Untitled - Elib

elib.se

Untitled - Elib

33.

Den 31 oktober, tidigt på eftermiddagen, drabbades mellersta ostkusten

av kraftig sydostlig storm som tvingade sjömätarna att avbryta

arbetet. Det var inte utan tillfredsställelse som Lars Tobiasson-

Svartman kommenderade barkasserna tillbaka till moderskeppet.

Tidigt på morgonen när han uppskattat hur vädret skulle bli, hade

alla tecken pekat på att en storm var i antågande. Vid frukosten hade

han frågat befälhavaren vad han ansåg om väderutsikterna.

– Barometern faller, svarade löjtnant Jakobsson. Det kan möjligen

bli sydlig vind upp mot kuling. Men knappast förrän till natten.

Redan i eftermiddag, tänkte Lars Tobiasson-Svartman. Dessutom

kommer vindarna att dra sig mot ost. Och de kommer att nå stormstyrka.

Men han sa ingenting. Varken vid frukosten eller när stormen

bröt ut.

Blenda krängde och stampade i den hårda sjön. Maskinerna arbetade

för fullt för att hålla upp fartyget mot vinden. Under två dygn

var han ensam vid måltiderna. Löjtnant Jakobsson led svårt av sjösjuka

och visade sig inte. Själv hade han aldrig besvärats av illamående

ens under sina första trevande år som sjökadett.

Av någon anledning gav det honom dåligt samvete.

34.

Natten till den 3 november bedarrade stormen.

När Lars Tobiasson-Svartman kom ut på däck i gryningen drev

söndertrasade moln fram över himlen. Temperaturen hade börjat

stiga. Sjömätningen skulle kunna återupptas. Han hade kalkylerat

med marginaler när han gjorde sin övergripande planering och visste

att de inte skulle bli försenade. Tre kraftiga stormar hade han

räknat med under den tid uppdraget skulle pågå.

Han såg på sin klocka att frukosten var serverad.

Då hördes ett rop. Det lät som jämmer. När han vände sig om såg

han en matros luta sig över relingen och upprört vinka med ena handen.

Någonting i vattnet hade fångat matrosens uppmärksamhet.

Löjtnant Jakobsson och Lars Tobiasson-Svartman kom fram till

49

Similar magazines