Lärarutbildningen - Reseberättelse Praktik vid Svenska skolan i ...

Sex veckor i Svenska skolan i Peking
– en del av vår lärarutbildning
Tankarna kring resan skapades vid bläddradet i en katalog med utlandsstudier. Sida
efter sida handlade om studenter som hade gett sig ut i olika delar av världen med ett
gemensamt konstaterande: ”Varför måste jag befinna mig i Sverige under hela tiden
av min utbildning?” Kunskap kommer knappast enbart ifrån en högskola förlagd i
Sverige. Kunskap finns över hela världen och innehåller precis som här; information,
möten, upplevelser och chansen att få höra flera människor uttrycka just sin åsikt.
Kanske var det något med åsikten som lockade mest. Att möta lärare och pedagoger
som inte arbetade i Sverige utan befann sig på en annan plats i en annan kultur. Vad
ansåg de vara ett bra klassrum, hur umgicks de här människorna med barn? Precis
som vi eller hade de sällsynt mycket erfarenhet som var svår att nå från Sverige.
Att det blev just Kina var en slump. Gustaf hade under höstterminen undersökt
möjligheten att få läsa en termin utomlands och även sökt några utbytesuniversitet.
Men så av en händelse sprang han in i en lärare som hade varit medföljande till
Peking då hennes man behövde arbeta där under en längre period. Hon berättade att
hon då hade sökt extra tjänst på svenska skolan i Peking och att det hade varit helt
fantastiskt. Sagt och gjort. Gustaf fick adressen till rektorn, mejlade och sa att han var
intresserad. Dessvärre hade skolan redan två praktikanter för vårterminen, men vi fick
gärna söka till nästa hösttermin. För de behövde två praktikanter. Och på så sätt kom
Lena med.
Väl på planet till Kina slog det oss att vi inte hade en aning om vad som väntade. Vi
hade skickat åtskilliga mail, skaffat visum, stått timmar vid hälsocentralens kö för att
ta sprutor, tagit med oss våra laptops och förberett ett miljötema vi skulle ha på

skolan. Och egentligen visste vi ingenting. Förutom att vädret var två månader efter
Sverige, allting skulle vara billig och att man tydligen lättast tog sig fram med taxi. Vi
undrade över nätverksuttag, censureringen, tillgång på telefon, kriminalitet, skolan,
språket, maten, hotellrummet, bankomater och hur eleverna skulle vara. Visst, vi hade
sökt information och mejlat skolan. Men just Kina är ett stort och mytomspunnet land.
Informationen var vag på hemsidor och i böcker och skolan hade inte tid att svara på
alla våra frågor i detalj.
Dessutom skrev vi C-uppsats och hade fullt upp med att ordna med lägenheterna
hemma i Sverige, ansöka om extralån från CSN, hitta hundvakt och göra
extrauppgifter för de lektioner som vi skulle missa. Planeringen fick ha ett högt tempo
och en del saker fick vi hoppas skulle ordna sig ”för ett land kan ju inte vara hur
ologiskt som helst.” Här hemma var alla positiva, även om de inte kunde bidra med
mycket då få bekanta och släktingar hade besökt den här delen av Asien. Terminen
var förlagd så att den just vi de här sex veckorna, skulle innehålla mycket
egendisponerad tid till att skriva C-uppsatsen. Givetvis så passade vi på att kombinera
ämnet kring vår C-uppsats med fakta som vi fick ut ifrån den skola vi besökte så att vi
inte kände att vi försummade något.
Väl framme så blev det mycket omställning. Dels anlände vi på morgonen vilket
gjorde att efter att ha droppat av våra väskor vid hotellet, kastades rakt ut i folklivet i
Peking. Något som bestod av tiggare, bilar och försäljare. Vi flydde in i en taxi och
pekade på kartan och vid ankomsten, som skulle vara Himmelska fridens torg, så
möttes vi tiotal händer som bankade på rutorna. Fler försäljare, fler tiggare. Det
spelade ingen roll hur svenska vi var och ignorerade. De höll runt våra armar och en
del tiggarpojkar hängde till och med i benet. Vi såg nya ut och då vet de att vi har
pengar, fick vi förklarat senare. Vi tog oss till torget och kunde för en stund andas ut
tillsammans med många andra turister. Men givetvis blev vi uppfångade av en
konststuderande elev som visste mycket om Sverige och ville visa oss sin professors
konstutställning som han skulle ställa ut i just Stockholm. Den här gången var det
spännande – vi fick se mycket kinesisk konst, fick en personlig hälsning på kinesiska
och köpte en tavla. Men under de kommande veckorna sprang vi säkert in i ett
tjugotal likasinnade konststudenter som hade exakt samma historia om deras professor
som skulle ha utställning i just Stockholm, Sverige. Och på den här vägen fortsatte
det. Vi ansträngde oss för att våra goda representanter för vårt land, men lärde oss
snabbt hur livet fungerade här i Peking. Tiggare fick man springa ifrån eller fly ut i
gatan. På marknader (som många gånger inte skilde sig från stora NK varuhus) så
kunde man pruta bort cirka 75% eftersom inget var äkta. Maten åt man på restaurang
eftersom den var så billig och taxi var givet vart man än skulle eftersom den endast
kostade 10:- genom halva stan.
Vi åt middag med rektorsparet samma kväll och blev informerade om skolbuss,
klassrum och vi fick även berätta hur vi hade tänkt fördela praktiken och c-uppsatsen.
Planeringen var viktig och trots att vi inte ens hade besökt skolan så började vi känna
av kraven att snabbt sätta oss in i systemet. Något vi var införstådda med när vi nästa
dag väntade på skolbussen. Vi hade då precis intagit en snabb frukost som bestod av
juice och rostade brödskivor eftersom hotellfrukosten övriga, spännande utbud,
kändes något extremt just den här morgonen.
Skolan låg i en ögonfallande miljö med grindar, utstående tegeltak och med en
baksida följd av konstgjort vattendrag och broar. Insidan kändes som en svensk skola
med klassrum, skolböcker och ett bibliotek med datorer.
Första veckan var kaotisk, dels hade vi jetlag och dels behövde vi snabbt lära oss leva.
Allt ifrån lokalisering av restauranger, matvaruaffär, pengaväxlingskontor till insikten

att vi inte alltid kunde göra oss förstådda. Rutinerna var nya och oförutsedda och vi
hjälptes åt att tyda information ifrån både skolan och livet utanför eftersom den
många gånger var flexibel och kunde tolkas på flera sätt. Varje mattillfälle behövde
planeras i förväg då vi visste att det skulle bli ett projekt och när vi väl började åka
taxi så blev det till ett äventyr eftersom en del chaufförer kände till vårt hotell och en
del inte. Många var dock intresserade av att göra ett försök för att sedan stanna taxin
och be oss kliva av eftersom de inte hittade.
Vardagslivet var annars otroligt givande. Att vi varje dag kunde äta på lyxrestaurang
för obetydliga summor eller en taxi till en marknad och inhandla allt ifrån
kvalitetsvaror till rena plagiat för kostnaden av nästan ingenting.
Vi besökte sidenmarknader, pärlmarknader, blomstermarknader och restauranger med
kök ifrån all världens länder. Hotellet hade Internetuppkoppling och tekokare och
skolan hade en privatchaufför som de gav oss numret till om vi ville färdas längre
sträckor.
Skoldagarna blev som en vanlig svensk praktik förutom att maten var kinesisk och
många lärare hade kinesiskt ursprung. Visserligen hade barnen gymnastik på tyska
skolan, kinesiska på schemat, och kinesisk bildlärare. Det förekom även ett antal
schemalagda besök på en kinesisk skola, ett barnhem och en av de fattiga byarna i
utkanten av staden… men trots allt så glömde vi många gånger bort att vi faktiskt
befann oss i Peking och inte i en förort till Stockholm när vi befann oss i
klassrummet.
Helgerna spenderade vi med shopping och de kända turistattraktionerna. Kinesiska
muren, sommarpalatset, himmelens tempel och den förbjudna staden var givna och vi
funderade även på en längre helgresa till Shanghai eller landsbygden men vi hann helt
enkelt inte med allt.
När tillvaron så småningom blev till vardag så gick veckorna snabbt. Varje Onsdag så
hade vi miljötema och vi fick även hålla i engelska och matematikundervisningen
samt göra mindre projekt i förskolan. Eftersom skolan var liten så fick vi snabbt en
bra kontakt med eleverna och spelade gärna fotboll med dem på rasterna eller bara
samtalade med dem. Kontakten med personalen blev också rik och varierande
eftersom vi fick röra oss på hela skolan. Allt ifrån äppelplockning till
halloweenfirande gjorde också att vi fick komma nära arbetet och känna oss som en
del av skolan. Vi samlade även undersökningsmaterial till vår C-uppsats och kunde
utveckla många tankar kring upplägget eftersom vi fick ett så fritt svängrum.
Det var med stor saknad och 25 kilos övervikt i bagaget som vi åkte till flygplatsen
efter fyrtio dagar i en omtumlande miljö. Kvällen innan hade vi haft en avslutade
middag på Indisk restaurang tillsammans med all personal på skolan och det var inte
helt lätt att släppa allt. Minnena var många, både i bagaget och i tankarna. Men det
kändes ändå skönt att få åka hem och smälta alla intryck och att känna att all
planering och alla intensiva dagar nu hade omvandlats till erfarenhet. Samtidigt som
de hade lagt grund till nya tankar och funderingar.
Och nu i efterhand, när fotografierna och vardagen infunnit sig, så kan vi utan tvekan
konstatera att praktiken utomlands - var det bästa beslutet vi gjort under
lärarutbildningen.
Av: Lena Dahl och Gustaf Lingmark – Januari 2005 - Högskolan på Gotland