inventering av skogs- och naturvårdslagarnas skyddade biotoper

INVENTERING AV SKOGS- OCH
NATURVÅRDSLAGARNAS
SKYDDADE BIOTOPER
– Projektrapport
N40/03/1/2
Skogsbruksbyrån
Ålands landskapsstyrelse
25.5.2004
1

SAMMANFATTNING
Under åren 2001-2003 genomförde skogsbruksbyrån vid Ålands
landskapsstyrelse en fältinventering av biotoperna som skyddas i
landskapslagarna om skogs- respektive naturvård. Inventeringens målsättning var
att ge hjälp och vägledning till de aktiva inom skogsbruket på Åland så att skador i
de skyddade biotoperna skall kunna undvikas.
Inventeringen utfördes huvudsakligen utgående från flygbilder och grundkartan.
Inventeringsområdet omfattade kommunerna på fasta Åland samt
skärgårdskommunerna Föglö, Vårdö, Sottunga och Kumlinge.
Den totala arealen biotoper som noterades i inventeringen uppgick till 1 066 ha
fördelat på 603 olika objekt. Eftersom ytterligare 244 punktobjekt noterades
uppgick det totala antalet noterade objekt till 847 st. Av den totala arealen
utgjordes 85 % av särskilt skyddsvärda biotoper (LL om naturvård, ÅFS 82/98)
och 15 % av särskilt hänsynskrävande biotoper (LL om skogsvård, ÅFS 83/98).
Alla typer biotoper som skyddas i landskapslagen om skogsvård registrerades
dock inte i inventeringsarbetet. Huvuddelen av de registrerade biotoperna var
små och lågproducerande. Trädfattiga mossar och myrar var areal- och
antalsmässigt den vanligast förekommande biotopen som noterades i
inventeringen. De utgjorde 70 % eller ca 750 ha av den totala arealen. Den totala
arealen som noterades i inventeringen utgör ca 1 % av arealen skogsbruksmark
på Åland.
2
Figur 1. Trädfattiga mossar och myrar var
den vanligaste typen av biotop som
noterades i inventeringen.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
SAMMANFATTNING
1 Inledning.............................................................................................................. 4
2 Bakgrund ............................................................................................................. 4
2.1 Biotopskydd och biologisk mångfald ............................................................ 4
2.2 Särskilt skyddsvärda biotoper ...................................................................... 5
2.3 Särskilt hänsynskrävande biotoper............................................................... 6
3 Fältanvisningar .................................................................................................... 7
3.1 Fältanvisningar för värdefulla livsmiljöer....................................................... 7
3.2 Anvisningar för avverkning vid stränder ....................................................... 7
4 Genomförandet av inventeringen ........................................................................ 8
4.1 Undersökningsområde och -tid .................................................................... 8
4.2 Förarbetet..................................................................................................... 8
4.3 Fältarbetet .................................................................................................... 9
4.4 Efterarbetet .................................................................................................. 9
4.5 Information till markägare, skogsfackmän och allmänhet........................... 10
4.6 Kurser i biotopskydd................................................................................... 10
5 Resultat ............................................................................................................. 11
5.1 Sammanlagt resultat .................................................................................. 11
5.2 Särskilt skyddsvärda biotoper .................................................................... 11
5.3 Särskilt hänsynskrävande biotoper............................................................. 12
5.4 Fridlysta och särskilt skyddsvärda arter ..................................................... 13
5.5 Övriga objekt .............................................................................................. 14
6 Avslutning.......................................................................................................... 14
LITTERATUR
Bilaga 1: Inventering av skyddade biotoper - Resultat
3

1 Inledning
Ålands landskapsstyrelse beslöt den 27.9.2000 att inleda projektet ”Inventering av
skogsvårds- och naturvårdslagens skyddade biotoper”. För genomförandet av
projektet anställdes fil.mag. Annika Holmström som t.f. projektledare vid
skogsbruksbyrån fr.o.m. den 25.9.2000. Projektet avslutas under år 2004.
Projektet omfattade en kartläggning i fält av de biotoper som uppräknas i skogs-
och naturvårdslagstiftningen. Syftet med inventeringen var att resultatet skall ge
hjälp och vägledning till de aktiva inom skogsbruket på Åland så att skador i de
skyddade biotoperna kan undvikas.
En referensgrupp bestående av landskapsforstmästare Mikael Sandvik och
skogsbruksingenjör Henrik Pettersson från skogsbruksbyrån samt
naturvårdsintendent Håkan Kulves och naturvårdskonsulent Jörgen Eriksson från
miljöbyrån bistod med sakkunskap under arbetets gång. Referensgruppen har
varit sammankallad till sju möten och har även genomfört ett flertal
fältexkursioner.
GIS-projektledaren Mats Karlsson bistod vid arbetet med den digitala
karthanteringen och registerhanterare Erik Sundblom utvecklade en särskild
databas för lagring av inventeringsresultatet. Övriga personer som bistått i arbetet
är skogsvårdskonsulent Stefan Eklund vid Skogsvårdsstyrelsen, professor Carl-
Adam Haeggström vid Helsingfors universitet, skogsbruksingenjör Markus
Holstein vid Kustens skogscentral, skogsbruksplanerare Silke Kajava vid
Sydvästra Finlands skogscentral, projektledare Mikael Norén vid Skogsstyrelsen,
Juha Pykälä vid Finlands miljöcentral samt naturvårdsintendent Håkan Slotte som
efterträtt Håkan Kulves.
I föreliggande rapport redogörs för bakgrunden till biotopskyddet samt
genomförandet och resultatet av inventeringsarbetet.
2 Bakgrund
2.1 Biotopskydd och biologisk mångfald
Begreppet biotop kan definieras som en naturtyp eller en livsmiljö med ett
enhetligt växt- och djurliv. I landskapslagen om naturvård (ÅFS 82/98) definieras
biotop som ”ett område i naturen där ett visst växt- eller djursamhälle
förekommer”. Sjöar, myrar, lundar, sandstränder och ängar är alla exempel på
olika typer av biotoper.
Ett egentligt biotopskydd infördes på Åland år 1998 i.o.m. förnyandet av skogs-
och naturvårdslagstiftningen. I lagarna listas ett antal biotoper som har bedömts
vara viktiga för bevarandet av den biologiska mångfalden. I
skogsvårdslagstiftningen benämns biotoperna ”Särskilt hänsynskrävande
biotoper” och i naturvårdslagstiftningen ”Särskilt skyddsvärda biotoper”. Skogs-
och naturvårdslagens skyddade biotoper kallas även lagbiotoper.
4

År 2001 tillkom ytterligare några biotoper som skyddas genom
skogscertifieringens regelverk. Biotoperna benämns ”Andra värdefulla livsmiljöer”.
Alla olika typer av skyddade biotoper kan med ett gemensamt namn kallas
värdefulla livsmiljöer.
Gemensamt för de värdefulla livsmiljöerna är att de urskiljer sig från den
omgivande ekonomiskogen och därigenom bidrar till en ökad biologisk
mångfald i skogen. Med begreppet biologisk mångfald avser man
variationsrikedomen som förekommer i naturen och som kommer till uttryck som
variation mellan ekosystem, variation mellan arter och genetisk variation inom
arten.
Viktiga särdrag hos de värdefulla livsmiljöerna är bl.a. artrik växtlighet, förekomst
av fridlysta eller särskilt skyddsvärda arter, beskuggade och svala förhållanden
och ett trädbestånd som befinner sig i naturtillstånd. Ett trädbestånd i
naturtillstånd är viktigt för många arter som kräver en oavbruten följd av levande
bestånd och rötad ved i olika nedbrytningsstadier. Sannolikheten är större att
sällsynta eller hotade arter skall påträffas i de värdefulla livsmiljöerna.
Huvuddelen av de värdefulla livsmiljöerna är små eller lågproducerande. Det
innebär att det ekonomiska bortfallet i de flesta fall är av mindre omfattning vid
bevarandet av en skyddad biotop.
2.2 Särskilt skyddsvärda biotoper
5
Figur 2. Död ved har en stor betydelse för
den biologiska mångfalden och är en
bristvara i dagens skogsbruk.
I landskapslagen om naturvård sägs att den biologiska mångfalden i naturen skall
bevaras och befrämjas. Enligt lagen skall biotoper som på grund av sin
begränsade förekomst har betydelse för naturens mångfald förklaras som särskilt
skyddsvärda. De särskilt skyddsvärda biotoperna listas i landskapsförordningen
om naturvård (ÅFS 113/98).
De särskilt skyddsvärda biotoperna skyddas från all form av exploatering och får
inte utan landskapsstyrelsens tillstånd ändras så att de förlorar sin särart eller
betydelse för den biologiska mångfalden. Åtgärder i en särskilt skyddsvärd

iotops närmiljö skall utföras så att biotopens särart och betydelse bevaras. Oftast
innebär det att biotopen och dess närmiljö skall lämnas orörd.
Om bevarandet av en särskilt skyddsvärd biotop innebär en kostnad som
överstiger ringa, har fastighetsägaren rätt till ersättning för olägenheten som
uppstår. Före ersättning kan beviljas krävs att en ansökan om att avvika från
bestämmelserna har avslagits.
Särskilt skyddsvärda biotoper
1. Trädfattiga mossar och myrar
2. Rikkärr
3. Myrholmar mindre än 2 ha
4. Stenåkrar större än 0,5 ha
5. Jättegrytor och flyttblock högre än 2 meter
6. Dungar av alm och lind
7. Enstaka ekar, lönnar och aspar som 130 cm över marken har en omkrets på minst 170 cm
8. Enar med en höjd på minst 6 meter
9. Klibbalskärr
10. Åkerholmar under 0,5 hektar
2.3 Särskilt hänsynskrävande biotoper
I landskapslagen om skogsvård (ÅFS 83/98) sägs att särarten och betydelsen hos
biotoper som är viktiga för bevarandet av den biologiska mångfalden inte får
äventyras. Förutsättningen för skyddet är att kostnaden som det innebär för
markägaren inte överstiger ringa. För att även ha en möjlighet att skydda biotoper
med ett ekonomiskt värdefullt trädbestånd har landskapsstyrelsen från år 2003
budgeterat en summa pengar för att vid behov kunna ersätta markägare för
biotopskyddet.
De särskilt hänsynskrävande biotoperna som är viktiga för bevarandet av den
biologiska mångfalden listas i landskapsförordningen om skogsvård (ÅFS 86/98).
Biotoperna skyddas från skogsbruksåtgärder som hänför sig till virkesproduktion
på skogsbruksmark.
Särskilt hänsynskrävande biotoper
VÅTMARKSBIOTOPER:
- Stränder
- Bäckar och källor
- Alkärr, ormbunkskärr och fräkenkärr
BARRSKOGS-, LÖVSKOGS-, HAG- OCH ÄNGSMARKSBIOTOPER:
- Barrskogsbevuxna öar omfattande mindre än 10 hektar
- Hassellundar omfattande mellan 0,1-2 hektar
- Naturbestånd av lind, alm, ek, lönn, ask, oxel eller oxelrönn omfattande mellan
0,1-2 hektar
- Enstaka träd som är grova eller annars av betydelse för natur- eller kulturminnesvården.
BIOTOPER I GEOLOGISKA OCH GEOMORFOLOGISKA FORMATIONER:
- Förkastningar och rasbranter samt grottor
- Träd på bergsimpediment med en lägre skoglig produktion än tvinmark
6

För att särarten hos biotoperna skall bevaras bör de hänsynskrävande biotoperna
i de flesta fall lämnas orörda, men avverkning kan i vissa fall vara tillåten, t.ex. på
barrskogsbevuxna öar mindre än 10 ha. Några av biotoperna är ofta i behov av
skötselåtgärder för att de inte skall växa igen. Hit hör hassellundar och
naturbestånd av ädla lövträd.
3 Fältanvisningar
3.1 Fältanvisningar för värdefulla livsmiljöer
För att underlätta identifieringen av de skyddade biotoperna har fältanvisningar
utarbetats där särdragen hos de skyddade biotoperna närmare beskrivs.
Anvisningarna (Anvisningar för bevarandet av värdefulla livsmiljöer i
skogsnaturen, Dnr N40/03/1/2) godkändes av landskapsstyrelsen den 5.6.2003.
I anvisningarna ingår även rekommendationer för hur avgränsningen och
behandlingen av biotoperna bör genomföras samt en beskrivning av biotopernas
naturvärden. Anvisningarna är riktgivande och de skall vara en vägledning i
arbetet med att identifiera och avgränsa de skyddade biotoperna.
3.2 Anvisningar för avverkning vid stränder
För avverkningar vid stränder har skilda anvisningar utarbetats. Bakgrunden är
den revision av efterlevnaden av skogscertifieringens regelverk som hölls hösten
2002. Vid revisionen framkom bl.a. att skyddszonen som lämnats vid
avverkningar intill stranden i flera fall inte varit tillräckligt bred. Det medförde att
Åland fick en anmärkning på kriterium 10 - Bevarande av värdefulla livsmiljöer.
Som en följd beslöts att utarbeta regler för genomförandet av avverkningar intill
stränder.
7
Figur 3. Skyddszon som
lämnats invid strand.

”Landskapsstyrelsens anvisningar för bedrivande av skogsbruk vid stränder”
antogs av landskapsstyrelsen 19.12.2002. I anvisningarna beskrivs vilka
bestämmelser som reglerar skogsbruk invid stränder, hur skyddszonen mot
stranden bör avgränsas samt hur skyddszonen skall behandlas. I anvisningarna
beskrivs också strandzonens betydelse för den biologiska mångfalden,
vattenvården och landskapsvården.
Vid den efterföljande revisionen konstaterades att bredare skyddszoner hade
lämnats mot stranden och anmärkningen hävdes.
4 Genomförandet av inventeringen
4.1 Undersökningsområde och -tid
Kartläggningen i fält genomfördes huvudsakligen under perioden maj-oktober
åren 2001-2003 på fasta Åland samt i skärgårdskommunerna Vårdö, Föglö,
Sottunga och Kumlinge, förutom Björkö. Enbart områden med fast väg- eller
färjförbindelse inventerades. Naturreservat och områden som skyddas inom
ramen för Ålands NATURA-2000 program inventerades inte.
4.2 Förarbetet
Under det förberedande arbetet insamlades material som kunde ge information
om förekomsten av skyddade biotoper. På basen av bakgrundsmaterialet
inritades potentiella lagbiotoper i kartmaterialet. Den viktigaste informationskällan
var tolkningen av digitala flygbilder från år 2000.
Övrigt material som användes var bl.a. grundkartan, höjdkartor, tidigare
naturinventeringar och utredningar samt orienteringskartor. Även intervjuer av
skogsfackmän genomfördes i mindre omfattning. Några markägare informerade
själva om lagbiotoper på sin mark efter det att ett informationsbrev gått ut till
markägarna.
8
Figur 4. Flygbilder utgjorde grunden
för inventeringsarbetet.

4.3 Fältarbetet
Kartmaterialet som användes vid inventeringen hade skalan 1:10 000 och
utgjordes av specialkartor bestående av flygbilder, grundkartans bottenelement,
höjdkurvor och fastighetsgränser.
Vid fältarbetet lokaliserades de potentiella lagbiotoper som markerats under
förarbetet. Biotoper som uppfyllde kraven på en lagbiotop avgränsades på kartan,
beskrevs samt fotograferades där det var möjligt. Punktvis förekommande objekt,
bl.a. enstaka träd och flyttblock noterades enbart om de påträffades i samband
med inventeringen av de större objekten.
Alla lagbiotoper omfattades inte av inventeringsarbetet. Några av biotoperna
förekommer allmänt och är lätta att identifiera och uteslöts därför av praktiska skäl
från inventeringen. Biotoperna ifråga är stränder, träd på bergsimpediment samt
barrskogsbevuxna öar mindre än 10 ha, samtliga särskilt hänsynskrävande
biotoper som skyddas i landskapsförordningen om skogsvård.
9
Figur 5. Träd på bergsimpediment
omfattades inte av inventeringsarbetet.
Även livsmiljöer som inte omfattas av ett lagligt skydd noterades i vissa fall vid
sidan av det egentliga inventeringsarbetet. Livsmiljöerna noterades
huvudsakligen p.g.a. sina naturvärden, men även vissa geologiska formationer,
annars speciella livsmiljöer och vissa förstörda livsmiljöer noterades.
4.4 Efterarbetet
Vid efterarbetet inritades livsmiljöerna i kartprogrammet ArcView GIS 3.2.
Inritningen utfördes utgående från flygbilderna.
Uppgifterna om livsmiljöerna; beskrivning, rekommendationer för avgränsning och
behandling samt fotografier lagrades i en databas. För att underlätta inhämtandet
av information om de skyddade biotoperna har databasen sammanlänkats med
den digitala kartan.

Avsikten är att kartmaterialet och databasen med uppgifter om värdefulla
livsmiljöer kontinuerligt skall uppdateras så att nya livsmiljöer som påträffas läggs
till efter hand.
4.5 Information till markägare, skogsfackmän och allmänhet
Information om inventeringen har utgått genom de åländska massmedierna,
genom informationsbrev samt vid möten och informationstillfällen.
Hösten 2000 ingick en artikel om inventeringsarbetet i Tidningen Ålands
temabilaga om skog. Projektet beskrevs även i artiklar i båda lokaltidningar i maj
2001. År 2003 ingick artikeln ”Biotopskyddet i den åländska skogen” i
Skogsägarförbundets medlemstidning. I juni 2003 deltog projektledaren i Ålands
radio och informerade om inventeringsarbetet och fältanvisningarna.
Ett informationsbrev skickades i maj 2001 till de aktiva skogsägarna på Åland. I
brevet informerades om arbetet med inventeringen; varför inventeringen skulle
genomföras, vilka livsmiljöer som omfattades, hur inventeringen skulle
genomföras och vilka ersättningsmöjligheter som finns.
Informationstillfällen om projektet och de skyddade biotoperna hölls för
skogsfackmännen bl.a. i april 2001 och 2002, det senare tillfället i samband med
en kurs i ”Råd i god skogsvård”. Information för markägare och fackmän hölls vid
Ab Skogens vårmöte 2001 och vid Ålands skogsvårdsförenings höstmöte i
december 2001. Hösten 2003 arrangerade Ålands skogsvårdsförening
informationstillfällen om bl.a. skogscertifieringen där skogsbruksbyrån inbjöds att
informera om inventeringsarbetet/biotopskyddet. Informationstillfällena hölls i
Sund, Hammarland, Jomala och i Lemland. Ett 20-tal personer deltog vid varje
tillfälle.
4.6 Kurser i biotopskydd
Inom ramen för projektet har hållits två olika kurser för skogsfackmän och –
entreprenörer.
Den 9 och 10 december, 2002 hölls endagskurser i ”Skogsbruk vid stränder”.
Kursen bestod av en genomgång av de anvisningar som framtagits för avverkning
vid stränder samt fältbesök där avgränsningen av skyddszonen mot stranden
diskuterades i praktiken. 51 skogsfackmän och –entreprenörer deltog i kursen
fördelat på två kurstillfällen.
Den 27 och 28 augusti 2003 hölls endagskurser i ”Värdefulla livsmiljöer” där de
resterande värdefulla livsmiljöerna behandlades. Kursen bestod likaså av ett
kortare informationstillfälle inomhus följt av fältbesök vid sju olika objekt. I kursen
deltog 42 skogsfackmän och -entreprenörer vid två olika kurstillfällen.
Utbildningstillfällen har även hållits internt för skogsbruksbyråns personal.
10

5 Resultat
5.1 Sammanlagt resultat
11
Figur 6. Vid kurstillfällena bekantade
sig skogsfackmännen med olika
lagobjekt i fält. (Foto: Göran Grannas)
Den totala arealen biotoper som registrerades i inventeringen uppgick till 1 066 ha
fördelat på 603 olika objekt. Eftersom ytterligare 244 punktobjekt noterades
uppgick det totala antalet objekt till 847 st.
Av den totala arealen utgjordes 85 % av naturvårdslagens särskilt skyddsvärda
biotoper och 15 % av skogsvårdslagens särskilt hänsynskrävande biotoper.
Observera dock att flera av skogslagens biotoper är allmänt förekommande men
att de inte noterats i inventeringen, se punkt 4.3.
Samtliga resultat framkommer i bilaga 1. Den totala arealen som noterades i
inventeringen utgör ca 1 % av arealen skogsbruksmark på Åland.
5.2 Särskilt skyddsvärda biotoper
Av de särskilt skyddsvärda biotoperna registrerades totalt 906 hektar fördelat på
651 objekt.
Trädfattiga mossar och myrar var areal- och antalsmässigt den överlägset
vanligaste biotopen som noterades under inventeringsarbetet. De utgjorde 70 %
eller ca 750 ha av den totala noterade arealen och noterades över hela
undersökningsområdet. Den största noterade myren hade en areal på 38 ha.
Medelarealen var 2 ha.
Stenåkrar var den näst vanligaste av de påträffade särskilt skyddsvärda
biotoperna, totalt noterades 52 stenåkrar med en sammanlagd areal på 74 ha.
Medelarealen var 1,4 ha. Stenåkrarna påträffades främst på den norra och
nordöstra delen av fasta Åland. 22 rikkärr registrerades med en areal på totalt 79
hektar. Medelarealen var 4 ha. Av de noterade rikkärren påträffades 19 stycken i
Eckerö på västra Åland.

Därutöver noterades 180 punktförekomster med grova ekar, lönnar och aspar, 18
flyttblock och en jättegryta.
Myrholmar och dungar av alm och lind påträffades enbart i liten omfattning.
Hektar
800
700
600
500
400
300
200
100
0
2,7 1,3
Särskilt skyddsvärda biotoper
80 74
Figur 7. Fördelningen av arealen hos de registrerade särskilt skyddsvärda biotoperna.
749
5.3 Särskilt hänsynskrävande biotoper
Särskilt hänsynskrävande biotoper noterades totalt 196 stycken med en
sammanlagd areal på 160 hektar.
Förkastningar och rasbranter var de vanligast förekommande av de noterade
särskilt hänsynskrävande biotoperna. Totalt påträffades 46 förkastningar och
rasbranter med en sammanlagd areal på 68 hektar. Medelarealen var 1,7
respektive 1,4 ha. Förkastningar och rasbranter är likartade biotoper med
likartade naturvärden.
42 naturbestånd av ädla lövträd och 36 hassellundar med en areal på 0,1-2
hektar registrerades. Arealen för de ädla lövträdsbestånden var totalt 47 ha och
för hassellundarna 18 ha. De ädla lövträdsbestånden var ofta blandbestånd med
flera olika ädla trädslag, det dominerande trädslaget var oftast ask och ek. I
många fall utgjordes de ädla lövträdsbestånden av gamla lövängar med hamlade
träd. Båda typer av biotoper var ofta i behov av skötselåtgärder, bl.a. röjning av
gran, för att förhindra igenväxning och för att gynna de ädla lövträden och
lundvegetationen.
Alkärr noterades 17 stycken med en areal på totalt 19 ha. Medelarealen var 1,1
ha. Bäckar, källor och ormbunkskärr noterades i mycket liten omfattning.
Av de punktvis förekommande biotoperna noterades 14 stycken grottor utgående
från Paul Mörns inventering av grottor och andra speciella bergsformationer på
12
Dunge av alm eller lind
Myrholmar
Rikkärr
Stenåkrar större än 0,5
ha
Trädfattiga mossar och
myrar

Åland. Dessutom noterades ett trettiotal enstaka grova träd. De noterade träden
utgjordes främst av trädslagen tall, ask och sälg.
Hektar
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
5,8
Särskilt hänsynskrävande biotoper
25
18 19
1,1
Areal
Figur 8. Fördelningen av arealen hos de registrerade särskilt hänsynskrävande biotoperna.
5.4 Fridlysta och särskilt skyddsvärda arter
47
1,4
I samband med fältarbetet påträffades och registrerades ett antal lokaler med
fridlysta och särskilt skyddsvärda arter av växter (samt en lavart) som inte tidigare
fanns noterade i registret över hotade arter. Sammanlagt påträffades två särskilt
skyddsvärda arter på två olika lokaler och tio fridlysta arter på 36 lokaler
Särskilt skyddsvärda arter Antal lokaler
Skärmstarr (Carex remota) 1
Guckusko (Cypripedium calceulus) 1
Fridlysta arter
Klubbstarr (Carex buxbaumii) 1
Skogsbingel (Mercurialis perennis) 3
Vippärt (Lathyrus niger) 4
Tibast (Daphne mezereum) 5
Alm (Ulmus glabra) 8
Lind (Tilia cordata) 4
Oxel (Sorbus intermedia) 4
Idegran (Taxus baccata) 1
Ramslök (Allium ursinum) 1
Lunglav (Lobaria pulmonaria) 5
13
43
Bäckar
Förkastningar
Hassellundar
Klibbalskärr
Källor
Ädla lövträdsbestånd
Ormbunkskärr
Rasbranter

5.5 Övriga objekt
Figur 9. Stort bestånd av lunglav som växer på ek.
Förutom lagbiotoperna noterades totalt 234 övriga objekt med en areal på 1 040
ha under inventeringen. Exempel på övriga objekt som noterades var:
o Biotoper som inte uppfyller arealkraven, t.ex. hassellundar och bestånd av ädla
lövträd större än 2 ha och stenåkrar mindre än 0,5 ha.
o Rismyrar o.a. myrar med ett trädbestånd som kan vara av viss ekonomisk
betydelse.
o Skogskärr o.a. våtmarker
o Bördiga lundområden och gamla igenväxande lövängar
o Hassellundar och bestånd av ädla lövträd på mark som är klassad som betesmark
eller tomtmark.
o Vissa förstörda biotoper; dikade torvmarker, avverkade objekt m.fl.
Observera att registreringen av de övriga objekten gjordes vid sidan om det
egentliga inventeringsarbetet och inte på något sätt gör anspråk på att vara
heltäckande.
”Andra värdefulla livsmiljöer” som skyddas av skogscertifieringen ingick inte
inventeringsuppdraget.
6 Avslutning
Som ett resultat av inventeringen finns nu ca 1 100 ha av de skyddade biotoperna
inritade på ett digitalt kartskikt och uppgifter om biotoperna har lagrats i en
databas. Uppgifterna är i nuläget tillgängliga för de personer på skogsbruks- och
miljöbyrån som i sitt arbete kommer i kontakt med biotopskyddet.
Hänsyn till de skyddade biotoperna tas redan kontinuerligt vid avverkningar eller
andra skogsbruksåtgärder sedan lagstiftningen förnyades 1998. De skyddade
biotoperna noteras i förnyelseplaner och anmälningar om beståndsvårdande
avverkningar, märks ut i fält och lämnas vanligen orörda. Resultatet från
inventeringen kommer att användas för att underlätta arbetet med biotopskyddet
och för att minska risken att en biotop inte blir upptäckt vid en avverkning.
14

Resultatet från inventeringen skall i första hand informera om förekomsten av
skyddade biotoper på ett område. I inventeringen ges även rekommendationer för
hur avgränsning och behandling av biotoperna skall genomföras men det är först
när det blir aktuellt med skogliga åtgärder på ett område med en skyddad biotop
som den exakta avgränsningen och biotopens behandling fastställs.
Det är viktigt att notera att alla skyddade biotoper omöjligt kan upptäckas i en
inventering. På Åland tillämpas ett generellt biotopskydd, vilket innebär att
biotoper som är skyddade enligt lag automatiskt är skyddade, även om de inte är
lokaliserade och skyddade genom någon form av beslut. Fastän inga biotoper
noterats på ett område bör man ändå vara uppmärksam på förekomsten av
eventuella skyddade biotoper.
Man bör sträva till att bevara också de övriga objekt med naturvärden som
noterats i inventeringen. Om kostnaden för markägaren är ringa kan objekten
skyddas inom ramen för generell naturvårdshänsyn, i övriga fall bör man genom
att informera om naturvärdena sträva till att spara biotoperna på frivillig väg i
samråd med markägaren. Om det är fråga om större områden kan möjligheten
finnas att ingå avtal med landskapsstyrelsen om inrättande av naturreservat för
det aktuella området.
15

LITTERATUR
Anon. 1980. Naturreservatskommitténs betänkande. Åländsk utredningsserie. 1980:1
Anon. 1993. Våtmarkskommitténs betänkande. Åländsk utredningsserie. 1993:1
Anon. 1995. Instruktion för datainsamling vid inventering av nyckelbiotoper. Skogsstyrelsen,
Jönköping, Sverige.
Anon. 1997. Fältguide för inventeringen av skogslagens särskilt viktiga livsmiljöer.
Helsingfors.
Brenner U. & Tönnes C., 1993. Inventering av fornstränder på Åland. Åländsk
utredningssreie 1993:4.
Franzén J. & Johansson H., 1999. Naturinventering för Järsö-Nåtö delgeneralplan.
Haeggström C.-A. & Koistinen M., 1999. Ålands fridlysta växter. Ålands landskapsstyrelse.
Meriluoto M. & Soininen T., 1998. Värdefulla livsmiljöer i skogsnaturen. Skogsbrukets
utvecklingscentral Tapio, Helsingfors.
Mörn, P. 1992. Bergtagen - några ytformer i åländska berg. Skriftserien Åland nr 16.
Föreningen Ålands vänner r.f.
Planeringsrådet i landskapet Åland, 1970-1973. Naturvårdsinventeringen för Eckerö,
Finström Föglö, Geta o.s.v.
16

Inventering av skyddade biotoper - Resultat
Särskilt hänsynskrävande biotoper - LL om skogsvård
Biotop Antal Areal Andel
Bäckar 8 5,8 3,6 %
Källor 1 1,1 0,7 %
Förkastningar 15 25,0 15,6 %
Rasbranter 31 43,3 27,0 %
Hassellundar 36 18,2 11,3 %
Naturbestånd av ädla lövträd 42 46,6 29,1 %
Alkärr 17 19,0 11,8 %
Ormbunkskärr 1 1,4 0,9 %
Enstaka träd 31 - -
Grottor 14 - -
Totalt 196 160,3 100,0 %
Särskilt skyddsvärda biotoper - LL om naturvård
Biotop Antal Areal Andel
Dungar av alm och lind 6 2,7 0,3 %
Myrholmar 2 1,3 0,1 %
Rikkärr 22 79,5 8,8 %
Stenåkrar större än 0,5 ha 52 73,6 8,1 %
Trädfattiga mossar eller myrar 370 748,7 82,7 %
Aspar med minst 170 cm omkrets 90 - -
Ekar med minst 170 cm omkrets 87 - -
Lönnar med minst 170 cm omkrets 3 - -
Flyttblock 18 - -
Jättegrytor 1 - -
Totalt 651 905,8 100,0 %
Totalt antal registrerade biotoper: 847 st
Total areal: 1.066,2 ha
BILAGA 1