johan nordlander norrländskt skolliv
johan nordlander norrländskt skolliv
johan nordlander norrländskt skolliv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
JOHAN NORDLANDER<br />
NORRLÄNDSKT<br />
SKOLLIV<br />
STOCKHOLM<br />
P. A. NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG<br />
Pris 2 kr. 25 öre.
UNIVERSITETSBIBLIOTEKET<br />
23415
JOHAN NORDLANDER<br />
NORRLÄNDSKT SKOLLIV
«v '3<br />
/<br />
/ -v
NORRLÄNDSKT SKOLLIV<br />
LÄRARE OCH LÄRJUNGAR<br />
VID PITEÅ KUNGL. TRIVIALSKOLA UNDER<br />
( 1600-TALETS SENARE HÄLFT<br />
l<br />
AV<br />
JOHAN NORDLANDER<br />
ADJUNKT VII) SÖDK11MALMS 11. A LLM. TÂUOVKItK I STOCKHOLM<br />
STOCKHOLM<br />
NORSTED T & S ÖNERS FÖRLAG
PA]'PKII FRÅN LESSEBO<br />
STOCKHOLM<br />
KUNGL. B OKTIIYCKEHIET, P. A. N OHSTEDT & SÖ-NEB<br />
1914<br />
[140808]
FÖRORD.<br />
Uti årgången 1904 af Pedagogisk Tidskrift redogjorde författaren<br />
härav för förloppet av en visitation i Piteå trivialskola<br />
år 1083 och meddelade därvid inledningsvis några notiser<br />
om skolans uppkomst och första utveckling. De för mig<br />
då bekanta och tillgängliga källorna voro emellertid, bortsett<br />
från själva visitationsakterna, mycket litet givande, varför<br />
också framställningen blev synnerligen knapphändig, varjämte<br />
ett och annat, som förekom vid Visitationen, förblev dunkelt<br />
eller alldeles oklart.<br />
Sedan har förf. funnit nya källor till skolans historia på<br />
samma tid, och dessa hava varit så rika, att efterskörden<br />
blivit rent av generande stor. Det må dock ursäktas förf., att<br />
han ej kunde ana, att man i protokollen ifrån Piteå rådstugurätt<br />
och socknens häradsting skulle hava huvudkällor till skolans<br />
äldsta historia. Vidare ha vi, tack vare benäget tillmötesgående<br />
av Riksarkivet och dess chef, varit i tillfälle att<br />
på arkivet begagna Härnösands domkapitels protokoll från<br />
samma tid, vilka, ehuru mycket defekta, varit oss till mycken<br />
nytta.<br />
Med ledning av huvudsakligen dessa källor vilja vi i det<br />
följande söka skildra förhållandena vid denna skola och därvid<br />
särskilt ägna uppmärksamheten åt lärarne samt den stu-
VI FÖRORD.<br />
derande ungdomen vid densamma. På samma gång som härmed,<br />
såsom vi hoppas, skall lämnas ett litet bidrag till svensk<br />
skolhistoria, erbjuda de, åtminstone delvis, mycket utförliga<br />
protokollen ej oävna tidsbilder från den tidens nordligaste<br />
bildningscentrum i vart land.<br />
I fråga om stavningen av några personnamn har full konsekvens<br />
ej kunnat iakttagas. Detta beror på det växlande<br />
bruket i våra källor, i vilka man finner somliga skriva t. ex.<br />
Lehn och andra Leen, under det att det är oss obekant, huru<br />
mannen själv skrev eller lät skriva sitt namn. Möjligen skrevs<br />
det även i så fall på olika sätt.<br />
Stockholm i april 1914.<br />
•/. N—r.
INNEHÅLL.<br />
Sid.<br />
Förord v<br />
Använda källor vin<br />
Myntets värde 1(565 IX<br />
1. Piteå skolas tillkomst ocli uppblomstring, stadens brand och<br />
boflyttningen till nya staden 1<br />
2. Skolans inspektor prosten Olof Graan 14<br />
3. Om lärarna i allmänhet 36<br />
4. Rektor I^ls Norman 57<br />
5. Visitationen år 1683 78<br />
6. Norman efter Visitationen 91<br />
7. Conrektor Turdins strider 113<br />
8. Kollegerna Staphan Dalijn och Mårten Beckman 134<br />
9. När svärdet hängde över skolan 148<br />
10. Djäknarne 156<br />
11. Stadens och skolans andra brand 169<br />
Kartor:<br />
Piteå gamla och nya stad (efter Generalstabens karta) . . xi<br />
Plan över Piteå gamla stad 1648 2<br />
Plan över Piteå nya stad 1695.. 4
ANVÄNDA KÄLLOR.<br />
Piteå stads originaldomböcker åren 1656—60, 1667—76, 1670—75, 1682—90,<br />
1698 - 99, 1705—28. (Riksarkivet.i<br />
Hovrättens renoverade domböcker för Västerbotten. (Riksarkivet.)<br />
Härnösands Consistorii protokoll 1660—66, (defekt) och 1693—96 (defekt).<br />
(Härnösands konsistorium).<br />
Diverse Piteå stads handlingar 1688. (Riksarkivet bland stadens domböcker.)<br />
Piteå stads acta. (Riksarkivet.)<br />
Skolväsendet. Härnösands stift. (Riksarkivet.)<br />
Landshövdingarnes skrivelser. Västerbotten. (Riksarkivet.)<br />
Norrlands handlingar. (Kammararkivet.)<br />
Hiilphers, Samlingar till en beskr. över Norrland, 5:c samlingen, Västerås 1789.<br />
Hollander, Svenska undervisningsväsendets historia. I. Uppsala 1884.<br />
)
Myntets värde år 1665.<br />
Då penningbelopp här nämnas så ofta. lämna vi en kort översikt av myntets<br />
värde på ifrågavarande tid. I förra kolumnen angives, huru mycket ett<br />
mynt då gällde i n. v. kr. och öre; men emedan silvret på den tiden stod i<br />
vida högre pris än i våra dagar, fick man då betydligt mera därför eller ungefär<br />
så mycket, som nämnes i senare kolumnen.<br />
1 Haler s. m. ( = 4 mark) gällde då 3,45 kr. n. v. mynt: köpvärdct=12 kr. 8 öre.<br />
1 mark s. m. ( = 8 öre) > » 86 öre » > : » = o kr. 1 öro.<br />
1 öre s. m. » » 11 öre » » ; > =39 öre.<br />
Kopparmyntet gällde<br />
således:<br />
av motsvarande silvermynt:<br />
1 da ler k. m. ( =4 mark) gällde då = 1,15 kr. n. v. mynt: köpvärdet=4 kr. 3 öre.<br />
1 mark k. m. (=8 öre) > » =29 öre » » : > =1 kr. 2 öre.<br />
1 öre k. m. > > =3 öre > > ; > =11 öre.<br />
Genom silverprisets ständiga sjunkande minskades penningvärdet alltjämt, så<br />
att år 1700 1 daler s. ni. gällde blott 2 kr. 63 öre n. v. mynt.
' ' I<br />
'
ySfidlajL<br />
8veu»\iyf\.<br />
nàs<br />
Langnäsv^<br />
f" äs i ><br />
a%ASsôÀcm<br />
\uiwji<br />
1<br />
BâfskataK<br />
Stprstreuu<br />
&^£32\fdlcrçl<br />
Storfors "j<br />
»* ïmr.TMS^!<br />
JlMJ7b\xZi**'<br />
S.Jfol<br />
HalbkJÎ?<br />
Sleali, 1=2 00 000 gen. stab. lit. anst.<br />
Piteå gamla och nya stad med omgivningar.
1. Piteå skolas tillkomst ocli nppblomstring,<br />
stadens brand ocli boflyttniiigen till Nya staden.<br />
Staden Piteå anlades år 1621. I det kungl. brev, som förordnar<br />
därom, erhöllo birkarlar, landsköpmän och hantverkare<br />
befallning att lämna sina gårdar och slå sig ned på den för<br />
den nya staden utsedda platsen. Men birkarlarna och landsköpmännen<br />
voro aristokratien bland landskapets lekmän. De,<br />
som, oftast motvilligt, hörsammade denna befallning och blevo<br />
den nya stadens första invånare, voro således inga stugugrisar<br />
ocli fattiglappar utan bereste och burgne män, som drivit handel<br />
dels med lapparne, dels med Stockholms och andra städers<br />
borgare. Genom sin handel och vandel samt genom sina resor<br />
A r oro dessa vidare i besittning av praktisk duglighet och ett<br />
visst mått av insikter. Att de ock visste uppskatta bokliga<br />
studier, synes därav, att de, innan staden ännu ägt bestånd ett<br />
decennium, anhöllo hos konungen om en skolas upprättande i<br />
den nya staden. 1 Genom ett kungl. brev d. 1 (i febr . 1627 tìngo<br />
de sin bön uppfylld, och därigenom förordnades, att en skola<br />
skulle upprättas till ungdomens läran och upptuktelse, varjämte<br />
det för ändamålet anslogs (i tunnor spannmål årligen av tionden<br />
i Skellefteå socken.<br />
Den förste skolmästaren i staden hette Micael Nicolai, och<br />
den 20 maj 1628 utfärdade han kvitto på 6 t:r spannmål, som<br />
han uppburit till skolans uppehälle. 2 Efter honom följde snart<br />
1 Även i Tornei gjorde sig behovet av en skola tidigt gällande. Ar 1Ö0S<br />
omtalas det i ett kungl. brev, att allmogen där i landet begärt, att en skolestuva<br />
mätte upprättas i Tornea. Konungen svarade därpå, att han därmed<br />
vore nådigst tillfreds. »Vi vele», heter det, »ock upprätta en stad med, dit<br />
1)irkarlar och landsköpmän skole draga och sätta sig neder och bli borgare.»<br />
Waaranen, Handlingar upplysande Finlands historia, 11:374.<br />
2 L. Bvgdén i »Nya Norrb. Alleh.» 1903, n:r 15.
9 PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCI1 UPPBLOMSTKING.<br />
en stockholmare v. n. Thomas Jacobi lioselius, i räkenskaperna<br />
kallad än slcolcmestaren i Pithcå, än informator scholce Pitensis. 1<br />
Ännu år 1632 uppbar han pro informatione scholce Fitensis - sina<br />
6 t:r korn. Enligt Hülphers var han den förste rektorn härstädes;<br />
den nämnde Micael skulle da kanske i början av skolans<br />
tillvaro mera tillfälligtvis innehaft rektorsämbetet.<br />
En annan rektor, som också saknas hos Hülphers, hette<br />
Jonas Petri Angerm Den 20 nov. 1644 kvitterar han<br />
— han skriver sig då Jonas Anger — av Skellefteå till schola;betienten<br />
anslagna 6 t:r spannmål, och d. 5 dec. 1(548 samma<br />
kvantum till skolmästarens uppehälle. Han kallar sig i det<br />
senare kvittot Scholce Pithensis moderator. 3 Uti 1(545 års kyrkotiondelängd<br />
av Piteå stad liar man i andra rummet frän början<br />
Herr Jonn Hector Scholce *, och samma års kvarntullslängd för<br />
staden har sist bland partikulär personer Skolemästaren Herr<br />
Joen. Denne är tydligen identisk med den Joan ili. Fortelms,<br />
som enligt Hülphers var Herr Thomas' efterträdare och skolans<br />
andre rektor. Skulle man redan pä denna tid haft två lärare<br />
i skolan?<br />
Med det är 1627 erhållna anslaget till skolan var borgerskapet<br />
ej länge belåtet. Den 16 maj 1(531 begär det hos regeringen<br />
något mera underhåll, skolemästaren till uppehälle<br />
och föda. I detta brev uppgiva borgarne, att de förut för skolan<br />
fått utom de (5 t: rna spannmål även djäknepenningarna av<br />
Piteå socken; nu önska de ytterligare samma penningar av<br />
Skellefteå och Burträsks socknar, helst som dessa vore under<br />
deras stad privilegierade. Denna begäran torde ej ha föranlett<br />
till någon åtgärd.<br />
Skolan synes i början lia gått raskt framåt samt fått allt<br />
större och större lärjungeantal. 1 en skrivelse till regeringen<br />
är 1(534 begär borgerskapet åter ökat understöd till densamma,<br />
- Piteå skolas handledare.<br />
:l För undervisningen i Piteå skola.<br />
4 Piteå skolas styresman.<br />
Skolrektor.
wV'tu\(j><<br />
t o3". C.V. j.<br />
P/r/?/ över Piteå gamla stad med omgivningar.<br />
Av Eric AVidman 164S. Orig. i Gencrallantmätcrikontorct.
Förklaringar å kartan på föreg. sida.<br />
»Bokstävernas betydelse: A. Piteå stalls kyrka. B. På denna plan är Piteå<br />
stad belägen. 1 . Utsäde till staden 17 '/« tunna: hö 100 lass: säd till prästbordet:<br />
utsäde 3 tr, hö 160 lass. Till denna stad är gott mulbete, torvc-skog och<br />
fiskevatten.!<br />
1 Stängslet omkring staden, det s. k. staketet, avsåg att hindra otillåten handelsförbindelse<br />
med omgivande landsbygd.
PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTKING.<br />
antingen av Piteå kyrkohärbärge eller med djäknepenningar<br />
av näst kringliggande socknar, och motiverar detta därmed,<br />
att verket med informerande och tillsökning hade »märkeligen<br />
tilltagit». »Detta i förening med den stora, dyra<br />
tiden gjorde emellertid», heter det, »att b or ger skåpet icke förmådde<br />
underhålla skolmästaren och de många fattiga mäns<br />
barn, som dit ankomme och gärna ville sina studier continuera.»<br />
1 petitionen erinra borgarne om ett löfte av konung<br />
Gustav Adolf att förbättra understödet, »när med skolan<br />
finge mera fortgång». Då nu, såsom nämnts, detta skett, önskade<br />
de sig samma hjälp som andra skolor; och tìnge de ej<br />
sådan, skulle, menade de, deras skola i den stora hungerstiden<br />
måst avtaga och i grund undergå.<br />
Bönen förklingade ej heller ohörd. Ett kungl. brev av d.<br />
20 nov. 1635 till landshövdingen Stellan Mörner omtalar, att<br />
Piteå stad genom sina utskickade begärt, att de till sin skolas<br />
upprättelse måtte med någon subsidio (hjälp) av kronan beneficerade<br />
varda. Och medan 'det försports, att skolungdomen<br />
dagligen tillväxte och förökade sig, och skolmästarens besvär<br />
fördenskull bleve dess större, så hade, till skolmästarens uppehälle,<br />
beviljats 20 t:r spannmål årligen och till behaglig tid.<br />
Av någon behållen kyrkotionde skulle denna tagas. De 6<br />
tunnorna utgingo av Västerbottens södra prosteri och, närmare<br />
bestämt, av Skellefteå kyrkohärbärge; de 20 t:r, som nu beviljats,<br />
utgingo av det norra.<br />
Men ytterligare förbättring av lönevillkoren önskades och<br />
det förvånande snart.<br />
I en skrivelse till regeringen år 1637 1 nämner rektor Rose-<br />
Hus, att han till salarium 2 hade 26 t:r spannmål. Men ej<br />
heller detta vore tillräckligt. Skolan hade nämligen, säger<br />
han, med informerande och tillsökning märkeli gen tilltagit,<br />
så att rector scholœ ej längre förmådde allena sustinera labores, 3<br />
1 R. A. Skolväsendet. Härnösands stift.<br />
2 Underhåll.<br />
a Uthärda mödorna.<br />
2—140303. Nordlander, Norrländskt <strong>skolliv</strong>.<br />
»V<br />
O
4 PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTRING.<br />
utan måste hava en collegam, om med exercitiis 1 skulle kontinuerligt<br />
tillgå. Till förbättring av sitt underhåll anhöll han<br />
därför 0111 ytterligare 20 t:r spannmål, varjämte han begärde,<br />
att regeringen ville bebreva collegio futuro 2 djäknepenningarna<br />
av Luleå socken.<br />
Skolan hade således på denna tid endast en lärare, som på<br />
samma gång var dess rektor. Om den enligt Hülphers' längd<br />
förste innehavaren av detta ämbete heter det hos Hülphers,<br />
att han var en »ackurat» man, och vi ha ej sett något, som<br />
jävar detta omdöme.<br />
Yi kunna icke här steg för steg följa denna skolas utveckling.<br />
Dock må erinras därom, att drottning Kristinas brev<br />
av d. 24 dee. 1652, som innehåller uppgift på de skolor, som<br />
behövdes i Härnösands stift, jämte en viss och varaktig underhållsstat<br />
för dessa, för var och en aA r stiftets tvenne trivialskolor,<br />
de i Piteå och Härnösand, upptager en rektor, en<br />
conrector och en apologist, till vilkas underhåll anslogos resp.<br />
120, 70 och 30 tunnor spannmål, allt i överensstämmelse med<br />
samma års avknappade stat för rikets skolor. 3<br />
Blomstringstiden blev emellertid av kort varaktighet. Det<br />
var två omständigheter, som voro orsaken därtill. 1 juli år<br />
1666 ödelades eller »afbranm, såsom nian på den tiden skrev,<br />
staden genom en svår eldsvåda. 1 Den andra ogynnsamma<br />
omständigheten var den, att skolan vid denna tid fieli en<br />
rektor, som alls icke var sitt kall vuxen.<br />
Efter eldsvådan såg det en tid ut, som om staden Piteå<br />
skulle rent av försvinna. Somliga borgare läto nämligen<br />
1 Övningarna.<br />
2 Don blivande ämbet
Plan över Piteå nya stad med omgivningar.<br />
Av lians Crusc 1(595. Orig. i Gencrallaiitmätcrikoiitorct.
PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTRING. 5<br />
skriva sig i Skellefteå ock andra så långt borta som i Hudiksvall;<br />
ännu andra föredrogo att såsom bönder bo på sina<br />
hemman på landsbygden. Regeringen underlättade emellertid<br />
stadens återuppbyggande, men man valde därvid ett bekvämare,<br />
3 /i mil närmare havet beläget ställe Strömsund eller<br />
Häggiesholmen. Här uppstod den s. k. Nya staden, varefter<br />
den plats, där staden förut legat, kallades och ännu kallas<br />
Gamla staden.<br />
Trots ideliga påminnelser och kraftiga uppmaningar frän<br />
överheten gick det dock långsamt med boflyttningen frän den<br />
Gamla till den Nya staden. Nio är efter olycksåret hade<br />
man emellertid kommit sä långt därmed, att, ehuru icke alla<br />
på långt när sig där h us li gen nedsatt, rådstugurättens sammanträden<br />
dä kunde flyttas från den gamla platsen till den<br />
nya. På rådstuga d. 26 febr. 1675 beslöts nämligen, att intet<br />
med justitieväsendet därefter skulle handhavas i Gamla utan<br />
i den Nya staden, dit stadens dokumenter samma dag skulle<br />
föras genom stadsnotarien Johan Eriksson. Dagen därpå<br />
skulle också samtliga borgare infinna sig i Måns Johanssons<br />
stuga i Nya staden, vilken skulle brukas till rådstuga, tills<br />
stadens hus bleve förfärdigat. 1<br />
Bagen därpå, den 27 febr. 1675, hölls för första "gången<br />
rådstuga i Nya staden.<br />
Boflyttningen var emellertid ännu icke på långt när verkställd.<br />
Någon byggnad för skolans räkning fanns exempelvis<br />
icke i Nya staden, utan undervisningen fortgick, helt visst i<br />
något privat hus, i Gamla staden. Två år efter justitiens<br />
Hyttande beslöt emellertid borgerskapet på rådstuga att övertala<br />
den nämnde Måns Johansson att få »bruka skolan» i hans<br />
gård. Kort därefter, d. 25 maj 1677, fattades beslut om skolans<br />
upprättande »här vid torget invid rådstugan», och arbetet<br />
skulle bedrivas med all kraft av 6 timmermän à 1 daler om<br />
2 I protokollet antecknas efter detta orden IN NOMINE JESU ROM. 8. Vilken<br />
v ors, som åsyftats, nämnos ej, men man kan gissa på den 18:de, som lyder:<br />
Jag häller före, att denna tidens lidanden äro att alita för intet mot<br />
(Jen härlighet, som på oss kommer att uppenbaras. Men detta var förhoppningar,<br />
vilka, såsom vi skola se, alls icke skulle gå i fullbordan.
6 PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCII UPPBLOMSTBING.<br />
dagen. Mossa till byggnaden skulle till visst kvantum av<br />
var borgare utgöras till påföljande söndagsafton eller måndagsmorgon.<br />
Rådman Jon Andersson skulle vara uppsyningsman,<br />
ock medlen skulle tagas av inkomsterna av lappmarkstullen<br />
samt restantier hos borgerskapet. I september s. å.<br />
proponerade borgmästaren Henrik Wijnbladh om skolstugubyggnadens<br />
fortsättande, och da beslöts, att nyssnämnde radman<br />
skulle förfärdiga stugan. För sina utgifter ock sitt omak<br />
skulle hau få betalning efter inlevererad räkning. I febr. HÎ78<br />
torde byggnaden ha varit färdig, ty då anhöllo borgarne hos<br />
kyrkoherden, att »gudstjänsten i skolan» måtte förunnas dem.<br />
Om skolans inredning och undervisningsmateriel ha några<br />
upplysningar ej kunnat vinnas. Att en stol funnits, omtalas<br />
på annat ställe, och vi kunna tillägga, att skolan också hade<br />
en ringklocka. Denna ointalas år 1687, då den hade lagats<br />
av Per Smed. För »beslag på en liten klocka till skolan och<br />
för annat till stadens behov gjort arbete fick denne då 1 daler.<br />
Detta belopp togs utav stadskassan, vilket jämte åtskilligt<br />
annat tyder på att skolan ej hade någon egen kassa utan fick<br />
sina utgifter betäckta av staden.<br />
Att skolans rektor tagit någon verksam del i bygget, ha<br />
vi ej funnit antytt. Vad vi sett av honom i den vägen inskränker<br />
sig därtill, att han till rådstugurätten ingav en<br />
skrift »om stolen, hvilken hafver stått på Rådstugutorget, att<br />
den bör nu insättas under tak». Antagligen hörde stolen till<br />
skolan och hade blivit stående på torget under bar himmel.<br />
Vilket beslut som fattades med anledning av hans ingripande,<br />
nämnes ej; kanske ansågs det överflödigt att fatta något.<br />
För byggnadens uppförande synas frivilliga penningbidrag<br />
ha insamlats av landskapet. Dessa hade hafts om händer av<br />
kollegan Herr .1 ohan Granhammar, men denne torde hava<br />
brustit i redovisningen. Våren 1077, under det skolbyggnaden<br />
pågick som bäst, skickade magistraten en dag stadstjänaren<br />
till kollegan för att citera (kalla) honom till rådstugurätten<br />
att förklara sig rörande dessa hopsamlade medel. Svaret blev<br />
emellertid, att han borgmästare och råd härutinnan icke ville
1HTEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTRING. 7<br />
parera utan redau gjort sin räkning till konsistorium; borgmästare<br />
och råd hade intet därmed att göra, menade han.<br />
Med anledning härav anhöll skolmästaren Mag. Nicolaus Norman<br />
om borgmästares och råds assistens på det att med skolans<br />
uppbyggande och dess förfärdigande ej måtte fördröjas. Rätten<br />
torde ansett, att Granhammar vid stämningens delgivande<br />
yttrat sig litet vanvördigt. Enligt stadstjänarens berättelse<br />
skulle han nämligen ha sagt: Ha fra de flyttiat skolan därifrån,<br />
så måge do själfva henne oppsättia !<br />
Om rektor ej brydde sig så mycket om skolans angelägenheter,<br />
så lago lians egna honom så mycket mera om hjärtat. Redan<br />
på denna tid fordrade regeringen, att staden skulle bestå<br />
skolmästaren bostad. Ar 1655 hade också staden för 600<br />
daler k. m. köpt en gård för skolmästarens räkning. 1 Denna<br />
hade emellertid gått upp i lågor vid den allmänna branden.<br />
Detta förklarar, huru rektor Norman år 1676 kunde begära<br />
skolmästare-hyra för de två föregående åren, nämligen 30<br />
daler om året. Rektor erhöll en assignation å 28 daler<br />
k. m. att genast bekomma av borgaren Erik Hindersson.<br />
Aret därpå begärde han att få, vad som återstod på tre års<br />
hyra, och betalning lovades honom genom invisning på rådman<br />
Jon Andersson.<br />
Ar 1675 d. 3 maj uppträdde rektor Norman för första gången<br />
inför Piteå rådstugurätt, där han sedan allt intill döddagarna<br />
skulle utkämpa så mången het dust. Nu gick det<br />
emellertid helt fredligt till väga. Först proponerade han nu om<br />
skolmästaregårdens transportation ifrån den Gamla till den<br />
Nya staden. På det förra stället hade han själv köpt sig en<br />
1 Med betalningen gick det dock mycket långsamt. Aret efter köpet bogarde<br />
säljarens son, högliirde M:r Oluf Lidman, att av rådstugurättcn få veta,<br />
vilken som skulle svara honom för köpesumman. Rätten ville dä ej ge något<br />
svar härå, men lovade, att de 100 daler, som året förut beviljats på rådstugan,<br />
skulle strax avläggas (d. v. s. erläggas). Man hade ett svagt hopp att genom<br />
landshövdingens ingripande fä hjälp ifrån Skellefteå; men när denne sedan<br />
talade med allmogen i denna socken om saken, iick han ett avböjande svar.<br />
Skälet var bland annat det, att Skellefteå-borna ville själva söka sin egen skola<br />
»ti Skellefteå,
8<br />
PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTRING.<br />
gård med dess torvtiga hus, och nu ville han, att borgerskapet<br />
skulle förskaffa (flytta) den till Xya staden och uppsätta den<br />
där, i vilket fall han ville befria borgerskapet ifrån skolmästaregärdens<br />
vidmakthållande. Man fann emellertid en sådan<br />
flyttning för besvärlig, och borgerskapets enhälliga beslut<br />
blev, att man med det forderligaste skulle i Nya staden upprätta<br />
en skolmästaregård. Man antecknar även, huru denna<br />
skulle inredas; den skulle bestå av tvenne stugor med en förstuga<br />
emellan. 1<br />
Någon byggnad för ändamålet uppfördes emellertid ej, utan<br />
borgerskapet inköpte i maj 1 (>77 av en man Jöns Hansson<br />
hans gård, bestående av två stugor med en kammare dem<br />
emellan, d. v. s. av alldeles samma antal rum, som man två<br />
år förut hade bestämt sig för. Den ena stugan med kammaren<br />
var nu färdig, men den andra stugan icke, ty där fattades<br />
golv och innanfönster. I köpet ingick ock en portbyggning,<br />
all färdig. Yi ha således här fullständig bild av en rektorsbostad<br />
på 1600-talet. Den överensstämmer alldeles med en<br />
bättre norrländsk bondgård c:a 200 år senare.<br />
Yid samma tillfälle, då rektor för första gången bragte<br />
denna fråga på tal, påminte han även om en annan förmån,<br />
som han saknade. Enligt kungl. privilegier och praxim i<br />
städerna borde, menade han, någon jord anslås under skolmästareämbetet.<br />
Han gjorde emellertid denna framställning<br />
icke blott för sin egen skull, sade han, utan även för sina<br />
successori bus- och anhöll, att borgerskapet i framtiden härom<br />
skulle hava honom i betänkande. Svaret blev ganska tillmötesgående.<br />
Stadens mantalsjord, som borgerskapet självt<br />
köpt, vore belägen vid Gamla staden och kunde därför icke<br />
komma i fråga; vid Nya staden åter funnes, sade man, ingen<br />
åker, men i framtiden ville man hava i betänkande, att ett<br />
1 Till jämförelse må nämnas, att rektor i Örebro i början av 1600-talet hade<br />
en bostad, bestående av stuga oeli två kamrar, den ena utan eldstad. Stugan<br />
liade ett fönster på väggen och ett i takot. Den var täckt med näver och torv.<br />
Hollander s. 540.<br />
2 Efterträdare.
PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTRING. 9<br />
stycke av svedj eländen, som vore belägna vid Nya staden,<br />
med tiden kunde uppbrukas under skolmästareämbetet.<br />
Flyttningen till Nya staden var naturligtvis mycket betungande<br />
för borgarne, och många spjärnade även emot ivrigt<br />
och i det längsta. Icke heller hos lärarne fanns någon entusiasm<br />
därför. Borgarne kunde trösta sig därmed, att Nya<br />
staden låg närmare havet och vid djupare farvatten samt därför<br />
hade ett för handel och sjöfart gynnsamt läge, vilket ju<br />
vore till stor fördel för dem; men lärarne kunde knappast<br />
hava någon nämnvärd nytta härav. Av ett redan anfört yttrande<br />
av kollegan Johan Granhammar synes också, att han<br />
var föga glad över den vidtagna anordningen. Borgarne hade<br />
dock medlidande med lärarne samt gjorde sitt bästa för att<br />
lindra bördan för dem.<br />
Ar 1675 på samma rådstuga, på vilken rektor Norman<br />
framkom med sina inånga propositioner, hade han även ett<br />
förslag i detta avseende. På collegarum 1 vägnar föreslog han,<br />
att borgmästare och råd skulle räcka lärarne en hjälpsam<br />
hand härutinnan. Detta skulle ske på det sättet, att de lämnade<br />
dem en rekommendation till K. M:t, det de kunde åtnjuta<br />
någon hjälp för deras transportation till Nya staden.<br />
Detta borde de göra och icke häradstinget, emedan skolan<br />
avsåge stadens nytta och icke allmogens. Borgerskapet gav<br />
sitt bifall härtill, men själva skulle lärarne ansöka Iv. M:t<br />
och landshövdingen om assistance härutinnan.<br />
Om försöket gjordes, veta vi ej. Om så var fallet, ledde<br />
det säkerligen ej till någon åtgärd. Två år senare, d. 20<br />
lebr. 1677, bragtes frågan åter på tal inför rådstugurätten,<br />
även denna gång av rektor, som nu förde ett något häftigt<br />
språk emot borgerskapet. Med sina collegis protesterade han<br />
emot borgerskapet och förklarade, att de den tiden icke kunde<br />
flytta med skolan ifrån Granila staden, dels emedan någon skola<br />
e J vore byggd, dels emedan borgerskapet ej kunde vara för<br />
1 Kollogomas.
10 PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTllING.<br />
sörjde med så torvtiga hus, som da funnes i Nya staden.<br />
De anhöllo därför, att med flyttningen kunde få anstå till<br />
våren. Möjligen voro husen i deras tanke för illa ombonade<br />
för att bebos under den kalla årstiden. Härtill borde, menade<br />
de, landshövdingens tillstånd ansökas. Borgerskapets svar<br />
blev, att Måns Johansson skulle vidtalas att upplåta bostad<br />
åt skolan.<br />
1 detta sammanhang kunna vi ej underlåta att omtala ett<br />
vackert prov på borgarnes omtanke om en lärare. Herr Jolian<br />
Graanhammar ville år 1678 uppföra en byggning åt sig<br />
i Nya staden strax invid eller nedanför Abram Siulssons gård.<br />
Rådhusrätten ansåg, att detta ej kunde förvägras honom, blott<br />
byggningen kunde så ackommoderas, att den icke prœjudicierade<br />
regulariteten eller någon annans närstående byggnad.<br />
Katten föreskrev vidare — och detta är det märkliga — att<br />
den blivande grannen Abram skulle in till sig taga läraren,<br />
»efter Abram berättades hava husrum»; dock skulle det ske<br />
för billig hyra, som de sig emellan åsämjas kunde.<br />
Från rektor Normans uppträdande på rådstugan d. 3 maj<br />
1675 ha vi ännu en sak att anteckna, helst som rektor därigenom<br />
framstår såsom ganska förtänksam och försiktig med<br />
avseende på sin skola. Han befarade nämligen, att, när skolan<br />
bleve flyttad till Nya staden, så kunde någon intränga<br />
sig i Gamla staden och där inrätta någon barnaskola. Till<br />
förekommande av något sådant ville han, att alla skulle vara<br />
eniga och samdräktiga om skolans flyttande. Hans farhåga<br />
i detta avseende torde emellertid lia varit tämmeligen obefogad.<br />
* *<br />
*<br />
Såsom vi sett, bodde lärarne kvar »på sina hemman^ en tid<br />
bortåt, efter det staden flyttats till den nya platsen. Därvid<br />
uppstod den frågan, huruvida de vid sådant förhållande skulle<br />
erlägga tull och andra avgifter, som utgingo av stadsboarna.<br />
Själva menade de, att de, såsom boende på landet, borde vara<br />
befriade därifrån, men i staden hade man en motsatt åsikt.
PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTKING. 11<br />
Av sitt députât (anslag) hade rektor Norman år 1675 ur<br />
kyrkohärbärgena i Bygdeå och Nysätra bekommit 55 t:r spannmål,<br />
som han fört till Nya staden och jämväl vid tullen därstädes<br />
angivit. Emellertid ville han ej därav erlägga någon<br />
tull, ehuru lian, såsom det antogs, redan uppburit denna av<br />
bönderna, d. v. s. uppburit så mycket mera än 55 t:r, som<br />
tullen uppgick till. Tuilnären Sven Andersson Burman fordrade<br />
vanlig tull härav och stämde rektor för rätta år 1677.<br />
Denne svarade, att han angivit saken i Kammarkollegium,<br />
och hoppades, att han skulle slippa ifrån denna beskattning.<br />
Målet uppsköts, tills man skulle erfara nämnda kollegii åsikt<br />
om saken. Tuilnären hade ock, ehuru förgäves, kräft rektor<br />
på 1(576 års folkpmningar jämte två års baJcagnsjienninyar<br />
och som pant tagit en silverbägare. Vid samma tillfälle yrkade<br />
rektor att återfå denna; men rätten beslöt, att den skulle<br />
bliva hos tuilnären, tills man även härom erfarit kollegiets<br />
åsikt.<br />
Aret därpå kom målet åter före. Rektor gjorde då ännu<br />
ett försök att återfå sin silverbägare men utan framgång: den<br />
skulle fortfarande sta som pant för resten på bakugnspenningarna.<br />
Tullinspektören Johan Ruth, som var närvarande vid<br />
rättens sammanträde, förklarade ock helt bestämt, att, om<br />
scholaibetjente icke utgjorde samma penningar för åren 1(575<br />
och 7(5, så skulle beloppen av dem exekveras, så framt de ej<br />
kunde skaffa sig kammarkollegii brev, att de borde med dem<br />
befrias.<br />
Skolmästaren " och collega; besvärade sig ock över tull och<br />
accis samt menade, att de borde vara härifrån befriade, medan<br />
de sutte på sina hemman. Men Ruthen svarade, att han däruti<br />
ej kunde hjälpa dem, utan kunde de själva andraga sin<br />
nöd och-sitt ärende i kammarkollegium.<br />
Rektor Norman, som var närvarande vid rätten, fann ett<br />
yttrande av inspektören till schola;betjänte mindre lämpligt<br />
och urgerade på att det skulle infattas i protokollet. Med<br />
anledning härav redogöres i protokollet för förloppet och de<br />
växlade replikerna. Tydligen tyckande, att rektor och kolle-
12<br />
PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OC11 UPPBLOMSTRING.<br />
ger voro litet bråkiga, hade inspektören bett, att scholœbetjente<br />
skulle taga sitt avträde, på det att kronans ärenden skulle<br />
kunna förrättas. Men då begynte Herr Samuel Hortelius att<br />
»flissa och le» med Herr Nils Fellenio, hållande mössan för<br />
munnen, sägande: Vi få bo med våra hustrur, varest vi vilja,<br />
varpå inspektören dem svarade: I mågen draga för tusend<br />
djävlar, cdra oroliga huvuden! Men då svarade rektor Norman:<br />
I må intet visa oss hädan! Vi veta väl taga vårt avträde,<br />
och för berörde ord skolen I vara förtänkt att svara.<br />
»Och därmed afträdde hela skolstaten ifrån rådstugan.»<br />
Ännu så sent som år 1679 var frågan om tullen av de 55<br />
tunnorna korn ej avgjord. Den förut nämnda tullnären Burman<br />
bragte då frågan åter på tal, i det han besvärade sig<br />
hos tullinspektören. Målet kom före d. 4 mars. Ansatt av<br />
tullnären och inspektören, måste rektor då tillstå, att han av<br />
bönderna tagit både lantmannatull och frakt för samma spannmål;<br />
men emedan han den tiden ej bodde i Nya staden, ej använt<br />
spannmålen till salu i vare sig Nya eller (lumia staden<br />
utan den konsumerat på landet och då tullnären varken vid<br />
Nya eller Gamla staden haft sina betjänte att uppmåla spannmålen<br />
och tullen avfordra, så ville han ej erlägga den, förrän<br />
Kammarkollegii expresse resolution honom uppvisades. För<br />
övrigt borde han njuta samma frihet som sal. kapten Isak<br />
Loffman, vilken, medan han bodde i Gramla staden, dels uppköpt<br />
spannmål, dels uppburit sådan på sin lön och till salu<br />
använt, men aldrig erlagt någon tull därför.<br />
Inspektoren försummade ej att framhålla inkonsekvensen<br />
däri, att rektor själv uppburit tull av bönderna men ändock<br />
nekade att erlägga sådan. För övrigt anförde han, att tullordinantien<br />
vore i sig själv klar: att lantmannatull borde erläggas<br />
av allt gods, som till stads torde anlända och där angivas,<br />
oavsett varest konsumtionen skedde; rektor borde för<br />
övrigt konsidereras som i staden boende, redan innan skolan<br />
flyttades till Nya staden. Andra scholebetjente hade för övrigt<br />
välvilligt erlagt tullen; särskilt hade konrektor Turdin<br />
gjort det av den spannmål, som han på sin lön av landet in-
PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTRING. lo<br />
bekom. Rätten beslöt att lata saken bero, helst som inspektören<br />
lovade att sig hos Kammarkollegium förfråga, om rektor<br />
borde njuta de uppburna tullpenningarna eller om de skulle<br />
komma K. M:t och kronan till tjänst. »Rektor Norman lät<br />
sig härmed åtnöja och sade sig icke skola tullen för spannmålen<br />
betala.» — Hu ru tvisten slutade, känna vi dess värre ej.<br />
För sin skola hade Piteå-borna, som vi sett, visat ett högst<br />
lovvärt intresse och detta även under ogynnsamma förhållanden,<br />
såsom då skolstugan jämte hela staden lades i aska.<br />
Detta fortfor även, då skolans båda rektorer genom sina tvister<br />
och strider jämte sin försumlighet höllo på att alldeles<br />
fördärva henne. Även i grannsoc knen Skellefteå önska de man<br />
S1 g en skola. Ar 1663 begärde denna socken hos Konsistorium<br />
eller superintendenten att bekomma en pœdagogum. Svaret blev<br />
emellertid nekande. Superintendenten i Härnösand menade,<br />
att detta ej stode i hans makt, utan att förordna skolor komme<br />
allenast K. M:t till; eljest vore ock Piteå ej längre ifrån<br />
Skellefteå beläget, än att de, som hade lust att låta sina barn<br />
läsa, väl hunne dit med dem. — ÄA'en i det följande se vi<br />
samma önskemål dyka upp.<br />
Ett helt annat var förhållandet i Tornea, där man på samma<br />
tid synes hava varit rent av fientligt stämd emot sin<br />
skola. I Konsistorii protokoll för d. 16 aug. 1660 antecknas,<br />
att prosten i Torneå inrapporterat, att borgerskapet i staden<br />
av samma namn bortsålt skolestugan, däruti ungdomen tilllörene<br />
blivit informerad. Paidagogus hade därför inte något<br />
husrum för barnens information, när de framdeles åter tillsammans<br />
komme. Konsistoriet beslöt, att detta ärende skulle<br />
givas landshövdingen till känna och hans assistance sökas<br />
till dess rättelse. Uti det i annat sammanhang flera gånger<br />
Nämnda brevet av d. (! febr. 16(53 l ade Konsistoriet prosten<br />
1 forneå på hjärtat att maintenera D:m Pœdagogum 1 vid en<br />
laglig skolmästargård och icke låta något därifrån tagas, som<br />
tillförne därmed följt hade.<br />
1 Bibehålla herr läraren.
2. Skolans inspector prosten Olof Graan.<br />
När boflyttningen allmännare skett och man kommit i ordning<br />
i den Nya staden, borde skolan, tycker man, kunnat åter<br />
uppblomstra ungefär som vid dess första anläggande. Men<br />
så skedde icke. Hon förde tvärtom ett tynande liv, och på<br />
l(580-talet var det t. o. ni. fråga om dess nedläggande. Huru<br />
kunde det då gå så illa? frågar man.<br />
Yi skola söka besvara den frågan och lämna till en början<br />
några upplysningar om de personer, som på ort och ställe<br />
hade högsta ledningen av skolan sig anförtrodd, d. v. s. i<br />
första rummet skolans inspektor och sedan hennes rektor.<br />
Den förra värdigheten innehades en läng följd av år av<br />
pastor därstädes M:il OLOF STEPIIÄNI G RA AN. Född av bondeföräldrar<br />
i Grans socken i Uppland, skall denne en tid lia<br />
varit hovmusicus hos drottning Kristina och därefter legationspredikant.<br />
Ar 1650 blev han Matheseos lector i Härnösand,<br />
tre år senare Theologia; lector därstädes och året därpå<br />
rektor. Sedan förlades hans verksamhet till Piteå församling,<br />
där han blev kyrkoherde år 165(5 samt senare prost och skolans<br />
inspektor.<br />
Dessa snabba befordringar borde, tycker man, borga för att<br />
Graan varit en synnerligen dugande och framförallt månsidig<br />
man. Men så var knappast fallet; säkert är, att de samtida<br />
handlingar, som vi sett, alls icke giva något stöd för en sådan<br />
förmodan. Förklaringen till hans framgång får kanske<br />
till någon del sökas däri, att han hade superintendenten Pet-
SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 15<br />
rus Steuciiius i Härnösand, om icke till morbror, så åtminstone<br />
till svärfader. 1<br />
Det kanske mest framträdande draget hos kyrkoherden var<br />
hans månlict om sina inkomster, vilken var så stor, att det<br />
skulle varit underligt, om han därmed ej stött församlingsborna<br />
för huvudet. När han blev antagen till kyrkoherde,<br />
hade han, enligt sina församlingsbors uppgift, lovat att hålla<br />
samma ordning, som hans företrädare haft, men det löftet<br />
hade han tydligen snart glömt. Ar Ki58 infann sig hans<br />
ervyrdighet kyrkoherden M:r Olof Graan för rådstugan och<br />
proponerade några questioner». Först ville han veta, vad<br />
hans antecessor haft av staden i tiondeströmming. Borgerskapet<br />
svarade, att uti sal. M. Tomse tid hade av var båt givits<br />
1 -i t:a strömming eller 10 mark k. m., men nu beviljades 1<br />
mark k. m. av var t:a strömming, soin saltades och fördes<br />
till stads och förtullades. Hörande smörtionden beslöts, att<br />
den, som hade 5 kor, skulle av var ko giva (i öre k. m. och<br />
den, som hade över 5 kor, skulle giva 7 öre k. in. I kvicktionde<br />
skulle givas en öre k. m. för vart får eller get. Kyrkoherden<br />
begärde ock att få veta, om han skulle få njuta,<br />
som sal. Herr Tomas fått, nämligen för kristningsbarn och<br />
kyrkogång 10 mark. Samma belopp bestämdes nu för båda<br />
förrättningarna tillhopa. Hans vördighet proponerade ock,<br />
att de, som ginge till skrift, skulle, såsom sedvanligt vore<br />
i andra städer, giva någon penning till prästen. Därpå blev<br />
svarat, att de, som hade råd och ämne, a'ille bete sin discretion.<br />
Bland kyrkoherdens qurestioner var ock en av mera oegennyttigt<br />
innehåll. De gode män, som brukade seglation, plä-<br />
1 Man synes lia lieskyllt superintendenten för att vid befordringar lia gynnat<br />
s, Oa släktingar. Han klagar själv «Ir 1661, att lektor Nenzolius i Härnösand<br />
yttrat om lionom, att han intet annat gjorde än »tacklade opp gymnasiet med<br />
«ma m&gar >. Superintendenten fann beskyllningen obefogad, lian menade,<br />
a tt man brukade säga om skepp, att de stacklas», men icke om en ärlig man,<br />
som förfordras till ett ämbete, soin han med iiran förestü kan. Yttrandet<br />
blides, sedan N., som tillträtt Nora pastorat i Ångermanland, fått vika därlf<br />
rftn för en av K. M:t utnämnd. Skulden härför sköt N. pä. superintendenten<br />
°°h hans dispositioner.<br />
1
Ili SKOLANS INSPECTOR PKOSTEN OLOF «KAAN.<br />
gade gärna, sade han, giva något till kyrkan, ocli mi ville<br />
han veta, om han skulle från predikstolen utnämna, huru<br />
mycket var person gave. Svaret blev, att var och en gör<br />
efter sin egen råd och affection, som honom synes.<br />
Två ar senare bragte kyrkoherden åter lönefrågan på tal<br />
på allmän rådstuga. Av notfisket synes han lia begärt ökade<br />
inkomster, men borgarne svarade, att de ville njuta förr gjord<br />
ordning, och menade var för sig sin skyldighet gjort hava.<br />
Aven andra framställningar av liknande slag blevo då avslagna.<br />
.På själva julaftonen samma år kom kyrkoherden med<br />
en för vår tid icke så litet egendomlig begäran. Då tillfrågades<br />
nämligen borgerskapet, om de ville samtycka till kyrkoherdens<br />
begäran att till var stor högtid, nämligen juldag,<br />
påskedag och pingesdag, få två kannor vin för det han hölle<br />
ottesång. Därtill svarades av gemene borgerskapet, att de<br />
intet vilja veta därutav utan bliva vid sin gamla vana».<br />
Detta var kort och bestämt svar.<br />
Huruvida Piteå-borgarne voro mer än vanligt försumliga<br />
i fråga om att erlägga kyrkoherdens rättigheter, känna vi<br />
icke. Men säkert är, att på rådstugan tìngo de jämt och samt<br />
tillsägelse att ordentligt utgöra sin tionde och annat; och om<br />
de till slut tröttnade på dessa påminnelser, må det ej förtänkas<br />
dem. Kyrkoherden var också allt annat än älskad<br />
av stadsborna. Ar 1659 uppehöll sig superintendenten i Piteå<br />
på visitationsresa, och då begagnade de tillfället att framföra<br />
sina besvär emot kyrkoherden. Borgmästaren tillsporde dem<br />
på rådstugan, om de hade något att andraga emot honom, och<br />
tìck till svar, att alla hade orsak att besvära sig emot honom, i<br />
det han vore mycket »vidlyftig» i sina predikningar, så att<br />
därav kunde litet förstås. Vidare klagades, att han toge för<br />
högt kristnings- och kyrkogångspenningar, liksom både när<br />
de gåve sig i äktenskap och när det lyste. Borgerskapets<br />
begäran var därför, att superintendenten härpå ville göra en<br />
viss ordning, varefter de kunde rätta sig såväl i det ena som det<br />
andra, så att de fattige icke måtte bliva betungade över sin<br />
förmåga.
SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF Gli A AN. 17<br />
En borgare Mats Pedersson var skyldig kyrkoherden en t:a<br />
korn, och det dröjde med betalningen. Kyrkoherden lät dä<br />
stämma mannen upp i kyrkogården och i sakerstigan, men<br />
mannen ville ingenstädes komparera (svara). Kyrkoherden<br />
synes då ha hotat att sätta honom utur kyrkobänken. Detta<br />
förtröt borgaren, då han tyckte, att han betalt sitt rum lika<br />
väl som någon annan. Till slut infann han sig emellertid,<br />
stämd av stadstjänaren, upp i prästgården, och där torde han<br />
ha uppträtt mindre höviskt. Ett vittne hade hört honom<br />
säga: »Fast 0111 jag är dig skyldig en tunna korn, får du<br />
väl bida.» Mats anklagades ock för att ha yttrat om kyrkoherden,<br />
att han otillbörligen stått sitt ämbete före, samt kallat<br />
honom en djävul, en scita, fantast och best. Troligen hade<br />
det skett vid detta tillfälle. Kommen ifrån prästgården, hade<br />
Mats gått till sin broder och för honom refererat, vad han<br />
sagt, varvid denne förmanat honom att gå upp i prästgården<br />
och bedja kyrkoherden om förlåtelse. Detta hade emellertid<br />
ej skett. Flyttningen ur bänken förklarade kyrkoherden på<br />
det sättet, att mannens benckielagar (kamrater i bänken)<br />
klagat på honom. Såsom varande en högmålssak uppsköts<br />
målet till landshövdingens resolution, men Mats skulle emellertid<br />
förvaras i stadens fängelse, så framt han ej skaffade<br />
sig nöjaktigt löfte (borgen). Detta utslag fälldes d. 27 febr.<br />
1660. En månad senare var landshövdingen närvarande på<br />
rådstugan, och då »framkallades av honom denne Mats och<br />
tillfrågades, huru han ville bära sig åt med kyrkoherden för<br />
de förfärlige ord, han hade honom påfört». Den anklagade<br />
bekände sig ha gjort det av ovettenhet och ville därföre bed-<br />
Jas den gången. Kyrkoherden eftergav honom, men dock med<br />
förord, att där Mats oftare komme igen med sådana otillbörliga<br />
ord emot honom och icke därefter ställde sig som en<br />
i'ättsinnig, kristen församlingslem, skulle hans sak vara öppen<br />
°ch hans straff så mycket större.<br />
Att Graan och hans hus var illa ansett, synes av flera mål<br />
v id rådstugurätten.<br />
3—140303. Nordlander, Xorrländsht <strong>skolliv</strong>.
18 SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GEAAN.<br />
Borgaren i Piteå Jöns Hansson var hösten Hi7o med Mårten<br />
Matsson, sin medskeppare, och andra deras medfölje på<br />
bakresan ifrån Stockholm med sin skuta kommen till Bremösundet<br />
i Medelpad. I kajutan voro, utom Olof Larsson, som<br />
låg i sin säng, och Johan Johansson, som satt och rökte en<br />
pipa tobak, de båda skepparne Jöns och Mårten, vilka där<br />
sig emellan talte eller trätte. Talet gällde tydligen kyrkoherden<br />
i Piteå, ty när Jöns gick ut ur kajutan, hördes han<br />
säga till Mårten: »Låter bliva kyrkioherden oförtalt, det den<br />
och den tager dig! Kanske du vill så hava mig till ölvisa,<br />
likasom du plägar göra kyrkoherden och hans hus? Men betänker<br />
du icke, det han beder för oss resande?» Härtill svarade<br />
Mårten: »Ja, han beder så nu som tillförende; ja, den<br />
finskan!» och till det sista ordet hade han lagt något, så att<br />
det blev fyll- eller illfinsJcan. Jöns hade varnat honom och<br />
bett honom uppehålla med sådant tal, emedan det icke anstode<br />
att förtala sin kyrkoherde och själasörjare, varefter Jöns<br />
gått ifrån honom och satt sig jämte några män, Olof Jonsson<br />
i Svensbyn och Erik Jonsson i öjebyn, på spelet. Bland<br />
annat uttalade därvid Erik Jonsson och Olof J onsson sin farhåga,<br />
att de det året icke skulle kunna komma hem för vinterns<br />
skull, och sade sig icke annat veta, än att deras bröder,<br />
som hemma voro, låtit städja sig till tjänst hos kyrkoherden.<br />
Mårten, som strax efter kom dit, svarade då: »Jag består<br />
mina ord, som sagt är», och därtill: »Den, som vill bliva hora<br />
och tjuf, må han gå till tjänst i prästegården, och gör så<br />
kyrkoherden gästabud åt sådana.» Detta yttrande hade han<br />
ock fällt hemma i sitt hus. För uttrycket »illiinska» iick<br />
Mårten år 1(574 plikta (i ma rk samt för skymf och försmädelse<br />
emot kyrkoherden och lians hus (30 mark.<br />
När kyrkoherden vågade framställa så obilliga anspråk på<br />
stadsborna, som väl kunde bättre tillvarataga sina intressen,<br />
kan man ana, att han emot sin landsförsamling skulle vara<br />
ännu svårare. Så var ock fallet. På tinget med denna i dec.<br />
1 (i75 framkommo ock klagomål emot honom. Man hade en
SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 19<br />
förordning av år 1668, som bestämde, huru mycket församlingsbor<br />
borde erlägga till pastor för olika prästerliga förrättningar.<br />
Denna hade han emellertid överskridit. I likstol hade<br />
somliga måst giva honom 10, andra 12 daler k. m. för ett lik;<br />
och den, som icke gave så mycket, att pastor vore nöj d, bleve,<br />
enligt de klagandes uppgift, aA r honom utskämd både privatim<br />
och publice, ja, ock hatad och förföljd. Hellre än att utsätta<br />
sig för sådant skaffade man sig därför penningar till<br />
likstolen, ehuru både viljan och råden fattades. Detta fölle<br />
sig emellertid särskilt svårt i den dåvarande besvärliga tiden,<br />
då nästan var lördagsafton 10, 15, 20, ja, 26 lik jordades och<br />
blott en likpredikan gjordes över dem alla.<br />
På häradstinget i febr. 1676 var landshövding Graan närvarande<br />
och tillsporde menigheten, huruvida den finge åtnjuta<br />
den nämnda stadgan. Svaret blev nekande. För brudvigning,<br />
kristning och kyrkotagning samt i synnerhet i likstol hade<br />
prosten graverat dem mycket över densamma. Sedan juni<br />
månad därförut hade i församlingen avlidit över 200 personer<br />
på grund av en smittosam »blodsjuka». Men långt ifrån att,<br />
såsom tillbörligt varit, då hantera dem så mycket lindrigare<br />
°ch dem fattigom något av sin rättighet eftergiva hade han<br />
dem över ordningen besvärat.<br />
Efter dessa klagomål skickades länsmannen och en tolvman<br />
tvenne resor efter prosten, att han skulle uppkomma och åhöra<br />
församlingens klagomål samt sig däröver förklara. Men han<br />
ville intet komma tillstädes utan lät säga första resan, att<br />
lian vore förhindrad av sin predikans mediterande, och den<br />
a &dra, att han hade ont av calculo. 1<br />
Detta hindrade dock icke domstolen att taga allmogens besv<br />
är ad notam; och dessa voro både många och svåra.<br />
Enligt ett av landshövdingen och superintendenten år 1665<br />
27 juni gjort avtal skulle den bonde, som ägde mindre än<br />
0 kor, för varje sådan giva allenast 1 mark tiondesmör och<br />
e J graveras med de 4 ökemarkerna; den åter, som hade 6 kor<br />
1 Ston i urinblâsan.
20 SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GItAAN.<br />
eller flera, skulle giva dessa ökemarker. Härmed hade prosten<br />
emellertid ej nöjt sig- utan för 2 och 3 kor tagit resp. 4 och<br />
(i marker smör och utav ägare av 4 eller 5 kor krävt ut, utom<br />
den föreskrivna marken, för varje ytterligare 4 marker i ökemarker.<br />
Uti brudvigningspenningar hade prosten i st. f. bestämda<br />
3 mark tagit av en part G mark, under det andra sluppit<br />
med 5 mark. Dessutom hade han fordrat 3—6 mark i lysningspenningar,<br />
ehuru ordningen ej talade om någon särskild<br />
betalning därför. »Ingen slipper under 1 daler», heter det,<br />
»vare sig så fattig han vill, det samtlige allmogen enhälligen<br />
ropade och klagade.»<br />
Särskilt många voro klagomålen däröver, att prosten toge<br />
för mycket i likstol. För gement lik eller barn skulle enligt<br />
taxan erläggas 3 mark le. m., »men ingen haver sluppit därmed»,<br />
heter det; i stället hade han tagit 3 daler k. m. För<br />
bonde eller bondes hustru stadgades ej högre än 3 daler k. m.,<br />
men därmed var han ej heller nöjd. Joen Stahl, förut borgare<br />
i staden men nu boende på landet, hade i likstol för sin<br />
hustru skickat honom 16 daler, men det hade han ej velat<br />
mottaga och vara belåten med, utan mannen hade måst öka<br />
beloppet till 21 V
SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 21<br />
En hustru i Håkausöu hade sommaren 1675 genom olyckshändelse<br />
förlorat man och son. De hade varit på en liten<br />
sand- eller bergklippa i villande sjön, och därvid vrok båten<br />
ifrån dem. De stackars männen svulto så ihjäl. Liken av<br />
männen ville prosten i förstone ej jorda med mindre, än han<br />
tìnge en ko i likstol, men på sistone lät han dock sig nöja<br />
med 5 daler. Samuel Flock hade måst giva 2 Rdr i likstol<br />
för två barn, och därhos hade han fått myckna bannor av<br />
prosten för att liket icke hämtades så snart till uppsjungningsplatsen.<br />
Prosten skulle ock lia sagt sig A r ara Guds tjänare<br />
och icke en hundetjänare. Flocken hade betalat Herr<br />
Samuel Hortelins och andra prästerna 3 mark k. m. vardera<br />
för att de skulle uppsjunga liket från hans gård, men prosten<br />
hade förbjudit dem att göra detta.<br />
Vidare klagades, att prosten hotade bönderna därmed, att,<br />
om de icke gåve tiondesmör och annat i den myckenhet, som<br />
han önskade, så skulle han igenläsa kyrkodörren för dem.<br />
Ett annat klagomål gällde mannamån vid dödas begravning.<br />
När den rike och förnäme skulle begravas tillika med den<br />
fattige, finge de icke läggas tillhopa i en grop på kyrkogården,<br />
utan den förmögnare, som giv it mera likstol, lades på<br />
södra sidan, medan den fa ttige, som ingen råd haft att giva<br />
så mycket, lades på norra sidan om kyrkan, där eljest i andra<br />
församlingar missgärningsmän plägade begravas. Detta vore<br />
de klagande till stor förargelse och mångom till hjärtans sorg.<br />
Allmogens missnöje med prosten måste ha varit mycket<br />
stort. När det talas om att nian klagade över att han tog<br />
tionde-får även av dem, som intet får eller get hade, så antecknas<br />
det i protokollet, att det skedde »med stort rop och<br />
skrål».<br />
Rätten gjorde nu åter ett försök att förmå prosten att infinna<br />
sig och skickade länsmannen efter honom. Men det var<br />
fortfarande förgäves. Han svarade, att han icke kunde eller<br />
bade tid att uppkomma efter han skulle »akta sin bok» och<br />
överläsa följande dags predikan. Av protokollet kunde han<br />
sedan se, vad rätten slutat. Ehuru rätten ansåg sig ha haft
22 SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN.<br />
skäl att på grund av dessa och andra klagomål belägga prosten<br />
med straff och böter, förskonade den honom dock den<br />
gängen, men vid ytterligare överträdelse av taxan skulle han<br />
böta 40 mark s. 111.; därjämte ålades honom att restituera allt j<br />
vad han bevisligen tagit för mycket av sina åhörare. Skulle j<br />
emellertid denna välmenta förmaning intet aktas och av prosten<br />
efterkommas utan ytterligare klagomål härutinnan emot honom<br />
framkomma, förbehöll sig rätten att genom en äntelig sentens |<br />
efter lag och process framdeles deciderà och avdöma.<br />
De många här nämnda anklagelserna emot prosten Graan<br />
blevo visserligen icke bestyrkta, men när rätten ändock fäste<br />
avseende vid dem, måste de i huvudsak anses som befogade.<br />
Den bild, de lämna av prosten, blir därför ej den vackraste;<br />
de tala ett kraftigt språk om snikenhet och hjärtlöshet.<br />
Att prosten Graan var mycket och mer än lovligt ekonomisk<br />
av sig, är av många omständigheter alldeles tydligt.<br />
Emellertid torde man, kanske just på grund av hans allmänt<br />
kända svaghet i detta avseende, emellanåt ganska orättvist<br />
ha påbördat honom mera, än han verkligen var skyldig till.<br />
Så var åtminstone en gång fallet med f. d. borgmästaren Olof<br />
Johansson. Denne hade om honom fällt några obetänksamma<br />
ord rörande kyrkans inkomster och särskilt om kyrkoljusen.<br />
Dessa skulle enligt borgmästarens yttrande ej användas till<br />
församlingens tjänst i Herrans hus och tempel utan till prostens<br />
egen nytta. Stämd för denna beskyllning i januari 1682,<br />
ville borgmästaren icke vidkännas och fast mindre påstå sådana<br />
ord utan bad därför. Prosten gav honom ock för den<br />
O o-ånsen O till, ' ocli rätten lät det därvid bero men förmanade<br />
honom att taga sig till vara att icke tala emot en ärlig man. 1<br />
1 Till samma ting hade även klockaron Jolian Olofsson stämt en man, Hans<br />
Mårtliensson i Holmen, emedan denno skulle lia beskyllt lionom, att han ocli<br />
hans svågrar »plägat sig» av kyrkans vin. Saken componerades emellertid i<br />
vänlighet." Det befanns nämligen, dels att männen ej sådant gjort, dels att den<br />
anklagade ej tillagt dem sådant, utan att »allt härflöt av missförstånd ocli<br />
omilda människors skvaller, de där så benägne och lätta äro att föra folk ihop».<br />
.Sanna ord icke minst med avseende på den tidens Piteå-bor!
SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 23<br />
Utmärkande för Olof Graan var vidare en liög drag enhet,<br />
som var fast otrolig. Att lian kunde sätta sig på sina höga<br />
hästar gent emot allmogen, hörde till tidens sed och förvånar<br />
därför icke; men även emot en så högtstående och utmärkt<br />
man som landshövdingen Johan Graan visade han en ohörsamhet<br />
och ett trots, som slår en med häpnad.<br />
För att förebygga att allmogen, såsom ofta klagades, bleve<br />
av prästerskapet betungad över den av K. M:t stadfästa taxan<br />
rörande kyrkoherdarnes inkomster, hade landshövdingen låtit<br />
utarbeta en skriftlig resolution över samma ärende eller huru<br />
kyrkoherdarne och deras åhörare skulle förhålla sig emot varandra,<br />
På tinget i Piteå socken 1(576 ville landshövdingen<br />
offentligen uppläsa denna, såsom skett i de andra socknarna<br />
ända ifrån Torneå och dit under »tingscoursen», 1 såsom man<br />
sade. Tvenne bud skickades därför nu till prosten med begäran,<br />
att han ville uppkomma i sockenstugan och påhöra,<br />
vad landshövdingen hade att på K. M:ts vägnar proponera<br />
och framställa. Men prosten lät säga, att han icke hade tid<br />
därtill efter han skulle predika. Landshövdingen skickade<br />
därpå efter skolmästaren Nicol. Norman och »hörarne» Herr<br />
Johan Granhammar samt Herr Samuel Hortelius, att de måtte<br />
uppkomma och å prostens vägnar höra på propositionerna. Norman<br />
inställde sig strax, men de andra två läto svara, att de<br />
intet hade att i tingsstugan beställa, ej heller visste de, vad<br />
för dem proponeras kunde, och därför ville de icke uppkomma.<br />
Svaret blev detsamma, oaktat länsmannen sändes till dem fre resor,<br />
vilket sades bero därpå, att de varit av prosten förbjudna att<br />
uppkomma. Landshövdingen ville, att detta skulle protokolleras,<br />
efter därav noggrant kunde ses, huru liten respekt och<br />
lydnad de bevist honom i hans högförnäma ämbete.<br />
Genom stadens flyttning blev det nödigt att hålla gudstjänst<br />
både i sockenkyrkan och i Nya staden. Härigenom<br />
fick kyrkoherden förökat arbete och var föga belåten därmed.<br />
Många borgare drogo trots upprepade tillsägelser ut på tiden<br />
med flyttningen och föreburo än ett skäl, än ett annat. Ar<br />
1 Do bestämda tingsterminerna.
24 SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN.<br />
1679 erinrade landshövding Graan församlingen härom. Borgerskapet<br />
svarade då, att största delen gjort sin flit med husningen<br />
och ville bo i staden men beklagade sig, att gudstjänst<br />
trots K. M:ts och konsistorii tillåtelse sällan holies i staden.<br />
Kyrkoherden uppkallades då av landshövdingen på rådstugan<br />
och tillfrågades av denne, av vad orsak gudstjänsten icke<br />
hölles i staden. Kyrkoherden svarade, att något visst rum då ännu<br />
ej vore förordnat, varest gudstjänsten skulle hållas. Efter tal<br />
om lönen, vägen och bryggan i Nya staden uppsteg kyrkoherden<br />
slutligen med vredesmod ifrån rådstugan, svarandes:<br />
»Skall jag hava tvenne altaria!» 1 varmed han menade, att han<br />
ville hava särdeles lön av borgerskapet för gudstjänsten i<br />
Nya staden. I det han tog sitt avträde ifrån rådstugan, sade<br />
han: »Jag skall väl mig försvara!» Landshövdingen, som<br />
ogillade hans uppträdande, förehöll borgerskapet att igenom<br />
skrivelse notificera högv. konsistorium härom, vilket skulle<br />
förrättas av borgmästaren.<br />
Kyrkoherdens nit i tjänsten torde hava varit måttligt. Ar 1660<br />
hemställde han på rådstuga, att absolution skulle ske icke på<br />
lördagsaftonen såsom dittills titan på söndagsmörnarna (sic!).<br />
Något skäl anfördes ej, men antagligen var det för större bekvämlighet<br />
för honom. Borgerskapet var dock icke med om<br />
denna nyhet utan ville bliva vid den gamla ordningen, dock<br />
så, att med dem, som för hastigt avresande eller av andra<br />
skäliga orsaker hade svårt att komma tillstädes på lördagsaftonen,<br />
skulle absolution kunna ske på söndagsmorgonen.<br />
Självrådighet var en annan egenskap, som icke var främmande<br />
för prosten.<br />
På rådstuga år 1677 fram tedde rektor Norman landshövdingens<br />
befallning av d. 11 juli året därförut att transportera skolan<br />
från den Gamla och i den Nya staden, och tillfrågades nu<br />
borgerskapet, varför de icke efterkommit denna befallning.<br />
Rektor Norman svarade härpå, att det var kyrkoherden Graan,<br />
som hade kontramanderat och omkullkastat denna befallning.<br />
1 Altaron. Han menar: tvenne kyrkor.
SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 25<br />
Kyrkoherdens skäl för dröjsmålet antydes genom en anteckning<br />
i kanten av rådstugurättens protokoll, där det heter:<br />
Att socknen skulle hjälpa med.<br />
Några dagar sedan frågar landshövdingen åter, varför skolan<br />
icke var transporterad. Tullnären Sven Andersson Burman<br />
och rådmännen svarade, att borgerskapet gärna långt<br />
därförut velat boflytta skolan till Nya staden och även bekommit<br />
löfte av socknen om hjälp därutinnan, men prosten<br />
Graan hade på prostting i april månad året förut upplagt sig<br />
däremot och sagt, att skolan ej tillhörde staden Piteå utan<br />
socknen. Därav hade verket studsat, så att skolan då ännu ej<br />
var transporterad.<br />
Landshövdingen, som tydligen var föga nöjd med prostens<br />
ingripande, begärde att dessa upplysningar skulle protokolleras,<br />
emedan därav syntes, att prosten upplagt sig emot K.<br />
K:t, kammarkollegii samt landshövdingens därpå grundade<br />
resolution om skolans förlängst flyttande i Nya staden. »Rector<br />
ScholcB sade sig gärna velat och önskat, att skolan hade långt<br />
tillförne kunnat flyttas i staden, velandes på sin sida vara<br />
excuserad i detta fallet.»<br />
Ett annat exempel på prostens egenmäktighet kunna vi<br />
ock anföra.<br />
Landshövdingen Hans Abraham Ivruse hade givit allmogen<br />
i Piteå socken muntliga och skriftliga order därom, att ett<br />
aytt landsfängelse skulle upprättas i Piteå socken, och han<br />
''ade själv utsett ett bekvämt rum därför på norra sidan om<br />
socknens kyrka. Arbetet hade ock börjats samt fortskridit<br />
s å långt, att underbyggningen intill »tråtzbottnen» var färdig;<br />
Kien då, när det övriga skulle förfärdigas och byggnaden med<br />
tak överdragas, hade de därtill betingade arbetsmännen i<br />
^vensbyn, Bergsviken och Hortlax slagit sig till tredsko och<br />
lämnat verket ståendes halvbegynt, fastän alla nödiga mateï'ialer<br />
voro för handen. Av långvarigt regn och infallen snö<br />
hade trossbottnen härunder fördärvats, varför landshövdingen<br />
på sockentinget i aug. år 1687 yrkade böter på arbetskarlarna,<br />
ßessa sköto emellertid alldeles skulden ifrån sig; helst hade
26 SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF (IRAAX.<br />
de velat utföra arbetet för att förtjäna sig »utlagspenningar» j<br />
{reda penningar till sina utlagor), men prosten Graan hade<br />
mäkta hårt förbjudit dem att fullborda arbetet. En söndag<br />
hade han stämt en sockenstuga samt där själv kommit in till<br />
allmogen, varvid han begynt tala om fånghuset, med vars<br />
läge han ej var belåten. Det fölle honom mycket svårt och<br />
emot, sade han, att det skulle uppsättas på kyrkovallen, och<br />
han hade därom skrivit till K. M:t samt väntade innan kort<br />
svar, att det byggda skulle nedertagas och sedan alldeles I<br />
därifrån flyttas. Allvarligen och med maledielser hade han<br />
därför förbjudit arbetskarlarne att fortsätta byggandet samt<br />
lovat dem att själv svara för allt eftertal och hålla dem skadeslösa.<br />
Läns- och tolvmän samt gemene allmogen intygade ock detta.<br />
Arbetskarlarne bådo nu att bliva för straft' och böter förskonta 1<br />
och att prosten måtte därom tilltalas. Men det lyckades ej. j<br />
Bomstolen menade, att de hade bort giva prostens förbud vederbörande<br />
till känna och förfråga sig, innan de så tvärt upphörde<br />
med arbetet. I anseende till männens enfald och oförstånd<br />
sluppo de emellertid med 40 mark s. m. tillhopa. Prosten<br />
kom vida billigare undan. Då rummet för byggnaden »uttomtades»,<br />
hade han varit belåten med platsen, men att han i<br />
senare kon tram andera t landshövdingens förordning, ursäktades i<br />
därmed, att han gjort det »obetänkt och merendels av ålder- i<br />
domssvaghet».<br />
Prosten Graan inlämnade sedan till landshövdingen en depraicationsskrift,<br />
vari han bad om tillgift för sitt grova för- !<br />
seende att lägga sig emot landshövdingens förordning om fängelsets<br />
byggnad. Landshövdingen lät ock nåd gå för rätt.<br />
På tinget i mars 1688 lät han uppläsa samma skrift och tillkännagav<br />
samtidigt, att han av kristelig kärlek efterskänkte<br />
sin rätt. På kyrkoherdens vägnar tackade därvid tolvmännen<br />
hans excellens därför på det ödmjukaste.<br />
Synnerligen egenmäktigt och nyckfullt betedde sig prosten<br />
i ett mål, som vi i det följande vilja referera.<br />
En lös kona, Lisbetta Nilsdotter, barnfödd i Norge, hade !
SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF G KAAN. 27<br />
över fjällen kommit till Västerbotten och tjänat i Råneå och<br />
sedan i Piteå hos åtskilliga. Ar 1677 stod hon på Piteå häradsting<br />
tilltalad för att ha fött och mördat två oäkta barn. Det<br />
äldre skulle vara fött i Norge och av norsk fader, men såsom<br />
det senare barnets fader hade hon uppgivit sin matfaders,<br />
komministern i Piteå Laurentius Strands son, gymnasisten<br />
Henricus Strand.<br />
Stadd på färd till Härnösand, låg denne en söndag för motvind<br />
»ut på Fjärden». Han begav sig då hem och kom dit,<br />
medan allt folket var i kyrkan, men den norska tjänarinnan<br />
ensammen hemma under tidegärden. Enligt hennes uppgift hade<br />
Henricus då haft lägersmål med henne. Som gymnasisteu<br />
hörde under prästerskapets privilegier, lät rätten hos kyrkoherden<br />
Grraan »förnimma», om han icke behagade förordna någon<br />
av prästerskapet att på Konsistorii vägnar vara tillstädes.<br />
Efter prostens förordning uppkommo också conrector Per Turdin<br />
och kollegan Johan Granhammar att bevista samma sak.<br />
Henricus, som va r personligen tillstädes, av sin fader förskriven<br />
hem ifrån sina studier i Härnösand, nekade alldeles till<br />
något olovligt umgänge med kvinnan, fast mindre hade han<br />
ens fattat slikt uti sina tankar, varför han tryggeligen ville<br />
göra sin ed. Kvinnan stod emellertid fast vid sin förra bekännelse.<br />
När målet dagen därpå åter förekom, voro de förra prästmännen<br />
icke tillstädes, ej heller några andra i deras ställe,<br />
och på åtskilliga bud lät prosten begära, att med förhöret<br />
måtte anstå till måndagen, »efter han vore occupera d av sin<br />
predikans mediterande»; men efter söndagen ville han upp<br />
komma, efter han intet finge andra därtill.<br />
När måndagen kom, hade han emellertid ändrat tankar.<br />
Länsmannen skickades då till honom för att förmå honom att<br />
infinna sig, men han gav det svaret ifrån sig, att han varken<br />
själv ville uppkomma eller kunde förmå an dra prästmän därtill;<br />
ej heller hade han med den saken att beställa, utan lämnade<br />
den i häradsrättens omdöme. Gymnasistens fader, Herr Lars,<br />
s teg då upp och beklagade i förstone, huru hans hus och hans
28 SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRA AN.<br />
son vore genom denna skamlösa och lättfärdiga kvinnans vittnesmål<br />
bragta uti misstankar ock vars mans tal. Sin son,<br />
som kan hemkallat ifrån Härnösand, kade kan på det allra<br />
skarpaste examinerat ock fötmanat att bekänna, där kan visste<br />
sig brottslig, likaledes kade sonens morfar, kyrkokerden i<br />
Råneå, gjort, men kan kade allt framgent nekat. Herr Lars<br />
begärde ock, att considéreras måtte, att, såsom kela nämnden<br />
ock tingslaget på tillfrågan nu bekände, någon sådan odygd<br />
aldrig tillförne sports vara begången i hans ku s av drängar,<br />
pigor eller annat kusfolk, varför syntes så mycket undersammare,<br />
om sådant nu skulle skett med denna löskonan ock kelst<br />
av kans egen son, en yngling på sitt 16:de år. Herr Lars<br />
förmodade därför, att någon gift man detta gjort ock övertalat<br />
kvinnan att bekänna på sonen.<br />
Rector sckolœ Nicolaus Norman, som tidigare varit Henrici<br />
prteceptor, uppträdde ock till gymnasistens försvar samt fäste<br />
rättens uppmärksamket på en icke oviktig omständigket. Om<br />
Henricus vore den, som belägrat kvinnan, menade lian, så<br />
syntes det underligt, att kon ej förut uppenbarat detta, särdeles<br />
när han reste till Härnösand. Men den tiden teg hon<br />
därmed stilla, intill dess han var dragen sin kos; då först<br />
tager kon sig tillfälle av lians frånvaro att utsprida detta om<br />
konom, vilket icke vore utan misstankar. — Gymnasistens<br />
fader, som även nu var närvarande, underkastade prostens<br />
beteende i denna sak en skarp kritik, ock det är denna, som<br />
i detta sammankang mest intresserar oss. Utan kommunikation<br />
med konom, Herr Lars, såsom sin sons rätte tutor eller<br />
förmyndare kade prosten uppsänt tvenne prästmän, med vilkas<br />
personer kan ej fann sig nöjd, eftersom de kans sons sak<br />
mera värra än förbättra velat. Som bevis därpå anförde kan,<br />
att de under rannsakningen givit konom otjänliga ord ock<br />
sagt barnet vara hans släkt likt. Vidare klagade Herr Lars<br />
däröver, att prosten ej fullföljt sitt påbegynta verk genom<br />
att efter anmodan själv uppkomma eller andra prästmän därtill<br />
anmoda. »Alldeles kandlöst kade kan släppt, det kan av<br />
sig själv först begynt men rättsligen efter sin ämbetsplikt
SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRA AN. 29<br />
hade bort observera och fullfölja på annat sätt.» Herr Lars<br />
framhöll vidare, att prosten utan konsistorii tillåtelse åtagit<br />
sig den myndigheten att konstituera tvenne prästmän att<br />
övervara hans sons sak, vilket varit honom, fadern, alldeles<br />
oveterligen och tvärt emot det, som de, fadern och prosten,<br />
tillförne sinsemellan avtalat. För allt detta protesterade han<br />
emot prosten. Utgången blev den, att Henricus alldeles frikändes,<br />
men kvinnan fälldes att för vitesmål (falsk beskyllning)<br />
böta 40 mark s. m. och för det hon två gånger fött<br />
oäkta barn 20 daler s. m., varjämte hon skulle förvisas därifrån,<br />
såsom den där ej vore infödd i Sverige. Herr Lars'<br />
protest emot prosten skulle remitteras till vederbörligt forum.<br />
På tinget med Piteå socken i okt. 1683 anklagade prosten<br />
öraan f. d. borgmästaren David Persson Fordel dels för mot<br />
honom begångna injurier, dels ock för hugg och slag, varav<br />
han spottat blod i 6 dygn. 1 Förlikning hade väl sedan ingåtts<br />
dem emellan, men denna hade David enligt Graans förmenande<br />
icke hållit. Sommaren därförut hade David kommit<br />
i prästgården och besvärat sig över den gjorda bänkläggningen.<br />
Enligt denna hade Davids hustru nedflyttats, så att<br />
hon ej längre skulle stå i sitt vanliga rum näst efter prostens<br />
hustrus bänk utan i bänken näst efter denna. Andra bänken<br />
hade nu intagits av officerarnes hustrur och annat förnämt<br />
folk; den kallades ock kronobänken. Motsvarande nedflyttning<br />
hade ock drabbat honom själv. Högeligen missnöjd härmed,<br />
började han hos prosten förivra sig och svärja, att han<br />
(David) var så god som borg-mästar Johansson, som blev<br />
borgmästare strax efter honom, och de andra av borgerskapet,<br />
gamle borgmästare och rådmän, som stodo i den stolen.<br />
1 År 1669 hade något, som vi ej känna till, passerat mellan Graan och<br />
David, men det liade uti all vänlighet bilagts, varvid på bägge sidor satts ett<br />
vite av 100 daler s. m. Dock hade prosten, enligt Davids uppgift, icke hållit<br />
överenskommelsen i 14 dagars tid. Vid denna rannsakning år 1(583 sade sig<br />
David ha att fordra av prosten 196 daler, som denne dock ej ville betala.<br />
Tvärt om hade prosten hos befallningsmannen sökt exekution å David för någon<br />
resterande tionde. Ovänskapen mellan de båda männen var således av<br />
Sanska gammalt datum.
oO SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN.<br />
Han skröt och förhävde sig vidare över sina gåvor och sitt<br />
ämbetes myndighet i förra tider samt gjorde sig skyldig till<br />
dera »spotskheter».<br />
Ledsen härav, befallde prosten slutligen honom att gå sin väg<br />
och komma igen en annan gång, då kyrkorådet kommit tillhopa.<br />
David gick — men blott till prostens kök. Där »fulminerade»<br />
han över detsamma samt begärde och fick ett stop öl. Här<br />
bannades han nu och svor gräseliga över nedflyttningen och<br />
över att han ej skulle njuta samma dignitet som de andra,<br />
helst som han ock varit borgmästare och vore lika klok som<br />
någon av dem, som nu stode framom honom. Prostinnan bad<br />
honom dock betänka, att han ju blivit en grad eller trappa<br />
ringare än de andra gode männen. Men detta halp icke, utan<br />
uppväckte honom i stället till större iver och otålighet, så att<br />
han sade, att han aldrig skulle gå i den honom anvista bänken.<br />
Prostinnan sade då rent ut, att han ju mist borgmästaretjänsten<br />
och »nu nyligen sluppit ur knektetjänsten». David<br />
blev härav blott ytterligare förargad.<br />
Härefter började David att förbanna conrector Per Turdin.<br />
Denne hade nämligen omtalat för prosten, hurusom David en<br />
gång i staden sagt sig önska se två präster brinna i helvetet,<br />
velaudes då gärna vara där med själv. Trött på allt detta,<br />
hade prosten till sist gått i köket samt förmanat honom att<br />
hålla inne med sådan otidighet. Men David fortfor i sin iver<br />
och svordom. Då fattade prosten ett vedträ i mening att honom<br />
därmed utskrämma. Men David brydde sig ej därom:<br />
med spotska miner ställde han sig emot prosten och sade:<br />
»Jag går rätt intet här ut!» och satte därvid båda händerna i<br />
sidorna. Prosten ville då på sistone bruka husets rättighet<br />
med honom och driva honom sin kos ur stugan, men fick det<br />
icke för sin hustru och Davids egen dotter, som tjänade där<br />
i gården; dessa hindrade prostens vrede, till dess David omsider<br />
gick sin kos alldeles oskadd.<br />
Dagen därpå kom det åter till ett häftigt uppträde emellan<br />
prosten och David. Den förre hade då gått till befallningsmannen<br />
Jonas Mörtt uti dennes logemente att förrätta sina
SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 31<br />
ärender. Dà var David där före honom. När prosten blev<br />
honom varse, sade han (prosten) enligt egen bekännelse:<br />
»Huru länge skola vi släpas med den elake mannen, som förer<br />
ibland oss ett djävulskt leverne?» Då hade David svarat:<br />
vDet har du lugit i din hals», därvid med vredesmod och med<br />
sammanknytta nävar löpandes prosten in under ansiktet. Prosten<br />
bestred, att han ljugit. Det vore tvärt om bevisligt, menade<br />
han, huru David i sin ondska och i sin dryckesskap<br />
alltid utliävde svåra ord och förbannelser emot prästerskapet.<br />
Detta visades ock av Per Turdins klagolibell till prosten rörande<br />
Davids önskan om de två prästerna i helvetet. Enligt<br />
Davids framställning hade prosten strax vid sin inkomst genom<br />
dörren utan någon hälsning eller vidare tilltal sagt till<br />
honom: »Si, är nu den djävulsk människan här! Huru skola<br />
vi bliva av med honom?» vartill David intet svarat utan blott<br />
tagit några till vittnes. — Om samma uppträde vittnade organisten<br />
Jonas Andersson, vars framställning i det hela överensstämde<br />
med Davids; den innehöll därtill åtskilligt nytt.<br />
David hade sagt sig vara en ärlig man, som ej borde bliva<br />
överfallen på det sätt, som där skett; men då hade prosten<br />
svarat, att lians ära satt på porten eller enligt prostens egen<br />
uppgift: Ja, din ära sitter som gnättlunge på porten. 1 Domstolen<br />
förstod ej rätt detta uttryck, varför prosten på begäran<br />
explicerade det. Utav ett gammalt ordsätt, sade han, plägades<br />
så sägas om dem, som skryta mycket av det, som likväl<br />
intet är bevänt. Orsaken till att han nu använt det tittrycket,<br />
Vore, sade han, att David tillförene där ute lupit galopp under<br />
soldatesken för otidighet och klagomål emot sin övercommendeur.<br />
Alltså mente han det icke vara för mycket sagt<br />
emot honom såsom alltid otidig man, den där löper omkring<br />
i gårdarne, dricker sig full, baktalar folk och sedan Till hetas<br />
den yppersta bland allt annat ärligt folk.<br />
David anklagades ock samtidigt av prosten därför, att han<br />
1 Gnetter äro små kryp i huvudhåret på människor. För att utmärka något<br />
riktigt obetydligt har man tydligen valt gnetens slunga•. Tankes denna fast<br />
Pä. en stor portdörr, lär den icke synas mycket.
32 SKOLANS INSPECTOR 1'ROSTEN OLOF GRA AN.<br />
givit sig satan och djävulen i våld till liv och själ, att han<br />
aldrig mer skulle gå till Herrans hus eller tempel, enkannerligen<br />
under prostens predikningar. Och detta skulle David<br />
ha gjort och svurit ofta samt i många rum och för åtskilligt<br />
gott folk. Omsider hade prosten skickat tvenne män till honom<br />
för att fråga, varför han sig så utlåtit. Svaret blev, att<br />
det skett därför, att han (David) av prosten i predikstolen<br />
blivit offentligen förbannad, samt vidare därför, att han med<br />
sin hustru blivit stängd ifrån det bänkrum, han förut njutit.<br />
Beträffande predikningarna vittnade den nämnda organisten<br />
Jonas Andersson, att prosten i dessa ofta offentliga förbannat<br />
David, varav denne blivit så turberad i sitt huvud, att han<br />
bedyrat att aldrig gå i kyrkan, förrän deras sak vore lagligen<br />
sliten eller på något sätt componerad.<br />
Hustruns nedflyttning i kyrkan synes ha gått David synnerligen<br />
djupt till sinnes. När han den nämnda dagen gick<br />
till prästgården, var det enligt hans egen försäkran icke i<br />
någon ond mening eller i något argt uppsåt att förtörna Herr<br />
prosten utan allenast för att i all vänlighet förnimma, huru<br />
det var med bänkläggningen. Av ålder hade hans maka stått<br />
i andra bänken, och det hade hon gjort på grund av sina<br />
föräldrars och sin släkts ansenliga gåvor i forna tider till kyrkans<br />
prydnad och jämväl för sin ätts och börds skull, allt<br />
omständigheter, som tyda på att vi här hava att göra med<br />
en ättling av de gamla birkarlarne. Och vad David själv<br />
beträffade, fann han sig icke sämre än någon annan utav dem<br />
i staden, som då stodo i 2:a manfolksbänken. Fast han senare<br />
lidit stor motgång, blivit kvitt borgmästareväldet<br />
och vore kommen av sig till medel och dignitet, mente han<br />
sig icke desto mindre böra njuta den praieminens och rättighet<br />
att få stå uti bänk med de andra borgarne näst efter kronobänken.<br />
Prosten hade ock först, sade han, beviljat honom att<br />
stå i andra bänken, men sedermera hade han kontramanderat<br />
samma resolution och skickat honom bud att stiga uti den<br />
3:e bänken eller Johan Nilssons bänk. Prosten medgav, att<br />
han i förstone samtyckt, att David skulle få stå i förnämsta
SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 33<br />
borgarebänken; men sedan hade David begynt högmodas, yras<br />
och utbrista med en hop ogudaktiga ord och försmädelser<br />
emot predikoämbetet och annat ärligt folk, som han icke höll<br />
för sina likar, ehuru de voro av fast bättre comportament än<br />
han själv, och dà hade prosten skickat bud till honom, att<br />
han ej längre skulle stå i den bänken utan i bänken därnäst.<br />
Denna vore honom tjänlig nog, och där kunde han sta, så<br />
länge kyrkans föreståndare komme tillhopa. »Och hans hustru<br />
i : den fyllebytta : | kunde väl nöjas med sitt tillordnade rum<br />
bland andra ärliga borgarehustrur.» Det lades ock David till<br />
last, att han brukat försmädliga ord och förbannelser emot<br />
Per Turdin och andra gode män av borgarståndet, som fått<br />
plats i nästa bänken efter kronobänken eller den bänk, där<br />
David ville stå. Med spotska åthävor och stolta ord hade<br />
han även sagt: »Jag går rätt slätt intet hädan!»<br />
Där prosten Graan eller f. d. borgmästaren David Persson<br />
Fordel upp trädde för rätta, brukade det i regel gå mycket<br />
hett till; men denna gång synas förhandlingarna ha förts med<br />
ovanligt lugn. Åtminstone omtalar protokollet, att prosten<br />
förebragte sina kveremonier och besvär — om ock vidlyftigt<br />
-— dock med största saktmod. Och om David heter det, att<br />
han, sammaledes i hövlighet och fogliga, förklarade sig.<br />
Vid slutet av rättegången hade David sänt fyra gode män<br />
till prosten för att anhålla 0111 v änskap och tillgift. Prostèn<br />
hade emellertid svarat, att det ej längre kunde ske, emedan<br />
David så ofta och grovt angripit honom. Senare under samma<br />
ting kom målet åter före, men då var prosten hindrad av sjukdom<br />
och David av onämnd anledning. Men Per Turdin infann<br />
sig och vittnade om hur David önskat sig se prosten och rektor<br />
Norman i helvetet, emedan de vållat hans motgång och<br />
iråkade förakt. Huru striden slutade, känna vi ej.<br />
Det brukar emellertid icke vara ens fel, att två träta, och<br />
rättvisan fordrar det medgivandet, att det ej torde ha varit<br />
s å lätt att draga jämnt med de styrande i Piteå. I synnerhet<br />
snäste detta ha varit svårt för den, som var kommen från en<br />
4—140303. Nordlander, Norrländskt <strong>skolliv</strong>.
34 SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRA AN.<br />
annan landsända och först vid mogen ålder blivit omplanterad<br />
bland detta stolta och nackstyva borgerskap.<br />
F. d. borgmästaren Johan Johansson, ofta omtalad så i det<br />
föregående som efterföljande, hörde till prostens många ovänner,<br />
och en av orsakerna därtill var den i staden gjorda bänkläggningen,<br />
med vilken Johan Johansson var mycket missbelåten.<br />
Vid denna hade så ordnats, att de civile betjänte skulle<br />
få en fribänk för sig. Denna synes ha varit den andra framifrån.<br />
Men därigenom hade borgmästarens hustru måst Hytta<br />
en bänk längre bak eller till den tredje, d. v. s. närmast efter<br />
officerarnes och andra civila betjäntes bänk.<br />
Anande, att borgmästaren under påskhelgen år 1682 skulle<br />
låta sitt missnöje med denna nedflyttning komma i dagen,<br />
skickade prosten på påskaftonen en tolvman och klockaren<br />
till borgmästaren för att, näst hälsningar från prosten, i största<br />
vänlighet förmana hans hustru att finna sig i vad som välgjort<br />
i detta avseende. Framkomna, fingo de utskickade av<br />
mannen det »hårda» svaret: Jay vill hellre gå dit (i den<br />
hustrun anvisade bänken), än att min hustru skulle en fotsmån<br />
träda ifrån sitt förriga bänkrum.<br />
Samma påskafton vid gudstjänsten formante prosten av<br />
predikstolen åhörarna och uppmanade var och en att låta sig<br />
fredeligen nöja med sin hustrus tilldelte rum, icke görandes<br />
något väsende eller förargelse emot den tillstundande stora<br />
högtiden. Men då steg borgmästaren med detsamma utur sin<br />
bänk och gick hasteliga och med vredesmod utur kyrkan,<br />
förrän gudstjänsten var sluten, morrandes och talandes hårt<br />
för sig själv längs hela gången intill kyrkodörren.<br />
Om påskdagen efter aftonsången sände prosten med anledning<br />
härav tvenne kyrkans sexmän till borgmästaren ett avrâda'n<br />
ifrån slikt otjänligt väsende och buller, som torde förorsaka<br />
stor vidlyftighet i församlingen och bringa honom själv<br />
på obestånd. Men borgmästaren var fortfarande lika förgrymmad,<br />
och han bemötte även nu i lika måtto de utskickade<br />
med spotska svar, sägandes: »Jag förtryter högeligen, att jag<br />
icke står främst på bänkelistan, som äldst är, och jag skall
SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF GRAAN. 35<br />
aldrig gå ifrån våra rum en fotsmån. Drage kyrkoherden till<br />
Stockholm och skifte bämterum där etc.!»<br />
Borgmästarens ord ansågos lända prosten till ingen ringa<br />
affront, despect och sidvyrdnad. Landshövdingen, som var<br />
närvarande på tinget, när detta mål förekom, fann ock skäligt<br />
att, näst en behörig underrättelse för honom och fiere, hurudan<br />
ordning med bänkrum bör vara efter andra församlingars<br />
lovliga praxis och bruk, belägga Olof Johansson med dryga<br />
böter eller 4 daler s. m. till kyrkan. Därjämte sattes ett vite<br />
av 50 daler s. m., om han eller hans hustru någonsin komme<br />
igen med förakt och uppstudsighet emot prosten.<br />
Om skolans inspektor, såsom vi sett, var en i många avseenden<br />
egendomlig man, så var detta dock, om möjligt, i ännu<br />
högre grad fallet med rector Sèholœ Nicolaus Norman.
3. Om lärarna i allmän li et.<br />
Enligt skolordningen av år 1(>49 voro trivialskolorna av<br />
två slag, dels lägre med endast en klass, s. k. barnaskolor,<br />
— till dessa körde de kär nämnda skolorna i städerna Luleå<br />
ocli Torneå — dels fullständiga trivialskolor såsom den i<br />
Piteå med fyra klasser ock dessutom skrivareklassen. Lärarne<br />
liade i regel att sköta var sin klass, dock så, att de båda<br />
rektorerna gemensamt hade den högsta på sin lott. Ar 1(583<br />
har också Piteå skola, utom rektor ock conrector, tre kolleger,<br />
som motsvarade var ock en av de tre lägre klasserna, vartill<br />
kom apologisten för »skrivarne». Då nu klasserna skulle sysselsättas<br />
i 8 timmar dagligen eller från kl. 5 f. m. till kl. 5<br />
e. m. (med 4 t:r före ock efter middagen), blev lärarnes tid<br />
därigenom mycket strängt upptagen. Icke keller söndagarna<br />
voro fria, ty då skulle lärare leda skolgossarnes sång i kyrkan<br />
och efter aftonsången med dem repetera dagens evangelium<br />
m. m.<br />
Den nämnda skolordningen, ett vackert verk av vår storhetstid,<br />
ställde stora fordringar på lärarne. Genom sitt leverne<br />
skulle de vara en försyn för sina lärjungar, ock med<br />
tålamod skulle de bära sitt kalls ledsamheter. Lärdomshöa 1 -<br />
färd och vresighet skulle vara dem fjärran, men om anspråkslöshet,<br />
vänlighet och belevenhet skulle de beflita sig. Av lärarne<br />
krävdes vidare lärdom, för att de skulle kunna skickligt<br />
undervisa. Av kolleger fordrades, att de skulle väl känna<br />
sitt modersmål, kunna tyda de mest godkända latinska författarne<br />
samt både regelrätt och rent skriva och tala detta<br />
språk. Av rektor och conrector krävdes dessutom åtminstone
•••hbhhhmhbbshhmhhbhbhhsshmb<br />
osi lärarna i allmänhet. 37<br />
medelmåttiga kunskaper i teologiens huvudpunkter, grekiska<br />
språket samt dialektik och retorik.<br />
Men med lärarnes lärdom var det nog alltsom oftast ganska<br />
klent ställt, emedan lärda män ej alltid stodo att få. Man<br />
fick därför ofta nöja sig med skolgossar, som nyss slutat skolan,<br />
och bland »hörarne», som kollegerna ofta kallas, voro nog<br />
en och annan sådan. I Piteå finner man emellertid bland<br />
lärarne flera prästmän, än man kunde ha väntat i en så avlägsen<br />
landsända. Rektor Norman, en huvudperson i denna<br />
skildring, var nog mera än de andra i besittning av lärdomsmeriter:<br />
han var präst och magister, hade studerat i Abo<br />
och Uppsala och även utrikes — så får man väl tolka hans<br />
yttrande om hans »perigrinationer» —, han lät ock gärna folk<br />
höra sina testimonier; och dock befanns han vid en visitation<br />
för klen i lärdomen. Då kan man ana, att det var klent<br />
ställt även med de andra i detta avseende.<br />
Att lärarnes ekonomiska ställning var mycket klen, var en<br />
klagan, som titt och ofta uppstämdes från lärarnes sida och<br />
som nog ock torde ha överensstämt med verkliga förhållandet.<br />
Om man får tro pigan Malen Ersdotter ifrån Lill-Piteå,<br />
måtte läraren Domimis Erich Larsson Nascanius haft det mycket<br />
svårt i detta avseende. Hon hade nämligen tagit tjänst hos honom,<br />
men ej uttjänt sitt år utan olovligen lupit ur tjänsten. Lagförd<br />
av sin husbonde härför, försvarade hon sig inför rådstuvurätten<br />
därmed, att hon hos honom »svultit och frusit».<br />
Då pigan ej kunde bevisa detta och ej heller ville vidare inträda<br />
i sin tjänst, blev hon år 1655 dömd att tillställa husbonden<br />
den årslön, han henne stadgat, efter stadens sed 6<br />
daler k. m., och stadgepenningen därtill med.<br />
Lärarnes löneinkomster voro synnerligen både små och växlande.<br />
De utgjordes uteslutande av anslagen tionde och av<br />
djäknepenningar. Med 1649 års skolordning hade den åsikten<br />
gjort sig gällande, att skollärarn e skulle avlönas av kronan,<br />
°ch en underhållsstat beviljades. Men denna befanns snart<br />
lör dryg, för att riket skulle gå i land därmed. Därav följde<br />
ai ' 1652 en avknappning av lönerna, som var högst kännbar.
38 OM LÄRARNA I ALLMÄNHET.<br />
Vid trivialskolorna sjönko dessa på följande sätt: rektors från<br />
150 tunnor till 120, conrectors från 100 till 70 och apologistens<br />
från 50 till 30 eller 20 t:r. Kollegerna, som år 1649 fått 50 t:r, blevo<br />
nu hänvisade till vad de kunde förtjäna genom socknegång. 1<br />
Såsom nämnt tillämpades denna lägre stat även för Härnösands<br />
stifts båda trivialskolor, de i Härnösand och Piteå, så<br />
att rektor och conrector skulle hava resp. 120 och 70 t:r och<br />
apologisten 30; kollegerna nämnas av anförda skäl ej. 2<br />
Men det var endast i allra bästa fall, som lönen utgick på<br />
detta sätt. Om tillräckligt med korn ej fanns i de anslagna I<br />
kyrkohärbärgena, så hade den därav lidande läraren ingenting<br />
annat att göra än att tåligt iinna sig i sitt öde. Nostra fama<br />
fames (Vad som gör oss ryktbara, är vår fattigdom) sade man<br />
också inom lärarekretsar.<br />
Huru tionden kunde växla, framgår av en klagoskrift av<br />
conrector Petrus Turdin. Första året, som han var i Piteå,<br />
uppgick, säger han, hans tionde till 10 t:r, och andra året<br />
var den ännu mindre; sedan hade den stigit till 30, 40 eller<br />
ock 50 t:r men sällan därutöver. För år 1683 hade han av<br />
Sidensjö socken i Ångermanland åtnjutit 27 t:r och av Burträsk<br />
i Västerbotten 24 t:r eller tillhopa 51 t:r, vilket han<br />
ock kunde styrka. 3<br />
1 Hollander s. 395.<br />
2 I Sandbergska samlingen i Kammararkivet linnes en odaterad förteckning<br />
pä, skolestatens löner i Västerbottens län. Vid trivialskolan i Piteå avlönades<br />
enligt denna rektor ocli conrector med resp. 95 ocli 56 t:r och de två kollegerna<br />
med 34 t:r vardera, kapparna ej medräknade. Skolemästarne i Luleå och Torneå<br />
städer avlönades enligt samma förteckning med 30 t:r vardera, och från<br />
Västerbotten gick till skolestaten i Stockholm 13 tunnor.<br />
3 För donna inkomst ville han gärna utgöra tiondepenningen; men att giva<br />
sådan skatt för större kvantum, än han bekommit, syntes honom svårt. Han<br />
anhöll därför hos landshövding Clerk, att han ej, såsom skott, måtte taxeras<br />
till 70 t:rs inkomst, och denna anhållan bifölls. Samma år 1683 erhöll Nascanius<br />
ifrån Sidensjö socken 11 t:r 28 kannor i tionde.<br />
De. na spannmål kunde naturligen för det långa avståndets skull ej fraktas<br />
till Piteå, utan måste på ort och ställe förvandlas till penningar. l)essa torde<br />
så ha lämnats till nägon person på Ulfön, en stor ö utanför N. Ångermanlands<br />
kust, där de sedan hämtats av någon Piteåbo, som under segling norrut<br />
lade till vid samma ö. På detta sätt förklaras en rättegång, som år 1688 fördes<br />
i Piteå.<br />
Två borgare, Anders Brygman och Jöns Kråka, hade året därförut fört<br />
penningar från Ulfön till Ericus Nascanius i Piteå. Huru stort beloppet var,
OM LÄRARNA I ALLMÄNHET. 39<br />
Piteå-lärarnes lönebelopp rönte ibland inverkan även av<br />
förhållanden långt fjärran från deras bygder. Lektor Joh.<br />
Yibonins i Härnösand liade år 1659 på grund av missväxt ej<br />
bekommit sitt fulla salarium (anslag), och genom fiendens infall<br />
i Jämtland år 1657 hade han alldeles bortmist den spannmål,<br />
som han bort erhålla från kyrkohärbärgen därstädes.<br />
För vad han förlorat, önskade han ersättning. För förlusten<br />
genom fienden hoppades han få refusion av regeringen, men<br />
det övriga ville han ha ersatt genom bidrag av lärarnes övermålsspannmål.<br />
Konsistoriet i Härnösand beslöt ock i maj<br />
1660 att tilldela honom tillhopa 50 t:r spannmål, 30 t:r då<br />
strax och 20 t:r hösten därefter, eller motsvarande belopp i<br />
penningar, tunnan då gällande för 10 daler. Konsistoriet<br />
beslöt ock, att detta ej skulle utspridas utan bliva i tystoch<br />
stillhet ibland dem, som vederborde. Dock skulle superintendenten<br />
vända sig till Rectorem Pithensem för att av hans<br />
övermålsspannmål få, vad på honom komme, för att betäcka<br />
denna brist.<br />
Även rektor vid Härnösands trivialskola framställde av<br />
samma skäl och vid samma tid anspråk på bidrag av övermålsspannmålen.<br />
Konsistoriet beslöt, att han för sin refusion<br />
skulle hålla sig till conrector i Piteå samt till paidagogos vid<br />
barnaskolorna.<br />
En sådan oförmodad minskning av inkomsterna var naturligtvis<br />
en obehaglig överraskning. Konsistoriets protokoll för<br />
år 1662 innehåller ett defekt brev från Härnösand till conrector<br />
Moses Sundeli i Piteå, varav så mycket synes, att Sundeli<br />
och Dn. Nascanius i skrivelse »till sina vänner här boendes:<br />
klagat över åtgärden. Och det må man ej heller förtänka dem!<br />
Ehuru lärarnes ekonomiska ställning sålunda var allt annat<br />
än lysande, var den dock sådan, att de fingo plats bland de<br />
°wtalas ej : men i ersättning begärde do 3 daler 11 öro k. m. Detta ville N.<br />
dock icke betala. För rätta uppvisade emellertid do båda borgarnc ott av rektor<br />
Nie. Forzelius, conrector Turdin ocli Er. Nascanius undertecknat kontrakt, vari<br />
utlovades dera 12 daler för det de skulle föra deras penningar från don nämnda<br />
°u. De andra lärarne hade då redan betalat sina belopp, celi borgarne befria<br />
des även för Nascanii åtal, enligt vilket de skulle hava begärt för mycket.
40 O.M LÄRARNA I ALLMÄNHET.<br />
högre beskattade partikular-personerna. Men bland dessa voro<br />
de nog de sämst lottade. Medan andra Piteå-bor av denna<br />
klass köllo sig med ett stort antal pigor, kade lärarna vanligen<br />
blott en. Enligt 1(!47 års mantalslängd för Piteå stad kade borgmästaren<br />
4, inspektören 6, bokhållaren 2 samt landsskrivaren<br />
ock tullnären vardera 3, men skolmästaren Herr Joen kade<br />
endast en. Dock var kan liksom de andra gift.<br />
En viktig inkomstpost utgjordes av djähiepenningarna.<br />
Men dessa voro till beloppet alldeles obestämda, ock ibland,<br />
kunde det kända, att de helt enkelt uteblevo. Den 3 febr. 1668<br />
protesterade collega.', Johan Granhammar och Nils Fellenius<br />
på skadan om djäknepenningarna ock känvisade på ett brev<br />
av superintendenten, enligt vilket även staden skulle utgöra<br />
sådana. Emedan en del av borgerskapet då var uppe i lappmarken,<br />
begärde borgmästaren dilation till deras hemkomst;<br />
detta beviljades ock, men landskövdingen, som var närvarande<br />
vid tillfället, begagnade detta att erinra därom, att borgarne<br />
år 1666 utlovat att be:te collegis med en discretion årligen<br />
förnöja utan att dock tillbjuda något visst. Emellertid föregav<br />
borgmästaren Erik Månsson, att borgerskapet kade något<br />
att däremot förebära; men vad det var, nämnes icke.<br />
Nils Fellenius framträdde åter d. 1 juni s. å. på rådstugan<br />
ock presenterade en resolution av d. 23 maj av de högvälborne<br />
excellenser och kungl. kommissarier, vilken innehöll, att<br />
borgerskapet i Piteå skulle utgiva dessa penningar så väl som<br />
i andra städer. På grund härav tillsades nu borgerskapet att<br />
erlägga dessa uti rätta tider.<br />
Även på landsbygden var det svårt att utfå dessa pengar,<br />
och på tinget med Piteå socken år 1667 klagades, att de uti<br />
tredsko ej utgjordes i rättan tid. Men landshövdingen, som<br />
var närvarande, tillsade, att befallningsmannen skulle utfordra<br />
ock utpanta dem genom läns- och fjärdingsmän.<br />
Huruledes djäknepenningarna skulle fördelas, synes ha varit<br />
mycket litet ordnat. I januari 1673 begärde kyrkokerden<br />
Graan, att dessa penningar av staden för året därförut måtte<br />
sättas in seqvestro (i kvarstad), emedan han andragit saken
OM LÄRARNA I ALLMÄNHET. 41<br />
i consistono. Hans önskan var nämligen, att djäknepenningarne<br />
skulle anordnas under rector cantus (sångläraren). Samma<br />
ar kom emellertid skrivelse från superintendenten Steuchius<br />
med innehåll, att collegaì schöbe skulle njuta dem av staden.<br />
Kyrkoherden vann sålunda ej sitt syfte.<br />
Det var emellertid icke bara i Piteå, som tvist och stridigheter<br />
uppstodo om djäknepenningarna. Du. Halsius, pedagog<br />
i Torneå, beskyllde sin borgmästare Anders Torfastsson för<br />
att han våldsamligen skulle hava hanterat hans djäknepenningar.<br />
Konsistoriet gav ock pedagogen rätt. I brev d. (i<br />
febr. 1663 förständigades nämligen prosten att göra en god<br />
vänskap emellan borgmästaren och De. Halsium, varvid han<br />
skulle demonstrera, att denne senare ej vore väl hanterad, i<br />
det att djäknepenningarna vore satta in sequestro.<br />
De flesta av lärarne voro husägare. Sä var fallet med<br />
conrector Moses Sundell. Denne och hans grannar besvärade<br />
sig år 1(5(54 över »Klumb-gummans gård», emedan taken där<br />
i gården voro ruttna, varav kunde förorsakas eldsvåda och<br />
stor olycka. Klagomålen torde ha varit befogade, ty rätten<br />
var i sin resolution mycket sträng emot gumman. Hustru<br />
Karen skulle efter den då infallande helgen reparera gården<br />
med ny takved, näver och annat, eller ock skulle lion försälja<br />
lionom till någon ärlig man. I annat fall skulle gården utan<br />
anseende varda utriven och helt ruineras, på det att någon<br />
olycka ej skulle därigenom yppas. Till förklaring av den<br />
hårda domen upplyses, att gumman åtskilliga gånger blivit<br />
förmanad att förbättra sin gård men icke efterkommit detta.<br />
Därför kunde sådant icke längre tålas.<br />
Den här ofta omtalade conrectorn P. Turdin var husägare<br />
i Piteå och hade en tid även ett hus i Härnösand. Han sålde<br />
år 1678 det senare för \625 daler k. m. till lektor Martinus<br />
Porzelius, som en kort tik hade varit rektor i Piteå.<br />
Några av lärarne saknade gård och voro hänvisade till att<br />
hyra av andra. Mellan hyresgäst och värd kom det även på<br />
den tiden understundom till stridigheter, helst som hyreskon
42 0.M LÄllARNA 1 ALLMÄNHET.<br />
trakt ej alltid förekom och man ej tog det så noga med vissa<br />
formaliteter. För år 1654 intill 1655 sancti Johannis tid hade<br />
rector canti (sic!) Nascanins hyrt en gård av borgaren Johan<br />
Persson Ståhl och även innehaft densamma. En månad före<br />
midsommar det senare året hade Ståhl tillsagt honom att<br />
förnya överenskommelsen, om han ville ho kvar; men detta<br />
blev ej av. Men några dagar efter midsommar påstod dock<br />
N., att Ståhl vidare kontraherat med honom och att Nascanins<br />
skulle besitta gården på ännu ett års tid till midsommar<br />
1656 och för 13 daler k. in. Husägaren bestred emellertid<br />
detta. X. hade visserligen sänt bud efter honom (Ståhl) och<br />
begynt tala om garden, varvid Ståhl begärt 25 daler. Men<br />
N. tyckte detta vara för mycket och bjöd honom ett mindre<br />
belopp. Rättegången utföll så, att borgaren vann; han skulle<br />
nämligen träda till gården, då vittnen ej funnes till någon<br />
överenskommelse och ej heller några penningar av X. givits<br />
på handen.<br />
Genom branden år 1666 och stadens flyttning i sammanhang<br />
därmed ledo många husägare kännbara förluster. Herr<br />
Moses Sundeli hade lånat en borgare 300 daler. Därpå voro<br />
200 daler avbetalta, och för återstående 100 daler satte låntagaren<br />
sin gård och tomt i staden i pant. Men gården blev<br />
nämnda år av vådeld förbränd, och då bortskänkte Herr Moses<br />
tomten till Hans Andersson organist.<br />
Lärarne voro ofta — och man torde kunna säga oftast —<br />
även jordbrukare. Antingen hade de hemman i närheten av<br />
staden, eller också hade de i denna ladugård och vretar. Enligt<br />
1645 års längd å kronotionde av Piteå stad hade Herr<br />
Jon, Rector Schöbe, givit kronotionde, ehuru denna icke uppgick<br />
till mera än 2 kannor eller bland det minsta, som det<br />
året gavs av någon i staden. Härav kan man beräkna hela<br />
hans skörd, som då bör hava uppgått till 30 kannor.<br />
Ar 1660 processar Dn. Nascanius — namnet skrives ock<br />
på detta sätt — kollega, med Peder Pedersson i Hortlax<br />
rörande köpet av en ko. Kollegan hade för denna givit 12 7daler,<br />
inen efter hon var ofärdig och ej så god, som Peder
OM LÄRARNA 1 ALLMÄNHET. 43<br />
hade sagt, yrkade han, att köpet skulle återgå. Domen utföll<br />
•ock efter hans önskan.<br />
Ar 1688 lagfördes flera borgare för att de emot magistratens<br />
året förut gjorda slut drivit sin boskap in i staden. Bland<br />
dem, som botade härför, var ock conrector Turdin, och emedan<br />
de gjort det av tredsko och motvillighet, skulle var och en<br />
•böta 3 mark.<br />
Bland lärare, som hade egen badstuga, var Per Turdin. En<br />
sådan var emellertid en farlig inrättning, och år 1688 fingo<br />
flera borgare tillsägelse att inom 14 dygn nedriva sina badstugor,<br />
Anika stode staden och kyrkan för nära, och flytta dem<br />
på annan plats. Bland dem, som träffades härav, var ock<br />
samme Turdin. Hans badstuga omtalas även i det följande.<br />
Ej så sällan förekommer det, att lärare lämna lån till personer.<br />
Därvid försumma de dock ej att för att skydda sig<br />
emot förlust taga pant. När Dn. Naseanius omkring 1 660<br />
lånade Pelle Pedersson i Hortlax 12 Vä daler, tog han som<br />
pant I 1 /-' aln kläde samt några alnar bowis, ett tyg. Senare<br />
lånade Naseanius till borgaren Anders Jacobsson (>0 daler k.<br />
m. mot hans hemman i Pitholmen som pant. Ehuru 14 daler<br />
ännu år 1671 resterade, hade Anders androm samma pant<br />
tillslagit, varför N. begärde att komma till sin rätt. Rättens<br />
beslut lydde, att gamla protokollet skulle överses, och om det<br />
så i sanning funnes, skulle D:nus N. få sin önskan uppfylld.<br />
Huru klent än lärarne i allmänhet hade det med sin ekonomi,<br />
var det dock icke utan, att icke de voro föremål för många<br />
stadsbors avund. Ar 1657 beslöts, att skolmästaren och flera<br />
andra, som sutto inom stadens staket samt nyttjade stadens<br />
utrymme och mulbete, skulle därefter vara förtänkta att efter<br />
privilegiernas innehåll avlägga (erlägga) till staden en viss<br />
penning efter som gode män prövade var och en stadens lägenhet<br />
benyttja. — Ar 1687 föredrogos på årets första rådstuga<br />
de klagopunkter, som skulle insinueras på riksdagen d.<br />
4 febr. s. å. En punkt i dessa handlade om scholavbetjente,<br />
tullnärer m. fl. Ehuru dessa ej sorterade under societeten,<br />
hade de förmåner emot borgarne, varför man skulle anhålla,
44 OM LÄKARNA I ALLMÄNHET.<br />
att dessa såsom andra stadens invånare måtte erlägga mulbetespenningar,<br />
tomtören ocli flera dylika utgifter till stadens<br />
bästa.<br />
Lärarnes sociala ställning var egentligen synnerligen god.<br />
Detta synes av det sätt, varpå de nämnas i tidens handlingar,<br />
med anförande av titlar och epitet, och även av deras plats i<br />
skattelängderna, där de alltid upptagas bland de allra första<br />
och högsta i samla ället. Uti 1(543 tirs boskapslängd av Piteå<br />
stad är Magister Thomas den tredje i ordningen och följer<br />
närmast efter borgmästaren; fyra är senare är skolmästaren<br />
Herr Joen den 4:de frän början, föregången av borgmästare,<br />
inspektor och bokhållare. Såsom ofta varande präster fingo<br />
de ock på sin lott litet av den stora vördnad, som i allmänhet<br />
kom detta stånd till del. På 1600-talet delade man de skattdragande<br />
i två grupper, particulare, som i skatt erlade 3<br />
daler för varje person i familjen, och gemene, som sluppo<br />
med mindre belopp. Kollegerna hade säkerligen ingenting<br />
emot att i umgängeslivet hänföras till den förra gruppen ;<br />
men när det gällde beskattningen, önskade de föras till de<br />
gemena. I en inlaga till landshövdingen bado kollegerna :<br />
Sam. Hortelius, Stephan Dalin och Nicolaus Fabricius år<br />
KÎ82 att bli förda till denna senare grupp. Som skäl anfördes,<br />
att de av kronan ej åtnjnöte någon lön eller spannmål,<br />
att de icke heller finge något husrum utan måste därmed försörja<br />
sig själva; det enda, de finge, vore de djäknepenningar,<br />
som kunde falla på vars och ens del. Deras begäran bifölls även.<br />
Den andre i ordningen av rektorerna härstädes enligt Hiilphers<br />
var M. Joan M. Fortelius, död l(!7o. Efter honom avled<br />
hans hustru, och därvid kom det arvingarna emellan till häftiga<br />
strider, vilka äro upplysande om en rektorsänkas ekonomiska<br />
ställning vid denna tid. Arvtagarne voro Olof Månsson<br />
och Hans Johansson Fordel ifrån Luleå samt kyrkoherden<br />
Gustavus Lithovius ifrån Liniingo i Finland. Samtidigt med<br />
att man celebrerade rektorskans begravning, gjorde man sig<br />
underrättad om dödsboets kvarlåtenskap. Man hade väntat,
OM LÄRARNA I ALLMÄNHET. 45<br />
•att denna skulle vara rätt betydlig, men prosten Graan uppträdde,<br />
tämligen opåkallad, med den upplysningen, att ganska<br />
ringa kvarlåtenskap skulle finnas i det hedervärda sterbhuset.<br />
Aven förevisades en lista på några linkläder, vilken den döda<br />
i livstiden och h:u Karin Granhammar upprättat. Därjämte<br />
upplystes, att i boet ej funnes mera än 5 silverkannor, 4 silverskålar,<br />
några små silverbägare och 22 silverskedar jämte<br />
kontant 30 riksdaler och 1 6-dalers plåt. Hela kvarlåtenskapen<br />
värderades till 1,340 daler k. m. Ehuru något inventarium<br />
ej upprättats av trovärdige män, satte arvingarna i början<br />
tilltro till dessa uppgifter, men kommo snart på andra<br />
tankar. .Rättsinniga människor, som hade bättre kännedom<br />
om det förnäma sterbhusets förmögenhet och kvarlåtenskap<br />
än de själva, voro orsaken härtill. Dels genom rikt arv efter<br />
M. Anders Gevalensis (= Anders Canuti, kyrkoherde i Luleå),<br />
dels genom ymnigt députât, som sal. rektorn årligen inbärgat,<br />
hade makarna förkovrat sitt bo så, att dess behållning borde<br />
Varit vida större, än nyss är nämnt. Dessutom hade åren<br />
1673 och 74, då den sal. matronan satt änka, inkommit inemot<br />
2,000 daler förutom vad hon eljest genom öls och brännvins<br />
försäljande förkovrat sig. Yid avvittriugen hade man förtegat<br />
mångt och mycket, t. ex. en guldked av stort värde, vilket<br />
sal. matronan skulle ha skänkt sin dotter Brita, och tvä guldarmband.<br />
Aven hade arvingarna saknat en pärlekrona jämte<br />
all annan brudskrud, vilken den döda några år därförut begagnat,<br />
när hon var brudfrämja åt borgmästaren Nils Jonsson<br />
i Luleå, vid vilket tillfälle hon sagt allt detta vara sitt.<br />
^ledali den sal. matronan låg på sin sjuksäng, hade hon<br />
e tt schatull i god förvaring. Efter hennes död förseglades<br />
detta av conrector Per ïurdin. I stället för att låta detta<br />
s tå orört till arvingarnas ditkomst hade emellertid Johan<br />
Granhammar haft upp det, och man hade ej ringa misstanke,<br />
att penningar därvid kommit bort.<br />
Lärarebefattningen betraktades i allmänhet blott som ett<br />
trappsteg för prästerlig befordran. Platserna voro ej heller
46 0.M LÄRARNA I ALLMÄNHET.<br />
alltid sii synnerligen eftersökta. Ar 1661 blev en colle gains'<br />
eller kollega-befattning genom brev erbjuden D:no Olao Erici<br />
Hellman, och denne accepterade i förstone anbudet, men senare<br />
»utslog» kan det.<br />
En collega med ett bekant tillnamn var Johannes Lœsta-<br />
(lius. År 1(562 föredrog superintendenten i konsistorium dennes<br />
åstundan och flitiga begäran att ifrån skoletjänsten transfereras<br />
till Arieplogs församling i Johannis Happstadii ställe,<br />
som designates var till Råneå församling och förmentes visst<br />
därifrån komma. Därpå resolverades, att Johan Lœstadius<br />
såsom välförtjänter till en slik lägenhet skulle få sin önskan<br />
uppfylld, så framt Dn. Happstadius genom detta tillfället<br />
»kommer undan». Happstadius »kom undan», och Lœstadius<br />
blev hans efterträdare. — Likaså hände det ofta, att prästerlig<br />
tjänstgöring föregick skoletjänsten. Så var t. ex. fallet<br />
med de två ofta nämnda lärarn e Per Tardili och Johannes<br />
Granhammar.<br />
Den senare hade varit domesticus, hjälppräst, hos sin<br />
fader i Råneå, men efter dennes frånfälle var han utan<br />
plats, varför han i maj 1663 hos konsistorium bad om<br />
någon lägenhet. Konsistoriet beslöt att skriva till pastor<br />
i Neder Calix och erbjuda honom att antaga denne<br />
Johannes som sin sacellanum, bl. a. av det skäl, att<br />
Gud det året välsignat församlingen med tämmelig årsväxt.<br />
Men i Calix blev han ej mottagen. I nov. samma<br />
år skrev Johannes åter och omtalade för superintendenten,<br />
att pastor med församlingen, föregivandes några fåfänga insagor,<br />
ej ville veta av honom såsom sin sacellanum. Ännu i<br />
början av året 1664 klagade Granhammar, att han i den då<br />
svåra tiden måste sitta utan lägenhet, samt bad att genom<br />
konsistorium bliva förhjälpt till samma socken eller någon<br />
annan lägenhet. Svaret blev, att han skulle till Neder Calix<br />
trots de tvenne skrivelser, som pastor och församlingen inkommit<br />
med, och dessa skulle sine exceptione 1 mottaga honom.<br />
Skedde annorlunda, skulle man, heter det, låta därpå<br />
1 Utan förbehåll.
OM LÄRARNA I ALLMÄNHET. 47<br />
följa, vad skäligt vore; därom skulle pastor vara försäkrad.<br />
För övrigt lät konsistorium kyrkoherden höra, att man väl<br />
visste, vad praktiserande kan förövat för att komma till pastoratet,<br />
liksom ock vad han gjort med sin son, med vilken han,<br />
ej utan det Kungl. gymnasiets förakt, skyndat till Uppsala<br />
för att få honom sedan till ordines. — Omkring 15 år senare<br />
finna vi denne Johannes Granhammar som kollega i Piteå,<br />
och då är han ej längre samme blygsamme man.<br />
För att skänka oss någon fullständigare inblick i dåtida<br />
i lärarfamiljers husliga liv äro våra källor alldeles för ensidiga<br />
och otillräckliga. Så mycket framgår emellertid av dem, att<br />
det i en av de här nämnda lärarnes hus ej stod rätt till på<br />
spinnsidan. Apologisten Nascanius hade i sitt andra gifte<br />
hustrun Margreta Henriksdotter. Barn funnos från det förra äktenskapet,<br />
och dessa tìngo således styvmoder. Det dåliga rykte,<br />
Vari dessa av gammalt stå, synes i hög grad ha slagit in på denna.<br />
Sin styvdotter Kirsti», gift med rådmannen Johan Hansson Holm<br />
i staden, hade hustru Margreta på åtskilliga tider och rum utropat<br />
och skämt, i det hon sagt, att hon (styvdottern) skulle i stadens<br />
dombok stå annoterad för bora och ej kunnat det ifrån sig<br />
lägga. På resa till Stockholm sommaren 1677 skulle nämligen<br />
styvdottern haft olovligt samlag med en ung studiosos v. n.<br />
ï'etrus Norœus, son av lappmarkspastorn Ericus Norœus. Aret<br />
därpå hade rannsakning hållits om detta spargamente (rykte),<br />
men Kirstin kunde därvid ej överbevisas om någon oärlighet;<br />
r yktet befanns nämligen härflyta av ett ringa tillfälle och blott<br />
Presumption, men sedan hade det genom illvilliga människors<br />
tillskyndan kommit i folkets tal och eftersägn. Rådmannen<br />
stämde emellertid sin styfsvärmoder till rätta. Denna tillstod<br />
sitt tal om styvdotterns »dristiga och misstänksamma umgänge<br />
'Hed studeranden», men ville ursäkta sig därmed, att hon ej<br />
själv först utspritt det talet, utan blott sedan det kommit i<br />
; dlmänt rykte. För övrigt klagade styvmodern, att hon själv<br />
sin styvdotter blivit med elaka ord och snubbor överfallen,<br />
v 'lket hade retat henne till sådan bitterhet och sådana ords
48 OM LÄRARNA I ALLMÄNHET.<br />
fällande. Källmannen menade dock, att det hade skett i hennes<br />
dryckenskap och fyllo. Rätten höll till styvmodern ett varnings-<br />
och förmaningstal, som hade hedrat en präst, och erinrade<br />
henne därom, att då hon vore kommen i en moders<br />
ställe och ville njuta moderlig respekt av sina styvbarn, så<br />
borde hon också i ord och gärning emot barnen visa sig som<br />
en rättsinnig moder. Hon erinrades vidare därom, att hon<br />
enligt det 8:e budordet borde tyda allt till det bästa, och att,<br />
när Guds ord lärer: I fäder, reten icke Eder barn till vrede<br />
etc.! så vore ock mödrarna däri inbegripna.<br />
Rådmannens hustru frikändes, och för att dämpa detta<br />
spargamente och folk emellan löpande skvaller stadgade rådstugurätten<br />
ett vite av 60 mark för den, som vidare tillvitte j<br />
Holms hustru härför. Men icke förty gjorde Herr Staphan \<br />
det.<br />
På gravölet efter rådmannen Joen Bryggman sutto Holms !<br />
hustru samt andra hedersamma matronor och grannkvinnor i<br />
en stuga för sig själva under inbördes rolighet. Då kom Herr<br />
Staphan dit och begynte strax med fullt vredesmod samt utan<br />
given orsak tilltala hustru Kerstin med hårda och otillbörliga i<br />
ord samt skamlöst överfalla henne. »Skall du, djäkneh...<br />
understå dig sitta framför min hustru ! • sade han, spottandes j<br />
henne i ansiktet. Icke annorlunda hade lian därvid comporterat<br />
sig, än om han varit alldeles ifrån vettet. Stämd av i<br />
Holm, stod Herr Staphan d. 8 nov. 1682 till svars härför inför<br />
rätta, varvid Holm yrkade, att han antingen skulle med<br />
goda skäl bevisa, vad han sagt, eller i vidrigt fall plikta för ><br />
den äreröriga beskyllningen. Själv lät han uppläsa åtskilliga<br />
gode mäns attester om hustruns ärliga förhållande under samma<br />
stockholmiska resa. Kollegan bekände, att han med hustru<br />
Kerstin ej visste annat än ära och gott, samt förklarade, att i<br />
han vid tillfället varit så mäkta beskänkter, att han intet<br />
visste eller mindes, att han fällt sådana ord. Han bad ock,<br />
att hans i ölsmål och utav hastigt, obetänkt sinne begångna<br />
förseende ej måtte extenderas till det högsta, honom till infamitet<br />
och ämbetet till vanheder.
Oli LÄRARNA I ALLMÄNHET. 49<br />
Till en början ville Holm ingalunda inklinera till någon<br />
förlikning, utan protesterade pä böter och straffs beläggande.<br />
Gråve han Herr Staphan till, sade han, torde inom kort han<br />
själv eller någon annan på lika sätt framkomma och till hans<br />
hustrus försmädande sig än värre utlåta. Herr Staphan hade<br />
ock bort andra dagen söka om vänskap och förlikning hos<br />
hans hustru, den han visste sig så högt och grovt ha injuretat,<br />
varutöver hon många bittra tårar utgjutit, vilka med tiden<br />
icke torde falla finger emellan». Rätten sökte emellertid<br />
att stämma Holm till mildhet och framhöll bland annat, att<br />
Herr Staphan, som inför rätten ångrat sig och anhållit om<br />
vänskap, vore en prästman och främmande på orten, med vilken<br />
man alltid måste mera lindra än skärpa straffet, samt att<br />
genom mildhet en förtrognare vänskap parterna emellan lättare<br />
slmile uppbyggas. Uppå dessa motiver cederade Holm sin<br />
tätt, varefter domstolen befriade Herr Staphan från böter och<br />
de båda männen med handslag blevo vänner igen. Dock<br />
skulle Herr Staphan gå till Holms hustru och reconciliera sig<br />
med henne.<br />
A ven i annat sammanhang omtalas samma Nascami hustru<br />
då och då, och rätten säger en gång om henne, att hon som<br />
oftast var drucken. Därpå fattas icke heller bevis. Ar 1685<br />
anklagades hon av prosten Graan för att under hela påskahelgen<br />
ej ha varit i kyrkan, liksom även på därpå följande<br />
s tora böndag samt fiera andra helgdagar; och med sitt elaka<br />
e xempel hade hon, enligt prostens mening, vållat stor förargelse<br />
i församlingen. Tillspord 0111 orsaken till sådan förarglig<br />
försummelse och kallsinnighet, skyllde hustrun på sin man<br />
°ch sade honom vara skulden därtill. Han skulle nämligen<br />
ha igenläst stugudörren, där hon hade sina kläder inne, så<br />
a tt hon ej fått komma till kyrkan.<br />
Hennes anklagelser emot mannen voro emellertid alldeles<br />
obefogade, och han beviste, att det var hon själv, som var<br />
s kulden till att hon försummat kyrkan. Han sade rent ut,<br />
140303. Nordländer, Norrländskt <strong>skolliv</strong>.
OM LÄRARNA I ALLMÄNHET.<br />
att detta berodde på hennes vanartiga fylleri. Vad hon kunde<br />
komma över av husgerådssaker och sina egna kläder, brukade<br />
hon stjäla undan sin man för att bortsätta dem och uppdricka<br />
dem uti brännvin, så att hon bleve obekväm att begå sin<br />
gudstjänst. Det var ock för hennes nakenhets skull, som hon<br />
måst hålla sig hemma. Därför hade han förorsakats att gömma<br />
undan, vad som fanns kvar i huset, att hon icke måtte<br />
det förslösa och bortsälja. Hennes gångkläder hade han dock<br />
aldrig förvägrat henne, utan såväl i Nya som Gamla staden<br />
igenlöst dem för hennes brännvinsgäld. På sistone hade han<br />
därför måst låta allmänneligen förbjuda att henne erediterà<br />
eller på pant något försträcka. Av rätten blev hon fälld att<br />
böta 2 gånger 40 mark s. m., men hon hade ingenting<br />
att böta med. Om mannen heter det, att han icke ville utlägga<br />
för henne, utan begärde, att hon måtte corporaliter<br />
(med kroppen) plikta, då lian förhoppades, att hon med sådant<br />
okynne skulle för framtiden avstå. Det gick, som hennes<br />
man önskade, och hon sattes i kistan att där plikta för samma<br />
böter en månads tid.<br />
Nascami förhoppning därom, att det kroppsliga straffet<br />
skulle avskräcka hustrun från att leva på detta sätt, gick<br />
emellertid icke i fullbordan. Redan året därpå måste Nascanius<br />
kära till en man Johan Sterner för det denne av hans<br />
hustru köpt en målad träkanna för dricka, Enär detta vore<br />
emot förbild, yrkade Nascanius näpst på säljaren. Denne<br />
svarade, att kannan kom dit, medan folket var borta, och<br />
varken han eller husfolket visste, vem kannan var tillhörig,<br />
förrän efter några dagars förlopp, då Nascami hustru kom<br />
dit samt begärde öl och tobak för 11 öre åt sin man. Vad hon<br />
tick, bar hon till sitt hem, och hos honom hade samma kanna<br />
allt sedan stått i pant; men när Sterner finge sina 11 öre,<br />
skulle Nascanius bekomma kannan. Emedan kannan ej var<br />
köpt, utan det stode Nascanius fritt att henne igenlösa, slapp<br />
Sterner böta, men denne och andra av borgerskapet förbjöd!<br />
det vid 40 marks böter att till hustru Margreta sälja dricka,<br />
varav huvudet turberas. — En hustru, som av henne köpt
OM LÄRARNA I ALLMÄNHET. 51<br />
en tröja, och en man, som köpt »annat smått», slnppo också<br />
för den gången plikta, men erhöllo varning för sådan handel.<br />
Efter endast ett års förlopp finna vi den stackars mannen<br />
åter för rätta i samma ärende, och hans förtvivlan framlyser<br />
i protokollets ordalag, då där talas om hans slösaktiga och<br />
fast beklagliga hustru, vilken, Gud bättre, vore mer än mycket<br />
begiven på brännvin och tobak och till sin begärlighets<br />
fullbordan av brännvin och tobak distraherat och använt den<br />
lösa egendom, som funnits i boet. Nät, skjortor och kvinnfolkströjor<br />
hade olika personer köpt av henne trots förbudet,<br />
och fyra tìngo plikta därför. Hätten lät emellertid mildhet<br />
råda, i det den på grund av deras fattigdom lät dem slippa med<br />
3 mark i böter.<br />
När Nascanii dotter Kirstin, som varit gift med rådman<br />
Holm och råkat ut för sin styvmoders beskyllningar, dött,<br />
kärade Nascanius i dec. 1688 till sin måg om något arv efter<br />
henne. Holm svarade härtill, att han vore så fördjupad i<br />
skuld hos en och annan, att han intet såg sig någon utväg<br />
att betala densamma. Därför hade han tänkt, att svärfadern<br />
snarare skulle vara honom behjälplig att betala skulden än<br />
praìtendera något arv av honom. På rättens interposition<br />
kom man således överens, att mågen skulle betala I):no Nascanio<br />
i ett för allt 50 daler k. m., i vilket belopp även inbegrepos<br />
'JO daler, som en man Nils Olofsson borde betala för<br />
den sartz-ldädningen, som han fått av Johan Holm.<br />
Då vi här mestadels ha mindre vackra saker att meddela<br />
( >ni lärarne i Piteå, är det oss en glädje att kunna framdraga<br />
( 'tt vackert drag av en av dessa.<br />
På tinget i Lövånger i mars l(!7(i föredrogs en skrivelse<br />
från kollegan vid Piteå trivialskola Herr Nicolaus Fellenms,<br />
Varigenom han uppträdde till försvar för sin döde faders goda<br />
"amn och rykte. Denne var tolvmannen Hans Hansson i Fällom<br />
"u Fällan i Lövånger. Under sin frånvaro till riksdagen sommaren<br />
därförut hade Hans Hansson blivit utropad för en trollkarl,<br />
och hans dotter Brita hade råkat ut för liknande be
52 OiM LÄRARNA I ALLMÄNHET.<br />
skyllning. Kollegan protesterade nu högeligen häremot och<br />
anhöll, att de, som sådant utspritt, mätte åläggas att lagligen<br />
bevisa slika grova och livet angående beskyllningar eller därför<br />
enligt lag plikta. Ryktet befanns vara utspritt av en<br />
gammal kvinnsperson v. n. Philpus Malin, vilken sommaren<br />
därförut under rannsakningen om trolldomsväsendet i socknen<br />
icke allenast bekänt på sig själv, att hon förde andras barn<br />
till Blåkulla, utan även nämnt, att hon där sett Hans Hansson<br />
och hans dotter Brita samt även tolvmànnen Hans Eliaeson.<br />
Nu nekade kvinnan alldeles till sina ord och förebar<br />
sig sådant aldrig sagt. Alla tre blevo i fråga om denna beskyllning<br />
alldeles fria och oförvitta, och rätten karakteriserade,<br />
med en lika riktig som för tiden ovanlig uppfattning,<br />
allt såsom käringe-sagur. Om Malin heter det, att hon för<br />
sina ord ocli sin tvetalan bort exemplariter plikta, men i<br />
anseende till sin ålderdom och ovettighet slapp hon annat<br />
straff än att sitta i stocken ett dygn.<br />
Av kollegerna var det en, som tydligen kunde glädja sig<br />
åt allmänhetens sympatier. Visserligen var detta närmast i<br />
egenskap av präst, men antagligen var han ock omtyckt som<br />
lärare. Denne var Herr Samuel Hortélius. I mars 1683 anhöll<br />
borgerskapet att få honom till ordinarie stadspräst på<br />
grund av kyrkoherdens sjukliga lägenhet och kapellanens<br />
besvär, som icke orkade uppehålla gudstjänsten både i Gamla<br />
staden och den Nya. I slutet av augusti s. å. presenterade<br />
Herr Samuel på rådstugan konsistorii förordnande för honom<br />
såsom stadspredikant; dock ville konsistorium veta,'på vad<br />
sätt han skulle avlönas, utan att pastoralia därav förminskades.<br />
För egen del begärde Herr Samuel borgerskapets uttryckliga<br />
förklaring, huruvida de då ännu stode fast uti de fulla tankarna<br />
att ha honom till ordinarie stadspräst och huruledes<br />
han utan hans formans avsaknad kunde bliva lönter, varvid<br />
han uppvisade vocationsbrev från prosten Nie. Plantin i Luleå,<br />
som önskade honom till sacellan hos sig. Svaret blev, att de<br />
fortfarande stode i samma mening och uppsåt och tackade<br />
biskopen, som stadfäst deras val, liksom också Herr Samuel,
OM LÄRARNA I ALLMÄNHET. 53<br />
som stadens välmenta uppsåt och tankar i detta mal ett gott<br />
rum lios sig- finna låtit ocli hellre velat bliva kvar hos dem<br />
i Piteå än mottaga anbudet ifrån Luleå. Herr Samuels fråga<br />
om lönen ansåg man visst överflödig; man hade aldrig trott,<br />
heter det, att någon skulle föra det i tvivelsmål, som i<br />
biskopens egen presens blivit slutet uti en allmän rådstuga,<br />
nämligen att betala honom 150 daler k. m. årligen, pastoralia<br />
alldeles ograverade. För att vara säkra 0111 att behålla honom<br />
beslöto de emellertid nu att höja lönen och årligen giva honom<br />
180 daler k. 111. i lön, halvparten på våren och den andra juletid.<br />
— Är 1705 omtalas sal. S. Horthelii efterleverska,<br />
hustru Anna Månsdotter.<br />
Lärarnes flit synes här och var ganska ofta hava lämnat<br />
litet övrigt att önska. Staden Luleå begärde en gång pä<br />
denna tid hos konsistorium att bliva kvitt sin skolmästare,<br />
•»soni trötter är med skolan» och i sitt leverne ej förhölle sig,<br />
som honom borde. På det sättet skulle de kunna bekomma<br />
en annan, menade de, som vore skickeligare. Xonsistormm<br />
ville emellertid, att stadsborna skulle hava medlidande med<br />
honom — Marcus Erici var hans namn — och söka förekomma<br />
det, som honom kunde förorsaka till oskicklighet. I sinom<br />
tid skulle han väl bliva ihågkommen, när någon ledighet<br />
yppade sig, som kunde hålla honom — ifrån stort umgänge.<br />
Jockmock torde icke utan skäl ha ansetts för en för honom<br />
lämplig ort, ty dit blev han senare skickad.<br />
Även i Torneå förspordes vid samma tid klagomål över<br />
stadens pœdagogus Dn. Halsius, vilken i synnerhet av stadens<br />
borgmästare anklagades för »oflitighet» i sitt ämbete. Pastor<br />
i Ö. Calix hade hösten 1662 fått konsistorii uppdrag att rannsaka<br />
härom. När detta skett och berättelse inkommit till<br />
konsistorium, beslöt detta att till Halsius skriva ett brev<br />
»led »skarp förmaning, att lian gör sitt ämbete fliteligen icke<br />
a llenast till informationen utan ock till disciplinen». I brevet<br />
hides honom ock på hjärtat, att han med borgerskapet skulle
54 OM LÄRARNA I ALLMÄNHET.<br />
föra ett prästerligt umgänge ocli så laga, att en god vänskap<br />
bleve upprättad mellan honom och prosten.<br />
Att sådana klagomål kommo från översta Bottnen kan ej<br />
förvåna, då det i själva stiftsstaden synes ha stått rätt illa<br />
till i detta avseende. 1 konsistorii protokoll för den (5 fe br.<br />
1663 antecknas det: Conquerebatur de negligentia Collegarum<br />
in inferiori schóla. 1 Yarutinnan försumligheten bestod, nämnes<br />
ej, men den vid tillfället fattade resolutionen är upplysande.<br />
Enligt denna skulle superintendenten först låta rektor<br />
och conrector förmana, sedan göra det själv, porro (vidare)<br />
lägga dem till 1 daler k. m. för var timma, de sig absenterade,<br />
och slutligen, om det ej ville gälla, removera dem ab<br />
officio. 2<br />
Ett utmärkande drag för Piteå-borna i allmänhet vid denna<br />
tid var en gränslös processlystnad. Även den allra obetydligaste<br />
sak skulle dragas inför rätta, och det förefaller nästan,<br />
som om detta varit ett omtyckt tidsfördriv i staden. I det<br />
avseendet utgjorde lärarne alls icke något undantag. Före<br />
rektor Normans ankomst till staden synas emellertid deras<br />
namn ej så synnerligen ofta i domböckerna, men väl efter<br />
samma tidpunkt. Ett talande exempel på rättegångar om<br />
obetydligheter har man i följande mål.<br />
Kollegan Herr Staphan Dalin hade på 1680-talet en tvist<br />
med skräddaren M:r Hans Holm, och härflöt denna av en<br />
liten hund och en fordran a 6 daler k. ni., varom de citerat<br />
varandra till rätta. Dom fälldes d. 5 maj 1684. Av deras<br />
inlagor och muntliga berättelser funnes väl, heter det, dem<br />
emellan några otjänliga ord vara förlupna; men då vittnen<br />
ej funnes och samma aktion vore en lana caprina (obetydlig<br />
sak), fann rätten fullt rätt och skäligt vara att först giva<br />
dem bägge en behörig reprimando och sedan i en sak, så ringa<br />
och av intet värde, disponera dem till en vänlig composition<br />
och förlikning. Med handsträckning gjorde de ock sådan<br />
1 Klagades högeligen över försumlighet hos läraruc i den nedre skolan.<br />
2 Frän ämbetet.
Oil LÄRARNA I ALLMÄNHET. 55<br />
inför rätta, emedan missförståndet »av skvaller och löst tal<br />
flyters. Även sattes ett Aite av 40 mark att till stadskyrkiobyggnaden<br />
utgivas av den, som framdeles med ord eller gärning<br />
bröte överenskommelsen, i vilket fall ock denna aktion<br />
skulle öppen stånda.<br />
En annan svaghet hos lärarna var deras benägenhet att trotsa<br />
den världsliga myndigheten och därvid gärna åberopa sina<br />
prästerliga privilegier. I följande historia finna vi exempel<br />
på en vanvördnad mot en landshövding, som väl skulle vara alldeles<br />
otänkbar i våra dagar.<br />
Under häradstinget i Piteå i mars 1675 hade landshövdingen<br />
beslutat att en söndag bevista gudstjänsten i Nya staden,<br />
och prosten hade ämnat, att collega schölte Johan Granham-<br />
Hiar därvid skulle predika. Under förhandlingarna hade emellertid<br />
denne sistnämnde visat uppenbar ohörsamhet emot landshövdingen.<br />
Att denne också känt sig stött därav, synes av<br />
den omständigheten, att lian med stadsskrivaren sände bud<br />
till kollegan, att han icke längre begärde honom till predikans<br />
hållande nämnda dag för det förakt, han tillfogat landshövdingen<br />
genom att icke uppkomma i socknestugan. Granhammar<br />
mottog emellertid underrättelsen på ett sätt, som nödgade<br />
landshövdingen att till rätten sända en skriftlig inlaga<br />
därom. När hälsningen framförts, hade Johan först svarat:<br />
: Ja, jag tackar herr landshövdingen, som behagar skona mig.<br />
^ag kan väl vara det onere förutan.» Kommen till dörren;<br />
hörde stadstjänaren Herr Johan ytterligare säga de orden:<br />
^lan skall ej kasta pärlor för svin.» Landshövdingen yrkade,<br />
a tt han måtte plikta härför och i synnerhet för det senare<br />
grova och skymfaktiga yttrandet om hans person, varigenom<br />
han hade liknat honom vid ett oskäligt djur.<br />
Herr Johan kunde icke neka att ha fällt dessa yttranden<br />
sy id det han satt och mediterade sin predikan, havandes con-<br />
Ce ptet framför sig»; men han nekade alldeles att ha gjort det<br />
e mot landshövdingen eller honom till despect för det han fick<br />
Gerhild om predikan. Han tillbjöd sig även att avlägga sin<br />
P( 1 däröver, varmed landshövdingen lät sig nöja. I den ed,
OM LÄRARNA I ALLMÄNHET.<br />
som han gick, heter det, att han endast av en händelse» vid<br />
sin predikans mediterande fällt dessa ord. Han befriades ock<br />
av rätten från det straft', som lagligen hade bort falla uppå<br />
sådana ord, där han eljest med fulla skäl skulle hava blivit<br />
övertygad att ha fällt dem 0111 la ndshövdingen animo injurandi.<br />
1<br />
Om förhållandena vid Härnösands gymnasium på 1600-talet<br />
säger Norberg,- att bland lärarna vid detta funnits sådana,<br />
som genom småaktig trätgirighet och sjuklig känslighet för<br />
egna företrädens ådragit sig en föga avundsvärd uppmärksamhet.<br />
Om detta varit ett undantag i Härnösand, kan det sägas<br />
ha varit regel i Piteå. Såsom ofta komna från Härnösand,<br />
förde Piteå-lärarna med sig ovanor därifrån, och dessa utvecklade<br />
sig helt visst här i höga Norden mycket raskt, när<br />
den kontrollerande myndigheten var så långt fjärran.<br />
1 1 avsikt att förolämpa.<br />
2 Hernösands Kungl. gymnasium, Sthm 1896 s. 48.
L Rektor Nils Norman.<br />
Man brukar säga, att livet är en strid, och denna sanning<br />
gäller nog för litet var av de här uppträdande personerna<br />
men mest beträffande rektor Norman. Frän början till slut<br />
hade han bittra strider med sina överordnade och sin svärfar,<br />
med medborgarne i sin stad och med lärarne vid sin skola. Han<br />
hade tydligen mycket höga tankar om sig själv, sin egen förmåga<br />
och sitt höga kall; men dessa ägde ingen motsvarighet<br />
i verkligheten och delades tydligen icke heller av hans samtid,<br />
för vilken han måste ha framstått såsom en lika uppblåst<br />
som narraktig människa. Om han på gamla dagar, då sjukdomar<br />
ansatte honom och han nödgades taga tjänstledighet,<br />
någon gång blickade tillbaka på sitt liv, måste han ha känt<br />
sig som en djupt olycklig människa. Men han gjorde det<br />
kanske icke: hans egenkärlek var nog för stor därtill. Född<br />
i Piteå, 1 blev han enligt Hülphers student i Abo år 1659<br />
och präst år 3668. Sedan finna vi honom i Härnösand i egenskap<br />
av gymnasieadjunkt och konsistorienotarie.<br />
I denna senare egenskap råkade Norman illa ut för förment<br />
oriktigt förfarande. Till ett ledigt lektorat, Physicis lection,<br />
hade konsistoriet uppgjort förslag, men icke dess mindre avsändes<br />
sedan i konsistorii namn men utan consistoriales' medgivande<br />
och vetskap till K. M:t ett nytt rekommendationsbrev,<br />
vari en annan v. n. Ericus JBozeus erhöll förord till platsen.<br />
Denne synes ock ha erhållit konungens svocantzv (kallelse).<br />
1 Normans moder hette Anna Hansdotter; om fadern säger Norman själv,<br />
a tt han var en gammal borgare i staden. Denne synes ha dött tidigare än<br />
modern, ty Norman nämner, att modern befann sig i trångmål pä den tid, dS,<br />
ion satt en gammal, värnlös änka och han var en acadcmicus.
58<br />
REKTOR NILS NOKMAX.<br />
En kungl. kommission höll år 1670 i Härnösand rannsakning<br />
om denna sak, varvid högst egendomliga förhållanden komm o<br />
i dagen. Inför denna klagade consistoriales, att de härigenom<br />
prejudicerats, samt läto förstå, att den senare rekommenderade,<br />
»allenast en gosse av år och snart (?) lärdom», fått biskopens förord<br />
i egenskap av befallningsmannen Knut Ingelsson Biörnklous<br />
blivande mag. Per male narrata (genom oriktig framställning)<br />
hade Knut Ingelsson utverkat detta brev. Biskopen<br />
bestred detta och sade, att lektorernas taleman Plantin vore<br />
hans avundsman. Därutav uppkallades emellertid de andra<br />
consistoriales och sade, att det var sant refererat.<br />
Såsom konsistoriets notarie var ock Norman intresserad i<br />
denna rättegång. Han hade blivit beskylld för att utan consistorii<br />
consensum (konsistoriets medgivande) och avvetande<br />
hava satt consistorii sigill under den senare skrivelsen, och<br />
genom den beskyllningen sade han sig ha kommit i stor misskredit<br />
hos lectores och blivit kallad mcncdare. Beskyllningen<br />
var emellertid så mycket mindre befogad, som sigillet alls<br />
icke varit tryckt under den ifrågavarande skrivelsen, vilket<br />
ock intygades av superintendenten. Det här nämnda förfarandet<br />
vore för övrigt enligt notarien icke något nytt. 1 hans<br />
företrädares tid hade det hänt, att en ting varit alldeles sluten<br />
in consistono, men sedan biskopen råkat Knut Ingelsson,<br />
hade ett annat beslut uppsatts enligt dennes godtycke, vilket<br />
notarien måst renskriva och införa i protokollet. Tillkomsten<br />
av Bozei rekommendationsbrev berodde emellertid enligt Norman<br />
icke så mycket på superintendenten som fast mera på<br />
Knut Ingelsson, vilken »illsinnigtvis» utverkat detsamma. Befallnina'smannen<br />
hördes ock inför kommissionen och förklarade,<br />
att skriften avgått i konsistoriets och biskopens namn.<br />
Biskopen hade en motsatt uppgift, enligt vilken han skulle<br />
hava skrivit brevet till K. M:t allenast nomine proprio (i eget<br />
namn). Erinrad om befallningsmannens uppgift, kunde biskopen<br />
ej stå vid denna berättelse, men påstod, att brevet skrivits<br />
med någras consens därtill, vilket alla consistoriales dock förnekade.<br />
— Y i ha ej lyckats finna kommissionens dom, men
REKTOR NILS NORMAN. 59<br />
på grund av vad som förekom under förhandlingarna kan<br />
man vara ganska A r iss på att Norman därvid fick upprättelse.<br />
Såsom consistorii notarius och adjunctus in Philosophia<br />
synes Norman haft det mycket svårt i ekonomiskt avseende<br />
eller rent av varit försänkt i stor fattigdom. I en skrift<br />
till konungen år 1672 klagar han jämmerligen dels över sin<br />
nödställda belägenhet, dels ock över orättvisa och partiskhet<br />
vid befordringar. Då brevet synes mycket belysande för icke<br />
blott Norman själv utan även för ställningen vid konsistoriet,<br />
relatera vi dess innehåll.<br />
Född av fattiga föräldrar, hade Norman — enligt hans<br />
egna ord — tidigt blivit faderlös och allt ifrån sitt ålders<br />
nionde år levat i högsta elände. 1 synnerhet hade, säger<br />
han, detta varit fallet, sedan han av frommom blivit bragt<br />
till studierna, varest högre nöd, större tentationer (frestelser) och<br />
persecutioner (förföljelser) tidigt honom blikat. — Genom Guds<br />
bistånd hade han emellertid övervunnit dessa svårigheter och<br />
nått åsyftat mål, i det han fått inträde i det hel. predikoämbetet<br />
och vocation till kungl. gymnasiet i Härnösand. Men<br />
de två befattningar han där haft, hade varit »medellösa)- (oavlönade),<br />
och genom stor missväxt hade av kyrkohärbärgena<br />
litet influtit för honom liksom för hans antecessore!'. När han<br />
vocerades som adjunctus, hade han betraktat detta som ett<br />
insteg med förhoppning på första lediga lection, till vilken<br />
han ock efter vanlig praxis förmodat sig vara närmast. »Men<br />
: Gud bättre : hoppet är om intet» säger han. — På tal om<br />
befordringarna vid gymnasiet yttrar sig Norman mycket<br />
öppenhjärtigt. Yid dessa skulle enligt honom förfaras mycket<br />
egenmäktigt. Med förbigående av ordinarie vägar, av Gud<br />
och K. M:t förordnade, sökte, säger han, en part immediate<br />
till hovet, och somliga tillvällade sig ock Capitlets rekommendation,<br />
utan att dock Capitlet sett sådan handling eller hört<br />
den sig förläsas. Sådant skedde på grund av det broder- och<br />
svågerskap, varigenom tre de högsta familjerna så inom som<br />
utom collegio voro förknippade. Men en, som stode utanför<br />
denna krets, kunde därför, heter det, helst om han vore fattig,
«0 KEICïOIt NILS NORMAN.<br />
ej få någon befordran, så framt K. M:ts milda hand ej komme<br />
emellan. I denna svåra ställning befunne han sig. »Ty jagär<br />
en främling ibland dem och oförsvågrad; därföre driva de<br />
med dit sina att promovera.» Vidare heter det, att unga och<br />
omeriterade under varjehanda sken och titlar ryckte brödet<br />
från munnen, så att den, som dä i fem års tid å tvenne medellösa<br />
tjänster suttit, måste med suckan sitt ämbete förrätta<br />
och så djupt i gäld nedersjunka, att han måste med hustru<br />
och barn : ty värr :j gå 0111 bröd. Norman slutar med att<br />
anhålla 0111 d å »fallande» (ledig blivande) Logices et Physices<br />
lectione i Härnösand eller något honom, ringa undersåte, å<br />
denna orten tjänligt pastorat. »Eljest ser jag mig till extremiteten<br />
så kommen, att jag med de mina fattiga måste försmäkta.»<br />
Norman förstod, som man ser, ganska väl att skildra sin<br />
fattigdom; dock ansåg han själv sin framställning ej nog målande:<br />
tårar förhindrade honom, säger han i samma brev, att<br />
sin hjärtans ångest utföra.<br />
Redan i Härnösand visade Norman prov på den trätlystnad,<br />
som senare skulle än ytterligare utveckla sig och bereda<br />
honom hans ofärd. Han uppträder oftare inför rätta, än en<br />
man i hans ställning borde hava behövt, och det sätt, varpå<br />
detta sker, är icke heller sådant, som man kunde hava väntat.<br />
A 1678 kärade han inför rådstugurätten därstädes på<br />
en anförvants vägnar rörande fyra brev, som han personligen<br />
inlagt på posthuset och som införts i postkladden<br />
men dock ej framkommit till sin ort, Stockholm.<br />
1 sammanhang därmed framställde han några<br />
tämligen överflödiga och mindre hövliga frågor, t. ex. om icke<br />
alla förseglade brev, som på posthuset för betalning inlades,<br />
vare sig av vad importantier de kunde vara, borde oförryckta<br />
anställas till den ort, dit de helst adresseras kunde, sedan de<br />
under Guds lås och konungens komne voro.<br />
Samma år hade Normans ena piga blivit beryktad för att<br />
vara en trollkäring, och den, som givit fart åt det talet, var
REKTOR NILS NORMAN. Gl<br />
en annan piga i staden v. n. Sara. Denna senare fälldes att<br />
därför böta 12 mark s. m. Norman tyckte denna dóm vara<br />
för Lindrig. »Sedan domen var fallen», heter det i protokollet,<br />
:ocli då rätten skulle uppstiga, inkommer Herr Nils Norman<br />
med hast och sporde strax rätten, huru pigan Sara vore dömd.<br />
Honom svarades: 'Efter lag', ocli man visade honom kapitlet.<br />
Därpå frågades honom, om lian domen klandrade. Han svarade<br />
: 'Ja, och det rättmäteligen, ty jag är med honom ingalunda<br />
tillfreds. Skall den, som gör enom sådan beskyllning och vill<br />
komma en på eld och bål, ej högre straffad bliva?' Borgmästaren<br />
bad Herr Norman gå bort; det komme honom ej<br />
vid, synnerligast då saken ej honom anginge. Men vid utgåendet<br />
ställde sig Herr Norman mycket otidigt. 'Denna och<br />
here Herr Normans otidigheter och sidovördningar', heter<br />
det till slut, 'skola med första korrigerade och med böter belagde<br />
bliva.'»<br />
Normans häftiga lynne framträder här tydligt, men i sak<br />
måste vi giva honom rätt. Hade slikt förtal på den tiden<br />
vid norrländska och i synnerhet vid ångermanländska domstolar<br />
straffats i överensstämmelse med Normans uppfattning,<br />
så hade säkert trolldomsprocesserna därstädes icke kräft så<br />
mycket oskyldigt blod, som nu verkligen skedde.<br />
Under vistelsen i Härnösand trädde Norman år 1669 i äktenskap<br />
med Anna Nensclia, som var dotter av den i det föregående<br />
nämnde Mag:r Per Nenzelius, vilken, ehuru redan av<br />
biskopen introducerad i Nora pastorat i Ångermanland, måste<br />
lämna detta och återgå till sin lektorsbefattning i Härnösand,<br />
forman torde ha gjort ett gott parti, ty svärfaderns hus var<br />
aktat, om ock förmögenheten ej var så stor. Hustru Anna<br />
säger själv en gång, att hennes fader haft en vacker lön och<br />
a tt lian med hennes moder Sara Stenia, en dotter till<br />
astronomie professor Stenius i Uppsala, bekommit ett rikt<br />
gifte. Såsom flicka hade ock Anna jämte en syster njutit<br />
Uppfostring och granna kläder, och fadern hade låtit dem<br />
bära och bruka en guldked om 6 slag samt en pärla uti. Så
02 REKTOR NILS NORMAN.<br />
berättade åtminstone en mot Anna ej sa särdeles vänskapligt<br />
stämd halvsyster Katarina. I fästningsgåva erhöll Anna av<br />
sin man en silverbägare och av sina föräldrar vid trolovningen<br />
i penningar och persedlar 1 130 daler jämte ett gammalt ur<br />
för 84 daler. Bröllopet, som stod år 1669 och skall hava gått<br />
upp till 500 daler, bekostades ock av dessa, som dessutom i<br />
brudgåva lämnade henne en silverskål 1 jämte en hedersklädning<br />
av 14 alnars polmit à (5 d aler alnen.<br />
Ar 1674 flyttade (flotte) Herr Norman från Härnösand till<br />
Piteå. För den, som trycktes av fattigdom så hårt, som han<br />
själv beskrivit, måste en sådan flyttning på den tiden ha varit<br />
mycket betungande, helst som den synes ha skett vintertiden.<br />
Svärfadern måste då ock träda emellan och skänkte sin mag<br />
en sängesläda med sele och björnhudar med tillbehör — tydligen<br />
för flyttningen — allt värderat till 100 daler k. m.<br />
Dessutom bidrog svärfadern själv med 30 daler i resepenningar,<br />
och han var även vänlig nog att därtill av en annan man<br />
låna samma belopp, som han ock lämnade honom. Norman hade<br />
lovat att återbetala detta senare belopp, men det löftet höll<br />
han icke, utan svärfadern fick styra om den saken i hans<br />
ställe. Släden med vad därtill hörde hade Norman ock lovat<br />
att skicka igen, men därav blev det ingenting. Någon trevlig<br />
m äg var Norman tydligen icke. Redan före flyttningen hade<br />
han haft en rättegång med sin svärfader, «eli dom hade fallit<br />
d. 7 juni 1671 eller blott två år efter bröllopet. Tre år senare<br />
låg Nenzelius på sitt yttersta. Då lät han upprätta en förteckning<br />
på vad Norman av honom bekommit. Utom vad<br />
redan är nämnt må tilläggas, att Norman fått alla de böcker<br />
efter prof. Stenius, som kommit på hans (Nenzelii) hustrus<br />
arv. Här lämnar Nenzelius ock den för Norman betänkliga<br />
uppgiften, att denne utan hans eller hans hustrus lov »tillvällat<br />
sig några husgerådssaker. Skriften var för större sä<br />
1 Häri ingår troligen en silverbägare om 10'/a lod, av rätten värderad till<br />
90 daler. Silverskålen vägde 40 lod ocli uppskattades av samma myndighet<br />
till 90 daler. Detta är troligen den silverskål, som Norman år 1671 i Härnösand<br />
dömdes att återbära eller på sitt arv avräkna.
REKTOR NILS NORMAN. 63<br />
kerhets skull undertecknad av tvenne borgmästare och en<br />
rådman.<br />
Rättegången slutade illa, för h:u Anna; vi återkomma längre<br />
fram till densamma.<br />
Med år 1674 förlägges, såsom nämnt, Herr Normans verksamhet<br />
från Härnösand till Piteå. Han blev nämligen rector<br />
schöbe därstädes.<br />
För en man med Normans stridbara lynne var denna stad<br />
alls icke rätta orten. Där lago borgarne vid denna tid i så<br />
svåra strider med varandra, att även överheten började ägna<br />
uppmärksamhet åt saken. Nätt och jämt kommen till staden,<br />
är Norman också redan år 1675 inne i förhållandena därstädes<br />
och deltar med liv och lust i rättegångar såväl vid rådstugurätten<br />
som vid häradstinget samt i andra större tvister,<br />
var de än förekommo.<br />
Bland dem, med vilka Norman här hade mera anmärkningsvärda<br />
rättegångar, var f. d. borgmästaren Band Persson Fordel.<br />
Denne hörde till en gammal och aktad släkt och hade<br />
fl era år varit borgmästare i staden samt av borgerskapet fått<br />
utmärkta vitsord om sin ämbetsförvaltning. Så betackas han<br />
år 1671 av borgerskapet för det han alltid haft omsorg om<br />
stadens välstånd och alltid dragit stor omsorg om stadens<br />
vältrevnad. Detta skedde i början av året; i maj samma år<br />
sade en borgare i staden v. n. Johan Johansson för rättén,<br />
att David Persson det året varit försumlig i sitt ämbete,<br />
vilket hade till följd, att David Persson uppsade sin tjänst.<br />
1 fråga om lynnets häftighet synes David ha varit Normans<br />
jämlike.<br />
De båda männen hade en tid varit goda vänner, och Norman<br />
uppger själv, att när David råkat i en svär och långvarig<br />
träta med stadens borgerskap, så var det han, som gettoni<br />
sin flitiga underhandling och mäkling hade luilpit honom<br />
till en god förlikning. Norman hade ock visat sin vänlighet<br />
genom att låna honom 10 Rdr in specie samt '2 tunnor korn.<br />
När David begärt att ytterligare få låna en tunna, hade Nor
64 REKTOR NILS NORMAN.<br />
man icke heller nekat honom denna, utan prsecaverat sig, i<br />
i det han sagt sig gärna vela lata honom lä den, men att det<br />
vore ont att köpa sig en ovän för sitt eget. Med det sista<br />
yttrandet syftade Norman enligt egen uppgift därpå, att vad<br />
David än fick, skulle han och lians hustru alltid lasta det.<br />
Norman lovade honom emellertid korntunnan.<br />
Något före julen 1675 kom denne Davids broder, befallningsmannen<br />
Sigfrid Persson Fordel, till Piteå, då han skickade<br />
bud till Norman med anhållan, att han ville komma<br />
upp till honom i gästgivaregården, emedan han vore allena<br />
och hade några K. M:ts propositioner på riksdagen att med<br />
honom kommunicera. Norman steg upp av sängen och gick<br />
i sin opasslighet utan att ana något ont till det hus, där befallningsmannen<br />
hade sin uppbörd. Dä han kommit dit, finner<br />
han borgmästaren Abraham Sjulsson och David Persson<br />
där före sig. Genast begynner den senare gräsligen honom<br />
»överila», och ehuru skolmästaren föregav sig icke mera<br />
sagt än: Icke må här vara rum till någon räknings slut»,<br />
li ade David utbrustit i dessa förskräckliga ord: Fånen och<br />
mdan fare i di;/, (Un lättfärdig skälm! Din lättfärdig lögnare<br />
och div lättfärdig bedragare! etc.<br />
Norman trodde, säger lian, mannen vara från sina sinnen<br />
och frågade, enligt egen uppgift, med största saktmodighet:<br />
Vill du bestå sådane ord?» Härpå svarade han: »Si, här<br />
min hand! Fånen fare i min själ, består icke jag, att du äst<br />
en lättfärdig skälm, en lättfärdig lögnare och en lättfärdig<br />
bedragare!» 1 detsamma sprang han efter en käpp i mening<br />
att slå Norman, men skolmästaren gjorde därvid intet annat<br />
än log och sade: Huru vill en så liten tätting slåss? Sloge<br />
jag efter dig med lapphandslcan, så flöge du under bordet!<br />
Och därmed gingo han och befallningsmannen ut, efter de<br />
varken med ondo eller godo kunde stilla hans raseri.<br />
Men när skolmästaren var kommen i dörren, hade David<br />
kastat sina fötter in på bänken, ropat efter honom och sagt:<br />
Fånen fare i din själ, så präst du är!<br />
Härav blev naturligtvis en tingssak — den förekom på
REKTOR NILS NORMAN.<br />
häradstinget i mars 1676 —, och för rätta anförde Norman,<br />
hurusom David, när de sommaren därförut en gång följdes åt<br />
ifrån Sanden, oförvarandes sökt störta honom i sjön och dagen<br />
därpå grämt sig högt däröver, att det icke lyckades honom.<br />
Norman yrkade ändelig dom i saken och att lagligen frias<br />
från sådana grova och förskräckliga beskyllningar, eftersom<br />
han emellertid icke kunde med gott och glatt samvete förvalta<br />
den tjänst, som höga överheten honom allernådigst uppdragit.<br />
David medgav sig ha yttrat: »Som en ljugare och bedragare<br />
vill tu betala mig», nekade åter att ha nämnt orden<br />
•lättfärdig» och »skälm» eller att ha önskat satan i honom;<br />
men han erinrade, att målet måste höra under stadsrätt, emedan<br />
han själv vore borgare i Nya staden och skolmästaren<br />
jämväl dependerade av staden. David hade ock allaredan av<br />
rådstugurätten tagit citation på Norman, men denne hade icke<br />
velat comparera honom till svars, utan skymfligen skrivit<br />
utanpå citationen, att David därvid ljugit efter sin gamla<br />
Vana» och att han (Norman) höll sia,- för °'od att stå honom<br />
till rätta-<br />
Norman fick mi anledning att bevisa, att målet hörde till<br />
häradstinget, och han gjorde det tydligen con amore. Hätten<br />
och den vid tinget närvarande landshövdingen delade ock<br />
hans mening, vilket hade till påföljd, att David med spotska<br />
ord rände på dörren, landshövdingen och tingsrätten till största<br />
skymf och vanheder. Norman menade, att David genom sitt<br />
otidigt tagna avträde förnämligast sökt undandraga sig att<br />
svara i saken och lämna denna under hazard och infallande<br />
dödsmål i ovisshet samt honom i folks förtal och åtlöje, liksom<br />
skulle han verkligen vara en sådan person, som David<br />
skällt och utropat honom. Storleken av den oförrätt, som<br />
•Norman lidit, framhölls nu av honom ytterligare. Han hade<br />
1) blivit angripen på ett privilegierat rum, som var uppbördsorten,<br />
varest han hade bort ha hus- och hemfrid, efter han<br />
icke av någon händelse eller till penningsöl utan kallad och<br />
bona fide dit inkom; 2) till livet» skälld för en lättfärdig skälm;<br />
3) »till äran» skälld för en lättfärdig lögnare och bedra-<br />
6—140303. Nordlander, Norrländskt <strong>skolliv</strong>.
REKTOR NILS NORMAN.<br />
gare och 4) till sitt ämbete, »att fånen skulle fara i hans själ,<br />
så präst han var». Om saken nu lämnades odeciderad och<br />
dödsfall inkomme på skolmästarens sida, »så läge jag», sade Norman,<br />
»i jorden såsom en annor infamis homo (ärelös människa),<br />
vilket vore emot all rättvisa och hos Gud oförsvarligt». Hans<br />
hustru och barn skulle dess medelst på hans döda mull höra förkastelse<br />
och hava orsak därutöver sucka och gräma sig.<br />
Landshövdingen skickade nu länsmannen och en fogdekarl<br />
till David att säga honom skolmästarens gjorda protestation<br />
och befalla honom att äntligen uppkomma. De utskickade<br />
kommo åter med det beskedet, att han ej ville uppkomma,<br />
men lovat att efter en liten stund inlägga sitt skriftliga svar.<br />
Detta kom ock, men var av samma innehåll som hans muntliga<br />
exception.<br />
Nu protesterade Norman ytterligare mot Davids fåfänga och<br />
onödiga upptåg och yrkade på hörande av vittnen, efter både<br />
han och de vore dödliga. David sökte uppskov, menade Norman,<br />
endast för att draga ut på tiden, tills dödsmål infoile<br />
ocli saken tìnge bortslumra. Rätten borde dock icke tillåta<br />
detta utan taga i consideration, att han (Norman) gärna<br />
åstundade i den då fast sjukliga tiden ju förr dess hellre<br />
förena sig med sin Gud och begå H. H. nattvard, men han<br />
kunde det ej med gott saun 7 ete och ett försonligt hjärta göra,<br />
förrän denna tvisten dem emellan vore lagligen sliten.<br />
Nytt bud sändes nu till David men med samma utgång<br />
som nyss. Ett femte försök blev ock fruktlöst. Yittnenas<br />
uppgifter voro gynnsamma för Norman, och David fick böta<br />
3 mark s. m. för varje okvädinsord, varjämte Norman kändes<br />
till sin ära och sitt goda rykte alldeles fri och okederad.<br />
Norman hade fått sin ära upprättad, men hans förhållande<br />
till Pordel var om möjligt ännu sämre än förr.<br />
En gång kom Fordel, beskänkter, till conrector Turdins hus,<br />
där han i förstone blev väl undfägnad. Men så begynte han<br />
på det värsta sätt utskämma några personer med håniska ord.<br />
Trots conrectoris förmaning att ej så illa eller inhoneste tala
ektor nils norman. 67<br />
fortsatte han och sade sig önska, han finge se två prästmän<br />
brinna i helvetet, nämligen prosten Graan och rektor Norman,<br />
>/oelanäes dä gärna vara där själv med». Enligt Fordel hade<br />
nämligen dessa varit orsaken till hans motgångar och iråkade<br />
förakt, men uppgiften synes ej förtjäna mycken tilltro.<br />
Eektor Norman hade en tid ensam hyrt ett hus i Gamla<br />
staden, som ägdes av denne David Persson, utan att dock ha<br />
slutit något visst kontrakt med honom om huslegan. Då de<br />
båda männen, såsom vi sett, redan förut legat i delo med<br />
varandra, var det ej underligt, om nya kontroverser härigenom<br />
framkallades. Natten mellan den 6 och 7 dec. 1676 kom ovänskapen<br />
till utbrott, i det den s. k. excessen i Piteå Gambel<br />
staden då ägde rum. En gosse v. n. Daniel, som på den tiden<br />
var så gott som Davids dräng, ehuru ej stadd till årstjänst<br />
hos honom, var delvis med om denna, och enligt hans<br />
berättelse var förloppet i huvudsak följande:<br />
David hade pä dagen d. 6 varit hos f. d. tobaksbesökaren 1<br />
Israel Leen — hans namn skrives även Lehn — och druckit<br />
något. Om kvällen sade David till sin nämnde hjälpedräng:<br />
»Nu vill jag gå till Normans och bryta ner porten, på det<br />
jag måtte få kontrakt av honom på gårdshyran.» David befallde<br />
drängen att gå med och körde honom genom stugudörren<br />
före sig. Ivommen till Normans port, befallde David<br />
drängen att kliva över gårdsplanket östom till, där bästa tillfälle<br />
var att komma över, till att upplåta porten, det drängen<br />
°ck gjorde. Inkommen på gården, öppnade drängen för David,<br />
varefter denne tog en takvedsstock av källartaket och<br />
försökte att lyfta porten av hakarne och bad drängen att<br />
hjälpa till därmed, det han ock gjorde. Leen hade ock infunnit<br />
sig samt stod på gatan och såg på. David bad honom<br />
komma och hjälpa till. Leen nekade i förstone, men steg<br />
dock till och tog allenast med en hand under stocken, varefter<br />
han strax gick sin kos därifrån hem igen och lade<br />
1 Dennes ämbete bestod i att beivra olovlig tobakshandel.
68 rektor nils norman.<br />
sig sova. David och drängen arbetade emellertid så länge<br />
med porten, att de omsider fingo den omkull. Ivort därefter<br />
kom David åter med takvedsträet och stötte upp den låsta<br />
förstugudörren. Därmed gick David sin kos tillbaka till Leen,<br />
som då redan låg.<br />
När David suttit en stund hos denne och rökt tobak, gick<br />
hans hjälpdräng därifrån till skolmästaren, ursäktade sig hos<br />
denne för vad som var skett och sade, att sådant icke varit<br />
hans vilja, utan han måst göra efter Davids befallning;<br />
eljest hade denne slagit huvudet sönder på honom. Skolmästaren<br />
hade därvid sagt, att han ej visste av eller hörde<br />
av detta väsende, förrän dörren blev uppstött och pigan, som<br />
låg i köket, kom förskräckt inlöpandes och berättade, vad<br />
buller uppå gården å färde var. — Medan drängen var hos<br />
Norman, kom David för andra gången in på gården, slog på<br />
väggen, ropade och kallade Norman pamp-hy Ilare och ljugare,<br />
varefter David åter gick sin väg och till Leen, där drängen<br />
fann honom vid sin återkomst.<br />
Yid pass 1 ji timme senare befallde David drängen att uppbetsla<br />
sin häst, det han ock gjorde, vändandes hästen på den<br />
vägen, som låg hem åt, icke rättare vetandes, än att David<br />
då skulle köra hem. Men när David kom ut, fattade han uti<br />
tömmarna jämte drängen, då de båda »stretades» om dessa, drängen<br />
hållande uti den ena och velandes köra hem, meu David i<br />
den andra. Den senare rådde och körde upp om conrectors<br />
gård över torget och kom så tredje resan till skolmästargården.<br />
Vid nedre porten steg han upp ur släden, gick in på<br />
gården och sönderslog glasen i fönstren med sin käpp, begynnandes<br />
först på dem, som voro in på västra gaveln i storstugan<br />
och sedan i kammaren, sägandes för sig själv, medan<br />
han dem sönderslog: »Jag äger själv glasen: jag råder göra<br />
med dem vad jag vill.: Därmed drog han åter till Leen,<br />
var där en liten stund och reste så omsider hem på Granden<br />
(n. v. Gran).<br />
Yid 12-tiden på natten skickade Norman sin piga, med vilken<br />
drängen Daniel följde, till sekreteraren Anders Holm, som
ektor nils norman. 69<br />
dà var stadd i Piteå gammalstaden, att söka assistance hos<br />
honom och att bliva tagen i kungligt hägn och försvar. När<br />
hon kom löpandes till honom, var hon föga annat än andlös<br />
av förskräckelse, så att han i början ej annat visste, än att<br />
elden var lös. Holm viste henne till länsmannen att söka<br />
hjälp. När hon kom till denne, var hon ock mycket förskräckt<br />
och kunde i förstone icke säga, vad fara var å färde.<br />
Någon assistance synes hon icke heller där fått. — Rektor<br />
själv klagade, att medan lian var i storstugan samt »satt och las<br />
i sin bok» och väntade. svar ifrån sekreteraren med pigan,<br />
blevo två hela fönster av David sönderslagna i kammaren,<br />
varest han och hustrun plägade ligga, av vilket buller och<br />
oväsen den senare, som då var i väntande dagarna, storligen<br />
förskräcktes, icke vetandes, vad på färde var; och där icke<br />
gardin hade hängt för fönstren, hade glasstycken flugit henne<br />
emellan ögonen i sängen, där hon låg.<br />
I mars 1677 kom saken före på tinget med Piteå socken,<br />
varvid landshövdingen Graan ock var närvarande. David inställde<br />
sig ej självvilligt, och ehuru bud skickades efter honom<br />
icke mindre än fem särskilda gånger, infann han sig<br />
icke. Morgonen efter uppträdet hade Norman låtit besiktiga,<br />
huru det tillstod på gården. Synen hade funnit porten nederbruten<br />
och liggande ut med källartaket; tre par takvedsstockar<br />
av samma tak voro nederrivna och hade lagts<br />
kringströdda, somliga vid farstugudörren och andra vid porten<br />
; H st. fönster på gavlen i storstugan voro helt sönderslagna,<br />
sammaledes 2 fönster uti rektors sovekammar och en ruta<br />
på det 3:dje, så att skolmästaren nödgades taga fönstren utur<br />
sin bokcammare och sätta i deras ställe; eljest hade han icke<br />
kunnat vara i kammaren.<br />
Rektor, som inlade en skriftlig inlaga, yrkade att emot sådant<br />
grovt övervåld få njuta 22 punkten av prästernas privilegier<br />
till godo. Rätten ansåg grov hemgång och våldsverkan<br />
föreligga och dömde f. d. borgmästaren att böta 4 gånger 40<br />
mark. De andra frikändes. Norman fann domen för lindrig,<br />
och under uppläsandet ställde han sig något importun och
70 rektor nils norman.<br />
otålig; han protesterade mot att David i en så svår excess<br />
sluppit så lindrigt undan och emot att prästerskapets privilegier<br />
ej tagits med i betraktande. På sådant sätt skulle,<br />
sade lian, ingen därefter vara fredig och säker i sina hemvisten<br />
för sådant övervåld.<br />
Dagen efter denna excess följde ett nytt uppträde, vid vilket<br />
rollerna voro ombytta, i det att skolmästaren skulle hava<br />
varit den anfallande och Leen den anfallne. Målet förekom<br />
på samma ting år 1(>77, där hemgångssaken varit före. Israel<br />
Leen beskyllde nu skolmästaren att sagde dag tillika med<br />
läns-, tolv- och fjärd ingsmännen ha »prophossevis» stått i försåt<br />
för honom vid sockenskrivaren Hans Larsson Bärgz gård,<br />
då han (Israel) 0111 morgonen därefter kom körandes förbi,<br />
ärnandes sig till skogs efter någon ved. I en inlämnad skrift<br />
utvecklade Israel saken vidare. Utan sin egen skuld var han<br />
av rektor överfallen, då han 0111 morgonen skulle köra till<br />
skogs. Jämte två länsmän såväl som tolv- och Ijärdingsmän,<br />
dem han med sitt »smickriga» tal medbragt, hade rektor stått<br />
i försåt för honom, ogrundat och utan besked som en tjuv<br />
velat antasta honom, det ock gamle länsman strax gjort Norman<br />
till viljes »för det, som han förstår, att länsman fått sup<br />
ur Normans flaska», fattat Leens häst, »till håldz», utan något<br />
tilltalande tillförne. Den unge länsmannen, tolv- och fjärdingsmannen<br />
hade kringvärvt honom, och Norman, som för<br />
den gången commendeur varit, hade befallt att fasttaga honom.<br />
Unge länsmannen hade vidare efter Normans order<br />
honom tilltalt och sagt, att han tillika med David Persson<br />
gjort hemgång på hans gård. Israel hade emellertid strax<br />
avlagt en stor ed, att han intet haft att beställa därmed, samt<br />
tillbjudit sig att godvilligt och utan trug låta taga sig i arrest,<br />
om de sådant ville. Men Norman, som för dem prœses<br />
varit, hade svarat: Fan är intet (/oder att taga, varvid han<br />
(Norman) stigit till honom, där han satt på stöttingen, skakat<br />
käppen över hans huvud och sagt: Bina skälmstycken skall<br />
jag uppenbara, din padda! Israel hade därtill svarat: »Uppen-
ektor xils norman. 71<br />
bara 1 edra gärningar! Jag bekänner väl mina själv.» Därvid<br />
hade gamle länsmannen släppt hästen, varpå Israel kört<br />
till David och fatt hans attest om sin oskyldighet i denna<br />
hemgång. Han yrkade ansvar på Norman för hans yttrande.<br />
Även Norman insinuerade en skrift. Han nekade att ha<br />
stått i försåt för Leen. Av en händelse hade den ene kommit<br />
från en ort och den andre från en annan, var och en på sina<br />
särskilda ärenden varande, och endast av en händelse hade<br />
de råkats. När de så stått en stund och talt med varandra<br />
— helt visst om den gångna nattens händelser —, hade Leen,<br />
utan att de förut visste av honom, kommit körandes där förbi,<br />
sittandes på en stytting och med en yxa under armen. Yart<br />
han ärnade sig, visste de intet. Skolmästaren hade därvid<br />
sagt: »Si, där kommer han körandes, som säijes varit med<br />
David i natt att göra hemgång på min gård!» Mera hade<br />
han ej talt därom, utan gamle länsmannen hade stigit till<br />
honom, tagit allenast med handen i tömmarna, hälsat »god<br />
morgon!» och sagt: »Töva, Israel, [så] att jag får tala med<br />
dig! Var haver du varit, eller [vad har du] gjort i natt?<br />
Det säijes, att du har varit med David och sönderbrutit skolmästarens<br />
port. Sådant väsende är intet vackert.» Israel<br />
hade emellertid alldeles nekat härtill, varmed de läto honom<br />
köra sin kos utan att tillfoga honom det ringaste ont. Norman<br />
nekade att ha bett dem fasttaga honom; han hade stått<br />
ett stycke därifrån. Han protesterade därför emot Israel, som<br />
på detta sätt oskäligen citerat, angripit, beskyllt och tillagt<br />
honom, som skulle han ställt försåt för honom och brukat sig<br />
till stråtrövare, och yrkade, att Leen skulle därför undergå<br />
samma straff, som de undergå borde, där det i sanning befinnas<br />
skulle. Även klagade Norman, att Leen plägade draga<br />
mordiska värjor j: ell er puffert :j hos sig samt överfalla ärligt<br />
folk med slemma ord och åthävor i hus, på vägar och väga-<br />
*üöten etc.<br />
Rätten faun, att försåt ej förelegat, varför Norman frikändes;<br />
men Israel Leen fick för obevisligt tillmäle mot honom
7 2 rektqr nils norman.<br />
böta 40 mark och för yttrandet, att några genom »smickrigt»<br />
tal låtit bruka sig, 3 gånger 3 mark s. m.<br />
Ännu en rättegång följde i detta sammanhang. Norman<br />
skulle ha kallat Leen dels fan (»Fan vore intet god taga»),<br />
dels padda (»Han skulle uppenbara hans skälmstycken, den<br />
paddan») och därtill skakat käppen åt honom. Leen yrkade<br />
vid samma ting, att Norman skulle böta härför. Hans vittnen,<br />
de båda länsmännen, nekade, att de hört eller mindes,<br />
att Norman kallat honom fan eller nämnt skälmstycken; vid<br />
det Leen höll på gatan, hade Norman, stående ett stycke ifrån<br />
Leen, allenast lyft käppen upp och ned samt sagt: »Ja, ja,<br />
pass intet på! Dina paddestycken skola väl bliva uppenbara.-<br />
Norman själv nekade att ha kallat honom annat än padda. Men<br />
då blev Leen ond, tog spotskeligen avträde ifrån rätten samt<br />
begärde, att nämndemännen ville vara vittnen därom, att han,<br />
ehuru han därom urgerat, ingen dom eller straff fått på skolmästaren.<br />
Någon dom omtalas ej, men väl namnes, att rätten<br />
häri såg förakt för justitien och ämnade hemställa till höga<br />
överheten, om det var försvarligt och rätt att så comportera<br />
sig emot domstolen.<br />
Ivort efter ankomsten till Piteå råkade Norman i delo även<br />
med liyrkoherden därstädes och skolans inspektor, den här<br />
förut omnämnde prosten Olaus Graan. Ar 1676 var ovänskapen<br />
i full låga.<br />
På stora böndagen d. 16 juni d. å. hade prosten hållit en<br />
predikan, som väckte mycket uppseende. Han hade i denna<br />
infört mycket om H. M:t konungen och riksens stat, om den<br />
fara, vari riket dåförtiden svävade, och om den ynkeliga utgång<br />
det med K. M:t och dess undersåtar under påstående<br />
krigsväsende omsider taga skulle. Bland annat hade han<br />
yttrat, att riket ej allenast av för tiden häftiga fiender anstöttes,<br />
utan ock innan kort hade att förvänta de engelske med<br />
den förskräcklige fienden ryssen, som vår granne är till osterei),<br />
vilken ligger i fullt begrepp och lurar, huru med vår<br />
skeppsflotta må avlöpa, då han tänker oss med fientligt anfall
ektor nils norman.<br />
hemsöka. Som skäl hade han anfört de många skepp, vi i<br />
höstas förlorade, sa väl som folk, stycken och annan krigsutrustning,<br />
i Brandenburg. 1 Item vad texter av brandenburgarna<br />
utsågos, K. M:t och vårt kära fädernesland till hån,<br />
spott och åtlöje. Som slut på dessa och andra hans comminationer<br />
följde äntligen: »Ehuruväl Gud lean Hans Maj:t på<br />
annan ort försörja, måste vi sitta kvar uti elände, ty här gå<br />
kapare inför vår näsa och Stockholm, som snappa bort nu den<br />
ena och då den andra skutan och farkosten.» Vid slutet av<br />
samma sin predikan liade han frågat, om han icke mäkta nätt<br />
och adposite (passande) lämpat denna till dåvarande tids tillstånd.<br />
Någon tid därefter kom landshövding Johan Graan i och<br />
för en utskrivning till staden. Därvid insinuerades hos honom<br />
oförmodligen, säger han, en skrift, daterad d. 10 juli s.<br />
å., försedd med socknens sigill och undertecknad av läns- och<br />
tolvmän och även av Nicolaus Norman. I denna relaterades<br />
prostens predikan på det sätt, som vi här ovan återgivit, och<br />
om intrycket av densamma på åhörarna påstods det, att hela<br />
församlingen och de enfaldiga därav blivit så föraltererade,<br />
att undertecknarne ansett sig böra meddela landshövdingen<br />
förhållandet.<br />
Skriften föranledde ett e. o. ting i Piteå i aug. s. å. Landshövdingen,<br />
som sade sig ej vara sinnad att se genom fingrarna<br />
med denna sak, ville på detta förvissa sig om anklagelsens<br />
riktighet, innan han vidtoge vidare mått och steg.<br />
Till att övervara vittnesförhöret hade han genast stämt prosten,<br />
och efter ankomsten till Piteå hade han dagen före tinget<br />
genom bud påmint därom samt äntligen på själva tingsdagen<br />
genom två utskickade uppmanat honom att komma upp i<br />
sockenstugan. Men prosten kom icke. Han svarade sig varken<br />
vela eller vara förpliktad att uppkomma, utan i stället<br />
tackade han Gud och höga överheten, som skilt forum ecclesiasticum<br />
från foro politico, varjämte han sade, att landshövdin-<br />
1 Talaren syftar härvid tydligen på vårt nederlag vid Fehrbellin 1675 ocli<br />
förmyndarregeringens dåliga styrelse.
74 rektor nils norman.<br />
gen varit hans förföljare, allt sedan han dit i landet kom,<br />
och föregav, att han icke kunde känna någon av vittnena god<br />
att censurera hans predikan. Kollegan Johan Granhammar,<br />
soni på samma bönedag hållit en aftonsångspredikan av liknande<br />
art, hade ock varit tillsagd att uppkomma och förklara<br />
sig; men prosten hade aA r rått denne och expresse (uttryckligen)<br />
sagt, att ingen av prästerskapet skulle här för rätta inställa<br />
sig.<br />
Inför tingsrätten, vittnen och åhörare bemötte landshövdingen<br />
prostens svar i ett långt anförande med både näbbar och<br />
klor. Att excipera (göra invändning emot) världsligt forum<br />
vore oskäligt och otillbörligt, då det gällde liv, ära eller annat<br />
hårt straff, och landshövdingen kunde ej veta, om han detta<br />
gjort av blott enfaldighet och of örstånd eller ex mere Ululiti a<br />
(av ren ondska) att tillfoga honom i hans ämbete affront och<br />
hindra justitiens gång.<br />
Långt ifrån att vara prostens förföljare hade landshövdingen<br />
uti allt görligt varit honom bevågen, särdeles år<br />
1669, då samtliga borgerskapet hade svåra klagomål och<br />
hela socknen lade sig opp emot honom samt saken visserligen<br />
tagit en sådan elak utgång, att prosten stannat uti<br />
största vidlyftighet och kanske gått ifrån både präst och lägenhet,<br />
där icke landshövdingen bragt och övertalat församlingen<br />
till försonlig-het och vänlig förlikning med honom, varvid<br />
prosten själv satt och utfäst 100 daler s. ni. i vite, att<br />
lian ej skulle överträda samma förening. Den tack, som härför<br />
gåves landshövdingen, vore, att han nu osannfärdeligen<br />
beskylldes av prosten att vara hans förföljare. Att vittnena<br />
ej skulle förstå sig på prostens predikan eller böra den explicera,<br />
vore illa nog, efter hans predikningar ju borde A 7 ara<br />
så tydeligen ställda, att alla åhörare, både lekt och olärd, måtte<br />
fatta, vad han utav Guds ord framställde, sina åhörare till<br />
tröst, lärdom och förmaning. 1<br />
1 Landshövding Graan hade nog i själva verket ej så stora tankar om prosten<br />
Graan. Denne hade för lapparnes bruk gjort en översättning, om vilken<br />
landshövdingen yttrade sig ganska nedsättande. Ehuru M:r Olof Graan själv
ektor nils norman. 75<br />
Trots prostens frånvaro företogs härefter vittnesförhör, varvid<br />
Herr skolmästar Norman hördes först, om orden så fallit,<br />
som skriften innehöll. Dock riktades inledningsvis till honom<br />
en allvarlig förmaning, att han »såsom en hederlig och eljest väl<br />
stiiderad prästman» ville i detta mål sig väl betänka och sin<br />
själs eviga salighet ingalunda uti någon fara sätta, utan fritt<br />
ut och sannfärdeligen bekänna, vad passerat var, oaktat han<br />
föregavs råkat uti något missförstånd och i ovänskap hos<br />
prosten. I sådan händelse borde all vidrig affekt och illvilja<br />
sättas av vägen och en laglig edgång intet annat frambringa<br />
än själva sanningen, vare sig med eller emot vän eller ovän,<br />
>'Vilket man ock tilltrodde honom försikteligen kunna konsiderera».<br />
Denna uppfordran var för Norman en välkommen anledning att<br />
inledningsvis hålla ett litet vältaligt anförande. Han tackade<br />
Gud innerligen, som låtit honom till den stunden leva med gott<br />
förnuft och förstånd. Han vore den man, som under sina<br />
studier, peregri nati o ner (utländska studieresor) och eljest mycket<br />
ont försökt, utstått och förfarit och således nu lärt väl<br />
veta, vad han med eller emot sin nästa i slika och andra fall<br />
vittna borde eller icke. Han önskade det vara långt ifrån<br />
sig, att han i reflexion till ett eller annat hinder skulle annat<br />
intyga ocli bekänna, än det han fullkomligen uti sitt hjärta<br />
och samvete visste sant vara. Beträffande den till landshövdingen<br />
lämnade ^ vittnesskriften: var han beredd att den ede-<br />
Ugen så tryggt och fast å bok verificera, som lian visserligen<br />
visste sig hava en nådelig Gud i himmelen, när han honom<br />
Hl tet förtörnar eller emot syndar. Ändå mycket mera hade<br />
blivit sagt, som icke blivit infört i attesten, efter minnet omöjligen<br />
kunde räcka att så noga det ihågkomma.<br />
förstod lappspråket ringa eller intet, hade han företagit sig detta arbete oeh<br />
'ätit en >olärd lappedräng» utföra det, utan att låta det komma under censur<br />
av någon i lappspråket född och kunnig. Och dock hade just i Piteå lappmark<br />
funnits en viillärd och skickelig prästman v. n. Herr Olof, född av lappe-<br />
räldrar, vilken sådant arbete hade bort överse. För övrigt gällde översättningen<br />
sådant, som förut var väl tolkat och även tryckt. Landshövdingens<br />
"rev till regeringen 1667. R. A.
76 rektor nils norman.<br />
Normans ekonomiska ställning var även i Piteå mindre god.<br />
Ar 1676 stämde konrektor Per Turdin honom med yrkande<br />
att utbekomma en fordran å 134 daler 28 öre k. m. Norman<br />
uppskickade emellertid till rätten en kontraräkning â 78 daler<br />
22 öre. Herr Pers ombud härvid var Israel Lehn. När målet<br />
några veckor senare åter kom före, inlade Norman en »förteckning<br />
av 14 punktera; i den 9:e förklarade han sig excipera<br />
detta forum. Invändningen gillades, och som saken ej<br />
passerat i denna stad, remitterades den till rätt forum.<br />
Normans företrädare i rektoratet var Johannes Forthelius.<br />
När denne var död och medan hans änka Brita Ivöniksdotter<br />
åtnjnöt nådar, förrättade Norman rektors tjänst. Enligt sin<br />
revers av d. 12 ang. 1674 hade han därunder av änkan tagit<br />
12 daler in specie till låns. Efter hennes död blev han år<br />
1678 av arvingarna stämd på detta belopp. Norman ansåg<br />
sig emellertid ha en motfordran i dödsboet. Av sal. skolmästaren<br />
hade han bort bekomma 40 t:r spannmål för sin tjänstgöring<br />
i lians ställe, men han hade ej fått mera än 23 t:r<br />
7 skiel, och detta korn hade till på köpet varit »elakt och<br />
fruset», så att han ej kunnat bruka det till sitt husfolks behov.<br />
Genom de felande 17 t:na (tunnan till 24 daler k. m.)<br />
vore, menade han, dessa 12 riksdaler snart betalta, såvida han<br />
ej skulle tjäna för agnar och slöd säd. Ty i stället för utlovat<br />
mältkorn hade han fått sådant. För hövlighet och för<br />
att erhålla den gamla vänskapen hade han till dess varit tillfreds<br />
med 23 t:r, men nu fordrade hau allt sammans. Kyrkoherden<br />
Graan, som varit närvarande vid överenskommelsen,<br />
hade lämnat ett intyg, som ej var förmånligt för Norman,<br />
och även rätten fann, att lian ytterligare ej hade mera än 2<br />
t:r 7 skiel att fordra. Sal. änkan hade även både före och<br />
under sin sjukdom yttrat, att rektor vore betalter, vilket Johan<br />
Granhammar med framräckta fingrar erbjöd sig att med<br />
livlig ed stadfästa. Då Norman ej vai' närvarande vid rätten,<br />
sändes »åtskilliga bud till honom, att han skulle uppkomma<br />
och eden avhöra. Men han vägrade, och då ansåg
ektor nils norman. 77<br />
rätten det onödigt att besvära en prästman, den nämnde Granhammar,<br />
med edens avläggande.<br />
Två av »skolmästerskans» pigor hördes ock. Den ena hade<br />
av sin matmoder, då hon låg på sotsängen, två gånger skickats<br />
till rektor Norman att fråga, om änkan vore honom något<br />
skyldig. Norman hade emellertid svarat, att så ej var fallet,<br />
-vilket han ingalunda gjort, där kontraktet icke varit fullgjort-.<br />
Rektor föregavs emellertid ha nekat till denna pigas<br />
vittnesmål och velat föregiva, att hon ej borde vittna emot<br />
en prästman. Pigan sändes då av rätten hem till honom att<br />
honom i ansiktet remonstrera, att ingenstädes i lagen funnes<br />
förbjudet, att ärliga och oberyktade kvinnspersoner, hustrur<br />
och pigor, finge A'ittna med eller emot en prästman, helst uti<br />
ett civilt ärende.<br />
En annan piga hördes ock, vilken intygade, att den tid, då<br />
hon tjänade på samma ställe, hade den sal. änkan på sin sotasäng<br />
litet före sitt yttersta med upplyfta händer tackat Gud,<br />
utt hon intet var Norman något skyldig. Slutet blev, att<br />
orman dömdes att honorera den utgivna obligationen. Om<br />
kornet hade varit så dåligt, som Norman uppgaA r , så hade<br />
han ej bort mottaga det; för övrigt hade det det året varit<br />
en allmän missväxt, så att sal. skolmästaren intet hade själv<br />
hättre korn i sitt härbärge; därför kunde änkan ej heller giva<br />
hättre, än det var, som hon på sin mans lön av landet inbekom.
5. Visitationen år 1083.<br />
I början av 1680-talet torde Norman känt marken under<br />
sina fötter en smula osäker, varför det kunde vara nödigt att<br />
erinra stadsboarna om hans meriter för att imponera på dem.<br />
1 sept. 1682 begärde han inför rådstugurätten, att hans testimonia<br />
skulle uppläsas. Rätten gick hans önskan till mötes. De betyg,<br />
som upplästes, voro av biskopen i Härnösand, academicuni<br />
testimonium från Uppsala 1 och konungens brev att tillträda<br />
ett lektorat eller något ledigt pastorat i stiftet och sist<br />
konsistorii fullmakt å rektoratet i Piteå. Enligt rättens protokoll<br />
visade alla dessa, att Norman, där han varit, förhållit<br />
sig redeligen och väl.<br />
Detta gladde helt visst den ej så litet högfärdige mannen;<br />
men det kom genast bitter malört i bägaren. Yid precis<br />
samma tillfälle upplästes nämligen ock några brev, som gingo<br />
i alldeles motsatt riktning. Dessa voro skrivna av prosten<br />
Graan till konsistorium i Härnösand och synas ha innehållit<br />
den osminkade sanningen. Enligt det korta referatet i rådstugurättens<br />
protokoll begärdes här rent ut, att Norman måtte<br />
komma ifrån Piteå. Som skäl anfördes i första rummet hans<br />
»orolighet» och den »harm», som prosten av honom lidit, sedan<br />
han (rektor) kom till Piteå. Yidare fruktade borgerskapet,<br />
enligt brevskrivarens uppgift, att sätta sina söner i skolan<br />
för hans »bullersamma leverne», varjämte nämndes såsom ett<br />
viktigt klagomål, att rektor tiggt sig att bliva taleman för<br />
brudfolk och uppstudsat bönderna till motsträvighet emot<br />
1 Norman hade sålunda studerat även bär oeli icke blott i Åbo, såsom Hillpliers<br />
uppger.
visitationen år 1683. 79<br />
kyrkoherden. I breven hade prosten om sin antagonist begagnat<br />
sådana kraftiga uttryck som den förargligaste och illistigaste<br />
Norman.<br />
Testimoniernas uppläsande kunde emellertid icke rädda rektor<br />
Norman för det hotande ovädret. I mars månad år 1683<br />
bröt det ut i form av en inspektion. I Piteå infann sig då<br />
superintendenten Mathias Steuchius från Härnösand jämte<br />
teol. lektorn därstädes Nicolaus Büschems och Peter Lind.<br />
Till den viktiga förrättningen hade utom prosten Graan infunnit<br />
sig kyrkoherden Nicolaus Plantin i Luleå samt stadens<br />
borgmästare samt fiere av rådmännen.<br />
Den 16 mars var förrättningens första dag, och då var man<br />
till en början samlad i skolhuset. Rektor hade önskat att<br />
redan i början visa, vad han dugde till, och hade till den<br />
ändan hemma skrivit en latinsk oration, som han nu ville<br />
föredraga ifrån katedern. Men han misslyckades erbarmligt.<br />
-När han begynte densamma pronuntiera», heter det, »kom<br />
ban därmed intet till rätta; fördenskull nödgades superintendenten<br />
imponera honom silentium (tystnad) och stiga neder<br />
Ur cathedra, vilket han ock strax gjorde.» Rektor sökte rädda<br />
skenet, i det han föregav sig vara mäkta sjuk och intet förmå.<br />
— Efter detta följde för honom det ena nederlaget efter<br />
det andra.<br />
Numerus discipulorum (lärj ungarnes antal) antecknades först<br />
och var följande:<br />
in classe quarta: h. e. Rectoris et Conrectoris (4:e kl., d. v. s.<br />
rektors och konrektors) voro 2 gossar, Job. Graan och Joh. Burman,<br />
men bägge till läns tagne ur classe tertia (3:e kl.) ifrån hösten;<br />
Tertia (3:e kl.) 2 st.<br />
Secunda (2:a kl.) 6 st.<br />
Prima (1 :a kl.) 12 st.<br />
Scribarum (skrivarnes klass) 3 st. 1<br />
Hela skolan bestod således av summa summarum 25 lärjungar.<br />
1 Denna var avsedd för lärjungar, som ej vidare ämnado ägna sig åt stu-<br />
( J' 6r . För inträde fordrades l:a klassens kunskapsmått. Undervisningen avsåg<br />
''et praktiska livets behov ocli leddes av apologisten.
80 visitationen år 1g83.<br />
Men det var ej nog med att lärjungarna A r oro få till antalet,<br />
de voro ock illa undervisade. Superintendenten uppläste<br />
några djäknars prov in stilo, 1 varav framgick, huru<br />
svaga de sig därutinnan befunno; vidare deras specimina,<br />
vilka tillika med libris tbematum förseglades och bilades visitatiónsprotokollet.<br />
Tillfrågad om »manglet på disciplerna», förebar rektor, att<br />
detta berodde på fattigdomen uti så många hårda år samt på<br />
därpå följande blodsot, varav alla blevo skingrade; vidare berodde<br />
det på föräldrarna själva, vilka toge sina barn ifrån<br />
skolan, när dessa varit där allenast några år, och äntligen<br />
anfördes, att i Västerbotten vore så många pedagogier, t. ex.<br />
i Torneå, Luleå och Umeå, vil ka för Piteå skola förminskade<br />
discentium numerum (lärjungarnas antal). Att bristen på<br />
lärjungar kunde bero på rektor själv och förhållandena vid<br />
skolan, därpå synes Norman alls icke tänkt. Han hade t. o.<br />
in. djärvheten att inför superintendenten tala om sin stora<br />
Hit-, och för att visa denna anförde hau de många testimonia<br />
(betyg), som han givit, dem, som bortrest, somliga till<br />
akademien och somliga till Härnösand. Men härtill svarade<br />
Hans Höger vy r di gh e t : Sannerligen jag contesterai' (bekräftar),<br />
att I, Herr Norman, intet kunnen rätt korrigera ett thcma,<br />
mycket mindre skriva ett testimonium, som det sig bör; därför<br />
tjänen 1 intet att informera någon in stilo.:. H. H. hade<br />
ock sett hans testimonia, vilka hade varit illa skrivna och<br />
contra prascepta Grannnatices (emot grammatikens regler).<br />
.Detsamma utvisade ock enligt Superintendenten Herr Normans<br />
andra latinska skrifter. Härtill svarade rektor: H. H.<br />
haver dock alltid varit en from man emot mig i Härnösand.»<br />
Discipulorum böcker in stilo hade tydligen efterfrågats av<br />
superintendenten, ty det heter, att de enligt Normans uppgift<br />
intet voro för handen. Honom blev därföre allvarligen<br />
befallt, att han därefter var månad skulle hava noga räkenskap<br />
och låta annotera datum uti djäknarnes böcker.<br />
1 Stilövningarna bostodo i översättningar dels från latin till svenska, dois<br />
från svenska (brev och berättelser) till latin.
visitationen år 1683. 81<br />
Ej nöjd med att granska lärjungarnes skriftliga arbeten,<br />
lät Superintendenten ock anställa muntligt förhör. Sa examinerades<br />
de två gossame i högsta klassen, vilka man lånat ur<br />
den tredje. I grekiskan befunnos dessa »mäkta oduglige»,<br />
lihetoricam hade de intet läst vel ipsis rectore et conrectore<br />
fatentibus (såsom de jämväl själva tillstodo). Icke heller<br />
logicam hade rektor läst, men menade sig likväl kunna vara<br />
försvarlig. Ad luec reverendissimus Prœsul: Coccus de<br />
colore, domine Norman! (Härtill svarade H. H. Superintendenten:<br />
Den blinde om färgen, Herr Norman!) Då<br />
dessa djäknar vore alldeles otjänliga att sitta i classe rectoris,<br />
skulle de, enligt superintendentens nu givna befallning,<br />
tagas tillbaka och bliva in classe tertia ännu ett år, »efter de<br />
intet kunna skriva en rad latin, som hänger tillhopa». »Interim<br />
må rektor och conrector», heter det, »vara entledigade för<br />
information, så länge man får se, vad härav vill följa.»<br />
Det vill synas, som om visitator även åhört en lektion av<br />
Norman. I protokollet heter det nämligen: In examine Theologie<br />
(vid förhöret i teologi) hade Herr Norman några frågor,<br />
av vilka en lydde: Quo modo orandum (huru böra vi bedja)?<br />
Svaret på denna var så egendomligt, att det antecknades i<br />
protokollet och verkligen förtjänar att även här meddelas.<br />
Non rhetorice, heter det, sed arithmetice; quia per additionem<br />
deum multipliciter offendi mus, poenasque divinas multiplicaluus,<br />
credamus per divisionem sangvinis Christi nobis subtrahi<br />
omnes régulas Falsi. 1<br />
Sed hane docendi formam improbavit lleveren dissimus Preesul.<br />
Dn. Norman ostendit auetoritatem Deuceri, vilken han<br />
själv hit hämtade. Sed Deuceri verba alium fundebant (!) sensum.<br />
1 I svensk översättning: »Icke enligt talekonstens utan enligt aritmetikens<br />
metod; emedan vi genom 'addition' i mångahanda måtto förtörna Gud och<br />
mångfaldiga de gudomliga straiten, måtte det vara oss förunnat att tro, att<br />
genom 'utdelandet' av Kristi blod alla Bedragarens knep undandragas oss»<br />
(= vi räddas undan alla djävulens konstgrepp).<br />
Men denna form för undervisningen ogillade Hans Högvördighet herr chefen.<br />
Herr Norman påpekade (hänvisade till) Deuceri auktoritet, vilken han<br />
själv hit hämtade, men Deucori ord gåvo fog för en annan andemening.» (Dcucerus<br />
var tydligen en teologisk författare.)<br />
7—140303. Nordlander, Norrländskt <strong>skolliv</strong>.
82 visitationen All 1683.<br />
När det rannsakades 0111 e xercitiis pietatis (böner) befanns,<br />
att collegœ aldrig hölle bön 0111 morgonen. Johannes Burnian,<br />
den ene av de gossar, som lånats till högsta klassen,<br />
frågades: »Vilken plägar hålla bön?» Respondit: »Johannes<br />
Gran, en djäkne», tydligen den andre av de lånade 4-klassisterna.<br />
Sedan framkallades alla collega) tillika med rectore<br />
och conrectore, vilka tillspordes om denna handelens beskaffenhet.<br />
Alle collega' bekände offentligen, att rektor dem aldrig<br />
befallt hålla bön på vissa tider, utan var och en går<br />
upp, när honom behagar. Ej heller är rektor tillstädes under<br />
bönen. Herr Samuel Horthelius tillika med de andre intygade,<br />
Bectorem aldrig varit tillstädes under bönen, sedan han<br />
blivit sjuk, utan en djäkne gör detsamma och håller bön.»<br />
Yad visitator tyckte 0111 detta, finnes ej antecknat.<br />
Om anmium examen (årsexamen) heter det, att sådan aldrig<br />
hålles. Rektor måste bekänna detta men tillade, att han sig<br />
och de sina väl pr separerat till examen, men ingen hade kommit<br />
att den avhöra. Conrector och collega', vittnade, att våren<br />
därförut hade dwiissio cocetus ( skolans slut) skett den 17<br />
maj, och den 6 sept, kommo de åter tillhopa, »men d. 1!)<br />
ejusdem begyntes själva exercitio med allvare».<br />
Den totala bristen på lärjungar i fjärde klassen ådrog sig<br />
naturligtvis visitators uppmärksamhet. På tillfrågan, varför<br />
rektor dimitterat alla djäknarna i sin klass till Härnösands<br />
skola, svarade han, att detta skett genom föräldrarnas trägne<br />
intercession, »ty jag har intet velat släppa dem». Rektors<br />
uppgift i detta fall höll emellertid icke riktigt streck. Kyrkoherden<br />
Erik Fluur i Skellefteå hade haft två söner i Piteå<br />
skola, men dessa hade hösten före inspektionen därifrån begivit<br />
sig till Härnösand. Tanken på denna flyttning hade<br />
emellertid icke uppstått hos gossarnes fader, utan denne hade,<br />
enligt vad vittnen intygade, sagt, att det var ingen annan än<br />
Norman själv, som gjort fadern det förslaget och övertalt honom<br />
att bortskicka sina söner ifrån Piteå skola. Rektors råd<br />
hade vidare varit, att pastor skulle med förbigående av Härnösand<br />
sända dem till Uppsala. »Norman nekade härtill, men
visitationen åe 1683. 83<br />
kunde intet skaffa emot sa klara vittnen», heter det i protokollet.<br />
Om motivet för djäknarnas bortskickande lämnas man<br />
i ovisshet, men alldeles osannolikt är nog icke, att rektor<br />
gärna sett sin klass bli tom.<br />
Granskningen av de skriftliga arbetena och den muntliga<br />
examen gåvo H. H. anledning till följande hårda omdöme:<br />
»Informatio (undervisningen) • är skedd av vederbörande pueriliter,<br />
och Herr Norman kan intet rätt lära sina discipulos<br />
grammaticam.» — Herr Norman sade fortfarande ingen negligentiam<br />
vara inkommen och beropade sig på gjorda prov, om<br />
vilka det dock heter, att de in omnibus clausulis (i alla delar)<br />
voro oförsvarliga.<br />
När rektor Norman härvid yttrade: »Gud give, här vore<br />
icke någon privat affect här under!;» fattade superintendenten<br />
helt visst detta som en hänsyftning på hans släktskap med<br />
prosten Graan. En sådan misstanke tillbakavisade denne emellertid<br />
kraftigt, sägande: »Jag skall contestera vid Guds straff,<br />
om jag icke söker göra, vad mitt ämbete fordrar. Ego quod<br />
conscientiam meam contestor (jag tager mitt samvete till vittne).<br />
Men Norman sade till H. H.: »Jag menar intet Eder<br />
utan Buscherarti». Superintendenten avslutade kontroversen<br />
med följande ord: Summan är det, att I, både rektor och<br />
conrector, äre ovölige 1 i Edert ämbete och att informatio in<br />
classe quarta är oförsvarlig. Rector prœtendebat invaletudinem<br />
(rektor förebar sjukdom), tillfogas det kort och gott.<br />
Yisitationens första sammanträde avslutades med att det blev<br />
Norman strängt anbefallt att genomläsa och efterleva scholiuordningen,<br />
det ena kapitlet efter det andra, och ingalunda<br />
däremot per i tirera (bryta); var det skedde, skulle straff efter<br />
förtjänsten följa.<br />
Senare samma dag fortsattes förhöret uti borgmästaren Johan<br />
Johanssons gård. Rektor tillstod, att lian tagit sina två<br />
disciplar ur classe tertia, men tillade, att också Herr Horthe-<br />
1 Ovölig dialektord = vårdslös.
84 VISITATIONEN ÅR 1g83.<br />
lius, läraren i denna klass, tagit sina disciplar ur classe secunda.<br />
Till sin ursäkt anförde han vidare, att han ofta fått<br />
disciplar frän classe tertia, som intet kunnat åtskilja consonantes<br />
et vocales, och därföre måst lära dem själv prosodiam.<br />
Härtill reponerades: »Intet vara något beröm för Herr Norman,<br />
som rektor är, att han intet bättre uppsikt har med<br />
skolan.»<br />
Sedan proponerade H. H. om Herr Normans thematum<br />
emendatione, 1 att hon är intet grammatice (efter grammatiken)<br />
rätt. Han uppläste ock några themata, vilka ögonskenligen<br />
beviste Herr Norman hans errores in thematum correctione<br />
(fel vid rättande av ternata).<br />
H. H. uppläste ock Herr Normans brev till notarien Sundin<br />
(helt visst konsistorienotarien Ol. P. Sundin), däri Normans<br />
errata grammaticalia (grammatikaliska fel) upprepades.<br />
Norman nödgades tillstå sina fel, att det var intet rätt skrivet.<br />
Därefter framtog H. H. ordinantiam ecclesiasticam, examinerandes<br />
cap. 1—15 inklusive och densamma Herr Norman<br />
föreläsandes. Denne erkände nu sig vara skyldig och medgav,<br />
att han intet fullbordat, vad däruti vore fattat.<br />
Den sista punkten i denna dags protokoll innehåller, att<br />
H. H. concluderade med dessa ord: »Om jag finner Eder,<br />
Herr Norrman, en annan gång intet bättre än nu, så sant<br />
mig Gud hjälpe, skall jag bruka min ämbetes iver. Oförsvarliga<br />
har I corrigerat themata, oförsvarliga haven I Eder emot<br />
skolan hanterat, efter 1 äre Schölte rector: hela vägen haver<br />
I Eder illa skickat. Och jag förmanar Eder ännu, att I<br />
sätten min befallning [i verket].» — »När Herr Norman hörde<br />
detta, föll han till bönen, bad om förlåtelse och utlovade bättring<br />
uti det, som felat var.»<br />
Yisitationens andra och sista dag, d. 19 mars, ägnades åt<br />
de stridigheter, som en lång tid hade varit mellan Pnepositum<br />
1 Av läraron given mönsteröversättning till latin av den svenska testen.<br />
Under författarens skoltid i Härnösand var det sed, att läraren gav en sådan,<br />
sedan han genomgått lärjungarnes skrivningar.
VISITATIONEN ÅIl 1683. 85<br />
och ïtectorem Scholœ. Närvarande vid förhandlingarna, som<br />
denna dag ägde rum i prostens »storstuva», voro nu även pastor<br />
Dn. Ericus Nor.cus i Sillbojock och pastor Dn. Johannes Licstadius<br />
i Arieplog.<br />
Redan på första dagen hade H. H. tillsport Norman, om<br />
han hade något emot sin Inspectorem och Prœpositum, -varvid<br />
han svarade: »Nej, jag haver intet emot min pastorelli.» Detta<br />
gav H. H. anledning att påminna Herr Norman, att han såväl<br />
skriftligen som muntligen borde kalla sin Pastorelli Prœpositum.<br />
»Det är lika mycket», var Herr Normans svar.<br />
Nu tillspordes de båda antagonisterna, om de voro nöjda<br />
med den rannsakning, som då var för handen, eller 0111 någondera<br />
parten hade något att häremot förebara. Prosten svarade<br />
sig vara därmed väl förnöjd, men Herr Norman invände, att<br />
där denna saken skulle företagas, så kunde »iugen tid» räcka<br />
därtill för sakens vidlyftighet skull. H. H. sade med anledning<br />
härav, att han då ej ville göra vidare till saken än härom<br />
rannsaka i korthet; i det övriga remitterades parterna till<br />
konsistorium.<br />
Därefter upplästes ett brev, som prosten Graan d. 5 maj<br />
1682 skrivit till konsistorium, och ett annat av Herr Norman,<br />
daterat d. 19 juni s. å., och dessa lades till grund för rannsakningen.<br />
Uti prostens brev förekom uttrycket »min hjärtans<br />
bitterhet», varom fordrades förklaring. Prosten uttydde<br />
det i så måtto, att han det gjort av en gudelig nitälskan i<br />
anseende till den förtret, som rektor honom uti många fall<br />
förorsakat. — Såsom tidigare är nämnt, var prosten mycket<br />
mån om sina inkomsters tillvaratagande och förökande. Ett<br />
av hans klagomål emot rektor rörde ock ekonomien, i det han<br />
anförde, att »Herr Norman tiggt sig till 'förman' 1 i gästebud».<br />
»Det är sant, Herr Norman», sade han, »att I trängia ordinai'ios<br />
(ordinarie prästmän) ifrån sin tjänst. E. g. (t. ex.) uti<br />
Hoknäs (en by i socknen) vad gjorde 1 då? Och utan den<br />
ringaste communication med 111ig så tagen I Eder uppå att<br />
1 Betydelsen av dotta ord är nu glömd: mail kan gissa, att därmed avsetts<br />
uppdraget som vice värd. Några förmåner voro tydligen förenade därmed.
8(5 visitationen år 1683.<br />
bliva förman.» Anklagelsen torde innebära, att Herr Norman<br />
förrättat brudvigsel, varigenom det ordinarie prästerskapet<br />
gått miste om de inkomster, som därmed varit förenade.<br />
Herr Norman nekade icke till själva faktnm, men anförde<br />
till sin ursäkt, att han i Säbrå, superintendentens prebende<br />
invid Härnösand, gjort detsamma, biskopen oåtspord och utan<br />
hans lov. Särskilt nämnde han, att han en gång gjort det i<br />
Norrstig i nämnda socken. När brudfolket hade sökt honom<br />
därom, hade han genast trätt därtill.<br />
En annan av prostens anklagelser gick därpå ut, att Herr<br />
Rektor tillika med häradshövdingen Wijnbladh gjort en ligam<br />
emot prosten. Rektorn sade, att därtill hade häradshövdingen<br />
varit orsaken, vilken honom därtill fullkomligen intalt i Råneå.<br />
Uti det nämnda brevet hade prosten klagat, att rektor en<br />
gång till klockaren yttrat sig »spotskt» 0111 honom . När denne<br />
en gång varit hos rektor, hade denne sagt: Jag aktar tig och<br />
honom (pastorn) lika. Rektor Norman nekade att minnas<br />
detta yttrande, men kunde sig ej heller därför alldeles libererà,<br />
»emedan glömska är honom i vägen». Prosten påstod<br />
enständigt, att det så i sanning var, och tog både Gud och<br />
sitt samvete till vittnes. Norman svarade lika som förr: »Det<br />
kan jag icke minnas.»<br />
I prostens brev förekommo orden: imo vill piene dominera<br />
(ja, han vill fullständigt härska), och nu frågades, vad prosten<br />
förstått därmed. Svaret blev, att prosten av mångahanda tillfällen<br />
varit därtill förorsakad. »Jag vill allenast referera en<br />
ting», sade han, »som passerad är. När jag en gång kom till<br />
kyrkan och folket stode ute, bad jag dem gå in och göra sine<br />
böner ocli höra Guds ord; men de giugo intet in, utan sade<br />
sig bida efter rectorem.»<br />
Även rektors brev till konsistorium gav anledning till några<br />
frågor. I det hade talats om Herr Prœpositi många recantationsskrifter<br />
(återkallelser), och nu tillfrågades Herr Norman,<br />
vad han mente därmed. Svaret lydde, att sal. landshövding<br />
Graan hade givit Herr Prseposito en varningsskrift, vari han<br />
påminte honom hans recantationsskrifter. Dåvarande borg
visitationen år 1683. 87<br />
mästare och rad uppgåvo emellertid på tillfrågan, att de aldrig<br />
någonsin vetat eller hört därutav. Den här redan nämnde<br />
borgmästaren Johan Johansson steg ock upp och uppenbarliga<br />
bekände, att han däraA 7 aldrig det ringaste förstått. När<br />
Herr Norman frågades efter bevis, svarade han: »Jag haver<br />
väl dokumenterne hemma, men jag ser, att jag intet haver<br />
dem för handen, ty min hustru, som dokumenterne utletade,<br />
haver tagit orätt. Men eljest haver jag dem hemma. Hustrun<br />
är orsaken härtill.»<br />
I ett brev hade rektor kallat sin motståndare för den påvclige<br />
fantasten. Norrman tillstod nu detta och tillade, att<br />
somliga även kallade honom påvelige förgift. Härvid steg<br />
Herr Conrector fram och yttrade: »Det är synd och skam,<br />
att här på orten skall vara ett sådant väsende, men orsaken<br />
härtill är rectoris onda hjärtelag emot Herr Prosten. Vore<br />
icke rektor så vidriger, nog gove prosten sig till freds: jag<br />
känner väl prostens sinne, ty han är ingen arg man.»<br />
Rektor hade klagat, »att när examen sker, så kommer intet<br />
Herr Pastor hit upp». Men detta var oförsiktigt av Rektor.<br />
Herr Propositus repoDerade med dessa ord: »Veten I icke,<br />
Rector, att när examen skall ske, så säga I mig själv icke<br />
till eller de tempore (om tiden) det ringaste communicerar<br />
med mig, utan samma tima, som I själv utvalt, sänden I<br />
tvenne djäknar till mig, och förrän jag hinner till skolan, så<br />
ären I borta.» Både rector och conrector bekände också, att<br />
från anno 1674 — d. v. s. från början av Normans rektorat<br />
-— va r aldrig någon examen publice hållen i Piteå skola, och<br />
Schöbe inspector intygade sig aldrig härom blivit consulterad.<br />
Superintendenten resolverade med anledning härav sålunda:<br />
»Förrän examen sker, skall rector själv gå till Schöbe Inspector<br />
och giva honom det verket till känna. Om det icke<br />
sker, skall vederbörligt straff följa därpå.»<br />
En punkt i denna dags protokoll är så kortfattad, att meningen<br />
ej är begriplig. Den handlar om »pantningen mitt på<br />
gatan med säden», om vilken händelse Herr Norman sade sig<br />
Vara lika vis, antingen det vore skett eller ej. Därefter heter
88 visitationen år 1c83.<br />
det: När Herr Propositus och rector begynte föra sitt tal<br />
samman, utbrast Herr Propositus: Tu es officii tuì negligens<br />
(du är försumlig i dina plikter!). Och i samma stil fortsatte<br />
H. H. Herr Norman nämnde sig vilja vi regiarim liter arum<br />
(genom kungligt brev) komma till något lektorat, SA r arade han<br />
på ren svenska: Därtill är en I oclåglig Icari!<br />
Även denna dag kom den klena undervisningen i skolan<br />
på tal. Herr Per Norrens i Sillbojock sade sig i tre år varit<br />
i classe suprema (högsta klassen) i Piteå, och när han kom till<br />
Uppsala, kunde han intet skriva grammatice. De timmar,<br />
som han bort höra grœcam (grekiska), hade blivit honom förtagne<br />
genom Pectoris beställningar och hinder.<br />
.Djäknepenningarna voro på denna tid lärarnes viktigaste<br />
inkomst. Att föra räkenskap över deras uppbörd och fördelning<br />
synes ha tillkommit Rektor. Tillfrågad av superintendenten<br />
om dessa penningars inkomst och utgift, hade Herr<br />
Norman intet annat att svara, än att han därpå ej hade vissa<br />
dokument och ej heller i hastigheten kunde igeniinna själva<br />
räkningarna. Särskilt tillspordes Rector oui de djäknepenningar,<br />
som tillhörde Umeå skolas »betiente». Rektor tillika<br />
med conrector och collegis tillstodo, att dessa penningar colligerades<br />
utav Luleå och att rektor dem mottagit samt utan<br />
ordres efter behov utdelat. H. H. resolverade, att allt, vad<br />
som emot ordres vore levererat, skulle rektor svara för, och<br />
Umeå skola skulle njuta sina penningar. Herr Turdin hade<br />
haft att av rektor Norman fordra ett belopp för hushyra i<br />
Härnösand och därför av honom bekommit ett belopp utav<br />
djäknepenningarna. Men en sådan utbetalning ogillades, varjämte<br />
rektor och conrector erhöllo den anvisningen att därom<br />
civiliter agera.<br />
Mot slutet av Visitationen uppläste superintendenten ett brev<br />
av änkan efter en man v. n. Johan Sjulsson, i vilket hon<br />
synes hava av rektor Norman återfordrat några böcker<br />
eller krävt betalning för dem. ])e korta anteckningarna<br />
äro av intresse, emedan de lämna en liten vink därom, att<br />
den gamla klassiska litteraturen ej var alldeles obekant för
VISITATIONEN ÅR 1683. 89<br />
den tidens studerade norrländiiigar. H. H:t frågade efter<br />
uppläsandet rektor Norman, huru det var med dessa böcker.<br />
Norman sade sig uppenbarligen ingen av dem fått; men sedan<br />
måste han bekänna, att pastor i Nora (strax norr om Härnösand)<br />
M:r Jacob Eurenius hade fått Flaccum. Till änkan sade<br />
sig rektor Norman ha lämnat 40 alnar lärft, tydligen som<br />
betalning för böckerna. De böcker, som voro uppförda att<br />
vara hos conrectore Herr Matthiam Lockneum (i Härnösand)<br />
sade Norman sig intet veta av, ej heller att Herr Lockneus<br />
någon bok av honom någonsin tagit. »Med de n mannen», sade<br />
Herr Norman, »hade jag aldrig en fyriks värdes handel.»<br />
Medan superintendenten befann sig i staden, framburo stadsborna<br />
sina bekymmer för honom. Detta skedde på rådstuga<br />
d. 16 mars, då borgmästare och råd samt en del av borgerskapet<br />
voro församlade. Därvid upplästes för honom borgerskapets<br />
besvärspunkter. Ett önskemål var, att skolan i s taden<br />
måtte hållas vid makt.<br />
Yid samma tillfälle visade stadens borgare prov på en gästfrihet,<br />
som var storartad. När högre och långväga tjänstemän<br />
i kronans ärenden besökte staden, erhöllo dessa icke<br />
sällan skänker av stadens borgare. Så var t. ex. fallet med<br />
amiralen Claes Stiernschiöld år 1661. För mönstring av båtsmän<br />
var han då i Piteå, och på landshövdingens fråga till<br />
borgerskapet, om de ville »tänka något till honom», svarades<br />
ja och beslöts att bevilja 40 daler. Ar 1665 vid ett samtal<br />
med borgmästare och råd samt borgare på rådstugan proponerade<br />
stadens borgmästare med anledning av landshövdingens<br />
ankomst, att borgerskapet ville sammanskjuta några »skenkasier»<br />
till honom. Samtliga borgerskapet utlovade till 50 daler<br />
k. m., och därför skulle uppköpas 10 timmer gråskinn, »som<br />
goda äro». När man, för att anföra ännu ett exempel, i jan.<br />
1671 väntade riksrådet Lorentz Creutz till staden, proponerade<br />
borgmästaren, att man skulle möta honom med en billig<br />
»discretion», helst som några nödvändiga ärenden kunde vara<br />
att för honom på stadens vägnar föredraga. Beslutet blev att<br />
av stadens medel taga så mycket, att man därför kunde köpa
no VISITATIONEN ÅR 1683.<br />
10 timmer gråverk och ett par vackra lappstövlar. — Nu beslöt<br />
man att »i accidenti eri (tillfällig inkomst) giva till superintendenten<br />
en björnhud, vilken borgmästaren Johan Johansson<br />
skulle lämna för 12 daler k. m., samt två röda rävar; till M:r<br />
Nils Buscherum 1 rnård och ett par lappstövlar samt till herr<br />
Peder Lind ett par likadana stövlar.<br />
Yad resultatet blev av Visitationen, är ej fullt klart, ty<br />
konsistoriets protokoll, där man skulle finna underrättelse<br />
därom, äro förkomna. Att åtgärder måste ha vidtagits för<br />
att avhjälpa de oefterrättliga förhållanden, som blottats, är<br />
tydligt, och en sådan var nog den, att man gav Norman<br />
tjänstledighet. Hülphers uppger, att denna, som räckte i nio<br />
år, berott på rektors sjuklighet. Även själv talar Norman vid<br />
denna tid titt och ofta om sin sjukdom, men osannolikt synes<br />
ej, att till grund för ledigheten också låg en önskan att hålla<br />
honom borta ifrån rektoratet och skolan.<br />
Landshövding Gotth. Strick säger i brev av d. 9 maj l(î91<br />
till konungen, att denna avstängning skett »för några år sedan;,<br />
och närmare kunna vi ej angiva tidpunkten. Om orsaken<br />
till konsistoriets åtgärd säger han, att den varit åtskilliga<br />
Normans »felaktigheter». Den, som konsistoriet honom<br />
adjungerat, skulle förrätta tjänsten mot 1 /s av rectoris lön,<br />
linder det att Norman därav skulle behålla 3 /a.
(i. Norman efter Visitationen.<br />
Ett stormigt uppträde på Piteå rådstuga d. 10 jan. 1684 är<br />
så betecknande för rektor Norman, att det här ej kan förbigås.<br />
Hösten 1683 hade staden Piteå såväl som socknen i skri<br />
velse till konsistoriet klagat över skolans usla ställning och<br />
det ringa lärjungeantalet samt kastat skulden därför på Herr<br />
Norman. När denne så inför konsistoriet skulle förklara sig<br />
Över denna skrift, påstod han helt käckt, att den icke bestod<br />
av någon sanning och att varken borgare eller bonde vetat,<br />
vad utav lians förföljare hade varit skrivet.<br />
I skrivelse av d. 14 dec. samma år begärde konsistoriet förklaring<br />
av staden på de invändningar, som rektorn gjort;<br />
även sändes till prosten ett brev, som denne genom tvenne<br />
män lät delgiva rektorn. Innehållet torde ej varit av särdeles<br />
angenäm art, ty när Norman i männens närvaro genomsett<br />
det litet, sade han dem, att staden och socknen jämte skolbetjänte<br />
hade lejt dem och djävulen satt dem på sig.<br />
På rådstuga d. 10 jan. 1684 skulle frågan om svarsskrivelse<br />
till konsistoriet avgöras. På tillfrågan av borgmästaren förklarade<br />
borgerskapet, att klagoskriften blivit för dem uppläst<br />
°ch att de stodo vid vad i denna vore sagt, nämligen att<br />
fo'ig, dyr tid och sjukdom samt skolmästarens försummelse och<br />
oenighet med prosten och de andra slcolbetjänte varit orsaken<br />
därtill, att många ej hade lust att sätta sina barn i skolan.<br />
Varken med examens hållande uti borgmästarens och rådmäns<br />
närvaro eller med annat ginge i denne skolmästarens tid så<br />
v äl och riktigt till som tillförne, utan gossarne »hade haft<br />
stort självsvåld att lättjas och 'stima' på gatorna». Även ut
92 NORMAN EFT Ell VISITATIONEN.<br />
tryckte man sin förundran över Herr Normans dristighet att<br />
beskylla en liei menighet för lögn och osanning uti det, som<br />
nogsamt vore bevisligt.<br />
Till svar på rektorns exception och beskyllning i hans förklaring<br />
till konsistorium hade uppsatts dels en attest av socknen,<br />
dels ock en skrivelse av borgmästare och råd till samma<br />
myndighet. Båda upplästes, och uppmanades menigheten att<br />
rent ut giva sin mening till känna, om den bejakade till<br />
samma svars bortskickande. De äldste och »mestedelen» bejakade<br />
till skriftens avsändande och dess förseende med stadens<br />
sigill.<br />
Hittills hade allt gått lugnt på sammanträdet; men nu blev<br />
det annat av. Nu kom skolmästaren Norman körandes ifrån<br />
Gamla staden», heter det i protokollet, »directe för rådstuförstugans<br />
dörr, stigandes genast in, okallad och utan någon<br />
anmälan eller sökt tillstånd». Strax han hade satt sig, begynte<br />
han falla borgmästaren i talet med allehanda spörsmål.<br />
Bland annat ville han veta, varför borgmästaren och icke<br />
stadsskrivaren conciperat skriften. Härtill svarade den förre,<br />
att det kunde vara lika mycket, vem den conciperat, enär den<br />
tvenne resor blivit för borgerskapet uppläsin och detta nu<br />
gillade densamma. För övrigt vore skolmästaren icke myndig<br />
att föreskriva en magistratsperson, vem denne skulle bruka<br />
till sina brevs och skrifters concipist, helst nogsamt veterligt<br />
vore, att i andra välordnade städer, där t. o. m. två, tre eller<br />
fyra borgmästare vore, borgmästarne under tiden själva utkasta,<br />
vad syndicus eller notarius göra borde, och oftast valde<br />
den ibland dem, som därtill bäst vore fallen.<br />
Norman påstod då, att borgmästaren gjort detta för att<br />
hämnas på honom för det vite, som vore satt dem emellan,<br />
ilen borgmästaren nekade därtill och sade, att han gjort det<br />
på sitt ämbetes vägnar både i staden och på landet. Han<br />
var nämligen icke blott borgmästare i Piteå utan även domare<br />
(»häradsdomare?) i Västerbotten.<br />
Bland rektorns många frågor A r ar ock den, oui han någonsin<br />
nekat borgerskapet att sätta sina barn i skolan, när de
KORMAN EFTER VISITATIONEN. 93<br />
velat. Härtill svarades nej, och borgmästaren tillade, att detta<br />
vore en onödig fråga, emedan man ej klagat däröver, utan<br />
över hans försummelse, orolighet och trätor med Herr Prosten<br />
och medlärare, vilket icke litet hulpit till skolans iråkade<br />
lägervall.<br />
Yidare frågade Norman, när han varit orolig eller med<br />
veni han trätt. Da, heter det, begynte borgerskapet sorla och<br />
le sinsemellan, och borgmästaren med förundran korsade sig<br />
Över att han icke blygdes framställa sådana frågor, samt bad<br />
honom därom fråga herr prosten, herr Per Turdin och de<br />
andra skolbetjänte och några andra, med vilka rektorn dels<br />
publice, dels privatim legat i aktion och trätor samt gått till<br />
rätta både på rådstugan och vid häradstinget. Till en av de när-<br />
Varande rådmännen vände sig då Norman med den frågan:<br />
'••När haver jag trätt med Eder, Herr Rådman?» Förvånad<br />
Över att pä detta sätt bli ensam tillspord, svarade rådmannen,<br />
att han, Gud i lov, aldrig varit i trätor eller aktion med Norman<br />
eller någon annan. Detta vitsordade borgmästaren och<br />
tillade: Jag under, Herr Skolmäster, över Eder, att I fragen<br />
så barnsliga. Yad haver Hans Larsson allena beställa med<br />
det, som hela landet och staden angår?» Sitt anförande slutade<br />
han med de orden: Tu es ebrius, Domine Hector (du är<br />
drucken, Herr Rektor). — Det lög du! Snarare är du drucken,<br />
lydde rektors överljudda svar.<br />
Sedan Norman slutat med sina frågor, begärde han, att<br />
stadsnotarien skulle uppläsa något av en skrift, som han<br />
(rektor) höll i handen. Men borgmästaren ansåg detta obehövligt;<br />
ej heller vore det hans plikt, efter ingen ordentlig aktion<br />
då vore för handen. Norman ville då, att någon annan av<br />
Wgerskapet skulle uppläsa skriften, vilket ej heller skedde,<br />
Utan borgmästaren begärde, att rektor skulle göra det själv,<br />
e fter det vore honom så angeläget. Då sade sig Norman varken<br />
se eller orka läsa, men i borgerskapets skrift vore mycket<br />
honom för när skrivet, som icke kunde bevisas. Så föregav<br />
^an, att ehuru konceptet till stadens och socknens förklaring<br />
till konsistoriet hösten därförut blivit uppläst, hade innehållet,
94 NORMAN EFTER VISITATIONEN.<br />
borgerskapet oveterligen, ändrats. Men de borgare, som då<br />
voro tillstädes, intygade, att samma skrift blivit dem på nytt<br />
föreläsin, innan den förseglades med stadens sigill och bortsändes,<br />
vid vilket tillfälle borgmästaren icke heller varit tillstädes.<br />
Mot en sådan otillbörlig exception och beskyllning<br />
som Normans protesterade borgmästaren.<br />
Ehuru denna beskyllning mot borgmästaren för förfalskning<br />
så kraftigt tillbakavisats, kom Norman genast med en ny, i<br />
det han frågade, om borgmästaren tyckte det vara rätt, att<br />
han (borgmästaren) prakticerade skolan därifrån och stode efter<br />
stadens, socknens och hela landets fördärv. Borgmästaren<br />
bestred, att någon ärlig inan skulle kunna bevisa detta; fast<br />
mera vore han den, som gärna önskade och ville befrämja<br />
skolans vidmakthållande, varför han ock gjort sitt. Detta<br />
intygade ock borgerskapet, som högeligen berömde borgmästaren<br />
för hans stora flit, allvar och nit i alla de beställningar,<br />
som fast mera kunde lända till stadens allmänna bästa än<br />
någons värsta.<br />
På grund av dessa beskyllningar av Norman och flera hans<br />
otjänliga ord, dem han utan blygsel och betänkande fällde,<br />
blevo borgarne helt otåliga och orkade ej längre höra på hans<br />
otidigheter. Borgmästaren, som även hade andra ärenden att<br />
handlägga, begärde därför vänligen, att rektor måtte taga avträde.<br />
Men därtill nekade han och kom med en hop undsägelser<br />
(hotelser) emot borgmästaren. Till slut sade då denne<br />
till honom : »Om I, Herr Rektor, icke velen godvilligt härmed<br />
avträda, nödgas man låta leda ut Eder.» — Horor och tjuvar<br />
måge I leda ut, men intet ärligit folk! var skolmästarens svar,<br />
varjämte han hotande sade: »Ja, ja, Wijnbladh, passa intet på!<br />
Jag ynkar mig över Eder ofärd.» — »Det samma gör ock jag<br />
om Eder», sade borgmästaren, varmed största delen av borgerskapet<br />
uppsteg, begynte sorla och begärde, att han ville gå<br />
sin kos. Han hade där intet att beställa, sade man; ej heller<br />
orkade man mera höra på hans fåfänga och borgmästaren tillfogade<br />
förakt.<br />
På sistone nödgades Norman uppstiga och gå sin väg; dock
NORMAN EFTER VISITATIONEN. 95<br />
skedde det icke utan knorr och hotelse kela vägen över golvet<br />
och till dörren, ehur.u borgmästaren honom allt med fog och<br />
hövlighet androg och svarade.<br />
Detta stormiga sammanträde och rektorns förlöpningar därunder<br />
inrapporterades till biskop och konsistorium. Därifrån<br />
kom ock snart en skrivelse, enligt vilken Norman hos borgmästare<br />
och råd samt borgerskapet skulle göra avbön för sina<br />
otillbörliga beskyllningar; för övrigt hade domkapitlet överlämnat<br />
saken uti foro publico att utföras. På rådstuga d. 5<br />
maj upplästes denna skrivelse. Från åtal inför världslig rätt<br />
avstod man på rektors gjorda avbön, men tvenne rådmän skickades<br />
till honom att låta honom läsa brevet. Nu var rektor<br />
-Vorman ej längre densamme som den 10 januari; nu hade<br />
hans stora mod lagt sig. Yid återkomsten berättade männen,<br />
att han sagt det vara gott, som gjort var, och han hade tackat<br />
borgmästare och råd samt borgerskapet, som hans förseende i<br />
det målet tillgivit och honom excusera velat.<br />
Emedan rektor i lika måtto beskyllt sina medlärare för<br />
osanningsmän, skulle han ock hos dem göra avbön. Men därtill<br />
vägrade han, då han ej ansåg sig hava förbrutit sig emot<br />
dem. Emellertid lovade han icke dess mindre att vilja med<br />
•lem väl förlikas.<br />
I april 1684, då Valborgsmässo-rådstuga hölls, kom det till<br />
e u högtidlig förlikning mellan Norman och stadens borgare.<br />
Såsom redan är nämnt, hade den förre i en skrivelse till konditoriet<br />
sagt, att en förklaring av borgmästare och råd röjande<br />
honom icke skulle bestå av någon sanning. Häruppå hade<br />
borgmästare och råd förklarat sig inför konsistorium, och dess<br />
Sv ar upplästes nu. Domkapitlets brev lydde, att man helst<br />
borde göra upp saken i godo, nämligen med deprecation och<br />
^'bön; men kunde ej en vänlig förlikning ske, borde saken<br />
inskjutas till forum politicum. Borgerskapet tillspordes nu,<br />
v ad dem syntes likast vara, om man skulle låta honom av-<br />
' }e dj a eller lagligen med honom agera. Man beslöt att sända<br />
^'enne män till honom med konsistorii brev för att få höra,<br />
Va d han själv önskade. De utskickade kommo snart igen och
96 NORMAN EFTER VISITATIONEN.<br />
berättade, att Norman låtit tjänsteligen hälsa magistraten, men<br />
intet svarat i själva saken utan blott lovat att efter en timmes<br />
tid själv uppkomma, i vilken mening, visste de icke. Några<br />
timmar därefter uppkom också Norman, »begynnandes sitt tab<br />
därmed, hurusom han då var vorden en sjukliger man, som<br />
stundeligen förväntade sitt levernes förlossning ur denna världen.<br />
Därför åstundade han gärna sin återstående livstid uti<br />
fred och god vänskap förnöta. Besynnerliga var han då förorsakad<br />
att uppkomma, sade han, emedan han förnummit något<br />
missförstånd vara uppvuxet mellan honom och staden, vilket<br />
hans andliga förman skjutit till världslig rätt. Men som lian<br />
icke ens med den ringaste av stadens borgerskap visste något,<br />
det oärligt eller straffvärdigt kunde vara, utan fast mera linde<br />
att berömma och betacka dem för allt gott och väl prövad<br />
vänskap, så bad lian nu, att, ifall något under hans sjukliga<br />
tillstånd vore talat eller skrivet, som icke borde eller han icke<br />
ens haft i sinnet att bevisa, borgmästare och råd med borgerskapet<br />
ville det av en kristelig kärlek och condolence till hans<br />
fattiga hustru och små barn förlåta och tillgiva, utlovandes sig<br />
därefter vilja värj om och enom med behörig tjänst och vänskap<br />
tillhanda gå, om honom Gud livstid förlänte. I synnerhet<br />
betackade han med framräckt hand borgmästar Wijnbladh för<br />
all tillförne visad vänskap och confidentia.<br />
Härtill svarade borgmästaren på sina och borgerskapets<br />
vägnar, att ingalunda staden utan lian själv varit orsaken<br />
och vållandet till sådan vidlyftighet och skada, som<br />
torde följa, ifall man lagligen med honom procederà skulle.<br />
Men icke dess mindre, efter rev. consist, gave sådana medel<br />
vid handen och jämväl Norman avbåde sitt förseende, så funnes<br />
var och en icke obenägen att hans förseende denna gången<br />
tillgiva, allenast han därefter ville från sådant och mer slikt<br />
avstå. Härmed räckte Norman herr borgmästaren och de förnämsta<br />
handen och tog sitt hövliga avträde. — Om denna<br />
förlikning skulle konsistorium tillskrivas, på det Norman<br />
skulle bliva otilltalt för vidare molest.<br />
Även sina med-collegœ hade Norman beskyllt för osannings
NORMAN EFTER VISITATIONEN. 97<br />
män. På rådstuga d. ö maj s. â. Id ev han påmint om deprecati<br />
on även emot dem. Norman svarade till en början, att<br />
han sådant ej gjort och därför ej heller kunde göra någon<br />
aA'bön hos dem; men till.slut lovade han även med dem väl<br />
förlikas.<br />
Denna försonlighet kom emellertid för sent: rektor Norman<br />
ii ek sin tjänstledighet och efterträddes av Mag. Carl Th. Rozelius,<br />
son av Thom. Jacobi Rozelius, enligt Hülphers Piteåskolans<br />
förste rektor.<br />
Efter detta visar sig Norman verkligen litet lugnare, och<br />
hans namn blir ej längre fullt så ofta synligt i rådstugurättens<br />
protokoll. Med denne Mag:r Rozelius kom det emellertid<br />
snart till strider rörande besittningen av skolmästaregården.<br />
Den nye rektorn gjorde nämligen anspråk på denna,<br />
under det Norman åter ej hade någon brådska med att utrymma<br />
densamma. Rozelius påkallade då magistratens hjälp. Detta<br />
skedde d. 3 sept. 1684. Därvid upplyste borgmästar Wijnbladh,<br />
att när Rozelius i n ärvaro av landshövding Hans Abraham<br />
Kruse blev introducerad, hade det bestämts, att Norman<br />
skulle avträda gården till Rozelius på grund av dennes fullmakt,<br />
ty staden vore ej mäktig att hålla två skolmästaregårdar.<br />
Rätten skickade härvid bud efter Norman. Uppkommen<br />
på rådstugan, tillfrågades nu denne, om han godvilligen ville<br />
nycklarna ifrån sig leverera. Därtill svarade han nej oc-h<br />
»disputerade» i förstone länge emot den instruktion, som konsistorium<br />
givit Rozelius, »sägandes sig vara rectorem, och intet<br />
ïtozelius». Omsider ändrade han dock tankar och skickade<br />
ifrån sig 4 nycklar, men behöll själv den ena till storstugan,<br />
där han sina saker inne hade. Men även denna lovade han<br />
dock giva ifrån sig, när han utrymt sina böcker och andra<br />
saker. Mag:r O. Rozelius lät sig härmed nöja.<br />
Den nye rektorn var emellertid ej riktigt belåten med det<br />
skick, vari skolmästargården befann sig. Ar 1Ö87 på hösten<br />
klagade han, att köket därstädes vore odugligt, och begärde,<br />
a tt magistraten ville draga försorg därom, att det med mera,<br />
8—140303. Nordlander, Norrländskt <strong>skolliv</strong>.
98 NORMAN EFTER VISITATIONEN.<br />
som där befunnes förfallet, måtte repareras. Magistraten var<br />
tydligen icke glad över denna anmälan. För detta rector<br />
Schölte hade nämligen, heter det, tid efter annan av staden<br />
uppburit åtskilliga penningposter till gårdens reparation, men<br />
densamma ringa eller alls intet förbättrat; likväl skulle d. v.<br />
rektors önskan sommaren därefter efterkommas, emedan man,<br />
troligen av penningbrist, dessförinnan ej kunde honom därmed<br />
accommodera.<br />
Något senare samma höst beslöts, uppå Herr Rector i s Schöbe<br />
begäran, att några borgare skulle på stadens bekostnad reparera<br />
källaren i samma gård.<br />
Enligt stadens räkenskaper hade Norman uppburit 375 daler<br />
k. ni. till skolmästargårdens reparation, men när gården, trots<br />
detta, var ganska ringa eller nästan intet meliorerad (förbättrad),<br />
begärde borgmästare och råd skriftligen, att Norman<br />
skulle uppkomma och giva förklaring rörande tvenne poster<br />
å 48 daler och 8(5 d aler 16 öre k. m., som han enligt stadsräkenskaperna<br />
skulle lia uppburit av sedermera avlidne borgaren<br />
J oen Anders Bryggman. Norman infann sig d. 30 maj<br />
1687 och disputerade högeligen däremot samt sade det vara<br />
en osanning, att han någon halvöre av dessa honom påförda<br />
summor åtnjutit. Förre borgmästaren Johan Johansson upplyste<br />
emellertid, att häradshövding "Wijnbladh hos kyrkoherden<br />
Herr Lars Calicius i Kalix på Normans vägnar inlöst en<br />
av Norman hos denne pantsatt guldked och i deras räkenskaper<br />
gottgjort Norman detta belopp. »Men icke desto mindre<br />
gjorde Norman häremot åtskilliga invändningar, jämväl utfor<br />
såväl emot rätten som Johan Johansson med svåra expressioner,<br />
påståendes sig aldrig en halvöre av dessa poster emottagit<br />
och njutit, utan härutinnan alldeles oskyldigt angripas.» Blev<br />
alltså magistraten förorsakad skicka efter sal. Bryggmans bok,<br />
vari sedan befanns, att dessa summor voro också där upptagna<br />
och Herr Norman påförda. Detta uppvistes honom, varemot<br />
han intet annat hade att invända, utan nu som tillförene påstod<br />
dessa poster vara honom oskäligen påförda och på rättegångsdagen<br />
uti räkningen infattade, »förbannandes till överflöd
NORMAN EFTEK VISITATIONEN. 99<br />
sig aldrig en halvöre uppburit» av de poster, varmed han i<br />
Bryggmans räkning graverades. Målet uppsköts för att magistraten<br />
skulle få konferera med häradshövding Wijnbladh<br />
och stadsnotarien Johan Eriksson. Utgången ha vi icke sett<br />
omtalad.<br />
Efter Rozelius kom Mag. Nils L. Forselius som rektor till<br />
Piteå och innehade befattningen till år 1690.<br />
Den i staden rådande processlystnaden gjorde, att den nye<br />
rektorn gång efter annan hade att uppträda inför rådstugurätten.<br />
I maj år 1687 fälldes utslag i ett mål mellan honom<br />
såsom kärande och Israel Lehn som svarande. Dels slmile<br />
den senare om rektorn ha fällt några äreröriga ord, varmed<br />
denne ej var riktigt belåten, dels gällde det en mindre<br />
penningsumma. Ar 1682 hade Lehn med rektor från Abo<br />
tilislcickat sin hustru 200 daler, varav enligt hans förmenande<br />
16 daler ej lämnats fram. Forselius styrkte emellertid genom<br />
attest av prosten Grraans son, Mag. Petrus Grraan, att han<br />
själv två gånger och mag. Graan en gång uppräknat summan<br />
uti Lelms hustrus närvaro och tillställt henne samma summa<br />
emot hennes quittance. Lelms hustru hade ock acquiescerat<br />
(lugnat sig), tills mannen någon tid därefter hemkom, då han<br />
börjat fordra dessa 16 daler. liektor befriades ifrån kravet,<br />
men Lehn fick för sina okvädinsord böta 6 mark s. m. När<br />
rektor mottog penningarna i Abo, hade han givit Lehn- ett<br />
skriftligt erkännande därom; detta skulle Lelm nu återställa.<br />
Rektor Nie. Forzelius hade en gång ett gästabud, som blivit<br />
omtalat i rådstugurättens protokoll. På detta hade mönsterskrivaren<br />
Elias Uhrström varit och då begärt av organisten<br />
Mäster Jonas Hellbergh, att denne skulle spela på sitt regal, 1<br />
då Uhrström ärnade dansa. Men organisten hade förvägrat<br />
honom en dans av sitt regal, och däröver blev Uhrström vred<br />
på organisten. Under gästabudet torde han emellertid, ovanligt<br />
'nog, ha behärskat sig, men något senare kom det på<br />
1 Härmod menas, enligt benägen upplysning av licrr Gust. B. Lundgren, en<br />
liten, portativ orgel, soiji förr användes i hemmen.
100 NORMAN EFTER VISITATIONEN.<br />
Johan Johanssons krog- till en sammanstötning mellan de båda<br />
männen. Denna började därmed, att Uhrström frågade organisten,<br />
varför han vägrat honom dansen. Organisten svarade,<br />
att han gjort det, emedan Uhrström ingen ärlig karl vore,<br />
förrän han det beviste. Uppå sådant svar hade mönsterskrivaren<br />
kastat efter honom med bägaren, dock utan skada, varvid<br />
organisten åter förgripit sig på honom och sagt: Du kastade<br />
som en skälm och hundsfott! Då Uhrström härvid frågade,<br />
om han då vore en skälm och ingen ärlig karl, hade<br />
organisten svarat honom: »Ja, utan exciis äst tu en skälm och<br />
hundsfott».<br />
Uhrström yrkade för rätta, att organisten skulle bevisa sina<br />
beskyllningar eller ock stå sitt strait', ty äran vore honom kärare<br />
än livet. Med rektors och två andra personers attester<br />
styrktes, att organisten vägrat spela för Uhrström. Spelmannen<br />
kunde icke heller neka för sina ord till honom; men att<br />
han ej velat spela för honom, hade sina orsaker. Organisten<br />
sade, att han förut esomoftast spelat och velat spela för honom,<br />
men Uhrström hade ratat hans spelande, varav han på<br />
sistone intet kunde spela för honom. Men eljest visste han<br />
med honom intet annat, än det gott och ärligt var. Organisten<br />
slapp med böter av 3 mark s. m.<br />
På våren 1688 levde Norman en tid i den glada tron, att<br />
han genom ett kungl. brev av d. 20 december föregående år<br />
äter blivit insatt i rektorstjänsten. När magistraten en dagvar<br />
gången från rådstugan, kom han nämligen jämte Uhrström<br />
och begärde, att den ville åter stiga på rådstugan. Magistraten<br />
var nog tillmötesgående att göra honom till viljes. Inkommen<br />
på rådstugan, höll Norman nu en »lång oration», tackandes Iv.<br />
Maj:t, som behagat honom behålla vid hans funktion och fulla<br />
lön. Av fruktan för Iv. Maj:ts onåd ville han nu tillträda sitt ämbete<br />
och anhöll, att magistraten ville låta tillsäga mag. Forzelius,<br />
att han skulle inrymma honom (Norman) i skolmästargården.<br />
Normans glädje var emellertid vida större, än det kungl.<br />
brevet gav anledning till. Enligt detsamma hade han besvärat
NORMAN EFTER VISITATIONEN. 101<br />
sig hos K. Maj:t över de medhjälpare, som tid efter annan, mot<br />
hans vilja och trots hans förmåga att själv förrätta hans ämbete,<br />
hade påtvingats honom, varigenom han mist en stor del<br />
av den lön, som konungen hade bestått honom i detta ämbete.<br />
Visserligen hade Norman klagat i konsistorium, men intet<br />
vore därtill gjort, utan en ung student hade, heter det vidare, såsom<br />
adjunctus blivit honom tillordnad, varjämte Norman i sin<br />
Supplik »vidlyfteligen» anfört annat mera. Konungen, som<br />
gärna önskade underrättelse om rätta beskaffenheten av detta<br />
klagomål, befallde nu superintendenten Steuchius att lämna<br />
en fullkomlig efterrättelse, huru det förhölle sig med det ena<br />
och andra av hans besvär, och borde Norman få tillfälle att<br />
bifoga de skäl och bevis, med vilka han ville styrka sitt klagomål.<br />
1<br />
Detta var något helt annat, än vad Norman i glädjen uppgav.<br />
Borgmästaren, som torde ha känt kungabrevets lydelse<br />
och som. bättre fattat dess innebörd, » förmanades också<br />
honom att hörsamt efterleva Kungl. Maj:ts befallning och<br />
ej uttyda konungens ord annorledes än efter bokstaven. Beträffande<br />
Normans begäran att nu komma i besittning av<br />
skolmästaregården svarades, att det ej anstode magistraten att<br />
uppsäga mag. Forzelius densamma emot konsistorii gjorda slut<br />
och förordning.<br />
Borgerskapet synes emellertid ha gripits av fruktan, att<br />
Norman skulle återkomma till rektoratet. Såsom ett motdrag<br />
mot sådana planer får man fatta ett tjänstgöringsbetyg, som<br />
av magistraten några dagar senare gavs hans vikarie men<br />
utan varje direkt upplysning till protokollet om saken. Omdömet<br />
om honom var det bästa möjliga. Sedan rektoratet<br />
därstädes anförtrotts honom, hade han, heter det, berömligen<br />
ervist dess (sin) capacitet, trohet och oförtrutna Hit uti sitt<br />
ämbetes förrättande och jämväl dessutom städse varit en rolig<br />
och redelig man, så att ingen, som dem veterligt vore, med<br />
skäl kunde honom annat än allt, vad ärligt och ärbart vore,<br />
1 Kungl. brev d. 20 dec. 1687. Eiksregistr. dec. 1687 s. 27.
102 NORMAN EFTER VISITATIONEN.<br />
hava att eftertala. Magistratens och gemene borgerskapets ödmjuka<br />
begäran till biskopen och konsistorium vore därför, att<br />
han framför någon annan kunde bliva konserverad och vid<br />
rektoratet bibehållen, den studerande ungdomen i den orten<br />
till en märkelig förkovring och progress uti studierna. Äntligen<br />
anhöllo de, att han till sitt uppehälle, som dittills varit<br />
ringa, måtte få njuta den lön, som K. Maj:t bestode rektor<br />
i Piteå.<br />
Betygets affattning är sådan, att man kan antaga, att det<br />
är givet med tanken på Norman och att man velat framställa<br />
Forzelius såsom dennes raka motsats. Hos den förre fattades<br />
ju både capacitet och nit och det i hög grad, och om hans<br />
»orolighet» talas, såsom vi sett, mer än en gång.<br />
Osämjan emellan de båda rektorerna torde detta år ha varit<br />
större än vanligt. Åtskilligt märkligt synes ha förefallit, som<br />
ej kommit till vår kännedom. Detta ses av ett brev från<br />
konsistoriet, som ankom till borgmästare och råd i Piteå d.<br />
14 nov. 1688. Detta säges vara framkallat av det procedere,<br />
som var förlupet mellan Herr Norman och Mag:r Forzelium<br />
och antogs vara väl bekant för mottagarne. Detta var av den<br />
art, att konsistoriet befarade, att publicum, om correction ej<br />
i tid skedde, skulle i framtiden därav taga sådan anstöt, att<br />
Iv. Maj:t kunde bliva förorsakad att återkalla sin givna kungl.<br />
nåd och beneficium. »För att befria våra samveten», heter<br />
det, »bedja vi tjänstligen Eder, gode herrar, behagade göra<br />
Mag. Forzelio tillbörligit assistance, att han obehindrat må<br />
sitt ämbete förrätta, till vilket han lagligen kommen är, till<br />
dess K. Maj:t sitt rättvisa utslag oss meddelar, emedan det<br />
all lag och rätt bjuder, att ingen tager sig någon execution,<br />
utan måste lämna den vederbörande.»<br />
Normans sjukdom torde, som nämnt, åtminstone tidvis icke<br />
ha varit av allra svåraste beskaffenhet. Den hindrade honom<br />
åtminstone icke att år 1688 vara med om ett förnämligare<br />
gästabud. Som detta lät mycket tala om sig och dessutom<br />
är synnerligen belysande såväl för Normans uppfattning om
NORMAN EFTER VISITATIONEN. 103<br />
vad som hörde till god ton den tiden som för seder och bruk<br />
bland Piteå stads bästa kretsar, så lämna vi här en ganska<br />
fullständig skildring av gästabudet i fråga.<br />
I äldre tider synes man i Västerbotten ha haft den uppfattningen,<br />
att festliga tillställningar voro särskilt lämpade<br />
för uppgörandet av ens mellanhavanden, även om det skulle<br />
ske handgripligen. Också bröllopen togos ibland i anspråk<br />
härför, och, långvariga som dessa i allmänhet voro, torde de<br />
härigenom ha erhållit en lika välbehövlig som intressant omväxling.<br />
Från Johan III:s tid känna vi ett exempel härpå,<br />
vilket är så mycket mera anmärkningsvärt, som den, vilken<br />
ställde till uppträdet, ej var någon mindre än en präst och<br />
till på köpet kyrkoherde.<br />
Konung Johan III hade i egen kunglig person förevitat<br />
kyrkoherden Anders Nilsson i Piteå, att denne bland annat<br />
skulle hava stämplat emot konungens trogna män där i landet<br />
och hotat »att slå dartar (dolkar) uti dem, vilket skulle ske,<br />
»när lian skulle få dem i en bröllopsstuga».<br />
De mest framstående personerna i landskapets olika socknar<br />
togo emellertid den anklagade i varmt försvar och bemötte<br />
skriftligen anklagelserna utförligt samt punkt för punkt. Att<br />
pastorn råkat i delo med sina ovänner pä ett bröllop och att<br />
det på detta ej gått så alldeles fredligt till, framgår emellertid<br />
alldeles tydligt av försvarsskriften. Allesammans, som voro<br />
på det åsyftade bröllopet, skulle, heter det i denna, fria kyrkoherden,<br />
och detsamma skulle även den göra, »som h uggen blev».<br />
Att mannen blev slagen, var emellertid alls icke Herr Anders'<br />
skuld; det berodde, heter det, på den slagnes egen onyttiga<br />
mun, som icke lät någon vara oförtalad. 1<br />
Detta är ju ett tydligt medgivande, att det var ingen annan<br />
än Herr Anders, som »huggit» mannen, ehuru han, enligt attestanternas<br />
mening, haft allt fog därför. Vem den slagne<br />
Var, finnes ej nämnt, men Bygdén förmodar på redan anfört<br />
ställe, att det varit själva fogden och att det också varit denne,<br />
1 E. A. Acta ecclesiastica. Härnösands stift, Piteå.
104 NORMAN EFTER VISITATIONEN.<br />
som hos konungen angivit kyrkoherden för de många och svära<br />
förbrytelserna. Detta synes ock mycket sannolikt.<br />
Om denne samme Herr Anders eller hans företrädare — okänt<br />
vilkendera — meddelar Bygden en notis, som förtjänar att i<br />
detta sammanhang anföras. Pastor hade kallats till Kopparnäs<br />
by för att där förrätta ett barndop. När detta skulle ske,<br />
ville kyrkoherden följa den nya, lutherska ritualen. Men däri<br />
ville barnets fader ingalunda foga sig, utan han fordrade, att<br />
dopet skulle ske på det gamla sättet, och för att giva eftertryck<br />
åt sin fordran hotade han att i annat fall slå ihjäl kyrkoherden<br />
med sin yxa. 1<br />
Efter dessa inledande anmärkningar övergå vi till skildringen<br />
av det nämnda gästabudet.<br />
Landshövdingen baron Hans Kruse hade varit på besök i Pi teå<br />
och lämnat staden d. 19 mars 1688. Omedelbart före avresan<br />
hade han varit itili måltids» hos f. d. borgmästaren Johan<br />
Johansson, och det säges uttryckligen, att han avreste från<br />
dennes gård. Efter avresan fortsattes gästabudet hos denne<br />
Johan Johansson, där några »förnäma och hedervärda kallade<br />
gäster» — orden äro rektor Eorzelii — blevo kvarsittande.<br />
Sjäh r säger f. d. borgmästaren, att han efter avresan i sitt<br />
hus inbjöd de förnäma vänner, som hans excellens tillförene<br />
därvid uppvaktat och hedrat, jämte några andra att på en<br />
stund sitta och göra sig glada av det Gud honom givit. Dem<br />
samtliga hade han övertalt därtill, »utlovandes dem uti mitt<br />
ringa hus sittia i frid och rolighet».<br />
Kort därefter kom ock Mons:r Elias Uhrström dit, ehuru<br />
alldeles obudin, och efter en avlagd compleman satte han sig<br />
på bänken vid högsätet, där landshövdingens fru tillförene<br />
hade haft sina rum. Där hade hau sitt tal med löjtnant Otto<br />
Mörner, om vars hals han lade sin hand, och rektor Norman.<br />
Litet därefter ibland annat snack och lustigt tal begynte löjt-<br />
1 l)å sådana uppträden kunde förekomma vid bröllop ocli barndop, förvånar<br />
man sig knappt, när man hos Johannes Thonne Burens, Gustav II Adolfs larare,<br />
finner följande notis: >Minns, att Henrik Ersson i Rutvik (i Nederluleä)<br />
drog fogden över tingsbordet med håret.» Sv. Landsmålen, 1886 A. s. 63.
NORMAN EFTER VISITATIONEN. 105<br />
nant Mörner och rektor Norman »skämtevis moverà diseurs<br />
om mödomen». När denna var ändad förmedelst fattigbössans<br />
kringbärande av värden, stiger Uhrström upp och haller ett<br />
vidlyftigt tal 0111 si n hustrus fall, om hennes upprättelse igenom<br />
honom, 0111 m ånga, som förmena sig hava fått eller kunna<br />
få de renaste jungfrur, och bekomma dock de argaste horor<br />
etc. Därefter började han med förargliga ord och miner angripa<br />
en och annan, och först vände han sitt tal till kamreraren<br />
Zacharias Rechard, föredragandes, att hans sal. dotter<br />
ock blivit förnedrad. Kamreraren gick då genast ut, ty han tog<br />
illa vid sig, då han uti sådant förnämt lag härför blev förekastad<br />
och skymfad. Med största fog svarade han: Min dotter<br />
är nu död och ligger i jorden; hon tränger dig intet. Vad behoves<br />
sådant tal, som mig skam och sorg förorsakar? Kamreraren<br />
gick sedan i den andra stugan, där han satt, så länge<br />
Uhrström var hos borgmästaren, utan att. av värden eller hans<br />
hustru låta övertala sig att gå in, där de andra gästerna sutto.<br />
Han endast beklagade den skymf, som Uhrström honom tillfogat.<br />
Men de andra gästerna sutto tysta och stilla. Värdinnan bad<br />
då Uhrström också vara fredig, låta gästerna bliva oförtretade<br />
och sätta sig i det rum, honom tillkom, eller taga sitt avsked,<br />
efter ingen hade budit honom. Men Uhrström vände icke<br />
därmed igen. Han blott betänker sig, vem han därefter skall<br />
angripa, ser och beskådar de gäster, som sutto vid bordet,<br />
stiger med detsamma upp, sägandes: sHär sittia inga andra<br />
än borgmästare, borgmästare, skolemästare, fogdar och befalluingsmän.<br />
Därpå började han med otjänliga ord tilltala borgmästaren<br />
i Luleå, Sven Fagge, sägandes sig väl känna honom,<br />
med liera förtretliga åthävor honom överilandes. Yärden<br />
på stället och hans hustru försökte då att nedtysta honom,<br />
lovandes att för honom gärna hava ospart, vad de till tractamenter<br />
kunde åstadkomma; men det var alldeles förgäves.<br />
Då ville andra förnäma gäster med kortvilligt tal hans onda<br />
intention förekomma, varpå följde något löje. Så gjorde befallningsman<br />
Jacob Ruth med andra, men då sade han till
106 NORMAN EFTER VISITATIONEN.<br />
honom: > Glissa ocli lee clu i helvetit!» Ruth tog detta illa<br />
upp, men lugnades av värden. Ater anföll Uhrström borgmästar<br />
Fagge. Denne bad da värden om hus- och hemfrid<br />
och begärde, det Uhrström skulle ledsagas genom dörren, vilket<br />
borgmästaren med handslag lovade. Jämte värden och hans<br />
ärbara, kära matrona sökte ock flera husets anhöriga, som<br />
sago sådan mannens otidighet, att med all hövlighet råda honom<br />
därifrån. Men det halp ej. Uhrström kände sig tydligen<br />
stött däröver, att borgmästaren ville, att han skulle<br />
havas ut. Han steg upp på golvet och drog sin värja, som<br />
han höll under den vänstra ai'uien, men fick ut henne endast<br />
till hälften, emedan han hindrades av värdinnan och av dem,<br />
som stodo där på golvet och gåvo akt på hans förehavande.<br />
Med värjan hel kom han till dörren, där två stadens betjänte,<br />
som efterskickats av stadens dåvarande borgmästare, tillika<br />
med fogdekarlen Anders Andersson hade ut honom i förstugan.<br />
1 trängseln i dörren blev nu Uhrströms värja på något sätt<br />
avbruten. Ursinnig däröver, kom mannen åter in i stugan,<br />
kastandes av sig gehäng, rock och handskar på golvet, sägandes:<br />
>Hava I låtit avbryta min värja, så behåller detta<br />
med!» Därmed lopp han ut på gården, då hans kläder blevo<br />
honom efterskickade, och fattade där en staka eller käpp i<br />
handen samt gick med den in på fönstret, efter förstugudörren<br />
var stängd. Borgmästaren öppnade detta och tilltalte<br />
honom vänligt, begärandes han ville avstå med all insolentia<br />
(oförskämdhet). I detsamma räckte Uhrström handen med<br />
käppen in genom fönstret, hotandes därmed till borgmästaren,<br />
men som han icke kunde nå honom, rände han till honom,<br />
varvid borgmästaren fick i käppen med honom och tog den ur<br />
hans hand. Värden öppnade nu i största hastighet fönstret<br />
och sade: »Mons:r Uhrström, slå intet mina fönster sönder!<br />
De hava intet ont gjort tig.» På uppmaning att avstå med<br />
sådana övervåldsgärningar svarade U—m: »Fånen tage degh<br />
för de margfallige välgärningar, mitt svärfolk have dig och<br />
dina alltid bevist! Men du skall vara försäkrat, jag skall<br />
själv betala dig för detta.»
NORMAN EFTER VISITATIONEN. 107<br />
Borgmästaren blev dà äntligen altererad och ville ut på<br />
gården till honom, men han kom därtill intet, emedan han<br />
av sitt husfolk hindrades och avråddes. Till sist hades Uhrström<br />
ut genom porten, denna tillslöts, och detta tumult ändades.<br />
Att ett gästabud slutade med ett litet slagsmål var i Piteå<br />
ingenting ovanligt; det hörde fast mer till ordningen för ett<br />
gott kalas och var en efterrätt, som de manliga deltagarna<br />
ej gärna ville undvara. Ännu på 1800-talets mitt var samma<br />
bruk i fullt liv i grannstaden Luleå, där ett stilla slagsmål<br />
efter slutat gästabud icke heller då väckte vidare anstöt. På<br />
en bjudning därstädes hade man följande lika korta som betecknande<br />
karakteristik: »Man samlas, man äter, man dricker,<br />
man slåss».<br />
I Piteå torde man icke heller lia bedömt sådana slagsmål<br />
strängare, men nu tyckte man, att Uhrström särskilt genom<br />
värjans dragande hade gått för långt och längre, än god sed<br />
även där tillät. Därtill kom ock, att Uhrström efter uppträdet<br />
klagat, att han vid detta tillfälle i Johan Johanssons<br />
gård blivit rånad på sina kläder med 100 Riksdaler i rockfickorna<br />
och på all sin välfärd.<br />
Härom blev nu naturligtvis rättegång, 1 och de båda parterna<br />
samlade attester från personer, som varit närvarande<br />
vid uppträdet. Dåvarande rektorn Nie. Forzelius och apologisten<br />
Ericus Nascan i us samt befallningsman Jacob Ruuth<br />
in. fl. utfärdade de intyg, som delvis ligga till grund för<br />
1 Borgmästaren var ock missbelåten med några hotfulla yttranden, som Uhrström<br />
senare och annorstädes i sammanhang härmed haft om honom. Så hade<br />
han hos rådman Anders Johansson hotat och sagt: »Där borgmästaren icke<br />
skulle dömas efter hans beliag och han (borgmästaren) ej finge den dom, han<br />
(TJ-m) vore belåten med, skulle lian på borgmästaren taga sig rätt själv. Det<br />
seglade store Cronan — syftar på amiralskeppet »Stora kronan», som flög i<br />
luften i det olyckliga slaget vid Ölands södra udde i juli ]67t> — kull: jag<br />
skall ock lära honom gå över ända.» Avon hade han på annat ställe sagt sig<br />
v 'lja slå 20 sådana som borgmästaren, och publice på rådstugan hade han yttrat,<br />
"tt där han finge so borgmästarens iveen — jfr vena, gråta (om små barn),* tyska<br />
Weinen — skulle han — löpa allt till J erusalem. På grund av dessa hotelser<br />
Anhöll borgmästar Johan Johansson, att rätten på K. M:ts vägnar ville taga<br />
honom under behörig protektion ocli försvar för hans undsägelser (hotelser)<br />
samt ålägga vederparten att för sig ställa nöjaktig kaution.
108 NORMAN EFTER VISITATIONEN.<br />
vår skildring här ovan, varemot löjtnant Mörner och rektor<br />
Norman hade en för Uhrström mera gynnsam framställning<br />
avförloppet, bada dock med angivande, att de icke voro med<br />
till slutet. Mörner skriver helt kort, att han, sä länge han<br />
var där, ej såg Uhrström göra någon människa emot eller tala<br />
emot någon; Norman åter är enligt sin vana något utförligare.<br />
Enligt hans framställning hade Uhrström ej på något sätt<br />
förgått sig. Han inkom, heter det, med högsta hövlighet,<br />
beneventerades (välkomnades) av allom tillstädes varande och<br />
i synnerhet av herr baron Mörner, av vilken han anmodades<br />
att sitta jämte honom vid kanten å bordet, där hela bänken<br />
ledig stod. Av Uhrström och närvarandom förövades emellertid<br />
ingenting annat utan vänligit, gott och troligit conference mccl<br />
varandras inbördes fagnad. Detta betygade Norman »på sin<br />
prästerliga ära och tro». — Det är stor skada, att man ej vet,<br />
huru länge rektor Norman stannade på kalaset och huru<br />
mycket han såg och hörde av uppträdet. 1 alla fall deltog<br />
han i det nämnda samtalet, vilket efter nutida begrepp<br />
knappast bort förekomma vid en »vänlig, god och trogen conference)'.<br />
Den 4 april 1688 uppträdde Uhrström inför rätta och begärde,<br />
att det måtte rannsakas, huru han vid det här nämnda<br />
tillfället blivit hanterad av Johan Johansson. Denne var<br />
visserligen närvarande, men såsom ej lagligen stämd nekade<br />
han att ingå i svaromål, helst som han då ej Lade tid att<br />
stanna i staden. Framdeles, när han bleve lagligen citerad,<br />
skulle han nog svara; för övrigt tyckte han sig haft större<br />
fog att anklaga Uhrström för hans i borgmästarens hus begångna<br />
exorbitance (överträdelse) och otidighet. När målet<br />
åter några dagar senare kom före, framhöll borgmästaren samma<br />
sak och menade fortfarande, att det varit lämpligare, om han<br />
själv tillägnat sig partes aetoris (åklagarens roll), emedan det<br />
varit han, som i egenskap av värd i huset sökt avstyra UhrströmS<br />
otidighet emot hans bjudna gäster. U. frågade då, om han<br />
»stulit, lugit eller förfört sig» på någon i hans hus. Borgmästaren<br />
svarade: »Det hava I till en del gjort». När U.
NORMAN EFTER VISITATION EX. 109<br />
så begärde, att dessa ord sien lie protokolleras, förklarade borgmästaren<br />
dem på det viset, att det vore bevisligt, att U. förfört<br />
sig på bans gäster; men att han lugit eller stulit, bade<br />
han ej tillagt honom. U. menade, att borgmästaren icke förstod<br />
sig på en värja eller visste, vad den hade att betyda;<br />
han frågade därför sin svärfader, kapten Ertman, som satt<br />
där bredvid på bänken, vad det hade att betyda, att en värja<br />
uvbrytes. Svaret blev, att den, som tillfogas en slik skymf,<br />
måste vara en skälm och bliver hållen för en passelig man.<br />
Vi måste förbigå åtskilliga vittnesmål, huru intressanta<br />
dessa än äro, men stanna vid förhandlingarna i målet i slutet<br />
av april s. å. Då inlämnade U. sin förklaring i målet med<br />
vidhängda allegatis (åtföljande handlingar). Bland dessa voro<br />
två intyg av »f. d;» rektor Norman, med vilka det egendomliga<br />
förhållandet ägde rum, att de, enligt rättens protokoll,<br />
»voro nästan mot varandra stridiga*. Borgmästaren protesterade<br />
ock emot dem, sägandes, att Norman vore hans avundsman<br />
och dessutom i Piteå för sin orolighet och sina excesser<br />
ej synnerligen annoterad, varför hans attester ej heller förtjänade<br />
något vitsord. Rätten var av samma mening och grundade<br />
sitt utslag, som fälldes i maj 1688, på de attester, som<br />
utfärdats av rektor Forzelius, befallningsmannen Jacob lluuth<br />
och tullnären Sven Andersson. I anseende, därtill, att Uhrströms<br />
ord fällts uti dryckesmål och hastighet och att han<br />
fallit, slapp han med böter av (3 mark s. m.<br />
Rektor Normans moder hade år 1663 sålt en 4 alnars teg i<br />
Stoore Stranden. Priset var 25 daler, och köparen hette<br />
Bryggman. Dennes son var borgaren Anders Joensson Bryggluan,<br />
som senare gjorde ett rödnings- eller ängesskifte med<br />
rektor Norman på det viset, att denne fick igen sin moders rödning<br />
och i stället lämnade Bryggnian Giärdebäks rödningen,<br />
även Beckråningen kallad, uti Pitholmen i Öjebyn. I nov.<br />
1687 besvärade sig rektor Norman över att Anders bärgat<br />
Strand-rödningen och fört höet till staden, medan Norman och<br />
hans hustru varit borta på resa till Stockholm. Som emel
110 NORMAN EFTER VISITATIONEN.<br />
lertid Strand-rödningen året förut tilldömts Bryggmari, kunde<br />
rätten ej se något »vald» häri, såsom Norman menat. Denne<br />
föregav da, att domen blivit fälld honom åhördan.<br />
Detta torde vara en av Normans sista rättegångar. I aug.<br />
1(589 namnes han visserligen såsom stämd av Anders Bryggman,<br />
men han hade ej infunnit sig att svara i saken. Då<br />
böter ej omtalas, kan man antaga, att sjukdom hindrat honom<br />
att infinna sig inför den rätt, där han eljest så ofta och<br />
så gärna visat prov på sin talekonst.<br />
Från slutet av Normans levnad förskriver sig helt visst ett<br />
brev, som han skrev till kanslirådet L. Wallerstedt. Ehuru<br />
defekt, visar det, att han var missbelåten med att vara skild<br />
ifrån tjänsten. Han klagar över att han »oskyldigst funne<br />
sig graverad». En helt okränkter och obekanter», nödgades<br />
han dock anropa brevets mottagare att lisa sin ringaste tjänare,<br />
som ständigt hade honom i sina böner. När Norman<br />
undertecknar brevet, kallar han sig fortfarande Rector schob«<br />
Pithensis och skriver, liksom vid några andra tillfällen, framför<br />
denna titel ordet Best., troligen en förkortning av »beständig».<br />
Härmed avsågs helt visst en liten protest emot hans<br />
suspension.<br />
Hiilphers angiver 1693 såsom Normans dödsår, och därmed<br />
torde han träffa det rätta. I brev d. G a pril 1(594 till konsistoriet<br />
begärde sal. Normans efterleverska Anna Nenzelia att<br />
få njuta sitt nådår »för rektor Nordins. Det skulle begynna<br />
då vid instundande Valborgmässa. Konsistorium resolverade,<br />
att hon skulle njuta det såsom andra prästänkor. Svårigheter<br />
måtte emellertid ha yppat sig, och i oktober s. å. begär ho»<br />
åter nådår efter sin sal. man för Piteå skolas rektorat. Svaret<br />
blev, att hon skulle få njuta den del, som hennes man i livstiden<br />
haft, nämligen tertiam partem (tredje delen), allt oavkortat,<br />
och Nordin, som skulle fullkomligen succederà, borde uppehålla<br />
tjänsten på nådår.<br />
Och så bjuda vi rektor Nicolaus Norman farväl. För oss<br />
ter sig bilden av chefen för Sveriges på den tiden nordligaste
NORMAN EFTER VISITATIONEN. III<br />
trivialskola allt annat än tilltalande. Men hans historia är<br />
ganska lärorik. Den A-isar, huru maktpåliggande rektorsärabetet<br />
da var och huru ödesdigert ett misstag vid val av person<br />
kunde vara. Självtillit och uppblåsthet kunde icke ersätta<br />
gedignare chefsegenskaper.<br />
Norman hade i livstiden ofta och i rörande ordalag klagat<br />
över sin fattigdom; efter hans död fortsatte lians änka Anna<br />
Nenzelia med samma jämmer och det troligen med ännu större<br />
skäl. Det var nu, år 1703, som hon stämde sin i Härnösand<br />
bosatta halvsyster Catharina i avsikt att fä det av hennes<br />
fäderne och möderne, som hon menade sig hava att fordra.<br />
Uti en av sina inlagor till rätten uppräknade hon specialiter,<br />
vad hon ur fädernehemmet utbekommit, och detta var enligt<br />
henne allenast: en silverskål om 40 lod, en gammal kista för<br />
1 daler jämte två st. konterfej samt en spruta och en vattukanna.<br />
Detta fann h:u Anna sa mycket orättvisare, som hennes<br />
moder varit en rik flicka. Ar 1656 dog denna, och sedan<br />
gifte fadern om sig med en kvinna, som enligt h:u Anna icke<br />
förde något nämnvärt in i gården. I detta senare äktenskap<br />
föddes h:u Annas halvsyster, h:u Catharina Ncnzelia i Härnösand.<br />
Denna påstods nu ha sålt faderns gård utan att hon<br />
kommunicerat sig h:u Anna och att ha tillägnat sig all kvarlåtenskap,<br />
såsom om hon varit endaste arvingen. Dels på<br />
grund av själva nöden, dels ock för den stora orätt, som skett<br />
henne, hade h:u Anna för an Jetts att lagligen stämma sin halvsyster.<br />
H:u Catharina blev emellertid ej svaret skyldig. Hon börjar<br />
sin svarsskrift med att anhålla, att rätten ville taga henne i<br />
sitt beskydd för den osannfärdiga klagomålsskriften, och klagar<br />
över onödigt besvär, som vållades henne med så gamla<br />
och redan avgjorda saker. Efter faderns död hade, sedan<br />
gälden var betald, tillkommit Anna 154 daler 26 öre, men vad<br />
hon och Herr Norman bekommit — Catharinas förteckning<br />
därå finnes sid. 62 — uppginge till vida mera eller 1,033 daler,<br />
varför h:u Catharina yrkade, att halvsystern skalle återbära,
112 NORMAN EFTER VISITATIONEN.<br />
vad hon för mycket uppburit. Den senare kullen hade icke<br />
heller åtnjutit några sådana förmåner som de förra barnen,<br />
utan i späda ungdomen måst tjäna födan hos andra. Beträffande<br />
gårdens försäljning uppgav Catharina, att icke hon utan<br />
modern sålt denna, och sedan gälden betalats, hade blott 10(i<br />
daler varit i behåll, varav h:u Anna fått sin fjärdedel.<br />
I sin replica reducerar h:u Anna högst betydligt förteckningen<br />
på vad hon och hennes man bekommit. Det till 500<br />
daler upptagna bröllopet borde alldeles utgå såsom ej upptaget<br />
i inventariet och likaledes silverskålen och Polemitzklädningen<br />
såsom gåvor av föräldrarna; urverket hade styvmodern<br />
själv satt i pant, och Norman hade ej fått det; slädan<br />
jämte selen m. m. värderade h:u Anna till 15 daler och icke<br />
som hennes fader till 100 daler. Om det nämnda guldkedet<br />
heter det, att h:u Annas syster Margareta fått det uti hertig<br />
Adolfs hov, och denna syster hade aldrig mer kommit uti sin<br />
faders hus; även pärlan, som hörde till kedet, hade samma<br />
syster bekommit. Att Norman till låns fått 30 daler i resepenningar,<br />
bestreds alldeles.<br />
Utgången av tvisten blev en annan, än h:u Anna hade<br />
tänkt sig, och hennes hop]) att på detta sätt få sin ställning<br />
förbättrad kom alldeles på skam. Rätten fann, att efter modern<br />
hade på vartdera barnet fallit 25 daler k. m., och efter<br />
fadern hade på h:u Annas lott kommit 154 daler 26 öre k.<br />
m. eller tillhopa 179 daler 2(5 ör e. Men det belopp, som h:u<br />
Anna bekommit i arv efter fader och moder, överstege denna<br />
summa. H:u Catharina dömdes därföre fri för vidare tilltal<br />
i detta mål, ocli hennes halvsyster, som åter för rätten dragit<br />
så gamla saker, som förut genom dom i Härnösand 1671 d. 7<br />
juni avgjorts, tick i expenser och för tidsspillan betala 5 daler<br />
s. ni. Rätten ansåg, att hon ock bort böta för domskval, men<br />
förskonade henne därifrån.<br />
Ocli därmed är även Normans änka ur sagan.
7. Conrector Turdins strider.<br />
I det föregående hava vi gjort bekantskap med rektor Norman,<br />
mannen med det oroliga och stridbara lynnet och de<br />
höga tankarna om sig själv, och skola nu lära känna hans<br />
närmaste man bland lärarne, conrectorn Per Turdin, liksom<br />
Norman född västerbottniug. Såsom lärare torde Turdin ha<br />
varit något lyckligare än hans närmaste chef, men detta vill<br />
då inte säga så mycket; något mindre egenkär och uppblåst<br />
torde ock Turdin varit. Men i ett avseende voro de båda<br />
rektorerna varandra jämgoda, nämligen i processlystnad.<br />
Förhållandet mellan de båda männen var växlande: ibland<br />
befinnas de vara såta vänner och hjälpa varandra i livets strider,<br />
ibland åter stå de emot varandra inför rådstugurättens<br />
bord.<br />
Conrector Per Turdin hade år 1677 en rättegång med Norman.<br />
Turdin ansåg sig ha att fordra 154 daler och några<br />
öre k. m. av Norman för det denne under sin vistelse i Härnösand<br />
hyrt hans gård därstädes. Turdin hade flera gånger<br />
förut andragit saken för rådstugurätten men ej fått något utslag,<br />
emedan Norman ej velat comparera utan medelst sina<br />
nppsända skrifter exciperat forum och föregivit, att saken<br />
hörde under Härnösands rådstugurätt. För att vara någorlunda<br />
säker på att Norman nu skulle infinna sig för rätta<br />
hade Turdin utverkat sig två remissorial av landshövdingen<br />
till domaren att slita denna tvist. Conrector var tydligen<br />
mera fredligt sinnad än hans rektor, ty han förklarade sig nu<br />
benägen att överlämna saken till likvidation under gode män<br />
och att gärna underkasta sig deras beslut. Att saken på<br />
9—140303. Nor dl ander, Norrländskt slcoUiv.
114 CORRECTOR TURDINS STRIDER.<br />
detta sätt bleve i vänlighet »slättadx (förlikt), vore så mycket<br />
lämpligare, menade han, som bägge vore prästmän och tillförne<br />
varit såta vänner. För övrigt klagade Turdin, att han<br />
oskäligt länge uppehållits från sin betalning för de tre år,<br />
som rektor Norman hyrt hans gård. Denne gick nu först in<br />
på en medling, men när han andra dagen därom beskickades<br />
och Turdin inställt sig för likvidationens företagande, lät Herr<br />
Norman svara, dels att han icke hade tid därtill, dels att<br />
hans skrifter och dokumenter i saken vore i staden. Föga<br />
nöjd härmed, protesterade Herr Turdin på intresse, expenser<br />
och all den skada, han härigenom kunde taga. Huru det gick<br />
med betalningen, känna vi ej.<br />
De båda rektorerna synas emellertid snart ha blivit försonade<br />
med varandra. När Turdin en gång som bäst för rådstugurätten<br />
utför sin talan emot en annan person, kommer<br />
Norman, alldeles oombedd, tillstädes och biträder sin ämbetsbroder.<br />
Därom mera i det följande.<br />
Israel Lehn var en borgare i staden, med vilken Turdin<br />
ofta hade en gås oplockad. Född i Södertälje, hade Lehn<br />
kommit till Piteå och där genom gifte blivit befryndad med<br />
en borgare i staden. Själv vann han ock burskap därstädes<br />
år 1676 och nämnes såsom innehavare av än det ena förtroendeuppdraget,<br />
än det andra. Ar 1678 valdes han jämte tre<br />
andra borgare till »utridare». Dessa skulle ha uppsikt med<br />
allt landsköp i Skellefteå socken och i lappmarken. Av vad<br />
som konfiskerades skulle de bekomma halvparten. Troligen<br />
hade Lehn ock, sin plikt likmätigt, ett vaket öga på dem,<br />
som kunde antagas vara hugade att i detta avseende bryta mot<br />
lag och förordning. Han befinnes nämligen ha gjort ganska<br />
inbringande beslag.<br />
Några år senare blev Lehn antagen till gästgivare i staden,<br />
och härför lovade man honom 15 daler årligen samt laxfisket<br />
vid staden, vilket han skulle hava utan taxa. Är 1685 uppsade<br />
han emellertid gästgiveriet och blev ungefär samtidigt<br />
betrodd med två andra uppdrag: han valdes till uppsynings-
CONRECTOR TURDINS STRIDER. 115<br />
man över de två strandridarne, och jämte en annan skulle han<br />
»uppvakta lapparne», d. v. s. tillse, att dessa vid ankomsten<br />
till staden icke ginge i husen och där avyttrade sina varor<br />
utan med dessa begåve sig på torget och där hölle dem till<br />
salu. Ar 1686 kallas han stadstjänare.<br />
I början torde Lehn ha kunnat glädja sig åt ett visst välstånd;<br />
åtminstone befinnes han en gång ha lånat ut penningar.<br />
Med åren blev emellertid hans ekonomiska ställning<br />
sämre, och när hans hustru dött, måste magistraten vidtaga<br />
åtgärder för att hennes ärvda hus i staden skulle bevaras åt<br />
den omyndige sonen.<br />
En bråkmakare av värsta sorten var denne Lehn. Den tidens<br />
Piteå-bor voro visserligen allt annat än fridsamma till<br />
lynnet och betraktade det visst som ett stort nöje att uppträda<br />
och agera på rådstugan. Men i ett av de främsta rummen<br />
kommer i detta avseende Israel Lehn. Den, med vilken<br />
han oftast hade något otalt, var conrector Per Turdin.<br />
Ar 1680 hade dessa med varandra en rättegång, som synes<br />
oss typisk för förhållandena där uppe. Den visar, huru lätt<br />
man hade att vid en liten dispyt gripa till knytnävarna och<br />
huru med anledning därav kunde följa många och långa rättegångar<br />
med svåra anklagelser och beskyllningar. Denna rättegång<br />
visar ock, huru stor rektor Normans processlystnad var,<br />
i det han, alldeles opåkallad, blandar sig i en rättegång, som<br />
alls icke angick honom, och därvid ordar vitt och brett. Vårt<br />
långa referat må ursäktas såsom en tidsbild, belysande den<br />
ort och de personer, med vilka vi sysselsätta oss.<br />
Till d. 29 aug. nämnda år hade conrector Schölte Herr Per<br />
Turdin instämt borgaren I. Lehn för rådstugurätten för det<br />
denne, Turdins närmaste granne, skulle d. 20 aug. utan<br />
all given orsak oförmodligen och skamligen ha överfallit honom<br />
med hugg och slag uti hans eget hus. En sådan överdådig<br />
karl borde, menade han, för en sådan stygg gärning<br />
efter prästernas privilegier näpsas. På stämningen hade Lehn<br />
svarat, att han varken ville eller kunde koniparera, förrän<br />
organisten mäster Jonas Andersson Helleberg komme hem.
116 CONRECTOR TURDINS STRIDER<br />
Herr Per gillade emellertid icke denna invändning, dä han<br />
platt intet hade med organisten att beställa och denne icke<br />
heller hade varit när stadder, då Herr Per blev så illa slagen.<br />
Detta vore, menade han, Lelms skalkhet, varigenom han sökte<br />
prolongera tiden och undandraga sig sin grova gärnings laga<br />
besvarande, tills han finge bättre tillfälle att pä något bättre<br />
vis emot honom öva och fullborda sin svåra ondska och arghet.<br />
Han protesterade emot sådant upptåg och anhöll att<br />
bliva tagen i Iv. M:ts hägn, efter han för denne sin grannes<br />
övervåld och djärvhet icke vore säker för sitt liv eller kunde<br />
ut- eller ingå. Conrector hotade t. o. m. att strax göra inspråk<br />
i hovrätten och — uppsäga sin tjänst.<br />
Rätten svarade, att Lehn skulle stämmas till nästa rådstugudag,<br />
d. 31 aug., vilket ock skedde genom stadsnotarien.<br />
Denne fick emellertid av Lehn det svaret, att han icke kunde<br />
komparera, förrän organisten komme hem ifrån Kânea, »huru<br />
ofta han ock citeras skulle».<br />
Målet företogs dock åter d. 31 aug., då Herr Per inställde<br />
sig och insinuerade sina inlagor, dem han om sakens hela<br />
sammanhang författat. Men Lehn uteblev. Ett brev skickades<br />
till honom med anmaning att uppkomma på rådstugan,<br />
men därom brydde han sig ej; han svarade som förr och beropade<br />
sig enständigt på organisten.<br />
När detta svar inberättats för rätten, blev det nytt liv i<br />
förhandlingarna, ty nu »uppkom Rector Scholœ Dominus Nicolaus<br />
Norman», såsom man utförligt och högtidligt skriver i<br />
protokollet. När lian hörde, att Lehn ej ville komparera, steg<br />
han upp, förandes ordet på herr conrectors vägnar. Han höll<br />
nu »en lång oration och reduction, huruledes han tillika med<br />
fiere skolebetjente vore av Iv. M:t högt priviligerad icke allenast<br />
uti prästerskapets privilegier utan ock medelst andra e.<br />
o. resolutioner och contributioner, så att den, som överfölle<br />
eller injurierade någon av dem, vore oundvikligen förfallen<br />
under straff enligt privilegiernas 22 punkt och konungaballiens<br />
31 kap. Eftersom nu mer än nogsamt vore bekant, huruledes<br />
Lehn, allt sedan hans ankomst till staden, varit en
CORRECTOR TÜRDINS STRIDER. 117<br />
mäkta överdådig, arg och orolig man, så att ingen allt ifrån<br />
den västra och till den östra delen eller trakten av staden<br />
kunde leva eller vara fredig för hans slagsmål, överlopp, trätor<br />
och gräsliga maledielser, esomoftast angripandes den ene med<br />
yxa, den andre med kniv, den tredje med spänd bössa och<br />
kniv, några med annor otillbörlig hemgång, våldsverkan och<br />
undsägelser (hotelser), så begärde han, att magistraten måtte<br />
laga så, att en sådan överdådig människa måtte bekomma sin<br />
tillbörliga näpst och icke tillåtas egenvilligt undandraga sig<br />
rättens besvarande uti en så grov sak, utan att han måtte<br />
tagas för huvudet, fängsligen förvaras (såsom tillförne med<br />
många andra, de där mindre exorbiterat, där å orten skett<br />
vore, varpå han androg exempel) och sedan ifrån livet dömas<br />
eller åtminstone staden alldeles förvisas; förr ville Norman<br />
sig intet tillfreds giva iitan protesterade uti vidrig måtto emot<br />
magistraten, i det han sade sig vilja leverera skolstugunycklarna<br />
ifrån sig in på rådstugubordet och icke iipptaga någon<br />
skola |: som dock nu snart ske borde :j utan låta hela skulden<br />
komma in på magistratens hårda ansvar, om den icke gave<br />
skolestaten allvarsamt assistance, ja, han ville ock kyssa på<br />
undfångne fullmakt och den inför K. M:ts fötter nedlägga.<br />
Om Lehn emellertid skulle göra honom eller någon av hans<br />
medcollegis någon skada till liv eller egendom, vem borde då,<br />
frågade han, därtill svara utom borgmästare och råd, som icke<br />
fängslade karlen?<br />
Borgmästare och råd, som tydligen voro mindre hetlevrade<br />
än rektor Norman, togo emellertid saken lugnt och svarade,<br />
att som Lehn vore en bofast och edsvuren borgare, kunde han<br />
ej fängslas, förrän man finge höra, om sakens vikt och grovhet<br />
det egentligen fordrade och om reus (den anklagade) de i<br />
lagen exprimerade fatalia contumaciter försuttit. I den händelse,<br />
att så vore, skulle sådant då väl kunna ske förutan<br />
rektors ansökan, »emedan det ännu icke vore bevist, att rectoris<br />
myndighet och ämbete bestode uti agerande på rådstugan<br />
för en annan, som voro sin egen målsman och njöte Iv.<br />
M:ts lön som han». Rätten visste ock nogsamt erinra sig,
118 CORRECTOR TURDINS STRIDER.<br />
att rektor för sin egen person läge i enskild träta och oenighet<br />
med Lehn om ett brännmärke etc., vårföre det vore bättre, att<br />
han ej blandade sig uti slika trätor, som honom ej anginge.<br />
Men om sa äntligen skulle ske, borde han framvisa behörig<br />
fullmakt. Beträffande Lehns förra excesser, som rektor till<br />
skäl indragit, så anginge de icke rätten vidare, än när därom<br />
rättmätigen klagas, varvid rättens dom icke skulle utebliva.<br />
Lehns i ölsmål begångna excesser kunde väl vara bekanta,<br />
men när de, som vederborde, icke klagade därpå, vore ock<br />
billigt, att herr rektor sig därom ej så stort bekymrade.<br />
Skulle Lehn framdeles något ont bedriva, som rektor befarade,<br />
så måste han själv och icke magistraten därför svara, plikta<br />
och umgälla, vad lag förmår. Hött vore med med ingo bött,<br />
och så länge herr rektor ej visade sig befogad för rådstugurätten<br />
med slika onyttiga protestationer uppkomma, rätten<br />
skymfa och sig själv ibland folk till åtlöje göra, vore det bäst,<br />
att han bleve hemma. Conrector borde efter lag själv sitt<br />
käromål utföra, vartill han ock lärde finnas skicklig, herr rectoris<br />
närvarelse och bistånd förutan. Beträffande skolestugunycklarna<br />
svarade rätten, att ville han för denna och ingen<br />
viktigare orsaks skull lämna dem ifrån sig, lämnades det i<br />
hans behag; magistraten hade ej tillställt honom några nycklar;<br />
därför behövde han ej heller dem för rätten anbjuda och<br />
framvisa liksom till ett otidigt skrän och hot. — Lehn skulle<br />
emellertid tredje resan citeras till lördagen därefter, varefter<br />
man gav Turdin hans klagolibell igen och de sedan togo avträde,<br />
protesterandes ej desto mindre rektor Norman mer än<br />
actor själv, att saken då äntligen måtte avgöras.<br />
Den 5 sept, förekom målet åter, och Turdin begärde nu<br />
äntligt utslag på sin vederpart. Detsamma gjorde ock rektor<br />
Norman, på sina och conrectors vägnar förandes ett häftigt<br />
klagomål emot Lehn och liksom förut med protestationer att<br />
vilja uppsäga skolan och lägga nycklarna på rådstugubordet,<br />
ifall Lehn ej bleve straffad och staden förvist. Därjämte repeterade<br />
han, huruledes en och annan, både andliga och världsliga<br />
personer, tid efter annan blivit skamligen överfallna och
CORRECTOR TURDINS STRIDER. 119<br />
injurerade av Lehn, som nogsamt vore magistraten bekant,<br />
men likväl sknlle en sådan arg och överdådig man få gå lös<br />
och slippa onäpst samt liksom begabba rätten med sina fåfänga<br />
invändningar. Detta vore, menade Norman, högst beklagligt,<br />
ty därigenom hade han och flera hans ämbetsbröder kommit<br />
i en sådan stor räddhåga och förskräckelse, att de ej längre<br />
fördristade sig att gå säkra på gatan eller hemma i sina egna<br />
hus, eftersom Lehn hotat honom till liv och leverne.<br />
Nu sändes stadstjänaren till Lehn med befallning, att han<br />
skulle uppkomma, helst som organisten då vore tillstädes och<br />
klaganden pulserade på ett äntligt utslag. Men utskickaden<br />
kom igen, berättandes, att Lehn dagen förut efter predikan<br />
rest i själafisket och hustrun ej visste till vilken ort, fast<br />
mindre tiden, när han hemkomme. Härav tog Norman åter<br />
orsak att ytterligare protestera på hans fängslande. Rättens<br />
svar var detsamma som förut, helst som Lehn ej vore suspectus<br />
de fuga (misstänkt för att ämna fly) och därtill ingen pericil<br />
(fara) funnes om livet för actor, fast han befunnes slagen blå<br />
och blodig i ansiktet. Ej heller kunde rätten finna Norman<br />
befogad att göra sig till åklagare i denna sak och till actoris<br />
förmyndare, oavsett han vore rector schöbe; utan Herr Per<br />
vore själv sin målsman och beredd till muntlig och skriftlig<br />
action mot sin vederpart, vilken träta slätt ingenting anginge<br />
Norman, mycket mindre hela skolan, utan allenast vore ett<br />
privat slagsmål. Yid denna saks hanterande borde slikt intet<br />
inmängas, besynnerliga av honom, som länge varit och då ännu<br />
vore Lehns ovän. Yad han för sin person kunde hava emot<br />
honom, borde han särdeles utföra. Nu begärde rätten, att han<br />
behagade taga avträde, vilket dock icke skedde. I stället »for<br />
han fram med mångahanda onyttiga och förtretliga ord, beropandes<br />
sig på fullmakten och constitutionerna, som förmådde,<br />
att han måtte vara tillstädes, när någon scholnebetjäntes sak<br />
för världslig rätt bleve agerad. Som exempel anförde han:<br />
»I fall borgmästaren eller någon annan överfölle en djäkne<br />
med hugg och slag, borde icke rektor då vara sakens åklagare<br />
på samma gosses vägnar?» Härtill svarades, att mellan
120 COXRECTOll TURDINS STRIDER.<br />
en djäkne och en conrectorem vore en stor åtskillnad.: den ene<br />
vore under sina praeceptorum (lärares) tnkt ock aga, men den<br />
andre vore sui juris, njöte konungens lön ock underkåll såsom<br />
rektor samt kade hälsan och kraften att själv vara tillstädes.<br />
Dock, om constitutionerna det äntligen innehölle, borde<br />
de framvisas. Men Norman svarade spotskeligen : »Ja, 0111<br />
jag visar dem eller icke, förstån I Eder litet därpå!» Rätten<br />
måste således med förtret och olust tåla hans närvarelse och<br />
skymfliga ord, »vilka alla uti denna rannsakning ej tjänar att<br />
införa».<br />
Organisten tillspordes nu, vad kan på ed kunde vittna om<br />
slagsmålet. Denne svarade, att kan förundrades, huru Lehn<br />
kunde beropa sig på konom, som ej varit tillstädes, när slagsmålet<br />
skedde, mj r cket mindre visste dess ursprung, begynnelse<br />
och ända. Han visste blott, vad Lelm själv dagen efter sagt<br />
för honom, nämligen att han slagit Turdin några örfilar. Då<br />
hade organisten frågat: För vad orsaks skull?» och Lehn<br />
hade svarat: »Herr Per har kallat mig skälm ock tjuv», varvid<br />
organisten yttrat: »Ja, då var det ej mer än rätt.»<br />
Ehuru Lehn ej bekommit den ljärde citationen, innan han<br />
reste bort, företogs saken till ventilation, och påstod actor<br />
»eller mera hans advokat rektor Norman», det svaranden förbrutit<br />
sig så högt, att han borde dömas från livet. Målet<br />
uppsköts ännu en gång ock utsattes att förekomma lördagen<br />
därefter, då äntligt slut skulle falla, antingen Lelm comparerade<br />
eller icke; emellertid togs conrector med de sina i K.<br />
M:ts hägn och försvar till liv och gods, och det förbjöds Lehn<br />
vid förlust av liv och gods att honom eller dem någon oförrätt,<br />
övervåld eller varjehanda andra injurier tillfoga. Då<br />
hustrun ej visste, var han var stadder, uppsköts saken till<br />
den 15 sept. Men då inlade conrector ytterligare sin protestationsskrift,<br />
varati lian »nästan över hövan» klagade jämmerligen<br />
över att saken ej på den förelagda tiden blev definitive<br />
avhulpen, och föregav sig vid Lehns hemkomst vara fridlös,<br />
vårföre han ämnade fly staden med flera onödiga ocli fåfänga<br />
undsägelser, vartill rätten ej vidare gjorde än lät säga honom,
CORRECTOR TURDINS STRIDER. 121<br />
att han måtte giva sig till freds, till dess Lehn hemkomme;<br />
förr kunde rätten icke giva något äntlig-t slut, helst som Lehn<br />
vore till livet anklagad.<br />
Den 15 sept, föll äntligen utslaget. I detta får man en kort<br />
redogörelse för förloppet vid slagsmålet. Turdin hade, i all<br />
vänlighet kallad till grannen Lehn, kommit till honom i hans<br />
hus. Där hade de suttit en stund tillhopa, dä de kommit att<br />
tala om ett mål mellan Lehn och en borgare Östen Christophersson,<br />
vilket året därförut avdömts. Då Turdin därvid<br />
sagt honom, att Östen vore orätt skedd och orätt dömt, hade<br />
Lehn, som höll Turdin suspect att ha skrivit åt Östen, slagit<br />
Turdin några örfilar, ett blodsår på näsan samt blånader i ansiktet.<br />
Rätten fann detta delictum (brott) ej av den vikt och<br />
beskaffenhet, att Lehn därför borde dömas från livet. Men<br />
då Turdin var en pri v i liger ad prästman och Lelms kallade<br />
gäst, som hos Lehn bort njuta hus- och hemfrid liksom i sin<br />
egen gård och tomt, och då Lehn, även om Herr Per talt eller<br />
sagt något uti Östens sak, det ej behagade honom, bort besinna,<br />
att man äger lag och ej slag med andra, så kunde rätten<br />
ej fria honom från att ha brutit konungens edsöre och dömde<br />
honom att böta målsäganden 60 mark, konungen lika mycket<br />
och staden 40 mark samt för åtskilliga citationers försittande<br />
ytterligare 3 mark. Normans önskan att få den hatade mannen<br />
dömd till döden gick sålunda ej i uppfyllelse. Han hade<br />
dock den trösten, att böterna blevo rundligt tilltagna.<br />
Senare omtalas, att en j> transaktionsskrift» år 1681 upprättats<br />
mellan Lehn och Herr Turdin. I denna hade ett vite av<br />
50 daler s. m. utsatts för den av dem, som bröte en dä träffad<br />
förlikning de båda männen emellan. Denna hade antagligen<br />
kommit till stånd efter denna rättegång. Överenskommelsen<br />
bröts emellertid, som vi i det följande skola se.<br />
I en till biskopen år 1686 ingiven skrift hade Lehn anklagat<br />
Herr Turdin för bodräkt eller rent av för stöld, såsom Turdin<br />
fattade anklagelsen. Det gällde 200 st. tegel, som Turdin<br />
skulle hava tagit av Samuel Klumb. Herr Turdin stämde i
122 CONKECTOB ÏUBDINS STRIDER.<br />
sin ordning Lehn till rätta för denna beskyllning. När målet<br />
för första gången förekom, d. 9 maj 1687, begärde Lehn, att<br />
rätten skulle ålägga Turdin att skriftligen sin klagan i rätten<br />
inlägga, då han på sin sida också skulle skriftligen sig förklara.<br />
Rätten gav sitt bifall härtill och uppsköt målet. Under<br />
de korta förhandlingarna hade Lehn hunnit att till sin<br />
motståndare fälla ett yttrande, som han sedan fick ångra.<br />
Detta lydde sålunda: Tig vill jag väl agera med, tig haver<br />
jag i säcken; fattas intet mera, allenast jag knyter till bandet.<br />
Enligt Lehns skriftliga förklaring skulle emellertid hans<br />
anklagelse alls icke gälla stöld eller något dylikt, utan i sin<br />
skrift till superintendenten hade han blott framhållit, vilken<br />
vänskap han bevist Turdin, då han på dennes trägna anhållan<br />
hjälpt till att med eu 3-dalersplåt, som Turdin givit honom<br />
i handen, förlika Klumb. Han hade endast beropat sig på<br />
det vänstycke, som han därmed gjort Turdin, i det han avböjt<br />
den rättegångsprocess, som detta oväsendet eljest skulle<br />
haA r a förorsakat. Under Lehns frånvaro skulle Turdin för hans<br />
piga Sara berättat, att Lehn vore honom tegel skyldig och<br />
att Lehn vidare genom honom befallt henne taga så mycket<br />
tegel utur Ivlumbens stuga. På det viset hade Turdin tubbat<br />
pigan att taga tegel, allt enligt Lehns framställning för rätten.<br />
Saken var emellertid icke så farlig, som det lät. Ehuru<br />
Lehn varit av rätten tillsagd att skaffa pigan Sara för rätta<br />
för att vittna, hade han ej gjort detta, såsom lian föregav, av<br />
den anledning, att hon vistades på landsbygden. Rektor Forzelius,<br />
Mag:r Pet. Graan och f. d. borgmästaren Olof Johansson<br />
hade emellertid efter hennes berättelse uppsatt en attest, som<br />
ställde saken i ett annat ljus. Enligt henne hade Turdin<br />
lånat sin granne Lehn tegel. En dag behövde conrector högeligen<br />
sådant själv och önskade få igen sitt lån. Lehn var<br />
då borta, men då pigan Sara visste av detta lån och även<br />
visste, att hennes husbonde tillsagt Turdin tegel hos Thomas<br />
Sundel och att detta slagit felt, ville hon konservera sin husbondes<br />
tro och redlighet samt gick därför uti en god tro och<br />
tog utur Ivlumbens stuga så mycket tegel, som Turdin hade
CONRECTOR TURDINS STRIDER. 123<br />
länt hennes husbonde. Detta hade hon gjort i den förmodan,<br />
att det icke henne och mycket mindre någon annat till last<br />
skulle räknas. Hennes tanke var att bristen igen med penningar<br />
eller tegel ersätta. — Samuel Klumb, från vilken teglet<br />
tagits, avlade ett vittnesmål, som var mycket oförmånligt för<br />
Lehn. Med den för teglet erhållna 3-dalersplåten var han förnöjd<br />
och sade sig i detta målet ej hava det ringaste att beställa<br />
med Turdin; icke heller hade han sökt tillfoga Lehn eller<br />
hans piga någon vanära, emedan pigan icke gjort detta i<br />
någon vidrig intention. Tillfrågad, om han av Lehn hört,<br />
att han ville Turdin härför till tjuvnad binda, svarade Klumb,<br />
att Lehn åtskilliga gånger därpå urgerat och frågat: Har<br />
icke Turdin stulit teglet? Och även, vi han sig för en 3-dalersplåt<br />
förlika låtit. Fast bättre hade varit, att Klumb härutinnan<br />
med honom gjort ett och således hela skulden in på<br />
Turdin deriverai När Lehn hörde detta, sade han det vara<br />
osanning. Klumb begärde då att få och fick även sin talan<br />
edeligen verificera. Då föregav Lehn, att Turdin tubbat både<br />
pigan och Klumben till slik bekännelse.<br />
Lehn åberopade en attest, som han erhållit av Herr Norman<br />
och dennes hustru. Enligt denna skulle Klumb i deras hus ha<br />
sagt, att Turdin stulit teglet. Häremot anförde Turdin, att<br />
Norman varit och då ännu var hans avundsman. Som bevis<br />
på ovänskapen anförde Turdin, att Lehn hade velat föregiva,<br />
att Turdin skulle hava stulit några stockar ifrån honom, vilket<br />
Norman sedan inberättat för konsistoriet. Enligt protokollsutdrag<br />
hade emellertid, enligt Turdin, denna beskyllning varit<br />
förklarad såsom utan vtlrde. Rätten synes ock hava delat<br />
Turdins mening, att intet vitsord kunde givas Norman.<br />
Ur det långa protokollet må ännu tvenne utdrag göras.<br />
Klumb tillspordes, på vilkens vägnar Lehn lämnat honom<br />
den nämnda plåten. Svaret blev, att Lehn därvid sagt: »Tag<br />
denne plåten i betalning för teglet, 0111 icke för min, så för<br />
conrectoris skull», varmed han också acqviescerat och aldrig<br />
efterfrågat, 0111 plåten var hans eller Turdins. Lehn tillfrågades<br />
om meningen med hans yttrande, att han hade Turdin
124 CORRECTOR TURDINS STRIDER.<br />
i säcken, ocli gav därvid ett undvikande svar: »Allenast jag<br />
tìnge rätt.» Rätten fann, att 3-dalers plåten gick jämnt upp<br />
emot teglets värde (efter (i mark för hundradet) och att denne<br />
varit given i betalning för teglet, men aldrig uti någon förlikning,<br />
samt befriade alldeles Turdin ifrån den grova beskyllningen,<br />
helst som han framför Lehn varit en redelig och rolig<br />
man; men Lehn, som för sin avog- och orolighet nogsamt<br />
funnes antecknad, sakfälldes till sina 40 mark.<br />
I sin klagoskrift av d. 21 maj 1(388 anförde Herr Turdin<br />
liera exempel på de obefogade klagomål, som Lehn framställt<br />
emot honom. Ett av dessa rörde en kålhage, som Lehns hustru<br />
och dräng sökt instänga av ett område, som ej tillhörde Lehns<br />
tomt. Turdin hade, enligt egen uppgift, med hövliga ord förbjudit<br />
dem detta, och han sade sig hoppas, att han däruti<br />
icke hade försett sig, sty den, som vill försvara sitt, förser sig<br />
icke, utan den, som vill mera intaga och som, när hans uppsåt<br />
icke får sin framgång, mig då hos min förman skamligen förskriver».<br />
Vidare ville han styrka sin äganderätt på följande<br />
sätt: »Jag kallar den tomt, som är nedanför min gård, min,<br />
emedan mitt härbärge där står.: Lehn hade ock, Turdin till<br />
försmädelse, skrivit, att lian därvid varit drucken, men därvid<br />
hade han såsom en osanningsman spart sanningen. »Nu kan<br />
den hedervärda rätten se Israels vrånghet», heter det vidare.<br />
»Han nyttjar min gärdsgård, genom min bekostnad uppsatt,<br />
till en kålhage, vaniti jag emot honom icke illa utan väl gör.<br />
Men Lehn är därmed icke benögder utan mig, för min välgärning<br />
till lön, ej allenast hos min förman illa utförer, utan<br />
ock inför den A-ärldsliga rätten citerar.»<br />
Två dagar senare förekom inför rådstugurätten åter ett mål<br />
härom. Därvid upplystes, att Herr Turdin år 1684 förhindrat<br />
honom att med sin gärdsgård komma ihop ined hans. Rätten<br />
skickade två rådmän att rannsaka härom, och när de återkommo,<br />
utläto de sig så, att Herr Turdin härutinnan varit<br />
något »vidrig», i det han sökt försvara det utom hans tompt<br />
var och lionom således ej tillhörde.
CORRECTOR TURDINS STRIDER. 125<br />
Den 8 maj 1688 agerade Per Turdin och Isr. Lehn såsom<br />
många gånger annars emot varandra för rätta. Därvid hlevo<br />
de befallda att taga avträde och gingo dâ ut i rådstugugången,<br />
växlandes ord med varandra. Ibland annat hade därvid<br />
Lehn sagt till conrectorn: »Want du mycket, Pelle?» Conrector<br />
svarade då: »Tu åsna! Jag är likväl en prästman;<br />
tu vore intet för god att giva mig min tillbörliga respekt!»<br />
Lehn löper därpå till rådstugudörren, viljandes gå in och<br />
sig besvära däröver, ' att han av conrector blev kallad åsna.<br />
Men rådman Höijer, som ock samma gång var i rådstugugången,<br />
steg till rådstugudörren, ryckte ut nyckeln och förmente<br />
honom således gå in rådstugan magistraten att bry, som då<br />
något förehade att diskutera. — Sedan hade Lehn d. 5 sept,<br />
s. å. för en sittande rätt skymfat Höijer, i det han utan respekt<br />
förkastat honom för hans beteende den 8 maj. Allt sedan<br />
Höijer då med vredesmod stött honom för bröstet, påstod sig<br />
Lehn lia känt sig opasslig, och skulle inom natt och år något<br />
dödligt åkomma, skulle Höijer svara till hans liv. Höijer<br />
besvärade sig över denna och flera andra invektiver, som Lehn<br />
rätten till olust och förtret omrörde, och rätten fällde honom<br />
till 40 marks böter.<br />
En dag i sept. 1687 hade Isr. Lehn kallat Herr Turdin och<br />
hans hustru med okvädinsord. Dessa vände sig då till borgmästaren,<br />
vilken skickade stadsvaktmästaren till Lehn att<br />
förmana honom till stillhet; eljest skulle han tagas i arrest.<br />
När stadstjänaren samma dag omkring kl. 4 e. m. framförde<br />
denna tillsägelse, hade Lehn på allmän gata och i mångas<br />
åhöro utropat och kallat Herr Turdin en stocke- och tegeltjuv<br />
samt hans hustru en hora. Två hustrur intygade, att han<br />
verkligen yttrat dessa ord, och själv nekade han icke heller<br />
därtill, men invände, att han ej direkte injur erat Herr Turdin<br />
och hans hustru, utan endast conditionaliter sagt, att Herr<br />
Turdin vore en tjuv och hans hustru en hora, till dess de<br />
kunde bevisa honom ha stulit en halvöre, vilket ock styrktes<br />
av vittnen. Lehn dömdes att böta 60 mark s. m. för sitt<br />
yttrande om Herr Turdin, varvid det höga beloppet motiveras
126 CORRECTOR TURDINS STRIDER.<br />
därmed, att Lehn efter vanan av idel malice laîderat honom<br />
till hans ära och existimation. För injurierna emot Tnrdins<br />
hustru fick han böta 6 mark s. m.<br />
Av allt att döma var Lehn en, även för Piteå-förhållandena,<br />
ovanligt stor bråkmakare, men så var icke heller Herr Turdin<br />
någon fridens man. Ehuru han för egen del hade sä många<br />
rättegångar, att hans processlystnad borde därav hava blivit<br />
tillfredsställd, inblandade han sig, åtminstone en gång, i ett<br />
mål, som alls icke vidkom honom.<br />
Rådman Johan Eriksson Höijer hade en dag fällt något<br />
ofördelaktigt yttrande om Israel Lehn i kapten Ertmans hus,<br />
och kaptenen hade därom givit Lehn en attest. Med innehållet<br />
i denna var rådmannen ej belåten och hade därför kallat kaptenen<br />
en osanningsman. Kaptenen stämde då rådmannen till<br />
rätta för detta yttrande. Då målet förekom den 21 maj 1688,<br />
infann sig också Herr Turdin, ehuru okallad, på rådstugan<br />
och blandade sig i saken. : iMecl ivrighet föll han parterna i<br />
talet», heter det, »och gjorde för rätten ett märkeligt oljud, så<br />
att man intet väl fatta kunde, vad han talte.» Han fick härför<br />
plikta 3 mark s. m.<br />
Som prov på Herr Turdins skrivsätt göra vi ett utdrag ur<br />
en inlaga av honom till rätten d. 21 maj 1688. Hans motståndare<br />
Lehn hade i en skrivelse till rådstugurätten gjort<br />
gällande, att det var Herr Turdin, som först brutit förlikningen<br />
av år 1681; i sin inlaga vill Herr Turdin visa, att det<br />
däremot var Lehn, som brustit härutinnan. En punkt i den<br />
långa skrivelsen handlar om ett lån av Turdins badstuga, och<br />
vi återgiva denna här fullständigt, ehuru med moderniserad<br />
stavning.<br />
Till oss kommer, heter det i Turdins skrift, glasmästarens<br />
piga och begär nyckelen till badstugan; min hustru svarar:<br />
»Thet gör jag icke, ty mitt malt vill efter två dagar till badstugan.<br />
Pigan svarar |: utan tvivel genom Lehns och glasmästarfolkets<br />
conspiration :| »Yi slcole allenast torka litet<br />
korn; sedan skole I strax få nyckelen igen.» Men märker icke
CORRECTOR TURDINS STRIDER. 127<br />
så vackert stycke. När de nyck eleu få, torka de icke korn,<br />
utan strax låna Israel badstugan. Yack ert av dem taga badstugun<br />
ifrån mig, den jag halv ägde, och den, som ingen V 2<br />
öre i den ägde, låna! När maltet ville till badstugun, sänder<br />
min hustru efter nyckelen, men får till svars, att Israel där<br />
sitt malt haver; tå stiger min hustru till Israel, honom vänligen<br />
beder, att hon nyckelen kunde bekomma, men Israel<br />
svarar mäkta spotskt åtskilliga gånger på min hustrus anmodan:<br />
»Nej, ingen nyckel får tu av mig.» Därför nödgas<br />
min hustru, på det maltet icke skulle fördärvas, lyfta dörren<br />
av hakan på mälteslavan, varigenom Israel icke en halvors<br />
värde skada skedde. Han hade själv nyckelen; därför fick<br />
han ansa sitt malt, som han bäst kunde; men om han säger,<br />
att hans malt blev igenom mitt malts torkande fördärvat,<br />
haver lian som ingen ärlig karl ljugit. Nu frågas, om den<br />
sig förser, som vill torka sitt malt i sin badstuga, på det det<br />
icke skall fördärvas, eller den, som badstugan icke tillhörer<br />
och likväl tillbjuder sådant att förvägra. Det lån, glasmästaren<br />
då gjorde, håller jag före vara ett orättmätigt lån, det jag<br />
med goda skäl kan bevisa, men det behöves intet, utan jag<br />
haver torkat mitt malt i min badstuga. Så långt Turdin.<br />
En piga Malin, som tjänade hos Turdins, när osämjan om<br />
badstugan uppstod, men sedan flyttat därifrån, framställde<br />
inför rätta saken på följande, ganska avvikande sätt. Skickad<br />
av sitt dåvarande husbondfolk, kom hon till Erik Olofsson<br />
glasmästare för att låna badstugan för att torka något malt.<br />
Glasmästarens hustru svarade då: »Jag kan henne intet mista,<br />
emedan jag haver själv något till att torka.» Men sonen Erik<br />
åter svarade: »Vi måste låna dem badstugun», vartill ock<br />
hustrun äntligen samtyckte och sade: »Så må det då denna<br />
gången ske.» Med detta svar gick pigan hem till sitt husbondfolk.<br />
Men glasmästarens hustru åtrade sig strax därefter<br />
och skickade efter badstugunyckeln, i det hon föregav sig skola<br />
torka litet korn; men sedan hade hon länt badstugan till Israel<br />
Lehn. När då Herr Turdins malt bars till badstugan,<br />
gick ock hans hustru själv med. Men efter badstugan var
128 CORRECTOR TURDINS STRIDER,<br />
igenläst och hon intet efter loven kunde bekomma nyckelen,<br />
sparkade hon på dörren, så att denna tillika med gåten föll<br />
in på golvet.<br />
Rätten fann båda parterna vällande till denna oredan, glasmästarens<br />
hustru, emedan hon länt twem ett (en och samma<br />
sak till två), och Turdins hustru, emedan hon brutit badstugudörren.<br />
Men emedan detta â båda sidor var gjort av enfaldighet<br />
jämväl deras män oveterligt, så förskonades de med<br />
att vardera giva till kyrkan 2 daler s. m. Detta skedde den<br />
6 sept. 1 (»88.<br />
En av Lelms grannar var f. d. borgmästaren Johan Johansson,<br />
men med grannsämjan var det även på det hållet som<br />
det kunde. Den 25 jan. 168(5 besvärade sig denne över Lehns<br />
förhållande emot honom, i ty att Lehn förtalt honom på åtskilliga<br />
ställen samt undsagt och hotat honom. Och emedan då<br />
tillstundade en stor högtid, begärde borgmästaren, att han<br />
måtte få njuta julefrid. Johan Johanssons förteckning på<br />
Lehns förseelser emot honom omfattar fem punkter. Enligt<br />
en av dessa skulle Lehn på honom dragit »vrång öga» år och<br />
dag. Lehns egen hustru hade ock hos M:r Peders hustru<br />
beklagat sig över huru Lehn hotat henne och andra. Av<br />
detta hade M:r Peders hustru fått orsak att varna Johan Johansson<br />
genom dennes hustru och säga f. d. borgmästaren,<br />
att han skulle A 7 akta sig för Lehn. ÄA r en hos conrectorem<br />
Herr Per Turdin hade Lehn förtalt honom.<br />
Så fort conrectorn nämndes, blev han aA' r ätten efterskickad.<br />
Lehn sade sig emellertid icke akta honom, efter Turdin vore<br />
hans avundsman. Lehn hade enligt egen uppgift tvä gånger<br />
citerat honom, utan att conrector comparerat. — Herr Turdia<br />
kom emellertid genast för rätta och berättade åtskilligt om<br />
Lehns förhållande emot honom och andra.<br />
Lehn hade haft en pant hos Turdin; »vad det A 7 ar, är dem<br />
emellan», heter det litet hemlighetsfullt. En dag sänder Lehn<br />
sin piga till conrectorem med en plåt med begäran, att Turdin<br />
ville A'äxla denna samt taga sina penningar igen men ock åter<br />
j
CONRECTOR TURDÏXS STRIDER 129<br />
ställa panten. Men som' Turdin ej var med lösa penningar<br />
stadder, fick pigan gå hem med det svaret. En liten stund<br />
därefter kommer Lehn själv, har med sig penningar, löser<br />
panten och sätter sig ned. Herr Turdin tager upp ett eller<br />
två stop öl, och så begynna de tala om de oxar, som konfiskerats<br />
i Skellefteå socken efter Ivåge marknad, 1 och Lehn<br />
1 Ilärme 1 syftas på en händelse, som på sin tid väckte stort uppseende. På<br />
Kåge marknad liade påtingats och 14 dagar efter denna av rådmannen i Umeå<br />
Peder Matsson för landshövding Hans A. Ivruses räkning hemma hämtats 5<br />
oxar och 17 getter. Men då Piteå borgare enligt sina privilegier hade uteslutande<br />
rätt till handel med allmogen i socknarna Piteå, Skellefteå och Burträsk,<br />
sågo de häri ett intrång av Umeå-borna, helst som de köpta oxarna drevos till<br />
Umeå. Visserligen upplystes det senare av dem, som förde oxarne, att do voro<br />
landshövdingens egendom, men Piteå-borna trodde detta vara en dikt för att<br />
ursäkta den olaga handeln och läto konfiskera djuren. Don 27 aug. 1685 antecknas<br />
detta såsom »nyligen» skett, och rådmännen Enok Claesson och Hans<br />
Larsson Bergh samt stadstjänaren Israel Lehn ansågos vara upphovet till denna<br />
»oredan». Av utsedda män värderades oxarne till 77 dalor k. m. och bockarna<br />
till 34 daler. Av dessa penningar skulle tull och accis genast erläggas till<br />
staden, men det övriga skulle få innestå hos de borgare, som efter konfiskationen<br />
köpt djuren. Av dessa hade f. d. borgmästaren Johan Johansson för 24<br />
daler förvärvat sig det dyraste, nämligen en stor, hvit oxe.<br />
Ej belåten härmed, återfordrade landshövdingen kreaturen av borgarne, men<br />
dessa vägrade. Han klagade då hos konungen, och d. 3 mars 1686 upplästes<br />
på Piteå rådstuga ett kungl. brev, vari begärdes förklaring rörande konfiskeringen.<br />
Nu torde man i Piteå börjat bliva litet bekymrad. En vecka senare<br />
begär Hans Larsson Bergh avsked från sin rådmanstjänst, förebärande sin<br />
ålder och sina bräckligheter som orsak, och f. d. borgmästaren Johan Johansson,<br />
som köpt den bästa oxen, föreslår jämte en annan å samtliga borgerskapets<br />
vägnar, att man skulle företaga nytt val au rådmän i stället för de<br />
förutvarande, emedan dessa emot borgerskapets vilja och samtycke börjat en<br />
»onödig aktion» emot sin landshövding. Be klandrade rådmännen uppstcgo<br />
därvid och togo sitt avträde ifrån rätten, varefter nya genast valdes i deras<br />
ställe. Bot är på den ändrade ställning, vilken Johan Johansson i denna sak<br />
nu intog, som Lehn här syftar.<br />
Slutet på historien om denna konfiskation är i allra största korthet följande:<br />
Som rådman Anders Svensson verkställt densamma, hade landshövdingen<br />
genom skrivelse ålagt honom att framföra oxarne till Umeå, sedan staden först<br />
lösgivit dem. Borgerskapet svarade emellertid, att allt skett efter allas deras<br />
samtycke, och vägrade att utlämna dem. Senare förspordes det, att landshövdingen<br />
ämnade utpanta oxarnas värde av den nyss nämnda rådmannen; men<br />
då sammankommo borgarna och beslöto att förhindra detta. Till den ändan<br />
utvalde do åtta män, däribland I. Lehn, som å stadens vägnar skulle utföra<br />
deras beslut. Och det gjorde do till stadsbornas fulla belåtenhet. När häradsskrivaren<br />
Maijman kom och med läns-, tolv- och fjärdingsmän ville verkställa<br />
exekutionen lios rådman Anders Svensson, »avvärjde» dessa detta, så att häradsskrivaren<br />
med sina biträden måste avresa med oförrättat ärende. Det enda,<br />
som han kunde uträtta, var att sätta ett utanlås för rådmannens sjöbod, vari<br />
hans lösa egendom var förvarad. Borgarne berömde ock sina ombud för det<br />
de därvid sig väl och hövligen comporterat cch ingen av landshövdingens ut-<br />
10—140303. Nord lander, Norrländskt <strong>skolliv</strong>.
130 CORRECTOR TURDINS STRIDER.<br />
frågar, vi borgmästaren Johan Johansson slmile sig därifrån<br />
avsöndra. »Efter han det gjort», sade Lehn, »behöves ej lita<br />
honom till eller rådfråga om något.» Conrectorn ville nn, såsom<br />
han berättade, gärna avstyra sådant tal men kunde ej.<br />
I stället framhärdade Lehn med sitt tal och sade, att Johan<br />
Johansson droge största handeln under sig, efter han hade<br />
brodern och åtskilliga svågrar och drängar, som åstadkomme<br />
stor oreda i lappmarken. Men så skulle han ock skatta därefter<br />
näst efter tullnären, hade Lehn menat.<br />
När nu Lehn hörde detta vittnesmål, stiger han på dörren<br />
i tingssalen och »säger sig intet akta». Detta upptog Johan<br />
Johansson som sidvördnad emot rätten och ville ha det till<br />
protokollet antecknat. »Israel Lehn vände sig om, kom springandes<br />
till bordet,. ursäktandes sig och sade sig ej mena rätten<br />
utan såsom tillförne: »Jag aktar intet Herr Peder, vad han vittnar,<br />
ty han är min avundsman.» Även förklarade han, att han<br />
icke ville svara muntligen, utan ville göra det skriftligen, när<br />
han finge borgmästarens inlagor. Då Johan Johansson härvid<br />
anmärker, att han haft dem färdiga ett helt år, »springer Lehn<br />
av och an, stundom på dörren och stundom till bordet etc.»<br />
Herr Turdin vittnade vidare, att Lehn sagt: »Sker intet<br />
detta, skall ställas på hans gård ett evigt krig. Jag har<br />
skickade med ord eller gärning injurerat, änskönt liiiradsskrivarcn i den punkten<br />
lämnat landshövdingen annat besked. Det på boddörren satta utanlåsct<br />
hade emellertid Lehn på Enok Claessons befallning slagit sönder och kastat<br />
sin kos pä isen. Till sin ursäkt anförde Lehn dessutom, att rådmannens hustru<br />
gick havande och på fallando fot, varför hon behövde några viktualieporsedlar<br />
ur boden till sitt och sitt tjänstefolks uppehälle.<br />
Genom hovrättens utslag av d. 30 juni 1G88 dömdes do två såsom upphovsmän<br />
utpekade rådmännen och andra av borgerskapet att för sitt otillbörlig"<br />
förhållande och för sin stora sidvördnad emot sin landshövding hos denne göra<br />
avbön. Ehuru rätten haft fog och orsak att dem med tillbörlig näpst anso,<br />
hade den av särdeles konsidorationer stannat vid denna milda dom. Vid hovrättens<br />
överläggning framhölls bl. a. att fel ock voro begångna å landshövdingens<br />
sida: oxarna voro köpta på stadens gebit, och den, som förde deni><br />
hade ej farit rätta vägen utan bredvid >i buskarna», varigenom han gjort sig<br />
misstänkt. Även anmärktes det, att landshövdingen i en och samma perso»<br />
varit relis (brottslig), när han köpte oxarne i strid mod stadens privilegier?<br />
actor (åklagare), när han begärde dem igen, och executor, när han bcfalldo.<br />
att de skulle tagas igen. Det var, som man sade, galenskap på båda sidor.<br />
Detta förklarar nog, varför domen oj blev hårdare.
CONRECTOR TURDINS STRIDER.<br />
131<br />
svärdet, och bliver det intet förr, skall [det] ske i lappmarksvägen,<br />
1 varest antingen lian eller 'magen skall akta sig, ty ingendera<br />
är ännu edsvuren borgare.»<br />
Härvid submitterade sig Lehn ifrån rätten och bad conrectorem<br />
hålla mun pä sig och hellre gå till Samuel Smed och<br />
tala med honom om teglet, helst efter han förlikt honom med<br />
en 3-dalers plåt. Härmed syftas på det tegel, som Herr<br />
Turdin enligt Lelms påstående skulle hava stulit, ehuru han<br />
nedtystat saken. Vid denna hänsyftning blev conrectorn tydligen<br />
mycket ond; protokollet antecknar, att han kallar Lehn<br />
tjuv och skälm, till dess han det skulle bevisa så sant vara;<br />
därhos sade han, att Lehn skulle för en sådan se ut.<br />
Bland Johan J ohanssons anklagelser mot Lehn var ock den,<br />
att Lehn skulle beskyllt borgmästaren och häradshövdingen<br />
för oärlighet. När Luleå kompani exercerades i Piteå, hade<br />
dessa till det spenderat 7 kannor brännvin, men sedan hade<br />
de, enligt hans påstående, fört detta på staden. Äntligen lydde<br />
en anklagelse så, att Johan Johansson skulle i lappmarken<br />
ofta suttit »bredvid tingets, varmed ginge allt orätt till.<br />
Rätten lät tydligen mildhet råda och nöjde sig med att<br />
tilldela Lehn en varning. Men emedan den ljuvliga juletiden<br />
och vår Herre Jesu Kristi födelse tillstundade, då var och en<br />
borde och ville vara fredig, tog den borgmästaren och hans<br />
hustru, hans niåg och dennes hustru samt borgmästarens legofolk<br />
i Iv. M:ts hägn och beskydd.<br />
Året 1G88 hade för Per Turdin varit synnerligen oroligt. Men<br />
den följande tiden blev så mycket lugnare. Landshövdingen<br />
Gotthard Strijk bevistade år 1689 d. 14 ang. en allmän råd<br />
1 På borgarnes resor till och frän marknaderna i lappmarken gick det merendels<br />
livligt till, ty da pokuleradcs ofta grundligt och då gjordes även gamla<br />
mellanhavandcn upp och det helst handgripligen. Yid ett sådant tillfälle synes<br />
Lehn i bvn Gråträsk ha förgått sig emot Johan Johansson, ty denne erinrar<br />
under denna rättogång honom om, liuru han där uppfört sig. — Även på<br />
häradsskrivaren Maijmans bröllop hade Lehn skickat sig illa och överfallit<br />
Johan Johansson med förtretliga ord. När så två personer leddo honom ut<br />
därifrån och Lclin kom på Vastansunds gärde, drog han ut kniven och det<br />
mot borgmästaren, som denne förmodade.
132 CONRECTOR TURDINS STRIDER.<br />
stuga i Piteå, ocli detta tillfälle begagnade I. Lehn till att<br />
framlämna en klagoskrift över borgmästare och råd i staden.<br />
Uti saken mellan honom och conrectorem hade, sade han, hans<br />
skäl och vittnen ej behörigen blivit hörda och upptagna. Han<br />
begärde därför ny rannsakning. Till svar härpå uppläste<br />
borgmästaren protokollet om Lehns sak och därjämte några<br />
förnäma mäns skrifter och bevis angående Lehns förhållande<br />
emot en och annan. Efter noga efterfrågan och underrättelse<br />
förklarade landshövdingen, att Lehn hade intet vidare att tala<br />
härå, utan skulle det förbliva vid magistratens slut och dom.<br />
Från det straff, som hans oskäliga klagan hade förtjänt, förskonades<br />
han, men han fick en allvarlig förmaning att därefter<br />
innehålla med sådant oväsen och insolentier. Eljest<br />
skulle han slutas ur staden.<br />
Detta var ord och inga visor. Också synes Lehns oroliga<br />
sinne hava lugnats härav, ty efter detta så gott som försvinner<br />
hans namn ur domboken. Kommer så till, att hans ekonomiska<br />
ställning synes under årens lopp blivit mindre god, så<br />
kan man förstå, att han hade varken lust eller råd att på det<br />
gamla viset agera inför rätta och ådraga sig dryga böter. Så<br />
väl Turdin som andra stadsbor fingo efter detta vara i fred<br />
för honom. På samma gång som Lehn upphör ock konrektorn<br />
att skylta i domböckerna, vilket visar, att det verkligen<br />
var Lehn, som var roten och upphovet till dessa ständiga<br />
och förbittrade rättegångar. Slutet på det hela talar till förmån<br />
för conrectorn.<br />
Trots alla sina rättegångar synes Turdin ej stått illa anskriven<br />
hos sina förmän i Härnösand. När Arnäs pastorat<br />
var ledigt år 1(193, föreslogs han därtill av en konsistoriemedlem,<br />
och en annan understödde förslaget men med den<br />
motiveringen, att Turdin bleve överflödig i Piteå, då landshövdingen<br />
sökte transportera trivialskolan ifrån Piteå till<br />
Umeå. Ordföranden var dock icke med om förslaget: dels<br />
var det ingen fara med skolan, dels var Turdin för gammal<br />
till pastor. Att han av någon annan anledning skulle vara<br />
olämplig, nämnes icke.<br />
.J
COX HECTOR TURDINS STRIDER. 133<br />
Konsistoriet hedrade honom till och med med förtroendeuppdrag.<br />
På en synod i Härnösand i januari år lt>94 beslöts,<br />
att ena året skulle sådan hållas där i staden och året därpå<br />
i Västerbotten. Till orator på synoden i detta landskap påföljande<br />
år utsågs Turdin; bland opponenterna nämnes Dn.<br />
Joannes Biörn, picdagogus i Tornea. — Enligt Hülphers dog<br />
Turdin år 1693. Hans änka, Elisabet Burman, nämnes 1707,<br />
då hon sålde sin gård till en borgare för 290 daler k. ni.
S. Kollegerna Staplian Dalijn ocli Mårten<br />
Beckman.<br />
Det är icke blott skolans inspektor och de båda rektorerna,<br />
som titt och ofta nämnas i domböckerna; detta var ock fallet<br />
med flera av kollegerna. Redan förut ha vi omtalat, huruledes<br />
Herr Staphan Dalijn rörande en hund hade en rättegång,<br />
som i domarens ögon var alldeles onödig, och huruledes han<br />
på ett gästabud svart förolämpade en borgarhustru. Men det<br />
var ej slut härmed.<br />
Dalin hade en svåger, som hette Johan och var av den redan<br />
omtalade och ännu i våra dagar kvarlevande släkten<br />
Klumb. Liksom de flesta lärarne hade även Herr Staphan<br />
jord, och av någon anledning hade han till svågern pantsatt<br />
några ägor. Men det gick här som så ofta eljest: man lånar<br />
en vän och får igen av en ovän. När Staphan sedan inlöste<br />
sin pant, fordrade svågern betalning för arbete, som han hade<br />
nedlagt på jorden. Härav blev tingssak, och rätten tilldömde<br />
år 1685 Ivlumben 47s daler k. m., och därmed skulle ock all<br />
övrig pryetention vara upphäven.<br />
Men de hade även andra mellanhavanden. Ivlumben hade<br />
beskyllt Herr Staphans hustru för att ha rövat eller stulit<br />
ifrån honom en ängeslott, och om den saken måste man även<br />
inför rätta. Kollegans hustru nekade emellertid härtill, och<br />
då några vittnen ej funnos, kunde rätten ingenting göra åt<br />
saken, utan med den nyss nämnda domen skulle även detta<br />
målet vara avslutat.<br />
I nov. 1682 hade Herr Staphan att inför rätta svara en<br />
borgares hustru. I en sedel (= brev) hade han skrivit till
KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN. 135<br />
Östen Christierssons hustru Margeta Jöns doter och tillvitat<br />
henne, det hon i hans hus skulle ha sagt, att hon ombeflitat<br />
sig att förgöra sin livsfrukt. Då borgaren var borta på resa<br />
till Stockholm, stämde hustrun sj älv kollegan härför för rätta.<br />
Denne förklarade därvid, att han icke skrivit detta henne till<br />
någon prejudis, utan allenast för att varna henne och förmana<br />
henne att avstå med sådana ord. Rätten uppsköt målet till<br />
hennes mans hemkomst, helst som det angick konsistorium<br />
och borgmästaren ville consulera med prosten. I dec. var borgaren<br />
hemkommen, och då övertog han sin hustrus sak. Först<br />
skulle Herr Staphan i Erik Olofssons lui s ha överfallit Östens<br />
hustru med skällsord, kallat henne »Skam — etc. Tyff» och<br />
sedan dagen därpå skrivit den nämnda sedeln. När målet nu<br />
skulle företagas, hade emellertid svaranden absenterat sig,<br />
varför stadstjänaren sändes till honom för att anmoda honom<br />
att komma upp och försvara sig emot sin vederparts käromål.<br />
Herr Staphan nekade dock att göra detta personligen; men<br />
hade Östen insinuerat något skriftligt i rätten, skulle han ock<br />
skrifteligen svara. Tillfrågad, om han hade något skriftligt,<br />
svarade Östen nej; han skulle och ville munti igen utföra denna<br />
sak. Stadstjänaren skickades då för andra gången till Herr<br />
Staphan med tillsägelse att komma och sin sak muntligen<br />
förfäkta. Men Staphan nekade åter. Då skickades både notarien<br />
och stadstjänaren till honom med befallning, att han<br />
till det ringaste skulle bevisa rätten den äran och komma på<br />
rådhuset till svars. Men Herr Staphan nekade framgent, först<br />
emedan hans förman ej visste därav, och sedan emedan han<br />
ej vore lagligen citerad, nämligen av en prästman och en rådman<br />
eller annan hederlig borgare, vilket dock skulle hava<br />
skett, då han ock lovat att comparera. För rättens förakt<br />
fick kollegan böta 40 mark, och saken skulle stå honom lika<br />
öppen. Huru det sedan gick med själva huvudsaken, känna<br />
vi icke.<br />
Hiilphers säger om Dalin, att han var en »orolig» man, och<br />
det omdömet rättfärdigas till fullo redan av vad vi här på
136 KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCII MÅRTEN BECKMAN.<br />
skilda ställen meddelat om honom, men ytterligare av vad<br />
som berättas om honom senare.<br />
Kommen ifrån Piteå till Burträsk i egenskap av komminister,<br />
råkade han i delo med pastorn därstädes D:nus Isr.<br />
Stecksenius. I ang. 1693 hölls därom rannsakning av prosten<br />
Ericus Finur i Skellefteå. Pastor klagade, att Dalin l:o på<br />
predikstolen ropat, att djävulen har upphetsat en hund emot<br />
sig (honom), och kommer alltså hela hundhopen emot honom<br />
skällandes; 2:o försummat göra gudstjänsten på en lördag,<br />
ehuru hela allmogen kom tillstädes, när det ringde l:a gången;<br />
3:o att han, när han om söndagsmorgonen kom tillstädes att<br />
examinera Catechismum, gjort det med största förargelse.<br />
När t. ex. bonden Anders Persson i Bygdeträsk läst 8:e budet,<br />
begynte Herr Staphan säga, huru Anders gjort efter det budet,<br />
fick så honom i håret och rev honom två gånger, knubbade<br />
honom med nävan, vred hans näsa, så att blodet strömmade<br />
efter; sedan tog han honom i handen, ledde honom ut på<br />
kyrkogården och satte honom själv i st ocken, vilket allt styrktes<br />
med en av sju bönder i Burträsk given attest; 4:o enligt<br />
klagoskrift av Anders Eriksson i Bobyn hade Herr Staphan,<br />
samma dag, som mannen var till Herrans nattvard, kallat honom<br />
en otacksam hund och sagt sig skola sätta honom på<br />
pliktpallen; vidare hade han bett honom köra ut de andra<br />
hundarne. av kyrkan, efter han var spögubbe och hade sådant<br />
kall. Äntligen hade Dalin, när han examinerade det 8:de<br />
budet, ropat honom under ögonen, att han var en ljugare och<br />
såsom en sådan borde härnäst lära det budet; 5:o till Lars<br />
Andersson i samma by hade han under absolutionen och skriftni<br />
ngen sagt: J)u är så uppstudsad av djävulen, och fånen<br />
har så kiust tin x3ron, att du vittnar orätt emot predikanten<br />
och går till skrift och icke bedes före: kanske du får fånen i<br />
bröstet.5 Vid förhör av katekesen hade Dalin sagt till honom:<br />
»Du skall böta 60 daler och sitta i fängelse och spisas med<br />
vatten och bröd.»<br />
Konsistoriet hade kallat de båda tvistande prästerna till<br />
ett prästmöte i Härnösand, men stämningen kom dem för sent
KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN. 137<br />
tillhanda eller två dagar efter det mötet var hållet. De blevo<br />
därför kallade till konsistorieförhör, och d. 14 febr. 1694 inställde<br />
sig- Herr Staphan. Denne förklarade sig oskyldigt angripen,<br />
och på tillfrågan, om han genom sina »nagelstickande<br />
predikningar» givit anledning till oenigheten, svarade han nej;<br />
han hade predikat, som om han verbotim följt en postilla<br />
(postillant). Sedan frågade superintendenten, om de ödelagt<br />
brännvinskrogen i Burträsk, vartill Herr Staphan svarade, att<br />
sedan aktionen begyntes mellan pastor och honom, hade pastorskan<br />
var lördagsafton låtit utbära en tunna öl åt dem, som<br />
höllo med pastorn.<br />
Fyra dagar senare var ock pastor kommen till Härnösand,<br />
och då blev det ett både långvarigt, allvarligt och grundligt<br />
förhör, om vilket vi här endast kunna lämna några antydningar.<br />
Först rannsakades rörande pastors nyss nämnda anklagelser<br />
eller om de insolentier, som Dalin hösten därförut<br />
skulle ha begått. Dalin bemötte dem sålunda:<br />
Pankt 1. (Om den hetsade hunden.) Detta tal hade pastorn, såsom<br />
han själv förklarade, tagit åt sig, emedan han då låg i träta<br />
med Dalin. Men detta var alldeles orätt, påstod denne. På Simonis<br />
et Judas dag hade Dalin på predikstolen talat om världens hat<br />
och förföljelse. Därvid följande Tertulliani och Augustini<br />
språk och anledning, hade han sagt: »Så går ock nu till:<br />
när en begynner hata och förfölja sin lärare, kan han ock<br />
komma andra därtill såsom en hund : när han begynner skälla,<br />
kan han ock komma andra därtill.» Att han angripit något<br />
stånd, vore idel calumniœ och osanning.<br />
Punivi 2. (Om den försummade gudstjänsten.) Aldrig mera<br />
än den gången hade Dalin försummat gudstjänsten, och då<br />
hade det skett för den svaga isens skull, som han och hans<br />
grannar skulle övergå. Därpå hade han ock attest.<br />
Punkt 3. (Misshandel av Anders Persson.) Dalin bestred<br />
varje misshandel av Anders Persson. Honom hade han aldrig<br />
överfallit eller slagit i kyrkan under examine catechetico.<br />
Därpå hade han flera bönders attest.<br />
Panici 4. (Om skymford och hotelse.) Även Anders Eriks
188 KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCII MÅRTEN BECKMAN.<br />
sons klagan var obefogad. Denne hade efter allmogens begäran<br />
kommit till Dalin och bett honom att hålla predikan<br />
på måndagen, så att bönderna kunde lisas (befrias) på S.<br />
Jacobi dag, som inföll i den veckan. Därvid hade Anders<br />
uppvisat allmogens sedel, som var ställd till pastorn. Med<br />
anledning därav hade Dalin sagt: »Den är icke mig tillskriven,<br />
utan du går på bespejeri; och mig står intet att disponera<br />
om predikan utan kyrkoherden. Då förevitade bonden<br />
Herr Staphan, att han skulle hålla en obillig räkning med<br />
kyrkoherden, varvid Staphan svarade: »Ditt ämbete är att<br />
köra lit hundar av kyrkan och sätta fram horpallen, när så<br />
behöves (efter han är spögubbe), men icke att göra räkning<br />
mellan mig och kyrkoherden.»<br />
Punkt 5. (Lars Anderssons besA^är.) Efter Herr Staphan<br />
så hårt skriftat, hade Lars ej torts gå till skrift enligt besvärsskriften.<br />
Saken förklarades av Dalin på följande sätt:<br />
Lars tillika med 100 personer voro till skrift d. 23 april året<br />
därförut om en lördag, men om söndagen gick han intet fram<br />
till duken. Detta hade Dalin ogillat, men han hade icke angripit<br />
något stånd eller nämnt någon vid namn; då talte han<br />
också ej allenast om falskt vittnesbörd och lögn, utan ock om<br />
andra flera synder efter 10 Guds buds anledning.<br />
Pastor Stecksenius hade ock några andra klagomål emot<br />
Dalin. Så anklagade han denne för olydnad. Pastor hade<br />
nämligen låtit genom klockaren tillsäga honom, att han ej<br />
skulle slå för mycket vin i kalken, men då hade Dalin svarat:<br />
»Jag gör, som jag vill.» Själv sade Dalin sig ha sagt: »Jag<br />
vet väl, vad jag härtill skall göra och slå i.» Pastor hade<br />
vidare förehållit Dalin att vörda sin pastor såsom sin förman,<br />
men då hade Dalin svarat: »Biskopen är min förman»,<br />
Praesul yttrade härvid: »Det är oss fast okärt och otjänligt<br />
att hava sådana discurser i en offentlig socknestuga. Det är<br />
sant, jag är hans och andras förman; dock bör pastor njuta<br />
sin respekt och heder.» Vidare hade Dalin lipat åt sin kyrkoherde<br />
på kyrkogården, när ett lik begrovs; men detta vore<br />
berättat av ovänner, sade Dalin, och han hade aldrig sådant gjort.
KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN. 139<br />
Vid förhöret föredrogs en med socknens sigill försedd klagoskrift<br />
emot Dalin, som insänts till konsistorium och med<br />
vilken avsågs ingenting mindre än att klaga bort komministern.<br />
Om denna påstod Dalin, att endast 7 personer ropat och samtyckt<br />
till densamma. Habes testimonium (har du intyg därom)?<br />
sporde Prœsul: Sa var för honom sagt, blev svarat.<br />
Prœsul ålade då Dalin att skaffa sig skriftlig attest därpå.<br />
Mela församlingen törs ej giva någon», svarade Dalin. »Veni<br />
nekar?» sporde härvid pastor.<br />
Kyrkoherden och komministern hade några ouppgjorda räkenskaper<br />
sinsemellan. Differensen var ej större än 20 à 30<br />
daler, men ändock uppstod därom stor oenighet, klagomål och<br />
träta. Även församlingen hade lagt sig i saken och i sin<br />
skrift anklagat Dalin för att ha lämnat pastor en räkning, som<br />
icke var riktig. Orsaken till denna inblandning var den, att<br />
pastor i sockenstugan sagt, att räkningen var obillig samt, enligt<br />
eget medgivande, låtit kalla Dalin till räkning i församlingens<br />
närvaro, och denna kallelse hade skett — från predikstolen,<br />
ett handlingssätt, som biskopen karakteriserade såsom<br />
rätt oanständigt. Räkningen skulle efter pastors tillkännagivande<br />
ske i sockenstugan samma dag efter predikan. Men<br />
därav blev intet, ty Dalin hade icke räkningarna med sig och<br />
kunde icke heller så hastigt gå hem efter dem, emedan hans<br />
bostad låg ett stycke därifrån. Han infann sig emellertid i<br />
sockenstugan utan att dock där göra upp sitt mellanhavande<br />
med pastor. Detta vann biskopens fulla gillande, ty eljest<br />
hade Dalin gjort sig skyldig till sabbatsbrott. I sockenstugan<br />
hade Dalin enligt samma anklagelseskrift varit »rasande».<br />
Pastor förklarade nu detta så, att han lopp, sticken och onder,<br />
utur sockenstugan. Prœsul: »Varför gjorde Dalin det?» — Respondit<br />
Dalin, att pastor kallade sig (honom) ljugare. Pastor:<br />
Bevisa det! — Respondit Dalin: Att hela församlingen det<br />
hört. —<br />
Av allmogens många klagomål förbigå vi åtskilliga och anteckna<br />
blott följande: att Dalin sagt, att pastor skulle akta<br />
sig, att icke han (Dalin) »stryker kappan av honom», vartill
140 KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN.<br />
han dock nekade; att Dalin predikat hårt över det
KOLLEGERNA STAPHAN DALIJX OCH MÅRTEN BECKMAN. 141<br />
icke stå till vid sanningen. Till sist kom mannen med några<br />
bestämda uppgifter. På en storböndag hade Dalin slagit Erik<br />
Andersson i Långvattnet, och Christiern i Abyn lät han aldrig<br />
vara i fred utan trätte på honom. Dalin svarade, att, om han<br />
trätt på honom, så hade mannen gjort något stort skälmstycke,<br />
flyttat råmärke i åker ock äng eller, såsom hänt en gång,<br />
tagit en lagskrinda hö på hans äng. Vidare hade Dalin bamiat<br />
Lars Andersson i Bolbyn så, att denne så när kommit från<br />
vettet. Dalin svarade, att mannen visserligen gått till skrift<br />
men sedan ej till nattvarden.<br />
Herr Staphan hade i tvenne skrifter till konsistorium givit<br />
sina klagomål emot pastorn till känna. De innehöllo i huvudsak<br />
följande:<br />
Pastor och hans hustru hade honom förolämpat och stämplat<br />
efter lians välfärd, vilket han ville bevisa därmed, att de ville<br />
förhålla honom hans förtjänta lön; att pastoris hustru sagt<br />
sig skola piska honom, vilket löjtnant Nymans hustru berättat;<br />
att pastorskan kallat Dalin Daleoxe 1 och hans hustru<br />
Lapplcutta, vilket pastor dock alldeles förnekar. Dalin invände:<br />
Nils Nilsson i Bygdeträsk skall det vittna och besanna,<br />
men törs icke det göra, att han icke må bliva utskjuten<br />
av synagogo. Yidare skulle pastor ha förskrivit Dalin till<br />
landshövdingen, och hans hustru hade i pastors och klockarens<br />
frånvaro kommenderat om ringningen. Han hade ock beskyllt<br />
henne för otidigt drickande och hennes man för att ha önskat<br />
honom (Dalin) 49 djävlar. Denna Sista beskyllning torde<br />
emellertid varit obefogad. Länsmannen hade hört kyrkoherden<br />
och hans hustru träta med Dalins hustru i kyrkohärbärget<br />
om lönen, och därvid hade 49 daler nämnts, men icke<br />
lika många djävlar. En klagopunkt lydde så, att pastor icke<br />
tillät sin komminister att giva honom nattvarden utan brukade<br />
därtill Herr Hans Finur, komminister i Skellefteå. Pastor<br />
angav som skäl härför, att Dalin skämt hans hustru. »Vore<br />
I ovänner då?» sporde biskopen. »Ja», blev svaret. »Det var<br />
1 Öknamnet syftar troligen därpå, att DaJén var född i Härjedalen. Var<br />
hans hustru frän -Lappland?
142 KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN.<br />
icke vackert», fortsatte biskopen, »att gå till Herrans nattvard<br />
oförsonter med sin nästa och ganska oanständigt att därvid<br />
bruka en extraneo (en utomstående) framför sin kaplan och<br />
medarbetare. Pastor upplyste emellertid, att Herr Hans icke<br />
var enkannerligen ditkallad för den saken, utan han hade<br />
kommit dit för att hälsa på sin svärmor, och då hade kyrkoherden<br />
anmodat honom att giva sig och hustrun nattvarden.<br />
— Ett klagomål lydde så, att pastor tålt, att hans<br />
åhörare gått druckna till kyrkan; men pastor bestred det:<br />
han hade ej tålt det, om han blivit det varse. Utom det<br />
nämnda öknamnet hade Dalin av pastorskan även fått andra,<br />
nämligen porthund, skamhund, fähund och bälghund, och pastor<br />
hade dikterat det brev, som församlingen skrivit till konsistorium<br />
om Dalin. Pastor nekade- ej till denna sista beskyllning<br />
men sade, att det skett, emedan det var församlingens<br />
enhälliga mening att notificera Dalins orolighet.<br />
När förhöret avslutats och konsistorium höll överläggning,<br />
tyckte alla konsistoriales väl vara, att pastor och komminister<br />
kunde förlikas, vilket blev enhälligt slutet. Men vars och<br />
ens fel uppsattes och ställdes dem under ögonen. Pastor Stecksenio<br />
låg det till last: att han av predikstolen stämt sin komminister<br />
sig till privat räkning, det en grov ting är; att han<br />
skulle så förakta sin medarbetare, att han icke tillät honom<br />
sig och sin hustru kommunicera med Herrans nattvard utan<br />
tog en främmande; att han tog sig före att på en sabbatsdag<br />
hålla räkning; att pastor förmanas att styra sin hustru, att<br />
hon ingen förargelse därefter måtte åstadkomma; att avlägga<br />
krögeri och gå i kyrkan under Catechismi examine. Pastor<br />
inkallades och fick för dessa fel ett hart tilltal, varpå han på<br />
sin sida lovade bättring. Dock sade han sig högst förtryta,<br />
att hans komminister förtalar honom i socknen. Herr Praisul:<br />
»Han skall ock få sin tillbörliga näpst.»<br />
Sedan föreställdes komministern dessa fel: att han ej givit<br />
pastor skyldig vördnad, vilket bevisas av predikans utlysande pä<br />
måndagen utan kommunikation, då han ville låta begrava sina<br />
barn ; utan pastoris vetskap tager böter av dem, som sig ifrån
KOLLEGERNA STAIMI AX DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN. 143<br />
Catechismi examine absentera, gått sticken utnr socknestugan;<br />
att kan innehåller med sina nagelstickande predikningar och<br />
att fulminera på sina ovänner, dock förtager ingen predika<br />
lagen, allenast det sker med saktmodighet och lärdom, såsom<br />
Paulus lärer; beskyller, att pastor drager församlingen till<br />
helvetis genom sina predikningar. Herr Stephan inkallades,<br />
då ock honom hans fula och grova fel föreställdes med en<br />
sådan tillbörlig näpst och åtvarning, att, där han därefter<br />
skulle komma igen, hela denna saken skulle stå öppen.<br />
Bonden Joen Håkansson, socknens fullmäktig, förehölls, huru<br />
församlingen utan skäl sökte avklaga sin kaplan, mera kanske<br />
genom andras ingivande än egna råd. Och förmantes allmogen<br />
genom sin fullmäktige att avstå med sina fåfänga<br />
klagomåler och leva enigt med sina själasörjare. Biskopen<br />
frågade slutligen, om pastor och komminister ville förlikas.<br />
He svarade ja, och pastor A'ore strax redobogen att slå sin<br />
komminister i hand på god vänskap; detsamma gjorde ock<br />
komministern godvilligt, och skildes således välförlikta och<br />
goda vänner åt.<br />
Så hade då dessa långvariga och hetsiga strider fått ett<br />
lyckligt slut! Hock, alldeles lyckligt var det icke, ty den<br />
ene parten, pastor Stecksenius, avled hastigt i Härnösand,<br />
innan han hunnit lämna staden. Herr Staphan åter kunde<br />
glädja sig åt ett tydligt bevis, att han åtnjöt biskopens<br />
och konsistoriets förtroende. Prosten M:r Olaus Lidman i<br />
Tuna i Medelpad hade vid denna tid anhållit om en kaplan<br />
i stället för den ovärdige Per Hogzelius, och då sade sig konsistorium<br />
ej kunna göra något bättre förslag, än att för honom<br />
föreställdes just vår kaplan i Burträsk, Hn. Stephanus Halin.<br />
Vidare säges det om denne, att han var en både nykter och<br />
nitälskande man i sin predikstol. Genom en sådan anordning<br />
skulle för övrigt rum öppnas i Burträsk igen, heter det.<br />
Så fort Stecksenius avlidit, begärde änkan d. 6 mars 1(394<br />
sin son Daniel Stecksenius till hjälppräst; denne studerade<br />
då i Äbo. I en ny skrivelse begärde hon en vecka senare en<br />
studiosus Daniel Hambrin till sin nådårspräst, och slutligen
144 KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN.<br />
tillkännagav Nicolaus Spolander, dä komminister i Bygdeå,<br />
för konsistorium, att församlingen tänkte begära, att huset<br />
kunde, upprättas genom någon kapabel man; »och är dess förslag»,<br />
heter det, »på Herr Hans Fluur, som en änkling är.»<br />
Denne var då komminister i Skellefteå. — Men änkan hade<br />
även ett annat bekymmer än det om nådårspräst. Herr<br />
Stephan skulle nämligen enligt henne ha hjärtligen glatt sig<br />
över hennes sal. mans hastiga frånfälle, och han skulle även<br />
ha utspritt, att mannen fått någon hård dom i Härnösand in<br />
consistono i den här skildrade aktionen och »något förverkat .<br />
Konsistorium var emellertid icke övertygat om behovet av<br />
en hjälppräst: då där icke var mera än ett altare, borde Dalin<br />
kunna uppehålla tjänsten, tills annan anstalt gjordes om vakantien.<br />
Beträffande Dalins glädje över pastors död och hans<br />
spargament skulle man tillskriva änkan, att hon inkomme<br />
med bevis därpå, då Herr Stephan skulle få tillbörlig näpst.<br />
Även till honom skulle avgå brev, att han skulle avstå med<br />
sådana otidigheter, där så i sanning funnes. — Till Stecksenii<br />
efterträdare i Burträsk pastorat rekommenderades av konsistoriet<br />
först kollegan i Piteå Nie. Fellenius, men beslutet<br />
ändrades, och skolmästaren i Umeå Per Attmarius blev den<br />
lycklige, sedan han av pastor i Bygdeå Herr Jacob Burman<br />
föreställts församlingen och denna förklarat sig vara med<br />
honom gärna nöjd samt vilja mottaga honom. Fellenius sökte<br />
sedan Indals då lediga pastorat i M edelpad, men kom ej heller<br />
dit. Han fick .slutligen Över-Ivalix pastorat och dog där år<br />
1709. Herr Stephan Dalin slutade sina dagar år 1719 såsom<br />
komminister i Burträsk och torde nog där ytterligare haft<br />
många strider, ehuru de icke kommit till vår kännedom.<br />
Mårten Beckman, borgareson från Härnösand, var på 1690talet<br />
kollega i Piteå samt på samma gång stadskomminister<br />
därstädes. Vi ha icke funnit så synnerligen fullständiga underrättelser<br />
om honom, men så mycket veta vi emellertid, att<br />
man ganska tryggt kan säga om honom, att han var den<br />
ovärdigaste av lärarne härstädes på den tid, som här är i
KOLLEGERNA STATHAN DALLTN OCI1 MÅRTEN BECKMAN. 345<br />
fråga, och det vill icke säga så litet. Med tuHnären Michel<br />
Tärnan hade han en långvarig tvist. I ang. 1693 skrev denne<br />
till konsistoriet med begäran, att detta skulle tillhålla Beckman<br />
att avbörda sig de »gamla beskyllningar», som tillagts<br />
honom. Vilka dessa voro, namnes ej, men man kan ana det<br />
av vad som längre fram meddelas. Till konsistorii fullmäktige<br />
a Beckmans sida vid rättegången hade Turdin förordnats,<br />
men med honom var Tåman ej nöjd. I samma brev<br />
anhöll denne därför, att en annan skulle utses i hans ställe.<br />
Hans skäl var, att Turdin förtalt honom och hans tjänst.<br />
I brev till prosten Esaias Graan i L uleå anhöll, konsistoriet<br />
nu, att denne skulle dels tillhålla Beckman att purgera sig<br />
för de nämnda beskyllningarna, dels ock varna Turdin för<br />
sådant tal, som han haft om tnllnären.<br />
Prosten hade emellertid icke så dåliga tankar om Beckman.<br />
I svaret på konsistorii skrivelse säger han, att denne alls icke<br />
tänkt på att uppskjuta rättegången; det vore en hel osanning.<br />
Han hade blott hos landshövding Douglas begärt, att denne<br />
skulle förordna en opartisk domare mellan honom och Tåman.<br />
— Emellertid fick Beckman på egen begäran Herr Samuel<br />
som konsistorii fullmäktig. När så Turdin i Piteå erfor, vad<br />
Tåman skrivit om honom, stämde han honom för rätta, särskilt<br />
förtörnad däröver, att Tåman om honom sagt, att han<br />
haft sin tjänst och sitt ärliga namn på förklaring.<br />
Stridens vågor torde vid denna tid åter gått högt i Piteå.<br />
Samtidigt med denna tvist mellan Tåman och Beckman antecknas<br />
i konsistoriets protokoll d. 28 febr. 1694, att rector<br />
Schöbe M. Daniel Nordin, conrector Dn. Petrus Turdin och<br />
collegi» Dn. Nicolaus Fabricius, Dn. Martin Beckman och Dn.<br />
Ericus Nascanius, d. v. s. tydligen hela kollegiet, besvärat<br />
sig över den förföljelse, varmed de esomoftast blivit försökta<br />
i sitt ämbetes förrättande. De påkallade därför nu konsistorii<br />
beskydd. Deras begäran lades ad acta, och mera känna vi<br />
icke om densamma.<br />
Om striden mellan Tåman och Beckman veta vi icke heller<br />
så mycket, men åtskilligt av vad som härom namnes före-<br />
II —140303. Nordlandet, XorrUinslst <strong>skolliv</strong>.
146 KOLLEGERN4 STAPHAN DALIJX OCH MÅRTEN BECICMAX.<br />
faller litet egendomligt. I okt. 1694 underrättar Tâman konsistorium<br />
genom brev därom, att kan ingått förlikning med<br />
Tâman ock till bekräftelse härpå medsänder kan avskrift av<br />
förlikningsskriften, vidimerad av conrector Turdin. Men i<br />
början av följande år fick konsistoriet från motparten ett brev<br />
av alldeles motsatt innehåll. Tâman förklarade nämligen i<br />
detta, att han alls icke ingått någon förlikning med sin antagonist.<br />
Så var ock fallet. I konsistorium upplyste nämligen<br />
biskopen d. 20 febr. 1695, att tullnären förklarat sig ej<br />
kava underskrivit någon förlikningsskrift. En »irring» vore<br />
begången men icke av Beckman utan av domaren. Denne<br />
hade nämligen låtit skriva två likalydande skrifter och själv<br />
skrivit sitt namn under den ena, men skickat den andra till<br />
tullnären. Ock som kan visst mente konom vilja underskriva,<br />
satte han ock kans namn under sin skrift samt lät så vidimera<br />
ock överskicka den, ett ganska lättvindigt sätt att gå<br />
till väga, om det nu verkligen var så tillgänget. Biskopen<br />
berättade emellertid (troligen från Visitationen vintern 1694—<br />
95), att han till Beckman sagt: »Lägg ifrån Eder detta!»<br />
Konsistorium beslöt ock att befalla denne att utföra saken.<br />
Frågan började således att taga en för Beckman obehaglig<br />
vändning. Och det blev snart värre. 1 april 1695 inkommo<br />
till konsistorium besvär ifrån Piteå stad över dess predikant<br />
Herr Mårten Beckman. Ehuru av biskopen vid dennes sista<br />
visitation där på orten påmind och befalld att avbörda sig de<br />
äreröriga beskyllningar, som påförts konom, kade han intet<br />
skött eller brytt sig därom, varav församlingen toge stor förargelse.<br />
Staden begärde därför, att Beckman måtte ännu en<br />
gång kärom allvarligen påminnas. Nu äntligen synes konsistoriet<br />
lia kommit pä det klara med vad slags man denne<br />
Beckman var.<br />
Det märkes», heter det, »av Herr Mårtens åtbörder, att han<br />
är en onyttig och ovettig maiu ; och det beslöts att skriva<br />
till landshövding Douglas med begäran, att han mätte tillhålla<br />
Beckman att in foro competenti purgera sig från berörda<br />
last. Härom skulle man ock underrätta staden.
KOLLEGERNA STAPHAN DALIJN OCH MÅRTEN BECKMAN. 147<br />
Vilken denna last var, får man veta av konsistorii protokoll<br />
d. 23 sept. 1695. Från landshövdingen von Valter<br />
hade då ingått ett brev med underrättelse därom, att Herr<br />
Mårten Beckman var lagligen dömd brottslig till hor cri, som<br />
han i många år lönnligen bedrivit med Brita Sterner. Herr<br />
Mårtens och kvinnans horebrev sinsemellan voro bilagda<br />
denna skrivelse. Kort därefter ankom till konsistoriet ett<br />
nytt brev från landshövdingen, vari omtalas, att Beckman av<br />
hovrätten dömts skyldig till Guds ords och sakramentens missbruk<br />
i sina ogudaktiga brev till Brita. D. 20 nov. 1695 fick<br />
konsistorium underrättelse om en d. 12 sept. s. å. i Piteå<br />
hållen rannsakning med Beckman angående Guds ords missbruk<br />
i hans lättfärdiga brev. Avsändaren var kyrkoherden i<br />
staden Christ. Anzenius.<br />
Beckman blev till sist avsatt, såsom Hülphers uppgiver,<br />
»för grova laster», och han lär därtill ha blivit dömd till<br />
Marstrand att arbeta i 6 år. Han dog emellertid redan år<br />
1695.<br />
Några år äldre än han var kollegan och stadskomministern<br />
Isak Aug. Bång, länsmansson ifrån Fjäl i Medelpad. Hans<br />
verksamhet här uppe blev emellertid icke långvarig: han blev<br />
kollega år 1690 och »omkom» året därpå. Hülphers nämner,<br />
att han sköt sig, men lämnar oavgjort, huruvida det skedde<br />
med vilja eller av våda. Samme författare yttrar ock, att<br />
anmärkningarna om denne och några av hans efterträdare<br />
äro »obehagliga», och det är nog icke för mycket sagt. Säkert<br />
är, att betänkligt många lärare här uppe högst illa uppfyllde<br />
de berättigade fordringar, som författarne av 1649 års skolordning<br />
hade uppställt.
9. När svärdet hängde över skolan.<br />
Att lärarnes arbete i skolan skulle bli lidande av dessa och<br />
dylika strider, är icke underligt. Skolan befann sig ock på<br />
början av l(!90-talet i sä svårt lägervall, att dess tillvaro var<br />
allvarsamt hotad. Faran koin ifrån landshövdingen Gustaf<br />
Douglas, vilken ingått till regeringen med förslag om skolans<br />
flyttning från Piteå till Umeå. Hans skäl voro i huvudsak<br />
följande: Ehuru skolan njöte ett underhåll av 2 à oOO t:r<br />
spannmål av vissa därtill anslagna kyrkohärbärgen, skaffade<br />
docentes dock genom sin »nacklässighet» ringa frukt därför.<br />
Var och en av dessa ägde, säger han, allenast 6 à 7 discentes,<br />
och dessa vore enligt honom till på köpet av ringa profect. Föräldrarna<br />
ginge därför också ofta förbi skolan och sände sina<br />
barn till gymnasium eller till någon annan skola. Medan det<br />
här stode så illa till, blomstrade däremot paidagogien i Umeå.<br />
Yid denna funnes visserligen blott en skolmästare och en<br />
underskolmästare, men mot helt ringa underhåll informerade<br />
dessa med större flit ungdomen. Landshövdingen menade<br />
därför, att det ej vore något orimligt, om trivialskolan flyttades<br />
ifrån Piteå till Umeå eller om åtminstone lönen bleve<br />
med docentibus proportionerad.<br />
Att landshövdingens förslag ansågs farligt för skolans bestånd,<br />
synes av ett yttrande vid samma tid i Härnösands konsistorium.<br />
Kyrkoherden Ol. P. Sandin i Arnäs var död, och<br />
man överlade om vem som lämpligen skulle bliva hans efterträdare.<br />
En consistorialis nämnde därvid, såsom vi redan<br />
omtalat, conrector Per Turdin i Piteå, och en annan instämde<br />
däri med den motiveringen, att landshövding Douglas då sökte
NÄR SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN. 149<br />
transportera Piteå trivialskola till Umeå. Biskopen var dock ej<br />
med om detta förslag: lian menade, att ingen fara vore med<br />
skolan.<br />
Den klagoskrift rörande skolan, som landshövdingen insänt<br />
till regeringen, skickades i jan. 1694 av konsistoriet till prosten<br />
Esaias Graan i Luleå med anmodan till honom att pä ort<br />
och ställe rannsaka om förhållandena och därom insända relation.<br />
Uppdraget utfördes mera snabbt än grundligt. Redan<br />
en månad senare var prostens berättelse i konsistoriets händer,<br />
och ett kort referat av denna inflyter i protokollet. Prosten<br />
nämner först, att vid hans ankomst var väl schohcbetj änte<br />
någon häpenhot påkommen; men när han begynte föreställa<br />
dem saken, hade mesta parten beropat sig på Gud och sitt<br />
samvete, huru de sina tjänster förestått, och sagt sig vilja<br />
stånda till svars inför sin Gud, sin konung och sina andliga<br />
övermän. Om Petrus Turdin och Nicolaus Fabricius yttrar<br />
sig prosten särskilt och säger, att de ingalunda varit försumliga.<br />
Han hade själv examinerat deras disciplar och funnit<br />
dem som de andra av tämmeligen vackra profeeter.<br />
Med anledning av denna berättelse yttrade biskopen, att<br />
ehuru prosten icke velat utlåta sig, syntes likväl, att han<br />
odelat fliten» (d. v. s. i avseende på fliten skurit alla lärarne<br />
över en kam), efter han ej nämnt vare sig rektor Nordin eller<br />
en annan vid namn Bäckman. Över den förres naeklässighet<br />
hade borgarne i Piteå klagat, och konsistoriet avlät nu - en<br />
skriftlig uppmaning till dem att inkomma med viss berättelse,<br />
huru han förut skickat samt då skickade sig i sitt<br />
leverne och vid barnens information. Borgarna komma också<br />
snart med sitt svar, vilket tyder på svåra förseelser hos rektorn<br />
men ock på mycket överseende hos dem själva. De medgiva,<br />
att han i förstone, när han dit kom, varit något felaktig,<br />
men höllo före, att han senare bättrat sig. I början<br />
hade han, heter det, varit mycket fattig och måst mången<br />
om bröd anlita. Hans besökande blev därför av många illa<br />
uttytt. Men sedan hade de intet att beskylla honom för,<br />
utan, så vitt dem veterligt vore, hade han gjort sin flit
150 NÄR SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN.<br />
med de barn, som varit under hans information, Rektor<br />
själv ursäktade sig ock samtidigt för beskyllningarna ock tog<br />
Gud till vittne, med vad Hit han drivit ungdomens studier,<br />
varjämte han begärde Consistorii beskydd emot sina missgynnares<br />
illvilliga förföljelse.<br />
Landshövdingens anslag väckte oro i Bottnen, ty trots allt<br />
ville man behålla sin skola. Borgmästare och råd såväl i<br />
Piteå som i Luleå gjorde också vad de kunde till den ändan.<br />
För större commoditets skull önskade de behålla skolan och<br />
anhöllo i en skrivelse, att konsistoriet måtte behjärta deras skäl,<br />
då de hoppades, att landet (d. v. s. landskapet) skulle få<br />
hugna sig åt det kungl. benefìcio.<br />
Redan innan denna påstötning kom, hade konsistoriet d.<br />
30 aug. 1693 vidlyftigt och med allt eftertryck bemött landshövdingens<br />
skrivelse, vilken av detsamma karakteriserades<br />
såsom omild. Aldrig hade enligt konsistoriet någon anklagat<br />
alla docentes för nacklässighet, utan det var blott rektor<br />
Nordin, som vintern därförut angivits, och då hade konsistoriet<br />
vederbörligen påmint honom om hans skyldighet. Att i<br />
Piteå vore få lärjungar, bestreds ej; men därtill vore ej prœceptores<br />
skulden, utan det berodde, såsom socknen ofta intygat,<br />
på skolans transport till nya staden. Efter denna vore<br />
det nämligen ej längre så bekvämt att föra matsaker till<br />
barnen som förut. Till gamla staden hade föräldrar kommit<br />
var kyrkodag och då kunnat förstärka matförrådet åt de<br />
studerande barnen. Yid kyrkan hade föräldrarna ock haft<br />
sina egna hus, så att de sluppit leja sådant, och där hade<br />
de ock kunnat hålla sitt eget folk till barnens skötsel. 1 Denna<br />
paucitas (fatalighet) förorsakades således icke av prœceptorerne<br />
utan av dem, som voro rådande över sina barn. För<br />
övrigt hände det, heter det vidare, såsom ofta vid akademien<br />
och annorstädes, att de lärdaste män plägade hava minst<br />
disciplar till talet. Ringheten berodde ock därpå, att classis<br />
infima och den därför anslagna lönen transfereråts till Umeå.<br />
1 Skolbarnen hade således bott i de avlägset boondo böndernas kyrkstugor<br />
på kyrkvallen.
NÄR SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN. 151<br />
En följd härav var den, att föräldrar, innan de satte sina<br />
barn i skolan, måste förut hemma lära dem kristendom och<br />
svenska; men när de lärt dem detta, tyckte somliga föräldrar<br />
det vara nog och komme så ej vidare att hålla sina barn i<br />
skolan. — På de ringa framstegen i Piteå skola ville konsistoriet<br />
ej heller tro, och med tryggt samvete kunde det ej<br />
säga annat, än att de elever, som därifrån kommit till Härnösand,<br />
av deras prov och skrifter att döma varit lika goda<br />
som de, vilka frekventerat skolan i stiftsstaden.<br />
Uppgiften, att man i Piteå och dess omnejd skulle, med<br />
förbigående av stadens trivialskola, sända sina barn till gymnasium,<br />
trodde konsistoriet ej heller på, utan menade, att<br />
därpå skulle knappt ett exempel kunna uppvisas. Talet om<br />
den stora frekvensen i Umeå skola liölle lika litet streck, ty<br />
knappt 2 eller 3 lärjungar hade årligen därifrån kommit till<br />
Härnösands eller Piteå trivialskola. Att lärjungeantalet i de<br />
högre klasserna minskades, bevisade enligt konsistoriets åsikt<br />
ej något emot lärarne; det berodde helt enkelt på allmogen<br />
själv. De, som ej ville hålla sina barn till boken, toge dem<br />
merendels ur skolan, när de lärt läsa svenska och latin och att<br />
räkna. Detsamma vore ock förhållandet i Härnösand.<br />
Landshövdingens skäl för skolans förflyttning kunde konsistoriet<br />
således ej gilla, men i ett avseende önskade det villfara<br />
hans framställning. Det superplus eller överskott, som<br />
bleve av den till Piteå skola anslagna spannmålen, ville det<br />
anslå till docentibus vid Umeå barnskola.<br />
Consistoriales hoppades tydligen, att denna framställning<br />
skulle avvärja den hotande faran, och biskopen yttrade, att<br />
ingen fara vore med skolan. Några år senare hade han emellertid<br />
ändrat åsikt. Yid sammanträde i konsistoriet d. 10<br />
april 1695 discurrerades om Piteå skola och »det slätta tillstånd^,<br />
vari hon befann sig, och biskopen yttrade, att hon, på<br />
grund av rektors försummelse och inkapacitet, visserligen<br />
lolle, om ej mått och steg vidtoges. Hans förslag var därföre<br />
att flytta Nordin från rektoratet i Piteå till notariatet<br />
i Härnösand. Consistoriales voro ock av den meningen, att
152 NÄR SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN.<br />
en »god man» behövdes i Piteå, och en anförde, att landshövdingen<br />
befallt, att när någon funne rektor Nordin ined »brännvinskappen»<br />
skulle han strax draga honom därifrån i skolan.<br />
Men man befarade, att han icke »hade hand» att vara notarius.<br />
Duger han icke därtill, så duger han mindre att sittja<br />
rektor och undervisa ungdomen», var biskopens svar.<br />
Den föreslagna anordningen gillades emellertid ej, utan man<br />
beslöt att skicka en prästman v. n. Wänman på Nordins plats,<br />
helst som det var bekant, att denne ville dit. Man hoppades<br />
tydligen, att på detta sätt ha avvärjt faran, ty det beslöts<br />
att låta vederbörande, d. v. s. landshövdingen, förstå detta förslaget,<br />
varav framginge, att Consistorium ville vara sorgfälligt<br />
om skolau i fråga.<br />
Några månader senare var samma ärende åter före i konsistorium.<br />
Man hade gjort upp den nämnda planen utan att<br />
fråga Nordin till, och en av consistoriales yttrade nu, att man<br />
tvivlar, om man får M. Nordin ifrån Piteå. »Vilken haver<br />
honom så hårt insatt?» frågade biskopen. Då söktes in actis<br />
och befanns, att han fått Consistorii fullmakt men icke K.<br />
M:ts. Till förmån för Nordin yttrade sig ett par consistoriales.<br />
Lektor Öman menade, att ingen rannsakning vore gjord<br />
rörande hans förhållande. »Det synes väl, hurudant det är,<br />
av skolans tillstånd samt Piteå stads sista klagomål», svarade<br />
biskopen; »och är han icke capabel att förestå tjänsten, vilket<br />
vid sista Visitationen befanns, jämväl i exercitiernas corrigerande<br />
i stylo.» En annan invände, att Nordin icke kunde<br />
subsistera, om man toge honom med hustru och barn ifrån<br />
skolan. »Därtill måste linnas råd, och icke fördenskull skolan<br />
lida», svarade biskopen, som därjämte anhöll, att det för allt<br />
åtal måtte inprotokolleras», att han in consistono sagt, att<br />
skolan i Piteå behöver en allvarsam man, så framt hon skall<br />
kunna bestå.» — Den nämnde lektor Oman föreslog då en<br />
annan vid namn M. Nesselius, vilken vore en gammal academicus<br />
och ti,v superintendenten Micrander berömts för en vacker<br />
och capabel dräng. Biskopen sade sig emellertid intet taga<br />
några andra consilier utan ville avgöra saken själv. Han
NÄH SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN. 153<br />
menade ock, att han försvarliga gjort, om-Wänman komme<br />
till Piteå, såsom varit på förslag. När brevet om det förra<br />
beslutet skulle underskrivas, hade consistoriales söndrat sig,<br />
så att brevet ej kunnat avgå. Till slut var motståndet<br />
brutet, och det beslöts att erbjuda Wänman platsen, därest<br />
ombyte kunde ske med rektor i Piteå. Från Wänman kom<br />
snart svar, att han visserligen önskade sig en annan befattning,<br />
ett lektorat i Härnösand, men i brist på annat vore<br />
han nöjd med Consistorii tillbud. Nu tycktes saken vara klar,<br />
men man hade sålt huden, innan björnen var fälld, ty Nordin<br />
underrättade i brev, att han ville sitta vid sin lägenhet. När<br />
detta ankom, hade biskop Steuchius lämnat Härnösand, utan<br />
att efterträdaren, superintendenten Micrander, ankommit, varför<br />
intet vidare gjordes åt saken, än att Nordin tillsades att<br />
»göra sitt prov», tydligen inför konsistorium. Samtidigt förordnades<br />
om inspektion av skolan. Lektor Anzenius hade<br />
utnämnts till pastor i Piteå och skulle vid samma tid begiva<br />
sig dit. Han fick då i uppdrag att vid framkomsten vara<br />
tillstädes vid examen i skolan och granneligen efterhöra, huru<br />
med skolans tillstånd vore beskaffat, och att därom göra sin<br />
berättelse. Huru inspektionen utföll, känna vi ej ; det enda vi<br />
veta är, att Nordin nekade att avgå ifrån rektoratet och att<br />
Wänman fick Log. och Phys. lektionen i Härnösand. Nordin<br />
innehade rektoratet till sin död år 1708.<br />
Det vill synas, som hade man efter allt, som passerat i<br />
Piteå, ej längre där varit riktigt belåten med det sätt, varpå<br />
konsistoriet skötte skolväsendet i Övre Norrland; och om så<br />
var, kan knappast undra däröver, då så många ovärdiga lärare<br />
skickats dit upp. Även vid andra skolor stod det illa till<br />
vid samma tid eller litet senare. Så var fallet med lappskolan<br />
i Lycksele. I skrivelse till konungen d. 5 okt. 1717 klagar<br />
landshövdingen Magnus Grönberg 1 allvarsamt över tillståndet<br />
vid denna. Skolgossarne vore, säger han, blott sex, och detta<br />
ringa antal kunde ej väcka förvåning, då i lappmarken ännu<br />
1 H. A. Landshövdingarnes skrivelser. Västerbottens län. 1714—18.
154 NÄR SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN.<br />
vore kvar en »rot av hedniskt mörker», så att folket kunde<br />
räknas lor halvt hedniskt. Och orsaken därtill vore, säger<br />
han, de »slätta prästerna». Ej mäktiga det lapska språket,<br />
predikade dessa på predikstolen på svenska, medan tolken,<br />
som stode på gången, sedan uttydde deras ord på lapska.<br />
Vidare vore det en del av slika präster, som då ännu förde<br />
ett oticligt leverne med fylleri och andra straffbara laster.<br />
Landshövdingen föreslog därför bl. a., att skolan skulle transporteras<br />
till Umeå, varest gossarne kunde lära bättre seder<br />
och ständigt vara under noggrannare uppsikt av stadsskolemästaren.<br />
I Piteå hade rektor Daniel Steccenius avlidit, och en efterträdare<br />
behövdes. Då ingriper ingen mindre än samme landshövding<br />
och vänder sig icke till konsistoriet utan direkt till<br />
konungen för att få en sådan. I skrivelsen, som är av d. 5<br />
maj 1718, anhåller han, att till befattningen måtte förordnas<br />
mag. Jacob Orre. Denne vore barnfödd i socknen, hade påkostat<br />
sina medel till sina studiers fortsättande vid akademien<br />
i många år, varigenom han vunnit ett berömmeligit<br />
framsteg till graduili magistri, och äntligen hade han genom<br />
sitt skickliga och anständiga leverne gjort sig capabel att<br />
förestå detta rektorat, därest konungen skulle vilja meddela<br />
honom fullmakt därpå. — Rektor blev emellertid en annan.<br />
Aven ifrån Umeå förspordes missnöje med konsistoriets sätt<br />
att leda stadens skola. Landshövding Grundel skriver 1 d. 13<br />
nov. 1723 därom helt utförligt till konungen. Borgmästare<br />
och råd i staden vore, heter det, mycket sorgfälliga att få en<br />
skicklig och flitig person till skolmästare vid Umeå skola,<br />
helst som skolgången därstädes då en tid varit mycket förfallen<br />
dels på grund av de vårdslösa skolmästarne, dels för<br />
de oroliga krigstiderna, varunder stads- och skolehusen blivit<br />
av fienden uppbrända. En ökning av lärjungarne vid samma<br />
skola hade emellertid på sista tiden förmärkts, heter det, beroende<br />
därpå, att skolmästaren, mag. Jac. Orre, under den<br />
korta tid. han varit där, gjort sitt nit med informationen. Nu<br />
1 Anf. st.
NÄR SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN. 155<br />
kade emellertid denna förordnats till conreetor vid Härnösands<br />
trivialskola, ock da vore borgmästare ock råd angelägna att<br />
få en god man i stället. I detta syfte kade de ock vänt sig<br />
till konsistoriet ock begärt att få en man, om vilken de visste,<br />
att kan i anseende till sina studier, sitt skickliga leverne ock<br />
sin goda flit vore duglig att undervisa ungdomen. Men deras<br />
begäran kade ej bifallits. De kade av detta fatt ett svar med<br />
»några så svåra expressioner», att de därav föranletts till den<br />
tanken, att det vore fåfängt för dem att kos konsistorium<br />
rekommendera den person, som de bäst kände ock som de<br />
gärna ville förtro sina barns information. I stället kade de<br />
nu vänt sig till sin landskövding med begäran, att kan ville<br />
kos konungen andraga deras enkälliga åstundan i denna<br />
sak. Denna var att få kjälpprästen i Bygdeå Eric Netrin till<br />
sin skolmästare, i vilken önskan även skolans inspektor, prosten<br />
Grubb instämt. Om den föreslagnes duktigket kade borgmästare<br />
ock råd gott kopp, ock kans lärdom samt leverne förmodades<br />
ej vara konsistorium obekanta. Enligt deras förmenande<br />
vore han fullkomligt duktig ock skicklig till skolmästare<br />
i Umeå stad.<br />
Landskövdingen tillstyrkte för sin del denna ankållan, kelst<br />
som Netrin vore född i stiftet. Ivomme kan i conrector Orres<br />
ställe, skulle det lända till ungdomens stora förkovran i nyttig<br />
lära ocb skickeligt leverne, ock därigenom skulle också åtskilliga<br />
där på orten bevekas att sätta sina barn i stadens skola.<br />
De finge då den till deras informator, som de kände ock kade<br />
förtroende till, att kan med åkuga antoge sig deras barns<br />
undervisning.<br />
Landshövdingens både långa ock varmhjärtade skrivelse kade<br />
emellertid ingen påföljd: innan svar kom på denna, kade konsistoriet<br />
till platsen föreslagit ock förordnat en annan, nämligen<br />
magister Jok. Hedström.
10. Djiiknarne.<br />
Den skola, som, såvitt vi känna, allra tidigast omtalas i<br />
Västerbotten, fanns omkring ar 1600 i Luleå socken. Denna<br />
omtalas av Johannes Thomtc Bureus, Gustav II Adolfs lärare<br />
och Sveriges förste riksantikvarie, i hans dagboksanteckningar,<br />
Sumlcn 1 kallade, från hans resa i Norrland nämnda år. Det<br />
heter där s. 25: 1 Lule är capelianen skolemästare, och barnen.<br />
ur socknen gå i capcllansstugun till \atf\ lära; de övas till<br />
att sjunga lexor och psalmer; stra ffas med sten och band och ris.<br />
Den här avsedda skolan var tvivelsutan privat och besöktes<br />
helt visst av barn från burgna birkarla och landsköpmäns<br />
hem. Ett viktigt läroämne synes sången ha varit. Avsikten<br />
därmed var nog, att skolgossarne skulle kunna på ett verksamt<br />
sätt höja gudstjänsten i kyrkan. Om juldagens ottesång<br />
i Luleå kyrka heter det nämligen hos samme man s.<br />
26: Förste läxan sång en av kaplans gossar... Andra läxan<br />
sång ock en gosse av skolan. Tredje lexan: »All den ganska<br />
kristenhet» sang endera kapellanen; dock icke det, som präntat<br />
är; det sungo versicularij och allmogen till skiptcs.» Versicularius<br />
är ett från medeltiden brukligt ord och betecknar en,<br />
som i den allmänna gudstjänsten borde sjunga verser (versus).<br />
I mellersta Sverige linnes ordet brukat om skolgossar, emedan<br />
de vid gudstjänsten medverkade på detta sätt. Att så var<br />
fallet även här, är högst sannolikt.<br />
Även vid julaftonens aftonsång medverkade skolgossarna.<br />
Denna börjades, heter det, med en psalm på svenska; »then<br />
sungo så väl allmogen som gossarna».<br />
1 Uti utdrag tryckt i Sv. landsmålen 1886. A.<br />
*
DJÄKNARNE. 157<br />
Av de straft', som enligt Burei anteckningar förekommo i<br />
samma skola, är det sista ännu väl bekant, om ock numera<br />
sällan förekommande i våra skolor. Med »sten ock Land , torde<br />
avses ett enda straff, och antagligen var det av samma slag<br />
som det enligt Sam. Ödmann i Växjö skola brukliga straffet<br />
att »bära klumpen». Detta bestod däri, att en stor klump av<br />
masur fästes vid en järnkedja, vilken sedan av rektor med<br />
liänglås sattes omkring smalbenet på den felande. Ivedjan<br />
var så lång, att klumpen kunde bekvämligt bäras på armen.<br />
Den bars färre eller flera dagar, allt efter brottets beskaffenhet.<br />
Delinkventen nödgades emellertid besöka skolan och där<br />
sitta med klumpen vid sin sida. Om nätterna lät rektor<br />
klumpen avtagas.<br />
Hos Bureus finnes om samma skola s. 31 även en anuan<br />
anteckning, som vittnar om prästerskapets välvilja mot skolans<br />
alumner. Den lyder sålunda: Var gång som badstugan eldas<br />
i Luleå prästegård, få alla djäknegossarna bada med. Och så<br />
ofta bry g g es, få de en kanna färsköl.<br />
Den välvilja, som Luleå-borna omkring år 1(500 visa sina<br />
djäknar, hade sin motsvarighet även här i Piteå.<br />
Ankan efter Abraham Sjulsson var död och skulle begravas.<br />
Då lämnades av dödsboet en 6 dalers plåt till skolmästaren,<br />
för att han skulle dela den bland skolungdomen. Emellertid<br />
kom det ut ett tal, att beloppet ej skulle vara rätt delat a,x<br />
Herr Norman. På rådstugan år 1680 bragte denne saken på<br />
tal och bevisade med scholasticorum längd, det penningarna<br />
voro rätt delta. 1<br />
Möjligen var det nämnda beloppet icke gåva utan betalning<br />
för medverkan av djäknarna Add begravningen. Att »gå för<br />
lik» var enligt Hollander I: 496 i mellersta Sverige så gott<br />
som en skyldighet för stadens skola och betalades med eu<br />
tunna öl eller på 1620-talet med 3 daler s. m. Skolornas<br />
medverkan vid begravningar omtalas även i Härnösands stift.<br />
1 Vid samma tillfälle liit Norman uppläsa konungens fullmakt för honom<br />
att vara rektor i Piteå samt begärde, att ingen skulle uttränga honom ifrån<br />
hans befattning.
158 DJÄKNARNE.<br />
Pâ en synod i Härnösand år 1694 förbjöds det prästerna att<br />
sjunga för liken i sorgehuset, att där göra liksermon och<br />
att bruka skolan att sjunga ut liket. Detta skulle bäras till<br />
kyrkogården, och då först skulle predikanten begynna med<br />
en sång, varvid även där befintlig skola kunde hjälpa sången.<br />
Om skolgossarnes socknegång hava vi icke funnit några<br />
underrättelser. Att sådan här förekommit lika väl som på<br />
andra orter, taga vi för avgjort. Men huru den här var<br />
ordnad och vad den inbragte, är ännu alldeles höljt i dunkel.<br />
Den, som i framtiden blir i tillfälle grundligt genomgå alla<br />
gamla domböcker för Västerbotten, skall troligen lia lyckan<br />
att finna ett eller annat mål, som innehåller upplysningar i denna<br />
fråga. För närvarande inskränka vi oss till att i denna sak<br />
anteckna en notis rörande djäknarna i staden Strängnäs.<br />
Till drottning Kristina den äldre, Karl IX:s änka, hade<br />
inkommit åtskilliga frågepunkter rörande lilla tullen i nämnda<br />
stad, och bland dessa var också den, huru man skulle förfara<br />
med de djäknar, som inkomme av socknegången och därvid<br />
förde med sig, vad de under vandringen i sina socknar<br />
insamlat, om man nämligen skulle kräva tull av dem<br />
eller ej. Drottningens svar av d. 22 april 1623 blev, att djäknarna<br />
med deras välfångne sockneskatt skulle vara alldeles<br />
fria. Dock skulle tillses, att de därvid ej brukade någon<br />
falskhet i så måtto, att de av bonden anammade allehanda<br />
persedlar och gåve dem an, såsom hade de dem förvärvat<br />
på socknegången- Besloges någon därmed, skulle han straffas<br />
efter tullordningen och godset konfiskeras. 2<br />
När man här kunde sätta i fråga att utkräva tull av de frivilliga<br />
gåvorna till de studerande, synes detta förutsätta, att<br />
vad dessa inhöstat ej var så litet. Ex analogia torde man<br />
härav kunna draga sina slutsatser rörande djäknar nes i Piteå<br />
intäkter av sin socknegång.<br />
Huru det skulle gå med disciplinen vid ett läroverk med en<br />
rektor så »orolig» som Norman, är ej svårt att förstå. Minsta<br />
* R. A. Drottning Christinas registratur. 1623.
DJÄKNAKNK. 159<br />
tiden ägnade nog djäknarna åt studier. Men fåfäng gå lär<br />
mycket ont, och så var det nog också här. Rådstugurättens<br />
protokoll ha, tack vare den omständligheten, att även den<br />
obetydligaste sak sknlle dragas för rätta, åtskilligt att förtälja<br />
i den vägen.<br />
Av de mål, i vilka djäknar varit inblandade, finner man,<br />
att 1600-talets pojkar i mångt och mycket liknade våra dagars.<br />
Om ovänskap mellan skolungdomen och borgarnes söner<br />
vittnar helt visst följande mål.<br />
En borgare Erik Olofsson Loo blev år 1663 åtalad av rector<br />
schölte för det han skulle hava överfallit en skolgosse ben.<br />
Johannes Erici och slagit honom blodsår i ansiktet och näsan.<br />
Den anklagade förklarade saken så, att skolgossen först hade<br />
kastat hans gosse med en sten hemma på hans (borgarens)<br />
gård. Som Loo ej hade några vittnen därtill, ogillades hans<br />
svaromål, och han dömdes att böta 12 mark s. m. för det han<br />
sig så obilligen förhållit och slagit skolegossen blodig och blå.<br />
Att gyckla med druckna karlar är ett nöje, som litet var<br />
bland landsortens skolpojkar varit med om. Även i Piteå<br />
synes det ha varit ett omtyckt, ehuru litet riskabelt nöje.<br />
Stadstjänaren Johan Mårtensson var en dag ute i stadens<br />
ärenden. Därvid gick han förbi en jälcen-gosse. Denne, som<br />
satt på en sten, satte då för honom sin fot, nappade viti hans<br />
kläder och talte med detsamma till collega schohc Herr Moses'<br />
gosse, som gick där fram, och sade: »Fransos, kom hit!»<br />
Detta tog stadstjänaren till sig och slog i dryckesmål jäkengossen<br />
några slängar med en käpp. — Den slagnes fader,<br />
bergmästaren Isak Tiuck, anmälde detta för rektor Johan<br />
Fortillius, vilken år 1659 stämde stadstjänaren för rätta och<br />
yrkade ansvar på honom för det han utan orsak slagit gossen.<br />
Tre andra djäknepojkar intygade för rätten sanningen härav,<br />
och stadstjänaren, som utan orsak slagit gossen, fick för pusten<br />
böta 6 mark s. m.<br />
År 1656 kärade vällärde M. Jöns till Hans Larsson orgenista,<br />
att denne på gatan viti dryckesmål skulle hava beskyllt
160 DJÄKNARNE.<br />
en av hans skolgossar för horunge »och eljest hela hans hus».<br />
Hans svarade, att det, som honom påfördes, vore honom alldeles<br />
okunnigt, och lian visste icke annat än ära och gott med rektor<br />
och hans hus. En pojke, som var i tjänst hos en borgare,<br />
framkallades emellertid av rektor och vittnade, att han av<br />
Hans Lars' mun hade hört samma smädeord. Svaranden nekade<br />
då ej längre, utan sade: »Kan väl vara, att jag haver<br />
det sagt nti druckenhet av ornale de hava lupit efter mig.» Mannen<br />
slapp med böter av 5 mark, emedan Herr skolmästaren ej<br />
hade fullkomligt vittne och skäl för. några vidare skällsord.<br />
Att åtskilligt självsvåld av svårare art kunde förekomma<br />
bland skolgossarne, är helt naturligt; men ibland antar det<br />
former, som synes oss ej så litet egendomliga. Exempelvis<br />
må nämnas, att det kunde hända, att djäknar, alldeles objudna,<br />
infunno sig vid bröllop och på ett kännbart sätt smakade på<br />
värdens vin. En borgare i Piteå skulle hålla bröllop åt sin<br />
dotter. Ehuru han därför inköpt 15 kannor vin och mågen<br />
Hans Larsson dels själv hade ett fullt ilaskfor, 1 dels dessutom<br />
köpte ett flaskfor med vin i förråd, ansåg brudens broder Olof<br />
Johansson detta ej tillräckligt, utan lät ytterligare hämta<br />
halvannan kanna spanskt vin för att, såsom han sade, sin<br />
svåger till ära därmed traktera gästerna. Utebliven betalning<br />
för detta vin gjorde, att saken kom inför rådstugurätten.<br />
Olof nekade att betala, då han ej hämtat vinet sig till nytta,<br />
och Hans Larsson gjorde detsamma, emedan vinet ej hade<br />
behövts. För övrigt upplyste den senare därom, att vinet hade<br />
hämtats, när gästerna voro bortgångna, och att det »var intet<br />
annat än en hop med skolpojkar ocli drängar, som hade det<br />
uppdruckit och förtärt.» Målet förekom år 1656.<br />
Vad som hittills är anfört kan väl till stor del skrivas på<br />
den pojkaktiga tanklöshetens och uppsluppenhetens konto;<br />
men antydningar saknas ej därom, att även värre saker ej<br />
voro för skolans lärjungar alldeles främmande. Därom vittnar<br />
t. ex. en rättegång, som kyrkoherden M:r Olof Graan år 1661<br />
1 D. v. s kantin.
DJÄKNARNE. 161<br />
på sin huspiga iverstens vägnar förde mot Erik Matsson<br />
skräddare.<br />
Mannen hade enligt ett vittne en dag kommit till sängen,<br />
där pigan låg. Då sade lion till honom: Huadh will tu?<br />
Hafwer tu migli för något att beskylla? varpå han svarade:<br />
Fånen tage digli så wist, äjäl'cn-liora! Visserligen erkände<br />
skräddaren, att han vid tillfället varit så mycket drucken,<br />
att han ej mindes, vad han hade talat, liksom att han 0111<br />
pigan icke visste annat än det, som ärligt var; men själva<br />
okvädinsordet var antagligen ej hans uppfinning, utan fanns<br />
110g förut. I så fall skulle detta tyda på att det stått synnerligen<br />
illa till med sedligheten bland skolungdomen. Djäknarnas<br />
ålder torde varit så pass stor, att sådana brott kunnat<br />
förekomma.<br />
Uti den för Västerås gymnasium gällande stadgan De moribus<br />
Scholarium, som härstammar från biskop Johannes<br />
liudbeckius, stadgas för den, som förför ungmö eller änka,<br />
relegation på tre år och 10 dalers plikt; otukt med lösaktig<br />
kvinna medförde relegation på två år. 1 I detta sammanhang<br />
torde ett stadgande sådant som detta förtjäna att uppmärksammas.<br />
Utom söndagens tre predikningar hade man ock de s. k.<br />
veckopredikningarna, vilka i Piteå höllos på lördagarna. Vid<br />
alla dessa gudstjänster skulle skolungdomen vara närvarande<br />
dels för sin egen uppbyggelses skull, dels ock för att hjälpa<br />
upp sången. Efter gudstjänsterna följde predikoförhör. Från<br />
ett sådant ha vi att meddela följande lilla uppträde.<br />
En lördagsafton i dec. 1705 voro skolepiltarna församlade<br />
i skolan för att låta höra, vad de hade lärt av den hållna<br />
predikan. Då hade, enligt klagomål av Rector Schöbe Daniel<br />
Stecksenius, två namngivna borgaresöner i staden och en borgares<br />
tjänare inträngt i skolan och begynt att i mörkret orlila<br />
och slå några av därvarande skolegossar. Den 13 dec.<br />
1 C. A. Brolén, Bidrag till Västerås läroverks histora. 1: 21,<br />
12—140303. Nordlander, Norrlänskt <strong>skolliv</strong>.
162 DJÄKNARNE.<br />
luides dessa tré för rätta. På tillfrågan nppgåvo de, att de<br />
allenast varit i skolförstugan, men när de skulle gå där ut,<br />
liade skolgossarne Halsius och Björn för dem slagit igen dörren,<br />
varigenom de blivit stående där så länge, att den blev<br />
upplåten. De nekade emellertid alldeles att ha varit in i<br />
skolan, ännu mindre hade de någon slagit. Yid detta förhör<br />
hade rätten, heter det i protokollet, gärna sett, att någon av<br />
docentibus varit tillstädes, efter dessa stadspojkar voro så<br />
hårt angivne, men så var icke fallet. Därför skickades till<br />
rektor med begäran, att han eller någon av collegis ville<br />
uppkomma. Det svarades, att ingen hade tid därtill. Men<br />
äntligen infunno sig skolepiltarne Johannes Halsius och Laurentius<br />
Biörn, och av dessa förnam man, att den förre slagit<br />
igen skoleförstugudörren och sprungit hem samt att den senare<br />
hindrat, att ingen (d. v. s. någon) av gossarne fatt komma ut ;<br />
men att någon av stadsgossarne slagit någon inne i skolan,<br />
kunde icke bevisas. Därefter antecknas, att jämväl hos desse<br />
skolepiltar fanns »felaktighet». Varuti denna bestod, får man<br />
dock icke veta, men saken remitterades till rectoris allvarsamma<br />
correction. För sin ingång- i skolan och för det av<br />
dem förorsakade oväsendet i denna b levo stadspojkarna näpsta<br />
med fängelse, vilken dom strax skriftligen meddelades rektor<br />
Någon skolvaktmästare ha vi ej sett omtalad i handlingarna.<br />
De sysslor, som skulle ha ålegat en sådan, fìngo helt visst<br />
gossarne, åtminstone mestadels, utföra. Så synes de haft eldningen<br />
om hand. I nov. 1(598 skickade magistraten tvenne<br />
män till skolans rektor med begäran, att han ville låta hava<br />
uppsikt med eldens förvaring i skolan. Det hade nämligen<br />
försports, att gossarne därmed mycket vårdslöst umginge.<br />
Till slut kunna vi ej underlåta att här omtala ett våldsdåd,<br />
som skulle hava begåtts av djäknar våren 1081 och upprört<br />
människorna i Piteå stad och dess omnejd.<br />
En änka i byn Hortlax hade ldagat för landshövdingen över<br />
att dessa så illa hanterat hennes man Nils Olofsson Bäsk,<br />
då han varit i staden och av dem blivit lockad in i skolan,
DJÄKNARNE. jgo<br />
att han strax därefter lagt sig pä säng ocli genom döden avlidit.<br />
Till klagoskriften hade hon fogat en attest av fyra den<br />
dödes grannar, hvari dessa intygade, att mannen genom o-0ssarnes<br />
olidliga munbruk var kommen i skolan, där de honom<br />
med sådant tumult och molesterande överfallit, att det var<br />
begynnelsen till hans sjukdom, som hade gjort slut pä hans<br />
J iv. På tillfrågan av attestanterna hade den döde efter våldet<br />
för dem förklarat sig vilja vara en djävulens man och ino-en<br />
salighet hos Gud bekomma, om han för dem bekände annat<br />
än sanningen. Såsom största upphovet till misshandlingen<br />
hade den döde i livstiden för dem uppgivit Abr. Granhammars<br />
son, kyrkoherdens son i Eåneå samt kyrkoherdens i Skellefteå<br />
Det skulle således ha varit söner ur ortens bästa familjer,<br />
som begått detta svåra övervåld.<br />
På denna allvarsamma anklagelse resolverade landshövdingen<br />
d. 26 mars s. å., att saken skulle remitteras till borgmästare<br />
och råd till vidare rannsakning. En månad senare<br />
företogs ock denna på rådstugan i Piteå av borgmästare Henrik<br />
Wijnblad. Därvid fick rektor Norman ett tillfälle att<br />
lysa med sina talegåvor, vilket han ock med synbart välbehag<br />
begagnade sig utav. Han började med att giva till<br />
känna, huruledes han då nyligen fått brev ifrån Skellefteå,<br />
att dit vore notificerat, att skolegossarne i Piteå begått dråp<br />
i skolan och att pastors son därsammastädes varit däri intresserad,<br />
en beskyllning på hans skola och hans underhavande<br />
disciplar, som redan vore utspridd — både i Stockholm och<br />
Finland. Han protesterade emot en sådan osanning och anhöll,<br />
' att ärendet måtte ju förr dess hellre lagligen företagas<br />
och de framkomma, som ville eller tänkte sig kunna bevisa<br />
att dråp vore begånget i skolan. Detta vore så mycket nödvändigare,<br />
som skolan inom kort skulle uppgivas och gossarna<br />
skingras var och en hem till sina föräldrar och anhöriga,<br />
på det icke igenom dröjsmål denna grova beskyllningen<br />
och misstanken uppå Piteå skola måtte ytterligare förökas<br />
och på andra orter så inrotas eller en pmesumption därav<br />
göras, likasom hade docentes ingen annan eller bättre uppsikt,
164 DJXRNARNE.<br />
ordning och aga med sina disciplar i skolan, än att de läte<br />
sådant lieligt, privilegierat och publique hus bliva och vara<br />
en rövarekula, honom och hans med-kolleger till ingen ringa<br />
skam, förakt, eftertal och åtlöje samt påföljande hårda ansvar<br />
med tiden lios den allernådigste höga överheten etc. För sin<br />
person kunde han sig skäligen excusera, då han på den tiden,<br />
då detta skulle ha skett, legat mäkta illa sjuk, varför han<br />
icke kunnat veta, vad som i skolan passerade eller för händer<br />
hades vidare, än vad som sedan förebragt och klagat blivit.<br />
Ehuru den klagande änkan, som hastigt blivit sjuk, ej var<br />
närvarande, företogs saken dock, på det att tillstädes varande<br />
vittnen ej måtte onödigtvis ofta därutinnan besväras till staden<br />
och änkan ej skulle kunna klaga, att ingen rätt vederfores<br />
henne, äntligen ock på det att skolan och besynnerligen de<br />
i klagoskriften nämnda gossarnes föräldrar icke längre skulle<br />
behöva sväva i ovisshet om sakens rätta sammanhang och<br />
sina kära barns antingen brottslighet eller oskyldighet.<br />
Rector Scholœ tog därefter åter till orda och utförde »med<br />
ett långt tal», huruledes gossarnes egna föräldrar i detta fall<br />
icke vore sina barns målsmän, som borde svara till denna<br />
eller (där eljest några skulle förövas) andra excesser uti eller<br />
utom skolan, så länge de vore sina praeceptorum information,<br />
disciplin och uppseende undergivne, utan sådant komme nu<br />
endast och allenast honom till, vilken skolan vore förtrodd<br />
att, tillika med de andra med-collegis, se däruppå, huru skolan<br />
måtte bliva väl förestådd och hans underhavande gossar både<br />
till information i skolan så väl som ock eljest dessemellan<br />
förande leverne tillbörligen och försvarligen inför Gud, höga<br />
överheten, deras föräldrar och andra vederbörande upptuktade,<br />
jämväl handhavda och försvarade, besynnerligen emot en sådan<br />
grov och svår dem påförd beskyllning. Innan de, som utgivit<br />
attesten, finge den edeligen verificera, hade rektor en<br />
hel del saker att framhålla och ville bl. a., att de måtte åtvarnas<br />
att sig väl betänka, på vad de ville göra sin ed, och<br />
särskilt om de kunde säga i sitt samvete, att mannen var den<br />
gången så illa hanterad av gossarne, att han därav blivit död.
DJÄKNARNE. 165<br />
Männen svarade, att de både Gud bevara sig för en sådan edsådant<br />
vore dem alldeles mörkt och obekant. Men de ord<br />
som deras granne för dem berättade i sin sjukdom två dagar<br />
förr, än han avled, dem vore de redobogne att edeligen bekräfta.<br />
Efter denna långa inledning kom man äntligen till själva<br />
saken, och den äldste av de anklagade gossarne, Abraham<br />
Granhammar, på sitt 16:de år, förekallades och tillfrågades,<br />
huruledes han med de andra smärre gossarne var kommen<br />
att fixera eller narra den druckne karlen Nils Bäsk in i skolan<br />
till sig och honom sedan därsammastädes så hantera, att<br />
han 14 dagar därefter blivit död, med allvarlig förmaning till<br />
honom att tala sanning, vartill ock hans d. v. prseceptor och<br />
skolemästaren honom adm011 erade. Han berättade följande:<br />
»Den 23 mars emellan lektionerna och sedan docentes voro<br />
hemgångna att få sig mat, men gossarne åter församlade i<br />
skolan, hade en av dem, Hans Perssons lille son från Hortlax,<br />
kommit inlöpandes och sagt för de andra, att Nils Bäsk låg,<br />
full och drucken, nederfallen uti snön på torget strax vid<br />
skolan. 1 Gossarne hade därmed lupit ut sådant att se, och när<br />
de blevo honom varse, hade denne Abraham stigit till, rättat<br />
honom opp på fötterna igen och frågat, huru det tillstod eller<br />
vi han var så kullfallen i snön. Nils Bäsk hade då lyftat<br />
upp sin hand, hött efter och velat slå gossen, frågandes, vad<br />
han ville. De andra hade vikit sig undan. Nils hade därmed<br />
gått utför gatan neder till rådman Jon Bryggmans port. då gossarne<br />
följt efter att se, huru han skulle bära sig åt, det han<br />
åter förtrutit och gått tillbaka på torget genast mot skolan,<br />
där Nils åter velat slå Abraham, som alltid gick honom närmast.<br />
Men de andra hade stigit undan och stött honom litet<br />
i ryggen, att Basken föll över ända i snön. Med detsamma<br />
kom prostens lille son Johannes Graan, som hade litet snö i<br />
sin handske, strödde på Basken, där han låg, och sade: Av<br />
jord ästu, till jorcl shall tu varda igen. Mera hade han icke<br />
sagt, ej heller honom rört. Sedan steg Bäsken upp och be-<br />
1 Skolau och rådstugan lâgo vid torgot.
16(5 DJÄKNARNE.<br />
begynte »raska» efter gossarne, som hade sin lust och tidsfördriv<br />
av honom, varvid de lupo undan på skolstugutrappan ;<br />
han vidare efter och de undan i förstugan, dit de icke trodde<br />
eller förmodade honom drista sig komma. Men han kom först<br />
på trappan, sedan i förstugan, och när gossarne lupo i skolan,<br />
kom han efter, varvid Abraham tillstod sig först honom i<br />
förstugudörren förhindrat och sedan i skoledörren tagit emot<br />
honom, att Bäsk föll tvärs över tröskeln fram på armarna,<br />
när han skulle stiga där in. Detta hade Bäsk dock intet<br />
aktat, utan gått in i skolan ocb uti gossarnes klasser, varest<br />
Granhammar åter hindrat honom, att han föll över ända i<br />
dörren. Och därmed lopp Abraham ut sin kos till Schobern<br />
ästar en att berätta honom, vad på färde var. Ehuru illa<br />
sjuk, hade denne dock befallt honom gå till vice borgmästaren<br />
Erik Månsson och begära assistance, att Bäsken kunde fasttagas<br />
och förvaras till laga rannsakning. Men Erik Månsson<br />
hade sig excuserat, att han hade intet därmed att beställa,<br />
då Herr Rector sagt, att gossarne skulle se till, huru de<br />
kunde få honom i svartcammaren 1 så länge. Emellertid, medan<br />
Abraham var till skolmästaren, hade alla de andra små gossarne<br />
av räddhåga lupit utur skolan, men Nils Bäsk gick utur<br />
den ena klassen i den andra, tog gossarnes böcker, stoppade<br />
dem uti barmen och stod i rectoris-klassen, när Abraham kom<br />
tillbaka, och viste dem genom fönstret. Äter hade han gått<br />
ur klassen, emedan prœceptorerna voro snart inkommandes,<br />
då ej allenast gossarne fingo tilltal utan ock Nils Bäsk, som<br />
man bad akta sig för straff för att han således hade kommit<br />
drucken i deras skola. Därvid hade denne tagit upp de i barmen<br />
stoppade böckerna, kastat dem hit och dit omkring klassen<br />
och gått ut. Emellertid hade de stängt själva skolstugudörren<br />
igen och öppnat den andra eller svartkammardörren, dit han<br />
onödgader ingick, icke rättare vetandes, än att han därmed<br />
skulle åter komma utur skolan in på torget. Men när han<br />
1 Härmed menas nog skolans career eller arrest. Detta skulle då vara don<br />
>kammare», som omtalas pä tal om den nya skolans byggnad. Jfr myrkvastofa<br />
= career hos J. Sahlgren, Sv. landsmålen 1912, h. 2 s. 53.
DJÄKNARNE. 167<br />
såg sig således fixerad (narrad) och instängd, grep han till<br />
ett i kammardörren liggande trä eller stockände, rännandes<br />
så länge därmed in på dörren, för vilken hakan lades på<br />
utanföre, att dörrbräderna gingo i stycken och gossarne nödgades<br />
låta upp hakan, då han sedan, oskadd och orörd, utgick<br />
på torget, varandes ond på skolegossarne.<br />
Med detsamma kom conrector Herr Per Turdin gåendes att<br />
förrätta sin tjänst i skolan. Honom efterföljde Nils strax<br />
först till skolstutrapparne, och vidare, när Herr Per talte honom<br />
till om den i skolan begångna excessen, kom Nils efter<br />
i förstugan; Herr Per gick undan in i skolan, men då Abraham<br />
Granhammar förhindrade honom pä nytt komma i skolan,<br />
hade han fallit fjärde resan omkull av sig själv i sin druckenhet,<br />
det Abraham sade sig vilja med ed bekräfta. Han<br />
hade varken slagit, stött eller vidare rört honom, än vad här<br />
är berättat, mycket mindre någon annan av skolgossarne, ja,<br />
icke heller kyrkoherdens i Skellefteå son, en gosse om sina<br />
13 år, den där både själv nekade och jämväl av Abraham<br />
befriades, att han aldrig kom sin hand vid Eäsken, utan lopp<br />
sin kos undan hans otidighet. Om pastoris son i Håneå vittnades.<br />
enhälleligen så av prœceptorerna som ock gossarne, att<br />
han den gången var stadder hos sin fader i Gamla staden,<br />
vilken litet tillförene kommit resandes ifrån Härnösand och<br />
fått lov taga sin son, även en ung pilt, med sig, medan detta<br />
hade passerat i skolan. På grund av allt detta protesterade<br />
Herr Kector på skolans, gossarnes och föräldrarnes vägnar<br />
emot en sådan osannfärdig beskyllning och yrkade, att antingen<br />
änkan eller den, åt henne skrivit, borde stå därför.<br />
Även om denna berättelse kan antagas vara färgad till<br />
skolgossarnes förmån, var nog hela klagomålet tämligen obefogat.<br />
Efter excessen hade Bäsken också, enligt rektors uppgift,<br />
ärnat gå hem och varit ett stycke ifrån staden, men<br />
sedan av sig själv vänt om, kommit till skolmästaren, bett<br />
och träget, med knäfall och gråtande tårar, anhållit om förlåtelse<br />
och tillgift liti det han förövat och försett sig i skolan.<br />
Rektor hade emellertid svarat, att det icke anstode honom att
168 DJÄKNARXE.<br />
tillgiva utan höga överheten, emedan han sig sä otillbörligen<br />
ställt uti ett »heligt och högt priviligerat hus». Därtill hade<br />
B. igen svarat sig nogsamt se, det han ingen nåd hade att<br />
vänta; men aldrig det ringaste ord hade han klagat över<br />
honom då tillfogad oförrätt eller slagsmål av gossarne. Även<br />
sedan hade B. ytterligare skickat en sin granne till rektor<br />
med begäran om tillgift, dock utan att nämna ett ord om att<br />
han blivit illa hanterad av gossarna, då rektor svarat: »Om<br />
han dör, så vare Gud hans själ nådig; men lever han, så<br />
måste saken komma till förhörs. Mig anstår intet sådan<br />
excess nedtysta eller tillgiva.» Rådmän, som varit närvarande<br />
vid detta tillfälle, bekräftade ock detta. Denne granne, vars<br />
namn var Anders Jonsson, var emellertid bland attestali terna;<br />
en annan av dessa, som hette Hans Persson, hade själv en<br />
son, som var »intresserad» i beskyllningen.<br />
Attestanterna vittnade ock inför rätta, att B. icke på någon<br />
sin kropps ledamot varit blå eller blodig, lam eller lytt slagen,<br />
huggen eller stötter, utan hans sjukdom hade stått honom<br />
invärtes i bröstet. ÄA r en tillförne hade han varit sjuklig och<br />
opasslig i sitt bröst. Fyra dagar efter det han varit i staden,<br />
hade han gått uppe och förrättat sitt husarbete med snickran<br />
och byssesmidjande. Jämväl hade han gjort en likkista litet<br />
förr, än han lades till sängs, då han hade klagat och sagt<br />
sig fått en svår styng i bröstet av — liklukten, som i näsona<br />
kommit, när han kistan förfärdiga och efter likets storlek avmäta<br />
skulle.<br />
Yad landshövdingen gjorde, när han tagit del av detta<br />
protokoll, känna vi ej; men ganska tryggt kan man nog antaga,<br />
att han icke kände sig så värst övertygad om angivelsens<br />
befogenhet.<br />
De underrättelser, som vi i v åra källor funnit om denna tids<br />
skolungdom, inskränka sig härtill och äro ganska sparsamma.<br />
Dock synas de giva vid handen, att skillnaden mellan 1600talets<br />
skolgossar och våra dagars icke är stor; vida större är<br />
säkerligen olikheten mellan lärarne då och nu.
I<br />
11. Stadens och skolans andra brand.<br />
Efter 1600-talets slut synas lugnare förhållanden lia inträtt<br />
inom Piteå stads skolvärld, och underrättelserna från denna<br />
äro nu icke längre fullt så talrika. Att penningbristen fortfarande<br />
var stor, veta vi emellertid. Med avseende på skolmästaregården<br />
hade klagomål tidigare framställts, och ännu<br />
var den i dåligt skick. Nuvarande rektorn, Daniel Touscher,<br />
förfrågade sig därför år 1703 hos magistraten, om borgarne<br />
ville hålla denna vid makt och bestyra om reparation av källaren<br />
och gårdens täckning eller om de vore hugade att årligen<br />
giva honom 10 daler k. m. i hushyra. Ar 1680 hade<br />
d. v. skolmästaren för samma sak begärt 15 daler om året.<br />
Svaret blev, att man skulle göra sin högsta vinning att uppsöka<br />
skrifter och dokumenter, som härom kunde lämna upplysning,<br />
ocli man anhöll även, att rektor skulle i konsistoriet<br />
efterhöra sådana. Sedan skulle man ställa med saken på det<br />
sätt, som vore drägligast så för staden som för rektorn. Några<br />
veckor senare var borgarnes beslut fattat: man förband sig<br />
att årligen giva rektor den nämnda summan, varemot staden<br />
skulle äga disposition om gården, som skolmästaren dittills<br />
innehaft, med rätt att densamma behålla, förhyra eller ock<br />
till den mestbjudande försälja. Det sista skedde och det redan<br />
samma dag. Borgmästaren Erik Dahlgren bjöd det högsta<br />
beloppet eller 270 daler k. m. Av detta skulle 10 daler k.<br />
m. av köparen lämnas till rektorn; den förre skulle ock föra<br />
räkning därå.<br />
Men snart skulle händelser inträffa, som de goda stadsborna<br />
visst aldrig hade tänkt sig som möjliga. De småaktiga tvis
170 STADENS OCH SKOLANS ANDRA BRAND.<br />
ternas tid var slut; i dess ställe kommo nu krigets hemsökelser.<br />
I början av juni år 1721 fruktade man i Piteå för anfall av<br />
ryssarne. På rådstugan proponerades d. 8 i denna manad av<br />
majoren Fritzell, att man måtte föreställa borgerskapet att<br />
avföra hustru och barn jämte egendom, men att borgerskapet<br />
med sina drängar, vid straff tillgörandes, ej måtte avresa från<br />
staden, utan borde alla, som kunde bära gevär, söka, vad de<br />
till fiendens avbräck kunde göra i skogen.<br />
Härtill svarade några av borgerskapet, att, därest borgmästare<br />
och råd ej undandroge sig, ville även de stå och göra,<br />
vad de kunde; men en del av borgerskapet nekade alldeles<br />
härtill och ville, om möjligt vore, söka att konservera sin<br />
hustru och barn.<br />
Detta lät ej mycket förhoppningsfullt med avseende på försvaret;<br />
också blev utgången därefter. Den härpå följande anteckningen<br />
i domboken för året liar följande lydelse:<br />
ïDen 14 juni innevarande år ankommo fienden med sina galejor<br />
och fartyg, vilken landsteg en stor myckenhet en mil härifrån på<br />
Pitholmen, och en del ankommo med sina fartyg in till staden, då<br />
det ringa manskapet av militien samt de av socknen uppbådade bönder<br />
intet förmådde göra något motstånd, utan spargerades, det fienden<br />
varit G.000 man stark. Fördenskull, efter några salvors lösgivande,<br />
sig konserverade i skog och mark. Och då fienden spolierat staden,<br />
avbrände han den nya, undantagandes kyrkan, samt den gamla staden<br />
med kyrkan och överstesätet jämte 3 st. byar och sedan efter två<br />
dagars förlopp avdrog.»<br />
Stadens borgrfre och invånare i allmänhet, som visat sig så<br />
tilltalade av inre tvister och strider och så skickliga i att<br />
agera inför rätta, stodo således alldeles handfallna, när verklig<br />
fara för hus och hem, liv och lem var för handen. För den,<br />
som i folkens och enskildas öden ser Gruds finger, kan fiendens<br />
hemsök else ej te sig annat än som ett väl förtjänt och<br />
rättvist straff för stadsbornas synder.<br />
Stadens dombok för år 1721 slutar med berättelsen om branden<br />
d. 14 juni s. å. Följande år är man i full fart med att
STADENS OCH SKOLANS ANDRA BRAND. 171<br />
återuppbygga staden och skolan. Deft 28 mars 1722 var landshövdingen<br />
Jacob Grundell närvarande på en rådstuga, som<br />
hölls i Gamla staden. Han frågade därvid borgerskapet, varest<br />
skolan holies till ungdomens information. Svaret blev, att<br />
hon därefter såsom dittills skulle hållas i Hortlax, Öijbyn<br />
och Bergsvik. Prœceptorerna och borgarne voro ock därmed<br />
nöjda. — Raskt gick ock skolbyggnaden. Den 31 aug. 1723<br />
sporde prosten Daniel Solander borgmästare och råd samt borgerskapet,<br />
om skolan kunde bliva färdig till S. Michaeli tid.<br />
Det svarades av de tillfrågade, att så skulle ske. — Vid<br />
samma tillfälle beslöts även, att skolelcloclcan skulle beställas<br />
och köpas då på hösten av borgmästare och råd. Äntligen<br />
proponerades vid samma tillfälle av prosten, att en bibel<br />
skulle inköpas till skolans behov. Förslaget bifölls, och en<br />
försiktig handelsman påtog sig att verkställa inköpet och utlägga<br />
penningarna »mot riktigt återställande», såsom det antecknas.<br />
Ar 1731 omtalas skolhuset såsom uppfört och beskrives<br />
ganska noga. 1<br />
Det var naturligtvis av trä men var utmärkt, heter det,<br />
genom ett torn, i vilket hängde en välljudande-klocka, som<br />
tjänade till att sammankalla skolungdomen. Skolan hade fyra<br />
klasser, och för var och en av dessa A 7 oro, för lärjungarnes<br />
framsteg, satta särskilda lärare, som undervisade skolgossarna.<br />
I högsta klassen, som kallades den fjärde (quarta), handhade<br />
rektor och conrector troget och flitigt undervisningen. De<br />
andra lärarna hade var sin del av den övriga ungdomens undervisning.<br />
Den yngste läraren förrättade på samma gån
172<br />
STADENS OCll SKOLANS ANDllA BRAND.<br />
ovan citerade författaren' ger de båda rektorerna det vitsordet,<br />
att de fideliter dilig enter que skött sitt ämbete. En annan yttrar<br />
sig i samma riktning. 1<br />
Hos denne är det tal om en år 1700 i Piteå född man,<br />
vilken liade »tillfälle att hela Piteå trivialskola igenom inhämta<br />
den kunskap, som skulle i framtiden göra honom till<br />
en grundad kristen och skickelig medborgare. Särskilt räknade<br />
han för sin fördel att hava ej ' annorlunda än som eget<br />
barn åtnjutit dåvarande conrectoren, sedermera lektorn Israel<br />
Stecksenii besynnerliga omvårdnad och undervisning.»<br />
* *<br />
*<br />
Och härmed bjuda vi lärare och lärjungar i Piteå på 1600talets<br />
senare hälft farväl. Någon tycker kanske, att vi varit<br />
för utförliga i vår framställning, tagit med likt och olikt samt<br />
med onödig vidlyftighet relaterat de historier, som här omnämnts.<br />
Det har emellertid alls icke varit vår mening att<br />
här lämna någon urvattnad teckning av personer och händelser.<br />
Då vederbörande protokollist ofta gjort eftervärlden<br />
den tjänsten att ingå i de största enskildheter och anteckna<br />
många för personerna och tiden karakteristiska drag, hade<br />
det varit föga klokt att alldeles urlaka dessa berättelser och<br />
taga bort den tids- och lokalfärg, som ger berättelserna deras<br />
största intresse.<br />
En annan anmärkning, som väntar oss, är den, att vi för<br />
ofta låtit källskrifternas verba formali a kvarstå i st. f. att<br />
blott antyda saken eller uttrycket. Om dessa teckningar hade<br />
varit avsedda för andra än mognade män och kvinnor, då<br />
skulle vi givet förfarit på ett annat sätt och varit mycket<br />
stränga, men nu har därtill intet skäl förelegat.<br />
Och så ett litet ord till ursäkt för liera av de här skildrade<br />
personerna! Källornas art gör, som A r i redan nämnt, att det<br />
v är så gott som uteslutande dåliga saker, som här komma<br />
1 Rådmannons i Piteå stad Herr Magnus Häggmans levnadslopp, av Jacob<br />
J. Eurcniub, Uppsala 1770,
STADENS OCH SKOLANS AND HA BRAND. 173<br />
fram i dagen. Att rektor Norman och conrector Turdin även<br />
haft några goda sidor, får man väl taga för givet, ehuru man<br />
icke haft någon anledning att låta dem komma till eftervärldens<br />
kännedom. Att vår skildring är ensidig, äro vi således<br />
de första att erkänna; men vi rå ej därför, utan det beror på<br />
omständigheterna. Detta bör man alldeles icke glömma, då<br />
man häpnar över vad som här uppe kunde förekomma bland<br />
litterata personer. Yi lrade tänkt att för läsaren presentera<br />
även några av Piteå stads borgmästare på denna tid för att<br />
visa, hurusom tonen och tänkesättet hos samhällets spetsar<br />
här uppe icke alltid överensstämde med våra dagars uppfattning.<br />
Men vår framställning har redan fått så stor längd,<br />
att vi ej kunna ytterligare öka den med ett sådant kapitel.<br />
Emellertid skulle man därav funnit, att de här behandlade<br />
lärarne ej voro annorlunda än de dem omgivande människorna.<br />
De följde med sin tid och rättade sig efter tidsandan. Men<br />
det är icke alltid nyttigt, det ses av vår skildring.
UNIVERSITE! SSIßUüi ÛKET<br />
2^. NOV. 1971<br />
U M F A<br />
«Cil/A-<br />
(
§m§m<br />
Sz^n&hiSMsKéèi&smnt<br />
ih/ü<br />
igipfli<br />
ÊIÊÈÊÊm<br />
(tMMWïïmÊÊ<br />
%ÄÄ<br />
wMÊmÉË<br />
%Sp»fö<br />
/ ^äßbüsUlihlh<br />
WÊÈÊ<br />
-• wMË
KATARINA SKOLA. Bidrag<br />
till kännedomen om<br />
Stockholms läroverk. Av<br />
Carl Björling. Pris 6 kr.<br />
HERNÖSANDS GYM<br />
NASIUM. Bidrag till<br />
svenska skolans historia av<br />
Otto Norberg. Pris 1:75.<br />
VALDA AKTSTYCKEN<br />
TILL SVENSKA UN<br />
DERVISNINGSVÄSEN<br />
DETS HISTORIA. Av<br />
B. Rud. Hall. Pris 3: 75,<br />
inb. 4: 50.<br />
P. A. Norstedt & Söners förlag.<br />
J40303