skriften - Pensionsforum

krävt ett enormt analysarbete. Här fanns inga färdiga lösningsförslag
när arbetet påbörjades, utan den valda lösningen processades
fram gemensamt under arbetets gång.
Nedan kommer jag dock att inrikta analysen på förhandlingarna
om premiereserven och indexeringen av ”taket”. Dessa var två av de
politiska konfliktfrågor som fick sin lösning allra sist. De kom att
lösas först efter mycket hårda förhandlingar och åtminstone utanför
pensionsarbetsgruppen började tvivel råda om dess arbete skulle
leda fram till en överenskommelse. Tvivlen måste också sägas ha
varit berättigade givet utfallet av pensionsberedningen som efter sex
års arbete 1990 inte lyckades enas om något egentligt förslag.
Men i vågskålen låg ganska mycket för samtliga inblandade partier.
Man hade ju tidigt kunnat enas om ganska omfattande förändringar
av pensionssystemet: livsinkomstprincipen, en koppling
mellan pensionsutgifterna och den samhällsekonomiska utvecklingen,
en sammanslagning av folkpensionen och ATP etc. 16 Ett
sammanbrott rörande premiereserverna skulle riskera att omintetgöra
tidigare framgångar. Vidare rådde en betydande enighet om
att det låg ett egenvärde i att komma överens, att fatta ett beslut i
frågan med en bred parlamentarisk förankring. Ett pensionssystem
har mycket långsiktiga effekter och därför ansåg man det vara
mycket viktigt att spelreglerna ligger fast över tid och inte ändras
varje gång det blir regeringsskifte.
Av mina intervjuer framgår att premiereservens vara eller icke
vara inte var förhandlingsbar för de borgerliga partierna. Det var ett
villkor för deras del att ett premiereservssystem skulle införas, däre-
16 Ds 1992:89.
61