmänna pensionen och skapa förutsättningar för fortsatt utveckling av marknaden för privat
pensionssparande i konkurrens. Effekten av denna reform blir att det offentliga systemet blir en
pensionspyramid bestående av inkomstpension, den nya statliga tjänstepensionen och den redan
existerande premiepensionen.
Det finns dock ett antal mer försiktiga reformstrategier som skulle ha potential att åstadkomma stora
förbättringar jämfört med dagens system:
Förstatliga valcentralerna och inför regelbundna upphandlingar av alla fonder, inklusive ickevalsalternativet.
Samordna informationen om tjänstepensionerna med informationen om den
allmänna pensionen. Inför rätt att flytta kapitalet även mellan olika kollektivavtalsområden.
26 Uppgift från Anders Moberg, VD Collectum.
26

Behåll valcentralerna som idag, men kräv upphandling av icke-valsalternativet och inför rätt
att flytta kapitalet.
Slopa icke-valsalternativet och hitta en annan lösning för de som efter viss tid fortfarande inte
valt någon förvaltare (exempelvis att pengarna hamnar där individen placerat sin
premiepension).
Alla förslag om flytträtt, oavsett hur långt gående övriga förändringar blir, har dock ett potentiellt
problem i att flytträtt för avtal tecknade före 2006 innebär retroaktiv förändring av ingångna avtal.
Finansinspektionen (2006) diskuterar denna fråga och konstaterar att det är mycket sällsynt och
olyckligt att konsumenten är bunden av ett avtal som löper över decennier utan möjlighet till
uppsägning. Enligt Finansinspektionen finns det därför skäl för flytträtt trots att det kan sägas innebära
retroaktiv lagstiftning. Även de praktiska problemen med flytträtt kan enligt Finansinspektionen
numera lösas. Ytterligare ett skäl är att partiell konkurrens (dvs. konkurrens på relativt nya eller helt
nytecknade avtal) skapar incitament för företagen att konkurrera om nya avtal och använda existerande
kunder som enkla och orörliga intäktsskapare.
Oavsett frågan om flytträtt för tjänstepensioner finns det skäl att se över de generösa möjligheterna till
att byta förvaltare inom premiepensionen. Vid avgiftsfria och obegränsade byten uppstår stora
kursrisker och andra transaktionskostnader som naturligtvis måste bäras av pensionsspararkollektivet
även om den enskilde spararen upplever att bytet är kostnadsfritt. Det finns således stora möjligheter
att samordna reglerna för tjänstepension och premiepension.
Det påpekas ofta att andra länder lärt sig av Sverige och vår pensionsreform när det gäller utformandet
av den allmänna pensionen. Omvänt skulle Sverige kunna lära av andra länder när det gäller just
frågan om flytträtt inom tjänstepensionerna. I Norge är flytträtten mer än 20 år gammal och Skytte af
Sätra (2010) beskriver vad den lett till: De fyra största bolagen står för ca 90 procent av den totala
marknaden, men det har etablerats ett tiotal nya mindre försäkringsbolag de senaste åren. Flera av
dessa fokuserar på att flytta tjänstepensioner i fribrev, det vill säga där inbetalningarna avslutats då
individen exempelvis bytt jobb.
Det är ingen vild gissning att utvecklingen i Sverige skulle bli mycket snarlik den norska. Det vore i så
fall ett litet, men viktigt steg på vägen mot ett pensionssystem som kombinerar trygghet, valfrihet och
konkurrens.
27

Referenser
Aktiespararna. 2008. "Etiska fonder det bästa av två världar?" Webartikel på www.aktiespararna.se,
publicerad 2008-12-10 http://www.aktiespararna.se/ungaaktiesparare/Nyheter-ochartiklar/Etiska-fonder--det-basta-av-tva-varldar/
(åtkomst 12-06-01).
Almenberg. 2011. "Räknefärdighet och finansiell förmåga." Ekonomisk Debatt 39(5) sid. 17-32.
Almenberg och Säve-Söderbergh. 2011. "Financial literacy and retirement planning in Sweden."
Journal of Pension Economics and Finance 10(04) sid. 585-598.
AMF. 2011. "Den framtida pensionen Undersökning bland kommun – och landstingsanställda samt
allmänheten." Tillgänglig på http://media.amf.se/2010/12/15/nastan-var-femte-kommun-ochlandstingsanstalld-vet-inte-om-att-de-har-en-tjanstepension/
(åtkomst 12-06-01).
Andersen, Boräng, Olshov, Rasmussen, och Rasmussen. 2006. Svenska strukturproblem kontra dansk
dynamik: Öresundsinstitutet.
Auger, Burke, Devinney, och Louviere. 2003. "What Will Consumers Pay for Social Product
Features?" Journal of Business Ethics 42(3) sid. 281-304.
Bergh. 2009. Den kapitalistiska välfärdsstaten. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.
Bergh och Henrekson. 2012. Varför går det bra för Sverige? Stockholm: Fores + Ivrig förlag.
Brummer Life. 2009. "Vi vill ha flytträtt! Svenska folkets attityder till flytträtt för pensionssparande.
Redovisning av en opinionsundersökning juni 2009." Tillgänglig på
http://www.brummerlife.se/Om-oss/Var-syn-pa-flyttratt/ (åtkomst: 12-06-01).
Elvander. 1972. Intresseorganisationerna i dagens Sverige. Lund: Gleerup.
Finansdepartementet. 2011. "Beräkningskonventioner 2011." ISBN 978-91-977873-1-4.
Finansinspektionen. 2006. "Flytträtt för sparande i pensionsförsäkring – kartläggning och förslag."
Rapport 2006:16.
Fischer. 2008. "Is competition good for trust? Cross-country evidence using micro-data." Economics
Letters 100(1) sid. 56-59.
Huck och Tyran. 2007. "Reciprocity, social ties, and competition in markets for experience goods."
Journal of Socio-Economics 36(2) sid. 191-203.
Kruse. 1994. "The Pension System." i Population, Economy and Welfare in Sweden, T. Bengtsson
(red.): Springer Verlag.
Lusardi och Mitchell. 2009. "How Ordinary Consumers Make Complex Economic Decisions:
Financial Literacy and Retirement Readiness." CeRP Working paper 90/09.
Møller och Nielsen. 2011. Framtidens tjänstepensioner. Stockholm: SNS förlag.
Pensionsmyndigheten. 2011. "Undersökning av årsbesked - det orange kuvertet till pensionssparare
2011".
Robeco Group och Booz & Company. 2009. "Responsible Investing: a Paradigm Shift From Niche to
Mainstream." Tillgänglig på
http://www.robeco.com/eng/images/Whitepaper_Booz&co%20SRI_final_tcm143-113658.pdf
(åtkomst 120601).
Schwartz. 2004. The Paradox of Choice. Why more is less. New York: Harper & Collins.
Schön. 2010. "Fungerande konkurrens gynnar försäkringstagarna." Tal på Tjänstepensionsdagen i
Stockholm, 20 april 2010 Tillgängligt på http://www.kkv.se/(åtkomst 12-06-01).
Skytte af Sätra. 2010. "Den norska flytträtten från ett svenskt perspektiv." Nordisk försäkringstidskrift
(1) .
SOU 2004:101. "Genomförande av tjänstepensionsdirektivet."
Ståhlberg. 2006. "Avtalsförsäkringarna och socialförsäkringen – hur förhåller de sig till varandra?"
Ekonomisk debatt 2(34) sid. 17-29.
The Co-operative Bank. 2010. "Ethical consumer report."
http://www.goodwithmoney.co.uk/ethicalconsumerismreport (åtkomst 12-06-01).
US-SIF. 2010. "Report on Socially Responsible Investing Trends in the United States." The Forum for
Sustainable and Responsible Investment.
28