Nummer 1 2013 - Ålandsbanken

More documents

Recommendations

Info

Råvaror 6 | Historiskt har det varit en bra strategi att hålla en exponering mot råvaror och det bör finnas utrymme för råvaruinvesteringar i ett placeringsreglemente. vilken normalvikt och vilken variation runt denna som bör tillåtas beror på risktoleransen. RåvaRoR – en förbisedd tillgångsklass pLACERIngsREgLEMEnTET hos en institution ska medföra att den önskade strategiska allokeringen får genomslag i portföljen. Det ska också utgöra den första försvarslinjen för att begränsa riskerna i portföljen. Självklart är reglementet ett grovt redskap då variationen i egenskaper hos de finansiella instrumenten är enorm och de finansiella marknaderna är i ständig förändring. Dessutom varierar riskerna i olika tillgångar över tiden, vilket gör att begränsningar på viktallokeringar har olika inverkan på totalportföljen vid olika tillfällen. Begränsningarna till trots – reglementet är ett viktigt och kraftfullt verktyg. Alternativkostnaden i form av lägre avkastning från ett reglemente med en suboptimal allokering eller alltför restriktiva gränser kan förstås vara omfattande likväl som ett bra reglemente gör att portföljen undviker värdefall på grund av en ensidig exponering. dE sJäLvkLARA TILLgångkLAssERnA i placeringsreglementen är likvida medel, obligationer och aktier. Inom respektive tillgångsklass tillkommer ofta begränsningar vad gäller regional allokering, emittent med mera. Andra tillgångsklasser som ofta förekommer är fastigheter, råvaror, valutor, hedgefonder och private equity. För att avgöra vilka som borde finnas med kan det vara värt att försöka definiera ”tillgångsklass”. rimliga krav på en finansiell tillgångsklass är att: 1. Den har en naturlig avkastningspremie 2. Den är djup, likvid och bred 3. Den är rimligt homogen och skiljer sig tillräckligt från övriga tillgångsklasser
MEd AvkAsTnIngspREMIE avses någon form av ränta eller utdelning. Över lång tid är det denna, och dess tillväxt, som dominerar avkastningen – även på något så volatilt som aktier. Att marknaden för de instrument som representerar tillgångsklassen är djup, likvid och bred är nödvändiga villkor för att de ska kvala in i en finansiell portfölj. Givetvis kan andra tillgångar vara av intresse, men de platsar bättre i en del av balansräkningens tillgångssida som inte är marknadsvärderad. Att vara homogen inom klassen men tillräckligt olik andra tillgångsklasser leder förstås till en gränsdragningsproblematik. Dock är antalet kandidater för tillgångsklasser mycket begränsat vilket gör problemet hanterbart. Notera att denna homogenitetsindelning inte enkom är en korrelationsbaserad klustring utan även beaktar kvalitativa egenskaper, som varifrån avkastningspremien kommer. RåvARuTERMInER BETALAR ingen kupong eller utdelning på det sätt som en obligation eller aktie gör. Trots det finns det en naturlig avkastningspremie. Terminer är derivatinstrument och tar därmed inte själva kapitalet i anspråk. En portfölj av fullt säkerställda terminer får därmed ränta på de penningmarknadsinstrument som säkerhetsmassan investeras i. För själva råvaruterminerna kan vi bryta isär avkastningsförväntan enligt: Total nominell avkastning = Inflation + Prisriskpremie + Portföljeffekt RåvARoR äR En REAL TILLgång och utgör en naturlig del av inflationskorgen. Variationen mellan råvaror är dock stor. Historiskt har vissa råvaror fallit i pris realt sett genom ökad produktivitet, t.ex. spannmål. Andra råvaror har stigit i pris drivet av en tilltagande brist. Det gäller oljeprodukter. I genomsnitt är det rimligt att anta att spotpriserna på råvaror följer inflationen. Variationen över tid är dock väsentlig; bland de tydligaste exemplen på detta är guld. pRIsRIskpREMIEn äR dEn pREMIE som naturliga hedgare i råvarumarknaderna är beredda att betala terminsinvesterare för att de bär deras prisrisk på lager och framtida produktion. I A Treatise on Money kallade Keynes detta för ”normal backwardation” då han framför argument för att backwardation är normalläget för råvaruterminer. Senare studier ger en mer skiftande bild av det så kallade hedgningstrycket och det visar sig skilja sig åt mellan olika råvaror och över tiden. Dock finns goda skäl att tro att denna premie är positiv för en vettigt konstruerad korg av terminer. poRTFöLJEFFEkT äR dEn AvkAsTnIng som uppstår från rebalanseringen av en portfölj. Vid rebalanseringen köps terminer av den råvara som fallit i pris och säljs av den som stigit. Tidsmedelvärdet av denna konkava strategi är högre än det viktade medelvärdet av de ingående komponenterna. Skillnaden mellan dessa kan vi kalla portföljeffekt. För portföljer av råvaror är denna extra betydelsefull av tre skäl, råvaror är sinsemellan lågt korrelerade, volatiliteten är hög och viktningen är inte marknadsvärdesviktad. Sammanfattningsvis finns goda skäl att tro att en korg av råvaruterminer har en naturlig avkastningspremie. vAd gäLLER dJup, LIkvIdITET och bredd uppfyller idag terminsmarknaderna på råvaror alla kriterier. Terminsmarknaderna har utvecklats från att för hundra år sedan ha dominerats av jordbruksprodukter till att även innehålla energi och metaller. RåvARoR skILJER sIg påTAgLIgT från andra tillgångar som aktier och obligationer. Priset på en enskild råvara styrs av balansen mellan utbud och efterfrågan i stunden. Därmed beror priset på en mängd faktorer, som väder, konsumenters ekonomi, status hos distributionsnätet och så vidare. I stort är detta faktorer som har liten påverkan på obligations- och aktiepriser, vilket borde göra korrelationen mellan råvaror och andra tillgångar låg. Sedan finanskrisen har de breda råvaruindexen haft en historiskt hög korrelation till aktier, vilket fått en del analytiker att ifrågasätta råvaror som tillgångsslag. Det är dock tveksamt att dra sådana slutsatser, snarare finns det tecken på att korrelationen mot aktier håller på att normaliseras. En vIkTIg dEL Av En råvaruportfölj är energikomplexet. Dessa råvaror har de senaste trettio åren uppvisat en stor variation i sin korrelation till aktiemarknaderna. Vid de tillfällen då oljepriserna nått relativt sett höga nivåer – vid oro i Mellanöstern eller någon bristsituation – har energipriserna uppvisat en negativ korrelation till aktiemarknaderna. Vid dessa tillfällen har därmed energidelen av en råvaruinvestering fungerat som en hedge till en aktieportfölj. sAMMAnTAgET uppFyLLER råvaror de krav vi ställt på benchmarktillgångar. Med relativt låg korrelation och en inneboende politisk hedge är det föga förvånande att det historiskt sett varit en bra strategi att hålla en exponering mot råvaror. Argumenten för att detta inte skulle komma att gälla framöver är inte övertygande och det finns goda skäl att ge utrymme för råvaruinvesteringar i ett placeringsreglemente. Vilken normalvikt och vilken variation runt denna som bör tillåtas beror förstås på risktoleransen. Råvaror | 7
Page 1 and 2: asset liability management Perfekt
Page 3 and 4: Lägg inte alla påskägg i samma k
Page 5: - konsten att träffa rätt risk du
Page 9 and 10: kreditobligationer ger effektivare
Page 11 and 12: ack inte utmanar systemet eller lan
Page 13 and 14: dET häR äR MIn Topp TRE-LIsTA på
Page 15 and 16: ulens i Europa 2008. Centralbanken,
Page 17 and 18: Följande frågor måste vara besva
Page 19 and 20: Säger du det? föra ett filosofisk
Page 21 and 22: En vAnLIg oRsAk till svag avkastnin
Page 23 and 24: ålandsbanken Asset Management huvu

Nummer 1 2013 - Ålandsbanken

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?