skriften - Pensionsforum

sionsreform. Mina intervjuer har givit ett betydande stöd för att de
borgerliga politikerna uppfattade att det inte fanns ett ekonomiskt
utrymme för en premiereserv motsvarande mer än 15%. Utrymmet
för en premiereserv kunde sättas upp som en ekvation. De existerande
pensionsåtagandena måste respekteras, allt annat vore sakligt
fel och tillika politiskt självmord. 23 Därmed måste stora delar av
pensionsavgifterna användas till att täcka de löpande utgifterna i
systemet. Ett alternativ vore att höja avgifterna och därmed skapa
ett utrymme för avgifter till en premiereserv, men inte heller detta
lockade de borgerliga politikerna. Pensionsarbetsgruppen bestämde
sig därför tidigt för att pensionsavgifterna skulle ligga kvar på dess
dåvarande nivå (för ATP och folkpensionen tillsammans). Enligt
flera källor i pensionsarbetsgruppen präglades därför diskussionen i
gruppen av att man ägnade sig åt ”baklängesräkning”: givet den bestämda
avgiftsnivån (18,5%), gjorda pensionsåtaganden och en viss
användning av AP-fonderna i samband med övergången var frågan
hur hög avsättningen till premiereserverna kunde göras. 24
När det gäller premiereservens andel av de totala pensionsavgifterna
har alltså de strukturella bindningarna (och möjligheterna genom
AP-fonderna!) varit den viktigaste faktorn för att bestämma nivån.
Det är nämligen något av en historiens ironi att, som ovan antyddes,
AP-fonderna har underlättat införandet av de borgerliga partiernas
önskan om en premiereserv. AP-fonderna infördes av socialdemokratin
i samband med ATP-reformen för att genom offentligt sparande
kompensera för den förväntade minskningen av det privata
23 Jfr Pierson 1994, 1996; Myles & Pierson, 2001.
24 Intervjuer: Åke Pettersson (c) 25/1 2001, Bo Könberg (fp) 21/2 2001.
64