Fältbiologen 1/2013.pdf - Fältbiologerna

faltbiologerna.se

Fältbiologen 1/2013.pdf - Fältbiologerna

1/2013

En levande landsbygd?


På vår vandring genom livet möter vi många frågor som

vi aldrig finner svaret på. Nu när vi, enligt Rickard Axdorff,

gått in i ifrågasättandets år har vi på redaktionen kanske

funnit svaret på vad som menas med ordet skogstokig.

Nedanstående ledartext kan läsas i en av Sveriges största

branschtidningar för skogsindustrin.

Våga fråga varför!

Jag hoppas att 2013 blir ifrågasättandets år. Vi i skogsbruket behöver ställa följdfrågan varför

lite oftare och i fler sammanhang. Ett större antal påståenden används som sanningar som

drabbar vår verksamhet när vi tvingas följa dem. I viss mån är det vi själva som är arkitekter

till dem, vilket inte gör dem mer sanna för det. Vi måste vara kritiska, våga ifrågasätta och

ställa följdfrågan varför även om det är obekvämt. Jag tänkte här ta upp några av alla dessa

utsagor som förtjänar att ifrågasättas.

Första varför: Arealen skogsmark i Sverige som har ägarformen aktiebolag får inte öka. Varför?

Det är näst intill omöjligt att omvandla skog som ägs av en privatperson till att ägas i aktiebolagsform,

men varför? Vad är det som är så samhällsomstörtande med en ökad areal skogsmark

i Sverige som är aktiebolagsägd? Jag har svårt att tro att ett aktiebolag skulle vara en sämre

markförvaltare än en enskild firma. Jag har också svårt att tro att ett aktiebolag skulle förse

industrin med mer eller mindre virke, om nu det är problemet. Jag har även svårt att se att

priset på egendomar skulle skena i höjden på grund av detta. Och om så nu skulle ske, spelar

det väl lagstiftaren ingen roll. Våga fråga varför!

Andra varför: Alla skogslevande arter skall skyddas från utrotning. Varför? Arter har i alla

tider kommit och gått alldeles oavsett om vi människor försökt stoppa det eller inte. Mycket

talar för att naturen även fortsättningsvis kommer att ha sin gång och att arter fortsätter

komma och gå. Utöver denna moraliska aspekt är det viktigt att stoppa utarmningen av

världens genbank, eller? Om man funderar kring att det bara skiljer någon enstaka procent i

genuppsättning mellan människor och apor så undrar jag hur mycket det skiljer på en vitryggig

hackspett och en tretåig dito. Är det verkligen katastrof om den ena försvinner? Vi bygger vår

skogspolitik delvis på antagandet om att inga arter ska tillåtas försvinna. Våga fråga varför!

Tredje varför: Produktionsmål och miljömål ska vara jämställda i skogspolitiken. Varför? Hur

kan det komma sig att detta mål inte ifrågasätts mer? Utöver att det drabbar skogsägarna både

socialt och ekonomiskt saknar begreppet enligt mig samhällsekonomisk och vetenskaplig höjd.

Dessutom är målen om inte helt så delvis omöjliga att mäta. Vi ska sköta skogen uthålligt så

att den både ger god avkastning och tar hänsyn till natur och människa, men varför jämställt?

Varför räcker inte förhållningen ”bruka utan att förbruka” som det står i Skogsstyrelsens

regleringsbrev? Varför ska en nations önskan om att vara bäst i klassen oavkortat åläggas ett

antal företag i den gröna näringen? Våga fråga varför!

Fjärde varför: Allemansrätten är en självklar del av allas tillgång till naturen. Varför?

Allemansrättens innehåll diskuterades ivrigt under förra året. Ingen verkar dock ställa frågan

varför vi ska ha den över huvud taget? Vad är det som gör att alla i alla lägen ska ha tillgång

till din privata egendom, mer eller mindre utan förbehåll? Varför ska markägare i Sverige

bjussa på det äventyr som det är att vistas i naturen? Varför ska det vara en självklarhet att

en skogsägare bjuder på upplevelsen medan en nöjespark säljer biljetter? Våga fråga varför!

Det finns mängder av tveksamma sanningar likt de jag har tagit upp här. Jag tror att om fler

ställer frågan varför lite oftare kommer det så småningom märkas att svaren som ges är lika

verkningslösa som kejsarens nya kläder. Åter igen; våga fråga varför!

Rickard Axdorff, ledarskribent för tidningen Skogsaktuellt


Fältbiologen är Fältbiologernas medlemstidning

som utkommer med fyra nummer

per år och distribueras gratis till alla

medlemmar. Skolor och andra intresserade

kan beställa prenumeration för 250 kr/år.

Tidningen Fältbiologen produceras av en

ideellt arbetande redaktion.

Redaktionen kan komma att redigera

inkomna texter. Texter och bilder

som återfinns i den tryckta tidningen

publiceras även på Fältbiologens hemsida

www.faltbiologerna.se/faltbiologen.

För icke beställt material ansvaras ej.

Prenumeration eller adressändring:

info@faltbiologerna.se

Adress:

Fältbiologen, Brunnsgatan 62, 802 52 Gävle.

Ansvarig utgivare: Lars Axelsson

Hjälp till med FältBiOlOGeN

Fältbiologen är alla medlemmars tidning.

Vill du skriva en artikel, en internrapport

eller göra ett reportage? Har du fotografier

eller vill illustrera något till tidningen? Ta då

kontakt med redaktionen så blir vi väldigt

glada, och så kan vi tillsammans arbeta

fram den tidning vi vill ha! Skicka mejl till

redaktion@faltbiologerna.se!

OmslaG

Framsida: Magnus Bjelkefelt

Sidan 2: Redaktionen

Baksida: Olof Åström

tryckiNFO

Tryck: Risbergs Information & Media AB

Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt

Upplaga: 3 500 exemplar

www.faltbiologerna.se/faltbiologen

redaktiONeN

Magnus Bjelkefelt, Jennie Wadman, Kristin

Hyltegren, Alva Anderberg, Svante Hansson,

Andreas Hansen, Olof Åström.

Mejl till redaktionen:

redaktion@faltbiologerna.se

Redaktionens blogg:

faltbiologgen.wordpress.com

Tack för er medverkan:

Corinna Krikonenko.

Kristin Hyltegren, Andreas Hansen, Alva Anderberg,

Svante Hansson, Corinna Krikonenko, Magnus Bjelkefelt

och Olof Åström. På bilden saknas Jennie Wadman.

Foto: Olof Åström.

Innehåll nr 1/2013

Tips och notiser 4

Filmtips, vargfakta och radioaktiva fiskar

Aktionsbild 6

Gotland nu och då

Hotspot 7

I Umeå flyter vattnet stilla

Landsbygdsutveckling? 8

Eller är vi urbana i själen?

Svårt för jordbruksfåglarna 12

Sånglärkor, gråsparvar och tofsvipor vantrivs

Frön är också politik 16

Odlare bjuder EU motstånd om utsädet

Ett år med fiskkryss 18

Följ med Erik och Elin under ytan

Plöjningsfritt 20

Låt maskarna göra jobbet

Tungt för odlingsjordarna 22

Markpackningsundersökningarna har börjat

26

24

12

5

16

20

18

24

31

8

28

Bryter sönder landskapet 24

Gruvor är inte landsbygdens lösning

Duvkompisen 26

Frallan vill bo hemma

Råstasjön måste räddas 27

Fågelsjön i Stockholm hotas av bebyggelse

Minifältis 28

Falafelrulle, tack!

Kultur 29

Norrland är inte Norrland i Norrland

Experten 30

Gå emot ett domstolsbeslut?

Krönika 30

På gården med årstiderna

5

Internt 31

Starta klubb nu!

31

29

16

Kalendarium 34

Fullproppat på aktivitetsfronten

18

Fältbiologen 1/2013 3


Ledare & Notiser

Landet är

hemmaplan

Fråga mig inte varför, men av någon anledning har

jag lagt ett ganska vardagligt samtal på minnet från

då jag var sju år gammal. Jag berättade för en klasskamrat

att jag skulle åka till landet. Han förstod

inte vad jag menade, vilket land? Jag försökte förklara, men

han gick inte alls med på att man kunde kalla mina föräldrars

sommarstuga för landet. Givetvis bodde han själv på en

bondgård mitt på den uppländska lerslätten och förmodligen

var han därför inte bekant med detta samlingsnamn på allt

det som omgärdar våra tätorter.

Ungefär tio år senare stod jag och en annan osnuten yngling

öga mot öga i en boxningsring. Det var så kallad debattboxning

under Arvikafestivalen och ämnet var vad som var bäst,

stad eller land. Trots att jag rent geografiskt var på hemmaplan

var det inte lätt att vinna gehör hos den underåriga publiken

för glesbygdens charm med dess makligare puls och närhet till

naturen. Min kombattant rev ner smattrande applåder med

invändningen att ”där finns inget att göra”.

Frågan är kanske vad vi alla skulle göra utan landsbygden.

Under ett föredrag om jordbrukspolitik för många år sedan

hörde jag en fransk bonde säga: ”If you eat, you are involved”.

Även om maten vi alla äter kan vara en nyttig påminnelse om

att vi fortfarande är beroende av en levande landsbygd ska man

ha klart för sig att varken jord eller skog längre är huvudnäringar

för flertalet människorna som bor där. Mellan gran och

äng bor till största del pendlande mellanchefer, IT-farmare och

sjuksköterskor. På sina håll finns även industrin kvar.

I det sammanhanget är landskapets rekreativa värden mer

betydelsefulla än dess produktionskapacitet för att behålla sitt

befolkningsunderlag och locka nya människor. Ett föråldrat

tänkande kring landsbygdens förutsättningar ligger alltjämt

kvar, fokus ligger på jord- och skogsnäringarnas förmåga att

producera stora volymer.

Det finns all anledning att ägna en tanke åt vad landet

egentligen är, en liten byhåla på den uppländska lerslätten,

ett skogsplantage i norra Sveriges inland – eller en plats där

vi lever tillsammans med något som är större än oss själva.

4 Fältbiologen 1/2013

Svante Hansson

redaktionen

I ett annat Sverige

Fotografen och filmaren Peter Gerdehag har under

många år dokumenterat det gamla svenska jordbrukssamhället.

Eller det som fortfarande finns kvar av

Sverige som det såg ut för mer än ett halvt sekel sedan.

Genom dokumentärfilmerna Bondens tid på jorden,

Hästmannen, Kokvinnorna och Landet som inte längre

är skildrar Gerdehag det småskaliga lantbrukets människor

och deras mödor. Vi får genom årstiderna och

fantastiskt foto följa dem genom arbete, glädjeämnen

och en ständig närhet till sin omgivning. Det är vackert

och sorgligt på samma gång, att det landet inte

längre är.

Åter till självhushåll

Vad kan tillverkas av en tall? Hur gör man egen filmjölk?

Hur får man bort en stor sten från sitt odlingsland?

Hur fångas och tillagas en kråka? Hur stor yta

matodling kräver en vegan? Odla kräftor? Köpa allmogefår?

Hur hittar man ett hus att hyra på landet? Hur är

det att flytta ut till landet och bli självförsörjande? Svar

på detta och tusen tals andra praktiska nyttigheter kan

hittas i tidningen Åter – forum för självförsörjning och

alternativt boende på landsbygden. Se också hemsidan

www.alternativ.nu

foto: Peter Gerdehag


Vårteckenrapporteringen är i full gång!

Efter en lång period av mörker och kyla börjar äntligen vårtecknen att lysa

upp tillvaron för vintertrötta själar. Småfåglarna brister ut i sång, och de

första blåsipporna tittar fram ur de snöbefriade markerna. De första insekterna

kryper upp i solvärmen, och vissa tar sina första barfotasteg

i gräset. Har du också sett något vårtecken som du vill dela med

dig av? Tassa in på hemsidan och rapportera ditt vårtecken!

www.faltbiologerna.se/vartecken

Skåne sämst på ekologiskt

Bara 5,6 procent av Skånes jordbruksmark odlas

ekologiskt. Skärpning Skånebönder!

2500

Så många gånger

högre var graden av

radioaktivitet i en

fisk som fångades

utanför det havereradekärnkraftverket

Fukushima i

Japan, jämfört med

gällande gränsvärden.

Mångfald in på

bara kroppen

En tilltagande frekvens av intimrakning

har lett till att flatlusen är på

tillbakagång. Till Helsingborgs

Dagblad uppger hudläkaren Mats

Bjellerup att arten kommit att bli

mycket ovanlig, själv stöter han på

den lilla parasiten högst någon

gång om året. Det saknas uppgifter

om vad populationen har

för bevarandestatus i Sverige.

Artportalen har ännu inte fått

några observationer inrapporterade.

Reclaim the Fields

– återta marken!

La Via Campesina är en rörelse som verkar

för att försvara det småskaliga jordbruket som

en väg till social rättvisa och värdighet. Runt

200 miljoner småbönder, jordlösa, kvinnliga

jordbrukare, ursprungsfolk, invandrare och

jordbruksarbetare från hela världen är knutna

till La Via Campesina. Mellan 2007 och

2008 startades en ungdomsrörelse inom den

europeiska delen av La Via Campesina som

fick namnet Reclaim the Fields. Mer info på

www.reclaimthefields.org

Tips & Notiser

Junselevargen speglar

vargstammens situation

Regeringens

va rgpolitik

har den senaste

tiden präglats

av stor

ovisshet. Ett

bevis på detta går att se i fallet med den så kalllade

Junselevargen, även kallad ”Rödluvan”.

Varghonan, som är en genetiskt viktig varg

som invandrat från Finland/Ryssland, infångades

inom renbetesområdet för första gången

i mars 2011 och släpptes i Kilsbergen i Örebro

län. Men efter frisläppandet vandrade hon

nästan 100 mil tillbaka till renbetesområdet.

Hon flyttades igen i december, återvände och

flyttades en tredje gång februari 2012, men

tog sig norrut igen och stannade i trakten av

Junsele i Västernorrland. Under sommaren

fick hon sällskap av en hane från Värmland.

Berörda samebyar ansökte om skyddsjakt hos

Naturvårdsverket men fick avslag.

Efter att miljöminister Lena Ek besökt

området i januari 2013 beviljade

Naturvårdsverket skyddsjakt på båda vargarna.

Rovdjursföreningen överklagade

beslutet och jakten stoppades, men varghanen

var redan död. En tid senare kom

Förvaltningsrättens dom, som konstaterade

att kriterierna för skyddsjakt ej var uppfyllda.

Men bara några dagar senare kom

Naturvårdsverket med ett nytt beslut om

skyddsjakt. Flera organisationer överklagade

direkt och jakten stoppades bara timmar efter

att den börjat. Naturvårdsverket har nu sagt

att man kommer fortsätta flytta vargen så

länge som hon vandrar till renbetesområdet.

Den 15 mars flyttades hon sedermera för fjärde

gången, till Stockholms län.

Regeringen står handfallna när det gäller

att följa direktiven från EU. Genetiskt nya

vargar ska tillföras stammen, men samtidigt

försöker man tillmötesgå vargmotståndarna.

Dessutom finns en strävan att hålla

renbetesområdet fritt från varg, något som

är mycket problematiskt för vargstammens

fortlevnad. Junselevargen tycks ha bestämt

sig för att leva bland renar, och frågan är

hur länge detta djurplågeri får fortsätta. Om

Naturvårdsverket håller sitt ord finns risk att

denna varg får leva hela sitt liv på vandring

efter ett hem som hon aldrig når.

Andreas Hansen

Fältbiologen 1/2013 5


Aktionsbild

Fältbiologerna 1977. Foto: Mart Marend

Kalkbrottens historia är lång

text och foto: Olof Åström

År 1977 hölls Fältbiologernas riksårsmöte i Visby.

Förutom själva årsmötet hölls en stor demonstration

mot företaget Cementas planer på att anlägga ett 50

hektar stort kalkbrott på naturområdet File Hajdar.

Cirka 600 fältbiologer gick längs Visbys gator och ifrågasatte

lämpligheten i att göra ett stort dagbrott i ett känsligt och viktigt

naturområde. Vattenfrågan engagerar många, hur tillgången

till vatten på norra Gotland kommer bli efter brottet vet ingen.

I år, 2013, var det dags igen för ett riksårsmöte på Gotland.

Mycket var säkert sig likt, mötet ägde rum i Visby och även

6 Fältbiologen 1/2013

Skicka in dina bästa aktionsbilder till redaktion@faltbiologerna.se!

denna gång gjordes en demonstration mot kalkindustrin. Denna

gång är det företaget Nordkalk som vill bryta ett 170 hektar

stort område i en skog med endemiska arter.

På 36 år har inte mycket ändrats, kalkindustrin använder

samma argument för att få bryta. Jobben är viktigast och

vattnet försvinner inte, heter det. Ingen hänsyn till naturen

tas heller denna gång, varken till de arter som riskerar att

försvinna eller till vattenförsörjningen på norra Gotland.

Förhoppningsvis behöver vi inte demonstrera för samma sak

igen om 35 år. •••


där livet flyter fram

text: Viktor Vikman foto: Svante Hansson

Rakt igenom Umeå flyter det stora glittrande vattnet insprängt

i det platta landskapet. Älven, vattnet som varit centralt för

bosättningarna och livet upp längs Norrlandskusten, tycks

nu passera de flesta nästan obemärkt.

Från mitt fönster vid Broparken ser

jag de stora vattenmassorna rinna

förbi, med stadens brus runtomkring.

Här sker mötet mellan natur

och kultur. De är starkt sammantvinnade,

och samtidigt varandras motpoler. Här sitter

jag på mitt rum, som en del av kulturen och

samhället. Jag har en syssla, en roll som jag

förväntas fylla. Det är ett ständigt presterande

och på ett sätt legitimerande av min plats.

I samhället eftersträvar vi kontroll.

Naturen är kaos. Den går inte att kontrollera

för då upphör den att vara just natur och

uppgår i människans kulturella projekt. I

naturen finns det större sammanhanget och

här finns nuet. Att vara ute blir att uppslukas

av nuet och sugas in i det som finns omkring

en. Från mitt fönster ser jag nu på vårvintern

människor som vänder ansiktet mot solen

och låter de varma strålarna slå ner på kinderna

och vibrera sig in i porerna. De vilar

i nuet, tänker jag med ett leende.

Jag brukar sitta på liggunderlaget i en sol-

grop och smälta intrycken. Här finns stadens

ljud med bilar, slammer från en byggplats

och knastret från grus under cykeldäck då

de rullar över cykelbron mot Teg, en hund

som skäller och människor som småpratar.

Där finns också ljudet av snön som smälter

och börjar droppa, vårfåglar som trummar

sina glada trudelutter och ett dovt sjungande

i den stora isen som rör sig av spänning.

Ute på älven ringlar ett ensamt skidspår.

Stavspåren skvallrar om två åkare. På ett

annat ställe syns ett skoterspår. Älven är förrädisk,

med sitt virvlande strömmande vatten

som utan att det syns kan gröpa ur isen

underifrån. Ändå sker det sällan olyckor.

När jag själv skidar iväg en bit uppströms,

givetvis med isdubbar och genomtänkta

vägval, försvinner allt mer av civilisationen.

Ovanför grantopparna i den branta älvsluttningen

skymtar dock Volvo lastvagnars

skorstenar. På andra älvbanken dominerar

lövträd som ett vittnesmål på den öppnare

Hotspot

terrängtypen och att området runt Grubbe

och Umedalen använts som odlings- och betesmark.

Nu är jag ensam med älven. Här är

det strömt och vattnet öppnar upp. I snön

på isen finns spår av änder som passat på

att dricka och tvätta sig i det öppna vattnet.

Längre upp blir de öppna partierna större

och jag väljer att vända tillbaka. Vattnets

inbjudande porlande lockar till lek och

bad och mina tankar snuddar vid alla dem

som om sommarens heta dagar tar bussen

till Baggböle för att sedan guppande i en

uppblåsbar gummibåt flyta hela vägen ner

till Umeå.

Umeälven är en plats präglad av natur,

såväl som kultur. Här finns möjlighet att

uppleva årets skiftningar och ge sig ut på

alla möjliga äventyr och upptäcktsfärder.

Framförallt har älven blivit viktig för mig

för att inse att naturen inte enbart är de vidsträckta

fjällen och den mäktiga skogen utan

att den finns där, ibland halvt i dunkel, mitt

i hjärtat av staden. •••

Fältbiologen 1/2013 7


Vilken väg tar

landsbygden?

text: Alva Anderberg bild: Alva Anderberg och Magnus Bjelkefelt

Varför blir frågor om landsbygd och skogspolitik aldrig särskilt stora? Den

biologiska mångfalden dräneras i såväl Skånes lapptäcke av åkrar som

virkesplantagen som täcker halva Sverige. Innan Maciej Zarembas stora

artikelserie i DN hördes det knappt ett knyst i riksmedia om att hela Sveriges

skogslandskap blivit raka alléer. Vi har idag extremt mycket lättillgänglig

information om vår miljöpåverkan, men ändå händer inget av betydelse.

Det handlar om politik, makt och pengar, och inte minst om avbefolkningen

av landsbygden. Tomt ekar påbudet ”Hela Sverige ska leva!” För de flesta

människorna bor idag i städer, inte mitt uppe i förändringen av landskapet.

8 Fältbiologen 1/2013


Vi älskar naturen. Det ingår i vår

nationella självbild, menar Lars

Kardell, pensionerad professor

vid Sveriges lantbruks universitet

(SLU). Han har författat en rapport som behandlar

svenskars skogsvanor, som har minskat

drastiskt de senaste trettio åren.

Enligt rapporten påstår vi att vi är ute

i skog och mark 5–6 gånger oftare än vi i

själva verket är. Han drar slutsatsen att det

är den ”allmänna naiviteten i samhället”, att

folk blir vuxna senare, känner otrygghet i att

släppa iväg sina barn etcetera, som är boven

i dramat. Malin Krutmeijer kommenterar

rapporten i Ordfronts temanummer om skogen

från 2009 och tycker att förklaringen

är enklare än så: ”Kanske är det helt enkelt

så att svenskarna har blivit urbana i själen?”

Hon tycker att det är oproblematiskt att

vi hellre vill hänga på stan. Många barn som

växer upp i städer har ingen daglig kontakt

med natur. De flesta har aldrig gått vilse i en

skog, men nästan alla har blivit borttappade i

ett köpcentrum. Men hur kommer framtiden

att se ut, när människor i så stor utsträckning

bara befinner sig i människokonstruerad

miljö? När tryggheten är större i shoppinggallerior

än i en skog? Trots att själen är ett

suspekt begrepp så kanske Krutmeijer har

en poäng. Men vad innebär det för oss att vi

blivit urbana i själen?

Året då Ordfronts temanummer kom ut

var första gången då mer än halva jordens

befolkning beräknades bo i städer. Yvonne

Gunnarsdotter är kulturantropolog och lektor

på landsbygdsutvecklingsprogrammet på

SLU i Uppsala.

– Urbaniseringen sker över hela världen

och den ökar snabbt. Det är inte så bra för

ur ett globalt perspektiv är majoriteten som

söker sig till städerna väldigt fattiga och

skulle nog ha en bättre levnadsstandard om

de bodde på landet och odlade.

Det är en kontroversiell åsikt då industrialism

i många fall anses vara det enda steget

mot utveckling och livsförbättring. I Sverige

bor redan 84 procent av invånarna på de 1,3

procent av landets yta som utgör ”tätort” och

denna andel förväntas öka. Det innebär att

de allra flesta människor bor långt från den

miljö och natur som producerar deras dagliga

basbehov av mat och råvaror. För att klara

att försörja alla dessa människor är dagens

industrialiserade jordbruk specialiserat och

storskaligt.

Både maskinerna och konstgödslet är direkt

oljeberoende och hela maskineriet utgör

i många fall en nettoförlust av energi. Om

oljan skulle ta slut har Sverige extremt dålig

beredskap vad gäller matförsörjning. Många

länder jobbar med att utveckla starkare inhemsk

livsmedelsproduktion, men Sverige

Fältbiologen 1/2013 9


lir allt mer beroende av den mat omvärlden

producerar. Idag importeras nära hälften av

all mat som konsumeras i Sverige.

”De svenska heltidsbönderna blir allt färre.

Om trenden fortsätter så försvinner den siste

bonden redan om 12 till 13 år”, rapporterar

Ekot.

”Svenskt lantbruk hade ju naturligtvis sett

bättre ut i dag om vi hade lyckats att få ut de

mervärden som vi faktiskt har. Med bättre

djuromsorg, högre standard på stallar och

miljökrav i växtodlingen. Men det har inte

gett resultat, man säljer inte på det. Det är

väldigt få politiker som pratar om vikten av

en livskraftig livsmedelsproduktion”, säger

vice ordförande i Lantbrukarnas riksförbund

Thomas Magnusson till Sveriges Radio.

Det är helt klart en svår ekvation när jordbrukare

vill odla ekologiskt eller ha schysst

djurhållning samtidigt som kommun och

landsting köper upp så billig mat som möjligt

till skolorna och äldrevården. Det är att

motarbeta lokal hållbarhet. Överlag saknar

också städernas efterfrågan på ekologiskt och

veganskt geografisk koppling till de platser

och människor som ska leverera produkterna.

ett nätverk som jobbar med att bygga

upp lokal hållbarhet och livsmedelsförankring

är Omställningsrörelsen. Där finns

helt klart rotat engagemang, men för att

uppnå omställning av hela samhället krävs

uppslutning på bredare front. Det måste bli

lättare för vem som helst, inte bara en driven

eldsjäl, att kunna bosätta sig på landet.

”Omställningsrörelsen har kallats för en medelklassens

diskussionsklubb och det finns en

viss sanning i det. Men jag uppmuntrar den

10 Fältbiologen 1/2013

”Det finns många bra exempel

på levande landsbygd men

trenden på sikt är att den dör.”

ändå, för jag tror att det som de pratar om i

grunden är det rätta att göra. Att bygga upp

lokal resiliens [förmågan att återhämta sig

eller motstå störningar, red. anm.] och agera

kollektivt är extremt viktigt”, kommenterar

finansanalytikern och klimatprofilen Nicole

Foss till tidningen Effekt.

Det är nämligen svårt att vara något annat

än stadsmänniska idag och det finns det sorgligt

gott om exempel på. När akutvården på

Doroteas sjukstuga samt Åseles ambulans

skulle läggas ned formades en aktionsgrupp

av pensionärer, unga och personal som organiserade

en långvarig ockupation. De har

nu ockuperat i ett år, samlat in tillräckligt

många namn för en folkomröstning i länet

och även bidragit till Lapplandsupproret,

en förening som motarbetar den regionala

åderlåtningen av sjukvård och service. Det

är kärv direkt aktion av det nödvändigaste

slaget. Och det nämns knappt i riksmedia.

De som en dag önskar kunna slå sig ner

på landet, oroar sig för arbetstillfällen, sammanhang

och gemenskap. Den lösningsorienterade

landbygdsutveckling som bjuds av

politikerna handlar nästan bara om sänkta

skatter för småföretagare. ”En utredning av

de största reformerna sedan 2006 som vi låtit

riksdagens utredningstjänst göra visar hur

de ensidigt gynnat Stockholm på bekostnad

av övriga landet”, skriver Miljöpartiets Tina

Ehn och Gustav Fridolin i DN apropå alliansregeringens

politik. Även Miljöpartiet

fokuserar dock mest på att förenkla för småföretagarna

som lösning på problemen.

kristine mattssons bok Landet utanför från

2010 skildrar konsekvenserna av en utebliven

landsbygdspolitik genom välskrivna reportage

från hela Sverige, men beger sig även till vårt

grannland. På andra sidan fjällmassiven finner

hon en annan landsbygdspolitik.

I Norge framträder levande odlingslandskap

där man i Sverige skulle ha funnit öde

fjällvärld. I norska regeringens proposition

från 2009 Lokal vekstkraft och framtidstru

slår de fast att alla i hela landet ska ha en reell

frihet att bosätta sig var de vill, även om det

är långt från storstäder och glest befolkat.

Det är med full insikt om att den inhemska

livsmedelsproduktionen inte klarar sig

på en global marknad. Den är viktig ändå,

och det får kosta stora statliga subventioner.

Dessutom har Norges kommuner lokal beskattningsrätt

på industri och fastigheter,

vilket gör att pengar från vattenkraft och

skogsnäring som i Sverige skulle hamnat i

statskassan, stannar i bygden. De har även

skuldavskrivning av studielån som en morot

för yngre att flytta från Oslo till de norra

delarna av landet. Trots många av de här fördelarna

ökar urbaniseringen även i Norge.

Mycket saktare, men ändå säkert.

– Det finns många bra exempel på levande

landsbygd men trenden på sikt är att den

dör. Men vi behöver landsbygden. I och med

peak-oil kommer vi att behöva mark att odla

på och människor som vet hur man odlar och

tar vara på naturresurser. Ett annat viktigt

argument är att mångfald alltid är bra, även

vad gäller livsstilar. Människor som kan laga

och fixa saker själva och har andra värderingar

än de som är norm i staden. Det går in

i vart annat men jag tänker mig att samhället

bygger på olika gemenskaper, säger Yvonne

Gunnarsdotter.


det är lätt att förstå dragningskraften till

staden, vid sidan av jobb finns det stora utbudet

av sociala mötesplatser och kulturella

upplevelser. Men ju fler människor som bosätter

sig i staden, desto fler kommer att växa

upp där och uppleva den konstruerade stadsmiljön

som sin trygghet. Det blir ett mönster

där chansen att folk av ren vilja kommer att

flytta ut på landet blir allt mindre.

Frida Ärlemalm är 27 år och har gått mot

trenden. Hon kommer från Stockholm men

har flyttat till en by på landet där hon känner

för att stanna. Hon saknar inte staden.

– Många vänner undrar om jag inte känner

att jag missar mycket kulturellt men oftast

känner jag inte det, för det kan jag skapa

här, med folk omkring mig. Jag saknar eventuellt

ett politiskt sammanhang. I en stad

kan man vara selektiv med sitt sällskap och

skita i dem man inte orkar med. På landet

är man mer beroende av de som finns här.

På gott och ont. Jag saknar inte att dricka öl

varenda helg. Jag känner egentligen inte att

jag har flyttat ”från”, utan ”till”.

För Frida är det tydligt att hennes relation

till miljö och mat har förändrats.

– Man får smuts under naglarna och förstår

verkligen kretsloppet, att bajs och frö är

lika viktiga. I stan blir kunskapen om sånt

alltid rent teoretisk och då är det svårt att bli

känslomässigt engagerad i problemen. ”Okej,

konstgödsel är inte bra …” Här förstår jag det

genom direkta handlingar. Mycket hantverk

och att baka med surdeg blir så exotifierat i

en stad. Här förstår man varför det är nödvändigt.

Att människor är känslodrivna varelser

behöver införlivas i miljödebatten och lands-

bygdspolitiken, förstås inte till nackdel för

kunskap och fakta. Det viktiga är att inte

särskilja dem.

– Det är synd att miljödebatten har börjat

föras på ekonomernas språk, med ekosystemtjänsters

värdering och utsläppsrätter, för vad

som verkligen skulle behövas är mer känslomässig

anknytning till varför vi måste lösa

problemen, menar Yvonne Gunnarsdotter på

Landsbygdsutvecklingsprogrammet.

trots allt verkar många människor

kunna tänka sig ett liv längre bort från staden.

Myndigheten Glesbygdsverket (numer

ihopslagen med Tillväxtverket) fann i undersökningar

att minst en halv miljon människor

i Sverige mycket gärna skulle bosätta

sig på landsbygden, om det bara gick. För det

krävs politisk vision och att makten blir mer

jämnfördelad, enligt Frida.

– Jag vill inte heller att vi ska återgå till de

små industrisamhällena, jag vill att vi skapar

något nytt utifrån de nya kunskaper som

finns om teknik och miljö. Idag vilar hela

miljöfrågan på individen, vilket är otroligt

frustrerande. Det kommer att krävas politiska

beslut och visioner för att detta ska

kunna ske. •••

Fältbiologen 1/2013 11


12 Fältbiologen 1/2013

sånglärkan

och gråsparven

– två förlorare i jordbrukslandskapet

text: Kristin Hyltegren foto: Peder Winding

Under de senaste decennierna har jordbruket genomgått dramatiska

förändringar. Det varierade landskapet, där åkermark, skog och

betesmark har funnits sida vid sida, har ersatts av ett alltmer monotont

landskap. Många fåglar knutna till jordbrukslandskapet har därmed fått

betydligt kärvare förutsättningar. För att vända den negativa trenden

och åter få sånglärkor och gråsparvar att trivas har flera projekt startats.


Sveriges mark har förändrats från ett

brutet landskap till monokulturer.

I slättbygderna, där marken är produktiv,

har jordbruket intensifierats.

Blandningen av små åkrar, ängar och hagmarker

har ersatts av stora, intensivt brukade

åkrar. I skogsbygderna läggs jordbruk istället

ner. Många av de arter som under århundraden

har varit knutna till det traditionella

småskaliga jordbrukslandskapet har därför

fått problem. I Sverige är över 2 000 arter

som är knutna till jordbrukslandskapet rödlistade.

En organismgrupp som har följts under

lång tid och i många europeiska länder är

fåglar. I EU har populationerna av fåglar

knutna till jordbrukslandskapet minskat

med drygt 50 procent sedan 1980. I Sverige

ser det likadant ut.

– Bland de fågelarter som det går dåligt

för är fåglarna i jordbrukslandskapet överrepresenterade

jämfört med fåglarna i skogen,

säger Sönke Eggers.

Han är projektledare för projektet

Fågelskådare och lantbrukare i samarbete

för ökad biologisk mångfald, som drivs

av Sveriges ornitologiska förening (SOF)

tillsammans med Hushållningssällskapet.

Projektet har varit igång sedan 2006. Varje

år inventeras ungefär 80 gårdar i södra

Sverige genom att lokala fågelskådare åker

Gråsparven är starkt kopplad till gården och vill ha en varierad närmiljö.

ut under senvår eller tidig sommar och räknar

och artbestämmer fåglar, samt noterar

vilka som visar tendens till häckning. Under

hösten eller vintern kommer en rådgivare

från Hushållningssällskapet ut och skriver

ett rådgivningsbrev till lantbrukaren, där

åtgärder för att gynna fåglarna som finns på

markerna föreslås.

– Det går sämst för arter som både häckar

och födosöker på åkern, säger Sönke och

nämner storspov, tofsvipa, sånglärka, kornsparv

och ortolansparv.

– De påverkas negativt av besprutning och

hög, tät vegetation. Fåglarna blir ”övervuxna”.

De får problem att röra sig i vegetationen

och hitta mat. Numera finns det nästan inga

fåglar på åkern. De finns istället på gården

eller i andra lite mer öppna miljöer.

Under de senaste 35 åren har sånglärkorna

blivit 75 procent färre. Arten är rödlistad,

klassad som nära hotad. ”Rädda sånglärkan!”

lyder uppmaningen från ett projekt med

samma namn. För 50 kronor kan privatpersoner

hjälpa den folkkära fågeln genom att

köpa en så kallad lärkruta. Det är en ruta

på 16–20 kvadratmeter som lämnas osådd i

en åker, så att lärkorna får en plats med låg

vegetation där de kan söka föda. Bonden som

lämnar rutan får ekonomisk ersättning för att

täcka den förlorade skörden och ge en liten

vinst. Projektet startades av Upplands ornitologiska

förening 2010 men har nu tagits över

av Sveriges ornitologiska förening och blivit

rikstäckande. Idén kommer från England,

där studier har visat att åkrar med lärkrutor

ger 50 procent fler flygfärdiga lärkungar än

åkrar utan.

– När det gäller sånglärkan har det varit

en dramatisk minskning av populationen

som till stor del beror på intensifieringen av

jordbruket. Småbiotoper försvinner och allt

odlas upp i minsta detalj. De öppna dikena

täcks över. Spannmålen blir för hög och lärkorna

saknar tillgång till låg och gles vegetation.

Åtgärden lärkrutan är väl lämpad för

att komma åt den här typen av problematik,

säger Tobias Nilsson som är projektledare för

Rädda sånglärkan.

Han ser dock ytterligare tre problem för

sånglärkan, som man inte rår på med lärkrutorna.

Det är nedläggningen av jordbruk

i skogsbygder, användning av växtskyddsmedel

och intensiv vallodling.

– Vall är hö och ensilage. Man odlar gräs

som man slår så tidigt att lärkorna inte hinner

få ut sina ungar. När lärkorna lägger ägg

igen slår man igen innan ungarna kommer

ut. I områden med mycket intensiv vallodling

kan lärkorna i princip försvinna helt.

Eftersom lärkorna behöver en viss aktivitet

i landskapet blir även nedläggning av jord-

Fältbiologen 1/2013 13


Sånglärkans livsmijö försvinner i rasande takt då jordbruket intensifieras.

Den folkkära fågeln som är en symbol för våren är nu klassad som nära hotad.

bruk ett problem. Sönke tycker dock att det

är viktigt att skilja på när arter försvinner för

att jordbruk läggs ner och när de försvinner

på grund av förändringar eller miljöskador

orsakade av jordbruket.

– Det kan finnas ett kulturellt värde i att

ha många arter men det behöver inte ses

som ett problem när markanvändningen

förändras så att vissa arter försvinner och

andra tillkommer, säger han. Det är värre

till exempel om gifter kommer ut i vattnet

och gör att fåglar dör. Plantering av skog är

en annan sak. Man kan visserligen fråga sig

hur skogen ser ut och om den passar de arter

som lever där. Det kanske inte är så bra med

en granplantering. Men då är det kanske där

problemet ligger snarare än i att jordbruksmark

ersätts med skog.

Lärkrutorna är ett lite ovanligt naturvårdsprojekt

på så sätt att det är inriktat på

åkermark och inte betesmark och ängar, som

naturvård i odlingslandskapet vanligtvis fokuserar

på. Lärkrutorna är ett sätt att påverka

lokalt på de gårdar som anlägger rutor men

om intresset blir tillräckligt stort kan lärkpopulationen

även påverkas nationellt.

– Lärkrutan är en åtgärd som är enkel och

billig och man undviker målkonflikter. Det

kostar ingenting för lantbrukarna. Vi försöker

inte att göra det jävligt för lantbrukarna

utan att hitta sådant som de kan införliva

i sin praktik, säger Tobias. Rädda sånglärkan

har en positiv framtoning. Vi försöker

fokus era på möjligheterna. SOF i stort satsar

mycket på samverkansprojekt och undviker

konfrontation.

en annan fågel som har minskat starkt

är gråsparven. Under de senaste tre till

fyra decen nierna har den minskat med 60

procent. Maria von Post har precis skrivit

klart sin doktorsavhandling om gråsparvar

och hur de har påverkats av förändringarna

i jordbruket. Hon har studerat häckning,

överlevnad och beteende hos gråsparvspopulationer

på ett antal olika lantbruk i Skåne.

”Det kan finnas ett kulturellt värde i att ha många

arter men det behöver inte ses som ett problem

när markanvändningen förändras så att vissa arter

försvinner och andra tillkommer.”

14 Fältbiologen 1/2013

Ortolansparven finns det bara några spillror kvar av i södra

Sverige. Foto: Magnus Bjelkefelt

Områden med väldigt intensivt jordbruk har

jämförts med områden med mer lågintensivt

jordbruk, som är mer inriktat på djurhållning

och bete än spannmålsodling.

– Populationsnedgången ser ut att vara

kopplad till jordbrukets intensifiering.

Under perioder då jordbrukspolitiken har

varit inriktad mycket på effek tivitet och ökad

produktion har gråsparvarna minskat mer,

berättar Maria.

När det gäller de fåglar som flyttar kan det

ibland vara svårt att veta om en minskning

beror på förändringar i Sverige eller i övervintringsområdena.

Eftersom gråsparven inte

flyttar kan man veta säkert att nedgången

beror på de förändringar som skett här.

– Gråsparven är väldigt kopplad till gården,

säger Maria. Den är ganska stationär.

Under häckning rör den sig ungefär hundra

meter omkring gården för födosök. Under

vintern kan det handla om ett par kilometer.

Förr gjorde alla gårdar lite av varje men

nu har det skett en kraftig specialisering och

man sysslar med antingen mjölk- eller köttproduktion

eller växtproduktion. Det har

missgynnat gråsparvarna, som behöver en

varierad miljö. De vuxna sparvarna lever av

frön men under häckningsperioden behövs

insekter till ungarna. Gårdar med enbart

djurproduktion har inte spannmålslager

där gråsparvarna kan hitta föda och gårdar


med enbart växtproduktion förlorar insekter

som trivs i till exempel gödselhögar. Det är

särskilt negativt för gråsparvarna när spannmålsproduktion

försvinner men det är också

negativt när djuren försvinner. Man har kunnat

se på sparvarnas beteende att tillgången

på insekter är sämre på gårdar utan djur men

det är osäkert om skillnaden är så stor att det

har effekter på populationsnivå.

– Det skulle behövas en miljöstödsform

som förhindrar att specialiseringen fortsätter,

säger Maria. Specialiseringen sker inte bara

på gårdsnivå utan även på en regional nivå.

Områden med bra jordar blir spannmålsområden

och områden med lägre produktivitet

blir mer extensiva djurgårdar. Det skulle förvåna

mig om gråsparven var den enda arten

som påverkades negativt av det här. Det är

nog fler arter än gråsparvarna som är relativt

stationära.

Något annat som maria har tittat på är hur

gråsparvspopulationerna skiljer sig åt genetiskt.

När det blir stora avstånd mellan populationerna

och miljön däremellan gör att de

inte gärna tar sig mellan varandra kan det bli

en genetisk differentiering mellan populationerna.

I Finland har en liknande studie gjorts

på gråsparvspopulationer från hela landet.

Prover från 80-talet visade knappt några signifikanta

skillnader mellan populationerna

men nya prover visar att differentieringen har

ökat. De populationer som Maria och hennes

kollegor tittade på i Skåne skiljde sig alla

Tofsvipan både häckar och födosöker på åkern.

”Bland de fågelarter som det går dåligt för är

fåglarna i jordbrukslandskapet överrepresenterade

jämfört med fåglarna i skogen.”

signifikant åt, utom de som var allra närmast

varandra, trots att det var ett relativt litet

område som studerades.

– På sikt kan det här få negativa följder,

säger Maria. Fåglarna får mindre motståndskraft

mot sjukdomar och det blir större risk

för inavel. Det är bra med en stor genetisk

variation för att fåglarna ska kunna anpassa

sig till exempel till klimatförändringar.

Tobias efterlyser precis som Maria politiska

åtgärder för att förbättra situationen för

fåglar och andra arter knutna till jordbrukssamhället:

– Politiken har väldigt stor påverkan på

hur det ser ut. Jordbrukets stödsystem är

på väg att reformeras och i höst kommer

en ny budget för hur jordbruksstödet ska

fördelas i sju år framöver. Det är just nu man

ska diskutera de här frågorna men i media

är det helt tyst. Det är nu det ska bildas

opinion. Det är nu miljöorganisationer ska

göra sig hörda.

EU:s jordbruksstöd minskar och Tobias

tror att det med största sannolikhet kommer

att påverka miljön negativt genom att

miljöersättningar tas bort.

– Det här lägger ett stort ansvar på re-

geringen för att inte allt ska falla igenom,

säger han.

Det finns dock de som är beredda att genomföra

åtgärder utan ersättning. Projektet

Lantbrukare och fågelskådare i samverkan

för ökad biologisk mångfald bygger helt på

frivillighet.

– Det blir problematiskt när det ges ersättningar,

för så fort ersättningarna försvinner

så försvinner åtgärderna, säger Sönke.

Nu håller man på och kartlägger hur effektiv

rådgivningen har varit för att få lantbrukarna

att genomföra åtgärder. Variationen är

stor. På många gårdar har det inte hänt särskilt

mycket men det finns också många positiva

exempel. Det kan vara att lantbrukarna har

satt upp fågelholkar, anlagt en fågelåker där

spannmålet får stå kvar som fågelmat, anlagt

lärkrutor, lämnat en blomrik kantzon eller

börjat slå vallen en till två veckor senare så

att storspoven och lärkorna hinner få ut sina

ungar först. Att förändra beteenden är svårt

och Sönke säger att det kan finnas en spärr

mot att genomföra vissa åtgärder för att en del

upplever att grannen tittar snett. Att åtgärder

inte har genomförts behöver dock inte betyda

att projektet inte har haft någon positiv påverkan.

Kanske har bonden till exempel haft

planer på att lägga igen ett dike men valt att

avstå efter rådgivning. Den typen av positiv

påverkan syns inte i uppföljningen.

ett mål framöver är att fokusera på de

lantbrukare som är mest intresserade och

följa deras gårdar under en längre period.

Vissa gårdar skulle kunna bli demonstrationsgårdar

dit folk kan komma på föredrag

och studiebesök. På så sätt kan lantbrukarna

få möjlighet att se hur det fungerar i praktiken

och lära av varandra.

Ett annat mål är att undersöka åtgärdernas

effekter. Vissa åtgärder genomförs utan att

man egentligen vet vilken nytta de har. Olika

miljöstöd har hittills inte lyckats vända den

negativa trenden men med större kunskap

om vilka åtgärder som fungerar och var de

gör mest nytta blir det lättare att få det att

vända. •••

Fältbiologen 1/2013 15


16 Fältbiologen 1/2013

Fritt frö

text: Axel Löfsved bild: Magnus Bjelkefelt

EU och stora bolag har under många år anfört stora

restriktioner mot handeln med fröer. De äldre grödorna

slås ut till förmån för hårt förädlade sorter. Men det finns

många som kämpar för att bevara äldre kulturgrödor som

bidrar till den genetiska mångfalden.

På samma sätt som det är viktigt

med biologisk mångfald i den

vilda naturen finns det stora

fördelar med variation i odlingslandskapet.

Mångfald är förutom sitt

egenvärde också viktigt för att göra ett ekosystem

motståndskraftigt mot störningar

och förändringar i omgivningen. Det kan

till exempel handla om förändringar i klimatet

eller att vi människor introducerar

nya arter.

Genom att odla många olika sorter av

samma gröda kan man förutom att få fler

smaker och färger på maten också behålla

en bredare genuppsättning där några av

sorterna kanske kommer visa sig vara

mycket bättre under de nya förutsättningar

som klimatförändringar och förändrade

odlingsmetoder kan föra med sig.

Ett sätt att gynna den genetiska mångfalden

i odlingslandskapet är att ta till

vara på de gamla kulturväxter som förädlats

fram genom historien. Företaget

Runåbergs fröer har jobbat i 30 år med att

odla fram och sälja ett brett sortiment av

fröer. Många av sorterna är gamla kulturväxter

och det mesta utsädet är ekologiskt

framodlat. Runåbergs tar bestämt avstånd

från genmodifierade växter och säljer inga

så kallade F-1-hybrider. Dessa är kontrollerat

framkorsade med en jämn kvalitet med

de önskade egenskaperna men som tvingar

odlaren att köpa nytt utsäde varje år istället

för att kunna ta sina egna fröer.

Johnny Andreasson, som var med och

startade Runåbergs fröer, pratar gärna om

frömarknaden och gamla kulturväxter.

– De är ofta tåligare mot sämre väder,

säger han, när jag frågar varför det är viktigt

att bevara de gamla odlade sorterna.

Han tillägger att det dessutom är väldigt

roligt med den variation av smak och utseende

som finns bland de gamla sorterna.

Johnny Andreasson berättar vidare att

frömarknaden är hårt reglerad av EU. Det

finns tre olika frölistor: den officiella sortlistan,

bevarandesortlistan och amatörsortlistan.

För att få sälja ett frö måste det vara

med på någon av de tre listorna. Att få

med en frösort på den officiella sortlistan

är både dyrt och krångligt. De sorter som

endast står med på amatörsortlistan och

bevarandesortlistan, som tillkommit på

senare tid, får bara säljas i små mängder.

– De nya listorna är litegrann plåster

på såren för oss som har bråkat i alla år


Spritböna. Phaseolus

vulgaris, Borlotto.

Purjolök. Allium porrum,

Hannibal.

Till vänster: Frön av ringblomma (krokar),

mangold (små frön) och vaxböna (bönor).

men vi får se hur de listorna kommer att

användas, säger Johnny. Han beskriver att

det värsta med reglerna kring fröförsäljning

är att de ändras ofta och utan förvarning. I

augusti 2011 gick Jordbruksverket ut med

att de skulle införa höga kontrollavgifter

på alla frösorter som ett företag säljer. För

ett företag som Runåbergs fröer som har

väldigt många olika frösorter skulle kostnaderna

vara ett otroligt hårt slag, men

under våren 2012 kom plötsligt ett brev

som sa att kontrollavgifterna var borttagna.

ett annat problem med att EU reglerar

frömarknaden är att samma sortlistor

gäller över ett stort geografiskt område.

De sorter som fungerar i medelhavsregionen

är helt andra än de som fungerar här.

Problematiken grundar sig i att växtodlingen

behandlas som vilken industri som helst.

Likriktning och förenkling ska rationalisera

verksamheten och öka de ekonomiska vinsterna.

Odlingen borde istället vara lokalt

förankrad med sorter som är anpassade efter

förutsättningarna på varje plats.

Det traditionella sättet att föröka och

samtidigt förädla växtsorter är att varje år

ta frön från de bästa plantorna och an-

Majrova. Brassica rapa,

Purple top white globe.

vända de fröna nästa odlingssäsong. Om

man bara undviker spontana korsningar

med liknande växter kan man på det här

sättet successivt anpassa sorten till de förutsättningar

man odlar under.

De F-1-hybrider som de stora fröfirmorna

förespråkar fungerar inte likadant.

Plantorna från F-1-hybridfrön kommer att

bli väldigt lika och skörden blir enhetlig.

Det anses vara en fördel för att det har

blivit normaliserat att grönsakerna i snabbköpet

alltid ska se likadana ut. Däremot

kommer plantor av de frön som en F-1hybridplanta

producerar bli väldigt olika

sin moderplanta och i många fall kommer

de inte alls ge en bra skörd. Eftersom fröfirmorna

patentskyddar sina sorter gör det

odlaren beroende av att köpa nya F-1-frön

framkorsade på laboratorium från samma

fröfirma varje år istället för att kunna ta

sitt eget utsäde.

Den svenska föreningen Sesam arbetar

för att bevara och sprida traditionell fröodling

och odling av ovanliga och gamla

växtsorter. Föreningens medlemmar odlar

och förökar växter för att kunna byta fröer.

På detta sätt berörs man inte av regelverket

kring fröförsäljning.

Haverrot. Tragopogon

porrifolius, Gammal gotländsk.

karin lundström, informationssekreterare

i Sesam, säger att de byter frön framför

allt för att göra de ovanliga sorterna

tillgängliga för människor. Det är som en

odlad fildelning där den som har en sort

delar med sig istället för att försöka vara

ensam om sorten. Karin säger att föreningen

inte driver något aktivt fröpolitiskt

arbete, men det faktum att de går rakt

emot EU:s fröpolitik är en tydligt politisk

aktion.

Jordbruksverkets officiella information

säger att syftet med den stränga lagstiftningen

är att köparen av frö ska vara garanterad

att få ett friskt och rent utsäde av

sorter med kända egenskaper och att det

ska produceras tillräckligt med livsmedel

ur försörjningssynpunkt.

Om det säger Karin Lundström rakt av:

– Skitsnack! Det är bara för att de vill

bestämma. Hon tillägger sedan att hon gör

det som hon tror är bra för människor och

struntar i system och regler.

Karin försäkrar också att hon tror på att

intresset för de gamla sorterna ökar och

kommer mer i framtiden så länge vi som

är unga vill att det ska bli så. •••

Fältbiologen 1/2013 17


Vintermete från brygga (genom ett hål i isen)

Vi inledde vårt år medfiskryssning redan den första januari.

Vi riggade tre metspön nere vid badbryggan på Mollön

utanför Uddevalla. Eftersom vi inte ville skada fiskarna mer

än nödvändigt hade vi knipsat av hullingarna från krokarna

och vi hade med oss en plastpåse att lägga fisken på. Det

är mycket kallare uppe på land än nere i vattnet så där års

och vi ville inte att fiskarna skulle ta skada av att ligga på

den kalla bryggan. Vi skulle bli tvungna att artbestämma

fisken snabbt och sedan fortslänga i den igen så vi hade läst

in oss noga på de arter vi trodde vi skulle kunna få. Om

något oväntat skulle dyka upp hade vi med oss kamera.

Årets första kryss kände vi igen som en svart smörbult.

Nästa fisk gjorde oss däremot något konfunderade. En lång

slingrig sak som, vid senare efterforskningar av fotografierna

vi i all hast knäppte, visade sig vara en tånglake.

skådning från båt (skåda från relingen)

En solig majmorgon kom vi puttrande med båt i det marina

naturreservatet Havstensfjord. Vi såg gång på gång hur

blixtsnabba varelser pilade iväg under oss. De var upp till

en halvmeter långa, mycket smala och glittrade till i grönt

och silver när de försvann, slingrande som ormar. Med

förtjusning konstaterade vi att det var näbbgäddor som var

inne på det grunda vattnet och lekte. Just den här morgonen

var hela fjorden full av näbbgäddor.

snorkel och håvning

Det var varmt i luften men trots det kalla vattnet var

snorkel premiären hett efterlängtad. Vi bytte om till badkläder

och svingade oss över relingen. Väl i vattnet blev vi

stående och huttrade med ytan vid midjan, framåtböjda

på djupet

med fiskarna

Har du tröttnat på att spana efter fanerogamer och fjäderfän? När du

bestämt dig för att kryssa fisk kan du lägga kikare och lupp på hyllan. För

Elin och Erik blev steget ner i vattnet början på ett spännande äventyr

bland snultror och simpor.

18 Fältbiologen 1/2013

text och bild: Elin Sandberg och Erik Börjesson

så att cyklop glasögonen bröt vattenytan. Bäst som vi stod

där och funderade på hur bra idé det här var fick vi syn

på något som såg ut som en liten brun, tjock sjöhäst som

glömt att permanenta svansen. Det var ingen tångsnälla,

den var för tjock, så vad sjutton … Nej, försvinn inte! Den

lilla firren hade vänligheten att visa sig igen och vi kände

igen den som en tångspigg.

Lyckan var total eftersom vi nu lyckats kryssa Sveriges

samtliga tre spiggarter!

snorkling med våtdräkter

I slutet av juni hade vi skaffat oss varsin våtdräkt. Vi testade

dem första gången i en vik vid Åbyfjorden. Vi blev inte

kalla! Känsla infann sig att vi vara lika hemmahörande

bland vågorna som vilken knubbsäl som helst.

Vi rörde oss sakta framåt och följde havsbottnen precis på

randen till bråddjupet där det kunde dyka upp spännande

saker. Mest höll vi oss på grunt vatten där sikten var god.

Vi träffade på en skärsnultra som allt sedan dess blivit något

av en favoritart. Den uppförde sig som en blyg katt där den

nosade runt i tången.

Vi simmade vidare, det blev djupare. Snärjtång och

alger stod som vajande furor i det havsgröna ljuset. Mitt

bland stammarna stod en stor havsöring. Vi sträckte samtidigt

ut händerna efter varandra för att ljudlöst kunna göra

den andre uppmärksam på att den bara var några meter

framför oss. Havsöringen hade vi tidigare sett kämpande i

ena änden på en lina och sedan blodig på stranden. Nu såg

vi den lugn, majestätisk och levande i sin naturliga miljö,

utan att störa den på minsta vis. Vi hängde blickstilla i

vattnet, öringen simmade långsamt iväg och försvann i

halvdunklet.


Nattsnorkling

I början av september arrangerade vi en fältbiologexkursion

till Kosters marina nationalpark där några arrangörer för

en natt hade lyst upp snorkelleden med fluoricerande ljusstavar.

Vi fick bland annat se tobis och ål.

Om man har våtdräkt är nattsnorkling något att rekommendera

eftersom många marina arter är mer aktiva på

natten än på dagen. Man kan givetvis nattsnorkla utan

våtdräkt om man inte störs av kallt vatten. Ett måste är

däremot en dykarficklampa, dels för att du inte ser något

överhuvudtaget annars, dels för att många fiskar blir nyfikna

på ljuset.

elfiske

När man elfiskar använder man sig av ett elaggregat och

en lång sladd kopplad till en stav med en metallögla längst

ner. Med hjälp av staven elektrifierar man vattnet och alla

fiskar som befinner sig inom en radie av ungefär en meter

från staven blir tillfälligt förlamade av strömmen och flyter

upp till ytan. Då man undersökt fisken släpper man tillbaka

dem. Så fort strömmen bryts mår fiskarna bra igen.

Elfiske får inte användas av privatpersoner ens som inventeringsmetod,

därför kan man tycka att våra elfiske-kryss är

lite fuskiga. Vi hade turen att ha en kontakt som jobbade

med just elfiske och vi fick gå med som assistenter. Vårt

Regler för fiskkryssande:

• Endast levande fisk får kryssas.

• Om det är fisk i fångenskap ska du själv

ha fångat den, eller varit med på fisketuren

då den fångats.

jobb innebar mest att trassla sladd och hålla hinken med

fisk, men det var oerhört spännande att få se vad som kan

finnas i en helt vanlig bäck: lax, stensimpa, lake, bäcknejonöga

med flera.

Att föra ner ström i vatten kan vara farligt. Försök inte

att göra det hemma! Är du riktigt intresserad så försök hitta

någon certifierad elfiskare att assistera.

Fiskkryssaråret 2012

Av alla Sveriges fiskarter lyckades vi se och identifiera 32

stycken. Ungefär lika många såg vi utan att vi lyckades arta

dem. Det har varit ett bra år. Fiskarna har varit snygga och

oväntade och de fiskar vi ätit var goda. Snorklingarna har

bjudit på de största upplevelserna då vi fått se fiskarna öga

mot öga. Då har vi kunnat iaktta deras beteende, deras

färger och former har varit så mycket vackrare än på land

och känslan av att själv sväva bland dem är oslagbar. Det

är en upplevelse av närhet och delaktighet som man sällan

får vid andra djurspaningar.

Nu sitter vi på sjön Långens is, i Lerdala, ibland bryter

solen igenom molnen och det glittrar i snökristallerna. Vår

fiskekompis Olivia har precis pimplat upp en björkna och

första årskrysset är säkrat. Nu börjar det igen!

Tips till dig som vill fiskkryssa:

Finns det ett större akvarium på orten där du bor är det väldigt

värt att besöka det om du vill öva dig på att artbestämma fisk från

böcker. Själva tog vi Nationalnyckeln och begav oss till Universeum i Göteborg

där vi ägnade en eftermiddag åt att utifrån bokens beskrivningar känna igen de

svenska arter som fanns i akvarierna.

Snorkling: Rör dig långsamt och granska botten noggrant så du inte missar

något. Läs på i förväg om de arter du vill hitta så du vet hur du ska känna igen

dem, böckerna måste man lämna på land. Är ni fler som snorklar så håll er nära

varandra så ni kan visa varandra vad ni ser. Bestäm i förväg olika tecken som ni

kan kommunicera med.

Håvning: Blöt händerna innan du tar i fisken så du inte skadar dess skyddande

slemskikt. Ha med en akvariepåse att studera småfisk i. Glöm inte bort att alla

fiskar har varit små, småfiskarna kan ofta vara lättare att få tag i än de stora.

Det finns väldigt många fiskarter som aldrig blir större än 10 centimeter. Därför

är fiske med håv och små krokar ofta givande, det finns också flera varianter på

fällor och små nät och burar för de här fiskarna, till exempel sänkhåv och landvad.

Fältbiologen 1/2013 19


Odla utan

plöjning

text: Sofie Karlsson och Liselott Evasdotter

bild: Jenny Luukkonen och Magnus Bjelkefelt

I ungefär 5000 år har människan använt plogen

som hjälp för att luckra jorden, vända ner

skörderester och gödsel, ta bort ogräs och

förbereda jorden för sådd. Men att vända på

jorden är en av de största energikostnaderna i det

svenska lantbruket. En kostnad i både pengar och

koldioxidutsläpp.

20 Fältbiologen 1/2013

I

naturliga ekosystem, till exempel gräsmark

och skog rörs marken inte om

utan är ständigt bevuxen eller täckt av

organiskt material. De manipulerade

och rubbade ekosystemen inom det industriella

jordbruket bygger i mångt på att jorden

ständigt störs av olika slags jordbearbetning,

sådd och skörd. Men också i det konventionella

jordbruket finns det sätt att minska

bearbetningen av åkermarken.

Denna form av alternativt odlingssystem

kallas med ett samlingsnamn för reducerad

bearbetning. Det innebär att jorden inte

vänds, att plöjning inte görs varje år, att det

görs färre överfarter med maskiner, att bearbetningen

görs på ett mindre djup eller att

det inte är någon bearbetning alls.

josef appell är driftsansvarig på Gårdstånga

Nygård i Skåne. Gården har 1 000

hektar mark och på gården slutade de plöja

2006. Josef ser redan direkta effekter både på

marken och på skörden.

– Vi började med ett plöjningsfritt odlingssystem

av rent ekonomiska skäl men

har med tiden sett en rad miljöfördelar.

Dieselförbrukningen minskar, den bio logiska

aktiviteten ökar i jorden och koldioxidutsläppen

minskar från både traktorn och

marken när vi inte bearbetar, säger han och

fortsätter:


”När vi slutat bearbeta marken har den biologiska

aktiviteten ökat dramatiskt. Numera sköter en stor

maskpopulation jordbearbetningen.”

– När vi slutat bearbeta marken har den

biologiska aktiviteten ökat dramatiskt.

Numera sköter en stor maskpopulation jordbearbetningen.

Maskarna gör gångar med

vertikal struktur, det är samma väg som grödornas

rötter tar. Detta innebär att vi får ett

bättre rotsystem där växterna tar upp mer

näringsämnen och vatten. Vi är i en positiv

spiral där vi med mindre mängd insatser får

ut mer skörd till en lägre miljöbelastning.

Maskinerna inom lantbruket blir tyngre

och tyngre och ett utbrett problem är markpackning,

det vill säga att jorden packas ihop

så att strukturen förstörs och växtrötter, luft

och vatten inte längre kan ta sig igenom

jorden lika bra (se artikel på nästa sida).

Plöjningen ger en bra struktur i det övre

jordlagret, men under plogdjup finns risk

att marken packas mer och mer. Ytterligare

en idé med plöjningsfritt är att minska markpackningen

genom att helt enkelt köra mindre

på marken.

– Vi har också vidareutvecklat det plöjningsfria

systemet med fasta körspår. Det

innebär att vi med hjälp av GPS på traktorerna

och tröskan kör i samma spår och med

samma arbetsbredd på maskinerna. I vårt fall

är det ett 9 meters-system där vi trafikerar

endast 16 procent av markytan. Den största

fördelen med fasta körspår är att vi inte heller

bearbetar marken utan kan så direkt i stubben,

säger Josef.

jordbearbetningen var förr det enda

sättet att reglera ogräsfloran, men alltsedan

1940-talet då bekämpningsmedel mot både

ogräs och sjukdomar blev vanligare har

reducerad bearbetning kunnat användas i

större utsträckning. En ofta omdiskuterad

sidoeffekt av reducerad bearbetning är att det

riskerar att öka användningen av kemiska

bekämpningsmedel. Men Josef Appell ser att

de på Gårdstånga Nygård har kunnat dra ner

på besprutningen jämfört med innan.

– Vi utnyttjar idag GPS-tekniken till

att delavstänga sprutan vilket innebär att

överlappning som ofta är 5–10 procent har

minskat till en procent. Vi kommer också

att prova att endast spruta mellan raderna

i radsådda grödor som betor och raps och

kunna spara cirka 50 procent. En effekt vi

också ser är att när inte lika mycket örter

och ogräs gror sedan vi slutat bearbeta jorden,

kan vi också där minska på kemikalieanvändningen.

Josef tror att reducerad bearbetning är ett

system för framtiden och tycker att fler borde

gå över till plöjningsfritt.

– Gården har inga speciella förutsättningar

för det, utan det handlar mer om en mental

omställning. Det handlar om att skaffa

sig kunskap och våga satsa. Utan tvekan tror

jag att vi är på rätt väg. •••

Fältbiologen 1/2013 21


låt grödorna andas

text och foto: Liselott Evasdotter

Luft är lika viktigt för växterna som för oss människor. För att

rötterna ska kunna andas gäller det att jorden inte är för hårt

packad. Det finns metoder för att undvika markpackning

och hela tiden lär vi oss mer för att hantera problemet.

Är allt med? Metalldetektor, GPS,

cylindrar, borr, spadar, måttband,

slägga, öronproppar ...

Bilen är full med utrustning. Det

är ett gäng från Sveriges lantbruksuniversitet

som beger sig mot den första av fem platser

där markpackningen i svenska åkerjordar ska

undersökas. Det är Avdelningen för jordbear-

22 Fältbiologen 1/2013

betning och hydroteknik som fått uppdraget

från Naturvårdsverket.

Syftet är att ta reda på hur mycket åkermarken

packas ihop av de tunga maskiner

som används i jordbruket. På lång sikt kan

markens produktionsförmåga vara hotad.

För att få svar på hur det ser ut ingår undersökning

av markpackningen i ett nationellt

övervakningsprogram. Varje år undersöks

fem åkrar i olika delar av Sverige och efter

sex år börjas det om med samma plats. Totalt

är det 30 olika åkrar som ska ge en samlad

bild av markpackningen ur ett nationellt

perspektiv.

En vanlig traktor väger idag fem till sju

ton, och en full skördetröska väger cirka tjugo


ton. När så tunga maskiner körs ute på åkern

blir det ett stort tryck som fortplantar sig ner

i marken. Maskgångar, sprickor och porer

trycks ihop och det blir mindre luft i jorden.

Det innebär att det blir svårare för växternas

rötter att tränga ner i marken och att rötterna

får mindre utrymme att växa i. Ett annat

problem är att det tar längre tid för vattnet

att rinna genom marken, vilket medför att

växternas rötter dränks. Växterna behöver

visserligen vatten för att växa, men rötterna

behöver luft också. Är marken för blöt och

kompakt resulterar det i mindre skörd och

ett sämre nyttjande av åkermarken.

markpackning på djupare nivåer innebär

i princip en oåterkallelig påverkan. I ytligare

jordlager kan det däremot åtgärdas. Det går

att luckra jorden på olika sätt, till exempel

genom att plöja eller odla växter med djupgående

rötter. Processen sker även naturligt då

maskarnas gångar och vinterns frostsprängningar

hjälper till att luckra jorden. Längre

ner i jorden avtar den biologiska aktiviteten

och vinterns kyla når inte ner. Det blir nästa

istid som får luckra de djupare jordlagren.

Ett sätt att minska markpackningen utan

att minska storleken på maskinerna är att

köra med dubbla hjulpar, då fördelas tyngden

på större yta. Det senaste är bandtraktorer.

Istället för hjul har de band precis som en

bandvagn. Ytterligare en variant är att ha

fasta körspår. Då trycks marken visserligen

ihop, men på samma ställe varje gång. Denna

metod kräver dock planering från bonden

och att de olika maskinerna och redskapen

har samma bredd. Det är också viktigt att

inte köra när marken är för blöt, då trycks

den ihop lättare.

För att undersöka markpackningen tas

prover på olika djup. Som djupast borras det

ända ner till 70 centimeters djup för att ta

cylinderprover. Det är tungt att borra ner i

leran, så det gäller att utrustningen är välservad.

Under en lång arbetsdag tas 80 cylindrar

med jord på olika nivåer i marken. Totalt ska

400 cylindrar tas ut på de fem olika åkrarna

som undersöks. Fältarbetet tar en vecka eller

två, vilket kan tyckas vara mycket tid, men

det är inne på markfysiklaboratoriet som det

verkligt tidskrävande arbetet börjar.

Markfysik handlar om markens porsystem

All jord som sticker upp ovanför cylinderkanten skärs bort inför

analysen på det markfysikaliska laboratoriet.

Forskaren Ararso Etana använder penetrometern för

att mäta vilket tryck som behövs för att sticka ner

metallstaven i marken. Det är en av metoderna för

att få ett mått markpackningen i åkerjorden.

och hur vatten och luft rör sig i marken. Jord

byggs upp av delar som lera och sand, grus

och sten. Men i jorden finns också växtrötter

och förmultnade växtdelar, maskar och

småkryp, vatten och luft. De olika beståndsdelarna,

och proportionerna dem emellan,

styr vilka egenskaper jorden har.

Flera olika markfysikaliska egenskaper

undersöks i jorden som är i cylindrarna.

Bland annat genomsläpplighet, hur lång tid

det tar för vattnet att rinna genom jorden,

och porositet, hur lucker jorden är.

de olika undersökningarna ger ledtrådar

som tillsammans talar om tillståndet i marken.

När analyserna är klara efter flera månaders

laboratoriearbete, kan värdena jämföras

med tidigare år. Övervakningsprogrammet

är upplagt för 256 år, och hittills har bara

några platser hunnit undersökas två gånger.

Det kommer att ta decennier innan några

tydliga trender kan ses. Resultaten kommer

vara till stor nytta för att vi ska kunna bruka

vår jordbruksmark på bästa sätt. •••

Fältbiologen 1/2013 23


Brytningstider

för glesbygden

text: Alva Snis Sigtryggsson och Maria Tranvik bild: Magnus Bjelkefelt

Det borras och grävs runtom i Sverige. Då priset på mineraler ökat under

de senaste åren har flera internationella gruvbolag fått upp ögonen för den

svenska berggrunden. Men få tycks vilja förstå att påverkan på landskapet är

betydligt större än ett litet hål i marken. Och vad händer när malmen sinat och

företaget drar vidare till nästa mineralfyndighet?

24 Fältbiologen 1/2013


Om 60 år har den sista personen

flyttat ut från Ådalen säger de

på Rapport. Avfolkningen är

sedan länge ett faktum och

behovet av motåtgärder är akut. Samtidigt

sveper en våg av nya gruvinvesteringar över

landet. Från regeringshåll tycks man tro att

gruvnäringen erbjuder en mirakelkur som

ger jobb och ett blomstrande samhälle. Men

vad händer när malmen är bruten?

– Hör du mig? Inez Abrahamssons röst

låter lite sprakig där på andra sidan linjen.

Du förstår jag måste sitta helt stilla med

telefonen, annars blir det så hackigt.

Inez bor i Latikberg utanför Vilhelmina,

i ett område som är högintressant för gruvindustrin.

Hon är också ordförande i föreningen

Hela Sverige ska leva som kämpar

för landsbygden.

Inez påtalar att malmbrytning pågått

under lång tid men att exploateringstrycket

är större idag än det någonsin varit tidigare.

I slutet av februari presenterade regeringen

en ny mineralstrategi. Det är ett

dokument som fastlägger hur landets resurser

under mark ska utnyttjas. Det finns

flera anledningar till att så många nu visar

intresse för att bryta i Sveriges marker.

Malmpriserna utvecklas gynnsamt då tillexempel

Kina och Indien har en stigande

efterfrågan på mineraler till sina industrier.

Men Sverige har länge alltid varit ett land

som är intressant för gruvbolagen. Man äger

bara sin mark en halvmeter ned i jorden,

det är billigt att få brytningsrätt och miljöprövningen

kommer in först väldigt sent

i tillståndsprocessen. Då ska mycket till för

att hela prospekteringsprocessen ska kastas

i papperskorgen.

på senare tid har frågan kring gruvors

miljöpåverkan börjat uppmärksammas på

olika håll. Och visst påverkar en gruva naturen.

Det är ett av de största ingreppen i ett

landskap som görs. Men med en gruvetablering

växer också ett helt nytt samhälle fram

och det blir människorna där som drabbas

hårdast när gruvdriften stakar ut vägen för

hur trakten utvecklas.

Johan Elwing är aktiv i föreningen

Aktion Rädda Vättern som startades för

ett år sedan då Försvarsmaktens planer

på att provskjuta över Vättern blev kända.

Det skulle ha lett till betydande blynedfall

över Vättern. Bara några veckor senare fick

aktionsgruppen information om ett kanske

ännu större hot, gruvprospekteringar i

Norra Kärr, ett område i Vätternbranternas

tillrinningsområde. Och att Vätterns vatten

är hotat är väldigt allvarligt. Sjön riskerar

att förgiftas av det dammet från gruvan och

gifter från slagghögarna bredvid brottet. Nu

väntas Vättern dessutom bli Stockholms

primära dricksvattenkälla vilket drastiskt

ökar antalet människor som är beroende av

vattnet. För Johan är det tydligt vilka som

bär skulden – och vilka som drabbas.

– Gruvfrågan hänger ihop med hela det

ekonomiska systemet. Det är vår extrema

konsumtion som gör att vi letar efter nya

gruvor. De som får betala är jorden, människorna

i lokalsamhällena och kommande

generationer, säger han.

Det har varit svårare att övertyga folk

om motståndet mot gruvan än mot försvarsmaktens

provskjutningar. Problemen

med att väcka folklig opinion mot malmbrytning

känns igen från andra delar av

landet. Delar av Malmberget i närheten

av Gällivare måste evakueras för att gruvdriften

underminerat

”De som

bestämmer tror

att vi blir glada

här uppe bara vi

får jobb alltmedan

de förstör våra

naturresurser.”

markerna. I Kiruna

har vi kunnat se hur

malmbrytningen prioriteras

över alla andra

intressen och många

anförtror gruvan hela

stadens utveckling.

– En gruva inger

hopp. Det är en stor

investering som kommer

till bygden. Det

ger hopp om att kunna bo kvar. Det är svårt

att klara av den urbanisering som pågår i

Sverige idag, säger Inez Abrahamsson.

Hon förstår hur de som vill ha en gruva i

sin hembygd resonerar men hon fortsätter:

– Det kan vara kortsiktigt bra men aldrig

långsiktigt. Ett samhälle som bygger på en

gruvboom kommer inte hålla.

en gruva varar inte för alltid utan det

kommer en tid då det inte längre finns

någon brytvärd malm kvar. Då återstår ett

samhälle runt hålet i marken som är uppbyggt

kring gruvdriften. Något som är värt

att notera är att kommunen inte får beskatta

företagen eller ta ut avgift för malmen.

Deras enda intäkt den kommunalskatt som

betalas av de anställda som behagar bo på

orten. Men en allt mer tilltagande trend är

att folk veckopendlar till gruvorna vilket gör

att även den inkomsten går förlorad.

Det vanvettigt lite som faktiskt går tillbaka

till lokalsamhället, menar Inez:

– Det är ju en norm som styr landsbygden!

De som bestämmer tror att vi blir glada

här uppe bara vi får jobb alltmedan de förstör

våra naturresurser. Det här landet styrs

av en utsugarmentalitet och det är jag inte

rädd för att säga, det får du gärna skriva ner.

Och just jakten på jobben tror Johan är

något som överskuggar hela debatten. När

han varit i kontakt med Länsstyrelsen och

lokala politiker tycker han att de verkar

konstigt naiva.

– De förstår verkligen inte allvaret. När

gruvbolagen hävdar att det bara är ett litet

stenbrott och att miljöpåverkan kommer bli

minimal, då litar de på det.

ett ord som återkommer när Inez talar

om gruvorna och landsbygden är ”quick

fix” – det vill säga att det är en lösning just

för tillfället – men det är inte hållbart. Vi

måste istället börja fundera

över vilken sorts framtid vi

vill ha.

– Vill vi ha en sådan

framtid där vi inte ser

längre än 20 år framåt? Vi

måste fundera över hur vi

ska skapa något hållbart

istället, där kortsiktiga

ekonomiska intressen inte

vinner över långsiktig miljöhänsyn.

Hur bygger vi då en hållbar framtid för

landsbygden – bortom gruvorna? Johan är

snabb med att svara:

– Det krävs ett politiskt ansvar, säger

han. Gruvorna ska inte få finnas på samma

villkor som människorna och naturen. Det

vi ser idag är en icke-politik, vi lurar oss

själva att vi har världens starkaste miljölagstiftning

men det stämmer inte. Det enda

vi gör nu är att ge plats gruvbolagen. Vi

behöver ordentliga samråd och riktig demokratisk

möjlighet att påverka vår närmiljö.

Inez håller med. Hon menar att landsbygden

har alla resurser som behövs för att

ställa om till ett hållbart samhälle. Den

potentialen utnyttjas nu inte överhuvudtaget.

•••

Fältbiologen 1/2013 25


Kompis med en duva

Det var en morgon i januari.

På hallsoffan stod en låda

med mitt namn på. Jag öppnade

försiktigt. I ett hörn låg

en skrämd ung duva, hennes ena ben var

brutet. Farsan hittade henne på sitt arbete

på Degerfors järnverk. Det kändes lite som

déjà vu, då jag ägnade sommaren åt att ta

hand om Frille, en annan duvunge med

brutet ben. Liksom med Frille tog det några

dagars tålmodigt lirkande innan hon litade

tillräckligt på mig för att börja äta ur min

hand. Jag gav henne namnet Frallan.

Frallan är en riktigt glupsk duva, hon

stoppar i sig nästan allt. Jag ger henne havre,

korn, vete, solrosfrö, brödsmulor samt bitar

av torkad majs och ärter. Men det duger

inte med mörkt bröd, vitt ska det vara.

Matningen av Frallan är en högljudd process,

när hon vet att det är dags börjar hon

skrika hysteriskt. Är hon riktigt hungrig

tigger hon genom att vibrera med vingarna

26 Fältbiologen 1/2013

text och foto: Andreas Hansen

över ryggen. Har jag bröd eller ost i näven

blir hon så ivrig att hon biter lika mycket i

skinnet som i maten!

Frallan är också ganska kelig, hon älskar

att sitta på axeln när vi är ute på promenad,

och njuter av att bli kliad i nacken eller

under vingarna.

När hennes ben läkt tillräckligt började

vi med flygträning. Till en början bara

genom att föra henne upp och ner så att

hon fick stärka vingmusklerna genom att

flaxa. Numera kastar jag upp henne i luften,

så att hon får flyga ner till marken. Hon

bor dock inomhus, i en stor låda med ett

halmrede, så efter en stund ute i vinterkylan

vill hon helst av allt in i värmen.

stadsduvor kan variera mycket i fjäderdräkten.

Frallan är ljust blågrå, med mörkgrå

huvud och hals, två distinkta svarta

streck över täckvingarna och vita vingpennor.

Som hos alla icke könsmogna duvor är

hennes ögon gråbruna. Som vuxen kommer

hon få den vanliga rödorange färgen.

Målsättningen med att ta hand om

Frallan är att hon på sikt ska kunna återfå

friheten, och ansluta sig till andra duvor.

Duvan Frille som jag tog hand om under

sommaren tog en hel månad på sig från att

hon lärt sig flyga till dess att hon verkligen

började följa med de vilda duvorna.

För att underlätta för Frallan tar jag regelbundet

med henne till en närbelägen

pizzeria där det ofta sitter andra duvor,

däribland Frille, som nu är helt vild och

har skaffat sig en hane. Några av duvorna

är dock lite för närgångna och hårdhänta, så

jag släpper inte Frallan förrän jag vet att hon

kan flyga ordentligt. Så hur mysig hon än

är kommer min målsättning alltid vara att

ett vilt djur hör hemma i frihet, och ingen

annanstans. •••


För Råstasjöns räddning

text: Leo Rudberg foto: Johan Lind

Plötsligt blixtrar det till. Gråhägerns

näbb viner genom luften och fångar

en fisk i vattnet. Bredvid hägern

på isen står ett 70-tal artfränder.

Ett stenkast bort från sjön kliver några rådjur

fram till fågelmatningen, den allra artrikaste

i Stockholm. Den lilla rödhaken, mycket

sällsynt vintertid, hoppar försiktigt fram ur

skuggorna över snön.

Precis norr om sjön står några fågelskådare

och väntar ivrigt. De har rest många

mil för att få se vattenrallen, en rätt vanlig

våtmarksfågel, som dock i 99 procent av fallen

på andra platser endast hörs, aldrig syns.

Men där är den! Rallen smyger kvickt fram

så nära som en meter från de upphetsade

fågelentusiasterna.

Naturens harmoni råder en vinterdag vid

Råstasjön, en av Stockholms bästa fågelsjöar.

Men i Solna stadshus en kilometer bort hotar

stadens politiker och byggbolag att för evigt

krossa friden.

solna kommun har föreslagit att 60

höghus, upp till 10 våningar höga och som

närmast 45 meter från vattnet, ska byggas i i

det otroligt värdefulla naturområde som ligger

precis norr om Råstasjön. Vissa politiker

har backat från förslaget och vill istället att

sjön blir naturreservat och hus byggs utanför

strandskyddet. Men det räcker inte alls.

Mycket betydelsefulla naturvärden finns

nämligen utanför strandskyddat område,

alltså längre än 100 meter från sjön. Här finns

skog som är väldigt viktig för att till exempel

den rödlistade mindre hackspetten ska kunna

överleva vid sjön. Även begränsad bebyggelse

skulle drabba den mindre hackspetten och

resten av naturvärdena mycket illa.

De värst drabbade skulle bli de 37 fågelarter

som häckat i den skog som politikerna

vill skövla, däribland fåglar som näktergal

och duvhök. Totalt har 181 fågelarter setts vid

Råstasjön, vilket gör den till den kanske artrikaste

sjön i tätbebyggt område i hela Sverige.

Den rödlistade talltickan växer också där.

I övrigt är dock djur- och växtlivet mycket

okänt. I kommunens egen miljökonsekvensbeskrivning

nämns inga andra organismer

än fåglar och växter – inga trollsländor, inga

andra insekter, inga däggdjur, inga lavar, inga

svampar: ingenting.

Trots att Råstasjön säkerligen huserar

rödlistade arter inom dessa stora djur- och

växtgrupper ansåg kommunen att det inte

behövdes någon inventering av dessa – och

inventerarna verkar endast ha varit ute en

enda dag i fält, mitt i vintern, då även många

av fåglarna och växterna inte syns.

rädda råstasjön! För att rädda området

har Fältbiologerna dragit igång Nätverket

Rädda Råstasjön, som samlat hundratals

boende och flera miljöorganisationer. Vi försöker

påverka politikerna, ordnar fågelguidningar

och skriver remissvar till kommunen.

På www.faltbiologerna.se/kalendarium kan

du läsa mer om hur du kan hjälpa till.

Fältbiologen 1/2013 27


Minifältis

28 Fältbiologen 1/2013

Ett par gula ärtor kan lätt bli en egen falafelodling. Följ ärtan från det

torkade fröet, genom grodden, blomman och skidan, till att den åter

är ärta igen. Och däremellan kan du göra dig en god falafel!

1. Lägg i blöt

Att blötlägga ärtorna är ett sätt att få dem att gro snabbare.

Lägg ett tiotal ärtor i ett vattenglas i 24 timmar.

2. Så i jord

Ta fram några krukor av medelstorlek, fyll dem med

såjord och plantera ett gäng ärtor i varje kruka. Lägg

ärtorna 1 cm ner i jorden. Vattna så all jord blir fuktig,

men inte blöt. Efter några dagar börjar små skott titta

upp genom jordtäcket. Efter två veckor har det kommit

väldigt många skott. Om du inte orkar vänta på din

falafel kan du skörda lite av de gröna nya skotten – gott

i salladen!

3. Plantera om

När ärterna börjat bli större behöver de antagligen större

krukor, och de behöver separeras från varandra. Sätt

varje planta i en egen kruka och stick ner en blompinne,

så att ärten har något att klänga på.

4. Sätt ut

För att ärten ska bli pollinerad behöver den sättas

utomhus, så när det blivit varmt i juni kan krukorna

sättas ut på balkongen, uteplatsen eller i en

blomlåda från fönstret. Eller om du har möjlighet

i odlingslandet. Ärten blommar under

sommaren med vackra vita blommor.

text: Magnus Bjelkefelt bild: Kleo Bartilsson

5. Skörda lite

Fram emot augusti har det börjat komma ärtskidor längs

med rankan. Dessa är väldigt goda så det gäller att inte

smaska i sig alla.

6. Torka

När ärtskidorna börjat skrumpna något är det dags för

slutskörd. Pilla ut ärtorna ur skidan och lägg dem luftigt

på en bricka. Rör om dem då och då – mer i början,

mindre i slutet. Det tar ungefär 3 veckor för ärtorna att

bli torra.

7. Gör falafel

Blötlägg 3 dl torra ärtor i cirka 12 timmar. Slå bort

vattnet. Finhacka 2 gula lökar och mixa ihop dem

med ärtorna. Lägg i 1 buljongtärning och 2

pressade vitlöksklyftor. Klipp i ½ dl persilja

(alternativt grönkål). Tillsätt cirka 2 tsk

spiskummin och mixa smeten slät.

Smaka av med salt och peppar, eller

om du vill ha stark falafel, sambal

oelek. Forma smeten till små

biffar och fritera dem i olja tills de

blivit gyllenfärgade. Ät!


Norrland: Essäer och

reportage

Po Tidholm

Teg Publishing, 2013

De som inte rör sig norr om

Uppsala annat än på skid -

semestern begriper sällan att

begreppet Norrland är kontroversiellt.

Det är maktens namn på 59 procent

av landets yta och används mycket sparsamt

av folket norr om Dalälven. Däremot kan

man ibland höra talas om södern som någon

form av generaliserande vedergällning.

Titeln på boken är ändå relevant eftersom

den till stor del handlar om att Sverige har

ett Norrland som länge har fungerat som

resurskälla för södern. Här hämtar man

främst malm, vattenkraft och skogsråvaror

men det är även hit man bjuder in utländska

stridsflyg att öva och här är man i full färd

att resa sina vindkraftverk.

Boken erbjuder en brokig gobeläng som

vävs samman med hjälp av ett stort antal

reportage, krönikor och essäer som Po

Tidholm skrivit under de senaste tjugo åren.

Detta ger en omväxlande läsupplevelse men

en del texter hade mått bra av en grundligare

redigering. Här och var återfinns daterade

texter, tröttsamma upprepningar och enstaka

faktamissar. Detta gäller inte minst de

delar som berör situationen i de norrländska

skogarna.

Nedslagen spänner över allt från hemlagad

mozzarella till snöskotrar och fäbodvallar.

Huvudtemat får ändå sägas vara

hur Sveriges norra delar omformats efter

Du vet väl om att Fältbiologerna har ett eget förlag? Vi har billiga böcker

om alltifrån utomhuspedagogik och miljökamp till bållevermossor och

rovfåglar. Många av våra böcker fördjupar sig i natur- och miljöfrågor som

andra förlag kanske inte sett som viktiga att publicera. Fältbiologernas

förlag tar saken i egna händer och ger ut de böcker vi själva vill läsa!

ekonomiska behov och dessutom fått finna

sig i rollen som kulturell kontrast till det

urbana framstegssamhället. Modernitetens

mest konkreta spår är råvaruindustriernas

omdaning av landskapet. Även in- och utflyttning

har dirigeras från högre ort. Först

på 1600-talet då generösa subventioner drev

på nybyggarnas etablering i inlandet. Sedan

på 1960-talet då industrin i södern skrek

efter arbetskraft och folket i norr skrek: Vi

flytt in’t!

De som blivit kvar på landsorten får

numera stå ut med att bli karikerade i den

rika flora av hemvändarfilmer som snart

sagt kommit att bli ett huvudtema i svensk

film. Bokens analyser av dessa är knivskarpa

och fullkomligt avväpnande. I genren är

lantisens attribut lika välkända som tacksamma

att driva med. Det är dansmusik,

rutiga skjortor, ärlighet, inskränkthet och

en och annan hagelbössa. Vad som är mest

förfärande är att glesbygdslänen subventionerar

sina egna karaktärsmord. Regionala

kulturstödsfonder gör att nedlåtande schabloner

och stereotyper blir en del av produktionernas

finansieringsplaner. Förfarandet

bottnar i ett självförtroende som rör sig mot

den absoluta nollpunkten. Ofta motiveras

dessa och motsvarande stolleprov med den

desperata målsättningen att ”sätta orten på

kartan”. Går det ens att föreställa sig att

Stockholms län skulle ge ett särskilt kulturstöd

till tv-serien Solsidan?

Boken visar också på hur svårt det är

att beskriva Norrland utan att halka ner i

söndertuggade generaliseringar, något Po

Tidholm själv råkar ut för här och var. Det

är många tomt gapande skyltfönster och

Kultur

ödelagda monument över en tid som flytt.

Samtidigt speglar detta också den faktiska

situationen. Skildringen av den samiska kulturen

är också centrerad kring hårt kroppsarbete

i vildmarken, grovhugget språkbruk

och inte minst kring äkthet och det genuina.

I vissa sammanhang plockas dessa begrepp

isär i sina beståndsdelar medan de i andra

sväljs med hull och hår.

Recepten på hur Sveriges norra halva ska

lyckas resa sig ur den tröstlösa jämmerdalen

lyser dock med sin frånvaro. Trots att Po

Tidholm väver in en hel del åsikter och egna

värderingar i sina reportage syns mycket lite

av konkreta förslag på hur Norrland ska

lyckas skaka av sig sitt risiga självförtroende

och lyckas stå på sig nästa gång sörlänningarna

kommer för att be om hjälp.

Svante Hansson

FÄLTHANDBOK OM

GNAGANDE SIGNALARTER.

Den första i sitt slag! För

fältbiologer, inventerare och

andra som är intresserade

av gnag i gamla och döda

träd. Medlemspris: 70 kr.

MöTESPLATS NATUREN:

EN HANDBOK är ett häfte

fullspäckat med lekar och

övningar för minifältisar och

ledare. Medlemspris: 60 kr.

För att se hela vårt utbud och göra beställningar: gå in på förlagets hemsida www.faltbiologerna.se/forlag.


Experten & Krönika

HANDLINGSKRAFT: Lars Axelsson bor i Umeå och var under

många år med i Fältbiologens redaktion där hans knivskarpa

penna rasslade ner allt om politik, aktivism och skogskamp.

Hur kan man motivera att bryta mot

lagen (i t.ex. ett fall som Ojnareskogen)

när vi har ett rättssystem?

Henry

Lagbrott kan, som alla vet, se ut på otaliga olika vis.

Från mord och rån till att titta på film på Internet eller

sitta ivägen för en skogsmaskin. En fråga som din är

nästan omöjlig att ge ett bra svar på utan att fylla flera sidor

i tidningen, eller att ha en tvåvägskommunikation.

Motivationen att bryta mot lagen kan såklart vara lika olika

som situationerna du står inför. I visa fall kan det krävas att

du kollar på befintlig lag och rätt i ett särskilt fall. I Ojnare

konstaterade domstolen att det inte kunde uteslutas att aktivisternas

lagbrott var nödvärn, det vill säga att de bröt mot

lagen för att förhindra ett större lagbrott. I andra fall handlar

det om moral. Om lagen beslutar att din bästa vän ska kastas

ut ur landet, vad vore du för vän om du inte gjorde ditt bästa

för att bryta mot lagen och skydda din vän?

Lag är inte någonting statiskt, utan förändras, beroende på

vilka som påverkar lagstiftarna (hej Nordkalk!) eller hur samhällsutvecklingen

ser ut (hej projekt REVA och den europeiska

polisstaten!). Att bryta mot lagen kan ibland vara ett sätt

att uppmärksamma och agera mot lagar som borde ändras.

Särskilt för de av oss som inte har pengarna eller den dåliga

smaken att hyra in lobbyister och dylikt.

Olika sorters civil olydnad, direkt aktion, hur man kommunicerar,

vad man vill uppnå och andra saker som är viktiga att

tänka på kan man läsa om i till exempel Fältbiologen 1/2012,

boken Ventil (Fältbiologernas förlag) eller boken Aktivistens

lagbok (Federativs förlag).

”Om lagen säger att Krösus har rätt, då är det fel på lagen.”

Nalle-Maja

30 Fältbiologen 1/2013

Ett med

årstiderna

Just nu är allting runt mig vinter. Från mina fem lager

vinterkläder till sysslorna jag utför och maten jag äter.

Det känns som att jag är en del av vintern jag med. Som

att jag på något vis får den att hända genom att gå om

kring här och göra min del. Att ta hand om de installade

korna och fåren, ploga snö och köra upp slädlass med ved till

huset med häst, hacka loss isen från hönsens vattenskål och

sova mellan iskalla lakan när jag inte hunnit med att elda i

kaminen på rummet.

Hela jag känns som en enda seg gnistrande köldknäpp i

mina strävanden i kylan. Det är en häftig känsla. Men den

får mig att se fram emot våren mer än jag gjort någonsin i

hela mitt liv. Våren är fantastisk var som helst, så jag undrar

hur det kommer att kännas att vara våren här på gården. Jag

börjar redan få vissa föraningar.

Snart kommer kalvarna och vi har redan byggt en ny kalvkätte.

Det ilar till av förväntan när jag ser den, den är lite

vår mitt i vintern, den behövde bli gjord för snart är den här.

Jag hörde en större hackspett slå sina vårtrumningar när jag

ledde ut hästen till hagen, och småfåglarna har börjat öva

sina vårsånger från frostklädda grenar. De känner ljuset. Jag

hoppas att hönsen också börjar känna sig inspirerade snart,

för jag har knappt ätit ett ägg sedan produktionen upphörde

efter första riktigt kalla frostnatten i december.

till våren kommer jag att känna mig som Idas sommarvisa,

tror jag: ”Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter

fart” … Nån är i det här fallet jag och de andra på gården.

Det är kanske inte jag som gör hela kohagen grön, men jag

kommer hjälpa till att se över stängslen runt hagen och släppa

ut korna och kalvarna i den när det blir dags, och genom att

hålla markerna öppna och så vall på ängarna gör vi vårt för

att blommorna ska blomma.

För man blir inte bara en del av årstiderna, man blir en

del av ett ekosystem. En viktig del, och för en gångs skull ger

man samtidigt som man tar.

Elin Sandberg är fältbiolog, bor och arbetar på

den hästdrivna ekologiska gården Arvidstorp

vid Billingen i Västergötland.


Att starta en klubb på din ort gör det lättare för dig och dina likasinnade att hitta

varandra och att göra saker tillsammans! Själva uppstartandet behöver inte

vara krångligt och det finns massa hjälp att få om man tycker det verkar svårt.

Fixa ett startmöte! För att starta klubben

anordnar man ett startmöte. Du behöver:

ett datum, en lokal och lite fika

samt Fältbiologernas startmötesprotokoll

och klubbstadgar som finns att ladda ner från

Fältbiologernas hemsida.

Bjud in folk! Inför startmötet

kan man bjuda

in vänner man tror är

intresserade, affischera

på sin skola och på stan, eller

kontakta rikskansliet och kolla om

det finns några medlemmar i närheten

och skicka ut informationen

till dem. På mötet behöver det vara

minst fem personer.

Internt

sök pengar till aktviteter!

Efter att klubben har startats

kan man ansöka om ett startbidrag

från riksföreningen.

För att kunna göra det måste man först

öppna ett konto i valfri bank och därefter

fylla i startbidragsmallen som skickas till

kansliet. Om din klubb av någon anledning

inte vill skaffa ett eget konto kan

ni få ha era klubbpengar på riks konto.

Detta kräver dock fortfarande bokföring

så att det finns koll på hur mycket pengar

som finns, samt att räkningar skickas till

rikskassören med kvitton på era utgifter.

Självklart får du hjälp av föreningen med allt som du

undrar över – kontakta kansliet eller riksstyrelsen,

så svarar de på dina frågor. Du hittar alla papper på

www.faltbiologerna.se/mallar-for-faltbyrakrater

bilder: Elsa Sohlberg


Internt

Gruvnätverket protesterade

högljutt i Jokkmokk

Gruvnätverkets första nätverksträff gick av

stapeln i Jokkmokk och bestod av diskussioner

om nätverkets framtid, stor demonstration och

nätverkande med motståndskämpar i norr.

När vi vaknade upp på lördagsmorgonen i

Purkijaur sken solen så det gnistrade i snön och

en älg sprang tyst i den höga snön. Vi började

diskutera gruvnätverkets framtid och hälsade

sedan välkommen till Marie Persson, kolossalt

inspirerande kämpe från Tärnaby i Västerbotten.

Efter diskussion och utbyte av idéer med henne

fortsatte vi med frenetisk plakatmålning och

aktionsövning inför demonstrationen.

Vi kastade oss i bilarna, ven genom det betagande

vackra landskapet och befann oss plötsligt

i en manifestation med mer än 250 personer som

tågade genom Jokkmokks marknad. När vi sedan

stannade vid Folkets hus passade vi på att göra

vår aktion, där vi liksom på riksårsmötet sålde ut

Sveriges mineraler och resurser till lågt bjudande

gruvbolag. Aktionen blev väldigt uppskattad.

Sedan sjönk vi ihop och värmde oss i det lilla

bokcaféet där vi träffade Tor, aktiv i nätverket

"Inga Gruvor i Jokkmokk", som bland annat berättade

att provborrningarna utanför Jokkmokk

antagligen sätter igång redan till sommaren.

Så håll några veckor öppna i sommar, packa

trangia köket och var beredda på motstånd.

Kunde vi i Ojnare så kan vi i Jokkmokk.

Gruvnätverket

Skogsnätverket vid jättegranen

Den 8–10 februari hade Fältbiologernas skogsnätverk

möte i en liten skogsstuga utanför

Degerfors i sydöstra Värmland. Under helgen

diskuterade vi sommarens kommande inventeringsresa,

finansiering av kommande möten mm.

På dagen var vi ute i den snötyngda skogen och

kollade vinterträd och passade på att krama om

Jättegranen, som är den största i örebro län. Vi

32 Fältbiologen 1/2013

spårade också lodjur precis vid stugknuten, och

tog en kvällsspaning efter vildsvin. Vi såg färska

spår, men inga svin. Istället hade vi snöbollskrig

i nattskogen! På kvällen tog vi igen oss med god

mat och djupa samtal i värmen från kaminen.

En riktigt fin helg med stugmys och möte i den

vackra vinterskogen!

Andreas Hansen, Degerfors

Havskatten

fulast på

Havets hus

En söndag i mars fick Havets hus i Lysekil

fint besök av minifältisar från Göteborg,

Uddevalla och Vänersborg. Det var en händelserik

resa med observationer av både

tofsvipa, ejder och ormvråk på vägen dit.

Väl på plats fick vi bekanta oss med många

marina arter, ibland på riktigt nära håll.

Vidare kom vi fram till varför makrillen är vit

på magen och att havskatten är den fulaste

fisken.

Elin Sandberg, minifältisledare

Nya tider i SUG

Den senaste tiden har det hänt mycket i SUG!

Styrelsen har diskuterat distriktets framtid,

hur vi ska kunna hjälpa klubbarna bäst och

hur vi ska göra alla miljöhjältar i Stockholm,

Uppland och Gotland till fältbiologer.

Till vår hjälp för att göra SUG riktigt super

har vi numera två nya distriktsinformatörer,

DISI:sar, Marie Klawitter och Tova Melin.

Dessutom väntar spännande aktiviteter i vår

och sommar. Klubbledarkurs tillsammans

med Skånedistriktet i maj eller distriktets alldeles

egna fältstation, Fältstation Gotland, i

juni. SUG-styrelsen

Skådade fåglar

Den 16 mars åkte Stockholm City Fältbiologer

till Sandhamn för att skåda fågel. Många sjöfåglar

skådades i det fina vädret!

Stockholms City-klubben


Luftfrågor, lobbying och skeppsskrotning

på EU-parlamentet

I slutet av februari åkte Fältbiologerna

till Bryssel och EU tillsammans med

Naturskyddsföreningen. Vi träffade EUparlamentariker,

pratade med EEB (European

Environmental Bureau) och lärde oss om de

mest aktuella miljöfrågorna inom EU. Under

besöket som pågick i två dagar sprang vi runt

på en massa olika institutioner inom EU och

träffade alla möjliga personer, parlamentariker

och tjänstemän.

Det hela började med att vi trippade in på

den svenska representationen vid Square de

Meeûs där vi träffade miljöråden. Miljöråden

är tre stycken och förbereder alla ministermöten

när Lena Ek åker ner till Bryssel och träffar

andra miljöministrar. De tar fram underlag,

undersöker vilka möjliga samarbeten och koalitioner

som finns och ordnar det praktiska

i Bryssel.

Raskt vidare sprang vi sedan till EU­kommissionen

och den avdelning som jobbar

med luftfrågor. Just nu håller kommissionen

på att ta fram ett nytt policypaket för luftföroreningspolitiken.

Där var svensken Ulf

Ottosson involverad som expert och han berättade

om sitt arbete i det projektet. En av

de största utmaningarna är att faktiskt få ner

gränsvärdena av farliga partiklar till det som

Världshälsoorganisationen nyligen rekommenderade.

Det kan låta som en självklarhet men

är tyvärr inte det.

Sist under besöket i Bryssel hälsade vi på hos

tre stycken svenska EU­parlamentariker. Först

ut var Christoffer Fjellner från Moderaterna

som berättade om fiskepolitik och slog ett slag

för hårdför lobbying och hävdade att de flesta

lobbyister i Bryssel var ideella organisationer.

Sedan gick turen till Åsa Westlund, socialdemokratisk

parlamentariker som just nu är fullt

uppe i kampen mot hormonstörande ämnen.

En fråga som enligt henne gör sig bäst och får

mest påverkan om den förs upp på EU­nivå.

Tas besluten på nationell nivå kan vi ändå inte

kontrollera införseln av farliga ämnen i landet.

Sist damp vi ner hos Carl Schlyter som bland

annat berättade om ohållbar skeppsskrotning

i Bangladesh. Dit förs gamla europeiska skepp

och plockas sedan isär för hand, inte sällan av

barn. Det ska ändras på. Han passade även på

att ge en känga till Christoffer Fjellner och deklamera

att den avgjort största delen lobbyister

är här för ekonomiska intressen.

Sammanfattningsvis var resan väldigt

nyttig. Till skillnad från i FN så tycks det hända

en del saker i EU. Alla tre EU­parlamentarikerna

visade på att hårt arbete ibland lönar sig.

Trots att vår EU­syn säkert förbättrades

något under dagarna så ligger maktens korridorer

fortfarande långt ifrån den reella utmaning

som tornar upp sig vid Bryssels horisont.

Vi har inte råd med små beslut i rätt riktning

efter lång kamp. Vi får hoppas att EU:s tid av

radikala initiativ kommer nu.

Alva Snis Sigtryggsson

Fältbiologernas nya riksstyrelse

Bakre raden från vänster: Ylva Hyrkäs, Alva Snis Sigtryggsson, August Almqvist Jansson,

Josefin Årevall, Salomon Abresparr, Marina Widén, Joel Haldosén. Främre raden från

vänster: Ebba Hårsmar, Catarina Antikainen, Sara Vikström Olsson, Orvar Lorimer-Olsson.

Vårtecken i Lund

Trots tidig vår gick vi ut för att håva vattendjur

i dammen vid Höje å. Fynden blev bland

annat: sötvattensgråsuggor, sötvattensmärlor,

snäckor, sävsländelarver, småfisk, blå jungfrusländelarv,

planktonhoppkräfta, bottenslamrörmask,

mygglarver samt tre överflygande

tofsvipor som ett glatt vårtecken!

Lundaklubben

På skridskor

I början av februari åkte Uppsalaklubben på

skridskotur till Lunsentorpet.

Uppsalaklubben

Salomon Abresparr, ordförande

0708­14 20 82 salomon.abresparr@faltbiologerna.se

Joel Haldosén, kassör, sekreterare & anställdaansvarig

0735­08 72 51 joel.haldosen@faltbiologerna.se

Sara Vikström Olsson

0734­23 79 50 sara.vikstrom.olsson@faltbiologerna.se

Ebba Hårsmar

0739­68 99 37 ebba.harsmar@faltbiologerna.se

Alva Snis Sigtryggsson

0760­53 52 42 alva.snis.sigtryggsson@faltbiologerna.se

August Almqvist Jansson

0736­22 10 04 august.almqvist.jansson@faltbiologerna.se

Catarina Antikainen

0736­86 37 56 catarina.antikainen@faltbiologerna.se

Orvar Lorimer-Olsson

0733­72 59 32 orvar.lorimer.olsson@faltbiologerna.se

Ylva Hyrkäs

0732­02 09 07 ylva.hyrkas@faltbiologerna.se

Josefin Årevall

0730­86 63 80 josefin.arevall@faltbiologerna.se

Marina Widén

0737­59 28 33 marina.widen@faltbiologerna.se

Hela styrelsen:

styrelsen@faltbiologerna.se

Fältbiologen 1/2013 33


Kalendarium

Våren! Nu är den här!

Introduktionskurs för nya medlemmar

12–13 april, Rockstastugan, Stockholm. Undrar du varför du

är medlem i Fältbiologerna? Denna inspirationsträff förvandlar

frågor till svar och intresse till action! Den 12–13 april är alla

nya fältbiologer välkommna till Rockstastugan på Järvafältet i

Stockholm för att få verktygen att ge sig ut i naturen och in i miljödebatten

med oss. Vi lär känna varandra, pratar om hur organisationen

fungerar och lär oss hur man kan göra en massa feta,

häftiga grejer tillsammans. Har du långt att åka får du självklart

reseersättning. Anmäl dig senaste 10 april

till sug.styrelse@faltbiologerna.se

Stor Gruvdemonstration

20 april, Stockholm. Vi inbjuder till en stor demonstration i

Stockholm som riktar sig mot regeringens nyss antagna mineralstrategi

och den gruvboom regeringen förespråkar. Vi vill ha en

hållbar framtid med fast mark och rent vatten där vi värnar om

natur och miljö, kommande generationers möjligheter att leva,

hållbara näringar och ursprungsbefolkning. Målet är att få så

många som möjligt att komma till Stockholm. Vi har tyvärr inga

möjligheter att finansiera varken resor eller boende. Vi räknar

med att alla lokalt skrapar ihop pengar för att skicka busslaster

till Stockholm. Kontakt: Salomon Abresparr,

salomon.abresparr@faltbiologerna.se , 0708­142082

Fåglar vid Falsterbo

20 april, Falsterbo. Vi besöker några populära fågellokaler på

Falsterbonäset. Vid den här tiden passerar många fåglar från

kontinenten för att komma till sina häckningsplatser norröver.

Vi får en timmes guidad tur från fågelstationen! Där berättas om

fågelflyttningen och ringmärkning ingår. Vi gör ett besök i fyren

som har museum, bokhandel och även möjlighet till en fika. Detta

är en heldagsaktivitet så ta med mat och dryck. Samling: Lunds

tågstation kl 8.30 (tåget avgår 8.41). Anmälan senast torsdag 18

april. Kontakt: Jenny Eikestam, 0762­206771,

aguila.je@hotmail.com

Vitsippor i Finngösaravinen

28 april, Partille, Östra bäckevägen 37. Nu står vitsipporna i

full blom, vi åker och kollar. Kontakt: Catarina Antikainen,

catarinaantikainen@gmail.com, 073 686 37 56

Vandra Skåneleden och slagga ute

3–5 maj, Vittsjö-Hässleholm. Ta en helg till fots! Vi åker

från Lund C kl 15 på fredag eftermiddag och kommer tillbaks

på söndag eftermiddag. Däremellan har vi gått från Vittsjö till

Hässleholm, genom ”skånsk regnskog” på branta stigar som leder

in i Vedemera strövområde. Enkla raststugor på höjden ger skydd

och du passerar pampiga stenbyggnationer och livfulla vattendrag.

Anmäl dig till mig så får du mer info och tips på saker som

kan vara bra att ha med. Kontakt: Josefin Johansson,

jos.johansson@gmail.com

34 Fältbiologen 1/2013

KLIMATSKRIKET!

4 maj, Stockholm, Rosenbad. Nu är det banne oss dags!

Klimatfrågan ska upp på agendan igen! Vår tids största ödesfråga

kan inte tappas bort i politikernas stora pappersbuntar.

Gamla som unga är vi bekymrade, oroliga och förbannade

över hur vår, våra barn och barnbarns framtid inte tas på allvar.

Kortsiktigheten går före långsiktigheten och visionerna om ett

fossilfritt samhälle verkar bortglömda. Vi måste rent ut sagt skrika

oss till deras uppmärksamhet. Det ska inte gå att undgå att höra

vad vi vill. Upp med klimatet på dagordningen nu! Det är dags för

KLIMATSKRIKET. Vi samlas utanför riksdagen och i ett gemensamt

vrål så att fönstrena skallrar på Rosenbad höjer vi våra röster för

klimatet. Då kan de inte skylla på att de inte hör oss. Låt detta bli

den största (och mest högljudda) demonstrationen för klimatet

på länge! Alla ska vara med! Kontakt: Alva Snis Sigtryggsson, 076­

0535242 alva.snis.sigtryggsson@faltbiologerna.se eller Salomon

Abresparr, 070­8142082 salomon.abresparr@faltbiologerna.se

Lavexkursion på Särö

4–5 maj, Göteborgstrakten. Denna dag blir en odyssé i

Göteborgsområdets bästa lavlokal, Särö Västerskog. Biologen

Lars Arvidsson har koll på var godbitarna finns och guidar oss.

Om intresse finns passar väl ingen dag bättre att övernatta i

klubbens närliggande Valldastuga, där vi kan gå igenom dagens

Wow­moment och njuta av vårkvällen. Enligt SMHI är medeltemperaturen

i maj 10–12 grader Kontakt: Catarina Antikainen, catarinaantikainen@gmail.com,

0736­863756

Fältstation Öland!

8–12 maj, Öland. Kristihimmelfärdshelgen är det äntligen dags

för Fältbiologernas största årliga händelse, Fältstation öland!

Under några dagar samlas fältbiologer från hela Sverige för att

umgås, skåda fåglar, kolla på orkidéer, gå på fladdermus xq, bada i

havet eller bara mysa i vårsolen. Missa inte detta! Mer info finns på

www.faltbiologerna.se/oland Kontakt: oland@faltbiologerna.se

Minifältisläger och bifotboll

18–19 maj. Minifältisläger med Lunds Minifältisar! Våren och

försommaren tycker många är den bästa tiden på året. Inte minst

fågelskådare och botaniker uppskattar denna årstid. Så temat för

helgen blir fåglar och blommor! Vi kommer att gå en knapp mil på

lördagen och ca 6 km på söndagen. övernattningen kommer att

ske i vindskydd vid Krankesjön där vi grillar och leker roliga lekar

och tittar på fåglar. Blommorna finns längs vägen och ger oss

naturliga pauser. Höra gärna av er om ni har frågor eller vill vara

hjälpledare. Vid ca kl. 14 spelar vi bifotboll på kaninlandet tillsammans

med Lunds Fältbiologer. En sedvanlig tradition för att ge

boplatser till solitära bin som finns i området. Kontakt: Minou

Moon, minou.moon@faltbiologerna.se

Vårblommor i Vitsippsdalen

20 maj, Göteborg. Vi träffas i Vitsippsdalen och kollar på vårblommor.

Kontakt: Pontus Johansson pontus.e.johansson@hotmail.se


Signalartskurs och skogsnätverksmöte

24–26 maj, Umeå. Innan man ger sig ut i krig måste man komma

ihåg att vässa sina svärd! Annars lyckas man inte sticka ner många

fiender. Skogsnätverket ska kanske inte ut i krig, men vi ska ut på

inventeringsresa, då får vi inte glömma att vässa vår artkunskap!

Därför arrangerar vi den 24–26 maj en signalartskurs! Det blir en

långhelg späckad av artkunskap, inventeringstips och även lite

möte. Vi kommer börja på fredag morgon med möte för att sedan

ägna resten av långhelgen till exkursioner. Anmäl dej till Robin,

ange namn, telefonnr. och matpreferens. Kontakt: Robin Pranter

0738­41 36 77 robin.pranter@gmail.com och Julia Pettersson

0702­56 51 66

Klugglekurs

24–26 maj, Skåne. Vill du starta klubb men vet inte hur det

funkar? Sitter du i klubbstyrelse men är lite osäker på byråkratin?

Kanske vill du bara ha inspiration till att göra ännu fetare aktiviteter

och ta klubbengagemanget till nya höjder? Då är Klugglekursen

något för dig! Stockholm­Uppland­Gotland och Skånedistriktet

anordnar tillsammans en klubbledarkurs för alla distriktens klubbar

och medlemmar. Föreningsbyråkrati, koll på pengarna och inspiration

till alla lokala miljöhjältar utlovas. Kursen kommer hållas

i Skåne. Sista anmälningsdag är 10 maj. Kontakt: Sug­styrelsen på

sug.styrelse@faltbiologerna.se, 076­0535242 eller Robin Pranter

på 0738­41 36 77, robin.pranter@faltbiologerna.se

Dagfjärilar

27 maj, Göteborg, Apslätten. Sista måndagsträffen innan sommaren

ska vi lära oss om dagfjärilar, allt ifrån hur man fångar dem

på ett snällt sätt till hur man känner igen dem och hur de lever och

vad de äter. Kontakt: Pontus Johansson pontus.e.johansson@

hotmail.se

Grönt spadtag

1 juni – 31 augusti. Nu är det dags att anmäla sig till Grönt spadtag!

Det är en fantastisk möjlighet att få uppleva sommaren och

lära sig mer om fäbodbruk. Under en vecka så praktiserar man på

en fäbod, och lär sig mer om hur det går till. Man är två och två,

och hjälper till med allt från att mjölka, mocka skit och ta hand om

kalvar och killingar. I år så har vi tyvärr inte möjlighet att erbjuda

reseersättning, men boende och en del mat ingår. Det är bra att

anmäla sig så tidigt som möjligt, så tveka inte! Kontakt: Tove

Ortman, tove.ortman@hotmail.com, 073­5935888

Utflykt till Kinnekulle

2 juni, Göteborg. Som avslutning för Göteborgs minifältisar drar

vi iväg till Kinnekulle och kollar på orkidéer, växter och djur i största

almänhet och kanske hinner vi med lite fossil också.

Kontakt: Pontus Johansson pontus.e.johansson@hotmail.se

Vandra för Vättern

2–16 juni, Motala, Gränna, Ödeshög, Jönköping m.fl. Följ

med östergötlands och Jönköpings fältbiologer på en vandring för

Vättern i sommar! Vättern är en av Sveriges viktigaste dricksvattentäkter,

men dess rena vatten hotas av den planerade gruvan i

Norra Kärr, endast ett par kilometer från sjön. Vi tänker gå för att

väcka opinion mot gruvan, och för rätten till rent vatten. Vi vill träffa

folk som bor i trakterna och se hur de kan komma att påverkas av

gruvan, diskutera med politiker och media, spela musik och ja, det

är bara att komma med idéer! Inte minst vill vi möta denna vackra

och mytomspunna sjö och få ett härligt sommaräventyr! Gör något

viktigt och roligt samtidigt och häng med oss i juni! En behöver inte

gå med hela vägen. PS. Datumen är inte exakta än. Kontakt: Maria

Bergström, marialenabergstrom@gmail.com, 072­507 64 68

Cykelsemester på Åland

5–9 Juni, Åland. I juni far vi på cykelsemester på Åland. Tycker

du om att tälta och att cykla? Längtar du efter sommaren? Vill du

umgås med härliga fältbiologer? Kom med! Vi tältar och tar oss

fram med egen maskin. Lagar vår mat på stormkök och undersöker

naturen omkring oss! Anmäl er för att säkra en plats! Kontakt:

Felicia Lindh, 0730­228203.

Botanikläger

14–18 juni, Halmstad. För andra året i rad anordnar Svenska

Botaniska Föreningen och Fältbiologerna ett gemensamt läger för

unga. Detta sker under en långhelg, den 14–18 juni i Halland i samarbete

med Hallands Botaniska Förening. Lägret riktar sig till dig

i åldern 12–25 år som vill lära dig mer om våra svenska växter och

naturtyper. I dagarna tre botaniserar vi och besöker spännande

halländska naturtyper. Deltagaravgiften är 300 kr, och är den enda

kostnaden. Föreningarna står för logi, mat och exkursioner. Sista

anmälningsdag är 14 april. Deltagarantalet är begränsat till 15, så

först till kvarn gäller! Kontakt: Pontus Johansson, 0700­987182,

pontus.e.johansson@hotmail.se

Fältstation Gotland

24–28 juni, Gotland. I sommar är det dags för Stockholm­

Uppland­Gotlands alldeles egna fältstation! Är du nyfiken på de

där andra klubbarna i distriktet? Vill du klättra på raukar, skåda

fågel, bada eller bara hänga med andra sköna SUGare? Nu har du

chansen! Fältstation Gotland är till för att alla klubbar i distriktet

ska lära känna varandra bättre, peppa varandra och visionera om

distriktets framtid. Samtidigt är vi ute i naturen, lär oss om djur

och växter och njuter av sommar­Gotland. Anmälan görs till Alva

senast den 15 juni. Kontakt: Alva Snis Sigtryggsson, 076­0535242,

alva.snis.sigtryggsson@faltbiologerna.se eller Sixten Hillerhag,

six6_ten10@hotmail.com

Trädtoppsläger

24–27 juni, Skåne. Lär dig klättra i upp i höga träd, fritt eller med

utrustning. Sova högt uppe i trädkronorna eller på marken nedanför,

laga mat tio meter upp i luften, kanske bygga trädkojor. Plats

är ej bestämd men preliminärt datum är: 24–27 juni. Kontakt: Olle

Ekman, 0701­481446

Trollsländekurs

28–30 juni, Skåne. Skånes Fältbiologer arrangerar en grundkurs

om trollsländor! Vi kommer ta oss an såväl larver som ”vuxna”

sländor. Helgen kommer bestå av utflykter, ledda exkursioner,

artbestämningshjälp och lättare föredrag. Plats är ännu inte

bestämd men troligtvis är vi i nordvästra Skåne och vi som bor

i Lund/Malmö­trakten kommer samåka i minibuss från Lund.

Kontakt: Robin Pranter, 0738­413877, Johan Runeson, 0768­085246

Slåtterkurs

Juli. Vi vill genomföra en fyradagars slåtterkurs där vi lär oss

grunderna i att slå med lie och bruka en äng. Dessutom lär vi oss

om de arter som gynnas av slåtter. Under kursen kommer vi att

bo och laga vår mat ute. Datum och plats är inte fastställt än men

mer information kommer så snart det blir bestämt! Kontakt: Axel

Löfsved, 0704­57 52 11, Linnéa Andersson, Anna Börjesson.

foto: Andreas Hansen

Fältbiologen 1/2013 35


POSTTIDNING B

Fältbiologerna

Brunnsgatan 62

802 52 Gävle

ADRESSUPPDATERING

111 015 300

Vid definitiv avflyttning eller felaktig adress sänds

försändelsen vidare till nya adressen. Rapportkort med

nya adressen sänds till postkontoret.

110 06 Stockholm

Då kOMMEr kONTrabuSSEN TIll

FälTSTaTION ÖlaND. kOMMEr Du?

FälTSTaTION ÖlaND är FälTbIOlOgErNaS årlIga VårlägEr På SÖDra ÖlaND. bOka IN krISTIhIMMElFärDShElgEN,

Ta MED EN kOMPIS EllEr hEla DIN klubb Och kOM TIll FälTbIOlOgEr-

NaS FETaSTE FälTbIOlOgIlägEr! MEr INFO hITTar Du På WWW.FalTbIOlOgErNa.SE/OlaND

Ute i naturen. Inne i miljödebatten.

Fältbiologerna är en organisation för miljö­ och naturintresserade ungdomar. Inga vuxna ledare, inga religiösa

eller partipolitiska bindningar. Ute i naturen: Lär dig mer om fåglar och blommor eller inventera hotade skogsområden.

Inne i miljödebatten: Var med och protestera när motorvägar planeras, konfrontera ansvariga politiker

och samla in pengar för den sista spillran ursprunglig skog. Häng med oss ut!

Bli medlem GRATIS genom att sms:a ”FÄ + ditt personnummer” till 724 56!

More magazines by this user
Similar magazines