Nummer 1 2013 - Ålandsbanken

kulturhistoria
18 |
Det är perfekt.
Människor har i tusentals år strävat efter ett perfekt liv.
Jakten på fullkomlighet var intensivare förr i världen. För
nu vet vi att det bara är en utopi. Eller?
TExT: Jan töRnqVist
sToRhETsvAnsInnE ELLER BARA duMhET? För strävar vi inte
alla efter perfektionism? Det må gälla bankaffärer som livet i stort.
Att vara en perfekt människa, att leva ett perfekt liv i ett perfekt
samhälle är samtalsämnen som diskuterats i århundraden. Men är
det nån som tror på fullkomlighet?
oRdET pARAdIs FöREkoM i Persien för nästan 3000 år sedan, ett
tillstånd av högsta och slutgiltiga lycka. Eller är det som i Thomas
Mores bok Utopia från 1516, ett tänkt idealsamhälle och inget annat:
en utopi, helt enkelt.
Bara det inte blir som i Karin Boyes roman Kallocain eller i George
Orwells 1984. Det Shangri-La, som beskriv i James Hiltons roman
Bortom horisonten (1933), finns inte. Platsen anges ligga i en djup dalgång
nånstans bland bergen i Tibet. Ännu har ingen hittat Shangri-La.
Jodå, dET FInns doM soM har försökt att hitta det perfekta livet.
Den grekiske filosofen Platon, som föddes för 2440 år sedan, beskriver
i sitt verk Staten honnörsord som rättrådighet och måttfullhet. Det
kanske vi alla kan hålla med om.
Men redan Platon mötte motsägelser i sina egna åsikter; de som
är mest lämpade att leda samhället är de som inte önskar det, medan
de som önskar det, och just därför, är mycket olämpliga.
dET MEsTA äR sIg LIkT i dagens samhälle, moderater mot sossar,
republikaner mot demokrater, ja, redan på Platons tid stod de konservativa
idéerna mot de demokratiska, högern mot vänstern. Platon ville