johan nordlander norrländskt skolliv

CORRECTOR TÜRDINS STRIDER. 117
mäkta överdådig, arg och orolig man, så att ingen allt ifrån
den västra och till den östra delen eller trakten av staden
kunde leva eller vara fredig för hans slagsmål, överlopp, trätor
och gräsliga maledielser, esomoftast angripandes den ene med
yxa, den andre med kniv, den tredje med spänd bössa och
kniv, några med annor otillbörlig hemgång, våldsverkan och
undsägelser (hotelser), så begärde han, att magistraten måtte
laga så, att en sådan överdådig människa måtte bekomma sin
tillbörliga näpst och icke tillåtas egenvilligt undandraga sig
rättens besvarande uti en så grov sak, utan att han måtte
tagas för huvudet, fängsligen förvaras (såsom tillförne med
många andra, de där mindre exorbiterat, där å orten skett
vore, varpå han androg exempel) och sedan ifrån livet dömas
eller åtminstone staden alldeles förvisas; förr ville Norman
sig intet tillfreds giva iitan protesterade uti vidrig måtto emot
magistraten, i det han sade sig vilja leverera skolstugunycklarna
ifrån sig in på rådstugubordet och icke iipptaga någon
skola |: som dock nu snart ske borde :j utan låta hela skulden
komma in på magistratens hårda ansvar, om den icke gave
skolestaten allvarsamt assistance, ja, han ville ock kyssa på
undfångne fullmakt och den inför K. M:ts fötter nedlägga.
Om Lehn emellertid skulle göra honom eller någon av hans
medcollegis någon skada till liv eller egendom, vem borde då,
frågade han, därtill svara utom borgmästare och råd, som icke
fängslade karlen?
Borgmästare och råd, som tydligen voro mindre hetlevrade
än rektor Norman, togo emellertid saken lugnt och svarade,
att som Lehn vore en bofast och edsvuren borgare, kunde han
ej fängslas, förrän man finge höra, om sakens vikt och grovhet
det egentligen fordrade och om reus (den anklagade) de i
lagen exprimerade fatalia contumaciter försuttit. I den händelse,
att så vore, skulle sådant då väl kunna ske förutan
rektors ansökan, »emedan det ännu icke vore bevist, att rectoris
myndighet och ämbete bestode uti agerande på rådstugan
för en annan, som voro sin egen målsman och njöte Iv.
M:ts lön som han». Rätten visste ock nogsamt erinra sig,