Nummer 1 2013 - Ålandsbanken

More documents

Recommendations

Info

ALM | Förvaltning 14 | Räkna med ny tur I USA stiger sysselsättningen och produktionen är nästan tillbaka på nivåerna från 2008. I Europa går vi åt det motsatta hållet. Politikerna tar inte tag i problemen. Arbetslösheten stiger, sysselsättningen minskar, valutan stärks och tillväxtutsikterna försvagas löpande. Det ser inte bra ut. Vi är skeptiska till europeiska aktier. TExT: mats OHlsOn FoTo: HÅKan FlanK JAg hAR TIdIgARE skRIvIT på TEMAT ”So, you can talk the talk, but do you walk the walk?” Nu ser vi hur ECB i stort sett lyckats ingjuta mod i de finansiella marknaderna utan att egentligen ha gjort någonting alls. ECB säger sig försvara euron till varje pris, inrättar finansiella institutioner för att rädda banker och öppnar upp för att stater ska få tillgång till finansiering om ränteläget är för högt. Inga valutainterventioner har skett, inga banker har bailats ut och ingen stat har vare sig begärt eller behövt utnyttja de faciliteter som ställts till förfogande. vI soM vAR MEd näR dET BEgAv sIg i början på 1990-talet minns Riksgäldens ”implicita garanti” för bostadsinstituten. Det var i en tid då ingen trodde att den 5-åriga bospreaden skulle kunna komma under 200 punkter. Det kriget vanns utan att ett enda skott lossades, bospreaden sjönk som en sten då garantin aviserades. gåR EuRopA dEnnA väg också, kan man undra? Hittills verkar det fungera och lär fortsätta fungera – tills det inte längre gör det. Ser vi på de rörelser som skett sedan en tid tillbaka så är de perifera länderna på väg att konvergera mot de så kallade kärnländerna i Europa när det gäller räntenivåer. Hittills förefaller således detta fungera utmärkt. Det är dock långsökt att vi inom kort får en återgång till nära nog fullt konvergerade räntenivåer som före eurokrisen. skILLnAdEn MoT dEn svEnskA bostadsobligationsmarknaden på 1990-talet är att Europa inte är en lika homogen grupp emittenter som de svenska bostadsinstituten. Europa har än så länge levt högt på ”The talk” från ECB, men utgångspunkterna har väl egentligen aldrig varit mer åtskilda än nu, sedan den gemensamma valutan skapades. Inte nog med att så gott som samtliga euroländer är försvagade både ur tillväxtsynpunkt och statsfinansiellt. Turbulensen i sig har öppnat upp för krav på radikala förändringar och opportunistiska politiska rörelser. Inom eurozonen har skillnaderna mellan länderna dessutom accentuerats ytterligare. Frågan är när och hur det tar stopp i den rådande konvergensprocessen, vilka ränteskillnader ska man förvänta sig reflektera underliggande fundamenta inom zonen? EuRozonEn BLIR I dAgsLägET frånåkt av de anglosaxiska länderna. USA och UK har med många mått visat vägen ur den finansiella rävsax kraschen 2008 försatte västvärlden i. Monetära lättnader, ultralåga räntor och en lagom expansiv finanspolitik har skapat hyggliga frihetsgrader för att ekonomierna ska kunna självläka och sakta växa sig starkare. I ett medelfristigt perspektiv har de anglosaxiska länderna hittat en formel som fungerar, främst i USA. I grunden handlar det om att staten löser ut det privata banksystemet och skickar räkningen framåt i tiden samtidigt som mer traditionella finanspolitiska stimulanser försöker hålla efterfrågan uppe. Med facit så här långt ser det onekligen ut att fungera. Sysselsättningen stiger och produktionen är nästan tillbaka på nivåerna från Government Benchmarks, Bid 10 Year, Yield, Close konvergens Industriproduktion globalt Världstillväxten hålls tillbaka av väst. 2012 stagnation globalt. Världen 10% över toppen Europa och Sverige mer än 15% kvar till toppen USA ca 3% kvar till toppen tidigare topp +10% -3% -15%
ulens i Europa 2008. Centralbanken, Fed, fortsätter att pumpa in pengar i systemet med ca 85 miljarder dollar i månaden i nettoköp av stats- och bostadspapper. EuRopA BoRdE TA LäRdoM men verkar inte stå närmare detta nu än någon gång tidigare. Den stora skillnaden mellan USA och Europa är att USA gör det man säger medan Europa än så länge säger att man kommer att agera om det behövs. I dagsläget är det uppenbart att det behövs, men inget görs. Det som sker i Europa för tillfället är faktiskt det motsatta. Valutan stärks, ECB:s balansräkning krymper och inga tecken på att absorbera det privata banksystemets problem är på agendan. Arbetslösheten stiger, sysselsättningen faller och tillväxtutsikterna försvagas löpande. Ser vi till en enda indikator, industriproduktionen, är det uppenbart att Europa ligger rejält efter – mer än 15 procent från toppen 2008 och i fortsatt fall. dEn poLICyMIx vI sER adresserar inte detta faktum och följden blir oundvikligen att Europa fortsätter att släpa efter med förnyad oro kring hur man ska ta sig ur den onda cirkeln. Dessvärre är det nog så att politikerna i Europa inte förmås agera utan yttre tryck. Att vi hittills endast sett så svaga verkliga åtgärder under det tryck som periodvis varit extremt kraftigt gör att man borde vara lite orolig för vad som ska krävas från de finansiella marknaderna för att ånyo samla de europeiska ledarna till verkliga åtgärder? hITTILLs hAR MARknAdERnA lättat på trycket i det att vi sett hur räntenivåerna i de perifera länderna sjunkit samtidigt som flykten till kvalitet vänts åt andra hållet i kärnländerna där räntan stigit. Både Spa- nien och Portugal ger numer ut statspapper i den öppna marknaden och intresset från placerare är stort. Stabiliseringsmekanismen ESM har redan finansierat 32 miljarder euro som ska gå till stöd av de spanska bankerna, men ingen har gjort anspråk på medlen. ECB LTRO-lån har dessutom börjat tas tillbaka av bankerna. När dessa var som störst uppgick volymen till 900 miljarder euro. Under den senaste månaden har ca 300 miljarder euro lösts i förtid. koRTRänToRnA I EuRopA ligger fortfarande högre än i USA, trots att det konjunkturellt borde vara tvärt om. Euron apprecierar och detta uppfattas på en del håll som ett styrketecken. Europa får genom detta ytterligare omvandlingstryck ovanpå en redan tung börda. De europeiska bankernas bantning av balansräkningarna med dryga 1 000 miljarder euro före kommande årsskifte adderar till de i övrigt tyngande obalanserna. Det är väldigt svårt att inte föreställa sig förnyad turbulens i Europa, inte minst som följd av den försämrade arbetsmarknaden som bäddar för politisk populism. Faktum är att inga av de djupgående problemen vi känner till har adresserats på något meningsfullt sätt. dE FInAnsIELLA MARknAdERnA verkar ha glömt bort detta – för stunden i vart fall. Det italienska valet har adderat ytterligare dimensioner av vad populism kan medföra, vilket inte bådar gott för den framtida europeiska konsolideringen. Vi har tidigare satt som villkor för att öka aktieandelen i portföljerna att ECB skulle följa den anglosaxiska vägen. I dagsläget kan vi dessvärre konstatera att så inte blivit fallet, snarare tvärt om. Vi förhåller oss därför avvaktande till europeiska aktier även fortsättningsvis. USa gör det man säger medan Europa än så länge säger att man kommer att agera om det behövs Mats Ohlson | 15
Page 1 and 2: asset liability management Perfekt
Page 3 and 4: Lägg inte alla påskägg i samma k
Page 5 and 6: - konsten att träffa rätt risk du
Page 7 and 8: MEd AvkAsTnIngspREMIE avses någon
Page 9 and 10: kreditobligationer ger effektivare
Page 11 and 12: ack inte utmanar systemet eller lan
Page 13: dET häR äR MIn Topp TRE-LIsTA på
Page 17 and 18: Följande frågor måste vara besva
Page 19 and 20: Säger du det? föra ett filosofisk
Page 21 and 22: En vAnLIg oRsAk till svag avkastnin
Page 23 and 24: ålandsbanken Asset Management huvu

Nummer 1 2013 - Ålandsbanken

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?