johan nordlander norrländskt skolliv

112 NORMAN EFTER VISITATIONEN.
vad hon för mycket uppburit. Den senare kullen hade icke
heller åtnjutit några sådana förmåner som de förra barnen,
utan i späda ungdomen måst tjäna födan hos andra. Beträffande
gårdens försäljning uppgav Catharina, att icke hon utan
modern sålt denna, och sedan gälden betalats, hade blott 10(i
daler varit i behåll, varav h:u Anna fått sin fjärdedel.
I sin replica reducerar h:u Anna högst betydligt förteckningen
på vad hon och hennes man bekommit. Det till 500
daler upptagna bröllopet borde alldeles utgå såsom ej upptaget
i inventariet och likaledes silverskålen och Polemitzklädningen
såsom gåvor av föräldrarna; urverket hade styvmodern
själv satt i pant, och Norman hade ej fått det; slädan
jämte selen m. m. värderade h:u Anna till 15 daler och icke
som hennes fader till 100 daler. Om det nämnda guldkedet
heter det, att h:u Annas syster Margareta fått det uti hertig
Adolfs hov, och denna syster hade aldrig mer kommit uti sin
faders hus; även pärlan, som hörde till kedet, hade samma
syster bekommit. Att Norman till låns fått 30 daler i resepenningar,
bestreds alldeles.
Utgången av tvisten blev en annan, än h:u Anna hade
tänkt sig, och hennes hop]) att på detta sätt få sin ställning
förbättrad kom alldeles på skam. Rätten fann, att efter modern
hade på vartdera barnet fallit 25 daler k. m., och efter
fadern hade på h:u Annas lott kommit 154 daler 26 öre k.
m. eller tillhopa 179 daler 2(5 ör e. Men det belopp, som h:u
Anna bekommit i arv efter fader och moder, överstege denna
summa. H:u Catharina dömdes därföre fri för vidare tilltal
i detta mål, ocli hennes halvsyster, som åter för rätten dragit
så gamla saker, som förut genom dom i Härnösand 1671 d. 7
juni avgjorts, tick i expenser och för tidsspillan betala 5 daler
s. ni. Rätten ansåg, att hon ock bort böta för domskval, men
förskonade henne därifrån.
Ocli därmed är även Normans änka ur sagan.