Bebyggelselämningar i dagvattenschakt - Gotlands Museum

Gotlands Museum
Strandgatan 14
621 56 Visby
0498-29 27 00
arkeologisk förundersökning och slutundersökning
Bebyggelselämningar i dagvattenschakt
RAÄ 107
Strandgatan
Visby stad
Gotlands kommun
Länsstyrelsen Gotlands län dnr
431-2093-03
431-5350-03
Leif Zerpe

arkeologisk förundersökning och slutundersökning
Bebyggelselämningar i dagvattenschakt
RAÄ 107
Strandgatan
Visby stad
Gotlands kommun
Länsstyrelsen Gotlands län dnr
220-2093-03
431-5350-03
Leif Zerpe
2011
Gotlands Museum
Strandgatan 14
621 56 Visby
Tel: 0498 29 27 00
Fax: 0498 29 27 29
www.gotlandsmuseum.se
2

innehållsförteckning
Inledning 6
Topografi och fornlämningsmiljö 6
Syfte 7
För- och slutundersökningens genomförande 8
Undersökningsresultat 8
Objekt 1 8
Objekt 2 14
Objekt 3 14
Fyndredogörelse 18
Diskussion 19
Sammanfattning 20
Referenser 21
Tekniska och administrativa uppgifter 21
Figurförteckning 3
Fyndbilaga 22
Appendix I 23
Appendix II 25
figurförteckning
1 Framsidan: Kavelbro i Strandgatan, daterad till 1150-talet. Foto från nordnordväst.
2 Situationsplan över Visby innerstad med dagvattenschaktets läge samt en markering
av den medeltida torgplatsen innanför hamnen.
3 Plan över ledningsschaktet. Platser med påträffade bebyggelselämningar är numrerade
från 1 till 3.
4 Vy över ett parti av den medeltida gatubeläggningen bestående av kalkstenshällar
och flisor.
5 Bevarad rest av en förmultnad stock, objekt 1.
6 Detalj av objekt 1.
7 Profilritning över den nordligaste delen av schaktets västra vägg.
8 Gatuläggning av sten, grus och sand, objekt 2.
9 Anläggningsritning över objekt 1 och 2.
10 Vy över kavelbrons (objekt 3) södra och centrala del.
11 Vy över brons norra del.
12 Anläggningsritning över objekt 3.
13 Anläggningsritning över underliggare och upplag i objekt 3, med markering av de
fyra stockar ur vilka prover togs för dendrokronologisk analys.
Författaren svarar för samtliga bilder och illustrationer.
3

Fig. 2. Situationsplan över den centrala delen av Visby innerstad med markering av schaktet
för dagvatten och fjärrvärme i Strandgatan. Högerskraffering anger den troliga utbredningen
av en medeltida torgplats innanför hamnen, mellan Strandgatan i öster och stadsmuren i väster.
Vänsterskrafferad figur anger det s.k. Kalvskinnshusets placering.
4

Y14100
1:1
X390740
ALMEDALEN
9
21
7
Fiskar-
plan
2
4
3
Strandgatan Lybska gränd
FREGATTEN
8
8
9
7
10
1 5
SPECKSRUM
Fig. 3. Plan över dagvattenschaktets dragning i Strandgatan. Platser med påträffade bebyggelselämningar
är numrerade från 1 till 3. Koordinater är angivna enligt Visby stads lokala system
RT F38.
6
Specksgränd
5
3
SLUPEN
4
9
19
5
22
11
2-3
5
12
6
Rostockergränd
Birgers gränd
2
4
13
3
X390810 Y14200
6
2
KALV-
SKINNET
1
ANKARET
Rigagränd
7
APOTEKET
0 50 100 M
1
6
4
2
16
KOMPANIET
serv

apport
inledning
Länsmuseet på Gotland (nuvarande Gotlands Museum) utförde under perioden 13
september till 5 november 2003 en arkeologisk förundersökning samt slutundersökning
i Visby innerstad i samband med nedläggning av dagvattenledning i
Strandgatan.
Uppdragsgivare var:
Gotlands kommun
Tekniska förvaltningen
Att: Evald Norragård
621 81 Visby
Ansvarig arkeolog var Leif Zerpe som även har utarbetat rapporten.
Anläggningsprojektet skedde i ett samarbete mellan Tekniska förvaltningen och
Gotlands Energi AB och omfattade nedläggning av såväl dagvattenledning som
fjärrvärmekulvert. Schaktdjupet för den senare var ca 1 meter, och resultaten därifrån
är redovisade i en särskild rapport (ZERPE 2010).
Undersökningen tilldrog sig allmänhetens intresse, och såväl Gotlandsradion som
Gotlands Allehanda rapporterade därifrån.
Delar av undersökningsresultaten har presenterats i Gotländskt Arkiv 2007.
topografi och fornlämningsmiljö
Området väster om Strandgatan, från Donners plats i söder till mitten av kvarteret
Fregatten i norr, utgjordes till stor del av en öppen torgplats under medeltiden, fig.
2. Packhusplan, belägen söder om kvarteret Kalvskinnet i anslutning till Lilla
Strandporten, bildar en kvarvarande rest av detta torg. På 1700-talet benämndes
platsen Rolandstorget. Under 1600-talet kallades platsen Fisktorget och hade sin
utbredning fram till sjömuren. Den ursprungliga torgytan dominerades från 1300talet
av en stor byggnad, det s.k. Kalvskinnshuset eller Vinhuset (MOGREN 1988,
s. 10ff).
Strandgatan idag har varierande bredd och har över tid haft en relativt oregelbunden
dragning. I kvarteret Hotellet 13 öster om gatan och Residenset 6 och 8 väster
om gatan låg den medeltida bebyggelsen i liv med den nuvarande gatan som är ca 6
meter bred. På samma sätt förhåller sig med bebyggelsen i kvarteret Pressen 7 och
Kalvskinnet 3 där gatans bredd är ca 9 meter. Även kvarteret Slupen 5 och Fregatten
3 längst i norr har medeltida byggnader utmed gatan som här mäter 8 meter.
Utmed Strandgatans hela sträckning har medeltida stenbeläggningar konstaterats
och dessa har varit föremål för undersökningar vid flera tillfällen. År 1924, i samband
med nedläggning av vattenledning, undersöktes kulturlager till ett djup av
1,2–1,3 meter under gatunivån. Utmed en lång sträcka dokumenterades dubbla gatubeläggningar;
en övre på 0,7 meters djup och en undre på 0,9 meters djup.
(FARDELIN, s. 136f).
6

Den medeltida stenlagda gatans karaktär, framgår väl av de dokumentationer som
gjordes med anledning av markarbeten för fjärrvärmekulvert under tidsperioden
2001 t.o.m. 2003 (ZERPE 2002 och 2010). Gator och gränder som vid dessa undersökningar
uppvisade större eller mindre partier av bevarade gatubeläggningar
var Mellangatan, Funcks gränd, Lybska gränd och Strandgatan.
Fig. 4. Vy över Strandgatan utanför Strand hotell. Ca 1 meter under nuvarande
gatunivå låg den medeltida gatubeläggningen, bestående av kalkstenshällar
och flisor. Strax bortom stengatan syns dagvattenledningen på 1,6 meters
djup. Foto från nordnordväst.
syfte
Den arkeologiska förundersökningens syfte var att klarlägga i vilken omfattning
äldre bebyggelselämningar och kulturlager kunde komma att beröras av exploateringen
och att göra en bedömning av karaktär och fyndsammanhang inför en eventuell
slutundersökning och ett borttagande.
7

för- och slutundersökningens genomförande
Anläggningsetappen utgjorde utbyggnad norrut av dagvattenledning från Rigagränd
till i höjd med Rostockergränd. Befintlig ledning fram till Rigagränd, nedlades
år 2001. Schaktets längd var 40 meter med en bredd av 1,5–1,8 meter, och det
förutsattes att bevarade kulturlager och konstruktioner kunde påträffas utmed hela
sträckningen. Det arkeologiska arbetet utfördes parallellt med rörläggningsarbetena,
då risken att träffa på lämningar som allvarligt skulle försena anläggningsarbetet
bedömdes som liten.
När sträckningen i Strandgatan väl fastlagts och arbetet inletts, var möjligheterna
till anpassning i förhållande till arkeologiska lämningar små. I de fall där ett borttagande
blev aktuellt, kunde detta göras efter godkännande av länsstyrelsen.
Schaktdjupet för fjärrvärmekulverten var ca 1 meter, vilket länsmuseet bedömde
endast i begränsad omfattning skulle komma att påverka kulturlager av antikvariskt
intresse. Däremot kunde förväntas att lämningar av den medeltida gatubeläggningen
av sten skulle uppträda relativt ytligt. Bedömningen var riktig, och ca
0,9–1 meter under markytan påträffades stengatan, fig. 4. Anläggningen togs bort
efter dokumentation (se särskild rapport enligt ovan).
Anläggandet av dagvattenledning planerades ske ca 2,5 meter under mark, ungefär
en meter under den nivå där naturliga orörda lager tar vid på denna plats. Ledningen
hade fall norrut och nivåskillnaden var 0,22 meter mellan ytterpunkterna
(+2,15–1,93 meter över havet).
Såväl avsatta kulturlager som fasta lämningar framkom. Mellan 1,3 och 1,45 meter
under mark (+3,30–3,15 m.ö.h.) påträffades en konstruktion av trä i schaktets norra
del. En utökad arkeologisk insats under ett par dagar krävdes för att rensa fram,
dokumentera och ta prover för dendrokronologisk analys innan borttagning kunde
ske. Insatsen gjordes inom ramen för en slutundersökning.
undersökningsresultat
Redovisningen av undersökningsresultaten görs med en beskrivning av varje enskilt
undersökningsobjekt samt en tolkning av deras funktion och kontext. De platser
utmed ledningssträckningen där en dokumentation har utförts är markerade med
en siffra på schaktplanen fig. 3. De undersökta objekten är numrerade från 1 till 3.
Ett litet antal föremålfragment togs tillvara och redovisas i bilaga 1. Enstaka fynd
behandlas översiktligt i rapporttexten.
Objekt 1: Urholkad stock av furu
Läge:
I schaktets västra sida, i höjd med nordvästra hörnet av kv Ankaret.
Beskrivning:
På 1 meters djup, i nivå med den medeltida stengatans undersida, påträffades en furustock
som föreföll ha ett fyrsidigt, närmast kvadratiskt, tvärsnitt. Den kunde följas
till 3,5 meters längd. Ursprunglig längd är okänd. Stocken var i dålig kondition
och sönderföll under framresningen. Längst i söder fanns endast ett tunt skikt av
8

Fig. 5. Den ihåliga stocken, objekt 1, var anfrätt av tidens tand, och i södra änden
fanns endast botten kvar. Den vilade på flata kalkstenar och inramades i öster av
kantstående kalkstensflisor. Foto från sydsydost.
stockens botten kvar. Den saknades helt på en sträcka av 0,5 meter på grund av
nedgrävningen för ett avloppsrör. Längre norrut fanns hela stocken bevarad.
Den var 0,2 meter hög och största bredd uppmättes till 0,25 meter. Stockens orientering
avvek något från dagvattenschaktets, och efter ca 3,5 meter fortsatte stocken
utanför den avschaktade ytan. Det kunde inte säkert avgöras om den södra änden
var den ursprungliga, eller om stocken har haft en fortsättning.
Stocken var anlagd ovanpå ett underlag bestående av ett enkelt skift kalkstensflisor
av varierande tjocklek och storlek. Flisorna låg direkt på eller strax över anläggning
3, träbroläggning. Stocken inramades i öster av en rad kantställda kalkstensflisor.
9

Fig. 6. Detalj av objekt 1, urholkad stock, i bildens vänstra del. Håligheten var fylld av ljus sand med
varvig struktur. I södra änden av kavelbron, objekt 3, syns ett parti av en underliggande stock med
kvarsittande bark. Stocken har, med hjälp av en kombination av dendrokronologisk och 14
C-analys,
daterats till 1154-1155. Foto från sydost.
Den högsta flisans höjd var knappt 0,4 meter och översidan belägen ca 0,1 meter
över stockens översida. Invid flisan och strax över stocken påträffades ett skillingmynt
(fyndnr 25) präglat 1535-37. Myntet har sannolikt tappats på den stenlagda
gatan, se profil fig. 7 samt plan fig. 9.
Stocken var ihålig och invändigt utfylld med relativt finkornig sand med antydd
varvig struktur som avvek från omgivande jordmassor, fig. 6. Sanden gav intryck
av att ha blivit avsatt i vatten. Sandfyllningen och de omslutande kalkstensflisorna
gjorde att stocken, trots sitt murkna tillstånd inte hade kollapsat. Fragment av bark
påträffades, vilket talar för att stocken var obearbetad utvändigt.
Tolkning:
Stockens yttre form påminde närmast om en bilad, fyrsidig syllstock. Förekomsten
av bark talar emot det samt att stockens yta var helt slät. Uppenbarligen har stocken
deformerats något vid förmultningen och formats efter de stående kalkstensflisorna.
Konstruktionen tolkas som en urholkad/urborrad stock använd som vatten- eller
avloppsledning, sannolikt anlagd under stengatans tid. Avståndet till huslivet i
kvarteret Ankaret var 2,6 meter och ytan emellan har sannolikt varit belagd med
sten. Det skulle kunna innebära att konstruktionen legat som ett täckt dagvattenavlopp
mitt i och strax under den medeltida stenbeläggningen.
10

11
Fig. 7. Profilritning över västra schaktväggen i exploateringsytans norra del. Profilens läge framgår av fig. 9, 12 och 13. Koordinater är angivna enligt Visbys lokala
system RT F38.

Fig. 8. Den övre grus-, sand- och stenläggningen i objekt 2, gatubeläggning. Foto från sydsydost.
12

Fig. 9. Anläggningsplan. I schaktets norra del påträffades en ihålig trästock, objekt 1 samt gatuläggningar
i form av två grusläggningar och en mellanliggande stenläggning, objekt 2. Trästocken inneslöts
av kantstående kalkstensflisor och vilade på ett underlag av flisor, se rödmarkerade objekt.
Vattenledningsschaktet som nedlades 1924 är markerat med en mittlinje. Koordinater är angivna
enligt Visbys lokala system RT F38.
13

Objekt 2: Gatubeläggningar
Läge:
I Strandgatan i höjd med Rostockergränd.
Beskrivning:
Ca 7 meter från ledningsschaktets norra ände och fram till änden, påträffades ett
kompakt kulturlager bestående av sand, grus och sten, lager 9 i profilen fig. 7. Lagret
var ca 0,3–0,4 meter tjockt och överlagrade en stenläggning innehållande större
kalkstensflisor. Flisorna förekom ställvis relativt glest i schaktet. Under stenläggningen
kom ytterligare ett, något tunnare, marklager bestående av en 0,15–0,2 meter
tjock packning av kalkgrus med innehåll av sand och kantiga kalkstensflisor, lager
5 i profilen. Packningen överlagrade ett avsatt jordlager innehållande organiskt
material, lager 4.
Anläggningen hade en tydlig avslutning i söder, men dess utsträckning utanför exploateringsytan
kunde inte bedömas. Fardelin nämner två gatuläggningar av sten
men säger inget om förekomst av sten-/gruspackningar (o.a.a.).
Tolkning:
Marklagrens avslutning i söder sammanfaller med en underliggande träkonstruktion
vilken har tolkats som en broläggning, se nedan. Det tyder på ett direkt samband
mellan dem, och marklagren har då tjänat som en hårdgjord vägbank ovanpå
den uttjänta broläggningen.
Objekt 3: Broläggning av furu
Läge:
I Strandgatan i höjd med Rostockergränd.
Beskrivning:
En broläggning av trä, en så kallad kavelbro, påträffades mellan 1,4 och 1,25 meter
under nuvarande markyta och kunde följas längs en sträcka av 6,7 meter. På grund
av schaktets begränsade bredd, ca 0,5–0,6 meter i botten, kunde gatuläggningens
hela bredd inte avgöras och de konstruktiva detaljerna kan endast avgöras till vissa
delar.
Tack vare fuktiga markförhållanden var trävirket i anläggningens botten relativt
väl bevarat. Här fanns både längsgående och tvärgående stockar vilka tjänade som
underlag och stöd för broläggningen. Det förekom såväl barkat som obarkat virke.
Ur fyra av stockarna sågades ut skivor lämpliga för dendrokronologisk analys, se
dateringsavsnittet nedan.
Vägbanans kavlar var i ett sämre skick, och det var svårt att avgöra deras ursprungliga
form. Kavlarnas bredd varierade mellan 0,1 och 0,2 meter, och det är sannolikt
att de bredaste kavlarna utgjordes av kluvor medan de smalare var av rundvirke.
I det avsatta jordlagret ovanpå broläggningen påträffades ett tvåsidigt mynt av
1100–1200-talskaraktär, fyndnr 26.
14

Fig. 10. Objekt 3, kavelbro av furu, var svårt anfrätt
av tidens tand. Stocken närmast i bild, belägen
under broläggningens kavlar, var däremot
intakt. I bildens nedre vänstra hörn skymtar objekt
1. Foto från sydsydost.
Fig. 11. Vy över schaktets norra del. Broläggningens
kavlar upphör en dryg meter från norra
änden. Delar av kavelbrons södra parti har avlägsnats.
Foto från nordnordost.
Konstruktionen var anlagd på ett ca 0,15 m tjockt kulturlager, som i sin tur var avsatt
ovanpå naturliga vattenavsatta lager i form av sand och grus och tunnare skikt
av organiskt material, möjligen förmultnad tång. Kulturlagret innehöll organiskt
material bestående av träflis och bark samt kvistar och pinnar. Inga fynd påträffades
utöver enstaka djurbensfragment.
Tolkning:
Principen för den medeltida kavelbrons konstruktion är en anordning bestående av
kavlar lagda i två längsgående syllar med uthuggen fals. Kavlarna utgörs vanligen
av rundvirke med planhuggna ändar, eller kluvna stockar (kluvor) utlagda med den
plana sidan nedåt. Syllarna vilar i sin tur på kraftiga tvärgående stockar. Som stöd
under kavlarna förekommer även längsgående stockar. Kavelbron är vanligen mellan
2 och 2,5 meter bred, men det förekommer även två broläggningar anordnade i
bredd.
Datering:
Fyra skivor sågades ur broläggningens stockar och analyserades på laboratoriet för
Vedanatomi och Dendrokronologi i Lund, se Hans Lindersons redovisning i Appendix
I och II. Stockarnas egenålder kunde bestämmas eftersom kärnan var intakt
och barken ännu satt kvar. En av stockarna, av grovt grenvirke, var 160 år gammalt
vid avverkningen av trädet.
15

Fig. 12. Anläggningsplan. I schaktets norra del påträffades en träbroläggning, objekt 3. Vattenledningsschaktet
som nedlades 1924 är markerat med en mittlinje. Koordinater är angivna enligt Visbys
lokala system RT F38.
16

Fig. 13. Anläggningsplan. Kavelbron, objekt 3, vilar på ett upplag av längsgående och tvärgående
stockar. Virket i dessa var välbevarat och lämpade sig för provtagning, se rödmarkerade symboler.
Vattenledningsschaktet som nedlades 1924 är markerat med en mittlinje. Koordinater är angivna
enligt Visbys lokala system RT F38.
17

Utifrån fyndomständigheterna gjordes en bedömning av kavelbrons anläggningstid
till 1100-talets slut eller 1200-talets början. Försöket att dendrokronologiskt bestämma
anläggningens ålder gav ett nedslående resultat. Inget av proven kunde
med någon säkerhet dateras. Materialet bestod av snedvuxet grovt grenvirke, vilket
gjorde det svårt att jämföra proven emellan för en relativ datering, eftersom samtliga
uppvisade individuella särdrag. Ett av dem, ur ett träd med en egenålder av
160 år, uppvisade dock en årsringsserie som i några sekvenser tycktes överensstämma
med befintligt referensmaterial från Gotland. En komplettering av årsringsanalysen
med en 14 C-mätning skulle eventuellt kunna räcka för att avgöra om
kopplingen till referensserien var riktig. Försöket gav ett lyckat resultat. Trädet
började växa 995 e.Kr. och det mest sannolika avverkningsåret var vinterhalvåret
1154/55.
fyndredogörelse
Samtliga fynd utom de två mynten, fyndnr 25 och 26, tillvaratogs i ett fyllningslager,
se fyndbilaga. Fyllningen överlagrades av en delvis bevarad gatuläggning av
kalkstenshällar och flisor i undersökningsområdets södra och centrala del, se fig. 4
och särskild rapport (ZERPE 2010).
De båda mynten har korrosion på ytan och är inte konserverade, men ett av dem,
fyndnr 25, går att uttyda. Det rör sig sannolikt om ett skillingmynt av en typ präglad
åren 1535-37, förövrigt den sista tillverkningen som utfördes vid myntverket i
Visby (LAGERQVIST 1970, s. 160, nr 6a-8). Mynttypen är försedd med årtal och
en vapensköld med bjälke på åtsidan samt omskriften ”moneta Wisbeensis”. Frånsidan
har lammet med åkallandet av Guds lamm, ”Agne Dei miserere m(ei)” (LA-
GERQVIST 1970, s. 155ff.
Det andra myntet, fyndnr 26, är inte möjligt att uttolka utan konservering. Man
kan dock notera att myntet förefaller ha hög silverhalt, och detta i kombination
med dess storlek pekar tillbaka på 1100- och 1200-talet.
De flesta av undersökningens tillvaratagna artefakter utgörs av keramik. Den tidigaste
utgörs av s.k. östersjökeramik, benämnd AII. Typen börjar uppträda på Gotland
efter 1050 och produceras fram i 1200-tal. Den utmärks av ett låg- till mellanbränt
svartgods med relativt grov magring. Godset är bränt med reducerad syretillförsel,
därav färgen.
Ett reducerat bränt gods, s.k. yngre svartgods, AI:1 och BI:1, är den vanligast förekommande
godstypen i medeltida kulturlager. En undergrupp till detta relativt
hårdbrända, finmagrade gods, utgör s.k. Paffratgods, BI:2, ett skivigt, gråvitt,
hårdbränt gods med kornig, "silvrig" yta. Godstypen börjar uppträda under 1100talet.
En annan godsbränningsmetod ger oxiderat gods, dvs. gods bränt med full syretillförsel,
och man erhåller ett rödaktigt, gult eller vitt gods (s.k. BII-gods) beroende
på lerans kvalitet. Godstypen indelas i undergrupper efter glasyrens placering;
antingen utvändigt, BII:1, kallat "äldre rödgods" eller invändigt, BII:4, kallat "yngre
rödgods". Vidare finns en grupp utan glasyr, BII:3. Samtliga godstyper förekommer
i vår undersökning.
18

Det äldre rödgodset (BII:1) förekommer främst i form av kannor. Rödgodskannorna
utmärks genom sin färgglada glasyr och dekor. Iögonenfallande är bland annat
dekor som åstadkoms genom på kärlytan pålagd och modellerad vitlera med
bladfjäll som framträder i relief under en klargrön glasyr. Annan dekor utgörs av
brunglaserade skärvor med underliggande chevronmönstring åstadkommen med
rullstämpel. Även enklare streckmönster under gulbeige glasyr utgör effektfulla inslag.
Kannans hank, bärhandtaget, är karakteristisk med sitt runda tvärsnitt liksom
dess botten som har en tummad bottenrand. Godstypen kan följas tillbaka till
1100-talet, men vanligt förekommande blir den först under 1200-talets förra hälft.
Ett genombrott i keramiktillverkningen utgör stengodset, benämnt C-gods. Godset
är tunt och bränt vid hög temperatur och representerar ett tekniskt utvecklingssteg.
Det tidigaste godset är ofullständigt sintrat, och man kan fortfarande urskilja
korn. Men med efterhand förbättrad teknik och bättre leror sammansmälter
eller sintrar godset helt vid bränningen.
Det tidigaste stengodset, för-stengods, CI, förekommer under 1200-talet, medan
sintrat stengods, CII, bland annat i form av importgods från Siegburg, får sitt genombrott
under 1300- och 1400-talen.
Samtliga godstyper utom BII:4 och CII finns representerade i det tillvaratagna keramikmaterialet.
Övriga fynd utgjordes av 6 flintavslag, en bärnsten, ett obestämt bronsfragment
samt 23 korroderade järnfragment varav en spik och ett beslag.
diskussion
Den påträffade kavelbron representerar en typ av gatubeläggning som sannolikt
bara förekom under en kort period i Visby. Sammanlagt är fyra stycken kända i
Visby, och de pekar entydigt på att perioden inföll under 1100-talet. Tre av dem
har beläggningar vars läge och orientering sammanfaller med stengatornas och antyder
en anpassning av stenstaden till ett befintligt gatunät. Men vilken typ av beläggning
hade man använt innan? Ingen av platserna kan uppvisa någon underliggande
äldre beläggning eller annan indikation på en vägbana. Studerar man dokumentationen
av gatorna som gjordes på 1920-talet, upptäcker man inga väg- eller
gatubeläggningar överhuvudtaget under stengatan (FARDELIN).
Anläggandet av en kavelbro kan vara kopplat till rådande markförhållanden. I dokumentationer
som behandlar och beskriver den här typen av lämningar i Visby,
anses att den anlades för att överbrygga vattendränkt eller fuktig mark. Det är förvisso
så att den har påträffats där, men det är också här de bästa förutsättningarna
för ett bevarande finns. Om användandet av brobeläggningar inskränktes till fuktiga
områden, vilket slags underlag användes då i den övriga gatumarken? Någon
form av hårdgjort vägunderlag bör ha funnits, men av detta ser vi inga spår i det
arkeologiska materialet. Den enskilda kavelbrons livslängd var begränsad. Slitaget
på beläggningen var stort, och även om vägbanans kavlar lätt kunde bytas ut så
hade så småningom hela konstruktionen tjänat ut och måste ersättas. I de kända
fallen förekommer endast ett eller två träbroskikt. Att användandet av träbroar i
Visby var kortvarigt kan belysas med en jämförelse av förhållandena i 1200- och
1300-talets Söderköping. Genom ett antal arkeologiska undersökningar i stadskär-
19

nan har man där kunnat konstatera att det fanns ett tämligen utbrett system av
brolagda gator under perioden. Träet har i regel varit välbevarat och lämpat sig för
dendrokronologisk analys. Resultaten visar att kavelbroar var den gängse beläggningen
i gatorna från 1200-talets mitt till mitten av 1300-talet. Under dessa 100 år
förnyades exempelvis Drothemsgatan inte mindre än 10 gånger, dvs. i genomsnitt
vart tionde år. Med varje omläggning höjdes marknivån och vid periodens slut låg
den 1,75 meter över den ursprungliga. Exemplet visar att man lät de uttjänta vägbanorna
ligga kvar och anlade nya ovanpå. Här fanns ju ett bärande underlag att
bygga vidare på, och med varje byggnadsskede skapades ett torrare underlag
(ZERPE 2007, s. 127ff).
sammanfattning
Länsmuseet på Gotland (nuvarande Gotlands Museum) har under perioden 13 september
till 5 november 2003 utfört en arkeologisk förundersökning samt slutundersökning
i Visby innerstad i samband med nedläggning av dagvattenledning i
Strandgatan.
Mellan Rigagränd och Rostockergränd undersöktes tre medeltida anläggningar
samt ett fyndbärande medeltida fyllningslager:
en ihålig stock,
två sten-/gruspackningar med en mellanliggande stenläggning
samt en träbroläggning.
Den ihåliga stocken, objekt 1, tolkas som en vattenränna med anknytning till en
gatuläggning av kalkstenshällar och större flisor och var belägen ca 1,2 meters under
dagens gatunivå.
Objekt 2, sten-/gruspackningar, tolkas som hårdgjorda vägbanor/vägbankar. De
brukades efter det att objekt 3, träbroläggning, tjänat ut.
Träbroläggningen eller kavelbron kunde följas längs en sträcka av knappt 7 meter
och var anlagd ett par decimeter över naturlig botten bestående av sjögrus. Avverkningsåret
för en av anläggningens stockar har, med hjälp av en kombination av
dendrokronologisk analys och 14 C-analys, daterats till vinterhalvåret 1154-55.
20

eferenser
Fardelin, J. 1905-1939. Anteckningar om förhistoriska och medeltida
lämningar i Visby och Gotlands landsbygd med bifogade
kartor och ritningar. Manuskript i Länsmuseets
på Gotland arkiv.
Mogren, M. 1988 Kvarteret Kalvskinnet genom 400 år. En stadsarkeologisk
undersökning i Visby innerstad. Rapport RAGU 1988:2.
Zerpe, L. 2002 Arkeologiska förundersökningar. Bebyggelselämningar i
fjärrvärmeschakt. S:t Hansgatan, Mellangatan och
Strandgatan med flera. Visby 2001-2002. Lst dnr
220-3341-00, 220-1387-01, 220-0965-01, 220-2748-01.
Zerpe, L. 2007 Något om stengator och kavelbroar i Visby. Gotländskt Arkiv.
Zerpe, L. 2010 Arkeologisk förundersökning. Bebyggelselämningar i
fjärrvärmeschakt. Strandgatan samt kvarteret Fregatten
4, 8 och 21. Visby stad, Gotlands kommun.
Lst dnr 431-1195-03.
tekniska och administrativa uppgifter
Länsstyrelsens i Gotlands län beslut om förundersökning den 22/7 2003 dnr 431-
2093-03 samt beslut om slutundersökning den 30/10 2003 dnr 431-5350-03.
Personal: Arkeolog Leif Zerpe och, inledningsvis, arkeolog Ann-Marie Pettersson
samt anläggningsarbetare vid Tekniska förvaltningen.
Fälttid: 58 timmar (inbegriper även förundersökningen för fjärrvärme).
Läge: Ekonomiska kartans blad 6I 8j VISBY.
Koordinater: Rikets system RT90 2,5 gon väst, X6393451 Y1648508
Höjd: RH00
Undersökt ledningssträcka: 40 meter
Dokumentationshandlingar som förvaras på Länsmuseet: Digitala foton på CDrom
samt CAD-ritningar och fältritningar.
Föremålsfynd tillvaratogs och registrerades under 26 fyndnummer.
21

fyndbilaga
FYNDLISTA
FYND SAKORD UNDERTYP MATERIAL DEL FRAGMENT VIKT GODSTYP LÄGE NIVÅ PROFIL LAGER
1 Föremål Järn 20 312 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
2 Spik Järn 1 18 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
3 Beslag Järn 2 15 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
4 Föremål Kopparleg 1 7 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
5 Flinta Avslag Flinta 6 69 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
6 Kärl Ker Myn 1 9 BII:1 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
7 Kärl Ker Sk 6 15 BII:1 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
8 Kärl Ker Sk 3 14 BII:3 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
9 Kärl Ker Sk 1 3 BII:3 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
10 Kärl Ker Sk 2 10 AI Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
22
11 Kärl Ker Sk 2 5 BII:1 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
12 Kärl Ker Sk 1 5 CI:1 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
13 Kärl Ker Sk 1 4 BI:2 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
14 Kärl Ker Myn 1 5 CI:1 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
15 Kärl Ker Myn,sk 2 16 BI:1 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
16 Kärl Ker Myn,sk 10 52 BI:1 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
17 Kärl Ker Myn 1 5 AI Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
18 Kärl Ker Myn 1 5 AI Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
19 Kärl Ker Myn 1 4 AI Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
20 Kärl Ker Myn 1 6 AI Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
21 Kärl Ker buk,sk 49 333 AI Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
22 Kärl Ker sk 10 55 AII Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
23 Bärnsten Råämne Bärnsten 1 1 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
24 Bryne Skiffer 4 68 Fyllning under lager 10 ( stengata) 3,90/3,30 1 11
25 Mynt Silverleg 1 Ovanför trästock (objekt 1) 3,48 1 9
1 Ovanför kavelbro (objekt 3) 3,27 1 4
Silverleg
26 Mynt

23
09 februari/18 maj 2004
Nationella Laboratoriet för Vedanatomi och Dendrokronologi, rapport nr 2004:10b
Hans Linderson
DENDROKRONOLOGISK ANALYS I KOMBINATION MED KOL-14
ANALYS AV EN KAVELBRO I VISBY, GOTLAND.
Uppdragsgivare: Leif Zerpe, Länsmuseet på Gotland, Mellangatan 19, Visby.
Område: Visby, Gotland Prov nr: 1-4 Antal prover, sågskivor: 4
Dendrokronologiskt objekt: Underlag eller underliggare till en kavelbro 1,5 meter
under Strandgatans nivå
Information:
Det har inte varit möjligt att dendrokronologiskt datera de fyra proverna från kavelbron under
Strandgatan i Visby. Det mest sannolika skälet till detta är att virket är starkt påverkat av
individuella drag och kan inte korsdateras sinsemellan.
Samtliga stockar är således från olika furuträd och utgörs av ett något böjt grovt grenvirke
som sannolikt är svårt att användas för t.ex. husväggskonstruktioner. Barken är kvar i två av
stockarna och har troligen varit så, hos de två övriga (se tabellen) vid uppförandet av bron.
Ett prov för kol-14 analys har tagits i sågskivan med dendro nr 12684. Då korrelationer med
referensserier antyder att virket kan vara avverkat från en period med en betydande kol-14
platå (d.v.s. en långvarig period med ungefär samma halt kol-14 i atmosfären ledande till
stora osäkerhetsmarginaler) har de äldsta (innersta)årsringarna provtagits (där en normal
avtagande kol-14 trend förekommer). Detta innebär att 160* år skall läggas till kol-14
dateringen.
Resultat:
Kol-14 bestämningen ger i princip dateringen 780-1000 e kr (vid 1 sigma) respektive
690-1030 e kr (vid 2 sigma) (jmf bilaga), vilket samstämmer med förslaget av datering,
med grundval av den dendrokronologiska analysen, till år 995 e kr (jmf provbeskrivning
för kol-14 analys). Detta leder till att det mest sannolika fällningsåret för
prov 1 (catras nr 12684) är vinterhalvåret 1154/55.
* skall egentligen vara 159 år
CATRAS
Dendro
nr:
Prov
Nr :
Stock
Nr
Trädslag
Antal
radie, år
Splint (Sp)
Bark (B)
Vank. (W)
Datering av
yttersta
årsring i
provet
Beräknat
Fällningsår
E(Efter)
V(vinterhalvåret)
Trädets
egenålder
uppskattn.
12684 1 Tall 2, 164 Sp 70, B Se ovan V 1154/55 170-200
12685 2 Tall 2, 113 Sp 74,
näraW
Ej datering - 120-140
12686 3 Tall 2, 104 Sp 52, W Ej datering - 110-130
12687 4 Tall 2, 77 Sp 47, B Ej datering - 80-100
______________
Hans Linderson.

Analyskostnad: i enlighet med dendrorapport 2004:10
____________________________________
M. Sc. Hans Linderson, Forskningsingenjör
Lunds Universitet
Laboratoriet för Vedanatomi och Dendrokronologi, Sölvegatan 12, 223 62 Lund
E-post: Hans.Linderson@geol.lu.se
Tel: 046-2227891 , 0738-448812
24

KVARTÄRGEOLOGISKA AVDELNINGEN DEPARTMENT GEOLOGY, Quaternary Geology
Laboratoriet för 14 C-datering Radiocarbon Dating Laboratory
Sölvegatan 12, Geocentrum II Sölvegatan 12, Geocentrum II
223 62 LUND S-223 62 LUND
Tel. 046/2227885 Sweden
Fax. 046/2224830
Hans Linderson
Kvartärgeologiska avd
Sölvegatan 12
223 62 LUND
D A T E R I N G S A T T E S T
Provets benämning Provets labnr Erhållen 14 C-ålder
BP
25
δ 13 C
promille
Provmängd
mg
Visby, catras nr 12684 LuA5728 1125 ± 75 >50
Proverna har förbehandlats med HCl och NaOH.
Beräkningen av 14 C-åldern är baserad på halveringstiden 5568 år. Resultaten är givna i antal år före 1950 ( 14 C-ålder BP). I
osäkerhetsangivelsen innefattas statistiskt åtkomliga bidrag från mätningen av prov, standard och bakgrund. Som standard
användes enligt internationell överenskommelse 95% av aktiviteten hos NBS oxalsyre-standard. Alla 14 C-åldrar är 13 Ckorrigerade
för avvikelser från överenskommet standardvärde på 13 C/ 12 C-förhållandet. Detta gäller också skal av mollusker och
foraminiferer. För dessa måste alltså s.k. "sea correction" göras. Erhållna 14 C-åldrar yngre än ca 10000 BP kan räknas om enligt
den normala tideräkningen (AD/BC). För denna omräkning hänvisas till Radiocarbon, Vol 40, No 3, 1998. Laboratoriet bistår
gärna med kalibreringen om så önskas.
Lund 2004-05-14
Göran Skog

Radiocarbon determination
1400BP
1200BP
1000BP
800BP
600BP
Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.5 Bronk Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp[chron]
LuA5728 : 1125±75BP
68.2% probability
780AD ( 3.0%) 800AD
820AD (65.2%) 1000AD
95.4% probability
690AD ( 4.1%) 750AD
760AD (91.3%) 1030AD
400CalAD 600CalAD 800CalAD 1000CalAD 1200CalAD 1400CalAD
Calibrated date
26