Vi anar ugglor... - Veddige nu
03.08.2013 • Views
Share Embed Report

Vi anar ugglor... - Veddige nu

Vi anar ugglor... - Veddige nu

Vi anar ugglor... - Veddige nu

SHOW MORE
SHOW LESS
ePAPER READ
DOWNLOAD ePAPER
veddige.nu

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Leverage SEO-optimized Flipbooks, powerful backlinks, and multimedia content to professionally showcase your products and significantly increase your reach.

Start now

SAMHÄLLSMAGASIN FÖR FOLKET RUNT VISKAN • NUMMER 34 • 2008 jUNI • ÅRGÅNG 9<br />

<strong>Vi</strong> <strong>anar</strong> <strong>ugglor</strong>...<br />

30:E HELSjÖN RUNt<br />

Lägesrapport…<br />

bosses historiska hörna<br />

framtiden är brun!<br />

daLsLand<br />

8:E BRASILIENBREVEt<br />

GÄNGET I GRUSGROpEN #24<br />

VÅRBRUKARdAg<br />

körigt & körigt<br />

GLAD SOMMAR!

Thermia Diplomat Optimum G2 <br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

Nyhet för dig som inte<br />

vill spara på varmvattnet<br />

Den förra generationen Thermia Diplomat Optimum fick bäst betyg i<br />

kategorin mest och varmast vatten i Konsumentverkets test av bergvärme-<br />

pumpar. Nu kommer nästa generation med samma goda egenskaper i<br />

kombination med en helt ny, patentsökt teknik som ger ytterligare tio<br />

procent högre verkningsgrad.<br />

Under den del av året huset värms upp, producerar Thermia Diplomat<br />

Optimum G2 mycket mer och varmare varmvatten än någon annan värmepump<br />

på marknaden. Men energiåtgången är mindre.<br />

Mer information för dig som vill spara energi och pengar – men inte på<br />

varmvattnet, finns på www.thermia.se<br />

Liljedal Communication AB. Foto: Christer Pöhner.<br />

<strong>Vi</strong>SKA! TACK TILL: INNEHÅLL:<br />

<strong>Vi</strong>ska! ges ut av <strong>Veddige</strong><strong>Vi</strong>sionen, och distribueras gratis till<br />

hushåll i <strong>Veddige</strong>. Lös<strong>nu</strong>mmer säljes på redaktionen. Pris: 10 kr.<br />

ansVariG utGiVare: Michael Enberg.<br />

distribution: <strong>Veddige</strong><strong>Vi</strong>sionen.<br />

redaktion:<br />

Arne Eriksson 0340-305 85, fax: 0340-303 09<br />

Bo Ema<strong>nu</strong>elsson 0340-302 55, bosse@veddige.<strong>nu</strong><br />

Hans Olsson 0702-460 773, hans@veddige.<strong>nu</strong><br />

Michael Enberg 0340-381 44, michael@veddige.<strong>nu</strong><br />

Sandor Olah 0703-742 255, sandor@veddige.<strong>nu</strong><br />

adress:<br />

<strong>Vi</strong>SKA! c/o O.L.S.A. <strong>Vi</strong>skastigen 46 , 430 20 <strong>Veddige</strong><br />

tel: 0703-742 255, e-post: viska@veddige.<strong>nu</strong><br />

oMslaG: <strong>Vi</strong> <strong>anar</strong> <strong>ugglor</strong>… Foto: Marie Rydell<br />

tryck: Geson, upplaga: 4500 ex. PaPPer: Svanenmärkt.<br />

nästa <strong>nu</strong>MMer: 12 sePt. 2008<br />

Ma<strong>nu</strong>sstoPP 1 sePteMber 2008.<br />

andreassons åkeri ab<br />

deroMe PiZZeria<br />

eklöws suPerMarket<br />

elektro eMa<strong>nu</strong>el<br />

eson Pac ab<br />

HeMköP VeddiGe<br />

HJ rör ab<br />

J-o byGG boMilJö ab<br />

lisbetH Haraldsson, MalMö<br />

MöbelHörnet<br />

Pebe Produkter ab<br />

stränGbetonG<br />

triVas i VarberG<br />

VarberGs bostad<br />

VarberGs sParbank<br />

VarberGsortens elkraft ek.för.<br />

30:E HELSjÖN RUNT 3<br />

Lägesrapport… 4<br />

bosses historiska hörna 7<br />

framtiden är brun! 9<br />

daLsLand 10<br />

8:E BRASILIENBREVET 11<br />

GÄNGET I GRUSGROpEN #24 12<br />

VÅRBRUKARdAG 17<br />

sidan 2 | <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2<br />

<br />

donation: bG 5113-7859<br />

<br />

betalninGsMottaGare: <strong>Veddige</strong><strong>Vi</strong>sionen<br />

Pre<strong>nu</strong>Meration: 150:-/år<br />

<br />

<br />

VeddiGe beManninG ab<br />

VeddiGe åkeri ab<br />

<strong>Vi</strong>skadalens försäkrinGsbolaG<br />

vi <strong>anar</strong> uggLor i veddige 19<br />

KÖRIGT & KÖRIGT 22<br />

<strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 | sidan 3<br />

0340-64 97 64 • www.hjror.com • info@hjror.com<br />

<br />

<br />

3x195<br />

<strong>Veddige</strong>:<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

40 År i energibranschen!<br />

stor erfarenhet av luft- jord-<br />

och bergvÄrmeinstallationer<br />

arne eriksson<br />

<strong>Vi</strong>ska! MaGasinet ställer frågor till<br />

Arne Eriksson med anledning att han<br />

har varit med och arrangerat cykeltävlingen<br />

Helsjön runt 30:e gånger. Redaktören<br />

till denna tidning var bjuden på cyklisternas<br />

ankomst på söndag förmiddag men på<br />

grund av en sendragen familjesammankomst<br />

dagen före, missade redaktören det. Därför är<br />

det inga bilder på trötta cyklister och glada<br />

vätskekontrollanter. Här kommer Arne Eriksson,<br />

mannen bakom mycket, även kallad Mr<br />

Vad är HelsJön runt?<br />

– Motionslopp på cykel för alla som kan cykla.<br />

VeM är arranGören?<br />

– IK Dran och Korpen startade 1979. Nu är det<br />

enbart Korpen som står 3x195 bakom det. Monika<br />

Eriksson, min hustru som hjälper mig mest, hon<br />

är min högra hand.<br />

<strong>Vi</strong>lka är HuVudsPonsorerna?<br />

– Sparbanken, Södra och Vattenfall som har varit<br />

med mest. Men vi har alltid 14-15 sponsorer.<br />

Hur MånGa ställde uPP i år?<br />

– 48 cyklade 45 km i år, 27 föreanmälningar,<br />

139 direktanmälningar. 214 cyklade sammanlagt,<br />

alla möjliga. Det var roligt att före detta<br />

italien-proffset Tommy Prim ställde upp i år.<br />

resultat?:<br />

– Snabbast 2 timmar och 42 mi<strong>nu</strong>ter, genomsnittshastigheten<br />

var: 38 km/h. Otroliga siffror<br />

på en motionslopp där varken hastighet eller<br />

varvstid har betydelse. Det är frivilliga mätningar<br />

från deltagarna.<br />

cyklar du sJälV?<br />

30:e helsjön runt<br />

30:e Helsjön runt<br />

ros-Marie olsson, <strong>Vi</strong>king Kärrstrand, Marie-Louise och Conrad Rehnström efter målgång på 70 km etappen.<br />

Foto: Anders Rehnström<br />

sandor olaH<br />

– Inte <strong>nu</strong> längre, men jag har cyklat Vättern<br />

runt tio gånger.<br />

berätta oM ditt roliGaste Minne<br />

från täVlinGarna:<br />

– För 15 år sen när vi var mellan 7-800 deltagare!<br />

Jag önskar att mer familjer på 45 km runda<br />

skulle ställa upp! Eller sådana som Sandor tex.<br />

slutliGen, Vad skulle du Helst <strong>Vi</strong>lJa<br />

Göra? Döpa en gata till Arne Erikssons gata i<br />

<strong>Veddige</strong>? Tillbringa en myggrik natt vid en sjö<br />

i ett tält tillsammans med Fredrik Reinfeldt?<br />

Eller fortsätta Helsjön runt i 30 år till?<br />

– Självklart tar jag det sista... Men det har du<br />

nog räknat ut själv.<br />

Tack Arne för dina svar, och nej, jag hade<br />

ingen aning om vad skulle du svara på sista<br />

frågan... <br />

3<br />

augusti

l Ägesr apport…<br />

Lägesrapport...<br />

text&bild: Peter Degerman<br />

Lägesrapport från VK<br />

<strong>Veddige</strong> våren 2008<br />

en lånG vinter med inomhusspel har<br />

tagit slut och våra spelare har under<br />

säsongen skördat stora framgångar i<br />

idrottshallar runt om i Halland och Sverige!<br />

T ex är vi distriktsmästare för flickor U13<br />

och U15. U17 flickorna vann Hallandsserien<br />

och våra seniordamer vann division 3. <strong>Vi</strong> har<br />

haft många av våra yngsta spelare- U11 och<br />

kids som tränat flitigt under säsongen och vi<br />

är redan <strong>nu</strong> helt säkra på att de kommer att<br />

fylla på föreningens prisskåp i framtiden! Det<br />

går redan att se att nya talanger är på G. Inte<br />

nog med att vi har lag som vinner, men om<br />

man tar U13 flickorna som exempel så har det<br />

varit fyra ytterligare lag som bara precis fått<br />

se sig besegrade av vårt eget förstalag. <strong>Vi</strong> har<br />

både topp och bredd på tjejsidan! Om man<br />

ska säga någonting om vad som tynger föreningen<br />

så är det främst hallhyrorna till kommunen,<br />

vi har betalt över 40.000 kr denna<br />

säsong bara i hallhyror! Dessutom har problem<br />

som uppkom i samband med golvbytet<br />

i <strong>Veddige</strong> idrottshall förra sommaren blivit en<br />

oönskad långbänk. För i samband med detta<br />

så byttes också stolpar till våra nät. Ni tror<br />

inte när jag säger det men resultatet blev att vi<br />

en hel säsong har spelat med lutande stolpar<br />

eftersom infästningarna för desamma gjordes<br />

fel! <strong>Vi</strong> hoppas att kommunen tar tag i detta<br />

problem under sommaren så att nästa säsong<br />

kan börja lodrätt! Inför säsongen inköptes<br />

55 nya dräkter, med mycket lag så får vi ta<br />

fler arrangemang osv, osv …..och allt detta<br />

kostar pengar. <strong>Vi</strong> kan inte nog tacka våra<br />

sponsorer som envist hjälper föreningen att<br />

bedriva verksamhet! Ett stort tack till bl a<br />

Andreassons Åkeri, Strängbetong, Varbergs<br />

Sparbank, Ringhals, Södra med flera företag<br />

för all hjälp! En sak till måste berättas om.<br />

Inför denna säsong har kommunen hjälpt till<br />

att finansiera ett sandbyte på vår träningsarena.<br />

Så vi är inte ”baaara” sura på kommunen<br />

utan också dem tacksamma! Vad gäller det<br />

stora jobbet med sandbyte så måste jag bara<br />

förutom då Kultur & Fritid nämna Kalle och<br />

Yvonne och alla på Andreassons Åkeri. Under<br />

en vecka i mitten av maj gick deras sandbil<br />

60 mil om dagen med den nya sanden från<br />

bortifrån Jönköping. Trehundra mil och över<br />

Trehundra ton av en sandkvalité som skulle få<br />

till och med strandraggarna på Copacobana<br />

att avundas oss …denna sand kördes till <strong>Veddige</strong><br />

med deras grusbil! TACK!<br />

Kom och känn på sanden… den är<br />

härlig!<br />

När det skrivs<br />

söndag första juni<br />

har tre U17 flicklag<br />

precis gjort årsdebut<br />

utomhus med<br />

b e a c hvol le y b ol l<br />

på stora tävlingar<br />

nere i Apelviken.<br />

Resultat mot spelare<br />

från Göteborg<br />

och Malmö efter<br />

en stekande het<br />

dag blev <strong>Veddige</strong><br />

etta, tvåa och trea!<br />

Beachträningen har<br />

startat och vi tränar<br />

måndagar och onsdagar.<br />

Vad är då på gång?<br />

Vad gäller beach så inbjuder<br />

vi nya ledare och spelare<br />

både killar och tjejer<br />

födda -93 och äldre till VK<br />

<strong>Veddige</strong> beachskola. Detta har<br />

blivit möjligt med bidrag från<br />

NBJs <strong>Veddige</strong>stiftelse som vi tackar!<br />

En av Sveriges mest meriterade tränare<br />

Sven- Pär Olsson kommer att<br />

utveckla både ledare och spelare<br />

vid dessa tillfällen!<br />

Den börjar Måndag 9<br />

juni kl.17-18 för nya spelare<br />

och gamla spelare kl.<br />

18.30-20.00. Avläsning av<br />

nivå och grundträning.<br />

Onsdag 11/6 samma tider. Teknikträning<br />

och bollkontroll<br />

Måndag 23/6 samma tider.<br />

Spelstrategier och taktik<br />

Onsdag 25/6 samma tider.<br />

Matchning<br />

Om du är ny och har<br />

frågor, vill veta mer eller anmäla<br />

dig- Ring Peter tel. 070-587 43 45<br />

Däremellan så tränar vi som sagt<br />

tidigare kl.18 måndag och onsdag och<br />

tävlar då och då på helgerna! Kolla in VK<br />

<strong>Veddige</strong>s hemsida. Där får man den senaste<br />

informationen!<br />

Lördagen den 28 juni arrangerar vi klubbens<br />

första ungdomstävling i beachvolleyboll<br />

- <strong>Veddige</strong> Beach Trophy part one och samma<br />

tävling men VBT part two Lördagen den 16<br />

augusti. Mer info finns på hemsidan inom<br />

kort!<br />

<strong>Vi</strong> i VK <strong>Veddige</strong> önskar alla en riktigt bra<br />

sommar!<br />

ordförande Peter deGerMan<br />

dessa tJeJer placerade sig bra på volley2000<br />

mästerskapet i Falköping i april: Emma Haldén, Jonna<br />

Lysebring, Sandra Johansson, Sussi Nordin.<br />

fyra aV våra absolut yngsta spelare<br />

Gabrielle lindfors, Jenny Badlund, Ronja Drottz-Blidberg,<br />

Clara Neråfors och Amanda Nordin<br />

dM Mästare U15 flickor. Sofie Persson, Erica Jansson,<br />

<strong>Vi</strong>ctoria Hansson och Amnda Banck<br />

<strong>Veddige</strong><br />

Beachtrophy 2008<br />

Välkommen till en rolig ungdomstävling i<br />

beachvolleyboll!<br />

part one: lördag 28 juni<br />

part two: lördag 16 augusti.<br />

När: Lördagen den 28 juni och 16 augusti<br />

Plats: Idrottshallen <strong>Veddige</strong><br />

En begränsad kiosk kommer att finnas, dock<br />

spelas turneringen i centrala <strong>Veddige</strong> med närhet<br />

till affärer, restauranger och annat.<br />

sidan 4 | <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 | sidan 5<br />

hjärtligt välkomna<br />

till den lilla<br />

volleybollmetropolen <strong>Veddige</strong>!

Bosses<br />

historiska hörna<br />

Mina berättelser bygger på uppgifter från historisk litteratur<br />

men också mycket från gamla tidningsartiklar och berättad<br />

muntlig tradition. Det är alltså inget vetenskapligt dokument.<br />

Jag hoppas komma sanningen så nära som möjligt.<br />

freden i roskilde.<br />

Efter freden i Roskilde 1658 hade vi hallänningar<br />

blivit svenskar på riktigt. Sveriges<br />

yta hade växt ordentligt. Skåne, Blekinge<br />

och Bohuslän var <strong>nu</strong> också svenska landskap.<br />

Dessutom hade vi fått Bornholm och Trondheims<br />

län i Norge.<br />

I fredsfördraget skrevs också in, att Sverige<br />

och Danmark skulle hålla ständig vänskap<br />

för varandras bästa. De skulle tillsammans<br />

hindra fientliga flottor att komma in i<br />

Östersjön.<br />

De, som varit med och förhandlat fram<br />

freden, skulle <strong>nu</strong> belönas. General Wrangel<br />

fick 60 000 riksdaler. Den danske överlöparen<br />

Corfitz Ulfelt fick bli svensk greve med Sölvesborgs<br />

slott och län och Herrevadskloster i<br />

Skåne med socknarna Riseberga och Färingtofta.<br />

Han fick dessutom tillbaka sina danska<br />

gods.<br />

Sten Bielke fick Järestads härad i sydöstra<br />

Skåne med Borrby gård för evig tid. Den<br />

franske ambassadören Terlon, som knegat<br />

med Karl X Gustav över isarna vid Bälten, fick<br />

anvisningar på tvåhundra skeppund koppar<br />

till ett värde av 10 000 riksdaler.<br />

Större än så här skulle Sverige aldrig bli.<br />

Ytan var dubbelt så stor som dagens Sverige.<br />

Folkmängden var bara en fjärdedel av vår tids.<br />

Under kriget hade det varit värdefullt att ha<br />

de tyska besittningarna. Sverige kunde genom<br />

dessa falla danskarna i ryggen.<br />

karl x GustaV Har Planer.<br />

Fred med grannen var inget som vår<br />

kung gick och funderade på. Han hade <strong>nu</strong><br />

fått samma storhetsvansinne som en gång<br />

den danske kungen Kristian Tyrann. Hela<br />

Norden skulle slås ihop till en stat under<br />

svensk ledning.<br />

Karl X Gustav hade <strong>nu</strong> ett oavslutat krig<br />

med Brandenburg. Danmark var i allians med<br />

Nederländerna. I Europa började man frukta<br />

den segerrike svenske kungen. Intensiva förhandlingar<br />

pågick i många länder. Svenska<br />

diplomater for både till Paris och London.<br />

Svenska trupper hade enligt fredsvillkoren<br />

rätt att ligga kvar på de danska öarna till den<br />

1 maj 1658. Karl X Gustav ville inte angripa<br />

Brandenburg, så länge Danmark hade sin<br />

allians med Nederländerna. Han befarade,<br />

att danskarna började krig och föll honom i<br />

ryggen.<br />

Svenska trupper samlades <strong>nu</strong> i Kiel, enligt<br />

planerna för att angripa Brandenburg.<br />

nytt kriG Mot danMark.<br />

Den 5 augusti 1658 gick Karl X Gustav<br />

ombord på örlogsfartyget Amaranthe i<br />

Göteborgs hamn och reste via Flensburg till<br />

Wismar. Här höll han krigsråd med de sex<br />

närvarande riksråden. Rikskanslern Erik<br />

Oxenstierna och riksmarsken Jakob De la<br />

Gardie hade avlidit nyligen, varför deras platser<br />

var vakanta. Kungen blev <strong>nu</strong> sin egen rikskansler<br />

och överbefälhavare, något som han<br />

trivdes väl med.<br />

Kungen föreslog, att Danmark skulle<br />

totalt utplånas som självständig stat och helt<br />

inlemmas med Sverige. Universitetet i Köpenhamn<br />

skulle flyttas till Göteborg. Dansk adel<br />

skulle bli de svåraste motståndarna. Målet var<br />

att få dem att emigrera till Ingermanland, där<br />

lämpliga gods skulle anvisas.<br />

Erik Dahlberg sändes över till Köpenhamn<br />

för att spionera på de danska försvarsanläggningarna.<br />

Han kom tillbaka med<br />

utförliga skisser. Kungen åkte till Kiel, där<br />

över fyratusen man fotfolk och tolvhundra<br />

ryttare fördes ombord på elva örlogs- och<br />

sextio transportfartyg. Då allt var klart den<br />

6 augusti 1658 steg Karl Gustav ombord på<br />

Wrangels amiralsskepp. Alla utom kungen<br />

och hans närmaste män trodde, att man var<br />

på väg mot Brandenburg.<br />

Två dagar senare landsteg hären i Korsör,<br />

cirka 16 mil från Köpenhamn. Det var en<br />

söndag, mitt under gudstjänsttid.<br />

försVaret aV köPenHaMn.<br />

Paniken spred sig först i Köpenhamn.<br />

Kung Fredrik III lyckades dock vända stämningen<br />

och inom något dygn mobilisera hela<br />

befolkningen. Många hade uppmanat den<br />

danske kungen att fly till Norge, men han<br />

svarade: ”Jag vill dö i min Rede.”<br />

Alla arbetade <strong>nu</strong> febrilt med att förstärka<br />

vallarna och bygga upp ett försvar. Kung<br />

Fredrik hade lovat borgarna förmåner, om de<br />

försvarade sin stad. De skulle aldrig mer få<br />

skatter, som de inte varit med och beslutat om.<br />

De skulle också få äga frälsegods med samma<br />

rättigheter som adeln. Snabbt var Köpenhamns<br />

innerstad en sluten borg.<br />

Styrkorna mönstrades. I Köpenhamn<br />

fanns <strong>nu</strong> drygt sjutusen man. Tretusen var<br />

soldater eller matroser. Tretusen var borgare.<br />

Resten var hantverksgesäller eller studenter.<br />

Överbefälhavare var Hans Schack. Armén<br />

stod under befäl av Hans Ahlefeldt och kungens<br />

son Ulrik Christian Gyldenlöve. Kommendant<br />

på Köpenhamns fästning var Joachim<br />

Breda.<br />

Danska riksråd skyndade iväg för att<br />

möta svenskarna så långt från Köpenhamn<br />

som möjligt. Karl X Gustav hälsade dem med<br />

en timslång utskällning för deras attityd före<br />

förra kriget till under förhandlingarna efteråt.<br />

Han anklagade dem för att skydda den man,<br />

som stulit allt värdefullt från den svenska<br />

kolonin vid Guldkusten. Danskarna skyndade<br />

tillbaka igen.<br />

Karl X Gustav hade förlorat tid. Danskarna<br />

hade fått sina 250 kanoner på plats.<br />

det sVenska anfallet.<br />

Den 11 augusti satte sig den svenska<br />

armén i rörelse mot Köpenhamn. Danskarna<br />

tände eld på sina yttre förorter. Karl Gustav<br />

red upp på Valby Bakke, alldeles nära dagens<br />

Vesterbrogade. Han såg brandröken över hela<br />

horisonten och förstod, att danskarna verkligen<br />

tänkte försvara sig.<br />

En del svenska officerare med Erik<br />

Dahlberg i spetsen ville omedelbart storma.<br />

Kungen bestämde sig för belägring i stället.<br />

Han tyckte, att han hade för liten trupp. Om<br />

stormningen misslyckades, skulle hären vara<br />

förlorad.<br />

Köpenhamn omringades och skars av<br />

från alla håll. Artilleribatterier ställdes upp.<br />

Löpgravar började grävas mot Vesterport.<br />

Svenskarna hade bara lätta kanoner med sig.<br />

Man började bombardera staden. Kronborgs<br />

slott vid Helsingör intogs av svenskarna, som<br />

<strong>nu</strong> kunde anfalla även norrifrån med tyngre<br />

kanoner.<br />

Holländarna koMMer.<br />

I slutet av oktober kom en holländsk<br />

flotta på över 30 fartyg till Öresund.<br />

Wrangel bevakade Köpenhamn med<br />

44 fartyg. Holländarna kom allt<br />

närmare. Wrangels flotta gick till<br />

angrepp. Det blev ett sjöslag med<br />

bredsidor och äntringar med<br />

svärd och knivar. Två holländska<br />

amiraler stupade. Den svenske<br />

amiralen Clas Bielkenstierna<br />

fick en falkonettkula i höften.<br />

Flera skepp sänktes men holländarna<br />

lyckades ändå ta sig<br />

genom spärren och kunde<br />

undsätta Köpenhamn, där de<br />

möttes av jubel.<br />

kunGens Gloria<br />

På sned.<br />

De svenska trupperna<br />

drogs <strong>nu</strong> tillbaka till Bröndshöj<br />

en halv mil från Köpenhamn.<br />

Modet sjönk hos svenskarna. Förtrollningen<br />

kring Karl X Gustav<br />

verkade bruten. De svenska vapnen<br />

var inte längre oövervinneliga. Två<br />

gånger höll kungen på att omkomma till<br />

sjöss. Först försökte han ta sig över till Skåne<br />

i en liten julle, som rammades av en fregatt.<br />

De flesta ombord föll i vattnet och drunknade<br />

utom kungen. I oktober satt han i en större båt<br />

i tät dimma. Med sig hade han den franske<br />

ambassadören Terlon. När dimman lättade,<br />

var de bara femtio meter från ett holländskt<br />

krigsskepp, från vilket man började skjuta på<br />

dem utan att de blev träffade.<br />

Nu kom en 30 000 man stark här av brandenburgare,<br />

polacker och österrikare marscherande<br />

norrut på Jylland, där de drev bort den<br />

ena svenska garnisonen efter den andra.<br />

På av svenskarna tidigare ockuperad<br />

mark bildades <strong>nu</strong> motståndsgrupper, som<br />

slog till mot svenskarna. Den nyutnämnde<br />

landshövdingen på Bornholm, Johan Printzenskiöld<br />

mördades på öppen gata i Rönne.<br />

I samma ögonblick dånade Bornholms alla<br />

kyrkklockor. Folk rusade ut och gjorde sig till<br />

herrar över ön.<br />

Lika illa gick det i Trondheims län. Den<br />

svenske guvernören Claes Stiernsköld togs<br />

tillfånga med hela sin garnison. Norska fribytare<br />

trängde in i Norrland till silvergruvan vid<br />

Nasafjäll, som förstördes.<br />

I Skåne härjade en snapphanearmé på sjuhundra<br />

man. Adeln i Skåne började bråka, då<br />

svenskarna började belasta dem med skatter<br />

och tullar. Överlöparen Corfitz Ulfelt började<br />

ta underjordiska kontakter med sina landsmän.<br />

Fienderna på Jylland kunde när som helst<br />

komma över till Själland och Skåne.<br />

fredrik iii av Danmark (1609-1670)<br />

som förlorade Skåne till Sverige.<br />

köPenHaMn storMas.<br />

I februari 1659 beslöt Karl X Gustav att<br />

storma Köpenhamn. Stormtrupperna hade<br />

fått vita överdragskläder för att inte synas mot<br />

snön. Stegar och bärbroar snickrades ihop.<br />

Kungen hade fått förstärkning från Sverige.<br />

Hans trupp bestod <strong>nu</strong> av tiotusen man.<br />

Anfallet sattes in på tre punkter. En avdelning<br />

leddes av Gustaf Banér, fältmarskalkens<br />

son. En invandrare från Livland, som<br />

utmärkts sig vid den polska fronten, ledde en<br />

annan grupp. Han hette Fabian von Fersen.<br />

Den tredje avdelningen under Claes Tott<br />

angrep Christianshavn.<br />

bosses historiska hörna<br />

bo eMa<strong>nu</strong>elsson<br />

Det blev en fruktansvärd stormning.<br />

Försvararna hällde ut vatten, som frös till is.<br />

Allting blev mycket halt. De, som lyckades<br />

komma upp på vallarna, kastades omedelbart<br />

ner och landade med krossade huvuden. Inga<br />

tog sin in. Våg efter våg kastades tillbaka.<br />

Efter tre timmar blåste Karl X Gustav<br />

till reträtt. Svenskarna hade förlorat femtonhundra<br />

man. Inne Köpenhamn ringde kyrkklockorna<br />

och man sjöng Te Deum. Området,<br />

där stormningen slogs tillbaka, heter<br />

Stormgatan. Här firades det i över hundra år<br />

en nationell festdag. Den drogs in, då Gustaf<br />

III gifte sig med en dansk prinsessa.<br />

storMakterna inGriPer.<br />

Nu började både Frankrike och Storbritannien<br />

blanda sig i leken. Frankrike ville ha<br />

svenskarna i krig mot habsburgarna i Tyskland.<br />

England ville inte, att Nederländerna<br />

fick för mycket av Östersjön. Karl X<br />

Gustav måste rädda Roskildefreden.<br />

Hans diplomater Matthias Björnklou<br />

och vallonättlingen Peter<br />

Julius Coyet for mellan Europas<br />

huvudstäder i ett politiskt spel.<br />

Till Öresund kom den 20<br />

juni 1659 en engelsk flotta med<br />

fyrtio fartyg och tvåtusen<br />

kanoner. Karl Gustav försökte<br />

få engelsmännen intresserade<br />

av att dela Danmark. Han<br />

erbjöd dem också Island och<br />

Bergen i Norge.<br />

Nu kom det också en holländsk<br />

flotta hit för att bevaka<br />

engelsmännen. Mitt i kungens<br />

köpslående seglade engelsmännen<br />

iväg. I England hade Cromwell<br />

dött och amiralen måste hem<br />

och bevaka sin framtid.<br />

På hösten 1659 blev det värre.<br />

Den kejserliga armén hade erövrat det<br />

mesta av Pommern. Kurland, som hade<br />

erövrats 1658, gick förlorat. De allierade<br />

trupperna tog Fyn, som svenskarna hållit.<br />

Femtusen svenskar togs tillfånga.<br />

Den svenske kungen var nära att drunkna<br />

igen, då han i full storm skulle föras ut i<br />

en liten båt till ett svenskt örlogsfartyg. Båten<br />

slogs sönder och alla officerarna drunknade<br />

utan kungen, som hållit sig fast i skeppets<br />

akterparti. Han halades ombord med tågverk.<br />

Danskarna hade utarbetat en plan för<br />

att förgifta den svenske kungen. Han skulle<br />

förgiftas av en svensk student. Planen misslyckades,<br />

då studenten tappat ett brev, som<br />

avslöjade det hela.<br />

Karl X Gustav ville <strong>nu</strong> förhandla. Danskarna<br />

hade ökat sina krav. Karl X Gustav ilsknade<br />

till och gav fältmarskalken Lars Kagg<br />

order om att anfalla Norge med tiotusen man.<br />

De kom fram till Haldens fästning. Då ingrep

Frankrike och lyckades få igång fredsamtal.<br />

Medlare från England deltog också. Karl X<br />

Gustav var redo för vissa eftergifter.<br />

slutet för karl x GustaV.<br />

Den mycket deprimerade och hårt slitne<br />

kungen dök upp i Göteborg på julafton 1659.<br />

Dit hade han kallat ständerna och dit kom<br />

hans drottning och lille son. Det blev några<br />

intensiva, arbetsfyllda veckor för den allt<br />

tjockare kungen. Riket låg <strong>nu</strong> fortfarande i<br />

krig med Danmark, Polen, Ryssland, Brandenburg,<br />

Nederländerna och kejsaren. Själv<br />

mådde han inte bra. Han hivade i sig massor<br />

av mediciner men fortsatte att arbeta lika<br />

hårt. Läkarna gissade på alla sorters sjukdomar,<br />

såsom skörbjugg, mot vilket man satte<br />

in intensivbehandling med kraftiga lavemang<br />

och åderlåtning. I dag tror man, att han hade<br />

en rejäl förkylning som gick över i lunginflammation.<br />

Den 4 ja<strong>nu</strong>ari talade kungen till ständerna<br />

i den provisoriska rikssalen i Kronhuset i<br />

Göteborg. Den fyraårige tronarvingen satt på<br />

en liten stol intill. Kungen talade om kriget.<br />

Han behövde mer pengar för att kunna fortsätta<br />

kriget. Efter många och långa tal gick<br />

ständerna med på nya skatter och utskrivningar.<br />

Som villkor satte man, att kungen <strong>nu</strong><br />

skulle hålla sig hemma i riket.<br />

Några veckor senare blev kungen sämre.<br />

karl x Gustavs<br />

fru, Hedvig<br />

Eleonora av<br />

Holstein-Gottorp,<br />

Karl XI:s mamma,<br />

lät bla a bygga<br />

Drottningsholms<br />

slott.<br />

När han rådgjorde med sina läkare, fick han<br />

dystra besked. De kunde inte besegra sjukdomen.<br />

Läkaren hade då under en månads tid<br />

behandlat kungen utan att han blev bättre.<br />

Karl X Gustav blev mycket bedrövad.<br />

Han kallade på sin syster, Maria Eufrosyne,<br />

gift med Mag<strong>nu</strong>s De la Gardie. Han talade<br />

länge med henne om rikets osäkra framtid.<br />

Hans personlige själasörjare, Erik Emporagrius,<br />

anlände. Kungen fortsatte att arbeta,<br />

hostande och flämtande, sittande i en fåtölj.<br />

Den 10 februari hade kungen utnämnt elva<br />

nya statsråd och skisserade en plan, hur riket<br />

skulle styras efter hans död. Detta skulle bli<br />

hans testamente.<br />

Tidigt nästa morgon var kungen redo att<br />

möta prästen. Han leddes mellan sin hustru<br />

och översten Nils Brahe till systerns rum.<br />

Där lämnade han en full syndabekännelse<br />

med särskild tonvikt vid ungdomsårens alla<br />

synder. Sedan fick han nattvarden. Han vägrade<br />

dock att lägga sig ner.<br />

Även nästa dag den 12 februari satt han<br />

uppe. Han blev <strong>nu</strong> allt sämre. Kungen tog<br />

avsked av sina anhöriga och sina vänner. De<br />

fick komma in en och en. En, som var där, var<br />

den gamle skottskadade sjöbjörnen, amiralen<br />

Bielkenstierna. Han haltade in på en krycka<br />

för att snart gråtande stappla ut igen med<br />

kungens avskedsreplik ringande i öronen:<br />

”Tack för var dag vi varit tillsammans”.<br />

Kungens plågor blev bara värre. Han<br />

kunde inte ligga ner utan hölls i armarna av<br />

riksmarskalken Gabriel Oxenstierna och Nils<br />

Brahe. <strong>Vi</strong>d midnatt förklarade läkaren, att<br />

döden var nära. Kungen tog avsked av dem,<br />

som fanns i rummet och undertecknade sitt<br />

testamente. Någon gång mellan 1 och 2 på<br />

natten den 13 februari 1660 avled han. Han<br />

blev bara 37 år gammal. I rummet fanns då<br />

hans tjugotreåriga änka, Hedvig Eleonora,<br />

och i närheten hans fyraårige son, tronarvingen<br />

Karl.<br />

Omedelbart lät riksråden stänga Göteborgs<br />

portar. Nyheten fick än<strong>nu</strong> inte komma<br />

ut. Springande steg hördes i natten. Kungliga<br />

kurirer galopperade genom gatorna och försvann<br />

i mörkret.<br />

Riksdrotsen Per Brahe, rikets högste<br />

ämbetsman, låg hemma och var sjuk. Han<br />

väcktes upp. I vaxljusets sken fick han läsa<br />

den avlidne kungens testamente. Hovklapprande<br />

hördes utanför. Den kungliga vagnen<br />

stannade utanför Per Brahes hus på Norra<br />

Hamngatan. Adolf Johan, kungens yngre<br />

bror, skyndade in.<br />

Bud gick till alla de närvarande riksråden<br />

med ordern: Samling <strong>nu</strong> på morgonen den<br />

13 februari kl. 7 i Per Brahes sängkammare.<br />

Kungens testamente skall läsas upp.<br />

Därmed börjar ett nytt kapitel i historien<br />

om Sverige.<br />

Hur det gick för Sverige, som var i krig<br />

med sex stater och <strong>nu</strong> var utan kung, får vi<br />

förhoppningsvis veta i nästa <strong>nu</strong>mmer av<br />

<strong>Vi</strong>SKA. Hade hallänningarna <strong>nu</strong> blivit fullvärdiga<br />

svenskar, som man kunde lita på? Det<br />

får vi också veta i nästa tidning.<br />

karl x Gustav, trots ett fysiskt aktivt liv blev<br />

en rätt rund man i äldre dagar. Målning av J<br />

Wuchter, Gripsholm.<br />

bert-ola Henrysson tillsammans med Bill Gustavsson framför framtidsfabriken<br />

som håller på bli trendig – igen.<br />

HJ-rör fyller 40 år i år. <strong>Vi</strong>SKA!<br />

Magasinet är på besök för<br />

att gratulera. I fikarummet<br />

träffar vi Janne och Bert-<br />

Ola Henrysson, söner till<br />

Henry Johansson. Bert-Ola<br />

bjuder på smörgåstårta<br />

och kaffe och berättar<br />

att han är för övrigt lika<br />

gammal i år som företaget.<br />

Beo berättar vidare att han är glad att han<br />

har hamnat i en sådan framtidsbransch. Det<br />

nya energitänkandet gör att förutom vanliga<br />

rörarbeten får de allt fler nyinstallationer av<br />

olika energibesparande värmesystem. Han är<br />

glad idag att de var bland de första som trodde<br />

på värmepumpars frammarsch.<br />

Idag jobbar elva personer i företaget.<br />

Många av killarna är unga och duktiga yrkesmän.Tillsammans<br />

med de<br />

äldre bildar de<br />

ett riktigt bra<br />

team som är kul<br />

att jobba med.<br />

Den man<br />

som har varit<br />

med från starten<br />

tillsammans med Henry Johansson (som är<br />

pensionär sedan länge) är Bill Gustavsson.<br />

Han är 62 år, har varit anställd på HJ-rör i<br />

40 år! Således känner han väl till jobbet och<br />

företaget.<br />

Beo säger att han saknar skruvandet.<br />

framtiden Är brun!<br />

text&bild sandor Olah<br />

Framtiden är brun!<br />

Sedan ett tag tillbaka jobbar han mest med<br />

projektering och offertlämnande. Det blir<br />

mestadels kontorsarbete.<br />

Jag nämner i vårt samtal att jag tycker att<br />

HJ-rör är "<strong>Veddige</strong>s ansikte utåt", i och med<br />

byggnadens placering.<br />

– Ja, världens<br />

kanske<br />

fulaste byggnad<br />

– skrattar<br />

Beo med Janne.<br />

– Men den färgsättningen<br />

var<br />

modern för 40 år sen, och vi väntar ut att den<br />

blir modern igen.<br />

Jag tycker personligen att de har rätt.<br />

Orange och brun koagulerad plåt är hur 2008<br />

som helst.<br />

Grattis HJ-killar på födelsedagen!<br />

sidan 8 | <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 | sidan 9

dalsland<br />

text&bild: sandor Olah<br />

Dalsland<br />

1 5<br />

2 6<br />

3 7<br />

4 8<br />

öretaGareföreninGens MedleM-<br />

Mar tycker inte om att ha tråkigt.<br />

fDärför<br />

gör vi små resor ibland. Denna<br />

gång styrde vi Doles buss mot Dalsland.<br />

Dalsland är ett landskap som gränsar mot<br />

Nordpolen, Island och Grönland. Jag vet inte<br />

riktigt. Kallt var det i alla fall. Men så var<br />

det den enda negativa med den resan. Nog<br />

snackat om vädret, vi hade vansinnigt skoj.<br />

En resa med många upplevelser genom landskap,<br />

kultur och natur.<br />

Dalsland i Olssons fotspår, hette det på<br />

inbjudan. Olsson var självaste Esso-Hans med<br />

frun Lena. De har plockat ihop ett riktigt<br />

spännande reseprogram.<br />

Efter avresa från en solig <strong>Veddige</strong> gjorde<br />

vi vårt första stopp i Vänersborg för att fika<br />

(1). Sen åkte vi till Not Quite en konstnärsby<br />

där vi fick en guidad visning (3, 4). Färden<br />

gick vidare till en godisfabrik (2), för att sedan<br />

landa i Bengtsfors, Gammelgården (5).<br />

<strong>Vi</strong> övernattade på Baldärsnäs som är en<br />

vacker herrgård tillhörande Ingvar Oldsberg.<br />

På kvällen fick vi en utsökt middag, för att<br />

sedan på morgonen, väl utvilade uppleva en<br />

resa genom Dalslands kanal med båten Dalslandia<br />

(6, 7, 8). <strong>Vi</strong> åkte genom 13 slussar som<br />

sammanlagt utgör drygt 100 meters nivåskillnad.<br />

Hade båten varit en centimeter bredare<br />

hade den inte klarat färden, det är säkert.<br />

Efter det styrde Busken bussen tillbaka<br />

till soliga <strong>Veddige</strong>. Tack Hans och Lena!<br />

8:e Brasilienbrevet<br />

8:e brasilienbrevet<br />

alVa inGeGerd saloMonsson<br />

finns också grillområde där man ofta samlas regel ingen nöd utan har mat för dagen. Däre-<br />

Hej igen!<br />

<strong>nu</strong> Har vi sålt vår villa här i Brasilien<br />

som vi köpte när vi flyttade hit<br />

för snart fem år sedan. <strong>Vi</strong> har trivts<br />

mycket bra i den men <strong>nu</strong> planerar man att<br />

bygga ett 33-våningars höghus på ena sidan<br />

och ett 25-våningars hus på den andra. Gatan<br />

som vår villa ligger på är inte längre den gata<br />

som vi flyttade till. Då var det villor utefter<br />

hela gatan men <strong>nu</strong> är det restauranger, barer<br />

och dansställen. Det har blivit en nöjesgata,<br />

så vi tyckte att <strong>nu</strong> var det dags att sälja villan.<br />

<strong>Vi</strong> fick bra betalt, dels eftersom fastighetspriserna<br />

över lag har gått upp mycket här i Ponta<br />

Negra, dels för att det har blivit en innegata.<br />

Det är två spanjorer som har köpt den och<br />

tänker bygga ett diskotek på tomten.<br />

Men vi har inte köpt någon ny villa. I stället<br />

har vi valt en lägenhet i ett s.k. condominio.<br />

Det är ett mycket vanligt sätt att bo i här i<br />

Brasilien. Ett condoinio kan bestå av en grupp<br />

villor eller lägenhetshus. Det utmärkande för<br />

det, är att boområdet är inhägnat på något<br />

sätt. Den som köper en villa eller en lägenhet<br />

får lagfart på bostaden och äger den fullt<br />

ut. Man delar på kostnaden för skötseln av de<br />

gemensamma ytorna. Här i Ponta Negra är<br />

det många condominios som byggs för turister<br />

som bor här en kortare eller längre tid och<br />

sedan hyr ut lägenheten när man inte själv är<br />

där. I vårt condominio är det dock mest brasili<strong>anar</strong>e<br />

som bor.<br />

Lägenheterna finns i fyra höghus, vart<br />

och ett med trettio lägenhetsplan och en<br />

extra våning högst upp där det finns ett gym<br />

som förutom träningsredskap bland annat har<br />

bubbelpool.<br />

Utomhus finns två stora och två små<br />

pooler, tennisbana, lekplats, fotbolls- och<br />

basketplaner samt strandvolleyplan. Det<br />

när man är ledig. Tre morgnar i veckan deltar<br />

jag i vattengymnastik som leds av en mycket<br />

duktig idrottslärare.<br />

För att komma in på området måste man<br />

passera en portvakt. Oss lärde de sig känna<br />

igen på en gång. Men vi ser ju inte ut som<br />

några brasili<strong>anar</strong>e. I Sverige ser vi ut som vem<br />

som helst. Men här skiljer vi oss från mängden<br />

med vår ljusa hy och blåa ögon. Dessutom<br />

tycker de att vi är långa och det kan nog<br />

stämma för jag har ibland svårt att få tag på<br />

kläder som är tillräckligt långa.<br />

Condominioavgiften som alla lägenhetsinnehavare<br />

betalar för de gemensamma faci-<br />

tVå aV våra pooler. Den som ser ut som en<br />

gitarr har 25-meters banor. Bilden är tagen<br />

från vår lägenhet.<br />

liteterna är drygt 1000 svenska kronor och de<br />

som bor här hör till de 15% som har en familjeinkomst<br />

på mer än 5000 kronor i månaden.<br />

Många brasili<strong>anar</strong>e har en familjeinkomst<br />

på omkring 1000 kronor och ibland än<strong>nu</strong><br />

mindre. Detta trots att de har fått det överlag<br />

mycket bättre på senare år. Men de lider som<br />

det stora kortet är taget från<br />

lägenheten. Man ser havet och att<br />

nya höghus håller på att byggas i<br />

Ponta Negra.<br />

det Här fotot till höger föreställer<br />

vårt hus. <strong>Vi</strong> bor på sjuttonde<br />

våningen, lite ovanför mitten och till<br />

höger om de gula linjerna.<br />

mot har de flesta familjer ingen bil, tvättmaskin<br />

eller dator för att ta några exempel som är<br />

ganska självklara för oss svenskar.<br />

<strong>Vi</strong> stortrivs här i vårt condominio och<br />

tycker att man knappast kan ha det bättre.<br />

Det hindrar inte utan att vi tillbringar<br />

sommaren i Sverige i år. När ni läser det här<br />

brevet är vi i Sverige har förhoppningsvis köpt<br />

en segelbåt som vi tänker bo i. Förmodligen<br />

kommer den att ha sin hemmahamn i Bua. <strong>Vi</strong><br />

har ju barn och barnbarn i Sverige och de har<br />

ingenting emot att vi bor hos dem men vi vill<br />

rå oss själva och dessutom älskar vi att segla.<br />

<strong>Vi</strong> tycker att vi får det bästa av två världar<br />

om vi vistas i Sverige under de tre sommarmånaderna<br />

och tillbringar resten av<br />

tiden i Brasilien som är ett underbart land,<br />

men annorlunda mot Sverige. Här vistas man<br />

utomhus mycket mer än i Sverige vilket inte<br />

är så konstigt med det varma klimatet som<br />

råder här. Livsstilen är annorlunda, det är lättare<br />

att leva här. Brassarna är mycket vänliga,<br />

snälla och hjälpsamma. Man accepterar alla<br />

sorters människor: svarta, vita, handikappade,<br />

fattiga och rika. Det har faktiskt aldrig<br />

funnits någon rasism i Brasilien. I stället har<br />

människor från jordens alla hörn kommit hit<br />

och det har skett en uppblandning av olika<br />

folkslag vilket har medfört att det finns inget<br />

typiskt brasilianskt utseende. I den här delen<br />

av landet, den nordöstra är det inte vanligt att<br />

man är blåögd och har ljus hy. Påverkan från<br />

indianer och afrikaner är mycket stor. Längre<br />

söderut, i Rio de Janeiro till exempel, är påverkan<br />

från Europa större och befolkningen är<br />

ljusare.<br />

Nu slutar jag för denna gång och hoppas<br />

att den svenska sommaren blir fin i år.<br />

alVa inGeGerd saloMonsson<br />

sidan 10 | <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 | sidan 11

Hans olsson och Irene Richardsson<br />

pratar om gamla tider<br />

enskärsPloGen Går till djupet med bara<br />

en hästkraft.<br />

VeddiGe farMers. Och hästen heter<br />

Amanda. Söt tjej!<br />

stora bilden: Donica och Bonita.<br />

foto: Sandor Olah<br />

Vårbrukardag<br />

Första söndagen i maj bjöd<br />

på ett strålande väder. Helt<br />

perfekt för att plöja, harva,<br />

så och ringvälta med hästar.<br />

faMilJen ricHardsson, Backen,<br />

<strong>Veddige</strong> stod som värdar för denna<br />

dag. Det hade varit DM i plöjning på<br />

fredagen så då passade det ju utmärkt att fortsätta<br />

med vårbruket.<br />

Kjell Carlsson från Källsjö kommer att<br />

representera Halland vid SM i plöjning. Hästarna<br />

han hade framför plogen denna dag var<br />

mor och dotter. Donika och Bonita. Två fina<br />

ardennerston. Bonita gick först i treårs ringen<br />

på sommarpremieringen i Tvååker 2007.<br />

Ardennervalacken Willhelm drog en harv<br />

Han Heter Wilhelm och han trivs jättebra som ploghäst.<br />

liksom Shirestoet Amanda. Under eftermiddagen<br />

anslöt ytterligare hästar för att hjälpa<br />

till med sådd och att ringvälta. Totalt hjälptes<br />

fyra ardennerhästar, två nordsvenskar samt en<br />

Shirehäst åt att gör klart alla momenten under<br />

denna härliga vår dag.<br />

Det var med nostalgi i blicken några av de<br />

äldre gubbarna såg hästarna jobba. Herrarna<br />

fick sin chans att prata gamla minnen med de<br />

som höll i tömmarna. Hela dagen gick åt till<br />

att bruka jorden.<br />

Nu är det bara att vänta och se om det<br />

gror så att där blir någon havre att skörda till<br />

hösten. Naturligtvis såddes det gammaldags<br />

havre.<br />

Eftersom det är vårbrukat med häst så<br />

kommer det med största sannolikhet att bli<br />

skördat med häst fram i augusti.<br />

<strong>Vi</strong> återkommer då med ytterligare reportage<br />

och fina bilder.<br />

sidan 12 | <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 | sidan 13<br />

vÅrbrukardag<br />

text&bild: Helen Börjesson

körigt&körigt<br />

text: inGer Eklöv. Bild: Sandor Olah<br />

Sommarlov! Och vilken<br />

säsongsavslutning vi har<br />

haft! När jag skriver detta<br />

har jag nyss kommit<br />

hem från vår vårsoaré<br />

i Församlingshemmet.<br />

Jag tänker att ”om folk<br />

visste hur roligt vi har i<br />

kyrkokören så ….. oj så<br />

många vi skulle vara då ! ”<br />

Första maj skulle ha firats med ”Vårsånger<br />

i Prästgårdens trädgård” men på grund<br />

av regn sjöng vi i Församlingshemmet och det<br />

Körigt&körigt<br />

blev trevligt i alla fall. Har man bara sol i<br />

sinne, så.<br />

Veckan därpå hade vi större tur med<br />

vädret då vi samlades i ”Börjes trädgård”<br />

för att sjunga vårsånger för dom som bor<br />

på <strong>Vi</strong>debo. Det är ju en otrolig prakt han<br />

bjuder på där, Bror Börjesson! <strong>Vi</strong>lket arbete<br />

han lägger ner i dessa rabatter, till glädje för<br />

alla som kommer dit. <strong>Vi</strong> sjöng om ”vårvindar<br />

friska” som plötsligt grep tag i Marie-Louise<br />

notblad.<br />

Turligt nog fanns det klädnypor i torkvindan<br />

så det blev ordning på papperen igen<br />

och vi kunde fortsätta med vårt program.<br />

Då ”Sköna maj” hade klingat ut överräckte<br />

”Börje” en vacker orkidé till Marie-Louise.<br />

Jag vet inte om han själv drivit upp den i blom,<br />

men jag tror nog det. Och så kramades dom<br />

förstås.<br />

Därefter gick kören vidare till Församlingshemmet<br />

för att öva inför vårsoarén.<br />

Varje torsdag klockan 19 övar vi träget och<br />

Marie-Louise har stort tålamod med oss,<br />

ibland vill hon nämligen att vi skall sjunga<br />

svåra saker. Som ”Kö-sången” t.ex., den var<br />

inte lätt. Alla ni som hörde oss framföra den<br />

på vårsoarén, vad tyckte ni? Tack för att ni<br />

kom! Och barnen, med hjälp av Eva Ivarsson<br />

och Marie-Louise hade bakat goda kakor och<br />

frallor till kaffet. Det blev riktigt trevligt och<br />

vi i kyrkokören fick njuta av Juniorkörens och<br />

Gospelskörens sånger också. Dom är så bra på<br />

att komma ihåg texter också, vi har alltid våra<br />

pärmar. Kan det vara åldern? Nu är vi lediga<br />

ett par månader och det firade vi med bussresa<br />

till Glommen.<br />

Först bjöds vi på ett glas iskall Äpple-öl på<br />

Marie-Louise altan i Norra Näs. Hon kan mer<br />

än spela kyrkorgel den tjejen, hon har ”gröna<br />

fingrar”. <strong>Vi</strong>lken härlig trädgård hon har!<br />

”Vårt Kök i Glommen” är en liten restaurang<br />

och delikatessbutik och där ägnade vi oss<br />

åt vinprovning. 2 vita och 2 röda, vi doftade<br />

och smakade (men spottade inte ut) och upptäckte<br />

både fläder, gräs, sparris och stall. Själv<br />

har jag dålig fantasi och brukar gå efter flaska<br />

och etikett ”den här ser trevlig ut, den tror<br />

jag på”.<br />

En ljuvlig middag med Glommen-fiskade<br />

havskräftor, baconlindade torsktournedo<br />

och dajmparfait avnjöt vi under sång. Om ni<br />

tror att vi bara ”roade” oss tror ni fel. Marie-<br />

Louise smygövade på ”Kö-sång” och med<br />

lite vin i kroppen kommer herrarna mycket<br />

lättare ”upp på Ölandsbron”! Kö-sång är en<br />

”Hasse & Tage-skapelse”. Det blev en sen<br />

fredagskväll och jag som skulle upp tidigt på<br />

lördagsmorgonen! Men man kan gott vara<br />

lite trött, bara man har roligt. Min kära tvillingsyster<br />

sjunger ju i Ås-Sällstorps kyrkokör<br />

och jag fick följa med dom på galej. Med buss<br />

reste vi till Bohuslän denna vackra majlördag.<br />

<strong>Vi</strong>d Tjörnbron intog vi vårt medhavda<br />

kaffe och smörgåsar och sen fortsatte färden<br />

till Svenneby gamla kyrka som är byggd på<br />

1100-talet. Där sträckte Sven-Olof Höök ut<br />

sig på kyrkogården. Han hade ont i ryggen<br />

och bussresan hade inte gjort den bättre. Turligt<br />

nog finns det en duktig kroppsterapeut<br />

vid namn Kristina i Ås-kören och hon ”tog<br />

hand” om honom. Om det hade någon betydelse<br />

att Sven-Olof låg på helig mark vet vi ju<br />

inte, men han blev bra i ryggen och var lycklig<br />

och glad resten av dagen. Inne i kyrkan<br />

fick vi oss en massa historia till livs. Det var<br />

Stellan Johansson som berättade. Han tog<br />

foto: inGer Eklöv<br />

oss sedan med på M/S Nolhåtten där han<br />

är skeppare. Under 3 timmar visade han oss<br />

”Havsgudinnans rike i Hamburgsund”. Hela<br />

tiden berättade han vilda historier om …ja,<br />

i stort sett allt och alla i Bohuslän. <strong>Vi</strong> fick<br />

middag ombord, Fiskgryta förstås och under<br />

tiden låg båten förtöjd vid en liten brygga.<br />

Solen sken och vi glittrade ikapp med havsytan<br />

som knappt krusades. På hemvägen<br />

körde bussen till Jordhammars Herrgård där<br />

vi drack kaffe och njöt av Äggost med sylt<br />

och grädde. Man kunde köpa handgjorda<br />

äggostformar och många andra konsthantverk,<br />

som smycken, mattor m.m.<br />

Nu vet ni lite om vad vi gör i våra körer<br />

och är ni sugna på att sjunga och ha skoj är ni<br />

varmt välkomna. <strong>Vi</strong> önskar er alla en trevlig<br />

sommar.<br />

inGer eklöV<br />

sidan 14 | <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 | sidan 15

gÄnget i grusgropen #24<br />

Gänget<br />

Minnen från 1940-talet av Bo Ema<strong>nu</strong>elsson<br />

bo eMa<strong>nu</strong>elsson<br />

i grusgropen<br />

en liten suMMerinG aV<br />

GänGet i GrusGroPen.<br />

Det börjar bli dags att göra en slutsummering<br />

av det kreativa Gänget i grusgropen.<br />

Jag trodde, att jag skulle få med allt i denna<br />

tjugofjärde del, men så kommer man på lite<br />

under resans gång, och så blir det för långt.<br />

Troligen sätter jag punkt efter nästa avsnitt –<br />

det tjugofemte.<br />

Den här gången berättar jag lite om, vad<br />

som hände grabbarna, sedan de kommit upp<br />

ur grusgropen.<br />

realskolan.<br />

Året var 1943. Jag skulle <strong>nu</strong> sluta folkskolan<br />

med examen i sjätte klass. Det var inte<br />

roligt att gå i skolan. Jag skulle <strong>nu</strong> liksom alla<br />

mina klasskamrater få komma ut och jobba<br />

och tjäna pengar. Några i klassen hade redan<br />

efter fjärde klass börjat i realskolans femåriga<br />

linje eller i flickskolan. Det var förstås prästens<br />

dotter och skollärarens söner. Det fanns<br />

några till, men det var mycket ovanligt, att<br />

vanliga hantverkare eller lantbrukare sände<br />

sina barn till realskolan.<br />

Mina planer grusades snart. Min mor,<br />

som alltid önskat, att hon hade fått studera i<br />

ungdomen, hade <strong>nu</strong> i maskopi med min lärare<br />

Anders Karlström fått för sig, att jag skulle<br />

söka in till Läroverket i Varberg. Någon MBL<br />

- förhandling med mig hade inte förts. Jag<br />

hörde läraren en gång säga till min mor: ”Bo<br />

är mycket energisk, när han verkligen vill göra<br />

någonting.” Underförstått var väl, att han har<br />

nog inte så mycket i huvudet.<br />

Tyvärr kom jag in på Läroverket och placerades<br />

i klass 1:4. Det blev förstås en katastrof.<br />

Jag hatade skolan från första dagen. En hel del<br />

klasskamrater var från landet. Det var inget<br />

fel på dessa. Jag minns en stackars pojke från<br />

”Läget”. Han hade svart kostym. Hans byxor<br />

var helt blankslitna. En dag sprack de i baken.<br />

köP boken!<br />

ring: 0703-74 22 55<br />

eller maila:<br />

viska@veddige.<strong>nu</strong><br />

del 24.<br />

först På tomten<br />

i hörnet av<br />

Björkholmsvägen<br />

och <strong>Vi</strong>skastigen<br />

var smeden Johan<br />

Andersson, som<br />

syns till höger på<br />

bilden. Han byggde<br />

i början av 1900-talet<br />

en smedja, där man<br />

nästan serietillverkade<br />

artiklar, såsom staket<br />

runt gravar m.m..<br />

Som synes hade<br />

han tre anställda.<br />

Johan Andersson<br />

sålde sin smedja<br />

till ”Plåt-Nicklas”,<br />

Hilding Andersson<br />

från Kungsäter.<br />

Denne sålde ganska<br />

snart smedjan och<br />

bostadshuset till Edvin<br />

Johansson från Istorp.<br />

Under hade han inte vita kalsonger, utan<br />

läroverkets Halmiainspirerade röda gymnastikbyxor<br />

med revär på sidan. Grabben hade<br />

upptäckt missödet och försökt snörpa ihop<br />

springan med ett snöre. Det hela ledde förstås<br />

till en hel del sneda leenden. År 1943 var folk<br />

fortfarande fattiga. Först 1948 infördes det<br />

allmänna barnbidraget. De första barnbidragen<br />

infördes 1937. De var inkomstprövade och<br />

begränsade till faderlösa barn och barn till<br />

förtidspensionärer. Det fanns några hyggliga<br />

kamrater från Varberg också, men det låg i<br />

luften, att vi från landet var någon sorts lägre<br />

stående varelser. ”Bondtölpar”.<br />

De där röda gymnastikbyxorna kommer<br />

mig att tänka på gymnastikläraren. Jag vill<br />

inte nämna hans namn, då han kanske har<br />

släktingar i livet. Han var löjtnant, antagligen<br />

i reserven. Dessutom berättades det, att han<br />

var stark nazist. Gymnastiken bestod till stor<br />

del i marscher på fyra led. <strong>Vi</strong> slapp göra hitlerhälsning,<br />

när vi passerade löjtnanten, men vi<br />

skulle göra en sådan där huvudvridning i 90<br />

grader, när vi passerade honom. Jag kan tänka<br />

mig, att han stod där och inbillade sig, att han<br />

kommenderade en avdelning Hitlerjugend.<br />

”Höga-Tage”, en äldre broder till ”Höga-<br />

Lars”, berättade en gång, när vi satt nere på<br />

La Scala och åt lunch, att han började som<br />

springschas på Carlssons Möbler, som låg på<br />

Kyrkogatan (<strong>nu</strong>varande Anderbergs Skor). En<br />

dag fick han order om att köra ut med ett paket<br />

till löjtnantens mor, som bodde i en lägenhet.<br />

När tanten öppnade dörren, fick han en väldig<br />

utskällning för att han inte hade gått upp i<br />

enskild ställning och hälsat hövligt nog. Man<br />

kan säga, vad man vill om nazisterna, men det<br />

var en viss ordning på dem.<br />

I vår klass hade vi några överåriga kvarsittare,<br />

som antagligen hatade skolan än<strong>nu</strong> mera.<br />

De var lite större än oss och något mer kraftigt<br />

byggda. Man vågade inte slå dem på käften,<br />

när de tykade sig. Värst var ”Svinborst”. Han<br />

hade fått namnet av sitt vita rakt upp stående<br />

och kortklippta styva hår.<br />

”Svinborst” var son till en av stadens<br />

begravningsentreprenörer. Han tyckte om<br />

att jäklas med mig. Han var helt suverän<br />

på att dra upp hemskt grönt slem ur halsen<br />

och sedan med stor träffsäkerhet fräsa iväg<br />

en spottloska flera meter. En gång fräste han<br />

iväg en sådan, som landade på axelpartiet på<br />

min ylletröja.<br />

Jag gillade inte lärarna heller. De kom in<br />

och höll sina lektioner, måttligt intresserade,<br />

om det var någon som hörde på eller inte.<br />

Själv satt jag där i tankar på min frimärkssamling.<br />

Hur skulle jag få ihop pengar till att<br />

köpa in nya märken från Harry Wennbergs<br />

Frimarksaffär AB i Stockholm?<br />

Jag hankade mig igenom första året i realskolan.<br />

Andra året var värre. Man började<br />

komma upp i puberteten. Att läsa i skolböcker<br />

hade inte högsta prioritet. Jo, kanske de tidningar,<br />

som ”Höga-Lars” lyckades skaffa i en<br />

tidningskiosk i Varberg.<br />

Lasse gick den femåriga linjen. Han var<br />

om möjligt än<strong>nu</strong> tröttare på skolan. Även han<br />

kände av mobbing i skolan. Lasse var liten<br />

och varbergspojkarna döpte honom snart till<br />

”Kycklas”, som skulle vara ett annat ord för<br />

kyckling.<br />

Idag är tidningsaffärerna fulla med porrtidningar.<br />

Nakna kvinnor exponeras helt fritt.<br />

Så var det inte på 1940-talet. Man smög med<br />

all sådan litteratur. Handlaren eller ibland frisören<br />

hade sådant under disken. Lasse hade<br />

någon sorts kompis i skolan, som hade goda<br />

relationer till någon tidningsförsäljare. Man<br />

sålde inte sådant till minderåriga, men Lasse<br />

lyckades komma över sådana trycksaker. <strong>Vi</strong><br />

började intressera oss mer för dessa än för<br />

läxböckerna. Under det, som varit Hallands<br />

Fruktaffär, fanns ett utmärkt utrymme för<br />

dessa studier. Här var aldrig låst. Här förvarade<br />

”Målare-Axel” sin Indian motorcykel,<br />

som vi beundrade.<br />

ut ur fänGelset.<br />

<strong>Vi</strong> hoppar <strong>nu</strong> framåt i tiden. Det var en<br />

vacker sommardag i början av juni månad<br />

1945. Solen sken från en blå och molnfri<br />

himmel. Jag stod på perrongen på Varbergs<br />

station och njöt. Intill mig stod ”Höga-Lars”.<br />

<strong>Vi</strong> hade båda lämnat fängelset denna dag. Det<br />

var inte Mäshult eller något annat ungdomsfängelse.<br />

Nej, vi hade för alltid lämnat Realskolan<br />

i Varberg.<br />

Någon gång under hösten 1944 hade Lasse<br />

och jag träffats under en gemensam håltimma<br />

på Åke Jönssons Konditori på Västra Vallgatan.<br />

Det var där vi tummade på vår uppgjorda<br />

överenskommelse. Lasse gick i klass 3:5 på den<br />

femåriga linjen. Jag gick i 2:4 på den fyråriga<br />

linjen. <strong>Vi</strong> var helt dödströtta på skolan. Om<br />

vi lyckades ”köra” i minst två eller gärna tre<br />

viktiga ämnen, skulle nog våra föräldrar låta<br />

oss slippa att ”läsa upp” på sommaren. Det<br />

lyckades alldeles förträffligt. Hemma accepterade<br />

de oss som dumhuvuden.<br />

Det var inte bara vädret, som var perfekt<br />

denna dag. Livet lekte. Alla människor var<br />

upprymda. Den 30 april hade Hitler och Eva<br />

Braun begått självmord i sin bunker under<br />

rikskansliet. Personalen lär ha burit ut kropparna<br />

och eldat upp dem. Amiral Dönitz hade<br />

utsetts till Hitlers efterträdare. Zigenaren, som<br />

någon gång under kriget slagit upp sitt tält i<br />

grusgropen, där han stod och slipade veddigemadammernas<br />

knivar, fick aldrig sin önskan<br />

uppfyllt. Han hade hoppats, att han skulle få<br />

slipa ihjäl Hitler på sin slipsten. Tyvärr fick<br />

även vi vanliga dödliga snart bevis för, varför<br />

zigenaren var så upprörd. Han visste nog, att<br />

Hitler och hans anhang stod i Tyskland och<br />

gasade ihjäl både zigenare och judar.<br />

Den 30 april hade tyskarna söder om<br />

Alperna kapitulerat (formellt först den 2 maj).<br />

Den 4 maj skedde kapitulationen i Nordtyskland<br />

vid Montgomerys högkvarter på<br />

Lünerburger Heide. Amiral Dönitz offentliggjorde<br />

detta den 5 maj från sitt högkvarter i<br />

Flensburg. Den 7 maj på min födelsedag ägde<br />

en formell kapitulationsceremoni rum vid<br />

Eisenhowers högkvarter i Reims i närvaro av<br />

samtliga allierade. Längst ner i Sydtyskland<br />

och Böhmen krigade armégruppen Schörner<br />

vidare till den 12 maj, då de försökte slå sig<br />

västerut. I Asien kämpade japanerna vidare.<br />

Det är klart, att alla människor <strong>nu</strong> var<br />

glada. Snart skulle man kunna köpa obegränsat<br />

med kaffe. Det skulle komma bananer och<br />

annat, som saknats under kriget. Bilarna fick<br />

dock gå på gengas än<strong>nu</strong> några månader.<br />

GänGet börJar arbeta.<br />

Flera av grabbarna från Gänget i grusgropen<br />

var redan ute i grottekvarnen och arbe-<br />

tade. Claes Liedberg hade som 15-åring åkt till<br />

Borås, där han hade en syster. Han utbildade<br />

sig där till frisör och arbetade där några år på<br />

en frisersalong. År 1959 kom han till Varberg,<br />

där han startade egen frisersalong nere vid<br />

Varbergs station, mitt emot Taxistationen.<br />

Claes fortsatte klippa folk till den dag, då han<br />

fyllde 75 år. Claes fick aldrig något öknamn.<br />

Han var den ende, som hette Claes.<br />

”Clark”, Ingvar Edvinsson, gick bara ut i<br />

faderns verkstad och lärde sig allt om cykel-<br />

och mopedreparationer. År 1945 rev hans far,<br />

Edvin Johansson, cykelverkstaden och byggde<br />

ny verkstad i en källarlokal och ovan denna<br />

en Monarkaffär för cyklar, mopeder, sportartiklar<br />

och jaktvapen. Den sistnämnda artikeln<br />

var ”Clarks” stora intresse. Kom någon<br />

och pratade jakt, blev ventilgummiköparen<br />

behandlad som luft och icke i lokalen närvarande.<br />

Edvin Johanssons nya butik byggdes som<br />

en förlängning av hans bostadshus. Jag har ett<br />

lustigt minne av det här bygget. Byggnationen<br />

under kriget hade stått stilla, men <strong>nu</strong> började<br />

den explodera. Det fanns ingen rörmokare i<br />

<strong>Veddige</strong> före 1945. Smeden Anders Andersson<br />

var en duktig hantverkare, som klarade det<br />

mesta. Förutom smide hjälpte han folk med<br />

brunnsborrning. Nu hade han tagit på sig rörmokeriet<br />

i detta bygge. Curt Hedberg hade<br />

<strong>nu</strong> kommit till <strong>Veddige</strong>, där han gift sig med<br />

smedens dotter Anna. Han var också liksom<br />

svärfar en klurig kille, som inte var rädd för att<br />

ge sig på nya utmaningar. Han skulle utföra<br />

arbetet med installationen av Edvins värmeledning.<br />

Det var Curts första rörarbete. Han<br />

var utbildad maskinist för mejerier. Curt låg<br />

där och svetsade ihop systemet, som bestod<br />

av långa kamflänsrör. Enligt ”Clark” sprutade<br />

det vatten överallt i skarvarna, när de släppte<br />

på vattnet. Tack vare lite experthjälp fick Hedberg<br />

ihop det hela och anläggningen var tät.<br />

Ett syneprotokoll skrevs ut och Curt Hedberg<br />

kunde få den behörighet, som fodrades för att<br />

få driva rörfirma. Tack vare Curt Hedbergs<br />

djärvhet, har vi idag två rörfirmor i <strong>Veddige</strong>.<br />

Tidigare hade folk fått vända sig till Kinna<br />

eller Varberg, då det gällde rörjobb.<br />

I Edvins nybygge fanns ytterligare en liten<br />

affärslokal. Den förste, som hyrde lokalen, var<br />

Elis Pettersson, som sålde linneprodukter från<br />

tapisserifabriken vid Vårhem. Längre fram<br />

blev det en uraffär, som drevs av urmakare<br />

Klevmyr. Efter honom gjorde Dalstrands i<br />

Horred ett försök med filial i lokalen. Senare<br />

startade Varbergs Sparbank sitt första <strong>Veddige</strong>kontor<br />

här. Det sköttes av Ivar Norén och<br />

senare av Kerstin Johansson från Nyebro.<br />

Två människor i <strong>Veddige</strong> har levt med<br />

amerikansk tidsförskjutning. Den ene var<br />

målaren Anders Lundgren. Han knackade<br />

på hos ”Lines-Karl” i Fageråkra kl. 22.30 en<br />

kväll och sa: ”Du hade visst ett rum, du ville<br />

ha tapetserat.” En dödstrött ”Lines-Karl” gick<br />

sidan 16 | <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 | sidan 17

”clark” ed<strong>Vi</strong>nsson tar sig en pipa rök i verkstaden.<br />

och lade sig igen i sin kammar. Klockan 5.30<br />

på morgonen knackade det på sovrumsdörren.<br />

”Nu är rummet färdigt. Och kaffet står<br />

klart på spisen” Sedan åkte Anders Lundgren<br />

hem och lade sig.<br />

Den andre är ”Clark”. Det var ingen idé<br />

att komma och försöka köpa något avancerat<br />

före kl. 11.00 på dagen. Däremot gick det bra<br />

att komma kl. 19.00 eller 20.00.<br />

Edvin Johansson var en av de första, som<br />

hade bensinstation. Han sålde Texaco bensin.<br />

När Esso satsade på en modern servicestation,<br />

började kunderna försvinna hos Nilsén, Edvin<br />

Johansson och Filip Hertzberg. Nilsén hade<br />

Shell och Hertzberg hade BP. Sedan kom<br />

William Johansson, och började sälja Nynäs<br />

bensin, så konkurrensen var hård. ”Clarks”<br />

siste kund var Tore Molin. Han köpte på krita<br />

men fick ingen personlig service. När han<br />

tankat färdigt, lyfte han handen som tecken<br />

till ”Clark”, som stod inne i affären. Denne<br />

tog fram sin starka kikare, satte den framför<br />

ögonen, läste av mätaren och gick bort och<br />

skrev in beloppet i Tore Molins Kontrabok.<br />

”Clark” är nog den ende i Sverige, som sålt<br />

bensin med hjälp av kikare.<br />

Några år efter det att Ingvar Edvinsson<br />

uppnått pensionsåldern, vred han 1994 om<br />

nyckeln i dörren för gott och stängde butiken.<br />

Men han har inte gjort som lanthandlaren i<br />

Västergötland, ”vresat i a spik”.<br />

Holger Andersson började snickra hos sin<br />

far. En tid praktiserade han i Borås. Han läste<br />

en del kurser, blev byggmästare och övertog<br />

tillsammans med ”Enebo-Gunnar” faderns<br />

byggnadsfirma. Efter en tid delade de på sig<br />

och drev var sin firma. Holger byggde små<br />

grupper av bostadsvillor, som han sålde.<br />

”Ludde”, Ingemar Lundgren, började som<br />

springschas hos handlare Nilsén. Han fortsatte<br />

på Handelsföreningen. Sedan följde han<br />

med mig till Kristinehamn för studier. En tid<br />

efter det att han kommit hem, tog han över<br />

Esso-stationen tillsammans med Stig Ottosson.<br />

Det är den, som <strong>nu</strong> heter Statoil. Efter<br />

några år drev Ingemar stationen själv.<br />

Benranglet Sigvard Andersson på stationen<br />

växte upp och blev en jättestor kriminalare<br />

i Göteborg. Han slutade som chef för kriminalinspektörerna<br />

i Västra Frölunda. Han<br />

bor i Lindome och är liksom undertecknad<br />

en fotbollsfantast, som inte missar Allsvenska<br />

matcher.<br />

Stig Eliasson började arbeta hos ”Anders<br />

i trädgården”. Det var på Kullagårds Handelsträdgård.<br />

Sedan blev det springschasjobb<br />

hos Nilsén innan han hamnade på <strong>Vi</strong>ktor<br />

Henrikssons Snickerifabrik. När Åetå-fabriken<br />

startades i <strong>Veddige</strong> fick han arbete på<br />

denna. Han följde med företaget till Halmstad,<br />

men kom tillbaka efter knappt ett år.<br />

Enligt egen utsago var det för att slippa bli<br />

alkoholist. Ungkarlarna bodde på något litet<br />

hotell. De hade inget att göra på kvällarna.<br />

Det var stockholmare på fabriken och monterade<br />

maskiner. Varje kväll satte de en flaska<br />

brännvin på bordet. Tillbaka i <strong>Veddige</strong> blev<br />

det några år på Kapman. När Strängbetong<br />

startade 1958 var Stig en av pionjärerna på<br />

denna fabrik. Han var med redan, då fabriken<br />

byggdes. När den var färdig, fick han anställning<br />

på Strängbetong, där han avancerade till<br />

facklig representant i fabriksstyrelsen.<br />

”<strong>Vi</strong>lles-Erik” och hans syster Inez hade<br />

varit med på våra lekar i grusgropen. Deras<br />

äldre broder Levi eller ”Leverkorven” var<br />

kompis med Sven Welander, ”Rödräven”. <strong>Vi</strong><br />

var lite rädda för dessa något äldre pojkar. <strong>Vi</strong><br />

skulle aldrig ha vågat nämna deras öknamn,<br />

när de var i närheten.<br />

”<strong>Vi</strong>lles-Eriks” farfar hette Alfred Jonsson.<br />

Han var <strong>Veddige</strong>s förste riktige stins. Alfred<br />

Jonsson kom nog från en bondgård i Småland.<br />

Han tycks ha haft en del pengar med sig.<br />

Han hade sönerna Wilhelm, Emil, Oskar och<br />

K<strong>nu</strong>t. Han köpte Månsagård av von Döbeln<br />

till sönerna Oskar och K<strong>nu</strong>t. Han köpte<br />

”Dränga Andreassa” till Wilhelm Johnsson.<br />

Gården fick sedan heta <strong>Vi</strong>lles. Wilhelm<br />

Johnsson var utbildad till bokbindare men<br />

levde väl på sitt lilla jordbruk samt bevakningen<br />

av Yngeredsfors transformatorstation<br />

vid Fullsbäcken. Wille hade 8 barn.<br />

När Wille hade dött, försvann barnen<br />

snabbt från <strong>Veddige</strong>. Levi och Inez hamnade<br />

nog i Stockholm. För några år sedan fick jag<br />

veta, att ”<strong>Vi</strong>lles-Erik” hade en bondgård i<br />

Tvååker. Jag tänkte åka och hälsa på honom.<br />

Två dagar senare fick jag se hans dödsannons<br />

i HN.<br />

Willes, som var en liten bondgård med<br />

U-formad ladugård, låg där Hilding Nilsson<br />

byggde sin affär eller där El- och Maskinservice<br />

idag ligger. I <strong>Vi</strong>SKA Nr 18 hade vi ett<br />

mycket bra flygfoto över <strong>Veddige</strong> från öster.<br />

Där ser man Willes gård längst ner i högra<br />

hörnet.<br />

”Dales-Rune” försvann tidigt till Trollhättan.<br />

Han hade börjat sin bana som springschas<br />

på Handelsföreningen. När Rune<br />

Svensson var 15 år flyttade han till Trollhättan,<br />

där han arbetat på Flygmotor i 50 år så<br />

småningom som förman.<br />

Utrymmet för mina historier börjar ta<br />

slut. Jag berättar om de andra i nästa <strong>nu</strong>mmer,<br />

där jag också kommer in på min egen entré i<br />

arbetslivet.<br />

”Kalle-Måns”, Karl-Erik Månsson, har<br />

alltid varit en glad skit. Efter skolan började<br />

Karl-Erik som springschas i Brinktells affär.<br />

Här fick han verkligen träna cykling. Det fattades<br />

alltid varor i Brinktells butik. För att<br />

rädda ansiktet, när kunden stod där på andra<br />

sidan disken, beordrade Brinktell Kalle att<br />

cykla till stationen för att se, om de beställda<br />

varorna hade kommit. De hade de aldrig, då<br />

Brinktell aldrig hade ringt in någon beställning.<br />

Nästa arbetsplats blev hos grannen <strong>Veddige</strong><br />

mejeri. När detta lades ner, var Kalle en<br />

tid på Horreds mejeri som maskinist. En tid<br />

körde Kalle mjölkbilen. Han var också hos<br />

”Sme´n Johan” och Sten Sjögren och byggde<br />

traktorvagnar, som det blev ett riv efter, när<br />

kriget var slut.<br />

Sedan kom industrin till <strong>Veddige</strong>. Kalle<br />

fick arbete på Åetå. När fabriken flyttades till<br />

Halmstad, fick Kalle plats på <strong>Veddige</strong> Nya<br />

Handelsförening som chaufför. Han körde ut<br />

varor. Chefen Sven Engberg var en osäker bilförare.<br />

Kalle fick också vara privatchaufför åt<br />

chefen. Genom detta var han den förste näst<br />

Sven Engberg, som visste, vad som komma<br />

skulle i <strong>Veddige</strong>. Han arbetade dock under<br />

sträng tystnadsplikt. Inget fick komma ut<br />

innan det var klart.<br />

Trots att Sven Engberg stretade emot,<br />

lyckades Kalle komma in på Strängbetong,<br />

där han varit truckförare i 35 år. Han brukar<br />

säga, att det är det enda företag han inte lyck-<br />

ed<strong>Vi</strong>n JoHansson byggde om<br />

bostadshuset ett par gånger och försåg det<br />

med nytt tak. År 1945 rev han den gamla<br />

smedjan eller bil- och cykelverkstaden,<br />

som den tjänade som då. Bostadshuset<br />

förlängdes med en länga med platt tak.<br />

Här blev det en ny Monarkaffär för cyklar,<br />

mopeder, sportartiklar och jaktutrustning.<br />

ats knäcka. Alla andra arbetsplatser, som han<br />

varit på, har lagts ner.<br />

”Kalle-Måns” och ”Ludde” var två av de glada<br />

gossar, som var med mig och ”Mauritz-Erik” och<br />

cyklade Själland runt år 1947. Den femte i gänget<br />

var ”Fläng”, Bengt Johnsson. Kanske kommer det<br />

mer om detta äventyr senare.<br />

I Gänget i grusgropen fanns också Kalles<br />

äldre bror Kurt Månsson. Honom var jag arg<br />

på i flera år, då han kastat en snöboll innehållande<br />

en sten i huvudet på mig, så att blodvite<br />

uppstod.<br />

Kurt var egentligen en snäll kille, som<br />

ibland utförde handlingar först och tänkte<br />

sedan. Han fick öknamnet ”Snytte” just för<br />

att han aldrig snöt sig i tid. Det ville gärna<br />

hänga något i näsan på honom.<br />

Kurt Månsson hamnade så småningom i<br />

Kungsbacka, där han har haft eget åkeri.<br />

”Höga-Lars”, Lars Andersson började<br />

också på <strong>Vi</strong>ktor Henrikssons Snickeriverkstad.<br />

Han blev så småningom byggnadssnickare.<br />

Hans bror Sigge, Sigurd Andersson hamnade<br />

i Göteborg, där jag tror, att han varit<br />

verksam på SKF hela tiden.<br />

Det fanns några, som lyckades vara<br />

kvar i Realskolan längre än jag och Lasse.<br />

”Ingenjörs-Gunnar” och Bengt Karlström<br />

tog sig genom hela systemet utan kvarsittning.<br />

Lennart Karlström och Sten Andersson<br />

hade däremot problem. De hade samma<br />

sorts störningar. De började intressera sig<br />

för flickor alldeles för tidigt. Jag frågade<br />

Sten på vår tisdagspromenad i dag, om<br />

han tog realen. ”Nej, jag kom till 4:5 och<br />

för säkerhets skull gick jag den klassen två<br />

gånger, tyvärr den andra gången med sämre<br />

resultat än den första. Nu prioriterade jag<br />

inte längre studierna. Nu var det bara höjdhopp<br />

och flickor. Studiemotivationen kom<br />

först, när jag var 23 år gammal. ”<br />

<strong>nu</strong> Har det bli<strong>Vi</strong>t så Mycket, att jag<br />

får spara dessa gossarnas historia till nästa<br />

<strong>nu</strong>mmer, annars blir vår redaktör ledsen.<br />

del aV ett flygfoto över <strong>Veddige</strong>, taget från öster. Längst ner i högra hörnet ligger ”<strong>Vi</strong>lles”<br />

bondgård. Närmaste granne åt väster var <strong>Veddige</strong> mejeri. Alla byggnader på detta kort är<br />

rivna. På andra sidan av vägen låg uppifrån räknat Bröderna Gustafssons första bostadshus<br />

med snickeriverkstad intill Vabrännabäcken. Sedan följer Mor Anna Lenas ryggåsstuga med<br />

halmtak. Resten av byggnaderna är Filip Hertzbergs bostadshus och uthus. Ute vid vägen<br />

ligger Filips cykelverkstad med BP-mack.<br />

sidan 18 | <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 | sidan 19

<strong>Vi</strong> hade tänkt ta med våra<br />

strövare på något extra<br />

spännande. Ringmärkning<br />

av uggleungar! Men det var<br />

osäkert att det kunde bli av.<br />

Kanske fanns där inga ungar.<br />

När den tänkta dagen<br />

närmade sig och vi inte<br />

fått besked bestämde vi<br />

oss för något annat.<br />

Men, dagen innan<br />

ringde Bosse …<br />

Jo, han hade tre ungar i en holk i <strong>Veddige</strong>,<br />

och de skulle märkas nästa dag. <strong>Vi</strong>lle vi<br />

följa med?<br />

Så klart att vi ville! Raskt ringde vi runt<br />

till de sexton barnen i gruppen och ändrade<br />

plats för träffen. I samlad karavan körde vi<br />

sedan till mötesplatsen. Där mötte Bo och<br />

Sonja Kanje oss. <strong>Vi</strong> vandrade in i den nyut-<br />

spruckna bokskogen, Bosse ledde oss uppför<br />

en vådlig brant och vidare längs en grusväg.<br />

Där stod Sonja med bilen och i ett träd intill<br />

bodde Kattugglan.<br />

<strong>Vi</strong> fick hålla utkik så att inte mammaugglan<br />

skulle komma och anfalla Bosse då han<br />

klättrade upp och varligt tog ut de tre ungarna.<br />

Sedan fick barnen i tur och ordning se<br />

på när de tre små ungarna vägdes, mättes och<br />

fick varsin ring kring benet. Det var som BVC<br />

för <strong>ugglor</strong>! När ungarna var tryggt tillbaka i<br />

sin holk igen berättade Bosse lite mer om<br />

varför man ringmärker fåglar.<br />

På Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm<br />

registreras alla ringmärkta fåglar. På så<br />

sätt kan man se vart fåglarna flyger, flyttar,<br />

hur gamla de brukar bli och mycket mer.<br />

Varbergs Ornitologiska förening driver<br />

ett projekt som heter Rovfågelprojektet, där<br />

det bland annat ingår att ringmärka <strong>ugglor</strong>.<br />

Genom att studerar rovfåglar kan man se vad<br />

som händer med andra arter, längre ner på<br />

näringskedjan.<br />

Dagens skogsbruk har förändrat villkoren<br />

för katt<strong>ugglor</strong>na jämfört med för 40-50<br />

år sedan, det blir inte många naturliga<br />

bohål för dem längre. Även lantbruket har<br />

förändrats, förr<br />

fanns det<br />

många <strong>ugglor</strong> som häckade på gårdar, men<br />

det fungerar inte i de moderna lantbruken.<br />

Rovfågelprojektet har försökt råda bot<br />

på bostadsbristen bland katt<strong>ugglor</strong>na genom<br />

att sätta upp mer än 300 holkar i kommunen.<br />

Dessa plus ytterligare ett tjugofemtal kollas<br />

varje år. Beroende på tillgången på föda har<br />

antalet häckningar varierat mellan 75-125 varje<br />

år.<br />

Mer än 2500 katt<strong>ugglor</strong> har märkts och<br />

omkring 625 kontroller har gjorts av dem.<br />

Man har blad annat kunnat följa många ungar<br />

som sedan själva har fått ungar. Som mest har<br />

de kunnat följa <strong>ugglor</strong> i fem generationer. Den<br />

äldsta ugglan som de har märkt är <strong>nu</strong>, 2008,<br />

17 år gammal!<br />

Om man hittar en död fågel med en ring<br />

på benet är det jättebra om man skickar in<br />

ringen, eller skriver av <strong>nu</strong>mret och rapporterar<br />

det till Riksmuseet i Stockholm, eller till Varbergs<br />

Ornitologiska förening. Då kan man få<br />

veta mycket intressant. Var och när den blivit<br />

märkt till exempel.<br />

Man kan också själv hjälpa <strong>ugglor</strong>na<br />

genom att sätta upp holkar. Bygg själv eller<br />

köp på Getteröns naturcenter!<br />

Marie rydell<br />

stora bilden: Det är<br />

klart att man kan inte låta<br />

bli att klappa de små söta<br />

fågelungarna. Nu är det<br />

Amandas tur.<br />

kattuGGleunGarna<br />

beMöter nyfiket barnens<br />

nyfikna blickar<br />

benGt <strong>Vi</strong>sar<br />

kattuggleungarna<br />

till strövarna före<br />

ringmärkningen<br />

vi <strong>anar</strong> <strong>ugglor</strong>…<br />

text&bild: Marie Rydell<br />

<strong>Vi</strong> <strong>anar</strong> <strong>ugglor</strong>...<br />

sidan 20 | <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 | sidan 21

ånGa Var vi på <strong>Veddige</strong>s<br />

järnvägstation som ville se och<br />

M knäppa några kort på det gamla<br />

ångloket med sina fina gammaldags<br />

vagnar som passerade byn flera gånger den<br />

25:e maj – på järnvägens dag.<br />

Papparazzin () Kurt Jenneklint<br />

knäppte några fina bilder som ni kan se<br />

här. Mycket stilfult dök familjen Andersson<br />

upp, Eva och Georg med fem barn<br />

och svärmor, alla utklädda i hundraåriga<br />

kläder, körandes i en hundraårig bil för<br />

att avnjuta en resa med det hundraåriga<br />

tåget.<br />

De fick t o m rabatt på biljetten.<br />

foto: kurt Jenneklint<br />

Vad tycker ni om denna bilden? Killen heter Li<strong>nu</strong>s Elmén 2-år (Min brors grabb) Han sov över<br />

hos mig och ryckte boken ur mitt tidningsställ med en gång. Det verkade som han kände sig<br />

inspirerad att föra traditionerna vidare med bus och annat...<br />

Patrick Gyllén<br />

Skönheten<br />

och odjuret<br />

ibland blir man<br />

överraskad. Jag höll ner<br />

kameran och knäppte en bild<br />

på de söta tusenskönorna<br />

där på gräsmatan och då<br />

ajg tittar på kortet och<br />

zoomar in dom ser jag… en<br />

mördarsnigel!<br />

inGer eklöV<br />

köP boken!<br />

ring: 0703-74 22 55<br />

eller maila:<br />

Värö-VeddiGe företaGareföreninGs årsmöte hölls i år i Bua hamn den 22 april. Erik Hellberg, från Pålsson Plåt, visade oss runt i hamnen. <strong>Vi</strong> besökte Buas nya tillskott, Bryggebastun – se bilden.<br />

Bastun går att hyra i tid och otid, tillgänglig även för oss <strong>Veddige</strong>bor. Ring 0706-626087 för att boka, det kostar bara 50:- kr per person. Det finns samlingsrum med pentry och vackert utsikt.<br />

cecilia (eVa andersson) ocH blind-Jonas (lennart wilén).<br />

viska@veddige.<strong>nu</strong> MidsoMMardröM i fattighuset" framfördes av Stättareds Teatergrupp den 16 april i<br />

Idrottshusets fetslokal. Denna pjäs av Pär Lagerkvist handlar om hur kring huvudpersonen<br />

Blind-Jonas (Lennart Wilén) grupperar sig några människoöden på fattighuset,<br />

drabbade av andliga eller fysiska lyten. Mot dem kontrasterar den unga flickan Cecilia (Eva Andersson),<br />

ren och oskuldsfull och oplundrad på sin stora rikedom de ohavererade livsdrömmarna. Hon<br />

är, utan att själva veta om det , dotter-dotter till Blind-Jonas och hans ungdoms älskade Ellen<br />

(Marita Carlsson), <strong>nu</strong>mera föreståndae på fattighuset…<br />

Som vanligt gav amatörteatergruppen en mycket professionell tetaerupplevelse. Synd att vi var<br />

så få som fick njuta av detta.<br />

arranGören Var VeddiGe<strong>Vi</strong>sionen.<br />

köp reselotter!<br />

Det skall börjas i tid…<br />

för att trygga den framtida försörjningen av fotbollsspelare har <strong>Veddige</strong> Bollklubb, tack vare<br />

goda ledare, startat upp något som kallas fotbollslekis.<br />

<strong>Vi</strong> Håller till på skolplan, och vi betonar naturligtvis mer den sociala samvaron, och som synes<br />

på bilderna ser det väl väldigt trevligt och mysigt ut.<br />

Köp reselotter!<br />

för att ha råd att fortsätta vår verksamhet i alla åldrar behöver <strong>Veddige</strong> Bollklubb DIN hjälp.<br />

Stöd vår viktiga verksamhet genom att köpa reselotter som just <strong>nu</strong> säljs via lagen och ledarna. Lotten<br />

kostar endast 20:- och du kan vinna presentkort på resor hos <strong>Vi</strong>ng.<br />

sidan 22 | <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 så oM du tycker att det är viktigt att <strong>Veddige</strong> Bollklubb skall <strong>Vi</strong>SKA! kunna erbjuda 2008-2 alternativa | sidan 23 fritidssysselsättningar<br />

till ungdomarna i vårt <strong>Veddige</strong>, så tveka inte, stöd oss i vår verksamhet.

sitt vackert! www.mobelhornet.se<br />

<strong>Vi</strong>skastigen 40, <strong>Veddige</strong>. Tel: 0340-300 50.<br />

Öppet: må-fre: 13-18, lör: 10-14<br />

www.mobelhornet.se<br />

en sittvänlig Metro!<br />

<br />

<br />

METRO bäddsoffa med<br />

divan. Bredd 226, djup 156.<br />

PSST!<br />

Rean börjar den 25 juni!<br />

GE Money Bank | Räntefritt i 4, 12 eller 24 månader<br />

<br />

<br />

<br />

Försäkringar kan se väldigt lika ut. Men<br />

försäkringsbolagen som erbjuder dem är<br />

väldigt olika. En tydlig skillnad är den mellan<br />

bolagen långt borta och vårt eget bolag<br />

här hemma.<br />

<strong>Vi</strong> vill lära känna dig och dina behov av<br />

skydd och trygghet.<br />

Här till vänster ser du vår nya symbol.<br />

Så här kommer du att möta oss fr o m <strong>nu</strong>.<br />

Men du möter samma människor och ringer<br />

samma telefon<strong>nu</strong>mmer som tidigare.<br />

I <strong>Veddige</strong> Lena Olsson eller Boris<br />

Johansson: 0340-383 61, i Mark Ingemar<br />

Claesson: 0706-980 409 i Kinna Lena Olsson<br />

0320-35904.<br />

FÖR DIG SOM<br />

STÄLLER HÖGA KRAV<br />

telefon: 0340 – 69 75 00 | www.varbergsbostad.se<br />

Specialtransporter<br />

tel. 0340-306 10<br />

fax. 0340-304 84<br />

tel: 0340-306 57<br />

Din lokala<br />

elleverantör!<br />

VARBERGSORTENS<br />

ELKRAFT<br />

VEDDIGE 0340-64 64 00<br />

Vår kunskap = Din trygghet.<br />

Det tjänar du på!<br />

VEDDIGE VARBERG KUNGSBACKA KINNA<br />

sidan 24 | <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 | sidan 25<br />

www.veddige-akeri.se

MIDSOMMARÖPPET:<br />

MIDSOMMARAFTON ………… 9-14<br />

MIDSOMMARDAGEN ……… 11-18<br />

SÖNDAG 24/6 ……………… 11-18<br />

VI PÅ EKLÖVS ÖNSKAR ALLA VÅRA<br />

KUNDER EN SKÖN SOMMAR!<br />

VÄLKOMNA!<br />

TRIVSEL<br />

OMTANKE<br />

OCH PERSONLIG<br />

SERVICE<br />

ÄR VÅRT MOTTO<br />

när det gäller mindre lokaler eller<br />

lägenheter ring oss:<br />

tel: 0340-387 00<br />

Tel. 0340-300 08<br />

www.veddigebuss.se • E-mail: dole@veddigebuss.se<br />

NYHET! Catering! <strong>Vi</strong> fixar mat till fester och<br />

högtider – för mycket snälla priser!<br />

LUNCH! <strong>Vi</strong> serverar alltid hemlagad med det lilla extra.<br />

BAR! <strong>Vi</strong> har fullständiga rättigheter.<br />

Glad Midsommar!<br />

Besök gärna vår frukt o grönt marknad på torsdag-fredag.<br />

Där hitt ar du allt frukt och grönsaker som hör Midsommar till!<br />

En riktig glad sommar önskar vi alla våra kunder!<br />

Gevalia kaffe<br />

500g | Jfr-pris 30:-/kg<br />

Max 1 paket/hushåll<br />

Fläskfi lé<br />

Färsk | Dansk<br />

Jfr-pris 69:-/kg<br />

15a/pkt 69a/kg<br />

Chips 300g<br />

2st<br />

35a<br />

Estrella | Jfr-pris 54.30/kg<br />

<strong>Veddige</strong><br />

69:- Lunch: inkl. sallad, bröd och kaffe.<br />

öppet: ons-tors 16-22, fre16-23, lör 13-23, sön 13-21<br />

MÅNDAG-TORSDAG: 9–20<br />

VÅRA ÖPPETTIDER MIDSOMMARVECKAN<br />

MIDSOMMARAFTON: 8–15 MIDSOMMARDAGEN: 9–18 SÖNDAG: 9–18<br />

dagens: mån-fre 1130-1400<br />

tel: 0340-310 d31 www.deromepizzeria.se<br />

Telefon: 0340-307 44, Chark: 0340-308 50 | Reservation för tryckfel och slutförsäljning.<br />

Priserna gäller from måndag 2008-06-16 tom söndag 2008-06-22<br />

sidan 26 | <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 <strong>Vi</strong>SKA! 2008-2 | sidan 27<br />

Abbas sill<br />

2st<br />

25a<br />

jfr-pris 54.30/kg<br />

Pripps Blå 3.5%<br />

6pack<br />

39j<br />

+pant | Jfr-pris 13.30/l<br />

Abbas matjessill<br />

2st<br />

20a<br />

Abba | Jfr-pris 40:-/kg<br />

I Butiksbageriet:<br />

Baguetter<br />

2st<br />

25a<br />

Wienerbröd<br />

4st<br />

25a

Paketpris!<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

GE Capital Bank

Yumpu Logo

products

Resources

Company

Terms of service
Privacy policy
Cookie settings
Accessibility Statement
Accessibility Statement
Imprint
Change language
Made with love in Switzerland
© 2026 Yumpu.com, all rights reserved

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!