Franz Berwald - Murberget CollectiveAccess System

som publik. Dels berodde det på att hans musik visade så pass unika
och personliga drag, dels och säkert främst låg orsaken i det samtida
svenska musiklivets filiströsa prägel. Stockholms musikaliska värld behärskades
nämligen i mycket hög grad av amatörer, vilket var ännu mera
betecknande för landsorten. Berwald reste därför 1829 till Tyskland för
ökad utbildning och kanske för att få bättre »avsättning» för sina kompositioner.
Men även här tycks framgången också ha varit ringa. Han
lärde däremot känna en rad framstående tonsättare, bl. a. Mende1ssohn
och Zelter - känd som grundare av den första »Liedertafel», en förebild
till senare tiders manskörssammanslutningar - dock kom han aldrig
riktigt i kontakt med dessa personligheter, vilket väl till en del berodde
på hans självsäkra uppträdande. Berlintiden artade sig alltså till en Isoleringsperiod,
men ifylld av studier och skapande verksamhet. När ställningen
som musiker inte visar sig så hållbar i längden, är det som Berwalds
uppfinningsförmåga och praktiska läggning kommer till synes. Han grundar
helt enkelt ett gvmnastikinstitut, organiserat efter Lings principer men
i stället för dennes manuella behandlingar använder sig Berwald av mekaniska
apparater, ortopediska instrument, som han själv konstruerade
och som lär ha varit i bruk även här i Sverige till bara för några decennier
sedan. Berlins förnämsta anatomer visade stort intresse för svenskens
uppfinningar och en skrivelse undertecknad av kronprinsen, sedermera
Fredrik Wilhelm IV, lämnade Berwald tillstånd att utöva sin ortopediska
verksamhet i den tyska huvudstaden. Tillströmningen till institutet var
stor och därmed förändrades Berwalds ekonomiska förhållanden till det
bättre. Men tydligen var musikern starkare än ortopeden, och 1841 befinner
sig den svenske tonsättaren i Wien.
I denna traditionsrika musikstad tycks hans kompositioner ha vunnit
större beaktande. På våren 1842 uppfördes vid en konsert Humoristisches
Capriccio, Elfenspiel och Erinnerung an die norwegischen Alpen, tre tondikter
för orkester, som väckte kritikens respekt och på sina håll beundran.
Samma år reser han åter till Sverige - nu åtföljd av sin unga hustru
Wilhelmine Mathilde Scherer från Königsberg.
De följande fyra årens stockholmsvistelse upptog konsertverksamhet med
växlande framgång, komponerande av bl. a. två operetter till egna texter,
Jag går i kloster och Modehandlerskan samt ett särskilt livligt deltagande
i amatörkretsarnas privata kammarmusikaftnar. Här fördes han tillsammans
med två män, som inom några år skulle avsevärt inverka på hans
sociala position, nämligen ovan nämnde grosshandlare Petre och bruksägare
Wallis. Men dessförinnan hann den alltid verksamme och aldrig
rådlöse musikern göra ännu en betydelsefull utlandsfärd. Målet är denna
gång Paris, där han råkar Jenny Lind, som just då med föga framgång
mötte den kritiska parisvärlden. Jenny Lind hade förresten tidigare medverkat
vid några berwaldkonserter i hemlandet. Ar 1847 är Berwald i
35