johan nordlander norrländskt skolliv

rarapdf.ub.umu.se

johan nordlander norrländskt skolliv

JOHAN NORDLANDER

NORRLÄNDSKT

SKOLLIV

STOCKHOLM

P. A. NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG

Pris 2 kr. 25 öre.


UNIVERSITETSBIBLIOTEKET

23415


JOHAN NORDLANDER

NORRLÄNDSKT SKOLLIV


«v '3

/

/ -v


NORRLÄNDSKT SKOLLIV

LÄRARE OCH LÄRJUNGAR

VID PITEÅ KUNGL. TRIVIALSKOLA UNDER

( 1600-TALETS SENARE HÄLFT

l

AV

JOHAN NORDLANDER

ADJUNKT VII) SÖDK11MALMS 11. A LLM. TÂUOVKItK I STOCKHOLM

STOCKHOLM

NORSTED T & S ÖNERS FÖRLAG


PA]'PKII FRÅN LESSEBO

STOCKHOLM

KUNGL. B OKTIIYCKEHIET, P. A. N OHSTEDT & SÖ-NEB

1914

[140808]


FÖRORD.

Uti årgången 1904 af Pedagogisk Tidskrift redogjorde författaren

härav för förloppet av en visitation i Piteå trivialskola

år 1083 och meddelade därvid inledningsvis några notiser

om skolans uppkomst och första utveckling. De för mig

då bekanta och tillgängliga källorna voro emellertid, bortsett

från själva visitationsakterna, mycket litet givande, varför

också framställningen blev synnerligen knapphändig, varjämte

ett och annat, som förekom vid Visitationen, förblev dunkelt

eller alldeles oklart.

Sedan har förf. funnit nya källor till skolans historia på

samma tid, och dessa hava varit så rika, att efterskörden

blivit rent av generande stor. Det må dock ursäktas förf., att

han ej kunde ana, att man i protokollen ifrån Piteå rådstugurätt

och socknens häradsting skulle hava huvudkällor till skolans

äldsta historia. Vidare ha vi, tack vare benäget tillmötesgående

av Riksarkivet och dess chef, varit i tillfälle att

på arkivet begagna Härnösands domkapitels protokoll från

samma tid, vilka, ehuru mycket defekta, varit oss till mycken

nytta.

Med ledning av huvudsakligen dessa källor vilja vi i det

följande söka skildra förhållandena vid denna skola och därvid

särskilt ägna uppmärksamheten åt lärarne samt den stu-


VI FÖRORD.

derande ungdomen vid densamma. På samma gång som härmed,

såsom vi hoppas, skall lämnas ett litet bidrag till svensk

skolhistoria, erbjuda de, åtminstone delvis, mycket utförliga

protokollen ej oävna tidsbilder från den tidens nordligaste

bildningscentrum i vart land.

I fråga om stavningen av några personnamn har full konsekvens

ej kunnat iakttagas. Detta beror på det växlande

bruket i våra källor, i vilka man finner somliga skriva t. ex.

Lehn och andra Leen, under det att det är oss obekant, huru

mannen själv skrev eller lät skriva sitt namn. Möjligen skrevs

det även i så fall på olika sätt.

Stockholm i april 1914.

•/. N—r.


INNEHÅLL.

Sid.

Förord v

Använda källor vin

Myntets värde 1(565 IX

1. Piteå skolas tillkomst ocli uppblomstring, stadens brand och

boflyttningen till nya staden 1

2. Skolans inspektor prosten Olof Graan 14

3. Om lärarna i allmänhet 36

4. Rektor I^ls Norman 57

5. Visitationen år 1683 78

6. Norman efter Visitationen 91

7. Conrektor Turdins strider 113

8. Kollegerna Staphan Dalijn och Mårten Beckman 134

9. När svärdet hängde över skolan 148

10. Djäknarne 156

11. Stadens och skolans andra brand 169

Kartor:

Piteå gamla och nya stad (efter Generalstabens karta) . . xi

Plan över Piteå gamla stad 1648 2

Plan över Piteå nya stad 1695.. 4


ANVÄNDA KÄLLOR.

Piteå stads originaldomböcker åren 1656—60, 1667—76, 1670—75, 1682—90,

1698 - 99, 1705—28. (Riksarkivet.i

Hovrättens renoverade domböcker för Västerbotten. (Riksarkivet.)

Härnösands Consistorii protokoll 1660—66, (defekt) och 1693—96 (defekt).

(Härnösands konsistorium).

Diverse Piteå stads handlingar 1688. (Riksarkivet bland stadens domböcker.)

Piteå stads acta. (Riksarkivet.)

Skolväsendet. Härnösands stift. (Riksarkivet.)

Landshövdingarnes skrivelser. Västerbotten. (Riksarkivet.)

Norrlands handlingar. (Kammararkivet.)

Hiilphers, Samlingar till en beskr. över Norrland, 5:c samlingen, Västerås 1789.

Hollander, Svenska undervisningsväsendets historia. I. Uppsala 1884.

)


Myntets värde år 1665.

Då penningbelopp här nämnas så ofta. lämna vi en kort översikt av myntets

värde på ifrågavarande tid. I förra kolumnen angives, huru mycket ett

mynt då gällde i n. v. kr. och öre; men emedan silvret på den tiden stod i

vida högre pris än i våra dagar, fick man då betydligt mera därför eller ungefär

så mycket, som nämnes i senare kolumnen.

1 Haler s. m. ( = 4 mark) gällde då 3,45 kr. n. v. mynt: köpvärdct=12 kr. 8 öre.

1 mark s. m. ( = 8 öre) > » 86 öre » > : » = o kr. 1 öro.

1 öre s. m. » » 11 öre » » ; > =39 öre.

Kopparmyntet gällde

således:

av motsvarande silvermynt:

1 da ler k. m. ( =4 mark) gällde då = 1,15 kr. n. v. mynt: köpvärdet=4 kr. 3 öre.

1 mark k. m. (=8 öre) > » =29 öre » » : > =1 kr. 2 öre.

1 öre k. m. > > =3 öre > > ; > =11 öre.

Genom silverprisets ständiga sjunkande minskades penningvärdet alltjämt, så

att år 1700 1 daler s. ni. gällde blott 2 kr. 63 öre n. v. mynt.


' ' I

'


ySfidlajL

8veu»\iyf\.

nàs

Langnäsv^

f" äs i >

a%ASsôÀcm

\uiwji

1

BâfskataK

Stprstreuu

&^£32\fdlcrçl

Storfors "j

»* ïmr.TMS^!

JlMJ7b\xZi**'

S.Jfol

HalbkJÎ?

Sleali, 1=2 00 000 gen. stab. lit. anst.

Piteå gamla och nya stad med omgivningar.


1. Piteå skolas tillkomst ocli nppblomstring,

stadens brand ocli boflyttniiigen till Nya staden.

Staden Piteå anlades år 1621. I det kungl. brev, som förordnar

därom, erhöllo birkarlar, landsköpmän och hantverkare

befallning att lämna sina gårdar och slå sig ned på den för

den nya staden utsedda platsen. Men birkarlarna och landsköpmännen

voro aristokratien bland landskapets lekmän. De,

som, oftast motvilligt, hörsammade denna befallning och blevo

den nya stadens första invånare, voro således inga stugugrisar

ocli fattiglappar utan bereste och burgne män, som drivit handel

dels med lapparne, dels med Stockholms och andra städers

borgare. Genom sin handel och vandel samt genom sina resor

A r oro dessa vidare i besittning av praktisk duglighet och ett

visst mått av insikter. Att de ock visste uppskatta bokliga

studier, synes därav, att de, innan staden ännu ägt bestånd ett

decennium, anhöllo hos konungen om en skolas upprättande i

den nya staden. 1 Genom ett kungl. brev d. 1 (i febr . 1627 tìngo

de sin bön uppfylld, och därigenom förordnades, att en skola

skulle upprättas till ungdomens läran och upptuktelse, varjämte

det för ändamålet anslogs (i tunnor spannmål årligen av tionden

i Skellefteå socken.

Den förste skolmästaren i staden hette Micael Nicolai, och

den 20 maj 1628 utfärdade han kvitto på 6 t:r spannmål, som

han uppburit till skolans uppehälle. 2 Efter honom följde snart

1 Även i Tornei gjorde sig behovet av en skola tidigt gällande. Ar 1Ö0S

omtalas det i ett kungl. brev, att allmogen där i landet begärt, att en skolestuva

mätte upprättas i Tornea. Konungen svarade därpå, att han därmed

vore nådigst tillfreds. »Vi vele», heter det, »ock upprätta en stad med, dit

1)irkarlar och landsköpmän skole draga och sätta sig neder och bli borgare.»

Waaranen, Handlingar upplysande Finlands historia, 11:374.

2 L. Bvgdén i »Nya Norrb. Alleh.» 1903, n:r 15.


9 PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCI1 UPPBLOMSTKING.

en stockholmare v. n. Thomas Jacobi lioselius, i räkenskaperna

kallad än slcolcmestaren i Pithcå, än informator scholce Pitensis. 1

Ännu år 1632 uppbar han pro informatione scholce Fitensis - sina

6 t:r korn. Enligt Hülphers var han den förste rektorn härstädes;

den nämnde Micael skulle da kanske i början av skolans

tillvaro mera tillfälligtvis innehaft rektorsämbetet.

En annan rektor, som också saknas hos Hülphers, hette

Jonas Petri Angerm Den 20 nov. 1644 kvitterar han

— han skriver sig då Jonas Anger — av Skellefteå till schola;betienten

anslagna 6 t:r spannmål, och d. 5 dec. 1(548 samma

kvantum till skolmästarens uppehälle. Han kallar sig i det

senare kvittot Scholce Pithensis moderator. 3 Uti 1(545 års kyrkotiondelängd

av Piteå stad liar man i andra rummet frän början

Herr Jonn Hector Scholce *, och samma års kvarntullslängd för

staden har sist bland partikulär personer Skolemästaren Herr

Joen. Denne är tydligen identisk med den Joan ili. Fortelms,

som enligt Hülphers var Herr Thomas' efterträdare och skolans

andre rektor. Skulle man redan pä denna tid haft två lärare

i skolan?

Med det är 1627 erhållna anslaget till skolan var borgerskapet

ej länge belåtet. Den 16 maj 1(531 begär det hos regeringen

något mera underhåll, skolemästaren till uppehälle

och föda. I detta brev uppgiva borgarne, att de förut för skolan

fått utom de (5 t: rna spannmål även djäknepenningarna av

Piteå socken; nu önska de ytterligare samma penningar av

Skellefteå och Burträsks socknar, helst som dessa vore under

deras stad privilegierade. Denna begäran torde ej ha föranlett

till någon åtgärd.

Skolan synes i början lia gått raskt framåt samt fått allt

större och större lärjungeantal. 1 en skrivelse till regeringen

är 1(534 begär borgerskapet åter ökat understöd till densamma,

- Piteå skolas handledare.

:l För undervisningen i Piteå skola.

4 Piteå skolas styresman.

Skolrektor.


wV'tu\(j><

t o3". C.V. j.

P/r/?/ över Piteå gamla stad med omgivningar.

Av Eric AVidman 164S. Orig. i Gencrallantmätcrikontorct.


Förklaringar å kartan på föreg. sida.

»Bokstävernas betydelse: A. Piteå stalls kyrka. B. På denna plan är Piteå

stad belägen. 1 . Utsäde till staden 17 '/« tunna: hö 100 lass: säd till prästbordet:

utsäde 3 tr, hö 160 lass. Till denna stad är gott mulbete, torvc-skog och

fiskevatten.!

1 Stängslet omkring staden, det s. k. staketet, avsåg att hindra otillåten handelsförbindelse

med omgivande landsbygd.


PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTKING.

antingen av Piteå kyrkohärbärge eller med djäknepenningar

av näst kringliggande socknar, och motiverar detta därmed,

att verket med informerande och tillsökning hade »märkeligen

tilltagit». »Detta i förening med den stora, dyra

tiden gjorde emellertid», heter det, »att b or ger skåpet icke förmådde

underhålla skolmästaren och de många fattiga mäns

barn, som dit ankomme och gärna ville sina studier continuera.»

1 petitionen erinra borgarne om ett löfte av konung

Gustav Adolf att förbättra understödet, »när med skolan

finge mera fortgång». Då nu, såsom nämnts, detta skett, önskade

de sig samma hjälp som andra skolor; och tìnge de ej

sådan, skulle, menade de, deras skola i den stora hungerstiden

måst avtaga och i grund undergå.

Bönen förklingade ej heller ohörd. Ett kungl. brev av d.

20 nov. 1635 till landshövdingen Stellan Mörner omtalar, att

Piteå stad genom sina utskickade begärt, att de till sin skolas

upprättelse måtte med någon subsidio (hjälp) av kronan beneficerade

varda. Och medan 'det försports, att skolungdomen

dagligen tillväxte och förökade sig, och skolmästarens besvär

fördenskull bleve dess större, så hade, till skolmästarens uppehälle,

beviljats 20 t:r spannmål årligen och till behaglig tid.

Av någon behållen kyrkotionde skulle denna tagas. De 6

tunnorna utgingo av Västerbottens södra prosteri och, närmare

bestämt, av Skellefteå kyrkohärbärge; de 20 t:r, som nu beviljats,

utgingo av det norra.

Men ytterligare förbättring av lönevillkoren önskades och

det förvånande snart.

I en skrivelse till regeringen år 1637 1 nämner rektor Rose-

Hus, att han till salarium 2 hade 26 t:r spannmål. Men ej

heller detta vore tillräckligt. Skolan hade nämligen, säger

han, med informerande och tillsökning märkeli gen tilltagit,

så att rector scholœ ej längre förmådde allena sustinera labores, 3

1 R. A. Skolväsendet. Härnösands stift.

2 Underhåll.

a Uthärda mödorna.

2—140303. Nordlander, Norrländskt skolliv.

»V

O


4 PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTRING.

utan måste hava en collegam, om med exercitiis 1 skulle kontinuerligt

tillgå. Till förbättring av sitt underhåll anhöll han

därför 0111 ytterligare 20 t:r spannmål, varjämte han begärde,

att regeringen ville bebreva collegio futuro 2 djäknepenningarna

av Luleå socken.

Skolan hade således på denna tid endast en lärare, som på

samma gång var dess rektor. Om den enligt Hülphers' längd

förste innehavaren av detta ämbete heter det hos Hülphers,

att han var en »ackurat» man, och vi ha ej sett något, som

jävar detta omdöme.

Yi kunna icke här steg för steg följa denna skolas utveckling.

Dock må erinras därom, att drottning Kristinas brev

av d. 24 dee. 1652, som innehåller uppgift på de skolor, som

behövdes i Härnösands stift, jämte en viss och varaktig underhållsstat

för dessa, för var och en aA r stiftets tvenne trivialskolor,

de i Piteå och Härnösand, upptager en rektor, en

conrector och en apologist, till vilkas underhåll anslogos resp.

120, 70 och 30 tunnor spannmål, allt i överensstämmelse med

samma års avknappade stat för rikets skolor. 3

Blomstringstiden blev emellertid av kort varaktighet. Det

var två omständigheter, som voro orsaken därtill. 1 juli år

1666 ödelades eller »afbranm, såsom nian på den tiden skrev,

staden genom en svår eldsvåda. 1 Den andra ogynnsamma

omständigheten var den, att skolan vid denna tid fieli en

rektor, som alls icke var sitt kall vuxen.

Efter eldsvådan såg det en tid ut, som om staden Piteå

skulle rent av försvinna. Somliga borgare läto nämligen

1 Övningarna.

2 Don blivande ämbet


Plan över Piteå nya stad med omgivningar.

Av lians Crusc 1(595. Orig. i Gencrallaiitmätcrikoiitorct.


PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTRING. 5

skriva sig i Skellefteå ock andra så långt borta som i Hudiksvall;

ännu andra föredrogo att såsom bönder bo på sina

hemman på landsbygden. Regeringen underlättade emellertid

stadens återuppbyggande, men man valde därvid ett bekvämare,

3 /i mil närmare havet beläget ställe Strömsund eller

Häggiesholmen. Här uppstod den s. k. Nya staden, varefter

den plats, där staden förut legat, kallades och ännu kallas

Gamla staden.

Trots ideliga påminnelser och kraftiga uppmaningar frän

överheten gick det dock långsamt med boflyttningen frän den

Gamla till den Nya staden. Nio är efter olycksåret hade

man emellertid kommit sä långt därmed, att, ehuru icke alla

på långt när sig där h us li gen nedsatt, rådstugurättens sammanträden

dä kunde flyttas från den gamla platsen till den

nya. På rådstuga d. 26 febr. 1675 beslöts nämligen, att intet

med justitieväsendet därefter skulle handhavas i Gamla utan

i den Nya staden, dit stadens dokumenter samma dag skulle

föras genom stadsnotarien Johan Eriksson. Dagen därpå

skulle också samtliga borgare infinna sig i Måns Johanssons

stuga i Nya staden, vilken skulle brukas till rådstuga, tills

stadens hus bleve förfärdigat. 1

Bagen därpå, den 27 febr. 1675, hölls för första "gången

rådstuga i Nya staden.

Boflyttningen var emellertid ännu icke på långt när verkställd.

Någon byggnad för skolans räkning fanns exempelvis

icke i Nya staden, utan undervisningen fortgick, helt visst i

något privat hus, i Gamla staden. Två år efter justitiens

Hyttande beslöt emellertid borgerskapet på rådstuga att övertala

den nämnde Måns Johansson att få »bruka skolan» i hans

gård. Kort därefter, d. 25 maj 1677, fattades beslut om skolans

upprättande »här vid torget invid rådstugan», och arbetet

skulle bedrivas med all kraft av 6 timmermän à 1 daler om

2 I protokollet antecknas efter detta orden IN NOMINE JESU ROM. 8. Vilken

v ors, som åsyftats, nämnos ej, men man kan gissa på den 18:de, som lyder:

Jag häller före, att denna tidens lidanden äro att alita för intet mot

(Jen härlighet, som på oss kommer att uppenbaras. Men detta var förhoppningar,

vilka, såsom vi skola se, alls icke skulle gå i fullbordan.


6 PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCII UPPBLOMSTBING.

dagen. Mossa till byggnaden skulle till visst kvantum av

var borgare utgöras till påföljande söndagsafton eller måndagsmorgon.

Rådman Jon Andersson skulle vara uppsyningsman,

ock medlen skulle tagas av inkomsterna av lappmarkstullen

samt restantier hos borgerskapet. I september s. å.

proponerade borgmästaren Henrik Wijnbladh om skolstugubyggnadens

fortsättande, och da beslöts, att nyssnämnde radman

skulle förfärdiga stugan. För sina utgifter ock sitt omak

skulle hau få betalning efter inlevererad räkning. I febr. HÎ78

torde byggnaden ha varit färdig, ty då anhöllo borgarne hos

kyrkoherden, att »gudstjänsten i skolan» måtte förunnas dem.

Om skolans inredning och undervisningsmateriel ha några

upplysningar ej kunnat vinnas. Att en stol funnits, omtalas

på annat ställe, och vi kunna tillägga, att skolan också hade

en ringklocka. Denna ointalas år 1687, då den hade lagats

av Per Smed. För »beslag på en liten klocka till skolan och

för annat till stadens behov gjort arbete fick denne då 1 daler.

Detta belopp togs utav stadskassan, vilket jämte åtskilligt

annat tyder på att skolan ej hade någon egen kassa utan fick

sina utgifter betäckta av staden.

Att skolans rektor tagit någon verksam del i bygget, ha

vi ej funnit antytt. Vad vi sett av honom i den vägen inskränker

sig därtill, att han till rådstugurätten ingav en

skrift »om stolen, hvilken hafver stått på Rådstugutorget, att

den bör nu insättas under tak». Antagligen hörde stolen till

skolan och hade blivit stående på torget under bar himmel.

Vilket beslut som fattades med anledning av hans ingripande,

nämnes ej; kanske ansågs det överflödigt att fatta något.

För byggnadens uppförande synas frivilliga penningbidrag

ha insamlats av landskapet. Dessa hade hafts om händer av

kollegan Herr .1 ohan Granhammar, men denne torde hava

brustit i redovisningen. Våren 1077, under det skolbyggnaden

pågick som bäst, skickade magistraten en dag stadstjänaren

till kollegan för att citera (kalla) honom till rådstugurätten

att förklara sig rörande dessa hopsamlade medel. Svaret blev

emellertid, att han borgmästare och råd härutinnan icke ville


1HTEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTRING. 7

parera utan redau gjort sin räkning till konsistorium; borgmästare

och råd hade intet därmed att göra, menade han.

Med anledning härav anhöll skolmästaren Mag. Nicolaus Norman

om borgmästares och råds assistens på det att med skolans

uppbyggande och dess förfärdigande ej måtte fördröjas. Rätten

torde ansett, att Granhammar vid stämningens delgivande

yttrat sig litet vanvördigt. Enligt stadstjänarens berättelse

skulle han nämligen ha sagt: Ha fra de flyttiat skolan därifrån,

så måge do själfva henne oppsättia !

Om rektor ej brydde sig så mycket om skolans angelägenheter,

så lago lians egna honom så mycket mera om hjärtat. Redan

på denna tid fordrade regeringen, att staden skulle bestå

skolmästaren bostad. Ar 1655 hade också staden för 600

daler k. m. köpt en gård för skolmästarens räkning. 1 Denna

hade emellertid gått upp i lågor vid den allmänna branden.

Detta förklarar, huru rektor Norman år 1676 kunde begära

skolmästare-hyra för de två föregående åren, nämligen 30

daler om året. Rektor erhöll en assignation å 28 daler

k. m. att genast bekomma av borgaren Erik Hindersson.

Aret därpå begärde han att få, vad som återstod på tre års

hyra, och betalning lovades honom genom invisning på rådman

Jon Andersson.

Ar 1675 d. 3 maj uppträdde rektor Norman för första gången

inför Piteå rådstugurätt, där han sedan allt intill döddagarna

skulle utkämpa så mången het dust. Nu gick det

emellertid helt fredligt till väga. Först proponerade han nu om

skolmästaregårdens transportation ifrån den Gamla till den

Nya staden. På det förra stället hade han själv köpt sig en

1 Med betalningen gick det dock mycket långsamt. Aret efter köpet bogarde

säljarens son, högliirde M:r Oluf Lidman, att av rådstugurättcn få veta,

vilken som skulle svara honom för köpesumman. Rätten ville dä ej ge något

svar härå, men lovade, att de 100 daler, som året förut beviljats på rådstugan,

skulle strax avläggas (d. v. s. erläggas). Man hade ett svagt hopp att genom

landshövdingens ingripande fä hjälp ifrån Skellefteå; men när denne sedan

talade med allmogen i denna socken om saken, iick han ett avböjande svar.

Skälet var bland annat det, att Skellefteå-borna ville själva söka sin egen skola

»ti Skellefteå,


8

PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTRING.

gård med dess torvtiga hus, och nu ville han, att borgerskapet

skulle förskaffa (flytta) den till Xya staden och uppsätta den

där, i vilket fall han ville befria borgerskapet ifrån skolmästaregärdens

vidmakthållande. Man fann emellertid en sådan

flyttning för besvärlig, och borgerskapets enhälliga beslut

blev, att man med det forderligaste skulle i Nya staden upprätta

en skolmästaregård. Man antecknar även, huru denna

skulle inredas; den skulle bestå av tvenne stugor med en förstuga

emellan. 1

Någon byggnad för ändamålet uppfördes emellertid ej, utan

borgerskapet inköpte i maj 1 (>77 av en man Jöns Hansson

hans gård, bestående av två stugor med en kammare dem

emellan, d. v. s. av alldeles samma antal rum, som man två

år förut hade bestämt sig för. Den ena stugan med kammaren

var nu färdig, men den andra stugan icke, ty där fattades

golv och innanfönster. I köpet ingick ock en portbyggning,

all färdig. Yi ha således här fullständig bild av en rektorsbostad

på 1600-talet. Den överensstämmer alldeles med en

bättre norrländsk bondgård c:a 200 år senare.

Yid samma tillfälle, då rektor för första gången bragte

denna fråga på tal, påminte han även om en annan förmån,

som han saknade. Enligt kungl. privilegier och praxim i

städerna borde, menade han, någon jord anslås under skolmästareämbetet.

Han gjorde emellertid denna framställning

icke blott för sin egen skull, sade han, utan även för sina

successori bus- och anhöll, att borgerskapet i framtiden härom

skulle hava honom i betänkande. Svaret blev ganska tillmötesgående.

Stadens mantalsjord, som borgerskapet självt

köpt, vore belägen vid Gamla staden och kunde därför icke

komma i fråga; vid Nya staden åter funnes, sade man, ingen

åker, men i framtiden ville man hava i betänkande, att ett

1 Till jämförelse må nämnas, att rektor i Örebro i början av 1600-talet hade

en bostad, bestående av stuga oeli två kamrar, den ena utan eldstad. Stugan

liade ett fönster på väggen och ett i takot. Den var täckt med näver och torv.

Hollander s. 540.

2 Efterträdare.


PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTRING. 9

stycke av svedj eländen, som vore belägna vid Nya staden,

med tiden kunde uppbrukas under skolmästareämbetet.

Flyttningen till Nya staden var naturligtvis mycket betungande

för borgarne, och många spjärnade även emot ivrigt

och i det längsta. Icke heller hos lärarne fanns någon entusiasm

därför. Borgarne kunde trösta sig därmed, att Nya

staden låg närmare havet och vid djupare farvatten samt därför

hade ett för handel och sjöfart gynnsamt läge, vilket ju

vore till stor fördel för dem; men lärarne kunde knappast

hava någon nämnvärd nytta härav. Av ett redan anfört yttrande

av kollegan Johan Granhammar synes också, att han

var föga glad över den vidtagna anordningen. Borgarne hade

dock medlidande med lärarne samt gjorde sitt bästa för att

lindra bördan för dem.

Ar 1675 på samma rådstuga, på vilken rektor Norman

framkom med sina inånga propositioner, hade han även ett

förslag i detta avseende. På collegarum 1 vägnar föreslog han,

att borgmästare och råd skulle räcka lärarne en hjälpsam

hand härutinnan. Detta skulle ske på det sättet, att de lämnade

dem en rekommendation till K. M:t, det de kunde åtnjuta

någon hjälp för deras transportation till Nya staden.

Detta borde de göra och icke häradstinget, emedan skolan

avsåge stadens nytta och icke allmogens. Borgerskapet gav

sitt bifall härtill, men själva skulle lärarne ansöka Iv. M:t

och landshövdingen om assistance härutinnan.

Om försöket gjordes, veta vi ej. Om så var fallet, ledde

det säkerligen ej till någon åtgärd. Två år senare, d. 20

lebr. 1677, bragtes frågan åter på tal inför rådstugurätten,

även denna gång av rektor, som nu förde ett något häftigt

språk emot borgerskapet. Med sina collegis protesterade han

emot borgerskapet och förklarade, att de den tiden icke kunde

flytta med skolan ifrån Granila staden, dels emedan någon skola

e J vore byggd, dels emedan borgerskapet ej kunde vara för­

1 Kollogomas.


10 PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTllING.

sörjde med så torvtiga hus, som da funnes i Nya staden.

De anhöllo därför, att med flyttningen kunde få anstå till

våren. Möjligen voro husen i deras tanke för illa ombonade

för att bebos under den kalla årstiden. Härtill borde, menade

de, landshövdingens tillstånd ansökas. Borgerskapets svar

blev, att Måns Johansson skulle vidtalas att upplåta bostad

åt skolan.

1 detta sammanhang kunna vi ej underlåta att omtala ett

vackert prov på borgarnes omtanke om en lärare. Herr Jolian

Graanhammar ville år 1678 uppföra en byggning åt sig

i Nya staden strax invid eller nedanför Abram Siulssons gård.

Rådhusrätten ansåg, att detta ej kunde förvägras honom, blott

byggningen kunde så ackommoderas, att den icke prœjudicierade

regulariteten eller någon annans närstående byggnad.

Katten föreskrev vidare — och detta är det märkliga — att

den blivande grannen Abram skulle in till sig taga läraren,

»efter Abram berättades hava husrum»; dock skulle det ske

för billig hyra, som de sig emellan åsämjas kunde.

Från rektor Normans uppträdande på rådstugan d. 3 maj

1675 ha vi ännu en sak att anteckna, helst som rektor därigenom

framstår såsom ganska förtänksam och försiktig med

avseende på sin skola. Han befarade nämligen, att, när skolan

bleve flyttad till Nya staden, så kunde någon intränga

sig i Gamla staden och där inrätta någon barnaskola. Till

förekommande av något sådant ville han, att alla skulle vara

eniga och samdräktiga om skolans flyttande. Hans farhåga

i detta avseende torde emellertid lia varit tämmeligen obefogad.

* *

*

Såsom vi sett, bodde lärarne kvar »på sina hemman^ en tid

bortåt, efter det staden flyttats till den nya platsen. Därvid

uppstod den frågan, huruvida de vid sådant förhållande skulle

erlägga tull och andra avgifter, som utgingo av stadsboarna.

Själva menade de, att de, såsom boende på landet, borde vara

befriade därifrån, men i staden hade man en motsatt åsikt.


PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTKING. 11

Av sitt députât (anslag) hade rektor Norman år 1675 ur

kyrkohärbärgena i Bygdeå och Nysätra bekommit 55 t:r spannmål,

som han fört till Nya staden och jämväl vid tullen därstädes

angivit. Emellertid ville han ej därav erlägga någon

tull, ehuru lian, såsom det antogs, redan uppburit denna av

bönderna, d. v. s. uppburit så mycket mera än 55 t:r, som

tullen uppgick till. Tuilnären Sven Andersson Burman fordrade

vanlig tull härav och stämde rektor för rätta år 1677.

Denne svarade, att han angivit saken i Kammarkollegium,

och hoppades, att han skulle slippa ifrån denna beskattning.

Målet uppsköts, tills man skulle erfara nämnda kollegii åsikt

om saken. Tuilnären hade ock, ehuru förgäves, kräft rektor

på 1(576 års folkpmningar jämte två års baJcagnsjienninyar

och som pant tagit en silverbägare. Vid samma tillfälle yrkade

rektor att återfå denna; men rätten beslöt, att den skulle

bliva hos tuilnären, tills man även härom erfarit kollegiets

åsikt.

Aret därpå kom målet åter före. Rektor gjorde då ännu

ett försök att återfå sin silverbägare men utan framgång: den

skulle fortfarande sta som pant för resten på bakugnspenningarna.

Tullinspektören Johan Ruth, som var närvarande vid

rättens sammanträde, förklarade ock helt bestämt, att, om

scholaibetjente icke utgjorde samma penningar för åren 1(575

och 7(5, så skulle beloppen av dem exekveras, så framt de ej

kunde skaffa sig kammarkollegii brev, att de borde med dem

befrias.

Skolmästaren " och collega; besvärade sig ock över tull och

accis samt menade, att de borde vara härifrån befriade, medan

de sutte på sina hemman. Men Ruthen svarade, att han däruti

ej kunde hjälpa dem, utan kunde de själva andraga sin

nöd och-sitt ärende i kammarkollegium.

Rektor Norman, som var närvarande vid rätten, fann ett

yttrande av inspektören till schola;betjänte mindre lämpligt

och urgerade på att det skulle infattas i protokollet. Med

anledning härav redogöres i protokollet för förloppet och de

växlade replikerna. Tydligen tyckande, att rektor och kolle-


12

PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OC11 UPPBLOMSTRING.

ger voro litet bråkiga, hade inspektören bett, att scholœbetjente

skulle taga sitt avträde, på det att kronans ärenden skulle

kunna förrättas. Men då begynte Herr Samuel Hortelius att

»flissa och le» med Herr Nils Fellenio, hållande mössan för

munnen, sägande: Vi få bo med våra hustrur, varest vi vilja,

varpå inspektören dem svarade: I mågen draga för tusend

djävlar, cdra oroliga huvuden! Men då svarade rektor Norman:

I må intet visa oss hädan! Vi veta väl taga vårt avträde,

och för berörde ord skolen I vara förtänkt att svara.

»Och därmed afträdde hela skolstaten ifrån rådstugan.»

Ännu så sent som år 1679 var frågan om tullen av de 55

tunnorna korn ej avgjord. Den förut nämnda tullnären Burman

bragte då frågan åter på tal, i det han besvärade sig

hos tullinspektören. Målet kom före d. 4 mars. Ansatt av

tullnären och inspektören, måste rektor då tillstå, att han av

bönderna tagit både lantmannatull och frakt för samma spannmål;

men emedan han den tiden ej bodde i Nya staden, ej använt

spannmålen till salu i vare sig Nya eller (lumia staden

utan den konsumerat på landet och då tullnären varken vid

Nya eller Gamla staden haft sina betjänte att uppmåla spannmålen

och tullen avfordra, så ville han ej erlägga den, förrän

Kammarkollegii expresse resolution honom uppvisades. För

övrigt borde han njuta samma frihet som sal. kapten Isak

Loffman, vilken, medan han bodde i Gramla staden, dels uppköpt

spannmål, dels uppburit sådan på sin lön och till salu

använt, men aldrig erlagt någon tull därför.

Inspektoren försummade ej att framhålla inkonsekvensen

däri, att rektor själv uppburit tull av bönderna men ändock

nekade att erlägga sådan. För övrigt anförde han, att tullordinantien

vore i sig själv klar: att lantmannatull borde erläggas

av allt gods, som till stads torde anlända och där angivas,

oavsett varest konsumtionen skedde; rektor borde för

övrigt konsidereras som i staden boende, redan innan skolan

flyttades till Nya staden. Andra scholebetjente hade för övrigt

välvilligt erlagt tullen; särskilt hade konrektor Turdin

gjort det av den spannmål, som han på sin lön av landet in-


PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTRING. lo

bekom. Rätten beslöt att lata saken bero, helst som inspektören

lovade att sig hos Kammarkollegium förfråga, om rektor

borde njuta de uppburna tullpenningarna eller om de skulle

komma K. M:t och kronan till tjänst. »Rektor Norman lät

sig härmed åtnöja och sade sig icke skola tullen för spannmålen

betala.» — Hu ru tvisten slutade, känna vi dess värre ej.

För sin skola hade Piteå-borna, som vi sett, visat ett högst

lovvärt intresse och detta även under ogynnsamma förhållanden,

såsom då skolstugan jämte hela staden lades i aska.

Detta fortfor även, då skolans båda rektorer genom sina tvister

och strider jämte sin försumlighet höllo på att alldeles

fördärva henne. Även i grannsoc knen Skellefteå önska de man

S1 g en skola. Ar 1663 begärde denna socken hos Konsistorium

eller superintendenten att bekomma en pœdagogum. Svaret blev

emellertid nekande. Superintendenten i Härnösand menade,

att detta ej stode i hans makt, utan att förordna skolor komme

allenast K. M:t till; eljest vore ock Piteå ej längre ifrån

Skellefteå beläget, än att de, som hade lust att låta sina barn

läsa, väl hunne dit med dem. — ÄA'en i det följande se vi

samma önskemål dyka upp.

Ett helt annat var förhållandet i Tornea, där man på samma

tid synes hava varit rent av fientligt stämd emot sin

skola. I Konsistorii protokoll för d. 16 aug. 1660 antecknas,

att prosten i Torneå inrapporterat, att borgerskapet i staden

av samma namn bortsålt skolestugan, däruti ungdomen tilllörene

blivit informerad. Paidagogus hade därför inte något

husrum för barnens information, när de framdeles åter tillsammans

komme. Konsistoriet beslöt, att detta ärende skulle

givas landshövdingen till känna och hans assistance sökas

till dess rättelse. Uti det i annat sammanhang flera gånger

Nämnda brevet av d. (! febr. 16(53 l ade Konsistoriet prosten

1 forneå på hjärtat att maintenera D:m Pœdagogum 1 vid en

laglig skolmästargård och icke låta något därifrån tagas, som

tillförne därmed följt hade.

1 Bibehålla herr läraren.


2. Skolans inspector prosten Olof Graan.

När boflyttningen allmännare skett och man kommit i ordning

i den Nya staden, borde skolan, tycker man, kunnat åter

uppblomstra ungefär som vid dess första anläggande. Men

så skedde icke. Hon förde tvärtom ett tynande liv, och på

l(580-talet var det t. o. ni. fråga om dess nedläggande. Huru

kunde det då gå så illa? frågar man.

Yi skola söka besvara den frågan och lämna till en början

några upplysningar om de personer, som på ort och ställe

hade högsta ledningen av skolan sig anförtrodd, d. v. s. i

första rummet skolans inspektor och sedan hennes rektor.

Den förra värdigheten innehades en läng följd av år av

pastor därstädes M:il OLOF STEPIIÄNI G RA AN. Född av bondeföräldrar

i Grans socken i Uppland, skall denne en tid lia

varit hovmusicus hos drottning Kristina och därefter legationspredikant.

Ar 1650 blev han Matheseos lector i Härnösand,

tre år senare Theologia; lector därstädes och året därpå

rektor. Sedan förlades hans verksamhet till Piteå församling,

där han blev kyrkoherde år 165(5 samt senare prost och skolans

inspektor.

Dessa snabba befordringar borde, tycker man, borga för att

Graan varit en synnerligen dugande och framförallt månsidig

man. Men så var knappast fallet; säkert är, att de samtida

handlingar, som vi sett, alls icke giva något stöd för en sådan

förmodan. Förklaringen till hans framgång får kanske

till någon del sökas däri, att han hade superintendenten Pet-


SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 15

rus Steuciiius i Härnösand, om icke till morbror, så åtminstone

till svärfader. 1

Det kanske mest framträdande draget hos kyrkoherden var

hans månlict om sina inkomster, vilken var så stor, att det

skulle varit underligt, om han därmed ej stött församlingsborna

för huvudet. När han blev antagen till kyrkoherde,

hade han, enligt sina församlingsbors uppgift, lovat att hålla

samma ordning, som hans företrädare haft, men det löftet

hade han tydligen snart glömt. Ar Ki58 infann sig hans

ervyrdighet kyrkoherden M:r Olof Graan för rådstugan och

proponerade några questioner». Först ville han veta, vad

hans antecessor haft av staden i tiondeströmming. Borgerskapet

svarade, att uti sal. M. Tomse tid hade av var båt givits

1 -i t:a strömming eller 10 mark k. m., men nu beviljades 1

mark k. m. av var t:a strömming, soin saltades och fördes

till stads och förtullades. Hörande smörtionden beslöts, att

den, som hade 5 kor, skulle av var ko giva (i öre k. m. och

den, som hade över 5 kor, skulle giva 7 öre k. in. I kvicktionde

skulle givas en öre k. m. för vart får eller get. Kyrkoherden

begärde ock att få veta, om han skulle få njuta,

som sal. Herr Tomas fått, nämligen för kristningsbarn och

kyrkogång 10 mark. Samma belopp bestämdes nu för båda

förrättningarna tillhopa. Hans vördighet proponerade ock,

att de, som ginge till skrift, skulle, såsom sedvanligt vore

i andra städer, giva någon penning till prästen. Därpå blev

svarat, att de, som hade råd och ämne, a'ille bete sin discretion.

Bland kyrkoherdens qurestioner var ock en av mera oegennyttigt

innehåll. De gode män, som brukade seglation, plä-

1 Man synes lia lieskyllt superintendenten för att vid befordringar lia gynnat

s, Oa släktingar. Han klagar själv «Ir 1661, att lektor Nenzolius i Härnösand

yttrat om lionom, att han intet annat gjorde än »tacklade opp gymnasiet med

«ma m&gar >. Superintendenten fann beskyllningen obefogad, lian menade,

a tt man brukade säga om skepp, att de stacklas», men icke om en ärlig man,

som förfordras till ett ämbete, soin han med iiran förestü kan. Yttrandet

blides, sedan N., som tillträtt Nora pastorat i Ångermanland, fått vika därlf

rftn för en av K. M:t utnämnd. Skulden härför sköt N. pä. superintendenten

°°h hans dispositioner.

1


Ili SKOLANS INSPECTOR PKOSTEN OLOF «KAAN.

gade gärna, sade han, giva något till kyrkan, ocli mi ville

han veta, om han skulle från predikstolen utnämna, huru

mycket var person gave. Svaret blev, att var och en gör

efter sin egen råd och affection, som honom synes.

Två ar senare bragte kyrkoherden åter lönefrågan på tal

på allmän rådstuga. Av notfisket synes han lia begärt ökade

inkomster, men borgarne svarade, att de ville njuta förr gjord

ordning, och menade var för sig sin skyldighet gjort hava.

Aven andra framställningar av liknande slag blevo då avslagna.

.På själva julaftonen samma år kom kyrkoherden med

en för vår tid icke så litet egendomlig begäran. Då tillfrågades

nämligen borgerskapet, om de ville samtycka till kyrkoherdens

begäran att till var stor högtid, nämligen juldag,

påskedag och pingesdag, få två kannor vin för det han hölle

ottesång. Därtill svarades av gemene borgerskapet, att de

intet vilja veta därutav utan bliva vid sin gamla vana».

Detta var kort och bestämt svar.

Huruvida Piteå-borgarne voro mer än vanligt försumliga

i fråga om att erlägga kyrkoherdens rättigheter, känna vi

icke. Men säkert är, att på rådstugan tìngo de jämt och samt

tillsägelse att ordentligt utgöra sin tionde och annat; och om

de till slut tröttnade på dessa påminnelser, må det ej förtänkas

dem. Kyrkoherden var också allt annat än älskad

av stadsborna. Ar 1659 uppehöll sig superintendenten i Piteå

på visitationsresa, och då begagnade de tillfället att framföra

sina besvär emot kyrkoherden. Borgmästaren tillsporde dem

på rådstugan, om de hade något att andraga emot honom, och

tìck till svar, att alla hade orsak att besvära sig emot honom, i

det han vore mycket »vidlyftig» i sina predikningar, så att

därav kunde litet förstås. Vidare klagades, att han toge för

högt kristnings- och kyrkogångspenningar, liksom både när

de gåve sig i äktenskap och när det lyste. Borgerskapets

begäran var därför, att superintendenten härpå ville göra en

viss ordning, varefter de kunde rätta sig såväl i det ena som det

andra, så att de fattige icke måtte bliva betungade över sin

förmåga.


SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF Gli A AN. 17

En borgare Mats Pedersson var skyldig kyrkoherden en t:a

korn, och det dröjde med betalningen. Kyrkoherden lät dä

stämma mannen upp i kyrkogården och i sakerstigan, men

mannen ville ingenstädes komparera (svara). Kyrkoherden

synes då ha hotat att sätta honom utur kyrkobänken. Detta

förtröt borgaren, då han tyckte, att han betalt sitt rum lika

väl som någon annan. Till slut infann han sig emellertid,

stämd av stadstjänaren, upp i prästgården, och där torde han

ha uppträtt mindre höviskt. Ett vittne hade hört honom

säga: »Fast 0111 jag är dig skyldig en tunna korn, får du

väl bida.» Mats anklagades ock för att ha yttrat om kyrkoherden,

att han otillbörligen stått sitt ämbete före, samt kallat

honom en djävul, en scita, fantast och best. Troligen hade

det skett vid detta tillfälle. Kommen ifrån prästgården, hade

Mats gått till sin broder och för honom refererat, vad han

sagt, varvid denne förmanat honom att gå upp i prästgården

och bedja kyrkoherden om förlåtelse. Detta hade emellertid

ej skett. Flyttningen ur bänken förklarade kyrkoherden på

det sättet, att mannens benckielagar (kamrater i bänken)

klagat på honom. Såsom varande en högmålssak uppsköts

målet till landshövdingens resolution, men Mats skulle emellertid

förvaras i stadens fängelse, så framt han ej skaffade

sig nöjaktigt löfte (borgen). Detta utslag fälldes d. 27 febr.

1660. En månad senare var landshövdingen närvarande på

rådstugan, och då »framkallades av honom denne Mats och

tillfrågades, huru han ville bära sig åt med kyrkoherden för

de förfärlige ord, han hade honom påfört». Den anklagade

bekände sig ha gjort det av ovettenhet och ville därföre bed-

Jas den gången. Kyrkoherden eftergav honom, men dock med

förord, att där Mats oftare komme igen med sådana otillbörliga

ord emot honom och icke därefter ställde sig som en

i'ättsinnig, kristen församlingslem, skulle hans sak vara öppen

°ch hans straff så mycket större.

Att Graan och hans hus var illa ansett, synes av flera mål

v id rådstugurätten.

3—140303. Nordlander, Xorrländsht skolliv.


18 SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GEAAN.

Borgaren i Piteå Jöns Hansson var hösten Hi7o med Mårten

Matsson, sin medskeppare, och andra deras medfölje på

bakresan ifrån Stockholm med sin skuta kommen till Bremösundet

i Medelpad. I kajutan voro, utom Olof Larsson, som

låg i sin säng, och Johan Johansson, som satt och rökte en

pipa tobak, de båda skepparne Jöns och Mårten, vilka där

sig emellan talte eller trätte. Talet gällde tydligen kyrkoherden

i Piteå, ty när Jöns gick ut ur kajutan, hördes han

säga till Mårten: »Låter bliva kyrkioherden oförtalt, det den

och den tager dig! Kanske du vill så hava mig till ölvisa,

likasom du plägar göra kyrkoherden och hans hus? Men betänker

du icke, det han beder för oss resande?» Härtill svarade

Mårten: »Ja, han beder så nu som tillförende; ja, den

finskan!» och till det sista ordet hade han lagt något, så att

det blev fyll- eller illfinsJcan. Jöns hade varnat honom och

bett honom uppehålla med sådant tal, emedan det icke anstode

att förtala sin kyrkoherde och själasörjare, varefter Jöns

gått ifrån honom och satt sig jämte några män, Olof Jonsson

i Svensbyn och Erik Jonsson i öjebyn, på spelet. Bland

annat uttalade därvid Erik Jonsson och Olof J onsson sin farhåga,

att de det året icke skulle kunna komma hem för vinterns

skull, och sade sig icke annat veta, än att deras bröder,

som hemma voro, låtit städja sig till tjänst hos kyrkoherden.

Mårten, som strax efter kom dit, svarade då: »Jag består

mina ord, som sagt är», och därtill: »Den, som vill bliva hora

och tjuf, må han gå till tjänst i prästegården, och gör så

kyrkoherden gästabud åt sådana.» Detta yttrande hade han

ock fällt hemma i sitt hus. För uttrycket »illiinska» iick

Mårten år 1(574 plikta (i ma rk samt för skymf och försmädelse

emot kyrkoherden och lians hus (30 mark.

När kyrkoherden vågade framställa så obilliga anspråk på

stadsborna, som väl kunde bättre tillvarataga sina intressen,

kan man ana, att han emot sin landsförsamling skulle vara

ännu svårare. Så var ock fallet. På tinget med denna i dec.

1 (i75 framkommo ock klagomål emot honom. Man hade en


SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 19

förordning av år 1668, som bestämde, huru mycket församlingsbor

borde erlägga till pastor för olika prästerliga förrättningar.

Denna hade han emellertid överskridit. I likstol hade

somliga måst giva honom 10, andra 12 daler k. m. för ett lik;

och den, som icke gave så mycket, att pastor vore nöj d, bleve,

enligt de klagandes uppgift, aA r honom utskämd både privatim

och publice, ja, ock hatad och förföljd. Hellre än att utsätta

sig för sådant skaffade man sig därför penningar till

likstolen, ehuru både viljan och råden fattades. Detta fölle

sig emellertid särskilt svårt i den dåvarande besvärliga tiden,

då nästan var lördagsafton 10, 15, 20, ja, 26 lik jordades och

blott en likpredikan gjordes över dem alla.

På häradstinget i febr. 1676 var landshövding Graan närvarande

och tillsporde menigheten, huruvida den finge åtnjuta

den nämnda stadgan. Svaret blev nekande. För brudvigning,

kristning och kyrkotagning samt i synnerhet i likstol hade

prosten graverat dem mycket över densamma. Sedan juni

månad därförut hade i församlingen avlidit över 200 personer

på grund av en smittosam »blodsjuka». Men långt ifrån att,

såsom tillbörligt varit, då hantera dem så mycket lindrigare

°ch dem fattigom något av sin rättighet eftergiva hade han

dem över ordningen besvärat.

Efter dessa klagomål skickades länsmannen och en tolvman

tvenne resor efter prosten, att han skulle uppkomma och åhöra

församlingens klagomål samt sig däröver förklara. Men han

ville intet komma tillstädes utan lät säga första resan, att

lian vore förhindrad av sin predikans mediterande, och den

a &dra, att han hade ont av calculo. 1

Detta hindrade dock icke domstolen att taga allmogens besv

är ad notam; och dessa voro både många och svåra.

Enligt ett av landshövdingen och superintendenten år 1665

27 juni gjort avtal skulle den bonde, som ägde mindre än

0 kor, för varje sådan giva allenast 1 mark tiondesmör och

e J graveras med de 4 ökemarkerna; den åter, som hade 6 kor

1 Ston i urinblâsan.


20 SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GItAAN.

eller flera, skulle giva dessa ökemarker. Härmed hade prosten

emellertid ej nöjt sig- utan för 2 och 3 kor tagit resp. 4 och

(i marker smör och utav ägare av 4 eller 5 kor krävt ut, utom

den föreskrivna marken, för varje ytterligare 4 marker i ökemarker.

Uti brudvigningspenningar hade prosten i st. f. bestämda

3 mark tagit av en part G mark, under det andra sluppit

med 5 mark. Dessutom hade han fordrat 3—6 mark i lysningspenningar,

ehuru ordningen ej talade om någon särskild

betalning därför. »Ingen slipper under 1 daler», heter det,

»vare sig så fattig han vill, det samtlige allmogen enhälligen

ropade och klagade.»

Särskilt många voro klagomålen däröver, att prosten toge

för mycket i likstol. För gement lik eller barn skulle enligt

taxan erläggas 3 mark le. m., »men ingen haver sluppit därmed»,

heter det; i stället hade han tagit 3 daler k. m. För

bonde eller bondes hustru stadgades ej högre än 3 daler k. m.,

men därmed var han ej heller nöjd. Joen Stahl, förut borgare

i staden men nu boende på landet, hade i likstol för sin

hustru skickat honom 16 daler, men det hade han ej velat

mottaga och vara belåten med, utan mannen hade måst öka

beloppet till 21 V


SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 21

En hustru i Håkausöu hade sommaren 1675 genom olyckshändelse

förlorat man och son. De hade varit på en liten

sand- eller bergklippa i villande sjön, och därvid vrok båten

ifrån dem. De stackars männen svulto så ihjäl. Liken av

männen ville prosten i förstone ej jorda med mindre, än han

tìnge en ko i likstol, men på sistone lät han dock sig nöja

med 5 daler. Samuel Flock hade måst giva 2 Rdr i likstol

för två barn, och därhos hade han fått myckna bannor av

prosten för att liket icke hämtades så snart till uppsjungningsplatsen.

Prosten skulle ock lia sagt sig A r ara Guds tjänare

och icke en hundetjänare. Flocken hade betalat Herr

Samuel Hortelins och andra prästerna 3 mark k. m. vardera

för att de skulle uppsjunga liket från hans gård, men prosten

hade förbjudit dem att göra detta.

Vidare klagades, att prosten hotade bönderna därmed, att,

om de icke gåve tiondesmör och annat i den myckenhet, som

han önskade, så skulle han igenläsa kyrkodörren för dem.

Ett annat klagomål gällde mannamån vid dödas begravning.

När den rike och förnäme skulle begravas tillika med den

fattige, finge de icke läggas tillhopa i en grop på kyrkogården,

utan den förmögnare, som giv it mera likstol, lades på

södra sidan, medan den fa ttige, som ingen råd haft att giva

så mycket, lades på norra sidan om kyrkan, där eljest i andra

församlingar missgärningsmän plägade begravas. Detta vore

de klagande till stor förargelse och mångom till hjärtans sorg.

Allmogens missnöje med prosten måste ha varit mycket

stort. När det talas om att nian klagade över att han tog

tionde-får även av dem, som intet får eller get hade, så antecknas

det i protokollet, att det skedde »med stort rop och

skrål».

Rätten gjorde nu åter ett försök att förmå prosten att infinna

sig och skickade länsmannen efter honom. Men det var

fortfarande förgäves. Han svarade, att han icke kunde eller

bade tid att uppkomma efter han skulle »akta sin bok» och

överläsa följande dags predikan. Av protokollet kunde han

sedan se, vad rätten slutat. Ehuru rätten ansåg sig ha haft


22 SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN.

skäl att på grund av dessa och andra klagomål belägga prosten

med straff och böter, förskonade den honom dock den

gängen, men vid ytterligare överträdelse av taxan skulle han

böta 40 mark s. 111.; därjämte ålades honom att restituera allt j

vad han bevisligen tagit för mycket av sina åhörare. Skulle j

emellertid denna välmenta förmaning intet aktas och av prosten

efterkommas utan ytterligare klagomål härutinnan emot honom

framkomma, förbehöll sig rätten att genom en äntelig sentens |

efter lag och process framdeles deciderà och avdöma.

De många här nämnda anklagelserna emot prosten Graan

blevo visserligen icke bestyrkta, men när rätten ändock fäste

avseende vid dem, måste de i huvudsak anses som befogade.

Den bild, de lämna av prosten, blir därför ej den vackraste;

de tala ett kraftigt språk om snikenhet och hjärtlöshet.

Att prosten Graan var mycket och mer än lovligt ekonomisk

av sig, är av många omständigheter alldeles tydligt.

Emellertid torde man, kanske just på grund av hans allmänt

kända svaghet i detta avseende, emellanåt ganska orättvist

ha påbördat honom mera, än han verkligen var skyldig till.

Så var åtminstone en gång fallet med f. d. borgmästaren Olof

Johansson. Denne hade om honom fällt några obetänksamma

ord rörande kyrkans inkomster och särskilt om kyrkoljusen.

Dessa skulle enligt borgmästarens yttrande ej användas till

församlingens tjänst i Herrans hus och tempel utan till prostens

egen nytta. Stämd för denna beskyllning i januari 1682,

ville borgmästaren icke vidkännas och fast mindre påstå sådana

ord utan bad därför. Prosten gav honom ock för den

O o-ånsen O till, ' ocli rätten lät det därvid bero men förmanade

honom att taga sig till vara att icke tala emot en ärlig man. 1

1 Till samma ting hade även klockaron Jolian Olofsson stämt en man, Hans

Mårtliensson i Holmen, emedan denno skulle lia beskyllt lionom, att han ocli

hans svågrar »plägat sig» av kyrkans vin. Saken componerades emellertid i

vänlighet." Det befanns nämligen, dels att männen ej sådant gjort, dels att den

anklagade ej tillagt dem sådant, utan att »allt härflöt av missförstånd ocli

omilda människors skvaller, de där så benägne och lätta äro att föra folk ihop».

.Sanna ord icke minst med avseende på den tidens Piteå-bor!


SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 23

Utmärkande för Olof Graan var vidare en liög drag enhet,

som var fast otrolig. Att lian kunde sätta sig på sina höga

hästar gent emot allmogen, hörde till tidens sed och förvånar

därför icke; men även emot en så högtstående och utmärkt

man som landshövdingen Johan Graan visade han en ohörsamhet

och ett trots, som slår en med häpnad.

För att förebygga att allmogen, såsom ofta klagades, bleve

av prästerskapet betungad över den av K. M:t stadfästa taxan

rörande kyrkoherdarnes inkomster, hade landshövdingen låtit

utarbeta en skriftlig resolution över samma ärende eller huru

kyrkoherdarne och deras åhörare skulle förhålla sig emot varandra,

På tinget i Piteå socken 1(576 ville landshövdingen

offentligen uppläsa denna, såsom skett i de andra socknarna

ända ifrån Torneå och dit under »tingscoursen», 1 såsom man

sade. Tvenne bud skickades därför nu till prosten med begäran,

att han ville uppkomma i sockenstugan och påhöra,

vad landshövdingen hade att på K. M:ts vägnar proponera

och framställa. Men prosten lät säga, att han icke hade tid

därtill efter han skulle predika. Landshövdingen skickade

därpå efter skolmästaren Nicol. Norman och »hörarne» Herr

Johan Granhammar samt Herr Samuel Hortelius, att de måtte

uppkomma och å prostens vägnar höra på propositionerna. Norman

inställde sig strax, men de andra två läto svara, att de

intet hade att i tingsstugan beställa, ej heller visste de, vad

för dem proponeras kunde, och därför ville de icke uppkomma.

Svaret blev detsamma, oaktat länsmannen sändes till dem fre resor,

vilket sades bero därpå, att de varit av prosten förbjudna att

uppkomma. Landshövdingen ville, att detta skulle protokolleras,

efter därav noggrant kunde ses, huru liten respekt och

lydnad de bevist honom i hans högförnäma ämbete.

Genom stadens flyttning blev det nödigt att hålla gudstjänst

både i sockenkyrkan och i Nya staden. Härigenom

fick kyrkoherden förökat arbete och var föga belåten därmed.

Många borgare drogo trots upprepade tillsägelser ut på tiden

med flyttningen och föreburo än ett skäl, än ett annat. Ar

1 Do bestämda tingsterminerna.


24 SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN.

1679 erinrade landshövding Graan församlingen härom. Borgerskapet

svarade då, att största delen gjort sin flit med husningen

och ville bo i staden men beklagade sig, att gudstjänst

trots K. M:ts och konsistorii tillåtelse sällan holies i staden.

Kyrkoherden uppkallades då av landshövdingen på rådstugan

och tillfrågades av denne, av vad orsak gudstjänsten icke

hölles i staden. Kyrkoherden svarade, att något visst rum då ännu

ej vore förordnat, varest gudstjänsten skulle hållas. Efter tal

om lönen, vägen och bryggan i Nya staden uppsteg kyrkoherden

slutligen med vredesmod ifrån rådstugan, svarandes:

»Skall jag hava tvenne altaria!» 1 varmed han menade, att han

ville hava särdeles lön av borgerskapet för gudstjänsten i

Nya staden. I det han tog sitt avträde ifrån rådstugan, sade

han: »Jag skall väl mig försvara!» Landshövdingen, som

ogillade hans uppträdande, förehöll borgerskapet att igenom

skrivelse notificera högv. konsistorium härom, vilket skulle

förrättas av borgmästaren.

Kyrkoherdens nit i tjänsten torde hava varit måttligt. Ar 1660

hemställde han på rådstuga, att absolution skulle ske icke på

lördagsaftonen såsom dittills titan på söndagsmörnarna (sic!).

Något skäl anfördes ej, men antagligen var det för större bekvämlighet

för honom. Borgerskapet var dock icke med om

denna nyhet utan ville bliva vid den gamla ordningen, dock

så, att med dem, som för hastigt avresande eller av andra

skäliga orsaker hade svårt att komma tillstädes på lördagsaftonen,

skulle absolution kunna ske på söndagsmorgonen.

Självrådighet var en annan egenskap, som icke var främmande

för prosten.

På rådstuga år 1677 fram tedde rektor Norman landshövdingens

befallning av d. 11 juli året därförut att transportera skolan

från den Gamla och i den Nya staden, och tillfrågades nu

borgerskapet, varför de icke efterkommit denna befallning.

Rektor Norman svarade härpå, att det var kyrkoherden Graan,

som hade kontramanderat och omkullkastat denna befallning.

1 Altaron. Han menar: tvenne kyrkor.


SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 25

Kyrkoherdens skäl för dröjsmålet antydes genom en anteckning

i kanten av rådstugurättens protokoll, där det heter:

Att socknen skulle hjälpa med.

Några dagar sedan frågar landshövdingen åter, varför skolan

icke var transporterad. Tullnären Sven Andersson Burman

och rådmännen svarade, att borgerskapet gärna långt

därförut velat boflytta skolan till Nya staden och även bekommit

löfte av socknen om hjälp därutinnan, men prosten

Graan hade på prostting i april månad året förut upplagt sig

däremot och sagt, att skolan ej tillhörde staden Piteå utan

socknen. Därav hade verket studsat, så att skolan då ännu ej

var transporterad.

Landshövdingen, som tydligen var föga nöjd med prostens

ingripande, begärde att dessa upplysningar skulle protokolleras,

emedan därav syntes, att prosten upplagt sig emot K.

K:t, kammarkollegii samt landshövdingens därpå grundade

resolution om skolans förlängst flyttande i Nya staden. »Rector

ScholcB sade sig gärna velat och önskat, att skolan hade långt

tillförne kunnat flyttas i staden, velandes på sin sida vara

excuserad i detta fallet.»

Ett annat exempel på prostens egenmäktighet kunna vi

ock anföra.

Landshövdingen Hans Abraham Ivruse hade givit allmogen

i Piteå socken muntliga och skriftliga order därom, att ett

aytt landsfängelse skulle upprättas i Piteå socken, och han

''ade själv utsett ett bekvämt rum därför på norra sidan om

socknens kyrka. Arbetet hade ock börjats samt fortskridit

s å långt, att underbyggningen intill »tråtzbottnen» var färdig;

Kien då, när det övriga skulle förfärdigas och byggnaden med

tak överdragas, hade de därtill betingade arbetsmännen i

^vensbyn, Bergsviken och Hortlax slagit sig till tredsko och

lämnat verket ståendes halvbegynt, fastän alla nödiga mateï'ialer

voro för handen. Av långvarigt regn och infallen snö

hade trossbottnen härunder fördärvats, varför landshövdingen

på sockentinget i aug. år 1687 yrkade böter på arbetskarlarna,

ßessa sköto emellertid alldeles skulden ifrån sig; helst hade


26 SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF (IRAAX.

de velat utföra arbetet för att förtjäna sig »utlagspenningar» j

{reda penningar till sina utlagor), men prosten Graan hade

mäkta hårt förbjudit dem att fullborda arbetet. En söndag

hade han stämt en sockenstuga samt där själv kommit in till

allmogen, varvid han begynt tala om fånghuset, med vars

läge han ej var belåten. Det fölle honom mycket svårt och

emot, sade han, att det skulle uppsättas på kyrkovallen, och

han hade därom skrivit till K. M:t samt väntade innan kort

svar, att det byggda skulle nedertagas och sedan alldeles I

därifrån flyttas. Allvarligen och med maledielser hade han

därför förbjudit arbetskarlarne att fortsätta byggandet samt

lovat dem att själv svara för allt eftertal och hålla dem skadeslösa.

Läns- och tolvmän samt gemene allmogen intygade ock detta.

Arbetskarlarne bådo nu att bliva för straft' och böter förskonta 1

och att prosten måtte därom tilltalas. Men det lyckades ej. j

Bomstolen menade, att de hade bort giva prostens förbud vederbörande

till känna och förfråga sig, innan de så tvärt upphörde

med arbetet. I anseende till männens enfald och oförstånd

sluppo de emellertid med 40 mark s. m. tillhopa. Prosten

kom vida billigare undan. Då rummet för byggnaden »uttomtades»,

hade han varit belåten med platsen, men att han i

senare kon tram andera t landshövdingens förordning, ursäktades i

därmed, att han gjort det »obetänkt och merendels av ålder- i

domssvaghet».

Prosten Graan inlämnade sedan till landshövdingen en depraicationsskrift,

vari han bad om tillgift för sitt grova för- !

seende att lägga sig emot landshövdingens förordning om fängelsets

byggnad. Landshövdingen lät ock nåd gå för rätt.

På tinget i mars 1688 lät han uppläsa samma skrift och tillkännagav

samtidigt, att han av kristelig kärlek efterskänkte

sin rätt. På kyrkoherdens vägnar tackade därvid tolvmännen

hans excellens därför på det ödmjukaste.

Synnerligen egenmäktigt och nyckfullt betedde sig prosten

i ett mål, som vi i det följande vilja referera.

En lös kona, Lisbetta Nilsdotter, barnfödd i Norge, hade !


SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF G KAAN. 27

över fjällen kommit till Västerbotten och tjänat i Råneå och

sedan i Piteå hos åtskilliga. Ar 1677 stod hon på Piteå häradsting

tilltalad för att ha fött och mördat två oäkta barn. Det

äldre skulle vara fött i Norge och av norsk fader, men såsom

det senare barnets fader hade hon uppgivit sin matfaders,

komministern i Piteå Laurentius Strands son, gymnasisten

Henricus Strand.

Stadd på färd till Härnösand, låg denne en söndag för motvind

»ut på Fjärden». Han begav sig då hem och kom dit,

medan allt folket var i kyrkan, men den norska tjänarinnan

ensammen hemma under tidegärden. Enligt hennes uppgift hade

Henricus då haft lägersmål med henne. Som gymnasisteu

hörde under prästerskapets privilegier, lät rätten hos kyrkoherden

Grraan »förnimma», om han icke behagade förordna någon

av prästerskapet att på Konsistorii vägnar vara tillstädes.

Efter prostens förordning uppkommo också conrector Per Turdin

och kollegan Johan Granhammar att bevista samma sak.

Henricus, som va r personligen tillstädes, av sin fader förskriven

hem ifrån sina studier i Härnösand, nekade alldeles till

något olovligt umgänge med kvinnan, fast mindre hade han

ens fattat slikt uti sina tankar, varför han tryggeligen ville

göra sin ed. Kvinnan stod emellertid fast vid sin förra bekännelse.

När målet dagen därpå åter förekom, voro de förra prästmännen

icke tillstädes, ej heller några andra i deras ställe,

och på åtskilliga bud lät prosten begära, att med förhöret

måtte anstå till måndagen, »efter han vore occupera d av sin

predikans mediterande»; men efter söndagen ville han upp

komma, efter han intet finge andra därtill.

När måndagen kom, hade han emellertid ändrat tankar.

Länsmannen skickades då till honom för att förmå honom att

infinna sig, men han gav det svaret ifrån sig, att han varken

själv ville uppkomma eller kunde förmå an dra prästmän därtill;

ej heller hade han med den saken att beställa, utan lämnade

den i häradsrättens omdöme. Gymnasistens fader, Herr Lars,

s teg då upp och beklagade i förstone, huru hans hus och hans


28 SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRA AN.

son vore genom denna skamlösa och lättfärdiga kvinnans vittnesmål

bragta uti misstankar ock vars mans tal. Sin son,

som kan hemkallat ifrån Härnösand, kade kan på det allra

skarpaste examinerat ock fötmanat att bekänna, där kan visste

sig brottslig, likaledes kade sonens morfar, kyrkokerden i

Råneå, gjort, men kan kade allt framgent nekat. Herr Lars

begärde ock, att considéreras måtte, att, såsom kela nämnden

ock tingslaget på tillfrågan nu bekände, någon sådan odygd

aldrig tillförne sports vara begången i hans ku s av drängar,

pigor eller annat kusfolk, varför syntes så mycket undersammare,

om sådant nu skulle skett med denna löskonan ock kelst

av kans egen son, en yngling på sitt 16:de år. Herr Lars

förmodade därför, att någon gift man detta gjort ock övertalat

kvinnan att bekänna på sonen.

Rector sckolœ Nicolaus Norman, som tidigare varit Henrici

prteceptor, uppträdde ock till gymnasistens försvar samt fäste

rättens uppmärksamket på en icke oviktig omständigket. Om

Henricus vore den, som belägrat kvinnan, menade lian, så

syntes det underligt, att kon ej förut uppenbarat detta, särdeles

när han reste till Härnösand. Men den tiden teg hon

därmed stilla, intill dess han var dragen sin kos; då först

tager kon sig tillfälle av lians frånvaro att utsprida detta om

konom, vilket icke vore utan misstankar. — Gymnasistens

fader, som även nu var närvarande, underkastade prostens

beteende i denna sak en skarp kritik, ock det är denna, som

i detta sammankang mest intresserar oss. Utan kommunikation

med konom, Herr Lars, såsom sin sons rätte tutor eller

förmyndare kade prosten uppsänt tvenne prästmän, med vilkas

personer kan ej fann sig nöjd, eftersom de kans sons sak

mera värra än förbättra velat. Som bevis därpå anförde kan,

att de under rannsakningen givit konom otjänliga ord ock

sagt barnet vara hans släkt likt. Vidare klagade Herr Lars

däröver, att prosten ej fullföljt sitt påbegynta verk genom

att efter anmodan själv uppkomma eller andra prästmän därtill

anmoda. »Alldeles kandlöst kade kan släppt, det kan av

sig själv först begynt men rättsligen efter sin ämbetsplikt


SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRA AN. 29

hade bort observera och fullfölja på annat sätt.» Herr Lars

framhöll vidare, att prosten utan konsistorii tillåtelse åtagit

sig den myndigheten att konstituera tvenne prästmän att

övervara hans sons sak, vilket varit honom, fadern, alldeles

oveterligen och tvärt emot det, som de, fadern och prosten,

tillförne sinsemellan avtalat. För allt detta protesterade han

emot prosten. Utgången blev den, att Henricus alldeles frikändes,

men kvinnan fälldes att för vitesmål (falsk beskyllning)

böta 40 mark s. m. och för det hon två gånger fött

oäkta barn 20 daler s. m., varjämte hon skulle förvisas därifrån,

såsom den där ej vore infödd i Sverige. Herr Lars'

protest emot prosten skulle remitteras till vederbörligt forum.

På tinget med Piteå socken i okt. 1683 anklagade prosten

öraan f. d. borgmästaren David Persson Fordel dels för mot

honom begångna injurier, dels ock för hugg och slag, varav

han spottat blod i 6 dygn. 1 Förlikning hade väl sedan ingåtts

dem emellan, men denna hade David enligt Graans förmenande

icke hållit. Sommaren därförut hade David kommit

i prästgården och besvärat sig över den gjorda bänkläggningen.

Enligt denna hade Davids hustru nedflyttats, så att

hon ej längre skulle stå i sitt vanliga rum näst efter prostens

hustrus bänk utan i bänken näst efter denna. Andra bänken

hade nu intagits av officerarnes hustrur och annat förnämt

folk; den kallades ock kronobänken. Motsvarande nedflyttning

hade ock drabbat honom själv. Högeligen missnöjd härmed,

började han hos prosten förivra sig och svärja, att han

(David) var så god som borg-mästar Johansson, som blev

borgmästare strax efter honom, och de andra av borgerskapet,

gamle borgmästare och rådmän, som stodo i den stolen.

1 År 1669 hade något, som vi ej känna till, passerat mellan Graan och

David, men det liade uti all vänlighet bilagts, varvid på bägge sidor satts ett

vite av 100 daler s. m. Dock hade prosten, enligt Davids uppgift, icke hållit

överenskommelsen i 14 dagars tid. Vid denna rannsakning år 1(583 sade sig

David ha att fordra av prosten 196 daler, som denne dock ej ville betala.

Tvärt om hade prosten hos befallningsmannen sökt exekution å David för någon

resterande tionde. Ovänskapen mellan de båda männen var således av

Sanska gammalt datum.


oO SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN.

Han skröt och förhävde sig vidare över sina gåvor och sitt

ämbetes myndighet i förra tider samt gjorde sig skyldig till

dera »spotskheter».

Ledsen härav, befallde prosten slutligen honom att gå sin väg

och komma igen en annan gång, då kyrkorådet kommit tillhopa.

David gick — men blott till prostens kök. Där »fulminerade»

han över detsamma samt begärde och fick ett stop öl. Här

bannades han nu och svor gräseliga över nedflyttningen och

över att han ej skulle njuta samma dignitet som de andra,

helst som han ock varit borgmästare och vore lika klok som

någon av dem, som nu stode framom honom. Prostinnan bad

honom dock betänka, att han ju blivit en grad eller trappa

ringare än de andra gode männen. Men detta halp icke, utan

uppväckte honom i stället till större iver och otålighet, så att

han sade, att han aldrig skulle gå i den honom anvista bänken.

Prostinnan sade då rent ut, att han ju mist borgmästaretjänsten

och »nu nyligen sluppit ur knektetjänsten». David

blev härav blott ytterligare förargad.

Härefter började David att förbanna conrector Per Turdin.

Denne hade nämligen omtalat för prosten, hurusom David en

gång i staden sagt sig önska se två präster brinna i helvetet,

velaudes då gärna vara där med själv. Trött på allt detta,

hade prosten till sist gått i köket samt förmanat honom att

hålla inne med sådan otidighet. Men David fortfor i sin iver

och svordom. Då fattade prosten ett vedträ i mening att honom

därmed utskrämma. Men David brydde sig ej därom:

med spotska miner ställde han sig emot prosten och sade:

»Jag går rätt intet här ut!» och satte därvid båda händerna i

sidorna. Prosten ville då på sistone bruka husets rättighet

med honom och driva honom sin kos ur stugan, men fick det

icke för sin hustru och Davids egen dotter, som tjänade där

i gården; dessa hindrade prostens vrede, till dess David omsider

gick sin kos alldeles oskadd.

Dagen därpå kom det åter till ett häftigt uppträde emellan

prosten och David. Den förre hade då gått till befallningsmannen

Jonas Mörtt uti dennes logemente att förrätta sina


SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 31

ärender. Dà var David där före honom. När prosten blev

honom varse, sade han (prosten) enligt egen bekännelse:

»Huru länge skola vi släpas med den elake mannen, som förer

ibland oss ett djävulskt leverne?» Då hade David svarat:

vDet har du lugit i din hals», därvid med vredesmod och med

sammanknytta nävar löpandes prosten in under ansiktet. Prosten

bestred, att han ljugit. Det vore tvärt om bevisligt, menade

han, huru David i sin ondska och i sin dryckesskap

alltid utliävde svåra ord och förbannelser emot prästerskapet.

Detta visades ock av Per Turdins klagolibell till prosten rörande

Davids önskan om de två prästerna i helvetet. Enligt

Davids framställning hade prosten strax vid sin inkomst genom

dörren utan någon hälsning eller vidare tilltal sagt till

honom: »Si, är nu den djävulsk människan här! Huru skola

vi bliva av med honom?» vartill David intet svarat utan blott

tagit några till vittnes. — Om samma uppträde vittnade organisten

Jonas Andersson, vars framställning i det hela överensstämde

med Davids; den innehöll därtill åtskilligt nytt.

David hade sagt sig vara en ärlig man, som ej borde bliva

överfallen på det sätt, som där skett; men då hade prosten

svarat, att lians ära satt på porten eller enligt prostens egen

uppgift: Ja, din ära sitter som gnättlunge på porten. 1 Domstolen

förstod ej rätt detta uttryck, varför prosten på begäran

explicerade det. Utav ett gammalt ordsätt, sade han, plägades

så sägas om dem, som skryta mycket av det, som likväl

intet är bevänt. Orsaken till att han nu använt det tittrycket,

Vore, sade han, att David tillförene där ute lupit galopp under

soldatesken för otidighet och klagomål emot sin övercommendeur.

Alltså mente han det icke vara för mycket sagt

emot honom såsom alltid otidig man, den där löper omkring

i gårdarne, dricker sig full, baktalar folk och sedan Till hetas

den yppersta bland allt annat ärligt folk.

David anklagades ock samtidigt av prosten därför, att han

1 Gnetter äro små kryp i huvudhåret på människor. För att utmärka något

riktigt obetydligt har man tydligen valt gnetens slunga•. Tankes denna fast

Pä. en stor portdörr, lär den icke synas mycket.


32 SKOLANS INSPECTOR 1'ROSTEN OLOF GRA AN.

givit sig satan och djävulen i våld till liv och själ, att han

aldrig mer skulle gå till Herrans hus eller tempel, enkannerligen

under prostens predikningar. Och detta skulle David

ha gjort och svurit ofta samt i många rum och för åtskilligt

gott folk. Omsider hade prosten skickat tvenne män till honom

för att fråga, varför han sig så utlåtit. Svaret blev, att

det skett därför, att han (David) av prosten i predikstolen

blivit offentligen förbannad, samt vidare därför, att han med

sin hustru blivit stängd ifrån det bänkrum, han förut njutit.

Beträffande predikningarna vittnade den nämnda organisten

Jonas Andersson, att prosten i dessa ofta offentliga förbannat

David, varav denne blivit så turberad i sitt huvud, att han

bedyrat att aldrig gå i kyrkan, förrän deras sak vore lagligen

sliten eller på något sätt componerad.

Hustruns nedflyttning i kyrkan synes ha gått David synnerligen

djupt till sinnes. När han den nämnda dagen gick

till prästgården, var det enligt hans egen försäkran icke i

någon ond mening eller i något argt uppsåt att förtörna Herr

prosten utan allenast för att i all vänlighet förnimma, huru

det var med bänkläggningen. Av ålder hade hans maka stått

i andra bänken, och det hade hon gjort på grund av sina

föräldrars och sin släkts ansenliga gåvor i forna tider till kyrkans

prydnad och jämväl för sin ätts och börds skull, allt

omständigheter, som tyda på att vi här hava att göra med

en ättling av de gamla birkarlarne. Och vad David själv

beträffade, fann han sig icke sämre än någon annan utav dem

i staden, som då stodo i 2:a manfolksbänken. Fast han senare

lidit stor motgång, blivit kvitt borgmästareväldet

och vore kommen av sig till medel och dignitet, mente han

sig icke desto mindre böra njuta den praieminens och rättighet

att få stå uti bänk med de andra borgarne näst efter kronobänken.

Prosten hade ock först, sade han, beviljat honom att

stå i andra bänken, men sedermera hade han kontramanderat

samma resolution och skickat honom bud att stiga uti den

3:e bänken eller Johan Nilssons bänk. Prosten medgav, att

han i förstone samtyckt, att David skulle få stå i förnämsta


SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 33

borgarebänken; men sedan hade David begynt högmodas, yras

och utbrista med en hop ogudaktiga ord och försmädelser

emot predikoämbetet och annat ärligt folk, som han icke höll

för sina likar, ehuru de voro av fast bättre comportament än

han själv, och dà hade prosten skickat bud till honom, att

han ej längre skulle stå i den bänken utan i bänken därnäst.

Denna vore honom tjänlig nog, och där kunde han sta, så

länge kyrkans föreståndare komme tillhopa. »Och hans hustru

i : den fyllebytta : | kunde väl nöjas med sitt tillordnade rum

bland andra ärliga borgarehustrur.» Det lades ock David till

last, att han brukat försmädliga ord och förbannelser emot

Per Turdin och andra gode män av borgarståndet, som fått

plats i nästa bänken efter kronobänken eller den bänk, där

David ville stå. Med spotska åthävor och stolta ord hade

han även sagt: »Jag går rätt slätt intet hädan!»

Där prosten Graan eller f. d. borgmästaren David Persson

Fordel upp trädde för rätta, brukade det i regel gå mycket

hett till; men denna gång synas förhandlingarna ha förts med

ovanligt lugn. Åtminstone omtalar protokollet, att prosten

förebragte sina kveremonier och besvär — om ock vidlyftigt

-— dock med största saktmod. Och om David heter det, att

han, sammaledes i hövlighet och fogliga, förklarade sig.

Vid slutet av rättegången hade David sänt fyra gode män

till prosten för att anhålla 0111 v änskap och tillgift. Prostèn

hade emellertid svarat, att det ej längre kunde ske, emedan

David så ofta och grovt angripit honom. Senare under samma

ting kom målet åter före, men då var prosten hindrad av sjukdom

och David av onämnd anledning. Men Per Turdin infann

sig och vittnade om hur David önskat sig se prosten och rektor

Norman i helvetet, emedan de vållat hans motgång och

iråkade förakt. Huru striden slutade, känna vi ej.

Det brukar emellertid icke vara ens fel, att två träta, och

rättvisan fordrar det medgivandet, att det ej torde ha varit

s å lätt att draga jämnt med de styrande i Piteå. I synnerhet

snäste detta ha varit svårt för den, som var kommen från en

4—140303. Nordlander, Norrländskt skolliv.


34 SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRA AN.

annan landsända och först vid mogen ålder blivit omplanterad

bland detta stolta och nackstyva borgerskap.

F. d. borgmästaren Johan Johansson, ofta omtalad så i det

föregående som efterföljande, hörde till prostens många ovänner,

och en av orsakerna därtill var den i staden gjorda bänkläggningen,

med vilken Johan Johansson var mycket missbelåten.

Vid denna hade så ordnats, att de civile betjänte skulle

få en fribänk för sig. Denna synes ha varit den andra framifrån.

Men därigenom hade borgmästarens hustru måst Hytta

en bänk längre bak eller till den tredje, d. v. s. närmast efter

officerarnes och andra civila betjäntes bänk.

Anande, att borgmästaren under påskhelgen år 1682 skulle

låta sitt missnöje med denna nedflyttning komma i dagen,

skickade prosten på påskaftonen en tolvman och klockaren

till borgmästaren för att, näst hälsningar från prosten, i största

vänlighet förmana hans hustru att finna sig i vad som välgjort

i detta avseende. Framkomna, fingo de utskickade av

mannen det »hårda» svaret: Jay vill hellre gå dit (i den

hustrun anvisade bänken), än att min hustru skulle en fotsmån

träda ifrån sitt förriga bänkrum.

Samma påskafton vid gudstjänsten formante prosten av

predikstolen åhörarna och uppmanade var och en att låta sig

fredeligen nöja med sin hustrus tilldelte rum, icke görandes

något väsende eller förargelse emot den tillstundande stora

högtiden. Men då steg borgmästaren med detsamma utur sin

bänk och gick hasteliga och med vredesmod utur kyrkan,

förrän gudstjänsten var sluten, morrandes och talandes hårt

för sig själv längs hela gången intill kyrkodörren.

Om påskdagen efter aftonsången sände prosten med anledning

härav tvenne kyrkans sexmän till borgmästaren ett avrâda'n

ifrån slikt otjänligt väsende och buller, som torde förorsaka

stor vidlyftighet i församlingen och bringa honom själv

på obestånd. Men borgmästaren var fortfarande lika förgrymmad,

och han bemötte även nu i lika måtto de utskickade

med spotska svar, sägandes: »Jag förtryter högeligen, att jag

icke står främst på bänkelistan, som äldst är, och jag skall


SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 35

aldrig gå ifrån våra rum en fotsmån. Drage kyrkoherden till

Stockholm och skifte bämterum där etc.!»

Borgmästarens ord ansågos lända prosten till ingen ringa

affront, despect och sidvyrdnad. Landshövdingen, som var

närvarande på tinget, när detta mål förekom, fann ock skäligt

att, näst en behörig underrättelse för honom och fiere, hurudan

ordning med bänkrum bör vara efter andra församlingars

lovliga praxis och bruk, belägga Olof Johansson med dryga

böter eller 4 daler s. m. till kyrkan. Därjämte sattes ett vite

av 50 daler s. m., om han eller hans hustru någonsin komme

igen med förakt och uppstudsighet emot prosten.

Om skolans inspektor, såsom vi sett, var en i många avseenden

egendomlig man, så var detta dock, om möjligt, i ännu

högre grad fallet med rector Sèholœ Nicolaus Norman.


3. Om lärarna i allmän li et.

Enligt skolordningen av år 1(>49 voro trivialskolorna av

två slag, dels lägre med endast en klass, s. k. barnaskolor,

— till dessa körde de kär nämnda skolorna i städerna Luleå

ocli Torneå — dels fullständiga trivialskolor såsom den i

Piteå med fyra klasser ock dessutom skrivareklassen. Lärarne

liade i regel att sköta var sin klass, dock så, att de båda

rektorerna gemensamt hade den högsta på sin lott. Ar 1(583

har också Piteå skola, utom rektor ock conrector, tre kolleger,

som motsvarade var ock en av de tre lägre klasserna, vartill

kom apologisten för »skrivarne». Då nu klasserna skulle sysselsättas

i 8 timmar dagligen eller från kl. 5 f. m. till kl. 5

e. m. (med 4 t:r före ock efter middagen), blev lärarnes tid

därigenom mycket strängt upptagen. Icke keller söndagarna

voro fria, ty då skulle lärare leda skolgossarnes sång i kyrkan

och efter aftonsången med dem repetera dagens evangelium

m. m.

Den nämnda skolordningen, ett vackert verk av vår storhetstid,

ställde stora fordringar på lärarne. Genom sitt leverne

skulle de vara en försyn för sina lärjungar, ock med

tålamod skulle de bära sitt kalls ledsamheter. Lärdomshöa 1 -

färd och vresighet skulle vara dem fjärran, men om anspråkslöshet,

vänlighet och belevenhet skulle de beflita sig. Av lärarne

krävdes vidare lärdom, för att de skulle kunna skickligt

undervisa. Av kolleger fordrades, att de skulle väl känna

sitt modersmål, kunna tyda de mest godkända latinska författarne

samt både regelrätt och rent skriva och tala detta

språk. Av rektor och conrector krävdes dessutom åtminstone


•••hbhhhmhbbshhmhhbhbhhsshmb

osi lärarna i allmänhet. 37

medelmåttiga kunskaper i teologiens huvudpunkter, grekiska

språket samt dialektik och retorik.

Men med lärarnes lärdom var det nog alltsom oftast ganska

klent ställt, emedan lärda män ej alltid stodo att få. Man

fick därför ofta nöja sig med skolgossar, som nyss slutat skolan,

och bland »hörarne», som kollegerna ofta kallas, voro nog

en och annan sådan. I Piteå finner man emellertid bland

lärarne flera prästmän, än man kunde ha väntat i en så avlägsen

landsända. Rektor Norman, en huvudperson i denna

skildring, var nog mera än de andra i besittning av lärdomsmeriter:

han var präst och magister, hade studerat i Abo

och Uppsala och även utrikes — så får man väl tolka hans

yttrande om hans »perigrinationer» —, han lät ock gärna folk

höra sina testimonier; och dock befanns han vid en visitation

för klen i lärdomen. Då kan man ana, att det var klent

ställt även med de andra i detta avseende.

Att lärarnes ekonomiska ställning var mycket klen, var en

klagan, som titt och ofta uppstämdes från lärarnes sida och

som nog ock torde ha överensstämt med verkliga förhållandet.

Om man får tro pigan Malen Ersdotter ifrån Lill-Piteå,

måtte läraren Domimis Erich Larsson Nascanius haft det mycket

svårt i detta avseende. Hon hade nämligen tagit tjänst hos honom,

men ej uttjänt sitt år utan olovligen lupit ur tjänsten. Lagförd

av sin husbonde härför, försvarade hon sig inför rådstuvurätten

därmed, att hon hos honom »svultit och frusit».

Då pigan ej kunde bevisa detta och ej heller ville vidare inträda

i sin tjänst, blev hon år 1655 dömd att tillställa husbonden

den årslön, han henne stadgat, efter stadens sed 6

daler k. m., och stadgepenningen därtill med.

Lärarnes löneinkomster voro synnerligen både små och växlande.

De utgjordes uteslutande av anslagen tionde och av

djäknepenningar. Med 1649 års skolordning hade den åsikten

gjort sig gällande, att skollärarn e skulle avlönas av kronan,

°ch en underhållsstat beviljades. Men denna befanns snart

lör dryg, för att riket skulle gå i land därmed. Därav följde

ai ' 1652 en avknappning av lönerna, som var högst kännbar.


38 OM LÄRARNA I ALLMÄNHET.

Vid trivialskolorna sjönko dessa på följande sätt: rektors från

150 tunnor till 120, conrectors från 100 till 70 och apologistens

från 50 till 30 eller 20 t:r. Kollegerna, som år 1649 fått 50 t:r, blevo

nu hänvisade till vad de kunde förtjäna genom socknegång. 1

Såsom nämnt tillämpades denna lägre stat även för Härnösands

stifts båda trivialskolor, de i Härnösand och Piteå, så

att rektor och conrector skulle hava resp. 120 och 70 t:r och

apologisten 30; kollegerna nämnas av anförda skäl ej. 2

Men det var endast i allra bästa fall, som lönen utgick på

detta sätt. Om tillräckligt med korn ej fanns i de anslagna I

kyrkohärbärgena, så hade den därav lidande läraren ingenting

annat att göra än att tåligt iinna sig i sitt öde. Nostra fama

fames (Vad som gör oss ryktbara, är vår fattigdom) sade man

också inom lärarekretsar.

Huru tionden kunde växla, framgår av en klagoskrift av

conrector Petrus Turdin. Första året, som han var i Piteå,

uppgick, säger han, hans tionde till 10 t:r, och andra året

var den ännu mindre; sedan hade den stigit till 30, 40 eller

ock 50 t:r men sällan därutöver. För år 1683 hade han av

Sidensjö socken i Ångermanland åtnjutit 27 t:r och av Burträsk

i Västerbotten 24 t:r eller tillhopa 51 t:r, vilket han

ock kunde styrka. 3

1 Hollander s. 395.

2 I Sandbergska samlingen i Kammararkivet linnes en odaterad förteckning

pä, skolestatens löner i Västerbottens län. Vid trivialskolan i Piteå avlönades

enligt denna rektor ocli conrector med resp. 95 ocli 56 t:r och de två kollegerna

med 34 t:r vardera, kapparna ej medräknade. Skolemästarne i Luleå och Torneå

städer avlönades enligt samma förteckning med 30 t:r vardera, och från

Västerbotten gick till skolestaten i Stockholm 13 tunnor.

3 För donna inkomst ville han gärna utgöra tiondepenningen; men att giva

sådan skatt för större kvantum, än han bekommit, syntes honom svårt. Han

anhöll därför hos landshövding Clerk, att han ej, såsom skott, måtte taxeras

till 70 t:rs inkomst, och denna anhållan bifölls. Samma år 1683 erhöll Nascanius

ifrån Sidensjö socken 11 t:r 28 kannor i tionde.

De. na spannmål kunde naturligen för det långa avståndets skull ej fraktas

till Piteå, utan måste på ort och ställe förvandlas till penningar. l)essa torde

så ha lämnats till nägon person på Ulfön, en stor ö utanför N. Ångermanlands

kust, där de sedan hämtats av någon Piteåbo, som under segling norrut

lade till vid samma ö. På detta sätt förklaras en rättegång, som år 1688 fördes

i Piteå.

Två borgare, Anders Brygman och Jöns Kråka, hade året därförut fört

penningar från Ulfön till Ericus Nascanius i Piteå. Huru stort beloppet var,


OM LÄRARNA I ALLMÄNHET. 39

Piteå-lärarnes lönebelopp rönte ibland inverkan även av

förhållanden långt fjärran från deras bygder. Lektor Joh.

Yibonins i Härnösand liade år 1659 på grund av missväxt ej

bekommit sitt fulla salarium (anslag), och genom fiendens infall

i Jämtland år 1657 hade han alldeles bortmist den spannmål,

som han bort erhålla från kyrkohärbärgen därstädes.

För vad han förlorat, önskade han ersättning. För förlusten

genom fienden hoppades han få refusion av regeringen, men

det övriga ville han ha ersatt genom bidrag av lärarnes övermålsspannmål.

Konsistoriet i Härnösand beslöt ock i maj

1660 att tilldela honom tillhopa 50 t:r spannmål, 30 t:r då

strax och 20 t:r hösten därefter, eller motsvarande belopp i

penningar, tunnan då gällande för 10 daler. Konsistoriet

beslöt ock, att detta ej skulle utspridas utan bliva i tystoch

stillhet ibland dem, som vederborde. Dock skulle superintendenten

vända sig till Rectorem Pithensem för att av hans

övermålsspannmål få, vad på honom komme, för att betäcka

denna brist.

Även rektor vid Härnösands trivialskola framställde av

samma skäl och vid samma tid anspråk på bidrag av övermålsspannmålen.

Konsistoriet beslöt, att han för sin refusion

skulle hålla sig till conrector i Piteå samt till paidagogos vid

barnaskolorna.

En sådan oförmodad minskning av inkomsterna var naturligtvis

en obehaglig överraskning. Konsistoriets protokoll för

år 1662 innehåller ett defekt brev från Härnösand till conrector

Moses Sundeli i Piteå, varav så mycket synes, att Sundeli

och Dn. Nascanius i skrivelse »till sina vänner här boendes:

klagat över åtgärden. Och det må man ej heller förtänka dem!

Ehuru lärarnes ekonomiska ställning sålunda var allt annat

än lysande, var den dock sådan, att de fingo plats bland de

°wtalas ej : men i ersättning begärde do 3 daler 11 öro k. m. Detta ville N.

dock icke betala. För rätta uppvisade emellertid do båda borgarnc ott av rektor

Nie. Forzelius, conrector Turdin ocli Er. Nascanius undertecknat kontrakt, vari

utlovades dera 12 daler för det de skulle föra deras penningar från don nämnda

°u. De andra lärarne hade då redan betalat sina belopp, celi borgarne befria

des även för Nascanii åtal, enligt vilket de skulle hava begärt för mycket.


40 O.M LÄRARNA I ALLMÄNHET.

högre beskattade partikular-personerna. Men bland dessa voro

de nog de sämst lottade. Medan andra Piteå-bor av denna

klass köllo sig med ett stort antal pigor, kade lärarna vanligen

blott en. Enligt 1(!47 års mantalslängd för Piteå stad kade borgmästaren

4, inspektören 6, bokhållaren 2 samt landsskrivaren

ock tullnären vardera 3, men skolmästaren Herr Joen kade

endast en. Dock var kan liksom de andra gift.

En viktig inkomstpost utgjordes av djähiepenningarna.

Men dessa voro till beloppet alldeles obestämda, ock ibland,

kunde det kända, att de helt enkelt uteblevo. Den 3 febr. 1668

protesterade collega.', Johan Granhammar och Nils Fellenius

på skadan om djäknepenningarna ock känvisade på ett brev

av superintendenten, enligt vilket även staden skulle utgöra

sådana. Emedan en del av borgerskapet då var uppe i lappmarken,

begärde borgmästaren dilation till deras hemkomst;

detta beviljades ock, men landskövdingen, som var närvarande

vid tillfället, begagnade detta att erinra därom, att borgarne

år 1666 utlovat att be:te collegis med en discretion årligen

förnöja utan att dock tillbjuda något visst. Emellertid föregav

borgmästaren Erik Månsson, att borgerskapet kade något

att däremot förebära; men vad det var, nämnes icke.

Nils Fellenius framträdde åter d. 1 juni s. å. på rådstugan

ock presenterade en resolution av d. 23 maj av de högvälborne

excellenser och kungl. kommissarier, vilken innehöll, att

borgerskapet i Piteå skulle utgiva dessa penningar så väl som

i andra städer. På grund härav tillsades nu borgerskapet att

erlägga dessa uti rätta tider.

Även på landsbygden var det svårt att utfå dessa pengar,

och på tinget med Piteå socken år 1667 klagades, att de uti

tredsko ej utgjordes i rättan tid. Men landshövdingen, som

var närvarande, tillsade, att befallningsmannen skulle utfordra

ock utpanta dem genom läns- och fjärdingsmän.

Huruledes djäknepenningarna skulle fördelas, synes ha varit

mycket litet ordnat. I januari 1673 begärde kyrkokerden

Graan, att dessa penningar av staden för året därförut måtte

sättas in seqvestro (i kvarstad), emedan han andragit saken


OM LÄRARNA I ALLMÄNHET. 41

i consistono. Hans önskan var nämligen, att djäknepenningarne

skulle anordnas under rector cantus (sångläraren). Samma

ar kom emellertid skrivelse från superintendenten Steuchius

med innehåll, att collegaì schöbe skulle njuta dem av staden.

Kyrkoherden vann sålunda ej sitt syfte.

Det var emellertid icke bara i Piteå, som tvist och stridigheter

uppstodo om djäknepenningarna. Du. Halsius, pedagog

i Torneå, beskyllde sin borgmästare Anders Torfastsson för

att han våldsamligen skulle hava hanterat hans djäknepenningar.

Konsistoriet gav ock pedagogen rätt. I brev d. (i

febr. 1663 förständigades nämligen prosten att göra en god

vänskap emellan borgmästaren och De. Halsium, varvid han

skulle demonstrera, att denne senare ej vore väl hanterad, i

det att djäknepenningarna vore satta in sequestro.

De flesta av lärarne voro husägare. Sä var fallet med

conrector Moses Sundell. Denne och hans grannar besvärade

sig år 1(5(54 över »Klumb-gummans gård», emedan taken där

i gården voro ruttna, varav kunde förorsakas eldsvåda och

stor olycka. Klagomålen torde ha varit befogade, ty rätten

var i sin resolution mycket sträng emot gumman. Hustru

Karen skulle efter den då infallande helgen reparera gården

med ny takved, näver och annat, eller ock skulle lion försälja

lionom till någon ärlig man. I annat fall skulle gården utan

anseende varda utriven och helt ruineras, på det att någon

olycka ej skulle därigenom yppas. Till förklaring av den

hårda domen upplyses, att gumman åtskilliga gånger blivit

förmanad att förbättra sin gård men icke efterkommit detta.

Därför kunde sådant icke längre tålas.

Den här ofta omtalade conrectorn P. Turdin var husägare

i Piteå och hade en tid även ett hus i Härnösand. Han sålde

år 1678 det senare för \625 daler k. m. till lektor Martinus

Porzelius, som en kort tik hade varit rektor i Piteå.

Några av lärarne saknade gård och voro hänvisade till att

hyra av andra. Mellan hyresgäst och värd kom det även på

den tiden understundom till stridigheter, helst som hyreskon­


42 0.M LÄllARNA 1 ALLMÄNHET.

trakt ej alltid förekom och man ej tog det så noga med vissa

formaliteter. För år 1654 intill 1655 sancti Johannis tid hade

rector canti (sic!) Nascanins hyrt en gård av borgaren Johan

Persson Ståhl och även innehaft densamma. En månad före

midsommar det senare året hade Ståhl tillsagt honom att

förnya överenskommelsen, om han ville ho kvar; men detta

blev ej av. Men några dagar efter midsommar påstod dock

N., att Ståhl vidare kontraherat med honom och att Nascanins

skulle besitta gården på ännu ett års tid till midsommar

1656 och för 13 daler k. in. Husägaren bestred emellertid

detta. X. hade visserligen sänt bud efter honom (Ståhl) och

begynt tala om garden, varvid Ståhl begärt 25 daler. Men

N. tyckte detta vara för mycket och bjöd honom ett mindre

belopp. Rättegången utföll så, att borgaren vann; han skulle

nämligen träda till gården, då vittnen ej funnes till någon

överenskommelse och ej heller några penningar av X. givits

på handen.

Genom branden år 1666 och stadens flyttning i sammanhang

därmed ledo många husägare kännbara förluster. Herr

Moses Sundeli hade lånat en borgare 300 daler. Därpå voro

200 daler avbetalta, och för återstående 100 daler satte låntagaren

sin gård och tomt i staden i pant. Men gården blev

nämnda år av vådeld förbränd, och då bortskänkte Herr Moses

tomten till Hans Andersson organist.

Lärarne voro ofta — och man torde kunna säga oftast —

även jordbrukare. Antingen hade de hemman i närheten av

staden, eller också hade de i denna ladugård och vretar. Enligt

1645 års längd å kronotionde av Piteå stad hade Herr

Jon, Rector Schöbe, givit kronotionde, ehuru denna icke uppgick

till mera än 2 kannor eller bland det minsta, som det

året gavs av någon i staden. Härav kan man beräkna hela

hans skörd, som då bör hava uppgått till 30 kannor.

Ar 1660 processar Dn. Nascanius — namnet skrives ock

på detta sätt — kollega, med Peder Pedersson i Hortlax

rörande köpet av en ko. Kollegan hade för denna givit 12 7daler,

inen efter hon var ofärdig och ej så god, som Peder


OM LÄRARNA 1 ALLMÄNHET. 43

hade sagt, yrkade han, att köpet skulle återgå. Domen utföll

•ock efter hans önskan.

Ar 1688 lagfördes flera borgare för att de emot magistratens

året förut gjorda slut drivit sin boskap in i staden. Bland

dem, som botade härför, var ock conrector Turdin, och emedan

de gjort det av tredsko och motvillighet, skulle var och en

•böta 3 mark.

Bland lärare, som hade egen badstuga, var Per Turdin. En

sådan var emellertid en farlig inrättning, och år 1688 fingo

flera borgare tillsägelse att inom 14 dygn nedriva sina badstugor,

Anika stode staden och kyrkan för nära, och flytta dem

på annan plats. Bland dem, som träffades härav, var ock

samme Turdin. Hans badstuga omtalas även i det följande.

Ej så sällan förekommer det, att lärare lämna lån till personer.

Därvid försumma de dock ej att för att skydda sig

emot förlust taga pant. När Dn. Naseanius omkring 1 660

lånade Pelle Pedersson i Hortlax 12 Vä daler, tog han som

pant I 1 /-' aln kläde samt några alnar bowis, ett tyg. Senare

lånade Naseanius till borgaren Anders Jacobsson (>0 daler k.

m. mot hans hemman i Pitholmen som pant. Ehuru 14 daler

ännu år 1671 resterade, hade Anders androm samma pant

tillslagit, varför N. begärde att komma till sin rätt. Rättens

beslut lydde, att gamla protokollet skulle överses, och om det

så i sanning funnes, skulle D:nus N. få sin önskan uppfylld.

Huru klent än lärarne i allmänhet hade det med sin ekonomi,

var det dock icke utan, att icke de voro föremål för många

stadsbors avund. Ar 1657 beslöts, att skolmästaren och flera

andra, som sutto inom stadens staket samt nyttjade stadens

utrymme och mulbete, skulle därefter vara förtänkta att efter

privilegiernas innehåll avlägga (erlägga) till staden en viss

penning efter som gode män prövade var och en stadens lägenhet

benyttja. — Ar 1687 föredrogos på årets första rådstuga

de klagopunkter, som skulle insinueras på riksdagen d.

4 febr. s. å. En punkt i dessa handlade om scholavbetjente,

tullnärer m. fl. Ehuru dessa ej sorterade under societeten,

hade de förmåner emot borgarne, varför man skulle anhålla,


44 OM LÄKARNA I ALLMÄNHET.

att dessa såsom andra stadens invånare måtte erlägga mulbetespenningar,

tomtören ocli flera dylika utgifter till stadens

bästa.

Lärarnes sociala ställning var egentligen synnerligen god.

Detta synes av det sätt, varpå de nämnas i tidens handlingar,

med anförande av titlar och epitet, och även av deras plats i

skattelängderna, där de alltid upptagas bland de allra första

och högsta i samla ället. Uti 1(543 tirs boskapslängd av Piteå

stad är Magister Thomas den tredje i ordningen och följer

närmast efter borgmästaren; fyra är senare är skolmästaren

Herr Joen den 4:de frän början, föregången av borgmästare,

inspektor och bokhållare. Såsom ofta varande präster fingo

de ock på sin lott litet av den stora vördnad, som i allmänhet

kom detta stånd till del. På 1600-talet delade man de skattdragande

i två grupper, particulare, som i skatt erlade 3

daler för varje person i familjen, och gemene, som sluppo

med mindre belopp. Kollegerna hade säkerligen ingenting

emot att i umgängeslivet hänföras till den förra gruppen ;

men när det gällde beskattningen, önskade de föras till de

gemena. I en inlaga till landshövdingen bado kollegerna :

Sam. Hortelius, Stephan Dalin och Nicolaus Fabricius år

KÎ82 att bli förda till denna senare grupp. Som skäl anfördes,

att de av kronan ej åtnjnöte någon lön eller spannmål,

att de icke heller finge något husrum utan måste därmed försörja

sig själva; det enda, de finge, vore de djäknepenningar,

som kunde falla på vars och ens del. Deras begäran bifölls även.

Den andre i ordningen av rektorerna härstädes enligt Hiilphers

var M. Joan M. Fortelius, död l(!7o. Efter honom avled

hans hustru, och därvid kom det arvingarna emellan till häftiga

strider, vilka äro upplysande om en rektorsänkas ekonomiska

ställning vid denna tid. Arvtagarne voro Olof Månsson

och Hans Johansson Fordel ifrån Luleå samt kyrkoherden

Gustavus Lithovius ifrån Liniingo i Finland. Samtidigt med

att man celebrerade rektorskans begravning, gjorde man sig

underrättad om dödsboets kvarlåtenskap. Man hade väntat,


OM LÄRARNA I ALLMÄNHET. 45

•att denna skulle vara rätt betydlig, men prosten Graan uppträdde,

tämligen opåkallad, med den upplysningen, att ganska

ringa kvarlåtenskap skulle finnas i det hedervärda sterbhuset.

Aven förevisades en lista på några linkläder, vilken den döda

i livstiden och h:u Karin Granhammar upprättat. Därjämte

upplystes, att i boet ej funnes mera än 5 silverkannor, 4 silverskålar,

några små silverbägare och 22 silverskedar jämte

kontant 30 riksdaler och 1 6-dalers plåt. Hela kvarlåtenskapen

värderades till 1,340 daler k. m. Ehuru något inventarium

ej upprättats av trovärdige män, satte arvingarna i början

tilltro till dessa uppgifter, men kommo snart på andra

tankar. .Rättsinniga människor, som hade bättre kännedom

om det förnäma sterbhusets förmögenhet och kvarlåtenskap

än de själva, voro orsaken härtill. Dels genom rikt arv efter

M. Anders Gevalensis (= Anders Canuti, kyrkoherde i Luleå),

dels genom ymnigt députât, som sal. rektorn årligen inbärgat,

hade makarna förkovrat sitt bo så, att dess behållning borde

Varit vida större, än nyss är nämnt. Dessutom hade åren

1673 och 74, då den sal. matronan satt änka, inkommit inemot

2,000 daler förutom vad hon eljest genom öls och brännvins

försäljande förkovrat sig. Yid avvittriugen hade man förtegat

mångt och mycket, t. ex. en guldked av stort värde, vilket

sal. matronan skulle ha skänkt sin dotter Brita, och tvä guldarmband.

Aven hade arvingarna saknat en pärlekrona jämte

all annan brudskrud, vilken den döda några år därförut begagnat,

när hon var brudfrämja åt borgmästaren Nils Jonsson

i Luleå, vid vilket tillfälle hon sagt allt detta vara sitt.

^ledali den sal. matronan låg på sin sjuksäng, hade hon

e tt schatull i god förvaring. Efter hennes död förseglades

detta av conrector Per ïurdin. I stället för att låta detta

s tå orört till arvingarnas ditkomst hade emellertid Johan

Granhammar haft upp det, och man hade ej ringa misstanke,

att penningar därvid kommit bort.

Lärarebefattningen betraktades i allmänhet blott som ett

trappsteg för prästerlig befordran. Platserna voro ej heller


46 0.M LÄRARNA I ALLMÄNHET.

alltid sii synnerligen eftersökta. Ar 1661 blev en colle gains'

eller kollega-befattning genom brev erbjuden D:no Olao Erici

Hellman, och denne accepterade i förstone anbudet, men senare

»utslog» kan det.

En collega med ett bekant tillnamn var Johannes Lœsta-

(lius. År 1(562 föredrog superintendenten i konsistorium dennes

åstundan och flitiga begäran att ifrån skoletjänsten transfereras

till Arieplogs församling i Johannis Happstadii ställe,

som designates var till Råneå församling och förmentes visst

därifrån komma. Därpå resolverades, att Johan Lœstadius

såsom välförtjänter till en slik lägenhet skulle få sin önskan

uppfylld, så framt Dn. Happstadius genom detta tillfället

»kommer undan». Happstadius »kom undan», och Lœstadius

blev hans efterträdare. — Likaså hände det ofta, att prästerlig

tjänstgöring föregick skoletjänsten. Så var t. ex. fallet

med de två ofta nämnda lärarn e Per Tardili och Johannes

Granhammar.

Den senare hade varit domesticus, hjälppräst, hos sin

fader i Råneå, men efter dennes frånfälle var han utan

plats, varför han i maj 1663 hos konsistorium bad om

någon lägenhet. Konsistoriet beslöt att skriva till pastor

i Neder Calix och erbjuda honom att antaga denne

Johannes som sin sacellanum, bl. a. av det skäl, att

Gud det året välsignat församlingen med tämmelig årsväxt.

Men i Calix blev han ej mottagen. I nov. samma

år skrev Johannes åter och omtalade för superintendenten,

att pastor med församlingen, föregivandes några fåfänga insagor,

ej ville veta av honom såsom sin sacellanum. Ännu i

början av året 1664 klagade Granhammar, att han i den då

svåra tiden måste sitta utan lägenhet, samt bad att genom

konsistorium bliva förhjälpt till samma socken eller någon

annan lägenhet. Svaret blev, att han skulle till Neder Calix

trots de tvenne skrivelser, som pastor och församlingen inkommit

med, och dessa skulle sine exceptione 1 mottaga honom.

Skedde annorlunda, skulle man, heter det, låta därpå

1 Utan förbehåll.


OM LÄRARNA I ALLMÄNHET. 47

följa, vad skäligt vore; därom skulle pastor vara försäkrad.

För övrigt lät konsistorium kyrkoherden höra, att man väl

visste, vad praktiserande kan förövat för att komma till pastoratet,

liksom ock vad han gjort med sin son, med vilken han,

ej utan det Kungl. gymnasiets förakt, skyndat till Uppsala

för att få honom sedan till ordines. — Omkring 15 år senare

finna vi denne Johannes Granhammar som kollega i Piteå,

och då är han ej längre samme blygsamme man.

För att skänka oss någon fullständigare inblick i dåtida

i lärarfamiljers husliga liv äro våra källor alldeles för ensidiga

och otillräckliga. Så mycket framgår emellertid av dem, att

det i en av de här nämnda lärarnes hus ej stod rätt till på

spinnsidan. Apologisten Nascanius hade i sitt andra gifte

hustrun Margreta Henriksdotter. Barn funnos från det förra äktenskapet,

och dessa tìngo således styvmoder. Det dåliga rykte,

Vari dessa av gammalt stå, synes i hög grad ha slagit in på denna.

Sin styvdotter Kirsti», gift med rådmannen Johan Hansson Holm

i staden, hade hustru Margreta på åtskilliga tider och rum utropat

och skämt, i det hon sagt, att hon (styvdottern) skulle i stadens

dombok stå annoterad för bora och ej kunnat det ifrån sig

lägga. På resa till Stockholm sommaren 1677 skulle nämligen

styvdottern haft olovligt samlag med en ung studiosos v. n.

ï'etrus Norœus, son av lappmarkspastorn Ericus Norœus. Aret

därpå hade rannsakning hållits om detta spargamente (rykte),

men Kirstin kunde därvid ej överbevisas om någon oärlighet;

r yktet befanns nämligen härflyta av ett ringa tillfälle och blott

Presumption, men sedan hade det genom illvilliga människors

tillskyndan kommit i folkets tal och eftersägn. Rådmannen

stämde emellertid sin styfsvärmoder till rätta. Denna tillstod

sitt tal om styvdotterns »dristiga och misstänksamma umgänge

'Hed studeranden», men ville ursäkta sig därmed, att hon ej

själv först utspritt det talet, utan blott sedan det kommit i

; dlmänt rykte. För övrigt klagade styvmodern, att hon själv

sin styvdotter blivit med elaka ord och snubbor överfallen,

v 'lket hade retat henne till sådan bitterhet och sådana ords


48 OM LÄRARNA I ALLMÄNHET.

fällande. Källmannen menade dock, att det hade skett i hennes

dryckenskap och fyllo. Rätten höll till styvmodern ett varnings-

och förmaningstal, som hade hedrat en präst, och erinrade

henne därom, att då hon vore kommen i en moders

ställe och ville njuta moderlig respekt av sina styvbarn, så

borde hon också i ord och gärning emot barnen visa sig som

en rättsinnig moder. Hon erinrades vidare därom, att hon

enligt det 8:e budordet borde tyda allt till det bästa, och att,

när Guds ord lärer: I fäder, reten icke Eder barn till vrede

etc.! så vore ock mödrarna däri inbegripna.

Rådmannens hustru frikändes, och för att dämpa detta

spargamente och folk emellan löpande skvaller stadgade rådstugurätten

ett vite av 60 mark för den, som vidare tillvitte j

Holms hustru härför. Men icke förty gjorde Herr Staphan \

det.

På gravölet efter rådmannen Joen Bryggman sutto Holms !

hustru samt andra hedersamma matronor och grannkvinnor i

en stuga för sig själva under inbördes rolighet. Då kom Herr

Staphan dit och begynte strax med fullt vredesmod samt utan

given orsak tilltala hustru Kerstin med hårda och otillbörliga i

ord samt skamlöst överfalla henne. »Skall du, djäkneh...

understå dig sitta framför min hustru ! • sade han, spottandes j

henne i ansiktet. Icke annorlunda hade lian därvid comporterat

sig, än om han varit alldeles ifrån vettet. Stämd av i

Holm, stod Herr Staphan d. 8 nov. 1682 till svars härför inför

rätta, varvid Holm yrkade, att han antingen skulle med

goda skäl bevisa, vad han sagt, eller i vidrigt fall plikta för >

den äreröriga beskyllningen. Själv lät han uppläsa åtskilliga

gode mäns attester om hustruns ärliga förhållande under samma

stockholmiska resa. Kollegan bekände, att han med hustru

Kerstin ej visste annat än ära och gott, samt förklarade, att i

han vid tillfället varit så mäkta beskänkter, att han intet

visste eller mindes, att han fällt sådana ord. Han bad ock,

att hans i ölsmål och utav hastigt, obetänkt sinne begångna

förseende ej måtte extenderas till det högsta, honom till infamitet

och ämbetet till vanheder.


Oli LÄRARNA I ALLMÄNHET. 49

Till en början ville Holm ingalunda inklinera till någon

förlikning, utan protesterade pä böter och straffs beläggande.

Gråve han Herr Staphan till, sade han, torde inom kort han

själv eller någon annan på lika sätt framkomma och till hans

hustrus försmädande sig än värre utlåta. Herr Staphan hade

ock bort andra dagen söka om vänskap och förlikning hos

hans hustru, den han visste sig så högt och grovt ha injuretat,

varutöver hon många bittra tårar utgjutit, vilka med tiden

icke torde falla finger emellan». Rätten sökte emellertid

att stämma Holm till mildhet och framhöll bland annat, att

Herr Staphan, som inför rätten ångrat sig och anhållit om

vänskap, vore en prästman och främmande på orten, med vilken

man alltid måste mera lindra än skärpa straffet, samt att

genom mildhet en förtrognare vänskap parterna emellan lättare

slmile uppbyggas. Uppå dessa motiver cederade Holm sin

tätt, varefter domstolen befriade Herr Staphan från böter och

de båda männen med handslag blevo vänner igen. Dock

skulle Herr Staphan gå till Holms hustru och reconciliera sig

med henne.

A ven i annat sammanhang omtalas samma Nascami hustru

då och då, och rätten säger en gång om henne, att hon som

oftast var drucken. Därpå fattas icke heller bevis. Ar 1685

anklagades hon av prosten Graan för att under hela påskahelgen

ej ha varit i kyrkan, liksom även på därpå följande

s tora böndag samt fiera andra helgdagar; och med sitt elaka

e xempel hade hon, enligt prostens mening, vållat stor förargelse

i församlingen. Tillspord 0111 orsaken till sådan förarglig

försummelse och kallsinnighet, skyllde hustrun på sin man

°ch sade honom vara skulden därtill. Han skulle nämligen

ha igenläst stugudörren, där hon hade sina kläder inne, så

a tt hon ej fått komma till kyrkan.

Hennes anklagelser emot mannen voro emellertid alldeles

obefogade, och han beviste, att det var hon själv, som var

s kulden till att hon försummat kyrkan. Han sade rent ut,

140303. Nordländer, Norrländskt skolliv.


OM LÄRARNA I ALLMÄNHET.

att detta berodde på hennes vanartiga fylleri. Vad hon kunde

komma över av husgerådssaker och sina egna kläder, brukade

hon stjäla undan sin man för att bortsätta dem och uppdricka

dem uti brännvin, så att hon bleve obekväm att begå sin

gudstjänst. Det var ock för hennes nakenhets skull, som hon

måst hålla sig hemma. Därför hade han förorsakats att gömma

undan, vad som fanns kvar i huset, att hon icke måtte

det förslösa och bortsälja. Hennes gångkläder hade han dock

aldrig förvägrat henne, utan såväl i Nya som Gamla staden

igenlöst dem för hennes brännvinsgäld. På sistone hade han

därför måst låta allmänneligen förbjuda att henne erediterà

eller på pant något försträcka. Av rätten blev hon fälld att

böta 2 gånger 40 mark s. m., men hon hade ingenting

att böta med. Om mannen heter det, att han icke ville utlägga

för henne, utan begärde, att hon måtte corporaliter

(med kroppen) plikta, då lian förhoppades, att hon med sådant

okynne skulle för framtiden avstå. Det gick, som hennes

man önskade, och hon sattes i kistan att där plikta för samma

böter en månads tid.

Nascami förhoppning därom, att det kroppsliga straffet

skulle avskräcka hustrun från att leva på detta sätt, gick

emellertid icke i fullbordan. Redan året därpå måste Nascanius

kära till en man Johan Sterner för det denne av hans

hustru köpt en målad träkanna för dricka, Enär detta vore

emot förbild, yrkade Nascanius näpst på säljaren. Denne

svarade, att kannan kom dit, medan folket var borta, och

varken han eller husfolket visste, vem kannan var tillhörig,

förrän efter några dagars förlopp, då Nascami hustru kom

dit samt begärde öl och tobak för 11 öre åt sin man. Vad hon

tick, bar hon till sitt hem, och hos honom hade samma kanna

allt sedan stått i pant; men när Sterner finge sina 11 öre,

skulle Nascanius bekomma kannan. Emedan kannan ej var

köpt, utan det stode Nascanius fritt att henne igenlösa, slapp

Sterner böta, men denne och andra av borgerskapet förbjöd!

det vid 40 marks böter att till hustru Margreta sälja dricka,

varav huvudet turberas. — En hustru, som av henne köpt


OM LÄRARNA I ALLMÄNHET. 51

en tröja, och en man, som köpt »annat smått», slnppo också

för den gången plikta, men erhöllo varning för sådan handel.

Efter endast ett års förlopp finna vi den stackars mannen

åter för rätta i samma ärende, och hans förtvivlan framlyser

i protokollets ordalag, då där talas om hans slösaktiga och

fast beklagliga hustru, vilken, Gud bättre, vore mer än mycket

begiven på brännvin och tobak och till sin begärlighets

fullbordan av brännvin och tobak distraherat och använt den

lösa egendom, som funnits i boet. Nät, skjortor och kvinnfolkströjor

hade olika personer köpt av henne trots förbudet,

och fyra tìngo plikta därför. Hätten lät emellertid mildhet

råda, i det den på grund av deras fattigdom lät dem slippa med

3 mark i böter.

När Nascanii dotter Kirstin, som varit gift med rådman

Holm och råkat ut för sin styvmoders beskyllningar, dött,

kärade Nascanius i dec. 1688 till sin måg om något arv efter

henne. Holm svarade härtill, att han vore så fördjupad i

skuld hos en och annan, att han intet såg sig någon utväg

att betala densamma. Därför hade han tänkt, att svärfadern

snarare skulle vara honom behjälplig att betala skulden än

praìtendera något arv av honom. På rättens interposition

kom man således överens, att mågen skulle betala I):no Nascanio

i ett för allt 50 daler k. m., i vilket belopp även inbegrepos

'JO daler, som en man Nils Olofsson borde betala för

den sartz-ldädningen, som han fått av Johan Holm.

Då vi här mestadels ha mindre vackra saker att meddela

( >ni lärarne i Piteå, är det oss en glädje att kunna framdraga

( 'tt vackert drag av en av dessa.

På tinget i Lövånger i mars l(!7(i föredrogs en skrivelse

från kollegan vid Piteå trivialskola Herr Nicolaus Fellenms,

Varigenom han uppträdde till försvar för sin döde faders goda

"amn och rykte. Denne var tolvmannen Hans Hansson i Fällom

"u Fällan i Lövånger. Under sin frånvaro till riksdagen sommaren

därförut hade Hans Hansson blivit utropad för en trollkarl,

och hans dotter Brita hade råkat ut för liknande be­


52 OiM LÄRARNA I ALLMÄNHET.

skyllning. Kollegan protesterade nu högeligen häremot och

anhöll, att de, som sådant utspritt, mätte åläggas att lagligen

bevisa slika grova och livet angående beskyllningar eller därför

enligt lag plikta. Ryktet befanns vara utspritt av en

gammal kvinnsperson v. n. Philpus Malin, vilken sommaren

därförut under rannsakningen om trolldomsväsendet i socknen

icke allenast bekänt på sig själv, att hon förde andras barn

till Blåkulla, utan även nämnt, att hon där sett Hans Hansson

och hans dotter Brita samt även tolvmànnen Hans Eliaeson.

Nu nekade kvinnan alldeles till sina ord och förebar

sig sådant aldrig sagt. Alla tre blevo i fråga om denna beskyllning

alldeles fria och oförvitta, och rätten karakteriserade,

med en lika riktig som för tiden ovanlig uppfattning,

allt såsom käringe-sagur. Om Malin heter det, att hon för

sina ord ocli sin tvetalan bort exemplariter plikta, men i

anseende till sin ålderdom och ovettighet slapp hon annat

straff än att sitta i stocken ett dygn.

Av kollegerna var det en, som tydligen kunde glädja sig

åt allmänhetens sympatier. Visserligen var detta närmast i

egenskap av präst, men antagligen var han ock omtyckt som

lärare. Denne var Herr Samuel Hortélius. I mars 1683 anhöll

borgerskapet att få honom till ordinarie stadspräst på

grund av kyrkoherdens sjukliga lägenhet och kapellanens

besvär, som icke orkade uppehålla gudstjänsten både i Gamla

staden och den Nya. I slutet av augusti s. å. presenterade

Herr Samuel på rådstugan konsistorii förordnande för honom

såsom stadspredikant; dock ville konsistorium veta,'på vad

sätt han skulle avlönas, utan att pastoralia därav förminskades.

För egen del begärde Herr Samuel borgerskapets uttryckliga

förklaring, huruvida de då ännu stode fast uti de fulla tankarna

att ha honom till ordinarie stadspräst och huruledes

han utan hans formans avsaknad kunde bliva lönter, varvid

han uppvisade vocationsbrev från prosten Nie. Plantin i Luleå,

som önskade honom till sacellan hos sig. Svaret blev, att de

fortfarande stode i samma mening och uppsåt och tackade

biskopen, som stadfäst deras val, liksom också Herr Samuel,


OM LÄRARNA I ALLMÄNHET. 53

som stadens välmenta uppsåt och tankar i detta mal ett gott

rum lios sig- finna låtit ocli hellre velat bliva kvar hos dem

i Piteå än mottaga anbudet ifrån Luleå. Herr Samuels fråga

om lönen ansåg man visst överflödig; man hade aldrig trott,

heter det, att någon skulle föra det i tvivelsmål, som i

biskopens egen presens blivit slutet uti en allmän rådstuga,

nämligen att betala honom 150 daler k. m. årligen, pastoralia

alldeles ograverade. För att vara säkra 0111 att behålla honom

beslöto de emellertid nu att höja lönen och årligen giva honom

180 daler k. 111. i lön, halvparten på våren och den andra juletid.

— Är 1705 omtalas sal. S. Horthelii efterleverska,

hustru Anna Månsdotter.

Lärarnes flit synes här och var ganska ofta hava lämnat

litet övrigt att önska. Staden Luleå begärde en gång pä

denna tid hos konsistorium att bliva kvitt sin skolmästare,

•»soni trötter är med skolan» och i sitt leverne ej förhölle sig,

som honom borde. På det sättet skulle de kunna bekomma

en annan, menade de, som vore skickeligare. Xonsistormm

ville emellertid, att stadsborna skulle hava medlidande med

honom — Marcus Erici var hans namn — och söka förekomma

det, som honom kunde förorsaka till oskicklighet. I sinom

tid skulle han väl bliva ihågkommen, när någon ledighet

yppade sig, som kunde hålla honom — ifrån stort umgänge.

Jockmock torde icke utan skäl ha ansetts för en för honom

lämplig ort, ty dit blev han senare skickad.

Även i Torneå förspordes vid samma tid klagomål över

stadens pœdagogus Dn. Halsius, vilken i synnerhet av stadens

borgmästare anklagades för »oflitighet» i sitt ämbete. Pastor

i Ö. Calix hade hösten 1662 fått konsistorii uppdrag att rannsaka

härom. När detta skett och berättelse inkommit till

konsistorium, beslöt detta att till Halsius skriva ett brev

»led »skarp förmaning, att lian gör sitt ämbete fliteligen icke

a llenast till informationen utan ock till disciplinen». I brevet

hides honom ock på hjärtat, att han med borgerskapet skulle


54 OM LÄRARNA I ALLMÄNHET.

föra ett prästerligt umgänge ocli så laga, att en god vänskap

bleve upprättad mellan honom och prosten.

Att sådana klagomål kommo från översta Bottnen kan ej

förvåna, då det i själva stiftsstaden synes ha stått rätt illa

till i detta avseende. 1 konsistorii protokoll för den (5 fe br.

1663 antecknas det: Conquerebatur de negligentia Collegarum

in inferiori schóla. 1 Yarutinnan försumligheten bestod, nämnes

ej, men den vid tillfället fattade resolutionen är upplysande.

Enligt denna skulle superintendenten först låta rektor

och conrector förmana, sedan göra det själv, porro (vidare)

lägga dem till 1 daler k. m. för var timma, de sig absenterade,

och slutligen, om det ej ville gälla, removera dem ab

officio. 2

Ett utmärkande drag för Piteå-borna i allmänhet vid denna

tid var en gränslös processlystnad. Även den allra obetydligaste

sak skulle dragas inför rätta, och det förefaller nästan,

som om detta varit ett omtyckt tidsfördriv i staden. I det

avseendet utgjorde lärarne alls icke något undantag. Före

rektor Normans ankomst till staden synas emellertid deras

namn ej så synnerligen ofta i domböckerna, men väl efter

samma tidpunkt. Ett talande exempel på rättegångar om

obetydligheter har man i följande mål.

Kollegan Herr Staphan Dalin hade på 1680-talet en tvist

med skräddaren M:r Hans Holm, och härflöt denna av en

liten hund och en fordran a 6 daler k. ni., varom de citerat

varandra till rätta. Dom fälldes d. 5 maj 1684. Av deras

inlagor och muntliga berättelser funnes väl, heter det, dem

emellan några otjänliga ord vara förlupna; men då vittnen

ej funnes och samma aktion vore en lana caprina (obetydlig

sak), fann rätten fullt rätt och skäligt vara att först giva

dem bägge en behörig reprimando och sedan i en sak, så ringa

och av intet värde, disponera dem till en vänlig composition

och förlikning. Med handsträckning gjorde de ock sådan

1 Klagades högeligen över försumlighet hos läraruc i den nedre skolan.

2 Frän ämbetet.


Oil LÄRARNA I ALLMÄNHET. 55

inför rätta, emedan missförståndet »av skvaller och löst tal

flyters. Även sattes ett Aite av 40 mark att till stadskyrkiobyggnaden

utgivas av den, som framdeles med ord eller gärning

bröte överenskommelsen, i vilket fall ock denna aktion

skulle öppen stånda.

En annan svaghet hos lärarna var deras benägenhet att trotsa

den världsliga myndigheten och därvid gärna åberopa sina

prästerliga privilegier. I följande historia finna vi exempel

på en vanvördnad mot en landshövding, som väl skulle vara alldeles

otänkbar i våra dagar.

Under häradstinget i Piteå i mars 1675 hade landshövdingen

beslutat att en söndag bevista gudstjänsten i Nya staden,

och prosten hade ämnat, att collega schölte Johan Granham-

Hiar därvid skulle predika. Under förhandlingarna hade emellertid

denne sistnämnde visat uppenbar ohörsamhet emot landshövdingen.

Att denne också känt sig stött därav, synes av

den omständigheten, att lian med stadsskrivaren sände bud

till kollegan, att han icke längre begärde honom till predikans

hållande nämnda dag för det förakt, han tillfogat landshövdingen

genom att icke uppkomma i socknestugan. Granhammar

mottog emellertid underrättelsen på ett sätt, som nödgade

landshövdingen att till rätten sända en skriftlig inlaga

därom. När hälsningen framförts, hade Johan först svarat:

: Ja, jag tackar herr landshövdingen, som behagar skona mig.

^ag kan väl vara det onere förutan.» Kommen till dörren;

hörde stadstjänaren Herr Johan ytterligare säga de orden:

^lan skall ej kasta pärlor för svin.» Landshövdingen yrkade,

a tt han måtte plikta härför och i synnerhet för det senare

grova och skymfaktiga yttrandet om hans person, varigenom

han hade liknat honom vid ett oskäligt djur.

Herr Johan kunde icke neka att ha fällt dessa yttranden

sy id det han satt och mediterade sin predikan, havandes con-

Ce ptet framför sig»; men han nekade alldeles att ha gjort det

e mot landshövdingen eller honom till despect för det han fick

Gerhild om predikan. Han tillbjöd sig även att avlägga sin

P( 1 däröver, varmed landshövdingen lät sig nöja. I den ed,


OM LÄRARNA I ALLMÄNHET.

som han gick, heter det, att han endast av en händelse» vid

sin predikans mediterande fällt dessa ord. Han befriades ock

av rätten från det straft', som lagligen hade bort falla uppå

sådana ord, där han eljest med fulla skäl skulle hava blivit

övertygad att ha fällt dem 0111 la ndshövdingen animo injurandi.

1

Om förhållandena vid Härnösands gymnasium på 1600-talet

säger Norberg,- att bland lärarna vid detta funnits sådana,

som genom småaktig trätgirighet och sjuklig känslighet för

egna företrädens ådragit sig en föga avundsvärd uppmärksamhet.

Om detta varit ett undantag i Härnösand, kan det sägas

ha varit regel i Piteå. Såsom ofta komna från Härnösand,

förde Piteå-lärarna med sig ovanor därifrån, och dessa utvecklade

sig helt visst här i höga Norden mycket raskt, när

den kontrollerande myndigheten var så långt fjärran.

1 1 avsikt att förolämpa.

2 Hernösands Kungl. gymnasium, Sthm 1896 s. 48.


L Rektor Nils Norman.

Man brukar säga, att livet är en strid, och denna sanning

gäller nog för litet var av de här uppträdande personerna

men mest beträffande rektor Norman. Frän början till slut

hade han bittra strider med sina överordnade och sin svärfar,

med medborgarne i sin stad och med lärarne vid sin skola. Han

hade tydligen mycket höga tankar om sig själv, sin egen förmåga

och sitt höga kall; men dessa ägde ingen motsvarighet

i verkligheten och delades tydligen icke heller av hans samtid,

för vilken han måste ha framstått såsom en lika uppblåst

som narraktig människa. Om han på gamla dagar, då sjukdomar

ansatte honom och han nödgades taga tjänstledighet,

någon gång blickade tillbaka på sitt liv, måste han ha känt

sig som en djupt olycklig människa. Men han gjorde det

kanske icke: hans egenkärlek var nog för stor därtill. Född

i Piteå, 1 blev han enligt Hülphers student i Abo år 1659

och präst år 3668. Sedan finna vi honom i Härnösand i egenskap

av gymnasieadjunkt och konsistorienotarie.

I denna senare egenskap råkade Norman illa ut för förment

oriktigt förfarande. Till ett ledigt lektorat, Physicis lection,

hade konsistoriet uppgjort förslag, men icke dess mindre avsändes

sedan i konsistorii namn men utan consistoriales' medgivande

och vetskap till K. M:t ett nytt rekommendationsbrev,

vari en annan v. n. Ericus JBozeus erhöll förord till platsen.

Denne synes ock ha erhållit konungens svocantzv (kallelse).

1 Normans moder hette Anna Hansdotter; om fadern säger Norman själv,

a tt han var en gammal borgare i staden. Denne synes ha dött tidigare än

modern, ty Norman nämner, att modern befann sig i trångmål pä den tid, dS,

ion satt en gammal, värnlös änka och han var en acadcmicus.


58

REKTOR NILS NOKMAX.

En kungl. kommission höll år 1670 i Härnösand rannsakning

om denna sak, varvid högst egendomliga förhållanden komm o

i dagen. Inför denna klagade consistoriales, att de härigenom

prejudicerats, samt läto förstå, att den senare rekommenderade,

»allenast en gosse av år och snart (?) lärdom», fått biskopens förord

i egenskap av befallningsmannen Knut Ingelsson Biörnklous

blivande mag. Per male narrata (genom oriktig framställning)

hade Knut Ingelsson utverkat detta brev. Biskopen

bestred detta och sade, att lektorernas taleman Plantin vore

hans avundsman. Därutav uppkallades emellertid de andra

consistoriales och sade, att det var sant refererat.

Såsom konsistoriets notarie var ock Norman intresserad i

denna rättegång. Han hade blivit beskylld för att utan consistorii

consensum (konsistoriets medgivande) och avvetande

hava satt consistorii sigill under den senare skrivelsen, och

genom den beskyllningen sade han sig ha kommit i stor misskredit

hos lectores och blivit kallad mcncdare. Beskyllningen

var emellertid så mycket mindre befogad, som sigillet alls

icke varit tryckt under den ifrågavarande skrivelsen, vilket

ock intygades av superintendenten. Det här nämnda förfarandet

vore för övrigt enligt notarien icke något nytt. 1 hans

företrädares tid hade det hänt, att en ting varit alldeles sluten

in consistono, men sedan biskopen råkat Knut Ingelsson,

hade ett annat beslut uppsatts enligt dennes godtycke, vilket

notarien måst renskriva och införa i protokollet. Tillkomsten

av Bozei rekommendationsbrev berodde emellertid enligt Norman

icke så mycket på superintendenten som fast mera på

Knut Ingelsson, vilken »illsinnigtvis» utverkat detsamma. Befallnina'smannen

hördes ock inför kommissionen och förklarade,

att skriften avgått i konsistoriets och biskopens namn.

Biskopen hade en motsatt uppgift, enligt vilken han skulle

hava skrivit brevet till K. M:t allenast nomine proprio (i eget

namn). Erinrad om befallningsmannens uppgift, kunde biskopen

ej stå vid denna berättelse, men påstod, att brevet skrivits

med någras consens därtill, vilket alla consistoriales dock förnekade.

— Y i ha ej lyckats finna kommissionens dom, men


REKTOR NILS NORMAN. 59

på grund av vad som förekom under förhandlingarna kan

man vara ganska A r iss på att Norman därvid fick upprättelse.

Såsom consistorii notarius och adjunctus in Philosophia

synes Norman haft det mycket svårt i ekonomiskt avseende

eller rent av varit försänkt i stor fattigdom. I en skrift

till konungen år 1672 klagar han jämmerligen dels över sin

nödställda belägenhet, dels ock över orättvisa och partiskhet

vid befordringar. Då brevet synes mycket belysande för icke

blott Norman själv utan även för ställningen vid konsistoriet,

relatera vi dess innehåll.

Född av fattiga föräldrar, hade Norman — enligt hans

egna ord — tidigt blivit faderlös och allt ifrån sitt ålders

nionde år levat i högsta elände. 1 synnerhet hade, säger

han, detta varit fallet, sedan han av frommom blivit bragt

till studierna, varest högre nöd, större tentationer (frestelser) och

persecutioner (förföljelser) tidigt honom blikat. — Genom Guds

bistånd hade han emellertid övervunnit dessa svårigheter och

nått åsyftat mål, i det han fått inträde i det hel. predikoämbetet

och vocation till kungl. gymnasiet i Härnösand. Men

de två befattningar han där haft, hade varit »medellösa)- (oavlönade),

och genom stor missväxt hade av kyrkohärbärgena

litet influtit för honom liksom för hans antecessore!'. När han

vocerades som adjunctus, hade han betraktat detta som ett

insteg med förhoppning på första lediga lection, till vilken

han ock efter vanlig praxis förmodat sig vara närmast. »Men

: Gud bättre : hoppet är om intet» säger han. — På tal om

befordringarna vid gymnasiet yttrar sig Norman mycket

öppenhjärtigt. Yid dessa skulle enligt honom förfaras mycket

egenmäktigt. Med förbigående av ordinarie vägar, av Gud

och K. M:t förordnade, sökte, säger han, en part immediate

till hovet, och somliga tillvällade sig ock Capitlets rekommendation,

utan att dock Capitlet sett sådan handling eller hört

den sig förläsas. Sådant skedde på grund av det broder- och

svågerskap, varigenom tre de högsta familjerna så inom som

utom collegio voro förknippade. Men en, som stode utanför

denna krets, kunde därför, heter det, helst om han vore fattig,


«0 KEICïOIt NILS NORMAN.

ej få någon befordran, så framt K. M:ts milda hand ej komme

emellan. I denna svåra ställning befunne han sig. »Ty jagär

en främling ibland dem och oförsvågrad; därföre driva de

med dit sina att promovera.» Vidare heter det, att unga och

omeriterade under varjehanda sken och titlar ryckte brödet

från munnen, så att den, som dä i fem års tid å tvenne medellösa

tjänster suttit, måste med suckan sitt ämbete förrätta

och så djupt i gäld nedersjunka, att han måste med hustru

och barn : ty värr :j gå 0111 bröd. Norman slutar med att

anhålla 0111 d å »fallande» (ledig blivande) Logices et Physices

lectione i Härnösand eller något honom, ringa undersåte, å

denna orten tjänligt pastorat. »Eljest ser jag mig till extremiteten

så kommen, att jag med de mina fattiga måste försmäkta.»

Norman förstod, som man ser, ganska väl att skildra sin

fattigdom; dock ansåg han själv sin framställning ej nog målande:

tårar förhindrade honom, säger han i samma brev, att

sin hjärtans ångest utföra.

Redan i Härnösand visade Norman prov på den trätlystnad,

som senare skulle än ytterligare utveckla sig och bereda

honom hans ofärd. Han uppträder oftare inför rätta, än en

man i hans ställning borde hava behövt, och det sätt, varpå

detta sker, är icke heller sådant, som man kunde hava väntat.

A 1678 kärade han inför rådstugurätten därstädes på

en anförvants vägnar rörande fyra brev, som han personligen

inlagt på posthuset och som införts i postkladden

men dock ej framkommit till sin ort, Stockholm.

1 sammanhang därmed framställde han några

tämligen överflödiga och mindre hövliga frågor, t. ex. om icke

alla förseglade brev, som på posthuset för betalning inlades,

vare sig av vad importantier de kunde vara, borde oförryckta

anställas till den ort, dit de helst adresseras kunde, sedan de

under Guds lås och konungens komne voro.

Samma år hade Normans ena piga blivit beryktad för att

vara en trollkäring, och den, som givit fart åt det talet, var


REKTOR NILS NORMAN. Gl

en annan piga i staden v. n. Sara. Denna senare fälldes att

därför böta 12 mark s. m. Norman tyckte denna dóm vara

för Lindrig. »Sedan domen var fallen», heter det i protokollet,

:ocli då rätten skulle uppstiga, inkommer Herr Nils Norman

med hast och sporde strax rätten, huru pigan Sara vore dömd.

Honom svarades: 'Efter lag', ocli man visade honom kapitlet.

Därpå frågades honom, om lian domen klandrade. Han svarade

: 'Ja, och det rättmäteligen, ty jag är med honom ingalunda

tillfreds. Skall den, som gör enom sådan beskyllning och vill

komma en på eld och bål, ej högre straffad bliva?' Borgmästaren

bad Herr Norman gå bort; det komme honom ej

vid, synnerligast då saken ej honom anginge. Men vid utgåendet

ställde sig Herr Norman mycket otidigt. 'Denna och

here Herr Normans otidigheter och sidovördningar', heter

det till slut, 'skola med första korrigerade och med böter belagde

bliva.'»

Normans häftiga lynne framträder här tydligt, men i sak

måste vi giva honom rätt. Hade slikt förtal på den tiden

vid norrländska och i synnerhet vid ångermanländska domstolar

straffats i överensstämmelse med Normans uppfattning,

så hade säkert trolldomsprocesserna därstädes icke kräft så

mycket oskyldigt blod, som nu verkligen skedde.

Under vistelsen i Härnösand trädde Norman år 1669 i äktenskap

med Anna Nensclia, som var dotter av den i det föregående

nämnde Mag:r Per Nenzelius, vilken, ehuru redan av

biskopen introducerad i Nora pastorat i Ångermanland, måste

lämna detta och återgå till sin lektorsbefattning i Härnösand,

forman torde ha gjort ett gott parti, ty svärfaderns hus var

aktat, om ock förmögenheten ej var så stor. Hustru Anna

säger själv en gång, att hennes fader haft en vacker lön och

a tt lian med hennes moder Sara Stenia, en dotter till

astronomie professor Stenius i Uppsala, bekommit ett rikt

gifte. Såsom flicka hade ock Anna jämte en syster njutit

Uppfostring och granna kläder, och fadern hade låtit dem

bära och bruka en guldked om 6 slag samt en pärla uti. Så


02 REKTOR NILS NORMAN.

berättade åtminstone en mot Anna ej sa särdeles vänskapligt

stämd halvsyster Katarina. I fästningsgåva erhöll Anna av

sin man en silverbägare och av sina föräldrar vid trolovningen

i penningar och persedlar 1 130 daler jämte ett gammalt ur

för 84 daler. Bröllopet, som stod år 1669 och skall hava gått

upp till 500 daler, bekostades ock av dessa, som dessutom i

brudgåva lämnade henne en silverskål 1 jämte en hedersklädning

av 14 alnars polmit à (5 d aler alnen.

Ar 1674 flyttade (flotte) Herr Norman från Härnösand till

Piteå. För den, som trycktes av fattigdom så hårt, som han

själv beskrivit, måste en sådan flyttning på den tiden ha varit

mycket betungande, helst som den synes ha skett vintertiden.

Svärfadern måste då ock träda emellan och skänkte sin mag

en sängesläda med sele och björnhudar med tillbehör — tydligen

för flyttningen — allt värderat till 100 daler k. m.

Dessutom bidrog svärfadern själv med 30 daler i resepenningar,

och han var även vänlig nog att därtill av en annan man

låna samma belopp, som han ock lämnade honom. Norman hade

lovat att återbetala detta senare belopp, men det löftet höll

han icke, utan svärfadern fick styra om den saken i hans

ställe. Släden med vad därtill hörde hade Norman ock lovat

att skicka igen, men därav blev det ingenting. Någon trevlig

m äg var Norman tydligen icke. Redan före flyttningen hade

han haft en rättegång med sin svärfader, «eli dom hade fallit

d. 7 juni 1671 eller blott två år efter bröllopet. Tre år senare

låg Nenzelius på sitt yttersta. Då lät han upprätta en förteckning

på vad Norman av honom bekommit. Utom vad

redan är nämnt må tilläggas, att Norman fått alla de böcker

efter prof. Stenius, som kommit på hans (Nenzelii) hustrus

arv. Här lämnar Nenzelius ock den för Norman betänkliga

uppgiften, att denne utan hans eller hans hustrus lov »tillvällat

sig några husgerådssaker. Skriften var för större sä­

1 Häri ingår troligen en silverbägare om 10'/a lod, av rätten värderad till

90 daler. Silverskålen vägde 40 lod ocli uppskattades av samma myndighet

till 90 daler. Detta är troligen den silverskål, som Norman år 1671 i Härnösand

dömdes att återbära eller på sitt arv avräkna.


REKTOR NILS NORMAN. 63

kerhets skull undertecknad av tvenne borgmästare och en

rådman.

Rättegången slutade illa, för h:u Anna; vi återkomma längre

fram till densamma.

Med år 1674 förlägges, såsom nämnt, Herr Normans verksamhet

från Härnösand till Piteå. Han blev nämligen rector

schöbe därstädes.

För en man med Normans stridbara lynne var denna stad

alls icke rätta orten. Där lago borgarne vid denna tid i så

svåra strider med varandra, att även överheten började ägna

uppmärksamhet åt saken. Nätt och jämt kommen till staden,

är Norman också redan år 1675 inne i förhållandena därstädes

och deltar med liv och lust i rättegångar såväl vid rådstugurätten

som vid häradstinget samt i andra större tvister,

var de än förekommo.

Bland dem, med vilka Norman här hade mera anmärkningsvärda

rättegångar, var f. d. borgmästaren Band Persson Fordel.

Denne hörde till en gammal och aktad släkt och hade

fl era år varit borgmästare i staden samt av borgerskapet fått

utmärkta vitsord om sin ämbetsförvaltning. Så betackas han

år 1671 av borgerskapet för det han alltid haft omsorg om

stadens välstånd och alltid dragit stor omsorg om stadens

vältrevnad. Detta skedde i början av året; i maj samma år

sade en borgare i staden v. n. Johan Johansson för rättén,

att David Persson det året varit försumlig i sitt ämbete,

vilket hade till följd, att David Persson uppsade sin tjänst.

1 fråga om lynnets häftighet synes David ha varit Normans

jämlike.

De båda männen hade en tid varit goda vänner, och Norman

uppger själv, att när David råkat i en svär och långvarig

träta med stadens borgerskap, så var det han, som gettoni

sin flitiga underhandling och mäkling hade luilpit honom

till en god förlikning. Norman hade ock visat sin vänlighet

genom att låna honom 10 Rdr in specie samt '2 tunnor korn.

När David begärt att ytterligare få låna en tunna, hade Nor­


64 REKTOR NILS NORMAN.

man icke heller nekat honom denna, utan prsecaverat sig, i

i det han sagt sig gärna vela lata honom lä den, men att det

vore ont att köpa sig en ovän för sitt eget. Med det sista

yttrandet syftade Norman enligt egen uppgift därpå, att vad

David än fick, skulle han och lians hustru alltid lasta det.

Norman lovade honom emellertid korntunnan.

Något före julen 1675 kom denne Davids broder, befallningsmannen

Sigfrid Persson Fordel, till Piteå, då han skickade

bud till Norman med anhållan, att han ville komma

upp till honom i gästgivaregården, emedan han vore allena

och hade några K. M:ts propositioner på riksdagen att med

honom kommunicera. Norman steg upp av sängen och gick

i sin opasslighet utan att ana något ont till det hus, där befallningsmannen

hade sin uppbörd. Dä han kommit dit, finner

han borgmästaren Abraham Sjulsson och David Persson

där före sig. Genast begynner den senare gräsligen honom

»överila», och ehuru skolmästaren föregav sig icke mera

sagt än: Icke må här vara rum till någon räknings slut»,

li ade David utbrustit i dessa förskräckliga ord: Fånen och

mdan fare i di;/, (Un lättfärdig skälm! Din lättfärdig lögnare

och div lättfärdig bedragare! etc.

Norman trodde, säger lian, mannen vara från sina sinnen

och frågade, enligt egen uppgift, med största saktmodighet:

Vill du bestå sådane ord?» Härpå svarade han: »Si, här

min hand! Fånen fare i min själ, består icke jag, att du äst

en lättfärdig skälm, en lättfärdig lögnare och en lättfärdig

bedragare!» 1 detsamma sprang han efter en käpp i mening

att slå Norman, men skolmästaren gjorde därvid intet annat

än log och sade: Huru vill en så liten tätting slåss? Sloge

jag efter dig med lapphandslcan, så flöge du under bordet!

Och därmed gingo han och befallningsmannen ut, efter de

varken med ondo eller godo kunde stilla hans raseri.

Men när skolmästaren var kommen i dörren, hade David

kastat sina fötter in på bänken, ropat efter honom och sagt:

Fånen fare i din själ, så präst du är!

Härav blev naturligtvis en tingssak — den förekom på


REKTOR NILS NORMAN.

häradstinget i mars 1676 —, och för rätta anförde Norman,

hurusom David, när de sommaren därförut en gång följdes åt

ifrån Sanden, oförvarandes sökt störta honom i sjön och dagen

därpå grämt sig högt däröver, att det icke lyckades honom.

Norman yrkade ändelig dom i saken och att lagligen frias

från sådana grova och förskräckliga beskyllningar, eftersom

han emellertid icke kunde med gott och glatt samvete förvalta

den tjänst, som höga överheten honom allernådigst uppdragit.

David medgav sig ha yttrat: »Som en ljugare och bedragare

vill tu betala mig», nekade åter att ha nämnt orden

•lättfärdig» och »skälm» eller att ha önskat satan i honom;

men han erinrade, att målet måste höra under stadsrätt, emedan

han själv vore borgare i Nya staden och skolmästaren

jämväl dependerade av staden. David hade ock allaredan av

rådstugurätten tagit citation på Norman, men denne hade icke

velat comparera honom till svars, utan skymfligen skrivit

utanpå citationen, att David därvid ljugit efter sin gamla

Vana» och att han (Norman) höll sia,- för °'od att stå honom

till rätta-

Norman fick mi anledning att bevisa, att målet hörde till

häradstinget, och han gjorde det tydligen con amore. Hätten

och den vid tinget närvarande landshövdingen delade ock

hans mening, vilket hade till påföljd, att David med spotska

ord rände på dörren, landshövdingen och tingsrätten till största

skymf och vanheder. Norman menade, att David genom sitt

otidigt tagna avträde förnämligast sökt undandraga sig att

svara i saken och lämna denna under hazard och infallande

dödsmål i ovisshet samt honom i folks förtal och åtlöje, liksom

skulle han verkligen vara en sådan person, som David

skällt och utropat honom. Storleken av den oförrätt, som

•Norman lidit, framhölls nu av honom ytterligare. Han hade

1) blivit angripen på ett privilegierat rum, som var uppbördsorten,

varest han hade bort ha hus- och hemfrid, efter han

icke av någon händelse eller till penningsöl utan kallad och

bona fide dit inkom; 2) till livet» skälld för en lättfärdig skälm;

3) »till äran» skälld för en lättfärdig lögnare och bedra-

6—140303. Nordlander, Norrländskt skolliv.


REKTOR NILS NORMAN.

gare och 4) till sitt ämbete, »att fånen skulle fara i hans själ,

så präst han var». Om saken nu lämnades odeciderad och

dödsfall inkomme på skolmästarens sida, »så läge jag», sade Norman,

»i jorden såsom en annor infamis homo (ärelös människa),

vilket vore emot all rättvisa och hos Gud oförsvarligt». Hans

hustru och barn skulle dess medelst på hans döda mull höra förkastelse

och hava orsak därutöver sucka och gräma sig.

Landshövdingen skickade nu länsmannen och en fogdekarl

till David att säga honom skolmästarens gjorda protestation

och befalla honom att äntligen uppkomma. De utskickade

kommo åter med det beskedet, att han ej ville uppkomma,

men lovat att efter en liten stund inlägga sitt skriftliga svar.

Detta kom ock, men var av samma innehåll som hans muntliga

exception.

Nu protesterade Norman ytterligare mot Davids fåfänga och

onödiga upptåg och yrkade på hörande av vittnen, efter både

han och de vore dödliga. David sökte uppskov, menade Norman,

endast för att draga ut på tiden, tills dödsmål infoile

ocli saken tìnge bortslumra. Rätten borde dock icke tillåta

detta utan taga i consideration, att han (Norman) gärna

åstundade i den då fast sjukliga tiden ju förr dess hellre

förena sig med sin Gud och begå H. H. nattvard, men han

kunde det ej med gott saun 7 ete och ett försonligt hjärta göra,

förrän denna tvisten dem emellan vore lagligen sliten.

Nytt bud sändes nu till David men med samma utgång

som nyss. Ett femte försök blev ock fruktlöst. Yittnenas

uppgifter voro gynnsamma för Norman, och David fick böta

3 mark s. m. för varje okvädinsord, varjämte Norman kändes

till sin ära och sitt goda rykte alldeles fri och okederad.

Norman hade fått sin ära upprättad, men hans förhållande

till Pordel var om möjligt ännu sämre än förr.

En gång kom Fordel, beskänkter, till conrector Turdins hus,

där han i förstone blev väl undfägnad. Men så begynte han

på det värsta sätt utskämma några personer med håniska ord.

Trots conrectoris förmaning att ej så illa eller inhoneste tala


ektor nils norman. 67

fortsatte han och sade sig önska, han finge se två prästmän

brinna i helvetet, nämligen prosten Graan och rektor Norman,

>/oelanäes dä gärna vara där själv med». Enligt Fordel hade

nämligen dessa varit orsaken till hans motgångar och iråkade

förakt, men uppgiften synes ej förtjäna mycken tilltro.

Eektor Norman hade en tid ensam hyrt ett hus i Gamla

staden, som ägdes av denne David Persson, utan att dock ha

slutit något visst kontrakt med honom om huslegan. Då de

båda männen, såsom vi sett, redan förut legat i delo med

varandra, var det ej underligt, om nya kontroverser härigenom

framkallades. Natten mellan den 6 och 7 dec. 1676 kom ovänskapen

till utbrott, i det den s. k. excessen i Piteå Gambel

staden då ägde rum. En gosse v. n. Daniel, som på den tiden

var så gott som Davids dräng, ehuru ej stadd till årstjänst

hos honom, var delvis med om denna, och enligt hans

berättelse var förloppet i huvudsak följande:

David hade pä dagen d. 6 varit hos f. d. tobaksbesökaren 1

Israel Leen — hans namn skrives även Lehn — och druckit

något. Om kvällen sade David till sin nämnde hjälpedräng:

»Nu vill jag gå till Normans och bryta ner porten, på det

jag måtte få kontrakt av honom på gårdshyran.» David befallde

drängen att gå med och körde honom genom stugudörren

före sig. Ivommen till Normans port, befallde David

drängen att kliva över gårdsplanket östom till, där bästa tillfälle

var att komma över, till att upplåta porten, det drängen

°ck gjorde. Inkommen på gården, öppnade drängen för David,

varefter denne tog en takvedsstock av källartaket och

försökte att lyfta porten av hakarne och bad drängen att

hjälpa till därmed, det han ock gjorde. Leen hade ock infunnit

sig samt stod på gatan och såg på. David bad honom

komma och hjälpa till. Leen nekade i förstone, men steg

dock till och tog allenast med en hand under stocken, varefter

han strax gick sin kos därifrån hem igen och lade

1 Dennes ämbete bestod i att beivra olovlig tobakshandel.


68 rektor nils norman.

sig sova. David och drängen arbetade emellertid så länge

med porten, att de omsider fingo den omkull. Ivort därefter

kom David åter med takvedsträet och stötte upp den låsta

förstugudörren. Därmed gick David sin kos tillbaka till Leen,

som då redan låg.

När David suttit en stund hos denne och rökt tobak, gick

hans hjälpdräng därifrån till skolmästaren, ursäktade sig hos

denne för vad som var skett och sade, att sådant icke varit

hans vilja, utan han måst göra efter Davids befallning;

eljest hade denne slagit huvudet sönder på honom. Skolmästaren

hade därvid sagt, att han ej visste av eller hörde

av detta väsende, förrän dörren blev uppstött och pigan, som

låg i köket, kom förskräckt inlöpandes och berättade, vad

buller uppå gården å färde var. — Medan drängen var hos

Norman, kom David för andra gången in på gården, slog på

väggen, ropade och kallade Norman pamp-hy Ilare och ljugare,

varefter David åter gick sin väg och till Leen, där drängen

fann honom vid sin återkomst.

Yid pass 1 ji timme senare befallde David drängen att uppbetsla

sin häst, det han ock gjorde, vändandes hästen på den

vägen, som låg hem åt, icke rättare vetandes, än att David

då skulle köra hem. Men när David kom ut, fattade han uti

tömmarna jämte drängen, då de båda »stretades» om dessa, drängen

hållande uti den ena och velandes köra hem, meu David i

den andra. Den senare rådde och körde upp om conrectors

gård över torget och kom så tredje resan till skolmästargården.

Vid nedre porten steg han upp ur släden, gick in på

gården och sönderslog glasen i fönstren med sin käpp, begynnandes

först på dem, som voro in på västra gaveln i storstugan

och sedan i kammaren, sägandes för sig själv, medan

han dem sönderslog: »Jag äger själv glasen: jag råder göra

med dem vad jag vill.: Därmed drog han åter till Leen,

var där en liten stund och reste så omsider hem på Granden

(n. v. Gran).

Yid 12-tiden på natten skickade Norman sin piga, med vilken

drängen Daniel följde, till sekreteraren Anders Holm, som


ektor nils norman. 69

dà var stadd i Piteå gammalstaden, att söka assistance hos

honom och att bliva tagen i kungligt hägn och försvar. När

hon kom löpandes till honom, var hon föga annat än andlös

av förskräckelse, så att han i början ej annat visste, än att

elden var lös. Holm viste henne till länsmannen att söka

hjälp. När hon kom till denne, var hon ock mycket förskräckt

och kunde i förstone icke säga, vad fara var å färde.

Någon assistance synes hon icke heller där fått. — Rektor

själv klagade, att medan lian var i storstugan samt »satt och las

i sin bok» och väntade. svar ifrån sekreteraren med pigan,

blevo två hela fönster av David sönderslagna i kammaren,

varest han och hustrun plägade ligga, av vilket buller och

oväsen den senare, som då var i väntande dagarna, storligen

förskräcktes, icke vetandes, vad på färde var; och där icke

gardin hade hängt för fönstren, hade glasstycken flugit henne

emellan ögonen i sängen, där hon låg.

I mars 1677 kom saken före på tinget med Piteå socken,

varvid landshövdingen Graan ock var närvarande. David inställde

sig ej självvilligt, och ehuru bud skickades efter honom

icke mindre än fem särskilda gånger, infann han sig

icke. Morgonen efter uppträdet hade Norman låtit besiktiga,

huru det tillstod på gården. Synen hade funnit porten nederbruten

och liggande ut med källartaket; tre par takvedsstockar

av samma tak voro nederrivna och hade lagts

kringströdda, somliga vid farstugudörren och andra vid porten

; H st. fönster på gavlen i storstugan voro helt sönderslagna,

sammaledes 2 fönster uti rektors sovekammar och en ruta

på det 3:dje, så att skolmästaren nödgades taga fönstren utur

sin bokcammare och sätta i deras ställe; eljest hade han icke

kunnat vara i kammaren.

Rektor, som inlade en skriftlig inlaga, yrkade att emot sådant

grovt övervåld få njuta 22 punkten av prästernas privilegier

till godo. Rätten ansåg grov hemgång och våldsverkan

föreligga och dömde f. d. borgmästaren att böta 4 gånger 40

mark. De andra frikändes. Norman fann domen för lindrig,

och under uppläsandet ställde han sig något importun och


70 rektor nils norman.

otålig; han protesterade mot att David i en så svår excess

sluppit så lindrigt undan och emot att prästerskapets privilegier

ej tagits med i betraktande. På sådant sätt skulle,

sade lian, ingen därefter vara fredig och säker i sina hemvisten

för sådant övervåld.

Dagen efter denna excess följde ett nytt uppträde, vid vilket

rollerna voro ombytta, i det att skolmästaren skulle hava

varit den anfallande och Leen den anfallne. Målet förekom

på samma ting år 1(>77, där hemgångssaken varit före. Israel

Leen beskyllde nu skolmästaren att sagde dag tillika med

läns-, tolv- och fjärd ingsmännen ha »prophossevis» stått i försåt

för honom vid sockenskrivaren Hans Larsson Bärgz gård,

då han (Israel) 0111 morgonen därefter kom körandes förbi,

ärnandes sig till skogs efter någon ved. I en inlämnad skrift

utvecklade Israel saken vidare. Utan sin egen skuld var han

av rektor överfallen, då han 0111 morgonen skulle köra till

skogs. Jämte två länsmän såväl som tolv- och Ijärdingsmän,

dem han med sitt »smickriga» tal medbragt, hade rektor stått

i försåt för honom, ogrundat och utan besked som en tjuv

velat antasta honom, det ock gamle länsman strax gjort Norman

till viljes »för det, som han förstår, att länsman fått sup

ur Normans flaska», fattat Leens häst, »till håldz», utan något

tilltalande tillförne. Den unge länsmannen, tolv- och fjärdingsmannen

hade kringvärvt honom, och Norman, som för

den gången commendeur varit, hade befallt att fasttaga honom.

Unge länsmannen hade vidare efter Normans order

honom tilltalt och sagt, att han tillika med David Persson

gjort hemgång på hans gård. Israel hade emellertid strax

avlagt en stor ed, att han intet haft att beställa därmed, samt

tillbjudit sig att godvilligt och utan trug låta taga sig i arrest,

om de sådant ville. Men Norman, som för dem prœses

varit, hade svarat: Fan är intet (/oder att taga, varvid han

(Norman) stigit till honom, där han satt på stöttingen, skakat

käppen över hans huvud och sagt: Bina skälmstycken skall

jag uppenbara, din padda! Israel hade därtill svarat: »Uppen-


ektor xils norman. 71

bara 1 edra gärningar! Jag bekänner väl mina själv.» Därvid

hade gamle länsmannen släppt hästen, varpå Israel kört

till David och fatt hans attest om sin oskyldighet i denna

hemgång. Han yrkade ansvar på Norman för hans yttrande.

Även Norman insinuerade en skrift. Han nekade att ha

stått i försåt för Leen. Av en händelse hade den ene kommit

från en ort och den andre från en annan, var och en på sina

särskilda ärenden varande, och endast av en händelse hade

de råkats. När de så stått en stund och talt med varandra

— helt visst om den gångna nattens händelser —, hade Leen,

utan att de förut visste av honom, kommit körandes där förbi,

sittandes på en stytting och med en yxa under armen. Yart

han ärnade sig, visste de intet. Skolmästaren hade därvid

sagt: »Si, där kommer han körandes, som säijes varit med

David i natt att göra hemgång på min gård!» Mera hade

han ej talt därom, utan gamle länsmannen hade stigit till

honom, tagit allenast med handen i tömmarna, hälsat »god

morgon!» och sagt: »Töva, Israel, [så] att jag får tala med

dig! Var haver du varit, eller [vad har du] gjort i natt?

Det säijes, att du har varit med David och sönderbrutit skolmästarens

port. Sådant väsende är intet vackert.» Israel

hade emellertid alldeles nekat härtill, varmed de läto honom

köra sin kos utan att tillfoga honom det ringaste ont. Norman

nekade att ha bett dem fasttaga honom; han hade stått

ett stycke därifrån. Han protesterade därför emot Israel, som

på detta sätt oskäligen citerat, angripit, beskyllt och tillagt

honom, som skulle han ställt försåt för honom och brukat sig

till stråtrövare, och yrkade, att Leen skulle därför undergå

samma straff, som de undergå borde, där det i sanning befinnas

skulle. Även klagade Norman, att Leen plägade draga

mordiska värjor j: ell er puffert :j hos sig samt överfalla ärligt

folk med slemma ord och åthävor i hus, på vägar och väga-

*üöten etc.

Rätten faun, att försåt ej förelegat, varför Norman frikändes;

men Israel Leen fick för obevisligt tillmäle mot honom


7 2 rektqr nils norman.

böta 40 mark och för yttrandet, att några genom »smickrigt»

tal låtit bruka sig, 3 gånger 3 mark s. m.

Ännu en rättegång följde i detta sammanhang. Norman

skulle ha kallat Leen dels fan (»Fan vore intet god taga»),

dels padda (»Han skulle uppenbara hans skälmstycken, den

paddan») och därtill skakat käppen åt honom. Leen yrkade

vid samma ting, att Norman skulle böta härför. Hans vittnen,

de båda länsmännen, nekade, att de hört eller mindes,

att Norman kallat honom fan eller nämnt skälmstycken; vid

det Leen höll på gatan, hade Norman, stående ett stycke ifrån

Leen, allenast lyft käppen upp och ned samt sagt: »Ja, ja,

pass intet på! Dina paddestycken skola väl bliva uppenbara.-

Norman själv nekade att ha kallat honom annat än padda. Men

då blev Leen ond, tog spotskeligen avträde ifrån rätten samt

begärde, att nämndemännen ville vara vittnen därom, att han,

ehuru han därom urgerat, ingen dom eller straff fått på skolmästaren.

Någon dom omtalas ej, men väl namnes, att rätten

häri såg förakt för justitien och ämnade hemställa till höga

överheten, om det var försvarligt och rätt att så comportera

sig emot domstolen.

Ivort efter ankomsten till Piteå råkade Norman i delo även

med liyrkoherden därstädes och skolans inspektor, den här

förut omnämnde prosten Olaus Graan. Ar 1676 var ovänskapen

i full låga.

På stora böndagen d. 16 juni d. å. hade prosten hållit en

predikan, som väckte mycket uppseende. Han hade i denna

infört mycket om H. M:t konungen och riksens stat, om den

fara, vari riket dåförtiden svävade, och om den ynkeliga utgång

det med K. M:t och dess undersåtar under påstående

krigsväsende omsider taga skulle. Bland annat hade han

yttrat, att riket ej allenast av för tiden häftiga fiender anstöttes,

utan ock innan kort hade att förvänta de engelske med

den förskräcklige fienden ryssen, som vår granne är till osterei),

vilken ligger i fullt begrepp och lurar, huru med vår

skeppsflotta må avlöpa, då han tänker oss med fientligt anfall


ektor nils norman.

hemsöka. Som skäl hade han anfört de många skepp, vi i

höstas förlorade, sa väl som folk, stycken och annan krigsutrustning,

i Brandenburg. 1 Item vad texter av brandenburgarna

utsågos, K. M:t och vårt kära fädernesland till hån,

spott och åtlöje. Som slut på dessa och andra hans comminationer

följde äntligen: »Ehuruväl Gud lean Hans Maj:t på

annan ort försörja, måste vi sitta kvar uti elände, ty här gå

kapare inför vår näsa och Stockholm, som snappa bort nu den

ena och då den andra skutan och farkosten.» Vid slutet av

samma sin predikan liade han frågat, om han icke mäkta nätt

och adposite (passande) lämpat denna till dåvarande tids tillstånd.

Någon tid därefter kom landshövding Johan Graan i och

för en utskrivning till staden. Därvid insinuerades hos honom

oförmodligen, säger han, en skrift, daterad d. 10 juli s.

å., försedd med socknens sigill och undertecknad av läns- och

tolvmän och även av Nicolaus Norman. I denna relaterades

prostens predikan på det sätt, som vi här ovan återgivit, och

om intrycket av densamma på åhörarna påstods det, att hela

församlingen och de enfaldiga därav blivit så föraltererade,

att undertecknarne ansett sig böra meddela landshövdingen

förhållandet.

Skriften föranledde ett e. o. ting i Piteå i aug. s. å. Landshövdingen,

som sade sig ej vara sinnad att se genom fingrarna

med denna sak, ville på detta förvissa sig om anklagelsens

riktighet, innan han vidtoge vidare mått och steg.

Till att övervara vittnesförhöret hade han genast stämt prosten,

och efter ankomsten till Piteå hade han dagen före tinget

genom bud påmint därom samt äntligen på själva tingsdagen

genom två utskickade uppmanat honom att komma upp i

sockenstugan. Men prosten kom icke. Han svarade sig varken

vela eller vara förpliktad att uppkomma, utan i stället

tackade han Gud och höga överheten, som skilt forum ecclesiasticum

från foro politico, varjämte han sade, att landshövdin-

1 Talaren syftar härvid tydligen på vårt nederlag vid Fehrbellin 1675 ocli

förmyndarregeringens dåliga styrelse.


74 rektor nils norman.

gen varit hans förföljare, allt sedan han dit i landet kom,

och föregav, att han icke kunde känna någon av vittnena god

att censurera hans predikan. Kollegan Johan Granhammar,

soni på samma bönedag hållit en aftonsångspredikan av liknande

art, hade ock varit tillsagd att uppkomma och förklara

sig; men prosten hade aA r rått denne och expresse (uttryckligen)

sagt, att ingen av prästerskapet skulle här för rätta inställa

sig.

Inför tingsrätten, vittnen och åhörare bemötte landshövdingen

prostens svar i ett långt anförande med både näbbar och

klor. Att excipera (göra invändning emot) världsligt forum

vore oskäligt och otillbörligt, då det gällde liv, ära eller annat

hårt straff, och landshövdingen kunde ej veta, om han detta

gjort av blott enfaldighet och of örstånd eller ex mere Ululiti a

(av ren ondska) att tillfoga honom i hans ämbete affront och

hindra justitiens gång.

Långt ifrån att vara prostens förföljare hade landshövdingen

uti allt görligt varit honom bevågen, särdeles år

1669, då samtliga borgerskapet hade svåra klagomål och

hela socknen lade sig opp emot honom samt saken visserligen

tagit en sådan elak utgång, att prosten stannat uti

största vidlyftighet och kanske gått ifrån både präst och lägenhet,

där icke landshövdingen bragt och övertalat församlingen

till försonlig-het och vänlig förlikning med honom, varvid

prosten själv satt och utfäst 100 daler s. ni. i vite, att

lian ej skulle överträda samma förening. Den tack, som härför

gåves landshövdingen, vore, att han nu osannfärdeligen

beskylldes av prosten att vara hans förföljare. Att vittnena

ej skulle förstå sig på prostens predikan eller böra den explicera,

vore illa nog, efter hans predikningar ju borde A 7 ara

så tydeligen ställda, att alla åhörare, både lekt och olärd, måtte

fatta, vad han utav Guds ord framställde, sina åhörare till

tröst, lärdom och förmaning. 1

1 Landshövding Graan hade nog i själva verket ej så stora tankar om prosten

Graan. Denne hade för lapparnes bruk gjort en översättning, om vilken

landshövdingen yttrade sig ganska nedsättande. Ehuru M:r Olof Graan själv


ektor nils norman. 75

Trots prostens frånvaro företogs härefter vittnesförhör, varvid

Herr skolmästar Norman hördes först, om orden så fallit,

som skriften innehöll. Dock riktades inledningsvis till honom

en allvarlig förmaning, att han »såsom en hederlig och eljest väl

stiiderad prästman» ville i detta mål sig väl betänka och sin

själs eviga salighet ingalunda uti någon fara sätta, utan fritt

ut och sannfärdeligen bekänna, vad passerat var, oaktat han

föregavs råkat uti något missförstånd och i ovänskap hos

prosten. I sådan händelse borde all vidrig affekt och illvilja

sättas av vägen och en laglig edgång intet annat frambringa

än själva sanningen, vare sig med eller emot vän eller ovän,

>'Vilket man ock tilltrodde honom försikteligen kunna konsiderera».

Denna uppfordran var för Norman en välkommen anledning att

inledningsvis hålla ett litet vältaligt anförande. Han tackade

Gud innerligen, som låtit honom till den stunden leva med gott

förnuft och förstånd. Han vore den man, som under sina

studier, peregri nati o ner (utländska studieresor) och eljest mycket

ont försökt, utstått och förfarit och således nu lärt väl

veta, vad han med eller emot sin nästa i slika och andra fall

vittna borde eller icke. Han önskade det vara långt ifrån

sig, att han i reflexion till ett eller annat hinder skulle annat

intyga ocli bekänna, än det han fullkomligen uti sitt hjärta

och samvete visste sant vara. Beträffande den till landshövdingen

lämnade ^ vittnesskriften: var han beredd att den ede-

Ugen så tryggt och fast å bok verificera, som lian visserligen

visste sig hava en nådelig Gud i himmelen, när han honom

Hl tet förtörnar eller emot syndar. Ändå mycket mera hade

blivit sagt, som icke blivit infört i attesten, efter minnet omöjligen

kunde räcka att så noga det ihågkomma.

förstod lappspråket ringa eller intet, hade han företagit sig detta arbete oeh

'ätit en >olärd lappedräng» utföra det, utan att låta det komma under censur

av någon i lappspråket född och kunnig. Och dock hade just i Piteå lappmark

funnits en viillärd och skickelig prästman v. n. Herr Olof, född av lappe-

räldrar, vilken sådant arbete hade bort överse. För övrigt gällde översättningen

sådant, som förut var väl tolkat och även tryckt. Landshövdingens

"rev till regeringen 1667. R. A.


76 rektor nils norman.

Normans ekonomiska ställning var även i Piteå mindre god.

Ar 1676 stämde konrektor Per Turdin honom med yrkande

att utbekomma en fordran å 134 daler 28 öre k. m. Norman

uppskickade emellertid till rätten en kontraräkning â 78 daler

22 öre. Herr Pers ombud härvid var Israel Lehn. När målet

några veckor senare åter kom före, inlade Norman en »förteckning

av 14 punktera; i den 9:e förklarade han sig excipera

detta forum. Invändningen gillades, och som saken ej

passerat i denna stad, remitterades den till rätt forum.

Normans företrädare i rektoratet var Johannes Forthelius.

När denne var död och medan hans änka Brita Ivöniksdotter

åtnjnöt nådar, förrättade Norman rektors tjänst. Enligt sin

revers av d. 12 ang. 1674 hade han därunder av änkan tagit

12 daler in specie till låns. Efter hennes död blev han år

1678 av arvingarna stämd på detta belopp. Norman ansåg

sig emellertid ha en motfordran i dödsboet. Av sal. skolmästaren

hade han bort bekomma 40 t:r spannmål för sin tjänstgöring

i lians ställe, men han hade ej fått mera än 23 t:r

7 skiel, och detta korn hade till på köpet varit »elakt och

fruset», så att han ej kunnat bruka det till sitt husfolks behov.

Genom de felande 17 t:na (tunnan till 24 daler k. m.)

vore, menade han, dessa 12 riksdaler snart betalta, såvida han

ej skulle tjäna för agnar och slöd säd. Ty i stället för utlovat

mältkorn hade han fått sådant. För hövlighet och för

att erhålla den gamla vänskapen hade han till dess varit tillfreds

med 23 t:r, men nu fordrade hau allt sammans. Kyrkoherden

Graan, som varit närvarande vid överenskommelsen,

hade lämnat ett intyg, som ej var förmånligt för Norman,

och även rätten fann, att lian ytterligare ej hade mera än 2

t:r 7 skiel att fordra. Sal. änkan hade även både före och

under sin sjukdom yttrat, att rektor vore betalter, vilket Johan

Granhammar med framräckta fingrar erbjöd sig att med

livlig ed stadfästa. Då Norman ej vai' närvarande vid rätten,

sändes »åtskilliga bud till honom, att han skulle uppkomma

och eden avhöra. Men han vägrade, och då ansåg


ektor nils norman. 77

rätten det onödigt att besvära en prästman, den nämnde Granhammar,

med edens avläggande.

Två av »skolmästerskans» pigor hördes ock. Den ena hade

av sin matmoder, då hon låg på sotsängen, två gånger skickats

till rektor Norman att fråga, om änkan vore honom något

skyldig. Norman hade emellertid svarat, att så ej var fallet,

-vilket han ingalunda gjort, där kontraktet icke varit fullgjort-.

Rektor föregavs emellertid ha nekat till denna pigas

vittnesmål och velat föregiva, att hon ej borde vittna emot

en prästman. Pigan sändes då av rätten hem till honom att

honom i ansiktet remonstrera, att ingenstädes i lagen funnes

förbjudet, att ärliga och oberyktade kvinnspersoner, hustrur

och pigor, finge A'ittna med eller emot en prästman, helst uti

ett civilt ärende.

En annan piga hördes ock, vilken intygade, att den tid, då

hon tjänade på samma ställe, hade den sal. änkan på sin sotasäng

litet före sitt yttersta med upplyfta händer tackat Gud,

utt hon intet var Norman något skyldig. Slutet blev, att

orman dömdes att honorera den utgivna obligationen. Om

kornet hade varit så dåligt, som Norman uppgaA r , så hade

han ej bort mottaga det; för övrigt hade det det året varit

en allmän missväxt, så att sal. skolmästaren intet hade själv

hättre korn i sitt härbärge; därför kunde änkan ej heller giva

hättre, än det var, som hon på sin mans lön av landet inbekom.


5. Visitationen år 1083.

I början av 1680-talet torde Norman känt marken under

sina fötter en smula osäker, varför det kunde vara nödigt att

erinra stadsboarna om hans meriter för att imponera på dem.

1 sept. 1682 begärde han inför rådstugurätten, att hans testimonia

skulle uppläsas. Rätten gick hans önskan till mötes. De betyg,

som upplästes, voro av biskopen i Härnösand, academicuni

testimonium från Uppsala 1 och konungens brev att tillträda

ett lektorat eller något ledigt pastorat i stiftet och sist

konsistorii fullmakt å rektoratet i Piteå. Enligt rättens protokoll

visade alla dessa, att Norman, där han varit, förhållit

sig redeligen och väl.

Detta gladde helt visst den ej så litet högfärdige mannen;

men det kom genast bitter malört i bägaren. Yid precis

samma tillfälle upplästes nämligen ock några brev, som gingo

i alldeles motsatt riktning. Dessa voro skrivna av prosten

Graan till konsistorium i Härnösand och synas ha innehållit

den osminkade sanningen. Enligt det korta referatet i rådstugurättens

protokoll begärdes här rent ut, att Norman måtte

komma ifrån Piteå. Som skäl anfördes i första rummet hans

»orolighet» och den »harm», som prosten av honom lidit, sedan

han (rektor) kom till Piteå. Yidare fruktade borgerskapet,

enligt brevskrivarens uppgift, att sätta sina söner i skolan

för hans »bullersamma leverne», varjämte nämndes såsom ett

viktigt klagomål, att rektor tiggt sig att bliva taleman för

brudfolk och uppstudsat bönderna till motsträvighet emot

1 Norman hade sålunda studerat även bär oeli icke blott i Åbo, såsom Hillpliers

uppger.


visitationen år 1683. 79

kyrkoherden. I breven hade prosten om sin antagonist begagnat

sådana kraftiga uttryck som den förargligaste och illistigaste

Norman.

Testimoniernas uppläsande kunde emellertid icke rädda rektor

Norman för det hotande ovädret. I mars månad år 1683

bröt det ut i form av en inspektion. I Piteå infann sig då

superintendenten Mathias Steuchius från Härnösand jämte

teol. lektorn därstädes Nicolaus Büschems och Peter Lind.

Till den viktiga förrättningen hade utom prosten Graan infunnit

sig kyrkoherden Nicolaus Plantin i Luleå samt stadens

borgmästare samt fiere av rådmännen.

Den 16 mars var förrättningens första dag, och då var man

till en början samlad i skolhuset. Rektor hade önskat att

redan i början visa, vad han dugde till, och hade till den

ändan hemma skrivit en latinsk oration, som han nu ville

föredraga ifrån katedern. Men han misslyckades erbarmligt.

-När han begynte densamma pronuntiera», heter det, »kom

ban därmed intet till rätta; fördenskull nödgades superintendenten

imponera honom silentium (tystnad) och stiga neder

Ur cathedra, vilket han ock strax gjorde.» Rektor sökte rädda

skenet, i det han föregav sig vara mäkta sjuk och intet förmå.

— Efter detta följde för honom det ena nederlaget efter

det andra.

Numerus discipulorum (lärj ungarnes antal) antecknades först

och var följande:

in classe quarta: h. e. Rectoris et Conrectoris (4:e kl., d. v. s.

rektors och konrektors) voro 2 gossar, Job. Graan och Joh. Burman,

men bägge till läns tagne ur classe tertia (3:e kl.) ifrån hösten;

Tertia (3:e kl.) 2 st.

Secunda (2:a kl.) 6 st.

Prima (1 :a kl.) 12 st.

Scribarum (skrivarnes klass) 3 st. 1

Hela skolan bestod således av summa summarum 25 lärjungar.

1 Denna var avsedd för lärjungar, som ej vidare ämnado ägna sig åt stu-

( J' 6r . För inträde fordrades l:a klassens kunskapsmått. Undervisningen avsåg

''et praktiska livets behov ocli leddes av apologisten.


80 visitationen år 1g83.

Men det var ej nog med att lärjungarna A r oro få till antalet,

de voro ock illa undervisade. Superintendenten uppläste

några djäknars prov in stilo, 1 varav framgick, huru

svaga de sig därutinnan befunno; vidare deras specimina,

vilka tillika med libris tbematum förseglades och bilades visitatiónsprotokollet.

Tillfrågad om »manglet på disciplerna», förebar rektor, att

detta berodde på fattigdomen uti så många hårda år samt på

därpå följande blodsot, varav alla blevo skingrade; vidare berodde

det på föräldrarna själva, vilka toge sina barn ifrån

skolan, när dessa varit där allenast några år, och äntligen

anfördes, att i Västerbotten vore så många pedagogier, t. ex.

i Torneå, Luleå och Umeå, vil ka för Piteå skola förminskade

discentium numerum (lärjungarnas antal). Att bristen på

lärjungar kunde bero på rektor själv och förhållandena vid

skolan, därpå synes Norman alls icke tänkt. Han hade t. o.

in. djärvheten att inför superintendenten tala om sin stora

Hit-, och för att visa denna anförde hau de många testimonia

(betyg), som han givit, dem, som bortrest, somliga till

akademien och somliga till Härnösand. Men härtill svarade

Hans Höger vy r di gh e t : Sannerligen jag contesterai' (bekräftar),

att I, Herr Norman, intet kunnen rätt korrigera ett thcma,

mycket mindre skriva ett testimonium, som det sig bör; därför

tjänen 1 intet att informera någon in stilo.:. H. H. hade

ock sett hans testimonia, vilka hade varit illa skrivna och

contra prascepta Grannnatices (emot grammatikens regler).

.Detsamma utvisade ock enligt Superintendenten Herr Normans

andra latinska skrifter. Härtill svarade rektor: H. H.

haver dock alltid varit en from man emot mig i Härnösand.»

Discipulorum böcker in stilo hade tydligen efterfrågats av

superintendenten, ty det heter, att de enligt Normans uppgift

intet voro för handen. Honom blev därföre allvarligen

befallt, att han därefter var månad skulle hava noga räkenskap

och låta annotera datum uti djäknarnes böcker.

1 Stilövningarna bostodo i översättningar dels från latin till svenska, dois

från svenska (brev och berättelser) till latin.


visitationen år 1683. 81

Ej nöjd med att granska lärjungarnes skriftliga arbeten,

lät Superintendenten ock anställa muntligt förhör. Sa examinerades

de två gossame i högsta klassen, vilka man lånat ur

den tredje. I grekiskan befunnos dessa »mäkta oduglige»,

lihetoricam hade de intet läst vel ipsis rectore et conrectore

fatentibus (såsom de jämväl själva tillstodo). Icke heller

logicam hade rektor läst, men menade sig likväl kunna vara

försvarlig. Ad luec reverendissimus Prœsul: Coccus de

colore, domine Norman! (Härtill svarade H. H. Superintendenten:

Den blinde om färgen, Herr Norman!) Då

dessa djäknar vore alldeles otjänliga att sitta i classe rectoris,

skulle de, enligt superintendentens nu givna befallning,

tagas tillbaka och bliva in classe tertia ännu ett år, »efter de

intet kunna skriva en rad latin, som hänger tillhopa». »Interim

må rektor och conrector», heter det, »vara entledigade för

information, så länge man får se, vad härav vill följa.»

Det vill synas, som om visitator även åhört en lektion av

Norman. I protokollet heter det nämligen: In examine Theologie

(vid förhöret i teologi) hade Herr Norman några frågor,

av vilka en lydde: Quo modo orandum (huru böra vi bedja)?

Svaret på denna var så egendomligt, att det antecknades i

protokollet och verkligen förtjänar att även här meddelas.

Non rhetorice, heter det, sed arithmetice; quia per additionem

deum multipliciter offendi mus, poenasque divinas multiplicaluus,

credamus per divisionem sangvinis Christi nobis subtrahi

omnes régulas Falsi. 1

Sed hane docendi formam improbavit lleveren dissimus Preesul.

Dn. Norman ostendit auetoritatem Deuceri, vilken han

själv hit hämtade. Sed Deuceri verba alium fundebant (!) sensum.

1 I svensk översättning: »Icke enligt talekonstens utan enligt aritmetikens

metod; emedan vi genom 'addition' i mångahanda måtto förtörna Gud och

mångfaldiga de gudomliga straiten, måtte det vara oss förunnat att tro, att

genom 'utdelandet' av Kristi blod alla Bedragarens knep undandragas oss»

(= vi räddas undan alla djävulens konstgrepp).

Men denna form för undervisningen ogillade Hans Högvördighet herr chefen.

Herr Norman påpekade (hänvisade till) Deuceri auktoritet, vilken han

själv hit hämtade, men Deucori ord gåvo fog för en annan andemening.» (Dcucerus

var tydligen en teologisk författare.)

7—140303. Nordlander, Norrländskt skolliv.


82 visitationen All 1683.

När det rannsakades 0111 e xercitiis pietatis (böner) befanns,

att collegœ aldrig hölle bön 0111 morgonen. Johannes Burnian,

den ene av de gossar, som lånats till högsta klassen,

frågades: »Vilken plägar hålla bön?» Respondit: »Johannes

Gran, en djäkne», tydligen den andre av de lånade 4-klassisterna.

Sedan framkallades alla collega) tillika med rectore

och conrectore, vilka tillspordes om denna handelens beskaffenhet.

Alle collega' bekände offentligen, att rektor dem aldrig

befallt hålla bön på vissa tider, utan var och en går

upp, när honom behagar. Ej heller är rektor tillstädes under

bönen. Herr Samuel Horthelius tillika med de andre intygade,

Bectorem aldrig varit tillstädes under bönen, sedan han

blivit sjuk, utan en djäkne gör detsamma och håller bön.»

Yad visitator tyckte 0111 detta, finnes ej antecknat.

Om anmium examen (årsexamen) heter det, att sådan aldrig

hålles. Rektor måste bekänna detta men tillade, att han sig

och de sina väl pr separerat till examen, men ingen hade kommit

att den avhöra. Conrector och collega', vittnade, att våren

därförut hade dwiissio cocetus ( skolans slut) skett den 17

maj, och den 6 sept, kommo de åter tillhopa, »men d. 1!)

ejusdem begyntes själva exercitio med allvare».

Den totala bristen på lärjungar i fjärde klassen ådrog sig

naturligtvis visitators uppmärksamhet. På tillfrågan, varför

rektor dimitterat alla djäknarna i sin klass till Härnösands

skola, svarade han, att detta skett genom föräldrarnas trägne

intercession, »ty jag har intet velat släppa dem». Rektors

uppgift i detta fall höll emellertid icke riktigt streck. Kyrkoherden

Erik Fluur i Skellefteå hade haft två söner i Piteå

skola, men dessa hade hösten före inspektionen därifrån begivit

sig till Härnösand. Tanken på denna flyttning hade

emellertid icke uppstått hos gossarnes fader, utan denne hade,

enligt vad vittnen intygade, sagt, att det var ingen annan än

Norman själv, som gjort fadern det förslaget och övertalt honom

att bortskicka sina söner ifrån Piteå skola. Rektors råd

hade vidare varit, att pastor skulle med förbigående av Härnösand

sända dem till Uppsala. »Norman nekade härtill, men


visitationen åe 1683. 83

kunde intet skaffa emot sa klara vittnen», heter det i protokollet.

Om motivet för djäknarnas bortskickande lämnas man

i ovisshet, men alldeles osannolikt är nog icke, att rektor

gärna sett sin klass bli tom.

Granskningen av de skriftliga arbetena och den muntliga

examen gåvo H. H. anledning till följande hårda omdöme:

»Informatio (undervisningen) • är skedd av vederbörande pueriliter,

och Herr Norman kan intet rätt lära sina discipulos

grammaticam.» — Herr Norman sade fortfarande ingen negligentiam

vara inkommen och beropade sig på gjorda prov, om

vilka det dock heter, att de in omnibus clausulis (i alla delar)

voro oförsvarliga.

När rektor Norman härvid yttrade: »Gud give, här vore

icke någon privat affect här under!;» fattade superintendenten

helt visst detta som en hänsyftning på hans släktskap med

prosten Graan. En sådan misstanke tillbakavisade denne emellertid

kraftigt, sägande: »Jag skall contestera vid Guds straff,

om jag icke söker göra, vad mitt ämbete fordrar. Ego quod

conscientiam meam contestor (jag tager mitt samvete till vittne).

Men Norman sade till H. H.: »Jag menar intet Eder

utan Buscherarti». Superintendenten avslutade kontroversen

med följande ord: Summan är det, att I, både rektor och

conrector, äre ovölige 1 i Edert ämbete och att informatio in

classe quarta är oförsvarlig. Rector prœtendebat invaletudinem

(rektor förebar sjukdom), tillfogas det kort och gott.

Yisitationens första sammanträde avslutades med att det blev

Norman strängt anbefallt att genomläsa och efterleva scholiuordningen,

det ena kapitlet efter det andra, och ingalunda

däremot per i tirera (bryta); var det skedde, skulle straff efter

förtjänsten följa.

Senare samma dag fortsattes förhöret uti borgmästaren Johan

Johanssons gård. Rektor tillstod, att lian tagit sina två

disciplar ur classe tertia, men tillade, att också Herr Horthe-

1 Ovölig dialektord = vårdslös.


84 VISITATIONEN ÅR 1g83.

lius, läraren i denna klass, tagit sina disciplar ur classe secunda.

Till sin ursäkt anförde han vidare, att han ofta fått

disciplar frän classe tertia, som intet kunnat åtskilja consonantes

et vocales, och därföre måst lära dem själv prosodiam.

Härtill reponerades: »Intet vara något beröm för Herr Norman,

som rektor är, att han intet bättre uppsikt har med

skolan.»

Sedan proponerade H. H. om Herr Normans thematum

emendatione, 1 att hon är intet grammatice (efter grammatiken)

rätt. Han uppläste ock några themata, vilka ögonskenligen

beviste Herr Norman hans errores in thematum correctione

(fel vid rättande av ternata).

H. H. uppläste ock Herr Normans brev till notarien Sundin

(helt visst konsistorienotarien Ol. P. Sundin), däri Normans

errata grammaticalia (grammatikaliska fel) upprepades.

Norman nödgades tillstå sina fel, att det var intet rätt skrivet.

Därefter framtog H. H. ordinantiam ecclesiasticam, examinerandes

cap. 1—15 inklusive och densamma Herr Norman

föreläsandes. Denne erkände nu sig vara skyldig och medgav,

att han intet fullbordat, vad däruti vore fattat.

Den sista punkten i denna dags protokoll innehåller, att

H. H. concluderade med dessa ord: »Om jag finner Eder,

Herr Norrman, en annan gång intet bättre än nu, så sant

mig Gud hjälpe, skall jag bruka min ämbetes iver. Oförsvarliga

har I corrigerat themata, oförsvarliga haven I Eder emot

skolan hanterat, efter 1 äre Schölte rector: hela vägen haver

I Eder illa skickat. Och jag förmanar Eder ännu, att I

sätten min befallning [i verket].» — »När Herr Norman hörde

detta, föll han till bönen, bad om förlåtelse och utlovade bättring

uti det, som felat var.»

Yisitationens andra och sista dag, d. 19 mars, ägnades åt

de stridigheter, som en lång tid hade varit mellan Pnepositum

1 Av läraron given mönsteröversättning till latin av den svenska testen.

Under författarens skoltid i Härnösand var det sed, att läraren gav en sådan,

sedan han genomgått lärjungarnes skrivningar.


VISITATIONEN ÅIl 1683. 85

och ïtectorem Scholœ. Närvarande vid förhandlingarna, som

denna dag ägde rum i prostens »storstuva», voro nu även pastor

Dn. Ericus Nor.cus i Sillbojock och pastor Dn. Johannes Licstadius

i Arieplog.

Redan på första dagen hade H. H. tillsport Norman, om

han hade något emot sin Inspectorem och Prœpositum, -varvid

han svarade: »Nej, jag haver intet emot min pastorelli.» Detta

gav H. H. anledning att påminna Herr Norman, att han såväl

skriftligen som muntligen borde kalla sin Pastorelli Prœpositum.

»Det är lika mycket», var Herr Normans svar.

Nu tillspordes de båda antagonisterna, om de voro nöjda

med den rannsakning, som då var för handen, eller 0111 någondera

parten hade något att häremot förebara. Prosten svarade

sig vara därmed väl förnöjd, men Herr Norman invände, att

där denna saken skulle företagas, så kunde »iugen tid» räcka

därtill för sakens vidlyftighet skull. H. H. sade med anledning

härav, att han då ej ville göra vidare till saken än härom

rannsaka i korthet; i det övriga remitterades parterna till

konsistorium.

Därefter upplästes ett brev, som prosten Graan d. 5 maj

1682 skrivit till konsistorium, och ett annat av Herr Norman,

daterat d. 19 juni s. å., och dessa lades till grund för rannsakningen.

Uti prostens brev förekom uttrycket »min hjärtans

bitterhet», varom fordrades förklaring. Prosten uttydde

det i så måtto, att han det gjort av en gudelig nitälskan i

anseende till den förtret, som rektor honom uti många fall

förorsakat. — Såsom tidigare är nämnt, var prosten mycket

mån om sina inkomsters tillvaratagande och förökande. Ett

av hans klagomål emot rektor rörde ock ekonomien, i det han

anförde, att »Herr Norman tiggt sig till 'förman' 1 i gästebud».

»Det är sant, Herr Norman», sade han, »att I trängia ordinai'ios

(ordinarie prästmän) ifrån sin tjänst. E. g. (t. ex.) uti

Hoknäs (en by i socknen) vad gjorde 1 då? Och utan den

ringaste communication med 111ig så tagen I Eder uppå att

1 Betydelsen av dotta ord är nu glömd: mail kan gissa, att därmed avsetts

uppdraget som vice värd. Några förmåner voro tydligen förenade därmed.


8(5 visitationen år 1683.

bliva förman.» Anklagelsen torde innebära, att Herr Norman

förrättat brudvigsel, varigenom det ordinarie prästerskapet

gått miste om de inkomster, som därmed varit förenade.

Herr Norman nekade icke till själva faktnm, men anförde

till sin ursäkt, att han i Säbrå, superintendentens prebende

invid Härnösand, gjort detsamma, biskopen oåtspord och utan

hans lov. Särskilt nämnde han, att han en gång gjort det i

Norrstig i nämnda socken. När brudfolket hade sökt honom

därom, hade han genast trätt därtill.

En annan av prostens anklagelser gick därpå ut, att Herr

Rektor tillika med häradshövdingen Wijnbladh gjort en ligam

emot prosten. Rektorn sade, att därtill hade häradshövdingen

varit orsaken, vilken honom därtill fullkomligen intalt i Råneå.

Uti det nämnda brevet hade prosten klagat, att rektor en

gång till klockaren yttrat sig »spotskt» 0111 honom . När denne

en gång varit hos rektor, hade denne sagt: Jag aktar tig och

honom (pastorn) lika. Rektor Norman nekade att minnas

detta yttrande, men kunde sig ej heller därför alldeles libererà,

»emedan glömska är honom i vägen». Prosten påstod

enständigt, att det så i sanning var, och tog både Gud och

sitt samvete till vittnes. Norman svarade lika som förr: »Det

kan jag icke minnas.»

I prostens brev förekommo orden: imo vill piene dominera

(ja, han vill fullständigt härska), och nu frågades, vad prosten

förstått därmed. Svaret blev, att prosten av mångahanda tillfällen

varit därtill förorsakad. »Jag vill allenast referera en

ting», sade han, »som passerad är. När jag en gång kom till

kyrkan och folket stode ute, bad jag dem gå in och göra sine

böner ocli höra Guds ord; men de giugo intet in, utan sade

sig bida efter rectorem.»

Även rektors brev till konsistorium gav anledning till några

frågor. I det hade talats om Herr Prœpositi många recantationsskrifter

(återkallelser), och nu tillfrågades Herr Norman,

vad han mente därmed. Svaret lydde, att sal. landshövding

Graan hade givit Herr Prseposito en varningsskrift, vari han

påminte honom hans recantationsskrifter. Dåvarande borg­


visitationen år 1683. 87

mästare och rad uppgåvo emellertid på tillfrågan, att de aldrig

någonsin vetat eller hört därutav. Den här redan nämnde

borgmästaren Johan Johansson steg ock upp och uppenbarliga

bekände, att han däraA 7 aldrig det ringaste förstått. När

Herr Norman frågades efter bevis, svarade han: »Jag haver

väl dokumenterne hemma, men jag ser, att jag intet haver

dem för handen, ty min hustru, som dokumenterne utletade,

haver tagit orätt. Men eljest haver jag dem hemma. Hustrun

är orsaken härtill.»

I ett brev hade rektor kallat sin motståndare för den påvclige

fantasten. Norrman tillstod nu detta och tillade, att

somliga även kallade honom påvelige förgift. Härvid steg

Herr Conrector fram och yttrade: »Det är synd och skam,

att här på orten skall vara ett sådant väsende, men orsaken

härtill är rectoris onda hjärtelag emot Herr Prosten. Vore

icke rektor så vidriger, nog gove prosten sig till freds: jag

känner väl prostens sinne, ty han är ingen arg man.»

Rektor hade klagat, »att när examen sker, så kommer intet

Herr Pastor hit upp». Men detta var oförsiktigt av Rektor.

Herr Propositus repoDerade med dessa ord: »Veten I icke,

Rector, att när examen skall ske, så säga I mig själv icke

till eller de tempore (om tiden) det ringaste communicerar

med mig, utan samma tima, som I själv utvalt, sänden I

tvenne djäknar till mig, och förrän jag hinner till skolan, så

ären I borta.» Både rector och conrector bekände också, att

från anno 1674 — d. v. s. från början av Normans rektorat

-— va r aldrig någon examen publice hållen i Piteå skola, och

Schöbe inspector intygade sig aldrig härom blivit consulterad.

Superintendenten resolverade med anledning härav sålunda:

»Förrän examen sker, skall rector själv gå till Schöbe Inspector

och giva honom det verket till känna. Om det icke

sker, skall vederbörligt straff följa därpå.»

En punkt i denna dags protokoll är så kortfattad, att meningen

ej är begriplig. Den handlar om »pantningen mitt på

gatan med säden», om vilken händelse Herr Norman sade sig

Vara lika vis, antingen det vore skett eller ej. Därefter heter


88 visitationen år 1c83.

det: När Herr Propositus och rector begynte föra sitt tal

samman, utbrast Herr Propositus: Tu es officii tuì negligens

(du är försumlig i dina plikter!). Och i samma stil fortsatte

H. H. Herr Norman nämnde sig vilja vi regiarim liter arum

(genom kungligt brev) komma till något lektorat, SA r arade han

på ren svenska: Därtill är en I oclåglig Icari!

Även denna dag kom den klena undervisningen i skolan

på tal. Herr Per Norrens i Sillbojock sade sig i tre år varit

i classe suprema (högsta klassen) i Piteå, och när han kom till

Uppsala, kunde han intet skriva grammatice. De timmar,

som han bort höra grœcam (grekiska), hade blivit honom förtagne

genom Pectoris beställningar och hinder.

.Djäknepenningarna voro på denna tid lärarnes viktigaste

inkomst. Att föra räkenskap över deras uppbörd och fördelning

synes ha tillkommit Rektor. Tillfrågad av superintendenten

om dessa penningars inkomst och utgift, hade Herr

Norman intet annat att svara, än att han därpå ej hade vissa

dokument och ej heller i hastigheten kunde igeniinna själva

räkningarna. Särskilt tillspordes Rector oui de djäknepenningar,

som tillhörde Umeå skolas »betiente». Rektor tillika

med conrector och collegis tillstodo, att dessa penningar colligerades

utav Luleå och att rektor dem mottagit samt utan

ordres efter behov utdelat. H. H. resolverade, att allt, vad

som emot ordres vore levererat, skulle rektor svara för, och

Umeå skola skulle njuta sina penningar. Herr Turdin hade

haft att av rektor Norman fordra ett belopp för hushyra i

Härnösand och därför av honom bekommit ett belopp utav

djäknepenningarna. Men en sådan utbetalning ogillades, varjämte

rektor och conrector erhöllo den anvisningen att därom

civiliter agera.

Mot slutet av Visitationen uppläste superintendenten ett brev

av änkan efter en man v. n. Johan Sjulsson, i vilket hon

synes hava av rektor Norman återfordrat några böcker

eller krävt betalning för dem. ])e korta anteckningarna

äro av intresse, emedan de lämna en liten vink därom, att

den gamla klassiska litteraturen ej var alldeles obekant för


VISITATIONEN ÅR 1683. 89

den tidens studerade norrländiiigar. H. H:t frågade efter

uppläsandet rektor Norman, huru det var med dessa böcker.

Norman sade sig uppenbarligen ingen av dem fått; men sedan

måste han bekänna, att pastor i Nora (strax norr om Härnösand)

M:r Jacob Eurenius hade fått Flaccum. Till änkan sade

sig rektor Norman ha lämnat 40 alnar lärft, tydligen som

betalning för böckerna. De böcker, som voro uppförda att

vara hos conrectore Herr Matthiam Lockneum (i Härnösand)

sade Norman sig intet veta av, ej heller att Herr Lockneus

någon bok av honom någonsin tagit. »Med de n mannen», sade

Herr Norman, »hade jag aldrig en fyriks värdes handel.»

Medan superintendenten befann sig i staden, framburo stadsborna

sina bekymmer för honom. Detta skedde på rådstuga

d. 16 mars, då borgmästare och råd samt en del av borgerskapet

voro församlade. Därvid upplästes för honom borgerskapets

besvärspunkter. Ett önskemål var, att skolan i s taden

måtte hållas vid makt.

Yid samma tillfälle visade stadens borgare prov på en gästfrihet,

som var storartad. När högre och långväga tjänstemän

i kronans ärenden besökte staden, erhöllo dessa icke

sällan skänker av stadens borgare. Så var t. ex. fallet med

amiralen Claes Stiernschiöld år 1661. För mönstring av båtsmän

var han då i Piteå, och på landshövdingens fråga till

borgerskapet, om de ville »tänka något till honom», svarades

ja och beslöts att bevilja 40 daler. Ar 1665 vid ett samtal

med borgmästare och råd samt borgare på rådstugan proponerade

stadens borgmästare med anledning av landshövdingens

ankomst, att borgerskapet ville sammanskjuta några »skenkasier»

till honom. Samtliga borgerskapet utlovade till 50 daler

k. m., och därför skulle uppköpas 10 timmer gråskinn, »som

goda äro». När man, för att anföra ännu ett exempel, i jan.

1671 väntade riksrådet Lorentz Creutz till staden, proponerade

borgmästaren, att man skulle möta honom med en billig

»discretion», helst som några nödvändiga ärenden kunde vara

att för honom på stadens vägnar föredraga. Beslutet blev att

av stadens medel taga så mycket, att man därför kunde köpa


no VISITATIONEN ÅR 1683.

10 timmer gråverk och ett par vackra lappstövlar. — Nu beslöt

man att »i accidenti eri (tillfällig inkomst) giva till superintendenten

en björnhud, vilken borgmästaren Johan Johansson

skulle lämna för 12 daler k. m., samt två röda rävar; till M:r

Nils Buscherum 1 rnård och ett par lappstövlar samt till herr

Peder Lind ett par likadana stövlar.

Yad resultatet blev av Visitationen, är ej fullt klart, ty

konsistoriets protokoll, där man skulle finna underrättelse

därom, äro förkomna. Att åtgärder måste ha vidtagits för

att avhjälpa de oefterrättliga förhållanden, som blottats, är

tydligt, och en sådan var nog den, att man gav Norman

tjänstledighet. Hülphers uppger, att denna, som räckte i nio

år, berott på rektors sjuklighet. Även själv talar Norman vid

denna tid titt och ofta om sin sjukdom, men osannolikt synes

ej, att till grund för ledigheten också låg en önskan att hålla

honom borta ifrån rektoratet och skolan.

Landshövding Gotth. Strick säger i brev av d. 9 maj l(î91

till konungen, att denna avstängning skett »för några år sedan;,

och närmare kunna vi ej angiva tidpunkten. Om orsaken

till konsistoriets åtgärd säger han, att den varit åtskilliga

Normans »felaktigheter». Den, som konsistoriet honom

adjungerat, skulle förrätta tjänsten mot 1 /s av rectoris lön,

linder det att Norman därav skulle behålla 3 /a.


(i. Norman efter Visitationen.

Ett stormigt uppträde på Piteå rådstuga d. 10 jan. 1684 är

så betecknande för rektor Norman, att det här ej kan förbigås.

Hösten 1683 hade staden Piteå såväl som socknen i skri

velse till konsistoriet klagat över skolans usla ställning och

det ringa lärjungeantalet samt kastat skulden därför på Herr

Norman. När denne så inför konsistoriet skulle förklara sig

Över denna skrift, påstod han helt käckt, att den icke bestod

av någon sanning och att varken borgare eller bonde vetat,

vad utav lians förföljare hade varit skrivet.

I skrivelse av d. 14 dec. samma år begärde konsistoriet förklaring

av staden på de invändningar, som rektorn gjort;

även sändes till prosten ett brev, som denne genom tvenne

män lät delgiva rektorn. Innehållet torde ej varit av särdeles

angenäm art, ty när Norman i männens närvaro genomsett

det litet, sade han dem, att staden och socknen jämte skolbetjänte

hade lejt dem och djävulen satt dem på sig.

På rådstuga d. 10 jan. 1684 skulle frågan om svarsskrivelse

till konsistoriet avgöras. På tillfrågan av borgmästaren förklarade

borgerskapet, att klagoskriften blivit för dem uppläst

°ch att de stodo vid vad i denna vore sagt, nämligen att

fo'ig, dyr tid och sjukdom samt skolmästarens försummelse och

oenighet med prosten och de andra slcolbetjänte varit orsaken

därtill, att många ej hade lust att sätta sina barn i skolan.

Varken med examens hållande uti borgmästarens och rådmäns

närvaro eller med annat ginge i denne skolmästarens tid så

v äl och riktigt till som tillförne, utan gossarne »hade haft

stort självsvåld att lättjas och 'stima' på gatorna». Även ut­


92 NORMAN EFT Ell VISITATIONEN.

tryckte man sin förundran över Herr Normans dristighet att

beskylla en liei menighet för lögn och osanning uti det, som

nogsamt vore bevisligt.

Till svar på rektorns exception och beskyllning i hans förklaring

till konsistorium hade uppsatts dels en attest av socknen,

dels ock en skrivelse av borgmästare och råd till samma

myndighet. Båda upplästes, och uppmanades menigheten att

rent ut giva sin mening till känna, om den bejakade till

samma svars bortskickande. De äldste och »mestedelen» bejakade

till skriftens avsändande och dess förseende med stadens

sigill.

Hittills hade allt gått lugnt på sammanträdet; men nu blev

det annat av. Nu kom skolmästaren Norman körandes ifrån

Gamla staden», heter det i protokollet, »directe för rådstuförstugans

dörr, stigandes genast in, okallad och utan någon

anmälan eller sökt tillstånd». Strax han hade satt sig, begynte

han falla borgmästaren i talet med allehanda spörsmål.

Bland annat ville han veta, varför borgmästaren och icke

stadsskrivaren conciperat skriften. Härtill svarade den förre,

att det kunde vara lika mycket, vem den conciperat, enär den

tvenne resor blivit för borgerskapet uppläsin och detta nu

gillade densamma. För övrigt vore skolmästaren icke myndig

att föreskriva en magistratsperson, vem denne skulle bruka

till sina brevs och skrifters concipist, helst nogsamt veterligt

vore, att i andra välordnade städer, där t. o. m. två, tre eller

fyra borgmästare vore, borgmästarne under tiden själva utkasta,

vad syndicus eller notarius göra borde, och oftast valde

den ibland dem, som därtill bäst vore fallen.

Norman påstod då, att borgmästaren gjort detta för att

hämnas på honom för det vite, som vore satt dem emellan,

ilen borgmästaren nekade därtill och sade, att han gjort det

på sitt ämbetes vägnar både i staden och på landet. Han

var nämligen icke blott borgmästare i Piteå utan även domare

(»häradsdomare?) i Västerbotten.

Bland rektorns många frågor A r ar ock den, oui han någonsin

nekat borgerskapet att sätta sina barn i skolan, när de


KORMAN EFTER VISITATIONEN. 93

velat. Härtill svarades nej, och borgmästaren tillade, att detta

vore en onödig fråga, emedan man ej klagat däröver, utan

över hans försummelse, orolighet och trätor med Herr Prosten

och medlärare, vilket icke litet hulpit till skolans iråkade

lägervall.

Yidare frågade Norman, när han varit orolig eller med

veni han trätt. Da, heter det, begynte borgerskapet sorla och

le sinsemellan, och borgmästaren med förundran korsade sig

Över att han icke blygdes framställa sådana frågor, samt bad

honom därom fråga herr prosten, herr Per Turdin och de

andra skolbetjänte och några andra, med vilka rektorn dels

publice, dels privatim legat i aktion och trätor samt gått till

rätta både på rådstugan och vid häradstinget. Till en av de när-

Varande rådmännen vände sig då Norman med den frågan:

'••När haver jag trätt med Eder, Herr Rådman?» Förvånad

Över att pä detta sätt bli ensam tillspord, svarade rådmannen,

att han, Gud i lov, aldrig varit i trätor eller aktion med Norman

eller någon annan. Detta vitsordade borgmästaren och

tillade: Jag under, Herr Skolmäster, över Eder, att I fragen

så barnsliga. Yad haver Hans Larsson allena beställa med

det, som hela landet och staden angår?» Sitt anförande slutade

han med de orden: Tu es ebrius, Domine Hector (du är

drucken, Herr Rektor). — Det lög du! Snarare är du drucken,

lydde rektors överljudda svar.

Sedan Norman slutat med sina frågor, begärde han, att

stadsnotarien skulle uppläsa något av en skrift, som han

(rektor) höll i handen. Men borgmästaren ansåg detta obehövligt;

ej heller vore det hans plikt, efter ingen ordentlig aktion

då vore för handen. Norman ville då, att någon annan av

Wgerskapet skulle uppläsa skriften, vilket ej heller skedde,

Utan borgmästaren begärde, att rektor skulle göra det själv,

e fter det vore honom så angeläget. Då sade sig Norman varken

se eller orka läsa, men i borgerskapets skrift vore mycket

honom för när skrivet, som icke kunde bevisas. Så föregav

^an, att ehuru konceptet till stadens och socknens förklaring

till konsistoriet hösten därförut blivit uppläst, hade innehållet,


94 NORMAN EFTER VISITATIONEN.

borgerskapet oveterligen, ändrats. Men de borgare, som då

voro tillstädes, intygade, att samma skrift blivit dem på nytt

föreläsin, innan den förseglades med stadens sigill och bortsändes,

vid vilket tillfälle borgmästaren icke heller varit tillstädes.

Mot en sådan otillbörlig exception och beskyllning

som Normans protesterade borgmästaren.

Ehuru denna beskyllning mot borgmästaren för förfalskning

så kraftigt tillbakavisats, kom Norman genast med en ny, i

det han frågade, om borgmästaren tyckte det vara rätt, att

han (borgmästaren) prakticerade skolan därifrån och stode efter

stadens, socknens och hela landets fördärv. Borgmästaren

bestred, att någon ärlig inan skulle kunna bevisa detta; fast

mera vore han den, som gärna önskade och ville befrämja

skolans vidmakthållande, varför han ock gjort sitt. Detta

intygade ock borgerskapet, som högeligen berömde borgmästaren

för hans stora flit, allvar och nit i alla de beställningar,

som fast mera kunde lända till stadens allmänna bästa än

någons värsta.

På grund av dessa beskyllningar av Norman och flera hans

otjänliga ord, dem han utan blygsel och betänkande fällde,

blevo borgarne helt otåliga och orkade ej längre höra på hans

otidigheter. Borgmästaren, som även hade andra ärenden att

handlägga, begärde därför vänligen, att rektor måtte taga avträde.

Men därtill nekade han och kom med en hop undsägelser

(hotelser) emot borgmästaren. Till slut sade då denne

till honom : »Om I, Herr Rektor, icke velen godvilligt härmed

avträda, nödgas man låta leda ut Eder.» — Horor och tjuvar

måge I leda ut, men intet ärligit folk! var skolmästarens svar,

varjämte han hotande sade: »Ja, ja, Wijnbladh, passa intet på!

Jag ynkar mig över Eder ofärd.» — »Det samma gör ock jag

om Eder», sade borgmästaren, varmed största delen av borgerskapet

uppsteg, begynte sorla och begärde, att han ville gå

sin kos. Han hade där intet att beställa, sade man; ej heller

orkade man mera höra på hans fåfänga och borgmästaren tillfogade

förakt.

På sistone nödgades Norman uppstiga och gå sin väg; dock


NORMAN EFTER VISITATIONEN. 95

skedde det icke utan knorr och hotelse kela vägen över golvet

och till dörren, ehur.u borgmästaren honom allt med fog och

hövlighet androg och svarade.

Detta stormiga sammanträde och rektorns förlöpningar därunder

inrapporterades till biskop och konsistorium. Därifrån

kom ock snart en skrivelse, enligt vilken Norman hos borgmästare

och råd samt borgerskapet skulle göra avbön för sina

otillbörliga beskyllningar; för övrigt hade domkapitlet överlämnat

saken uti foro publico att utföras. På rådstuga d. 5

maj upplästes denna skrivelse. Från åtal inför världslig rätt

avstod man på rektors gjorda avbön, men tvenne rådmän skickades

till honom att låta honom läsa brevet. Nu var rektor

-Vorman ej längre densamme som den 10 januari; nu hade

hans stora mod lagt sig. Yid återkomsten berättade männen,

att han sagt det vara gott, som gjort var, och han hade tackat

borgmästare och råd samt borgerskapet, som hans förseende i

det målet tillgivit och honom excusera velat.

Emedan rektor i lika måtto beskyllt sina medlärare för

osanningsmän, skulle han ock hos dem göra avbön. Men därtill

vägrade han, då han ej ansåg sig hava förbrutit sig emot

dem. Emellertid lovade han icke dess mindre att vilja med

•lem väl förlikas.

I april 1684, då Valborgsmässo-rådstuga hölls, kom det till

e u högtidlig förlikning mellan Norman och stadens borgare.

Såsom redan är nämnt, hade den förre i en skrivelse till konditoriet

sagt, att en förklaring av borgmästare och råd röjande

honom icke skulle bestå av någon sanning. Häruppå hade

borgmästare och råd förklarat sig inför konsistorium, och dess

Sv ar upplästes nu. Domkapitlets brev lydde, att man helst

borde göra upp saken i godo, nämligen med deprecation och

^'bön; men kunde ej en vänlig förlikning ske, borde saken

inskjutas till forum politicum. Borgerskapet tillspordes nu,

v ad dem syntes likast vara, om man skulle låta honom av-

' }e dj a eller lagligen med honom agera. Man beslöt att sända

^'enne män till honom med konsistorii brev för att få höra,

Va d han själv önskade. De utskickade kommo snart igen och


96 NORMAN EFTER VISITATIONEN.

berättade, att Norman låtit tjänsteligen hälsa magistraten, men

intet svarat i själva saken utan blott lovat att efter en timmes

tid själv uppkomma, i vilken mening, visste de icke. Några

timmar därefter uppkom också Norman, »begynnandes sitt tab

därmed, hurusom han då var vorden en sjukliger man, som

stundeligen förväntade sitt levernes förlossning ur denna världen.

Därför åstundade han gärna sin återstående livstid uti

fred och god vänskap förnöta. Besynnerliga var han då förorsakad

att uppkomma, sade han, emedan han förnummit något

missförstånd vara uppvuxet mellan honom och staden, vilket

hans andliga förman skjutit till världslig rätt. Men som lian

icke ens med den ringaste av stadens borgerskap visste något,

det oärligt eller straffvärdigt kunde vara, utan fast mera linde

att berömma och betacka dem för allt gott och väl prövad

vänskap, så bad lian nu, att, ifall något under hans sjukliga

tillstånd vore talat eller skrivet, som icke borde eller han icke

ens haft i sinnet att bevisa, borgmästare och råd med borgerskapet

ville det av en kristelig kärlek och condolence till hans

fattiga hustru och små barn förlåta och tillgiva, utlovandes sig

därefter vilja värj om och enom med behörig tjänst och vänskap

tillhanda gå, om honom Gud livstid förlänte. I synnerhet

betackade han med framräckt hand borgmästar Wijnbladh för

all tillförne visad vänskap och confidentia.

Härtill svarade borgmästaren på sina och borgerskapets

vägnar, att ingalunda staden utan lian själv varit orsaken

och vållandet till sådan vidlyftighet och skada, som

torde följa, ifall man lagligen med honom procederà skulle.

Men icke dess mindre, efter rev. consist, gave sådana medel

vid handen och jämväl Norman avbåde sitt förseende, så funnes

var och en icke obenägen att hans förseende denna gången

tillgiva, allenast han därefter ville från sådant och mer slikt

avstå. Härmed räckte Norman herr borgmästaren och de förnämsta

handen och tog sitt hövliga avträde. — Om denna

förlikning skulle konsistorium tillskrivas, på det Norman

skulle bliva otilltalt för vidare molest.

Även sina med-collegœ hade Norman beskyllt för osannings­


NORMAN EFTER VISITATIONEN. 97

män. På rådstuga d. ö maj s. â. Id ev han påmint om deprecati

on även emot dem. Norman svarade till en början, att

han sådant ej gjort och därför ej heller kunde göra någon

aA'bön hos dem; men till.slut lovade han även med dem väl

förlikas.

Denna försonlighet kom emellertid för sent: rektor Norman

ii ek sin tjänstledighet och efterträddes av Mag. Carl Th. Rozelius,

son av Thom. Jacobi Rozelius, enligt Hülphers Piteåskolans

förste rektor.

Efter detta visar sig Norman verkligen litet lugnare, och

hans namn blir ej längre fullt så ofta synligt i rådstugurättens

protokoll. Med denne Mag:r Rozelius kom det emellertid

snart till strider rörande besittningen av skolmästaregården.

Den nye rektorn gjorde nämligen anspråk på denna,

under det Norman åter ej hade någon brådska med att utrymma

densamma. Rozelius påkallade då magistratens hjälp. Detta

skedde d. 3 sept. 1684. Därvid upplyste borgmästar Wijnbladh,

att när Rozelius i n ärvaro av landshövding Hans Abraham

Kruse blev introducerad, hade det bestämts, att Norman

skulle avträda gården till Rozelius på grund av dennes fullmakt,

ty staden vore ej mäktig att hålla två skolmästaregårdar.

Rätten skickade härvid bud efter Norman. Uppkommen

på rådstugan, tillfrågades nu denne, om han godvilligen ville

nycklarna ifrån sig leverera. Därtill svarade han nej oc-h

»disputerade» i förstone länge emot den instruktion, som konsistorium

givit Rozelius, »sägandes sig vara rectorem, och intet

ïtozelius». Omsider ändrade han dock tankar och skickade

ifrån sig 4 nycklar, men behöll själv den ena till storstugan,

där han sina saker inne hade. Men även denna lovade han

dock giva ifrån sig, när han utrymt sina böcker och andra

saker. Mag:r O. Rozelius lät sig härmed nöja.

Den nye rektorn var emellertid ej riktigt belåten med det

skick, vari skolmästargården befann sig. Ar 1Ö87 på hösten

klagade han, att köket därstädes vore odugligt, och begärde,

a tt magistraten ville draga försorg därom, att det med mera,

8—140303. Nordlander, Norrländskt skolliv.


98 NORMAN EFTER VISITATIONEN.

som där befunnes förfallet, måtte repareras. Magistraten var

tydligen icke glad över denna anmälan. För detta rector

Schölte hade nämligen, heter det, tid efter annan av staden

uppburit åtskilliga penningposter till gårdens reparation, men

densamma ringa eller alls intet förbättrat; likväl skulle d. v.

rektors önskan sommaren därefter efterkommas, emedan man,

troligen av penningbrist, dessförinnan ej kunde honom därmed

accommodera.

Något senare samma höst beslöts, uppå Herr Rector i s Schöbe

begäran, att några borgare skulle på stadens bekostnad reparera

källaren i samma gård.

Enligt stadens räkenskaper hade Norman uppburit 375 daler

k. ni. till skolmästargårdens reparation, men när gården, trots

detta, var ganska ringa eller nästan intet meliorerad (förbättrad),

begärde borgmästare och råd skriftligen, att Norman

skulle uppkomma och giva förklaring rörande tvenne poster

å 48 daler och 8(5 d aler 16 öre k. m., som han enligt stadsräkenskaperna

skulle lia uppburit av sedermera avlidne borgaren

J oen Anders Bryggman. Norman infann sig d. 30 maj

1687 och disputerade högeligen däremot samt sade det vara

en osanning, att han någon halvöre av dessa honom påförda

summor åtnjutit. Förre borgmästaren Johan Johansson upplyste

emellertid, att häradshövding "Wijnbladh hos kyrkoherden

Herr Lars Calicius i Kalix på Normans vägnar inlöst en

av Norman hos denne pantsatt guldked och i deras räkenskaper

gottgjort Norman detta belopp. »Men icke desto mindre

gjorde Norman häremot åtskilliga invändningar, jämväl utfor

såväl emot rätten som Johan Johansson med svåra expressioner,

påståendes sig aldrig en halvöre av dessa poster emottagit

och njutit, utan härutinnan alldeles oskyldigt angripas.» Blev

alltså magistraten förorsakad skicka efter sal. Bryggmans bok,

vari sedan befanns, att dessa summor voro också där upptagna

och Herr Norman påförda. Detta uppvistes honom, varemot

han intet annat hade att invända, utan nu som tillförene påstod

dessa poster vara honom oskäligen påförda och på rättegångsdagen

uti räkningen infattade, »förbannandes till överflöd


NORMAN EFTEK VISITATIONEN. 99

sig aldrig en halvöre uppburit» av de poster, varmed han i

Bryggmans räkning graverades. Målet uppsköts för att magistraten

skulle få konferera med häradshövding Wijnbladh

och stadsnotarien Johan Eriksson. Utgången ha vi icke sett

omtalad.

Efter Rozelius kom Mag. Nils L. Forselius som rektor till

Piteå och innehade befattningen till år 1690.

Den i staden rådande processlystnaden gjorde, att den nye

rektorn gång efter annan hade att uppträda inför rådstugurätten.

I maj år 1687 fälldes utslag i ett mål mellan honom

såsom kärande och Israel Lehn som svarande. Dels slmile

den senare om rektorn ha fällt några äreröriga ord, varmed

denne ej var riktigt belåten, dels gällde det en mindre

penningsumma. Ar 1682 hade Lehn med rektor från Abo

tilislcickat sin hustru 200 daler, varav enligt hans förmenande

16 daler ej lämnats fram. Forselius styrkte emellertid genom

attest av prosten Grraans son, Mag. Petrus Grraan, att han

själv två gånger och mag. Graan en gång uppräknat summan

uti Lelms hustrus närvaro och tillställt henne samma summa

emot hennes quittance. Lelms hustru hade ock acquiescerat

(lugnat sig), tills mannen någon tid därefter hemkom, då han

börjat fordra dessa 16 daler. liektor befriades ifrån kravet,

men Lehn fick för sina okvädinsord böta 6 mark s. m. När

rektor mottog penningarna i Abo, hade han givit Lehn- ett

skriftligt erkännande därom; detta skulle Lelm nu återställa.

Rektor Nie. Forzelius hade en gång ett gästabud, som blivit

omtalat i rådstugurättens protokoll. På detta hade mönsterskrivaren

Elias Uhrström varit och då begärt av organisten

Mäster Jonas Hellbergh, att denne skulle spela på sitt regal, 1

då Uhrström ärnade dansa. Men organisten hade förvägrat

honom en dans av sitt regal, och däröver blev Uhrström vred

på organisten. Under gästabudet torde han emellertid, ovanligt

'nog, ha behärskat sig, men något senare kom det på

1 Härmod menas, enligt benägen upplysning av licrr Gust. B. Lundgren, en

liten, portativ orgel, soiji förr användes i hemmen.


100 NORMAN EFTER VISITATIONEN.

Johan Johanssons krog- till en sammanstötning mellan de båda

männen. Denna började därmed, att Uhrström frågade organisten,

varför han vägrat honom dansen. Organisten svarade,

att han gjort det, emedan Uhrström ingen ärlig karl vore,

förrän han det beviste. Uppå sådant svar hade mönsterskrivaren

kastat efter honom med bägaren, dock utan skada, varvid

organisten åter förgripit sig på honom och sagt: Du kastade

som en skälm och hundsfott! Då Uhrström härvid frågade,

om han då vore en skälm och ingen ärlig karl, hade

organisten svarat honom: »Ja, utan exciis äst tu en skälm och

hundsfott».

Uhrström yrkade för rätta, att organisten skulle bevisa sina

beskyllningar eller ock stå sitt strait', ty äran vore honom kärare

än livet. Med rektors och två andra personers attester

styrktes, att organisten vägrat spela för Uhrström. Spelmannen

kunde icke heller neka för sina ord till honom; men att

han ej velat spela för honom, hade sina orsaker. Organisten

sade, att han förut esomoftast spelat och velat spela för honom,

men Uhrström hade ratat hans spelande, varav han på

sistone intet kunde spela för honom. Men eljest visste han

med honom intet annat, än det gott och ärligt var. Organisten

slapp med böter av 3 mark s. m.

På våren 1688 levde Norman en tid i den glada tron, att

han genom ett kungl. brev av d. 20 december föregående år

äter blivit insatt i rektorstjänsten. När magistraten en dagvar

gången från rådstugan, kom han nämligen jämte Uhrström

och begärde, att den ville åter stiga på rådstugan. Magistraten

var nog tillmötesgående att göra honom till viljes. Inkommen

på rådstugan, höll Norman nu en »lång oration», tackandes Iv.

Maj:t, som behagat honom behålla vid hans funktion och fulla

lön. Av fruktan för Iv. Maj:ts onåd ville han nu tillträda sitt ämbete

och anhöll, att magistraten ville låta tillsäga mag. Forzelius,

att han skulle inrymma honom (Norman) i skolmästargården.

Normans glädje var emellertid vida större, än det kungl.

brevet gav anledning till. Enligt detsamma hade han besvärat


NORMAN EFTER VISITATIONEN. 101

sig hos K. Maj:t över de medhjälpare, som tid efter annan, mot

hans vilja och trots hans förmåga att själv förrätta hans ämbete,

hade påtvingats honom, varigenom han mist en stor del

av den lön, som konungen hade bestått honom i detta ämbete.

Visserligen hade Norman klagat i konsistorium, men intet

vore därtill gjort, utan en ung student hade, heter det vidare, såsom

adjunctus blivit honom tillordnad, varjämte Norman i sin

Supplik »vidlyfteligen» anfört annat mera. Konungen, som

gärna önskade underrättelse om rätta beskaffenheten av detta

klagomål, befallde nu superintendenten Steuchius att lämna

en fullkomlig efterrättelse, huru det förhölle sig med det ena

och andra av hans besvär, och borde Norman få tillfälle att

bifoga de skäl och bevis, med vilka han ville styrka sitt klagomål.

1

Detta var något helt annat, än vad Norman i glädjen uppgav.

Borgmästaren, som torde ha känt kungabrevets lydelse

och som. bättre fattat dess innebörd, » förmanades också

honom att hörsamt efterleva Kungl. Maj:ts befallning och

ej uttyda konungens ord annorledes än efter bokstaven. Beträffande

Normans begäran att nu komma i besittning av

skolmästaregården svarades, att det ej anstode magistraten att

uppsäga mag. Forzelius densamma emot konsistorii gjorda slut

och förordning.

Borgerskapet synes emellertid ha gripits av fruktan, att

Norman skulle återkomma till rektoratet. Såsom ett motdrag

mot sådana planer får man fatta ett tjänstgöringsbetyg, som

av magistraten några dagar senare gavs hans vikarie men

utan varje direkt upplysning till protokollet om saken. Omdömet

om honom var det bästa möjliga. Sedan rektoratet

därstädes anförtrotts honom, hade han, heter det, berömligen

ervist dess (sin) capacitet, trohet och oförtrutna Hit uti sitt

ämbetes förrättande och jämväl dessutom städse varit en rolig

och redelig man, så att ingen, som dem veterligt vore, med

skäl kunde honom annat än allt, vad ärligt och ärbart vore,

1 Kungl. brev d. 20 dec. 1687. Eiksregistr. dec. 1687 s. 27.


102 NORMAN EFTER VISITATIONEN.

hava att eftertala. Magistratens och gemene borgerskapets ödmjuka

begäran till biskopen och konsistorium vore därför, att

han framför någon annan kunde bliva konserverad och vid

rektoratet bibehållen, den studerande ungdomen i den orten

till en märkelig förkovring och progress uti studierna. Äntligen

anhöllo de, att han till sitt uppehälle, som dittills varit

ringa, måtte få njuta den lön, som K. Maj:t bestode rektor

i Piteå.

Betygets affattning är sådan, att man kan antaga, att det

är givet med tanken på Norman och att man velat framställa

Forzelius såsom dennes raka motsats. Hos den förre fattades

ju både capacitet och nit och det i hög grad, och om hans

»orolighet» talas, såsom vi sett, mer än en gång.

Osämjan emellan de båda rektorerna torde detta år ha varit

större än vanligt. Åtskilligt märkligt synes ha förefallit, som

ej kommit till vår kännedom. Detta ses av ett brev från

konsistoriet, som ankom till borgmästare och råd i Piteå d.

14 nov. 1688. Detta säges vara framkallat av det procedere,

som var förlupet mellan Herr Norman och Mag:r Forzelium

och antogs vara väl bekant för mottagarne. Detta var av den

art, att konsistoriet befarade, att publicum, om correction ej

i tid skedde, skulle i framtiden därav taga sådan anstöt, att

Iv. Maj:t kunde bliva förorsakad att återkalla sin givna kungl.

nåd och beneficium. »För att befria våra samveten», heter

det, »bedja vi tjänstligen Eder, gode herrar, behagade göra

Mag. Forzelio tillbörligit assistance, att han obehindrat må

sitt ämbete förrätta, till vilket han lagligen kommen är, till

dess K. Maj:t sitt rättvisa utslag oss meddelar, emedan det

all lag och rätt bjuder, att ingen tager sig någon execution,

utan måste lämna den vederbörande.»

Normans sjukdom torde, som nämnt, åtminstone tidvis icke

ha varit av allra svåraste beskaffenhet. Den hindrade honom

åtminstone icke att år 1688 vara med om ett förnämligare

gästabud. Som detta lät mycket tala om sig och dessutom

är synnerligen belysande såväl för Normans uppfattning om


NORMAN EFTER VISITATIONEN. 103

vad som hörde till god ton den tiden som för seder och bruk

bland Piteå stads bästa kretsar, så lämna vi här en ganska

fullständig skildring av gästabudet i fråga.

I äldre tider synes man i Västerbotten ha haft den uppfattningen,

att festliga tillställningar voro särskilt lämpade

för uppgörandet av ens mellanhavanden, även om det skulle

ske handgripligen. Också bröllopen togos ibland i anspråk

härför, och, långvariga som dessa i allmänhet voro, torde de

härigenom ha erhållit en lika välbehövlig som intressant omväxling.

Från Johan III:s tid känna vi ett exempel härpå,

vilket är så mycket mera anmärkningsvärt, som den, vilken

ställde till uppträdet, ej var någon mindre än en präst och

till på köpet kyrkoherde.

Konung Johan III hade i egen kunglig person förevitat

kyrkoherden Anders Nilsson i Piteå, att denne bland annat

skulle hava stämplat emot konungens trogna män där i landet

och hotat »att slå dartar (dolkar) uti dem, vilket skulle ske,

»när lian skulle få dem i en bröllopsstuga».

De mest framstående personerna i landskapets olika socknar

togo emellertid den anklagade i varmt försvar och bemötte

skriftligen anklagelserna utförligt samt punkt för punkt. Att

pastorn råkat i delo med sina ovänner pä ett bröllop och att

det på detta ej gått så alldeles fredligt till, framgår emellertid

alldeles tydligt av försvarsskriften. Allesammans, som voro

på det åsyftade bröllopet, skulle, heter det i denna, fria kyrkoherden,

och detsamma skulle även den göra, »som h uggen blev».

Att mannen blev slagen, var emellertid alls icke Herr Anders'

skuld; det berodde, heter det, på den slagnes egen onyttiga

mun, som icke lät någon vara oförtalad. 1

Detta är ju ett tydligt medgivande, att det var ingen annan

än Herr Anders, som »huggit» mannen, ehuru han, enligt attestanternas

mening, haft allt fog därför. Vem den slagne

Var, finnes ej nämnt, men Bygdén förmodar på redan anfört

ställe, att det varit själva fogden och att det också varit denne,

1 E. A. Acta ecclesiastica. Härnösands stift, Piteå.


104 NORMAN EFTER VISITATIONEN.

som hos konungen angivit kyrkoherden för de många och svära

förbrytelserna. Detta synes ock mycket sannolikt.

Om denne samme Herr Anders eller hans företrädare — okänt

vilkendera — meddelar Bygden en notis, som förtjänar att i

detta sammanhang anföras. Pastor hade kallats till Kopparnäs

by för att där förrätta ett barndop. När detta skulle ske,

ville kyrkoherden följa den nya, lutherska ritualen. Men däri

ville barnets fader ingalunda foga sig, utan han fordrade, att

dopet skulle ske på det gamla sättet, och för att giva eftertryck

åt sin fordran hotade han att i annat fall slå ihjäl kyrkoherden

med sin yxa. 1

Efter dessa inledande anmärkningar övergå vi till skildringen

av det nämnda gästabudet.

Landshövdingen baron Hans Kruse hade varit på besök i Pi teå

och lämnat staden d. 19 mars 1688. Omedelbart före avresan

hade han varit itili måltids» hos f. d. borgmästaren Johan

Johansson, och det säges uttryckligen, att han avreste från

dennes gård. Efter avresan fortsattes gästabudet hos denne

Johan Johansson, där några »förnäma och hedervärda kallade

gäster» — orden äro rektor Eorzelii — blevo kvarsittande.

Sjäh r säger f. d. borgmästaren, att han efter avresan i sitt

hus inbjöd de förnäma vänner, som hans excellens tillförene

därvid uppvaktat och hedrat, jämte några andra att på en

stund sitta och göra sig glada av det Gud honom givit. Dem

samtliga hade han övertalt därtill, »utlovandes dem uti mitt

ringa hus sittia i frid och rolighet».

Kort därefter kom ock Mons:r Elias Uhrström dit, ehuru

alldeles obudin, och efter en avlagd compleman satte han sig

på bänken vid högsätet, där landshövdingens fru tillförene

hade haft sina rum. Där hade hau sitt tal med löjtnant Otto

Mörner, om vars hals han lade sin hand, och rektor Norman.

Litet därefter ibland annat snack och lustigt tal begynte löjt-

1 l)å sådana uppträden kunde förekomma vid bröllop ocli barndop, förvånar

man sig knappt, när man hos Johannes Thonne Burens, Gustav II Adolfs larare,

finner följande notis: >Minns, att Henrik Ersson i Rutvik (i Nederluleä)

drog fogden över tingsbordet med håret.» Sv. Landsmålen, 1886 A. s. 63.


NORMAN EFTER VISITATIONEN. 105

nant Mörner och rektor Norman »skämtevis moverà diseurs

om mödomen». När denna var ändad förmedelst fattigbössans

kringbärande av värden, stiger Uhrström upp och haller ett

vidlyftigt tal 0111 si n hustrus fall, om hennes upprättelse igenom

honom, 0111 m ånga, som förmena sig hava fått eller kunna

få de renaste jungfrur, och bekomma dock de argaste horor

etc. Därefter började han med förargliga ord och miner angripa

en och annan, och först vände han sitt tal till kamreraren

Zacharias Rechard, föredragandes, att hans sal. dotter

ock blivit förnedrad. Kamreraren gick då genast ut, ty han tog

illa vid sig, då han uti sådant förnämt lag härför blev förekastad

och skymfad. Med största fog svarade han: Min dotter

är nu död och ligger i jorden; hon tränger dig intet. Vad behoves

sådant tal, som mig skam och sorg förorsakar? Kamreraren

gick sedan i den andra stugan, där han satt, så länge

Uhrström var hos borgmästaren, utan att. av värden eller hans

hustru låta övertala sig att gå in, där de andra gästerna sutto.

Han endast beklagade den skymf, som Uhrström honom tillfogat.

Men de andra gästerna sutto tysta och stilla. Värdinnan bad

då Uhrström också vara fredig, låta gästerna bliva oförtretade

och sätta sig i det rum, honom tillkom, eller taga sitt avsked,

efter ingen hade budit honom. Men Uhrström vände icke

därmed igen. Han blott betänker sig, vem han därefter skall

angripa, ser och beskådar de gäster, som sutto vid bordet,

stiger med detsamma upp, sägandes: sHär sittia inga andra

än borgmästare, borgmästare, skolemästare, fogdar och befalluingsmän.

Därpå började han med otjänliga ord tilltala borgmästaren

i Luleå, Sven Fagge, sägandes sig väl känna honom,

med liera förtretliga åthävor honom överilandes. Yärden

på stället och hans hustru försökte då att nedtysta honom,

lovandes att för honom gärna hava ospart, vad de till tractamenter

kunde åstadkomma; men det var alldeles förgäves.

Då ville andra förnäma gäster med kortvilligt tal hans onda

intention förekomma, varpå följde något löje. Så gjorde befallningsman

Jacob Ruth med andra, men då sade han till


106 NORMAN EFTER VISITATIONEN.

honom: > Glissa ocli lee clu i helvetit!» Ruth tog detta illa

upp, men lugnades av värden. Ater anföll Uhrström borgmästar

Fagge. Denne bad da värden om hus- och hemfrid

och begärde, det Uhrström skulle ledsagas genom dörren, vilket

borgmästaren med handslag lovade. Jämte värden och hans

ärbara, kära matrona sökte ock flera husets anhöriga, som

sago sådan mannens otidighet, att med all hövlighet råda honom

därifrån. Men det halp ej. Uhrström kände sig tydligen

stött däröver, att borgmästaren ville, att han skulle

havas ut. Han steg upp på golvet och drog sin värja, som

han höll under den vänstra ai'uien, men fick ut henne endast

till hälften, emedan han hindrades av värdinnan och av dem,

som stodo där på golvet och gåvo akt på hans förehavande.

Med värjan hel kom han till dörren, där två stadens betjänte,

som efterskickats av stadens dåvarande borgmästare, tillika

med fogdekarlen Anders Andersson hade ut honom i förstugan.

1 trängseln i dörren blev nu Uhrströms värja på något sätt

avbruten. Ursinnig däröver, kom mannen åter in i stugan,

kastandes av sig gehäng, rock och handskar på golvet, sägandes:

>Hava I låtit avbryta min värja, så behåller detta

med!» Därmed lopp han ut på gården, då hans kläder blevo

honom efterskickade, och fattade där en staka eller käpp i

handen samt gick med den in på fönstret, efter förstugudörren

var stängd. Borgmästaren öppnade detta och tilltalte

honom vänligt, begärandes han ville avstå med all insolentia

(oförskämdhet). I detsamma räckte Uhrström handen med

käppen in genom fönstret, hotandes därmed till borgmästaren,

men som han icke kunde nå honom, rände han till honom,

varvid borgmästaren fick i käppen med honom och tog den ur

hans hand. Värden öppnade nu i största hastighet fönstret

och sade: »Mons:r Uhrström, slå intet mina fönster sönder!

De hava intet ont gjort tig.» På uppmaning att avstå med

sådana övervåldsgärningar svarade U—m: »Fånen tage degh

för de margfallige välgärningar, mitt svärfolk have dig och

dina alltid bevist! Men du skall vara försäkrat, jag skall

själv betala dig för detta.»


NORMAN EFTER VISITATIONEN. 107

Borgmästaren blev dà äntligen altererad och ville ut på

gården till honom, men han kom därtill intet, emedan han

av sitt husfolk hindrades och avråddes. Till sist hades Uhrström

ut genom porten, denna tillslöts, och detta tumult ändades.

Att ett gästabud slutade med ett litet slagsmål var i Piteå

ingenting ovanligt; det hörde fast mer till ordningen för ett

gott kalas och var en efterrätt, som de manliga deltagarna

ej gärna ville undvara. Ännu på 1800-talets mitt var samma

bruk i fullt liv i grannstaden Luleå, där ett stilla slagsmål

efter slutat gästabud icke heller då väckte vidare anstöt. På

en bjudning därstädes hade man följande lika korta som betecknande

karakteristik: »Man samlas, man äter, man dricker,

man slåss».

I Piteå torde man icke heller lia bedömt sådana slagsmål

strängare, men nu tyckte man, att Uhrström särskilt genom

värjans dragande hade gått för långt och längre, än god sed

även där tillät. Därtill kom ock, att Uhrström efter uppträdet

klagat, att han vid detta tillfälle i Johan Johanssons

gård blivit rånad på sina kläder med 100 Riksdaler i rockfickorna

och på all sin välfärd.

Härom blev nu naturligtvis rättegång, 1 och de båda parterna

samlade attester från personer, som varit närvarande

vid uppträdet. Dåvarande rektorn Nie. Forzelius och apologisten

Ericus Nascan i us samt befallningsman Jacob Ruuth

in. fl. utfärdade de intyg, som delvis ligga till grund för

1 Borgmästaren var ock missbelåten med några hotfulla yttranden, som Uhrström

senare och annorstädes i sammanhang härmed haft om honom. Så hade

han hos rådman Anders Johansson hotat och sagt: »Där borgmästaren icke

skulle dömas efter hans beliag och han (borgmästaren) ej finge den dom, han

(TJ-m) vore belåten med, skulle lian på borgmästaren taga sig rätt själv. Det

seglade store Cronan — syftar på amiralskeppet »Stora kronan», som flög i

luften i det olyckliga slaget vid Ölands södra udde i juli ]67t> — kull: jag

skall ock lära honom gå över ända.» Avon hade han på annat ställe sagt sig

v 'lja slå 20 sådana som borgmästaren, och publice på rådstugan hade han yttrat,

"tt där han finge so borgmästarens iveen — jfr vena, gråta (om små barn),* tyska

Weinen — skulle han — löpa allt till J erusalem. På grund av dessa hotelser

Anhöll borgmästar Johan Johansson, att rätten på K. M:ts vägnar ville taga

honom under behörig protektion ocli försvar för hans undsägelser (hotelser)

samt ålägga vederparten att för sig ställa nöjaktig kaution.


108 NORMAN EFTER VISITATIONEN.

vår skildring här ovan, varemot löjtnant Mörner och rektor

Norman hade en för Uhrström mera gynnsam framställning

avförloppet, bada dock med angivande, att de icke voro med

till slutet. Mörner skriver helt kort, att han, sä länge han

var där, ej såg Uhrström göra någon människa emot eller tala

emot någon; Norman åter är enligt sin vana något utförligare.

Enligt hans framställning hade Uhrström ej på något sätt

förgått sig. Han inkom, heter det, med högsta hövlighet,

beneventerades (välkomnades) av allom tillstädes varande och

i synnerhet av herr baron Mörner, av vilken han anmodades

att sitta jämte honom vid kanten å bordet, där hela bänken

ledig stod. Av Uhrström och närvarandom förövades emellertid

ingenting annat utan vänligit, gott och troligit conference mccl

varandras inbördes fagnad. Detta betygade Norman »på sin

prästerliga ära och tro». — Det är stor skada, att man ej vet,

huru länge rektor Norman stannade på kalaset och huru

mycket han såg och hörde av uppträdet. 1 alla fall deltog

han i det nämnda samtalet, vilket efter nutida begrepp

knappast bort förekomma vid en »vänlig, god och trogen conference)'.

Den 4 april 1688 uppträdde Uhrström inför rätta och begärde,

att det måtte rannsakas, huru han vid det här nämnda

tillfället blivit hanterad av Johan Johansson. Denne var

visserligen närvarande, men såsom ej lagligen stämd nekade

han att ingå i svaromål, helst som han då ej Lade tid att

stanna i staden. Framdeles, när han bleve lagligen citerad,

skulle han nog svara; för övrigt tyckte han sig haft större

fog att anklaga Uhrström för hans i borgmästarens hus begångna

exorbitance (överträdelse) och otidighet. När målet

åter några dagar senare kom före, framhöll borgmästaren samma

sak och menade fortfarande, att det varit lämpligare, om han

själv tillägnat sig partes aetoris (åklagarens roll), emedan det

varit han, som i egenskap av värd i huset sökt avstyra UhrströmS

otidighet emot hans bjudna gäster. U. frågade då, om han

»stulit, lugit eller förfört sig» på någon i hans hus. Borgmästaren

svarade: »Det hava I till en del gjort». När U.


NORMAN EFTER VISITATION EX. 109

så begärde, att dessa ord sien lie protokolleras, förklarade borgmästaren

dem på det viset, att det vore bevisligt, att U. förfört

sig på bans gäster; men att han lugit eller stulit, bade

han ej tillagt honom. U. menade, att borgmästaren icke förstod

sig på en värja eller visste, vad den hade att betyda;

han frågade därför sin svärfader, kapten Ertman, som satt

där bredvid på bänken, vad det hade att betyda, att en värja

uvbrytes. Svaret blev, att den, som tillfogas en slik skymf,

måste vara en skälm och bliver hållen för en passelig man.

Vi måste förbigå åtskilliga vittnesmål, huru intressanta

dessa än äro, men stanna vid förhandlingarna i målet i slutet

av april s. å. Då inlämnade U. sin förklaring i målet med

vidhängda allegatis (åtföljande handlingar). Bland dessa voro

två intyg av »f. d;» rektor Norman, med vilka det egendomliga

förhållandet ägde rum, att de, enligt rättens protokoll,

»voro nästan mot varandra stridiga*. Borgmästaren protesterade

ock emot dem, sägandes, att Norman vore hans avundsman

och dessutom i Piteå för sin orolighet och sina excesser

ej synnerligen annoterad, varför hans attester ej heller förtjänade

något vitsord. Rätten var av samma mening och grundade

sitt utslag, som fälldes i maj 1688, på de attester, som

utfärdats av rektor Forzelius, befallningsmannen Jacob lluuth

och tullnären Sven Andersson. I anseende, därtill, att Uhrströms

ord fällts uti dryckesmål och hastighet och att han

fallit, slapp han med böter av (3 mark s. m.

Rektor Normans moder hade år 1663 sålt en 4 alnars teg i

Stoore Stranden. Priset var 25 daler, och köparen hette

Bryggman. Dennes son var borgaren Anders Joensson Bryggluan,

som senare gjorde ett rödnings- eller ängesskifte med

rektor Norman på det viset, att denne fick igen sin moders rödning

och i stället lämnade Bryggnian Giärdebäks rödningen,

även Beckråningen kallad, uti Pitholmen i Öjebyn. I nov.

1687 besvärade sig rektor Norman över att Anders bärgat

Strand-rödningen och fört höet till staden, medan Norman och

hans hustru varit borta på resa till Stockholm. Som emel­


110 NORMAN EFTER VISITATIONEN.

lertid Strand-rödningen året förut tilldömts Bryggmari, kunde

rätten ej se något »vald» häri, såsom Norman menat. Denne

föregav da, att domen blivit fälld honom åhördan.

Detta torde vara en av Normans sista rättegångar. I aug.

1(589 namnes han visserligen såsom stämd av Anders Bryggman,

men han hade ej infunnit sig att svara i saken. Då

böter ej omtalas, kan man antaga, att sjukdom hindrat honom

att infinna sig inför den rätt, där han eljest så ofta och

så gärna visat prov på sin talekonst.

Från slutet av Normans levnad förskriver sig helt visst ett

brev, som han skrev till kanslirådet L. Wallerstedt. Ehuru

defekt, visar det, att han var missbelåten med att vara skild

ifrån tjänsten. Han klagar över att han »oskyldigst funne

sig graverad». En helt okränkter och obekanter», nödgades

han dock anropa brevets mottagare att lisa sin ringaste tjänare,

som ständigt hade honom i sina böner. När Norman

undertecknar brevet, kallar han sig fortfarande Rector schob«

Pithensis och skriver, liksom vid några andra tillfällen, framför

denna titel ordet Best., troligen en förkortning av »beständig».

Härmed avsågs helt visst en liten protest emot hans

suspension.

Hiilphers angiver 1693 såsom Normans dödsår, och därmed

torde han träffa det rätta. I brev d. G a pril 1(594 till konsistoriet

begärde sal. Normans efterleverska Anna Nenzelia att

få njuta sitt nådår »för rektor Nordins. Det skulle begynna

då vid instundande Valborgmässa. Konsistorium resolverade,

att hon skulle njuta det såsom andra prästänkor. Svårigheter

måtte emellertid ha yppat sig, och i oktober s. å. begär ho»

åter nådår efter sin sal. man för Piteå skolas rektorat. Svaret

blev, att hon skulle få njuta den del, som hennes man i livstiden

haft, nämligen tertiam partem (tredje delen), allt oavkortat,

och Nordin, som skulle fullkomligen succederà, borde uppehålla

tjänsten på nådår.

Och så bjuda vi rektor Nicolaus Norman farväl. För oss

ter sig bilden av chefen för Sveriges på den tiden nordligaste


NORMAN EFTER VISITATIONEN. III

trivialskola allt annat än tilltalande. Men hans historia är

ganska lärorik. Den A-isar, huru maktpåliggande rektorsärabetet

da var och huru ödesdigert ett misstag vid val av person

kunde vara. Självtillit och uppblåsthet kunde icke ersätta

gedignare chefsegenskaper.

Norman hade i livstiden ofta och i rörande ordalag klagat

över sin fattigdom; efter hans död fortsatte lians änka Anna

Nenzelia med samma jämmer och det troligen med ännu större

skäl. Det var nu, år 1703, som hon stämde sin i Härnösand

bosatta halvsyster Catharina i avsikt att fä det av hennes

fäderne och möderne, som hon menade sig hava att fordra.

Uti en av sina inlagor till rätten uppräknade hon specialiter,

vad hon ur fädernehemmet utbekommit, och detta var enligt

henne allenast: en silverskål om 40 lod, en gammal kista för

1 daler jämte två st. konterfej samt en spruta och en vattukanna.

Detta fann h:u Anna sa mycket orättvisare, som hennes

moder varit en rik flicka. Ar 1656 dog denna, och sedan

gifte fadern om sig med en kvinna, som enligt h:u Anna icke

förde något nämnvärt in i gården. I detta senare äktenskap

föddes h:u Annas halvsyster, h:u Catharina Ncnzelia i Härnösand.

Denna påstods nu ha sålt faderns gård utan att hon

kommunicerat sig h:u Anna och att ha tillägnat sig all kvarlåtenskap,

såsom om hon varit endaste arvingen. Dels på

grund av själva nöden, dels ock för den stora orätt, som skett

henne, hade h:u Anna för an Jetts att lagligen stämma sin halvsyster.

H:u Catharina blev emellertid ej svaret skyldig. Hon börjar

sin svarsskrift med att anhålla, att rätten ville taga henne i

sitt beskydd för den osannfärdiga klagomålsskriften, och klagar

över onödigt besvär, som vållades henne med så gamla

och redan avgjorda saker. Efter faderns död hade, sedan

gälden var betald, tillkommit Anna 154 daler 26 öre, men vad

hon och Herr Norman bekommit — Catharinas förteckning

därå finnes sid. 62 — uppginge till vida mera eller 1,033 daler,

varför h:u Catharina yrkade, att halvsystern skalle återbära,


112 NORMAN EFTER VISITATIONEN.

vad hon för mycket uppburit. Den senare kullen hade icke

heller åtnjutit några sådana förmåner som de förra barnen,

utan i späda ungdomen måst tjäna födan hos andra. Beträffande

gårdens försäljning uppgav Catharina, att icke hon utan

modern sålt denna, och sedan gälden betalats, hade blott 10(i

daler varit i behåll, varav h:u Anna fått sin fjärdedel.

I sin replica reducerar h:u Anna högst betydligt förteckningen

på vad hon och hennes man bekommit. Det till 500

daler upptagna bröllopet borde alldeles utgå såsom ej upptaget

i inventariet och likaledes silverskålen och Polemitzklädningen

såsom gåvor av föräldrarna; urverket hade styvmodern

själv satt i pant, och Norman hade ej fått det; slädan

jämte selen m. m. värderade h:u Anna till 15 daler och icke

som hennes fader till 100 daler. Om det nämnda guldkedet

heter det, att h:u Annas syster Margareta fått det uti hertig

Adolfs hov, och denna syster hade aldrig mer kommit uti sin

faders hus; även pärlan, som hörde till kedet, hade samma

syster bekommit. Att Norman till låns fått 30 daler i resepenningar,

bestreds alldeles.

Utgången av tvisten blev en annan, än h:u Anna hade

tänkt sig, och hennes hop]) att på detta sätt få sin ställning

förbättrad kom alldeles på skam. Rätten fann, att efter modern

hade på vartdera barnet fallit 25 daler k. m., och efter

fadern hade på h:u Annas lott kommit 154 daler 26 öre k.

m. eller tillhopa 179 daler 2(5 ör e. Men det belopp, som h:u

Anna bekommit i arv efter fader och moder, överstege denna

summa. H:u Catharina dömdes därföre fri för vidare tilltal

i detta mål, ocli hennes halvsyster, som åter för rätten dragit

så gamla saker, som förut genom dom i Härnösand 1671 d. 7

juni avgjorts, tick i expenser och för tidsspillan betala 5 daler

s. ni. Rätten ansåg, att hon ock bort böta för domskval, men

förskonade henne därifrån.

Ocli därmed är även Normans änka ur sagan.


7. Conrector Turdins strider.

I det föregående hava vi gjort bekantskap med rektor Norman,

mannen med det oroliga och stridbara lynnet och de

höga tankarna om sig själv, och skola nu lära känna hans

närmaste man bland lärarne, conrectorn Per Turdin, liksom

Norman född västerbottniug. Såsom lärare torde Turdin ha

varit något lyckligare än hans närmaste chef, men detta vill

då inte säga så mycket; något mindre egenkär och uppblåst

torde ock Turdin varit. Men i ett avseende voro de båda

rektorerna varandra jämgoda, nämligen i processlystnad.

Förhållandet mellan de båda männen var växlande: ibland

befinnas de vara såta vänner och hjälpa varandra i livets strider,

ibland åter stå de emot varandra inför rådstugurättens

bord.

Conrector Per Turdin hade år 1677 en rättegång med Norman.

Turdin ansåg sig ha att fordra 154 daler och några

öre k. m. av Norman för det denne under sin vistelse i Härnösand

hyrt hans gård därstädes. Turdin hade flera gånger

förut andragit saken för rådstugurätten men ej fått något utslag,

emedan Norman ej velat comparera utan medelst sina

nppsända skrifter exciperat forum och föregivit, att saken

hörde under Härnösands rådstugurätt. För att vara någorlunda

säker på att Norman nu skulle infinna sig för rätta

hade Turdin utverkat sig två remissorial av landshövdingen

till domaren att slita denna tvist. Conrector var tydligen

mera fredligt sinnad än hans rektor, ty han förklarade sig nu

benägen att överlämna saken till likvidation under gode män

och att gärna underkasta sig deras beslut. Att saken på

9—140303. Nor dl ander, Norrländskt slcoUiv.


114 CORRECTOR TURDINS STRIDER.

detta sätt bleve i vänlighet »slättadx (förlikt), vore så mycket

lämpligare, menade han, som bägge vore prästmän och tillförne

varit såta vänner. För övrigt klagade Turdin, att han

oskäligt länge uppehållits från sin betalning för de tre år,

som rektor Norman hyrt hans gård. Denne gick nu först in

på en medling, men när han andra dagen därom beskickades

och Turdin inställt sig för likvidationens företagande, lät Herr

Norman svara, dels att han icke hade tid därtill, dels att

hans skrifter och dokumenter i saken vore i staden. Föga

nöjd härmed, protesterade Herr Turdin på intresse, expenser

och all den skada, han härigenom kunde taga. Huru det gick

med betalningen, känna vi ej.

De båda rektorerna synas emellertid snart ha blivit försonade

med varandra. När Turdin en gång som bäst för rådstugurätten

utför sin talan emot en annan person, kommer

Norman, alldeles oombedd, tillstädes och biträder sin ämbetsbroder.

Därom mera i det följande.

Israel Lehn var en borgare i staden, med vilken Turdin

ofta hade en gås oplockad. Född i Södertälje, hade Lehn

kommit till Piteå och där genom gifte blivit befryndad med

en borgare i staden. Själv vann han ock burskap därstädes

år 1676 och nämnes såsom innehavare av än det ena förtroendeuppdraget,

än det andra. Ar 1678 valdes han jämte tre

andra borgare till »utridare». Dessa skulle ha uppsikt med

allt landsköp i Skellefteå socken och i lappmarken. Av vad

som konfiskerades skulle de bekomma halvparten. Troligen

hade Lehn ock, sin plikt likmätigt, ett vaket öga på dem,

som kunde antagas vara hugade att i detta avseende bryta mot

lag och förordning. Han befinnes nämligen ha gjort ganska

inbringande beslag.

Några år senare blev Lehn antagen till gästgivare i staden,

och härför lovade man honom 15 daler årligen samt laxfisket

vid staden, vilket han skulle hava utan taxa. Är 1685 uppsade

han emellertid gästgiveriet och blev ungefär samtidigt

betrodd med två andra uppdrag: han valdes till uppsynings-


CONRECTOR TURDINS STRIDER. 115

man över de två strandridarne, och jämte en annan skulle han

»uppvakta lapparne», d. v. s. tillse, att dessa vid ankomsten

till staden icke ginge i husen och där avyttrade sina varor

utan med dessa begåve sig på torget och där hölle dem till

salu. Ar 1686 kallas han stadstjänare.

I början torde Lehn ha kunnat glädja sig åt ett visst välstånd;

åtminstone befinnes han en gång ha lånat ut penningar.

Med åren blev emellertid hans ekonomiska ställning

sämre, och när hans hustru dött, måste magistraten vidtaga

åtgärder för att hennes ärvda hus i staden skulle bevaras åt

den omyndige sonen.

En bråkmakare av värsta sorten var denne Lehn. Den tidens

Piteå-bor voro visserligen allt annat än fridsamma till

lynnet och betraktade det visst som ett stort nöje att uppträda

och agera på rådstugan. Men i ett av de främsta rummen

kommer i detta avseende Israel Lehn. Den, med vilken

han oftast hade något otalt, var conrector Per Turdin.

Ar 1680 hade dessa med varandra en rättegång, som synes

oss typisk för förhållandena där uppe. Den visar, huru lätt

man hade att vid en liten dispyt gripa till knytnävarna och

huru med anledning därav kunde följa många och långa rättegångar

med svåra anklagelser och beskyllningar. Denna rättegång

visar ock, huru stor rektor Normans processlystnad var,

i det han, alldeles opåkallad, blandar sig i en rättegång, som

alls icke angick honom, och därvid ordar vitt och brett. Vårt

långa referat må ursäktas såsom en tidsbild, belysande den

ort och de personer, med vilka vi sysselsätta oss.

Till d. 29 aug. nämnda år hade conrector Schölte Herr Per

Turdin instämt borgaren I. Lehn för rådstugurätten för det

denne, Turdins närmaste granne, skulle d. 20 aug. utan

all given orsak oförmodligen och skamligen ha överfallit honom

med hugg och slag uti hans eget hus. En sådan överdådig

karl borde, menade han, för en sådan stygg gärning

efter prästernas privilegier näpsas. På stämningen hade Lehn

svarat, att han varken ville eller kunde koniparera, förrän

organisten mäster Jonas Andersson Helleberg komme hem.


116 CONRECTOR TURDINS STRIDER

Herr Per gillade emellertid icke denna invändning, dä han

platt intet hade med organisten att beställa och denne icke

heller hade varit när stadder, då Herr Per blev så illa slagen.

Detta vore, menade han, Lelms skalkhet, varigenom han sökte

prolongera tiden och undandraga sig sin grova gärnings laga

besvarande, tills han finge bättre tillfälle att pä något bättre

vis emot honom öva och fullborda sin svåra ondska och arghet.

Han protesterade emot sådant upptåg och anhöll att

bliva tagen i Iv. M:ts hägn, efter han för denne sin grannes

övervåld och djärvhet icke vore säker för sitt liv eller kunde

ut- eller ingå. Conrector hotade t. o. m. att strax göra inspråk

i hovrätten och — uppsäga sin tjänst.

Rätten svarade, att Lehn skulle stämmas till nästa rådstugudag,

d. 31 aug., vilket ock skedde genom stadsnotarien.

Denne fick emellertid av Lehn det svaret, att han icke kunde

komparera, förrän organisten komme hem ifrån Kânea, »huru

ofta han ock citeras skulle».

Målet företogs dock åter d. 31 aug., då Herr Per inställde

sig och insinuerade sina inlagor, dem han om sakens hela

sammanhang författat. Men Lehn uteblev. Ett brev skickades

till honom med anmaning att uppkomma på rådstugan,

men därom brydde han sig ej; han svarade som förr och beropade

sig enständigt på organisten.

När detta svar inberättats för rätten, blev det nytt liv i

förhandlingarna, ty nu »uppkom Rector Scholœ Dominus Nicolaus

Norman», såsom man utförligt och högtidligt skriver i

protokollet. När lian hörde, att Lehn ej ville komparera, steg

han upp, förandes ordet på herr conrectors vägnar. Han höll

nu »en lång oration och reduction, huruledes han tillika med

fiere skolebetjente vore av Iv. M:t högt priviligerad icke allenast

uti prästerskapets privilegier utan ock medelst andra e.

o. resolutioner och contributioner, så att den, som överfölle

eller injurierade någon av dem, vore oundvikligen förfallen

under straff enligt privilegiernas 22 punkt och konungaballiens

31 kap. Eftersom nu mer än nogsamt vore bekant, huruledes

Lehn, allt sedan hans ankomst till staden, varit en


CORRECTOR TÜRDINS STRIDER. 117

mäkta överdådig, arg och orolig man, så att ingen allt ifrån

den västra och till den östra delen eller trakten av staden

kunde leva eller vara fredig för hans slagsmål, överlopp, trätor

och gräsliga maledielser, esomoftast angripandes den ene med

yxa, den andre med kniv, den tredje med spänd bössa och

kniv, några med annor otillbörlig hemgång, våldsverkan och

undsägelser (hotelser), så begärde han, att magistraten måtte

laga så, att en sådan överdådig människa måtte bekomma sin

tillbörliga näpst och icke tillåtas egenvilligt undandraga sig

rättens besvarande uti en så grov sak, utan att han måtte

tagas för huvudet, fängsligen förvaras (såsom tillförne med

många andra, de där mindre exorbiterat, där å orten skett

vore, varpå han androg exempel) och sedan ifrån livet dömas

eller åtminstone staden alldeles förvisas; förr ville Norman

sig intet tillfreds giva iitan protesterade uti vidrig måtto emot

magistraten, i det han sade sig vilja leverera skolstugunycklarna

ifrån sig in på rådstugubordet och icke iipptaga någon

skola |: som dock nu snart ske borde :j utan låta hela skulden

komma in på magistratens hårda ansvar, om den icke gave

skolestaten allvarsamt assistance, ja, han ville ock kyssa på

undfångne fullmakt och den inför K. M:ts fötter nedlägga.

Om Lehn emellertid skulle göra honom eller någon av hans

medcollegis någon skada till liv eller egendom, vem borde då,

frågade han, därtill svara utom borgmästare och råd, som icke

fängslade karlen?

Borgmästare och råd, som tydligen voro mindre hetlevrade

än rektor Norman, togo emellertid saken lugnt och svarade,

att som Lehn vore en bofast och edsvuren borgare, kunde han

ej fängslas, förrän man finge höra, om sakens vikt och grovhet

det egentligen fordrade och om reus (den anklagade) de i

lagen exprimerade fatalia contumaciter försuttit. I den händelse,

att så vore, skulle sådant då väl kunna ske förutan

rektors ansökan, »emedan det ännu icke vore bevist, att rectoris

myndighet och ämbete bestode uti agerande på rådstugan

för en annan, som voro sin egen målsman och njöte Iv.

M:ts lön som han». Rätten visste ock nogsamt erinra sig,


118 CORRECTOR TURDINS STRIDER.

att rektor för sin egen person läge i enskild träta och oenighet

med Lehn om ett brännmärke etc., vårföre det vore bättre, att

han ej blandade sig uti slika trätor, som honom ej anginge.

Men om sa äntligen skulle ske, borde han framvisa behörig

fullmakt. Beträffande Lehns förra excesser, som rektor till

skäl indragit, så anginge de icke rätten vidare, än när därom

rättmätigen klagas, varvid rättens dom icke skulle utebliva.

Lehns i ölsmål begångna excesser kunde väl vara bekanta,

men när de, som vederborde, icke klagade därpå, vore ock

billigt, att herr rektor sig därom ej så stort bekymrade.

Skulle Lehn framdeles något ont bedriva, som rektor befarade,

så måste han själv och icke magistraten därför svara, plikta

och umgälla, vad lag förmår. Hött vore med med ingo bött,

och så länge herr rektor ej visade sig befogad för rådstugurätten

med slika onyttiga protestationer uppkomma, rätten

skymfa och sig själv ibland folk till åtlöje göra, vore det bäst,

att han bleve hemma. Conrector borde efter lag själv sitt

käromål utföra, vartill han ock lärde finnas skicklig, herr rectoris

närvarelse och bistånd förutan. Beträffande skolestugunycklarna

svarade rätten, att ville han för denna och ingen

viktigare orsaks skull lämna dem ifrån sig, lämnades det i

hans behag; magistraten hade ej tillställt honom några nycklar;

därför behövde han ej heller dem för rätten anbjuda och

framvisa liksom till ett otidigt skrän och hot. — Lehn skulle

emellertid tredje resan citeras till lördagen därefter, varefter

man gav Turdin hans klagolibell igen och de sedan togo avträde,

protesterandes ej desto mindre rektor Norman mer än

actor själv, att saken då äntligen måtte avgöras.

Den 5 sept, förekom målet åter, och Turdin begärde nu

äntligt utslag på sin vederpart. Detsamma gjorde ock rektor

Norman, på sina och conrectors vägnar förandes ett häftigt

klagomål emot Lehn och liksom förut med protestationer att

vilja uppsäga skolan och lägga nycklarna på rådstugubordet,

ifall Lehn ej bleve straffad och staden förvist. Därjämte repeterade

han, huruledes en och annan, både andliga och världsliga

personer, tid efter annan blivit skamligen överfallna och


CORRECTOR TURDINS STRIDER. 119

injurerade av Lehn, som nogsamt vore magistraten bekant,

men likväl sknlle en sådan arg och överdådig man få gå lös

och slippa onäpst samt liksom begabba rätten med sina fåfänga

invändningar. Detta vore, menade Norman, högst beklagligt,

ty därigenom hade han och flera hans ämbetsbröder kommit

i en sådan stor räddhåga och förskräckelse, att de ej längre

fördristade sig att gå säkra på gatan eller hemma i sina egna

hus, eftersom Lehn hotat honom till liv och leverne.

Nu sändes stadstjänaren till Lehn med befallning, att han

skulle uppkomma, helst som organisten då vore tillstädes och

klaganden pulserade på ett äntligt utslag. Men utskickaden

kom igen, berättandes, att Lehn dagen förut efter predikan

rest i själafisket och hustrun ej visste till vilken ort, fast

mindre tiden, när han hemkomme. Härav tog Norman åter

orsak att ytterligare protestera på hans fängslande. Rättens

svar var detsamma som förut, helst som Lehn ej vore suspectus

de fuga (misstänkt för att ämna fly) och därtill ingen pericil

(fara) funnes om livet för actor, fast han befunnes slagen blå

och blodig i ansiktet. Ej heller kunde rätten finna Norman

befogad att göra sig till åklagare i denna sak och till actoris

förmyndare, oavsett han vore rector schöbe; utan Herr Per

vore själv sin målsman och beredd till muntlig och skriftlig

action mot sin vederpart, vilken träta slätt ingenting anginge

Norman, mycket mindre hela skolan, utan allenast vore ett

privat slagsmål. Yid denna saks hanterande borde slikt intet

inmängas, besynnerliga av honom, som länge varit och då ännu

vore Lehns ovän. Yad han för sin person kunde hava emot

honom, borde han särdeles utföra. Nu begärde rätten, att han

behagade taga avträde, vilket dock icke skedde. I stället »for

han fram med mångahanda onyttiga och förtretliga ord, beropandes

sig på fullmakten och constitutionerna, som förmådde,

att han måtte vara tillstädes, när någon scholnebetjäntes sak

för världslig rätt bleve agerad. Som exempel anförde han:

»I fall borgmästaren eller någon annan överfölle en djäkne

med hugg och slag, borde icke rektor då vara sakens åklagare

på samma gosses vägnar?» Härtill svarades, att mellan


120 COXRECTOll TURDINS STRIDER.

en djäkne och en conrectorem vore en stor åtskillnad.: den ene

vore under sina praeceptorum (lärares) tnkt ock aga, men den

andre vore sui juris, njöte konungens lön ock underkåll såsom

rektor samt kade hälsan och kraften att själv vara tillstädes.

Dock, om constitutionerna det äntligen innehölle, borde

de framvisas. Men Norman svarade spotskeligen : »Ja, 0111

jag visar dem eller icke, förstån I Eder litet därpå!» Rätten

måste således med förtret och olust tåla hans närvarelse och

skymfliga ord, »vilka alla uti denna rannsakning ej tjänar att

införa».

Organisten tillspordes nu, vad kan på ed kunde vittna om

slagsmålet. Denne svarade, att kan förundrades, huru Lehn

kunde beropa sig på konom, som ej varit tillstädes, när slagsmålet

skedde, mj r cket mindre visste dess ursprung, begynnelse

och ända. Han visste blott, vad Lelm själv dagen efter sagt

för honom, nämligen att han slagit Turdin några örfilar. Då

hade organisten frågat: För vad orsaks skull?» och Lehn

hade svarat: »Herr Per har kallat mig skälm ock tjuv», varvid

organisten yttrat: »Ja, då var det ej mer än rätt.»

Ehuru Lehn ej bekommit den ljärde citationen, innan han

reste bort, företogs saken till ventilation, och påstod actor

»eller mera hans advokat rektor Norman», det svaranden förbrutit

sig så högt, att han borde dömas från livet. Målet

uppsköts ännu en gång ock utsattes att förekomma lördagen

därefter, då äntligt slut skulle falla, antingen Lelm comparerade

eller icke; emellertid togs conrector med de sina i K.

M:ts hägn och försvar till liv och gods, och det förbjöds Lehn

vid förlust av liv och gods att honom eller dem någon oförrätt,

övervåld eller varjehanda andra injurier tillfoga. Då

hustrun ej visste, var han var stadder, uppsköts saken till

den 15 sept. Men då inlade conrector ytterligare sin protestationsskrift,

varati lian »nästan över hövan» klagade jämmerligen

över att saken ej på den förelagda tiden blev definitive

avhulpen, och föregav sig vid Lehns hemkomst vara fridlös,

vårföre han ämnade fly staden med flera onödiga ocli fåfänga

undsägelser, vartill rätten ej vidare gjorde än lät säga honom,


CORRECTOR TURDINS STRIDER. 121

att han måtte giva sig till freds, till dess Lehn hemkomme;

förr kunde rätten icke giva något äntlig-t slut, helst som Lehn

vore till livet anklagad.

Den 15 sept, föll äntligen utslaget. I detta får man en kort

redogörelse för förloppet vid slagsmålet. Turdin hade, i all

vänlighet kallad till grannen Lehn, kommit till honom i hans

hus. Där hade de suttit en stund tillhopa, dä de kommit att

tala om ett mål mellan Lehn och en borgare Östen Christophersson,

vilket året därförut avdömts. Då Turdin därvid

sagt honom, att Östen vore orätt skedd och orätt dömt, hade

Lehn, som höll Turdin suspect att ha skrivit åt Östen, slagit

Turdin några örfilar, ett blodsår på näsan samt blånader i ansiktet.

Rätten fann detta delictum (brott) ej av den vikt och

beskaffenhet, att Lehn därför borde dömas från livet. Men

då Turdin var en pri v i liger ad prästman och Lelms kallade

gäst, som hos Lehn bort njuta hus- och hemfrid liksom i sin

egen gård och tomt, och då Lehn, även om Herr Per talt eller

sagt något uti Östens sak, det ej behagade honom, bort besinna,

att man äger lag och ej slag med andra, så kunde rätten

ej fria honom från att ha brutit konungens edsöre och dömde

honom att böta målsäganden 60 mark, konungen lika mycket

och staden 40 mark samt för åtskilliga citationers försittande

ytterligare 3 mark. Normans önskan att få den hatade mannen

dömd till döden gick sålunda ej i uppfyllelse. Han hade

dock den trösten, att böterna blevo rundligt tilltagna.

Senare omtalas, att en j> transaktionsskrift» år 1681 upprättats

mellan Lehn och Herr Turdin. I denna hade ett vite av

50 daler s. m. utsatts för den av dem, som bröte en dä träffad

förlikning de båda männen emellan. Denna hade antagligen

kommit till stånd efter denna rättegång. Överenskommelsen

bröts emellertid, som vi i det följande skola se.

I en till biskopen år 1686 ingiven skrift hade Lehn anklagat

Herr Turdin för bodräkt eller rent av för stöld, såsom Turdin

fattade anklagelsen. Det gällde 200 st. tegel, som Turdin

skulle hava tagit av Samuel Klumb. Herr Turdin stämde i


122 CONKECTOB ÏUBDINS STRIDER.

sin ordning Lehn till rätta för denna beskyllning. När målet

för första gången förekom, d. 9 maj 1687, begärde Lehn, att

rätten skulle ålägga Turdin att skriftligen sin klagan i rätten

inlägga, då han på sin sida också skulle skriftligen sig förklara.

Rätten gav sitt bifall härtill och uppsköt målet. Under

de korta förhandlingarna hade Lehn hunnit att till sin

motståndare fälla ett yttrande, som han sedan fick ångra.

Detta lydde sålunda: Tig vill jag väl agera med, tig haver

jag i säcken; fattas intet mera, allenast jag knyter till bandet.

Enligt Lehns skriftliga förklaring skulle emellertid hans

anklagelse alls icke gälla stöld eller något dylikt, utan i sin

skrift till superintendenten hade han blott framhållit, vilken

vänskap han bevist Turdin, då han på dennes trägna anhållan

hjälpt till att med eu 3-dalersplåt, som Turdin givit honom

i handen, förlika Klumb. Han hade endast beropat sig på

det vänstycke, som han därmed gjort Turdin, i det han avböjt

den rättegångsprocess, som detta oväsendet eljest skulle

haA r a förorsakat. Under Lehns frånvaro skulle Turdin för hans

piga Sara berättat, att Lehn vore honom tegel skyldig och

att Lehn vidare genom honom befallt henne taga så mycket

tegel utur Ivlumbens stuga. På det viset hade Turdin tubbat

pigan att taga tegel, allt enligt Lehns framställning för rätten.

Saken var emellertid icke så farlig, som det lät. Ehuru

Lehn varit av rätten tillsagd att skaffa pigan Sara för rätta

för att vittna, hade han ej gjort detta, såsom lian föregav, av

den anledning, att hon vistades på landsbygden. Rektor Forzelius,

Mag:r Pet. Graan och f. d. borgmästaren Olof Johansson

hade emellertid efter hennes berättelse uppsatt en attest, som

ställde saken i ett annat ljus. Enligt henne hade Turdin

lånat sin granne Lehn tegel. En dag behövde conrector högeligen

sådant själv och önskade få igen sitt lån. Lehn var

då borta, men då pigan Sara visste av detta lån och även

visste, att hennes husbonde tillsagt Turdin tegel hos Thomas

Sundel och att detta slagit felt, ville hon konservera sin husbondes

tro och redlighet samt gick därför uti en god tro och

tog utur Ivlumbens stuga så mycket tegel, som Turdin hade


CONRECTOR TURDINS STRIDER. 123

länt hennes husbonde. Detta hade hon gjort i den förmodan,

att det icke henne och mycket mindre någon annat till last

skulle räknas. Hennes tanke var att bristen igen med penningar

eller tegel ersätta. — Samuel Klumb, från vilken teglet

tagits, avlade ett vittnesmål, som var mycket oförmånligt för

Lehn. Med den för teglet erhållna 3-dalersplåten var han förnöjd

och sade sig i detta målet ej hava det ringaste att beställa

med Turdin; icke heller hade han sökt tillfoga Lehn eller

hans piga någon vanära, emedan pigan icke gjort detta i

någon vidrig intention. Tillfrågad, om han av Lehn hört,

att han ville Turdin härför till tjuvnad binda, svarade Klumb,

att Lehn åtskilliga gånger därpå urgerat och frågat: Har

icke Turdin stulit teglet? Och även, vi han sig för en 3-dalersplåt

förlika låtit. Fast bättre hade varit, att Klumb härutinnan

med honom gjort ett och således hela skulden in på

Turdin deriverai När Lehn hörde detta, sade han det vara

osanning. Klumb begärde då att få och fick även sin talan

edeligen verificera. Då föregav Lehn, att Turdin tubbat både

pigan och Klumben till slik bekännelse.

Lehn åberopade en attest, som han erhållit av Herr Norman

och dennes hustru. Enligt denna skulle Klumb i deras hus ha

sagt, att Turdin stulit teglet. Häremot anförde Turdin, att

Norman varit och då ännu var hans avundsman. Som bevis

på ovänskapen anförde Turdin, att Lehn hade velat föregiva,

att Turdin skulle hava stulit några stockar ifrån honom, vilket

Norman sedan inberättat för konsistoriet. Enligt protokollsutdrag

hade emellertid, enligt Turdin, denna beskyllning varit

förklarad såsom utan vtlrde. Rätten synes ock hava delat

Turdins mening, att intet vitsord kunde givas Norman.

Ur det långa protokollet må ännu tvenne utdrag göras.

Klumb tillspordes, på vilkens vägnar Lehn lämnat honom

den nämnda plåten. Svaret blev, att Lehn därvid sagt: »Tag

denne plåten i betalning för teglet, 0111 icke för min, så för

conrectoris skull», varmed han också acqviescerat och aldrig

efterfrågat, 0111 plåten var hans eller Turdins. Lehn tillfrågades

om meningen med hans yttrande, att han hade Turdin


124 CORRECTOR TURDINS STRIDER.

i säcken, ocli gav därvid ett undvikande svar: »Allenast jag

tìnge rätt.» Rätten fann, att 3-dalers plåten gick jämnt upp

emot teglets värde (efter (i mark för hundradet) och att denne

varit given i betalning för teglet, men aldrig uti någon förlikning,

samt befriade alldeles Turdin ifrån den grova beskyllningen,

helst som han framför Lehn varit en redelig och rolig

man; men Lehn, som för sin avog- och orolighet nogsamt

funnes antecknad, sakfälldes till sina 40 mark.

I sin klagoskrift av d. 21 maj 1(388 anförde Herr Turdin

liera exempel på de obefogade klagomål, som Lehn framställt

emot honom. Ett av dessa rörde en kålhage, som Lehns hustru

och dräng sökt instänga av ett område, som ej tillhörde Lehns

tomt. Turdin hade, enligt egen uppgift, med hövliga ord förbjudit

dem detta, och han sade sig hoppas, att han däruti

icke hade försett sig, sty den, som vill försvara sitt, förser sig

icke, utan den, som vill mera intaga och som, när hans uppsåt

icke får sin framgång, mig då hos min förman skamligen förskriver».

Vidare ville han styrka sin äganderätt på följande

sätt: »Jag kallar den tomt, som är nedanför min gård, min,

emedan mitt härbärge där står.: Lehn hade ock, Turdin till

försmädelse, skrivit, att lian därvid varit drucken, men därvid

hade han såsom en osanningsman spart sanningen. »Nu kan

den hedervärda rätten se Israels vrånghet», heter det vidare.

»Han nyttjar min gärdsgård, genom min bekostnad uppsatt,

till en kålhage, vaniti jag emot honom icke illa utan väl gör.

Men Lehn är därmed icke benögder utan mig, för min välgärning

till lön, ej allenast hos min förman illa utförer, utan

ock inför den A-ärldsliga rätten citerar.»

Två dagar senare förekom inför rådstugurätten åter ett mål

härom. Därvid upplystes, att Herr Turdin år 1684 förhindrat

honom att med sin gärdsgård komma ihop ined hans. Rätten

skickade två rådmän att rannsaka härom, och när de återkommo,

utläto de sig så, att Herr Turdin härutinnan varit

något »vidrig», i det han sökt försvara det utom hans tompt

var och lionom således ej tillhörde.


CORRECTOR TURDINS STRIDER. 125

Den 8 maj 1688 agerade Per Turdin och Isr. Lehn såsom

många gånger annars emot varandra för rätta. Därvid hlevo

de befallda att taga avträde och gingo dâ ut i rådstugugången,

växlandes ord med varandra. Ibland annat hade därvid

Lehn sagt till conrectorn: »Want du mycket, Pelle?» Conrector

svarade då: »Tu åsna! Jag är likväl en prästman;

tu vore intet för god att giva mig min tillbörliga respekt!»

Lehn löper därpå till rådstugudörren, viljandes gå in och

sig besvära däröver, ' att han av conrector blev kallad åsna.

Men rådman Höijer, som ock samma gång var i rådstugugången,

steg till rådstugudörren, ryckte ut nyckeln och förmente

honom således gå in rådstugan magistraten att bry, som då

något förehade att diskutera. — Sedan hade Lehn d. 5 sept,

s. å. för en sittande rätt skymfat Höijer, i det han utan respekt

förkastat honom för hans beteende den 8 maj. Allt sedan

Höijer då med vredesmod stött honom för bröstet, påstod sig

Lehn lia känt sig opasslig, och skulle inom natt och år något

dödligt åkomma, skulle Höijer svara till hans liv. Höijer

besvärade sig över denna och flera andra invektiver, som Lehn

rätten till olust och förtret omrörde, och rätten fällde honom

till 40 marks böter.

En dag i sept. 1687 hade Isr. Lehn kallat Herr Turdin och

hans hustru med okvädinsord. Dessa vände sig då till borgmästaren,

vilken skickade stadsvaktmästaren till Lehn att

förmana honom till stillhet; eljest skulle han tagas i arrest.

När stadstjänaren samma dag omkring kl. 4 e. m. framförde

denna tillsägelse, hade Lehn på allmän gata och i mångas

åhöro utropat och kallat Herr Turdin en stocke- och tegeltjuv

samt hans hustru en hora. Två hustrur intygade, att han

verkligen yttrat dessa ord, och själv nekade han icke heller

därtill, men invände, att han ej direkte injur erat Herr Turdin

och hans hustru, utan endast conditionaliter sagt, att Herr

Turdin vore en tjuv och hans hustru en hora, till dess de

kunde bevisa honom ha stulit en halvöre, vilket ock styrktes

av vittnen. Lehn dömdes att böta 60 mark s. m. för sitt

yttrande om Herr Turdin, varvid det höga beloppet motiveras


126 CORRECTOR TURDINS STRIDER.

därmed, att Lehn efter vanan av idel malice laîderat honom

till hans ära och existimation. För injurierna emot Tnrdins

hustru fick han böta 6 mark s. m.

Av allt att döma var Lehn en, även för Piteå-förhållandena,

ovanligt stor bråkmakare, men så var icke heller Herr Turdin

någon fridens man. Ehuru han för egen del hade sä många

rättegångar, att hans processlystnad borde därav hava blivit

tillfredsställd, inblandade han sig, åtminstone en gång, i ett

mål, som alls icke vidkom honom.

Rådman Johan Eriksson Höijer hade en dag fällt något

ofördelaktigt yttrande om Israel Lehn i kapten Ertmans hus,

och kaptenen hade därom givit Lehn en attest. Med innehållet

i denna var rådmannen ej belåten och hade därför kallat kaptenen

en osanningsman. Kaptenen stämde då rådmannen till

rätta för detta yttrande. Då målet förekom den 21 maj 1688,

infann sig också Herr Turdin, ehuru okallad, på rådstugan

och blandade sig i saken. : iMecl ivrighet föll han parterna i

talet», heter det, »och gjorde för rätten ett märkeligt oljud, så

att man intet väl fatta kunde, vad han talte.» Han fick härför

plikta 3 mark s. m.

Som prov på Herr Turdins skrivsätt göra vi ett utdrag ur

en inlaga av honom till rätten d. 21 maj 1688. Hans motståndare

Lehn hade i en skrivelse till rådstugurätten gjort

gällande, att det var Herr Turdin, som först brutit förlikningen

av år 1681; i sin inlaga vill Herr Turdin visa, att det

däremot var Lehn, som brustit härutinnan. En punkt i den

långa skrivelsen handlar om ett lån av Turdins badstuga, och

vi återgiva denna här fullständigt, ehuru med moderniserad

stavning.

Till oss kommer, heter det i Turdins skrift, glasmästarens

piga och begär nyckelen till badstugan; min hustru svarar:

»Thet gör jag icke, ty mitt malt vill efter två dagar till badstugan.

Pigan svarar |: utan tvivel genom Lehns och glasmästarfolkets

conspiration :| »Yi slcole allenast torka litet

korn; sedan skole I strax få nyckelen igen.» Men märker icke


CORRECTOR TURDINS STRIDER. 127

så vackert stycke. När de nyck eleu få, torka de icke korn,

utan strax låna Israel badstugan. Yack ert av dem taga badstugun

ifrån mig, den jag halv ägde, och den, som ingen V 2

öre i den ägde, låna! När maltet ville till badstugun, sänder

min hustru efter nyckelen, men får till svars, att Israel där

sitt malt haver; tå stiger min hustru till Israel, honom vänligen

beder, att hon nyckelen kunde bekomma, men Israel

svarar mäkta spotskt åtskilliga gånger på min hustrus anmodan:

»Nej, ingen nyckel får tu av mig.» Därför nödgas

min hustru, på det maltet icke skulle fördärvas, lyfta dörren

av hakan på mälteslavan, varigenom Israel icke en halvors

värde skada skedde. Han hade själv nyckelen; därför fick

han ansa sitt malt, som han bäst kunde; men om han säger,

att hans malt blev igenom mitt malts torkande fördärvat,

haver lian som ingen ärlig karl ljugit. Nu frågas, om den

sig förser, som vill torka sitt malt i sin badstuga, på det det

icke skall fördärvas, eller den, som badstugan icke tillhörer

och likväl tillbjuder sådant att förvägra. Det lån, glasmästaren

då gjorde, håller jag före vara ett orättmätigt lån, det jag

med goda skäl kan bevisa, men det behöves intet, utan jag

haver torkat mitt malt i min badstuga. Så långt Turdin.

En piga Malin, som tjänade hos Turdins, när osämjan om

badstugan uppstod, men sedan flyttat därifrån, framställde

inför rätta saken på följande, ganska avvikande sätt. Skickad

av sitt dåvarande husbondfolk, kom hon till Erik Olofsson

glasmästare för att låna badstugan för att torka något malt.

Glasmästarens hustru svarade då: »Jag kan henne intet mista,

emedan jag haver själv något till att torka.» Men sonen Erik

åter svarade: »Vi måste låna dem badstugun», vartill ock

hustrun äntligen samtyckte och sade: »Så må det då denna

gången ske.» Med detta svar gick pigan hem till sitt husbondfolk.

Men glasmästarens hustru åtrade sig strax därefter

och skickade efter badstugunyckeln, i det hon föregav sig skola

torka litet korn; men sedan hade hon länt badstugan till Israel

Lehn. När då Herr Turdins malt bars till badstugan,

gick ock hans hustru själv med. Men efter badstugan var


128 CORRECTOR TURDINS STRIDER,

igenläst och hon intet efter loven kunde bekomma nyckelen,

sparkade hon på dörren, så att denna tillika med gåten föll

in på golvet.

Rätten fann båda parterna vällande till denna oredan, glasmästarens

hustru, emedan hon länt twem ett (en och samma

sak till två), och Turdins hustru, emedan hon brutit badstugudörren.

Men emedan detta â båda sidor var gjort av enfaldighet

jämväl deras män oveterligt, så förskonades de med

att vardera giva till kyrkan 2 daler s. m. Detta skedde den

6 sept. 1 (»88.

En av Lelms grannar var f. d. borgmästaren Johan Johansson,

men med grannsämjan var det även på det hållet som

det kunde. Den 25 jan. 168(5 besvärade sig denne över Lehns

förhållande emot honom, i ty att Lehn förtalt honom på åtskilliga

ställen samt undsagt och hotat honom. Och emedan då

tillstundade en stor högtid, begärde borgmästaren, att han

måtte få njuta julefrid. Johan Johanssons förteckning på

Lehns förseelser emot honom omfattar fem punkter. Enligt

en av dessa skulle Lehn på honom dragit »vrång öga» år och

dag. Lehns egen hustru hade ock hos M:r Peders hustru

beklagat sig över huru Lehn hotat henne och andra. Av

detta hade M:r Peders hustru fått orsak att varna Johan Johansson

genom dennes hustru och säga f. d. borgmästaren,

att han skulle A 7 akta sig för Lehn. ÄA r en hos conrectorem

Herr Per Turdin hade Lehn förtalt honom.

Så fort conrectorn nämndes, blev han aA' r ätten efterskickad.

Lehn sade sig emellertid icke akta honom, efter Turdin vore

hans avundsman. Lehn hade enligt egen uppgift tvä gånger

citerat honom, utan att conrector comparerat. — Herr Turdia

kom emellertid genast för rätta och berättade åtskilligt om

Lehns förhållande emot honom och andra.

Lehn hade haft en pant hos Turdin; »vad det A 7 ar, är dem

emellan», heter det litet hemlighetsfullt. En dag sänder Lehn

sin piga till conrectorem med en plåt med begäran, att Turdin

ville A'äxla denna samt taga sina penningar igen men ock åter­

j


CONRECTOR TURDÏXS STRIDER 129

ställa panten. Men som' Turdin ej var med lösa penningar

stadder, fick pigan gå hem med det svaret. En liten stund

därefter kommer Lehn själv, har med sig penningar, löser

panten och sätter sig ned. Herr Turdin tager upp ett eller

två stop öl, och så begynna de tala om de oxar, som konfiskerats

i Skellefteå socken efter Ivåge marknad, 1 och Lehn

1 Ilärme 1 syftas på en händelse, som på sin tid väckte stort uppseende. På

Kåge marknad liade påtingats och 14 dagar efter denna av rådmannen i Umeå

Peder Matsson för landshövding Hans A. Ivruses räkning hemma hämtats 5

oxar och 17 getter. Men då Piteå borgare enligt sina privilegier hade uteslutande

rätt till handel med allmogen i socknarna Piteå, Skellefteå och Burträsk,

sågo de häri ett intrång av Umeå-borna, helst som de köpta oxarna drevos till

Umeå. Visserligen upplystes det senare av dem, som förde oxarne, att do voro

landshövdingens egendom, men Piteå-borna trodde detta vara en dikt för att

ursäkta den olaga handeln och läto konfiskera djuren. Don 27 aug. 1685 antecknas

detta såsom »nyligen» skett, och rådmännen Enok Claesson och Hans

Larsson Bergh samt stadstjänaren Israel Lehn ansågos vara upphovet till denna

»oredan». Av utsedda män värderades oxarne till 77 dalor k. m. och bockarna

till 34 daler. Av dessa penningar skulle tull och accis genast erläggas till

staden, men det övriga skulle få innestå hos de borgare, som efter konfiskationen

köpt djuren. Av dessa hade f. d. borgmästaren Johan Johansson för 24

daler förvärvat sig det dyraste, nämligen en stor, hvit oxe.

Ej belåten härmed, återfordrade landshövdingen kreaturen av borgarne, men

dessa vägrade. Han klagade då hos konungen, och d. 3 mars 1686 upplästes

på Piteå rådstuga ett kungl. brev, vari begärdes förklaring rörande konfiskeringen.

Nu torde man i Piteå börjat bliva litet bekymrad. En vecka senare

begär Hans Larsson Bergh avsked från sin rådmanstjänst, förebärande sin

ålder och sina bräckligheter som orsak, och f. d. borgmästaren Johan Johansson,

som köpt den bästa oxen, föreslår jämte en annan å samtliga borgerskapets

vägnar, att man skulle företaga nytt val au rådmän i stället för de

förutvarande, emedan dessa emot borgerskapets vilja och samtycke börjat en

»onödig aktion» emot sin landshövding. Be klandrade rådmännen uppstcgo

därvid och togo sitt avträde ifrån rätten, varefter nya genast valdes i deras

ställe. Bot är på den ändrade ställning, vilken Johan Johansson i denna sak

nu intog, som Lehn här syftar.

Slutet på historien om denna konfiskation är i allra största korthet följande:

Som rådman Anders Svensson verkställt densamma, hade landshövdingen

genom skrivelse ålagt honom att framföra oxarne till Umeå, sedan staden först

lösgivit dem. Borgerskapet svarade emellertid, att allt skett efter allas deras

samtycke, och vägrade att utlämna dem. Senare förspordes det, att landshövdingen

ämnade utpanta oxarnas värde av den nyss nämnda rådmannen; men

då sammankommo borgarna och beslöto att förhindra detta. Till den ändan

utvalde do åtta män, däribland I. Lehn, som å stadens vägnar skulle utföra

deras beslut. Och det gjorde do till stadsbornas fulla belåtenhet. När häradsskrivaren

Maijman kom och med läns-, tolv- och fjärdingsmän ville verkställa

exekutionen lios rådman Anders Svensson, »avvärjde» dessa detta, så att häradsskrivaren

med sina biträden måste avresa med oförrättat ärende. Det enda,

som han kunde uträtta, var att sätta ett utanlås för rådmannens sjöbod, vari

hans lösa egendom var förvarad. Borgarne berömde ock sina ombud för det

de därvid sig väl och hövligen comporterat cch ingen av landshövdingens ut-

10—140303. Nord lander, Norrländskt skolliv.


130 CORRECTOR TURDINS STRIDER.

frågar, vi borgmästaren Johan Johansson slmile sig därifrån

avsöndra. »Efter han det gjort», sade Lehn, »behöves ej lita

honom till eller rådfråga om något.» Conrectorn ville nn, såsom

han berättade, gärna avstyra sådant tal men kunde ej.

I stället framhärdade Lehn med sitt tal och sade, att Johan

Johansson droge största handeln under sig, efter han hade

brodern och åtskilliga svågrar och drängar, som åstadkomme

stor oreda i lappmarken. Men så skulle han ock skatta därefter

näst efter tullnären, hade Lehn menat.

När nu Lehn hörde detta vittnesmål, stiger han på dörren

i tingssalen och »säger sig intet akta». Detta upptog Johan

Johansson som sidvördnad emot rätten och ville ha det till

protokollet antecknat. »Israel Lehn vände sig om, kom springandes

till bordet,. ursäktandes sig och sade sig ej mena rätten

utan såsom tillförne: »Jag aktar intet Herr Peder, vad han vittnar,

ty han är min avundsman.» Även förklarade han, att han

icke ville svara muntligen, utan ville göra det skriftligen, när

han finge borgmästarens inlagor. Då Johan Johansson härvid

anmärker, att han haft dem färdiga ett helt år, »springer Lehn

av och an, stundom på dörren och stundom till bordet etc.»

Herr Turdin vittnade vidare, att Lehn sagt: »Sker intet

detta, skall ställas på hans gård ett evigt krig. Jag har

skickade med ord eller gärning injurerat, änskönt liiiradsskrivarcn i den punkten

lämnat landshövdingen annat besked. Det på boddörren satta utanlåsct

hade emellertid Lehn på Enok Claessons befallning slagit sönder och kastat

sin kos pä isen. Till sin ursäkt anförde Lehn dessutom, att rådmannens hustru

gick havande och på fallando fot, varför hon behövde några viktualieporsedlar

ur boden till sitt och sitt tjänstefolks uppehälle.

Genom hovrättens utslag av d. 30 juni 1G88 dömdes do två såsom upphovsmän

utpekade rådmännen och andra av borgerskapet att för sitt otillbörlig"

förhållande och för sin stora sidvördnad emot sin landshövding hos denne göra

avbön. Ehuru rätten haft fog och orsak att dem med tillbörlig näpst anso,

hade den av särdeles konsidorationer stannat vid denna milda dom. Vid hovrättens

överläggning framhölls bl. a. att fel ock voro begångna å landshövdingens

sida: oxarna voro köpta på stadens gebit, och den, som förde deni>

hade ej farit rätta vägen utan bredvid >i buskarna», varigenom han gjort sig

misstänkt. Även anmärktes det, att landshövdingen i en och samma perso»

varit relis (brottslig), när han köpte oxarne i strid mod stadens privilegier?

actor (åklagare), när han begärde dem igen, och executor, när han bcfalldo.

att de skulle tagas igen. Det var, som man sade, galenskap på båda sidor.

Detta förklarar nog, varför domen oj blev hårdare.


CONRECTOR TURDINS STRIDER.

131

svärdet, och bliver det intet förr, skall [det] ske i lappmarksvägen,

1 varest antingen lian eller 'magen skall akta sig, ty ingendera

är ännu edsvuren borgare.»

Härvid submitterade sig Lehn ifrån rätten och bad conrectorem

hålla mun pä sig och hellre gå till Samuel Smed och

tala med honom om teglet, helst efter han förlikt honom med

en 3-dalers plåt. Härmed syftas på det tegel, som Herr

Turdin enligt Lelms påstående skulle hava stulit, ehuru han

nedtystat saken. Vid denna hänsyftning blev conrectorn tydligen

mycket ond; protokollet antecknar, att han kallar Lehn

tjuv och skälm, till dess han det skulle bevisa så sant vara;

därhos sade han, att Lehn skulle för en sådan se ut.

Bland Johan J ohanssons anklagelser mot Lehn var ock den,

att Lehn skulle beskyllt borgmästaren och häradshövdingen

för oärlighet. När Luleå kompani exercerades i Piteå, hade

dessa till det spenderat 7 kannor brännvin, men sedan hade

de, enligt hans påstående, fört detta på staden. Äntligen lydde

en anklagelse så, att Johan Johansson skulle i lappmarken

ofta suttit »bredvid tingets, varmed ginge allt orätt till.

Rätten lät tydligen mildhet råda och nöjde sig med att

tilldela Lehn en varning. Men emedan den ljuvliga juletiden

och vår Herre Jesu Kristi födelse tillstundade, då var och en

borde och ville vara fredig, tog den borgmästaren och hans

hustru, hans niåg och dennes hustru samt borgmästarens legofolk

i Iv. M:ts hägn och beskydd.

Året 1G88 hade för Per Turdin varit synnerligen oroligt. Men

den följande tiden blev så mycket lugnare. Landshövdingen

Gotthard Strijk bevistade år 1689 d. 14 ang. en allmän råd­

1 På borgarnes resor till och frän marknaderna i lappmarken gick det merendels

livligt till, ty da pokuleradcs ofta grundligt och då gjordes även gamla

mellanhavandcn upp och det helst handgripligen. Yid ett sådant tillfälle synes

Lehn i bvn Gråträsk ha förgått sig emot Johan Johansson, ty denne erinrar

under denna rättogång honom om, liuru han där uppfört sig. — Även på

häradsskrivaren Maijmans bröllop hade Lehn skickat sig illa och överfallit

Johan Johansson med förtretliga ord. När så två personer leddo honom ut

därifrån och Lclin kom på Vastansunds gärde, drog han ut kniven och det

mot borgmästaren, som denne förmodade.


132 CONRECTOR TURDINS STRIDER.

stuga i Piteå, ocli detta tillfälle begagnade I. Lehn till att

framlämna en klagoskrift över borgmästare och råd i staden.

Uti saken mellan honom och conrectorem hade, sade han, hans

skäl och vittnen ej behörigen blivit hörda och upptagna. Han

begärde därför ny rannsakning. Till svar härpå uppläste

borgmästaren protokollet om Lehns sak och därjämte några

förnäma mäns skrifter och bevis angående Lehns förhållande

emot en och annan. Efter noga efterfrågan och underrättelse

förklarade landshövdingen, att Lehn hade intet vidare att tala

härå, utan skulle det förbliva vid magistratens slut och dom.

Från det straff, som hans oskäliga klagan hade förtjänt, förskonades

han, men han fick en allvarlig förmaning att därefter

innehålla med sådant oväsen och insolentier. Eljest

skulle han slutas ur staden.

Detta var ord och inga visor. Också synes Lehns oroliga

sinne hava lugnats härav, ty efter detta så gott som försvinner

hans namn ur domboken. Kommer så till, att hans ekonomiska

ställning synes under årens lopp blivit mindre god, så

kan man förstå, att han hade varken lust eller råd att på det

gamla viset agera inför rätta och ådraga sig dryga böter. Så

väl Turdin som andra stadsbor fingo efter detta vara i fred

för honom. På samma gång som Lehn upphör ock konrektorn

att skylta i domböckerna, vilket visar, att det verkligen

var Lehn, som var roten och upphovet till dessa ständiga

och förbittrade rättegångar. Slutet på det hela talar till förmån

för conrectorn.

Trots alla sina rättegångar synes Turdin ej stått illa anskriven

hos sina förmän i Härnösand. När Arnäs pastorat

var ledigt år 1(193, föreslogs han därtill av en konsistoriemedlem,

och en annan understödde förslaget men med den

motiveringen, att Turdin bleve överflödig i Piteå, då landshövdingen

sökte transportera trivialskolan ifrån Piteå till

Umeå. Ordföranden var dock icke med om förslaget: dels

var det ingen fara med skolan, dels var Turdin för gammal

till pastor. Att han av någon annan anledning skulle vara

olämplig, nämnes icke.

.J


COX HECTOR TURDINS STRIDER. 133

Konsistoriet hedrade honom till och med med förtroendeuppdrag.

På en synod i Härnösand i januari år lt>94 beslöts,

att ena året skulle sådan hållas där i staden och året därpå

i Västerbotten. Till orator på synoden i detta landskap påföljande

år utsågs Turdin; bland opponenterna nämnes Dn.

Joannes Biörn, picdagogus i Tornea. — Enligt Hülphers dog

Turdin år 1693. Hans änka, Elisabet Burman, nämnes 1707,

då hon sålde sin gård till en borgare för 290 daler k. ni.


S. Kollegerna Staplian Dalijn ocli Mårten

Beckman.

Det är icke blott skolans inspektor och de båda rektorerna,

som titt och ofta nämnas i domböckerna; detta var ock fallet

med flera av kollegerna. Redan förut ha vi omtalat, huruledes

Herr Staphan Dalijn rörande en hund hade en rättegång,

som i domarens ögon var alldeles onödig, och huruledes han

på ett gästabud svart förolämpade en borgarhustru. Men det

var ej slut härmed.

Dalin hade en svåger, som hette Johan och var av den redan

omtalade och ännu i våra dagar kvarlevande släkten

Klumb. Liksom de flesta lärarne hade även Herr Staphan

jord, och av någon anledning hade han till svågern pantsatt

några ägor. Men det gick här som så ofta eljest: man lånar

en vän och får igen av en ovän. När Staphan sedan inlöste

sin pant, fordrade svågern betalning för arbete, som han hade

nedlagt på jorden. Härav blev tingssak, och rätten tilldömde

år 1685 Ivlumben 47s daler k. m., och därmed skulle ock all

övrig pryetention vara upphäven.

Men de hade även andra mellanhavanden. Ivlumben hade

beskyllt Herr Staphans hustru för att ha rövat eller stulit

ifrån honom en ängeslott, och om den saken måste man även

inför rätta. Kollegans hustru nekade emellertid härtill, och

då några vittnen ej funnos, kunde rätten ingenting göra åt

saken, utan med den nyss nämnda domen skulle även detta

målet vara avslutat.

I nov. 1682 hade Herr Staphan att inför rätta svara en

borgares hustru. I en sedel (= brev) hade han skrivit till


KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN. 135

Östen Christierssons hustru Margeta Jöns doter och tillvitat

henne, det hon i hans hus skulle ha sagt, att hon ombeflitat

sig att förgöra sin livsfrukt. Då borgaren var borta på resa

till Stockholm, stämde hustrun sj älv kollegan härför för rätta.

Denne förklarade därvid, att han icke skrivit detta henne till

någon prejudis, utan allenast för att varna henne och förmana

henne att avstå med sådana ord. Rätten uppsköt målet till

hennes mans hemkomst, helst som det angick konsistorium

och borgmästaren ville consulera med prosten. I dec. var borgaren

hemkommen, och då övertog han sin hustrus sak. Först

skulle Herr Staphan i Erik Olofssons lui s ha överfallit Östens

hustru med skällsord, kallat henne »Skam — etc. Tyff» och

sedan dagen därpå skrivit den nämnda sedeln. När målet nu

skulle företagas, hade emellertid svaranden absenterat sig,

varför stadstjänaren sändes till honom för att anmoda honom

att komma upp och försvara sig emot sin vederparts käromål.

Herr Staphan nekade dock att göra detta personligen; men

hade Östen insinuerat något skriftligt i rätten, skulle han ock

skrifteligen svara. Tillfrågad, om han hade något skriftligt,

svarade Östen nej; han skulle och ville munti igen utföra denna

sak. Stadstjänaren skickades då för andra gången till Herr

Staphan med tillsägelse att komma och sin sak muntligen

förfäkta. Men Staphan nekade åter. Då skickades både notarien

och stadstjänaren till honom med befallning, att han

till det ringaste skulle bevisa rätten den äran och komma på

rådhuset till svars. Men Herr Staphan nekade framgent, först

emedan hans förman ej visste därav, och sedan emedan han

ej vore lagligen citerad, nämligen av en prästman och en rådman

eller annan hederlig borgare, vilket dock skulle hava

skett, då han ock lovat att comparera. För rättens förakt

fick kollegan böta 40 mark, och saken skulle stå honom lika

öppen. Huru det sedan gick med själva huvudsaken, känna

vi icke.

Hiilphers säger om Dalin, att han var en »orolig» man, och

det omdömet rättfärdigas till fullo redan av vad vi här på


136 KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCII MÅRTEN BECKMAN.

skilda ställen meddelat om honom, men ytterligare av vad

som berättas om honom senare.

Kommen ifrån Piteå till Burträsk i egenskap av komminister,

råkade han i delo med pastorn därstädes D:nus Isr.

Stecksenius. I ang. 1693 hölls därom rannsakning av prosten

Ericus Finur i Skellefteå. Pastor klagade, att Dalin l:o på

predikstolen ropat, att djävulen har upphetsat en hund emot

sig (honom), och kommer alltså hela hundhopen emot honom

skällandes; 2:o försummat göra gudstjänsten på en lördag,

ehuru hela allmogen kom tillstädes, när det ringde l:a gången;

3:o att han, när han om söndagsmorgonen kom tillstädes att

examinera Catechismum, gjort det med största förargelse.

När t. ex. bonden Anders Persson i Bygdeträsk läst 8:e budet,

begynte Herr Staphan säga, huru Anders gjort efter det budet,

fick så honom i håret och rev honom två gånger, knubbade

honom med nävan, vred hans näsa, så att blodet strömmade

efter; sedan tog han honom i handen, ledde honom ut på

kyrkogården och satte honom själv i st ocken, vilket allt styrktes

med en av sju bönder i Burträsk given attest; 4:o enligt

klagoskrift av Anders Eriksson i Bobyn hade Herr Staphan,

samma dag, som mannen var till Herrans nattvard, kallat honom

en otacksam hund och sagt sig skola sätta honom på

pliktpallen; vidare hade han bett honom köra ut de andra

hundarne. av kyrkan, efter han var spögubbe och hade sådant

kall. Äntligen hade Dalin, när han examinerade det 8:de

budet, ropat honom under ögonen, att han var en ljugare och

såsom en sådan borde härnäst lära det budet; 5:o till Lars

Andersson i samma by hade han under absolutionen och skriftni

ngen sagt: J)u är så uppstudsad av djävulen, och fånen

har så kiust tin x3ron, att du vittnar orätt emot predikanten

och går till skrift och icke bedes före: kanske du får fånen i

bröstet.5 Vid förhör av katekesen hade Dalin sagt till honom:

»Du skall böta 60 daler och sitta i fängelse och spisas med

vatten och bröd.»

Konsistoriet hade kallat de båda tvistande prästerna till

ett prästmöte i Härnösand, men stämningen kom dem för sent


KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN. 137

tillhanda eller två dagar efter det mötet var hållet. De blevo

därför kallade till konsistorieförhör, och d. 14 febr. 1694 inställde

sig- Herr Staphan. Denne förklarade sig oskyldigt angripen,

och på tillfrågan, om han genom sina »nagelstickande

predikningar» givit anledning till oenigheten, svarade han nej;

han hade predikat, som om han verbotim följt en postilla

(postillant). Sedan frågade superintendenten, om de ödelagt

brännvinskrogen i Burträsk, vartill Herr Staphan svarade, att

sedan aktionen begyntes mellan pastor och honom, hade pastorskan

var lördagsafton låtit utbära en tunna öl åt dem, som

höllo med pastorn.

Fyra dagar senare var ock pastor kommen till Härnösand,

och då blev det ett både långvarigt, allvarligt och grundligt

förhör, om vilket vi här endast kunna lämna några antydningar.

Först rannsakades rörande pastors nyss nämnda anklagelser

eller om de insolentier, som Dalin hösten därförut

skulle ha begått. Dalin bemötte dem sålunda:

Pankt 1. (Om den hetsade hunden.) Detta tal hade pastorn, såsom

han själv förklarade, tagit åt sig, emedan han då låg i träta

med Dalin. Men detta var alldeles orätt, påstod denne. På Simonis

et Judas dag hade Dalin på predikstolen talat om världens hat

och förföljelse. Därvid följande Tertulliani och Augustini

språk och anledning, hade han sagt: »Så går ock nu till:

när en begynner hata och förfölja sin lärare, kan han ock

komma andra därtill såsom en hund : när han begynner skälla,

kan han ock komma andra därtill.» Att han angripit något

stånd, vore idel calumniœ och osanning.

Punivi 2. (Om den försummade gudstjänsten.) Aldrig mera

än den gången hade Dalin försummat gudstjänsten, och då

hade det skett för den svaga isens skull, som han och hans

grannar skulle övergå. Därpå hade han ock attest.

Punkt 3. (Misshandel av Anders Persson.) Dalin bestred

varje misshandel av Anders Persson. Honom hade han aldrig

överfallit eller slagit i kyrkan under examine catechetico.

Därpå hade han flera bönders attest.

Panici 4. (Om skymford och hotelse.) Även Anders Eriks­


188 KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCII MÅRTEN BECKMAN.

sons klagan var obefogad. Denne hade efter allmogens begäran

kommit till Dalin och bett honom att hålla predikan

på måndagen, så att bönderna kunde lisas (befrias) på S.

Jacobi dag, som inföll i den veckan. Därvid hade Anders

uppvisat allmogens sedel, som var ställd till pastorn. Med

anledning därav hade Dalin sagt: »Den är icke mig tillskriven,

utan du går på bespejeri; och mig står intet att disponera

om predikan utan kyrkoherden. Då förevitade bonden

Herr Staphan, att han skulle hålla en obillig räkning med

kyrkoherden, varvid Staphan svarade: »Ditt ämbete är att

köra lit hundar av kyrkan och sätta fram horpallen, när så

behöves (efter han är spögubbe), men icke att göra räkning

mellan mig och kyrkoherden.»

Punkt 5. (Lars Anderssons besA^är.) Efter Herr Staphan

så hårt skriftat, hade Lars ej torts gå till skrift enligt besvärsskriften.

Saken förklarades av Dalin på följande sätt:

Lars tillika med 100 personer voro till skrift d. 23 april året

därförut om en lördag, men om söndagen gick han intet fram

till duken. Detta hade Dalin ogillat, men han hade icke angripit

något stånd eller nämnt någon vid namn; då talte han

också ej allenast om falskt vittnesbörd och lögn, utan ock om

andra flera synder efter 10 Guds buds anledning.

Pastor Stecksenius hade ock några andra klagomål emot

Dalin. Så anklagade han denne för olydnad. Pastor hade

nämligen låtit genom klockaren tillsäga honom, att han ej

skulle slå för mycket vin i kalken, men då hade Dalin svarat:

»Jag gör, som jag vill.» Själv sade Dalin sig ha sagt: »Jag

vet väl, vad jag härtill skall göra och slå i.» Pastor hade

vidare förehållit Dalin att vörda sin pastor såsom sin förman,

men då hade Dalin svarat: »Biskopen är min förman»,

Praesul yttrade härvid: »Det är oss fast okärt och otjänligt

att hava sådana discurser i en offentlig socknestuga. Det är

sant, jag är hans och andras förman; dock bör pastor njuta

sin respekt och heder.» Vidare hade Dalin lipat åt sin kyrkoherde

på kyrkogården, när ett lik begrovs; men detta vore

berättat av ovänner, sade Dalin, och han hade aldrig sådant gjort.


KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN. 139

Vid förhöret föredrogs en med socknens sigill försedd klagoskrift

emot Dalin, som insänts till konsistorium och med

vilken avsågs ingenting mindre än att klaga bort komministern.

Om denna påstod Dalin, att endast 7 personer ropat och samtyckt

till densamma. Habes testimonium (har du intyg därom)?

sporde Prœsul: Sa var för honom sagt, blev svarat.

Prœsul ålade då Dalin att skaffa sig skriftlig attest därpå.

Mela församlingen törs ej giva någon», svarade Dalin. »Veni

nekar?» sporde härvid pastor.

Kyrkoherden och komministern hade några ouppgjorda räkenskaper

sinsemellan. Differensen var ej större än 20 à 30

daler, men ändock uppstod därom stor oenighet, klagomål och

träta. Även församlingen hade lagt sig i saken och i sin

skrift anklagat Dalin för att ha lämnat pastor en räkning, som

icke var riktig. Orsaken till denna inblandning var den, att

pastor i sockenstugan sagt, att räkningen var obillig samt, enligt

eget medgivande, låtit kalla Dalin till räkning i församlingens

närvaro, och denna kallelse hade skett — från predikstolen,

ett handlingssätt, som biskopen karakteriserade såsom

rätt oanständigt. Räkningen skulle efter pastors tillkännagivande

ske i sockenstugan samma dag efter predikan. Men

därav blev intet, ty Dalin hade icke räkningarna med sig och

kunde icke heller så hastigt gå hem efter dem, emedan hans

bostad låg ett stycke därifrån. Han infann sig emellertid i

sockenstugan utan att dock där göra upp sitt mellanhavande

med pastor. Detta vann biskopens fulla gillande, ty eljest

hade Dalin gjort sig skyldig till sabbatsbrott. I sockenstugan

hade Dalin enligt samma anklagelseskrift varit »rasande».

Pastor förklarade nu detta så, att han lopp, sticken och onder,

utur sockenstugan. Prœsul: »Varför gjorde Dalin det?» — Respondit

Dalin, att pastor kallade sig (honom) ljugare. Pastor:

Bevisa det! — Respondit Dalin: Att hela församlingen det

hört. —

Av allmogens många klagomål förbigå vi åtskilliga och anteckna

blott följande: att Dalin sagt, att pastor skulle akta

sig, att icke han (Dalin) »stryker kappan av honom», vartill


140 KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN.

han dock nekade; att Dalin predikat hårt över det


KOLLEGERNA STAPHAN DALIJX OCH MÅRTEN BECKMAN. 141

icke stå till vid sanningen. Till sist kom mannen med några

bestämda uppgifter. På en storböndag hade Dalin slagit Erik

Andersson i Långvattnet, och Christiern i Abyn lät han aldrig

vara i fred utan trätte på honom. Dalin svarade, att, om han

trätt på honom, så hade mannen gjort något stort skälmstycke,

flyttat råmärke i åker ock äng eller, såsom hänt en gång,

tagit en lagskrinda hö på hans äng. Vidare hade Dalin bamiat

Lars Andersson i Bolbyn så, att denne så när kommit från

vettet. Dalin svarade, att mannen visserligen gått till skrift

men sedan ej till nattvarden.

Herr Staphan hade i tvenne skrifter till konsistorium givit

sina klagomål emot pastorn till känna. De innehöllo i huvudsak

följande:

Pastor och hans hustru hade honom förolämpat och stämplat

efter lians välfärd, vilket han ville bevisa därmed, att de ville

förhålla honom hans förtjänta lön; att pastoris hustru sagt

sig skola piska honom, vilket löjtnant Nymans hustru berättat;

att pastorskan kallat Dalin Daleoxe 1 och hans hustru

Lapplcutta, vilket pastor dock alldeles förnekar. Dalin invände:

Nils Nilsson i Bygdeträsk skall det vittna och besanna,

men törs icke det göra, att han icke må bliva utskjuten

av synagogo. Yidare skulle pastor ha förskrivit Dalin till

landshövdingen, och hans hustru hade i pastors och klockarens

frånvaro kommenderat om ringningen. Han hade ock beskyllt

henne för otidigt drickande och hennes man för att ha önskat

honom (Dalin) 49 djävlar. Denna Sista beskyllning torde

emellertid varit obefogad. Länsmannen hade hört kyrkoherden

och hans hustru träta med Dalins hustru i kyrkohärbärget

om lönen, och därvid hade 49 daler nämnts, men icke

lika många djävlar. En klagopunkt lydde så, att pastor icke

tillät sin komminister att giva honom nattvarden utan brukade

därtill Herr Hans Finur, komminister i Skellefteå. Pastor

angav som skäl härför, att Dalin skämt hans hustru. »Vore

I ovänner då?» sporde biskopen. »Ja», blev svaret. »Det var

1 Öknamnet syftar troligen därpå, att DaJén var född i Härjedalen. Var

hans hustru frän -Lappland?


142 KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN.

icke vackert», fortsatte biskopen, »att gå till Herrans nattvard

oförsonter med sin nästa och ganska oanständigt att därvid

bruka en extraneo (en utomstående) framför sin kaplan och

medarbetare. Pastor upplyste emellertid, att Herr Hans icke

var enkannerligen ditkallad för den saken, utan han hade

kommit dit för att hälsa på sin svärmor, och då hade kyrkoherden

anmodat honom att giva sig och hustrun nattvarden.

— Ett klagomål lydde så, att pastor tålt, att hans

åhörare gått druckna till kyrkan; men pastor bestred det:

han hade ej tålt det, om han blivit det varse. Utom det

nämnda öknamnet hade Dalin av pastorskan även fått andra,

nämligen porthund, skamhund, fähund och bälghund, och pastor

hade dikterat det brev, som församlingen skrivit till konsistorium

om Dalin. Pastor nekade- ej till denna sista beskyllning

men sade, att det skett, emedan det var församlingens

enhälliga mening att notificera Dalins orolighet.

När förhöret avslutats och konsistorium höll överläggning,

tyckte alla konsistoriales väl vara, att pastor och komminister

kunde förlikas, vilket blev enhälligt slutet. Men vars och

ens fel uppsattes och ställdes dem under ögonen. Pastor Stecksenio

låg det till last: att han av predikstolen stämt sin komminister

sig till privat räkning, det en grov ting är; att han

skulle så förakta sin medarbetare, att han icke tillät honom

sig och sin hustru kommunicera med Herrans nattvard utan

tog en främmande; att han tog sig före att på en sabbatsdag

hålla räkning; att pastor förmanas att styra sin hustru, att

hon ingen förargelse därefter måtte åstadkomma; att avlägga

krögeri och gå i kyrkan under Catechismi examine. Pastor

inkallades och fick för dessa fel ett hart tilltal, varpå han på

sin sida lovade bättring. Dock sade han sig högst förtryta,

att hans komminister förtalar honom i socknen. Herr Praisul:

»Han skall ock få sin tillbörliga näpst.»

Sedan föreställdes komministern dessa fel: att han ej givit

pastor skyldig vördnad, vilket bevisas av predikans utlysande pä

måndagen utan kommunikation, då han ville låta begrava sina

barn ; utan pastoris vetskap tager böter av dem, som sig ifrån


KOLLEGERNA STAIMI AX DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN. 143

Catechismi examine absentera, gått sticken utnr socknestugan;

att kan innehåller med sina nagelstickande predikningar och

att fulminera på sina ovänner, dock förtager ingen predika

lagen, allenast det sker med saktmodighet och lärdom, såsom

Paulus lärer; beskyller, att pastor drager församlingen till

helvetis genom sina predikningar. Herr Stephan inkallades,

då ock honom hans fula och grova fel föreställdes med en

sådan tillbörlig näpst och åtvarning, att, där han därefter

skulle komma igen, hela denna saken skulle stå öppen.

Bonden Joen Håkansson, socknens fullmäktig, förehölls, huru

församlingen utan skäl sökte avklaga sin kaplan, mera kanske

genom andras ingivande än egna råd. Och förmantes allmogen

genom sin fullmäktige att avstå med sina fåfänga

klagomåler och leva enigt med sina själasörjare. Biskopen

frågade slutligen, om pastor och komminister ville förlikas.

He svarade ja, och pastor A'ore strax redobogen att slå sin

komminister i hand på god vänskap; detsamma gjorde ock

komministern godvilligt, och skildes således välförlikta och

goda vänner åt.

Så hade då dessa långvariga och hetsiga strider fått ett

lyckligt slut! Hock, alldeles lyckligt var det icke, ty den

ene parten, pastor Stecksenius, avled hastigt i Härnösand,

innan han hunnit lämna staden. Herr Staphan åter kunde

glädja sig åt ett tydligt bevis, att han åtnjöt biskopens

och konsistoriets förtroende. Prosten M:r Olaus Lidman i

Tuna i Medelpad hade vid denna tid anhållit om en kaplan

i stället för den ovärdige Per Hogzelius, och då sade sig konsistorium

ej kunna göra något bättre förslag, än att för honom

föreställdes just vår kaplan i Burträsk, Hn. Stephanus Halin.

Vidare säges det om denne, att han var en både nykter och

nitälskande man i sin predikstol. Genom en sådan anordning

skulle för övrigt rum öppnas i Burträsk igen, heter det.

Så fort Stecksenius avlidit, begärde änkan d. 6 mars 1(394

sin son Daniel Stecksenius till hjälppräst; denne studerade

då i Äbo. I en ny skrivelse begärde hon en vecka senare en

studiosus Daniel Hambrin till sin nådårspräst, och slutligen


144 KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN.

tillkännagav Nicolaus Spolander, dä komminister i Bygdeå,

för konsistorium, att församlingen tänkte begära, att huset

kunde, upprättas genom någon kapabel man; »och är dess förslag»,

heter det, »på Herr Hans Fluur, som en änkling är.»

Denne var då komminister i Skellefteå. — Men änkan hade

även ett annat bekymmer än det om nådårspräst. Herr

Stephan skulle nämligen enligt henne ha hjärtligen glatt sig

över hennes sal. mans hastiga frånfälle, och han skulle även

ha utspritt, att mannen fått någon hård dom i Härnösand in

consistono i den här skildrade aktionen och »något förverkat .

Konsistorium var emellertid icke övertygat om behovet av

en hjälppräst: då där icke var mera än ett altare, borde Dalin

kunna uppehålla tjänsten, tills annan anstalt gjordes om vakantien.

Beträffande Dalins glädje över pastors död och hans

spargament skulle man tillskriva änkan, att hon inkomme

med bevis därpå, då Herr Stephan skulle få tillbörlig näpst.

Även till honom skulle avgå brev, att han skulle avstå med

sådana otidigheter, där så i sanning funnes. — Till Stecksenii

efterträdare i Burträsk pastorat rekommenderades av konsistoriet

först kollegan i Piteå Nie. Fellenius, men beslutet

ändrades, och skolmästaren i Umeå Per Attmarius blev den

lycklige, sedan han av pastor i Bygdeå Herr Jacob Burman

föreställts församlingen och denna förklarat sig vara med

honom gärna nöjd samt vilja mottaga honom. Fellenius sökte

sedan Indals då lediga pastorat i M edelpad, men kom ej heller

dit. Han fick .slutligen Över-Ivalix pastorat och dog där år

1709. Herr Stephan Dalin slutade sina dagar år 1719 såsom

komminister i Burträsk och torde nog där ytterligare haft

många strider, ehuru de icke kommit till vår kännedom.

Mårten Beckman, borgareson från Härnösand, var på 1690talet

kollega i Piteå samt på samma gång stadskomminister

därstädes. Vi ha icke funnit så synnerligen fullständiga underrättelser

om honom, men så mycket veta vi emellertid, att

man ganska tryggt kan säga om honom, att han var den

ovärdigaste av lärarne härstädes på den tid, som här är i


KOLLEGERNA STATHAN DALLTN OCI1 MÅRTEN BECKMAN. 345

fråga, och det vill icke säga så litet. Med tuHnären Michel

Tärnan hade han en långvarig tvist. I ang. 1693 skrev denne

till konsistoriet med begäran, att detta skulle tillhålla Beckman

att avbörda sig de »gamla beskyllningar», som tillagts

honom. Vilka dessa voro, namnes ej, men man kan ana det

av vad som längre fram meddelas. Till konsistorii fullmäktige

a Beckmans sida vid rättegången hade Turdin förordnats,

men med honom var Tåman ej nöjd. I samma brev

anhöll denne därför, att en annan skulle utses i hans ställe.

Hans skäl var, att Turdin förtalt honom och hans tjänst.

I brev till prosten Esaias Graan i L uleå anhöll, konsistoriet

nu, att denne skulle dels tillhålla Beckman att purgera sig

för de nämnda beskyllningarna, dels ock varna Turdin för

sådant tal, som han haft om tnllnären.

Prosten hade emellertid icke så dåliga tankar om Beckman.

I svaret på konsistorii skrivelse säger han, att denne alls icke

tänkt på att uppskjuta rättegången; det vore en hel osanning.

Han hade blott hos landshövding Douglas begärt, att denne

skulle förordna en opartisk domare mellan honom och Tåman.

— Emellertid fick Beckman på egen begäran Herr Samuel

som konsistorii fullmäktig. När så Turdin i Piteå erfor, vad

Tåman skrivit om honom, stämde han honom för rätta, särskilt

förtörnad däröver, att Tåman om honom sagt, att han

haft sin tjänst och sitt ärliga namn på förklaring.

Stridens vågor torde vid denna tid åter gått högt i Piteå.

Samtidigt med denna tvist mellan Tåman och Beckman antecknas

i konsistoriets protokoll d. 28 febr. 1694, att rector

Schöbe M. Daniel Nordin, conrector Dn. Petrus Turdin och

collegi» Dn. Nicolaus Fabricius, Dn. Martin Beckman och Dn.

Ericus Nascanius, d. v. s. tydligen hela kollegiet, besvärat

sig över den förföljelse, varmed de esomoftast blivit försökta

i sitt ämbetes förrättande. De påkallade därför nu konsistorii

beskydd. Deras begäran lades ad acta, och mera känna vi

icke om densamma.

Om striden mellan Tåman och Beckman veta vi icke heller

så mycket, men åtskilligt av vad som härom namnes före-

II —140303. Nordlandet, XorrUinslst skolliv.


146 KOLLEGERN4 STAPHAN DALIJX OCH MÅRTEN BECICMAX.

faller litet egendomligt. I okt. 1694 underrättar Tâman konsistorium

genom brev därom, att kan ingått förlikning med

Tâman ock till bekräftelse härpå medsänder kan avskrift av

förlikningsskriften, vidimerad av conrector Turdin. Men i

början av följande år fick konsistoriet från motparten ett brev

av alldeles motsatt innehåll. Tâman förklarade nämligen i

detta, att han alls icke ingått någon förlikning med sin antagonist.

Så var ock fallet. I konsistorium upplyste nämligen

biskopen d. 20 febr. 1695, att tullnären förklarat sig ej

kava underskrivit någon förlikningsskrift. En »irring» vore

begången men icke av Beckman utan av domaren. Denne

hade nämligen låtit skriva två likalydande skrifter och själv

skrivit sitt namn under den ena, men skickat den andra till

tullnären. Ock som kan visst mente konom vilja underskriva,

satte han ock kans namn under sin skrift samt lät så vidimera

ock överskicka den, ett ganska lättvindigt sätt att gå

till väga, om det nu verkligen var så tillgänget. Biskopen

berättade emellertid (troligen från Visitationen vintern 1694—

95), att han till Beckman sagt: »Lägg ifrån Eder detta!»

Konsistorium beslöt ock att befalla denne att utföra saken.

Frågan började således att taga en för Beckman obehaglig

vändning. Och det blev snart värre. 1 april 1695 inkommo

till konsistorium besvär ifrån Piteå stad över dess predikant

Herr Mårten Beckman. Ehuru av biskopen vid dennes sista

visitation där på orten påmind och befalld att avbörda sig de

äreröriga beskyllningar, som påförts konom, kade han intet

skött eller brytt sig därom, varav församlingen toge stor förargelse.

Staden begärde därför, att Beckman måtte ännu en

gång kärom allvarligen påminnas. Nu äntligen synes konsistoriet

lia kommit pä det klara med vad slags man denne

Beckman var.

Det märkes», heter det, »av Herr Mårtens åtbörder, att han

är en onyttig och ovettig maiu ; och det beslöts att skriva

till landshövding Douglas med begäran, att han mätte tillhålla

Beckman att in foro competenti purgera sig från berörda

last. Härom skulle man ock underrätta staden.


KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN. 147

Vilken denna last var, får man veta av konsistorii protokoll

d. 23 sept. 1695. Från landshövdingen von Valter

hade då ingått ett brev med underrättelse därom, att Herr

Mårten Beckman var lagligen dömd brottslig till hor cri, som

han i många år lönnligen bedrivit med Brita Sterner. Herr

Mårtens och kvinnans horebrev sinsemellan voro bilagda

denna skrivelse. Kort därefter ankom till konsistoriet ett

nytt brev från landshövdingen, vari omtalas, att Beckman av

hovrätten dömts skyldig till Guds ords och sakramentens missbruk

i sina ogudaktiga brev till Brita. D. 20 nov. 1695 fick

konsistorium underrättelse om en d. 12 sept. s. å. i Piteå

hållen rannsakning med Beckman angående Guds ords missbruk

i hans lättfärdiga brev. Avsändaren var kyrkoherden i

staden Christ. Anzenius.

Beckman blev till sist avsatt, såsom Hülphers uppgiver,

»för grova laster», och han lär därtill ha blivit dömd till

Marstrand att arbeta i 6 år. Han dog emellertid redan år

1695.

Några år äldre än han var kollegan och stadskomministern

Isak Aug. Bång, länsmansson ifrån Fjäl i Medelpad. Hans

verksamhet här uppe blev emellertid icke långvarig: han blev

kollega år 1690 och »omkom» året därpå. Hülphers nämner,

att han sköt sig, men lämnar oavgjort, huruvida det skedde

med vilja eller av våda. Samme författare yttrar ock, att

anmärkningarna om denne och några av hans efterträdare

äro »obehagliga», och det är nog icke för mycket sagt. Säkert

är, att betänkligt många lärare här uppe högst illa uppfyllde

de berättigade fordringar, som författarne av 1649 års skolordning

hade uppställt.


9. När svärdet hängde över skolan.

Att lärarnes arbete i skolan skulle bli lidande av dessa och

dylika strider, är icke underligt. Skolan befann sig ock på

början av l(!90-talet i sä svårt lägervall, att dess tillvaro var

allvarsamt hotad. Faran koin ifrån landshövdingen Gustaf

Douglas, vilken ingått till regeringen med förslag om skolans

flyttning från Piteå till Umeå. Hans skäl voro i huvudsak

följande: Ehuru skolan njöte ett underhåll av 2 à oOO t:r

spannmål av vissa därtill anslagna kyrkohärbärgen, skaffade

docentes dock genom sin »nacklässighet» ringa frukt därför.

Var och en av dessa ägde, säger han, allenast 6 à 7 discentes,

och dessa vore enligt honom till på köpet av ringa profect. Föräldrarna

ginge därför också ofta förbi skolan och sände sina

barn till gymnasium eller till någon annan skola. Medan det

här stode så illa till, blomstrade däremot paidagogien i Umeå.

Yid denna funnes visserligen blott en skolmästare och en

underskolmästare, men mot helt ringa underhåll informerade

dessa med större flit ungdomen. Landshövdingen menade

därför, att det ej vore något orimligt, om trivialskolan flyttades

ifrån Piteå till Umeå eller om åtminstone lönen bleve

med docentibus proportionerad.

Att landshövdingens förslag ansågs farligt för skolans bestånd,

synes av ett yttrande vid samma tid i Härnösands konsistorium.

Kyrkoherden Ol. P. Sandin i Arnäs var död, och

man överlade om vem som lämpligen skulle bliva hans efterträdare.

En consistorialis nämnde därvid, såsom vi redan

omtalat, conrector Per Turdin i Piteå, och en annan instämde

däri med den motiveringen, att landshövding Douglas då sökte


NÄR SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN. 149

transportera Piteå trivialskola till Umeå. Biskopen var dock ej

med om detta förslag: lian menade, att ingen fara vore med

skolan.

Den klagoskrift rörande skolan, som landshövdingen insänt

till regeringen, skickades i jan. 1694 av konsistoriet till prosten

Esaias Graan i Luleå med anmodan till honom att pä ort

och ställe rannsaka om förhållandena och därom insända relation.

Uppdraget utfördes mera snabbt än grundligt. Redan

en månad senare var prostens berättelse i konsistoriets händer,

och ett kort referat av denna inflyter i protokollet. Prosten

nämner först, att vid hans ankomst var väl schohcbetj änte

någon häpenhot påkommen; men när han begynte föreställa

dem saken, hade mesta parten beropat sig på Gud och sitt

samvete, huru de sina tjänster förestått, och sagt sig vilja

stånda till svars inför sin Gud, sin konung och sina andliga

övermän. Om Petrus Turdin och Nicolaus Fabricius yttrar

sig prosten särskilt och säger, att de ingalunda varit försumliga.

Han hade själv examinerat deras disciplar och funnit

dem som de andra av tämmeligen vackra profeeter.

Med anledning av denna berättelse yttrade biskopen, att

ehuru prosten icke velat utlåta sig, syntes likväl, att han

odelat fliten» (d. v. s. i avseende på fliten skurit alla lärarne

över en kam), efter han ej nämnt vare sig rektor Nordin eller

en annan vid namn Bäckman. Över den förres naeklässighet

hade borgarne i Piteå klagat, och konsistoriet avlät nu - en

skriftlig uppmaning till dem att inkomma med viss berättelse,

huru han förut skickat samt då skickade sig i sitt

leverne och vid barnens information. Borgarna komma också

snart med sitt svar, vilket tyder på svåra förseelser hos rektorn

men ock på mycket överseende hos dem själva. De medgiva,

att han i förstone, när han dit kom, varit något felaktig,

men höllo före, att han senare bättrat sig. I början

hade han, heter det, varit mycket fattig och måst mången

om bröd anlita. Hans besökande blev därför av många illa

uttytt. Men sedan hade de intet att beskylla honom för,

utan, så vitt dem veterligt vore, hade han gjort sin flit


150 NÄR SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN.

med de barn, som varit under hans information, Rektor

själv ursäktade sig ock samtidigt för beskyllningarna ock tog

Gud till vittne, med vad Hit han drivit ungdomens studier,

varjämte han begärde Consistorii beskydd emot sina missgynnares

illvilliga förföljelse.

Landshövdingens anslag väckte oro i Bottnen, ty trots allt

ville man behålla sin skola. Borgmästare och råd såväl i

Piteå som i Luleå gjorde också vad de kunde till den ändan.

För större commoditets skull önskade de behålla skolan och

anhöllo i en skrivelse, att konsistoriet måtte behjärta deras skäl,

då de hoppades, att landet (d. v. s. landskapet) skulle få

hugna sig åt det kungl. benefìcio.

Redan innan denna påstötning kom, hade konsistoriet d.

30 aug. 1693 vidlyftigt och med allt eftertryck bemött landshövdingens

skrivelse, vilken av detsamma karakteriserades

såsom omild. Aldrig hade enligt konsistoriet någon anklagat

alla docentes för nacklässighet, utan det var blott rektor

Nordin, som vintern därförut angivits, och då hade konsistoriet

vederbörligen påmint honom om hans skyldighet. Att i

Piteå vore få lärjungar, bestreds ej; men därtill vore ej prœceptores

skulden, utan det berodde, såsom socknen ofta intygat,

på skolans transport till nya staden. Efter denna vore

det nämligen ej längre så bekvämt att föra matsaker till

barnen som förut. Till gamla staden hade föräldrar kommit

var kyrkodag och då kunnat förstärka matförrådet åt de

studerande barnen. Yid kyrkan hade föräldrarna ock haft

sina egna hus, så att de sluppit leja sådant, och där hade

de ock kunnat hålla sitt eget folk till barnens skötsel. 1 Denna

paucitas (fatalighet) förorsakades således icke av prœceptorerne

utan av dem, som voro rådande över sina barn. För

övrigt hände det, heter det vidare, såsom ofta vid akademien

och annorstädes, att de lärdaste män plägade hava minst

disciplar till talet. Ringheten berodde ock därpå, att classis

infima och den därför anslagna lönen transfereråts till Umeå.

1 Skolbarnen hade således bott i de avlägset boondo böndernas kyrkstugor

på kyrkvallen.


NÄR SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN. 151

En följd härav var den, att föräldrar, innan de satte sina

barn i skolan, måste förut hemma lära dem kristendom och

svenska; men när de lärt dem detta, tyckte somliga föräldrar

det vara nog och komme så ej vidare att hålla sina barn i

skolan. — På de ringa framstegen i Piteå skola ville konsistoriet

ej heller tro, och med tryggt samvete kunde det ej

säga annat, än att de elever, som därifrån kommit till Härnösand,

av deras prov och skrifter att döma varit lika goda

som de, vilka frekventerat skolan i stiftsstaden.

Uppgiften, att man i Piteå och dess omnejd skulle, med

förbigående av stadens trivialskola, sända sina barn till gymnasium,

trodde konsistoriet ej heller på, utan menade, att

därpå skulle knappt ett exempel kunna uppvisas. Talet om

den stora frekvensen i Umeå skola liölle lika litet streck, ty

knappt 2 eller 3 lärjungar hade årligen därifrån kommit till

Härnösands eller Piteå trivialskola. Att lärjungeantalet i de

högre klasserna minskades, bevisade enligt konsistoriets åsikt

ej något emot lärarne; det berodde helt enkelt på allmogen

själv. De, som ej ville hålla sina barn till boken, toge dem

merendels ur skolan, när de lärt läsa svenska och latin och att

räkna. Detsamma vore ock förhållandet i Härnösand.

Landshövdingens skäl för skolans förflyttning kunde konsistoriet

således ej gilla, men i ett avseende önskade det villfara

hans framställning. Det superplus eller överskott, som

bleve av den till Piteå skola anslagna spannmålen, ville det

anslå till docentibus vid Umeå barnskola.

Consistoriales hoppades tydligen, att denna framställning

skulle avvärja den hotande faran, och biskopen yttrade, att

ingen fara vore med skolan. Några år senare hade han emellertid

ändrat åsikt. Yid sammanträde i konsistoriet d. 10

april 1695 discurrerades om Piteå skola och »det slätta tillstånd^,

vari hon befann sig, och biskopen yttrade, att hon, på

grund av rektors försummelse och inkapacitet, visserligen

lolle, om ej mått och steg vidtoges. Hans förslag var därföre

att flytta Nordin från rektoratet i Piteå till notariatet

i Härnösand. Consistoriales voro ock av den meningen, att


152 NÄR SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN.

en »god man» behövdes i Piteå, och en anförde, att landshövdingen

befallt, att när någon funne rektor Nordin ined »brännvinskappen»

skulle han strax draga honom därifrån i skolan.

Men man befarade, att han icke »hade hand» att vara notarius.

Duger han icke därtill, så duger han mindre att sittja

rektor och undervisa ungdomen», var biskopens svar.

Den föreslagna anordningen gillades emellertid ej, utan man

beslöt att skicka en prästman v. n. Wänman på Nordins plats,

helst som det var bekant, att denne ville dit. Man hoppades

tydligen, att på detta sätt ha avvärjt faran, ty det beslöts

att låta vederbörande, d. v. s. landshövdingen, förstå detta förslaget,

varav framginge, att Consistorium ville vara sorgfälligt

om skolau i fråga.

Några månader senare var samma ärende åter före i konsistorium.

Man hade gjort upp den nämnda planen utan att

fråga Nordin till, och en av consistoriales yttrade nu, att man

tvivlar, om man får M. Nordin ifrån Piteå. »Vilken haver

honom så hårt insatt?» frågade biskopen. Då söktes in actis

och befanns, att han fått Consistorii fullmakt men icke K.

M:ts. Till förmån för Nordin yttrade sig ett par consistoriales.

Lektor Öman menade, att ingen rannsakning vore gjord

rörande hans förhållande. »Det synes väl, hurudant det är,

av skolans tillstånd samt Piteå stads sista klagomål», svarade

biskopen; »och är han icke capabel att förestå tjänsten, vilket

vid sista Visitationen befanns, jämväl i exercitiernas corrigerande

i stylo.» En annan invände, att Nordin icke kunde

subsistera, om man toge honom med hustru och barn ifrån

skolan. »Därtill måste linnas råd, och icke fördenskull skolan

lida», svarade biskopen, som därjämte anhöll, att det för allt

åtal måtte inprotokolleras», att han in consistono sagt, att

skolan i Piteå behöver en allvarsam man, så framt hon skall

kunna bestå.» — Den nämnde lektor Oman föreslog då en

annan vid namn M. Nesselius, vilken vore en gammal academicus

och ti,v superintendenten Micrander berömts för en vacker

och capabel dräng. Biskopen sade sig emellertid intet taga

några andra consilier utan ville avgöra saken själv. Han


NÄH SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN. 153

menade ock, att han försvarliga gjort, om-Wänman komme

till Piteå, såsom varit på förslag. När brevet om det förra

beslutet skulle underskrivas, hade consistoriales söndrat sig,

så att brevet ej kunnat avgå. Till slut var motståndet

brutet, och det beslöts att erbjuda Wänman platsen, därest

ombyte kunde ske med rektor i Piteå. Från Wänman kom

snart svar, att han visserligen önskade sig en annan befattning,

ett lektorat i Härnösand, men i brist på annat vore

han nöjd med Consistorii tillbud. Nu tycktes saken vara klar,

men man hade sålt huden, innan björnen var fälld, ty Nordin

underrättade i brev, att han ville sitta vid sin lägenhet. När

detta ankom, hade biskop Steuchius lämnat Härnösand, utan

att efterträdaren, superintendenten Micrander, ankommit, varför

intet vidare gjordes åt saken, än att Nordin tillsades att

»göra sitt prov», tydligen inför konsistorium. Samtidigt förordnades

om inspektion av skolan. Lektor Anzenius hade

utnämnts till pastor i Piteå och skulle vid samma tid begiva

sig dit. Han fick då i uppdrag att vid framkomsten vara

tillstädes vid examen i skolan och granneligen efterhöra, huru

med skolans tillstånd vore beskaffat, och att därom göra sin

berättelse. Huru inspektionen utföll, känna vi ej ; det enda vi

veta är, att Nordin nekade att avgå ifrån rektoratet och att

Wänman fick Log. och Phys. lektionen i Härnösand. Nordin

innehade rektoratet till sin död år 1708.

Det vill synas, som hade man efter allt, som passerat i

Piteå, ej längre där varit riktigt belåten med det sätt, varpå

konsistoriet skötte skolväsendet i Övre Norrland; och om så

var, kan knappast undra däröver, då så många ovärdiga lärare

skickats dit upp. Även vid andra skolor stod det illa till

vid samma tid eller litet senare. Så var fallet med lappskolan

i Lycksele. I skrivelse till konungen d. 5 okt. 1717 klagar

landshövdingen Magnus Grönberg 1 allvarsamt över tillståndet

vid denna. Skolgossarne vore, säger han, blott sex, och detta

ringa antal kunde ej väcka förvåning, då i lappmarken ännu

1 H. A. Landshövdingarnes skrivelser. Västerbottens län. 1714—18.


154 NÄR SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN.

vore kvar en »rot av hedniskt mörker», så att folket kunde

räknas lor halvt hedniskt. Och orsaken därtill vore, säger

han, de »slätta prästerna». Ej mäktiga det lapska språket,

predikade dessa på predikstolen på svenska, medan tolken,

som stode på gången, sedan uttydde deras ord på lapska.

Vidare vore det en del av slika präster, som då ännu förde

ett oticligt leverne med fylleri och andra straffbara laster.

Landshövdingen föreslog därför bl. a., att skolan skulle transporteras

till Umeå, varest gossarne kunde lära bättre seder

och ständigt vara under noggrannare uppsikt av stadsskolemästaren.

I Piteå hade rektor Daniel Steccenius avlidit, och en efterträdare

behövdes. Då ingriper ingen mindre än samme landshövding

och vänder sig icke till konsistoriet utan direkt till

konungen för att få en sådan. I skrivelsen, som är av d. 5

maj 1718, anhåller han, att till befattningen måtte förordnas

mag. Jacob Orre. Denne vore barnfödd i socknen, hade påkostat

sina medel till sina studiers fortsättande vid akademien

i många år, varigenom han vunnit ett berömmeligit

framsteg till graduili magistri, och äntligen hade han genom

sitt skickliga och anständiga leverne gjort sig capabel att

förestå detta rektorat, därest konungen skulle vilja meddela

honom fullmakt därpå. — Rektor blev emellertid en annan.

Aven ifrån Umeå förspordes missnöje med konsistoriets sätt

att leda stadens skola. Landshövding Grundel skriver 1 d. 13

nov. 1723 därom helt utförligt till konungen. Borgmästare

och råd i staden vore, heter det, mycket sorgfälliga att få en

skicklig och flitig person till skolmästare vid Umeå skola,

helst som skolgången därstädes då en tid varit mycket förfallen

dels på grund av de vårdslösa skolmästarne, dels för

de oroliga krigstiderna, varunder stads- och skolehusen blivit

av fienden uppbrända. En ökning av lärjungarne vid samma

skola hade emellertid på sista tiden förmärkts, heter det, beroende

därpå, att skolmästaren, mag. Jac. Orre, under den

korta tid. han varit där, gjort sitt nit med informationen. Nu

1 Anf. st.


NÄR SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN. 155

kade emellertid denna förordnats till conreetor vid Härnösands

trivialskola, ock da vore borgmästare ock råd angelägna att

få en god man i stället. I detta syfte kade de ock vänt sig

till konsistoriet ock begärt att få en man, om vilken de visste,

att kan i anseende till sina studier, sitt skickliga leverne ock

sin goda flit vore duglig att undervisa ungdomen. Men deras

begäran kade ej bifallits. De kade av detta fatt ett svar med

»några så svåra expressioner», att de därav föranletts till den

tanken, att det vore fåfängt för dem att kos konsistorium

rekommendera den person, som de bäst kände ock som de

gärna ville förtro sina barns information. I stället kade de

nu vänt sig till sin landskövding med begäran, att kan ville

kos konungen andraga deras enkälliga åstundan i denna

sak. Denna var att få kjälpprästen i Bygdeå Eric Netrin till

sin skolmästare, i vilken önskan även skolans inspektor, prosten

Grubb instämt. Om den föreslagnes duktigket kade borgmästare

ock råd gott kopp, ock kans lärdom samt leverne förmodades

ej vara konsistorium obekanta. Enligt deras förmenande

vore han fullkomligt duktig ock skicklig till skolmästare

i Umeå stad.

Landskövdingen tillstyrkte för sin del denna ankållan, kelst

som Netrin vore född i stiftet. Ivomme kan i conrector Orres

ställe, skulle det lända till ungdomens stora förkovran i nyttig

lära ocb skickeligt leverne, ock därigenom skulle också åtskilliga

där på orten bevekas att sätta sina barn i stadens skola.

De finge då den till deras informator, som de kände ock kade

förtroende till, att kan med åkuga antoge sig deras barns

undervisning.

Landshövdingens både långa ock varmhjärtade skrivelse kade

emellertid ingen påföljd: innan svar kom på denna, kade konsistoriet

till platsen föreslagit ock förordnat en annan, nämligen

magister Jok. Hedström.


10. Djiiknarne.

Den skola, som, såvitt vi känna, allra tidigast omtalas i

Västerbotten, fanns omkring ar 1600 i Luleå socken. Denna

omtalas av Johannes Thomtc Bureus, Gustav II Adolfs lärare

och Sveriges förste riksantikvarie, i hans dagboksanteckningar,

Sumlcn 1 kallade, från hans resa i Norrland nämnda år. Det

heter där s. 25: 1 Lule är capelianen skolemästare, och barnen.

ur socknen gå i capcllansstugun till \atf\ lära; de övas till

att sjunga lexor och psalmer; stra ffas med sten och band och ris.

Den här avsedda skolan var tvivelsutan privat och besöktes

helt visst av barn från burgna birkarla och landsköpmäns

hem. Ett viktigt läroämne synes sången ha varit. Avsikten

därmed var nog, att skolgossarne skulle kunna på ett verksamt

sätt höja gudstjänsten i kyrkan. Om juldagens ottesång

i Luleå kyrka heter det nämligen hos samme man s.

26: Förste läxan sång en av kaplans gossar... Andra läxan

sång ock en gosse av skolan. Tredje lexan: »All den ganska

kristenhet» sang endera kapellanen; dock icke det, som präntat

är; det sungo versicularij och allmogen till skiptcs.» Versicularius

är ett från medeltiden brukligt ord och betecknar en,

som i den allmänna gudstjänsten borde sjunga verser (versus).

I mellersta Sverige linnes ordet brukat om skolgossar, emedan

de vid gudstjänsten medverkade på detta sätt. Att så var

fallet även här, är högst sannolikt.

Även vid julaftonens aftonsång medverkade skolgossarna.

Denna börjades, heter det, med en psalm på svenska; »then

sungo så väl allmogen som gossarna».

1 Uti utdrag tryckt i Sv. landsmålen 1886. A.

*


DJÄKNARNE. 157

Av de straft', som enligt Burei anteckningar förekommo i

samma skola, är det sista ännu väl bekant, om ock numera

sällan förekommande i våra skolor. Med »sten ock Land , torde

avses ett enda straff, och antagligen var det av samma slag

som det enligt Sam. Ödmann i Växjö skola brukliga straffet

att »bära klumpen». Detta bestod däri, att en stor klump av

masur fästes vid en järnkedja, vilken sedan av rektor med

liänglås sattes omkring smalbenet på den felande. Ivedjan

var så lång, att klumpen kunde bekvämligt bäras på armen.

Den bars färre eller flera dagar, allt efter brottets beskaffenhet.

Delinkventen nödgades emellertid besöka skolan och där

sitta med klumpen vid sin sida. Om nätterna lät rektor

klumpen avtagas.

Hos Bureus finnes om samma skola s. 31 även en anuan

anteckning, som vittnar om prästerskapets välvilja mot skolans

alumner. Den lyder sålunda: Var gång som badstugan eldas

i Luleå prästegård, få alla djäknegossarna bada med. Och så

ofta bry g g es, få de en kanna färsköl.

Den välvilja, som Luleå-borna omkring år 1(500 visa sina

djäknar, hade sin motsvarighet även här i Piteå.

Ankan efter Abraham Sjulsson var död och skulle begravas.

Då lämnades av dödsboet en 6 dalers plåt till skolmästaren,

för att han skulle dela den bland skolungdomen. Emellertid

kom det ut ett tal, att beloppet ej skulle vara rätt delat a,x

Herr Norman. På rådstugan år 1680 bragte denne saken på

tal och bevisade med scholasticorum längd, det penningarna

voro rätt delta. 1

Möjligen var det nämnda beloppet icke gåva utan betalning

för medverkan av djäknarna Add begravningen. Att »gå för

lik» var enligt Hollander I: 496 i mellersta Sverige så gott

som en skyldighet för stadens skola och betalades med eu

tunna öl eller på 1620-talet med 3 daler s. m. Skolornas

medverkan vid begravningar omtalas även i Härnösands stift.

1 Vid samma tillfälle liit Norman uppläsa konungens fullmakt för honom

att vara rektor i Piteå samt begärde, att ingen skulle uttränga honom ifrån

hans befattning.


158 DJÄKNARNE.

Pâ en synod i Härnösand år 1694 förbjöds det prästerna att

sjunga för liken i sorgehuset, att där göra liksermon och

att bruka skolan att sjunga ut liket. Detta skulle bäras till

kyrkogården, och då först skulle predikanten begynna med

en sång, varvid även där befintlig skola kunde hjälpa sången.

Om skolgossarnes socknegång hava vi icke funnit några

underrättelser. Att sådan här förekommit lika väl som på

andra orter, taga vi för avgjort. Men huru den här var

ordnad och vad den inbragte, är ännu alldeles höljt i dunkel.

Den, som i framtiden blir i tillfälle grundligt genomgå alla

gamla domböcker för Västerbotten, skall troligen lia lyckan

att finna ett eller annat mål, som innehåller upplysningar i denna

fråga. För närvarande inskränka vi oss till att i denna sak

anteckna en notis rörande djäknarna i staden Strängnäs.

Till drottning Kristina den äldre, Karl IX:s änka, hade

inkommit åtskilliga frågepunkter rörande lilla tullen i nämnda

stad, och bland dessa var också den, huru man skulle förfara

med de djäknar, som inkomme av socknegången och därvid

förde med sig, vad de under vandringen i sina socknar

insamlat, om man nämligen skulle kräva tull av dem

eller ej. Drottningens svar av d. 22 april 1623 blev, att djäknarna

med deras välfångne sockneskatt skulle vara alldeles

fria. Dock skulle tillses, att de därvid ej brukade någon

falskhet i så måtto, att de av bonden anammade allehanda

persedlar och gåve dem an, såsom hade de dem förvärvat

på socknegången- Besloges någon därmed, skulle han straffas

efter tullordningen och godset konfiskeras. 2

När man här kunde sätta i fråga att utkräva tull av de frivilliga

gåvorna till de studerande, synes detta förutsätta, att

vad dessa inhöstat ej var så litet. Ex analogia torde man

härav kunna draga sina slutsatser rörande djäknar nes i Piteå

intäkter av sin socknegång.

Huru det skulle gå med disciplinen vid ett läroverk med en

rektor så »orolig» som Norman, är ej svårt att förstå. Minsta

* R. A. Drottning Christinas registratur. 1623.


DJÄKNAKNK. 159

tiden ägnade nog djäknarna åt studier. Men fåfäng gå lär

mycket ont, och så var det nog också här. Rådstugurättens

protokoll ha, tack vare den omständligheten, att även den

obetydligaste sak sknlle dragas för rätta, åtskilligt att förtälja

i den vägen.

Av de mål, i vilka djäknar varit inblandade, finner man,

att 1600-talets pojkar i mångt och mycket liknade våra dagars.

Om ovänskap mellan skolungdomen och borgarnes söner

vittnar helt visst följande mål.

En borgare Erik Olofsson Loo blev år 1663 åtalad av rector

schölte för det han skulle hava överfallit en skolgosse ben.

Johannes Erici och slagit honom blodsår i ansiktet och näsan.

Den anklagade förklarade saken så, att skolgossen först hade

kastat hans gosse med en sten hemma på hans (borgarens)

gård. Som Loo ej hade några vittnen därtill, ogillades hans

svaromål, och han dömdes att böta 12 mark s. m. för det han

sig så obilligen förhållit och slagit skolegossen blodig och blå.

Att gyckla med druckna karlar är ett nöje, som litet var

bland landsortens skolpojkar varit med om. Även i Piteå

synes det ha varit ett omtyckt, ehuru litet riskabelt nöje.

Stadstjänaren Johan Mårtensson var en dag ute i stadens

ärenden. Därvid gick han förbi en jälcen-gosse. Denne, som

satt på en sten, satte då för honom sin fot, nappade viti hans

kläder och talte med detsamma till collega schohc Herr Moses'

gosse, som gick där fram, och sade: »Fransos, kom hit!»

Detta tog stadstjänaren till sig och slog i dryckesmål jäkengossen

några slängar med en käpp. — Den slagnes fader,

bergmästaren Isak Tiuck, anmälde detta för rektor Johan

Fortillius, vilken år 1659 stämde stadstjänaren för rätta och

yrkade ansvar på honom för det han utan orsak slagit gossen.

Tre andra djäknepojkar intygade för rätten sanningen härav,

och stadstjänaren, som utan orsak slagit gossen, fick för pusten

böta 6 mark s. m.

År 1656 kärade vällärde M. Jöns till Hans Larsson orgenista,

att denne på gatan viti dryckesmål skulle hava beskyllt


160 DJÄKNARNE.

en av hans skolgossar för horunge »och eljest hela hans hus».

Hans svarade, att det, som honom påfördes, vore honom alldeles

okunnigt, och lian visste icke annat än ära och gott med rektor

och hans hus. En pojke, som var i tjänst hos en borgare,

framkallades emellertid av rektor och vittnade, att han av

Hans Lars' mun hade hört samma smädeord. Svaranden nekade

då ej längre, utan sade: »Kan väl vara, att jag haver

det sagt nti druckenhet av ornale de hava lupit efter mig.» Mannen

slapp med böter av 5 mark, emedan Herr skolmästaren ej

hade fullkomligt vittne och skäl för. några vidare skällsord.

Att åtskilligt självsvåld av svårare art kunde förekomma

bland skolgossarne, är helt naturligt; men ibland antar det

former, som synes oss ej så litet egendomliga. Exempelvis

må nämnas, att det kunde hända, att djäknar, alldeles objudna,

infunno sig vid bröllop och på ett kännbart sätt smakade på

värdens vin. En borgare i Piteå skulle hålla bröllop åt sin

dotter. Ehuru han därför inköpt 15 kannor vin och mågen

Hans Larsson dels själv hade ett fullt ilaskfor, 1 dels dessutom

köpte ett flaskfor med vin i förråd, ansåg brudens broder Olof

Johansson detta ej tillräckligt, utan lät ytterligare hämta

halvannan kanna spanskt vin för att, såsom han sade, sin

svåger till ära därmed traktera gästerna. Utebliven betalning

för detta vin gjorde, att saken kom inför rådstugurätten.

Olof nekade att betala, då han ej hämtat vinet sig till nytta,

och Hans Larsson gjorde detsamma, emedan vinet ej hade

behövts. För övrigt upplyste den senare därom, att vinet hade

hämtats, när gästerna voro bortgångna, och att det »var intet

annat än en hop med skolpojkar ocli drängar, som hade det

uppdruckit och förtärt.» Målet förekom år 1656.

Vad som hittills är anfört kan väl till stor del skrivas på

den pojkaktiga tanklöshetens och uppsluppenhetens konto;

men antydningar saknas ej därom, att även värre saker ej

voro för skolans lärjungar alldeles främmande. Därom vittnar

t. ex. en rättegång, som kyrkoherden M:r Olof Graan år 1661

1 D. v. s kantin.


DJÄKNARNE. 161

på sin huspiga iverstens vägnar förde mot Erik Matsson

skräddare.

Mannen hade enligt ett vittne en dag kommit till sängen,

där pigan låg. Då sade lion till honom: Huadh will tu?

Hafwer tu migli för något att beskylla? varpå han svarade:

Fånen tage digli så wist, äjäl'cn-liora! Visserligen erkände

skräddaren, att han vid tillfället varit så mycket drucken,

att han ej mindes, vad han hade talat, liksom att han 0111

pigan icke visste annat än det, som ärligt var; men själva

okvädinsordet var antagligen ej hans uppfinning, utan fanns

110g förut. I så fall skulle detta tyda på att det stått synnerligen

illa till med sedligheten bland skolungdomen. Djäknarnas

ålder torde varit så pass stor, att sådana brott kunnat

förekomma.

Uti den för Västerås gymnasium gällande stadgan De moribus

Scholarium, som härstammar från biskop Johannes

liudbeckius, stadgas för den, som förför ungmö eller änka,

relegation på tre år och 10 dalers plikt; otukt med lösaktig

kvinna medförde relegation på två år. 1 I detta sammanhang

torde ett stadgande sådant som detta förtjäna att uppmärksammas.

Utom söndagens tre predikningar hade man ock de s. k.

veckopredikningarna, vilka i Piteå höllos på lördagarna. Vid

alla dessa gudstjänster skulle skolungdomen vara närvarande

dels för sin egen uppbyggelses skull, dels ock för att hjälpa

upp sången. Efter gudstjänsterna följde predikoförhör. Från

ett sådant ha vi att meddela följande lilla uppträde.

En lördagsafton i dec. 1705 voro skolepiltarna församlade

i skolan för att låta höra, vad de hade lärt av den hållna

predikan. Då hade, enligt klagomål av Rector Schöbe Daniel

Stecksenius, två namngivna borgaresöner i staden och en borgares

tjänare inträngt i skolan och begynt att i mörkret orlila

och slå några av därvarande skolegossar. Den 13 dec.

1 C. A. Brolén, Bidrag till Västerås läroverks histora. 1: 21,

12—140303. Nordlander, Norrlänskt skolliv.


162 DJÄKNARNE.

luides dessa tré för rätta. På tillfrågan nppgåvo de, att de

allenast varit i skolförstugan, men när de skulle gå där ut,

liade skolgossarne Halsius och Björn för dem slagit igen dörren,

varigenom de blivit stående där så länge, att den blev

upplåten. De nekade emellertid alldeles att ha varit in i

skolan, ännu mindre hade de någon slagit. Yid detta förhör

hade rätten, heter det i protokollet, gärna sett, att någon av

docentibus varit tillstädes, efter dessa stadspojkar voro så

hårt angivne, men så var icke fallet. Därför skickades till

rektor med begäran, att han eller någon av collegis ville

uppkomma. Det svarades, att ingen hade tid därtill. Men

äntligen infunno sig skolepiltarne Johannes Halsius och Laurentius

Biörn, och av dessa förnam man, att den förre slagit

igen skoleförstugudörren och sprungit hem samt att den senare

hindrat, att ingen (d. v. s. någon) av gossarne fatt komma ut ;

men att någon av stadsgossarne slagit någon inne i skolan,

kunde icke bevisas. Därefter antecknas, att jämväl hos desse

skolepiltar fanns »felaktighet». Varuti denna bestod, får man

dock icke veta, men saken remitterades till rectoris allvarsamma

correction. För sin ingång- i skolan och för det av

dem förorsakade oväsendet i denna b levo stadspojkarna näpsta

med fängelse, vilken dom strax skriftligen meddelades rektor

Någon skolvaktmästare ha vi ej sett omtalad i handlingarna.

De sysslor, som skulle ha ålegat en sådan, fìngo helt visst

gossarne, åtminstone mestadels, utföra. Så synes de haft eldningen

om hand. I nov. 1(598 skickade magistraten tvenne

män till skolans rektor med begäran, att han ville låta hava

uppsikt med eldens förvaring i skolan. Det hade nämligen

försports, att gossarne därmed mycket vårdslöst umginge.

Till slut kunna vi ej underlåta att här omtala ett våldsdåd,

som skulle hava begåtts av djäknar våren 1081 och upprört

människorna i Piteå stad och dess omnejd.

En änka i byn Hortlax hade ldagat för landshövdingen över

att dessa så illa hanterat hennes man Nils Olofsson Bäsk,

då han varit i staden och av dem blivit lockad in i skolan,


DJÄKNARNE. jgo

att han strax därefter lagt sig pä säng ocli genom döden avlidit.

Till klagoskriften hade hon fogat en attest av fyra den

dödes grannar, hvari dessa intygade, att mannen genom o-0ssarnes

olidliga munbruk var kommen i skolan, där de honom

med sådant tumult och molesterande överfallit, att det var

begynnelsen till hans sjukdom, som hade gjort slut pä hans

J iv. På tillfrågan av attestanterna hade den döde efter våldet

för dem förklarat sig vilja vara en djävulens man och ino-en

salighet hos Gud bekomma, om han för dem bekände annat

än sanningen. Såsom största upphovet till misshandlingen

hade den döde i livstiden för dem uppgivit Abr. Granhammars

son, kyrkoherdens son i Eåneå samt kyrkoherdens i Skellefteå

Det skulle således ha varit söner ur ortens bästa familjer,

som begått detta svåra övervåld.

På denna allvarsamma anklagelse resolverade landshövdingen

d. 26 mars s. å., att saken skulle remitteras till borgmästare

och råd till vidare rannsakning. En månad senare

företogs ock denna på rådstugan i Piteå av borgmästare Henrik

Wijnblad. Därvid fick rektor Norman ett tillfälle att

lysa med sina talegåvor, vilket han ock med synbart välbehag

begagnade sig utav. Han började med att giva till

känna, huruledes han då nyligen fått brev ifrån Skellefteå,

att dit vore notificerat, att skolegossarne i Piteå begått dråp

i skolan och att pastors son därsammastädes varit däri intresserad,

en beskyllning på hans skola och hans underhavande

disciplar, som redan vore utspridd — både i Stockholm och

Finland. Han protesterade emot en sådan osanning och anhöll,

' att ärendet måtte ju förr dess hellre lagligen företagas

och de framkomma, som ville eller tänkte sig kunna bevisa

att dråp vore begånget i skolan. Detta vore så mycket nödvändigare,

som skolan inom kort skulle uppgivas och gossarna

skingras var och en hem till sina föräldrar och anhöriga,

på det icke igenom dröjsmål denna grova beskyllningen

och misstanken uppå Piteå skola måtte ytterligare förökas

och på andra orter så inrotas eller en pmesumption därav

göras, likasom hade docentes ingen annan eller bättre uppsikt,


164 DJXRNARNE.

ordning och aga med sina disciplar i skolan, än att de läte

sådant lieligt, privilegierat och publique hus bliva och vara

en rövarekula, honom och hans med-kolleger till ingen ringa

skam, förakt, eftertal och åtlöje samt påföljande hårda ansvar

med tiden lios den allernådigste höga överheten etc. För sin

person kunde han sig skäligen excusera, då han på den tiden,

då detta skulle ha skett, legat mäkta illa sjuk, varför han

icke kunnat veta, vad som i skolan passerade eller för händer

hades vidare, än vad som sedan förebragt och klagat blivit.

Ehuru den klagande änkan, som hastigt blivit sjuk, ej var

närvarande, företogs saken dock, på det att tillstädes varande

vittnen ej måtte onödigtvis ofta därutinnan besväras till staden

och änkan ej skulle kunna klaga, att ingen rätt vederfores

henne, äntligen ock på det att skolan och besynnerligen de

i klagoskriften nämnda gossarnes föräldrar icke längre skulle

behöva sväva i ovisshet om sakens rätta sammanhang och

sina kära barns antingen brottslighet eller oskyldighet.

Rector Scholœ tog därefter åter till orda och utförde »med

ett långt tal», huruledes gossarnes egna föräldrar i detta fall

icke vore sina barns målsmän, som borde svara till denna

eller (där eljest några skulle förövas) andra excesser uti eller

utom skolan, så länge de vore sina praeceptorum information,

disciplin och uppseende undergivne, utan sådant komme nu

endast och allenast honom till, vilken skolan vore förtrodd

att, tillika med de andra med-collegis, se däruppå, huru skolan

måtte bliva väl förestådd och hans underhavande gossar både

till information i skolan så väl som ock eljest dessemellan

förande leverne tillbörligen och försvarligen inför Gud, höga

överheten, deras föräldrar och andra vederbörande upptuktade,

jämväl handhavda och försvarade, besynnerligen emot en sådan

grov och svår dem påförd beskyllning. Innan de, som utgivit

attesten, finge den edeligen verificera, hade rektor en

hel del saker att framhålla och ville bl. a., att de måtte åtvarnas

att sig väl betänka, på vad de ville göra sin ed, och

särskilt om de kunde säga i sitt samvete, att mannen var den

gången så illa hanterad av gossarne, att han därav blivit död.


DJÄKNARNE. 165

Männen svarade, att de både Gud bevara sig för en sådan edsådant

vore dem alldeles mörkt och obekant. Men de ord

som deras granne för dem berättade i sin sjukdom två dagar

förr, än han avled, dem vore de redobogne att edeligen bekräfta.

Efter denna långa inledning kom man äntligen till själva

saken, och den äldste av de anklagade gossarne, Abraham

Granhammar, på sitt 16:de år, förekallades och tillfrågades,

huruledes han med de andra smärre gossarne var kommen

att fixera eller narra den druckne karlen Nils Bäsk in i skolan

till sig och honom sedan därsammastädes så hantera, att

han 14 dagar därefter blivit död, med allvarlig förmaning till

honom att tala sanning, vartill ock hans d. v. prseceptor och

skolemästaren honom adm011 erade. Han berättade följande:

»Den 23 mars emellan lektionerna och sedan docentes voro

hemgångna att få sig mat, men gossarne åter församlade i

skolan, hade en av dem, Hans Perssons lille son från Hortlax,

kommit inlöpandes och sagt för de andra, att Nils Bäsk låg,

full och drucken, nederfallen uti snön på torget strax vid

skolan. 1 Gossarne hade därmed lupit ut sådant att se, och när

de blevo honom varse, hade denne Abraham stigit till, rättat

honom opp på fötterna igen och frågat, huru det tillstod eller

vi han var så kullfallen i snön. Nils Bäsk hade då lyftat

upp sin hand, hött efter och velat slå gossen, frågandes, vad

han ville. De andra hade vikit sig undan. Nils hade därmed

gått utför gatan neder till rådman Jon Bryggmans port. då gossarne

följt efter att se, huru han skulle bära sig åt, det han

åter förtrutit och gått tillbaka på torget genast mot skolan,

där Nils åter velat slå Abraham, som alltid gick honom närmast.

Men de andra hade stigit undan och stött honom litet

i ryggen, att Basken föll över ända i snön. Med detsamma

kom prostens lille son Johannes Graan, som hade litet snö i

sin handske, strödde på Basken, där han låg, och sade: Av

jord ästu, till jorcl shall tu varda igen. Mera hade han icke

sagt, ej heller honom rört. Sedan steg Bäsken upp och be-

1 Skolau och rådstugan lâgo vid torgot.


16(5 DJÄKNARNE.

begynte »raska» efter gossarne, som hade sin lust och tidsfördriv

av honom, varvid de lupo undan på skolstugutrappan ;

han vidare efter och de undan i förstugan, dit de icke trodde

eller förmodade honom drista sig komma. Men han kom först

på trappan, sedan i förstugan, och när gossarne lupo i skolan,

kom han efter, varvid Abraham tillstod sig först honom i

förstugudörren förhindrat och sedan i skoledörren tagit emot

honom, att Bäsk föll tvärs över tröskeln fram på armarna,

när han skulle stiga där in. Detta hade Bäsk dock intet

aktat, utan gått in i skolan ocb uti gossarnes klasser, varest

Granhammar åter hindrat honom, att han föll över ända i

dörren. Och därmed lopp Abraham ut sin kos till Schobern

ästar en att berätta honom, vad på färde var. Ehuru illa

sjuk, hade denne dock befallt honom gå till vice borgmästaren

Erik Månsson och begära assistance, att Bäsken kunde fasttagas

och förvaras till laga rannsakning. Men Erik Månsson

hade sig excuserat, att han hade intet därmed att beställa,

då Herr Rector sagt, att gossarne skulle se till, huru de

kunde få honom i svartcammaren 1 så länge. Emellertid, medan

Abraham var till skolmästaren, hade alla de andra små gossarne

av räddhåga lupit utur skolan, men Nils Bäsk gick utur

den ena klassen i den andra, tog gossarnes böcker, stoppade

dem uti barmen och stod i rectoris-klassen, när Abraham kom

tillbaka, och viste dem genom fönstret. Äter hade han gått

ur klassen, emedan prœceptorerna voro snart inkommandes,

då ej allenast gossarne fingo tilltal utan ock Nils Bäsk, som

man bad akta sig för straff för att han således hade kommit

drucken i deras skola. Därvid hade denne tagit upp de i barmen

stoppade böckerna, kastat dem hit och dit omkring klassen

och gått ut. Emellertid hade de stängt själva skolstugudörren

igen och öppnat den andra eller svartkammardörren, dit han

onödgader ingick, icke rättare vetandes, än att han därmed

skulle åter komma utur skolan in på torget. Men när han

1 Härmed menas nog skolans career eller arrest. Detta skulle då vara don

>kammare», som omtalas pä tal om den nya skolans byggnad. Jfr myrkvastofa

= career hos J. Sahlgren, Sv. landsmålen 1912, h. 2 s. 53.


DJÄKNARNE. 167

såg sig således fixerad (narrad) och instängd, grep han till

ett i kammardörren liggande trä eller stockände, rännandes

så länge därmed in på dörren, för vilken hakan lades på

utanföre, att dörrbräderna gingo i stycken och gossarne nödgades

låta upp hakan, då han sedan, oskadd och orörd, utgick

på torget, varandes ond på skolegossarne.

Med detsamma kom conrector Herr Per Turdin gåendes att

förrätta sin tjänst i skolan. Honom efterföljde Nils strax

först till skolstutrapparne, och vidare, när Herr Per talte honom

till om den i skolan begångna excessen, kom Nils efter

i förstugan; Herr Per gick undan in i skolan, men då Abraham

Granhammar förhindrade honom pä nytt komma i skolan,

hade han fallit fjärde resan omkull av sig själv i sin druckenhet,

det Abraham sade sig vilja med ed bekräfta. Han

hade varken slagit, stött eller vidare rört honom, än vad här

är berättat, mycket mindre någon annan av skolgossarne, ja,

icke heller kyrkoherdens i Skellefteå son, en gosse om sina

13 år, den där både själv nekade och jämväl av Abraham

befriades, att han aldrig kom sin hand vid Eäsken, utan lopp

sin kos undan hans otidighet. Om pastoris son i Håneå vittnades.

enhälleligen så av prœceptorerna som ock gossarne, att

han den gången var stadder hos sin fader i Gamla staden,

vilken litet tillförene kommit resandes ifrån Härnösand och

fått lov taga sin son, även en ung pilt, med sig, medan detta

hade passerat i skolan. På grund av allt detta protesterade

Herr Kector på skolans, gossarnes och föräldrarnes vägnar

emot en sådan osannfärdig beskyllning och yrkade, att antingen

änkan eller den, åt henne skrivit, borde stå därför.

Även om denna berättelse kan antagas vara färgad till

skolgossarnes förmån, var nog hela klagomålet tämligen obefogat.

Efter excessen hade Bäsken också, enligt rektors uppgift,

ärnat gå hem och varit ett stycke ifrån staden, men

sedan av sig själv vänt om, kommit till skolmästaren, bett

och träget, med knäfall och gråtande tårar, anhållit om förlåtelse

och tillgift liti det han förövat och försett sig i skolan.

Rektor hade emellertid svarat, att det icke anstode honom att


168 DJÄKNARXE.

tillgiva utan höga överheten, emedan han sig sä otillbörligen

ställt uti ett »heligt och högt priviligerat hus». Därtill hade

B. igen svarat sig nogsamt se, det han ingen nåd hade att

vänta; men aldrig det ringaste ord hade han klagat över

honom då tillfogad oförrätt eller slagsmål av gossarne. Även

sedan hade B. ytterligare skickat en sin granne till rektor

med begäran om tillgift, dock utan att nämna ett ord om att

han blivit illa hanterad av gossarna, då rektor svarat: »Om

han dör, så vare Gud hans själ nådig; men lever han, så

måste saken komma till förhörs. Mig anstår intet sådan

excess nedtysta eller tillgiva.» Rådmän, som varit närvarande

vid detta tillfälle, bekräftade ock detta. Denne granne, vars

namn var Anders Jonsson, var emellertid bland attestali terna;

en annan av dessa, som hette Hans Persson, hade själv en

son, som var »intresserad» i beskyllningen.

Attestanterna vittnade ock inför rätta, att B. icke på någon

sin kropps ledamot varit blå eller blodig, lam eller lytt slagen,

huggen eller stötter, utan hans sjukdom hade stått honom

invärtes i bröstet. ÄA r en tillförne hade han varit sjuklig och

opasslig i sitt bröst. Fyra dagar efter det han varit i staden,

hade han gått uppe och förrättat sitt husarbete med snickran

och byssesmidjande. Jämväl hade han gjort en likkista litet

förr, än han lades till sängs, då han hade klagat och sagt

sig fått en svår styng i bröstet av — liklukten, som i näsona

kommit, när han kistan förfärdiga och efter likets storlek avmäta

skulle.

Yad landshövdingen gjorde, när han tagit del av detta

protokoll, känna vi ej; men ganska tryggt kan man nog antaga,

att han icke kände sig så värst övertygad om angivelsens

befogenhet.

De underrättelser, som vi i v åra källor funnit om denna tids

skolungdom, inskränka sig härtill och äro ganska sparsamma.

Dock synas de giva vid handen, att skillnaden mellan 1600talets

skolgossar och våra dagars icke är stor; vida större är

säkerligen olikheten mellan lärarne då och nu.


I

11. Stadens och skolans andra brand.

Efter 1600-talets slut synas lugnare förhållanden lia inträtt

inom Piteå stads skolvärld, och underrättelserna från denna

äro nu icke längre fullt så talrika. Att penningbristen fortfarande

var stor, veta vi emellertid. Med avseende på skolmästaregården

hade klagomål tidigare framställts, och ännu

var den i dåligt skick. Nuvarande rektorn, Daniel Touscher,

förfrågade sig därför år 1703 hos magistraten, om borgarne

ville hålla denna vid makt och bestyra om reparation av källaren

och gårdens täckning eller om de vore hugade att årligen

giva honom 10 daler k. m. i hushyra. Ar 1680 hade

d. v. skolmästaren för samma sak begärt 15 daler om året.

Svaret blev, att man skulle göra sin högsta vinning att uppsöka

skrifter och dokumenter, som härom kunde lämna upplysning,

ocli man anhöll även, att rektor skulle i konsistoriet

efterhöra sådana. Sedan skulle man ställa med saken på det

sätt, som vore drägligast så för staden som för rektorn. Några

veckor senare var borgarnes beslut fattat: man förband sig

att årligen giva rektor den nämnda summan, varemot staden

skulle äga disposition om gården, som skolmästaren dittills

innehaft, med rätt att densamma behålla, förhyra eller ock

till den mestbjudande försälja. Det sista skedde och det redan

samma dag. Borgmästaren Erik Dahlgren bjöd det högsta

beloppet eller 270 daler k. m. Av detta skulle 10 daler k.

m. av köparen lämnas till rektorn; den förre skulle ock föra

räkning därå.

Men snart skulle händelser inträffa, som de goda stadsborna

visst aldrig hade tänkt sig som möjliga. De småaktiga tvis­


170 STADENS OCH SKOLANS ANDRA BRAND.

ternas tid var slut; i dess ställe kommo nu krigets hemsökelser.

I början av juni år 1721 fruktade man i Piteå för anfall av

ryssarne. På rådstugan proponerades d. 8 i denna manad av

majoren Fritzell, att man måtte föreställa borgerskapet att

avföra hustru och barn jämte egendom, men att borgerskapet

med sina drängar, vid straff tillgörandes, ej måtte avresa från

staden, utan borde alla, som kunde bära gevär, söka, vad de

till fiendens avbräck kunde göra i skogen.

Härtill svarade några av borgerskapet, att, därest borgmästare

och råd ej undandroge sig, ville även de stå och göra,

vad de kunde; men en del av borgerskapet nekade alldeles

härtill och ville, om möjligt vore, söka att konservera sin

hustru och barn.

Detta lät ej mycket förhoppningsfullt med avseende på försvaret;

också blev utgången därefter. Den härpå följande anteckningen

i domboken för året liar följande lydelse:

ïDen 14 juni innevarande år ankommo fienden med sina galejor

och fartyg, vilken landsteg en stor myckenhet en mil härifrån på

Pitholmen, och en del ankommo med sina fartyg in till staden, då

det ringa manskapet av militien samt de av socknen uppbådade bönder

intet förmådde göra något motstånd, utan spargerades, det fienden

varit G.000 man stark. Fördenskull, efter några salvors lösgivande,

sig konserverade i skog och mark. Och då fienden spolierat staden,

avbrände han den nya, undantagandes kyrkan, samt den gamla staden

med kyrkan och överstesätet jämte 3 st. byar och sedan efter två

dagars förlopp avdrog.»

Stadens borgrfre och invånare i allmänhet, som visat sig så

tilltalade av inre tvister och strider och så skickliga i att

agera inför rätta, stodo således alldeles handfallna, när verklig

fara för hus och hem, liv och lem var för handen. För den,

som i folkens och enskildas öden ser Gruds finger, kan fiendens

hemsök else ej te sig annat än som ett väl förtjänt och

rättvist straff för stadsbornas synder.

Stadens dombok för år 1721 slutar med berättelsen om branden

d. 14 juni s. å. Följande år är man i full fart med att


STADENS OCH SKOLANS ANDRA BRAND. 171

återuppbygga staden och skolan. Deft 28 mars 1722 var landshövdingen

Jacob Grundell närvarande på en rådstuga, som

hölls i Gamla staden. Han frågade därvid borgerskapet, varest

skolan holies till ungdomens information. Svaret blev, att

hon därefter såsom dittills skulle hållas i Hortlax, Öijbyn

och Bergsvik. Prœceptorerna och borgarne voro ock därmed

nöjda. — Raskt gick ock skolbyggnaden. Den 31 aug. 1723

sporde prosten Daniel Solander borgmästare och råd samt borgerskapet,

om skolan kunde bliva färdig till S. Michaeli tid.

Det svarades av de tillfrågade, att så skulle ske. — Vid

samma tillfälle beslöts även, att skolelcloclcan skulle beställas

och köpas då på hösten av borgmästare och råd. Äntligen

proponerades vid samma tillfälle av prosten, att en bibel

skulle inköpas till skolans behov. Förslaget bifölls, och en

försiktig handelsman påtog sig att verkställa inköpet och utlägga

penningarna »mot riktigt återställande», såsom det antecknas.

Ar 1731 omtalas skolhuset såsom uppfört och beskrives

ganska noga. 1

Det var naturligtvis av trä men var utmärkt, heter det,

genom ett torn, i vilket hängde en välljudande-klocka, som

tjänade till att sammankalla skolungdomen. Skolan hade fyra

klasser, och för var och en av dessa A 7 oro, för lärjungarnes

framsteg, satta särskilda lärare, som undervisade skolgossarna.

I högsta klassen, som kallades den fjärde (quarta), handhade

rektor och conrector troget och flitigt undervisningen. De

andra lärarna hade var sin del av den övriga ungdomens undervisning.

Den yngste läraren förrättade på samma gån


172

STADENS OCll SKOLANS ANDllA BRAND.

ovan citerade författaren' ger de båda rektorerna det vitsordet,

att de fideliter dilig enter que skött sitt ämbete. En annan yttrar

sig i samma riktning. 1

Hos denne är det tal om en år 1700 i Piteå född man,

vilken liade »tillfälle att hela Piteå trivialskola igenom inhämta

den kunskap, som skulle i framtiden göra honom till

en grundad kristen och skickelig medborgare. Särskilt räknade

han för sin fördel att hava ej ' annorlunda än som eget

barn åtnjutit dåvarande conrectoren, sedermera lektorn Israel

Stecksenii besynnerliga omvårdnad och undervisning.»

* *

*

Och härmed bjuda vi lärare och lärjungar i Piteå på 1600talets

senare hälft farväl. Någon tycker kanske, att vi varit

för utförliga i vår framställning, tagit med likt och olikt samt

med onödig vidlyftighet relaterat de historier, som här omnämnts.

Det har emellertid alls icke varit vår mening att

här lämna någon urvattnad teckning av personer och händelser.

Då vederbörande protokollist ofta gjort eftervärlden

den tjänsten att ingå i de största enskildheter och anteckna

många för personerna och tiden karakteristiska drag, hade

det varit föga klokt att alldeles urlaka dessa berättelser och

taga bort den tids- och lokalfärg, som ger berättelserna deras

största intresse.

En annan anmärkning, som väntar oss, är den, att vi för

ofta låtit källskrifternas verba formali a kvarstå i st. f. att

blott antyda saken eller uttrycket. Om dessa teckningar hade

varit avsedda för andra än mognade män och kvinnor, då

skulle vi givet förfarit på ett annat sätt och varit mycket

stränga, men nu har därtill intet skäl förelegat.

Och så ett litet ord till ursäkt för liera av de här skildrade

personerna! Källornas art gör, som A r i redan nämnt, att det

v är så gott som uteslutande dåliga saker, som här komma

1 Rådmannons i Piteå stad Herr Magnus Häggmans levnadslopp, av Jacob

J. Eurcniub, Uppsala 1770,


STADENS OCH SKOLANS AND HA BRAND. 173

fram i dagen. Att rektor Norman och conrector Turdin även

haft några goda sidor, får man väl taga för givet, ehuru man

icke haft någon anledning att låta dem komma till eftervärldens

kännedom. Att vår skildring är ensidig, äro vi således

de första att erkänna; men vi rå ej därför, utan det beror på

omständigheterna. Detta bör man alldeles icke glömma, då

man häpnar över vad som här uppe kunde förekomma bland

litterata personer. Yi lrade tänkt att för läsaren presentera

även några av Piteå stads borgmästare på denna tid för att

visa, hurusom tonen och tänkesättet hos samhällets spetsar

här uppe icke alltid överensstämde med våra dagars uppfattning.

Men vår framställning har redan fått så stor längd,

att vi ej kunna ytterligare öka den med ett sådant kapitel.

Emellertid skulle man därav funnit, att de här behandlade

lärarne ej voro annorlunda än de dem omgivande människorna.

De följde med sin tid och rättade sig efter tidsandan. Men

det är icke alltid nyttigt, det ses av vår skildring.


UNIVERSITE! SSIßUüi ÛKET

2^. NOV. 1971

U M F A

«Cil/A-

(


§m§m

Sz^n&hiSMsKéèi&smnt

ih/ü

igipfli

ÊIÊÈÊÊm

(tMMWïïmÊÊ

%ÄÄ

wMÊmÉË

%Sp»fö

/ ^äßbüsUlihlh

WÊÈÊ

-• wMË


KATARINA SKOLA. Bidrag

till kännedomen om

Stockholms läroverk. Av

Carl Björling. Pris 6 kr.

HERNÖSANDS GYM­

NASIUM. Bidrag till

svenska skolans historia av

Otto Norberg. Pris 1:75.

VALDA AKTSTYCKEN

TILL SVENSKA UN­

DERVISNINGSVÄSEN­

DETS HISTORIA. Av

B. Rud. Hall. Pris 3: 75,

inb. 4: 50.

P. A. Norstedt & Söners förlag.

J40303

More magazines by this user
Similar magazines